Sök i Ratio Lex

Angående försäljning till Jönköpings stad av vissa rektor vid högre allmänna läroverket i Jönköping på lön anslagna jordområden

1925-03-13 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1925:112, Angående försäljning till Jönköpings stad av vissa rektor vid högre allmänna läroverket i Jönköping på lön anslagna jordområden

Dokumentets text

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 112.

9

Nr 112.

Kungl. May.ts proposition till riksdagen angående försäljning till

Jönköpings stad av vissa rektor vid högre allmänna läroverket

i Jönköping på lön anslagna jordområden; given

Stockholms slott den 13 mars 1925.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Olof Olsson.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 13

mars 1925.

Närvarande:

Statsministern Sandler, statsråden Olsson, Nothin, Svensson, Hansson,

Linders, Larsson, Wigforss, Möller, Levinson.

Departementschefen, statsrådet Olsson anför härefter:

I skrivelse till Kungl. Maj:t den 23 maj 1914 hava stadsfullmäktige i

Jönköping gjort framställning om Kungl. Maj:ts medgivande, att till staden

måtte få försäljas dels två områden, utgörande den s. k. rektors löningsjord,

dels ock ett till läroverket donerat jordområde. Ansökningen i sistnämnda

del har av Kungl. Maj:t avgjorts genom beslut den 15 februari

1924, därvid Kungl. Maj:t under vissa villkor lämnat sitt medgivande till

försäljningen. Framställningen, i vad densamma avser medgivande till försäljning

av rektors löningsjord, anhåller jag att nu få anmäla.

Bihang till riksdagens protokoll 1925. 1 samt. 97 käft. (Nr 111—112.) 2

Försäljning

till Jönköpings

stad

av vissa rektor

vid högre

allmänna

läroverket i

Jönköping på

lön anslagna

jordområden.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Kungl. Maj:ts proposition Nr 112.

Stadsfullmäktige anföra i sin ifrågavarande skrivelse i huvudsak följande:

Fråga hade hos stadsfullmäktige uppkommit om förvärvande för stadens

räkning av vissa jordområden, bland dem den s. k. rektors löningsjord. Denna

utgjordes av ägorna litt. I nr 40 och litt. N nr 25, å ansökningen bifogade

kartor n:ris 8 och 9 utlagd i två skiften om tillhopa 4 har 62 ar 33 kvadratmeter,

och vore av rektor vid högre allmänna läroverket i Jönköping

utarrenderad för ett årligt arrende av 300 kronor. Huru denna jord kommit

att anslås till rektors avlöning, hade icke kunnat utrönas; men enligt

Kungl. Maj:ts dom den 19 november 1866 hade stadens mot rektor väckta

talan om bättre rätt till jorden ogillats, och torde därigenom rektors rätt att

uppbära avkomsten av jorden få anses vara fastslagen. Jordägan litt. N nr

25 vore belägen inom stadsplanen. För att detta område skulle kunna ordnas

och bebyggas, syntes ingen annan utväg föreligga, än att staden, som

ägde angränsande jord, tillöste sig området vare sig inot kontant betalning

eller medelst utbyte mot annan jord. Även ägan litt. I nr 40, belägen inom

stadsplanen, vore helt omgiven av sådan jord, som dels staden redan ägde

och dels, därest Kungl. Maj:t bifölle stadsfullmäktiges därom gjorda anhållan,

skulle av staden inlösas, och torde således även denna äga, för att

stadens jordförhållanden nu skulle kunna definitivt ordnas, lämpligen böra

inlösas av staden.

Läroverkets rektor hade på framställd förfrågan förklarat sig icke vilja

ställa sig avvisande mot en eventuell önskan från stadens sida att tillösa sig

ifrågavarande löningsjord. Då det kunde dragas i tvivelsmål, huruvida staden

ägde tillräckligt av jord att lämna i utbyte mot denna löningsjord, ansåge

stadsfullmäktige det v^ra förmånligast, att staden mot kontant ersättning

förvärvade löningsjorden, ävensom att löningsjordens värde bestämdes av

gode män.

Stadsfullmäktige hemställde fördenskull, att Kung!. Maj:t måtte medgiva,

att ifrågavarande jordområden, benämnda rektors löningsjord, måtte efter

vederbörlig värdering få av rektor försäljas till staden, att köpeskillingen

skulle förvaltas av stadens drätselkammare, som årligen till rektor vid högre

allmänna läroverket utbetalade 47* procents ränta å köpeskillingens kapitalbelopp,

och att staden måtte äga fritt förfoga över den sålunda inköpta

jorden.

Sedan, bland andra, rektor och vederbörande magistrat yttrat sig över

framställningen, därvid rektor på anförda skäl uttalat, att han dåmera funne

sig förhindrad att tillstyrka bifall till densamma, förklarade sedermera stadsfullmäktige

i skrivelse den 1 mars 1915, under vidhållande av ansökningen

i dess här förevarande del, att ändamålet med stadsfullmäktiges hemställan

vore att åstadkomma en sådan reglering av jordförhållandena inom den av

Kungl. Maj:t fastställda stadsplanen, att tomterna kunde bliva föremål för

bebyggande.

Domkapitlet i Växjö, med vilken myndighet vederbörande kontraktsprost

instämt, hade i utlåtande den 17 mars 1915 framhållit, att den ersättning,

som av staden erbjödes för ifrågavarande jordar, borde, vare sig den komme

att utgå med visst kapitalbelopp eller, vilket syntes domkapitlet lämpligare,

med viss årlig avgift, underställas, förutom Kungl. Maj:ts, jämväl riksdagens

och kyrkomötets prövning och godkännande. Då, utan att ett bestämt anbud

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kun (fl. May.ts proposition Nr 112.

i berörda avseende förelåge, den ifrågasatta försäljningens lämplighet ur det

allmännas synpunkt ej syntes kunna bedömas, ansåge sig domkapitlet i

ärendets dåvarande skick förhindrat att tillstyrka ansökningen.

Länsstyrelsen i Jönköping bar i utlåtande den 29 februari 191G tillstyrkt

att, under förutsättning av riksdags och kyrkomötes samtycke, Kungl. Maj:t

täcktes medgiva, att rektors löningsjord finge avstås till staden mot ersättning,

antingen eu gång för alla eller ock årlig, som av Kungl. Maj:t måtte

bestämmas etter förslag av en nämnd, bestående av tre personer, av vilka

rektor och staden skulle utse vardera eu samt Kungl. Maj:ts befallningsbavande

och domkapitlet den tredje.

Dåvarande l är o verlcsörerstyr elsen instämde i utlåtande den 6 februari 1917

i huvudsak med länsstyrelsen.

Slutligen yttrade sig kammarkollegiet den 21 november 1918 i ärendet.

Kollegiet förordade en försäljning av områdena men hemställde, att framställningen

icke för det dåvarande måtte föranleda vidare åtgärd än uppdrag

för länsstyrelsen att ej mindre, efter stadsfullmäktiges hörande, huruvida

de vore villiga att bekosta ny värdering, och i händelse av jakande

svar härå, föranstalta om denna värdering, därvid hänsyn borde tagas

till områdenas värde såsom tomtmark, att verkställas av tre gode män, av

vilka rektor vid Jönköpings högre allmänna läroverk utsåge en, stadsfullmäktige

i Jönköping eu samt Kungl. Maj:ts befallningshavande i Jönköpings län

och domkapitlet i Växjö den tredje, än även, sedan sådan värdering skett,

däröver höra vederbörande samt därefter med handlingarna i ärendet och eget

yttrande till Kungl. Maj:t inkomma.

Rörande de ifrågavarande områdena anförde läroverkskollegiet, bland annat,

följande:

Beträffande rektors löningsjord hade det icke av tillgängliga handlingar

kunnat utrönas, på vilken tid eller under vilken form densamma först kommit

att anslås till rektors avlöning. Emellertid funnes i jordlängderna över

Jönköpings städs ägor för åren 1662, 1666 och 1678 antecknat, att jorden

innehades av rektor vid stadens skola. Av staden emot rektor väckt talan

om bättre rätt till jorden hade genom Kungl. Maj:ts dom den 19 november

1866 ogillats. Enligt av Jonathan Montelin år 1819 upprättad karta över

Jönköpings stads östra och västra ägor utgjordes löningsjorden av två särskilda

områden, åkerlyckan litt. N nr 25 och åkerlyckan litt. I nr 40. Den

förra vore belägen inom stadens gamla planlagda område å ömse sidor om

Klostergatan och genomskures numera på tvären av stadens spårvägslinje.

Den senare åkerlyckan hade sitt läge inom området för senast fastställda

stadsplan i stadens östra del vid norra sidan av allmänna landsvägen Jönköping—Tenhults

järnvägsstation, något i öster om Smålands artilleriregementes

kasern. I areal utgjorde dessa ägoområden, litt. N eu hektar 85 kvadratmeter

och litt. I tre hektar 61 ar 48 kvadratmeter eller sålunda tillhopa

fyra hektar 62 ar 33 kvadratmeter. Beträffande ägoslag uppgåves området

litt. N innehålla till bebyggande tjänlig åkerjord och området litt. I utgöras

av synnerligen god åkerjord, som ock för närvarande vunnit användning i

lantbruk. Båda ägorna utarrenderades av rektor under gemensamt arrende,

varav lian årligen uppbure 300 kronor. För år 1917 hade taxeringsvärdet

utgjort för området litt, N 2,000 kronor och för området litt. I 5,700 kronor

eller sålunda för hela löningsjorden 7,700 kronor.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition Nr 112.

Den 21 mars 1919 anbefallde Kungl. Maj:t i enlighet med kammarkollegiets

hemställan länsstyrelsen att, därest stadsfullmäktige förklarade sig villiga

att ikläda sig därmed förenade kostnader, föranstalta om värderingen av

ifrågavarande områden. Vid sålunda skedd värdering åsattes sedermera

ifrågavarande löningsjord ett värde av 38,663 kronor 40 öre. I en till länsstyrelsen

ställd skrivelse av den 22 oktober 1919, förklarade sig häruppå stadsfullmäktige,

vilka av länsstyrelsen anmodats avgiva yttrande över den verkställda

värderingen, villiga att såsom köpeskilling för ifrågavarande jordområden

erlägga de belopp, till vilka de sålunda värderats.

Över värderingen avgåvos yttranden av läroverkskollegiet, rektor, vederbörande

kontraktsprost och domkapitlet i Växjö samt ånyo av stadsfullmäktige

och kontraktsprosten, varjämte värderingsmännen vidare uttalade sig,

varefter länsstyrelsen med utlåtande av den 23 juni 1920 överlämnade handlingarna

i ärendet till Kungl. Maj:t.

lektor och läroverkskollegiet förklarade sig icke göra någon erinran mot

värderingen. Kontraktsprosten och domkapitlet med vilka länsstyrelsen instämde,

uttalade däremot, att, därest staden berättigades lösa jordarna, försäljningspriset

borde vara 10 proc. högre än det värde, som åsatts jordarna av

värderingsnämnden.

Ärendet remitterades härefter åter till kammarkollegiet, som i skrivelse till

länsstyrelsen den 27 oktober 1920 — med förklarande att kollegiet icke

kunnat bilda sig någon slutgiltig uppfattning om värdet å ifrågavarande

jordar och att kollegiet funnit de av kontraktsprosten framförda erinringarna

kunna förtjäna avseende — anmodade länsstyrelsen att låta verkställa utredning

angående värdena å sådana tomter, som vore belägna i ifrågavarande områden

angränsande delar av staden, samt de priser, som under senaste åren

betingats vid försäljning av tomter med därmed jämförligt läge, samt att

jämväl från staden införskaffa överskådlig karta över de av staden till förvärv

ifrågasatta områdena, varav kunde inhämtas områdenas läge i förhållande

till omkringliggande trakter av staden och eventuella trafikförbindelser.

Med utlåtande den 25 november 1921 överlämnade länsstyrelsen den infordrade

utredningen jämte kartor.

Länsstyrelsen anförde därvid, att de värden, som åsatts ifrågavarande jordområden,

visserligen kunde synas val låga men efter tillägg av 10 pioc.

dock torde i stort sett motsvara ett skäligt saluvärde, i synnerhet om hänsyn

toges till fördelen att få på en gång uppbära köpeskillingen samt till det

allmännyttiga ändamålet, att eu del gatuförhållanden bleve ordnade.

Vidare har kammarkollegiet i utlåtande till Kungl. Maj:t den 15 mars

1923 — med förklarande, att kollegiet biträdde länsstyrelsens värdesättning

av ifrågavarande områden — hemställt, det täcktes Kungl. Maj:t förklara

staden berättigad att för det av länsstyrelsen angivna pris inköpa samma

områden; dock att tillståndet skulle anses förfallet, om staden icke mom

ett år från dagen för Kungl. Maj:ts beslut begagnade sig av tillståndet.

Vidare förutsatte kollegiet, att Kungl. Maj:t ville förordna, att köpeskillingen

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj: t a proposition Nr 112. 13

skulle förvaltas av statskontoret med rätt tills vidare för rektor vid högre

allmänna läroverket i Jönköping att uppbära räntan å kapitalet, dock att

till kapitalet årligen skulle läggas en tiondel av det därå upplöpande räntebelopp.

Justitiekansler sämbetet, vars yttrande i ärendet jämväl inhämtats, har i utlåtande

den 21 april 1923 förklarat, att ur de synpunkter, ämbetet hade

att företräda, icke torde finnas något att erinra mot att Kungl. Maj:t föreläde

riksdag och kyrkomöte förslag till jordens försäljning till staden för av

länsstyrelsen angivet pris.

Byggnadsstyrelsen har därefter i utlåtande den 9 januari 1924 anfört, att,

då det med hänsyn till genomförandet av Jönköpings stadsplan syntes ur

det allmännas synpunkt fördelaktigt, att staden bleve ägare till ifrågavarande

markområden, och styrelsen icke hade något att erinra mot de angivna salupriserna

eller mot de av kammarkollegium föreslagna villkoren för försäljningen,

styrelsen tillstyrkte densamma.

Slutligen hava stadsfullmäktige i Jönköping i skrivelse till Kungl. Maj:t

den 28 maj 1924 — med åberopande av sin tidigare ansökning av den 23

maj 1914 — hemställt, att Kungl. Maj:t måtte förklara Jönköpings stad

berättigad att för det av länsstyrelsen föreslagna priset inköpa ifrågavarande

områden och däröver fritt förfoga.

Med stöd av den nu föreliggande grundliga utredningen i detta ärende

anser jag mig böra tillstyrka, att medgivande lämnas till ifrågavarande områdens

försäljning till Jönköpings stad. Beträffande priset torde jag böra

erinra om att värdet av jorden vid förenämnda värdering uppskattades till

38,663 kronor 40 öre samt att eu förhöjning härav med 10 proc. sedermera

ifrågasatts och jämväl av staden godtagits. Det sammanlagda salupriset

skulle alltså uppgå till 42,529 kronor 74 öre. Mot detta pris ävensom beträffande

villkoren i övrigt för försäljningen synes mig icke vara något att

erinra, dock torde priset böra avrundas till 42,530 kronor. Det torde böra

ankomma på Kungl. Maj:t att i sinom tid efter vederbörandes hörande

meddela närmare föreskrifter rörande försäljningen ävensom angående dispositionen

av försäljningsmedlen.

För att försäljning skall kunna äga rum, fordras emellertid, på grund

av stadgandena i § 4 av prästerskapets privilegier den 16 oktober 1723,

jämförda med § 114 regeringsformen, ej blott Kungl. Maj:ts och riksdagens

sammanstämmande beslut utan även bifall av allmänt kyrkomöte. Ärendet

bör således nu närmast underställas riksdagens prövning för att sedermera,

i händelse av bifall till nu föreliggande förslag, framläggas för det kyrkomöte,

som torde komma att sammanträda år 1925.

På grund av vad jag sålunda anfört hemställer jag, det täcktes Kungl.

Maj:t föreslå riksdagen medgiva,

Bihang till riksdagens protokoll 1925. 1 sand. 97 käft. (Nr 111—112.) 3

Departementschefen

.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition Nr 112.

att de inom Jönköpings stads planlagda område belägna,

rektor vid högre allmänna läroverket i Jönköping på lön

anslagna ägorna litt. I nr 40 och litt. N nr 25 må för ett

pris icke understigande 42,530 kronor och på de villkor i övrigt,

som Kungl. Maj:t äger bestämma, försäljas till Jönköpings

stad.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

behagar Hans Majestät Konungen lämna bifall och

förordnar, att proposition av den lydelse, bilaga till detta

protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

H. B. Hammar.

Stockholm 1925, Ivar Hseggströms Boktryckeri A. B.

250800

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1925:238 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående försäljning till Jönköpings stad av vissa rektor vid högre allmänna läroverket i Jönkö a1 i texten
  2. JoU 1925:45 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående försäljning till Jönköpings stad av vissa rektor vid högre allmänna läroverket i Jönköping på lön an a1 i texten