Sök i Ratio Lex

Angående avskrivning av förfallna räntor a statslån till järnvägsaktiebolaget Borgholm- Edda

1925-03-13 · 6 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 4 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1925:107, Angående avskrivning av förfallna räntor a statslån till järnvägsaktiebolaget Borgholm- Edda

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

klint/}. Majils proposition nr 107.

1

Nr 107.

kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående avskrivning

av förfallna räntor a statslån till järnvägsaktiebolaget

Borgholm- Edda; given Stockholms slott

den 13 mars 1925.

o K''111©!- Majd vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över kommuuikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

G US T A F.

Viktor Larsson.

bidrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet

inför Hans Maj it Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 13 mars 1925.

Närvarande:

Statsministern Sandler, statsråden Olsson, Nothin, Svensson, Hansson,

Linders, Larsson, Wigforss, Möller, Levinson.

Departementschefen, statsrådet Larsson anför:

Den 11 december 1903 beviljade Kungl. Majd järnvägsaktiebolaget Borgholm—

Böda koncession å järnväg om 0.8 91 meters spårvidd från Bornholm

till Böda å Öland.

Med anledning av Kungl. Maj:ts förslag i ämnet anvisade 1904 års riksdag

såsom bidrag för anläggning av ifrågavarande järnväg för år 1905 ett extra

anslag av 175,000 kronor att utan återbetalningsskyldighet under vissa villkor

utgå till nämnda järnvägsaktiebolag.

Den 21 december 1904 fastställde Kungl. Majd kostnadsförslag för järnvägsanläggningen

att, såvitt kostnaden skulle tagas till grund för sökt stats
Whang

till riksdagens protokoll 1925. 1 samt. 94 höft. (Nr 107.) 5j3 25

s. 2 Kontrollera mot PDF

Bolagets

förevarande

ansökning.

2 Kungl. Maj-.ts proposition nr 107.

lån, sluta å 838,(XX) kronor samt beviljade för utförande av järnvägsanläggningen

ett lån ur allmänna järnvägslånefonden av 419,000 kronor. För detta

lån stadgades bland annat följande villkor:

Annuiteten för låneunderstödets återgäldande beräknades till fem procent

å ursprungliga försträckningsbeloppet, av vilken annuitet först skulle gotto-öras

ränta efter fvra och eu halv procent å oguldet kapitalbelopp och återstoden

utgöra avbetalning därå. Anstånd med räntans erläggande medgavs

för tre år från lyftningsdagen, dock icke utöver ett år tran den dag, till

järnvägen senast skulle vara färdig och öppnad för trafik; och skulle beloppet

av den ränta, med vars erläggande anstånd sålunda medgivits, inbetalas til

staten, sedan genom de stadgade annuitetslikviderna all Övriga ranta, med

vilken anstånd icke beviljats, blivit gulden och kapitalet gottgjort, sa att

efter nämnda tids förlopp med annuitetens erläggande skulle fortfara sa

länge, till dess även beloppet av den ränta, med vars erläggande anstånd

medgivits, blivit till staten inbetalt. Kapitalavbetalningen skulle vidtaga tre

år efter den dag, då järnvägen senast skulle vara färdig och öppnad tor

trafik, och i sammanhang därmed gottgörelse ske av därförinnan upplupen

obetald ränta, för så vitt uppskov med densammas erläggande icke beviljats;

och skulle annuiteten sedermera erläggas samma dag varje ar, tilldess torsträckningen

och all därå upplupen ränta blivit till fullo gulden. Därest till

betalning förfallet belopp icke bleve i föreskriven ordning er lågt, skulle bolaget

därå gälda fem procent årlig ränta, intill dess samma belopp bleve

behörigen inbetalt. Järnvägsanläggningen Borgholm—Loda med alla därtill

hörande byggnader och materiel ävensom all bolagets Övriga egendom skulle

utgöra säkerhet för den av staten lämnade försträckning och staten till

säkerhet för sin fordrans utbekommande erhålla inteckning i järnvägen med

förmånsrätt framför varje annan fordran.

Sedermera beviljade Kungl. Maj:t den 11 maj 1923 bolaget ett lån å 72,600

kronor ur handels- och sjöfartsfonden. Detta belopp var avsett att användas

för avbetalning av den skuld, vari bolaget alltsedan tiden föi järnvägens

byggande stode till bolagets styrelse, vars medlemmar på grund av anläggningskostnadens

överskridande nödgats träda emellan för att möjliggöra

j äril vägsanläggningens färdigställande.

I skrivelse den 30 december 1924 har bolaget gjort framställnig om avskrivning

av viss del av bolagets skuld till staten. Till stöd härför anföres

i huvudsak följande:

Sedan järnvägen Borgholm— Böda färdigbyggts, hade det visat sig, att

den beräknade anläggningskostnaden överskridits, i det att den totala anläggningskostnaden

uppgått till 1,079,940 kronor. Detta både berott pa efter

kostnadsförslagets upprättande stegrade materialpriser och arbetslöner samt

på kostnaden för tre hållplatser och sju lastkajer, som till trafikens förbättrande

anlades utöver kostnadsförslaget. Då bolagets ekonomiska stallning

under dess verksamhetstid varit ansträngd och trafikinkomsterna icke upprätt

till högre belopp än som erfordrats för att täcka driftkostnaderna,

både anläggningskapitalet måst lämnas oförräntat och sålunda räntor och

amorteringar å det år 1904 beviljade statslånet år för år måst laggas till

ka Detta förhållande måste ovillkorligen föranleda, att bolagets balans over

tillgångar och skulder komme att visa sådana siffror, att driften måste nedläggas

och bolaget träda i likvidation. Detta sktn^ vara att beklaga med

opaginerad Kontrollera mot PDF

Ktuujl, Maj-.ts proportion ur 107. ;J

hänsyn till den stura vikt och betydelse, järnvägens drivande hade för sä

val de kommuner, densamma berörde, som även för det allmänna. Järnvägen

vore, såsom även av olika myndigheter framhållits, av så stor betydelse

för Olands utveckling, att man torde kunna säga, att järnvägens fortbestånd

vore rent av en nödvändig förutsättning för ortens ekonomiska liv

och att densamma i jämförelse med andra järnvägar i detta hänseende intoge

eu undantagsställning.^ Ett nedläggande av järnvägsdriften skulle sålunda

innebära eu tillbakagång för orten i ekonomiskt avseende, så mycket mer

som Olands olika utvecklingsmöjligheter på senare tider alltmer börjat tillvaratagas.

Enda möjligheten för undvikande av järnvägsdriftens nedläggande

och bolagets trädande i likvidation torde vara, att vederbörande statsmyndigheter

medgåve, att alla eller viss del av de å ursprungliga statslånet uppbona

räntorna avskreves.

Genom riksgäldssekreteraren J. Hägglund och byrådirektören S. Norrman

hade riksgäldskontoret låtit verkställa en ingående granskning av bolagets

ekonomi, och i eu den 28 juni 1922 upprättad, bolagets förevarande ansökning

Inlagd promemoria hade bemälda personer ifrågasatt, att staten skulle

efterskänka samtliga upplupna räntor utom räntorna för två år, enär denna

statens oprioriterade fordran i betraktande av bolagets svaga affärsställning

måste anses värdelös.

Under de senaste aren hade inkomsterna väsentligt ökats. Sålunda hade

de överstigit driftkostnaderna år 1918 med 23,532 kronor, år 1919 med 29,507

kronor, år 1923 med 22,074 kronor och år 1924 med omkring 23,000 kronor.

Genom ytterligare förenkling av driften och ökad ved- och virkestransport

från Udda kronopark till mellersta och södra Öland skulle järnvägens inkomster

väsenligt ökas och detta i ännu högre grad, om domänstyrelsen

ville sänka prisen å virke och ved, som såldes från kronoparken till direkta

förbrukare, varom järnvägsförvaltningen ämnade ingå till domänstyrelsen med

särskild framställning. De skogfattiga socknarna i mellersta och södra

Öland skulle härigenom få sitt behov av dessa skogsprodukter fyllt, då järnvägen

genom den ökade ved- och virkestransporten kunde tillämpa lägre

frakttariffer, så att inköpen från kronoparken ställde sig lägre än från fastlandet,

varifrån inköpen till mellersta och södra Öland nu gjordes.

Därest avskrivning av räntorna å ursprungliga statslånet medgåves och

med vidtagande av de sparsamhetsåtgärder, som kunde bliva möjliga, hade

järnvägsförvaltningen den bestämda övertygelsen, att bolagets ekonomiska

ställning skulle bliva sådan, att såväl amortering som förräntning av statslånet

kunde ske. 8

På grund härav hemställer bolaget, att det skuldbelopp, som uppkommit

genom att räntor och överräntor å 1904 års statslån icke inbetalts, måtte

avskrivas.

Tåg- och vattenbyggnadsstyrelsen har i utlåtande den 14 februari 1925 väg och

förklarat sig intet hava att erinra mot bifall till bolagets framställning. vattenbygg
°

nadsstyrelscn.

I yttrande den 26 februari 1925 anföra fullmäktige i riksgäldskontoret Fullmäktige

följande: i riksgäids
■>

Under den tid, som förflutit efter lyftningen av det från riksgäldskonto- kontoret

ret utlämnade statslånet a 419,000 kronor, har bolaget ej kunnat verkställa

vare sig räntelikvid eller kapitalavbetalning å detsamma. Skulden för lånet

har i följd därav årligen ökats samt utgjorde den 2 januari 1925, då annuitet

a lanet senast förföll, 876 ^44 kronor 66 öre. Enligt riksgäldskontorets räkenskaper

ingå i denna sunima’följande särskilda poster:

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 107.

för,fallen sladd:

kapital .................

ränta ....................

överränta.............

kronor 39,662:78

120,017:27

447,500: 61

287,820: 56

ej förfallen sladd:

kapital ................

anståndsränta

kronor 379,337: 22

2''______49,806: 83 429444. 05

Summa kronor 876,644:66

I sin skrivelse förklarar bolaget till en början, att enda möjligheten för ■

undvikande av järnvägsdriftens nedläggande och bolagets trädande i likvidation

vore, att vederbörande statsmyndigheter medgåve, att alla eller viss del

av de å ursprungliga statslånet upplupna räntorna avskreves. Sedermera

anhåller bolaget emellertid om avskrivande av den skuld, som uppkommit

därigenom, att räntor och överräntor å lånet icke inbetalats. Denna anhållan

lärer ej kunna åsyfta annat än att hela den till betalning förfallna, men

ej infriade ränteskulden å statslånet skulle avskrivas.

Därest en reglering av bolagets skuldförhållande till staten ej kommer

till stånd, torde, enligt fullmäktiges mening, bolaget bliva skyldigt att i eu

nära framtid, sannolikt redan under år 1925. träda i likvidation, vilket säkerligen

skulle medföra, att riksgäldskontoret nödgades för statsverkets räkning

inköpa järnvägen. Då fullmäktige emellertid hålla före, att järnvägen i betraktande

särskilt av dess från statsbanenätet avskilda läge om möjligt ej

bör av staten övertagas, synes den föreliggande framställningen böra bliva

föremål för allvarligt övervägande.

Avskrivning av viss del av statens fordran hos järnvägsaktiebolag har

tidigare medgivits endast i sådana fall, då man ansett sig hava grundad

anledning räkna med, att vederbörande bolag skulle vara i stånd att behörigen

fullgöra betalningsskyldigheten för kvarstående skuldbelopp. Järnvägsaktiebolaget

Borgholm—Böda förklarar i sin förevarande framställning, att,

därest avskrivning av räntorna å ursprungliga statslånet medgives samt

möjliga sparsamhetsåtgärder vidtagas, järn vägsförvaltningen har den bestämda

övertygelsen, att bolagets ekonomiska ställning skall bliva sådan, att amortering

och förräntning av statslånet skall kunna ske. Enligt fullmäktiges mening

måste det emellertid anses såsom tämligen ovisst, huruvida bolaget skall

bliva i stånd att för framtiden behörigen fullgöra annuiteterna å det ursprungliga

statslånet, så mycket mer som bolaget utöver detta lån har betydande

andra skulder, nämligen dels till handels- och sjöfartsfonden, dels

ock till bank och enskilda personer. Fullmäktige kunna därför ej tillstyrka

den föreliggande framställningen om omedelbar avskrivning av hela den

förfallna ränteskulden.

Däremot anse sig fullmäktige kunna förorda ett avskrivningsförfarande i

anslutning till vad Kungl. Maj:t i propositionen nr 72 till innevarande års

riksdag föreslagit i fråga om Slite—Koma järnvägsaktiebolag. Detta förslag

innebär i huvudsak, att för varje år, varunder ränta och amortering erlägges å

ett skuldbelopp, motsvarande bolagets ursprungliga statslån med tillägg av två

års ränta, må avskrivas visst belopp av bolagets överskjutande skuld till staten

Sistnämnda belopp är avvägt så, att den överskjutande skulden, varå ränta

beräknas efter 5 procent, kommer att bliva slutligen avskriven under det

tjuguåttonde året, under det att den del av skulden, som skall amorteras,

bliver slutbetald först efter omkring 54 år. Såsom ett villkor för berörda

opaginerad Kontrollera mot PDF

il

Kanyl. Maj:ts proposition nr lt)7.

avskrivning har emellertid, uppställts, att viss garanti årligen ställes för bohörigt

erläggande av annuiteten å nyssnämnda del av skulden.

1 nu förevarande fall lärer eu dylik garanti ej kunna påräknas. Ej heller

synes det vara möjligt i betraktande av järnvägsbolagets svaga ställning att

kräva förräntning och amortering av större belopp än den ursprungliga

kapitalskulden, 419,000 kronor, utan tillägg av prioriterad ränta.

Med hänsyn till de föreliggande förhållandena vilja fullmäktige sålunda

för sin del förorda, att framställning avlåtes till årets riksdag med hemställan,

att riksdagen ville medgiva, att för varje år, varunder järnvägsaktiebolaget

Borgholm—Böda erlägger ränta och amortering enligt gällande grunder

ä sitt statslån 419,000 kronor, å dess överskjutande skuld, den 2 januari

1925 uppgående till 457,044 kronor 60 öre, varav anståndsränta 49,806 kronor

86 öre, må avskrivas ett belopp av förslagsvis 30,000 kronor. Ränta

efter 5 procent torde böra debiteras å det belopp, som sålunda successivt

skulle kunna avskrivas, med undantag dock för anståndsräntan, vilken enligt

villkoren för statslånet ej skulle förfalla till betalning förrän år 1964; och bör

anståndsräntans belopp avskrivas efter den övriga skulden.

Den sålunda ifrågasatta regleringen torde böra tillämpas från och med

år 192.) och annuiteten erläggas den 31 december varje år, i vilket fall den

första avskrivningen skulle kunna ske redan under år 1925.»

Av vad sålunda anförts framgår, att bolagets ekonomiska ställning numera

är sådan, att bolaget möjligen redan innevarande år kan bliva nödsakat att

träda i likvidation. Eu följd härav skulle sannolikt bliva, att staten nödgades

övertaga och trafikera järnvägen, eu anordning, som ej minst med

hänsyn till järnvägens avskilda läge från statsbanenätet om möjligt synes

höra undvikas. Det torde vara otänkbart, att staten någonsin skall kunna

erhålla full likvid för sin fordran hos bolaget. A ven om ett ordentligt erläggande

för framtiden av anuuiteterna å 1904 års statslån icke bleve säkerställt

vid genomförande av det nu framlagda förslaget till reglering av bolagets

skuld till staten, synes dock detta förslag innefatta det bästa sätt att

tillgodose statens intressen i denna fråga, som under förliandenvarande förhållanden

kan åstadkommas. Jag anser mig därför böra tillstyrka bolagets

framställning på de av fullmäktige i riksgäldskontor^ uppställda villkor. I

enlighet härmed skulle bolaget hava att jämlikt därför gällande villkor förränta

och amortera det ursprungliga statslånet, 419,000 kronor, och skulle

annuiteten erläggas den 31 december varje år. Så snart dylik annuitet för

ett år erlagts a förfallodagen, skulle samtidigt enligt av riksgäldsfullmäktige

angivna grunder avskrivas 30,000 kronor å bolagets överskjutande ränteskuld

till staten, utgörande den 2 januari 1925 457,644 kronor 66 öre.

På grund av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kung! Maj:t mätte

föreslå riksdagen medgiva,

att av statens fordran hos järuviigsaktiebolaget Borgholm—

Böda å ovan omförmälda, bolaget den 21 december 1904 beviljade

lån å 419,000 kronor må under de i statsrådsprotokollet

förordade villkor för varje år, räknat från och med år 1925,

avskrivas ett belopp av 30,000 kronor.

Departements

clio fe n.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 107.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagar Hans Maj:t Konungen lämna bifall

samt förordnar, att proposition av den lydelse, bilaga

till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

*4. C. F. v. Krusenstierna.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1925.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1925:185 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående avskrivning av förfallna räntor å statslån till järnvägsaktiebolaget Borgholm—Bada. s. 13 i texten
  2. SU 1925:84 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående avskrivning av förfallna räntor å statslån till järnvägsaktiebolaget Borgholm—Båda. s. 5 i texten