Angående ersättning till dem, som i arvsmål, handlagda av utrikesdepartementet, lidit förluster genom bankirfirman Knauth, Nachod £ Kuhnes i New Yq^k konkurs
5 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 3 av 5 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1924:7, Angående ersättning till dem, som i arvsmål, handlagda av utrikesdepartementet, lidit förluster genom bankirfirman Knauth, Nachod £ Kuhnes i New Yq^k konkurs
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition, nr 7.
1
Nr 7.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående ersättning till
dem, som i arvsmål, handlagda av utrikesdepartementet,
lidit förluster genom bankirfirman Knauth, Nachod £
Kuhnes i New Yq^k konkurs; given Stockholms slott
den 7 december 1923.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över utrikesdepartementsärenden
för denna dag vill Kungl. Maj :t härigenom föreslå riksdagen
att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.
GUSTAF.
E. Marks von Wurtemberg.
Utdrag av protokollet över ntrikesdepartementsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 7 december 1923.
Närvarande:
Hans Excellens herr statsministern Trygger, Hans Excellens herr ministern
för utrikes ärendena friherre Marks von Wurtemberg, statsråden: Malm,
Ekeberg, Beskow, Malmroth, Hasselrot, Stridsberg, Lubeck, Clason, Pettersson.
Efter gemensam beredning med statsrådet och chefen för finansdepartementet
anförde Hans Excellens herr ministern för utrikes ärendena följande:
Under de senare åren har konsulatet i San Francisco vid insändandet till utrikesdepartementet
av penningremissor, till övervägande del utgörande arvsmedel,
som tillfallit i Sverige bosatta personer efter i Amerika avlidna anhöriga,
anlitat den amerikanska bankirfirman Knauth, Nachod & Kuhne.
Sålunda insände konsulatet under tiden 8 maj—14 juni 1923 i elva hos
nämnda firma inköpta checker sammanlagt 6,069: Öl dollars arvsmedel. Innan
dessa checker kommit utrikesdepartementet tillhanda och blivit av bankirfirman
inlösta, ingavs emellertid konkursansökan mot firman, som på grund
därav den 16 juni 1923 inställde sina betalningar. Försök, som av departeBihang
till riksdagens protokoll 192b. 1 samt. 7 Käft. (Nr 7.) 1
2
Kungl. Maj:ts proposition, nr 7.
mentet genom Skandinaviska kreditaktiebolaget i Stockholm företagits i syfte
att få checkerna inlösta, blevo utan resultat.
Utrikesdepartementet uppdrog omedelbart åt generalkonsuln i New York,
varest omförmälda bankirfirma har sitt huvudkontor, att vidtaga nödiga åtgärder
i och för bevakning av det uppkomna fordringsbeloppet.
Någon översikt över bankens ekonomiska ställning föreligger icke ännu, men
enligt vad generalkonsulatet i New York meddelat, har den av domstol förordnade
utredningsmannen förklarat, att en utdelning å 50 procent med bestämdhet
kunde förväntas och att möjlighet förelåge för en utdelning å ända
till 70 procent.
Enligt vad konsuln i San Erancisco upplyst, har ifrågavarande bankirfirma,
som grundades år 1853, åtnjutit de%bästa anseende. Detta har även vitsordats
av Skandinaviska kreditaktiebolaget härstädes, som jämväl meddelat, att firman
torde hava förmedlat en avsevärd del av svensk-amerikanarnas remissor till
Sverige, ävensom att dess rörelse haft en betydande omfattning. Bland annat
hade firman jämte andra ansedda bankirfirmor under en lång följd av år -—
även efter kriget — anlitats av amerikanska postverket för dess utbetalningar
till svenska postverket, varvid det städse rört sig om högst avsevärda belopp.
Rörande förvaltningen av de utav konsulatet i San Francisco omhänderhavda
medlen har konsuln därstädes upplyst, att konsulatet de senare åren haft s. k.
check-konton i tvenne av stadens banker, nämligen American National Bank
och Anglo-London, Paris National Bank. I den förstnämnda banken hade insatts
alla sådana inkommande medel, för vilka konsulatet varit skyldigt att avgiva
kvartalsredovisningar till utrikesdepartementets personal- och administrativa
avdelning. I den senare banken hade insatts de s. k. »trusteefunds»,
d. v. s. medel tillhörande enskilda personer (arvsmedel, sjömansmedel o. dyl.).
Dessutom hade dylika »trustee»-medel, som av konsulatet av en eller annan anledning
måst förvaltas under längre obestämd tid insatts på enskilda sparkassekonton
i ytterligare en tredje större bank, nämligen First National Bank.
Vid sidan av dessa konton i ovannämnda banker hade konsulatet haft ett
check-konto med bankirfirman Knauth, Nachod & Kuhne. Detta konto hade
redan under många år innehafts av det tidigare oavlönade konsulatet i San Francisco.
I denna bankirfirma hade insatts i avrundade belopp de medel, som varit
färdiga att remitteras till utrikesdepartementet. Med undantag av de genom
avrundning av summor uppståndna överskott hade i nämnda bank sålunda endast
insatts medel, som i form av växlar på banken ifråga samtidigt remitterats
till utrikesdepartementet. De mot växlarna svarande beloppen hade varit
under denna bankirfirmas kontroll endast den tid, som åtgått för postbefordringen
av växlarna till Sverige, samt den ytterligare tid, som åtgått för av
svensk bank verkställda inkasseringar. — Konsuln har framhållit, att orsaken
till att de under konsulatets förvaltning stående medlen deponerats i så många
skilda banker, hade varit den, att man velat söka fördela risken under de på
världskriget följande år av allmän ekonomisk osäkerhet.
De arvsmedel, varom här är fråga, utgöras av kvarlåtenskap, avsedd att
tillställas i Sverige bosatta arvingar till följande i Amerika avlidna personer:
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:ts proposition, nr 7.
n
O
Kdvin Herman Nilsson................doll. 3,056:19
Otto N. Berg.................... » 73: 29
B. A. Hofving.......''............. > 534:53
Andrew Petersson.................. > 393:03
Ernest Johnson................... > 225:40
Erik Westerberg................... > 70:50
Hilma Weltie.................... > 338:95
Leonard Bergström.................. > 393:35
John Gustafsson................... > 242:46
Carl Petter Johnsson................. > 260: 16
Ingrid Kristina Hansson............... > 481:15
Utrikesdepartementets befattning med arvsärenden tager sin början antingen
därigenom, att vederbörande konsulat inrapporterar dödsfallet, varefter departementet
sätter sig i förbindelse med arvingarna i Sverige, eller ock så, att
här i landet boende arvingar hos departementet anmäla dödsfallet och anhålla
om bistånd för bevakande av sin rätt. Sedan de arvingar, med vilka departementet
trätt i förbindelse, förbundit sig att ersätta de direkta utgifter, departementet
kan komma att få vidkännas på grund av departementets befattning
med arvsärendet, införskaffar och översänder departementet till vederbörande
konsulat släktutredning samt fullmakter från arvingarna. Med stöd av dessa
handlingar uppbär konsulatet sedermera arvsmedlen, och sedan avdrag skett
för utlägg samt för de expeditionsavgifter, som enligt förordningen den 28 maj
1920 skola utgå, insändas medlen till utrikesdepartementet för att tillställas
arvingarna.
Beträffande frågan, huruvida svenska statsverket bör anses rättsligen förpliktat
att ersätta de till ifrågavarande bankirfirma inbetalade arvsmedlen, för
vilka betalning icke kan erhållas i konkursen, har Justitiekanslern uti den 25
oktober 1923 avgivet yttrande anfört följande:
Övervägande skäl syntes tala för den uppfattningen, att när enskild person
påkallat utrikesdepartementets bemedling i arvsärenden, hade åt utrikesdepartementet
lämnats ett sysslomannauppdrag av privaträttslig natur, avsett
att till huvudsaklig del utföras genom vederbörande konsulattjänsteman. När
syssloman för uppdragets utförande anlitade annan person, torde enligt svensk
rätt det i fråga om sysslomannens ansvarighet gälla olika regler, allteftersom
den sålunda anlitade vore att anse såsom substitut eller som medhjälpare (Hasselrot:
Handelsbalken 18 kap. Sthlm 1903 sid. 1339 samt 1342 och följ.). Men
i vilket fall som helst torde ansvarighet icke föreligga, med mindre sysslomannen
eller substitutet eller medhjälparen brustit i skyldig aktsamhet. Och
den grad av aktsamhet, som härvidlag kunde krävas, angives i nyssnämnda arbete
sålunda, att timad skada icke skulle hava sin grund i någon omständighet,
som man med normalmänniskan såsom måttstock skäligen kunde lägga vederbörande
till last (sid. 1311). Enligt vad av handlingarna framginge, måste
efter dylikt bedömande skuld till ifrågavarande arvsmedels förlust anses icke
åvila vare sig konsulattjänsteman eller departementet. Ersättningsskyldighet
i förhållande till arvingarna kunde då ej heller föreligga för staten. — Ehuru
justitiekanslersämbetet för sin del närmast lutade åt den uppfattningen, att
4
Kungl. M.aj:ts proposition, nr 7.
ifrågavarande handhavande av arvsmedlen grundade sig på ett privaträttsligt
uppdrag, ville justitiekanslersämbetet dock även beröra frågan, huru med en
motsatt uppfattning statens ansvarighet för de förlorade medlen skulle ställa
sig, så mycket hellre som offentligrättslig natur måste tillerkännas den skyldighet,
som i § 61 mom. 2 förordningen om konsulatväsendet ålagts konsul att
under vissa förhållanden utan särskilt uppdrag omhändertaga och realisera
kvarlåtenskap samt hemsända därav uppkommen behållning. Statens ansvar
för skada, orsakad av något dess organ, vore emellertid, så vitt anginge offentligrättsliga
förhållanden, enligt svensk rätt inskränkt till sådana fall, där
staten uttryckligen iklätt sig dylikt ansvar. Så hade på olika områden gjorts
genom särskilda författningar, men justitiekanslersämbetet veterligt ej i det
hänseende, varom här vore fråga.
Såsom justitiekanslerns utlåtande giver vid handen, torde någon ersättningsskyldighet
icke föreligga för svenska staten med avseende å de arvsmedel, som
genom den amerikanska bankirfirmans konkurs kunna komma att undandragas
vederbörande arvtagare. Starka billighetsskäl synas mig emellertid tala för att
staten här träder emellan och bereder gottgörelse för de förlorade medlen. Ifrågavarande
medel utgöras nämligen till större delen av mindre arv, vilkas mottagare
äro nära anhöriga till respektive arvlåtare, och flertalet av dem torde
befinna sig i blygsamma ekonomiska omständigheter. Det torde ej heller böra
förbises, att staten äger ett direkt intresse av att allmänhetens förtroende för
departementet i dess egenskap av förmedlare i arvsärenden icke rubbas. Utrikesdepartementets
bemedling i arvsmål har de senare åren varit ganska omfattande,
och allmänheten har i allt flera fall anlitat departementet för att
genom konsulernas försorg bevaka sina rättsanspråk efter avlidna anhöriga och
släktingar. Genom departementets och konsulatens ingripande tillföres landet
årligen avsevärda belopp arvsmedel från utlandet, i synnerhet från Amerika,
vilka medel komma respektive arvingar tillgodo emot måttliga kostnader.
Jag vill därjämte erinra om att riksdagen vid föregående tillfällen, åren 1891
och 1899, medgivit, att gottgörelse finge utbetalas till vissa enskilda personer,
vilka genom konsulattjänstemans förvållande icke erhållit redovisning för dem
tillkommande arvsmedel.
På grund av vad jag anfört, finner jag det skäligt, att ersättning av allmänna
medel beredes de personer, som på grund av ifrågavarande bankirfirmas
konkurs icke kommit i åtnjutande av dem tillhöriga arvsmedel, uppgående till
ett sammanlagt belopp av dollars 6,069:01.
Såsom villkor för ersättnings utbetalande av allmänna medel torde böra bestämmas,
att de personer, vilka erhålla dylikt skadestånd, på utrikesdepartementet
överlåta sina fordringsanspråk mot bankirfirman.
Med stöd av vad sålunda blivit anfört, får jag hemställa, att Kungl. Maj :t
måtte föreslå riksdagen att medgiva,
att av det för innevarande budgetår under riksstatens tolfte
huvudtitel uppförda förslagsanslaget »oförutsedda utgifter»
må användas ett belopp av högst 23,500 kronor att ersätta
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj ds proposition, nr 7. •’
Jern, som genom bankirfirman Knauth, Naehod & Kuhnes
konkurs gått förlustiga dem tillhöriga arvsmedel, under villkor,
att de, som sålunda erhålla gottgörelse, på utrikesdepartementet
överlåta sina fordringsanspråk mot bankirfirman.
Till denna av statsrådets övriga närvarande ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Maj:t Konungen lämna bifall
samt förordnade, att proposition i ämnet av den lydelse,
bilaga till detta protokoll utvisar, skulle avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Carl Cederlöf.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1924:95 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående ersättning till dem, som i arvsmål, handlagda av utrikesdepartementet, lidit förluster s. 1 i texten
- SU 1924:30 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ersättning till dem, som i arvsmål, handlagda av utrikesdepartementet, lidit förluster genom bankirf s. 4 i texten