Sök i Ratio Lex

Angående statsbidrag till uppförande av och driftkostnaderna vid en för Norrbottens län avsedd tuberkulossjukvärdsanstalt (centralsanatorium)

1925-03-06 · 18 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 13 av 18 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1925:100, Angående statsbidrag till uppförande av och driftkostnaderna vid en för Norrbottens län avsedd tuberkulossjukvärdsanstalt (centralsanatorium)

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kung! Ma.j:ta proposition nr 100.

1

Nr 100.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående statsbidrag

till uppförande av och driftkostnaderna vid

en för Norrbottens län avsedd tuberkulossjukvärdsanstalt

(centralsanatorium); given Stockholms slott

den 6 mars 1925.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

de förslag, om vilkas avlatande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Gustav Möller.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför

Hans Maj.-t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

den 6 mars 1925.

Närvarande:

Statsministern Sandler, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Olsson, Nothin, Svensson, Hansson, Linders, Larsson, Wigforss, Möller.

Levinson.

Departementschefen, statsrådet Möller, anför:

Uti särskilda skrivelser av den 22 december 1923 och den 27 september

1924 har Norrbottens läns landsting gjort framställningar dels om beredande

av extra statsbidrag för uppförande av ett centralsanatorium inom nämnda

län samt för utökande av antalet vårdplatser för tuberkulossjuka å bygdesanatorier

och distriktssjukstugor inom länet, dels ock om erhållande av

extra statsbidrag till driftkostnaderna vid inom samma län nu befintliga

Bihang till riksdagens protokoll1925. 1 samt. 89 häft. (Nr 100—101.) 44125 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungi. Maj:U proposition nr 100.

tuberkulossjukhus och vid sådana tuberkulossjukhus därstädes, som avses

att komma till utförande med extra statsbidrag till anläggningskostnaderna.

Innan jag ingår på behandling av dessa framställningar, torde jag först

i största korthet få erinra om tidigare och nu gällande bestämmelser beträffande

statens bidrag dels till uppförande eller inrättande och dels till

drivande av tuberkulossjukvårdsanstalter.

Vad da först angår byggnadsbidraget, har riksdagen alltsedan år 1909 ställt

medel till förfogande för beredande av statsbidrag för uppförande eller inrättande

av tuberkulossjukvårdsanstalter.

Beträffande storleken av sådant bidrag föreskrev 1908 års riksdag, att

statsbidraget finge bestämmas till högst hälften av den enligt vederbörligen

granskade räkenskaper funna verkliga byggnadskostnaden, däri ej inberäknad

utgift för anskaffande av byggnadstomt, dock med den inskränkning, att

statens bidrag ej finge överskrida 1,000 kronor för varje sjukplats, vederbörande

anstalt beräknades rymma, samt att för län eller stad, som ej deltager

i landsting, statsbidrag ej i något fall finge utgå till flera sjukplatser

än en på varje tusental av länets eller stadens invånare, med undantag beträffande

Jämtlands och Norrbottens län, där statsbidrag finge utgå för varje

sjukplats utan inskränkning i förhållande till invånarantalet. Sistnämnda

villkor jämkades vid 1914 års förra riksdag så, att undantag från begränsningen

i förhållande till invånarantalet finge göras jämväl beträffande anstalter,

avsedda för vård av sjuka från hela riket utan företräde för sjuka

från visst län eller viss stad.

Vid 1919 års lagtima riksdag framlade Kung! Maj:t förslag om höjning

av statsbidraget från 1,000 kronor till 2,000 kronor för varje vårdplats, varvid

dock stadgad begränsning i övrigt skulle iakttagas. Till stöd för detta

förslag åberopades dels de i hög grad stegrade byggnadskostnaderna, dels

angelägenheten av att över huvud uppmuntra landstingen och andra korporationer

till fortsatt utveckling av den betydelsefulla verksamheten för bekämpandet

av tuberkulosen. Riksdagen biföll Kung! Maj:ts förslag.

I enlighet med förslag av Kung! Maj:t beslöt vidare 1921 års riksdag

sådan ändring av förenämnda villkor för statsbidrag, att bestämmelsen om

statsbidragets begränsning i visst förhållande till folkmängden upphävdes

utom i fråga om städer, som ej deltaga i landsting.

Gällande föreskrifter angående ifrågavarande statsbidrag äro meddelade i

kungörelse den 27 juni 1914 (nr 292) med däri vidtagna ändringar dels genom

kungörelse den 13 juni 1919 (nr 305) beträffande statsbidragets belopp, dels

ock genom kungörelse den 7 juli 1921 (nr 385) beträffande upphävande av

villkoret om statsbidragets relation till folkmängden.

Driftkostnad,sbidrag till tuberkulossjukvårdsanstalter har utgått alltsedan

år 1910. Detta statsbidrag, som ursprungligen bestämdes till 50 öre för dag

och patient, höjdes av 1918 års lagtima riksdag till 1 krona. Enligt beslut

av 1919 års lagtima riksdag skedde en ytterligare höjning samtidigt med att

bidraget bestämdes till skilda belopp för olika anstalter. Statsbidraget

fixerades sålunda till 2 kronor vid tuberkulossjukhus, 1 krona 50 öre vid

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kanyl. Maj:t.i proposition nr 100. 3

tukerkulossjukstugor ocli tuberkulosavdelningar å lasarett och 1 krona 75

öre vid kustsjukhus och kustsanatorier, allt för dag och patient.

1921 ars riksdag beslöt beträffande en då gällande bestämmelse om viss

inskränkning av bidraget i förhållande till folkmängden inom vederbörande

län och stad, som ej deltager i landsting, att densamma skulle gälla endast

i fråga om dylik stad. Liksom vid byggnadsbidraget hade dock nyssnämnda

restriktiva bestämmelse aldrig avsett driftkostnadsbidrag till anstalter inom

Jämtlands och Norrbottens län.

Sänkning av driftkostnadsbidraget har sedermera två gånger ägt rum på

grund av beslut utav 1923 och 1924 årens riksdagar. Enligt det senare beslutet

utgår statsbidraget med följande belopp för dag och patient, nämligen

vid tuberkulossjukhus med 1 krona 75 öre, vid tuberkulossjukstuga och

tuberkulosavdelning å lasarett med 1 krona 25 öre samt vid kustsjukhus och

kustsanatorier med 1 krona 35 öre.

Gällande bestämmelser angående ifrågavarande statsbidrag äro meddelade

i kungörelse den 28 juni 1918 (nr 494) med däri genom kungörelser den 7

juli 1921 (nr 384) och den 11 april 1924 (nr 145) gjorda ändringar.

Jag övergår härefter till förenämnda av Norrbottens läns landsting gjorda

framställningar.

I skrivelsen den 22 december 1923, där frågan om det särskilda under- Landstingets

stödet till uppförande av ett centralsanatorium behandlas, har landstinget "dBe

— under åberopande jämväl av framställningen bilagda, av överläkaren Anders cember 1923.

Aronson verkställda utredningar i ämnet — till eu början lämnat eu redogörelse

för tuberkulosens utbredning inom Norrbottens län.

Härvid fiamhalles, hurusom tuberkulosen årligen inom Norrbottens län

krävde ett vida större antal människoliv, såväl absolut taget som i förhållande

till länets folkmängd, än inom något annat län i Sverige. Norrbottens

särställning i detta avseende framginge med största tydlighet av de uppgifter,

som funnes angående tuberkulosdödligheten under åren 1911—1918, för vilka

år dessa siffror vore statistiskt bearbetade även för landsbygden. Invånarantalet

i Norrbottens län utgjorde i medeltal för dessa år 170,974 (vid 1922

års början 185,378). Den allmänna dödligheten inom länet utgjorde 16.l på

1,000 invånare. Tuberkulosdödligheten, ävenledes beräknad på 1,000 invånare,

uPPgiuge under samma tid för länet till 3.4 (d. v. s. i medeltal 589 personer

årligen). Motsvarande siffror för hela riket under samma tid vore: medelfolkmängden

5,677,933 (vid 1922 års början 5,954,316), den allmänna dödligheten

14.3 och tuberkulosdödligheten 1.9 på 1,000 invånare. Tuberkulosens andel

i dödligheten utgjorde under samma tid i Norrbotten 21.4 %, i hela riket

13.4 %, d. v. s. i Norrbotten orsakade tuberkulosen icke fullt vart femte dödsfall

årligen, i riket i dess helhet icke fullt vart åttonde. Antalet dödsfall i

tuberkulos för Norrbottens län överstege sålunda i förhållande till folkrn

ängd eu högst avsevärt motsvarande antal i hela riket, för den nämnda tidsperioden

med i medeltal 19 %. Denna »överdödlighet» hade under de sär
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:1s proposition nr 100.

skilda åren varierat mellan 16 % kr 1912 ocli 102 % år 1916. I korthet uttryckt

kunde man sålunda säga, att tuberkulosdödliglieten för Norrbottens

län nära nog vore dubbelt så stor som för riket i dess helhet.

Av siffrorna för de särskilda länen funne man, att visserligen tuberkulosdödligheten

även för några andra län än Norrbottens väsentligt överstege

medeltalet för riket, men att förhållandena i detta hänseende ej för något län

ställde sig på långt när så ofördelaktiga som för Norrbotten. Det borde emellertid

påpekas, att de ovan anförda dödlighetstalen avsåge dödsfall, orsakade av

alla former av tuberkulos, sålunda icke endast lungsot. En stor del av länets

befolkning, 10—20 %, hade beräknats vara behäftad med tuberkulos i en

eller annan form. Den vanligaste formen vore dock lungtuberkulosen, som

huvudsakligen förorsakade sjukdomens spridning och som också krävde det

största antalet dödsfall. Antalet lungsjuka beräknades lågt till 1,800.

I fråga om de åtgärder, som vidtagits eller planerades för tuberkulosens bekämpande

inom Norrbottens län, anföres, bland annat, att för att i hemmen

och genom upplysning försöka motarbeta sjukdomen funnes en organiserad

dispens är verksamhet, bestående av 22 dispensärer, omfattande hela länet utom

Arjeplogs och Arvidsjaurs socknar.

För det dåvarande (den 22 december 1923) hade Norrbottens län till sitt

förfogande 98 vårdplatser för lungtuberkulösa, därav 80 vid tuberkulossjukstugan

å Sandträsk och 18 vid tuberkulossjukstugan Hälsan i Antnäs. Dessutom

funnes en upptagningsavdelning för 20 patienter vid Ojebyns kommunala

sjukhem, som dreves med landstingsbidrag. Samtliga dessa anstalter vore

dock tämligen enkelt utrustade och kunde i stort sett endast betraktas såsom

upptagningsanstalter, vilkas förnämsta uppgift vore att omhändertaga

mer eller mindre långt framskridna smittofarliga fall.

Under framhållande härav anför landstinget — i nära anslutning till en i

överläkaren Aronsons utredningar åberopad uppgift om bland annat antalet

vårdplatser för tuberkulösa inom landstingsområden och kommuner den 1

november 1919, meddelad av svenska nationalföreningen mot tuberkulos —

att det vid jämförelse mellan1 antalet dylika Sjuka å ena sidan och tillgängligt

antal vårdplatser å den andra inom olika län visat sig, att Norrbottens

län vore bland de sämst utrustade. Antalet vårdplatser på 100 dödsfall

i tuberkulos utgjorde för Norrbottens län 17, medan medeltalet för hela

riket vore 45.4.

Av samma uppgift inhämtas, att endast Jämtlands län haft att uppvisa ett

lägre antal disponibla vårdplatser eller 13.7 på 100 dödsfall vid nämnda tidpunkt.

Vidare anföres av landstinget i förevarande ämne följande.

Antalet sökande till länets anstalter hade oavbrutet varit i stigande, och

det dröjde månader, ja halvår, innan de sjuka därstädes kunde vinna inträde,

och detta trots att ett flertal sjuka, såsom erfarenheten visat, ej anmälde sig

till erhållande av vård, ehuru de vore i behov därav.

Inseende det ohållbara i dessa förhållanden hade landstinget år 1919 tillsatt

en kommitté med uppdrag att utarbeta förslag till ordnande av länets

anstaltsvård för lungtuberkulösa. Kommitténs utredning visade, att länet

vore i behov av ungefär 600 vårdplatser, medan det tillgängliga antalet upp
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kanyl. Maj:ts proposition nr 100. 5

ginge till 14;!, i vilket antal även vore inräknat Kaptensgårdens enskilda

sanatorium med 25 vårdplatser och Öjebyns sjukhem med 20 vårdplatser.

Siffran 600 kunde kanske tyckas stor, men man måste härvid erinra sig de

säregna förhållanden, under vilka befolkningen i detta län levde. Bostäderna

vore i regel trånga, starkt överbefolkade och ohygieniska, varför det vore

synnerligen svårt, ja i regel omöjligt, att i hemmen genomföra isoleringsocli

andra hygieniska åtgärder, som behövdes för att hindra sjukdomens

spridning.

För att i någon mån avhjälpa den stora bristen på vårdplatser hade kommittén

föreslagit 1920 års landsting att uppföra ett bygdesanatorium i Övertorneå

för 38 patienter. Detta hade även blivit landstingets beslut, och det

nya sanatoriet, som vore under uppförande, beräknades bliva färdigt till ingången

av år 1924. Vidare hade kommittén föreslagit att låta inrätta mindre

upp tåg n mysa vd eln ing av, anslutna till vissa planerade distriktssjukstugor. Landstinget

hade beslutit att i princip godkänna även detta förslag och att i den

män distriktssjukstugor komme att byggas i Pajala, Vittangi, Kiruna, Båneå,

Jockmock och Overkalix låta förse dem med tuberkulosavdelningar. I Arjeplog

och Arvidsjaur vore för det dåvarande distriktssjukstugor, kombinerade

med dylika tuberkulosavdelningar, under uppförande.

Sedan de sålunda angivna pågående byggnadsföretagen blivit avslutade,

lomme det tillgängliga antalet vårdplatser inom länet att utgöra 201, varav landstinget

förfogade över 156.

Vidare anföres i landstingets framställning, hurusom ovannämnda av landstinget

tillsatta kommitté under sitt utredningsarbete kommit till insikt om

nödvändigheten av en modern och val utrustad vårdanstalt inom länet för

lungtuberkulösa, d. v. s. ett modernt centralsanatorium, i likhet med vad som

funnes inom de flesta övriga län. Ingen av de nuvarande anstalterna inom

länet uppfyllde nämligen enligt kommitténs uppfattning de anspråk man

måste ställa på ett sådant centralsanatorium. Tuberkulossjukhuset i Sandträsk,

vilket närmast skulle motsvara en dylik anstalt, vore så primitivt och

enkelt utrustat, att det ej på långt när motsvarade sitt ändamål och det

måste därför betraktas som ett provisorium. Ett centralsanatorium vore

nödvändigt för att bereda vård åt de talrika fall av lungsjuka, som icke hade

utsikt att återvinna hälsa och arbetsförmåga utan den vård en dylik anstalt

kunde erbjuda. Antalet vårdplatser borde enligt kommittén uppgå till omkring

180 för att något så när motsvara närvarande behov. Lämpligen borde

anstalten bereda plats åt 150 vuxna och 36 barn, för vilka senare en särskild

barnavdelning borde inrättas. De verkställda kostnadsberäkningarna utvisade,

att denna anstalt skulle betinga eu kostnad av cirka 2,350,000 kronor eller

inemot 13,000 kronor per vårdplats. Kommittén hade därför föreslagit 1923

års landsting att fatta beslut om uppförande av ett centralsanatorium enligt

sålunda angiven plan, därvid förutsattes, att Sandträsks sanatorium skulle

slopas.

Innan i nu förevarande framställning redogörelse lämnas för landstingets

beslut härutinnan, meddelas en del uppgifter rörande av landstinget år 1923

och tidigare lämnade anslag till sjukvårdsändamål.

1923 års landsting hade anslagit följande belopp att uttaxeras efter allmän

grund för tuberkulosvården, nämligen till:

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-As proposition nr 100.

6 ■

............. kr. 52,219:44

............. » 16,422:41

............. » 55,600: —

............. » 16,000: —

............ » 43,000: —

............ » 17,000:-

Summa kr. 200,241: BO

De närmast föregående årens landsting hade beslutat uppföra ett bygdesanatorium

i Övertorneå med 38 platser för en beräknad kostnad av 420,000

kronor samt anslagit 22,000 och 15,000 kronor till anordnande av tuberkulosavdelningar

vid de distriktssjukstugor i Arvidsjaur respektive Arjeplog, vilka

för det dåvarande vore under uppförande.

Att märka vore emellertid, att landstinget samtidigt betungats med stora

anslag för övriga grenar av sjukvården inom länet. I detta avseende borde

särskilt framhållas, att det landstinget genom epidemilagen ålagda ordnandet

av epidemivården dittills krävt och alltjämt krävde synnerligen stora utgifter.

Vidare hade under de senaste åren betydande kostnader nedlagts på en allmän

förbättring av hela länets hälso- och sjukvård, varvid särskild hänsyn måst

tagas till ödebygdsbefolkningens alldeles speciella behov. Till dessa åtgärder

finge räknas den hela länet omfattande distriktssköterskevården, utökning

av dispensärerna och ett allmänt ökat samarbete med Svenska röda korset, varvid

landstinget bland annat givit av Svenska röda korset uppförda sjukvårdsinrättningar

sitt ekonomiska stöd.

Beträffande härefter den till 1923 års landsting hänskjutna frågan om uppförande

av ett centralsanatorium framhålles, att, då denna fråga förelegat till

behandling, landstinget ansett sig alltför ekonomiskt betungat för att ensamt

kunna ikläda sig utgifterna härför, enär landstingsskatten i allt fall måste

höjas från kronor 2:16 till kronor 2: 80 per bevillningskrona och därigenom

bliva den högsta landstingsskatten i landet. Landstinget hade därför sett

sett sig nödsakat påkalla extra ekonomiskt stöd från statsmakterna. På grund

härav hade nu hemställan gjorts om Kungl. Maj ds medverkan för åtgärder i

syfte att av statsmakterna vinna extra anslag åt Norrbottens län för uppförande

av ifrågavarande centralsanatorium.

Beträffande sättet för beredande av ökat statsbidrag framhålles i skrivelsen

till en början, att bestämmelserna rörande statsbidrag för uppförande eller

inrättande av tuberkulossjukvårdsanstalter vid sin tillkomst grundats på kalkyler

uppgjorda av en kommitté, som räknade med uppförande av små och

billiga anstalter för vård av lungsjuka (tuberkuloshem). Man syntes därvid

principiellt ha tänkt sig, att staten borde bidraga med ungefär halva byggnadskostuaden.

Utvecklingen hade dock delvis gått i annan riktning. Det

hade nämligen ur ekonomiska och terapeutiska synpunkter befunnits förmånligare

att bygga stora, väl utrustade anstalter. Tack vare gynnsamma

ekonomiska omständigheter samt relativt låga byggnadskostnad^’ hade

också flertalet landsting mäktat att med hjälp av statsbidrag av dylik

storlek uppföra dylika större anstalter. Byggnadskostnaderna hade emellertid

numera stigit så avsevärt, att statens bidrag endast utgjorde eu

bråkdel av kostnaden för ett modernt tuberkulossjukhus. Enligt upp
-

Sandträsks sanatorium .......................

Anstalten Hälsan ................................

Bygdesanatoriet i Övertorneå............

Öjebyns sjukhem ..................................

Dispensärnämnden ...............................

Utredning av tuberkulosfrågan m. m.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kuntjl. Maj: t a proposition nr 100. 7

gjorda beräkningar skulle, såsom förut nämnts, ett centralsanatorium i Norrbotten

för närvarande betinga ett pris av inemot 13,000 kronor per vårdplats.

Skulle Norrbottens län erhålla bidrag till ett dylikt sanatorium med

halva byggnadskostnaden, d. v. s. med 4,500 kronor för vårdplats utöver nu

utgående bidrag å 2,000 kronor, skulle länet icke desto mindre för anstaltens

uppförande betungas med en utgift betydligt överstigande vad andra län fått

vidkännas, som kunnat bygga sina tuberkulossjukhus under vida gynnsammare

ekonomiska förhållanden. Det syntes därför rimligt, att, om Norrbottens

landsting skulle tillerkännas ett extra statsbidrag till uppförande av ett

centralsanatorium för länet, detta statsbidrag bestämdes sålunda, att högst

hälften av byggnadskostnaderna komme att åvila landstinget. Om centralsanatoriet

uppfördes för 186 patienter, skulle alltså det äskade anslaget uppgå

till 1,209,000 kronor, d. v. s. 837,000 kronor utöver anslag enligt nu gällande

bestämmelser. Det torde böra påpekas, att det erforderliga anslaget icke

skulle behöva utbetalas tidigare än om cirka 4 ä 5 år, enär ett landstingets

beslut i frågan knappast torde kunna förverkligas tidigare.

På grund av det anförda har från landstingets sida hemställan gjorts

om erhållande genom särskilt anslag av ett extra statsbidrag till uppförande

av centralsanatorium för Norrbottens län av sådan storlek, att detsamma

— jämte för närvarande stadgat anslag, 2,000 kronor per vårdplats — komme

att motsvara halva byggnadskostnaden, d. v. s. omkring 6,500 kronor per

vårdplats. I övrigt förutsattes ifrågavarande statsbidrag skola utgå i enlighet

med de grunder, som angivas i gällande författningar angående statsbidrag

till uppförande eller inrättande av tuberkulossjukvårdsanstalter m. in.

Skulle direkt statsanslag på grund av de tryckta ekonomiska förhållandena

ej kunna beviljas, ifrågasättes, huruvida ej lotterimedel kunde anvisas för

ändamålet. I sådant avseende framhålles, att i allmänhet behållningen av

lotterier väl ej borde anslås för sjukvårdsändamål. Ett centralsanatorium

för Norrbotten vore emellertid så oundgängligen av behovet påkallat och

dess syfte även ur statlig synpunkt så behjärtansvärt, att verkligt ömmande

skäl syntes kunna åberopas för medlens uppbringande på denna väg. Därjämte

påpekas, att i Norge kampen mot tuberkulosen till stor del bedreves

med lotterimedel.

I ovannämnda framställning av den 27 september 1924 har anförts, att

förvaltningsutskottet för 1924 års landstings räkning verkställt en utredning,

till vilket belopp landstingsskatten för nämnda år skulle komma att rrppgå,

därest samtliga inkomna framställningar, med undantag av den för tuberkulossjukvårdens

ordnande ingivna, skulle komma att beviljas. Utredningen visade,

att Skatten i sådant fall skulle uppgå till kronor 3: 42 per bevillningskrona.

Härefter framhålles, under hänvisning till en i framställningen intagen grafisk

tabell, huru kraftigt bevillningskronornas antal nedgått sedan år 1921 och

att inga skäl förefunnes, som talade för en ökning inom den närmaste tiden.

Såsom huvudskäl till nedgången i antalet bevillningskronor anföres nedgången

i trävara- och malmexporten, som bland annat visade sig därigenom,

Landstingets

framställning

av den 27

september

1924.

s. 8 Kontrollera mot PDF

Länsstyrelsen

i Norrbottens

län.

Medicinal
styrelsen.

8 Kungl. Majits proposition nr 100.

att bevillningskronornas antal i Jukkasjärvi och Gällivare socknar, elär Luossavaara—Kiirunavaara

aktiebolag bedreve malmbrytning, nedgått med respektive

4,070 och 4,486, eller med 28.5 % och 14.9 %.

1924 års landsting hade därför, framhålles det vidare, icke ansett sig

kunna anvisa några medel varken till uppförande av ett centralsanatorium

för lungtuberkulösa eller till utökande av antalet vårdplatser å befintliga

anstalter. Likväl hade skatten för 1925 måst höjas från kronor 2: 80 till

kronor 3:16, vilken senare skatt dock icke motsvarade det förefintliga behovet,

alldenstund landstinget icke kunnat bevilja en del ifrågasatta anslag,

som på goda grunder bort anvisas. För bekämpande av tuberkulosen måste

emellertid kraftiga åtgärder vidtagas, och de viktigaste i detta avseende vore,

att länet ägde tillgång till ett tidsenligt centralsanatorium samt att dessutom å

skilda orter i länet fdref linnés tillräckligt antal vårdplatser för upptagning, vård och

isolering av de sjuka. I sitt trångmål hade därför 1924 års landsting beslutat

dels att förnya sin tidigare framställning om höjt statsanslag per vårdplats för

uppförande av ett centralsanatorium, dels ock att anhålla om särskild ekonomisk

hjälp från statsverkets sida för ordnande av tuberkulossjukvården i övrigt

I sistnämnda avseende har landstinget i sin förevarande framställning

hemställt dels om ett extra statsbidrag för utökande av antalet vårdplatser

å bygdesanatorier och distriktssjukstugor till sådan storlek, att bidraget

tillsammans med nu utgående statsbidrag täckte halva byggnadskostnaden,

dels ock om ett extra statsbidrag till vårdkostnaden från och med år 1925

att tills vidare med 1 krona per patient och dag utgå för patienter, som

intoges å befintliga tuberkulossjukhus, eller å sjukhus, som med extra statsbidrag

komme att uppföras.

I de särskilda utlåtanden av den 16 januari och den 2 oktober 1924,

med vilka länsstyrelsen i Norrbottens län överlämnat landstingets ifrågavarande

två framställningar, har länsstyrelsen tillstyrkt desamma under

vitsordande av det trängande behovet av åtgärder i de uti framställningarna

angivna syftena.

I utlåtande den 6 november 1924 förklarar sig medicinalstyrelsen för sin

del vitsorda riktigheten av de från landstingets sida lämnade uppgifterna

om den exceptionellt stora utbredningen av tuberkulösa sjukdomar bland

befolkningen inom Norrbottens län samt framhåller, att länet är icke blott

Sveriges av tuberkulos mest hemsökta landsända utan även sannolikt en

av de svåraste tuberkuloshärdar, som över huvudtaget äro kända.

I fråga om medlen till bekämpande av denna folksjukdom yttrar styrelsen,

att dessa vore av flera olika slag, sociala och hygieniska (förebyggande)

och rent medicinska (sjukvårdande). Utan att inlåta sig på frågan, huruvida

vissa åtgärder borde tillmätas större betydelse än andra, ville styrelsen såsom

sin mening framhålla, att ett synnerligen viktigt, ja oumbärligt led i kampen

mot tuberkulosen vore att hava tillgång till sjukhusplatser för de tuberkulösas

isolering och vård. Den gjorda utredningen visade, att Norrbotten lede

synnerlig brist på vårdplatser för sina tuberkulösa. Beräknat på 100 dödsfall

i tuberkulos utgjorde platstillgången något mer än hälften av rikets medel
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kanyl. Maj:ts proposition nr 100.

tal. Utan att länets platsbehov åtminstone tillnärmelsevis fylldes, sjmtes det

styrelsen omöjligt att föra eu rationell och effektiv kamp mot tuberkulosen

därstädes.

Beträffande de olika slag av anstalter, som kunde komma i fråga vid

vården av tuberkulösa, framhåller styrelsen att, även om enklare anstalter

utan specialutbildade läkare kunde vara till gagn, det dock syntes styrelsen

oundgängligt att inom varje län funnes åtminstone en vårdanstalt, som vore

fullt utrustad för modern diagnostik och terapi av de tuberkulösa sjukdomarna.

Det vore en sådan anstalt Norrbotten ännu saknade, och uppförandet av en

dylik syntes styrelsen för närvarande vara det mest angelägna behovet inom

länets tuberkulosvård.

Yad från landstingets sida åberopats rörande svårigheten för länets landsting

att, med hänsyn till nu och under den närmare framtiden inom länet

rådande ekonomiska förhållanden, påtaga sig hela den ökade kostnad, som

bleve erforderlig för uppförandet och drivandet av ett tidsenligt sanatorium,

finner styrelsen övertygande.

Ävenledes håller styrelsen före; att vidtagandet av kraftiga åtgärder mot

tuberkulosen inom Norrbotten^ utgjorde ett så betydande intresse för landet

i dess helhet, att ett extra bidrag från riksdagens sida för detta ändamål

vore väl motiverat. Emellertid anser sig styrelsen, särskilt med hänsyn till

det nu rådande statsfinansiella läget, för närvarande blott kunna tillstyrka

extra bidrag till uppförande och drift av ett tidsenligt centralsanatorium.

Beträffande byggnadsjcostnaden för ett sådant sanatorium, som av landstinget

uppskattats efter 13,000 kronor per vårdplats, antager styrelsen, att

denna kostnad torde kunna beräknas något lägre, förslagsvis efter högst

12.000 kronor per vårdplats. Styrelsen förklarar sig därvid utgå från, att

vid uppförandet av detta centralsanatorium skulle med tillgodoseende av

gedigenhet i byggnadssättet och beaktande av sjukvårdens tidsenliga krav

förenas strävandet att iakttaga all möjlig sparsamhet.

Enligt styrelsens förmenande skulle uppförandet inom Norrbottens län

av ett modernt sanatorium, även om dettas platsantal begränsades till 200,

innebära eu högst avsevärd förstärkning i länets resurser i kampen mot

tuberkulosen. Styrelsen tillstyrker därför, att det eventuella extra statsbidraget

begränsas till att avse en anstalt med högst 200 vårdplatser.

Med eu byggnadskostnad av högst 12,000 kronor för vårdplats skulle ett

sanatorium av nämnda storlek betinga en ‘totalkostnad av 2,400,000 kronor.

Med tillämpning av nu gällande grunder — högst 2,000 kronor per vårdplats

— skulle statens bidrag till uppförande av ett sådant sanatorium

uppgå till högst 400,000 kronor. Enligt landstingets framställning skulle

statsbidraget utgå med halva verkliga byggnadskostnaden. Häremot förklarar

sig styrelsen intet hava att erinra, dock att totala bidragsbeloppet i varje

fall icke skulle få överskrida 0,000 kronor för vårdplats. Enligt styrelsens

beräkning skulle då statens bidrag i sin helhet komma att utgå med högst

1.200.000 kronor. Sistnämnda summa skulle med 800,000 kronor överstiga

vad som enligt nu gällande grunder skulle kunna utgå.

opaginerad Kontrollera mot PDF

in

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

Vidkommande landstingets begäran om ökat bidrag till driftkostnaderna vid

länets tuberknlossjukvårdsanstalter anser sig styrelsen i anslutning till vad styrelsen

anfört i fråga om byggnadsbidragets omfattning kunna tillstyrka sådan

ökning endast beträffande det föreslagna nya centralsanatoriet med begränsning

till 200 platser. Mot det extra driftbidragets ifrågasatta belopp, högst 1 krona

för vårddag, förklarar sig styrelsen intet hava att erinra. Då driftbidraget

vid tuberkulossjukhus för närvarande utginge med 1 krona 75 öre för vårddag

skulle, säger styrelsen, för en anstalt på 200 sängar bidraget sålunda

utgöra för år högst 127,750 kronor, därest alla platser vore under alla årets

dagar belagda. En ökning av 1 krona per vårddag innebure under samma

förutsättningar ett tillskott av 73,000 kronor pgr år. Med högst sistnämnda

belopp behövde sålunda anslaget för statsbidrag till driftkostnaderna vid

tuberkulossjukvårdsanstalter framdeles — efter sanatoriets tagande"! bruk

— ökas genom ett bifall till styrelsens förevarande förslag. Emellertid anser

styrelsen, att ett dylikt extra driftbidrag, betingat av för närvarande

rådande förhållanden, icke torde böra beviljas för obegränsad framtid. Det

vore ju tänkbart, att nu rådande ekonomiska förhållanden kunde förändras i

sådan riktning, att detta extra understöd från statens sida icke vidare vore

motiverat. Styrelsen föreslår därför, att bidraget endast måtte beviljas för

en tid av tre år, varefter frågan borde bliva beroende av förnyad prövning.

Likaledes anser styrelsen riktigt, att sammanlagda driftbidraget (kronor

1 + kronor 1:75 = kronor 2:75) icke finge överstiga halva driftkostnaden.

En bestämmelse härom skulle alltså innebära återbetalningsskyldighet till

statsverket av viss del av bidraget, nämligen i den mån hela driftkostnaden

något år skulle hava understigit 5 kronor 50 öre per vårddag.

Beträffande förslaget om beviljande av lotterimedel till Norrbottens tuberkulosvård

förklarar sig styrelsen icke kunna tillstyrka detta. Styrelsen erinrar

härvid, hurusom 1904 års riksdag, då anordnande av lotteri ifrågasatts

till förmån för Konung Oscar II:s jubileumsfonds sanatorier, beviljade ett

anslag till sanatorierna i fråga, under villkor, att lotteri till förmån för dem

icke skulle få anordnas.

På sålunda anförda skäl hemställer medicinalstyrelsen, att Kungl. Maj:t

måtte i proposition föreslå riksdagen medgiva, att — utan hinder av vad i

annan riktning stadgats uti gällande föreskrifter angående statsbidrag till

uppförande eller inrättande av tuberkulossjukvårdsanstalter ävensom till

driften vid dylika anstalter — följande statsbidrag finge tillgodokomma en

för Norrbottens län avsedd tuberkulossjukvårdsanstalt (centralsanatorium),

nämligen dels till uppförandet av anstalten, ett belopp av sammanlagt (1,000

kronor för en var av högst 200 vårdplatser, isoleringsplatser ej inräknade,

dock med villkor att bidraget, på detta sätt beräknat, ej finge överskrida

halva den enligt vederbörligen granskade räkenskaper befunna verkliga byggnadskostnaden,

tomtkostnad ej inbegripen, dels ock för en tid av tre år efter

det sanatoriet blivit genom medicinalstyrelsens försorg avsynat och godkänt

ett driftkostnadsbidrag, som med en krona överstege det jämlikt gällande

författning till tuberkulossjukhus utgående driftbidraget, dock att bidraget,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ta proposition nr 100. I 1

på detta sätt beräknat, icke finge överstiga hälften av sanatoriets driftkostnader;

och skulle i vartdera av nyssnämnda fall bidragen utgå av redan

befintliga anslag till tuberkulossjukvårdsanstalters uppförande respektive

drift.

Genom remiss den 9 december 1924 har Svenska landstingsförbundets

styrelse lämnats tillfälle att avgiva yttrande i ärendet. Sådant yttrande har

av förbundsstyrelsen avgivits den 3 februari 1925. Härvid framhåller styrelsen

till eu början, att det vore klart, att ett helt eller delvis tillmötesgående

av framställningar sådana som de här föreliggande, med hänsyn till

det avvikande från fastställda principer för statsbidrags utgående och de

betydande ekonomiska konsekvenser, som ett dylikt tillmötesgående skulle

innebära, icke finge ske utan en ingående prövning. Visserligen innebure,

såsom jämväl framhållits senast i motioner till 1923 och 1924 års riksdagar,

den ursprungliga planen för fördelningen av det allmännas kostnader för

tuberkulossjukhusvården, att dessa kostnader skulle ungefär jämt delas mellan

staten och landstingen. De enorma ökningarna i byggnadskostnader och

driftkostnader, som icke motsvarats av höjningar i legosängsavgiften å allmän

sal, samman med de maximigränser beträffande statens bidrag per

vårdplats, som år 1909 uppställdes och som med vissa förändringar allt

fortfarande gällde, hade emellertid verkat därhän, att statsbidraget till byggnadskostnader

för tuberkulossjukhus numera representerade allenast en

sjundedel eller en sjättedel av den totala byggnadskostnaden samt statens

bidrag till driften allenast vid pass 28 % och patientavgifter allenast vid

pass 20 % av den totala driftkostnaden, medan landstinget ensamt finge

svara för återstoden. En allmän återgång till grundprincipen, att staten

och landstingen skulle svara med lika andelar i det allmännas.kostnader för

tuberkulossjukhusvården, såsom nu förevarande framställningar i viss mån

kunde sägas påyrka i fråga om vården i Norrbottens län, torde sålunda,

helst under nuvarande svåra budgetförhållanden, vara helt och hållet utesluten.

Ett tillmötesgående av framställningarna från Norrbottens läns landsting

kunde följaktligen ske allenast under sådan form, att detta län med

avseende på hithörande statsbidrag bereddes en undantagsställning ungefär

så som skett i fråga om statsbidragen till vägväsendet i vissa norrländska

län och bidragen till sjukvården i ödemarksområdena. Men om en dylik

undantagsställning skulle skapas, så måste givetvis kraftiga motiv vara för

handen, så att icke tilläventyrs en orättvisa beginges mot övriga landsändar,

och att icke samtliga eller ett flertal landsting under åberopande av de

ökade bidragen till Norrbottens läns landsting med fog kunde framställa

krav att komma i åtnjutande av samma bidragstillägg.

Förbundsstyrelsen framhåller härefter, hurusom det i ärendet förebragta

siffermaterialet angående tuberkulosens härjningar och åtgärder mot desamma

ovedersägligt visade, å ena sidan, att desså härjningar för Norrbottens

läns vidkommande vore nära nog dubbelt så svåra som i landet i

dess helhet och att härutinnan förhållandena i intet län vore tillnärmelsevis

så ogynnsamma som i Norrbottens, samt å andra sidan, att antalet vård
-

Svenska

landstings
förbundets
styrelse.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

platser för tuberkulospatienter i förhållande till antalet dödsfall i tuberkulos

för Norrbottens län knappast utgjorde en tredjedel av det för riket i dess

helhet och att i detta avseende endast Jämtlands län hade en ogynnsammare

siffra än Norrbottens. Sagda siffror visade också, att Norrbottens läns

landsting under de sista åren absolut taget offrat betydande belopp på sin

tuberkulos sj u k vår d, ävensom att antalet bevillningskronor i länet under det

sista året avsevärt nedgått, något som emellertid skett även i andra län.

Däremot gåve landstingets framställningar med tillhörande handlingar ingen

som helst kunskap, huru under dessa år landstingsskatten ävensom landstingets

utgifter i sin helhet, dess utgifter för sjukvård i allmänhet och för tuberkulossjukvård,

relativt taget, d. v. s. i förhållande till skattekraften och folkmängden,

ställde sig i jämförelse med motsvarande förhållandetal för övriga landsting o. s. v.

Emellertid vore det enligt förbundets mening just dessa förhållanden, som,

tillika med de ådagalagda fakta angående farsotens exceptionella omfattning

i länet och det otillräckliga antalet vårdplatser, måste bliva utslagsgivande,

när det gällde att besvara frågan, huruvida staten borde träda hjälpande

emellan för åstadkommande av eu tillfredsställande tuberkulossjukvård i

länet.

Förbundsstyrelsen förklarar sig med anledning härav hava genom förbundsbyrån

ur landstingens tryckta handlingar och ur i landstingstidskriften

publicerade tabeller ävensom ur den officiella statistiken sammanbragt en

del statistiska data och på basis av desamma företagit relationsberäkningar

angående de olika landstingens utgifter för olika ändamål samt deras finanser

i allmänhet. De sålunda åstadkomna sifferresultaten vore samlade i

förevarande yttrande bilagda tabeller.

På grund av den officiella statistikens försening hade det icke varit möjligt

att i dessa tabeller angiva de verkliga landstingsutgifterna, utan hade

dessa måst anföras så som de beräknats i respektive landstings stater. Enär

samtliga uppgifter avsåge ett flertal år, torde emellertid omförmälda förhållande

icke i nämnvärd grad förringa materialets beviskraft.

Av det sålunda åstadkomna siffermaterialet framgår enligt förbundsstyrelsen,

bland annat,

att befolkningstätheten, som givetvis vore en synnerligen betydelsefull faktor

i fråga om sjukvårdskostnaderna, i Norrbottens län utgjorde allenast 1.9

invånare per kvkm., mot 12,4 för samtliga landstingsområden, 72 för det

tätast befolkade landstingsområdet (Malmöhus läns) och 2.8 för det näst Norrbottens

län glesast befolkade (Jämtlands läns);

att nedgången i det beskattningsbara beloppet från år 1919 till år 1923 för

Norrbottens län belöpte sig till allenast 9.8 3 %, medan den för samtliga

landstingsområden utgjorde ej mindre än 24.2 4 %>, samt att denna nedgång

i vart och ett av övriga landstingsområden, undantagandes fyra, vore kraftigare

än i Norrbottens län; dock att dittills tillgängligt siffermaterial gåve

vid handen, att under det sista året nedgången i den beskattningsbara inkomsten

i sistnämnda län varit långt kraftigare än i riket i dess helhet;

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 100. 13

att detta relativt gynnsamma läge för Norrbottens län avsevärt mer än

uppvägdes därigenom, att, medan landstingsskatten till sitt absoluta belopp

under åren 1919—1923 för samtliga landsting, tagna som en enhet, undergått

en minskning om ej mindre än 26.8 9 %, så hade denna skatt i Norrbottens

län stegrats med ej mindre än 46.8 3 %, en stegring, mångdubbelt

kraftigare än den, som något av de tre andra länen med ökad landstingsskatt

(Uppsala, Gotlands och Jämtlands) hade att uppvisa;

att landstingsskattens debiteringssats, som från år 1919 till år 1924 minskats

i åtta landstingsområden och bibehållits oförändrad i tre, stegrats i Norrbottens

län och detta långt kraftigare än i något annat landstingsområde,

eller med ej mindre än 147 öre per 100 kronors inkomst, samt att Norrbottens

läns landstings debiteringssats alltsedan år 1923 vore den högsta i

riket och för närvarande uppginge till ej mindre än 316 öre per 100 kronors

inkomst;

att den i medeltal per individ utdebiterade landstingsskatten för Norrbottens

län vore avsevärt högre än den för riket i dess helhet samt att i detta avseende

endast fyra landstingsområden (Stockholms, Malmöhus, Västmanlands

och Västernorrlands läns), varibland åtminstone ett med en i förhållande till

invånarantalet synnerligen betydande beskattningsbar inkomst, hade att uppvisa

högre siffror än Norrbottens län;

att landstingens totalutgifter, deras utgifter för hälso- och sjukvård, och deras

utgifter enbart för tuberkulossjukvård i medeltal för femårsperioden 1920—

1924 per 100 kronors beskattningsbar inkomst utgjorde i Norrbottens län

respektive 3:50, 1:98 och 0:32 kronor, medan motsvarande siffror för samtliga

län belöpte sig till respektive 2: 51, 1: 47 och 0: 21 kronor, och att av

hithörande relationstal för de olika landstingsområdena det beträffande samtliga

landstingsutgifter i Norrbottens län vore högre än i något annat landstingsområde

och de beträffande hälso- och sjukvård samt beträffande tuberkulossjukvård

i Norrbottens län de näst högsta i riket (Malmöhus läns landstingsområde

beträffande hälso- och sjukvård kronor 2: 07, Västernorrlands

läns beträffande tuberkulossjukvård kronor 0:33);

att, jämväl om omförmälda utgifter sattes i relation till invånarantalet, Norrbottens

läns landsting hade att uppvisa avsevärt högre siffror än riket i

dess helhet och, på ett par undantag när (Malmöhus och Stockholms läns),

jämväl än övriga landstingsområden vart för sig;

att nettotillgångarna — tillgångar minus skulder — vid slutet av år 1922

särskilt i relation till den beskattningsbara inkomsten men jämväl i relation

till folkmängden vore lägre för Norrbottens läns landsting än för flertalet

andra landsting;

att, medan bruttoskulderna i procent av bruttotillgångarna samt per 100

kronors beskattningsbar inkomst och per invånare vid slutet av år 1922 för

samtliga landsting, tagna som en enhet, utgjorde respektive 29.4 5 % samt

2:19 kronor och 11:72 kronor, så utgjorde motsvarande relationer för Norrbottens

läns landsting respektive 38.9 5 % samt 2: 50 kronor och 15: 06 kronor

s. 14 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

14 Kungl. Maj tis proposition nr 100.

och att härutinnan allenast fem ä sex landsting hade att uppvisa ogynnsammare

tal än Norrbottens läns; samt

att, medan under åren 1919—1922 summan av återbetalda lån för tolv

landsting varit större än den under samma tid upptagna lånesumman, så

ägde för Norrbottens läns landsting det motsatta förhållandet rum, och nettolånesumman

för sagda tid vore så väl absolut taget som i relation till nettotillgångar,

till den beskattningsbara inkomsten och till folkmängden på ett

par undantag när högre för Norrbottens läns landsting än för något annat

landsting.

Under åberopande av det sålunda anförda framhåller landstingsförbundets

styrelse, att Norrbottens läns landsting för att fylla sina uppgifter i allmänhet

och speciellt för uppgifterna på sjukvårdens och tuberkulossjukvårdens

områden relativt taget iklätt sig större ekonomiska uppoffringar än något

annat landsting eller åtminstone än stora flertalet landsting och att landstinget

därigenom fått sin ekonomi försvagad. Besinnade man därtill, att,

trots dessa ekonomiska uppoffringar, tuberkulosdödligheten i Norrbottens

län, såsom visats genom de i ärendet framlagda siffrorna, vore den högsta

i riket och i motsats till förhållandet i övriga län visade tendens till ytterligare

stegring, samt att platsantalet å vårdanstalter för tuberkulos relativt

taget i sagda län vore lägre än i något annat landstingsområde med undantag

för Jämtlands läns, så torde man enligt förbundsstyrelsen icke kunna

komma till annan uppfattning än att statsmakterna måste vidtaga särskilda

åtgärder i kampen mot tuberkulosen inom Norrbottens län. Styrelsen finner

sig därför för sin del böra understödja landstingets framställning i detta

syfte. Styrelsen förklarar sig emellertid därvid icke hava förbisett, att, i enlighet

med det framlagda siffermaterialet, ett dylikt tillmötesgående av kraven

från Norrbottens läns landsting, om den nuvarande depressionen fortginge,

framdeles kunde berättiga eller nödvändiggöra en viss ökning av statshjälpen

till tuberkulossjukvården även i fråga om något eller några av de övriga

landstingen.

Styrelsen delar medicinalstyrelsens uppfattning därutinnan, att, särskilt

med hänsyn till det nu rådande statsfinansiella läget, de extra statsanslagen

för närvarande borde avse allenast bidrag till uppförande och drift av ett

tidsenligt centralsanatorium i Norrbottens län samt att det extra driftbidraget

icke nu borde beviljas för obegränsad tid framåt utan allenast fölen

tid av tre år. Ej heller finner styrelsen något vara att erinra mot de

av medicinalstyrelsen föreslagna bidragsbeloppen.

Norrbottens län intager i fråga om tuberkulosens utbredning en beklaglig

särställning. Tuberkulosens dödstal inom länet är sålunda för närvarande

ungefär dubbelt så högt som medeltalet för riket i dess helhet, och dödstalet

uppnår icke för något annat län på långt när denna storlek. Tillgången

på vårdplatser för tuberkulösa borde därför vara riklig inom Norrbottens

län. Utredningen i ärendet visar emellertid, att ett motsatt för
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kntujl, Maj:ts proposition nr 100. I")

hållande är radande, i det att platstillgången i nilmnda län relativt taget

är lägre än i något annat landstingsområde med undantag för Jämtlands

län. Det föreligger alltså uppenbarligen ett verkligt trängande behov att

kraftigt utöka vårdmöjligheterna för de tuberkulösa i Norrbottens län. Det

.ii givetvis i främsta rummet länets landsting, som har att söka vinna en

snar lösning av denna fråga. I sådant avseende torde icke med fog kunna

sägas, att hittills något från landstingets sida underlåtits. Fastmer tordp

utredningen i ärendet hava ådagalagt, att landstinget under senare år såväl

over huvud taget som i jämförelse med andra landsting vidtagit de åtgärder

och &jort de ekonomiska offer för tuberkulosens bekämpande, som rimligen

kunnat begäras. Den av landstingsförbundets styrelse gjorda statistiska

undersökningen synes mig också till fullo bestyrka riktigheten av den uppfattning,

som från landstingets sida kommit till synes i dess nu föreliggande

framställningar, nämligen att landstinget icke vare sig för närvarande eller

under den närmaste framtiden mäktar att utan stöd från annat håll bära

de ytterligare ekonomiska bördor, som ett effektivt ingripande mot tuberkulosens

härjningar i länet kräver. Jag tillåter mig från nämnda undersökning''

här blott erinra därom, att landstingsskattens debiteringssats i Norrbottens

län alltsedan ar 1919 stegrats långt kraftigare än i något annat

landstingsområde och från och med ar 1923 är den högsta i riket samt för

närvarande uppgår till ej mindre än 3 kronor 16 öre per 100 kronors inkomst.

\ id nu angivna förhållanden torde det enligt min uppfattning vara

ofrånkomligt, att statsmakterna genom särskilda åtgärder bispringa Norrbottens

läns landsting i dess kamp mot tuberkulosen. Jag anser mig därför

böla förorda, att landstingets hemställan om ett särskilt statsunderstöd

för nu # ifrågavarande ändamål i viss utsträckning tillmötesgås.

Från landstingets sida har det begärda särskilda statliga understödet

tänkts skola utgå dels såsom bidrag för uppförande av ett planerat centralsanatorium

och för utökande av antalet vårdplatser å bygdesanatorier och

distriktssjukstugor, dels ock såsom bidrag till driftkostnaderna vid nu befintliga

tuberkulossjukhus ävensom vid de tuberkulossjukhus, som kunna

komma att uppföras med tillhjälp av nyssnämnda byggnadsbidrag. På de

skäl, medicinalstyrelsen anfört, ansluter jag mig emellertid till den av detta

ämbetsverk uttalade och av landstingsförbundets styrelse biträdda uppfattningen,

att ett särskilt statligt understöd icke kan lämnas i den av landstinget

ifrågasatta utsträckningen, utan lämpligen bör begränsas till att avse

uppförande och drift av ett centralsanatorium, omfattande högst 200 bidragsbeiättigade

vårdplatser. Erfarenheten från andra län torde hava visat den

utomordentliga vikten av att inom varje län hava tillgång till åtminstone

en tillräckligt stor, för diagnos och behandling fullt modernt utrustad tuberkulossjukvårdsanstalt.

Yad angår det till uppförande av centralsanatoriet ifrågasatta byggnadsbidraget

har landstinget räknat med, att staten skulle betala halva totala

ggiia-dskostnaden och därvid utgått från eu kostnad per vårdplats av omkring

13,000 kronor. Av sistnämnda belopp skulle staten sålunda betala

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

hälften eller 6,500 kronor. Då statsbidrag enligt nu gällande grunder utgår

med 2,000 kronor per vårdplats, skulle bidraget i detta fall liöjas med 4,500

kronor. Staten skulle därför, om antalet bidragsberättigade vårdplatser utgjorde

200, i byggnadsbidrag utbetala högst 1,300,000 kronor mot högst

400,000 kronor enligt gällande grunder. Merkostnaden för statsverket skulle

alltså kunna uppgå till 900,000 kronor.

. Medicinalstyrelsen har i sitt förslag utgått från en för statens del redan

från början fixerad maximikostnad för centralsanatoriets uppförande, beräknad

till högst 12,000 kronor för ett antal av 200 vårdplatser. Staten skulle

härvid bidraga med högst halva byggnadskostnaden per vårdplats, eller 6,000

kronor, och alltså komma att utbetala högst 1,200,000 kronor i byggnadsunderstöd

mot 400,000 kronor enligt de för närvarande gällande bestämmelserna.

Merkostnaden för statens del skulle alltså i detta fall belöpa sig till

högst 800,000 kronor.

Enligt såväl landstingets som medicinalstyrelsens förslag förutsättes, att

de för det vanliga statsbidraget enligt nu gällande grunder stadgade bestämmelserna

i övrigt skola i tillämpliga delar gälla även i fråga om det nu

ifrågasatta byggnadsbidraget för centralsanatoriet. r

I likhet med landstingsförbundets styrelse förordar jag det ovannämnda

av medicinalstyrelsen framlagda förslaget till grunder för byggnadsbidragets

utgående.

Vidkommande driftkostnadsbidraget har landstinget föreslagit, att detta

bidrag beträffande länets samtliga tuberkulossjukvårdsanstalter skulle utgå

med ett belopp, som med en krona överstege det enligt gällande bestämmelser

utgående statsbidraget. Medicinalstyrelsen har icke haft något att

erinra mot själva beloppet i och för sig, men har, såsom förut nämnts, föreslagit,

att bidraget till sin omfattning skulle begränsas till att gälla endast

centralsanatoriet. Därjämte har styrelsen ifrågasatt en inskränkning av statsbidragets

storlek på det sätt, att det totala driftbidraget — bidraget enligt

vanliga grunder per vårdplats jämte nyssnämnda belopp av en krona för

vårdplats — icke i något fall skulle få överstiga hälften av sanatoriets driftkostnad

under vederbörande period. Ytterligare har styrelsen ansett det

för centralsanatoriet föreslagna högre driftkostnadsbidraget böra göras provisoriskt

i så måtto, att bidraget tills vidare icke skulle beviljas för längre

tid än tre år från det sanatoriet blivit avsynat och godkänt. Såsom skäl

härför har styrelsen framhållit, att landstingets ekonomi möjligen kan komma

att förändras i sådan riktning, att dylikt extra understöd från statens sida

icke vidare är motiverat och att i varje fall eu omprövning av frågan efter

viss tid kan vara lämplig.

Då medicinalstyrelsens förevarande förslag i fråga om driftkostnadsbidraget

synes mig vara väl avvägt, får jag i likhet med landstingsförbundets

styrelse förorda detsamma.

Beträffande det särskilda driftkostnadsbidraget till centralsanatoriet torde

i övrigt de för bidrag till driftkostnaderna vid tuberkulossjukvårdsanstalter

i allmänhet stadgade bestämmelserna böra i tillämpliga delar gälla.

opaginerad Kontrollera mot PDF

IT

Kung/. Maj:t& proposition nr 100.

Lör anskaffande av erforderliga bolopp till möjliggörande av särskilt understöd

från statens sida till Norrbottens läns tuberkulossjukvård har landstinget

föreslagit, att särskilt anslag skulle anvisas eller ock att lotterimedel

eventuellt skulle användas. Sistnämnda utväg bär jag icke ansett böra

ifrågasättas. Jag tillåter mig emellertid erinra därom, att byggnadsbidrag till

kustsanatorier på senare tid brukat utgå från det i riksstaten i regel uppförda

extra reservationsanslaget till uppförande eller inrättande av tuberkulossjukvårdsanstalter.

Det synes 111ig ur alla synpunkter lämpligast, att

statsbidraget för uppförande av det nu ifrågasatta centralsanatoriet utgår

flan samma anslag. Driftkostnadsbidraget till kustsanatorierna bestrides

enligt gällande grunder från det ordinarie förslagsanslaget till bidrag till

driftkostnaderna vid tuberkulossjukvårdsanstalter. I anslutning härtill” och

i enlighet med vad medicinalstyrelsen jämväl föreslagit torde i avseende å

det nu förordade driftkostnadsbidraget till nyssnämnda centralsanatorium

enahanda förfaringssätt böra tillämpas.

o Ett bifall till vad jag här ovan föreslagit lärer icke komma att inverka

på storleken av de ovannämnda anslagen under de närmaste budgetperioderna.

Av den tidigare lämnade redogörelsen framgår nämligen, att statsbidraget

till uppförande av centralsanatoriet i fråga enligt landstingets uppfattning

knappast torde behöva utbetalas tidigare än om fyra eller fem år,

enar ett landstingets beslut i ämnet knappast torde kunna förverkligas förr

än efter nämnda tid.

På grund av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte

föreslå riksdagen

dels medgiva, att Kungl. Maj:t må — utan hinder av gällande

bestämmelser beträffande statsbidrag för uppförande eller inrättande

av tuberkulossjukvårdsanstalter samt beträffande statsbidrag

till driftkostnaderna vid dylika anstalter — bevilja ej

mindre statsbidrag till uppförande av en för Norrbottens län

avsedd tuberkulossjukvardsanstalt (centralsanatorium) med ett

belopp av 6,000 kronor för eu var av högst 200 vårdplatser,

isoleiingsplatser ej inräknade, dock med den inskränkning, att

statsbidiaget ej ma överskrida hälften av den enligt vederbörligen

granskade räkenskaper funna verkliga byggnadskostnaden,

däii ej inberäknad utgift för anskaffande av byggnadstomt, än

även, för . en tid av tre år efter det nämnda anstalt blivit genom

medicinalstyrelsens försorg avsynad och godkänd, statsbidrag

till driftkostnaderna vid anstalten med ett belopp för

dag och patient, som med eu krona överstiger det till tuberkulossjukhus

utgående statsbidraget, dock med den inskränkning,

att statsbidraget icke må överstiga hälften av anstaltens

enligt vederbörligen granskade räkenskaper funna verkliga

driftkostnader;

Bihang till riksdagens protokoll 1925. 1 samt. 89 käft. (Nr 100—101.)

441 25 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungi. Maj:ts proposition ur 100.

dels förklara, att för åtnjutande av ifrågavarande bidrag i

övrigt i tillämpliga delar skola gälla bär ovan omförmälda bestämmelser

beträffande statsbidrag för uppförande eller inrättande

av tuberkulossjukvårdsanstalter, respektive statsbidrag

till driftkostnaderna vid sådana anstalter, ävensom de särskilda

föreskrifter, som må av Kungl. Maj:t meddelas;

dels oclc medgiva, att ifrågavarande statsbidrag må utgå från

av riksdagen anvisade anslag till bidrag för uppförande eller

inrättande av tuberkulossjukvårdsanstalter, respektive till bidrag

till driftkostnaderna vid dylika anstalter.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagar Hans Maj:t Konungen lämna bifall

samt förordnar, att proposition av den lydelse, bilaga

vid detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Åke Karlholm.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1925:167 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. May.ts ''proposition angående statsbidrag till uppförande av och driftkostnaderna vid en för Norrbottens län avsed s. 11 i texten