Angående anslag för verkställande av undersökningsoch försvarsarbeten å områden, som äro eller kunna varda för kronans räkning inmutade, m. m
1924-03-14 · 9 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 6 av 9 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1924:90, Angående anslag för verkställande av undersökningsoch försvarsarbeten å områden, som äro eller kunna varda för kronans räkning inmutade, m. m
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition Nr 90.
5
Nr 90.
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående anslag för verkställande
av undersöknings- och försvarsarbeten å områden, som
äro eller kunna varda för kronans räkning inmutade, m. m. :
given Stockholms slott den 14 mars 1924.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över handelsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Nils Wohlin.
Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans Kungl.
Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott den
14 mars 1924.
Närvarande:
Statsministern Tryggek, ministern för utrikes ärendena friherre Marks von
Wurtemberg, statsråden Malm, Ekeberg, Beskow, Malmroth, Hasselrot,
Stridsberg, Lubeck, Clason, Wohlin, Pettersson.
Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför chefen
för handelsdepartementet, statsrådet Wohlin:
Under punkt 45 av tionde huvudtiteln till 1923 års statsverksproposition
föreslog Kungl. Maj:t riksdagen att för verkställande av undersöknings- och
försvarsarbeten å områden, som vore eller kunde varda för kronans räkning
inmutade, ävensom för tillvaratagande i övrigt av kronans gruvegendom för
budgetåret 1923—1924 anvisa ett extra reservationsanslag av 140,000 kronor.
För fullständig kännedom om de skäl, som föranledde avlåtandet till
riksdagen av förberörda framställning, tillåter jag mig hänvisa till vad det
vid berörda proposition fogade utdraget av statsrådsprotokollet över handels
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
K Kungl. Maj:ts proposition Nr 9(J.
ärenden för den 8 januari 1923 därom innehåller. Jag ber emellertid att
här få erinra om, att till grund för det av Kungl. Maj:t gjorda anslagsäskandet
lågo dels en från chefen för Sveriges geologiska undersökning
inkommen framställning om åtgärder för anvisande av ytterligare ett belopp
av 150,000 kronor för fullföljande av genom institutionen medelst
särskilda av 1921 och 1922 års riksdagar beviljade anslag bedrivna malmletnings-,
blottläggnings- och försvarsarbeten inom nordöstra delarna av
Västerbottens län, dels ock en av kommerskollegium gjord hemställan om
uppförande å riksstaten för nämnda budgetår av ett anslag å 20,000 kronor
för bevarande av kronans gruvegendom i redan utmålslagda fyndigheter
samt i fyndigheter, som av enskilda inmutats å kronojord, men för vilka
då ännu ej anvisats utmål.
För egen del anförde min företrädare i ämbetet till ovannämnda statsrådsprotokoll
över handelsärenden den 8 januari 3 923, bland annat, att han
funne det uppenbart, att de av Sveriges geologiska undersökning bedrivna
arbetena, vilka redan givit resultat, som i en framtid kunde komma att
tillföra kronan mycket stora värden, borde i skälig omfattning få fullföljas.
Likaledes vore det enligt hans mening självklart, att åtgärder måste vidtagas
för tillvaratagande i författningsenlig ordning av kronans rätt i annan
gruvegendom, till vilken kronan såsom inmutare eller jordägare ensam eller
i förening med andra blivit ägare. Han tillstyrkte därför, att erforderligt
anslagsäskande gjordes hos riksdagen.
Sedan han vidare i avseende å de begärda anslagsbeloppen förklarat sig
icke kunna föreslå annan minskning än att den utav chefen för Sveriges
geologiska undersökning äskade summan nedsattes till 120,000 kronor ävensom
— vid det förhållande att gränserna mellan de olika myndigheters förvaltningsområden,
vilka hade att taga befattning med statens gruvegendom,
då ännu icke definitivt fastställts — förordat, att de belopp, vilka för berörda
ändamål kunde komma att av riksdagen beviljas, sammanfördes i ett
gemensamt anslag, hemställde han om avlåtande till riksdagen av förslag i
ämnet i enlighet med vad ovan sagts.
I skrivelse den 3 maj 1923, nr 133, anmälde riksdagen, att riksdagen bifallit
Kungl. Maj:ts förutnämnda framställning.
Av det sålunda anvisade anslaget har Kungl. Maj:t i anledning av särskilda
framställningar utanordnat till Sveriges geologiska undersökning
120,000 kronor och till kommerskollegium 19,300 kronor. Hela anslaget —
undantagandes ett belopp av 700 kronor — iir sålunda numera taget i anspråk.
I särskilda den 25 januari, respektive den 13 februari 1924 dagtecknade
skrivelser hava nu dels chefen för Sveriges geologiska undersökning hemställt,
att Kungl. Maj:t ville till riksdagen avlåta proposition om anvisande
för budgetåret 1924—1925 av ett reservationsanslag av 55,000 kronor för
utförande av försvars- och undersökningsarbeten inom de områden, som äro
eller kunna varda för kronans räkning inmutade, dels ock kommerskollegium
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:ts vropöisition Nr 90.
anhållit, att å riksstaten för nämnda budgetår måtte uppföras ett reservationsanslag
å 15,000 kronor för beredande av medel för med kollegii förvaltning
av viss kronans gruvegendom förbundna utgifter för tillvaratagande
av dylik egendom.
Chefen för Sveriges geologiska undersökning anför till stöd för sin berörda
framställning bland annat följande:
/Redan genom de arbeten, som voro utförda till och med utgången av ar
1922, framgick, att det nya västerbottniska sullidmalmdistriktet fördelade sig på
olika fyndigheter inom ett så vidsträckt område, att dettas fullständiga undersökande
måste taga i anspråk ett betydande arbete under många år framåt.
Undersökningen har under år 1923 begränsat sina huvudarbeten till det
närmare stambanan beliigna s. k. Malånäsfältet, omfattande de under år 1922
eller tidigare upptäckta koppar- och svavelkisfyndigheterna vid Bjurfors,
Bjurliden, Bjurträsk m. fl. ställen, samt följt detta fälts fortsättningar såväl
mot väster som mot öster. En sådan begränsning har, förutom av tillgång
på medel, nödvändiggjorts även på grund av den viktigare roll, som detta
relativt långt åt öster och väl belägna fält spelar för kommunikationsspörsmålen,
framför allt för frågan om utgångspunkten ifrån stambanan och den
första sträckningen av den bana, som kommer att påkallas för det nya malmdistriktets
utnyttjande. Längre bort, i Malå och Lycksele socknar, belägna
kopparmalmsanledningar, som under geologiska undersökningens arbeten
blivit inmutade för kronans räkning, hava under sistlidet år av denna anledning
endast blivit föremål för förberedande arbeten. — För att man, innan
tvärbanan till Arvidsjaur påbörjas, skall iiga så god kännedom som möjligt
om förutsättningarna för liknande malmfyndigheter jämväl inom sträckningen
Glommersträsk—Jörn, har det dock ansetts nödigt att rekognoscera
Jörns socken samt besiktiga åtskilliga därstädes nyligen påvisade malmanledningar.
Sedan i slutet av maj och början av juni de under ar 1922 lokaliserade och
preliminärt undersökta koppar-svavelkis-zinkmalmfyndigheterna inom Bjurfnrsfältet
och på Bjurliden blivit belagda med sammanlagt 11 utmål, har
undersökningen under samråd med kommerskollegium utfört de undersökningsarbeten
å dessa utmål, som varit nödiga för utmålens försvar och för
erhållande av de ytterligare upplysningar, som i första rummet synts behövliga
för bedömandet av fyndigheterna och deras utnyttjande. På kopparmalmen
inom östra Bjurforsfältet hava sålunda förutom elektriska kontroll
mätningar utförts borrningar för utrönandet av kopparmalmens förhållande
pä djupet, varjämte svavelkis-zink-fyndiglieterna inom västra delen av Bjurforsfältet
och Bjurliden blivit försvarade genom ett borrhål vardera, även
dessa kompletterade med elektriska kontrollmätningar.
De är J923 utförda djupborrningarna på Bjurfors kopparmalm angiva, afl
malmens förhållande mot djupet icke är så regelbundet, som på grund av de
år 1922 företagna borrningarna kunde väntas. Medan 1922 års borrprofiler
från bergytan och ned till mellan 10 och 20 meters vertikalt djup uppvisa
kopparmalmen koncentrerad till mycket rika sammanhängande massor, ha
de år 1923 neddrivna borrhålen, vilka träffat malmzonen i genomsnitt cirka
05—85 meter i stupningsriktningen från utgåendet i bergytan, gått igenom
ett bälte, där malmmineralen förekomma ojämnt fördelade med endast relativt
smala partier av rikare malm i växling med fattig impregnation och
Chefens för
Sveriges geologiska
undersökning
framställning
den
25 januari
19?4.
8
Kungl. Maj:ts proposition Nr 90.
gråberg sbankar. I vad man detta förhållande beror på att 1923 ars borrhål
kommit att gå i ett exceptionellt ogynnsamt stråk inom fyndigheten, torde
ej kunna avgöras utan ett betydande antal ytterligare borrhål. T betraktande
av de särdeles stora svårigheter, som möta att medelst diamantborrningar
utföra så detaljerade undersökningar, som behövas för en tillförlitlig
uppskattning av de utvinnbara tillgångarna av sådana sulfidmalmer som de
ifrågavarande, synes dock ett sådant undersökningsprogram knappast vara
att anbefalla, särskilt om man tar hänsyn till de därmed förenade kostnaderna.
Då fyndigheten i fråga under alla förhållanden är tillräckligt värdefull
för att bliva föremål för exploatering, skulle dess vidare undersökninglämpligast
utföras i samband med dess tillredning för brytning. Därest
emellertid dessförinnan någon ytterligare undersökning genom djupborrning
skulle anses påkallad, borde denna enligt undersökningens förmenande i första
hand bestå i fortsättning ytterligare 80-—100 meter av något av de båda
östligare djupborrhål, som neddrivits är 1923, alldenstund därigenom skulle
kunna vinnas upplysning om, huruvida den i liggandet för huvudmalmen
befintliga fattiga anrikningsmalmen mot djupet övergår till rikare malm.
Vid sidan av ovan refererade arbeten på de utmålslagda fyndigheterna liar
huvudparten av Sveriges geologiska undersöknings arbeten inom ifrågavarande
malmområde under år 1923 ägnats åt utredningar rörande det mycket
stora antal malmindikationer, som undersökningen dels tidigare, dels sistlidet
år ytterligare påträffat inom området.
Genom de år 1922 utförda arbetena hade särskilt inom hela området mellan
Bjur liden och Bjurforsfältet upptäckts ett stort antal elektriska drag. Det
var visserligen att vänta, att ingalunda alla eller ens större delen av dem
skulle hysa brytvärda malmer. Men på grund av sitt liige i en utpräglad
malmzon med så vackra malmer som Bjurforsfältets kunde de dock ej lämnas
oundersökta, så mycket mera som flerstädes vackra malmblock påträffats i
isrörelsens riktning ifrån dragen ifråga. Sistlidet års arbeten gingo i första
rummet ut på en gradering av dragen genom elektriska och magnetiska
kontrollmätningar i förening med geologiska detaljstudier samt därpå, då den
mäktiga jord betäckningen omöjliggör blottning genom grävningar, diamantborrningar
på de punkter, som synts i första rummet påkalla sådana.
På detta sätt hava under året fyra av de mest anmärkningsvärda dragen
mellan Bjurliden och Rutselet i Malån i öster samt Bjurforsfältet i nordväst
blivit undersökta genom sammanlagt fem borrhål. I dessa borrprofiler
visade sig emellertid de starka elektriska dragen förorsakas av en grafittorande
svart skiffer, vilken såsom impregnation håller kismineral, i profilerna
dock ingenstädes ansamlade till brytvärd malm. Ehuru det med de
utförda borrningarna ingalunda kan anses bevisat, att icke jämväl brytvärda
malmkroppar uppträda inom dessa starkt elektriskt ledande skifferstråk,
synas dock för närvarande utsikterna små att kunna påträffa sådana
utan nedläggande av alltför stora omkostnader.
Även under förföljandet av de malmförande stråken vidare i omgivningarna
hava de jordtäckta grafitförande skiffrarna visat sig ytterligt hindersamma
för uppspårandet av de samlade malmkroppar, som dock efter de
gjorda blockfynden flerstädes måste förekomma. En diamantborrning på
ett synnerligen anmärkningsvärt drag cirka 2 ''/a kilometer nordväst om
Bjurforsfältet, där man efter de i dagen rådande geologiska förhållandena, ej
hade att vänta svart skiffer och där därför moderklyften till längre i sydost
påträffade stora malmblock kunde förmodas, gav sålunda negativt re
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:ts proposition Nr 90.
!)
sultat, då borrningen påvisade ett till följd av en oregelbundenhet i berggrunden
inneslutet svart skifferparti, som ej kunnat anas på grund av förhållandena
i dagen.
Hava sålunda försöken att blotta nya brytvärda malmförekomster under
sommaren och hösten 1923 icke krönts med framgång, så har dock sådan
erfarenhet vunnits om de störande skiffrarnas uppträdande inom området
och även deras sätt att framträda i de elektriska mätningsresultaten, att
man hädanefter med större hopp om framgång kan fortsätta undersökningarna.
Det bälte av Malånäsfältet med omgivningar, som varit föremål för
sommarens detaljarbeten, har en längd av cirka 2 mil. Inom detta hava
nära 35 1/2 kvadratkilometer blivit elektriskt kartlagda och på behövliga
ställen detalj- och kontrollmätta.
Förutom det stora antal drag eller övriga indikationer, vilka, på grund
därav att de tillhöra stråk med svart skiffer, icke för den närmaste framtiden
torde böra bliva föremål för ytterligare undersökningar från statens
sida, finnes fortfarande ett begränsat antal, knutna till blockfynd av koppar-,
svavelkis- och zink-arsenik-silvermalmer, vilka, innan staten eventuellt upphör
med prospektingarbeten inom detta område, enligt undersökningens förmenande
böra blottas genom grävningar och borrningar. Detta gäller om
de för statens räkning sistlidne sommar inmutade Svanforsgruvorna öster
om Skellefteälven (och endast cirka 1 mil ifrån stambanan vid Kusfors),
inom vilka man kan vänta moderklyften till de block av rik svavelkis och
zinkmalm, vilka sistlidne sommar påträffades i trakten av Svansele; vidare
åtskilliga till kopparmalms- och svavelkisblock (funna dels under året, dels
tidigare) knutna drag längre västerut. Slutligen finnas några elektriskt
oundersökta luckor på ett par viktiga delar av Malånässtråket, vilka det
är behövligt att utfylla, innan statens förberedande undersökningsarbeten
på fältet nedläggas.
Av de längre bort belägna två inmutade malmanledningarna Björklandet
(koppar- och zinkmalm) vid Kuorbevare i Mala socken och Vindelgransele
(kopparmalm) i Lycksele socken har endast den förstnämnda under året
varit föremål för mindre arbeten. Efter magnetiska och elektriska mätningar
blottades genom grävning och sprängning en ojämn kopparmalm,
som dock visade sig icke vara den eftersökta moderklyften till den i Kuorbevare
by genom ett stort block angivna zink-koppar-malmen, vilken sålunda
ännu är oupptäckt.
Genom de inom Jörns och (sydöstligaste delen av) Arvidsjaurs socknar
bedrivna malmgeologiska rekognosceringarna har flerstädes, särskilt inom
trakten öster, nordost och norr om Glommersträsk, påvisats en svag malmmineralhalt
hos vissa bergarter, ävensom på åtskilliga ställen omvandlingsbergarter,
liknande dem som pläga uppträda i närheten av de västerbottniska
sulfidmalmerna. I Högbränna, nordost intill Glommersträsk, ha byamännen
dessutom upptäckt en ännu ej fullständigt undersökt, på kopparkis rik
kvartsgång, vilken dock efter allt att döma icke torde bilda någon mera
avsevärd fyndighet. — De geologiska förhållandena angiva, att man inom
dessa områden icke har att vänta några malmfyndigheter av samma betydelse
som inom det västerbottniska malmbältet genom Norsjö, Mala och
Lycksele socknar.
Ehuru sålunda undersökningarna av det västerbottniska sulfidmalmdistBihang
till riksdagens protokoll 1924. 1 samt. 06 höft. (Sr 89— 90.) -
10
Kungl. Majrts proposition Nr 90.
riktet även efter 1923 års arbeten befinna sig på ett preliminärt stadium,
framträda dock vissa allmänna drag hos detta någorlunda tydligt.
Huvudfyndigheterna bliva, sä långt nu kan bedömas:
1) Malånäsfältet (huvudsakligen koppar-, svavelkis- och något zinkmalm
m. m.), 2) Mensträskfältet (huvudsakligen svavelkis men sannolikt också
något koppar), 3) Rackejaure (huvudsakligen koppar- och arsenikmalm jämte
guld och silver m. m. såsom biprodukt), 4) Näsliden (huvudsakligen svavelkis)
samt slutligen 5) det längre väster ut i Lycksele socken belägna Kristineberg-Vindelgranseleområdets
koppar- och svavelkisförekomster. — Möjlighet
föreligger emellertid, att åtskilliga av de anledningar, som hittills ej hunnit
undersökas, även kunna vara av betydenhet, och naturligtvis jämväl att
upptäcka nya för närvarande okända fiilt.
Med de resultat, som vunnits genom de sedan några ar bedrivna arbetena
inom detta distrikt, skulle Sveriges geologiska undersökning måhända kunna
sägas hava löst sin huvuduppgift att orienterande utreda, huruvida detta
innehåller för landets näringsliv nyttiga mineralråämnen. Sedan det ådagalagts,
att här föreligger ett nytt malmdistrikt med ett flertal avsevärda
fyndigheter samt indikationer på ännu okända sådana, skulle det kunna
tyckas, att staten kunde överlåta åt enskilda spekulanter att med stöd av
inmutningsrätten fortsätta uppsökandet av ytterligare malmfyndigheter härstädes.
Frånsett behövliga kompletteringsarbeten av rent geologisk art,
skulle geologiska undersökningens arbeten hädanefter inom det ifrågavarande
malmfältsområdet dä kunna inskränkas till medverkan vid de undersökningsarbeten,
som måste föregå eller utföras samtidigt med de kända huvudfyndigheternas
tillredning för brytning, sedan förhållandena ordnats så, att
en sådan kan planeras att börja.
Ue i det föregående omnämnda för kronans räkning tagna inmutningarna,
som ännu ej hunnit undersökas, ehuru de möjligen hysa brytvärda malmer,
anser sig dock undersökningen ej våga föreslå få förfalla utan en undersökning,
vilken i så fall måste verkställas under innevarande år. Ifrågavarande
inmutningar uppgå till ett antal av 61 stycken. I samband härmed
böra enligt undersökningens mening även de oundersökta luckorna i Malånäsfältet
utfyllas. Förutom önskvärdheten att med rimlig fullständighet
känna, vilka malmförekomster som finnas inom fältet, samt det otillfredsställande,
som skulle ligga uti, att enskilda spekulanter i annat fall möjligen
kunde göra malmfynd av värde i närheten av kronans fyndigheter eller pa
anledningar, som kronan inmutat men underlåtit att undersöka, komme det
givetvis att försvåra vidtagandet av behövliga anstalter för samtliga fyndigheternas
utnyttjande, om dessa från början splittrades på flera olika händer.
Efter övervägande av alla de undersökningsresultat, som till dato framkommit,
har undersökningen funnit, att för utförande av ovan angivna
försvars- och undersökningsarbeten å kronans malmanledningar inom det
nya malmdistriktet erfordras för budgetåret 1924—1925 ett belopp av 55,000
kronor enligt följande förslagsberäkning:
Djupborrningar och elektriska mätningar, förslagsvis........ kronor 30,000:
Jordsehaktning, blockgrävning, blottning och bergsprängning,
förslagsvis .................................................................. » 12,000: —
Arvoden och reseomkostnader till en särskilt anställd geolog
samt en ingenjör och arbetsledare, förslagsvis ................ » 11,500:
Diverse (virke, verktyg och annan materiel, markskadeersättningar,
analyser m. m.), förslagsvis ........................ » 1,500: —
Summa kronor 55,000: —.
11
Kungl. Maj:ts proposition Nr 90.
Då det för budgetåret 1923—1924 anvisade anslaget kommer att helt och
hållet vara taget i anspråk för utförande av arbeten, som måst föregå dem,
för vilka nyssnämnda medel äro avsedda att användas, behöver ovannämnda
belopp få tagas i anspråk omedelbart efter 1 den juli 1924, därest det föreslagna
arbetsprogrammet skall kunna genomföras.»
Kommerskollegium har i ett den 13 februari 1924 avgivet utlåtande tillstyrkt
bifall till framställningen.
Till stöd för sin den 13 februari 1924 dagtecknade framställning rörande
ett anslag å 15,000 kronor för tillvaratagande av kronans under kommerskollegii
förvaltning ställda gruvegendom uttalar sig kollegium — efter att
bland annat hava erinrat, hurusom ämbetsverket redan under fjolåret i tva
särskilda skrivelser antytt eventuellt behov av ett dylikt anslag — pa följande
sätt:
»Det behov av anslag för budgetåret 1924—1925, som kollegium i sina
ovan omnämnda underdåniga skrivelser den 28 augusti och 3 oktober 1923
angivit såsom möjligen uppkommande, har alltså hlivit aktuellt, sedan
kollegium numera erhållit kännedom om kostnaderna för de undersökningsoch
försvarsarbeten å kronan tillhöriga utmål, som under samråd med
kollegium utförts av geologiska undersökningen och som även delvis lära
böra bestridas av det för kollegium avsedda anslaget, vilket därigenom blir
i huvudsak förbrukat.
För bevarandet av kronans gruvegendom måste anslag finnas tillgängligt, såsom
till försvarsavgifter och försvarsarbeten samt andra kostnader, som medfölja
delägarskap i gruva. Då dessa omkostnader i väsentlig grad influeras av enskilda
inmutares och gruvägares åtgöranden, kunna de icke på förhand med
tillräcklig noggrannhet beräknas, men anser kollegium, att de med dess förvaltningsuppgifter
förbundna kostnaderna under instundande budgetår med
iakttagande av sträng sparsamhet böra kunna begränsas så, att ett anslag
av det i skrivelsen den 3 oktober 1923 angivna belopp, 15,000 kronor, skulle
kunna vara tillräckligt.
Under åberopande av det ovan anförda och sina föregående skrivelser i
ärendet får kollegium därför hemställa om vidtagande av åtgärd för beredande
av ett extra reservationsanslag å femtontusen kronor å 1924—1925
års riksstat för med kollegii förvaltning av viss kronans gruvegendom förbundna
utgifter för tillvaratagande av kronans gruvegendom.»
Sedan jag — i syfte att utröna huruvida icke det av chefen för Sveriges
geologiska undersökning begärda anslagsbeloppet skulle kunna minskas —
under hand anmodat honom att till mig inkomma med yttrande rörande
möjligheterna för en begränsning av de i hans ovannämnda framställning
avsedda arbeten, har han den 25 februari 1924 avgivit en promemoria i
ämnet. Därvid har han, under uttalande att, om det begärda anslaget
nedsattes, en kostnaderna motsvarande nytta icke skulle kunna uppnäs, vidhållit
sin hemställan, att anslaget måtte bestämmas till 55,000 kronor.
Tillika har han meddelat, att, därest de 12 å det i Lycksele socken belägna
Vindelgranseleområdet tagna inmutningarna ansåges böra förfalla, anslaget
kunde nedsättas till 50,000 kronor.
Framställning
från kommerskollegium.
Chefens för
Sveriges geologiska
undersökning
promemoria
den
‘25 februari
1924.
12
K un g l. Maj: ta proposition Nr 90.
Departements
chefen.
Av den här förut lämnade redogörelsen för de undersöknings- och försvarsarbeten,
som med användande av det utav 1923 års riksdag anvisade anslaget
å 140,000 kronor utförts, framgår, att man ännu icke med säkerhet kan bilda
sig någon uppfattning om det ekonomiska framtidsvärdet av ifrågavarande
fyndigheter. Innan man förskaffat sig ytterligare kännedom om fyndigheternas
brytvärdigliet, synes man emellertid icke böra uppgiva det redan inledda
undersökningsarbetet, som ju betingat ej obetydliga kostnader. Om arbetet
nu avbrötes, skulle man riskera, att de gjorda inmutningarna förfölle och
värdet av det nedlagda arbetet alltså gäves till spillo. Då de undersökningar,
som erfordras för att ej inmutningarna skola förfalla, måste verkställas under
år 1924, och då åtgärder för tillvaratagande i författningsenlig ordning jämväl
av annan kronans gruvegendom måste vidtagas under samma år, lärer
det vara ofrånkomligen nödvändigt, att nya medel ställas till förfogande
för nästkommande budgetår. Ehuru anslag för ändamålet icke kunnat beräknas
vid budgetförslagets uppgörande, anser jag mig sålunda böra föreslå,
att erforderligt anslagsäskande göres hos riksdagen.
I det av chefen för Sveriges geologiska undersökning begärda anslagsbeloppet
linner jag, på de av honom i förberörda promemoria anförda skäl,
någon nedsättning icke tillrådlig. Ej heller mot det av kommerskollegium
begärda anslagets storlek har jag någon erinran att göra.
I detta sammanhang tillåter jag mig bringa i erinran, att genom Kungl.
Maj:ts beslut den 17 maj 1923 en fastare ordning i avseende å förvaltningen
av kronans gruvegendom numera åvägabragts. Enligt sagda beslut
har förvaltningen av berörda egendom generellt anförtrotts åt kommerskollegium,
dock att härifrån gjorts vissa undantag, bland annat det,
att de inmutningar, som av Sveriges geologiska undersökning för kronans
räkning verkställts eller komme att verkställas, skulle intill utmålsläggningen
förvaltas av geologiska undersökningen. Dä alltså de skäl, som på
sin tid föranledde sammanförandet av de av geologiska undersökningen och
kommerskollegium begärda medlen i ett gemensamt anslag, icke längre
föreligga, finner jag mig böra förorda, att de belopp, vilka för här förut berörda
ändamål nu må komma att beviljas, särskiljas i två olika anslag.
Vad beträffar sättet för täckandet av de ifrågasatta anslagsbeloppen torde
chefen för finansdepartementet längre fram under riksdagens lopp få taga
under övervägande, huruvida någon särskild åtgärd i sådant avseende erfordras.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Maj:t
måtte föreslå riksdagen
att å riksstaten för budgetåret 1924—1925 under tionde huvudtiteln anvisa
dels för verkställande av undersöknings- och försvarsarbeten å områden,
som genom Sveriges geologiska undersöknings försorg äro eller kunna varda
för kronans räkning inmutade, ett extra reservationsanslag av kronor 55,000,
dels ock för tillvaratagande i övrigt av kronans gruvegendom ett extra
reservationsanslag av........................................................................ kronor 15,000.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 90.
13
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten
lämna bifall och förordnar, att proposition i
ämnet av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar,
skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
,/. H. Göransson.
Bihang till riksdagens protokoll 1924. 1 samt 66 höft. (Nr S9—90.)
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1924:114 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för verkställande av undersökningsoch försvarsarbeten å områden, som äro eller a1 i texten
- SU 1924:38 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för verkställande av undersökningsoch för svarsarbeten å områden, som äro eller kunna varda f s. 4 i texten