Sök i Ratio Lex

Angående överlåtelse till . Lunds stad av vissa byggnader å förutvarande tomten för folkskoleseminariet i Lund m. m

1925-03-06 · 11 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 8 av 11 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1925:102, Angående överlåtelse till . Lunds stad av vissa byggnader å förutvarande tomten för folkskoleseminariet i Lund m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl Maj.ts proposition Nr 102.

1

Nr 102.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående överlåtelse till

. Lunds stad av vissa byggnader å förutvarande tomten

för folkskoleseminariet i Lund m. m.; given Stockholms

slott den 6 mars 1925.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Olof Olsson.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 6

mars 1925.

Närvarande:

Statsministern Sandlee, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Olsson, Nothin, Svensson, Hansson, Lindees, Laesson, Wigfoess, Möllee,

Levinson.

Departementschefen, statsrådet Olsson anför härefter:

Genom beslut den 11 augusti 1837 medgav Kungl. Maj:t, att ett skolmästarseminarium

för landskapet Skåne finge anläggas i Lund, grundat på

de av kommerserådet Filéen till skolor för allmogens barn donerade medlen,

samt att denna inrättning skulle förenas med allmänna barnskolan i Lund.

I enlighet härmed inrättades också ett dylikt seminarium uti förhyrda lokaler

i nämnda stad. De av seminariet sålunda disponerade lokalerna visade

sig emellertid snart otidsenliga, varjämte, i samma mån som seminariet

utvecklades, ett ökat lokalbehov gjorde sig gällande. Sedan med anledning

härav domkapitlet i Lund gjort framställning om beredande av förbättrade

lokalförhållanden för seminariet, fastställde Kungl. Maj:t den 20 december

1862 ritning till en ny seminariebyggnad och medgav därvid, att för byggBihang

till riksdagens protokoll 1925. 1 samt. 90 käft. (Nr 102—103.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 102.

nådens uppförande ett belopp av högst 19,000 riksdaler riksmynt finge utgå

av de Filéenska donationsmedlen. Genom beslut den 24 april 1863 medgavs,

att ytterligare 1,000 riksdaler riksmynt finge jämte för ändamålet förut beräknade

medel av Filéenska fonden användas till uppförande av ett uthus

av tegel vid seminariet. Vidare godkände Kungl. Maj:t den 25 november

1864 framlagt förslag till utvidgning och förändrad inredning av seminariets

nya lokaler samt anvisade för detta ändamål dels av besparingarna å riksstatens

åttonde huvudtitel 16,000 riksdaler, dels ock från Filéenska fonden

ytterligare 3,716 riksdaler 50 öre riksmynt. Genom beslut den 11 maj

1866 medgav Kungl. Maj:t, att ett belopp av 3,400 riksdaler finge Vr

Filéenska fonden förskottsvis utbetalas till bestridande av vissa arbeten för

de nya seminariebyggnadernas iordningställande. Slutligen anvisades för

samma ändamål genom Kungl. Maj:ts beslut den 18 januari 1867 av allmänna

medel ytterligare 4,874 riksdaler 69 öre. För ifrågavarande byggnaders

uppförande hava alltså utgått av statsmedel sammanlagt 20,874 riksdaler

69 öre samt av den Filéenska fondens medel sammanlagt 27,116 riksdaler

50 öre riksmynt.

Efter det med indelningshavarens tillstånd visst område av det biskopen

i Lunds stift på lön anslagna säteriet Helgonagård tagits i anspråk såsom

trädgård och byggnadsplats för seminariet samt den beslutade seminariebyggnaden

med tillhörande uthus därstädes uppförts, medgav Kungl. Maj:t

genom beslut den 9 oktober 1868, att en jordrymd av 22,40 kvadratrevar

finge till tomt och trädgårdsjord för seminariet för alltid avsöndras från

nämnda säteri. Den 30 december 1876 fastställde Kungl. Majit sedermera

avgäld för det sålunda avsöndrade området.

Genom beslut den 17 mars 1876 hade Kungl. Maj:t dessförinnan på framställning

av seminariets dåvarande rektor P. Wingren medgivit, att Wingren

finge dels för beredande av bostad åt den person, som hade sig anförtrodd

eldningen i seminariet, ävensom åt seminariets städerska, dels ock för erhållande

av större utrymme än dittills för seminariets förråd av kol och

ved på egen bekostnad å seminariets område -uppföra en särskild byggnad,

vilken staten skulle äga rättighet att inlösa till pris, som skulle bestämmas

av tre gode män, utsedda den ene av domkapitlet i Lund, den andre av Wingren

eller hans rättsinnehavare och den tredje av de två övriga, ävensom att

Wingren eller hans rättsinnehavare skulle från och med år 1876, intill dess

staten på nämnda villkor kunde komma att övertaga det av honom uppförda

uthuset, av seminariets årsanslag till materiel, ljus, ved m.-m. årligen

äga uppbära 400 kronor.

Med medel, som av riksdagen åren 1913—1918 anvisats för ändamålet,

hava numera å annan plats uppförts helt nya byggnader för folkskoleseminariet

i Lund. De nya seminarielokalerna togos i anspråk på hösten

1919, varigenom den förutvarande seminarietomten och seminariets gamla

lokaler blivit obehövliga för sitt hittillsvarande ändamål.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition Nr 102.

Redan innan seminariets nya lokaler blivit färdiga, anhöllo stadsfullmäktige

i Lund bos Kungl. Maj:t, att tillfälle måtto beredas staden att på

enahanda villkor, som bestämts genom Kungl. Maj:ts ovanberörda beslut

den 9 oktober 1868 och den 30 december 1876, eller på de andra grunder,

varom överenskommelse kunde träffas, förvärva nyttjanderätt till omförmälda

område om 22,40 kvadratrevar, att av staden innehavas så länge området

användes till epidemisjukhus för staden och eventuellt även för den kringliggande

landsbygden samt epidemisjukhuset stode till förfogande för klinisk

undervisning åt blivande läkare genom medicinska fakulteten vid universitetet

i Lund och till vård mottoge do fall av epidemiskt sjuka, vilka inträffade

bland de å Malmöhus läns sjukvårdsinrättningar vårdade patienter,

mot den ersättning, som kunde bliva genom överenskommelse fastställd.

Detta ärende föreligger numera i färdigutrett skick, varför jag anhåller att

få anmäla detsamma för Kungl. Maj.t.

Frågan om upplåtelse av seminariets gamla tomtområde lärer vara av

beskaffenhet att kunna och böra av Kungl. Maj:t avgöras utan riksdagens

medverkan. I sammanhang härmed uppkommer emellertid frågan om disposdionen

av de gamla, seminariet tillhöriga byggnaderna jämte seminarieträdgården

samt om inlösen av den av rektor Wingren på sin tid uppförda

uthusbyggnaden. I denna fråga anser jag lämpligt, att riksdagens mening

inhämtas.

De å den gamla seminarietomten uppförda byggnaderna utgöras av:

1) Den egentliga skolbyggnaden;

2) Rektorsbostaden;

3) Vaktmästarbostaden med tillhörande flygelbyggnad för slöjdsal m. m •

samt

4) Den av rektor Wingren uppförda uthusbyggnaden.

Den 27 maj 1907 hölls av tre gode män, utsedda på sätt föreskrevs genom

Kungl. Maj:ts beslut den 17 mars 1876, syn å den av Wingren uppförda,

efter hans den 4 december 1906 inträffade död numera hans stärbbusdelägare

tillhöriga uthusbyggnaden. Därvid förekom enligt det vid synen

förda protokollet huvudsakligen följande:

Vid företagen uppmätning utvändigt befanns byggnaden innehålla följande

dimensioner: i längd 19,87 meter, i bredd 10,29 meter och i höjd 2,6 meter.

Byggnaden ar uppförd av tegel under tak av papp. Trävirket oljemålat

1 byggnaden finnas mredda garderob och förstuga eller tambur; därefter

tva rum, benamnda gästrum, båda tapetserade och försedda med porslins
nonflr

~

StryJcrummet, som jämväl är apterat till badrum, är försett med badkar

och cementbassäng samt vattenledning till bad och dusch; innehåller dessutom

en järnugn.

I mangelboden, vars golv är belagt med tegel i motsats'' mot de föregående

rummens golv, vilka bestå av trä, finnes uppsatt en garderob med brädväggar.

Brygghuset eller tvättstugan har likaledes golv av tegel, innehåller en

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 102.

murad panna och en inmurad spis, vars skiva befanns söndrig, samt är

försedd med vattenledning.

Vagnboden är jämväl försedd med tegelgolv.

Vedboden innehåller två avstängningar för kol. Golvet, som saknar beläggning,

är sänkt under markens nivå.

I fråga om stall och hönshus m. in. förekom intet särskilt att anteckna.

Vid den- sålunda förrättade besiktningen utröntes, att byggnaden i dess

helhet var i ett särdeles gott skick.

Då det gällde att bestämma det pris, som staten i händelse av byggnadens

inlösen skäligen borde för densamma erlägga, uttalade den av domkapitlet

utsedde gode mannen betänkligheter emot att sätta detta pris till

högre belopp än det, vartill Wingren vid brandförsäkrandet själv värderat

den, eller 7,000 kronor. Men sedan de två övriga gode männen, båda

fackmän på hithörande område, enstämmigt förklarat, att samma byggnads

uppförande under dåtida förhållanden, med då gällande arbetslöner och

priser på byggnadsmaterialier, skulle draga en kostnad av omkring 11,000

kronor och att densamma därför i dess nuvarande skick rätteligen måste

värderas till minst det ursprungligen beräknade kapitalet av 8,000 kronor,

varå dittills till Wingren och hans stärbhusdelägare erlagts ränta ä 5

procent med 400 kronor såsom årlig hyresavgäld, enade sig förrättningsmännen

om att för uthusbyggnaden i fråga, därest den kommer att av staten

övertagas, bestämma detta pris eller åttatusen kronor.

På uppdrag av Lunds stads drätselkammare företogs år 1916 ny värdering

av den Wingrenska uthusbyggnaden utav två av drätselkammaren utsedda

värderingsman. Dessa förklarade sig anse byggnaden olämplig för

det eventuellt blivande epidemisjukhusets behov samt uppskattade med hänsyn

till då rådande högkonjunktur husets försäljningsvärde i och för nedrivning

till 500 kronor. I sammanhang härmed besiktigade samma värderingsman

jämväl de övriga av seminariets gamla byggnader och befunno även

dessa oändamålsenliga för det tillämnade epidemisjukhuset samt uppskattade

dessa byggnaders värde vid nedrivning till 5,000 kronor.

I avgivet yttrande i ärendet anförde drätselkammaren bland annat följande:

Det hade icke varit utan tvekan från kammarens sida, som förord lämnats

för de omfattande epidemisjukhusbyggnadernas förläggande på ofri grund,

såsom här ifrågasattes. Anvisades i stället för ändamålet någon av stadens

egna jordar, skulle epidemisjukhuset säkerligen kunna beredas en från stadens

synpunkt väl så lämplig, mera avsides belägen plats. Allmänna intressen,

såsom universitetets och sjukhusinrättningarnas, gjorde det emellertid bestämt

önskvärt, att till plats för epidemisjukhuset valdes det ifrågasatta området.

Det kunde då icke vara rimligt, att staden Lund, som till området komme

att medgivas dispositionsrätt endast så länge detsamma användes till epidemisjukhus,

skulle utöver den fördyring i årliga avgälder, som redan platsens

läge påkallade, i vidare mån än som kunde påvisas bliva till direkt gagn

för den blivande anläggningen, påtaga sig utgifter för lösen av byggnader

m. m. Det torde kunna sägas vara en allmän erfarenhet, att äldre, för likartat

ändamål icke särskilt apterade byggnader icke såsom regel böra bibehållas

vid tillgodoseende av byggnadsbehov för inrättningar av större omfattning.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 102. ii

Jämlikt beslut deri 22 december 191(i förklarade sig stadsfullmäktige villiga

att, därest området — med undantag av erforderlig mark för gatas framdragande

över områdets norra del — upplätes till staden, övertaga de å detsamma

befintliga byggnaderna till ett pris av 5,500 kronor samt för den

till gamla seminariet hörande trädgårdsanläggningen, med undantag av nyssnämnda

till gata avsedda mark, erlägga lösen med 4,000 kronor.

Seminariets rektor, länsstyrelsen i Malmö och dåvarande överintendentsämbetet

förklarade i avgivna yttranden, att de funno de av staden erbjudna

ersättningsbeloppen låga, samt uttalade sig för lämpligheten därav, att syn

och värdering, därvid häda parterna bereddes tillfälle att bevaka sina intressen,

hölles beträffande såväl byggnaderna som trädgårdsanläggningen.

Hälsovårdsnämnden i Lund, med vilken medicinalstyrelsen instämde, yttrade

beträffande möjligheten att använda ifrågavarande byggnader för det

blivande epidemisjukhusets behov följande:

Hälsovårdsnämnden har i närvaro av tillkallade sakkunniga företagit besiktning

av byggnaderna ifråga, vilka betecknats med I seminariets huvudbyggnad,

II rektorsbostaden, III en uthusbyggnad och IV en till slöjdlokaler,

vaktmästarbostad m. m. använd byggnad. Vid besiktningen har framgått,

att icke någon av byggnaderna kan till sjukhus användas eller därtill omändras.

De med I, III och IV betecknade byggnaderna kunna ej heller

under några förhållanden avses för administrationsändainål vid ett nytt epidemisjukhus.

Vad huvudbyggnaden (I) angår skulle dess innermurar och

trappanordning i sådant fall behöva rivas och ombyggas och detta komma

att medföra kostnader, jämförliga med sådana för nybyggnad. Mot en sådan

anordning talar dessutom den omständigheten, att samtliga byggnaderna äro

belägna på den del av tomten, som torde mest lämpa sig för placering av

det nya epidemisjukhuset, och således deras bibehållande förhindrar ett rationellt

utnyttjande av tomten. I huvudsak gälla samma skäl mot ett bibehållande

av rektorsbostaden (II); dock finner nämnden det icke vara helt

uteslutet, att denna byggnad skulle kunna komma till användning såsom

vaktmästarbostad eller dylikt, för den händelse det, efter definitivt fastställande

av situationsplan för de nya sjukhusbyggnaderna, skulle visa sig, att

denna byggnads läge ej utgör hinder för dess bibehållande.

Den 6 november 1917 företogs härefter av ombud för kronan och Lunds

stad ny värdering av seminariets gamla byggnader och trädgård. Därvid

förekom enligt det vid värderingen förda protokollet följande:

Efter att hava besiktigat såväl trädgårdsanläggningen som även samtliga

byggnader å tomtområdet enades godemännen, efter noggrann prövning, att

åsätta trädgårdsanläggningen ett värde av 15,000 kronor. Vad beträffade

byggnaderna ansåge godemännen, såvitt det nu varit dem möjligt att bedöma,

att desammas belägenhet å tomten vore sådan, att de svårligen kunde

tänkas användbara som led i en anläggning för ett epidemisjukhus för Lunds

stad och kringliggande nejd. På grund härav måste man vid värdesättandet

av byggnaderna utgå från det värde, de kunde inbringa vid nedrivning,

vadan godemännen ansåge, att samtliga byggnader finge anses värda 5,000

kronor. Häri inginge värdet för den av Wingren uppförda uthusbyggnaden

med 500 kronor. Godemännen ansåge sig dock böra påpeka, att, om det

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition Nr 102.

vid en grundligare utredning över epidemisjukhusets behov av utrymme,

skulle visa sig, att någon.byggnad skulle kunna för sjukhusets behov användas,

man då skulle genom ny värdering utröna, vilket ökat värde, som

borde åsättas dessa användbara delar av de gamla byggnaderna.

Genom beslut den 1 mars 1918 beslöto stadsfullmäktige förklara sig villiga

att, då staden icke ärnade för det ifrågasatta epidemisjukhuset vare sig

helt eller delvis tillgodogöra sig någon eller några av de å ifrågavarande

område befintliga byggnader, bereda statsverket, därest området upplätes till

staden, gottgörelse för byggnaderna med 5,000 kronor och för trädgårdsanläggningen

med 15,000 kronor, eller tillhopa 20,000 kronor, dock med rätt

för statsverket att, därest någon byggnad eller väsentlig del därav framdeles

utröntes kunna användas för sjukhusets behov, erhålla särskild ersättning

efter överenskommelse, grundad på ny värdering i enahanda ordning,

som tillämpats vid sjmen den 6 november 1917.

Med anledning av det värde, som vid sistberörda syn åsatts den Wingrenska

uthusbyggnaden, anförde emellertid Wingrens stärbhusdelägare i en

ingiven skrift följande:

Enligt Kungl. Maj:ts brev den 17 mars 1876 äger staten rättighet att inlösa

byggnaden till ett pris, som skall bestämmas av tre gode män, utsedda

den ene av domkapitlet i Lund, den andre av Wingren eller hans rättsinnehavare

och den tredje av de två övriga. Värdering i enlighet med dessa

grunder har redan en gång skett, nämligen den 27 maj 1907, då byggnadens

pris bestämdes till 8,000 kronor. Till detta belopp fastställa vi

våra ersättningsanspråk, för den händelse byggnadens avstående skulle påfordras.

Kan på denna basis överenskommelse ej träffas, hänvisa vi till de

i ovan berörda kungl. brev givna stadganden om prisbestämningen. Enligt

ett den 6 november 1917 daterat besiktningsinstrument har en på annat

sätt sammansatt värderingsnämnd uppskattat byggnadens värde till allenast

500 kronor, motsvarande värdet på det material, som skulle erhållas vid

byggnadens nedrivning. Denna uppskattning kunna vi icke tillerkänna

någon betydelse. Ersättningen skall bestämmas efter husets värde, sådant

det står, och icke efter det givetvis låga pris, som kan betingas för byggnadsmaterialet.

På grund av denna förklaring från Wingrens dödsbodelägare infordrade

länsstyrelsen stadsfullmäktiges förklaring, huruvida Lunds stad vore villig

att med vidblivande i övrigt av sitt erbjudande enligt stadsfullmäktiges protokoll

den 1 mars 1918 för ifrågavarande byggnads inlösen bereda statsverket

gottgörelse antingen med överskjutande 7,500 kronor eller ock det merbelopp

utöver värderingssumman 500 kronor, som vid en eventuellt blivande

ny uppskattning i enlighet med av stärbhusdelägarna åberopade nådiga brev

den 17 mars 1876 kunde bliva bestämt.

Stadsfullmäktige förklarade emellertid, att staden icke kunde ikläda sig

ytterligare lösenskostnad i ifrågavarande avseende.

Länsstyrelsen avgav den 16 augusti 1918 utlåtande i ämnet och anförde

därvid följande:

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj.ts proposition Nr 102.

Den av staden Lund för byggnaderna och trädgårdsanläggningen erbjudna

löseskillingen, 20,000 kronor, är visserligen för byggnadernas vidkommande

synnerligen låg, men anser sig länsstyrelsen dock, med hänsyn bland annat

därtill, att staden under viss förutsättning förbundit sig till ytterligare ersättningsskyldighet,

böra tillstyrka anbudets antagande. Beträffande den av

Wingren uppförda uthusbyggnaden torde dennes rättsinnehavare på grund

av bestämmelserna i nådiga brevet den 17 mars 1876 vara berättigade att

få ersättningen härför beräknad efter av dem yrkade grunder. Huruvida eu

ny uppskattning skulle resultera diiri, att ett lägre värde än det år 1907

fastställda komme att åsättas byggnaden, låter sig ju svårligen förutsäga.

Med den prisstegring å alla områden, som sedan dess ägt rum, torde detta

dock näppeligen vara att förvänta. Vid sådant förhållande och då härigenom

skulle vållas ytterligare tidsutdräkt och kostnader, finner sig länsstyrelsen

icke böra förorda en dylik åtgärd, utan hemställer länsstyrelsen, att därest

överenskommelse kommer att träffas med staden Lund om inlösen av bland

annat ifrågavarande uthusbyggnad, ersättning bör utgå till bemälde Wingrens

rättsinnehavare med fordrade beloppet, 8,000 kronor.

Byggnadsstyrelsen, som den 18 december 1923 avgivit utlåtande i ärendet,

anför:

Genom den nya värderingen av ifrågavarande byggnader och trädgårdsanläggning

synes frågan om de ekonomiska villkoren för stadens övertagande

därav hava kommit i ett sådant läge, att skäl till ytterligare förhandlingar

med staden icke torde förerinnas. Såsom överintendentsämbetet i sitt

förberörda utlåtande framhållit, befinna sig byggnaderna i dåligt skick, och

måste omfattande reparationer utföras för att byggnaderna skola kunna användas,

varjämte desamma alltjämt komma att förorsaka dryga underhållskostnader.

Byggnadsstyrelsen anser sig därför för sin del böra tillstyrka

tomtens upplåtelse till staden Lund för uppförande därstädes av epidemisjukhus.

I samband härmed torde emellertid frågan rörande ersättning till

Wingrens stärbhusdelägare böra avgöras. De förhållanden, under vilka ifrågavarande

byggnad tillkom, göra det, enligt styrelsens mening, till en skyldighet

för statsverket att före tomtens och byggnadernas överlåtelse på staden

ordna ersättningsfrågan på sådant sätt, att stärbhusdelägarna erhålla

skälig ersättning för byggnaden. I fråga om ersättningens storlek synes

den begärda summan, 8,0(J0 kronor, vara skälig, vilket värde, såsom förut

nämnts, åsatts byggnaden vid den år 1907 verkställda värderingen. Sedan

denna värdering utfördes, hava byggnadskostnaderna och därmed även äldre

byggnaders värden stigit så avsevärt, att en nu företagen värdering av godemän,

utsedda på föreskrivet sätt, otvivelaktigt skulle resultera i ett ännu

högre värde å byggnaden. Det i händelse av byggnadens rivning åsätta

värdet av 500 kronor synes på de grunder stärbhusdelägarna anfört icke

kunna läggas till grund för ersättningens storlek.

Statskontoret anför i utlåtande den 19 mars 1924:

Beträffande gottgörelsen till statsverket för byggnaderna och trädgårdsanläggningen

får statskontoret föreslå, att bestämmelse meddelas, att dessa

medel med nedan angivet undantag skola tillgodoföras riksstatens inkomsttitel

»diverse inkomster». Vidkommande ersättningen till Wingrens stärbhusdelägare

för den stärbhuset tillhöriga byggnaden anser sig statskontoret

böra biträda byggnadsstyrelsens förslag, att ersättningen bestrides av stats
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition Nr 102.

verket och bestämmes till det fordrade beloppet, 8,000 kronor. Ersättningen

i fråga lärer böra anvisas utgå av de medel, som av Lunds stad, enligt vad

nyss nämnts, skola till statsverket erläggas som gottgörelse för byggnader

och trädgårdsanläggning.

Såsom inledningsvis nämnts hava de gamla seminariebyggnaderna uppförts

med medel till stor del från den s. k. Filéenska fonden. För utredande

av frågan, huruvida nämnda fond kunde anses berättigad till ersättning

för de belopp, som av fonden tagits i anspråk för seminariets räkning,

hava utlåtanden inhämtats från seminariets rektor samt den 26 november

1924 av domkapitlet och den 12 december 1924 av justitiekanslersämbetet.

Rektor har därvid anfört följande:

Det Filéenska gåvobrevet är daterat den 7 september 1822. Enligt bestämmelserna

i detsamma skulle en fjärdedel av boets behållning anslås till

allmännyttiga ändamål. Denna fjärdedel skulle delas i sex lotter, av vilka

den sjätte lotten skulle anslås till nyttiga inrättningar i Skåne. Av denna

lott överlämnades en tredjedel till domkapitlet i Lund för att användas till

»Skolinrättningar för fattige och Allmogens barn». I kungl. brevet av den

30 april 1836 beräknas den på sjätte huvudlotten belöpande summan den

6 mars s. å. utgöra 31,001 riksdaler 36,873 banco, den för skolinrättningar

avsedda summan beräknades alltså till ett belopp av mer än 10,000 riksdaler.

Bestämmande för användningen av den Filéenska donationen till undervisningsanstalter

i Skåne är det kungl. brevet av den 28 juni 1836. Den

11 maj 1836 ingick domkapitlet till Kungl. Maj:t med en anhållan, att

Kungl. Maj:t ville förordna, att denna del av den Filéenska fonden skulle

bibehållas odelad och uteslutande användas till utbildning av »Skolemästare

åt Allmogens barn». Till stöd för sin anhållan anförde domkapitlet, att om

fonden uppdelades på pastoraten — en möjlighet, som det i knappa ordalag

avfattade testamentet ej uteslöt —- skulle varje lott bliva så obetydlig, att

syftet med donationen omöjligen kunde vinnas. Denna domkapitlets anhållan

bifölls av Kungl. Maj:t i ovannämnda kungl. brev den 28 juni 1836.

Fondens hela ränteavkastning måste således anses tillkomma Lunds folkskoleseminarium,

då detta var och är den enda undervisningsanstalt i Skåne

för utbildande av folkskollärare. Då Lunds folkskoleseminarium upprättades,

bestämdes också i kungl. brevet av den 11 augusti 1837, att läroverket

skulle grundas på de av framlidne kommerserådet Filéen till »Skolor för

Allmogens barn» donerade medlen. Till slut må meddelas, att fonden under

många år genom räntornas läggande till kapitalet ökats så, att den, enligt

till mig lämnad uppgift, den 30 juni 1924 uppgick till ett belopp av

52,757 kronor 68 öre, därav 780 kronor 79 öre utgjorde räntemedel för

första halvåret 1924.

Under hänvisning till vad rektor anfört och upplyst tillägger domkapitlet:

Med tagen hänsyn till själva syftet med den ifrågavarande donationen och

bestämmelserna i nådiga brevet den 30 april 1836 angående donationens

användning finner domkapitlet det vara fullt förklarligt, att ovan omför-%

mälda utgifter, som Filéenska fonden fått vidkännas för de gamla seminariebyggnaderna,

sedermera icke blivit fonden till någon del ersatta, .särskilt

som under ändrade förhållanden fonden ej vidare kommit i behov därav.

Ej heller anser sig nu domkapitlet såsom förvaltare av nämnda fond skä
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

y

Kungl. Maj. ts proposition Nr 102.

Jigcu böra framställa yrkande om beredande av någon ersättning åt fonden

vid eu eventuell försäljning av samma byggnader.

Justitiekanslersämbetet anför uti sitt ovanberörda utlåtande:

De för Filéenska fonden gällande, i ärendet refererade bestämmelser medgiva

näppeligen, att fonden definitivt vidkännes utgifter för seminariebyggnader.

Med hänsyn till innehållet i Kungl. Maj:ts redan fattade beslut anser

emellertid ämbetet ersättning icke nu böra påfordras för mera än de 3,400

riksdaler, som utgivits under förskottstitel enligt Kungl. Maj:ts medgivande

den 11 maj 1866.

Med hänsyn till det allmännyttiga ändamål, den av staden Lund ifrågasatta

markupplåtelsen från säteriet Helgonagård avser att tjäna, nämligen

anläggandet av ett epidemisjukhus för staden med omnejd, anser jag skäl

föreligga för att medgivande till dylik upplåtelse lämnas. Jag erinrar om

att förut mark upplåtits från samma område för liknande ändamål, nämligen

för Malmöhus läns sjukvårdsinrättningar i Lund. För den medicinska

fakulteten i Lund medför givetvis ett i universitetets närhet beläget epidemisjukhus

stora fördelar. Förutom vanliga villkor rörande avgäld m. m. torde

vid eu blivande upplåtelse lämpliga garantier böra stipuleras för att sjukhuset

må ställas till förfogande för klinisk undervisning åt blivande läkare,

varom för övrigt staden själv i sin framställning gjort erbjudande. Såsom

jag förut framhållit, innefattar frågan om markupplåtelsen ett ämne, beträffande

vilket det torde ankomma på Kungl. Maj:t att ensam träffa avgörande,

varför jag torde få tillfälle att framdeles återkomma härtill.

I samband med markupplåtelsen uppkommer emellertid frågan om dispositionen

av de gamla seminariebyggnaderua, och i denna fråga har jag, såsom

jag redan tidigare nämnde, funnit erforderligt, att riksdagens yttrande

inhämtas. På sätt den av mig lämnade redogörelsen ger vid handen, hava

dessa byggnader uppförts, vad angår seminariebyggnaden, rektorsbostaden

och vaktmästarbostaden, med anlitande av dels allmänna medel (besparingar å

åttonde huvudtiteln), dels ock de av domkapitlet i Lund förvaltade, till Filéenska

fonden hörande medel, samt, vad angår uthusbyggnaden, av seminariets

förre rektor P. Wingren, på egen bekostnad. I fråga om sistnämnda

byggnad gäller, att statsverket har skyldighet att för nyttjandet

betala årlig gottgörelse till Wingren eller hans rättsinnehavare samt rätt att,

när från dess sida så påkallas, inlösa uthusbyggnaden till pris, som skall

bestämmas av en på visst sätt sammansatt värderingsnämnd.

Beträffande samtliga dessa byggnader torde av den verkställda utredningen

få anses ådagalagt, att de befinna sig i ett mindre gott skick och att de i

varje fall, åtminstone för så vitt nu kan bedömas, knappast lämpa sig att

komma till användning för något det blivande sjukhusets behov. Ej heller

synes något behov föreligga att för annat allmänt ändamål disponera byggnaderna.

Länder sådana förhållanden och jämväl med tanke på de under
-

Departe
mentschefen.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kung!,. Majis proposition Nr 102.

hållskostnader, som utan motsvarande nytta skulle komma att åvila statsverket,

därest byggnaderna tills vidare av staten behölles, torde det vara

lämpligast, att byggnaderna i samband med markupplåtelsen försäljas till

Lunds stad för det erbjudna priset, 5,000 kronor, ehuru denna summa icke

utgör mer än vad som motsvarar byggnadernas rivningsvärde. A andra

sidan torde den av staden erbjudna lösensumman, 15,000 kronor, för planterings-

och andra anordningar för den förutvarande seminarieträdgården få

anses relativt fördelaktig. Jag erinrar emellertid om att staden förbundit

sig att, därest framdeles skulle visa sig, att någon eller några av byggnaderna

lämpligen kunna begagnas för epidemisjukhusets räkning, erlägga den ytterligare

lösesumma, som i sådant fall kan efter vederbörlig uppskattning bliva

bestämd.

Då staden ställt sig avvisande mot tanken att övertaga statens rätt till

inlösen av den utav Wingren uppförda uthusbyggnaden eller att för densamma

erlägga mera i lösen än det belopp av 500 kronor, vartill byggnadens

rivningsvärde vid värdering uppskattats, torde det vara ofrånkomligt, att byggnaden

i samband med markupplåtelsen av statsverket inlöses från Wingrens

rättsinnehavare. Dessa hava i lösen fordrat en summa av 8,000 kronor

eller det belopp, vartill byggnadens brukningsvärde uppskattades vid en år

1907 verkställd värdering enligt kungl. brevet den 17 mars 1876. Byggnadsstyrelsen

har betygat, att detta värde icke kan under nuvarande prisförhållanden

anses för högt, och jag erinrar om att den årliga avgäld, som

statsverket erlagt för byggnadens nyttjande, intill nu utgått med 400 kronor,

motsvarande 5 procent ränta på ett kapitalbelopp av 8,000 kronor. Jag

anser mig därför kunna tillstyrka, att Wingrens dödsbodelägare tillerkännas

lösen för byggnaden med sistnämnda summa. Beloppet torde böra utgå av

de från Lunds stad inflytande ersättningsmedlen, tillhopa 20,000 kronor.

Vad slutligen angår de av den så kallade Filéenska fonden på sin tid

lämnade bidragen till seminariebyggnadernas uppförande m. m. anser jag, i

likhet med justitiekanslersämbetet, att gottgörelse härför icke bör för fonden

ifrågakomma annat än beträffande det av fonden under förskottstitel utgivna

beloppet av 3,400 riksdaler. Gottgörelsen torde, liksom löseskillingen för

den Wingrenska uthusbyggnaden, böra utgå av förenämnda från Lunds

stad inflytande ersättningsmedel. Återstoden av dessa ersättningsmedel torde,

på sätt statskontoret föreslagit, böra tillgodoföras riksstatens inkomsttitel

»diverse inkomster»".

Jag hemställer alltså, att Eders Kungl. Maj:t behagade föreslå riksdagen

att förklara sig icke hava något att erinra mot

dels att — därest omförmälda, av folkskoleseminariet i

Lund förut disponerade tomtområde upplåtes till Lunds

stad för att användas till tomt för ett nytt epidemisjukhus

— samtliga å området befintliga, till det gamla seminariet

hörande byggnader ävensom de å området utförda plan
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition Nr 102.

teringar och övriga anordningar för den förutvarande seminarieträdgården

överlåtas till staden för ett pris, ej understigande

20,000 kronor, under villkor dock att, därest någon

av dessa byggnader eller väsentlig del därav framdeles skulle

befinnas användbar för sjukhusets behov, staden skall vara

skyldig utgiva ytterligare ersättning härför enligt värdering

av tre opartiska personer, av vilka byggnadsstyrelsen väljer

en och Lunds stad en samt de sålunda valda utse den tredje;

dels ock att av de för nämnda överlåtelse inflytande medlen

ersättning må utgå ej mindre till Wingrens rättsinnehavare

såsom lösen för den av Wingren uppförda uthusbyggnaden

med 8,000 kronor, än även till den av domkapitlet i Lund

förvaltade så kallade Filéenska fonden för ett av fonden

förskotterat bidrag till seminariebyggnadernas uppförande

med 3,400 kronor.

Till denna av statsrådets övriga medlemmar biträdda hemställan

behagar Hans Maj:t Konungen lämna bifall samt

förordnar, att proposition av den lydelse, bilaga till detta

protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Em. G:son Bergman.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1925:143 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående överlåtelse till Lunds stad av vissa byggnader å förutvarande tomten för folkskolesemi s. 8 i texten
  2. SU 1925:56 Statsutskottets utlåtande Nr 56' a1 i texten