Sök i Ratio Lex

Angående anvisande av medel för främjande av skogsvård å enskildas skogar i Västerbottens och Norrbottens län samt Särna och Idre socknar

1924-03-07 · 27 sidor, varav 22 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 22 av 27 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1924:97, Angående anvisande av medel för främjande av skogsvård å enskildas skogar i Västerbottens och Norrbottens län samt Särna och Idre socknar

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 97.

1

Nr 97.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående anvisande av medel

för främjande av skogsvård å enskildas skogar i Västerbottens

och Norrbottens län samt Särna och Idre socknar: given Stockholms

slott den 7 mars 1924.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro,

enligt Dess nådiga beslut:

GUSTAF ADOLF.

David Pettersson.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans Maj-.t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 7 mars 1924.

Närvarande:

Statsministern Trygger, ministern för utrikes ärendena friherre Marks von

Wurtemberg, statsråden Malm, Ekeberg, Beskow, Malmroth, Hasselrot,

Stridsberg, Lubeck, Clason, Wohlin och Pettersson.

Departementschefen, statsrådet Pettersson anför:

Enligt de propositioner, som Kungl. Maj:t förut i dag heslutit avlåta till

riksdagen med förslag om utsträckande av 1923 års skogsvårdslag att från

och med den 1 januari 1925 gälla i Västerbottens och Norrbottens läns

kustland beträffande de skogar, som nu lyda under den s. k. dimensionslagen,

samt om tillämpning i sagda läns landstingsområden från och med

den 1 oktober 1924 av förordningen angående skogsvårdsstyrelser, skall den

tillsyn å nämnda skogar, som för närvarande utövas av vissa tjänstemän

vid skogsstaten, helt upphöra från och med förstnämnda dag, samt dessa

skogar ställas under uppsikt av två skogsvårdsstyrelser, som skola inrättas

en i vartdera av Västerbottens och Norrbottens läns landstingsområden. I

Bihang till riksdagens protokoll 1924. 1 saml. 79 höft. (Nr 97.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 97.

Frägan om

reglering av

den för dimensions''

lagens handnavande

anställda

skogsstatsperso

nålens tjänst*

görincsfdrhållanden.

Ve olika

kategorierna

av hithörande

xkogs&tats*

tjänstemän

och deras

huvudsakliga

tjänsteåligganden.

propositionerna förutsattes, att sagda skogsvårdsstyrelser skola träda i verksamhet

den 1 oktober 1924. Jag anhåller nu att för Kungl. Maj:t få anmäla

dels frågan om reglering av förenämnda skogsstatstjänstemäns tjänstgöringsförhållanden

efter den 1 januari 1925 och dels frågan om anslag för

upprätthållande av de nya skogsvårdsstyrelsernas verksamhet under tiden 1

oktober 1924—31 december 1925. Därjämte torde jag i detta sammanhang

få underställa Kungl. Maj:ts prövning jämväl en fråga om anslag till främjande

av skogsvård å enskildas skogar i lappmarkerna samt Sårna och Idre

socknar med flera områden, vilken fråga äger samband med frågan om

anslag till berörda skogsvårdsstyrelser.

Vad först angår spörsmålet om reglering av omförmälda skogsstatstjänstemäns

tjänstgöringsförhållanden efter skogsvårdslagens ikraftträdande i kustlanden

torde jag till en början få redogöra för de olika kategorierna av

dessa tjänstemän samt deras huvudsakliga befattning med ifrågavarande

skogar.

Enligt gällande instruktion för domänverket av den 11 februari 1921

(nr 64) utövas tillsynen å de under dimensionslagen nu lydande skogarna

dels av skogsingenjörer, skogsfogdar och tillsyningsman, dels ock av överjägmästarna

i de distrikt, där dessa skogar äro belägna, ifrågavarande

distrikt utgöras av Övre Norrbottens, Nedre Norrbottens, Skellefteå och Umea

distrikt. Förstnämnda tre kategorier tjänstemän hava till uteslutande uppgift

att öva tillsyn över dimensionslagens tillämpning å skogarna i fråga,

under det utövandet av sådan uppsikt utgör endast en mindre väsentlig del

av berörda överjägmästares tjänsteåligganden.

Vad först angår den för dimensionslagens tillämpning särskilt anställda

skogsstatspersonalen, äro skogsingenjörer och tillsyningsmän ordinarie, skogsfogdarna

extra ordinarie tjänstemän. Enligt instruktionen för domänverket

äger domänstyrelsen förordna extra ordinarie skogsingenjörer och extra ordinarie

tillsyningsmän till det antal, som domänstyrelsen bestämmer, ävensom

erforderligt antal extra tjänstemän.

De ordinarie skogsingenjörerna förestå skogsvårdsområden ocli handhava

inom dessa områden de åligganden, som enligt dimensionslagen ankomma

å skogstjänsteman. Antalet av dessa befattningshavare bestämmes enligt

gällande avlöningsreglemente för tjänstemän vid domänverket den 22 juni

1920 (nr 493) av Kungl. Maj:t och riksdagen och har senast fastställts till

11. Med hänsyn till den ökade aktualitet frågan om en ändrad lagstiftning

för ifrågavarande skogar under senare år erhållit har Kungl. Maj:t

den 19 januari 1923 på framställning av domänstyrelsen beslutat, att skogsingenjörstjänst,

som då vore eller senare bleve ledig, icke skulle återbesättas

med ordinarie innehavare utan uppehållas på förordnande för en tid, som

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kung/. Ålaj:ts proposition Nr 97.

3

för varje fall ej finge bestämmas längre än till vederbörande kalenderårs

utgång. Till följd av detta beslut hava tre lediga skogsingenjörstjänster

kommit att uppehållas genom vikarier, förordnade för tid, som i Kungl.

Maj:ts nyssberörda beslut angivits. Enligt särskilt beslut av Kungl. Majd

den 5 maj 1922 uppehälles ännu en skogsingenjörstjänst genom vikarie, förordnad

för tiden intill dess definitiv lönereglering blivit för domänverket

fastställd. Antalet ordinarie skogsingenjörer utgör sålunda för närvarande

allenast 7.

Ordinarie tillsyningsman har uppsikt över viss del av ett skogsvårdsomräde,

benämnd bevakningsområde, och handhar inom detta den närmaste tillsynen

över avverkningen å ifrågavarande skogar. Tillsyningsman lyder i

tjänsten under vederbörande skogsingenjör. Antalet ordinarie tillsyningsman

bestämmes enligt avlöningsreglementet av Kungl. Maj:t ensam och har senast

fastställts till 27. Detta utgör ock det antal, som för närvarande finnes.

Någon minskning av antalet nu angivna ordinarie befattningshavare till

följd av bestämmelserna om skyldighet för sådan befattningshavare att avgå

ur tjänst vid viss levnadsålder kommer ej att äga rum under innevarande år.

Den för dimensionslagens tillämpning anställda extra ordinarie och extra

skogsstatspersonalen utgöres för närvarande av 6 skogsfogdar, därav en innehar

ordinarie tjänst såsom kronojägare, samt 4 extra ordinarie och 4 för

helt år förordnade extra tillsyningsmän. Skogsfogdarna biträda de ordinarie

skogsingenjörerna. Extra ordinarie och extra tillsyningsmän bestrida väsentligen

samma tjänstgöring som ordinarie tillsyningsmän.

Förutom nyssberörda personal, har domänstyrelsen årligen förordnat ett

antal extra tjänstemän att under kortare tider, huvudsakligen sommar- och

höstmånaderna, tjänstgöra såsom extra skogsingenjörer och extra tillsyningsmän.

Vad angår den befattning med ifrågavarande skogar, som tillkommer förenämnda

fyra överjägmästare, inskränker sig densamma väsentligen därtill,

att överjägmästarna skola under årligen företagna inspektionsresor övervaka,

att genom skogsingenjörernas och dem underlydande personals verksamhet

skogsvården främjas å ifrågavarande skogar, ävensom granska och till domänstyrelsen

insända de förslag, som varje skogsingenjör årligen har att avgiva

beträffande de utgifter, som under nästföljande år beräknas erforderliga för

handhavande av tillsynen å ifrågavarande skogar inom hans skogsvårdsomräde,

ävensom, sedan dessa förslag blivit av domänstyrelsen prövade,

lämna vederbörande skogsingenjörer underrättelse om domänstyrelsens beslut.

Skogsvårdsområdena fördela sig på ifrågavarande fyra distrikt på det sätt.

att till ett vart av Nedre Norrbottens och Umeå distrikt höra 2, till Övre

Norrbottens distrikt 3 och till Skellefteå distrikt 4 skogsvårdsområden.

I förevarande sammanhang torde vidare redogörelse böra lämnas för de Gällande bebestämmelser,

som gälla dels beträffande den för dimensionslagens tillämpning

särskilt anställda ordinarie skogsstatspersonalens skyldighet att under- j oren och

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 97.

tiilsyningsmäns

skyldighet

att underkasta

sig

ändrad tjänstg

äring m. m.

Yttranden.

kasta sig ändrad tjänstgöring respektive förflyttning till annan tjänst dels

ock om entledigande av vid domänverket anställd extra ordinarie personal.

Nu gällande avlöningsreglemente för tjänstemän vid domänverket stadgar

i förstberörda avseende i 14 §, att ordinarie tjänsteman skall vara underkastad

den utvidgade eller förändrade tjänstgöring eller den förflyttning till

annan tjänstgöringsort eller till annan befattning vid verket, som kan bliva

honom ålagd i behörig ordning. Därest ordinarie tjänsteman sålunda utan

något sitt förvållande förflyttas till tjänst inom lägre lönegrad, skall han

likväl åtnjuta lön enligt den lönegrad han vid förflyttningen tillhörde. Därjämte

skall tjänsteman, om vissa honom åliggande göromål överflyttas från

det verk han tillhör till annat, vara pliktig att, med bibehållande av innehavande

lönegrad, efter Kungl. Ma.j:ts förordnande tjänstgöra i det verk, till

vilket göromålen överflyttas.

Detta avlöningsreglemente äger tillämpning ä samtliga nuvarande ordinarie

skogsingenjörer och tillsyningsmän med undantag av två skogsingenjörer

och två tillsyningsmän, vilka kvarstå å den av 1918 års riksdag godkända

lönestaten för skogsstatens ordinarie personal. Enligt kungörelsen

den 20 juni 1918 (nr 590) gäller beträffande sistnämnda fyra befattningshavares

skyldighet att underkasta sig ändrad tjänstgöring eller förflyttning

fortfarande bestämmelserna i kungörelsen den 17 juni 1908 (Bih. nr 43)

angående villkor och bestämmelser för åtnjutande av de från och med år

1909 fastställda nya avlöningsförmånerna för skogsstaten. I sistnämnda

kungörelse stadgas i detta hänseende, bland annat, att innehavare av ordinarie

befattning vid skogsstaten skall vara underkastad såväl den vidsträcktare

tjänstgöringsskyldighet eller jämkning i åligganden som ock den

reglering av tjänstgöringsområde, som i allmänhet kan varda stadgad, vare

sig vid en möjligen inträdande förändrad organisation av skogsstaten eller

särskilda delar därav eller eljest, samt i sådant hänseende särskilt vara

pliktig att, med bibehållande av den tjänstegrad och den avlöning han

innehar, respenningarna dock jämkade efter förhållandena, fullgöra de nya

eller förändrade tjänstegöromål, som efter en dylik omorganisation kunna

varda honom ålagda.

Beträffande entledigande av vid domänverket anställd extra ordinarie

personal stadgas i gällande instruktion för verket, att sådan personal kan

entledigas av domänstyrelsen efter viss tid förut skedd uppsägning. Någon

bestämmelse om längden av berörda uppsägningstid har, enligt vad jag

från styrelsen inhämtat, ej meddelats. Vid de uppsägningar av extra ordinarie

tjänstemän, som efter instruktionens ikraftträdande ägt rum, har

domänstyrelsen tillämpat en uppsägningstid av tre månader.

I de i ärendet avgivna yttranden hava olika förslag framställts angående

ordnandet av ifrågavarande skogsstatspersonals tjänstgöringsförhållanden efter

den 1 januari 1925. Dessa förslag hava dock ej avseende å förenämnda

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 97. «>

överjägmästare, vilka, såsom jag förut antytt, i jämförelsevis mindre grad

beröras av det ifrågasatta utbytet av skogslagar för kustlanden.

Överjägmästaren i Umeå distrikt bär förordat, att nuvarande ordinarie

skogsingenjörer efter den 1 januari 1925 finge kvarstå tillsvidare under 5

år eller tills de hunnit erhålla befordran till annan statstjänst, med rätt

att under denna tid uppbära avlöning av statsmedel men med skyldighet

att tjänstgöra hos skogsvårdsstyrelserna i Västerbottens och Norrbottens län

såsom skogsingenjörer eller biträdande länsjägmästare. Till stöd härför har

framhållits, bland annat, att under de närmaste åren efter skogsvårdslagens

ikraftträdande ij kustlanden skogsvårrdsstyrelserna därstädes otvivelaktigt

hade att emotse många framställningar om utsyningar samt att tre a fyra

skogsingenjörer under berörda tid med säkerhet komme att erhålla full

sysselsättning härmed och med andra ä skogsvårdsstyrelserna ankommande

förrättningar enligt skogsvårdslagen. Beträffande tillsyningsmännen har överjägmästaren

framhållit, att dessa sannolikt komme att erfordras såsom hinsskogvaktare

till hela sitt nuvarande antal.

Sekreteraren i Norrbottens läins skogsvårdsnämnd har uttalat väsentligen

enahanda uppfattning som överjägmästaren i Umeå distrikt.

Åtskilliga kommuner i Norrbottens läns kustland hava framhållit, att vid

tillsättandet av de blivande befattningarna såsom länsskogvaktare i kustlanden

företräde borde lämnas åt de nuvarande tillsyningsmännen.

Domänstyrelsen har i förevarande avseende anfört:

Den ordinarie skogsstatspersonal, som vid tiden för dimensionslagens upphörande

vore anställd för lagens liandhavande, måste givetvis tillsvidare

överföras på indragningsstat, och borde avlöningen av denna personal bekostas

av särskilt statsanslag. Den extra ordinarie och extra personal, som

vore anställd för berörda ändamål, torde däremot i god tid före nämnda

tidpunkt böra uppsägas eller meddelas, att vidare förordnande ej vore att

påräkna. Domänstyrelsen hyste dock den förhoppningen, att sistnämnda

personal i ganska stor omfattning skulle successivt och efter i god tid vidtagen

planläggning kunna beredas anställning vid domänverket. Ehuruväl

de skogsvårdsstyrelser, som eventuellt komme att tillsättas i kustlanden.

icke borde bindas av föreskrifter om att i sin tjänst anställa den skogsstatspersonal,

som efter skogsvårdslagens ikraftträdande skulle bliva överflödig,

torde det likväl ej vara för mycket begärt, om samma styrelser vid tillsättande

av de tjänster, som erfordrades för skogsvårdslagens liandhavande,

sökte i den mån sä kunde bliva möjligt betjäna sig av berörda personals

kunskaper och erfarenhet på området.

Vad angår beloppet av det statsanslag, som enligt domänstyrelsens berörda

förslag borde anvisas till ersättning åt domänfonden för avlöning av

den skogsstatspersonal, som enligt förslaget borde överföras på indragningsstat,

har domänstyrelsen beräknat detsamma till 170,252 kronor. Domänstyrelsen

har härvid förutsatt, dels att samtliga nuvarande ordinarie skogsingenjörer

och tillsyningsman komme att från och med den 1 januari 1925

överföras å sådan stat, dels ock att dyrtidstillägg efter berörda dag komme

att utgå i huvudsak i samma omfattning som för närvarande.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition Nr 97.

Inom jordbruksdepartementet

utarbetat

förslag.

Statskontoret har i förevarande avseende allenast framhållit, att ifrågavarande

ordinarie skogsstatspersonal torde vid dimensionslagens upphörande

— i den mån den ej kunde placeras å andra befattningar vid domänverket

tiller vinna annan anställning — vara berättigad att å indragningsstat uppbära

oavkortade avlöningsförmåner samt att domänfonden för de utgifter,

som härigenom förorsakades densamma, borde erhålla ersättning från särskilt

anslag å riksstaten. Statskontoret har, under åberopande av domänstyrelsens

beräkning av det belopp, som i sådant avseende borde anvisas,

tillstyrkt, att för beredande av sådan ersättning, som nyss nämnts, för första

halvåret 1925 i riksstaten för budgetåret 1924—1925 måtte uppföras ett förslags
,

/170252 \

anslag av I —-— — I 85,126 kronor.

Styrelsen för de extra jägmästarnas förbund har i skrivelse den 7 februari

1924 hemställt, att de ordinarie skogs''ingen jorera a måtte vid dimensionslagens

upphörande definitivt överföras på indragningsstat, dock med rätt för

dem dels att fortfarande åtnjuta lön enligt de före övergången gällande

grunder och dels att efter ansökning i vederbörlig ordning vinna befordran

inom domänverket. Styrelsen har till stöd för denna hemställan huvudsakligen

åberopat, att en allmän tvångsförflyttning av de ordinarie skogsingenjörerna

till andra tjänster inom domänverket skulle så väsentligt försämra

de redan nu synnerligen ogynnsamma befordringsutsikterna för i domänverket

anställda extra tjänstemän med högre skoglig utbildning, att

en dylik anordning komme att innebära ej blott en hårdhet utan även en

orättvisa gentemot dessa.

Efter det nu angivna yttranden inkommet till jordbruksdepartementet, har

förevarande fråga därstädes varit föremål för beredning, och har härvid utarbetats

ett förslag till reglering av ifrågavarande personals tjänstgöringsförhållanden

efter dimensionslagens upphörande i nära anslutning till den

ståndpunkt, som i förevarande avseende intagits av domänstyrelsen. Berörda

förslag innebär i huvudsak följande:

Ordinarie skogsingenjörer och tillsyningsman skulle jämväl efter den 1

januari 1925 kvarstå såsom tjänstemän i domänverket och vara underkastade full

tjänstgöringsskyldighet. Då ifrågavarande befattningar vid uppkommen ledighet

ej skulle återbesättas, borde desamma emellertid i avlöningsreglementet

angivas såsom befattningar å övergångsstat. Med hänsyn därtill att under viss

övergångstid efter skogsvårdslagens ikraftträdande svårighet syntes kunna

möta att bereda de ordinarie tjänstemän, varom här vore fråga, annan

tjänstgöring, som dessa vore skyldiga fullgöra, borde i 15 § av reglementet

upptagas en bestämmelse av innehåll, att tjänsteman å övergångsstat

skulle äga uppbära oavkortad lön jämväl för tid, varunder han icke tjänstgjort

till följd därav, att de med tjänsten förenade göromål överflyttats å

annan myndighet, hos vilken tjänstemannen ej vore pliktig tjänstgöra, samt

tjänstemannen ej tilldelats annan tjänstgöring, som han enligt 14 § i regie
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition Nr 97.

mentet vore skyldig bestrida. Beträffande de å äldre skit kvarstående tjänstemännen

borde i .13 § av reglementet upptagas en motsvarande bestämmelse

ävensom föreskrift därom, att den tid, varunder sådan tjänsteman icke

tjänstgjort av anledning, som nyss sagts, skulle i avseende a rätt att erhålla

löneförhöjning anses såsom tid, varunder tjänstemannen med gott vitsord

bestritt sin egen tjänst.

Kommunikationsverkens lönenämnd, som efter upprättandet av berörda

förslag anbefallts att inkomma med utlåtande i ärendet och som därvid erhållit

dol av förslaget, har i utlåtande den 1 mars 1924 uttalat, att vad i

ärendet förekommit icke syntes höra föranleda till överförande av vissa befattningar

vid domänverket på övergångs- eller indragningsstat eller till

ändringar i nu gällande avlöningsreglemente för tjänsteman vid domänverket.

Till utveckling av denna ståndpunkt har nämnden anfört följande:

KnmmumJca
tionsverkent
lönenämnd.

Beträffande de anordningar, som ifrågasatts i det inom jordbruksdepartementet

utarbetade förslaget, finge lönenämnden till en början såsom sin

mening framhålla, att det knappast syntes lämpligt eller behövligt att pa

grund av de till sin omfattning begränsade förändringar med avseende a

en del hittillsvarande arbetsuppgifter inom domänverket, varom i ärendet

vore fråga, överföra vissa befattningar därstädes på övergångs- eller indragningsstat.

Hittills torde dylika åtgärder i allmänhet hava förekom

mit allenast i samband med införandet vid vederbörande verk av nya allmänna

stater, varvid en eller annan tidigare förekommande befattning

uteslutits eller undergått någon mera betydande organisatorisk förändring.

Innehavarna av dylika befattningar å den äldre staten hadeisadana tall

understundom överförts till övergångs- eller indragningsstat med eller

utan tjänstgöringsskyldighet. De i samband med dimensionslagens avveckling

inträdande förhållandena kunde emellertid, enligt lonenamndens

förmenande, knappast anses nödvändiggöra eller motivera en dylik åtgärd

beträffande här ifrågavarande skogsingenjörs- och tillsyningsmansbeiattningar.

Snarare ville det synas, som om dessa befattningars overtorande

på en särskild övergångsstat i förevarande fall icke stode i lull överensstämmelse

med den vanliga anledningen till och innebörden av dylika anordningar,

vilka icke torde böra tillgripas annat än i undantagsfall och da

andra utvägar för förändringarnas genomförande måste anses uteslutna.

Detta torde, såsom i det följande skulle närmare utvecklas, icke behova

vara förhållandet i nu förevarande fall.

Likaledes villo lönenämnden ifrågasätta, huruvida det kunde anses

lämpligt och behövligt att nu vidtaga de tilltänkta ändringarna i det tor

domänverket gällande provisoriska avlöningsreglementet. ......

Frågan om här omhandlade befattningshavares blivande tjänstgörmgsoch

avlöningsförhållanden erbjöde givetvis icke någon svårighet beträtfande

dem bland bemälda tjänstemän, för vilka arbete av annat slag

omedelbart kunde beredas inom domänverket och som, på grund av att de

underkastat sig det nya avlöningsreglementets föreskrifter, vore skyldiga

att åtaga sig sådant arbete. Nämnda tjänstemän vore enligt 14 § avloningsreglementet

tillförsäkrade rätt att fortsättningsvis under angivna

förhållanden uppbära lön enligt den lönegrad de ditintills tillhört. Vad

övriga här omhandlade befattningshavare anginge, förefölle det naturligt,

att, då de uppgifter, som hittills ålegat dem i deras egenskap av stntstjän
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Fråga om reglering

av de

öoerjägmästardistnki,

* om beröras av

lag stiftning *- åtgärden.

s Kungl. Maj:ts proposition Nr 97.

steman, skulle komma att — om äu med åtskilliga förändringar — övertagas

av vederbörande skogsvårdsstyrelser, dessa institutioner i största

möjliga omfattning tillgodogjorde sig de i uppgifterna skolade arbetskrafter,

om vilka här vore fråga. Ett dylikt tillgodogörande syntes kunna ske

iniaer den formen, att tjänstemannen — där icke vederbörande lämnade

sm innehavda statsbefattning och definitivt överginge i skogsvårdsstyrelsens

tjänst med bibehållande av sin hittillsvarande tjänsteställning

och benämning samt under kvarstående i av honom innehavd ordinarie

befattning vid domänverket, övertoge tjänstgöring hos respektive skogsvardsstyrelse,

vilken det i sådant fall skulle åligga att bereda vederbölande

de avlöningsförmåner, som skulle hava tillkommit honom, därest

han tjänstgjort i sin ordinarie statstjänst. Det syntes lönenämnden böra

tagas under övervägande, huruvida icke, såsom villkor för att skogsvårdsstyrelserna

skulle komma i åtnjutande av bidrag av statsmedel i och för

skogsvardslagens tillämpning inom här ifrågavarande delar av landet lämpligen

borde stadgas skyldighet för sagda styrelser att på nu angivet sätt i sin

tjänst tillsvidare antaga och avlöna här omhandlade befattningshavare.

En sådan åtgärd syntes i första rummet böra omfatta de ä gammal stat

kvarstående tjänstemännen. Då befattningshavarna, såsom redan nämnts,

skulle bibehålla ^ sin hittillsvarande tjänsteställning; inom domänverket

och, åtminstone i viss utsträckning, komme att inom sina respektive områden

bestrida göromål, vilka finge anses fylla enahanda statsintresse

som deras tidigare sysselsättning, ville det ock förefalla, som om någon

svårighet för genomförandet av en dylik anordning icke vore att förvänta

på grund av förut angivna bestämmelser rörande begränsning av vissa

tjänstemäns skyldighet att underkasta sig förändrade tjänstgöringsförhållanden.

Därest någon av befattningshavarna i fråga icke frivilligt fogade

sig i en anordning av här angivet slag och icke heller ansåges kunna

förpliktas att åtaga sig erbjudet arbete hos vederbörande skogsvårdsstyrelse,

torde det — liksom beträffande dem, för vilka dylikt arbete icke

kunnat beredas — böra ankomma på domänstyrelsen att söka träffa anordningar

för tillhandahållande tillsvidare åt vederbörande av annat,

lämpligt arbete av den art, att tjänstemannen vore skyldig att åtaga sig

detsamma. Även med risk, att härvid under någon kortare tid full sysselsättning

icke kunde beredas samtliga här ifrågavarande tjänstemän, synes

en dylik anordning vara att föredraga framför de ganska vittutseende

oc .i yiss prejudicerande åtgärder, som inom jordbruksdepartementet

ifrågasatts. Därest det skulle visa sig, att ett dylikt provisorium icke

läte sig inom skälig tid avveckla, torde det i sinom tid böra tagas under

lornyat övervägande, huruvida särskilda åtgärder från statsmakternas

sida till ordnandet av nu ifrågavarande förhållanden kunde anses erforderliga.

Med hänsyn till den minskning i arbetsuppgifter, som dimensionslagens

ersättande med skogsvardslagen skulle komma att medföra för överjägmästarna

i förenämnda fyra distrikt, har under ärendets beredning vari),

föremål för övervägande, huruvida berörda minskning kunde anses bliva

sa betydande, att därav borde föranledas indragning av någon överjägmästartjänst

i dessa distrikt. På min begäran har inom domänstyr elsen

verkställts en utredning i detta avseende, vars resultat sammanfattats i

en den 21 februari 1924 till mig avlämnad promemoria. I denna proinemo
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts proposition Nr i)7. 9

ria har gjorts gällande, att det nu ifrågasatta utbytet av skogslagar ieke

torde kunna medföra indragning av någon överjägmästartjänst. Till stöd

härför, har åberopats en tablå över de arealer statsskogar och övriga allmänna

skogar, beräknade för produktiv skogsmark, samt det antal revir,

som för närvarande ingå i ett vart av berörda fyra distrikt samt de två

närmast söder därom belägna distrikten, ävensom över beloppen av de förvaltningsmedel,

som för 1924 anslagits till revir förvaltarna i ettvart av

samma distrikt. Denna tablå är av följande lydelse:

Areal prod.

ii

skogsmark

1

År

1924

Till revirför-

Distrikt

Statsskogar

Övriga all- |i

manna skogar j

Antal I

revir

v altarna an- dagna förvalt- ningsmedel

Hektar

Hektar

Kronor

Övre Norrbottens....................................

938,605

268,393

14

1,605,901

Nedre Norrbottens ................................

789,076

120,624

14

1,780,829

Skellefteå ............................................

459,791

58,897 !

10

794,014

Umeå...................................................

401,548

16,617

12

990,423

Härnösands..........................................

358,816

37,674

12

1,111,797

Mellersta Norrlands ..............................

157,532

* 220,517 :

12

* 1,134,962

Häri ingå renbetesfjällens skogar med

—

164,863

—

91,960

1 anslutning till innehållet i denna tablå bär i berörda promemoria anförts

bland annat:

Även efter dimensionslagens upphörande skulle överjägmästarna i de

fyra nordligaste distrikten, om hänsyn toges till antalet revir inom varje

distrikt och beloppet till revirförvaltarna anvisade förvaltningsmedel,

vilka faktorer vore rätt så utslagsgivande vid bedömande av en överjägmästares

arbetsuppgift, hava en lika omfattande sådan upgift som överjägmästarna

. i de två distrikt, som vore belägna närmast söder om förstnämnda

distrikt. Skellefteå distrikt skulle visserligen komma att omfatta

två revir mindre än vartdera Umeå, Härnösands och Mellersta Norrlands

distrikt, men torde denna omständighet i varje fall icke kunna motivera

mer än möjligen en reglering av dettas och närgränsande distrikts omfattning.

De i tablån upptagna 6 distrikten omfattade tillsammans 74

revir, vilket gå ve ett medeltal av cirka 12 revir per distrikt. Att öka detta

medeltal till något mer än 14 genom att indraga ett distrikt ansåges icke

kunna tillrådas, och vore av praktiska skäl knappast utförbart. Överjägmästardistrikten

i översta Norrland ansåges nämligen böra i huvudsak

omfatta hela flodområden, och denna princip medgåve icke i praktiken en

uppdelning av berörda 6 distrikt på allenast 5 sådana förvaltningsområden.

För övrigt torde den arbetsbörda, som redan åvilade överjägmästarna

i Härnösands och Mellersta Norrlands distrikt, få anses vara så tillmätt,

att den ej kunde utökas genom att till vartdera distriktet lägga tvenne

nya revir och därmed utöka inspektionsområdena, och att uppdela de 4

översta distrikten på 3 med respektive 17, 17 och IG revir skulle göra det

omöjligt för överjägmästarna att skaffa sig den ingående kännedom om

förvaltningen inom reviren, som vore deras huvudsakliga uppgift.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition Nr 97.

Departementschef

en.

Förenämnda förslag om skogsvårdslagens utsträckande att gälla i

Västerbottens och Norrbottens läns kustland beträffande de skogar, som.

nu lyda under dimensionslagen, avser, såsom förut angivits, att den befattning

med dessa skogar, som för närvarande tillkommer omförmälda

skogsstatspersonal, skall helt upphöra från och med den 1 januari 1925.

En given följd av förslagets antagande torde vara, att den extra ordinarie

och extra skogsstatspersonal, som nu är anställd för dimensionslagens

handhavande, kommer, i den mån den ej kan beredas annan tjänstgöring

vid domänverket, att entledigas ur verkets tjänst från och med den

1 januari 1925. Då ifrågavarande personal för närvarande uppgår allenast

till 6 skogsfogdar, därav en, såsom nämnt, innehar ordinarie befattning

som kronojägare, samt 4 extra ordinarie och 4 extra tillsyningsmän, synes

det emellertid, på sätt domänstyrelsen framhållit, böra antagas, att

åtminstone större delen av samma personal skall kunna — i den mån den

ej övergår i de blivande skogsvårdsstyrelsemas tjänst — beredas fortsatt

tjänstgöring vid domänverket efter den 1 januari 1925.

Vad därefter angår den ordinarie skogsstatspersonal, som är anställd

för dimensionslagens handhavande, synes någon tvekan näppeligen böra

råda därom, att den skyldighet att underkasta sig ändrad tjänstgöring

respektive förflyttning till annan tjänst, som enligt vad förut nämnts gäller

för denna personal, bör i full utsträckning vinna tillämpning, därest

personalens befattning med ifrågavarande skogar kommer att upphöra.

Visserligen torde detta föranleda, att befordringsutsikterna för domänverkets

yngre personal i någon mån komma att försämras, men torde

denna försämring knappast bliva så betydande, att någon mera kännbar

olägenhet för berörda personal därigenom kommer att uppstå. Det torde

nämligen kunna förväntas, att en stor del av den för dimensionslagens

tillämpning anställda personalen kommer att övergå i de blivande skogsvårdsstyrelsernas

i Västerbottens och Norrbottens län tjänst — även om

dessa, på sätt jag i det följande skall närmare utveckla, ej torde böra

åläggas någon skyldighet att anställa samma personal. Skogsvårdsstyrelsema

torde nämligen finna det angeläget att försäkra sig om ifrågavarande

erfarna och skolade personals biträde, då styrelserna skola övertaga

den ingalunda lätta uppgiften att handhava skogsvårdslagens tillämpning

i nu ifrågavarande trakter. Jag tillåter mig jämväl framhålla, att skogsvårdsstyrelsernas

personalbehov, såsom jag i det följande kommer att närmare

omnämna, torde böra beräknas åtminstone till 5 länsjägmästare och

biträdande länsjägmästare samt 18 länsskogvaktare.

Med hänsyn till vad sålunda anförts och då beträffande de skogsingenjörer

och tillsyningsmän, för vilka 1920 års avlöningsreglemente är gällande,

skyldigheten att underkasta sig ändrad tjänstgöring respektive förflyttning

är så vidsträckt, att hinder ej kan anses möta att omedelbart

efter dimensionslagens upphörande bereda dessa befattningshavare, i den

mån de då ej övergått i skogsvårdsstyrelsemas tjänst, annan tjänstgöring

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 97.

11

inom domänverket, finner jag ett överförande av samma befattningshavare

å indragningsstat, vare sig definitivt eller tillsvidare, ej böra ifrågakomma.

Ej heller i övrigt finner jag någon ändring i avlöningsreglemetet vara

påkallad beträffande dessa befattningshavare. Därest förenämnda lagförslag

antages, torde Kungl. Maj:t böra föreskriva, att ifrågavarande befattningar

vid uppkommen ledighet ej skola återbesättas.

Beträffande härefter de skogsingenjörer och tillsyningsmän, som kvarstå

å äldre lönestat, äro, såsom jag tidigare nämnt, även dessa i viss omfattning

skyldiga att underkasta sig ändrad tjänstgöring, och torde med

hänsyn härtill ej heller i fråga om dem ett överförande å indragningsstat

efter den 1 januari 1925 böra äga rum. Då emellertid den skyldighet, som''

i nyss angivna avseende är stadgad för ifrågavarande befattningshavare,

är mera begränsad än den, som i motsvarande avseende gäller enligt 1920

års avlöningsreglemente, synes det ej uteslutet, att under viss övergångstid

efter den 1 januari 1925 svårighet kan uppstå att tilldela dessa befattningshavare

annan tjänstgöring vid domänverket av den art, att de äro

skyldiga mottaga densamma. Med hänsyn härtill och då enligt bestämmelserna

i förenämnda kungörelse den 17 juni 1908 nu ifrågavarande befattningshavare

äga uppbära dem tillkommande tjänstgöringspenningar

endast för den tid, som de verkligen tjänstgjort, synes beträffande dem,

i anslutning till förenämnda inom jordbruksdepartementet utarbetade förslag,

en föreskrift böra meddelas av innehåll, att sådan befattningshavare

skall äga uppbära lön och tjänstgöringspenningar jämväl för tid, varunder

han ej tjänstgjort till följd därav, att de med tjänsten förenade

göromål överflyttats å annan myndighet samt tjänstemannen ej tilldelats

annan tjänstgöring, som han är pliktig bestrida. Därjämte torde för

tryggande av sådan befattningshavares rätt att tillgodoräkna sig tid, som

nyss sagts, för erhållande av stadgad löneförhöjning en uttrycklig föreskrift

i detta avseende böra meddelas. Nu angivna föreskrifter torde lämpligen

böra inrymmas i 33 § av 1920 års avlöningsreglemente i samband

med där upptagen bestämmelse om ifrågavarande befattningshavares rätt

att erhålla avlöning enligt äldre lönestat. Förslag om sådan ändring i

avlöningsreglementet torde jag få tillfälle framställa, då jag senare i

dag kommer att underställa Kungl. Maj:ts prövning frågan om förlängning

av reglementets giltighetstid.

I vissa av de i ärendena avgivna yttranden har föreslagits, att skyldighet

skulle stadgas för nuvarande skogsingenjörer att efter dimension slagens,

upphörande under viss övergångstid tjänstgöra hos de blivande skogsvårdsstyrelserna

i Västerbottens och Norrbottens län. Då emellertid varken

enligt 1920 års avlöningsreglemente eller 1908 års förenämnda kungörelse

skogsingenjör kan anses pliktig att mottaga tjänstgöring hos skogsvårdsstyrelse,

finner jag dessa förslag ej förtjäna avseende.

Kommunikationsverkens lönenämnd har å andra sidan ifrågasatt, huruvida

ej såsom villkor för att ifrågavarande skogsvårdsstyrelser skulle

s. 12 Kontrollera mot PDF

Frågan am

aaslag till

skog8vårdsstyrelserna

i

Västerbottens

och Norr

bottens lär.

Belwoel av

stalsamlag.

12 Kungl. Maj:ts proposition Nr 97.

komina i åtnjutande av statsbidrag i och för skogsvårdsiagens tillämpning

för dem borde föreskrivas skyldighet att tillsvidare i sin tjänst antaga

och avlöna ifrågavarande skogsstatspersonal, i främsta rummet de befattningshavare,

som kvarstode å äldre lönestat. Enär emellertid en dylik

skyldighet ej skulle motsvaras av någon förpliktelse å vederbörande befattningshavares

sida att antaga erbjuden tjänst hos styrelserna, synes

betydelsen av den ifrågasatta anordningen vara skäligen ringa. Därjämte

torde det näppeligen vara lämpligt att, såsom berörda anordning innebär,

ovillkorligen begränsa styrelsernas valrätt vid utseende av deras forstliga

personal till kretsen av nuvarande ordinarie skogsingenjörer och tillsyningsman.

Med hänsyn härtill och då, såsom jag förut framhållit, det

kan med fog antagas, att styrelserna även utan särskild föreskrift därom

komma att i stor utsträckning anställa ifrågavarande personal i sin tjänst,

finner jag mig ej böra tillstyrka den av lönenämnden ifrågasatta anordningen.

Vad slutligen angår frågan om reglering av de fyra överjägmästardistrikt,

som beröras av den föreslagna lagstiftningsåtgärden, finner jag dels

med hänsyn till vad i förenämnda promemoria anförts och dels på grund

därav, att frågan om domänverkets omorganisation inom en nära framtid

torde komma att upptagas till förnyad utredning, någon dylik reglering

ej nu böra ifrågasättas.

Av den ståndpunkt, som jag i det föregående intagit till frågan om

ordnandet av hithörande skogsstatspersonals tjänstgöringsförhållanden

efter den 1 januari 1925, torde framgå, att något särskilt anslag ej för närvarande

bör äskas för beredande av ersättning åt domänfonden för avlöning

av samma personal efter berörda dag.

Jag övergår härefter till frågan om anslag för upprätthållande av de

nya skogsvårdsstyrelsernas verksamhet under tiden 1 oktober 1924— 31

december 1925.

Jag tillåter mig härvid till en början erinra därom, att Kungl. Maj:t

förut i dag beslutit att i samband med omförmälda författningsförslag förelägga

riksdagen förslag om tillämpning i Västerbottens och Norrbottens

läns kustland från och med den 1 januari 1925 av förordningen den 11 oktober

1912 (nr 275) om skogsvårdsavgift. Detta förslag innebär, att 90

procent av de skogsvårdsavgifter, som efter förordningens ikraftträdande

i kustlanden komma att inflyta för därstädes avverkat virke, skola inlevereras

till skogsvårdsstyrelserna i länen och komma dessa till godo. Självfallet

är, att dessa medel i första hand böra användas för bestridande av

kostnaderna för styrelsernas verksamhet. Då emellertid berörda andel av

de skogsvårdsavgifter, som vid bifall till förslaget komma att erläggas i

kustlanden under 1925, ej kan redovisas till skogsvårdsstyrelserna förrän

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition Nr 97. 13

i början av 1926, torde samma andel ej böra tagas i anspråk för täckande

av styrelsernas medelsbehov under tiden före den 1 januari 1926. Härav

torde följa, att berörda behov i sin helhet bör tillgodoses genom statsanslag.

I åtskilliga av de i ärendet avgivna yttrandena hava emellertid vissa beräkningar

verkställts angående beloppet av de skogsvårdsavgifter, som

efter ikraftträdandet i kustlanden av förordningen om skogsvårdsavgift

kunde väntas därstädes inflyta. Då dessa beräkningar givetvis äro av

intresse för bedömandet av de nya skogsvårdsstyrelsernas framtida anslagsbehov,

torde här närmare redogörelse böra liimnas för desammå.

Länsstyrelsen i Västerbottens län har i detta avseende anfört, att de

skogsvärden, som under 1922 och 1923 taxerats till skogsaccis inom länets

kustland, uppgått för 1922 till 4,893,269 kronor och för 1923 till 1,783,739

kronor samt att, under förutsättning att skogsvårdsavgifter skolat erläggas

med 1.3 procent av dessa skogsvärden, beloppet av berörda avgifter

följaktligen för samma år skolat utgöra respektive cirka 64,000 och 24,000

kronor. På grundval härav har länsstyrelsen approximativt beräknat det

årliga beloppet av de skogsvårdsavgifter, som vid tillämpning av förordningen

om skogsvårdsavgift i Västerbottens läns kustland komme att därifrån

inflyta, till 40,000 å 50,000 kronor.

Länsstyrelsen i Norrbottens län har uppgivit, att det årliga medeltalet

av de skogsvärden, som under åren 1920—1923 taxerats till skogsaccis inom

länets kustland, utgjort i avrundat tal 3,391,000 kronor. Med ledning härav

har länsstyrelsen beräknat det belopp, som årligen kunde antagas komma

att inflyta i skogsvårdsavgifter från länets kustland, till cirka 44,100

kronor.

Domänstyrelsen, som på min anmodan avgivit yttrande rörande det årliga

belopp, vartill ifrågavarande avgifter kunde beräknas under förutsättning,

att förordningen om skogsvårdsavgift erhölle tillämpning å alla

i kustlanden befintliga skogar med undantag av dem, som lydde imder

lappmarkslagen, har i sådant avseende anfört:

Domänstyrelsen hade icke varit i tillfälle att närmare granska förenämnda

av länsstyrelserna i Västerbottens och Norrbottens län gjorda beräkningar,

men förefölle det domänstyrelsen, som om de belopp, vartill länsstyrelserna

härvid kommit, borde i någon mån sänkas, därest ifrågavarande avgifter

skulle beräknas enligt de direktiv, som domänstyrelsen härutinnan erhållit.

Det torde nämligen med ganska stor visshet kunna antagas, att i länsstyrelsernas

beräkningar inginge även de till skogsaccis deklarerade värdena

för skogar under lappmarkslagen inom kustlanden. Givetvis innehölle

dessa skogar per hektar skogsmark vida större och värdefullare virkesförråd

än de skogar, som skulle komma att lyda under skogsvårdslagen.

Men även om man loge skälig hänsyn till de inom kustlanden belägna

statsskogarna jämte övriga allmänna skogar, vilka skulle komma att få

erlägga skogsvårdsavgift, torde i varje fall såsom medeltal erhållas ett

något lägre virkesvärde per hektar skogsmark för de skogar, som skulle

erlägga skogsvårdsavgift, än för dem, som skulle bliva härifrån befriade.

Då det emellertid mött. oöverkomliga svårigheter att härom förebringa eu

Hfioppei av

de skogsvårdsavgift

er, S9Tr.

hinna t&ntai

att inflyta t

busHnvd^n.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition Nr i>7.

närmare utredning: inom den tid, som medgivits för den begärda utredningen,

ansåge sig styrelsen emellertid med utgångspunkt från förefintliga

arealsiffror böra framhålla, att de av länsstyrelserna beräknade skogsvårdsavgifterna

torde böra reduceras med för Västerbottens län 10 procent

och för Norrbottens län 20 procent, enär skogarna under utsyningstvång

inom kustlanden i stort sett utgjorde respektive 10 och 20 procent av den

skogsmarksareal, för vilken länsstyrelserna, såsom förut framhållits, sannolikt

beräknat, att skogsvårdsavgift skulle utgå. I anledning härav

hölle domänstyrelsen före, att skogsvårdsavgifterna för Västerbottens läns

kustland icke borde beräknas till högre årligt belopp än 40,000 kronor och

för Norrbottens läns kustland till högst 35,000 kronor per år. Under de

första åren av skogsvardslagens tillämpning torde dock avverkningarna

komma att ökas, varför det vore möjligt att under dessa år skogsvårdsavgifterna

bleve något högre än sålunda beräknats.

DeP7h''tZntS~ Då enlifft förenämnda förslae om tillämpning i kustlanden av förordningen

om skogsvårdsavgift, dylika avgifter ej skola erläggas för virke

från de i kustlanden belägna skogar, som lyda under lappmarkslagen,

finner jag i likhet med domänstyrelsen de årliga beloppen av i kustlanden

inflytande skogsvårdsavgifter ej böra beräknas högre än till 40,000 kronor

för Västerbottens läns kustland och 3o,000 kronor för Norrbottens läns

kustland. Enligt nyssnämnda förslag skola emellertid 10 procent av dessa

belopp redovisas till statskontoret för att i mån av behov fördelas mellan

samtliga skogsvårdsstyrelser i riket, vadan de andelar av samma belopp,

som direkt skulle tillgodokomma de nya skogsvårdsstyrelserna, skulle

uppgå för Västerbottens län till 30,000 kronor och för Norrbottens län till

31,500 kronor.

Jag torde härefter få övergå till beräkning av de nya skogsvårdsstyrelscmJaZä-

sernas medelsbehov under förut angivna tid, 1 oktober 1924—31 december

ttltnZler'' 1925, därvid 1 första rummet torde böra undersökas, till vilket belopp styrelsernas

administrationskostnader under berörda tid kunna antagas

uppgå.

Domänstyr elsen, som pa min anmodan verkställt utredning rörande styrelsernas

årliga kostnader i detta avseende, har härutinnan anfört följande:
»Det

möter givetvis rätt stora svårigheter att kunna något så när exakt

beräkna dessa kostnader, då domänstyrelsen icke kan förutsättas äga

kännedom om i vad mån de blivande skogsvårdsstyrelserna anse nödigt

att anställa personal för sin verksamhet. Till jämförelse må emellertid

meddelas, att skogsvärdsstyrelsen inom Västernorrlands läns landstingsområde,

som har att öva tillsyn över enskildas skogar, omfattande en areal

produktiv skogsmark av cirka 1,800,000 hektar, haft i sin tjänst anställd

under 1922 följande personal: 1 läns jägmästare, 2 biträdande läns jägmästare

och 15 ordinarie länsskogvaktare. Denna personal torde emellertid

behöva utökas, sedan den nya skogsvårdslagen trätt i tillämpning inom

länet och frågan om särskild behandling av de svårföryngrade markerna

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition Nr 97.

13

blivit aktuell. Dessutom har skogsvårdsstyrelsen under längre och kortare

tider av året anställt plantörer och extra länsskogvaktare. Inom Västerbottens

läns kustland har den personal, som handhaft dimensionslagen utgjorts

av i medeltal följande mera fast anställda befattningshavare: 6 ordinarie

skogsingenjörer, 6 skogsfogdar (extra ordinarie personal) samt 15

ordinarie tillsyningsmän. Inom Norrbottens läns kustland har motsvarande

personal varit respektive 5, 5 och 12. Arealen av de skogar, som

skulle komma att ställas under respektive skogsvårdsstyrelser i Västerbottens

och Norrbottens län beräknas till cirka 1,056,000 hektar och 806,000

hektar respektive. Det kan synas vid en jämförelse emellan nämnda arealer

skogsmark inom Västernorrlands och de båda nordligaste länen, som

om för sistnämnda områden icke skulle erfordras personal i samma utsträckning,

men det torde böra framhållas, att vid tillämpande av skogsvårdslagen

inom Norr- och Västerbottens läns kustland man får förutsätta,

att proportionsvis större arealer skogsmark i dessa landsändar

komma att förklaras vara svår föryngrade än i Västernorrlands län. Ej

heller kan man lämna ur räkningen, att befolkningen inom de båda kustlanden,

som hittills varit van att få utnyttja sin skog först efter utsyning,

vid den nya lagens ikraftträdande kommer att i allra största utsträckning

begära skogsvårdsstyrelsernas anvisning om hur avverkningarna böra

utföras utan att lagens bestämmelser varda överträdda. Av denna anledning

anser sig domänstyrelsen böra räkna med att skogsvårdsstyrelserna

under åtminstone första året av sin verksamhet icke kunna underlåta att

anställa följande personal, nämligen: inom Västerbottens läns kustland 1

länsjägmästare, 2 biträdande länsjägmästare och 10 länsskogvaktare samt

inom Norrbottens läns kustland 1 länsjägmästare, 1 biträdande länsjägmästare

och 8 länsskogvaktare. Med ledning av från skogsvårdsstyrelsen

i Västernorrlands län inhämtade uppgifter om dess administrationskostnader

beräknar styrelsen sålunda de årliga kostnaderna för de tvenne

ifrågasatta nya skogsvårdsstyrelserna till följande belopp:

Skogsvårdsstyrelsen i Västerbottens län:

dagtraktamenten och reseersättningar till skogsvårdssty
-

relsens ledamöter ...................................... kronor 3,000

kanslikostnader och inventarieinköp ...................... :> 17,000

avlöning jämte dyrtidstillägg till länsjägmästaren ...... » 11,000

resekostnader för nämnde befattningshavare ............ » 3,500

avlöning och dyrtidstillägg till en biträdande länsjägmästare

................................................... 8,000

resekostnader för nämnde befattningshavare.............. » 3,000

enahanda ersättning till ytterligare en biträdande länsjägmästare

................................................ » 11,000

avlöning jämte dyrtidstillägg till en tillsyningsman 3,200

resekostnader för samme befattningshavare ........ 1,500 » 4,700

nio länsskogvaktare med enahanda löneförmåner ........ » 42,300

kronor 103,500,

vartill torde böra läggas för diverse och oförutsedda utgifter

.................................................. » 11,500

kronor 115,000.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

Kungl. Maj.ts proposition Nr 97.

Skogsvårdsstyrelsen i Norrbottens län:

dagtraktamenten och reseersättningar till skogsvårdsstyrel
-

sens ledamöter ........................................ kronor 3,000

kanslikostnader och inventarieinköp ...................... » 17,000

länsjägmästarens avlöning och resekostnader enligt ovanstående

................................................ » 144500

biträdande länsjägmästarens avlöning och resekostnader

enligt ovanstående ..................................... » U 000

avlöning och reseersättning till 8 länsskogvaktare å 4,700 » 37,600

kronor 83,100

vartill torde böra läggas för diverse och oförutsedda utefter

.................................................. » 11,900

kronor 95.000.»

Statskontoret har förklarat, att statskontoret, så vitt det kunde bedöma

hithörande förhållanden, ej hade något att erinra mot den av domänstyrelsen

sålunda verkställda beräkningen.

Ehuru det givetvis möter stor svårighet att ens approximativt beräkna

storleken av de blivande skogsvårdsstyrelsernas i Västerbottens och Norrbottens

län administrationskostnader under nu ifrågavarande tid, torde

dock den av domän styrelsen härutinnan verkställda utredningen få anses

ägnad att läggas till grund för beräkning av styrelsernas medelshehov i

detta avseende under 1925. I följd härav torde administrationskostnaderna

för detta år böra upptagas för skogsvårdsstyrelsen i Västerbottens

län till 115,000 kronor och för skogsvårdsstyrelsen i Norrbottens län till

95,000 kronor.

Vad åter angår styrelsemas administrationskostnader under sista kvartalet

av 1924, torde det få antagas, att styrelserna för tiden före den 1 januari

1925 ej behöva anställa annan personal än vardera en läns jägmästare

samt nödiga skrivbiträden, och synes avlöning till denna personal ej

böra beräknas från tidigare dag än den 1 november 1924. Härförutom

torde styrelserna få vidkännas utgifter dels under hela ifrågavarande

kvartal för dagtraktamenten och reseersättningar till styrelsernas egna

ledamöter och dels under november och december månader 1924 för reseersättningar

till länsjägmästarna samt hyra av kanslilokal m. m. Då styrelsernas

kanslikostnader, inberäknat avlöning av skrivbiträden, under sistnämnda

två månader ej torde böra anslås till högre belopp än 1,800 kronor

för vardera styrelsen samt styrelsernas övriga utgifter under ifrågavarande

kvartal böra beräknas i relation till de belopp, vartill styrelsernas

utgifter i motsvarande hänseenden upptagits för 1925, torde för envar av

styrelserna dess administrationskostnader under berörda kvartal böra

beräknas till följande belopp:

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 97. 17

dagtraktamenten och reseersättningar till skogsvårdssty
relsens

ledamöter ........................................ kronor 750.—

kanslikostnader ........................................... » 1,800.—

avlöning jämte dyrtidstillägg till länsjägmästaren........ » 1,833.32

resekostnader för samme befattningshavare ............. » 583.32

summa kronor 4,966.64

eller i runt tal till 5,000 kronor.

För hela tiden 1 oktober 1924—31 december 1925 torde alltså administrationskostnaderna

böra beräknas för skogsvårdsstyrelsen i Västerbottens

län till 120,000 kronor och för skogsvårdsstyrelsen i Norrbottens län till

100,000 kronor.

Vid beräkning av de nya skogsvårdsstyrelsernas medelsbehov under

nyss angivna tid lärer vidare böra undersökas, huruvida och till vilket

belopp medel böra ställas till dessas förfogande för direkt understödjande

av skogsvårdsåtgärder inom styrelsernas verksamhetsområden.

Jag torde härvid till en början fä erinra om att riksdagen för vart och ett

av åren 1918—1922 samt för budgetåret 1923—1924 anvisat ett extra reservationsanslag

å 98,000 kronor för främjande av skogsvård å enskildas skogar

i Västerbottens och Norrbottens län samt Särna och Idre socknar att

av Kungl. Majt i mån av tillgång tilldelas vederbörande hushållningssällskap

under förutsättning, att landsting och hushållningssällskap, tillsammans

eller ettdera av dem, till berörda ändamål bidragit med belopp, motsvarande

minst en tredjedel av statsbidraget, samt under villkor dels att

anslag från sålunda av statsmedel och från orten anvisade medel icke

finge utgå till bolag, dels ock att vederbörande hushållningssällskap skulle

vara skyldigt att efter årets utgång till vederbörande länsstyrelse avgiva

redogörelse över användningen av samtliga för ändamålet erhållna bidrag.

Då anslag för nyss angivna ändamål första gången anvisades av 1917

års riksdag, skedde detta för att bereda de skogsvårdsnämnder, som utsetts

av landstingen och hushållningssällskapen i Västerbottens och Norrbottens

län och som under ett flertal år därförut varit verksamma för understödjande

av den enskilda skogsvården inom länen, tillfälle att i ökad

omfattning fortsätta denna verksamhet samt för att möjliggöra anordnandet

av en liknande verksamhet inom Särna och Idre socknar av Kopparbergs

län. I statsverkspropositionen till 1917 års riksdag (IX II. T. sid.

260) beräknade dåvarande departementschefen det årliga behovet av statsmedel

för ifrågavarande ändamål för vartdera av Västerbottens och Norrbottens

län till 48,000 kronor samt för Särna och Idre socknar till 2,000

kronor eller till sammanlagt 98,000 kronor. Departementschefen framhöll

därvid, att såsom förutsättning för anvisande av statsmedel för berörda

ändamål borde krävas, att vederbörande landsting eller hushållningssällskap

till ändamålet lämnat bidrag, motsvarande minst en fjärdedel av

Bihang till riksdagens protokoll 1924. 1 samt. 72 höft. (Nr 97.) 2

Behovet av

anslag för

främjande

av skogsvård

i kustlanden.

Äldre anslag

för detta

ändamål.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. May.ts proposition Nr 97..

Tilldelning av

bidrag från

dessa anslag.

Beräkning av

visst belopp i

statsverkspropositionen

till

1924 års riksdag.

Yttranden.

statsbidraget. Departementschefen tilläde, att ifrågavarande medel framför

allt borde komma de mindre skogsägarna till godo, vilkas ekonomiska

förhållanden gjorde bidrag av samma medel av verkligt behov påkallade,

i följd varav en föreskrift, som uteslöte bolag från bidrag, syntes böra

lämnas.

På grund av de för ifrågavarande anslag stadgade villkor har tilldelning

av bidrag därifrån i allmänhet ej kunnat ske på sätt som beräknats

i statsverkspropositionen till 1917 års riksdag. Av anslagen för åren 1918

—1922 hava sålunda Västerbottens och Norrbottens läns hushållningssällskap

i medeltal tilldelats bidrag, det förra med 27,000 kronor och det senare

med 37,000 kronor per år, varjämte Kopparbergs läns hushållningssällskap

av samma anslag allenast för ett vart av åren 1918 och 1919 tilldelats bidrag

med 2,000 kronor. På grund av den reservation, som sålunda uppkommit

å anslagen, äskades ej av Kungl. Maj :t något nytt anslag för ifrågavarande

ändamål för 1923. Av de för sistberörda år tillgängliga medel, som i följd

härav uppgingo till allenast 84,000 kronor, tilldelade Kung], Maj:t Västerbottens

läns hushållningssällskap 36,000 kronor och Norrbottens läns hushållningssällskap

48,000 kronor, vadan reservationen i sin helhet togs i anspråk

under detta år. Det för budgetåret 1923—1924 anvisade anslaget

avser bidrag under kalenderåret 1924, och har Kungl. Maj:t den 7 december

1923 av detta anslag tilldelat Västerbottens läns hushållningssällskap

60,000 kronor och Norrbottens läns hushållningssällskap 30,000 kronor. För

Särna och Idre socknar har intet bidrag för 1924 begärts. Därest ytterligare

bidrag från sistnämnda anslag ej kommer att anvisas, skulle sålunda

därå uppkomma en reservation av 8,000 kronor.

Vid anmälan för Kungl. Maj:t den 2 januari 1924 av nionde huvudtitelns

anslagsfrågor för budgetåret 1924—1925 framhöll jag (se IX H. T. sid. 286),

att frågan om äskande av nytt anslag för berörda budgetår för främjande

av skogsvård å enskildas skogar i Västerbottens och Norrbottens län samt

Särna och Idre socknar ägde nära sammanhang med spörsmålet om skogsvårdslagens

tillämpning i Västerbottens och Norrbottens läns kustland,

samt angav såsom min avsikt att underställa anslagsfrågan Kungl. Maj:ts

prövning i samband med nyssnämnda lagstiftningsärende. På min hemställan

beslöt Kungl. Maj:t berörda dag föreslå riksdagen att i avbidan

på proposition angående lagstiftningsärendet för nyss angivna ändamål för

budgetåret 1924—1925 beräkna ett belopp av 98,000 kronor.

Vad angår behovet av statsanslag för skogsvårdens främjande i Västerbottens

och Norrbottens läns kustland efter det skogsvårdslagen antagits

att gälla därstädes, har i ett flertal av de i ärendet avgivna yttrandena uttalats,

att jämväl efter sagda tidpunkt statsanslag borde utgå för berörda

ändamål samt i likhet med vad nu sker i första rummet användas för bestridande

av viss del av kostnaderna för avdikning av försumpad skogs
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 97. 19

mark samt höjande i övrigt av skogsproduktionen å sådan mark. I denna

riktning hava sålunda länsstyrelsen i Västerbottens län, landstingen och

hushållningssällskapens förvaltningsutskott i båda länen samt vissa skogsstatstjänstemän

uttalat sig. Till stöd härför har huvudsakligen anförts,

att arealen försumpad skogsmark förhållandevis vore väsentligt större i

kustlanden än i landets sydligare delar samt att det vore ett mera allmänt

än enskilt intresse, att ifrågavarande mark försattes i produktivt skick.

Vidtagandet av erforderliga åtgärder i detta syfte överstege i allmänhet

de enskilda skogsägarnas förmåga. Vad särskilt anginge Västerbottens

läns kustland, kunde det antagas, att ej mindre än omkring en tredjedel

av all skogsmarken därstädes vore att hänföra till försumpad eller eljest

improduktiv mark.

Beträffande beloppet av i förevarande avseende erforderligt anslag har

i vissa yttranden föreslagits, att enahanda belopp, som nu utgår av statsmedel

för främjande av den enskilda skogsvården i Västerbottens och

Norrbottens län samt Sårna och Idre socknar, måtte anvisas för detta ändamål

jämväl efter det skogsvårdslagen antagits att gälla i kustlanden.

Domänstyrelsen har i förevarande hänseende framhållit, att man finge

såsom en given förutsättning utgå från, att de blivande skogsvårdsstyrelserna

i Västerbottens och Norrbottens län komme att behöva avsevärda

anslag för understödjande av den enskilda skogsvården i länens kustland.

Om under dimensionslagens giltighetstid behov av anslag för berörda ändamål

förelegat i den omfattning, vari medel för ändamålet anvisats,

torde det näppeligen kunna bestridas, att ett ytterligare behov av medel

för samma ändamål komme att uppstå, sedan skogsvårdslagen erhållit

tillämpning inom kustlanden samt den enskilde skogsägaren underkastats

vittgående skyldigheter i fråga om tryggande av återväxt efter skedd avverkning.

Styrelsen hölle alltså före, att även efter sagda tidpunkt anslag

till ifrågavarande ändamål fortfarande borde utgå av statsmedel.

Beträffande storleken av det statsanslag, som för ändamålet borde anvisas,

har domänstyrelsen anfört följande:

Det syntes styrelsen lämpligt, att tillsvidare och intill dess skogsvårdsstyrelserna

såsom representerande i huvudsak orternas skogsvårdande intressen

hunnit att inom sina verksamhetsområden skapa opinion för sin

verksamhet, i vilket avseende man torde få förutsätta, att sagda styrelser

icke lämnade någon möda osparad, frågan om anvisande av statsanslag

icke gjordes beroende av huruvida bidrag för samma ändamål anvisades

från orterna. Som en följd härav torde icke kunna ifrågasättas, att efter

skogsvårdslagens ikraftträdande i kustlanden större anslag för främjande

av skogsvård i Västerbottens och Norrbottens län samt Särna och Idre

socknar än dittills utgått eller 98,000 kronor anvisades av statsmedel. Av

denna summa torde för understödjande av den enskilda skogsvården i

lappmarkerna samt Särna och Idre socknar böra reserveras ett belopp av

20,000 kronor, varefter återstoden eller 78,000 kronor torde böra fördelas

emellan skogsvårdsstyrelsema i Norrbottens och Västerbottens län.

Domänstyr

fl sen

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Departements
chefen.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 97.

Till upplysning om grunderna för beräkningen av det belopp, 20,000

kronor, som enligt domänstyrelsens mening borde reserveras för understödjande

av skogsvården i lappmarkerna samt Sårna och Idre socknar,

har domänstyrelsen — efter framhållande att de medel, som för 1924 stode

till Västerbottens och Norrbottens läns hushållningssällskaps förfogande

för främjande av den enskilda skogsvården inom länen uppginge beträffande

Västerbottens län till 80,000 kronor och beträffande Norrbottens län

till 40,000 kronor, samt att dessa belopp måste anses såsom ett minimum

i fråga om de för berörda ändamål erforderliga anslag — vidare anfört:

Hushållningssällskapen i Västerbottens och Norrbottens län hade av de

medel, som stått till sällskapens förfogande för nyss angivna ändamål, understött

den enskilda skogsvården såväl i lappmarkerna som i kustlanden.

Den andel av dessa medel, som härvid kommit den enskilda skogsvården i

lappmarkerna till del, hade under skilda år varit något olika, men

torde för de senare åren kunna angivas till omkring 15 procent. I denna

andel torde emellertid ej i nämnvärd mån hava ingått förvaltningskostnader

utan torde densamma huvudsakligen hava avsett medel, som direkt

utbetalats till vissa skogsägare för skogsvårdens främjande. På grund härav

torde man kunna beräkna, att de understöd, som av ifrågavarande medel

kommit den enskilda skogsvården i lappmarkerna till godo, årligen

uppgått beträffande Västerbottens läns lappmark till 12,000 kronor och

beträffande Norrbottens läns lappmark till cirka 6,000 kronor.

Då domänstyrelsen beräknat hela det belopp, som borde reserveras för

främjande av skogsvård i lappmarkerna samt Sårna och Idre socknar

till 20,000 kronor, har styrelsen uppenbarligen utgått från att 2,000 kronor

erfordrades för skogsvården i Sårna och Idre.

Beträffande fördelningen mellan skogsvårdsstyrelserna i Västerbottens

och Norrbottens län av det belopp, 78,000 kronor, som domänstyrelsen ansett

böra av statsmedel ställas till dessas förfogande för främjande av

skogsvård i länens kustland, har domänstyrelsen anfört, att styrelsen visserligen

icke ägde närmare kännedom, huruvida för 1925 behovet av andel

uti detta anslag kunde vara lika stort inom båda länen, men att — då man

finge antaga, att skogsvårdsnämnderna i största möjliga omfattning till

nämnda tidpunkt avvecklat sin verksamhet och att i varje fall full användning

för ett anslag uppgående till hälften av nyssnämnda belopp, 78,000

kronor, eller 39,000 kronor funnes inom båda länen — det syntes, som om

med hänsyn härtill nämnda anslag borde delas lika emellan de två nytillkomna

skogsvårdsstyrelserna.

1 likhet med domänstyrelsen finner jag det vara av behovet påkallat, att

därest skogsvårdslagen utsträckes att gälla i Västerbottens och Norrbottens

läns kustland från och med den 1 januari 1925, de blivande skogsvårdsstyrelserna

i nämnda län redan under 1925 erhålla bidrag av statsmedel

för understödjande av skogsvården å de skogar, som komma att lyda under

lagen. Det ligger nämligen i öppen dag, att den skogsvårdande verksamhet,

som skogsvårdsnämnderna under en följd av år med bidrag av

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 97.

21

statsmedel bedrivit inom länens kustland, efter skogsvårdslagens ikraftträdande

därstädes bör fullföljas och utvecklas av de nya skogsvårdsstyrelserna.

Skall detta kunna ske, torde det emellertid vara nödvändigt, att staten alltjämt

ekonomiskt understödjer denna verksamhet.

Beträffande storleken av det statsanslag, som i sådant avseende erfordras

under 1925, lärer det visserligen, på sätt domänstyrelsen framhållit, böra

antagas, att ett ökat behov att erhålla understöd från staten för ifrågavarande

ändamål kommer att yppas efter skogsvårdslagens ikraftträdande i

kustlanden, men torde detta ökade behov näppeligen komma att framträda

i mera avsevärd mån under skogsvårdsstyrelsernas första verksamhetstid.

Därjämte är att märka, att det nu ifrågasatta anslaget torde, i likhet med

vad som gäller om de statsbidrag, som utgå till de nuvarande skogsvårdsstyrelserna,

böra ställas till de nya skogsvårdsstyrelsernas förfogande utan

villkor om ortsbidrag, samt att med hänsyn härtill det för närvarande

näppeligen synes böra ifrågasättas, att anslaget höjes utöver det belopp, som

nu utgår av statsmedel för understödjande av den enskilda skogsvården i

kustlanden. På grund härav och då, på sätt domänstyrelsen framhållit,

sistnämnda belopp kan beräknas till 78,000 kronor, finner jag detta belopp

böra läggas till grund för beräknande av medelsbehovet i förevarande avseende

under 1925. Jag förutsätter emellertid härvid, att landstingen och hushållningssällskapen

i Västerbottens och Norrbottens län, oaktat, såsom nämnt,

lämnande av ortsbidrag ej bör uppställas såsom villkor för åtnjutande av

bidrag från statsanslaget, jämväl för tiden efter den 1 januari 1925 komma

att anvisa medel för ifrågavarande ändamål i väsentligen samma utsträckning

som för närvarande.

Beträffande fördelningen mellan de blivande skogsvårdsstyrelserna av det

nu ifrågasatta statsanslaget ansluter jag mig till den av domänstyrelsen

härutinnan hävdade uppfattningen, att anslaget bör delas lika mellan de

båda styrelserna.

På grund av vad jag nu anfört och under hänvisning till den beräkning

av de nya skogsvårdsstyrelsernas administrationskostnader för tiden 1 oktober

1924—31 december 1925, som jag i det föregående framlagt, anser jag

det totala medelsbehovet för nyssangivna tid böra upptagas för skogsvårdsstyrelsen

i Västerbottens län till (120,000 -j- 39,000) 159,000 kronor och för

skogsvårdsstyrelsen i Norrbottens län till (100,000 -f- 39,000) 139,000 kronor

eller för båda styrelserna till 298,000 kronor.

Vad angår frågan om anvisande av statsanslag för främjande av skogsvård

i lappmarkerna samt Sårna och Idre socknar under 1925 torde jag senare

få återkomma härtill.

Jag torde härefter få närmare ingå på frågan om sättet för anvisande

av de statsmedel, som erfordras för täckande av de nya skogsvårdsstyrelsernas

nyss angivna behov,

Härvid tillåter jag mig till en början erinra om att riksdagen för ettvart

Sättet för an

visande av erfoi

dtrliga medel

till skogsvårdsslyrelserna.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition Nr 97.

av åren 1921 och 1922 samt budgetåret 1923—1924 anvisat ett extra reservationsanslag

å 150,000 kronor till skogsvårdens befrämjande, av vilket anslag

bidrag utgått till de nuvarande skogsvårdsstyrelserna dels för bestridande

av dessas administrationskostnader och dels för understödjande av

skogsvårdsåtgärder. Beträffande det för budgetåret 1923—1924 anvisade anslaget,

vilket anslag avser bidrag för kalenderåret 1923, har riksdagen medgivit

Kungl. Maj:t att i mån av förefallande behov fördela detsamma mellan

vederbörande skogsvårdsstyrelser. Skogsvårdsstyrelse, som erhållit bidrag

från ifrågavarande anslag, äger efter gottfinnande använda bidraget

för täckande av sina förvaltningskostnader eller främjande av skogsvårdsåtgärder.

Domänstyrelsen har nu hemställt, att det statsanslag, som kunde komma

att beviljas för tillgodoseende av de nya skogsvårdsstyrelsernas behov,

måtte anvisas på samma villkor som nyss nämnda anslag å 150,000 kronor.

Till stöd härför har domänstyrelsen anfört, att sistnämnda skogsvårdsstyrelser

ej borde hindras av för snävt tilltagna villkor, vilka lätt kunde för dem

medföra svårigheter att anpassa sig efter rådande förhållanden. I anslutning

härtill liar domänstyrelsen — som utgått från att de nya skogsvårdsstyrelserna

skulle träda i verksamhet först den 1 januari 1925 och på grund

härav bei’äknat styrelsernas medelsbehov för tiden till berörda års utgång

till sammanlagt 288,000 kronor — framhållit, att för tillgodoseende av detta

behov förenämnda anslag å 150,000 kronor syntes böra höjas med 288,000

kronor till 438,000 kronor.

Statskontoret har i förevarande avseende anfört följande:

Då det för budgetåret 1923—1924 anvisade anslaget å 150,000 kronor för

skogsvårdens befrämjande avsåge bidrag för kalenderåret 1923 men det för

samma budgetår anvisade anslaget å 98,000 kronor för skogsvård i Västerbottens

och Norrbottens län samt Särna och Idre socknar avsåge kalenderåret 1924, kunde

det knappast ifrågakomma, att för budgetåret 1924—1925 sammanföra en

del av det senare anslaget med det förra. Ej heller i övrigt torde någon

förstärkning av det anslag, som kunde komma att uppföras i riksstaten för

1924—1925 för skogsvårdens befrämjande under 1924, kunna disponeras förde

först från ocli med 1925 nytillkomna skogsvårdsstyrelsernas behov. I syfte

att för framtiden allenast ett anslag för skogsvårdens befrämjande måtte i

riksstaten uppföras, syntes därför för budgetåret 1924—1925 böra upptagas

ett särskilt anslag avsett för de nya skogsvårdsstyrelsernas behov för första

halvåret 1925, medan det äldre anslaget för skogsvårdens befrämjande borde

för budgetåret 1925—1926 upptagas med så stort belopp, att därmed kunde

tillgodoses behovet såväl under hela år 1925 för de äldre skogsvårdsstyrelserna

som under andra halvåret 1925 för skogsvårdsstyrelserna i Västerbottens

och Norrbottens län. Därest domänstyrelsens förut omförmälda beräkning

lades till grund för skogsvårdsstyrelsernas i Västerbottens och Norrbottens

län medelsbehov för 1925, skulle således för budgetåret 1924—1925

uppföras ett särskilt anslag

/ 288,000

V 2

^ 144,000 kronor för dessa styrel
-

sers behov under första halvåret 1925. Det nuvarande anslaget till skogsvårdens

befrämjande skulle för samma budgetår upptagas med oförändrat

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 97.

23

belopp eller 150,000 kronor, därest ej behov av ökning av anslaget förefunnes

av annan anledning. För budgetåret 1925—1926 skulle anslaget till

skogsvårdens befrämjande, avseende kalenderåret 1925, enligt ovan angivna

beräkningsgrunder upptagas med (144,000 -f- 150,000 =) 294,000 kronor,

varemot något särskilt anslag för de nya skogsvårdsstyrelsernas räkning ej

skulle erfordras.

Statskontoret — som tillstyrkt uppförandet i riksstaten dels för budgetåret

1924— 1925, förutom av nyssangivna anslag å 144,000 kronor, av förut omförmälda

anslag å 85,126 kronor för beredande av ersättning åt domänfonden

för avlöning av den för dimensionslagens liandhavande anställda ordinarie

skogsstatspersonal under första halvåret 1925 ävensom av ett anslag å 20,000

kronor för främjande av skogsvård i lappmarkerna samt Sårna och Idre

socknar, dels ock för budgetåret 1925—1926, förutom av förut angivna anslag

å 294,000 och 20,000 kronor, av ett anslag å 170,252 kronor för beredande

av ersättning åt domänfonden för avlöning av nyssnämnda skogsstatspersonal

under berörda budgetår — har vidare i förevarande avseende anfört:

»Därest vad statskontoret i ärendet sålunda hemställt vinner beaktande,

skulle statsverkets utgifter för ifrågavarande ändamål, vilka för budgetåret

1923—1924 upptagits med (98,000 -j- 150,000 -\- 380,0001 =) 628,000 kronor,

för budgetåret 1924—1925 komma att uppgå till (20,000 + 150,000 -j- 144,000

-f- 380,0002 3 + 85,126 =) 779,126 kronor, medan dessa utgifter för budgetåret

1925— 1926 skulle, under i övrigt lika förhållanden, uppgå till (20,000 4-

294,000 4- 170,252 ==) 484,252 kronor. Därest det emellertid av statsflnansiella

skäl skulle anses önskligt, att denna ojämna belastning av budgetåret 1924

—1925 och budgetåret 1925—1926 utjämnas, synes de nya skogsvårdsstyrelsernas

behov för första halvåret 1925 av medel för administrations- m. fl.

kostnader, här ovan upptagna till 144,000 kronor, kunna tillgodoses på det

sätt, att nämnda styrelser berättigas att i mån av behov hos statskontoret

erhålla förskott, Västerbottens läns skogsvårdsstyrelse med högst 77,000

kronor och Norrbottens läns skogsvårdsstyrelse med högst 67,000 kronor,

från de skogsvårdsavgift^'', som redovisas till statskontoret för att i mån

av förefallande behov fördelas mellan samtliga skogsvårdsstyrelse!''. Då dessa

medel, vilka inflyta i början av ett kalenderår och fördelas först i slutet av

samma år, icke göras räntebärande, lärer ränta å förskotten icke behöva

erläggas. För att bereda skogsvårdsstyrelserna i Västerbottens och Norrbottens

län tillgång till återbetalning av dessa förskott måste emellertid ett

mot den sammanlagda högsta förskottssumman svarande anslag av 144,000

kronor uppföras i riksstaten för budgetåret 1925—1926 till särskilt bidrag

till skogsvårdsstyrelsernas i nämnda län administrations- m. fl. kostnader

för kalenderåret 1925. Genom en sådan anordning skulle statsverkets utgifter

för ifrågavarande ändamål komma att — så vitt nu kan förutses —

uppgå för budgetåret 1924—1925 till (779,126 — 144,000 =) 635,126 kronor

och för budgetåret 1925—1926 till (484,252 -f- 144,000 =) 628,252 kronor eller

således bliva ungefär lika stora för båda budgetåren. De närmare föreskrifterna

angående utlämnande och återbetalning av förskotten torde få

ankomma på Kungl. Maj:t att meddela.»

1 Detta belopp avser ersättning till domänfonden för avlöning under 1923 av den för

dimensionslagens handhavande anställda skogsstatspersonal.

3 Beloppet avser ersättning till domiinfonden för avlöning under 1924 av den för dimensionslagens

handhavande anställda skogsstatspersonal.

s. 24 Kontrollera mot PDF

Departementa
chefen.

24 Kungl. Maj.-ts proposition Nr 97.

På sätt jag tidigai-e framhållit, torde de nya skogsvårdsstyrelsernas förutangivna

medelsbehov under 1925 och sista kvartalet 1924 i sin helhet böra

täckas genom anslag av statsmedel. I likhet med domiinstyrelsen finner jag

det önskvärt, att herörda medel anvisas under enahanda villkor som förenämnda

anslag å 150,000 kronor till skogsvårdens befrämjande samt ställas

till förfogande genom höjning av berörda anslag. Vad angår det för budgetåret

1924—1925 äskade anslaget för skogsvårdens befrämjande, har emellertid

någon höjning av detta anslag ej ifrågasatts i statsverkspropositionen till

innevarande års riksdag, enär anslaget avser bidrag till de nuvarande skogsvårdsstyrelserna

under kalenderåret 1924 och vid sådant förhållande förhöjning

av anslaget för tillgodoseende av de nya skogsvårdsstyrelsernas behov

under 1925 ej ansetts lämpligen kunna äga rum. Däremot torde intet vara

att erinra däremot, att det anslag, som kommer att anvisas för hudgetåret

1925—1926 till skogsvårdens befrämjande under 1925, förstärkes i sådan

grad, att jämväl de nya skogsvårdsstyrelsernas behov under samma år och

sista kvartalet av 1924 därur kan täckas. För vinnande av detta syfte bör

sistnämnda anslag höjas med det belopp, 298,000 kronor, vartill berörda behov

i det föregående beräknats, eller till 448,000 kronor, och bör framställning

härom göras till 1925 års riksdag.

Då emellertid medel å nyss angivna anslag ej bliva disponibla förrän frän

och med den 1 juli 1925, lärer den nu föi''ordade lösningen av frågan om

anslag till de nya skogsvårdsstyrelserna förutsätta, att erforderliga förskott

ställas till dessas förfogande för tillgodoseende av deras behov för tiden före

berörda dag. Beträffande sättet för beredande av dylika förskott finner jag

den av statskontoret härutinnan anvisade utvägen, att förskotten skulle tillhandahållas

skogsvårdsstyrelserna från de under 1924 erlagda skogsvårdsavgifter,

som i början av 1925 skola redovisas till statskontoret för att i

mån av förefallande behov föi’delas mellan samtliga skogsvårdsstyrelser,

innefatta ett beaktansvärt uppslag. Då sagda avgifter, vilka torde kunna

beräknas uppgå till minst 200,000 kronor, ej lämpligen kunna fördelas bland

därtill berättigade skogsvårdsstyrelser förrän i slutet av 1925, komma dessa

skogsvårdsstyrelser ej att tillskyndas någon olägenhet, om en del av samma

avgifter under första halvåret 1925 disponeras på nyss angivna sätt. Ej

heller från de nya skogsvårdsstyrelsernas synpunkt torde något vara att

erinra mot statskontorets berörda förslag. Den omständigheten, att de nya

skogsvårdsstyrelserna ej skulle utfå ifrågavarande förskott förrän i början

av 1925, torde för dem ej medföra nämnvärd olägenhet, enär de utan svårighet

genom tillfälliga lån torde kunna bereda sig medel för bestridande

av de jämförelsevis obetydliga utgifter, som de dessförinnan måste vidkännas.

På grund härav och då, såsom statskontoret framhållit, någon ränta

å ifrågavarande förskott ej torde böra beräknas, finner jag mig böra tillstyrka,

att de nya skogsvårdsstyrelserna berättigas att under första halvåret

1925 i mån av behov hos statskontoret utfå förskott från förenäinnda skogsvårdsavgifter

med högst hälften av det belopp, vartill styrelsernas medels

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 97.

25

behov under 1925 samt sista kvartalet 1924 i det föregående beräknats, eller

skogsvårdsstyrelsen i Västerbottens län med högst 79,500 kronor och skogsvårdsstyrelsen

i Norrbottens län med högst 69,500 kronor, mot skyldighet

att återbetala sålunda erhållna förskott genom motsvarande avdrag å de

statsbidrag, som komma att tilldelas styrelserna för 1925 och sista kvartalet

1924.

Då disponerandet av ifrågavarande skogsvårdsavgift®!- på nu föreslaget

sätt ej torde kunna ske utan riksdagens medgivande, torde sådant medgivande

nu böra begäras.

De närmare föreskrifterna rörande förskottens utlämnande och återbetalning

torde, på sätt statskontoret framhållit, böra ankomma på Kungl. Maj:t

att meddela.

Jag tillåter mig i detta sammanhang framhålla, att den sålunda före?

slagna anordningen att bereda de nya skogsvårdsstyrelserna erforderliga

medel under första halvåret 1925 ej kommer att få någon motsvarighet

under följande år. Visserligen torde även under dessa år de statsbidrag,

som då komma att tilldelas de nya skogsvårdsstyrelserna, bliva tillgängliga

först från och med den 1 juli, men är härvid att märka, att från och med

1926 skogsvårdsavgifter komma att inflyta till styrelserna i början av varje

år samt att, så vitt nu kan bedömas, dessa avgifter åtminstone i huvudsak

torde komma att förslå till bestridande av de utgifter, som styrelserna måste

vidkännas, intill dess statsbidragen bliva disponibla.

Jag torde härefter få övergå till frågan om anvisande av medel för främjande

av skogsvård å enskildas skogar i lappmarkerna samt Sårna och Idre

socknar under 1925.

På sätt förut omförmälts utgår för närvarande bidrag till detta ändamål

från förenämnda anslag å 98,000 kronor. Domänstyrelsen liar beräknat det

belopp, som av sagda anslag användes till understödjande av den enskilda

skogsvården i lappmarkerna, till 18,000 kronor. Vad angår Sårna och Idre

beräknades, såsom nämnt, i statsverkspropositionen till 1917 års riksdag

(IX H. T, sid. 261) det belopp, som erfordrades för den enskilda skogsvården

därstädes, till 2,000 kronor.

Domänstyrelsen har föreslagit, att ett belopp av 20,000 kronor måtte anvisas

för ifrågavarande ändamål under 1925 att utgå utan villkor om ortsbidrag.

Beträffande beloppets användande har domänstyrelsen framhållit, att

detsamma torde böra ställas till domänstyrelsens förfogande att efter närmare

av Kungl. Maj:t meddelade bestämmelser användas för ifrågavarande

ändamål. I följd härav borde beloppet anvisas särskilt och icke sammanföras

med anslag, som ställdes till skogsvårdsstyrelsernas förfogande.

Statskontoret har anslutit sig till vad domänstyrelsen i förevarande avseende

föreslagit.

Även jag anser, att, därest skogsvårdslagen antages att gälla i kustlanden

från och med den 1 januari 1925, ett särskilt statsanslag bör anvisas för

Bihang till riksdagens protokoll 1924. 1 samt. 72 höft. (Nr 97.) 3

Fragao om

anslag för

främjande av

skogsvård i

lappmarkerna

m. fl områden.

Departements
chefen.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Iiungl. Mcij:ts proposition Nr 97.

budgetaret 1924—1925 till främjande av skogsvård å enskildas skogar i

lappmarkerna samt Sårna och Idre socknar under 1925. Vad angår storleken

av detta anslag, finner jag ej anledning till erinran mot det av domänstyrelsen

härutinnan föreslagna beloppet, 20,000 kronor, som torde i

stort sett motsvara det bidrag, som för närvarande utgår av statsmedel för

nyss angivna ändamål. Från ifrågavarande anslag torde dock understöd böra

lämnas jämväl till de i kustlanden belägna skogar, som lyda under lappmarkslagen,

vilka skogar äro avsedda att kvarstå under skogsstatens tillsyn och

sålunda bliva uteslutna från rätt att erhålla bidrag från de blivande skogsvårdskassorna

i länen. Någon höjning av anslagets belopp torde emellertid

ej härav föranledas. Då tillsynen å ifrågavarande skogar helt utövas av

skogsstatens personal, synas övervägande skäl tala för att anslaget, på sätt

domänstyrelsen föreslagit, ställes till styrelsens förfogande att enligt av

Kungl. Maj:t meddelade föreskrifter användas för angivet ändamål. Härav

torde följa, att anslaget bör anvisas utan villkor om ortsbidrag. Ehuru

tilldelning från anslaget givetvis huvudsakligen och i första rummet bör

ske till de mindre skogsägarna, torde, därest anslagets förvaltning kommer

att handhavas på sätt nyss angivits, tillräckliga skäl ej föreligga att under

alla förhållanden utesluta bolag från rätt till bidrag från detsamma,

vadan något villkor i sådant syfte ej torde höra uppställas. I likhet med

förenämnda anslag å 98,000 kronor torde nu ifrågavarande anslag böra anvisas

såsom extra reservationsanslag.

Av den ståndpunkt, som jag sålunda intagit beträffande sistnämnda anslagsfråga

samt frågan om anslag till de nya skogsvårdsstyrelserna i Västerbottens

och Norrbottens län, följer, att det belopp å 98,000 kronor, som i

statsverkspropositionen till innevarande års riksdag beräknats för budgetåret

1924—1925 till främjande av skogsvård å enskildas skogar i nämnda län

samt Sårna och Idre socknar, ej behöver tagas i anspråk för berörda ändamål

utom så vitt angår 20,000 kronor, som enligt vad förut nämnts böra

äskas för understödjande av skogsvård i lappmarkerna m. fl. områden.

På grund av vad jag sålunda anfört hemställer jag, att Kungl. Maj:t

måtte föreslå riksdagen att

dels medgiva, att skogsvårdsstyrelserna i Västerbottens och Norrbottens

län må under första halvåret 1925 av den andel av de under 3 924 erlagda

skogsvårdsavgifter, som skall redovisas till statskontoret, i män av behov

erhålla förskott, skogsvårdsstyrelsen i Västerbottens län med högst 79,500

kronor och skogsvårdsstyrelsen i Norrbottens län med högst 69,500 kronor,

mot skyldighet att återbetala sålunda erhållna förskott genom motsvarande

avdrag å de statsbidrag, som komma att tilldelas styrelserna för 3925 och

sista kvartalet 1924,

dels ock till främjande av skogsvård å enskildas skogar i lappmarkerna

samt Sårna och Idre socknar med flera områden för budgetåret 1924—1925

anvisa ett extra reservationsanslag av........................................ kronor 20,000.

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts proposition Nr 97.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan behagar Hans Maj:t Konungen förordna,

att till riksdagen skall avlåtas proposition av

den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Joh.s Thygesen-.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1924:176 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts ‘proposition angående anvisande av medel för främjande av skogsvård å enskildas skogar i Västerbottens och a1 i texten
  2. JoU 1924:32 Utlåtande i anledning av Kungl. Majds proposition angående anvisande av medel för främjande av skogsvård å enskildas skogar i Västerbottens och Norrbottens län s. 1 i texten