Sök i Ratio Lex

Kungl. Maj:ts proposition nr 75-

1924-03-01 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1924:75, Kungl. Maj:ts proposition nr 75-

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 75-

1

Nr 75.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående rörelsekapital

för teleqrafverket; qiven Stockholms slott den

7 mars 1924.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

Under Hans Maj:ts

min allernådigste Konungs och Herres frånvaro,

enligt Dess nådiga beslut:

GUSTAF ADOLF.

Sven Liibeck.

Utdrag av statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden,

hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 1 mars 1924.

Närvarande:

Statsministern Trygger, ministern för utrikes ärendena friherre Marks von

''Wurtemberg, statsråden Malm, Ekeberg, Beskow, Malmroth, Hasselrot,

Stridsberg, Lubeck, Clason, Wohlin, Pettersson.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför chefen

för kommunikationsdepartementet, s*tatsrådet Lubeck följande:

Jämlikt beslut av 1903 och 1911 års riksdagar ställdes till telegrafverkets

förfogande såsom rörelsekapital ett belopp av sammanlagt 3,237,833

kronor 87 öre. Då detta belopp med den hastiga utvecklingen av telegrafverkets

rörelse visade sig otillräckligt, förfor styrelsen på det sätt, att styrelsen

av verkets driftsöverskott under det löpande året till statsverket inleverade

allenast vad som icke ansågs behövligt för löpande utgifter. Sedan

Bihang till riksdagens protokoll 1924. 1 samt. 55 häft. (Nr 75.) 509 s*

s. 2 Kontrollera mot PDF

Frågans

behandling vid

1921 års

riksdag.

Telegrafstyrelsen

den a8/o 1921.

Frågans

behandling vid

1922 års

riksdag.

2 Kungl. Maj:ts proposition nr 75.

bokslutet omkring den 1 maj påföljande år blivit färdigt, inlevererades återstoden

av det enligt bokslutet uppkomna överskottet för det föregående

året från de under det löpande året influtna inkomsterna. Under kristiden

nödgades emellertid styrelsen att med då rådande oerhörda materialbrist och

med den osäkra framtiden för ögonen begagna varje tillfälle att till antagligt

pris förskaffa sig materiel. De på grund därav i materialförråd fastlåsta

överskottsmedlen kunde till följd av otillräckliga anslag till nya anläggningar

icke så snart, som styrelsen i betraktande av den tidigare jämna vinstökningen

tänkt sig, frigöras och i vederbörlig ordning inlevereras till statsverket.

Styrelsen nödgades därför år 1919 anmäla, att det icke bleve möjligt för

styrelsen att under nämnda år till statsverket inleverera någon del av vinstmedlen

för åren 1916—1918, utgörande tillhopa 26,573,424 kronor 49 öre,

vilka av styrelsen dittills innehållits; och anhöll styrelsen att få för förstärkning

av telegrafverkets rörelsekapital behålla vad av nämnda överskottsmedel

icke kunde med användande av tillgängliga medel inlevereras till statsverket.

Sedan styrelsen under år 1920 av ovanberörda olevererade vinstmedel

inbetalat det på år 1916 belöpande överskottet, 4,000,000 kronor, föreslog

Kungl. Maj:t i 1921 års statsverksproposition under utgifter för kapitalökning

riksdagen att till förstärkning av telegrafverkets rörelsekapital på tillläggsstat

för år 1921 anvisa ett förslagsanslag, högst, å 22,573,500 kronor,

vilket belopp motsvarade summan av ej levererade vinstmedel för åren 1917

och 1918.

Riksdagen anförde, att Kungl. Maj:ts framställning i realiteten endast

avsåge att bokföringsmässigt ordna den situation, som uppkommit genom

telegrafstyrelsens underlåtenhet att inleverera visst driftöverskott. Även om

riksdagen funnit åtgärd i sådan riktning ofrånkomlig, hade riksdagen ansett,

att, innan saken definitivt ordnades på sätt verket föreslagit, en närmare

undersökning borde verkställas ifråga om telegrafverkets dåvarande

verkliga behov av rörelsekapital. I avbidan på resultatet av en sådan utredning,

vilket syntes kunna framläggas vid 1922 års riksdag, hade riksdagen

ansett annan åtgärd från riksdagens sida ej böra vidtagas än att riksdagen

förklarade hinder från dess sida ej möta för att telegrafstyrelsen tills

vidare icke till statsverket inlevererade ifrågavarande överskott.

I anledning av riksdagens uttalande infordrades utredning från telegrafstyrelsen.

Med skrivelse den 28 september 1921 inkom styrelsen med sådan

utredning och lämnade därvid en sammanfattande uppställning rörande telegrafverkets

beräknade behov av rörelsekapital vid utgången av år 1921, en

ligt vilken det behövliga rörelsekapitalet skulle uppgå till 23,000,000 kronor.

Styrelsen utgick därvid från att en avskrivning av 2,000,000 kronor å inneliggande

materiel komme att äga rum.

I statsverkspropositionen till 1922 års riksdag erinrade departementschefen

därom, att Kungl. Maj:t genom beslut den 9 december 1921 förklarat

hinder icke möta för telegrafstyrelsen att för nedskrivning av värdet å i

förråd liggande materiel disponera intill 5,000,000 kronor av verkets olevere
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 75.

rade överskottsmedel för år 1921. Sedan denna nedskrivning skett, skulle,

enligt telegrafstyrelsens beräkning, verkets totala behov av rörelsekapital

vid ingången av år 1922 uppgå till omkring 20,000,000 kronor. Såsom förhållandena

utvecklat sig, hade emellertid styrelsen faktiskt haft att för ifrågavarande

ändamål förfoga över tillhopa 25,811,258 kronor 36 öre, varav större

delen utgjort olevererade överskottsmedel. Den såsom rörelsekapital obehövliga

skillnaden mellan dessa belopp eller 5,811,258 kronor 36 öre hade

inlevererats till statskontoret. Med utgångspunkt från det beräknade behovet

av rörelsekapital vid årsskiftet 1921—1922 skulle, då styrelsen förut

genom statsmakternas beslut fått till sitt förfogande 3,237,833 kronor 87 öre

att användas såsom rörelsekapital, för ändamålet erfordras ytterligare 16,762,166

kronor 13 öre.

På Kungl. Maj:ts förslag anvisade därefter 1922 års riksdag å riksstaten

för tiden 1 januari— 30 juni 1923 till förstärkning av telegrafverkets rörelsekapital

ett förslagsanslag, högst, å 15,000,000 kronor att utgå av lånemedel.

Kiksdagen förklarade därvid, att för den händelse behovet av rörelsekapital

framdeles skulle komma att nedgå under vad som kunde komma att för första

halvåret 1923 stå till disposition, rörelsekapitalet borde efter förnyad omprövning

fastställas till visst lägre belopp, och borde överskott, som för sådant

fall skulle uppkomma å nu ifrågavarande anslag, till riksgäldskontoret återbetalas.

Detta anslag har emellertid, såsom av det följande närmare skall

framgå, ej behövt tagas i anspråk.

I skrivelse den 29 augusti 1923 liar telegrafstyrelsen hemställt, att Kungl.

Maj:t måtte föreslå riksdagen dels bemyndiga fullmäktige i riksgäldskontoret

att för beredande av ytterligare rörelsekapital tillhandahålla telegrafverket

en rörlig kredit av intill 10,000,000 kronor ävensom till förvaltning mottaga

samma verks för omedelbart förestående utgifter eller inlevering till statsverket

av driftöverskott icke erforderliga medel, dels besluta, att å såväl

lyftade kreditbelopp som till förvaltning överlämnade medel skall utgå ränta,

som av fullmäktige i riksgäldskontoret efter samråd med telegrafstyrelsen

bestämmes med hänsyn till de å den allmänna penningmarknaden rådande

förhållanden.

Till stöd härför har telegrafstyrelsen anfört i huvudsak följande:

Telegrafstyrelsen hade i tre omgångar, sist den 27 januari 1922. till statskontoret

inlevererat 7,573,424 kronor 49 öre, utgörande skillnaden mellan de

innehållna överskottsmedlen för åren 1917 och 1918, tillhopa 22,573,424

kronor 49 öre, och det av 1922 års riksdag beviljade anslaget, 15,000,000

kronor. Under sista kvartalet 1922 och första kvartalet 1923 hade styrelsen

till statskontoret inlevererat återstoden av de för åren 19U och 1918 innehållna

överskottsmedlen. För att kunna klargöra, hur dessa inlevereringar

varit möjliga, finge man främst taga i betraktande värdet av materielen i

förråd. Detta utgjorde vid 1921 års slut 14,889,731 kronor mot 21,''>15,448

kronor under år 1920, en skillnad alltså på 6,125,717 kronor, varav 4,995,713

kronor uppkommit genom nedskrivning av värdet. Under år 1922 nedgick

värdet ytterligare och utgjorde vid årsskiftet 1922—1923 12,522,713 kronor.

Av stor betydelse hade även varit, att de telegrafverkets pensionsfonds tillgångar,

vilka förut varit bundna i inteckningar, blivit till största delen fri
-

Telegraf
styrelsen
den

**''s 1923.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksgälds
fullmäktige.

Kungl. Maj:ts proposition nr 7ö.

gjorda . och sålunda kunnat användas såsom rörelsekapital. Vid 1920 års

slut disponerade styrelsen 451,452 kronor av telegrafverkets pensionsfonds

tillgångar och 1,001,710 kronor tillhörande telegrafverkets pensionskassas

fond för pensionering av arbetare. Motsvarande siffror vid 1921 års slut

vore 1,201,079 kronor respektive 1,317,610 kronor och vid 1922 års slut

6,855,570 kronor respektive 2,806,745 kronor. En del av varje års vinst

kunde fortfarande icke levereras förrän det påföljande året, sedan bokslutet

blivit färdigt, och gjorde sålunda under en kortare tid tjänst som rörelsekapital.

Enahanda vore förhållandet med de förskjutningar i leveranserna,

som nödvändigtvis måste förekomma under det löpande året, i följd av att

en vinst icke kunde levereras i samma ögonblick, den uppstode.

Emellertid kunde icke på förhand någon tillförlitlig beräkning göras av

det rörelsekapital, som vid varje tillfälle erfordrades. Sålunda hade telegrafstyrelsen

efter verkställd utredning uti skrivelse till Kungl. Maj:t den 22

december 1922 meddelat, att behovet av ökning i rörelsekapitalet ansåges

kunna begränsas till 9,000,000 kronor, men det visade sig, efter verkställt

bokslut, att behovet, av förstärkning av telegrafverkets rörelsekapital vid årsskiftet

1922—1923 i verkligheten inskränkte sig till något över 2,000,000

kronor. En förklaring härpå funne man företrädesvis i den förändring, de

disponibla tillgångarna hos ovanberörda pensionsfonder, enligt vad ovan

omförmälts, under år 1922 undergått. Under år 1923 antoges dessa tillgångar

komma att ytterligare ökas med omkring 1,000,000 kronor. Vidare

komme enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande uti brev den 30 december 1922

att avsättas till förnyelsefond ett belopp av 2,200,000 kronor, varav, såvitt

kunde förutses, knappast något komme att tagas i anspråk för förnyelsearbeten

under år 1923. Under sådana förhållanden torde för närvarande,

såvitt intet oförutsett inträffade, någon förstärkning av rörelsekapitalet icke

vara behövlig. På grund härav hade styrelsen icke ansett sig böra inom

vederbörlig tid lyfta någon del av det utav 1922 års riksdag beviljade anslaget

å 15,000,000 kronor, i följd varav detsamma förfallit.

För framtiden ställde sig saken emellertid annorlunda. Det belopp om

3,237,833 kronor 87 öre, vilket fortfarande stode till styrelsens disposition

såsom kassaförlag, kunde med avseende å omfattningen av telegrafverkets

rörelse icke under någon längre tid fylla behovet. Något mera avsevärt tillskott

från telegrafverkets pensionsfond genom ytterligare frigörelse av bundet

kapital kunde icke väntas och nedgången av de i förråden bundna värdena

måste, om så ej redan skett, snart upphöra. Möjlighet att vid behov förstärka

telegrafverkets rörelsekapital måste därför anses såsom en nödvändighet.

A andra sidan torde vid vissa tidpunkter kunna inträffa, att de

disponibla fonderna bleve större än vad som åtginge till rörelsekapital, varför

en del av de fonderade medlen måste göras räntebärande på annat sätt

än genom användande i rörelsen.

Styrelsen har vidare erinrat om att 1923 års riksdag bemyndigat fullmäktige

i riksgäldskontoret att för beredande åt domänverket av ytterligare

rörelsekapital tillhandahålla detta verk en rörlig kredit av intill 10,000,000

kronor. Enligt telegrafstyrelsens åsikt vore det lyckligast för såväl telegrafverket

som statsverket i dess helhet, ifall frågan om telegrafverkets tillgång

till rörelsekapital ordnades på samma sätt, som skett beträffande statens

domänverk.

Fullmäktige i riksgäldskontoret, vilka beretts tillfälle att yttra sig över

telegrafstyrelsens framställning, hava i yttrande den 4 oktober 1923 anfört

i huvudsak följande:

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 15. 5

Då telegrafstyrelsen i sin framställning hemställt om en kredit i riksgäldskontoret

till samma belopp och på enahanda villkor, som domänstvrelsen

genom riksdagens beslut erhållit, ansåge sig fullmäktige ej kunna underlåta

att, liksom skedde i fullmäktiges yttrande över förslaget om beredande

av ett fast rörelsekapital åt domänverket, framhålla önskvärdheten av att en

allsidig utredning komme till stånd av frågan om det lämpligaste sättet för

tillhandahållande av rörelsekapital åt statens affärsdrivande verk. Innan en

sådan utredning blivit verkställd, ansåge sig fullmäktige ej kunna intaga

någon bestämd ståndpunkt till spörsmålet, i vad mån riksgäldskontorets

medverkan för anskaffande av erforderliga medel vore lämplig och befogad.

Därest Kungl. Makt emellertid skulle finna, att telegrafverkets rörelsekapitalsfråga

redan nu borde ordnas, ville fullmäktige ej avstyrka detta. Enligt

fullmäktiges mening borde dock en lösning av den föreliggande frågan utan

förutgången närmare utredning endast bliva provisorisk.

Fullmäktige ansåge sig för övrigt i detta sammanhang böra fästa uppmärksamheten

på en för här förevarande fråga ej oväsentlig skiljaktighet

mellan domänverket och telegrafverket, nämligen att det senare verket ägde

att i riksgäldskontoret årligen lyfta mycket betydande belopp, utgörande av

riksdagen anvisade anslag av lånemedel, under det att dylika anslag ej förekomme

i fråga om domänverket. Därest telegrafverkets rörelsemedelsfråga

ordnades på ifrågasatt sätt, kunde verket komma att i riksgäldskontoret för

förräntning insätta medel, som telegrafverket lyft å sina lånemedelsanslag

men ej omedelbart behövde använda för avsedda ändamål. Det läge i sakens

natur, att en dylik åtgärd ej borde ske. Då riksgäldskontoret givetvis saknade

möjlighet att kontrollera, varifrån telegrafverkets i riksgäldskontoret

insatta medel härrörde, förutsatte fullmäktige, att telegrafverket, i den mån

detta vore möjligt att iakttaga, bemyndigades att lyfta sina lånemedelsanslag

först vid de tidpunkter, då de vore behövliga för verket åliggande utbetalningar.

Biksräkenskapsverket har i infordrat utlåtande den 5 oktober 1923 tillstyrkt

vad telegrafstyrelsen föreslagit, under erinran, att riksräkenskapsverket

i skrivelse den 15 december 1922 till statsrådet och chefen för finansdepartementet

beträffande domänverket förordat en sådan anordning, som nu vore

ifråga, samt i utlåtande den 18 september 1923 angående kommunikationsverkens

pensionsfonder och rörelsekapital förutsatt, att kredit från riksgäldskontoret

skulle beviljas jämväl dessa verk.

Slutligen har statskontoret i infordrat utlåtande den 12 oktober 1923 anfört

i huvudsak följande:

Statskontoret vore av den uppfattningen, att ett affärsverks behov av

rörelsemedel, i vad det avsåge det variabla toppbehovet, borde i stället för

genom anslag tillgodoses genom rörlig kredit, och statskontoret funne sig

därför böra biträda, att, på sätt redan medgivits i fråga om domänstyrelsen,

sådan kredit nu bereddes telegrafstyrelsen. Statskontoret ansåge sig dock

böra ifrågasätta, om icke kreditens storlek borde sättas lägre än till det av

styrelsen föreslagna beloppet, 10 miljoner kronor. Någon förstärkning av

telegrafverkets förlagskapital vore, enligt vad styrelsen själv framhållit, ej

för närvarande behövlig, och det ville synas, som om under normala förhållanden

de till styrelsens förfogande stående förlagsmedlen även framdeles

skulle bliva tillräckliga. Bland förlagsmedlen inginge nämligen de icke bundna

tillgångarna i verkets pensionsfond och pensionskassa för pensionering av arbetare,

och de belopp, varmed fonden och kassan tillväxte, ökade sålunda verkets

.Riksräken
skapsverket.

Statskontoret.

s. 6 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

6 Kung!. Maj ds proposition nr 7ö.

förlag. Under är 1922 ökades pensionsfondens tillgångar med 891,084 kronor

64 öre samt pensionskassan med 320,152 kronor 40 öre, frånsett ett belopp

av 1,068,983 kronor, utgörande ett av telegrafmedel bestritt särskilt tillskott

till kassan på grund av § 25 i kassans reglemente; och under en följd av

år syntes allt fortfarande såväl kassan som fonden årligen komma att ökas

med betydande belopp. Krediten torde därför beliöva tagas i anspråk endast

för det fall, att till följd av särskilda omständigheter behovet av rörelsemedel

oförmodat starkt skulle stegras. Vid sådant förhållande förefölle det,

som om en något mindre kredit, förslagsvis å 5 miljoner kronor, borde vara

tillfyllest för att säkerställa telegrafverkets tillgång till nödiga rörelsemedel.

Å andra sidan syntes böra framhållas de återhållande moment vid kreditens

anlitande, som läge i skyldigheten för verket att erlägga ränta samt däri,

att räntefoten torde bliva beroende av svårigheterna för riksgäldskontoret

att anskaffa medel.

Det föreslagna bemyndigandet för fullmäktige i riksgäldskontoret att till

förvaltning mot räntegottgörelse mottaga telegrafverkets medel, som icke

erfordrades för omedelbart förestående utgifter eller inleverering till statsverket

av driftöverskott, skulle giva verket en nu icke förefintlig möjlighet

att vinna avkastning å sådana förlagsmedel, som för tillfället icke vore behövliga

i rörelsen, något som givetvis vore av betydelse för uppehållande

av kravet på en affärsmässig förvaltning av det i verket investerade kapitalet.

Statskontoret ville i denna fråga endast erinra, att, enligt vad som franxginge

av ett anförande i första kammaren vid behandlingen vid 1923 års

riksdag av en liknande fråga rörande domänverket, uppfattningen i riksgäldskontoret

syntes vara den, att ett beslut av nu föreslaget innehåll icke skulle

för telegrafverket medföra ovillkorlig rätt att mot ränta insätta medel i riksgäldskontoret,

utan skulle insättningen vara beroende på fullmäktiges medgivande.

Av den i ärendet förebragta utredningen torde framgå, att telegrafverkets

behov av rörelsekapital icke kan fyllas med de av statsmakterna hittills för

sådant ändamål till telegrafstyrelsens förfogande ställda medlen. Även om härutöver

de icke bundna tillgångarna i verkets pensionsfond och pensionskassa

för pensionering av arbetare ävensom förnyelsefonden användas såsom rörelsekapital,

synes telegrafverkets behov av dylikt kapital vara underkastat så starka

växlingar, att nämnda tillgångar icke alltid kunna förslå. Ej heller synes

det lämpligt att för mötande av ett dylikt oregelbundet påkommande kapitalanspråk

bevilja ett jämförelsevis stort, fast anslag. På sätt fullmäktige i

riksgäldskontoret erinrat är det av vikt, att frågan om tillgodoseendet av

de affärsdrivande verkens behov av rörelsekapital i ett sammanhang upptages

till allsidig utredning. Lämpligt tillfälle härtill synes erbjuda sig i sammanhang

med de nu pågående överläggningarna angående enhetliga bestämmelser

rörande handhavandet av verkens förnyelsefonder, varmed förevarande

fråga äger ett visst samband, och kommer därvid att åt densamma ägnas

särskild uppmärksamhet. I avvaktan på utredningens resultat torde emellertid

åtgärder böra vidtagas i huvudsaklig överensstämmelse med vad telegrafstyrelsen

hemställt. Den rörliga kredit, som sålunda torde böra av riksgäldskontoret

tillhandahållas telegrafverket, lärer dock av de skäl, statskontoret

anfört, kunna begränsas till fem miljoner kronor.

Beträffande telegrafverkets rätt till räntegottgörelse å medel, som överlämnats

till riksgäldskontorets förvaltning, delar jag den av fullmäktige ut
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 75. 7

talade mening, att det givetvis icke bör förekomma, att telegrafverket, innan

behov yppar sig, lyfter av riksdagen beviljade anslag, för att därefter genom

medlens överlämnande till riksgäldskontorets förvaltning kunna komma i åtnjutande

av ränta.

På grund av vad sålunda anförts, får jag hemställa, att Kungl. Maj:t

måtte föreslå riksdagen

dels bemyndiga fullmäktige i riksgäldskontoret att ej mindre

för beredande åt telegrafverket av ytterligare rörelsekapital

tillhandahålla sagda verk en rörlig kredit av intill 5,000,000

kronor än även till förvaltning mottaga samma verks för omedelbart

förestående utgifter eller inleverering till statsverket av

driftöverskott icke erforderliga medel;

dels ock besluta, att å såväl lyftade kreditbelopp som till förvaltning

överlämnade medel skall utgå ränta, som av fullmäktige

i riksgäldskontoret efter samråd med telegrafstyrelsen bestämmes

med hänsyn till de å den allmänna penningmarknaden

rådande förhållanden.

Till denna, av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

behagar Hans Maj:t Konungen lämna bifall samt förordnar,

att proposition i ämnet av den lydelse, bilaga till detta

protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

ITr protokollet:

A. C. F. v. Krmemtierna.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. BU 1924:72 Memorial med förslag till ngtt reglemente för riksgäldskontoret. Bankoutskottet får härmed överlämna förslag till nytt reglemente för riksgäldskontoret. s. 1 i texten