Sök i Ratio Lex

Angående ersättning till dem, som i arvsmål, handlagda av utrikesdepartementet, lidit förluster genom bankirfirman Knauth, Nachod £ Kuhnes i New Yq^k konkurs

5 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 3 av 5 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1924:7, Angående ersättning till dem, som i arvsmål, handlagda av utrikesdepartementet, lidit förluster genom bankirfirman Knauth, Nachod £ Kuhnes i New Yq^k konkurs

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition, nr 7.

1

Nr 7.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående ersättning till

dem, som i arvsmål, handlagda av utrikesdepartementet,

lidit förluster genom bankirfirman Knauth, Nachod £

Kuhnes i New Yq^k konkurs; given Stockholms slott

den 7 december 1923.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över utrikesdepartementsärenden

för denna dag vill Kungl. Maj :t härigenom föreslå riksdagen

att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

GUSTAF.

E. Marks von Wurtemberg.

Utdrag av protokollet över ntrikesdepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 7 december 1923.

Närvarande:

Hans Excellens herr statsministern Trygger, Hans Excellens herr ministern

för utrikes ärendena friherre Marks von Wurtemberg, statsråden: Malm,

Ekeberg, Beskow, Malmroth, Hasselrot, Stridsberg, Lubeck, Clason, Pettersson.

Efter gemensam beredning med statsrådet och chefen för finansdepartementet

anförde Hans Excellens herr ministern för utrikes ärendena följande:

Under de senare åren har konsulatet i San Francisco vid insändandet till utrikesdepartementet

av penningremissor, till övervägande del utgörande arvsmedel,

som tillfallit i Sverige bosatta personer efter i Amerika avlidna anhöriga,

anlitat den amerikanska bankirfirman Knauth, Nachod & Kuhne.

Sålunda insände konsulatet under tiden 8 maj—14 juni 1923 i elva hos

nämnda firma inköpta checker sammanlagt 6,069: Öl dollars arvsmedel. Innan

dessa checker kommit utrikesdepartementet tillhanda och blivit av bankirfirman

inlösta, ingavs emellertid konkursansökan mot firman, som på grund

därav den 16 juni 1923 inställde sina betalningar. Försök, som av departeBihang

till riksdagens protokoll 192b. 1 samt. 7 Käft. (Nr 7.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition, nr 7.

mentet genom Skandinaviska kreditaktiebolaget i Stockholm företagits i syfte

att få checkerna inlösta, blevo utan resultat.

Utrikesdepartementet uppdrog omedelbart åt generalkonsuln i New York,

varest omförmälda bankirfirma har sitt huvudkontor, att vidtaga nödiga åtgärder

i och för bevakning av det uppkomna fordringsbeloppet.

Någon översikt över bankens ekonomiska ställning föreligger icke ännu, men

enligt vad generalkonsulatet i New York meddelat, har den av domstol förordnade

utredningsmannen förklarat, att en utdelning å 50 procent med bestämdhet

kunde förväntas och att möjlighet förelåge för en utdelning å ända

till 70 procent.

Enligt vad konsuln i San Erancisco upplyst, har ifrågavarande bankirfirma,

som grundades år 1853, åtnjutit de%bästa anseende. Detta har även vitsordats

av Skandinaviska kreditaktiebolaget härstädes, som jämväl meddelat, att firman

torde hava förmedlat en avsevärd del av svensk-amerikanarnas remissor till

Sverige, ävensom att dess rörelse haft en betydande omfattning. Bland annat

hade firman jämte andra ansedda bankirfirmor under en lång följd av år -—

även efter kriget — anlitats av amerikanska postverket för dess utbetalningar

till svenska postverket, varvid det städse rört sig om högst avsevärda belopp.

Rörande förvaltningen av de utav konsulatet i San Francisco omhänderhavda

medlen har konsuln därstädes upplyst, att konsulatet de senare åren haft s. k.

check-konton i tvenne av stadens banker, nämligen American National Bank

och Anglo-London, Paris National Bank. I den förstnämnda banken hade insatts

alla sådana inkommande medel, för vilka konsulatet varit skyldigt att avgiva

kvartalsredovisningar till utrikesdepartementets personal- och administrativa

avdelning. I den senare banken hade insatts de s. k. »trusteefunds»,

d. v. s. medel tillhörande enskilda personer (arvsmedel, sjömansmedel o. dyl.).

Dessutom hade dylika »trustee»-medel, som av konsulatet av en eller annan anledning

måst förvaltas under längre obestämd tid insatts på enskilda sparkassekonton

i ytterligare en tredje större bank, nämligen First National Bank.

Vid sidan av dessa konton i ovannämnda banker hade konsulatet haft ett

check-konto med bankirfirman Knauth, Nachod & Kuhne. Detta konto hade

redan under många år innehafts av det tidigare oavlönade konsulatet i San Francisco.

I denna bankirfirma hade insatts i avrundade belopp de medel, som varit

färdiga att remitteras till utrikesdepartementet. Med undantag av de genom

avrundning av summor uppståndna överskott hade i nämnda bank sålunda endast

insatts medel, som i form av växlar på banken ifråga samtidigt remitterats

till utrikesdepartementet. De mot växlarna svarande beloppen hade varit

under denna bankirfirmas kontroll endast den tid, som åtgått för postbefordringen

av växlarna till Sverige, samt den ytterligare tid, som åtgått för av

svensk bank verkställda inkasseringar. — Konsuln har framhållit, att orsaken

till att de under konsulatets förvaltning stående medlen deponerats i så många

skilda banker, hade varit den, att man velat söka fördela risken under de på

världskriget följande år av allmän ekonomisk osäkerhet.

De arvsmedel, varom här är fråga, utgöras av kvarlåtenskap, avsedd att

tillställas i Sverige bosatta arvingar till följande i Amerika avlidna personer:

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition, nr 7.

n

O

Kdvin Herman Nilsson................doll. 3,056:19

Otto N. Berg.................... » 73: 29

B. A. Hofving.......''............. > 534:53

Andrew Petersson.................. > 393:03

Ernest Johnson................... > 225:40

Erik Westerberg................... > 70:50

Hilma Weltie.................... > 338:95

Leonard Bergström.................. > 393:35

John Gustafsson................... > 242:46

Carl Petter Johnsson................. > 260: 16

Ingrid Kristina Hansson............... > 481:15

Utrikesdepartementets befattning med arvsärenden tager sin början antingen

därigenom, att vederbörande konsulat inrapporterar dödsfallet, varefter departementet

sätter sig i förbindelse med arvingarna i Sverige, eller ock så, att

här i landet boende arvingar hos departementet anmäla dödsfallet och anhålla

om bistånd för bevakande av sin rätt. Sedan de arvingar, med vilka departementet

trätt i förbindelse, förbundit sig att ersätta de direkta utgifter, departementet

kan komma att få vidkännas på grund av departementets befattning

med arvsärendet, införskaffar och översänder departementet till vederbörande

konsulat släktutredning samt fullmakter från arvingarna. Med stöd av dessa

handlingar uppbär konsulatet sedermera arvsmedlen, och sedan avdrag skett

för utlägg samt för de expeditionsavgifter, som enligt förordningen den 28 maj

1920 skola utgå, insändas medlen till utrikesdepartementet för att tillställas

arvingarna.

Beträffande frågan, huruvida svenska statsverket bör anses rättsligen förpliktat

att ersätta de till ifrågavarande bankirfirma inbetalade arvsmedlen, för

vilka betalning icke kan erhållas i konkursen, har Justitiekanslern uti den 25

oktober 1923 avgivet yttrande anfört följande:

Övervägande skäl syntes tala för den uppfattningen, att när enskild person

påkallat utrikesdepartementets bemedling i arvsärenden, hade åt utrikesdepartementet

lämnats ett sysslomannauppdrag av privaträttslig natur, avsett

att till huvudsaklig del utföras genom vederbörande konsulattjänsteman. När

syssloman för uppdragets utförande anlitade annan person, torde enligt svensk

rätt det i fråga om sysslomannens ansvarighet gälla olika regler, allteftersom

den sålunda anlitade vore att anse såsom substitut eller som medhjälpare (Hasselrot:

Handelsbalken 18 kap. Sthlm 1903 sid. 1339 samt 1342 och följ.). Men

i vilket fall som helst torde ansvarighet icke föreligga, med mindre sysslomannen

eller substitutet eller medhjälparen brustit i skyldig aktsamhet. Och

den grad av aktsamhet, som härvidlag kunde krävas, angives i nyssnämnda arbete

sålunda, att timad skada icke skulle hava sin grund i någon omständighet,

som man med normalmänniskan såsom måttstock skäligen kunde lägga vederbörande

till last (sid. 1311). Enligt vad av handlingarna framginge, måste

efter dylikt bedömande skuld till ifrågavarande arvsmedels förlust anses icke

åvila vare sig konsulattjänsteman eller departementet. Ersättningsskyldighet

i förhållande till arvingarna kunde då ej heller föreligga för staten. — Ehuru

justitiekanslersämbetet för sin del närmast lutade åt den uppfattningen, att

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. M.aj:ts proposition, nr 7.

ifrågavarande handhavande av arvsmedlen grundade sig på ett privaträttsligt

uppdrag, ville justitiekanslersämbetet dock även beröra frågan, huru med en

motsatt uppfattning statens ansvarighet för de förlorade medlen skulle ställa

sig, så mycket hellre som offentligrättslig natur måste tillerkännas den skyldighet,

som i § 61 mom. 2 förordningen om konsulatväsendet ålagts konsul att

under vissa förhållanden utan särskilt uppdrag omhändertaga och realisera

kvarlåtenskap samt hemsända därav uppkommen behållning. Statens ansvar

för skada, orsakad av något dess organ, vore emellertid, så vitt anginge offentligrättsliga

förhållanden, enligt svensk rätt inskränkt till sådana fall, där

staten uttryckligen iklätt sig dylikt ansvar. Så hade på olika områden gjorts

genom särskilda författningar, men justitiekanslersämbetet veterligt ej i det

hänseende, varom här vore fråga.

Såsom justitiekanslerns utlåtande giver vid handen, torde någon ersättningsskyldighet

icke föreligga för svenska staten med avseende å de arvsmedel, som

genom den amerikanska bankirfirmans konkurs kunna komma att undandragas

vederbörande arvtagare. Starka billighetsskäl synas mig emellertid tala för att

staten här träder emellan och bereder gottgörelse för de förlorade medlen. Ifrågavarande

medel utgöras nämligen till större delen av mindre arv, vilkas mottagare

äro nära anhöriga till respektive arvlåtare, och flertalet av dem torde

befinna sig i blygsamma ekonomiska omständigheter. Det torde ej heller böra

förbises, att staten äger ett direkt intresse av att allmänhetens förtroende för

departementet i dess egenskap av förmedlare i arvsärenden icke rubbas. Utrikesdepartementets

bemedling i arvsmål har de senare åren varit ganska omfattande,

och allmänheten har i allt flera fall anlitat departementet för att

genom konsulernas försorg bevaka sina rättsanspråk efter avlidna anhöriga och

släktingar. Genom departementets och konsulatens ingripande tillföres landet

årligen avsevärda belopp arvsmedel från utlandet, i synnerhet från Amerika,

vilka medel komma respektive arvingar tillgodo emot måttliga kostnader.

Jag vill därjämte erinra om att riksdagen vid föregående tillfällen, åren 1891

och 1899, medgivit, att gottgörelse finge utbetalas till vissa enskilda personer,

vilka genom konsulattjänstemans förvållande icke erhållit redovisning för dem

tillkommande arvsmedel.

På grund av vad jag anfört, finner jag det skäligt, att ersättning av allmänna

medel beredes de personer, som på grund av ifrågavarande bankirfirmas

konkurs icke kommit i åtnjutande av dem tillhöriga arvsmedel, uppgående till

ett sammanlagt belopp av dollars 6,069:01.

Såsom villkor för ersättnings utbetalande av allmänna medel torde böra bestämmas,

att de personer, vilka erhålla dylikt skadestånd, på utrikesdepartementet

överlåta sina fordringsanspråk mot bankirfirman.

Med stöd av vad sålunda blivit anfört, får jag hemställa, att Kungl. Maj :t

måtte föreslå riksdagen att medgiva,

att av det för innevarande budgetår under riksstatens tolfte

huvudtitel uppförda förslagsanslaget »oförutsedda utgifter»

må användas ett belopp av högst 23,500 kronor att ersätta

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds proposition, nr 7. •’

Jern, som genom bankirfirman Knauth, Naehod & Kuhnes

konkurs gått förlustiga dem tillhöriga arvsmedel, under villkor,

att de, som sålunda erhålla gottgörelse, på utrikesdepartementet

överlåta sina fordringsanspråk mot bankirfirman.

Till denna av statsrådets övriga närvarande ledamöter biträdda

hemställan behagade Hans Maj:t Konungen lämna bifall

samt förordnade, att proposition i ämnet av den lydelse,

bilaga till detta protokoll utvisar, skulle avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Carl Cederlöf.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1924:95 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående ersättning till dem, som i arvsmål, handlagda av utrikesdepartementet, lidit förluster s. 1 i texten
  2. SU 1924:30 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ersättning till dem, som i arvsmål, handlagda av utrikesdepartementet, lidit förluster genom bankirf s. 4 i texten