Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning om tillämpning i Västerbottens och Norrbottens läns landstingsområden av förordningen den 15 juni 1923 (nr 213) angående skogsvårdsstyrelser och till förordning om ändrad lydelse av 5 § i förordningen den 11 oktober 1912 (nr 275) om skogsvårdsavgift

1924-03-07 · 8 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 7 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1924:96, Med förslag till förordning om tillämpning i Västerbottens och Norrbottens läns landstingsområden av förordningen den 15 juni 1923 (nr 213) angående skogsvårdsstyrelser och till förordning om ändrad lydelse av 5 § i förordningen den 11 oktober 1912 (nr 275) om skogsvårdsavgift

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 96.

1

Nr 96.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

om tillämpning i Västerbottens och Norrbottens läns landstingsområden

av förordningen den 15 juni 1923 (nr 213) angående

skogsvårdsstyrelser och till förordning om ändrad lydelse av

5 § i förordningen den 11 oktober 1912 (nr 275) om skogsvårdsavgift;

given Stockholms slott den 7 mars 1924.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro,

enligt Dess nådiga beslut:

GUSTAF ADOLF.

David Pettersson.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet infot• Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 7 mars 1924.

Närvarande:

Statsministern Trygger, ministern för utrikes ärendena friherre Marks von

Wurtemberg, statsråden Malm, Ekeberg. Beskow, Malmroth. Hasselrot.

Stridsberg, Lubeck, Clason, Wohlin, Pettersson.

Departementschefen statsrådet Pettersson anför:

Då jag den 25 januari 1924 för Kungl. Maj:t anmälde ett inom jordbruksdepartementet

utarbetat förslag till lag om ändrad lydelse av 2 §

1 mom. i skogsvårdslagen den 15 juni 1923 (nr 212), avseende skogsvårdslagens

utsträckande att gälla för de skogar, som nu lyda under förordningen

den 18 juni 1915 (nr 250) om förekommande av överdriven avverkning

å ungskog inom de delar av Västerbottens och Norrbottens län, som ej

höra till lappmarken, den s. k. dimensionslagen, angav jag såsom min avBihang

till riksdagens protokoll 1924. 1 samt. 71 höft. (Nr 9G. > 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 96.

sikt att senare för Kungl. Maj:t anmäla frågorna om inrättande av skogsvårdsstyrelser

i Västerbottens och Norrbottens läns landstingsområden samt

tillämpning inom länens kustland av förordningen den 11 oktober 1912

(nr 275) om skogsvårdsavgift. Sedan Kungl. Maj:t förut i dag beslutit till

riksdagen avlåta proposition angående berörda lagförslag, anhåller jag nu

att få underställa nyss angivna spörsmål Kungl. Maj:ts prövning.

inrättande "av först angår frågan om inrättande av skogsvårdsstyrelser i Väster
skogsvårds-

bottens och Norrbottens läns landstingsområden, torde jag till en början få

Västerbottens erim’a därom’ att omförmälda lagförslag förutsätter, att inom vartdera landsoch

Norr- * li ngsområdet skall linnas en skogsvårdsstyrelse för utövande av uppsikt

bottens läns över de skogar inom området, som nu lyda under dimensionslagen och som

områden8 enligt lagförslaget skola föras under skogsvårdslagen.

I de yttranden, som avgivits i ärendet, har i allmänhet förutsatts, att de

blivande skogsvårdsstyrelserna i sagda landstingsområden skulle organiseras

på samma sätt som skogsvårdsstyrelserna inom skogsvårdslagens nuvarande

giltighetsområde samt att förordningen den 15 juni 1923 (nr 213) angående

skogsvårdsstyrelser jämväl i övrigt skulle erhålla tillämpning å förstnämnda

skogsvårdsstyrelser. I åtskilliga yttranden har emellertid föreslagits, att

särskilda bestämmelser måtte i vissa hänseenden meddelas beträffande dessa

styrelser.

Le ny a skogs- Beträffande styrelsernas sammansättning har skogsingenjören i Umeå

strnas skogs vårdsom rade hemställt, att det förslag till omorganisation av de nu
organisatinn.

varande skogsvårdsstyrelserna, som domänstyrelsen 1921 framlagt i det av

styrelsen avgivna yttrandet över skogslagstiftningskommitténs betänkande

och däri antalet ledamöter i skogsvårdsstyrelse föreslagits till fem, därav

två skulle utses av Kungl. Maj:t, två av vederbörande landsting och hushållningssällskap

samt en, vilken tillika skulle vara länsjägmästare, av de

fyra övriga ledamöterna, måtte vinna tillämpning vid organisationen av de

blivande skogsvårdsstyrelserna i Västerbottens och Norrbottens län. Till

stöd härför har skogsingenjören framhållit, bland annat, att garanti saknades

för att de ledamöter, som utsåges av landsting och hushållningssällskap,

ägde skogliga kvalifikationer, i följd varav det vore osäkert, huruvida

skogsvårdsstyrelserna, därest majoriteten av desamma skulle tillsättas genom

dylika val, bleve fullt vuxna sina uppgifter.

Över jägmästaren i Umeå distrikt har likaledes, under åberopande av de

i Västerbottens län rådande förhållanden, förordat, att antalet ledamöter i

skogsvårdsstyrelsen i detta län bestämdes till fem, därav tre borde utses

på sätt i förordningen om skogsvårdsstyrelser vore föreskrivet samt de två

övriga förordnas av vederbörande länstyrelse, överjägmästaren har därjämte

framhållit, att länsjägmästaren borde vara valbar till ledamot i

skogsvårdsstyrelsen.

Länsstyrelsen i Västerbottens län har framhållit, att något skäl att giva

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 96.

3

den blivande skogsvårdsstyrelsen i länet en annan organisation än skogsvårdsstyrelserna

inom skogsvårdslagens nuvarande giltighetsområde ej kunde

anses föreligga.

Beträffande sättet för utseende av länsjägmästare hos de nya skogsvårdsstyrelserna

har skogs ingenjören i Umeå skogsvårdsområde föreslagit, att

nämnda länsjägmästare skulle på förslag av domänstyrelsen förordnas av

Kungl. Maj:t efter ansökan av nuvarande skogsingenjörer i nämnda län.

Skogsingenjören i Vindelns skogsvårdsområde har i detta avseende framhållit,

att vid uppkommen ledighet i länsjägmästarbefattning skogsvårdsstyrelsen

borde vara skyldig att kungöra tjänsten till ansökan ledig och

därefter till länsjägmästare antaga den av de sökande, som styrelsen med

hänsyn till ådagalagd skicklighet och förtjänst funne vara den lämpligaste.

Över jägmästaren i Umeå distrikt har uttalat, att länsjägmästare borde pa

förslag av vederbörande skogsvårdsstyrelse förordnas av domänstyrelsen

eller eventuellt av länsstyrelsen efter domänstyrelsens hörande. Härigenom

skulle ett ur flera synpunkter allmänt intresse tillgodoses och länsjägmästaren

komma att intaga en mera självständig, från sidoinflytelser oberoende ställ

ning.

Vad angår de nya skogsvårdsstyrelsernas verksamhetsuppgifter hava skogsingenjörerna

i Umeå och Vindelns skogsvårdsområden föreslagit, att med

hänsyn till de stora arealer försumpade skogsmarker samt ovårdade och

vanskötta hyggestrakter, som funnes i Västerbottens och Norrbottens läns

kustland, i 4 § av skogsvårdsstyrelseförordningen borde såsom särskilda

uppgifter för dessa skogsvårdsstyrelser stadgas skyldighet att genom anslag

ur skogsvårdskassan uppmuntra utdikningar av försumpade skogsmarker

samt att verka för nyssangivna hyggestrakters försättande i skogbärande

skick.

Då förenämnda lagförslag avser, att skogsvårdslagen skall utsträckas att

gälla för de under dimensionslagen nu lydande skogarna utan annan ändring

än den, som direkt betingas av berörda jämkning i lagens giltighetsområde,

samt de uppgifter, som enligt förslaget skola tillkomma de blivande skogsvårdsstyrelserna

i Västerbottens och Norrbottens län, sålunda helt överensstämma

med de nuvarande skogsvårdsstyrelsernas, finner jag tillräckliga

skäl ej föreligga att föreslå upptagande i skogsvårdsstyrelseförordningen av

några särskilda bestämmelser beträffande förstnämnda styrelsers organisation

eller verksamhet. Ej heller i övrigt torde någon ändring i berörda förordning

vara påkallad med hänsyn till den utsträckning av förordningens tillämplighet,

som enligt förenämnda lagförslag må komma att äga rum.

Jag torde emellertid härvid få framhålla, att i blivande reglementen för

ifrågavarande skogsvårdsstyrelser vissa av ortsförhållandena påkallade särskilda

föreskrifter torde böra inrymmas. Redan i motiveringen till proposi
-

Sättet för utseende

av länsjägmästare
-

Le nya skogs
vårdsstyrelsernas

uppgifter.

Departements
chefen.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 96.

tionen angående omförmälda lagförslag har jag uttalat, att i berörda reglementen

lämpligen borde intagas erinran om skogsvårdsstyrelsernas skyldighet

att vid skogsvårdslagens tillämpning i kustlanden taga vederbörlig hänsyn

till därstädes rådande skogsbiologiska förhållanden ävensom stadgas förpliktelse

för styrelserna att tillhandagå vederbörande med utsyning av träd,

som efter skogsvårdslagens ikraftträdande i kustlanden finge därstädes avverkas

enligt avverkningsrätt, som upplåtits före sagda tidpunkt. Härförutom

torde i berörda reglementen lämpligen böra framhållas vikten av att

styrelserna i mån av tillgång på medel inom sina verksamhetsområden uppmuntra

utdikning av försumpad skogsmark och vanskötta liyggestrakters

försättande i skogbärande skick samt eventuellt närmare bestämmelser meddelas

i dessa hänseenden.

Vad angår tiden för skogsvårdsstyrelseförordningens trädande i tillämpning

inom Västerbottens och Norrbottens läns landstingsområden tillåter jag mig

erinra därom, att enligt förenämnda lagförslag skogsvärdslagen skall erhålla

giltighet beträffande de under dimensionslagen nu lydande skogarna från

och med den 1 januari 1925. Uppenbarligen är det önskvärt att sltogsvårdsstyrelserna

erhålla tillfälle att före skogsvårdslagens ikraftträdande

vidtaga erforderliga förberedande åtgärder, så att de den 1 januari 1925

stå rustade för de betydelsefulla uppgifter, som tillkomma dem. Särskilt

synes det vara av vikt, att skogsvårdsstyrelserna beredas möjlighet att före

den 1 januari 1925 anställa nödig personal till sitt biträde ävensom verkställa

undersökning rörande de inom kustlanden befintliga svårföryngrade

skogar, så att, där så erfordras, framställningar om meddelande av förordnanden

enligt 18 § i lagen må kunna av styrelserna göras omedelbart efter

skogsvårdslagens ikraftträdande. I förevarande avseende är emellertid att

märka, att de ledamöter i styrelserna, som skola väljas av vederbörande

landsting, ej kunna utses förrän under september månad 1924. På grund

av vad sålunda anförts torde skogsvårdsstyrelseförordningen böra vinna

tillämpning inom ifrågavarande landstingsområden från och med den 1

oktober 1924.

Frågan om

tillämpning i

Västerbotter.s

och Norrbottens

läns

kustland av

förordningen

om skogsvårdsavgift.

Jag torde härefter få övergå till frågan om tillämpning i Västerbottens

och Norrbottens läns kustland av förordningen den 11 oktober 1912 om

skogsvårdsavgift.

Enligt 5 § i berörda förordning, sådan denna paragraf lyder enligt förordningen

den 15 juni 1923 (nr 214), gäller densamma ej virke, som avverkats

inom Västerbottens eller Norrbottens län eller å sådana utom nämnda

län belägna skogar, som äro underkastade bestämmelserna i förordningen

den 18 juni 1915 (nr 251) angående utsyning å viss skog inom Västerbottens

och Norrbottens läns lappmarker med flera områden, den s. k. lappmarkslagen.

I de i ärendet avgivna yttrandena har allmänt förutsatts, att, därest skogs
-

vårdslagen antoges att gälla för kustlanden, jämväl förordningen om skogs

vårdsavgift borde erhålla tillämpning därstädes.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 96. 5

Domänstyrelsen har gjort gällande, att förordningen om skogsvårdsavgift

borde erhålla giltighet allenast beträffande sådana inom kustlanden belägna

skogar, som nu lyda under dimensionslagen och enligt förenämnda lagförslag

skola föras under skogsvårdslagen, varemot diirstädes befintliga allmänna

skogar samt under lappmarkslagen lydande enskilda skogar borde

undantagas från förordningens tillämpning. Domänstyrelsen har i sammanhang

härmed hemställt, att det måtte tagas under övervägande, huruvida ej

sådan genomgående ändring i nyssnämnda förordning borde vidtagas, att

skogsvårdsavgift skulle utgå allenast för virke från de skogar, vilka stode

under skogsvårdsstyrelsernas uppsikt, samt från skyddsskogarna.

I ett flertal yttranden har föreslagits, att förordningen om skogsvårdsavgift

ej mätte erhålla tillämpning i fråga om virke, som inom kustlanden

avverkats för husbehov.

Vad först angår domänstyrelsens hemställan om sådan ändring i förordningen

om skogsvårdsavgift, att dylik avgift skulle utgå allenast för virke

från skogar, som stode under skogsvårdsstyrelsernas uppsikt, samt skyddsskogar,

ber jag få erinra därom, att domänstyrelsen redan i sitt yttrande

den 6 juni 1921 över skogslagstiftningskommitténs betänkande gjort en

framställning i enahanda syfte, men att denna framställning, som anmäldes

för Kungl. Maj:t den 10 mars 1923 i samband med vissa av skogslagstiftningskommitténs

betänkande föranledda förslag om ändringar i berörda förordning,

därvid ej vann Kungl. Maj:ts bifall. I sitt yttrande till statsrådsprotokollet

berörda dag (se propositionen nr 161 till 1923 års riksdag) framhöll

dåvarande departementschefen, att han vore tveksam om, huruvida

skogsvårdsstyrelserna med den minskning i skogsvårdskassorna, som skulle

ske genom de allmänna skogarnas befriande från skogsvårdsavgift, under

förhandenvarande förhållanden skulle hava tillräckliga medel till sitt förfogande

samt att han med hänsyn härtill ansett det böra för det dåvarande

anstå med en ändring i av domänstyrelsen föreslagen riktning. Även jag

finner det nödigt, att, innan frågan om en dylik ändring i förordningen

upptages till avgörande, närmare utredning verkställes angående dess ekonomiska

konsekvenser för skogsvårdsstyrelserna. Pa grund härav och da

en dylik utredning ej lämpligen kan äga ruin, förrän erfarenhet vunnits

om do krav, som till följd av den nya skogsvårdslagens tillämpning komma

att ställas på skogsvårdskassorna, finner jag domänstyrelsens förevarande

framställning för närvarande ej böra föranleda någon Kungl. Maj:ts åtgärd.

Beträffande därefter frågan om tillämpning i kustlanden av förordningen

om skogsvårdsavgift synes uppenbart, att, därest skogsvårdslagen antages

att gälla för de skogar, som nu lyda under dimensionslagen, detta bör föranleda,

att jämväl förordningen om skogsvårdsavgift utsträckes att äga

tillämpning å samma skogar. Därjämte torde i överensstämmelse med den

grundsats, som i allmänhet följts inom skogsvårdslagens nuvarande giltighetsområde

i fråga om skyldighet att erlägga skogsvårdsavgift för virke

Departements
chefen
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

(i

Kungl. Maj:ts proposition Nr 96.

från statens skogar, berörda förordning böra erhålla tillämpning även beträffande

dylika skogar i kustlanden, dock med visst undantag, som jag i

det följande skall angiva. Förutom nu angivna skogar finnas inom kustlanden

dels vissa enskilda skogar, lydande under lappmarkslagen, dels åtskilliga

allmänningsskogar, lydande under förordningen den 18 juni 1920

(nr 331) angående allmänningsskogar i Västerbottens och Norrbottens län,

dels en del städer tillhöriga skogar, lydande under förordningen den 24 juli

1903 (nr 79 s. 20) angående förvaltningen av städernas skogar. Vad nyssnämnda

enskilda skogar angår torde dessa i likhet med under lappmarkslagen

lydande skogar nedom Västerbottens län böra undantagas från tilllämpning

av förordningen om skogsvårdsavgift, och torde detta böra gälla

även om de staten tillhöriga skogar, som äro underkastade bestämmelserna

i lappmarkslagen. Sistberörda skogar utgöras nämligen av skogar å under

åborätt upplåtna kronohemman och krononybyggen, från vilka skogar hela

avkastningen tillfaller vederbörande åbor. Därest skyldighet att utgöra

skogsvårdsavgift för virke från dessa skogar föreskreves, skulle tungan härav

uteslutande komma att drabba åborna, vilket synes obilligt, då dessa ju ej

skulle äga åtnjuta bidrag från skogsvårdskassorna. Vad därefter angår i

kustlanden belägna allmänningsskogar och städers skogar torde dessa i likhet

med dylika skogar inom förordningens nuvarande giltighetsområde böra

underkastas skyldighet att utgöra skogsvårdsavgift. Självfallet är, att, därest

framdeles sådan ändring i förordningen om skogsvårdsavgift skulle vidtagas,

att allmänningsskogar och städers skogar nedom Västerbottens liin skulle

komma att undantagas från förordningens tillämpning, enahanda undantag

bör stadgas i fråga om dylika skogar i kustlanden.

Beträffande de i vissa yttranden framställda förslagen, att skyldighet att

erlägga skogsvårdsavgift ej måtte stadgas i fråga om virke, som inom kustlanden

avverkas för husbehov, torde jag få erinra därom, att enligt 1 § i

förordningen om skogsvårdsavgift, jämförd med 7 § i lagen om skogsaccis

och om virkestaxering, skogsvårdsavgift ej erlägges för virke, som användes

lör vederbörande egendoms eller därmed sambrukad fastighets behov av

byggnads-, slöjd- eller stängselvirke samt bränsle. Med hänsyn härtill och

då skäl ej synas föreligga att för kustlanden stadga vidsträcktare undantag

härutinnan än som sålunda gäller beträffande förordningens nuvarande

tillämpningsområde, torde förevarande förslag böra lämnas utan avseende.

Ej heller eljest synes anledning förefinnas att med hänsyn till den nu

ifrågasatta utsträckningen av förordningens giltighetsområde föreslå annan

ändring i förordningen än den, som direkt betingas av samma utsträckning.

Förordningen torde lämpligen böra träda i kraft i kustlanden samma dag

som skogsvårdslagen eller den 1 januari 1925.

I enlighet med vad jag sålunda anfört har jag låtit inom jordbruksdepartementet

utarbeta dels förslag till förordning om tillämpning i Västerbottens

och Norrbottens läns landstingsområden av förordningen den 15

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:U proposition Nr 96.

7

juni 1923 (nr 213) angående skogsvårdsstyrelser och dels förslag till förordning

om ändrad lydelse av 5 § i förordningen den 11 oktober 1912

(nr 275) om skogsvårdsavgift.

Departementschefen uppläser härefter berörda förslag, vilka fogats såsom

bilagor A och B vid detta protokoll, samt hemställer, att Kungl. Maj:t

måtte föreslå riksdagen att antaga samma förslag.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan behagar Hans Maj:t Konungen förordna,

att till riksdagen skall avlåtas proposition av

den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Joh.s Thygesen.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition Nr 96.

Bilaga A.

Förslag

till

förordning om tillämpning i Västerbottens och Norrbottens läns landstingsområden

av förordningen den 15 juni 1933 (nr 213) angående skogs
vårdsstyrelser.

Härigenom förordnas, att förordningen den 15 juni 1923 angående skogsvårdsstyrelser

skall äga tillämpning i Västerbottens och Norrbottens läns

landstingsområden från och med den 1 oktober 1924.

Bilaga B.

Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av 5 § i förordningen den 11 oktober 1912

(nr 275) om skogsvårdsavgift.

Härigenom förordnas, att 5 § i förordningen den 11 oktober 1912 om

skogsvårdsavgift skall erhålla följande ändrade lydelse:

5 §.

Denna förordning gäller icke virke, som avverkats inom Västerbottens

eller Norrbottens läns lappmarker, eller å sådana utom lappmarkerna belägna

skogar, som äro underkastade bestämmelserna i förordningen den

18 juni 1915 (nr 251) angående utsyning å viss skog inom Västerbottens

och Norrbottens läns lappmarker med flera områden.

Denna förordning skall träda i kraft den 1 januari 1925.

Stockholm, Isaac Marcus’ Boktryckeri-Aktiebolag, 1924.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1924:175 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om tillämpning i Västerbottens och Norrbottens läns landstingsområd a1 i texten
  2. JoU 1924:31 Utlåtande i anledning av Kungl. Mai ds proposition med förslag till förordning om tillämpning i VÖsterbottens och Norrbottens läns landstingsområden av förordni s. 9 i texten