Angående rätt för bergmästaren Carl Oskar Norelius att övergå å den för bergsstaten nu gällande avlöning sstaten
1924-03-14 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1924:89, Angående rätt för bergmästaren Carl Oskar Norelius att övergå å den för bergsstaten nu gällande avlöning sstaten
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.
1
Nr 89.
Kungl. Maj.-ts proposition till riksdagen angående rätt för bergmästaren
Carl Oskar Norelius att övergå å den för bergsstaten
nu gällande avlöning sstaten; given Stockholms slott den
14 mars 1924.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över handelsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Nils Wohlin.
Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans Kungl.
Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott den
14 mars 1924.
N ärvarande:
Statsministern Tryggek, ministern för utrikes ärendena friherre Marks von
Wurtemberg, statsråden Malm, Ekeberg, Beskow, Malmroth, Hasselrot,
Stridsberg, Lubeck, Clason, Wohlin, Pettersson.
Chefen för handelsdepartementet, statsrådet Wohlin, anför:
Vid den reglering av löneförmånerna vid bergsstaten, som ägde rum
år 1885, bestämdes bergmästarnes avlöning till 4,000 kronor för år räknat,
därav lön 2,500 kronor och tjänstgöringspenningar 1,500 kronor, vartill
kunde komma två ålderstillägg, vartdera å 500 kronor, efter fem, respektive
tio års väl vitsordad tjänstgöring i befattningen. Dessutom ägde
bergmästarne uppbära vissa sportler, såsom lösen för mutsedlar, resolutioner
och avskrifter, stämpelprovision m. m. Sedermera beviljade riksdagen,
första gången år 1913 och därefter årligen, bergmästarne provisoriskt
avlöningstillägg med 2,000 kronor till envar; och stadgades för åtBihang
till riksdagens protokoll 1924. 1 saml. 6''6 höft. (Nr 89—90.) 1
2
Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.
Ansökning av
bergsmästaren
C. O. Norelius.
njutande härav särskilda villkor, i vissa avseenden strängare än 1885 års
avlöningsbestämmelser.
Enligt den för bergsstatens personal nu gällande staten, vilken fastställdes
vid 1919 års riksdag och trädde i kraft med 1920 års ingång,
åtnjuter bergmästare en avlöning av 7,500 kronor, därav lön 5,000 kronor
och tjänstgöringspenningar 2,500 kronor, vartill kommer ett ålderstillägg å
600 kronor efter fem års tjänstgöring. Förutom dessa löneförmåner tillkommer
bergmästare rätt att uppbära vissa sportler — stämpelprovision och
expeditionslösen — till ett maximibelopp av 1,000 kronor. I samband med
fastställandet av sistberörda stat förklarade riksdagen, bland annat, att de
förutvarande ordinarie befattningshavare, vilka icke före den 1 november
1919 anmält, att de ville underkasta sig den nya avlöningsstaten och därvid
fästade villkor och bestämmelser, och som icke lagligen kunde därtill
förbindas, skulle vara bibehållna vid dem enligt då gällande ordinarie
stat tillkommande avlöningsförmåner.
Sådan anmälan gjordes icke av bergmästaren i mellersta bergmästardistriktet
Carl Oskar Norelius, vilken, född år 1861, den 31 januari 1902
utnämnts till sin innehavande tjänst. Avlöningen till Norelius utgår sålunda
alltjämt enligt 1885 års stat med ett sammanlagt belopp av 5,000
kronor för år, varjämte han äger uppbära sportler till obegränsat belopp.
I en till Kungl. Maj:t ställd, den 14 september 1923 dagtecknad skrift
har Norelius nu anhållit, att Kungl. Maj:t ville förklara honom berättigad
att, räknat från och med den 1 juli 1923, övergå på den nu gällande
staten för bergsstaten. Till stöd härför har Norelius anfört i huvudsak
följande.
Vid den tidpunkt — före den 1 november 1919 — dä Norelius hade
att anmäla, huruvida han ville övergå å den nya avlöningsstaten för
bergsstaten, hade han varit av den uppfattningen, att det provisoriska
avlöningstillägg å 2,000 kronor, vilket dittills utgått till bergmästare,
även efter 1919 års utgång skulle kunna, på särskild ansökning, få uppbäras
av honom. Övergång till den nya staten hade under sådana omständigheter
icke synts honom särskilt förmånlig. Vid nyssnämnda tidpunkt
hade dessutom pågått arbete rörande ny lönereglering för bland
annat de centrala ämbetsverken, avsedd att efter hand utsträckas även till
de underlydande lokalstaterna. Då ny lönereglering således hade förväntats
inom kort tid bliva genomförd även för bergsstaten, hade han ansett
sig kunna kvarstå å 1885 års stat under ytterligare den ringa tid,
som han antagit komma att förflyta, innan dylik lönereglering trädde i kraft.
Sedan Kungl. Maj:t därefter förelagt 1923 års riksdag förslag till ny definitiv
lönereglering för befattningshavarne vid bergsstaten, hade Norelius anhållit
att få övergå å den nya stat, som i enlighet med nämnda förslag
varit avsedd att tillämpas från och med den 1 juli samma år. Då någon
Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.
3
lönereglering för bergsstaten emellertid icke kommit till stånd vid 1923 års
riksdag, hade icke heller hans nyssnämnda framställning föranlett någon
åtgärd.
Enligt vad Norelius efter ovannämnda anmälningstids utgång inhämtat,
skulle en övergång från hans sida på 1920 års stat för honom
hlivit långt mera förmånlig än han förut i sådant hänseende föreställt
sig, i synnerhet som något provisoriskt avlöningstillägg icke kunnat tilldelas
honom. Då hans bergmästartjänst vore en av de mest arbetskrävande
bland dylika tjänster och det av honom begångna misstaget icke
syntes för all framtid böra beröva honom rättvis ersättning för hans
arbete, vågade lian hoppas, att Kungl. Maj:t ville till hans framställning
lämna bifall.
Över förevarande ansökning hava utlåtanden avgivits av kommerskollegium
den 7 januari och av statskontoret den 18 februari 1924.
Efter att bland annat hava erinrat om 1885 års avlöningsbestämmelser
för bergsstatens befattningshavare ävensom de särskilda villkor, som
knutits vid de från och med år 1913 beviljade provisoriska avlöningstilläggen,
anför kommerskollegium för egen del följande:
»Då Norelius ej ingick på den från och med år 1920 gällande lönestaten,
för vars åtnjutande gälla villkor och bestämmelser enligt kungörelse den 19
juni 1919 (nr 501), i vissa avseenden innebärande ytterligare skärpningar,
sänktes alltså hans avlöning med 2,000 kronor, oavsett dyrtidstillägg. Den
förmån, han skulle kunna hava av att ej vara underkastad den begränsning
i sportiers åtnjutande, varom 1919 års kungörelse stadgar i punkt b) 8),
torde under nuvarande tryckta tider vara av ringa betydelse. Vad i övrigt
Norelii återgång till att vara underkastad allenast de i 1885 års kungörelse
stadgade villkoren för avlöningens åtnjutande innebär i ekonomiskt avseende
kan kollegium ej bedöma. Att däremot ur tjänstesynpunkt en viss fördel
skulle vinnas genom Norelii övergång till nu gällande lönestat och därmed
följande underkastelse under de nya avlöningsvillkoren synes icke uteslutet.
I varje fall skulle härmed ernås en likformighet mellan befattningshavarne,
vilken i detta avseende vore önskvärd.
I detta sammanhang anser sig kollegium böra omnämna, att hos kollegium
genom Norelii kvarstående å gammal stat tvekan uppstått rörande
tidpunkten för hans blivande pensionering. Denna skulle enligt 5 § i lagen
den 11 oktober 1907 angående civila tjänstinnehavares rätt till pension
(nr 851) inträda för bergsmästare vid 67 levnads- och 35 tjänsteår. Genom
förordning av den 19 juni 1919 (nr 399) sänktes bergmästarnes pensionsålder
till 65 levnads- och 25 tjänsteår. Ehuru av förarbetena till denna lagändring
framgår, att man ursprungligen avsett ställa denna sänkning i
sammanhang med villkoren och bestämmelserna för den nya lönestaten,
framgår emellertid detta ej av författningens lydelse. Även ett sådant
spörsmål skulle givetvis finna sin lösning genom ett bifall till Norelii framställning.
I anledning av vad Norelius anfört angående arbetsbördan inom det
honom anförtrodda hergmästardistriktet får kollegium vitsorda, att det
-
Kommerskollegium.
4
Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.
Statskontoret.
Departements
chefen.
samma, såsom omfattande en stor del av mellersta Sveriges bergslager, är
ett av de mest arbetskrävande bergmästardistrikten.
Med hänsyn till vad sålunda förekommit får kollegium förorda medgivande
för Norelius att övergå på nu gällande avlöningsstat för bergsstaten».
Statskontoret utlåter sig på följande sätt:
»På de i handlingarna angivna billighetsskäl får statskontoret i underdånighet
tillstyrka, att sökanden medgives rätt att övergå på den nu gällande
lönestaten. Sagda medgivande synes dock ej böra givas retroaktiv
verkan, utan torde övergången böra fastställas till den 1 juli 1924.
Då riksdagen på sin tid fastställt föreskrifterna om övergången till 1919
års lönestat, synes också nu förevarande fråga, som avser undantag från
sagda föreskrifter, böra underställas riksdagens prövning.»
Lika med ämbetsverken finner jag med billigheten överensstämmande,
att Norelius medgives tillstånd att övergå å den för bergsstaten nu gällande
avlöningsstaten, givetvis med skyldighet för honom att vara underkastad
de villkor och bestämmelser, som stadgats för åtnjutande av avlöningsförmåner
enligt sagda stat. I fråga om tidpunkten för övergången
ansluter jag mig till vad statskontoret därutinnan föreslagit. Anmälan
om övergången lärer före den 1 juli 1924 böra göras hos kommerskollegium.
Då förevarande fråga, på sätt statskontoret erinrat, är av beskaffenhet
att böra underställas riksdagens prövning, hemställer jag alltså, att
Kungl. Maj:t måtte i proposition föreslå riksdagen medgiva,
att bergmästaren i mellersta bergmästai-distriktet Carl Oskar Norelius
må, därest han före den 1 juli 1924 därom gör anmälan hos kommerskollegium,
från och med sagda dag övergå å den för bergsstaten nu gällande avlöningsstaten,
med skyldighet för honom att vara underkastad de villkor
och bestämmelser, som gälla för åtnjutande av avlöningsförmåner enligt
sagda stat.
Vad föredragande departementschefen sålunda hemställt,
däri statsrådets övriga ledamöter instämma, behagar
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten bifalla
samt förordnar, att proposition i ämnet skall till
riksdagen avlåtas av den lydelse, bilaga vid detta
protokoll utvisar.
Ur protokollet:
J. H. Göransson.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1924:115 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående rätt för bergmästaren Carl Oskar Norelius att övergå å den för bergsstaten nu gällande a1 i texten
- SU 1924:39 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj ds proposition angående rätt för bergmästaren Carl Oskar Norelius att övergå å den för bergsstaten nu gällande avlöningsstat a1 i texten