Sök i Ratio Lex

Angående överflyttning av domkyrkotunnomedel från Kalmar domkyrka till Växjö domkyrka

1925-03-13 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1925:111, Angående överflyttning av domkyrkotunnomedel från Kalmar domkyrka till Växjö domkyrka

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 111.

1

Nr 111.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående överflyttning av

domkyrkotunnomedel från Kalmar domkyrka till Växjö

domkyrka; given Stockholms slott den 13 mars 1925.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Olof Olsson.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 13

mars 1925.

N ärvarande:

Statsministern Sandler, statsråden Olsson, Nothin, Svensson, Hansson,

Linders, Larsson, Wigforss, Möller, Levinson.

Departementschefen, statsrådet Olsson anför:

Vissa kyrkor, huvudsakligast domkyrkor, hava under eu lång följd av överflyttår

åtnjutit en inkomst, som i kyrkornas stater upptagits under benämnin- n^ngk^ dom

gen »ersättning för indragen kronotionde» eller domkyrkotunnomedel. Be- medel från

nämningen domkyrkotunnomedel innebär emellertid icke, som man kan vara Kalmar dom

• kyrka till

böjd antaga, att ifrågavarande medel från ett visst stiftsområde anvisats att Växjö domutgå

till den gemensamma kyrkan i dess egenskap av domkyrka. Det om- kyrka,

råde, inom vilket domkyrkotunnorna erlagts, har nämligen icke alltid varit

ett stift. Stundom har anslaget i fråga anvisats att utgå från en viss, närmare

bestämd del av ett stift, stundom ha domkyrkotunnorna från flera stift

Bihang till riksdagens protokoll 1925. 1 samt. 97 käft. (Nr 111—112.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kung1. May.ts proposition Nr 111.

utgått som ett gemensamt anslag. De medel, som influtit genom denna

anslagsform, ha vidare ej alltid brukats till ändamål, som varit lokaliserade

inom ifrågavarande stift, och slutligen ha ej endast domkyrkor utan även

andra kyrkor fått tillgodonjuta denna inkomst. Kronans fria disposition

över kronotionden har därjämte städse kännetecknat denna form av medelanvisning.

Anledningen till att förnämligast domkyrkor kommit i åtnjuande

av domkyrkotunnomedel synes hava varit, att dessa kyrkors underhåll

krävde kraftigare ekonomiskt bistånd av statsmedel än flertalet andra kyrkor.

Bland de kyrkor, som åtnjuta sådan inkomst, är huvudkyrkan i det gamla

Kalmar stift. Redan i slutet av 1500-talet erhöll kyrkan, då endast stadskyrka

i Kalmar, del av domkyrkotunnomedel. Sedan den år 1603 blivit

stiftskyrka i den nyinrättade Kalmar superintendentia, bekräftades genom nådigt

beslut dess rätt till denna inkomst, som sedan utgått ända till våra

dagar. I den av Kung!. Maj:t för sagda kyrka senast stadfästa staten av

den 12 april 1918 har ifrågavarande inkomst upptagits såsom 49,448 hektoliter

spannmål från fastlandsdelen av länet, 54,407 hektoliter d:o från Öland

samt 168,497 hektoliter d:o från Kalmar stad, allt hälften råg och hälften

kom jämte forsellön för de båda förstnämnda posterna.

Genom kungörelse den BO juni 1915 förordnades, att den genom kungörelsen

den 27 oktober 1903 beslutade sammanslagningen av Växjö och

Kalmar stift skulle äga rum den 1 augusti 1915 samt att i följd härav

domkapitlet i Växjö skulle från och med sistnämnda dag övertaga de funktioner,

som dittills tillkommit domkapitlet i Kalmar.

I samband härmed föranstaltade Kungl. Maj:t om utredning rörande de

förändrade bestämmelser, som i avseende å Kalmar domkyrkas ekonomi och

vården om samma kyrka och dess egendom kunde anses böra meddelas

med anledning av upphörandet av Kalmar stift. I detta ärende avgåvos

yttranden av bland andra domkyrkorådet i Kalmar, ävensom Kalmar stadsoch

landsförsamlingar samt den 29 september 1915, den 5 december 1916

och den 24 december 1919 av länsstyrelsen i Kalmar, den 13 oktober 1915

av domkapitlet i Växjö, den 30 augusti 1917 gemensamt av kammarkollegiet

och statskontoret, av vilka myndigheter kammarkollegiet hört sitt tredje

arkivkontor, samt den 14 januari 1920 av byggnadsstyrelsen. Vad härvid

beträffar de domkyrkotunnomedel, som dittills utgått till Kalmar domkyrka,

hävdades av samtliga myndigheter, att dessa borde bibehållas såsom inkomst

åt kyrkan. Angående åter benämningen å kyrkan yrkades med styrka av

domkyrkorådet och församlingarna i Kalmar jämte länsstyrelsen därstädes,

att kyrkan fortfarande måtte benämnas Kalmar domkyrka, medan däremot

av kammarkollegiet och statskontoret gjordes gällande, att då kyrkan förlorat

sin karaktär av domkyrka, den icke kunde bibehållas vid denna benämning

utan borde benämnas Kalmar kyrka. Kammarkollegiet och statskontoret

yttrade i fråga om domkyrkotunnomedlen, bland annat, att med

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition Nr 111.

hänsyn särskilt till grunden för medlens såväl ursprungliga anvisande som

utgående alltjämt till kyrkan, ämbetsverken ansåge, att domkyrkotuunomedlen

borde — så länge andra förhållanden icke däri föranledde ändringar — helt

disponeras för kyrkans byggnad och underhåll.

Detta ärende är fortfarande beroende på Kungl. Maj:ts prövning.

Domkapitlet i Växjö har emellertid i en den 14 januari 1920 dagtecknad

framställning hemställt, att av den till Kalmar domkyrka utgående

kronotiondeersättning eller på annat sätt måtte från och med år 1920 åt

Växjö domkyrka beredas eu årlig förhöjning av till sistnämnda domkyrka

utgående anslag medelst ersättning för 143 hektoliter spannmål, hälften råg

och hälften korn, jämte forsellön, motsvarande den ökning i antalet av stiftets

pastorat, som uppkommit genom föreningen av Kalmar stift och Växjö stift.

Till stöd för framställningen har domkapitlet anfört bland annat följande:

Kalmar domkyrka har efter stiftsammanslagningen upphört att fungera

såsom domkyrka, varigenom hennes ställning blivit helt annorlunda. Alla

hennes funktioner i egenskap av domkyrka hava övergått på Växjö domkyrka

för hela det nuvarande stiftet. I Växjö domkyrka förekomma prästvigningar,

gudstjänster vid prästmöte, prästkonvent m. in., varför domkyrkan

ock bidrager till underhåll av inventarium och avlönande av betjäning.

Domkyrkan bekostar ock utgifterna för biskopens ämbetsskrud och underhåll

samt tillhandahåller på sin bekostnad nödiga lokaler åt domkapitlet.

Men härmed har ju upphört varje berättigande för Kalmar domkyrka att

uppbära sådan ersättning, som tillkommer henne i egenskap av domkyrka.

I stället bör denna ersättning överflyttas till Växjö domkyrka. Liksom

denna uppbär kronotiondeersättning från Kronobergs och Jönköpings län,

bör hon erhålla det från Kalmar län, och synes proportionen av antalet

pastorat i de olika till stiftet hörande län och länsdelar böra läggas till

grund för ersättningens storlek. Pastoratens antal är i Kronobergs län 49,

den del av Jönköpings län, som hör till Växjö stift, 47 och i den del av

Kalmar län, som hör till stiftet, 44. Från Kronobergs län erhåller Växjö

domkyrka ersättning för 153,88501 hektoliter spannmål, hälften råg och

hälften korn, jämte forsellön, från Jönköpings län 159,9322 hektoliter jämte

48 kronor 88 öre i penningar. Från Kalmar län skulle enligt denna beräkningsgrund

erhållas ersättning för 143 hektoliter jämte forsellön. Denna

tionde synes kunna erhållas av de till Kalmar domkyrka nu utgående anslag.

Enligt den av Kungl. Maj:t den 12 april 1918 fastställda stat för

nämnda kyrka har hon i inkomster bland annat ersättning för indragen

kronotionde från fastlandet av Kalmar län för 49,448 hektoliter spannmål,

från Öland för 54,407 hektoliter spannmål och från Kalmar stad för 168,497

hektoliter. Av denna ersättning anser domkapitlet böra kunna överflyttas

till Växjö domkyrka så mycket, som ovan nämnts, eller 143 hektoliter jämte

forsellön. Skulle Kungl. Maj:t finna, att någon minskning i den till Kalmar

domkyrka nu utgående ersättningen icke bör ske, så har domkapitlet

däremot intet att invända, under förutsättning att Växjö domkyrka erhåller

det ovan yrkade anslaget från annat håll. Växjö domkyrka är också i stort

behov av ökade inkomster. Medan Kalmar domkyrka enligt den fastställda

staten beräknas få ett årligt överskott av kronor 3,345: —, som dock i verkligheten

utgjort år 1916 kronor 5,560: 08, år 1917 kronor 4,453: 84 och år

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kung!. Maj:ts proposition Nr 111.

1918 kronor 5,391: 50, så har Växjö domkyrka knappast medel till de löpande

utgifterna. Tillstöter en oförutsedd utgift eller en reparation, så saknar

hon därtill erforderliga medel.

I detta ärende hava yttranden avgivits av domkyrkorådet i Kalmar, Kalmar

stads- och landsförsamlingar samt Växjö stads- och landsförsamlingar

ävensom den 11 juni 1920 av länsstyrelsen i Kalmar, den 1 september

1920 av domkapitlet, den 17 november 1920 av länsstyrelsen i Växjö samt

den 28 januari 1921 av kammarkollegiet och statskontoret gemensamt.

Domkyrkorådet framhåller härvid, hurusom Kalmar domkyrka ursprungligen

uppförts såsom ersättning för den under Kalmarkriget illa åtgångna

och sedermera av militära skäl raserade Kalmar stadskyrka ävensom att

domkyrkan, som är byggd av ömtåligt material och kräver avsevärt årligt

underhåll, nyligen undergått en stor restaurering, för vilken kostnaden uppgått

till 186,044 kronor 4 öre och vartill församlingarna bidragit med 97,210

kronor. Vidare uttalar domkyrkorådet, att utgifterna för kyrkans underhåll

för framtiden förvisso bliva vida större än som i gällande stat beräknats

och att*i sådant hänseende det i staten upptagna belopp av 1,200 kronor

bör höjas till minst 4,000 kronor, vartill kommer att redan nu tarvas en

reparation, beräknad till en kostnad av 11,500 kronor. Härav torde framgå

att domkyrkan för sitt framtida underhåll är i stort behov att få bibehålla

sina hittills åtnjutna inkomster. Därest domkapitlets framställning kommer

att bifallas, blir följden den, att Kalmar stads- och landsförsamlingar få

åtaga sig en motsvarande ökning i sina utgifter. Kalmar domkyrka kommer

för övrigt att berövas ej blott de till samma kyrka anslagna domkyrkotiondemedel,

i 1918 års stat upptagna till 103,855 hektoliter spannmål, utan

därutöver ytterligare 39,145 hektoliter av den tiondespannmål, som av ålder

utgått till Kalmar gamla stadskyrka och som i nämnda stat upptagits till

168,497 hektoliter. Domkyrkorådet hemställer med åberopande härav, att

någon minskning av den till Kalmar domkyrka hittills utgående ersättning

icke må äga rum.

Kalmar stads- och landsförsamlingar avstyrka med åberopande av domkyrkorådets

yttrande och på i övrigt anförda skäl på det allvarligaste domkapitlets

framställning.

Länsstyrelsen i Kalmar avstyrker likaledes bifall till den förevarande framställningen,

för så vitt därigenom Kalmar domkyrka skulle lida minskning

i de till domkyrkan utgående inkomsterna.

Växjö stads- och landsförsamlingar, som förklara sig behjärta de ekonomiska

svårigheter, vari Växjö domkyrka befinner sig, hava likväl på de av

domkyrkorådet i Kalmar samt Kalmar stads- och landsförsamlingar anförda

grunder icke kunnat biträda domkapitlets framställning.

Länsstyrelsen i Växjö tillstyrker däremot bifall till den ifrågavarande framställningen.

Domkapitlet i Växjö framhåller bland annat, att en del utgifter, som finnas

upptagna i staten för Kalmar domkyrka, redan upphört eller snart

komma att upphöra. Från och med den 1 maj 1920 utgå icke längre från

domkyrkan bidrag till förste stadskomministerns lön med ett i staten beräknat

belopp av 270 kronor. Lönerna till domkyrkans syssloman, 750

kronor, till organisten och kantorn, 553 kronor, till kyrkovaktmästaren, 253

kronor, och till ringaren, 300 kronor, utgå endast under den tid, nuvarande

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 111. 5

innehavare av befattningarna kvarstå vid desamma. Kalmar domkyrka

äger vid 1919 års slut ett kapital av 80,683 kronor 66 öro. Även om domkyrkan

skulle avstå vad domkapitlet föreslagit, är hennes ekonomiska ställning

alltjämt mycket god i synnerhet i jämförelse med andra kyrkor, som

icke åtnjuta annat bidrag från staten än en mycket ringa årlig ersättning

för indragen vin- och byggnadssäd.

Kammarkollegiet och statskontoret anföra i sitt yttrande, bland annat:

Fråga har uppkommit om överflyttning till Växjö domkyrka av en del

av de till Kalmar förutvarande domkyrka utgående ersättningar för tiondeanslag.

Vad i sådant avseende blivit av domkapitlet i Växjö föreslaget

utgör ersättning för 143 hektoliter spannmål jämte forsellön, eller åtskilligt

mera än som enligt den av Kungl. Maj:t den 12 april 1918 fastställda

stat för domkyrkan utgår från Kalmar län med undantag av Kalmar

stad. Det första spörsmål, som härvid uppställer sig, gäller frågan huruvida

en disposition sådan som den ifrågasatta må vara förenlig med prästerskapets

privilegier __av år 1723. Dessa privilegiers § 4 innehåller, bland

annat, följande: »Även stadfästes vad prästerskapet härtill njutit uti kyrkohärbärgen

av konungstionden, som till — — — domkyrkors, kyrkors och

hospitals underhåll och lön förordnat är, som alltid bliver dem utan någon

avkortning förbehållet, så att inga rågar skola av deras lön avdragas och

förminskas, ej heller av kyrkornas vin- och byggningssäd, domkyrko-, prostoch

bibeltryckstunnan — — —». Ämbetsverken hava i sitt ovannämnda

utlåtande den 30 augusti 1917 såsom sin tanke uttalat, att domkyrkotunnemedlens

indragande till statsverket, under förutsättning att grunden till anslaget

fortfarande bestode, skulle kunna anses strida mot omförmälda stadgande

i privilegierna. En i viss mån annan fråga är huruvida en sådan

disposition av dessa medel skulle kunna vidtagas, att någon del därav överflyttades

till Växjö domkyrka. Väl hava Sveriges konungar i äldre tid

ansett sig kunna tämligen fritt disponera över domkyrkotunnemedel, men

det torde icke därför vara uteslutet att dylika medel numera, med hänsyn

till förenämnda privilegiistadgande, måste anses mera orubbligt tillkomma

respektive kyrkor.

I sitt utlåtande den 30 augusti 1917 hava ämbetsverken såsom sin uppfattning

uttalat, att domkyrkorna icke i denna sin egenskap ägt påfordra

domkyrkotunnors utgående från stiftet underlydande socknar. Att dylika

medel anslagits domkyrkorna torde hava haft sin grund i dessa kyrkors

stora och kostsamma byggnader och underhåll men icke speciellt i deras

egenskap av domkyrkor. Grunden för domkyrkotunnornas utgående synes

förty i allmänhet icke röna någon inverkan av domkyrkokaraktärens försvinnande.

Ofta lärer det emellertid förhålla sig så, att domk}rrkotunnemedel

fått användas jämväl till sådana utgifter, som i följd av domkyrkoegenskapens

försvinnande skulle komma att upphöra — något som just är

fallet beträffande Kalmar domkyrka. Men det torde icke därmed vara givet,

att mot dylika utgifter svarande inkomster, där de eljest åtnjuta privilegiiskydd,

också kunna utan vidare fråntagas kyrkan. Privilegierna torde få

förutsättas skydda »domkyrkor och kyrkor» även för en sådan omdisposition

av dem beviljade anslag, som må föranledas av hänsyn till ändrade

förhållanden i avseende å grunderna för samma anslag. Oavsett huruvida

den ursprungliga grunden för domkyrkotunnemedel eller andra privilegiiskyddade

anslag till Kalmar domkyrka må anses numera hava helt eller

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition Nr 111.

delvis försvunnit, lärer Kungl. Maj:t fördenskull icke vilja om dessa anslag

träffa ändrade dispositioner i annan ordning än den, som stadgas i § 114

regeringsformen.

Vad därefter angår själva saken vill det synas ämbetsverken, som om åtminstone

någon del av Kalmar f. d. domkyrkas inkomster skulle kunna

och böra avstås till förmån för Växjö domkyrka. I sådant avseende vilja

ämbetsverken särskilt framhålla, att Kalmar f. d. domkyrka, vars ekonomiska

ställning för övrigt synes vara förhållandevis mycket god, närmast i

följd av stiftsammanslagningen fått eller får sina årliga utgifter minskade

med tillhopa 2,126 kronor. Vidare lärer det icke kunna förnekas, att Växjö

domkyrkas ekonomiska ställning, särskilt efter de sista årens stora skuldsättningar,

är synnerligen svag. Sålunda uppvisa domkyrkans i riksräkenskapsverket

förvarade räkenskaper för år 1919 en till år 1920 balanserad

skuld å 18,000 kronor — numera lärer skulden uppgå till 25,000 kronor —

medan behållningen vid 1920 års ingång utgjort allenast 15,674 kronor 90

öre, däribland inventarier till ett värde av 12,529 kronor 73 öre. En reglering

av de ekonomiska förhållandena kyrkorna emellan synes alltså lämpligen

böra äga rum. Härvid lärer emellertid Kalmar domkyrka kunna göra

anspråk på särskild hänsyn och överflyttning av inkomster därifrån i varje

fall förbliva inskränkt till den i staten upptagna ersättning för indragen

kronotionde samt i övrigt förekomma endast i den mån nämnda domkyrkas

inkomstbehov till följd av stiftsammanslagningen kan anses hava reducerats.

Huruvida med utgångspunkt härifrån den av Växjö domkapitel i sådant

avseende begärda anpart kan anses vara lämpligt avvägd, undandrager sig

visserligen i ärendets nuvarande skick ett fullt tillförlitligt bedömande, men

det vill synas ämbetsverken, som om densamma icke vore oskälig.

Någon annan utväg att utan statsverkets betungande bereda Växjö domkyrka

ökade inkomster äro ämbetsverken icke i tillfälle föreslå.

Från Växjö domkapitel har sedermera på given anledning med skrivelse

den 30 januari 1925 överlämnats ej mindre i avskrift räkenskapssammandrag

över Växjö domkyrkokassa för tiden den 1 juli 1923—30 juni 1924 och

för december 1924 samt huvudredogörelse för Kalmar domkyrkas kyrkokassa

och reparationsfond för räkenskapsåret den 1 juli 1923—30 juni 1924, än

även en från domkyrkosysslomannen i Kalmar infordrad uppgift i frågor

om vissa i staten för Kalmar domkyrka upptagna löner.

Av räkenskapssammandragen över Växjö domkyrkokassa inhämtas, att domkyrkans

skuld den 30 juni 1924 uppgick till 24,000 kronor, medan tillgångarna

samma dag utgjorde 20,476 kronor 40 öre, därav värdet å inventarierna

den 30 juni 1924 beräknats till 15,011 kronor 11 öre. Enligt huvudredogörelsen

för Kalmar domkyrkas kyrkokassa och reparationsfond uppgingo

tillgångarna den 30 juni 1924 i kyrkokassan till 48,671 kronor 82 öre samt

reparationsfonden till 67,558 kronor 14 öre, eller sålunda tillhopa 116,229

kronor 96 öre. Den av domkyrkosysslomannen vid Kalmar domkyrka lämnade

uppgiften utvisar, att av i staten för Kalmar domkyrka upptagna löner

sådana fortfarande utgå till domkyrkosysslomannen, kyrkvaktmästaren och

urställaren.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition Nr 111.

I likhet med kammarkollegiet och statskontoret är jag av den uppfattningen,

att eu kyrkas egenskap av domkyrka icke i och för sig ger den

rätt att påfordra domkyrkotunnors utgående från stiftet underlydande socknar.

Om därför genom ändring av stiftsindelningen eu domkyrka helt eller delvis

övertager en annan domkyrkas funktioner, är det härmed icke klart, att

också domkyrkotunnomedel skola överflyttas. Jag kan därför ej anse, att

de skäl, som domkapitlet i Växjö anfört som främsta stöd för sin hemställan,

äro bärande. Ämbetsverken hava vidare som sin åsikt uttalat, att

Kalmar domkyrka så som jag anser att kyrkan fortfarande bör benämnas —

äger skydd för åtnjutande av ifrågavarande domkyrkotunnomedel genom

prästerskapets privilegier av år 1723. En inom ecklesiastikdepartementet

företagen närmare utredning rörande domkyrkotunnan under jämförelse med

tidigare privilegier och författningar, såvitt de beröra ämnet, har lämnat

ytterligare stöd för denna ämbetsverkens åsikt. En ändrad disposition av

ifrågavarande domkyrkotunnomedel kan därför icke träffas utan samtycke

av riksdag och kyrkomöte.

Beträffande härefter frågan huruvida eu sådan ändrad disposition kan

anses av förhållandena motiverad anser jag, att starka skäl tala för att

Växjö domkyrka beredes viss inkomst av ifrågavarande medel. Växjö domkyrkas

ekonomi är utan tvivel svag, och domkapitlets framställning om

ökade anslag till kyrkan är därför från denna synpunkt värd beaktande.

Att bereda kyrkan lättnad genom andra anslag än från ifrågavarande tionde

torde icke utan statsverkets betungande vara möjligt, och förslag i sist.

nämnda riktning finner jag mig icke kunna tillstyrka. Kalmar domkyrka

synes å andra sidan utan svårighet kunna lida viss minskning i sina av

tionde åtnjutna inkomster. Kyrkans ekonomiska ställning är god, vartill

kommer att den till följd av stiftsammanslagniugen torde komma att få

sina årliga utgifter minskade med ett till 2,126 kronor uppskattat belopp

Jag anser således, att en reglering av de ekonomiska förhållandena domkyrkorna

emellan lämpligen bör äga rum. Denna reglering bör begränsas

så, att de medel, som kunna komma ifråga att överflyttas, i varje fall icke

överstiga vare sig den i staten för Kalmar domkyrka nu upptagna ersättning

för indragen kronotionde eller den minskning i samma domkyrkas inkomstbehov,

som kan anses hava uppkommit genom stiftsammanslagningen. Inom

ramen för dessa begränsningar skulle visserligen falla den av domkapitlet i

Växjö begärda delen av domkyrkotunnomedlen eller 143 hektoliter spannmål,

motsvarande i penningar omkring 1,587 kronor. Ytterligare utredning

angående storleken av den del, som bör tilldelas Växjö domkyrka, synes

mig dock erforderlig. Bland annat torde ett noggrannare fastställande av

den exakta reduktionen av Kalmar domkyrkas inkomstbehov och Växjö

domkyrkas ökning i utgifter på grund av stiftsammanslagningen jämte storleken

av sistnämnda kyrkas oundgängliga behov av ytterligare inkomster

Departe

mentschefen.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. May.ts proposition Nr 111.

böra verkställas. Sådan utredning torde lämpligen böra uppdragas åt kammarkollegiet

oeh statskontoret efter vederbörandes hörande. Jag anser därför,

att fixering av de båda domkyrkornas andelar i förevarande domkyrkotunnomedel

icke nu bör göras utan för närvarande endast möjlighet beredas

att inom förut angivna gränser verkställa fördelning mellan domkyrkorna

av ifrågavarande tiondemedel.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen medgiva,

att Kungl. Maj:t må inom de av mig i det föregående

angivna gränser verkställa den reglering av de ekonomiska

förhållandena mellan Kalmar och Växjö domkyrkor, som

Kungl. Maj:t må finna av omständigheterna påkallad.

Till denna departementschefens av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan behagar Hans Maj:t Konungen

lämna bifall ävensom förordna, att proposition av den lydelse,

bilaga vid detta protokoll utvisar, skall avlåtas till

riksdagen.

Ur protokollet:

H. B. Hammar.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1925:209 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj.is proposition angående överflyttning av domkyrkotunnomedel från Kalmar domkyrka till Växjö domkyrka jämte en a1 i texten