Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning om vissa ändringar i förordningen den 1 juli 1918 angående vissa alkoholhaltiga preparat

1924-03-07 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1924:79, Med förslag till förordning om vissa ändringar i förordningen den 1 juli 1918 angående vissa alkoholhaltiga preparat

Dokumentets text

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 79.

5

Nr 79.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

om vissa ändringar i förordningen den 1 juli 1918 angående

vissa alkoholhaltiga preparat; given Stockholms slott den 7

mars 1924.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

antaga härvid fogade förslag till förordning om vissa ändringar i förordningen

den 1 juli 1918 (nr 564) angående vissa alkoholhaltiga preparat.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro,

enligt Dess nådiga beslut:

GUSTAF ADOLF.

K. J. Beskow.

Förslag

till

förordning om vissa ändringar i förordningen den 1 juli 1918 (nr 564>

angående vissa alkoholhaltiga preparat.

Härigenom förordnas, att 2 § andra stycket i förordningen den 1 juli

1918 angående vissa alkoholhaltiga preparat skall upphöra att gälla, samt

att 6 § i samma förordning skall erhålla följande ändrade lydelse:

6 §.

Alkoholhaltigt preparat må ej till riket införas av annan än den, som

därtill erhållit tillstånd av kontrollstyrelsen. Sådant tillstånd, som gäller

tillsvidare, må meddelas allenast åt näringsidkare eller annan person,

som skäligen kan antagas hava behörig användning för preparatet. Tillståndet

må, när anledning därtill förekommer, av kontrollstyrelsen återkallas.

Där beträffande visst preparat fara för missbruk av detsamma till förtäring

icke kan anses föreligga, må kontrollstyrelsen förordna, att tillstånd till

införsel av dylikt preparat icke erfordras. Om meddelande av sådant förordnande

skall generaltullstyrelsen underrättas.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1924.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition Nr 79.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj.t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 7 mars 1924.

Närvarande:

Statsministern Trygger, ministern för utrikes ärendena friherre Marks von

Wurtemberg, statsråden Malm, Ekeberg, Beskow, Malmroth, Hasselrot,

Stridsberg, Lubeck, Clason, Woiilin, Pettersson.

Departementschefen, statsrådet Beskow, anför;

Förordningen den 1 juli 1918 (nr 564) angående vissa alkoholhaltiga

preparat har avseende å tekniska preparat, som innehålla mera än två och

en fjärdedels volymprocent alkohol (1 §). Innan tillverkare av alkoholhaltigt

preparat utsläpper detsamma i handel inom riket, skall han enligt 2 § första

stycket av sagda förordning göra anmälan därom hos kontrollstyrelsen

med angivande av preparatets benämning och dess beräknade alkoholhalt.

Så länge tillverkning av preparatet fortgår, åligger det tillverkaren att

före utgången av januari månad varje år hos kontrollstyrelsen göra enahanda

anmälan med uppgift tillika om tillverkningens omfattning under

nästföregående kalenderår. Vad sålunda är stadgat angående tillverkare

av alkoholhaltigt preparat skall enligt 2 § andra stycket äga motsvarande

tillämpning i avseende å den, som för avsalu till riket inför sådant preparat.

Enligt 6 § av samma förordning må alkoholhaltigt preparat ej

till riket införas av annan än den, som därtill erhållit tillstånd av kontrollstyrelsen.

Sådant tillstånd, som gäller tillsvidare, må meddelas allenast

åt näringsidkare eller annan person, som skäligen kan antagas

hava behörig användning för preparatet. Tillståndet må, när anledning

därtill förekommer, av kontrollstyrelsen återkallas. Undantag från den i

6 § givna regeln finnas upptagna i 7 § av förordningen och avse preparats

införsel a) av den, som enligt särskilt stadgande äger åtnjuta tullfrihet

för från utlandet inkommande varor, b) såsom varuprov, vilka i vanlig

ordning införas till riket av vederbörligen legitimerad handelsresande, samt

c) av resande, som från utrikes ort medför dylika preparat för eget bruk

intill viss mindre, av Konungen fastställd myckenhet. Bestämmelser i

sistnämnda hänseende hava meddelats i kungörelse den 18 december 1918

(nr 991) angående resandes rätt till införsel av vissa alkoholhaltiga preparat

samt angående behandling av dylikt preparat, som icke får till riket

införas.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 79. 7

Med skrivelse den 30 augusti 1923 har kontrollstyrelsen framlagt förslag

till vissa ändringar i berörda förordning i syfte att vinna begränsning i

avseende å den styrelsen åliggande befattningen med meddelande av tillstånd

till införsel av alkoholhaltiga preparat m. m. I nämnda skrivelse har kontrollstyrelsen

till en början erinrat om sitt i skrivelse den 26 maj 1923 framlagda

förslag till förändrad organisation av ämbetsverket, därvid styrelsen

anfört i huvudsak följande.

Vid övervägande av frågan, huru inom kontrollstyrelsens verksamhetsområde

begränsningar av styrelsen åliggande arbetsuppgifter skulle kunna

ske, hade styrelsen kommit till den uppfattningen, att vissa författningsändringar,

som skulle medföra inskränkning av expeditionsarbetet inom styrelsen,

utan väsentlig olägenhet kunde företagas. Sådana ärenden, i vilkas antal

någon minskning vore möjlig att genomföra, utgjordes bland andra av ansökningar

om tillstånd till införsel av alkoholhaltiga preparat, som omförmäldes

i 6 § av förordningen den 1 juli 1918 angående vissa alkoholhaltiga

preparat. Under vart och ett av åren 1921 och 1922 hade styrelsen utställt

1,185 och 1,130 införselbevis för alkoholhaltiga preparat. Ehuru dessa ärenden

i regel vore av enkel beskaffenhet, krävdes likväl för dem registrering, föredragning,

utskrifters verkställande samt expedition ävensom, i förekommande

fall, delgivning med vederbörande partihandelsbolag, rusdryeksförsäljningsbolag

eller tullkammare, vilket arbete på grund av ärendenas antal verkat

tämligen betungande. Under den tid, styrelsen varit uppsiktsmyndighet i

fråga om dessa preparat, hade styrelsen funnit, att åtskilliga grupper av

alkoholhaltiga tekniska preparat, såsom flertalet slag av alkoholhaltiga toalettmedel,

fernissor, färgmedel, essenser etc., till följd av sin sammansättning,

pris och andra särskilda förhållanden, uppenbarligen vore av den art, att

importören borde kunna befrias från skyldigheten att enligt 6 § i förordningen

angående vissa alkoholhaltiga preparat utverka kontrollstyrelsens tillstånd

till införsel av sådant preparat. Att i förordningen bestämma de slagav

preparat, för vilka införseltillstånd alltjämt borde erfordras, läte sig

givetvis icke göra. Då kontrollstyrelsen även i fortsättningen borde äga

möjlighet att utöva den närmare uppsikten över importen av alkoholhaltiga

preparat, torde det därför böra tillkomma kontrollstyrelsen att fatta beslut

rörande de fall, då för import borde erfordras särskilt tillstånd, ävensom, i förekommande

fall, rörande de särskilda villkor, som för sådan import kunde

vara behövliga. Enär det närmare övervakandet av de utav kontrollstyrelsen

i sådant hänseende utfärdade bestämmelser skulle, såsom hittills, ankomma

på tullverket, borde kontrollstyrelsen hava att före utfärdandet inhämta

generaltullstyrelsens yttrande. Antalet ärenden angående import av alkoholhaltiga

preparat skulle genom åtgärder i sålunda antydd riktning sannolikt

nedbringas till att utgöra omkring 200 för år.

Kontrollstyrelsen har vidare i sin skrivelse den 30 augusti 1923 framhållit,

att siirskilt tillstånd ej heller torde vara erforderligt i fråga om sådana preparat,

som på fabrikationsorten underkastats denaturering av sådan beskaffen
-

Kontroll

styrelsen

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Tullmyndigheterna

i

Stockholm.

\

Kungl. Maj:ts proposition Nr 79.

het, att den kunde godkännas av kontrollstyrelsen. I dessa fall torde det

böra ankomma på vederbörande tullmyndigheter att före importen konstatera,

att preparaten blivit på föreskrivet sätt denaturerade, därvid det ansetts

tillräckligt betryggande, om varorna vid införseln åtföljdes av skriftlig

försäkran från fabrikanten, att denaturering blivit verkställd.

I anslutning till vad sålunda anförts har kontrollstyrelsen framlagt förslag

till sådan ändring av 6 § i omhandlade förordning, att till samma

paragraf skulle fogas ett nytt moment av innehåll, att kontrollstyrelsen

skulle äga medgiva undantag från i paragrafen eljest givna bestämmelser

beträffande sådant alkoholhaltigt preparat, rörande vilket fara för missbruk

till förtäring icke kunde anses föreligga. Sådant beslut borde enligt kontrollstyrelsens

förmenande meddelas generaltullstyrelsen samt därjämte vederbörligen

kungöras.

Kontrollstyrelsen har slutligen framhållit, att, därest importtillstånd icke

längre skulle erfordras för flertalet alkoholhaltiga preparat, det syntes onödigt

och olämpligt att bibehålla den i 2 § andra stycket föreskrivna skyldigheten

för importörerna att årligen till kontrollstyrelsen lämna uppgift om

importens omfattning under nästföregående år. I enlighet härmed har kontrollstyrelsen

föreslagit, att nämnda stycke måtte utgå.

Efter remiss har generaltullstyrelsen den 27 oktober 1923 inkommit med

utlåtande i ärendet och därvid överlämnat yttranden från tullförvaltningsavdelningarna

i Stockholms tullhamn och tullförvaltningen i Stockholms

frihamn samt från tulldirektören i Stockholm.

Tullförvaltningsavdelningarna i Stockholm hade för sin del ej någon invändning

att göra mot förslaget, i vad det avsåge införsel till riket av

alkoholhaltiga preparat, under förutsättning att genom kontrollstyrelsens

försorg utarbetades en förteckning över sådana alkoholhaltiga tekniska preparat,

såsom toalettmedel, fernissor, färger, essenser etc., vilka på grund av

sin sammansättning, sitt pris och andra särskilda förhållanden uppenbarligen

vore av den art, att importören borde kunna befrias från skyldigheten

att utverka kontrollstyrelsens tillstånd till införsel av desamma.

Enär genom utfärdandet av den sålunda förutsatta förteckningen vissa

preparat generellt undantoges från i förenämnda förordning givna bestämmelser

och införsel av dessa — i motsats till vad nu vore fallet, då införseltillstånd

för alkoholhaltiga preparat endast torde beviljas sådana importörer,

som med visshet kunde antagas icke missbruka detsamma genom införsel

av preparat med annan sammansättning än hos det i tillståndet avsedda —

sålunda bleve möjlig för vilken importör som helst, syntes, för möjliggörande

av kontrollen angående visst preparats indentitet, i den förutsatta förteckningen

böra utsättas icke blott preparatets namn och tillverkare utan om

möjligt även dess sammansättning eller annat igenkänningstecken. En vara

med samma namn kunde nämligen tänkas bliva framställd av olika tillverkare

med olika sammansättning.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition Nr 79.

Ävenså torde i förteckningen böra särskilt anmärkas de varor, för vilka

denatureringsbevis erfordrades.

Detta av tullförvaltningsavdelningarna i Stockholm avgivna yttrande har

av tulldirektören därstädes åberopats såsom eget.

Generaltullstyrelsen har anfört, att styrelsen icke hade något att erinra

mot kontrollstyrelsens ifrågavarande förslag, men att även styrelsen ansåge

sig böra framhålla angelägenheten av att de utav tullmyndigheterna omförmälda

åtgärderna med avseende å beskrivningen av till införsel tillåtna preparat

komme till stånd. Därest förslaget vunne gillande, syntes bestämmelse

böra utfärdas, att kungörelsen den 18 december 1918 angående resandes

rätt till införsel av vissa alkoholhaltiga preparat samt angående behandling

av dylikt preparat, som icke får till riket införas, icke skulle vara tilllämplig

å alkoholhaltigt preparat, som jämlikt kontrollstyrelsens bestämmande

finge införas utan särskilt tillstånd.

Det av kontrollstyrelsen framlagda förslaget, som i sak lämnats utan erinran

av tullmyndigheterna, synes mig kunna genomföras utan olägenhet

och värt beaktande såsom ägnat att åstadkomma besparingar uti kostnaderna

för den statliga uppsikten över införseln av alkoholhaltiga preparat.

Såsom förut nämnts har antalet av styrelsen handlagda ärenden rörande

tillstånd till införsel av dylika preparat varit år 1921 1,185 och år 1922

1,130; under år 1923 hava 1,335 sådana ärenden förekommit. I händelse

av förslagets genomförande anses antalet troligen komma att nedgå till

200. Även om ärenden av hithörande slag i regel äro av enkel beskaffenhet,

medför sålunda förslagets genomförande uppenbarligen, att ett icke obetydligt

arbete, som nu nedlägges å ärendenas registrering och föredragning,

å utskrifters verkställande samt expedition m. m., bortfaller. Handläggningen

av ärenden rörande alkoholhaltiga preparat åvilar för närvarande

kontrollstyrelsens avdelning för ärenden angående skattefri sprit m. m., och

kostnaderna bestridas alltså av denatureringsavgifterna. Efter den av riksdagen

nu beslutade omorganisationen av kontrollstyrelsen, att träda i kraft

den 1 juli 1924, komma dessa ärenden att tillhöra styrelsens första byrå,

och kostnaderna skola utgå av statsmedel. I detta sammanhang må erinras,

att ifråga om meddelande av tillstånd till inköp av alkoholhaltiga varor

för vissa särskilda ändamål en förenkling i delvis samma riktning som den

nu ifrågasatta redan förverkligats genom kungörelsen den 29 september 1923

(nr 364) om ändrad lydelse av 1, 3 och 9 §§ i kungörelsen den 18 december

1918 (nr 987) angående försäljning av sprit och andra alkoholhaltiga varor

för vissa särskilda ändamål.

Jag biträder alltså kontrollstyrelsens förslag, att styrelsens tillstånd till

införsel icke erfordras beträffande preparat, där fara för missbruk av detsamma

till förtäring icke kan anses föreligga. Likaledes delar jag kontrollstyrelsens

uppfattning, att den årliga anmälningsskyldighet, som enligt 2 §

/Ii h/t TU/ till riksdagens protokoll WH. 1 saml. ii 8 höft. (Sr 78—79.) 2

Generaltull
styrelsen.

Departements
chefen.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Kungl. Maj:ts proposition Nr 79.

andra stycket åligger importör i avseende å omfattningen av hans import av

alkoholhaltiga preparat under nästföregående kalenderår m. m., kan bortfalla.

På sätt från tullmyndigheternas sida förutsatts synes det lämpligt, att

inom kontrollstyrelsen utarbetas förteckning över alkoholhaltiga tekniska

preparat, som enligt styrelsens beslut må införas utan tillstånd. I en sådan

förteckning bör, för möjliggörande av kontroll i avseende å visst preparats

identitet, utsättas icke blott preparatets namn och tillverkare utan om möjligt

även dess sammansättning eller annat igenkänningstecken, liksom i förteckningen

torde böra särskilt anmärkas de varor, för vilka denatureringsbevis

erfordras. För import av preparat, som icke tinnes uppfört å förteckningen,

skall givetvis tillstånd sökas hos kontrollstyrelsen, därvid styrelsen emellertid

för visst preparat kan finna, att detsamma bör uppföras å sagda förteckning

och importtillstånd sålunda icke vidare fordras.

I enlighet med vad jag nu anfört har inom finansdepartementet upprättats

förslag till författning i ämnet i nära anslutning till kontrollstyrelsens förenärnnda

förslag. Jag torde böra fästa uppmärksamheten därå, att efter

genomförandet av den av mig förordade ändringen beträffande 6 § stadgandena

i 7 § endast lära komma att hava avseende å sådana alkoholhaltiga

preparat, för vilka införseltillstånd allt fortfarande må bliva erforderligt.

Författningen i ämnet torde böra träda i kraft den 1 juli 1924.

Föredragande departementschefen uppläser härefter berörda inom finansdepartementet

upprättade förslag till förordning om vissa ändringar i förordningen

den 1 juli 1918 (nr 564) angående vissa alkoholhaltiga preparat

samt hemställer, att Kungl. Maj:t måtte i proposition till riksdagen föreslå

riksdagen att antaga nämnda förslag.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

behagar Hans Maj:t Konungen bifalla och förordnar,

att proposition av den lydelse, bil. litt. vid

detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Robert Borgström.

Stockholm, Isaac Marcus’ Boktryckeri-Aktiebolag, 1924.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1924:79 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning om vissa ändringar i förordningen den 1 juli 1918 angående vissa a a1 i texten
  2. BevU 1924:22 Betänkande, i anledning av Kungl. Maj.-ts proposition med förslag till förordning om vissa ändringar i förordningen den 1 juli 1918 angående vissa alkoholhaltig s. 3 i texten