Sök i Ratio Lex

Angående löneoch pensionsreglering för befattningshavare vid rikets universitet samt karolinska mediko-kirurgiska institutet

1925-03-13 · 430 sidor, varav 396 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 396 av 430 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1925:115, Angående löneoch pensionsreglering för befattningshavare vid rikets universitet samt karolinska mediko-kirurgiska institutet

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl, Maj:ts proposition Nr 115.

1

Nr 115.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående löne- och pensionsreglering

för befattningshavare vid rikets universitet

samt karolinska mediko-kirurgiska institutet; given

Stockholms slott den 13 mars 1925.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Olof Olsson.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 13

mars 1925.

N ärvarande:

Statsministern Sandler, statsråden Olsson, Nothin, Svensson, Hansson,

Linders, Larsson, Wigforss, Möller, Levinson.

— — — — — — — — — — —- — — — — — — — — —---Löne- ochpen
sionsreglcring
Departementschefen,

slatsrådet Olsson anmäler frågan om löne- och pen- f°r ffaU~

" ’ ° . mngshavare

sionsreglering för befattningshavare vid rikets universitet samt karolinska vid rikets um

mediko-kirurgiska institutet och anför därvid följande: verst tet somt

° J karolinska

mediko kirurgiska

insti

Bihang till riksdagens protokoll 1925. 1 samt. 100 käft. (Nr 115.) 1 tutet.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 115.

Yttrande av

chefen för

finansdepartementet

den 31

december

1919.

I. Lönefrågans allmänna läge.

I och med att riksdagen år 1919 antog ett nytt avlöningsreglemente för

befattningshavare vid postverket, telegrafverket, statens järnvägar och statens

vattenfallsverk — de s. k. kommunikationsverken — blev frågan om en omreglering

av statens hela löneväsende aktuell.

I yttrande till statsrådsprotokollet över finansärenden den 31 december 1919

erinrade dåvarande statsrådet och chefen för finansdepartementet, hurusom

genom det avlöningsreglemente, som den 19 juni 1919 utfärdats för tjänstemän

vid kommunikationsverken, icke allenast ett gemensamt lönesystem för

ifrågavarande verk kommit till stånd utan även åtskilliga i lönetekniskt

hänseende nya principer vunnit tillämpning. Vid fastställandet av den definitiva

löneregleringen för nämnda fyra verk hade tagits till utgångspunkt det

prisläge, som att döma av stegringarna i levnadskostnaderna under åren

närmast före världskrigets utbrott, skulle under normala förhållanden vara

rådande i början av 1920-talet; varvid emellertid förutsatts, att, efter framställning

till 1920 års riksdag, en reduktion av dyrtidstillägget, i förhållande

till vad för statens övriga befattningshavare skulle gälla, komme att vidtagas

för de nämnda fyra verkens personal.

Det nya lönesystemets genomförande för kommunikationsverken måste —

efter vad departementschefen vidare framhöll — givetvis framkalla spörsmålet,

huruvida nämnda system och därmed förknippade nya löneprinciper

borde överföras och komma i tillämpning inom andra grenar av den civila

statsförvaltningen; önskemål och krav i sådant hänseende hade ock från

olika håll givit sig tillkänna; och för egen del fann departementschefen starka

skäl tala för att, med sålunda given utgångspunkt, en allmän revision nu

komme till stånd rörande de inom övriga grenar av den civila statsförvaltningen

gällande löneregleringar med därtill hörande villkor och bestämmelser.

Beträffande ordningen och sättet för den allmänna revisionen syntes det

departementschefen vara mest ändamålsenligt, att början gjordes med utarbetande

av förslag till ny definitiv lönereglering för dels statsdepartementen

och de centrala ämbetsverk, vilkas avlöningsförhållanden i huvudsak

anslöte sig till den s. k. statskontorstypen, dels någon av de lokala förvaltningarna;

bland de sistnämnda syntes i första hand fångvårdsstaten böra

ifrågakomma.

I anslutning härtill Uppdrog Kungl. Maj:t åt 1902 års löneregleringskommitté

att verkställa utredning, i enlighet med givna direktiv, beträffande ny

opaginerad Kontrollera mot PDF

a

Kungl. Maj ds proposition Nr 115.

definitiv lönereglering för befattningshavare vid statsdeparterneuten, centrala

ämbetsverk och fångvårdsstatcn.

Efter det löneregleringskommittén avgivit utlåtande och förslag beträffande

lönereglering för befattningshavare vid statsdepartementen och centrala ämbetsverk,

blev på grundval av detta förslag framställning i ämnet förelagd

1921 års riksdag, vilken framställning i huvudsak av riksdagen bifölls.

Likaså ladcs kommitténs förslag beträffande fångvårdsstaten till grund för

framställning till 1921 års riksdag, vilken framställning ävenledes blev i

huvudsak av riksdagen bifallen. Under detta och de följande åren hava i

huvudsaklig anslutning till samma principer löueregleringar genomförts för,

bland andra, domänverkets personal, diplomatisk och konsulär personal, försvarsväsendets

personal, befattningshavare vid riksdagens verk, vid tullstaten,

vid statens hospital och asyler samt vid lots- och fyrstaten.

Efter erinran om då föreliggande löneregleringsförslag framhöll i yttrande

till statsrådsprotokollet över finansärenden den 3 december 1920 dåvarande

statsrådet och chefen för finansdepartementet, hurusom ännu återstode stora

grenar av den civila statsförvaltningen, vilka icke berördes av löneregleringskommitténs

ovannämnda förslag.

Det vore i hög grad önskligt, att löneregleringsarbetet beträffande ännu

återstående förvaltningsgrenar påskyndades i görligaste mån, så att förslag i

ämnet om möjligt kunde föreläggas 1922 års riksdag. De härför erforderliga

utredningarna vore emellertid av den omfattning, att desamma icke kunde,

därest nämnda syfte skulle vinnas, anförtros åt en enda kommitté eller sakkunnignämnd.

Såsom i ovanberörda yttrande den 31 december 1919 antyddes

av dåvarande chefen för finansdepartementet, syntes det bliva nödvändigt

att avskilja vissa grupper av befattningshavare, och hade det i sådant hänseende

synts ändamålsenligast, att utredningen rörande personalen vid högre

och lägre läroanstalter anförtroddes åt särskilda kommittér. Efter vad chefen

för ecklesiastikdepartementet meddelat, hade han ock för avsikt att senare

samma dag framlägga förslag i detta syfte.

Efter gemensam beredning med cheferna för försvars-, social-, finans-,

jordbruks- och handelsdepartementen erinrade i yttrande till statsrådsprotokollet

över ecklesiastikärenden den 3 december 1920 dåvarande statsrådet

och chefen för ecklesiastikdepartementet om vad chefen för finansdepartementet

samma dag förut anfört.

Departementschefen framhöll, hurusom, då uppdrag givits åt 1902 års

löneregleringskommitté att verkställa utredning beträffande ny definitiv lönereglering

för ett stort antal förvaltningsgrenar, lydande under skilda huvudtitlar,

han funne det vara i hög grad angeläget, att även det särskilda utredningsarbetet

beträffande högre och lägre undervisningsanstalter snarast

möjligt påbörjades. Från olika lärarkorporationer hade till Kungl. Maj:t inkommit

framställningar med önskemål i antydd riktning. I och med att

såsom utgångspunkt skulle tjäna det för kommunikationsverken fastställda

Ny lönereglering

för befattningshavare

vid

statsdepartementen,

centrala

ämbetsverk

m. fl.

yttrande av

chefen för

finansdepartementet

den 3

december

1920.

yttrande av

chefen för

ecklesiastikdepartementet

den 3

december

1920.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 115.

avlöningsreglementet med där upptagna lönebelopp, skulle följaktligen de

nya avlöningsbelopp, som kunde komma att föreslås för olika grupper av

befattningshavare, komma ait — såsom skett för kommunikationsverken —

anpassas efter det prisläge, som, att döma av stegringarna i levnadskostnaderna

under åren närmast före krigets utbrott, skulle under normala förhållanden

varit rådande i början av 1920-talet.

Det utredningsarbete beträffande högre och lägre läroanstalter, vars igångsättande

departementschefen följaktligen var angelägen tillstyrka, vore emellertid

så omfattande, att, därest förslag i ämnet skulle — såsom han funne

högeligen önskvärt — kunna föreläggas 1922 års riksdag, det med nödvändighet

syntes böra fördelas på två olika kommittéer. Departementschefen erinrade

dessutom om de olikartade förhållanden såväl i avseende å arbetsuppgifter

som i övrigt, vilka vore rådande mellan läroanstalter av högskoletyp

å ena och övriga läroanstalter å andra sidan, vilka gjorde ett särskiljande

av löneregleringsspörsmålen beträffande nämnda två grupper av anstalter i

mer än ett hänseende önskligt.

Den kommitté, vilken skulle hava till uppgift att med ovan angiven utgångspunkt

framlägga förslag till ny definitiv lönereglering för den förra

gruppen av läroanstalter, skulle hava att i främsta rummet ägna sin uppmärksamhet

åt universiteten i Uppsala och Lund samt karolinska medikokirurgiska

institutet.

Till dessa bolde anslutas dels vissa institutioner av högskolekaraktär, lydande

såväl under ecklesiastikdepartementet som under jordbruksdepartementet,

dels ock åtskilliga anstalter och institutioner, för vilkas befattningshavare

avlöningsförmånerna nu vore reglerade i anslutning till vad som

gällde för motsvarande tjänstinnehavare vid universiteten. Så borde enligt

departementschefens mening det löneregleringsarbete, som skulle påvila

ifrågavarande kommitté, avse —- frånsett de nyss nämnda — följande institutioner:

de under ecklesiastikdepartementet lydande naturhistoriska riksmuseum,

konstakademien med konsthögskolan, musikaliska akademien, tandläkariustitutet,

1''armaceutiska institutet, tekniska högskolan, Chalmers tekniska

institut och gymnastiska centralinstitutet: de under jordbruksdepartementet

lydande centrala:.stalten för försöksväsendet på jordbruksområdet, skogshögskolan,

statens skogsförsöksanstalt, veterinärhögskolan och veterinärbakteriologiska

anstalten; samt de under socialdepartementet hörande undervisningsanstalterna

för barnmorskor och de till medicinalstyrelsen anknutna bakteriologiska,

rättskemiska och farmaceut iska laboratorierna.

För att de ifrågasatta utredningsarbetena snarast möjligt skulle nå ett positivt

resultat, borde desamma inskränka sig till rent lönetekniska frågor och

sålunda bortse från organisatoriska spörsmål. Fn ny definitiv lönereglering

för ifrågavarande personal måste givetvis återverka på frågan om personalens

pensionsförhållanden. Utan att vilja närmare ingå på pensionsfrågan ville

departementschefen allenast påpeka, att då det gällde nya definitiva löneregleringar

av nu ifrågavarande natur, det ej torde kunna undvikas att jämväl

taga under övervägande, huruvida och i vilken utsträckning mot löneregleringen

svarande åtgärder borde vidtagas beträffande pensioneringen.

Departementschefen ansåge sig vidare böra framhålla, att, då en viss enhetlighet

■— i sig själv given med hänsyn till den gemensamma utgångspunkten

— vore i hög grad önsklig i avseende å de jämsides fortlöpande

utredningsarbetena på ifrågavarande område, de båda kommittéerna borde

såväl söka åstadkomma, där så erfordrades, ett samarbete sinsemellan som

opaginerad Kontrollera mot PDF

r>

Kunyl. Maj-.ts proposition Nr 115.

ock, i den män så litte sig göra, söka kontakt med do arbeten, som bcdreves

av 1902 års löneregleringskommitté.

I enlighet med departementschefens hemställan uppdrog Kungl. Maj:t åt

en kommitté av fem personer att, i anslutning till vad ovan anförts, verkställa

utredning och avgiva förslag rörande ny definitiv lönereglering för befattningshavare

vid rikets universitet och karolinska institutet in. fl. förut

angivna högskolor och vetenskapliga inrättningar. Till ordförande och ledamöter

i kommittén förordnade Kungl. Maj:t vid kommitténs tillsättande:

till ordförande ledamoten av riksdagens första kammare, överdirektören J. L.

Widell och till övriga ledamöter professorn vid universitetet i Uppsala Th.

Engströmer, ledamoten av riksdagens första kammare N. A. Nilsson i Kabbarp,

professorn vid tekniska högskolan, K. W. Palmser och ledamoten av

riksdagens första kammare, redaktören A. Pers. Sedan Engströmer avsagt

sig uppdraget, förordnade Kungl. Maj:t den 11 februari 1921 i hans ställe

till ledamot av kommittén professorn vid universitetet i Uppsala K. F. Johansson.

I kommitténs arbeten, i vad de avsåge universiteten och karolinska

institutet, deltogo dessutom de av chefen för ecklesiastikdepartementet

jämlikt nådigt bemyndigande tillkallade representanterna för universitetet i

Lund, professorn därstädes'' C. G. Björling och för karolinska institutet, professorn

därstädes G. Hedrén.

Genom beslut den 17 december 1920 uppdrog Kungl. Maj:t därefter åt

samma kommitté att jämväl verkställa utredning angående ny lönereglering

för befattningshavare vid lantbruksinstitutet vid Ultuna samt lantbruks- och

mejeriinstitutet vid Alnarp.

Vid behandlingen av kommitténs uppdrag i övrigt deltogo i kommitténs

överläggningar de av chefen för ecklesiastikdepartementet jämlikt nådigt bemyndigande

tillkallade representanterna för vissa av ovan angivna fackhög

skolor och vetenskapliga anstalter, nämligen för de bakteriologiska, rättskemiska

och farmaceutiska laboratorierna medicinalrådet F. G. Bissmark,

för naturhistoriska riksmuseet intendenten, professorn A. J. E. Lönnberg, för

konstakademien med konsthögskolan akademiens preses, professorn I. G.

Clason, för musikaliska akademien akademiens sekreterare, professorn O. J.

M. Morales, för Chalmers tekniska institut institutets rektor, professorn B.

H. Grauers, för gymnastiska centralinstitutet överläraren därstädes, överstelöjtnanten

S. A. Drakenberg, för centralanstalten för försöksväsendet på

jordbruksområdet professorn II. G. Söderbaum, för lantbruksinstituten vid

Ultuna och vid Alnarp rektorn vid förstnämnda institut, professorn J. A.

Sjöström, för skogshögskolan och statens skogsförsöksanstalt skogshögskolans

rektor, professorn A. N. H. Wahlgren samt för veterinärhögskolan och veterinärbakteriologiska

anstalten veterinärhögskolans rektor, professorn J. G.

H. Vennerholm.

Det förslag, kommittén i enlighet med angivna riktlinjer framlagt, föreligger

i två betänkande!!, det ena avgivet den 29 november 1921 och avse
-

I fogshulontax

löne.rcgleringskom

mitté.

s. 6 Kontrollera mot PDF

1923 och

1924 årens

riks dagar.

6 Eungl. Maj-.ts proposition Nr 115.

ende universiteten och karolinska institutet, det andra avgivet den 6 juni

1922 och berörande övriga av kommittén behandlade högskolor och vetenskapliga

anstalter.

Över det förstnämnda betänkandet hava utlåtanden avgivits dels av universitetskanslern

efter hörande av vederbörande akademiska myndigheter,

dels ock av statskontoret samt av kammarkollegiet. Kanslerns yttrande är

dagtecknat den 23 augusti 1922 och inkom till ecklesiastikdepartementet den

1 september samma år.

I anledning av det senare betänkandet hava utlåtanden avgivits av vederbörande

akademier, myndigheter och styrelser ävensom av statskontoret,

Dessa utlåtanden inkommo till ecklesiastikdepartementet under senare delen

av år 1922 och under loppet av år 1923, det sista i december sistnämnda år.

Vid 1923 års riksdag hade inom riksdagens båda kamrar motioner väckts,

vilka gingo ut på beredande av ett extra lönetillägg för budgetåret 1923—

1924 åt professorerna och vissa med dem likställda befattningshavare vid

universiteten i Uppsala och Lund samt vid karolinska institutet.

I anledning av de i ämnet väckta motionerna anvisade riksdagen för budgetåret

1923—1924 ett tillfälligt lönetillägg — till beloppet något mindre än

vad i motionerna äskats — åt professorerna vid universiteten och karolinska

institutet ävensom, i den mån Kungl. Maj.t efter prövning funne sådan löneförbättring

böra tillkomma dem, åt professorerna vid tekniska högskolan och

intendenterna vid naturhistoriska riksmuseet.

Riksdagen anförde i sin skrivelse i ämnet (nr 231) bland annat:

Otvivelaktigt ter sig ställningen för ifrågavarande befattningshavare i löneavseende

för närvarande ur flera synpunkter ogynnsam. Det synes riksdagen

billigt, att åtminstone i eu viss utsträckning gottgörelse lämnas dem

för det mindre tillfredsställande läge, vari de försatts genom att deras löner

ännu icke blivit reglerade.

Riksdagen bar icke förbisett, att gottgörelsen ingalunda kommer alla dem

till del, som blivit försatta i ett mindre förmånligt läge genom att löneregleringen

för universiteten och vissa med dem i löneavseende jämställda vetenskapliga

institutioner och läroanstalter icke hunnit genomföras. Att märka

är härvid emellertid, att för de lägst avlönade befattningshavarna vid dessa

inrättningar dylik ersättning i annan ordning föreslagits genom Kungl. Maj:ts

proposition, nr 138, angående tillfälliga lönetillägg åt vissa vaktmästare och

med dem jämförliga befattningshavare. Riksdagen vill också framhålla, att

den nu av riksdagen på föranledande av enskilda motioner vidtagna åtgärden

är ^av endast provisorisk natur i avvaktan på genomförandet av en definitiv

lönereglering. I detta hänseende anser sig riksdagen emellertid böra

uttala en bestämd förväntan, att förslag rörande dylik lönereglering för

ifrågavarande institutioner framlägges till 1924 års riksdag.

Vid anmälan den 2 januari 1924 av de frågor, som tillhörde regleringen

för budgetåret 1924—1925 av utgifterna under riksstatens åttonde huvudtitel,

berörde min företrädare i statsrådsämbetet frågan om beredande av

bättre avlöningsförmåner för vissa befattningshavare vid universiteten och

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kun g l. Maj:ts proposition Nr 115.

andra med dem i viss män jämförliga institutioner och läroanstalter. lian

yttrade därvid, bland annat:

Tyvärr hava de statsfinansiella förhållandena omöjliggjort ett framläggande

för 1924 års riksdag av en tillfredsställande lönereglering för de nu

ifrågavarande vetenskapliga institutionerna och anstalterna. Jag önskar framhålla,

att under de överläggningar i ärendet, som försiggått, det synts mig

med fog kunna ifrågasättas, huruvida överhuvud eu lönereglering för universiteten

och jämförliga anstalter bör, åtminstone i allo, anpassas efter det

från kommunikationsverkens område ursprungligen hämtade avlöningssystem,

som för närvarande utmärker de senaste civila löneregleringarna.

Men om sålunda för ögonblicket en definitiv lönereglering får anses utesluten,

blir det så mycket nödvändigare att här vidtaga någon åtgärd, som

är ägnad att avhjälpa åtminstone de väsentligaste olägenheterna.

I proposition nr 109 framlades därefter för 1924 års riksdag förslag om

beredande för budgetåret 1924—1925 av ett provisoriskt lönetillägg åt professorer

och vissa andra befattningshavare vid universiteten och karolinska

institutet, åt föreståndaren för statens institut för rasbiologi, intendenter vid

naturhistoriska riksmuseet och professorer vid tekniska högskolan ävensom

åt vissa lärare vid konsthögskolan, farmaceutiska institutet, Chalmers tekniska

institut och gymnastiska centralinstitutet.

Vid anmälan av detta sistnämnda ärende inför Kungl. Maj:t i statsrådet

den 29 februari 1924 gav föredragande departementschefen uttryck åt den

livliga förhoppningen, att ett definitivt förslag på området skulle kunna

föreläggas 1925 års riksdag. Ifrågavarande proposition blev med vissa jämkningar

bifallen av riksdagen, dock allenast i vad den avsåg befattningshavare

vid universiteten och karolinska institutet, rasbiologiska institutet,

naturhistoriska riksmuseet och tekniska högskolan. Förslaget angående lönetillägg

åt vissa befattningshavare vid konsthögskolan, farmaceutiska institutet,

Chalmers tekniska institut och gymnastiska centralinstitutet avslogs av riksdagen,

som därvid anförde:

Denna grupp befattningshavare var icke inbegripen i delaktighet av det

utav 1923 års riksdag beslutade lönetillägget. Riksdagen, som anser den

ståndpunkt, nämnda riksdag intog i fråga om omfattningen av förevarande

löneförmån eller att densamma borde begränsas till representanterna för våra

främsta vetenskapliga institutioner, universiteten och karolinska institutet

samt de med dessa jämförbara naturhistoriska riksmuseet och tekniska högskolan,

allt fortfarande äga fog för sig, har måst ställa sig i hög grad tveksam

inför Kungl. Maj:ts förslag att utsträcka denna förmån till hart när

alla befattningshavare med professors namn och tjänsteställning. Utan att

vilja underskatta betydelsen för landet av den verksamhet, som utövas av

sistnämnda befattningshavare, har riksdagen dock icke funnit deras ställning

vara sådan, att den med nödvändighet betingar likställighet i nu förevarande

hänseende med professorerna vid universiteten och vid de med universiteten

jämförbara institutionerna. Konsekvenserna av det betraktelsesätt, som ligger

till grund för Kungl. Maj:ts proposition, kunna bliva många och vittgående,

ej endast i ekonomiskt utan även i andra avseenden.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Yttrande av

chefen för

ecklesiastikdepartementet

den 2 jaowiri

1925.

Kung!. Maj:ts proposition Nr Ilo.

Vid 1924 års riksdag blev emellertid vidare behovet av en snar lönereglering

för universitetens personal yttermera med styrka framhållet. I två

mom riksdagen väckta likalydande motioner hemställdes, att riksdagen ville

vid anmälan av sitt beslut i anledning av Ivungl. Maj:ts proposition nr 109

giva uttryck åt den bestämda förväntan, att förslag till definitiv lönereglering

för universiteten och karolinska institutet bleve förelagd 1925 års riksdag.

Vid anmälan av sitt beslut i anledning av Kung! Maj:ts förenämnda proposition

nr 109 anförde riksdagen i sin skrivelse nr 260 bland annat:

Att ett förslag till definitiv lönereglering för universiteten och med dem

jämförliga vetenskapliga institutioner icke blivit för 1924 års riksdag framja£b

synes riksdagen vara att i hög grad beklaga. Riksdagen anser sig

hava så mycket större anledning att fästa sin uppmärksamhet vid att så ej

skett, som riksdagen år 1923 uttalade en bestämd förväntan, att ett dylikt

förslag måtte föreläggas 1924 års riksdag. Riksdagen vill emellertid erinra

om den av departementschefen uttryckta förhoppningen, att ett definitivt,

förslag i ämnet måtte kunna töreläggas 1925 års riksdag, samt i anledning

såväl av vad sålunda förekommit som ock av vad i ovanberörda motioner

anförts, giva uttryck åt siu bestämda förväntan, att från Kungl. Maj:ts sida

förslag till definitiv lönereglering för lärare vid universiteten m. m vardeT

förelagt 1925 års riksdag.

\ id anmälan den 2 januari 1925 av de frågor, som beröra regleringen

av utgifterna under riksstatens åttonde huvudtitel för budgetåret 1925-- 1926, yttrade jag i nu förevarande spörsmål, bland annat:

Saval i betraktande av vad sålunda förekommit som med hänsyn till sakens

vikt anser jag det vara uppenbart, att man bör med det snaraste taga

ställning till frågan om eu definitiv lönereglering för ifrågavarande befattningshavare.

Jag har då först haft att taga i övervägande, huruvida ett

förslag i detta hänseende bör omfatta samtliga de institutioner, som inbegripas

i de två senast berörda kommittébetänkandena.

De befattningshavare, vilkas lönefråga härvid träder i förgrunden, äro professorerna

och de med dem jämförliga tjänstinneliavarna vid de olika högskolorna

och institutionerna. Som bekant råder för närvarande eu viss

gradering i lönehänseende mellan olika slag av professorer, och kommittén

har i sina förslag i stort sett bibehållit den nuvarande differentieringen i

detta hänseende. Tvekan synes mig emellertid alltjämt kunna råda, huruvida

den löneställning, som de olika befattningshavarna vid ifrågavarande

institutioner nu intaga eller som blivit för dem föreslagen, vid jämförelse såväl

mellan dessa befattningshavare inbördes som med motsvarande funktionärer

vid universiteten är på alla punkter lämplig och väl avvägd. I

detta hänseende torde eu närmare undersökning få anses påkallad, och det

synes mig angeläget, att den ram, inom vilken denna undersökning har att

röra sig, bliver så vid som möjligt, Jag har därför kommit till den uppfattningen,

att ett lönereglerings förslag nu bör taga sikte endast på tafattningshavarna

vid universiteten och karolinska institutet samt att en närmare

omprövning bör ägnas spörsmålet, i vilket förhållande i lönehänseende de

vid fack högskolorna och de vetenskapliga institutionerna utom universiteten

anställda befattningshavarna, i fiämsta rummet professorerna och de med dem

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kutigl. Maj-.ts proposition Nr 115. 9

jämförliga tjänstinnehavarna böra ställas såväl inbördes som gent emot universitetens

befattningshavare.

Redan i universitetens ställning och uppgift i och för sig finner jag dessutom

skäl till att i nu förevarande hänseende särskilja desamma och låta löneregleringsförslaget

allenast omfatta de vid dem knutna tjänsterna. Universiteten

och karolinska institutet hava av ålder bland våra vetenskapliga

institutioner intagit en central ställning. Ej endast den omständigheten, att

de varit och alltjämt äro de mest betydelsefulla härdarna för landets vetenskapliga

odling, utan jämväl deras dubbla uppgift av forskningsinstitut och

ut bildningsanstalter för arbetare på ett flertal av samhällslivets områden, gör,

att de i förhållande till fackhögskolorna intaga eu särställning, lik-om de

även genom sin yttre byggnad och sitt inre samband i viss mån utgöra en

sluten enhet.

Jag har följaktligen för avsikt att utverka Kungl. Maj:ts medgivande till

framläggande redan för den nu instundande riksdagen av förslag till definitiv

löne- och pensionsreglering för universiteten och karolinska institutet. Frågan

härom är emellertid dels beroende på vissa på finansdepartementets föredragning

liggande löne- och pensionsärenden av principiell natur, dels ock i övrigt

ej fullt utredd, vadan jag anhåller att längre fram under riksdagens lopp få

återkomma till densamma.

Under åberopande av vad jag sålunda anfört hemställde jag under respektive

punkterna 62, 70, 84 och 256, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att, i avbidan på proposition angående löne- och pensionsreglering för befattningshavare

vid universiteten i Uppsala och Lund samt karolinska institutet,

beräkna för Uppsala universitet ordinarie anslag till belopp av

1.735.000 kronor samt ett extra anslag av 23,105 kronor, för Lunds universitet

ordinarie anslag till belopp av 1,490,000 kronor samt ett extra anslag

av 43,285 kronor, för karolinska institutet ordinarie anslag till belopp av

545.000 kronor samt ett extra anslag av 80,200 kronor ävensom i avseende

å åttonde huvudtitelns ordinarie förslagsanslag till ålderstillägg ett belopp av

240.000 kronor. Vad jag sålunda hemställt blev av Kungl. Maj:t bifallet.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Eungl. Maj ds proposition Nr. 115.

Löneregle

ringskom
mittén.

II. Allmänna löneprinciper.

Frågan om det allmänna civila avlöningsreglementets tillämpning

å befattningshavare vid universiteten i Uppsala och

Lund samt karolinska institutet.

Innan jag närmare ingår på det föreliggande ämnet anser jag mig böra

till skärskådande upptaga de allmänna löneprinciper, på vilka det av högskolornas

löneregleringskommitté framlagda förslaget är uppbyggt. Så mycket

större anledning anser jag mig hava att mer ingående dröja härvid, som

dessa principer blivit från särskilt de akademiska myndigheterna underkastade

en ingående kritik, och det torde kunna antagas, att man häri har att söka

en av de bidragande orsakerna till uppskovet med lönefrågans framläggande

för riksdagen.

Kommitténs förslag vilar på den grundsatsen, att befattningshavarna vid

samtliga nu ifrågavarande högskolor och institutioner böra inordnas i det

allmänna för tjänstemän vid statsdepartementen och de centrala ämbetsverken

fastställda avlöningsreglementet. Principerna i detta avlöningsreglemente

förutsätter jag vara alltför kända för att jag i detta sammanhang behöver

närmare redogöra för desamma. De allmänna synpunkter, kommittén anlägger

på frågan särskilt om det allmänna civila avlöningsreglementets anpassande

på personalen vid högskolorna, sammanfattar kommittén på följande sätt:

Den första fråga, till vilken kommittén haft att taga ståndpunkt, har gällt,

huruvida de befattningshavare, för vilka kommittén har att framlägga förslag

till ny definitiv lönereglering, lämpligen borde inordnas under det för de

centrala verken gällande avlöningsreglementet eller huruvida för nämnda

befattningshavare borde uppgöras ett särskilt avlöningsreglemente. Visserligen

kunde med hänsyn till de säregna tjänstgöringsförhållanden, som äro rådande

särskilt för lärarkåren vid universiteten och övriga högskolor, den senare

anordningen måhända synas lämpligast. Då kommittén likväl funnit sig

böra förorda, att det för de centrala verken gällande avlöningsreglementet

utsträckes att gälla jämväl här ifrågavarande befattningshavare, har kommittén

framför allt tagit sikte pa den större enhetlighet och reda i avlöningsförhållandena,

som på så sätt skulle vinnas. De olägenheter, som onekligen äro

med en sådan anordning förenade, kunna övervinnas, om i en särskild författning

de avvikande bestämmelser meddelas, som för vissa befattningshavare

kunna finnas erforderliga. Kommittén vill härvid erinra om att enligt

beslut av 1921 års riksdag jämväl utrikesrepresentationen inordnats under

det allmänna avlöningsreglementet och att man även här valt utvägen att

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj-.ts proposition Nr ll.r>.

i eu särskild författning sammanföra de specialföreskrifter, som för dessa

befattningshavare varit påkallade.

I likhet med vad som vid 1921 års lönereglering skett för de tjänstemän,

som inbegripits under samma lönereglering, torde i samband med förevarande

lönereglering tjänstgöringstidens längd, där denna är kortare än sju timmar

dagligen, böra utsträckas till nämnda timantal för all den ordinarie personal,

för vilken en sådan utsträckning av tjänstgöringstiden lämpligen kan vidtagas.

Att likväl den egentliga lärarpersonalen icke kan inbegripas härunder

ligger i sakens natur, då dess tjänstgöring måste ordnas efter helt andra

grunder. Detta utesluter dock icke, att i vissa fall eu utsträckning av jämväl

lärares tjänstgöring både kan och bör sko vid en ny lönereglerings genomförande.

Vad särskilt högskolornas lärare angår måste man dock härvid

framgå med synnerlig försiktighet, då eu ökning för dem av antalet undervisniugstimmar

i veckan lätteligen skulle kunna medföra en sänkning av

den meddelade undervisningens vetenskapliga halt. Alldeles särskilt synes

detta böra gälla för universitetsprofessorerna. Dessas verksamhet är icke

inskränkt till att meddela undervisning, utan en lika viktig uppgift för dem

är att bedriva ett vetenskapligt forskningsarbete. Att genom ett ökande av

undervisningsskyldigheten minska möjligheterna för sistnämnda verksamhet

skulle enligt kommitténs mening vara i hög grad olyckligt. Kommittén har

därför ansett sig icke böra föreslå någon utsträckning av undervisningsskyldigheten

för universitetsprofessorerna och med dem närmast jämförliga

lärare. Däremot förutsätter kommittén, som ovan nämnts, att för all annan

ordinarie personal än lärarpersonalen vid de anstalter, som äro föremål för

kommitténs behandling, den normala dagliga arbetstiden fastställes till sju

timmar. Jämväl för vissa lärare torde emellertid någon ökning av tjänstgöringens

omfattning kunna utan olägenhet genomföras. Kommittén har

dock i detta avseende endast undantagsvis ansett sig böra framställa direkta

förslag, då förevarande fråga synes böra göras till föremål för eu mera

ingående utredning, än som varit möjlig för kommittén att åstadkomma.

Skulle eu ökning av tjänstgöringen visa sig påkallad för en eller annan

lärare eller någon grupp av sådana, bör givetvis en sådan ökning kunna

genomföras även efter den nya löneregleringens ikraftträdande, utan att

härigenom får framkallas krav på ytterligare löneförbättring.

Huru kommittén söker i olika detaljer genomföra nämnda löneprinciper

får jag tillfälle att i det följande närmare beröra. Jag vill emellertid redan

nu påpeka det avsteg från en av de bärande grundsatserna i kommunikationsverkens

lönesystem, som kommittén ansett sig böra taga, nämligen

härutinnan att kommittén föreslagit, att samtliga universitetsprofessorer

men ej andra lärare eller med professorerna nu i löneavseende likställda

befattningshavare — skola åtnjuta lön efter den ortsgrupp, till vilken Stockholm

hän föres.

I anslutning till sin ovan uttalade uppfattning har kommittén framlagt

förslag till dels kungörelse angående tillämpning å tjänstemän vid universiteten

i Uppsala och Lund samt vid karolinska mediko-kirurgiska institutet

av det civila avlöningsreglementet, dels kungörelse angående tillämpning å

tjänstemän vid vissa fackhögskolor och andra vetenskapliga anstalter av

samma avlöningsreglemente. I nämnda kungörelseförslag äro upptagna den

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Myndig
heternas
yttranden
-

juridiska

fakulteten i

Uppsala.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 115.

mängd från avlöningsreglementet avvikande specialbestämmelser, som äro

erforderliga, därest avlöniugsreglementet skall äga generell tillämpning å

ifrågavarande befattningshavare.

Härjämte har kommittén framlagt förslag till lag om ändrad lydelse av

vissa paragrafer i lagen den 9 december 1910 om reglering av prästerskapets

avlöning ävensom förslag till ändrad lydelse av § 11 i kungl. förordningen

den It juli 1862 angående allmänt ordnande av prästerskapets inkomster.

Dessa båda sistnämnda förslag äro betingade av kommitténs uppfattningom

avlöningsreglementets tillämpning å jämväl de professorer, vilka äro

innehavare av prebendepastorat.

Kommitténs förslag att söka. anpassa det nya lönesystemet och det civila

avlöningsreglementets bestämmelser på den vid universiteten och andra

vetenskapliga institutioner knutna personalen har särskilt från universitetens

sida mött en rätt stark kritik. Men även av andra myndigheter hava betänkligheter

anförts mot ett dylikt förslag.

Då fråkall härom är av i viss mån grundläggande betydelse för en ny

definitiv lönereglering, finner jag det vara på sin plats att närmare redogöra

för de synpunkter, som härvid kommit till uttryck från de i ämnet hörda

myndigheternas sida.

Juridiska fakulteten vid universitetet i Uppsala yttrar härutinnan, bland

annat, följande:

Det vill synas som om den rent lönetekniska fördel, kommittén åsyftar,

vunnits med åsidosättande av reella universitetsintressen av långt större

betydelse för det allmänna. Alldeles särskilt är detta förhållandet vad angår

den för fakulteten föreliggande huvudfrågan eller den ställning i löneavseende,

som enligt förslaget beredes innehavare av professur inom fakulteten.

Beträffande först tillämpningen å professor av den allmänna löneplanen i

ovannämnda avlöningsreglemente, hava kommitterade själva anfört bindande

skäl för att frångå densamma i fråga om ortsgrupperingcn. Men även i

långt viktigare avseenden kommer löneplanen i sin tillämpning å professor

att framstå såsom artificiell eller leda till oantagliga konsekvenser.

Av lönereglementet för den civila centralförvaltningen är det icke endast

löneplanen, som i fråga om universitetspn.fessurerna framstår såsom artificiell

Aven reglementets övriga lönebestämmelser sakna här reellt underlag i sådan

omfattning, att fakulteten måste avstyrka förslaget att göra dem tillämpliga

vid dessa befattningar. Detta torde framgå redan av följande kortfattade

anmärkningar.

Skulle bestämmelsen i 1B § 3 mom., såsom kommitterade mena, medföra

möjlighet till tvångsförflyttning från en lärostol till eu annan, så bör erinras,

att detta komme i strid mot universitetsstatuternas föreskrifter om förfarandet

vid professorstillsättningar, och bestämmelsen måste betecknas som för

universitetet och arbetet vid detsamma högeligen olämplig. En tillfredsställande

reglering av de förhållanden, som avses i 15, 17 och 18 §§, kan

icke genomföras beträffande professor utan att särskild hänsyn tages till det

vetenskapliga arbetets egenskap av eu fortgående prestation i ämbetet. Då.

sålunda i 15 § stadgas rätt för ämbetsman att uppbära oavkortad lön för

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Mnj:ts proposition Nr 110.

(lön tid, »vilken lian med vederbörligt medgivande använt för att utom sin

tjänstgöringsort göra iakttagelser eller idka studier, som kunna tjäna verkets

intressen», vore det orimligt att icke tillämpa samma grundsats i händelse

professor utom tjänstgöringsorten utför vetenskapligt arbete. Men även i

det fall, att professor beviljas ledighet för vetenskapligt arbete och ut lör

detta å tjänstgöringsorten, leda ifrågavarande avdragsbestämmelser till otillfredsställande

resultat. Enligt kommittén skulle 18 § tillämpas, därest

professor bibehölle någon del av de löpande göromålen, t. ex. deltoge i handläggningen

av de administrativa ärendena i fakultet och konsistorium, eljest

17 §. Likväl är professor i dessa fall mera likställd med hovrättsrådet eller

byråchefen, vilken för beredningen av visst mål eller ärende erhåller ledighet

från övriga göromål: ledigheten innebär icke partiell befrielse från arbete,

utan hela arbetskraftens koncentration på särskild uppgift i det allmännas

tjänst. Bestämmelsen i 16 § om tjänstledighetsavdrag vid sjukdom är i sin

tillämpning ft professor oklar, enär det icke låter sig göra att i den uppställda

tidsbegränsningen av 45 dagar inberäkna de ferier, vilka professor

åtnjuter »i stället för» semester, men vilka till övervägande del upptagas av

vetenskapligt arbete. Framför allt passar bestämmelsen icke till de faktiska

förhållanden, under vilka professorstjänsten fullgöres. Eller vad skulle det

hava för mening att tillämpa ett efter dag beräknat löneavdrag å eu tjänstgöring,

där en på grund av sjukdom inställd föreläsning kan hållas eu

följande dag eller innehållet i en förberedd föreläsningsserie i stället får

koncentreras på återstående timantal eller där en inställd tentamen återstå!’

att fullgöra efter förfallets upphörande, där med ett ord undervisnings- och

examinationsgörornålen kvarstå såsom skyldigheter sitt utföra ända till den

gräns, där de verkligen blivit fullgjorda av särskilt förordnad vikarie? Dessutom

föreligger den väsentliga skillnaden, att professors ifrågavarande tjänstgöring

är bunden vid universitetsterminerna och således ej kan av honom

fullgöras under ferier, då däremot eu annan tjänsteman är oförhindrad sitt

när som helst och således även å tid, då han eljest kunnat begagna semester,

fullgöra sin tjänstgöringsskyldighet och därigenom kan undgå minskning i

inkomster.

Fakulteten avstyrker, att det ifrågavarande, på avlöningsreglementet för den

civila centralförvaltningen byggda förslaget lägges till grund för eu definitiv

lönereglering vid universiteten. Inom fakulteten hade professor C. A. Reuterskiöld

ett särskilt yttrande, däri han med närmare utförd motivering gav

uttryck åt den uppfattningen, att universitetens professorsbefattningar icke

kunde inpassas i en allmän förvaltningsorganisation, utan måste ur löneoch

tjänstgöringssynpunkt regleras fullt fristående.

Även filosofiska fakulteten vid Uppsala universitet riktar eu skarp kritik

mot den principiella sidan i det föreliggande kommittéförslaget. Fakulteten

yttrar härom bland annat:

Den särställning, som professorernas utbildning, befordringsmöjligheter,

ämbetsuppgifter och allmänna kulturbetydelse giva dem, torde fullt motivera,

att eu särskild löneplan för universiteten och de med dem närmast likställda

högskolorna kommer till stånd. Den avskilda ställning, som denna grupp

av statstjänare intager, motiverar för dem i lullt lika grad som t, ex. för

armén eiler ecklesiastikstaten eller domänverken eller lautdomarekåreu en

Filosofisk*,

fakulteten t

Uppsala.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition Nr 115.

dylik särställning även i lönehänseende. Det finnes ingen antaglig jämförelsegrund

överhuvud mellan de vitt skilda områden, som den centrala förvaltningen

och kommunikationsväsendet å ena sidan utgöra, och den högre

undervisningen, än mindre den rent vetenskapliga uppgiften och verksamheten,

å den andra.

Redan den omständigheten, att en huvudförutsättning för avlöningsreglementet

av den 22 juni 1921 för befattningshavare vid statsdepartementen

etc. är en stadgad daglig arbetstid, vilken för de centrala ämbetsverken

uppgår till sju timmar, ävensom eu semester på högst 45 dagar, visar att

detta reglemente med dess utförda lönetekniska system icke kan äga omedelbar

tillämpning på den viktigaste och till antalet största delen av universitetens

befattningshavare, lärarna. En utsträckning av deras arbetstid, i den mån

den omfattar undervisning, vore säkerligen till verklig skada icke blott för

lärarna, vilkas vetenskapliga forskningsarbeten endast skulle komma att lida

därav, men även för de studerande, för vilka den akademiska undervisningen

i väsentligaste mån måste vara en eggelse till självverksamhet och en ledning

för eget studiearbete. Att bestämma en viss arbetstid för universitetslärarnas

vetenskapliga forskning är ju tydligen en ren omöjlighet. Bestämmelserna

om en viss arbetstid äga överhuvud för universitetens lärarkårer ingen tilllämpning.

Kommitterade hava också i inledningen till sitt betänkande erkänt

detta. och ansett sig icke böra föreslå någon utsträckning av undervisniugsskyldigheten

för universitetsprofessorerna och med dem närmast jämförliga

lärare.

Detta erkända förhållande, att lönereglementet i denna viktiga punkt ej

kan äga tillämpning på universitetslärare, synes fakulteten vittna om att det

överhuvud icke förelegat anledning att inpressa dem i nu fastställda lönesystem.

Då därtill kommer, att denna klass av statstjänare har en helt

annan och vida mera krävande utbildning, att deras befordran faller alldeles

utanför de vanliga centrala förvaltningsämbetsmännens, att i regel en övergång

från universitetslärartjänst till annan ämbetsverksamhet är utesluten,

särskilt för filosofiska fakultetens professorer, kan fakulteten än mindre finna

lämpligt att använda denna allmänna löneplan för reglering av universitetslärarnas

löneställning.

Det framgår även omedelbart av kommitténs betänkande, att försöket ej

heller utfallit lyckligt. Att placera professorerna i A 1 har funnits strida

mot uppdelningen i chefer och andra ämbetsmän (för övrigt en ganska

godtycklig skillnad), medan åter en placering av professorerna i B 20 visat

sig medföra konsekvenser rörande deras löneställning i förhållande till andra

i denna klass placerade statstjänare, som allt för uppenbart visat sin orimlighet,

varför kommittén sökt upphjälpa sistnämnda placering genom att

tillerkänna — mot systemet i övrigt — professorerna vid de båda statsuniversiteten

dyrortsgrupp, som icke är motiverad av universitetsstadens

läge. Att placera professorerna — även med den nedprutade lönestandard

som kommitténs majoritet anser lämpligt — i full överensstämmelse med

denna allmänna löneplans principer, har således visat sig omöjligt. Det

synes fakulteten även som om de konsekvenser rörande andra statstjänares

löneställning, som ett inpressande av universitetsprofessorerna i löneskalan,

vare sig efter kommitterades eller reservanternas förslag, torde medföra,

bliva vida mindre omfattande eller besvärande, om universiteten med närmast

jämställda högskolor erhölle en särskild löneplan, där ingen annan

hänsyn än till deras särskilda ställning och behov kunde behöva göras.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungi. Maj-.ts proposition Nr 115.

Att nu vissa konsekvenser och jämförelser ändock alltid miste göras, och

ett visst godtyckligt avgörande sko beträffande de många högre undervisningsanstalter,

som skulle pretendera likhet med och kanske hittills haft likställdhet

i lönehänseende med universiteten, är självfallet och kan aldrig undvikas.

Men om i något avseende några institutioner intaga en bestämt avgränsad

ställning i förhållande till andra, torde det dock vara universiteten, och den

av kommitterade själva framhållna, i universitetens statuter hävdade uppgiften

för dem att på samma gång vara säten för den högsta undervisningen

och för den vetenskapliga forskningen i vårt land, liksom den omständigheten

att de även ha att utbilda i regel de andra i rent undervisningssyfte

inrättade högskolornas lärarkårer, ger en tydlig anvisning och anledning till

att icke göra universitetsprofessorernas löneställning uniform med och normerande

för samtliga övriga högskolors och därmed analoga institutioners

lärare. Här synes således strecket vara relativt lätt att draga. 1 vad mån

det sedan kan vara med rättvisa och lämplighet förenligt att likställa några

av dessa högskolors professorer med universitetens i lönehänseende lärer

icke vara fakultetens sak att yttra sig om, men fakulteten vill hävda, att

hänsyn till dylika konsekvenser icke bör eller får bli bestämmande för deras

för hela det vetenskapliga livet i Sverige så viktiga lönefrågas avgörande

och förhindra att denna löses på det enda logiska och tillfredsställande sätt,

som synes möjligt, nämligen genom inrättandet av en särskild löneplan för

universitetens lärare.

Det större akademiska konsistoriet i Uppsala uttalar som sin mening, att

det framlagda löneregleringsförslaget beträffande den från principiell synpunkt

och till sina följder mest betydande frågan, den om universitetsprofessorernas

lön, icke innebär en sådan lösning, som kan anses tillfredsställande, varför

konsistoriet anser en omarbetning av förslaget i denna punkt böra äga rum.

I avseende å det ifrågasatta lönesystemet anför konsistoriet följande:

Konsistorium kan icke finna, att det överhuvud är lämpligt eller nödvändigt

att infoga universitetsprofessorer i ett avlöuingsschema, vars olika avdelningar,

grader och klasser systematiskt utarbetats för helt andra statstjänare

och institutioner. Tanken på att genomföra en fullständig uniformitet i

lönehänseende för hela statsförvaltningen i vidsträcktaste bemärkelse kan ju

synas lockande från synpunkten av reda och överskådlighet, men det moderna

samhällslivet är alltför rikt förgrenat, de moderna statsuppgifterna kräva en

alltför stor mångfald av organisationer och dessa äro alltför artskilda och

differentierade, för att ett infogande av samtliga i ett och samma löneschema

skall låta sig göra. Man har också redan för vissa grupper av tjänstemän

inom statsförvaltningen nödgats frångå tanken att oförändrat använda det

allmänna lönereglementets kategorier. Universiteten torde otvivelaktigt i

högre grad än andra statsinstitutioner i anseende till sitt arbetssätt och hela

sin organisation avvika från de förvaltande verken, för vilka lönereglementet

utarbetats och visat sig lämpligt. De betinga därför i än högre grad än

andra särstående organisationer eu särställning även i lönehänseende. Deras

säregna art kan, vad beträffar de ordinarie lärarna, professorerna, icke på

annat sätt fullt vinna den hänsyn och den motsvarighet i lönebestämmelser

som vederbör än genom ett särskilt efter deras speciella behov gjort lönereglemente.

Därigenom skulle även universitetsprofessorernas lönefråga fri
-

Större

akademiska

konsistoriet

i Uppsala.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Juridiska

kul tet en i

Lund.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 115.

göras från den systematiska jämförelse mellan dem och andra till sin uppgift

alldeles skiljaktiga statstjänare, som icke kunnat annat än verka förryckande

på denna lönefråga. Säkerligen torde också de konsekvenser, som lönekonnnitterade

frukta av eu högre placering av universitetsprofessorerna i

den allmänna löneskalan än i B 20, främst anspråk från andra tjänstemän

att tå samma iörmån, i vida mindre grad vara att befara vid universitets*

professorernas formliga utbrytande ur lönesystemet och placerande på grund

av ämbetets egenartade uppgifter och villkor på ett särskilt löneplan för

sig. Aven de konsekvenser och jämförelser, som ligga närmast till hands,

nämligen beträffande de högre undervisningsanstalter, som pretendera likhet

eller hittills varit likställda i lönehänseende med universiteten, torde icke

kunna anses alltför besvärande, då den av kommitterade själva framhållna,

i universitetens statuter hävdade uppgiften för dem att på samma gång

vara säten för den högsta undervisningen och för den vetenskapliga forskningen

i vårt land samt den omständigheten att de även hava att i regel

utbilda de andra i rent undervisuingssyfte inrättade högskolornas lärarkårer

ge universiteten en särställning även i förhållande till dessa andra högre

undervisningsanstalter, som icke torde kunna med rätt bestridas. I alla

händelser bör icke det förhållandet, att vissa konsekvenser faktiskt skulle

kunna komma att dragas.till förmån för de universitetsprofessorerna närmast

stående lärarna, vid en eller annan högre undervisningsanstalt — varom

universiteten ej ha anledning yttra sig — förhindra, att universitetsprofessoremas

för hela det vetenskapliga livet i Sverige så betydelsefulla lönefråga

löses, på det mest logiska och enda fullt tillfredsställande sätt som synes

möjligt, nämligen genom inrättandet av en särskild löneplan för universitetets

professorer.

Vad beträffar kommitténs förslag till kungörelser, hänvisar konsistoriet

till vad juridiska fakulteten yttrat rörande reglementets särskilda lönebestämmelser

och uttalar i anslutning därtill, att bestämmelserna i åtskilliga

avseenden skulle i sin tillämpning å professorerna och deras verksamhet te

sig artificiella och säkert icke vara till gagn för det allmänna. Dessa bestämmelser

anser konsistoriet därför icke kunna utan omarbetning och anpassning

till arbetssätt och förhållanden i övrigt vid universiteten ingå i en

lönereglering för professorerna. Till konsistoriets protokoll i ärendet hade

professor C. A. Reuterskiöld ett yttrande, i vilket han närmare utvecklade

sina vid ärendets behandling inom juridiska fakulteten framförda synpunkter

(jfr sid. 13).

Den kritik, som från universitetet i Lund riktats mot kommittéförslaget,

går i än högre grad än vad från Uppsala universitet kommit till uttryck ut

på ett underkännande av det ifrågasatta lönesystemets tillämpning å universitetens

lärare och tjänstemän.

Vid ärendets behandling inom juridiska fakulteten i Lund yttrade professorn

E. A. Kallenberg, med instämmande av professor G. R. Malmgren,

i själva principfrågan bland annat följande:

Jag anser för min del det föreliggande kommittéförslaget vara från universitetssynpunkt

alldeles oantagligt. Förslaget lider av det grundfelet att

s. 17 Kontrollera mot PDF

Eungl. Maj:ts proposition Nr ll,r>.

17

vilja vid löneregleringen för professorerna tillämpa ett lönesystem, som är

uppgjort närmast för kommunikationsverken och sedermera befunnits kunna

finna användning jämväl på statsdepartementen och de centrala ämbetsverken.

Detsamma skulle, om det genomfördes, draga med sig tillämpning av

en del bestämmelser och lönevillkor, som beträffande professorerna och deras

verksamhet te sig föga rimliga och ganska säkert icke till gagn för det

allmänna.

Professor E. F. K. Sommarin förklarade sig finna det motiverat, att universitetens

professorer vid eu definitiv lönereglering ställdes i en kategori

för sig; betänkandet syntes emellertid icke utan överarbetning kunna läggas

till grund för en sådan lönereglering.

Medicinska fakulteten i Lund yttrar, bland annat, rörande förslaget i allmänhet:
I

frågan om de allmänna principerna för lönestat för universiteten anser

sig fakulteten ej kunna ansluta sig till löneregleringskommitténs förslag, att

universitetens befattningshavare skulle inordnas under det för de centrala

verken gällande lönesystemet. Den särställning i avseende på utbildningsoch

befordringsförhållanden, ämbetsuppgifter och ansvar, som tillkommer

universitetsprofessorerna, synes fakulteten tvärtom påkalla en särskild löneskala

för universiteten.

Fakulteten vill vidare uttala sin anslutning till kommitténs förslag, att

professorerna vid de båda universiteten och vid karolinska institutet likställas

i lön oberoende av eljes genomförd ortsgruppering. I anslutning till vad

kommittén anför i sitt betänkande sida 22 anser även fakulteten, att det i

viss omfattning önskvärda utbytet av lärarkrafter mellan medicinska universitetsfakulteterna

och karolinska institutet skulle lida avbräck, om en förflyttning

från Stockholm till Lund eller Uppsala skulle föranleda en avsevärd

minskning i vederbörandes kontanta löneförmåner. Speciellt för de

medicinska fakulteterna i Lund skulle en i överensstämmelse med reglerna

för ortsgrupperingen lägre lön medföra den olägenheten, att karolinska institutets

försprång i rekryteringsavseende skulle ökas utöver vad nu är fallet

på grund av institutets placering i huvudstaden med där förefintliga tillfällen

till extra inkomster.

Även teologiska fakulteten i Lund ansluter sig till uppfattningen, att oberoende

av det civila avlöningsreglementet en särskild lönestat uppgöres för

universitetsprofessorerna. För cirkulation av lärarkrafter mellan högskolorna

och ur rättvisans och den praktiska ändamålsenlighetens synpunkt anser

fakulteten riktigt, att lönen blir densamma för alla tre högskolorna och ej

bestämmes efter ortsgruppering.

Filosofiska fakulteten i Lund framhåller, att det ligger i universitetsförhållandenas

egenartade natur, vilka ej tillräckligt uppskattats av kommittén,

att universiteten böra ställas utanför det lönesystem, som ursprungligen uppgjorts

för affärsdrivande verk och sedermera tillämpats på de centrala ämbetsverken.

Bihang till riksdagens protokoll 1925. 1 samt. 100 käft. (Nr 115.)

Medicinska

fakulteten i

Lund.

Teologiska

fakulteten i

Lund.

Filosofiska

fakulteten i

Lund.

2

s. 18 Kontrollera mot PDF

Större

akademiska

konsistoriet

i Lund.

18 Kungl. Maj ds proposition Nr 115.

Fakulteten vill som sin åsikt uttala, att professorernas avlöning ej bör inpassas

i ett lönesystem, som är uppgjort för ämbetsmän med en tjänstgöring

av en helt annan art, som kan normeras till vissa timmars dagligt

arbete på tjänsterummet. Därtill komma de lönetekniska svårigheterna, som

göra det omöjligt att i detta lönesystem finna en lämplig plats för professorerna.

Så snart man vill inom ramen för meromnämnda lönesystem söka

en plats för professorerna, måste frågan om ortsgrupperna göra sig gällande

med principiell vikt. Om åter universiteten hållas utanför detta lönesystem,

faller kravet på en dylik differentiering bort, vars tillämpande på universiteten

skulle komma att medföra vådliga följder. Ty liksom kommittén är

fakulteten övertygad om att det är nödvändigt, att lönen utgår med samma

belopp vid båda universiteten och det karolinska institutet för att vidmakthålla

deras jämbördighet och vetenskapliga standard.

Det större akademiska konsistoriet i Lund uttalar den bestämda uppfattningen,

att det föreliggande förslaget ej bör läggas till grund för en definitiv

lönereglering för universiteten. Konsistoriet yttrar i principfrågan

bland annat:

Efter att hava underkastat det remitterade betänkandet en ingående prövning

och allvarligt övervägt såväl de fördelar som nackdelar, vilka löneregieringskommitténs

förslag skulle kunna erbjuda universitetet, beklagar

konsistoriet att nödgas för sin del avstyrka detta förslag i flera av dess viktigaste

punkter.

Konsistoriet måste beteckna såsom ohållbar redan den principiella ståndpunkt,

från vilken kommitténs hela förslag utgår, nämligen att universitetets

befattningshavare borde inordnas under det för de centrala verken gällande

avlöuingsreglementet i oförändrat skick. Kommittén har framför allt tagit

sikte på den större enhetlighet och reda i avlöningsförhållandena, som på

så sätt skulle vinnas. Konsistoriet, som finner det vara sin plikt att framför

allt taga sikte på vad som är för universitetet gagneligt och kan komma

att höja effektiviteten av dess arbete, kan icke tillmäta kommitténs synpunkt

en i detta fall avgörande betydelse. Konsistoriet finner det visserligen uppenbart,

att den åsyftade likformigheten i avlöningsförhållandena erbjuder

stora fördelar och är synnerligen eftersträvansvärd. Men det synes konsistoriet

lika uppenbart, att samhällslivet i sin nuvarande utformning kräver

en så rikt skiftande mångfald av organisationer, att det icke kan innebära

något _ egentligen överraskande, om en fullständig uniformitet icke skulle

låta sig undantagslöst genomföras. Och konsistoriet förmenar, att universitetet

genom sin uppgift och sitt därav betingade arbetssätt och hela organisation

så bestämt avviker från alla de statsinstitutioner och ämbetsverk, för

vilka den åsyftade löneplanen visat sig lämplig, att densamma icke kan i

oförändrat skick tillämpas på universitetet.

Aven om universitetet såsom undervisningsanstalt i sin organisation visar

vissa överensstämmelser med andra undervisningsanstalter, för vilka nämnda

allmänna löneplan tilläventyrs skall komma att visa sig tillämplig, skiljer

sig universitetet dock från så gott som alla sådana genom sin uppgifts egenart.

Denna visar sig redan i universitetets undervisning, som på sina högsta

stadier icke har blott att meddela en genom fasta kursföreskrifter bestämd

fackutbildning utan att giva en efter varje enskilt fall individuellt avpassad

handledning till vetenskaplig forskning. Men framför allt visar sig denna

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 115.

19

universitetets särställning i dess forskningsuppgift. Genom denna, för vilken

det torde vara överflödigt att här närmare redogöra, ställes i själva verket

icke blott universitetet såsom sådant inför en uppgift lika oändlig som den

mänskliga forskningen själv utan också varje dess professor inför ett i bokstavlig

mening obegränsat ämbetsåliggande. Det åligger honom uppenbarligen,

och detta är bland universitetets lärare till fullo känt och erkänt, att

efter måttet av sina krafter deltaga i det vetenskapliga forskningsarbetet.

För detta ämbetsåliggande kan tydligtvis ingen annan gräns sättas än den,

som angives av den forskandes krafter. Ingen i timmar bestämd arbetsdag,

ingen skillnad mellan läsår och ferier begränsar denna del av en professors

ämbetsplikt. Men av det sätt, på vilket han fyller densamma, beror

i hög grad icke blott hans egen utan universitetets och medelbart också

vårt lands rangplats i det internationella vetenskapliga arbetet. Det bör icke

betecknas som förmätenhet, om universitetets professorer anse denna ställning

ansvarsfull och detta kanske desto mera, ju mera den har karaktären

av en förtroendepost, vilkens rätta fyllande icke kan genom lagstiftning

framtvingas och icke heller i sin väsentligaste del genom någon statlig kontroll

övervakas. Redan genom dessa förhållanden skiljer sig emellertid professorsämbetets

arbetsvillkor från de flesta andra statsämbeten möjligen med

undantag i viss mening för de egentliga chefsposterna. Löneregleringskommitténs

i dess betänkande, sid. 19, framförda kritik av denna universitetsprofessorernas

känsla av sitt ansvar visar emellertid, därest den icke skulle

vila på ett missförstånd, att denna känsla icke allestädes kan påräkna det

erkännande, konsistoriet för sin del finner den förtjäna.

Men såsom vid en lönereglering för universiteten ännu viktigare och enligt

konsistoriets mening alldeles avgörande synpunkt följer av denna obegränsade

ämbetsuppgift att i fråga om universitetsprofessurernas besättande

något sådant som »överkvalificerad arbetskraft» icke kan ifrågakomma. Endast

det bästa möjliga gör här till fyllest. Endast om landets bästa vetenskapliga

förmågor kunna dragas till universiteten, motsvara dessa fullt de

anspråk, som böra ställas på dem.

Att vinna sådana förmågor måste alltså bliva den för universiteten ledande

synpunkten vid en lönereglering. Om staten än icke i regel kan upptaga

en tävlan med den enskilda företagsamheten, siffermässigt sett, i fråga om

de ekonomiska förmåner den kan erbjuda de bäst begåvade, bör den då åtminstone

icke konkurrera med sig själv på så sätt, att den erbjuder den

för universitetsarbetet bäst kvalificerade samma sociala och ekonomiska ställning,

som en professorsbefattning skänker, också i ett större antal andra

statstjänster, vilka kunna lättare ernås, vilkas eftersträvande är förknippat

med mindre risk, men vilka alldeles icke ställa de krav på sina innehavares

kapacitet, som universitetsprofessurerna i statens eget intresse måste göra.

Konsistoriet, som uttalar den övertygelsen, att förslaget icke tar sådan hänsyn

till universitetets behov, att det skulle lända till universitetets bästa,

hemställer, att en ny löneplan måtte utarbetas att gälla särskilt och endast

för universiteten och karolinska institutet med hänsyn allenast till dessa institutioners

särskilda behov och förhållandena i deras dubbla egenskap av på

en gång högsta undervisningsanstalter och högsta vetenskapliga forskningsinstitut

och utan närmare anslutning till den allmänna löneplanen i dess

för de centrala verken gällande form.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj-.ts proposition Nr 115.

Teologiska

fakulteterna

i Uppsala

och Lund

samt

kammarkollegiet.

Universitets

kanslern.

Stats
kontoret.

Vad särskilt beträffar kommitténs förslag i fråga om avlöningsförhållandena

för de professorer, som äro innehavare av prebenden, och kommitténs

i anslutning härtill framlagda författningsförslag, må erinras, hurusom de

teologiska fakulteterna påpeka, att kommitténs förslag om ändring av lagen

om reglering av prästerskapets avlöning, vilken lag är av kyrkolags natur,

ej kan genomföras utan kyrkomötets hörande.

Hela den nya lönetekniska anordningen finna fakulteterna tämligen överflödig,

helst som numera blott två prebenden, och det endast tills vidare

skola kvarstå, nämligen Uppsala och Lunds domkyrkoförsamlingar. Det

synes ej skäligt att belasta universitetets förvaltning med nya uppgifter, utan

borde vid den nuvarande ordningen bero.

I sitt i ämnet avgivna utlåtande gör kammarkollegiet ett par i anledning

av avlöningsreglementets ifrågasatta tillämpning å innehavare av teologie

professorsprebenden föranledda erinringar beträffande kommitténs författningsförslag.

Vidare påpekar kammarkollegiet, att, då de i avlöningsreglementet

meddelade föreskrifterna angående avträdande av tjänstebostad skulle

tillämpas å ifrågavarande prebendarier, härav måste följa framställning till

riksdag och kyrkomöte om ändring av bestämmelse i 18 § av ecklesiastik

boställsordning.

Universitetskanslern, som betonar vikten av att lönefrågan snarast måtte

erhålla en tillfredsställande lösning, hemställer, att hänsyn tages till de av

universitetsmyndigheterna framställda erinringarna. Det av kommittén framlagda

förslaget till kungörelse angående tillämpning å tjänstemän vid universiteten

och karolinska institutet av det civila avlöningsreglementet anser

kanslern, såsom näppeligen tillämpligt å professorer och deras verksamhet,

böra omarbetas så, att det varder tillämpligt å arbetssätt och förhållanden

vid universiteten.

Statskontoret ställer sig synnerligen tveksamt inför förslaget om en tilllämpning

av det civila avlöningsreglementet å befattningshavare vid universiteten

och karolinska institutet. I sitt den 26 maj 1922 avgivna utlåtande

i anledning av kommitténs betänkande rörande universiteten yttrar

statskontoret:

Då det nu gäller att utsträcka tillämpningen av det nya lönesystemet till

ytterligare en stor grupp av befattningshavare, har statskontoret ansett sig

något närmare böra ingå på frågan om lämpligheten av en sådan utsträckning

av detta lönesystems tillämpning. Redan införandet av det nva lönesystemet

för statsdepartementens och centralförvaltningens befattningshavare

synes icke hava medfört den större enkelhet och reda i avlöningsförhållandena,

som torde hava avsetts. Orsaken till att dessa fördelar icke synas

hava vunnits är enligt statskontorets mening till stor del att söka i den

omständigheten, att det nya lönesystemet utarbetats med hänsyn till de vid

kommunikationsverken rådande anställnings- och tjänstgöringsförhållandena.

Då emellertid såväl anställningen som tjänstgöringen vid statsdepartementen

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Majds proposition Nr 115.

och central förvaltn i ngen i väsentliga delar är av helt annan art, måste

givetvis allvarliga svårigheter uppstå beträffande tillämpning vid dem av ett

under helt andra förutsättningar uppgjort lönesystem. Härtill bidrager även

i stor utsträckning att avlöningsreglementets detaljbestämmelser ofta icke

erhållit den tydlighet ecb anpassning efter rådande förhållanden, som varit

önskvärda för ernående av en enhetlig tillämpning. Den hittills inom statskontoret

vunna erfarenheten giver även oförtydbart vid handen, att tolkningen

av avlöningsreglementet i åtskilliga fall är förenad med stora svårigheter

och medför avsevärt ökat arbete för ämbetsverken. Visserligen torde dessa

olägenheter komma, då avlöningsreglementet en längre tid varit i tillämpning,

att i någon mån minskas, men i stället kommer den omständigheten,

att betydelsefulla ändringar i reglementet redan, ehuru detsamma endast

helt kort tid varit gällande, måst vidtagas, att bereda ämbetsverken åtskilligt

ökat besvär även för framtiden, enär dessa ändringar icke torde kunna

tillämpas för andra befattningshavare än dem, som tillträtt tjänst efter

ändringarnas ikraftträdande.

På grund av de erfarenheter, som sålunda hittills vunnits av det nya

lönesystemet vid statsdepartementen och de centrala ämbetsverken, måste

statskontoret ställa sig synnerligen tveksamt inför varje förslag om ytterligare

utsträckning av systemets tillämpning.

Då det nu dessutom gäller att införa det nya lönesystemet för en grupp

befattningshavare med för närvarande sinsemellan mycket olikartade avlönings-

och tjänstgöringsförhållanden, vilka i allt väsentligt skilja sig från

de förhållanden, vilka varit normgivande vid lönesystemets uppgörande, är

det att befara, att svårigheter av än allvarsammare art än de, som redan

visat sig för statsdepartementens och de centrala ämbetsverkens del, kunna

uppstå. Statskontoret har därför ansett sig böra här framhålla sina betänkligheter

gent emot ett alltför långt utsträckande av lönesystemets tillämpning.

Jämväl i sitt yttrande den 24 februari 1923 i anledning av kommitténs

betänkande angående fackhögskolor och övriga vetenskapliga anstalter vidhåller

statskontoret samma uppfattning. Statskontoret erinrar om vad ämbetsverket

i sitt nyssberörda utlåtande anfört samt framhåller, att detta gäller

i minst lika hög grad ifråga om löneregleringen för fackhögskolorna och

de vetenskapliga institutionerna. I synnerhet lära, säger statskontoret, med

dessas säregna och olikartade förhållanden avlöningsreglementets svårtilllämpade

bestämmelser om den extra lönetursberäkningen komma att vålla

betydande olägenheter.

I frågan uttalade dock föredraganden, statskommissarien G. F. Ouchterlony

en avvikande mening, i det han gjorde gällande, att, därest en revidering

av det civila avlöningsreglementet komme till stånd, några betänkligheter

icke borde möta att låta det nya lönesystemet, vars bärande principer

syntes honom riktiga, vinna tillämpning jämväl å ordinarie befattningshavare

vid fackhögskolor och vetenskapliga anstalter.

Jag vill dessutom erinra om en av överbibliotekarierna vid universitetsbiblioteken

i Uppsala och Lund till Kungl. Majrt ingiven skrivelse av den

20 december 1924, däri på anförda skäl hemställts, att Kungl. Maj:t i sam
-

Skrivelse

från överbibliotekarierna

vid universitetsbiblioteken

i

Uppsala och

Tamd.

s. 22 Kontrollera mot PDF

1924 drs

riksdag.

22 Kungl. Maj-.ts proposition Nr 115.

band med framläggande av förslag till lönereglering för universitetsbiblioteken

täcktes taga under omprövning, huruvida icke lönevillkoren för dessa

institutioner såsom tillhörande de s. k. lärda verken böra regleras efter andra

grunder än dem, som tillämpats i det från kommunikationsverken hämtade

lönesystemet och huruvida icke den vetenskapligt utbildade personalen vid

dessa bibliotek måtte kunna fritagas från villkoret om en till sju timmar

utsträckt daglig arbetstid med hänsyn till de krav på vetenskaplig fortbildning,

som på dem måste ställas, ävensom beredas vissa lättnader ifråga om

möjlighet att erhålla tjänstledighet för studieresor och vetenskapligt arbete.

Det må vidare erinras därom, att de allmänna grunderna för nu ifrågavarande

lönereglering motionsvis bragts under riksdagens omprövning år

1924.

1 två inom riksdagens båda kamrar väckta, likalydande motioner hemställdes,

bland annat, att riksdagen ville vid anmälan av sitt beslut i anledning

av Kungl. Maj:ts proposition nr 109 angående provisoriska lönetillägg

åt vissa professorer m. fl. i motiverna uttala sig för att ett till 1925

års riksdag framlagt löneregleringsförslag bleve i avseende å de allmänna

löneprinciperna byggt på de för universiteten i detta hänseende nu gällande

grunder. Till stöd för detta yrkande anfördes i motionerna huvudsakligen:

Framläggande av ett löneregleringsförslag till 1925 års riksdag tarvar

emellertid rätt omfattande förarbeten, och det är därför av vikt, att sådana

varda i god tid igångsatta. Givetvis böra därvid utgångspunkterna och

grunderna för löneregleringens allmänt tekniska anordning vara till en början

klarlagda, för att i anslutning härtill arbetet må kunna bedrivas med erforderlig

skyndsamhet och effektivitet. Motionärerna erinra om den nästan

enhälliga kritik, som från universitetens sida riktats mot kommittéförslaget

samt om de betänkligheter mot förslaget, vilka uttalats av det på detta område

speciellt sakkunniga ämbetsverket, statskontoret. Vidare åberopa motionärerna,

. att jämväl dåvarande departementschefen givit uttryck åt en viss

tvekan i fråga om lämpligheten av införande av de föreslagna nya löneprinciperna

å universitetens befattningshavare. Av detta uttalande, fortsätta

motionärerna, lärer kunna antagas, att en av de bidragande orsakerna till

lönefrågans ytterligare uppskjutande varit att söka i ett hänsynstagande till

den kritik, som riktats mot kommittéförslaget, och i obenägenheten att emot

en nästan enhällig kritik för riksdagen framlägga ett förslag, om vars lämplighet

så stark tvekan varit rådande.

De allmänna löneprinciper, vilka nu sedan decennier tillbaka tillämpats i

avseende å universitetskårerna, hava veterligen fungerat till belåtenhet, och

hava några gensagor mot dessa icke kommit till uttryck. Det missnöje, som

försports, har med fullt fog riktats mot själva lönesatsernas belopp, och icke

mot de allmänna löneregleringsgrunderna. Då nu behovet av eu ny definitiv

lönereglering för universitetens befattningshavare kan anses vara till full

evidens uppvisat och från såväl Kungl. Maj:ts som riksdagens sida erkänt,

vore i hög grad att beklaga, om en tveksamhet i fråga om löneregleringens

tekniska anordning skall stå hindrande i vägen för frågans lösning. Ett

löneregleringsförslag, som bygger på hittillsvarande allmänna löneprinciper

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kung!. Maj-.ts proposition Nr 115.

och som med ändring av avlöningsbeloppens storlek i stort sett ansluter sig

till de efter universitetens säregna förhållanden av ålder utbildade i detta

hänseende rådande grunder skulle ej endast hälsas med den största tillfredsställelse

av universiteten själva utan även i väsentlig grad bidraga att

för Kungl. Maj ds vidkommande förenkla problemet.

Ovan antyddes, att det för lönefrågans definitiva lösning vid 1925 års

riksdag är av väsentlig vikt, att förarbetena för eu kungl. proposition i

ämnet bleve i god tid igångsatta. För att då all ovisshet i fråga om löneregleringens

tekniska anordning skall vara undanröjd och ej föranleda ett

ytterligare uppskov med denna fråga, synes det ej opåkallat ifrågasätta ett

uttalande från riksdagens sida, innebärande, att det löneregleringslörslag för

universiteten och karolinska institutet, som förväntas till 1925 års riksdag,

varder i avseende å de allmänna löneprinciperna byggt på de för universiteten

i detta hänseende nu gällande grunder.

I sin skrivelse i ämnet (nr 260) sade sig riksdagen i anledning av detta

yrkande allenast vilja framhålla, att ett uttalande från riksdagens sida i den

av motionärerna åsyftade riktningen kunde vara ägnat att föregripa den i

ämnet erforderliga utredningen.

Då avlöningsförhållandena senast reglerades för universiteten och andra

högskolor och vetenskapliga institutioner, bibehöllos i stort sett de allmänna

löneprinciper, som förut varit gällande i avseende å de vid dem knutna

befattningshavarna. Samtidigt med att själva lönebeloppen höjdes till vad

nu gällande ordinarie stater utvisa, vidtogos visserligen vissa jämkningar i

de allmänna lönebestämmelserna, men dessa jämkningar gjordes i syfte dels

att, där så ansågs lämpligt, vinna överensstämmelse med vad ungefär samtidigt

i motsvarande hänseenden bestämdes för vissa centrala ämbetsverk,

dels ock att bibehålla de särskilda föreskrifter, som varit och alltjämt vore

nödvändiga på grund av universitetens och de vetenskapliga institutionernas

särställning och speciella arbetsförhållanden i jämförelse med den civila förvaltningen.

De allmänna nu gällande lönebestämmelserna hava, om jag

frånser själva lönebeloppens storlek, visat sig fullt motsvara sitt ändamål.

Något missnöje beträffande desammas avfattning eller tillämpning har icke

försports, ej heller hava några förslag om ändringar eller tillägg till desamma

framkommit från vederbörande myndigheters sida. Man kan med fullt fog

säga, att från universitetens och de vetenskapliga institutionernas synpunkt

sett något behov av ändring i nu gällande allmänna löneprinciper — frånsett

lönebeloppen — icke föreligger.

Kommitténs förslag innebär, att samtliga befattningshavare vid universiteten

och nu ifrågavarande institutioner skola inordnas i det allmänna för

tjänstemän vid statsdepartement och de centrala ämbetsverken fastställda avlöningsreglementet.

Såsom framgår av min förut lämnade redogörelse, har

detta förslag företrädesvis från universiteten mötts med eu stark kritik.

Stor vikt anser jag dessutom böra fästas vid det av statskontoret avgivna

utlåtandet, däri statskontoret framhåller sina betänkligheter mot det nya av
-

Departe
mentschefen
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj-.ts proposition Nr 115.

löningssystemets utsträckta tillämpning. Jag vill nämligen framhålla, att

medan de akademiska myndigheterna bedöma frågan från synpunkten av universitetens

behov och intressen, statskontoret haft att ur synpunkten av statsverkets

intressen skärskåda och pröva ett förslag som det föreliggande. Min

företrädare i statsrådsämbetet har också (jfr. sid. 7) givit uttryck åt den uppfattningen,

att det med fog kan ifrågasättas, huruvida överhuvud eu lönereglering

för universiteten och jämförliga anstalter bör, åtminstone i allo,

anpassas efter det från kommunikationsverkens område hämtade avlöningssystem,

som utmärker de senaste civila löneregleringarna.

Jag antydde nyss, att från universitetens synpunkt sett något behov av

ändring i nu gällande allmänna löneprinciper icke föreligger. Det har vid

ovan angivna förhållanden för mig framstått såsom nödvändigt att undersöka,

huruvida från det allmännas eller statens synpunkt ett behov i detta

hänseende förefinnes och, därest så är förhållandet, huruvida ett sådant behov

är så starkt, att det bör tillgodoses på bekostnad av den praktiska

ändamålsenligheten och av vad i övrigt är för universiteten och jämförliga

anstalter önskvärt eller för deras verksamhet nyttigt.

Kommitténs huvudargument — för övrigt dess enda motivering — för

en utsträckt tillämpning av det civila avlöningsreglementet på ifrågavarande

befattningshavare är »den större enhetlighet och reda i avlöningsförhållandena,

som på så sätt skulle vinnas». Denna synpunkt bör enligt min mening

icke underkännas. De olika avlöningsförhållanden, som förefunnos

före tillkomsten av kommunikationsverkens lönesystem, uppvisade de mest

i ögonen fallande skiljaktigheter såväl i avseende å själva avlöningsbeloppen

som i fråga om lönesystemens struktur och sammanhang. En strävan

gjorde sig då gällande att söka i görligaste mån vinna enhetlighet på dessa

områden, vilken strävan såsom första resultat gav det för de fyra kommunikationsverken

gemensamma lönesystemet. Genom att detta lönesystem

utsträckts att i sina huvudgrunder vinna tillämpning på allt flera områden

mom förvaltningen, har redan i väsentlig grad en viss överskådlighet och

enhetlighet nåtts i statens avlöningsväsende. Men strävandena efter uniformitet

i avlöningsväsendet för hela statsförvaltningen få ej drivas därhän,

att de praktiska synpunkterna komma i bakgrunden och tillämpningen för

svåras. Det är efter organisationen, dess liv, dess verksamhet och uppgifter,

som lönesystemet bör anpassas, ej tvärtom. Nu är, såsom det större akademiska

konsistoriet i Uppsala framhåller, det moderna samhällslivet alltför

rikt förgrenat, de moderna statsuppgifterna kräva en alltför stor mångfald

av organisationer och dessa äro alltför artskilda och differentierade, för att

ett infogande av samtliga i ett och samma löneschema skulle vara lämpligt.

Huvudmålet anser jag böra vara att vinna ett avlöningssystem, som, samtidigt

med att det på ett naturligt sätt anpassar sig efter organisationen, är

enkelt, överskådligt och lätt att tillämpa å de befattningshavare, för vilka

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 115.

25

det är avsett. Förenas dessa egenskaper med de allmänna uniformitetssträvandena

på löneväsendets område, finnes uppenbarligen intet att erinra,

men äro de ej förenliga, får ej uniformitetssynpunkten stå hindrande i vägen

för vad som är för organisationen lämpligt, eller genomföras på bekostnad

av enkelheten och lättillämpligheten.

Det lönesystem, som kommittén nu ifrågasatt för universitetens befattningshavare,

har utarbetats med hänsyn till de vid kommunikationsverken

rådande anställnings- och tjänstgöringsförhållandena och sedermera kommit

att tillämpas på andra grenar av förvaltningen. Visserligen är organisationen

av statens olika förvaltningsgrenar synnerligen växlande allt efter

de förhållanden, som känneteckna vederbörande förvaltningsområde, men

ifråga om de kårer, å vilka systemet hittills vunnit tillämpning, kunna dock

vissa gemensamma utgångspunkter sägas vara förhanden. Helt olika synas

mig förhållandena ställa sig i avseende å befattningshavarna vid de institutioner,

om vilka nu är fråga. Genom sina uppgifter, säger det större akademiska

konsistoriet i Lund, genom sitt därav betingade arbetssätt och hela sin

organisation avvika universiteten bestämt från alla de statsinstitutioner och

ämbetsverk, för vilka det nu åsyftade lönesystemet visat sig lämpligt. Även

vad sistnämnda konsistorium i övrigt anfört i fråga om universitetens säregna

ställning i samhället äger sin ovedersägliga giltighet, och jag tillåter mig

hänvisa till detta yttrande.

Kommittén har emellertid ej förbisett, att vissa olägenheter äro förenade

med ett inordnande av befattningshavarna vid universiteten och likartade

institutioner i det civila avlöningsreglementet, men anser, att dessa olägenheter

kunna övervinnas, om i särskilda författningar de avvikande bestämmelser

meddelades, som för vissa befattningshavare kunde finnas erforderliga.

Jag ser häri ett erkännansvärt försök från kommitténs sida att avhjälpa

förefintliga svårigheter. Denna anordning innebär dock i själva verket icke

något annat än ett på grund av förhållandena ofrånkomligt komplement till

avlöningsreglementet. Sagda reglemente i dess helhet skulle enligt kommitténs

mening jämte ifrågavarande-kompletterande föreskrifter varda tillämpligt på

universiteten och närbesläktade institutioner. Vid ett detaljerat studium av

detta förslag kan man emellertid ej undgå att finna, att dess principer stå

i föga god överensstämmelse med de vetenskapliga institutionernas verksamhet

och uppgift samt äro ägnade att gorå hithörande förhållanden mera

komplicerade än nödvändigt är.

Att den i avlöningsreglementet intagna löneplanen icke lämpar sig för

flertalet befattningshavare vid universiteten får jag tillfälle att i det följande

närmare framhålla vid behandlingen av de olika personalgrupperna. Jag

vill nu allenast påpeka, hurusom avlöningsreglementets övriga bestämmelser,

därest de skola gälla för ifrågavarande tjänstinnehavare, komma att i de

allra flesta stycken sakna ett reellt underlag och bära prägel av något för

universiteten konstlat och främmande. Juridiska fakulteten i Uppsala har

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition Nr 115.

genom exempel angivit svårigheten, för att ej säga omöjligheten att på

professorerna vid universiteten tillämpa vissa paragrafer i avlöningsreglementet.

Vad fakulteten härutinnan anfört äger enligt min mening sitt fulla

berättigande. Jag kan i anslutning till vad fakulteten angivit nämna ytterligare

en mängd bestämmelser i avlöningsreglementet, som helt enkelt icke

kunna tillämpas på professorer in. fl. befattningshavare vid universiteten:

§§ 5—7 angående på förordnande tillsatta tjänstemän, § 14 angående kallortstillägg,

§ 19 angående vikariatsersättning, § 21 angående semester, §22

angående tjänstebostad, § 23 angående bränsle, § 26 angående tjänsteresa

och tjänstgöringstraktamente, § 27 angående ersättning för flyttningskostnad,

§ 29 angående ersättning för övertidsarbete etc. etc. Det kvarstår sålunda

endast ett fåtal paragrafer, som beträffande dessa befattningshavare kunna

komma till tillämpning. Visar det sig emellertid, att själva löneplanen såsom

olämplig icke bör komma till användning, förfaller även varje skäl att bibehålla

jämväl de paragrafer, vilka hänföra sig till löneplanens byggnad och till

lönebeloppen över huvud. Jag vill vidare erinra därom, att kommittén för

att få avlöningsreglementet tillämpligt å de med prebenden försedda teologie

professurerna — för närvarande endast två, en i Uppsala och en i Lund

sett sig nödsakad föreslå ändring i lagen om reglering av prästerskapets

avlöning, vilken lag såsom varande av kyrkolags natur måste underställas

kyrkomötets prövning. Såsom kammarkollegiet i sitt över betänkandet

avgivna utlåtande anfört, tarvas jämväl ändring i ecklesiastik boställsordning,

vilken ändring påkallar granskning av lagrådet och därefter även den

skall hänskjutas till kyrkomötet. Denna anordning synes mig väl omständlig

och bereda en onödig omgång för lönefrågans lösning.

Den kritik, som från myndigheternas sida riktats mot det nya avlöningssystemets

tillämpning å befattningshavarna vid universiteten och karolinska

institutet, har närmast haft i åtanke professorerna vid universiteten och

dem, vilka hava en ställning och en verksamhet jämförbar eller närbesläktad

med professorernas, med andra ord lärarna vid högskolorna och de vetenskapliga

institutionerna. Då jag haft att taga ställning till denna fråga,

har även jag haft tanken riktad närmast på dem, som representera undervisningen

och den vetenskapliga verksamheten.

Vid ett noggrant övervägande av detta spörsmål och med hänsyn till

vad däri förekommit och anförts har jag funnit övertygande skäl tala för

en sådan anordning, att beträffande professorerna och andra med dem i avseende

å verksamheten jämförliga befattningshavare ett särskilt löneschema

utarbetas och särskilda lönebestämmelser komma till tillämpning, varvid hänsyn

tages till ifrågavarande tjänstinnehavares ämbetsuppgifter, till universitetens

betydelse för den andliga odlingen i landet samt överhuvud till den

särställning, desamma intaga i förhållande till de statliga förvaltningsområdena.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majls proposition N:r 115.

27

I avseende å övriga befattningshavare, vilka avhandlas i kommitténs första

betänkande, har visserligen från universitetens sida gjorts gällande, att det

nya avlöningsreglementet ej heller är å dem tillämpligt. Jag har härutinnan

icke blivit fullt övertygad. De skäl, som föranlett mig att beträffande professorer

och övriga lärare frångå en tillämpning av avlöningsreglementet, äro

enligt min mening icke i samma utsträckning tillfinnandes i avseende å återstående,

vid nu ifrågavarande institutioner anställda tjänstinnehavare. Den

personal, det härvid är tal om, utgöres av befattningshavarna vid universitetsbiblioteken,

vid universitetens förvaltning och drätsel samt i övrigt kanslipersonal

ävensom vaktmästare och kvinnliga biträden.

Vad personalen vid universitetsbiblioteken beträffar, har densamma, frånsett

överbibliotekarierna, sedan gammalt varit i lönehänseende likställd

med motsvarande tjänstemän vid kungl. biblioteket. De sistnämnda äro numera

inordnade under det nya avlöningssystemet, och efter vad jag försport,

hava några nämnvärda svårigheter icke yppats beträffande avlöningsreglementets

tillämpning å kungl. bibliotekets personal. Jag skulle anse det vara

från flera synpunkter oklokt att bryta den gemensamhet, som härutinnan

förut varit rådande. Goda skäl synas mig tala för att denna likhet åter

införes. Enahanda synes mig vara förhållandet i avseende å vaktmästare

och kvinnliga biträden. För dessa hava för hela statsförvaltningen enhetliga

avlöningsbestämmelser varit gällande, och det finnes enligt min mening

intet skäl att tillämpa ett annat lönesystem för de vid universiteten anställda

befattningshavarna av dessa kategorier än för förvaltningen i allmänhet.

Här synas mig kommitténs uttalanden om enhetlighet och reda i avlöningsförhållandena

vara på sin plats. Likaså kan jag ej finna några bärande

skäl, varför icke det civila avlöningsreglementet skulle kunna tillämpas å

universitetens och karolinska institutets förvaltnings- och kanslipersonal. Här

framstå jämförelserna med den statliga förvaltningstjänsten i övrigt såsom

uppenbara.

Jag har sålunda kommit till den uppfattningen, att beträffande professorer

och övriga lärare vid universiteten och karolinska institutet böra gälla

särskilda för dem avpassade lönebestämmelser och en särskild löneplan, men

att övrig personal vid dessa institutioner bör kunna inordnas under det civila

avlöningsreglementets föreskrifter. De befattningshavare som lämpligen böra

hänföras till den ena eller den andra gruppen, får jag tillfälle att närmare

angiva i det följande.

Till sist vill jag i detta sammanhang allenast erinra därom, att i avseende

å samtliga nu ifrågavarande befattningshavare, vare sig de komma

att inordnas i det civila avlöningsreglementet eller ett särskilt löneschema

för dem varder fastställt, den tillfälliga löneförbättring och det provisoriska

lönetillägg, som nu i åtskilliga fall utgå, givetvis böra upphöra i samband

med löneregleringens genomförande. Likaså bör det till samma personalgrupper

nu utgående dyrtidstillägg underkastas en viss reduktion och i av
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

Lone
reglerings
kommittén.

28 Kungl. Maj-.ts proposition N:r 115.

seende å sina grunder bringas i överensstämmelse med vad som därutinnan

är eller varder gällande för kommunikationsverken och de i enlighet med

dem reglerade förvaltningsgrenarna.

Höjning av arvoden åt extra befattningshavare m. m.

Vid universiteten och de vetenskapliga inrättningar, varom nu är fråga,

finnas i stor utsträckning anställda extra befattningshavare avlönade förmedelst

arvoden.

Under allmänna synpunkter yttrar löneregleringskommittén om dessa

följande:

Vissa av dessa arvoden hava uppförts på extra stat och beloppen anknutits

till de lönetyper, som gälla för ordinarie befattningshavare. För belopp

motsvarande de pensionsavgifter, som dessa senare hava att utgöra,

har dock vid arvodenas beräkning avdrag skett.

Anledningen till att ifrågavarande tjänster uppförts på extra stat lärer i

allmänhet hava varit, att behovet även för framtiden av dessa befattningar

icke ansetts vara fullt styrkt. I anledning härav har det funnits önskvärt

att icke tillförsäkra befattningshavaren den mera tryggade ställning, som en

placering på ordinarie stat medför.

Enligt vad kommittén inhämtat, lärer det vara att förvänta, att för de

civila verkens del extra befattningshavare i motsvarande ställning i allmänhet

placeras en löneklass under den för motsvarande ordinarie befattning i

vederbörlig ortsgrupp gällande, varvid skillnaden mellan dessa båda löneklasser

anses motsvara det hittills tillämpade avdraget med hänsyn till ordinarie

befattningshavares pensionsavgift. En motsvarande anordning synes

kommittén lämplig även för de högskolor och anstalter, kommittén har att

behandla. Förutom arvoden av den typ, varom nu varit fråga, förekommer

ett stort antal arvoden, för vilka någon direkt anknytning till den allmänna

löneskalan saknas.

Då dyrtid stilläggen till befattningshavare vid nyreglerade verk utgå efter

reducerade grunder, synes en häremot svarande avlöningsförhöjning böra

beredas dessa arvodestagare. Med hänsyn till de från början av år 1922

gällande grunderna för dyrtidstilläggs utgående vid de nyreglerade verken

kan minskningen i dyrtidstillägget anses vara avsedd att motväga en ökning

av de fasta löneförmånerna med 20 proc. Följaktligen böra ifrågavarande

arvoden efter tillägg av eventuellt utgående tillfällig löneförbättring höjas

med nämnda procentsats. Kommittén har ock vid uppgörandet av sina för

slag vidtagit erforderliga höjningar av ifrågavarande arvoden.

Det kunde ifrågasättas, huruvida icke jämväl på dessa arvoden borde tilllämpas

den i det nya avlöningsreglementet genomförda differentieringen i

ortsgrupper. Att på arvoden, som icke direkt ansluta sig till det nya avlöningsreglementets

löneplan, tillämpa en sådan differentiering, skulle emellertid

medföra mycket invecklade avlöningsbestämmelser och därjämte måhända

menligt inverka på rekryteringen av ifrågavarande befattningar vid

de läroanstalter, närmast universiteten, som skulle bliva placerade i lägre

ortsgrupp än den högsta. Då några olägenheter av att jämställa ifrågavarande

arvodestagare vid universiteten — det är egentligen endast om dessa

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts proposition Nr 115.

här är fråga — med motsvarande vid karolinska institutet näppeligen kunna

tänkas uppstå, har kommittén ansett sig böra bibehålla den nuvarande likställigheten

beträffande dessa arvoden ävensom docentstipendierna.

I detta sammanhang vill kommittén även beröra eu annan fråga av principiell

innebörd, den nämligen, huruvida arvodestagaro böra förses med avlöningstillägg

efter viss tids tjänstgöring.

Det må härvid erinras om att arvode såsom avlöningsform i stort sett

förekommer, frånsett förstnämnda med ordinarie tjänster jämställda befattningar,

vid tvenne typer av befattningar — dels vid sådana, som äro avsedda

att utgöra bisysslor, dels ock vid befattningar, som hava karaktär av

övergångsplatser.

I de båda sistnämnda fallen synas ålderstillägg icke vara på sin plats.

Bisysslorna torde nämligen i stor utsträckning skötas av personer, som innehava

annan ordinarie befattning. Då de erhålla löneförhöjning på sina

ordinarie tjänster, är eu dylik vid dessa extra befattningar ej erforderlig.

För övergångsplatsernas del åter synas ålderstilläggen vara olämpliga, då de

skulle motverka den naturliga cirkulation, som bör råda i fråga om innehav

av dessa befattningar.

Då vid ett par av de anstalter, för vilka kommittén har att framlägga

förslag, enligt gällande stat förekomma arvodestillägg, vill kommittén redan

här förutskicka, att kommittén funnit sig böra hemställa om dessa tilläggs

indragning. A andra sidan kan det givetvis inträffa, att i något enstaka

undantagsfall en extra tjänsteman, som innehaft sin befattning under längre

tid, finnes böra komma i åtnjutande av arvodesförhöjning. Dylik förmån

torde i så fall lämpligen kunna beredas honom i form av personligt lönetillägg.

Kommittén vill till slut erinra om att arvoden i vissa fall utgå från klumpanslag,

vilkas fördelning icke varit föremål för riksdagens prövning. För

dylika anslag har någon förhöjning icke blivit av kommittén ifrågasatt, utan

torde det ankomma på vederbörande myndighet att vid avgivande av yttrande

över detta förslag göra framställning om den anslagsökning, vartill

fog kan finnas.

Mot de allmänna synpunkterna i vad kommittén här ifrågasatt har jag

i princip intet att erinra. Någon gensaga emot kommitténs allmänna resonnemang

i detta hänseende har ej heller framkommit från vederbörande myndigheter.

Endast i ett hänseende torde ett påpekande vara av nöden. Kommittén

föreslår, att arvoden efter tillägg av eventuellt utgående tillfällig löneförbättring

höjas med 20 procent. Härvid har kommittén, såsom framgår av

dess uttalanden, letts av de vid tidpunkten för kommittébetänkandets avgivande

gällande grunderna för dyrtidstilläggens utgående. Genom de av

1923 års riksdag beslutade och alltjämt gällande grunderna för dyrtidstill.

läggen skall vid nyreglerade verk procenttalet för dyrtidstillägget minskas

med 18 enheter. En omräkning av de utav kommittén föreslagna arvodesbeloppen

har med hänsyn härtill varit erforderlig. En höjning med 18

procent lämnar emellertid i många fall till resultat en ojämn siffra, och har

jag därvid funnit lämpligt avrunda vederbörande arvodesbelopp uppåt. En

Departe

mentschefen.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj-.ts proposition Nr 115.

följd härav har också blivit, att jag, i trots av en tillämpning av den sänkta

procentsatsen, kunnat i flertalet fall godtaga de av kommittén föreslagna

beloppen.

I det följande kommer jag att i detalj genomgå de olika slag av arvoden,

som finnas, samt föreslå de höjningar, som synas mig böra ifrågasättas.

Jag vill till sist erinra därom, att de faktiska förhållandena, ändrad organisation

eller förskjutning i arbetets art och omfattning kunna motivera i

ett och annat fall en annan procentsats, för vilket jag i de särskilda fallen

i det följande får tillfälle redogöra.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 115.

81

III. Avlöningsbeloppen.

1. Professorer.

I samband med frågan om upphävande av skillnaden mellan ordinarie

och extra ordinarie professorer vid universiteten och karolinska institutet

framlade Kungl. Maj:t vid 1908 års riksdag förslag angående lönereglering

för professorerna vid högskolorna ävensom för flertalet där anställda lärare och

tjänstemän.

Vad särskilt professorerna och utvecklingen av deras avlöningsförhållanden

beträffar, torde böra erinras om följande, varvid jag inskränker mig att angiva

det väsentligaste och i övrigt hänvisar till de redogörelser, som återfinnas

i vederbörande bilagor till statsverkspropositionerna vid 1898 och

1902 års riksdagar samt till propositionen nr 97 till 1908 års riksdag.

De ordinarie universitetsprofessorerna hava sedan mitten av 1800-talet

varit i stort sett i avlöningshänseende likställda med befattningshavare av

den s. k. rådsgraden inom förvaltningen. Vid 1876 års riksdag bestämdes

avlöningen till 6,000 kronor för de ordinarie professorerna ävensom för universitetens

bibliotekarier (= nuvarande överbibliotekarier) och räntmästare,

vilka av ålder varit i avlöning likställda med professorerna. I sin skrivelse

i ämnet uttalade då riksdagen, att i avseende å professorernas — samt bibliotekariernas

och räntmästarnas — avlöning en jämförelse med ledamöterna

i rikets kollegier ingalunda syntes obillig, och att, då för de sistnämnda beviljats

dyrtidstillägg, varigenom avlöningen komme att uppgå till 6,000 kronor,

enahanda belopp borde tillkomma professorerna och deras vederlikar.

Sedan likställigheten med ledamöterna i rikets kollegier sedermera rubbats,

återställdes densamma vid 1902 års riksdag, då till ovan angivna lön av

6,000 kronor lades två ålderstillägg å 500 kronor. Härtill är emellertid att

uppmärksamma, att professorerna och deras vederlikar vid universiteten åtnjöto

vissa naturaförmåner — i Uppsala ved, besittningsrätt till akademisk

åkerlott och ersättning för bumlegårdslott, i Lund ängslott eller vederlag

därför, vilkas frånträdande, bland annat, av riksdagen gjordes till villkor

för åtnjutande av de förbättrade löneförmåner, som medgåvos år 1902. Då

sedermera vid 1908 års riksdag fråga förelåg om ny lönereglering för universitetsprofessorerna,

togs till utgångspunkt den avlöning, som år 1907 av

riksdagen beslutits för statskontoret. 1907 års lönereglering för statskontoret,

som blev normgivande för de senare löneregleringarna, gav åt innehavarna

av byråchefsämbetena (statskommissarierna) en begynnelseavlöning av 8,100

Historik. Nu

varande förhållanden.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj-.ts proposition Nr 115.

kronor, därav 5,000 kronor lön, 2,500 kronor tjänstgöringspenningar och

600 kronor ortstillägg, vartill kom rätt till ett ålderstillägg å 600 kronor efter

5 års tjänstgöring. Professor hänfördes genom 1908 års riksdags beslut till

samma löneklass som statskommissarie, d. v. s. erhöll en begynnelseavlöning

av 7,500 kronor, därav 5,000 kronor lön och 2,500 kronor tjänstgöringspenningar,

jämte rätt till ett ålderstillägg å 600 kronor; ortstillägg kom här för

professorerna i Uppsala och Lund ej i fråga i likhet med den uppfattning,

som samtidigt av Kungl. Maj:t och riksdagen godtogs ifråga om landsstatens

tjänstemän. För professorerna vid karolinska institutet hade Kungl.

Maj:t ifrågasatt avlöningsformen ortstillägg (ä 600 kronor); riksdagen gjorde

emellertid en avvikelse härutinnan, i det att riksdagen — med hänsyn till

isynnerhet de kliniska professorernas stora inkomster av enskild praktik —

ansåg karolinska institutets professorer ej böra komma i åtnjutande av

denna förmån. Samtidigt upphävdes den förutvarande skillnaden mellan

ordinarie och extra ordinarie professorer, och samtliga professorer kommo i

åtnjutande av nu angivna löneförmåner. Till undantagsvis förekommande

avvikelser från denna allmänna regel och till övriga i samband med 1908

års lönereglering berörda detaljfrågor återkommer jag i det följande.

Vid framläggande för 1908 års riksdag av förslag till lönereglering för

övrig vid universiteten och karolinska institutet anställd personal — andra

lärare än professorer, tjänstemän och vaktbetjäning — tillsågs, att man,

liksom skett för professorerna, i förekommande fall anknöt sig till lönesatserna

i statskontorets stat. Detta kunde dock långt ifrån alltid bliva

fallet; därtill voro förhållandena vid universiteten och karolinska institutet

i flera hänseenden alltför säregna. Men som ett allmänt uttalande kan

sägas, att 1908 års lönereglering för universitetens och karolinska institutets

personal och i än högre grad de partiella löneregleringar, som under följande

år vidtogos ifråga om enskilda tjänster eller grupper av befattningar vid

universiteten, anknötos till grunderna för 1907 års lönereglering för statskontoret.

De ekonomiska förhållanden, vilka pläga benämnas kristiden och dess verkningar,

kommo givetvis snart att influera på de löner, som tillkommo statens

tjänstemän, samt ifrågasätta hållbarheten av det rådande lönesystemet. Efter

det dyrtidstillägg å lönerna börjat utgå, beviljade riksdagen år 1919 och sedermera

för varje år tillfällig löneförbättring åt ett stort antal civila befattningshavare.

Av denna tillfälliga löneförbättring blevo även och äro fortfarande

personalen vid universiteten och karolinska institutet i åtnjutande.

I tillfällig löneförbättring har universitetsprofessor från och med år 1919

årligen uppburit 1,000 kronor, därav 700 kronor lön och 300 kronor tjänstgöringspenningar.

Såsom i det föregående erinrats, hava för budgetåren 1923—1924 och

1924—1925 särskilda lönetillägg utgått utöver den tillfälliga löneförbättringen.

För förstnämnda budgetår kom en var av de ordinarie professorerna

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kunyl. Maj.ts proposition Nr 115,

33

vid universiteten och karolinska institutet i åtnjutande av ett tillfälligt lönetillägg

å 600 kronor, varav 400 kronor skulle anses motsvara lön och 200

kronor tjänstgöringspenningar. Det provisoriska lönetillägget för budgetåret

1924—1925 utgår till ordinarie universitetsprofessor med 900 kronor, därest

vederbörande äger intill tio sådana tjänstår, som berättiga till åtnjutande av

ålderstillägg, samt med 1,740 kronor, därest vederbörande äger tio eller flera

dylika tjänstår. Innehavarna av professurerna i praktisk teologi vid universiteten

blevo dock härvid undantagna. Av det provisoriska tillägget anses

2/s motsvara lön och Va tjänstgöringspenningar. Vid beräkningen av sistnämnda

tillägg tjänade det av högskolornas löneregleringskommitté framlagda

förslaget — till vilket jag nu omedelbart övergår — såsom utgångspunkt,

och tillsågs därvid, att kommittéföl slaget icke blev föregripet.

Löncregleringskommittén.

De skäl, som av universitetsmyndigheterna åberopats till stöd för det framställda

kravet på en väsentlig förhöjning av professorernas löneförmåner,

finner kommittén värda synnerligt beaktande. Det är onekligen ytterst

betydelsefulla arbetsuppgifter, som åvila lärarkåren — och framför allt professorerna

— vid universitet och med dem likställda högskolor. Den studerande

ungdomens högskolutbildning är anförtrodd åt dessa lärare, och av

dem kräves att de genom sin arbetsinsats driva den vetenskapliga forskningen

framåt. Särskilt gäller detta för universitetens och karolinska institutets

professorer, då dessa högskolor — jämte de med dem likställda enskilda

högskolorna i Stockholm och Göteborg — kunna sägas vara säte för

den förnämsta vetenskapliga odlingen inom landet. Den särskilda ställning,

som de i sådant avseende intaga, markeras ock därav, att det, frånsett de

nyssnämnda enskilda högskolorna, endast är vid dessa högskolor, som akademisk

doktorsgrad kan vinnas. Följaktligen tjäna de ock i stor omfattning

som utbildningsanstalter för de övriga högskolornas lärarkårer.

En väsentlig höjning av universitetslärarnas löneförmåner betingas, såsom

jämväl i universitetens framställningar med styrka gjorts gällande, av omsorgen

om universitetslärarkårens rekrytering. De svårigheter, som i detta

hänseende yppat sig och för vilka närmare redogörelse lämnats i framställ

ningarna från universiteten, visa tydligt nog, att denna synpunkt är värd

allvarligt beaktande. Skall utsikt finnas att vid universiteten fästa verkligt

framstående .förmågor, måste givetvis universitetslärarbefattningarna kunna

erbjuda förmåner jämförliga med dem, som konkurrerande befattningar be
Bihang

till riksdagens protokoll 1925. 1 samt. 100 käft. (Nr 115.)

Löneregleringskommittén lämnar först ett referat av de framställningar

och önskemål, som framkommit i lönefrågan från vederbörande universitetsmyndigheter

intill den tidpunkt, då kommittébetänkandet avlämnades. De

synpunkter, som i dessa framställningar kommit till uttryck, återkomma i

det följande, vadan jag ej finner anledning nu uppehålla mig vid desamma.

Därefter giver kommittén en kort redogörelse för professorslönerna i Norge,

Danmark, Finland och Nederländerna; till denna redogörelse (sid. 15—17 i

kommittébetänkandet) tillåter jag mig allenast hänvisa.

Kommittén övergår vidare att utveckla sin uppfattning rörande regleringen

av professorernas löner och anför härutinnan följande:

3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Mcij-.ts proposition Nr 115.

reda. Visserligen torde i fråga om avlöningsbeloppens storlek staten ej

kunna tävla med vad som under goda tider kan bjudas vid anställning i

enskild tjänst, ej heller med de inkomster, som utövare av enskild praktik

på det medicinska eller juridiska området kunna bereda sig. Men härvid

bör dock alltid räknas statstjänsten till godo den större trygghet, som statsanställningen

medför.

Däremot är det givet, att vid professorsavlöningens bestämmande hänsyn

måste tagas till de statliga befattningar, från vilka universiteten hava att

möta konkurrens, och avseende måste ock fästas vid de särskilda kostnader,

som universitetslärarutbildningen kräver.

Universitetsprofessorerna hava hittills jämförts med befattningshavarna i

den s. k. tredje normalgraden. Då denna i den nya avlöningsskalan motsvaras

av lönegraden B 20, skulle således denna lönegrad närmast komma

i fråga för universitetsprofessorerna. I ortsgruppen G skulle deras avlöning

i så fall växla mellan 10,500 kronor såsom begynnelselön och 11,940 kronor

såsom slullön.

Av högskolornas representanter inom kommittén har emellertid ifrågasatts

införandet för professorerna i löneplanens avdelning B av eu ny (21:a) lönegrad

med i (Lort eu begynnelseavlöning av 11,940 kronor och en slutavlöning

av 12,900 kronor, varigenom professors slutlön skulle nå upp till i

det närmaste samma belopp, som fastställts för lönegraden A 1, den s. k.

lägre överdirektörsgraden.

Till förmån för detta förslag har särskilt framhållits, att, om hänsyn

tages till arbetsuppgifterna, professorernas jämställande med tredjegradstjänstemännen

, skulle leda till en alltför låg placering. Man hänvisar till,

att det åvilar professorerna ett självständigt ansvar i avseende på den undervisning

de upprätthålla och den vetenskapliga verksamhet de idka, ett

ansvar, visserligen icke av samma art som det, vilket ålagts verkcheferna,

men dock av den betydelse, att ett närmande i lönehänseende mellan universitetsprofessorerna

och vissa till Avdelningen hänförliga befattningshavare

kunde vara motiverat.

Vidare har erinrats om den i jämförelse med andra statstjänstemän dyrbarare

och långvarigare utbildning, som universitetsprofessorerna i allmänhet

få underkasta sig, samt att även efter vunnen befordran en professor drabbas

av en del omkostnader för tjänsten, med vilka en statstjänsteman i allmänhet

ej behöver räkna. Som exempel hava anförts studieresor, inköp av

böcker och tidskrifter, tryckning av vetenskapliga arbeten in. m.

Ett ytterligare skäl för ifrågavarande förslag har ansetts ligga i den stora

osäkerhet, som råder i fråga om befordringarna på den akademiska lärarbanan.

Till jämförelse hava slutligen åberopats förhållandena i utlandet, särskilt

i Norge och Nederländerna, där professorerna nått en relativt högre lönenivå

än hos oss.

Emot högskolerepresentanternas förevarande förslag vill kommittén till eu

början anföra några betänkligheter ur löneteknisk synpunkt. Universitetsprofessorernas

placering ovan lönegraden B 20 kan nämligen befaras medföra

allvarliga rubbningar för lönesystemet i dess helhet. Ett exempel torde

visa vad kommittén här åsyftar. Likställda med universitetsprofessorerna

hava hittills varit bland andra föreståndarna för statsmedicinska anstaltens

bakteriologiska och rättskemiska laboratorier. Då denna likställdhet även

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kunyl. Maj:Is proposition Nr Ilo.

35

framdeles torde böra bibehållas, finge jämväl dessa föreståndarbefattningar

placeras ovan lönegraden B 20 och således i högre lönegrad än t. ev. medicinalrådstjänsterna.

Skulle höjningen även komma dessa senare till godo,

lära åter övriga tredjegradstjänstcmän vinna befogade anspråk på att njuta

enahanda förmån. Att härav i sin tur skulle vållas anspråk på högre placering

även för andra tjänstemän kan ej vara tvivelaktigt. Den föreslagna

uppflyttningen av eu viss grupp löntagare till högre lönegrad kan således

befaras leda till att den omsorgsfullt avvägda löneplanen rullas upp.

Kommittén har ej heller kunnat finna de av högskolerepresentanterna till

stöd för deras förslag anförda särskilda skälen verka övertygande.

Vad först beträffar det särskilda ansvar, som skulle åligga universitetsprofessorerna,

så torde ett liknande ansvar åligga många tjänstemän i väsentligt

lägre löneställning än universitetsprofessorerna, utan att detta ansetts

behöva medföra någon särskilt hög placering i löneskalan.

Det skäl för eu högre löneställning, som man velat finna i universitetsprofessorernas

långvariga och dyrbara utbildning, torde numera äga mindre

betydelse än förr. Tack vare docentinstitutionens reformering ställa sig numera

utkomstmöjligheterna för den, som önskar speciminera till professur,

långt gynnsammare än tidigare. Sedan docentkompetens förvärvats, lärer

någon svårighet för närvarande ej råda att vinna docentstipendium. Av

1919 års lagtima riksdag fastställdes dessa stipendiers belopp till 5,000 kronor,

varå för närvarande utgår dyrtidstillägg. Man kan beräkna att docentstipendium

normalt får åtnjutas under sex år — en tid, som torde vara

tillräcklig för vinnande av professorskompetens. I särskilt undantagsfall kan

en ytterligare förlängning av tiden för stipendiets åtnjutande ske på ett år.

I samband med ökningen av docentstipendiernas belopp och även antal,

höjdes jämväl arvodet för professorsvikariat till 5,500 kronor, vilket belopp

under vissa förutsättningar kan ökas med 500 kronor resp. 1,000 kronor.

Enligt kommitténs i annat sammanhang framställda förslag skulle docentstipendiernas

belopp nu höjas till 6,000 kronor och vikariatsarvodenas till

resp. 6,600 kronor, 7,200 kronor och 7,800 kronor.

Inom medicinska och några till de filosofiska fakulteterna hörande naturvetenskapliga

discipliner finnes dessutom ett, låt vara begränsat, antal laborators-(resp.

observatörs- eller prosektors-)befattningar. Inom de filosofiska

fakulteterna har dessa befattningshavares hittillsvarande avlöning varit väl

låg, men enligt kommitténs nedan framställda förslag skulle samtliga hithörande

ordinarie befattningshavare placeras i lönegraden B 16, d. v. s. en

lönegrad över den för andragradstjänstemän normala.

Det synes givet, att, om dylika avlöningsförmåner beredas aspiranter till

professur, det numera icke finnes samma skål som tidigare att vid professorsavlöningens

bestämmande taga hänsyn till en långvarig, oavlönad studietid.

Vidkommande åter den omständigheten, att professorerna jämväl efter

sin befordran vore nödgade att underkasta sig betydande kostnader för utövande

av tjänsten, såsom för studieresor och anskaffande av litteratur m. in.,

vill kommittén erinra, att staten årligen anslår betydande belopp till resestipendier,

bibliotekens bokinköp och vetenskapliga verks utgivande in. m.,

vilka förmåner komma ej blott de obefordrade vetenskapsmännen utan även

professorerna till godo. Även om för dessa senare därutöver en del dylika

omkostnader uppstå, synes dock ej behövligt att på den grund bestämma

avlöningen till så högt belopp, som högskolerepresentanterna ifrågasatt.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition Nr Ilo.

Att befordringarna på den akademiska lärarbanan äro osäkra, är en känd

sak, men å andra sidan torde i allmänhet inga större svårigheter möta för

eu förbigången docent att vinna befordran på annat håll inom statsförvaltningen,

för en docent inom filosofiska fakulteten exempelvis vid allmänt

läroverk. Ej heller i denna omständighet kan kommittén alltså se något

skäl för den påyrkade höjningen av professorernas löneställning.

Vad slutligen angår de åberopade exemplen från utlandet synes kommittén

vanskligt att av dem draga några mera bärkraftiga slutsatser, så från svenska

förhållanden avvikande som tjänstemännens avlöning ofta är reglerad i

utlandet.

För övrigt synes vid lönens bestämmande ej böra lämnas obeaktad den i

jämförelse med flertalet andra statstjänstemän vida självständigare ställning,

som universitetsprofessorerna intag;a. Hänsyn bör ock tagas till de avsevärda

ferier, som komma dem till godo. Även om ferierna till stor del

måste ägnas åt vetenskapligt arbete, torde dock fördelen av den obundenhet,

som den långa ferietiden bereder, ej böra lämnas helt ur räkningen.

Kommittén vill visserligen icke förneka, att för en del universitetsprofessorer

den hittills brukliga jämförelsen med tredjegradstjänstemännen måhända

medför eu placering i avlöningsskalan, som kan förefalla vara väl

låg. Man bör emellertid härvid icke bortse ifrån, att stor olikhet är rådande

mellan olika professorer. Att befordra samtliga till eu högre lönenivå synes

icke vara motiverat. Att åter verkställa en differentiering i avlöningshänseende

emellan de olika professorerna — här är endast fråga om universitetsprofessorerna

— har ej heller funnits lämpligt eller ens möjligt. Föga

mer än ett årtionde har ju förflutit, sedan den förutvarande skillnaden mellan

ordinarie och extra ordinarie professorer blev i princip upphävd. För

övrigt torde väl eu sådan differentiering ej kunna bliva utan återverkan på

det organisatoriska området, på vilket kommittén enligt sitt uppdrag icke

har att framlägga några förslag.

Då man således haft att räkna med att hela kåren av universitetsprofessorer

måste placeras på samma lönenivå, har det för kommittén stått klart,

att kravet på professorernas placering högre än i lönegraden B 20 ej kan

vinna kommitténs förord.

Det må härvid erinras, att professorn vid generalstaben av 1921 års riksdag,

i överensstämmelse med Kungl. Maj:ts förslag, hänförts till nämnda

lönegrad. Vid 1909 års lönereglering för generalstaben bestämdes denne

befattningshavares avlöning, inkvarteringsersättning inräknad, till 8,100 kronor

med ett ålderstillägg å G00 kronor, sålunda 600 kronor (ortstilläggets

belopp) högre än vad som vid 1908 års lönereglering fastställts för professorerna

vid universiteten och karolinska institutet.

Att å andra sidan utan vidare tillämpa nämnda lönegrad har ej heller

funnits rådligt. Därav skulle nämligen föranledas, att ortsgrupperingen bleve

gällande även för universitetsprofessorerna. För närvarande tillhör Lund,

enligt kommunikationsverkens ortsgruppering, D:gruppen och Uppsala Ergruppen,

medan Stockholm ensam av här ifrågakommande städer hänförts till

Grgruppen. Skillnaden i avlöningshänseende är ej oväsentlig. Den uppgår

mellan Drgrupp och Grgrupp till 720 kronor och mellan Ergrupp och Grgrupp

till 480 kronor.

Enligt de preliminära beslut, som kommittén fattat, ämnar den i ett kommande

betänkande föreslå, att professorerna vid vissa fackhögskolor, näm
-

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj:ts proposition Nr 11!).

ligen tekniska högskolan, -skogshögskolan och veterinärhögskolan, skola i

avseende på avlöningen likställas med universitetsprofessorerna. Bleve nu

ortsgrupperingen utan vidare tillämpad på alla de professorer, som hänförts

till lönegraden B 20, skulle professorerna vid en del till Stockholm förlagda

fackhögskolor nå en avlöning, ej oväsentligt överstigande universitetsprofessorernas.

Denna löneskillnad kan på visst sätt sägas vara allenast nominell, alldenstund

den är avsedd att uppvägas av de billigare levnadskostnader, som

beräknas råda i Lund och Uppsala i jämförelse med i Stockholm. Då det

emellertid just skulle- bli fackhögskolorna, som -— förutom förmånen av en

placering i huvudstaden — skulle kunna erbjuda sina lärare nominellt högre

avlöningsbelopp än universiteten, kan det med skäl befaras, att i de läroämnen,

som äro gemensamma för nämnda högskolor och universiteten, de

senares förmåga att vid sig fästa de främsta vetenskapliga kapaciteterna på

ifrågavarande områden bleve avsevärt försvagad. Ett vidmakthållande av

universitetens vetenskapliga nivå är emellertid, som förut framhållits, för det

vetenskapliga forskningsarbetets främjande av synnerlig vikt, då universiteten

jämte karolinska institutet hos oss av ålder varit det förnämsta sätet för

den vetenskapliga odlingen och fackhögskolorna i stor utsträckning äro hänvisade

till att rekrytera sin lärarkår bland dem, som vid universiteten vunnit

sin vetenskapliga utbildning.

Framför allt gäller det sistnämnda i fråga om de filosofiska fakulteterna.

Sålunda är jämväl tekniska högskolan, som eljest måste anses stå på samma

vetenskapliga plan som universiteten, hänvisad till att i stor utsträckning

rekrytera sin lärarpersonal genom dessa. Det kan då ur denna synpunkt

betraktas som mindre lämpligt, om exempelvis en professor i matematik

vid tekniska högskolan skulle placeras i nominellt högre löneställning än

motsvarande befattningshavare i Uppsala eller Lund. Om det alltså enligt

kommitténs mening måste anses såsom angeläget, att ortsgruppering ej tilllämpas

beträffande professorerna inom de filosofiska fakulteterna, så lärer

därmed följa, att samma principer måste tillämpas jämväl på de med dem

i vetenskapligt och organisatoriskt hänseende likställda professorerna inom

övriga fakulteter. Vad särskilt de medicinska fakulteterna angår, framträder

för övrigt här osökt eu jämförelse med veterinärhögskolan, vars professorer

enligt kommitténs blivande förslag skulle placeras i samma lönegrad som

universitetsprofessorerna. Men vad som ovan nämnts beträffande en professor

i matematik å ena sidan vid tekniska högskolan och å den andra vid

universitet, måste enligt kommitténs mening i ännu högre grad äga tillämplighet,

om man jämför t. ex. en professor i anatomi vid veterinärhögskolan

med motsvarande professor i Uppsala eller Lund.

Det torde böra erinras, att, om hänsyn tages till de i jämförelse med

Stockholm billigare levnadskostnaderna i Uppsala och Lund, universitetsprofessorernas

effektiva lönenivå för närvarande är högre än fackhögskoleprofessorernas

i Stockholm, då ortstillägg ej utgår till de sistnämnda.

Universitetsprofessorernas inordnande i ortsgrupperingen skulle alltså betyda

en ändring i detta förhållande.

Av de anförda synpunkterna framgår ock, att det avgörande, som vid

1921 års lönereglering träffats i fråga om ortsgrupperingens tillämpning på

rikets hovrätter, vilka förut i avlöningshänseende varit inbördes fullt jämställda,

icke kan åberopas såsom prejudicerande för spörsmålet om universi
-

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kung!. Maj:ts proposition Nr 115.

tetens ställning i nämnda hänseende. Mellan universiteten och flertalet

fackhögskolor råder nämligen — såsom ovan antytts — ej någon fullständig

jämbördighet, vilket däremot givetvis är fallet med hovrätterna. Det har

därför ej heller varit att förvänta, att för de senares del ortsgrupperingen

skulle medföra olägenheter av den art, som äro att befara, därest försök

gjordes att tillämpa ortsgrupperingen på universitet och fackhögskolor.

Av anförda skäl har kommittén funnit angeläget att i avseende å det

nominella avlöningsbeloppet bibehålla den nuvarande likställigheten mellan

professorerna vid universiteten och vid de ifrågavarande fackhögskolorna.

Inom den för de centrala verken gällande löneplanens ram torde dock detta

icke låta sig tekniskt genomföras på annat sätt, än att professorerna i Uppsala

och Lund förklaras utan avseende på den gällande ortsgrupperingen städse

skola hänföras till samma ortsgrupp som Stockholm.

Den särskilda ställning, som de båda universitetens professorer sålunda

skulle komma att intaga, är, såsom synes, motiverad av vissa för professorskåren

alldeles egenartade förhållanden. Det är därmed ock givet, att detta

avsteg från ortsgrupperingens princip ej med fog kan åberopas för att andra

befattningshavare skulle tilldelas motsvarande förmån. Därför har ej heller

ifrågasatts annat, än att laboratorer och med dem jämförliga befattningshavare

samt universitetens biblioteks- och förvaltningspersonal skulle på

vanligt sätt ingå under ortsgrupperingen.

Den. anordning, som här föreslagits, kan för övrigt väntas gynnsamt återverka

jämväl på lärarkrafternas fördelning mellan universiteten och karolinska

institutet inbördes. Det utbyte av lärarkrafter dessa högskolor emellan, som

i viss omfattning kan vara ensidigt, skulle för visso hämmas, därest en

förflyttning t., ex. från Uppsala till Lund eller från karolinska institutet till

någotdera universitetet skulle föranleda en mera avsevärd minskning i vederbörandes

kontanta avlöningsförmåner. Speciellt för de båda universitetens

medicinska fakulteter kunde en placering av professorerna efter vanlig örtsgruppering

befaras vålla svårigheter. Därmed skulle nämligen ökas det

försprång i rekryteringshänseende framför universiteten, som karolinska

institutet redan nu åtnjuter tack vare sin placering i huvudstaden. Det är

ju givet, att alldeles särskilt för en läkare anställningen i Stockholm — med

de tillfällen till lönande praktik, som där yppas — skall redan i och för

sig verka så frestande, att han trots de högre levnadskostnaderna i huvudstaden

lärer föredraga en lärostol där framför en vid någotdera universitetet.

Något direkt men vid rekryteringen lärer därför ej vara att befara för

institutets del av den föreslagna anordningen.

Denna kan väntas bereda fördelar även för de juridiska fakulteterna i

Uppsala och Lund. Dessa bleve nämligen genom professorernas placering

i G:grupp ställda i ett i förhållande till hovrätterna mindre ogynnsamt läge

än eljest skulle varit tället. Pa sa sätt skulle ock utjämnas det försprång

i lönehänseende, som hovrätterna eljest skulle äga, tack vare det särskilda

arvode å 500 kronor, som tillfaller ordförande å division.

Kommitténs förslag innebär alltså, att universitetsprofessor hänföres till

lönegraden B 20, därvid en avvikelse från avlöningsreglementet förutsattes

därutinnan, att lön till professor skall utgå med belopp, fastställt för den

ortsgrupp, till vilken Stockholm hänföres.

Kommittén hade i sitt förslag beträffande professorerna dock icke varit

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj:ts proposition Nr 115.

enhällig. En avvikande mening har härutinnan anförts av professor Johansson

med instämmande av professorerna Palmtcr, Björling och Hedrén. Ur

professor Johanssons reservation, till vilken jag i övrigt hänvisar, anser jag

mig böra här anföra allenast följande:

Reservanten hade vid kommitténs överläggning under åberopande av

den särställning i avseende på uppgifter och ansvar, som tillkomma universitetsprofessorn,

framställt yrkande på uppställande för universitetsprofessorernas

vidkommande av en särskild löneplan inom det för hittills reglerade

stater gällande avlöningsreglementet samt föreslagit som avlöning i G:ort

ett belopp av 12,600 kronor som begynnelselön med ett ålderstillägg av

900 kronor efter 5 år. Då emellertid denna löneskala ej läte sig bekvämt

infoga inom den löneplan, som antagits för statsdepartementen och de centrala

verken utan skulle nödvändiggöra uppställandet av en ny avdelning

mellan A och B i nämnda löneplan samt ställa universitetsprofessorerna i

visst avseende högre än lönegraden A 1, hade densamma mött ett bestämt

motstånd hos kommitténs majoritet. Reservanten hemställde därför, att för

professorerna vid universiteten och karolinska institutet måtte anordnas ytterligare

två åldersklasser över de hittillsvarande 29, med vanliga intervaller i

lönebelopp, alltså för ortsgruppen G en klass 30 å 12,420 kronor och en

klass 31 å 12,900 kronor. Detta innebure detsamma som att inom ramen

av den för statsdepartement och centrala ämbetsverk gällande löneplan B

tillägga en 21:a lönegrad med för G:ort — till vilken enligt kommitterades

förslag universitetsprofessorerna vore avsedda att hänföras tre löneklasser,

nämligen:

löneklass 29.........kronor 11,940: —

» 30......... » 12,420: —

» 31......... » 12,900: —

Frågan om den löneställning, som bör tillmätas professorerna vid universiteten,

har givetvis kommit att träda i förgrunden i de utlåtanden, som

avgivits av vederbörande myndigheter, och har en ingående kritik därvid

riktats mot kommitténs förslag till lösning av denna fråga. Spörsmålet om

professorernas avlöning är också enligt min mening utan gensägelse det

mest betydelsefulla av de ämnen kommittén behandlat, och jag finner det

därför vara av betydelse för bedömande av frågan att tämligen utföiligt

redogöra för de synpunkter, som från myndigheternas sida härvid kommit

till uttryck.

Av det yttrande, som avgivits av teologiska fakulteten i Uppsala vill jag

här återgiva följande:

I ett avseende, nämligen med hänsyn till utbildningen och kompetenskraven,

har universitetsprofessorns ämbetsansvar av statsmakterna utan förbehåll

erkänts. Det gives i det svenska samhället intet ämbete, vars tillsättning

är omgärdat med så exceptionella och offentliga säkerhetsåtgärder

som en universitetsprofessors. Ingå ämbeten hos oss kräva sådana förstudier.

Det är utan tvivel med all rätt och på de viktigaste grunder, som

Myndigheternas

yttranden.

Teologiska

fakulteten i

Uppsala.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj-.ts proposition Nr 115.

det svenska samhället ställer dylika krav på sina universitetsprofessorer, och

det kan icke vara fakultetens mening att härutinnan föreslå någon förändring,

alldenstund universitetens professorer hava att svara såväl fö''r utbildningen

av rikets ämbetsmän som för den svenska vetenskapliga forskningens

hållande å nivå med dess allmänna standard åtminstone i kvalitativt hänseende.

Förvärvandet av kompetens till en svensk universitetsprofessur är ofta

förbundet med en betydlig risk och ett misslyckande är cn ytterst allvarsam

affär för en man, helst som avgörandet i regel sker först vid ett

par och fyrtio år, ofta mera. Det är i många fall föga mindre än social

misär, utom den personliga förlust i fråga om ideell strävan och möjlighet

att förverkliga denna, som av intet levebröd kan ersättas. Visserligen

kunna eu del av t. ex. filosofiska fakultetens docenter gå till läroverken,

men -— om de äro äldre — med avsevärt sänkt pension. Flera av sagda

fakultets ämnen saknas för övrigt alldeles vid läroverken.

Vad särskilt vidkommer den teologiska fakultetens obefordrade docenter,

hava de icke alltid lärarkompetens, och med den nuvarande prästerliga befordringslagen,

som lämnar lika stora befordringsmöjliglieter vid församlingarnas

val åt den dispenserade predikanten som åt f. d. docenten, är denne

efter de regala pastoratens bortfallande synnerligen illa ställd.

Vad kommitterade anföra rörande docentstipendiernas höjande till antal

och belopp såsom ägnat att väsentligt kompensera risken med avseende på

befordran synes icke fakulteten kunna avsevärt betyda, då docentstipendium

får innehas i regel blott 6 år, men väntetiden från docenturens vinnande

till professuren i regel är från 30 till 42 år eller omkring 12 år, stundom

mera. Huru skola begåvade män utan förmögenhet kunna vid sådant förhållande

ägna sig åt den akademiska banan? Måste icke denna till sist förbehållas

de förmögna?

Fakulteten kan för sin del icke godkänna kommitterades placering av

universitetsprofessorema i gällande löneplan avd. B och 20:de lönegraden.

Ej blott att begynnelselönen måste anses orimligt låg. I fråga om en tjänst,

som vinnes i regel först vid 42 års ålder och ofta senare, kommer tjänstens

innehavare så sent i åtnjutande av högsta lönegraden, att denna billigtvis

icke synes böra fördröjas med bortåt ett tiotal år, utan uppnås efter kortare

tid, t. ex. 3 år, alltså i regel vid 45 års ålder. Detta innebär med andra

ord, att professorerna icke erhålla flera smärre utan ett enda men större

ålderstillägg.

Då man icke lärer kunna nämnvärt underskrida lägsta under detta år

(1922) utgående lön på 13,300 ä. 13,000 kronor och gällande löneplans avd.

A lista lönegraden och löneklass 1 för G-ort uppgår till 13,020 kronor,

synes det vara rimligt att sätta denna summa som begynnelselön med ett

enda men större ålderstillägg efter 3 år å 960 (= 2 X 480) kronor, vadan

slutlönen skulle bli 13,980 kronor. Beräknas pensionsavgifterna till cirka

600 kronor, blir den behållna lönen cirka 13,380 kronor.

Skulle emellertid levnadskostnaderna komma att vid lönefrågans avgörande

hava sjunkit så, attt någon sänkning kan anses befogad, kan fakulteten

rimligtvis icke motsätta sig en sådan. Dock håller fakulteten före, att de

nya tidsförhållandena näppeligen skola medgiva en starkare sänkning.

Slutligen vill fakulteten hava erinrat därom, att dess professorer såsom

ledamöter i Uppsala domkapitel, som under det akademiska läsåret sammanträder

varje vecka, hava en extra arbetsbörda av så betungande natur och

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj:ts proposition Nr Ilo.

till så väsentligt hinder också för utövande av sådant författarskap, som kan

giva ett blott alltför behövligt tillskott till lönen, att teologie professorerna

icke i längden lära kunna utan tillbörlig ersättning fortsätta att vara ledamöter

av domkapitlet.

Juridiska fakulteten i Uppsala bar ifråga om professorernas löneställning

avgivit två yttranden. I sitt första utlåtande anför fakulteten huvudsakligen:

Med hänsyn till bestämmelsen om fyra särskilda löneklasser inom den

föreslagna lönegraden kan sålunda framhållas, att de synpunkter, som föranlett

eu dylik gradering i fråga om vissa andra ämbetsmän icke äga tilllämplighet

å professorer. På grund av de särskilda kompetensfordringar för

professorsämbete, vilka icke utan skada för universiteten kunna eftergivas,

står en professor i detta avseende vida närmare de i löneplanens avdelning

A upptagna innehavarna .av chefsämbeten, beträffande vilka olika löneklasser

icke blivit uppställda. Över huvud torde saknas anledning att beträffande

professorerna frångå nu gällande anordning med ett ålderstillägg efter vissa

års tjänstetid.

Framför allt leder emellertid professors inpassande uti den av kommittén

föreslagna lönegraden (avd. B 20:e lönegraden) till oantagliga konsekvenser.

Tager man hänsyn till professors främsta och viktigaste uppgift att representera

och befordra utvecklingen inom sin vetenskap, blir ett jämställande

med det högst betydande antalet tjänstemän i nämnda lönegrad vid domstolarna

och inom förvaltningen för juridiska fakultetens del orimligt. Framför

allt är teoretisk begåvning av den art, som utgör nödvändig förutsättning

för framgångsrik vetenskaplig verksamhet, långt mera sällsynt än

det praktiska omdöme eller den erfarenhet, vilka kunna vara tillfyllest för

domaren eller byråchefen. Under det att därför det allmännas intresse att

såsom professorer förvärva mera framstående kapaciteter uppenbart kräver,

att professurerna göras mera lockande än befattningarna såsom kansliråd,

hovrättsråd, byråchef m. fl. befattningar uti den föreslagna lönegraden, blir

resultatet av kommitténs förslag det rakt motsatta. Under den tid, som

förflyter innan tjänstemannen flyttas upp i rådsgraden, räknar han tjänstår

på grund av de förordnanden han erhållit i högre tjänst; vid universiteten,

vilka av hänsyn till den vetenskapliga forskningen bland flera sökande till

professur alltid måste, oberoende av ålder, välja den, som ådagalagt största

vetenskapliga skicklighet, bliva de genom tjänståldern samlade meriterna

av underordnad betydelse för hans befordran och hans ställning bliver därför

alltid otrygg. Hovrättsrådet eller byråchefen behöver icke å sin lön

vidkännas utgifter, som svara mot vad professorn, som senare och efter en

docenttid med vida mindre ekonomiska förmåner kommit till sin befattning,

måste av sin lön utgiva för bokinköp, resor och annat, som för hans

verksamhet äro nödvändiga.

Efter att hava bemött vissa av de utav kommittén framförda synpunkterna

erinrar fakulteten, att även för eu annan viktig grupp av ämbetsjurister

gällande löneplan för den civila centralförvaltningen icke ansetts

användbar och detta delvis på grund av skäl, som nära överensstämma

med de ovan för juris professorerna anförda. Beträffande rikets häradshövdingar

hava särskilt tillkallade sakkunniga i ett den 24 september 1921

avgivet betänkande med frångående av nämnda löneplan uppgjort förslag

till avlöningsförmåner, som variera i olika domsagor mellan 11,704 och

22,541 kronor med ett medeltal av ungefär 14,000 kronor. Såsom skäl

.] uridiska

fakulteten

Uppsala.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Majits proposition Nr 115.

härför hava de sakkunniga åberopat bland annat dessa ämbetsmäns sena

befordringsålder samt den osäkra ställning de före sin befordran ofta intagit,

deras särskilda funktioner såsom handledare av de blivande ämbetsjuristernas

utbildning och icke minst deras maktpåliggande ställning såsom auktoritatativa

representanter för rättskulturen i orterna. Vad sålunda åberopats beträffande

häradshövdingarna kan med ökad styrka göras gällande till förmån

för juris professorerna, landets officiella företrädare för rättskulturen och

ämbetsmannautbildningen.

Vid bedömande av de lönebelopp, som i särskild löneplan böra fastställas

för universitetsprofessorerna, har fakulteten för sitt vidkommande utgått från

följande jämförelser. Det nödiga kvalitativa urvalet av juris professorer kan

icke med trygghet tillgodoses med mindre lönen bestämmes avsevärt över

lönebeloppet för ordinarie ledamot av hovrätt. A andra sidan torde lönen

icke behöva stiga till vad som tillkommer ledamot av högsta domstolen.

Vidare böra löneförmånerna för juris professorerna sättas högre än för flertalet

häradshövdingar. I sistnämnda avseende kan erinras om att häradshövdingarnas

avlöningsförmåner enligt förenämnda sakkunnigbetänkande upptagits

till i genomsnitt 14,000 kronor samt att för närvarande lönefyllnad

efter särskild skala utgår till häradshövdingarna i sådana domsagor, vilkas

behållna avkastning understiger 15,000 kronor. Jämväl vid åtskilliga rådhusrätter

hava under senare tid genomförts löneregleringar, enligt vilka avlöningsförmånerna

för deras ledamöter överstiga lönebeloppen för tjänstemän

i lönegraden B 20 — vid'' Uppsala rådhusrätt t. ex. utgår för närvarande

grundlönen för borgmästaren med 15,000 kronor samt för civil- och brottmålsrådmännen

med 12,000 kronor, vartill komma ålderstillägg å tillhopa

1,000 kronor. Vid dessa förhållanden måste fakulteten såsom sin mening

hävda, att ett belopp av 15,000 kronor utgör det oavvisliga inkomstminimum,

utan vilket fakulteten icke är i stånd att förvärva eller varaktigt behålla de

för dess lyckliga utveckling erforderliga personliga krafterna. I huvudsaklig

överensstämmelse med nu tillämpade anordning med ett ålderstillägg bör

enligt fakultetens mening å nämnda belopp såsom begynnelselön utgå sådant

tillägg efter tio år med 1,500 kronor.

Från fakultetens förslag var professorn V. Lundstedt så till vida skiljaktig

som han på anförda skäl ansåg, att det lönetillägg, som efter tio års

tjänstgöring skulle tillkomma professor inom juridisk fakultet, borde bestämmas

till 3,000 kronor.

I ett sedermera avgivet yttrande anför juridiska fakulteten:

I sitt föregående yttrande hävdade fakulteten såsom sin mening, att ett

belopp av 15,000 kronor utgjorde det oavvisliga inkomstminimum, utan

vilket fakulteten icke vore i stånd att förvärva eller varaktigt behålla de för

dess lyckliga utveckling erforderliga krafterna. Till stöd för sin mening

kan fakulteten ytterligare hänvisa till att fakulteten under lång tid icke

kunnat vid sig fästa docenter ens till det antal, som motsvarat tillgängliga

docentstipendier, vilket förhållande fortfarit även sedan dessa höjts till

nuvarande belopp. Fakultetens särskilda ämnesrepresentanter hava dessutom

flerfaldiga gånger gjort den erfarenheten, att begåvade jurister, som

vid fakulteten förvärvat framstående lärdomsmeriter, avböjt att fullfölja

eller upptaga en vetenskaplig verksamhet, vars slutmål ingalunda kunde

uppväga en säker befordran till väl avlönade statsämbeten.

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj-.ts proposition Nr 11i~>.

Då därför konsistoriets kommitterade beslutat att beträffande universitetsprofessorerna

i allmänhet framgå med hemställan om professorslöner å ovannämnda

belopp, 12,(500 respektive 13,500 kronor, kan fakulteten ej finna

annat än att den traditionella uniformiteten i samtliga universitetsprofessorers

avlöningsförmåner icke längre äger erforderligt stöd i de nuvarande förhållandena

inom statstjänsten i allmänhet. På grund därav och då de av fakulteten

åberopade konkurrenssvårigheterna göra sig gällande med liknande

styrka vid dess samtliga professurer, får fakulteten hemställa, att till professor

inom juridiska fakulteten måtte utgå utöver do allmänna avlöningsförmånerna

för professor, vilka i likformighetens intresse synas kunna

läggas till grund jämväl för pensionsbeloppen, ett särskilt årligt tillägg, motsvarande

skillnaden mellan den av fakulteten begärda grundlönen av 15,000

kronor och det av konsistoriekommittén förordade beloppet 13,600 kronor,

vilket tillägg alltså skulle uppgå till 2,400 kronor. Fakulteten tillåter sig i

detta sammanhang erinra om att en av motsvarande grunder betingad skillnad

i avlöningarna för juris professorer och professorer inom ämnesområden

tillhörande filosofiska fakulteten tillämpas vid Stockholms högskola.

Även medicinska fakulteten i Uppsala har i ämnet avgivit två yttranden.

I det förra anför fakulteten:

I fråga om professorernas avlöning ansluter sig fakulteten till de synpunkter,

som förut framhållits av de akademiska konsistorierna i Uppsala

och Lund (sid. 8—14 i betänkandet), och anser, att det bör tillförsäkras

professorerna eu högre avlöning än den, som enligt kommitténs betänkande

föreslås med placering av professorerna i avd. B lönegrad 20 ortsgrupp G i

avlöningsreglementet för befattningshavare vid statsdepartement och vissa

andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen.

Av de i betänkandet föreliggande förslagen är fakulteten mest benägen

att ansluta sig till de yrkanden, som framlagts av professor Johansson i

hans reservation, nämligen om uppställande av eu särskild löneplan med ett

belopp av 12,600 kronor såsom begynnelselön med ett ålderstillägg av 900

kronor efter 5 år — en löneskala, som fakulteten ej anser för hög och mer

än väl motiveras av den särställning, som universitetsprofessorerna intaga.

Det av fakulteten avgivna senare yttrandet innehåller bland annat:

Inom den medicinska fakulteten råder en väsentlig olikhet mellan de

kliniska professurerna och professurerna i de icke kliniska ämnena (anatomi,

histologi, medicinsk kemi, fysiologi, farmakologi, patologi och hygien).

Under det att de kliniska professorerna vid sin tjänstutövning såsom

föreståndare för sjukhusavdelningar och dessutom på grund av enskild

läkarpraktik, vilken även den skänker en erfarenhet, som direkt kommer

deras verksamhet som lärare och forskare tillgodo, kunna räkna med

avsevärda inkomster utöver lönen, är det i regel varken önskvärt eller möjlikt

för lärarna i de icke kliniska ämnena att idka medicinsk praxis, varför

de för täckande av sina levnadskostnader vanligen äro helt hänvisade till

lönen. Såsom förhållandena för närvarande gestalta sig komma dessa professorer,

på vilka betydligt större krav i avseende å både begåvning och

skicklighet måste ställas än på vanliga ämbetsläkare, och vilkas utbildning

även varit långvarigare och kostsammare än dessas, att i ekonomiskt hänseende

vara vida ogynnsammare ställda än flertalet i statens eller kommunernas

tjänst anställda eller enskilt praktiserande läkare.

Medicinska

fakulteten i

Uppsala.

s. 44 Kontrollera mot PDF

Filosofiska

fakulteten i

Uppsala.

44 Kunyl. Maj ds proposition Nr 115.

Huru litet lockande kallet såsom universitetslärare inom medicinens teoretiska

grenar under dylika förhållanden ter sig, framgår kanske tydligast av

den omständigheten, att under den senaste 20-årsperioden (1901—1921) vid

Uppsala universitet, trots tillgång på docentstipendier, icke funnits anställd någon

docent i anatomi, histologi, medicinsk kemi eller farmakologi och endast

en i vartdera av ämnena fysiologi och patologi. För närvarande äger fakulteten

ingen docent i något av alla dessa ämnen, ett förhållande, som är

så mycket mer ägnat att vacka bekymmer, som flertalet av professurerna i

dessa ämnen på grund av nuvarande innehavares levnadsålder bliva lediga

inom få år.

Då ungefär liknande förhållanden torde råda i Lund och vid karolinska

institutet, måste fakulteten såsom sagt med verklig oro motse den snara

framtid, då så gott som alla dess lärare i de teoretiska ämnena avgå, befarande

att vid nytillsättandet i brist på konkurrens kompetensfordringarna

ej i tillbörlig grad skola kunna hållas uppe, ja att kanske i vissa fall icke

ens kompetenta vikarier kunna påräknas under ledigheten. Särskilda åtgärder

för att möjliggöra en tillfredsställande rekrytering av de icke kliniska

professurerna inom de medicinska fakulteterna synas därför i hög grad påkallade,

om icke vår svenska läkarutbildning skall lida allvarsamt men.

Vad här anförts beträffande professurerna i icke kliniska ämnen, gäller i

ännu högre grad om de å fakultetens stat uppförda prosektors- och laboratorsbefattningarna

samt om den extra ordinarie professuren i medicinsk och

fysiologisk kemi, vilken vid den nuvarande innehavarens avgång möjligen

ombildas till en laboratorstjänst. De med dessa befattningar förenade löneinkomsterna

äro ju ännu mera underlägsna de ekonomiska förmåner, som

de praktiserande läkarna i allmänhet kunna påräkna, utsikterna till befordran

inom rimlig tid äro ofta ganska ovissa; att återbesättande av dessa befattningar

vid för vissa av dem relativt snart inträffande ledighet kommer att erbjuda

vanskligheter av ovan antydd art, är ej svårt att förutse.

I sitt föregående yttrande har fakulteten uttalat sin principiella anslutning

till det av professor Johansson först framlagda förslaget, att begynnelselönen

för en universitetsprofessor skulle utgå med 12,600''kronor, vartill efter 5

år skulle komma ett ålderstillägg å 900 kronor, samt påyrkat, att laboratorerna

i överensstämmelse med avlöningsreglementets lönegrad B 17 ortsgrupp

G skulle erhålla 9,060 kronor i begynnelse- och 10,500 kronor i slutlön.

k ör att det ovan angivna målet, en tillfredsställande rekrytering av lärarkrafterna

inom de medicinska fakulteterna skall kunna vinnas, är det enligt

fakultetens mening behövligt att sådana åtgärder snarligen vidtagas, att innehavare

av å universitetets stat uppförda professors-, laborators- och därmed

jämförliga befattningar inom medicinska fakultetens ovannämnda icke kliniska

läroämnen må utöver föreslagna löneförmåner kunna påräkna ett särskilt

årligt tillägg, icke understigande 2,000 kronor. Detta skulle i realiteten

ganska nära överensstämma med de löneförmåner, som den juridiska fakulteten

av liknande skäl beräknat såsom minimum för dess professurer.

k ilosofiska fakulteten i Uppsala finner, att kommitténs förslag icke vila

på hållbara grunder och icke kunna anses på tillfredsställande sätt lösa universitetsprofessorernas

lönefråga. Fakulteten ingår härefter på ett utförligt

bemötande av den kritik, kommittén (se sid. 35) riktat mot det av

dess minoritet framlagda särskilda förslaget — beträffande detta bemötande

tillåter jag mig hänvisa till handlingarna i ärendet — samt anför härefter:

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. ft[aj:ts proposition Nr 115.

Fakulteten finner, att de skäl, som anförts för eu väsentligt högre lönestandard

än den nuvarande och för fastställandet av löneförmåner, som

ställa universitetsprofessorerna väsentligen högre än de befattningshavare i

den s. k. tredje normalgraden (rådsklassen), varmed de hittills, dock först

sedan 1902, jämförts, behålla sin fulla kraft. Fakulteten måste i detta avseende

bestämt ställa sig på samma ståndpunkt, som hävdats av kommitténs

minoritet.

Fakulteten anser dock den lösning, varvid professor Johansson i sin reservation

stannat, icke heller vara tillfredsställande. Den står knappt i överensstämmelse

med den anföi’da motiveringen och utgör icke den konsekvens,

vari denna bort utmynna. Professor Johansson har också själv funnit den

logiska konsekvensen av de anförda skälen för professorernas särskilda löneställning

och den enda fullt tillfredsställande lösningen av deras lönefråga

vara den, att eu särskild löneplan uppgjordes för universitetens och de därmed

likställda högskolornas lärare, ehuru han på grund av de lönetekniska

betänkligheter, som av kommitténs majoritet anförts, ansett sig böra framställa

det ovannämnda förslaget om införandet i systemet av en särskild

löneklass B 21 — ett medgivande, som tydligen dock ingalunda medfört

någon särskild förmån, då kommitténs majoritet — kanske icke utan skäl

—- funnit ett sådant förslag väl mycket rubba deras lönetekniska system.

Att, såsom även ifrågasatts, likställa professorerna med ämbetsmän i lönegrad

A 1, synes fakulteten i själva verket bättre, och egentligen skulle väl

häremot vara mindre att invända, även om det måste erkännas att jämförelsen

mellan en professors ställning och chefens i ett administrativt verk

på grund av uppgiftens olikhet endast i några särskilda fall kan urgeras.

Aven justitieråd t. ex., som införts i lönegrad A 4, hava ju ej i egentlig,

administrativ mening chefsuppgifter, men hava just på grund av ämbetets

allmänna natur, dess självständiga personliga ansvar, dess karaktär av den

högsta ämbetsposten inom en viss gren av förvaltningen och dess naturliga

jämförelseställning till andra höga ämbetsposter ansetts böra föras hit. Att

professorerna just av samma skäl böra kunna ha anspråk att ställas i Aävdelning

och här minst i lönegrad A 1, synes fakulteten uppenbart. I valet

mellan att universitets professorer införas i A 1 eller att för dem inrättas en

särskild lönegrad B 21, synes fakulteten den förra utvägen vara att föredraga

— icke minst av lönetekniska skäl.

Efter en kritik över förslaget att inpassa professorerna i det för kommunikationsverken

uppgjorda löneschemat, för vilken kritik jag förut redogjort,

fortsätter fakulteten:

En utgångspunkt för bestämmande av universitetslärarnas lönestandard i

jämförelse med övriga statstjänares kan vara det av reservanten i kommittén

professor Johansson vid överläggningarna inom kommittén framställda förslaget

att i särskild löneplan för universitetsprofessorer inom det för hittills reglerade

stater gällande avlöningsreglementet borde såsom avlöning i G-ort fastställas

ett belopp av 12,600 kronor som begynnelselön med ett ålderstillägg

av 900 kronor efter 5 år. I likhet med reservanten finner fakulteten en

sådan löneskala icke i och för sig vara för hög och i övrigt någorlunda

motsvara den särställning, som tillkommer universitetsprofessorerna i jämförelse

med andra befattningshavare. En jämförelsepunkt, som för filosofiska

fakultetens professorer ju naturligt erbjuder sig, är de löner, som fastställas

för andra statsämbetsmän inom undervisningsväsendet, lektorerna vid

s. 46 Kontrollera mot PDF

Det större

akademiska

konsistoriet i

Uppsala.

46 Kung!. Maj:ts proposition Nr 115.

skolorna eller lärare med vare sig lektors eller professors titel vid andra undervisningsanstalter.

Men vilken norm, som t. ex. för läroverkens lektorer

kommer att fastställas, är ju ännu obestämt. Därtill kommer att för andra

fakulteters professorer helt andra jämförelsepunkter erbjuda sig. Om fakulteten

sålunda nu stannar vid ovannämnda belopp, vill fakulteten hava betonat,

att detta sker provisoriskt och att fakultetens framställning härutinnan

ingalunda får betraktas såsom ett definitivt yrkande, som icke efter kännedom

om och med hänsyn tagen till alla inverkande faktorer kan komma att av

fakulteten i någon män ändras.

Det större akademiska konsistoriet i Uppsala yttrar i fråga om professorerna

följande:

Konsistoriet, som främst har att bedöma denna fråga med hänsyn till de

verkliga behov, som från universiteten måste göras gällande, och utan vilkas

tillgodoseende möjligheten för universiteten att på ett tillfredsställande sätt

lösa sina viktiga uppgifter måste förminskas och i längden omöjliggöras,

kan icke finna det av kommittérade framlagda förslaget till lönereglering

för universitetsprofessorer innebära en tillfredsställande lösning av denna

lönefråga.

I redan förut av de akademiska konsistorierna i Uppsala och Lund till

Kungl. Maj:t avgivna skrivelser och nu i de olika fakulteternas, särskilt den

juridiska och filosofiska fakultetens yttranden rörande det föreliggande löneregleringsförslaget

har med styrka framhållits den särställning, som universiteten

intaga i jämförelse med övriga institutioner inom statsförvaltningen.

Universiteten åligger att meddela den högre undervisning, som avser dels

att utbilda blivande ämbetsmän i statens och kyrkans tjänst, dels att i

allmänhet meddela högre vetenskaplig bildning och därvid särskilt att fostra

unga vetenskapsmän, som förmå att en gång föra vetenskapen framåt. I

denna sin undervisningsverksamhet hava universiteten eu ganska egenartad

och hög uppgift, och det är ej för mycket sagt, att vårt lands hela odlingsliv

och kulturella utveckling i väsentlig mån beror av universitetens förmåga

att fylla detta maktpåliggande värv. Men därjämte åligger universitetens

lärare, enligt både tradition och gällande statuter, att själva idka

vetenskaplig forskning och vetenskapligt författarskap. På det sätt, varpå

universitetsläraren förmår fullgöra detta senare krav, beror säkerligen i längden

hans egen duglighet och framgång i att fostra andra till vetenskaplig

verksamhet. Men därpå beror ock utan tvivel i stort sett hela det vetenskapliga

livets förkovran och framtid i vårt land. Att vetenskapen har

framstående målsmän även utanför universiteten och de med dem jämställda

högskolorna uti andra kulturinstitutioners tjänare, särskilt inom övriga högre

undervisningsanstalter, inom arkiv, museer och bibliotek, men även inom

förvaltningen i övrigt liksom i enskilda kretsar, är ett förhållande, som ju

endast utgör en förmån för vårt lands vetenskapliga liv, men för inga

andra gäller på samma sätt som för universitetens lärare en i lag fastställd

skyldighet att offra kraft och tid åt självständig forskning. Här förefinnes

en obegränsad fordran, som visserligen stundom den enskilde läraren på

grund av alltför betungande undervisnings- och examen sbördor ej förmår

att fylla i den grad, som han säkerligen själv önskar, men kravet kännes

icke mindre tyngande och ansvarsfullt, fast övriga göromål inskränka den

tid, som kan bliva ledig för självständig vetenskaplig verksamhet. Just i

förpliktelsen att ständigt hålla sig i nivå med vetenskapens aktuella läge

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Maj-.ts proposition AV It-i.

och själv verksamt befordra dess utveckling ligger det särskilda och egenartade

ansvar, som åligger eu universitetsprofessor, och detta ansvar är

något, som kommer till och utöver det vanliga plikttrogna utövandet av

föreskriven tjänstgöring.

Till posten som universitetsprofessor kommer eu vetenskapsidkare sent.

Vägen hit går icke — utom undantagsvis — över lägre, men ordentligt

betalda tjänster, utan professuren är egentligen för de flesta professorer

den första med lön försedda ämbetsställningen, och denna ställning vinnes

i regel först vid omkring 40 årsåldern. Den långa och dyrbara utbildningstiden,

förenad i allt högre grad, trots de anslag och de stipendier

som kunna erhållas, med stora kostnader för tryckandet av vetenskapliga

specimina och för vetenskapliga resor, blir även när docentställningen nåtts

ofta utan någon mera betydande pekuniär ersättning, i det att docentstipendierna

icke stå mer än ett begränsat antal docenter till buds, vårföre

de även för de högst kvalificerade docenterna stundom under åratal kunna

utebliva, och därjämte endast få innehavas under eu bestämt begränsad

tid av sex, högst sju år. Därtill kommer ovissheten i befordringsutsikter,

då på grund av professurernas fåtal inom varje vetenskapsgren tillfället

till befordran är mycket begränsat och i följd av det vetenskapliga arbetets

art utgången av en konkurrens om en professur alltid är något oberäknelig.

Men professuren är ej blott den första fasta platsen, den är även och

bör i regel vara den sista. Någon befordran från en professorsstol till

högre avlönade ämbetsposter eller till det enskilda ekonomiska livets tjänst

kan ju endast undantagsvis förekomma. Universitetets liksom statens intresse

är att universitetsläraren stannar på sin post och förblir verksam pa

densamma till dess att pensionstiden inträder.

När slutligen därtill kommer att universitetsläraren vid utövandet av sin

verksamhet är i högre grad än andra tjänstemän underkastad särskilda

kostnader för anskaffandet och underhållet av privatbibliotek och för egen

ostörd arbetslokal i hemmet, torde för visso kunna med råtta hävdas, att

universitetsprofessorerna intaga en särställning, som gör ett inordnande av

dem i den allmänna löneskalan synnerligen vanskligt. Liksom bestämmelserna

i avlöningsreglementet beträffande bestämd tjänstetid ej kunna äga

tillämpning på dem, likaså torde de löneförmåner, som i detta reglemente

äro bestämda för särskilda klasser av ämbetsmän nedanför den egentliga

chefsklassen, avdelning B, svårligen kunna utan obillighet och utan åsidosättande

av berättigade krav anvisas åt universitetsprofessorer. Aven den

högsta lönegraden i denna avdelning, B 20, gör icke rättvisa åt de särskilda

förhållanden som för universitetsprofessorer betinga eu högre lön än den

som är bestämd för de ämbetsmän av rådsklass, med vilka de brukat jämställas

i social ställning och därav betingade löneförmåner. Den särskilt

långa och dyrbara utbildningstiden, den sena, ovissa befordran till professor,

uteslutandet’ i regel av ytterligare befordringsmöjligheter, de särskilda kostnader

som äro förbundna med ämbetsutövningen och främst den ansvarsfulla

och för hela vårt lands odling särskilt betydelsefulla uppgift som

åligger professor, gör att särskilda och större löneförmåner måste anvisas

dem, om deras villkor icke i realiteten skola te sig vida sämre än ämbetsmännens

i lönegraden B 20, med hänsyn tagen till dessas fortgående utbildning,

befordran och därunder på olika _ lägre stadier åtnjutna inkomster

samt verksamhet och ansvar i det hela. Överhuvud lämnar avdelning B i

lönereglementet intet rum för ämbetsmän med det särskilda befordringssätt

s. 48 Kontrollera mot PDF

48 Kungl. Maj:ts proposition Nr 115.

och de särskilda kvalifikationer och uppgifter, som äro utmärkande för universitetsprofessorer.

Genom tilldelandet av G-ort till universitetsprofessorerna utanför huvudstaden

hava visserligen kommitterade — i strid med avlöningsreglementet

i övrigt men på i sig vägande grunder — kunnat i någon mån förbättra

de föreslagna lönevillkoren för dessa professorer. Men denna förbättring

— den enda som utan alltför stort avsteg från principerna kunnat av kommitterade

utfinnas — är tydligen alltför liten och obetydlig för att kunna

på något sätt motsvara de rättmätiga krav på högre lönestandard som framställts.

Från universitetens sida måste detta anbud upptagas med djup

besvikelse och anses såsom ett godtyckligt, knappt på några reella skäl

grundat förslag att lösa professorernas lönefråga.

Aven det av reservanten professor Johansson med flera instämmanden

från sakkunnigt håll framburna förslaget om en ny lönegrad B 21 med

två nya löneklasser innebär enligt konsistoriets mening ingen ekonomiskt

tillfredsställande lösning, förutom det att detta förslag i lönetekniskt avseende

synes vara så pass stridande mot systemet och i sina konsekvenser

förstörande för detsamma, att dess genomförbarhet är mer än tvivelaktig.

Givetvis innebär det i reellt hänseende ett betydande framsteg framför kommitténs

eget förslag.

Den enda utväg, som synes vara möjlig att tillgripa, om det allmänna

lönereglementet skall användas, är att placera universitetsprofessorer i avdelning

A och därstädes minst i lönegraden A 1. Denna avdelning är

närmast avsedd för chefer inom de administrativa verken, lönegraden A 1

särskilt för överdirektörer av lägre grad. I egentlig mening kan nu visserligen

professor, med vissa undantag, ej karakteriseras såsom chef, lika litet

som råd. Universitetsprofessorns självständiga ansvar och hans ställning

såsom den främste målsmannen för sin vetenskapsgren gör emellertid professor

ungefär lika kvalificerad som t. ex. justitieråd eller regeringsråd, vilka

ej heller i egentlig mening äro chefer, att tillhöra avdelning A, och någon

rubbning av avlöningsreglementets principer synes ju ej därför behöva anses

hava inträtt genom en dylik placering av universitetsprofessor i A 1. I

valet mellan den av minoriteten föreslagna nya lönegrad B 21 och lönegraden

A 1, synes den senare vara avgjort att föredraga, och konsistorium

anser sig icke böra bestrida, att genom en dylik placering en lösning, som

i det hela kan anses tillfredsställande, är möjlig.

Sedan konsistoriet mot kommitténs förslag att inordna professorerna i det

civila avlöningsreglementet inlagt de gensagor, för vilka jag förut redogjort,

fortsätter konsistoriet:

På grund därav att, såsom ovan framhållits, universitetsprofessor icke

annat än undantagsvis före utnämningen till professor innehaft annan med

lön förenad tjänst, ej heller i regel förr än vid relativt hög ålder uppnår

sitt ämbete, synes införandet av ett flertal smärre lönegrader, varigenom

den slutliga lönen — såsom är fallet med ämbetsmän under B-avdelningen

först nås efter nio års tjänst, icke vara lämpligt, medan å andra sidan

den omständigheten, att befordran i regel är utesluten och ämbetet är en

första ställning på samma gång som slutlig, gör en förhöjning efter ett

visst antal tjänstår ganska motiverad. Det synes därför konsistorium som

om den redan gamla och traditionella metoden att ett lönetillägg tillkommer

s. 49 Kontrollera mot PDF

I\unt]l. Maj:ts proposition Nr 115. 49

efter fem års tjänstgöring vore väl avpassad för universitetens behov och

borde bibehållas.

Beträffande den lönestandard, som är den minsta, som bör ifrågakomma

för att kunna anses vara tillfredsställande och rättvis, har konsistoriet stannat

vid den även av Uppsala universitets representant i lönekommitten professor

Johansson, med instämmande av sakkunniga från Lunds universitet

och karolinska institutet, enligt hans reservation först yrkade löneställningen

av 12,600 kronor med ett lönetillägg efter fem år av 900 kronor, varigenom

slutlönen skulle bliva 13,500 kronor. Denna lön är av professor Johansson

angiven såsom beräknad efter G-ort, vadan den sålunda, med bevarande av

den princip som kommitterade själva gillat och med ganska övertygande

skäl motiverat, skulle bliva densamma för både universitetens och karolinska

institutets professorer. Denna lönestandard torde i det hela vara jämställd

med lönegraden A 1, som konsistoriet ovan antytt såsom den lägsta, som

bör ifrågakomma, därest universitetsprofessorerna skulle komma att inordnas

i det allmänna löneschemat. Lönegraden A 1 innebär en löneställning i

G-ort av 13,020 kronor utan ålderstillägg. Professorslönen skulle således,

om konsistoriets förslag accepterades, under de första fem åren befinna sig

något under, därefter såsom slutlön något över denna lönenivå. Det torde

vara rättvist, om professorslönen i längden skulle finnas innebära någon,

tydligen dock obetydlig, förmån, då professorsställningen ju icke i regel

föregåtts av tjänster, som medfört löneförmåner motsvarande dem som uppburits

av ämbetsmännen i A 1 före befordran till de ämbeten, som de inom

denna lönegrad innehade, medan deras ämbetsverksamhet torde vara minst

lika krävande, självständig och ansvarsfull.

När konsistoriet vågar karakterisera en dylik lönestandard — särskild

löneplan med 12,600 kronor i första, 13,500 i andra löneklass, eller, därest

ett inordnande i allmänna löneplanen skall äga rum, lönegraden Al —

såsom den minsta, som kan betraktas såsom tillfredsställande och rättvis,

har konsistoriet endast avsett att finna en löneställning, som med hänsyn

till ämbetets speciella befordringsvillkor, uppgifter och säregna art kan anses

giva universitetsläraren sådana löneförmåner, som överhuvud frigöra honom

från ekonomiska bekymmer och möjliggöra ett ostört utövande av de vetenskapliga

forskningsuppgifter, som åligga honom vid sidan av hans undervisning.

Konsistoriet har däremot icke tagit hänsyn till den omständigheten,

att den ur ekonomisk synpunkt så föga avundsvärda universitetslärarbanan

genom en dylik lönestandard knappast blir särskilt lockande eller

att överhuvud begåvade yngre män, som efter avslutade universitetsstudier

söka sin utkomst i livet, därigenom knappast kunna förväntas finna en

eggelse att välja denna väg och ägna ytterligare många år, utan eller åtminstone

delvis utan nämnvärd ersättning, åt vetenskapliga studier och

vetenskaplig produktion för att meritera sig för en sen och oviss befordran.

Detta gäller alldeles särskilt den juridiska fakulteten. Denna fakultet har

också med övertygande skäl och från de jämförelsepunkter, som för densamma

naturligt erbjuda sig, yrkat på en professorslön, som icke understiger

15,000 kronor med ett ålderstillägg efter tio år av 1,500 kronor, således

en slutlön av 16,500 kronor. Aven inom den medicinska fakulteten

har beträffande de teoretiska professurerna, vilka i regel ej äro förenade

med läkarpraktik eller andra med tjänsten sammanhängande extra inkomster,

samma iakttagelse gjorts.

Då konsistoriet emellertid icke ansett sig under nuvarande förhållanden

Bihang till riksdagens protokoll 1925. 1 sand. 100 käft. (Nr 115.) 4

s. 50 Kontrollera mot PDF

Teologiska

fakulteten i

Lund.

Juridiska

fakulteten i

Lund.

Medicinska

fakulteten i

Lund.

Filosofiska

fakulteten i

Lund.

50 Kungl. Maj:ts proposition Nr 115.

böra framställa förslag om en högre lönestandard för universitetsprofessorer

i allmänhet än som ovan framställts, har den tanken framkommit, att de

särskilda svårigheter, som förefinnas vid besättande av de juridiska och de

teoretiska medicinska professurerna, skulle kunna minskas genom att innehavarna

av dessa lärostolar erhölle särskilda lönetillägg. Konsistoriet vill emellertid

inskränka sig till det uttalandet, att det synes konsistoriet som om

det vore nödvändigt att snarast möjligt taga förslag i denna riktning i ett

allvarligt övervägande.

Konsistoriet slutar med att såsom sin mening uttala, att det remitterade

löneregleringsförslaget beträffande den från principiell synpunkt och till sina

följder mest betydande frågan, den om universitetsprofessorernas lön, icke

innebär en sådan lösning, som kan anses tillfredsställande, vårföre konsistoriet

anser en omarbetning av förslaget i denna punkt böra äga rum till överensstämmelse

med av konsistoriet ovan framställda synpunkter och förslag.

Jämväl de akademiska myndigheterna i Lund ställa sig avvisande mot

förslaget beträffande professorerna.

Teologiska fakulteten i Lund förordar för sin del som ett minimum för

professor den av professor K. F. Johansson ursprungligen föreslagna lönen

av 12,600 kronor med ett ålderstillägg å 900 kronor efter 5 års tjänstgöring.

Inom juridiska fakulteten i Lund biträdde professorn E. A. Kallenberg, med

instämmande av professorerna C. G. Bergman och G. It. Malmgren, det

förslag till avlöning för professorerna, som juridiska fakulteten i Uppsala

avgivit. Professor E. F. K. Sommarro förordade såsom ett provisorium professor

K. F. Johanssons ursprungliga förslag till professorsavlöning (12,600

+ 900 kronor).

Medicinska fakulteten i Lund ansluter sig till det av professor Johansson

ursprungligen framställda förslaget om en begynnelselön för professor av

12,600 kronor med ett ålderstillägg å 900 kronor efter 5 år — en löneskala,

som fakulteten ej anser för hög och väl motiverad av den särställning universitetsprofessorer

intaga.

Beträffande de av teologiska, juridiska och medicinska fakulteterna avgivna

yttrandena tillåter jag mig i övrigt hänvisa till handlingarna i ärendet.

Filosofiska fakulteten i Lund anför ifråga om professorernas löneställning

följande:

Uppskattningen av den lönereglering för universitetsprofessorerna, som

kommittén föreslagit, försvåras i hög grad av det förhållandet, att lönen

numera utgår dels med ett fast grundbelopp, dels med ett dyrtidstillägg, beräknat

efter en glidande skala beroende på indextalet. Vad emellertid själva

lönen beträffar, så framgår ur bifogad tabell, att begynnelselönen under

förutsättning av universitetens placering i ortsgrupp G utan dyrtidstillägg

skulle bli 10,5u0 kronor mot 8,500 kronor och slutlönen 11,940 kronor efter

9 år mot 9,100 kronor efter 5 år, vilket kan synas vara eu avsevärd höjning.

Emellertid har kommittén kunnat ernå denna höjning endast genom

att övergiva lönesystemets ortsgruppering, vilket är en oneklig svaghet i dess

opaginerad Kontrollera mot PDF

Öl

Kungl. Maj-.is proposition Nr ll,r>.

förslag. Dels kunna även andra tjänstemannagrupper anföra samma skäl

för eu genombrytning av ortsgrupperingen, som kommittén åberopat för

universiteten, nämligen nödvändigheten att tillse, att de högst kvalificerade

icke söka sig blott till de orter, som erbjuda det högsta nominella lönebeloppet.

Dels kan man befara, att en genombrytning, låt vara på en enstaka

punkt, av ett i detalj fastlagt ocli överlagt lönesystem, som tydligen är avsett

att i vidsträckt grad bli normerande, icke skall vinna de anslagsbeviljande

myndigheternas bifall på grund av principiella skäl.

Man måste således också räkna med att, om kommitténs förslag antages,

den ändringen kan ske, att universiteten placeras i den dem tillkommande

ortsgruppen, d. v. s. Lunds universitet i ortsgrupp D. Under antagande av

detta och med nuvarande index 95 lagd till grund samt under övriga i tabellen

angivna förutsättningar visar det sig, att medan en professor i Lund

nu uppbär i begynnelselön 1,043:83 kronor i månaden han i stället skulle

erhålla 1,033: 70 kronor, således eu minskning av 10,13 kronor. Efter 3 år, då

enligt förslaget ett ålderstillägg tillkommer, blir beloppet 1,084: 90 kronor, således

en ökning av41,07 kronor. Efterö år inträder för närvarande ålderstillägg;

då blir relationen 1,114,03 till 1,084,90; således innebär det sjätte året åter en

minskning på 29,13 kronor. Nästa år tillkommer enligt förslaget det andra

ålderstillägget, relationen blir 1,114,03 till 1,130,10, ökningen 22,07 kronor och

slutligen efter 9 år 1,114,03 till 1,187,30, ökningen 73,27 kronor, allt pr månad.

En dylik lönereglering innebär icke någon verklig förbättring. Visserligen

är det sant, att förhållandet ställer sig gynnsammare, ju mer index sjunker,

och visserligen ha röster höjts för att dyrtidstilläggen skulle indragas, innan

ännu levnadskostnaderna återgått till nivån före kriget, men fakulteten vill

ej förutsätta, att detta tillvägagångssätt, som skulle innebära eu reell lönereduktion,

skall vinna statsmakternas bifall. Med den allmänna osannolikheten,

att levnadskostnaderna åter skola sjunka till nivån före kriget och

med den stora risken, att lönesystemets ortsgruppering ej tillåtes lämna

undantag för universitetsprofessorerna, äro de anförda siffrorna i hög grad

beaktansvärda, och det är fara värt, att de kunna giva ett riktigare uttryck

för det slutliga resultatet än de först anförda.

Men alldeles oavsett frågan om ortsgrupperna måste en annan viktig omständighet

påpekas, nämligen att kommitténs förslag innebär borttagande

av en synnerligen värdefull förmån, rätten för stärbhus efter i tjänst avliden

professor till tjänstår och för efterlevande till nådår. Tjänståret löper

i Lund till kalenderårets slut och beror således på den dag, då professor

avlider; som genomsnitt torde till grund för beräkningen höra läggas ett

halvt år i överensstämmelse med förhållandet i Uppsala. Beloppet beräknas

av kommittén till 8,010 kronor. Till avlösning föreslår kommittén, att staten

årligen skulle överlämna till pensionsinrättningen för änkor och barn

efter ämbets- och tjänstemän vid Lunds universitet 6,400 kronor. Detta

förslag innebär, att avlösningsbeloppet till största del kommer andra personer

till godo än dem tjänst- och nådårsrätten tillkommer. Den reella ersättningen

blir en begravningshjälp på 500 kronor. Ifrågavarande rätt är

att jämföra med den moderna formen av en livförsäkring, för den händelse

att professor skulle avlida i förtid och bör uppskattas därefter. Professorsutnämning

sker i genomsnitt vid c:a 40 års ålder, och en livförsäkring tagen

vid denna ålder på ifrågavarande belopp skulle draga en premie av omkring

28 kronor årligen pr 1,000 kronor. Emellertid ställer sig saken betydligt

ogynnsammare för de professorer vid mera framskriden ålder, som nu skulle

överföras till ny stat. Mer än en av dem torde kanske icke ens kunna er
-

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts proposition Nr 115.

hålla en dylik försäkring. I och med detta förslag har kommittén i hög

grad minskat värdet av den eventuella löneförhöjniug den föreslagit, och det

skulle icke vara förvånande, om det fanns professorer, som under förutsättning

av förslagets genomförande skulle betrakta löneförbättringen som imaginär

och föredraga att kvarstå på gammal stat.

Fakulteten kan således icke ens för det fall, att den föreslagna gynnsammare

ortsgruppsplaceringen bleve genomförd, betrakta kommitténs förslag

som tillfredsställande. Fakulteten måste fortfarande vidhålla den åsikt, som

uttalats i universitetens skrivelser i frågan, att en verklig och avsevärd löneförbättring

är både skälig och nödvändig, och kan icke finna, att kommittén

vederlagt de härför anförda skälen.

Visserligen har docenternas ställning blivit i hög grad förbättrad genom

den kraftiga höjningen av docentstipendierna, men då detta anföres som

skäl mot den begärda, proportionellt vida mindre förbättringen av professorslönerna,

ligger åtminstone omedvetet till grund en föreställning om universitets

banan som en sluten karriär med regelbunden befordran från en

lägre tjänst (docentur) till en högre (professur). Mot denna uppfattning ha

universiteten alltid värjt sig, då de anse sig böra draga till sig de skickligaste

förmågorna oavsett deras föregående anställning. Gällande stadgar

för docentstipendierna ha därför också bibehållit och skärpt bestämmelsen,

att docentstipendium får åtnjutas endast i sex, högst sju år. Då medelåldern

för docentutnämning är ungefär 30 år och för professorsutnämning

ungefär 40 år, inträder även i det gynnsamma fall, att docent innehaft docentstipendium

så länge som möjligt, i genomsnitt en mellantid av tre till

fyra år, under vilken docent är hänvisad att leva på skuldsättning eller

privata inkomster, vilka senare som bekant icke stå till buds i hast, då de

behövas. Vidare bör märkas, att antalet stipendier är vida mindre än antalet

docenter (t. ex. i den matematisk-naturvetenskapliga sektionen i Lund för

närvarande 10 emot 21); redan härav inses, att det ofta blir svårt eller ogörligt

för en docent att inom rimlig tid erhålla docentstipendium. Laboratorsmed

flera befattningar äro för få och för speciella för att spela någon roll.

De särskilda kostnaderna för forskningsverksamhet kunna ej bagatelliseras

och avfärdas med en hänvisning till resestipendier och offentliga bibliotek.

En professor, som verkligen vill arbeta i och följa med sin vetenskap, är

nödsakad till betydande utgifter för bokinköp, åtminstone till dess med varje

professorsstol förbindes en institution med arbetsrum och ett bibliotek, för

vilket ändamål vida högre anslag skulle vara nödvändiga än de små belopp

som nu utgå till seminarie- och institutionsbibliotek. Som saken f. n.. faktiskt

ligger, spelar ett någorlunda gott handbibliotek för en professor samma

roll som telefonen för en affärsman, och lika litet som man kan hänvisa

den sistnämnde att vid varje förefallande behov gå upp på närmaste telefonstation,

lika litet befriar tillvaron av ett rikhaltigt universitetsbibliotek

den enskilde professorn från de mycket kännbara utgifterna för att själv

inköpa den oundgängligaste litteraturen i sitt ämne. I genomsnitt torde

denna extra kostnad få sättas till 500 å 1,000 kronor pr år. Ytterligare

extra utgifter betinga de utländska studieresorna, av vilka endast en ringa

del bestrides genom de oproportionerligt få och för större resor allt för små

resestipendierna.

Kommittén har visserligen ej förbisett men dock ej tillräckligt uppskattat

den egenartade beskaffenheten av universitetslärarens verksamhet, vilken på

grund av sin natur aldrig kan bindas vid normer som andra ämbetsmäns

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 115.

53

utan i högsta grad är beroende av vederbörandes personliga skicklighet och

arbetsvillighet. Enligt § 1 i universitetsstatuterna är universitetens uppgift

vetenskaplig forskning och undervisning. I timmar uttryckt uppta undervisning

och examination ej stor plats, men förberedelserna för eu verkligt

vetenskaplig undervisning äro ofta mycket krävande och kunna ta även de

så kallade ferierna i anspråk. Egen forskning är en nödvändig betingelse

för en kvalificerad undervisning. Den kan ej regleras genom några lagparagrafer

utan beror ytterst på vederbörandes uppfattning av vikten och värdet

av den verksamhet, som han är satt att utföra. Det torde med skäl

kunna påstås, att de svenska professorernas uppfattning av sina vetenskapliga

plikter hittills ej lämnat något övrigt att önska utan tvärt om skaffat

vårt land en synnerligen aktad ställning på vetenskapens internationella

område. Det är oangenämt att i viss mån nödgas tala i egen sak, men

det förhåller sig dock faktiskt så, att den aktning, som man överallt i

Europa hyser för vårt lands kultur, beror — utom på ett fåtal stora författare

och konstnärer samt någon enstaka ledande politiker — på vår folkbildning,

som också med rätta är ett av statsmakternas skötebarn, samt på

vår vetenskapliga forskning och dess nivå.

Man kan ej vara blind för att den energi, med vilken en professor kan

ägna sig åt sin forsknings- och undervisningsgärning är beroende därav,

att den ekonomiska ställning som beredes honom är sådan, att han ej finner

sig nödsakad att undantaga en viss tid från sin egentliga verksamhet och

använda den för andra ändamål. Det måste på det kraftigaste betonas, att

en otillräcklig lönereglering — och en sådan är det som kommittén föreslagit

— kommer att ha den ödesdigra följden, att landets vetenskapliga nivå

sjunker därigenom, att de bästa begåvningarna söka sig andra banor och att

det vetenskapliga arbetet reserveras för de förmögnare klasserna.

Fakulteten vill för sin del förorda professor Johanssons första förslag, en

begynnelselön å 12,600 kronor med ett ålderstillägg på 900 kronor efter 5 år, vartill

eventuellt dyrtidstillägg efter vanliga grunder bör komma, så länge sådant

utgår. Men fakulteten måste på det bestämdaste framhäva, att detta betecknar

det absoluta minimum, som måste krävas för innehavarna av landets

högsta vetenskapliga värdighet. Fakulteten vet även, att den härvidlag

talar i samklang med en vida spridd opinion inom de mest skilda samhällsgrupper.

Vad den statsfinansiella sidan av saken beträffar, vill fakulteten

till sist endast erinra därom, att det här gäller en till antalet relativt obetydlig

grupp av ämbets- och tjänstemän, varför ett tillmötesgående av deras

krav på ett sätt, som är staten värdigt, icke kan avvisas med nationalekonomiska

argument.

Det större akademiska konsistoriets i Lund yttrande beträffande professorerna

är av följande innehåll:

När nu löneregleringskommittén ut ifrån sin ovan angivna ståndpunkt föreslår

universitetsprofessorernas placering i den allmänna löneplanens avdelning

B, lönegrad 20, torde kommittén hava gjort det bästa, som från dess

av formella skäl valda utgångspunkt var möjligt, om nämligen löneplanens

avd. A skall strängt förbehållas de egentliga chefsplatserna. Men kommittén

har därmed också nödgats lämna helt ur sikte de reala hänsyn, vilka enligt

konsistoriets mening böra vara de bestämmande vid en lönereglering, som

skall lända till universitetets bästa. Ty den angivna lönegraden B 20 om
-

Det större

akademiska

konsistoriet

i Tövind.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts proposition Nr 115.

fattar just ett högst betydande och med statsförvaltningens utveckling alltjämt

stigande antal tjänster, vilka, ehuru med samma löneförmåner, som

kommittén föreslagit för professorsbefattningarna, skulle kunna eftersträvas

med betydligt mindre risk både för och vid ett misstyckande, som avsevärt

lättare och tidigare vinnas, men vilka icke kräva så höga kvalifikationer

som universitetet för sin uppgifts skull måste kräva av sina professorer,

tjänster vid vilka med andra ord uttrycket »överkvalificerad arbetskraft»

ingalunda skulle innebära en orimlighet.

Men det var just detta som enligt konsistoriets mening måste undvikas

vid en väl avvägd lönereglering för universiteten. Professorsämbetet måste

erbjuda en icke alltför obetydlig fördel framför de nyss angivna statstjänsterna,

om dess tillfredsställande rekrytering icke skall äventyras. Universitetet står

i icke ringa ansvar för vårts lands andliga odling över huvud och för vårt

folks internationella anseende som kulturfolk. Konsistoriet kan därför icke

för sin del godtaga en lönereglering, som icke uppfyller nyss angivna villkor

och som därför icke skulle sätta universitetet i stånd att förvärva de bästa

krafter, som vårt folk skulle kunna ställa till förfogande för denna vetenskapliga

forskning, som dock är en livsuppgift för ett kulturfolk.

Kommitténs ledamot professor K. F. Johansson har också reservationsvis

framhållit, att förslaget icke är ur universitetens synpunkt tillfredsställande.

Han har därför i ett eget förslag, med instämmande av de särskilt tillkallade

representanterna för Lunds universitet och karolinska institutet, herrar Björling

och Hedrén, gjort försöket att utbygga den allmänna löneplanen på

sådant sätt, att den på denna punkt skulle kunna lämna utrymme för ett

tillgodoseende av universitetens berättigade krav. Den kritik detta förslag

omedelbart mött från övriga kommittéledamöters sida tyckes giva vid handen,

att den allmänna löneplanen icke besitter tillräcklig smidighet för en

sådan anpassning.

Vid utarbetande av en ny löneplan bör utgångspunkten tydligtvis vara

nyss angivna nödvändighet, att universitetsprofessorns löneförmåner så avvägas,

att de talrika statstjänster med lön enligt den allmänna löneplanens

avd. B. lönegrad 20 icke må kunna upptaga en alltför överväldigande

konkurrens om de för universitetsarbetet bäst kvalificerade krafterna. Ehuru

visserligen goda skäl kunna anföras och på sina håll med eftertryck framförts

för än högre löneförmåner, anser sig konsistoriet härvid böra stanna

vid att föreslå en lön för professor, som ungefär motsvarar den i den allmänna

löneplanen under B 20 närmast följande högre lönegrad, d. v. s.

A 1. Med hänsyn till vad hittills varit vid universiteten gällande samt med

avseende fästat också därvid, att professuren är universitetsbanans på en

gång första och sista fasta befattning, som därtill i regel uppnås först vid

jämförelsevis framskriden ålder, föreslår konsistoriet emellertid endast ett

ålderstillägg till grundlönen, vilket därför borde vara av motsvarande större

belopp och utgå exempelvis såsom hittills varit fallet efter fem års tjänst.

En grundlön av 12,000 kronor med ett ålderstillägg av 900 kronor synes

konsistoriet någorlunda motsvara vad som är nödvändigt till tryggande av

en god rekrytering åtminstone för flertalet av professurer. Att även med

en sådan avlöning vissa professurers återbesättande skall erbjuda svårigheter

är att förutse, men torde knappast kunna motverkas genom anordningar

på universitetets stat.

Till konsistoriets protokoll anförde professorerna J. A. Ernberg, G. R. Malmgren

och C. G. Bergman i vissa avseenden skiljaktiga meningar. Beträffande

dessa särskilda yttranden tillåter jag mig allenast hänvisa till handlingarna.

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kuntjl. Maj-.ts proposition Nr 115.

Kommitténs förslag och argumentering har även från karolinska institutets

sida mött bestämda gensagor. Institutets lärarkollegium yttrar beträffande

professorerna följande:

Kollegiet får med tacksamhet erkänna, att kommittén föreslagit avsevärd

förbättring av universitetslärarnas löner, ehuru kommittén icke ansett sig

kunna tillmötesgå alla de krav, som på ett tidigare stadium från universitetens

representanter blivit framställda. Emellertid vill kollegiet bestämt

ansluta sig till den mening, som i kommittén uttalats av protossor K. F.

.Johansson, och vilken mening blivit biträdd av professorerna Palmser, Björling

och Iledrén. Professor Johansson har på ett synnerligen övertygande

sätt framställt de skäl, som kunna anföras för den av honom förfäktade

meningen, att universitetsprofessorerna böra komma i en alldeles särskild

klass för sig och ej sammanföras i samma grupp som en viss kategori

ämbetsmän.

Lärarkollegiet vill för sin del betona, att universitetsprofessorernas utbildning,

förfaringssättet vid professurernas tillsättning och professorernas hela

verksamhet i mångt och mycket äro fullkomligt olikartade mot det som

gäller motsvarande förhållanden inom den egentliga ämbetsmannaklassen.

För den, som skall nå professorskompetens, erfordras först ett intensivt,

vetenskapligt studie- och författararbete, som i regel måste fortgå under ett

betydligt antal år, under vilka år möjligheten till förvärvsarbete är synnerligen

begränsad eller alldeles avskuren. Sedan kompetensen är vunnen,

beror det på tillfälligheter, huru snart möjlighet att få deltaga i^en konkurrens

om en befattning erbjuder sig; för åtskilliga blir det många års

väntan, innan de få tävla om en professur. Tävlingarna äro ofta mycket

hårda och krävande. På grund av det förhållandet, att endast ett fåtal hithörande

platser finnas i ■ vårt land, händer det ofta, att även mycket val

kompetenta vetenskapsmän få vänta till ganska hög ålder, innan de nå sitt

mål, en professorsbefattning, och det inträffar ingalunda sällan, att mycket

förtjänta forskare på grund av vidriga omständigheter aldrig komma i tillfälle

att söka eller att erhålla en professur. Medelåldern vid professorsutnämningen

uppgår för de nuvarande professorerna vid karolinska institutet

till 40,7 år, av dem som utnämnts före 1903 hava samtliga (7) varit under

40 år, av dem som utnämnts senare (17) hava endast 3 varit under 40 år.

Kommittémajoriteten har mot professor Johanssons särskilda mening riktat

en del anmärkningar, mot vilka dock åtskilligt kan invändas.

Till en början änföres, att professor Johanssons förslag ur löneteknisk

synpunkt vore betänkligt, emedan det skulle kunna medföra allvarliga rubbningar

för lönesystemet i dess helhet. Såsom ett exempel på denna fara

nämner kommittén, att föreståndarna för statsmedicinska anstaltens olika

laboratorier, vilka nu i lönehänseende äro likställda med universitetsprofessorer,

skulle, om denna likställighet såsom lämpligt är bibehölles, få högre

lön än medicinalråden; medicinalråden borde i så fall också få sin lön höjd

på motsvarande sätt, och då skulle andra tredjegradstjänstemän också ha

befogade anspråk på enahanda löneförmåner, o. s. v. Professor Johanssons

förslag att uppflytta en viss grupp löntagare till högre lönegrad kan således,

säger kommittén, »befaras leda till att den omsorgsfullt avvägda löneplauen

rullas upp». Även om man förstår att kommittén är rädd för rubbningar

i sina systematiskt utförda löneberäkningar, så kan man dock icke aunat

än uttala den meningen, att det anförda exemplet icke är synnerligen be
-

Karolinska

institutets

lärarkolle
gium.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj ds proposition Nr 115.

lysande. Vad de nämnda tjänsterna beträffar, så har det väl mest berott

på en tillfällighet — professorstiteln, som är löst tillagd befattningen i fråga

— att ifrågavarande föreståndare fått professorslön; föreståndarna tillsättas

icke efter samma bestämmelser som professorerna, och de ha icke någon

undervisningsskyldighet; det är således i och för sig icke nödvändigt, att

de i avlöningsförhållanden äro fullkomligt likställda med universitetsprofessorer.

Kommittén anför, gent emot professor Johanssons yttrande, att docentinstitutionens

reformering gjort utkomstmöjligheterna för den, som önskar

speciminera till professur, långt gynnsammare än tidigare. Detta äger visserligen

sin riktighet, men reformen har för karolinska institutet mycket ringa

betydelse, i det att institutet har fem docentstipendier för ungefär ett

trettiotal docenter; det övervägande antalet docenter blir därför utan docentstipendier.

Mot professor Johanssons yttrande anför kommittén också, att staten årligen

anslår betydande belopp till resestipendier, till bibliotekens bokinköp

och till vetenskapliga verks utgivande; kommittén synes sålunda vara av den

meningen, att härigenom professorerna ej behöva i så avsevärd grad av sina

egna medel bestrida utgifter för vetenskapliga resor, vetenskapliga böcker

och vetenskapligt författarskap. Det verkliga förhållandet är, åtminstone

vad beträffar karolinska institutet, följande. Det anslag, som finnes för

studieresor är så obetydligt, att det endast räcker till helt korta resor, sådana

som avse att på en kort tid taga kännedom t. ex. om undervisningsförhållandena

i ett visst ämne vid vissa universitet, om laboratorieutrustningen

vid en viss institution eller dylikt. För verkligt vetenskapliga studieresor

äro dessa stipendier ej avsedda. De försök, som från universitetshåll

gjorts att få större statsstipendier för längre vetenskapliga studieresor, ha ej

föranlett några åtgärder från statsmakternas sida. Fn professor, som på

egen hand vill företaga en utrikes vetenskaplig studieresa, får dyrt betala

detta, icke nog med att han av egna medel får bekosta resan, utan han

nödgas också under tiden avstå en större eller mindre del av sin avlöning.

Anslaget till karolinska institutets bibliotek är så otillräckligt, att det är

fullkomligt omöjligt att inköpa ens den viktigaste litteratur, som behöves

för att följa med utvecklingen i de många medicinska specialfacken; varje

professor måste själv vidkännas kostnaderna för att anskaffa en oftast dyrbar

speciallitteratur i sitt ämne; då professorerna avlida, får ofta biblioteket

såsom gåva mottaga en mängd för biblioteket välbehövliga, vetenskapliga

arbeten ur deras efterlämnade boksamlingar. Allra värst te sig för närvarande

missförhållandena, då det gäller tryckning av vetenskapliga arbeten;

gäller det en avhandling, omfattande ett fåtal sidor, så kan den oftast utan

kostnad för författaren bli tryckt i en eller annan tidskrift; är det däremot

fråga om större avhandlingar så är det regel, att författarna få själva svara

för hela eller större delen av tryckningskostnaden. Sådana förhållanden

egga knappast till vetenskaplig produktion; de som äro nödgade att trycka

avhandlingar t. ex. för doktorsgrad eller såsom specimina för sökta akademiska

befattningar få ofta utbetala tusentals kronor av egna medel.

De viktigaste invändningar, som kommittén gjort mot professor Johanssons

yttrande, äro sålunda icke ägnade att på något vis minska vederhäftigheten

av detta yttrande.

Lärarkollegiet vill från sin synpunkt och sin erfarenhet tillägga några ord

angående förhållandet mellan universitetsprofessurer och de ämbetsmanna
-

s. 57 Kontrollera mot PDF

Kumjl. Maj-.ts proposition Nr 115.

57

befattningar, varmed do förra jämförts i löneavseendc, närmast medicinalrådsbefattningarna.

Det torde vara allmänt känt, att det arbete, som meriterar

för en professur, tager i anspråk ett betydligt antal flera år än det

arbete, som giver meriter för en medicinalrådsbefattning; en professorsbefattning

är också ett vetenskapligt, synnerligen krävande arbete; meriterna

för att bli medicinalråd ernås i regel genom vanligt medicinskt examensarbete

och genom vanlig läkartjänstgöring. Utbildningstiden, åtminstone

för professur i teoretiskt ämne, erbjuder i regeln intet tillfälle till betalt

arbete; utbildningstiden till medicinalråd förlöper under vanligt, på övligt

sätt betalat läkararbete. Tänker man på förhållandena inom vår fakultet

vore det fördenskull ingalunda obilligt, att professurerna stode i en något

högre lönegrad än de nämnda ämbetsmannabefattningarna. Härmed vill

lärarkollegiet dock i ingen mån förringa betydelsen av de administrativa

läkarbefattningarna; förvisso ha innehavarna av desamma ett synnerligen

arbetskrävande och ansvarsfullt värv inom statsförvaltningen; lärarkollegiet

har blott velat framhålla, att utbildningstiden för en professur i regel är

förenad med betydligt större kostnader, varjämte lärarkollegiet önskar betona,

att det med professorsämbetet förenade ansvaret ingalunda är lägre.

En sak, som onekligen är av vikt ur statsfinansiell synpunkt, då det

gäller löneförhöjning åt en viss grupp av statsanställda, är sammanlagda,

antalet av personer i gruppen i fråga. Kommittén säger, att professorerna

äro så många till antalet, att fördenskull lönen ej kan höjas allt för mycket.

Emellertid kan denna grupp mycket väl begränsas. Det är så många statsanställda

som fått titeln professor, utan att av desamma krävas så stor

kompetens och så stränga prov, som för universitetsprofessorer, och utan

att de ha samma ansvarsfyllda ställning som de senare. Det torde vara

skäl att taga vederbörlig hänsyn till detta förhållande, och att noga begränsa

den grupp, vilken det nu framlagda förslaget avser.

På grund av det ovanstående vill lärarkollegiet såsom sin mening uttala

önskvärdheten därav, att vid en blivande lönereglering sådana anordningar

träffades, att universitetsprofessorerna (däri inbegripna karolinska institutets

professorer) bland den stora massan av statsanställda utgjorde eu naturlig

grupp för sig. Lärarkollegiet föreslår i detta syfte för sin del, att universitetsprofessorerna

erhålla en sådan särställning och en sådan löneskala, som

professor K. F. Johansson föreslagit i sitt särskilda yttrande. Helst skulle

lärarkollegiet önska, att såsom antj^des i professor Johanssons förslag begynnelselön

skulle vara 12,600 kronor med ett tillägg av 900 kronor efter 5 år.

Lärarkollegiet, som erhållit kännedom om det inom Uppsala medicinska

fakultet väckta förslaget om ett tillägg, ej understigande 2,000 kronor, utöver

lönen till lärarna i icke-kliniska ämnen, uttalar vidare, att bestämt fogfinnes

för en lönereglering av sådan art; ändamålet skulle enligt lärarkollegiets

mening kunna vinnas även på det sätt, att ett visst antal tilläggsanslag

å 2,000 kronor uppfördes å institutets stat för att efter vederbörligt

förslag av Kungl. Maj:t eller kanslern utdelas åt vissa tjänstinnehavare vid

institutet.

I den föreliggande frågan har universitetskanslern yttrat följande:

Den från principiell synpunkt och till sina följder mest betydande fråga,

som vid behandling av detta ärende möter, är spörsmålet om lönereglering

för professorerna vid universiteten och karolinska institutet. Samtliga i

ärendet hörda akademiska myndigheter äro, på sätt av handlingarna när
-

Universitets
kanslern.

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kung!. Maj:ts proposition Nr 115.

Stats
kontoret.

mare inhämtas, fullt ense därom, att den ställning i avlöningshänseende,

som enligt kommitténs förslag skulle tillkomma dessa akademiska lärare,

är alldeles otillfredsställande. Kanslern kan icke annat än livligt instämma

häri. Utan tvivel äro ifrågavarande statsämbeten med hänsyn till hela vår

kultur av en så avgörande betj^delse och tillika av en så säregen beskaffenhet,

med avseende icke blott å den kostsamma och i regel långvariga utbildning

samt den höga kompetens, som för dem erfordras, ävensom förfarandet

vid deras besättande utan även å den med ämbetet förenade verksamheten,

att en särställning för dem av reella grunder är fullt befogad. Ytterligare

ett skäl till en sådan särställning ligger däri, att professorsämbetena

vanligen tillträdas vid tämligen framskriden ålder och att någon utsikt till

vidare befordran i regel saknas. Dessa ämbetens säregna beskaffenhet ger

sig tillkänna jämväl däri, att, i olikhet med vad fallet är i fråga om många

andra levnadskall, den, som beslutar sig för den akademiska lärarbanan,

väl i regel gör detta alls icke av ekonomiska skäl för att därmed vinna

skälig utkomst, utan framför allt av intresse för sin vetenskap och det

arbete för dess främjande, som är förenat med en akademisk lärostol.

Det måste anses ligga i samhällets välförstådda intresse att vid bestämmande

av lämplig löneställning för dessa befattningar tillse, att tillträdet

till dessa viktiga ämbeten på intet sätt förbehålles de ekonomiskt väl situerade,

utan att den akademiska lärarbanan må för de framstående vetenskapliga

begåvningarna te sig ur lönesynpunkt så pass lockande, att ej andra

ekonomiskt mer givande levnadsbanor draga dem bort från de akademiska

högskolorna. Under instämmande särskilt i vad det större akademiska konsistoriet

i Uppsala i detta avseende yttrat, finner kanslern den minsta lönestandard,

som kan för dessa professorsbefattningar betraktas såsom tillfredsställande

och rättvis, vara den av kommittéledamoten professorn K. F.

Johansson enligt hans reservation först påyrkade löneställningen av 12,600

kronor med ett lönetillägg efter fem år av 900 kronor, varigenom slutlönen

skulle bliva 13,500 kronor.

Vid bestämmandet av löneställning för professorerna bör ock dels tagas

under övervägande, huruvida icke särskilda lönetillägg borde beredas innehavarna

av de juridiska och de teoretiskt-medicinska professurerna på grund

av de särskilda svårigheter, som förefinnas vid deras besättande, dels ock

tillses, att innehavarna av nuvarande personliga och extra ordinarie professurer

liksom nuvarande innehavaren av professorsbefattningen i anatomi vid universitetet

i Uppsala professorn O. M. Ramström erhålla sådana personliga lönetillägg,

att deras löneförmåner bliva höjda i samma proportion, som föreslagits

för de ordinarie professurerna.

Även statskontoret har funnit kommittéförslaget beträffande professorerna

otillfredsställande. Statskontoret anför:

Vid bedömandet av frågan om professorernas placering i lönehänseende

synes det statskontoret icke vara lämpligt att bortse från den genomförda

dyrortsgrupperingen. En av de fördelar, det nya lönesystemet medfört —

nämligen befattningshavarnas gruppering med hänsyn till levnadskostnaderna

å tjänstgöringsorten och tillerkännande åt befattningshavare i samma lönegrad

av en lika reallön oberoende av dyrortsförhållandena — skulle enligt

kommitténs förslag upphävas vad professorerna beträffar men bibehållas för

övriga befattningshavare vid högskolorna. Enligt samma förslag skulle även

befattningshavare, placerade i samma lönegrad, komma att å samma ort

s. 59 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 115.

59

uppbära olika begynnelseavlöning (t. ex. landssekreterare, akademiräntmästare),

vilket icke synes stå i god överensstämmelse med lönesystemets principer.

Något annat skäl för samtliga professorers placering med avlöning

enligt högsta dyrortsgruppen synes icke föreligga än att de härigenom i vissa

fall komma att beredas en högre avlöning. Då emellertid detta torde kunna

vinnas på annat sätt utan att sönderbryta dyrortsgrupperingen i lönesystemet,

anser sig statskontoret, i överensstämmelse med vad ämbetsverket i

underdånigt utlåtande den 17 november 1921 anfört i fråga om häradshövdingarnas

placering i lönehänseende, icke kunna förorda det av kommittén

föreslagna tillvägagångssättet i detta hänseende. För samtliga befattningshavare

vid högskolorna synes enligt statskontorets mening indelningen i ortsgrupper

böra vinna tillämpning.

.Beträffande frågan om professorernas placering i lönegrad kan statskontoret

ej dela den av kommittén uttalade uppfattningen. Kommittén har såsom

skäl mot en placering av professorerna i högre lönegrad än 20:e anfört

bland annat betänkligheter ur löneteknisk synpunkt samt att en sådan placering

skulle kunna medföra anspråk på uppflyttning i lönehänseende från

vissa andra befattningshavare. Gent emot detta vill statskontoret framhålla,

att den omständigheten, att den för statsdepartementens och de centrala verkens

manliga tjänstemän utan chefsställning fastställda löneplanen icke upptager

högre lönegrad än 20:e, givetvis icke kan få förhindra en högre placering

av vissa tjänstemän, då tillräckliga skäl härför kunna åberopas. Statskontoret

kan för sin del icke finna, att flertalet av de med professorerna

tidigare jämställda tjänstemännen i tredje normalgraden kunna göra befogade

anspråk på uppflyttning i högre lönegrad, därest sådan skulle medgivas

för universitetsprofessorerna.

Den utav kommittén verkställda utredningen rörande utländska universitetsprofessorers

avlöningsförhållanden i jämförelse med andra statstjänstemäns

synes utvisa, att professorer i allmänhet äro i lönehänseende placerade något

högre än byråchefer och med dem jämställda befattningshavare. Hänsynen

till den vetenskapliga forskningens bedrivande och universitetslärarkårens

rekrytering, vilka skäl icke med samma styrka torde kunna beträffande andra

befattningshavare åberopas, synes jämväl motivera professorernas placering

i högre lönegrad än 20:e. Det torde ej heller kunna bestridas, att universitetsprofessorerna

för att kunna utföra ett framgångsrikt forskningsarbete,

måste vidkännas särskilda kostnader, vilka ofta kunna uppgå till avsevärda

belopp. Statskontoret finner följaktligen starka skäl tala för att professorerna

placeras i högre lönegrad än 20:e.

Fråga uppstår då huru en för professor avsedd lönegrad lämpligen bör

konstrueras med hänsyn till den gällande löneplanen. Härvid synes böra

beaktas, att den för professor avsedda slutlönen icke sättes högre än begynnelselönen

i lägsta chefslönegraden (A 1) och att löneskalan anslutes till löneklasserna

i nuvarande 20:e lönegraden. Med hänsyn härtill synes lämpligen

följande skala kunna komma till användning för den nu ifrågasatta lönegraden,

vilken synes böra betecknas såsom den 22:a:

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj-.ts proposition Nr 115.

Departe
mentschefen.

Löne-

klass

O r

t s g r u

P P

A

Kronor

B

Kronor

c

Kronor

.D

Kronor

E

Kronor

F

Kronor

G

Kronor

28

10,020

10,260

10,500

10,740

10,980

11,220

11,460

22:a löne-

29

10,500

10,740

10,980

11,220

11,460

11,700

11,940

graden

30

10,980

11,220

11,460

11,700

11,940

12,180

12,420

31

11,460

11,700

11,940

12,180

12,420

12,660

12,900

Ett utbyggande av den nu gällande löneplanen på föreslaget sätt förutsätter

enligt statskontorets mening ett införande i avlöningsreglementets 9 §

jämväl av en 21:a lönegrad, omfattande 27:e, 28:e, 29:e och den nu ifrågasatta

30:e löneklassen.

Statskontoret förbiser icke att genom detta förslag en bättre ställning i

avlöningshänseende skulle tillkomma särskilt professorerna vid karolinska institutet,

till vilka ortstillägg tidigare icke utgått med hänsyn till att innehavarna

av dessa professorsbefattningar i allmänhet utöva jämväl annan

verksamhet. Det förhållandet, att en professor genom sin tjänstgöring i

huvudstaden kan jämte sin tjänst utöva annan verksamhet, synes emellertid

icke böra inverka på placeringen i lönehänseende av hans ordinarie befattning.

Därest emellertid någon svårighet till äventyrs skulle uppstå genom

att professorerna vid karolinska institutet nominellt erhålla högre avlöning

än universitetsprofessorerna, lärer dock den åtgärden kunna vidtagas att

minska antalet löneklasser för förstnämnda professorer.

Om behovet av en väsentligt förbättrad ekonomisk ställning för universitetens

professorer torde såväl de av löneregleringskommittén gjorda uttalanden

som vad i ämnet framkommit från de akademiska myndigheternas sida

nogsamt bära vittne; jag anser mig sakna anledning att närmare dröja vid

detta uppenbara och allmänt erkända förhållande. Med hänsyn till den

betydelse, universiteten äga för det vetenskapliga livet och vår andliga odling

över huvud, anser jag mig emellertid böra vidtaga en mera ingående

prövning av frågan om professorernas löneställning.

Det av löneregleringskommittén framlagda förslaget och de av kommittén

till stöd härför andragna skälen hava i stor utsträckning underkänts och

bemötts av de akademiska myndigheterna. För frågans bedömande anser

jag det därför vara nödvändigt att till en början skärskåda den till grund

för förslaget liggande argumenteringen för att se, i vad mån den mot densamma

riktade kritiken kan anses berättigad.

Kommittén framhåller visserligen till en början, att ytterst betydelsefulla

arbetsuppgifter åvila lärarkåren — och framför allt professorerna

vid universiteten — och säger, att en väsentlig höjning av universitetslärarnas

löneförmåner betingas av omsorgen om universitetslärarkårens rekrytering.

Men då till förmån för en högre löneställning för professorerna

s. 61 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 115.

61

anförts, att det åvilade dem ett självständigt ansvar i avseende å den undervisning

de upprätthålla och den vetenskapliga verksamhet de idka, framhåller

kommittén, att ett liknande ansvar åligger många tjänstemän i väsentligt

lägre löneställning än universitetsprofessorerna, utan att detta ansetts

behöva medföra någon särskilt hög placering i löneskalan. Det synes

mig emellertid att en förväxling här ägt rum. Jag frånser nu helt det för

alla statens tjänstemän gemensamma ansvaret, som ligger i ett plikttroget

utövande av föreskriven tjänstgöring. Så till vida förefinnes fog för angivna

grundsats, som en lägre avlönad tjänsteman kan hava ett juridiskt och

ekonomiskt ansvar av betydande mått, som ej är tillfinnandes i avseende å

professorns ämbetsutövning; en pliktförsummelse av en sådan tjänsteman

kan hava de allvarligaste påföljder såväl för honom själv som för det allmänna.

Men då från universitetens sida talas om professorsämbetets ansvar,

är det fråga om ett ansvar av en helt annan art. Just i förpliktelsen

-— säger det större akademiska konsistoriet i Uppsala — att ständigt hålla

sig i nivå med vetenskapens aktuella läge och själv verksamt befordra dess

utveckling ligger det särskilda och egenartade ansvar, som åligger en universitetsprofessor.

Ansvaret gentemot såväl det egna landet som utlandet

för forskningen och den vetenskapliga utbildningen vid våra universitet

innebär redan i och för sig en allvarlig fordran, och plikten till ett självständigt

utövande av vetenskaplig verksamhet måste över huvud anses som

en förutsättning för de uppgifter, som tillkomma den akademiske läraren.

För egen del vill jag i universitetsprofessorns ansvarsmedvetenhet och pliktkänsla

för sitt kall se en av de väsentligaste betingelserna för de insatser,

ett land kan göra i det internationella kulturarbetet och den allmänna utvecklingen.

Det skäl för en högre löneställning, som man velat finna i universitetsprofessorernas

långvariga och dyrbara utbildning, anser kommittén numera

äga mindre betydelse än förr. Kommittén hänvisar till förefintliga docentstipendier,

ersättningar till professorsvikarier ävensom till de i vissa fakulteter

förekommande laborators- och liknande befattningar samt håller före,

att om de avlöningsförmåner, som i angivna fall förekomma, beredas aspiranter

till professur, det numera ej funnes samma skäl som tidigare att vid

professorsavlöningens bestämmande taga hänsyn till en långvarig, oavlönad

studietid. I likhet med vad av de akademiska myndigheterna tacksamt erkännes,

vill jag ej förneka, att mycket blivit från statsmakternas sida åtgjort

till förbättrande av de obefordrade akademiska lärarnas ekonomiska ställning.

Vid 1919 års riksdag blevo såväl docentstipendier som ersättningsbeloppen

för professorsvikariat väsentligt höjda, och en ytterligare höjning

föreslås nu även av kommittén. Men man synes mig dock överskatta betydelsen

av dessa förmåner, då den uppfattningen göres gällande, att väsentlig

hänsyn bör tagas till desamma vid bedömande av frågan om professorernas

s. 62 Kontrollera mot PDF

62 Kungl. Maj:ts proposition Nr 115.

långvariga och dyrbara utbildning. Enligt min uppfattning föreligger grundad

anledning för det påståendet, att i verkligheten förhållandena i dessa

avseenden te sig helt annorlunda. Jag anser mig kunna helt frånse ersättningarna

för professorsvikariat och laborators- och dylika befattningar, vilka

i förevarande hänseende sakna all betydelse och fäster mig allenast vid

vad som sagts om docentstipendierna. Dessa stipendier utgå nu med 5,000

kronor och hava av kommittén föreslagits höjda till 6,000 kronor. Tiden

för innehavandet av dylikt stipendium är begränsad till 6 år, men kan

efter Kungl. Maj:ts medgivande i särskilda undantagsfall utsträckas med

ytterligare ett år. Det plägar emellertid ingalunda vara så, att innehavandet

av docentstipendium omedelbart åtföljes av ett avlönat professorsvikariat

och sedermera av utnämning till professor. Vore så förhållandet,

hade kommittén fullt fog för sitt antagande. Jag vill ej bestrida, att

i ett eller annat undantagsfall den antydda utvecklingsgången kan inträffa,

men det torde vara en så pass sällsynt företeelse, att den icke kan tillmätas

någon mera avsevärd betydelse. Vanligen förflyter en understundom lång tid,

innan docenten efter det tiden för besittandet av docentstipendium utgått kommer

i åtnjutande av professorsvikariat eller i bästa fall professur. Förhållandena

äro här så växlande och beroende av yttre och oberäkneliga faktorer, att några

regler i dessa hänseenden icke kunna uppställas. Man kan i allt fall med

säkerhet utgå från det förhållandet såsom det normala, att docenten, innan han

erhåller professur, i flera år går utan någon som helst inkomst från universitetet,

ett förhållande, som drabbar vederbörande så mycket hårdare, i den mån han

förut varit i åtnjutande av docentstipendium och under just tiden därefter är

i och för speciminering i behov av möjlighet till resor, bokinköp och överhuvud

ett från förvärvsbekymmer befriat liv. Följden härav är normalt

skuldsättning, vilken blir så mycket större och för den framtida ekonomien

mera tryckande, ju längre den lönlösa väntetiden är. Detta förhållande är

egenartat för universiteten och saknar motstycken inom förvaltningen. Härtill

kommer vidare den omständigheten, att docentstipendierna äro relativt

få i förhållande till antalet professurer inom vederbörande fakultet, vilket

gör, att flera ämnen under långa tider äro i avsaknad av docentstipendier.

Inom vissa fakulteter spela docentstipendierna föga roll i nu förevarande

hänseende; jag tillåter mig hänvisa till vad karolinska institutets lärarkollegium

härom anfört. Jag vill till sist i denna sak framhålla, att det icke

är överensstämmande med de verkliga förhållandena att, såsom på sina

håll göres gällande, betrakta universitetsbanan som en — såsom filosofiska

fakulteten i Lund anmärker — »sluten karriär med befordran från lägre

tjänst (docentur) till högre (professur).» Det ligger i universitetens välförstådda

intresse att draga till sig de mest lovande vetenskapliga förmågorna

varifrån de än komma, och erfarenheten har nogsamt visat, att professurer

i flera fall rekryterats med personer utom den så att säga akademiska

karriären.

s. 63 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 115.

63

I nära samband med den dyrbara och långvariga utbildningen står frågan

om de osäkra befordringarna på den akademiska lärarbanan. Kommittén

erkänner osäkerheten i befordringsutsikterna men anser å andra sidan, att

inga större svårigheter möta för en förbigången docent att vinna befordran

på annat håll inom statsförvaltningen och kan följaktligen i denna omständighet

icke se något skäl för höjning av professorernas löneställning. I

stort sett kan detta uttalande äga sin giltighet i så måtto, som många av filosofiska

fakultetens docenter kunna beredas plats vid de allmänna läroverken.

Men erinras bör dels att det inom samma fakultet gives ett ej ringa antal

ämnen, som ej äro representerade vid läroverken, dels ock att ett lektorat

ej alltid med ens står till buds ävensom att vederbörande docent först äger

att genom eventuella kompletteringar och genom provårstjänstgöring vinna

erforderlig lektorskompetens.

Vid bedömande av frågan om osäkerheten i befordringsutsikterna på den

akademiska banan, bör i främsta rummet uppmärksammas ett förhållande, som

äger sin givna betydelse vid bedömande av spörsmålet om professorernas löneställning,

nämligen det akademiska befordringsväsendet. Det finnes näppeligen

i vårt land några ämbeten, vilkas tillsättning är omgärdad med sådana

säregna säkerhetsåtgärder som universitetsprofessurerna. En eftergift å dessa

lär näppeligen kunna göras utan skada för universiteten. Följden tiar också

blivit, att kompetenskraven i regel äro osedvanligt höga, vilket givetvis är

att räkna som en oskattbar fördel för universiteten och den akademiska

undervisningen men vilket å andra sidan innebär fordringar på förstudier

och föregående utbildning i en omfattning, som icke kräves för erhållande

av något annat statsämbete i vårt land.

Då det framhålles, att professorerna även efter sin befordran äro nödgade

att underkasta sig betydande kostnader för utövande av tjänsten, såsom för

studieresor och anskaffande av litteratur m. m., erinrar kommittén därom,

att staten årligen anslår betydande belopp till resestipendier, bibliotekens

bokinköp och vetenskapliga verks utgivande m. m., vilka förmåner komma

ej blott de obefordrade vetenskapsmännen utan även professorerna till godo.

Detta argument mot en förbättrad löneställning för professorerna har blivit av

de akademiska myndigheterna till fullo belyst. Från universitetshåll göres enligt

min mening med fullt fog gällande, att angivna förmåner ej tillnärmelsevis

hava den betydelse, man velat tillmäta desamma. Vad först resestipendierna

beträffar, har anslag till dessa under en följd av år icke varit upptaget i riksstaten.

Även om, vilket jag vill hoppas, det snart nog skall bliva möjligt att

ånyo bereda plats å budgeten för anslag till detta ändamål, må dock framhållas,

att de resor, som härmed understödjas, äro helt korta resor om en månad. De

kunna åsyfta och befordra ett tillfälligt studiebesök eller deltagande i en

vetenskaplig kongress. Jag hänvisar till vad karolinska institutets lärarkollegium

härom yttrat. För verkliga vetenskapliga studieresor äro dessa stipen
-

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Eungl. Maj:ts proposition Nr 115.

dier ej avsedda. Sådana resor få professorerna bekosta med egna medel,

vilket är så mycket kännbarare, som, i den mån resorna måste företagas

under terminerna, vederbörande då nödgas avstå en ej oväsentlig del av avlöningsförmånerna.

Universitetsbibliotekens behov har riksdagen behjärtat

genom beviljande av anslag, dock ej i den omfattning, som vederbörande

ansett önskligt. Den speciallitteratur, som varje professor behöver, kunna

biblioteken av brist på medel inköpa endast i ytterst ringa utsträckning; professorerna

äro nödsakade att med egna tillgångar förskaffa sig denna litteratur,

vars tillgodogörande är en av de mest ofrånkomliga förutsättningarna för det

vetenskapliga arbetet. Vad slutligen beträffar utgivandet av vetenskapliga

arbeten, har riksdagen å riksstaten anvisat medel för detta ändamål. Konkurrensen

om bidrag från dessa medel är stor. Att uppmärksamma därvid

är emellertid, att ytterligt sällan ordinarie professorer söka bidrag från ifrågavarande

anslag; det är i regel docenter och andra obefordrade vetenskapsidkare,

som av sina professorer hänvisats att på detta sätt söka få sina arbeten

publicerade. Att professorerna få med egna medel vidkännas kostnaderna

för utgivande av vetenskapliga arbeten, i den mån dessa ej kunna

inrymmas i akademiers eller lärda sällskaps handlingar, är därför ett obestridligt

faktum.

Kommittén har redogjort för avlöningsförhållandena för professorer i våra

grannland samt i Nederländerna. Att av dessa exempel draga några mera

bärkraftiga slutsatser, anser kommittén vanskligt, så från svenska förhållanden

avvikande som tjänstemännens avlöning ofta är reglerad i utlandet. Jag

vill giva kommittén rätt i det osäkra att bygga på exempel från utlandet i

nu förevarande hänseenden, men kan dock ej underlåta att påpeka det faktum,

att universitetsprofessorerna i såväl Norge som Nederländerna tillerkänts

en i förhållande till de administrativa tjänstemännen i stort sett förmånlig

löneställning.

Vad vidare beträffar professorernas i jämförelse med andra statstjänstemän

självständigare ställning och deras rätt till avsevärda ferier, synes mig kommitténs

yttrande härutinnan, därest det skall utgöra ett skäl för tillbakavisande

av förmånligare avlöningsvillkor för professorerna, vara grundat på

en uppfattning om professorsämbetets uppgift och verksamhet, vilken jag

för min del har svårt att dela. Jag anser det obehövligt att närmare utveckla,

att vetenskapsmannens kall med nödvändighet fordrar en viss frihet

och obundenhet och att de s. k. ferierna för den akademiske läraren utgöra

hans måhända bästa tid för vetenskapligt arbete och på intet sätt kunna

jämföras med statstjänstemannens semester.

Vid en noggrann prövning av de skäl, som kommittén andragit till stöd

för sin uppfattning, har jag icke funnit desamma äga den vikt, att de böra

bliva avgörande för frågans bedömande. Man bör framför allt uppmärksamma

den egenartade beskaffenheten av universitetslärarens verksamhet och icke

s. 65 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts proposition Nr 115.

65

genom att inpressa professorerna i det för förvaltningen gällande lönesystemet

för uniformitetens och enhetlighetens skull offra den hänsyn, som med

ofrånkomlighet måste tagas till de särskilda villkor, som reglera universitetsarbetet.

Universiteten äro enligt statuterna under Kungl. Maj:ts beskydd

stående institutioner för vetenskaplig forskning och undervisning, och deras

lärare kunna icke i avseende å tjänsteställning och arbetsuppgifter jämföras

med administrationens tjänstemän. Professorn intager gentemot den civile

ämbetsmannen en väsentligen olika ställning, i ty att han har en dubbel

uppgift att fylla, nämligen att vara dels lärare i sitt ämne, dels forskare och

vetenskapsman. I synnerhet i den senare egenskapen framträder skillnaden

starkast. Han har att i denna vara en vetenskapens målsman och äger att

genom egen forskning bidraga till vetenskapens förkovran; i själva verket

har han därigenom en uppgift, som oavlåtligt både påkallar hans intresse

och tager hans arbetskraft i anspråk.

Ett inordnande av professorerna i det för förvaltningen gällande löneschemat

torde bestämt vara att avråda. Jag har förut angivit svårigheterna att i

avseende å professorerna tillämpa det nu ifrågasatta avlöningssystemet och

uttalat mig för en särskilt med hänsyn till dem uppgjord löneplan. Vad som

nu uttalats och anförts bestyrker enligt min mening ytterligare det riktiga

i en dylik anordning. Universitetsprofessorernas löneställning bör underkastas

en fristående och självständig värdesättning, och den logiska konsekvensen

synes mig fordra, att för dem skapas en särskild löneskala.

Den frågan uppställer sig då, efter vilka grunder och på vad sätt universitetsprofessorernas

avlöning bör beräknas. Kommittén har såsom ovan

framhållits föreslagit en begynnelselön av 10,500 kronor och en slutlön efter

nio år av 11,940 kronor, det vill säga samma lön, som tillkommer ämbetsmän

i rådsgraden i Stockholm. I sina yttranden över kommittéförslaget

hava de flesta av de akademiska myndigheterna uttalat sig till förmån för

en avlöning av 12,600 kronor jämte ett ålderstillägg å 900 kronor efter fem

år, varigenom slutlönen skulle uppgå till 13,500 kronor. Kanslern har betecknat

detta såsom den minsta lönestandard, som kan betraktas som tillfredsställande

och rättvis. Statskontorets förslag, som inbegriper ett påbyggande

av den för förvaltningen gällande löneplanen, innebär för professor

i högsta ortsgrupp en begynnelselön av 11,460 kronor och en slutlön

av 12,900 kronor. Vidare är att uppmärksamma det från juridiska och

medicinska fakulteterna i Uppsala framkomna och av kanslern till närmare

övervägande anbefallda kravet på högre avlöning åt innehavarna av de juridiska

och teoretiskt-medicinska lärostolarna än vad som kan komma att

bestämmas såsom normal professorsavlöning. Juridiska fakultetens i Uppsala

yrkande, till vilket även medlemmar av Lunds juridiska fakultet anslutit

sig, innebär för juris professor en begynnelselön av 15,000 kronor

jämte rätt till ett ålderstillägg å 1,500 kronor efter tio år. För medicine

Bihang till riksdagens protokoll 1925. 1 saml. 100 käft. (Nr 115.) 5

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj:ts proposition Nr 115.

professor i icke-kliniskt ämne ifrågasättes ett tillägg utöver vanlig professorsavlöning

av minst 2,000 kronor.

I anslutning till vad jag nu anfört och med hänsyn till det verkliga behov

av förbättrade avlöningsförmåner, som förefinnes för professorerna och utan

vars tillgodoseende universiteten näppeligen kunna fylla sina betydelsefulla

uppgifter, anser jag, i likhet med samtliga de myndigheter, som yttrat sig i

denna fråga, att åt professorerna bör beredas en löneställning, som är förmånligare

än den kommittén tänkt sig. Riksdagen har genom beviljande

av anslag till vetenskapliga ändamål behjärtat det statsintresse, som ligger

i att hålla arbetet vid universiteten uppe på en hög nivå. Men minst lika

viktig, kanske viktigare än skapandet av nya lärostolar och inrättandet av

nya institutioner är omvårdnaden av de personliga krafterna. Jag måste

finna kravet på bättre lönevillkor än kommittéförslaget innebär fullt befogat

och berättigat.

Då jag sålunda är benägen tillmäta professorslönen högre än den lön,

som tillkommer ämbetsman i rådsgraden i Stockholm, ledes jag sålunda

dels av den betydelse, jag vill tillerkänna universiteten i det moderna

kultursamhället, dels ock av vissa reella grunder. Enligt vad som framgår

av de utredningar, som lågo till grund för 1908 års lönereglering

för professorerna, har professorn att under en i genomsnitt lika ämbetstid

amortera ett betydligt större å utbildningen nedlagt kapital än rådsämbetsmannen,

vilken väsentligt tidigare uppnår avlönad tjänst. Vidare har, såsom

jag ovan vid min granskning av kommitténs argumentering sökt visa, professorn

för sitt ämbetes utövning att vidkännas större utgifter än en sådan

ämbetsman. I förarbetena till 1908 års lönereglering hade ock dessa synpunkter

gjorts gällande och lett till förslag om ett särskilt »yrkestillägg» för

professorerna vid sidan av de i rådslöneu ingående övriga lönetitlarna.

Även om detta förslag vid. löneregleringens slutliga fastställande ej vann

beaktande, torde det berättigade i de förut angivna synpunkterna icke kunna

jävas. Sagda tillägg hade då föreslagits till 600 kronor. Den omvälvning,

som sedan dess ägt rum med avseende å de flesta ekonomiska värden, gör,

att ett motsvarande tillägg nu måste beräknas väsentligt högre, om det skall

motsvara vad därmed avses. Man behöver emellertid enligt min mening

ej räkna med ett fixt eller bestämt »yrkestillägg», utan man kan med fog

utgå från den uppfattningen, att professorslönen bör sättas högre än rådsämbetsmannens.

Den löneskala, jag anser böra fastställas för universitetsprofessorer, bör

givetvis vara avpassad efter universitetens behov. Jag vill tillstyrka, att densamma

liksom nu innefattar endast två lönegrader, det vill säga en begynnelselön

med ett ålderstillägg. Den akademiske läraren når vid relativt sen

ålder befordran till professur och professorsämbetet är universitetsbanans på

en gång första och sista ordinarie befattning. Ålderstillägget bör beräknas

förhållandevis högt, så att åtkomsten av detsamma för befattningshavaren

giver intryck av en verklig löneförhöjning. Tiden, inom vilken vederbörande

s. 67 Kontrollera mot PDF

Kumjl. Maj-.ts proposition Nr 115.

67

bör komma i åtnjutande av ålderstillägg, synes, såsom nu är fallet, böra

bestämmas till fem år. Vad därefter beträffar själva lönebeloppets storlek,

skulle jag helst vara böjd tillstyrka en begynnelselön i enlighet med vad

majoriteten av de akademiska myndigheterna begärt. Då jag emellertid

icke kan förorda ett sådant förslag, är det uteslutande hänsynen till de

statsfinansiella förhållandena, som förmått mig stanna vid ett lägre belopp.

Jag vill föreslå, att avlöningen för universitetsprofessor bestämmes till 12,000

kronor, därav 8,000 kronor lön och 4,000 kronor tjänstgöringspenningar,

jämte rätt till ett ålderstillägg å 1,000 kronor efter fem år. Någon särskild

titel ortstillägg finner jag icke erforderlig, liksom jag i likhet med kommittén

och i huvudsak på de av kommittén anförda skäl ej heller funnit en

differentiering i ortsgrupper behövlig eller önskvärd. Samtidigt vill jag

emellertid med styrka betona, att angivna belopp innebär enligt min uppfattning

den lägsta löneställning, som man rimligtvis kan ifrågasätta i nu

förevarande hänseende. Till frågan om professorernas pensionsförhållanden

återkommer jag i det följande.

2. Vissa professorsbefattningar.

För närvarande finnas i fråga om vissa professorsbefattningar särskilda

avlöningsförmåner och andra omständigheter, vartill vid en lönereglering

hänsyn måste tagas. Jag har ansett mig böra fakultets- och sektionsvis

undersöka förhållandena i de särskilda fallen, men vill dessförinnan beröra

ett par befattningar, där i viss mån enhetliga synpunkter torde böra anläggas.

Jag börjar därför med frågan om professurerna i praktisk teologi vid

universiteten i Uppsala och Lund.

De teologie professorsprebendena vid universiteten i Uppsala och Lund

äro numera indragna med undantag för Uppsala stads pastorat och Lunds

städs och landsförsamlingars pastorat, vilka äro tillsvidare bibehållna såsom

prebenden åt professorerna i praktisk teologi. Denna tjänsteförening har

ansetts vara att betrakta såsom en försöksanordning, varigenom vissa erfarenheter

skulle kunna vinnas, i vad mån en sådan anordning vore för

dessa professorers verksamhet såsom universitetslärare nyttig och för prästutbildningen

över huvud gagnelig (jfr Kungl. Maj:ts proposition nr 202

till 1923 års riksdag). Efter det hithörande angelägenheter blivit riksdagen

förelagda och av riksdagen lämnade utan erinran, har Kungl. Maj:t genom

beslut den 27 april 1923 föreskrivit, bland annat, att ovanberörda pastorat

skulle från och med den 1 maj 1923 tillsvidare och intill dess Kungl. Maj:t

annorlunda beslöte vara såsom prebenden förenade med respektive professurer

i praktisk teologi, att respektive innehavare av de förenade tjänsterna

som kyrkoherde i vederbörande pastorat och professor skulle tillsvidare vara

domprost och vice preses i vederbörande domkapitel samt tillsvidare uppbära

vad enligt gällande löneregleringsresolutioner för sagda pastorat och

Professorerna

i praktisk

teologi vid

universiteten

i Uppsala

och Lund.

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj:ts proposition Nr 115.

enligt universitetens stater tillkomma respektive befattningshavare såsom

innehavare av berörda två tjänster, ävensom att vad förut vore föreskrivet

ifråga om tillsättning av domprost och förste teologie professor skulle upphöra

att gälla. Benämningen förste teologie professor blev genom detta

beslut upphävd.

Vad då först beträffar professorn i praktisk teologi vid Uppsala universitet,

äger denne i egenskap av domprost att uppbära honom enligt gällande

lag och löneregleringsresolution för Uppsala domkyrkoförsamling tillförsäkrad

kontant avlöning av 10,000 kronor, vartill kommer förmånen av

fri bostad, samt i egenskap av professor att komma i åtnjutande av det i

universitetets stat nu uppförda beloppet av 2,000 kronor. Mot denna sammanlagda

avlöning av 12,000 kronor svarar emellertid skyldighet för domprosten-professorn

att lämna såväl ersättning för bostad och vivre åt domprostens

personlige adjunkt, vilken ersättning numera är fixerad till 2,900

kronor, som ersättning till vice pastor, sistnämnda ersättning av Kungl,

Maj:t genom beslut den 9 mars 1923 bestämd till 2,000 kronor. Avdragen

uppgå sålunda till 4,900 kronor, vadan den behållna inkomsten för domprosten-professorn

belöper sig till allenast 7,100 kronor. För att emellertid

bringa upp hans kontanta avlöning till den honom i hans egenskap av domprost

tillförsäkrade kontanta avlöningen av 10,000 kronor har på Kungl.

Maj:ts därom framställda förslag riksdagen för tiden från och med den 1

maj 1923 anvisat extra anslagsmedel av 2,900 kronor för år räknat. Ifrågavarande

befattningshavare åtnjuter i egenskap av domprost tillfällig löneförbättring

med 800 kronor men är icke i åtnjutande av rätt till ålderstillägg

eller tillfällig löneförbättring i likhet med vanlig universitetsprofessor,

liksom ej heller det för budgetåret 1924—1925 beviljade provisoriska lönetillägget

utgår till honom.

Då det nu gäller att efter ändrade förhållanden reglera avlöningen för

domprosten-professorn i Uppsala, har man att taga i betraktande, att, medan

förut domprostlönen översteg den ordinarie professorsavlöningen, det nu

bliver professorsavlöningen, som enligt förslaget skulle bliva den till siffran

högre. Man synes sålunda böra utgå från, att domprosten-professorn bör

komma i åtnjutande av avlöning såsom professor med rätt till ålderstillägg

och dyrtidstillägg såsom sådan. Så länge nu ifrågavarande tjänstekombination

varar, bör kostnaden för professorsavlöningen bestridas dels förmedelst

statsmedel, dels med viss del av domprostlönen. Såsom jag nyss

nämnde, utgör domprostlönen 10,000 kronor. Härifrån böra frånräknas

ovanberörda obligatoriska avdrag å sammanlagt 4,900 kronor. Den behållna

inkomsten av domprostlönen skulle alltså utgöra 5,100 kronor.

Härtill kommer emellertid nu ytterligare eu omständighet, som bör uppmärksammas.

Skillnaden mellan domprostlönen och den nuvarande ordinarie professorslönen

har jämte den fria bostaden ansetts utgöra en ersättning för det ökade

arbetet, domprosten-professorn får vidkännas i egenskap av kyrkoherde i en

s. 69 Kontrollera mot PDF

69

Kungl. Maj:ts proposition Nr 115.

stor stadsförsamling och vice preses i ett domkapitel, där på grund av förhållandena

göromålen äro krävande och arbetet i stor utsträckning faller på

honom. Denna ersättning har emellertid i själva verket minskats genom

de tillägg, som tillkommit å professorslönen och varav domprosten icke kommit

i åtnjutande. Det synes nu kunna ifrågasättas, huruvida en dylik kontant

ersättning alltfortfarande bör beredas honom, då enligt förslaget professorslönen

skulle komma att väsentligt ökas. Billigheten och rättvisan

härutinnan kan teoretiskt sett visserligen icke jävas, men då hela denna

anordning med de förenade tjänsterna är, såsom ovan antytts, av provisorisk

natur och då den fria bostaden såsom representerande i och för sig ett

ej oväsentligt tillskott utöver professorslönen får anses utgöra ersättning för

de ökade bestyr, som följa med domprostbefattningen, har jag ej ansett

någon ytterligare ersättning böra i detta sammanhang ifrågasättas. Emellertid

hava efter vad jag inhämtat innehavarna av de nu förenade tjänstebefattningarna

i sin egenskap av domprostar direkta omkostnader och utgifter

i ämbetet, såsom för dem åliggande resor i stiftet, representation m. m.,

för vilka utgifter jag anser ersättning böra lämnas. Storleken av sistnämnda

ersättning torde böra bestämmas till 500 kronor för år, vilket belopp

sålunda synes mig böra tillkomma vederbörande utöver sedvanlig professorslön

och givetvis utgå ur domprostlönen. Ur sistnämnda lön bör alltså

till domprosten-professorn i Uppsala utgå ovanberörda 5,100 kronor, så fördelade,

att 4,600 kronor utgöra del av den egentliga avlöningen, vilken —

frånsett ålderstillägg — bör kompletteras med 7,400 kronor av statsmedel

för att uppgå till 12,000 kronor, och 500 kronor utgöra ovannämnda särskilda

ersättning för utgifter i ämbetet.

För Lunds stads- och landsförsamlingars pastorat inträder ny lönereglering den

1 maj 1925. Enligt lag utgör domprostlönen 10,000 kronor. Den ersättning

till vice pastor, som bör härifrån dragas, utgör 3,500 kronor. Härtill kommer vidare

ovanberörda ersättning för utgifter i ämbetet med 500 kronor. Domprosten-professorn

i Lund bör alltså ur domprostlönen uppbära 6,500 kronor,

så fördelade, att 6,000 kronor utgöra del av den egentliga avlöningen, vilken

för att uppgå till 12,000 kronor bör kompletteras med 6,000 kronor av statsmedel,

och 500 kronor utgöra den särskilda ersättningen för utgifter i ämbetet.

Professurerna i psykiatri vid universiteten i Uppsala och Lund samt vid Professu
karolinska

institutet äro förenade med överläkarbefattningarna vid respektive refna’-Ps1Jk‘aTT

, ° 1 in vid uni
Uppsala

hospital, Lunds hospital och asyl samt Stockholms hospital. Veder- versiteten i

börande innehavare av ifrågavarande förenade tjänster uppbära dels i egen- j^lundlamt

skap av överläkare kontant avlöning efter det civila avlöningsreglementets vid karolinnuvarande

lönegrad B 19 jämte fri bostad med värme och lyse, dels i egen- sJta ins^tuMskap

av universitetslärare arvoden om 3,000 kronor, vilka utgå å vederbörande

universitets och instituts ordinarie stat. Avlöningsförhållandena för ifrågavarande

befattningshavare reglerades genom beslut av 1922 års riksdag.

Vid anmälan av sitt beslut i ärendet (riksdagens skrivelse nr 224/1922) fram
-

s. 70 Kontrollera mot PDF

Personliga

professurer.

70 Kungl. Maj:ts proposition Nr 115.

höll riksdagen, att vad riksdagen beträffande förenämnda arvoden om 3,000

kronor beslutat borde anses som en definitiv lönereglering och att följaktligen

tillfällig löneförbättring å dessa arvoden icke borde ifrågakomma, liksom

att, då universitetsstaterna i en nära framtid bleve reglerade, arvodena

då icke bleve underkastade ytterligare höjning. Ävenledes förutsatte riksdagen,

att dyrtidstilläggen å ifrågavarande arvoden komme att utgå efter

de grunder, som gällde ifråga om dyrtidstillägg vid de nyreglerade verken.

Vid nu angivna förhållanden saknar jag anledning närmare uppehålla

mig vid vare sig löneregleringskommitténs förslag beträffande dessa befattningshavare

eller de akademiska myndigheternas däröver avgivna yttranden.

I förslagen till stater äro för vederbörande professorer upptagna arvoden till

de belopp, som bestämdes av 1922 års riksdag.

Den år 1905 för dåvarande docenten vid universitetet i Uppsala K. B. Wiklund

inrättade personliga extra ordinarie professuren i finsk-ugrisk språkforskning

förvandlades vid 1908 års lönereglering till en ordinarie personlig

professur för Wiklund, för vilken å allmänna indragningsstaten avlöningsförmånerna

uppfördes med ett belopp av 7,500 kronor, därav 5,000 kronor

lön och 2,500 kronor tjänstgöringspenningar, jämte rätt till ett ålderstillägg

å 600 kronor efter 5 års tjänstgöring. Avlöningen för professor Wiklund

blev alltså bestämd till samma belopp som för innehavare av å ordinarie

stat uppfört professorsämbete, och äger Wiklund att erlägga pensionsavgift

i likhet med ordinarie professor.

År 1912 upprättades för dåvarande docenten vid Uppsala universitet T.

Svedberg en personlig professur i fysikalisk kemi. Till grund för avlöningen

lades den för professurer i allmänhet gällande, varvid dock avdrogs ett belopp

av 300 kronor, motsvarande, efter avrundning till närmast högre hundratal,

pensionsavgift för då lönereglerad tredje gradens tjänst. I enlighet härmed

bestämdes avlöningsbeloppet till 7,200 kronor, därav 4,700 kronor lön och

2,500 kronor tjänstgöringspenningar, jämte rätt till ett ålderstillägg å 600

kronor. Av avlöningsbeloppet utgå 3,500 kronor från C. F. Liljewalchs fond

för personliga professurer vid Uppsala universitet, och är återstoden, 1,200

kronor lön, 2,500 kronor tjänstgöringspenningar och 600 kronor ålderstillägg,

tillhopa 4,300 kronor, uppförd att utgå från allmänna indragningsstaten.

För den för dåvarande professorn i oftalmiatrik vid Uppsala universitet

A. Gullstrand år 1913 uppförda personliga professuren i fysiologisk och

fysikalisk optik är å allmänna indragningsstaten uppfört ett belopp av 7,800

kronor, därav 5,300 kronor lön jämte ålderstillägg samt 2,500 kronor tjänstgöringspenningar.

Jämväl här är från lönen fråndraget ett belopp av 300

kronor, motsvarande i runt tal vederbörlig pensionsavgift.

Enahanda är förhållandet beträffande dels den för dåvarande docenten vid

karolinska institutet C. G. Abrahamsson Forssell år 1916 inrättade personliga

professuren i medicinsk radiologi, dels ock den för dåvarande professorn

i botanik vid universitetet i Lund N. H. Nilsson-Ehle år 1917 upprättade

personliga professuren i ärftlighetslära.

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

Kungl, Maj:ts proposition Nr 115.

Till sist må erinras om den för dåvarande observatorn vid Uppsala universitet

E. H. von Zeipt''1 år 1919 uppförda personliga professuren i astronomi.

Avlöningen bestämdes till 7,200 kronor — d. v. s. vanlig professorsavlöning

minskad med ett vederbörlig pensionsavgift motsvarande belopp av

300 kronor — jämte rätt till ålderstillägg å G00 kronor. Av avlöningsbeloppet

7,200 kronor bestridas 4,500 kronor av den för von Zeipels förutvarande

observatorstjänst vid universitetet uppförda avlöningen och åter

stoden, 2,700 kronor från allmänna indragningsstaten.

Till ifrågavarande professorer utgå tillfällig löneförbättring samt provisoriskt

lönetillägg för budgetåret 1924—1925 i likhet med till innehavare av

ordinarie professorsämbete.

Samtliga nu bemälda professorer äro sålunda att betrakta såsom i avlöningshänseende

fullt likställda med vanliga uuiversitetsprofessorer. Den skillnaden

råder dock sagda professorer inbördes emellan, att professor Wiklund

erlägger vederbörlig pensionsavgift, medan mot sådan avgift svarande belopp

är avdraget å avlöningarna för övriga nu nämnda professorer.

Beträffande professor von Zeipel är allenast att slutligen erinra, att han

jämlikt riksdagens beslut är skyldig att vid eventuell ledighet i den å universitetets

stat uppförda professuren i astronomi övertaga densamma, därest

så påfordras. Förbehåll härom är även intaget i von Zeipels fullmakt.

Ifråga om innehavarna av ifrågavarande personliga professurer anför löneregleringskommittén:
Kommittén

anser sig böra utgå ifrån, att innehavarna av de personliga

professurerna framgent som hittills böra vara likställda med övriga professorer.

Emellertid är härvid att lägga märke till, att samtliga förstnämnda

professorer utom Wiklund icke erlägga avgift för egen pensionering, vartill,

som ovan nämnts, för närvarande tages häns}rn på det sätt, att deras avlöning

enligt stat understiger ordinarie professors med ett belopp motsvarande

pensionsavgiften. I anslutning till vad i annat sammanhang yttrats, bör för

framtiden i allmänhet avlöningen för befattningshavare, som ej erlägger

pensionsavgift, utgå efter närmast lägre löneklass än för jämförlig befattningshavare,

som erlägger sådan avgift; varvid skillnaden i avlöning anses

motsvara pensionsavgiftens belopp. Med tillämpning av denna princip höra

innehavare av personliga professurer, med undantag av Wiklund, åtnjuta

avlöning icke enligt lönegraden B 20, utan enligt B 19. Då avlöningsreglementet

för de centrala verken och de särskilda bestämmelser för universiteten

och andra högskolor, varom kommittén i annat sammanhang framlägger

förslag, ej torde utan vidare vara tillämpliga på innehavare av personliga

professurer, synes eu särskild föreskrift erfordras i syfte att inordna

ifrågavarande befattningshavare under de allmänna avlöningsbestämmelserna.

Kommittén hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

besluta,

att avlöningsreglementet för befattningshavare vid statsdepartement och

vissa andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen, jämte särskilda

bestämmelser för universiteten i Uppsala och Lund samt karolinska medikokirurgiska

institutet skall äga tillämpning på innehavarna av de å allmänna

indragningsstaten uppförda personliga professurerna, med iakttagande,

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Maj:ts proposition Nr 115.

att gällande bestämmelser om pensionsrätt och skyldighet att erlägga avgifter

för egen pensionering icke skola äga tillämpning på nämnda befattningshavare

med undantag av Wiklund, samt

att Wiklund må åtnjuta lön i lönegraden B 20 och övriga befattningshavare

i lönegraden B 19.

Beträffande beloppen av vederbörande anslag å elvte huvudtiteln, vilka

givetvis för framtiden maste fa förslagsanslags natur, föreslår kommittén,

att desamma, med undantag för anslagen till Svedberg och von Zeipel, bestämmas

till motsvarighet med avlöningen i näst högsta löneklassen i resp.

lönegrad, G:ort, eller till 11,460 kronor för Wiklund och 10,980 kronor för

de Övriga.. Beträffande Svedberg bör anslaget bestämmas till sistnämnda

belopp, minskat med ovannämnda bidrag ur C. F. Liljewalchs fond, eller

till 7,480 kronor. Vad von Zeipel angår, så synes även framdeles avlöningen

för den vakanta observatorstjänsten i Uppsala böra i främsta rummet

tagas i anspråk för hans avlönande. Då vid vakant tjänst endast avlöning

i lägsta till lönegraden hörande löneklass kan anses disponibel, synes i förevarande

fall förslagsanslaget på elvte huvudtiteln höra upptagas till skillnaden

mellan avlöningen i 22:a löneklassen E:ort och i 27:e löneklassen

G:ort eller till 2,880 kronor.

Beträffande de personliga professurerna betonar det större akademiska konsistoriet

i Uppsala, att deras avlöning, som principiellt är bestämd till samma

belopp som för övriga professorer, givetvis måste höjas till samma lönebelopp

med eventuellt ålderstillägg, som kan komma att bestämmas för övriga

professorer, dock att innehavarna av de personliga professurer, vilka äro

befriade från att erlägga avgift för egen pensionering, erhålla motsvarande

minskning.

Filosofiska fakulteten vid universitetet i Lund anför:

Da innehavarna av de personliga professurerna icke erlägga pensionsavgift,

föreslår kommittén, att de skola placeras eu lönegrad lägre i B 19. Skillnaden

mellan denna och B 20 är 480 kronor, men av detta belopp utgör pensionsavgiften

400 kronor. Därtill kommer för närvarande dyrtidstillägg även på det sistnämnda

beloppet, varigenom skillnaden i verkligheten blir mycket avsevärdare. Även

om det årliga beloppet ej är stort samlas det under årens lopp till en ej

obetydlig summa. (Under de år som gått efter dyrtidstilläggens införande

ha de personliga professorerna på detta sätt redan förlorat ungefär 1,000

kronor; en av universitetsmyndigheterna livligt tillstyrkt ansökan att utfå

denna skillnad har Kungl. Maj.t avslagit). Vad värre är, det kan icke vara

överensstämmande med statens värdighet och omsorg om rätt och billighet

att för den lönetekniska och byråkratiska bekvämlighetens skull avkorta de

personliga professorernas löner, även om summan vore aldrig så liten. Det

finns bland de personliga professorerna män som Nilsson-Ehle och Gullstrand,

^ åt vilka en personlig professur inrättats på grund av deras särskilt

framstående vetenskapliga förtjänster och som övergått från en ordinarie

till. eu personlig professur. Vid denna övergång ha de naturligtvis själva

vant övertygade och det har säkert också varit de beslutande myndigheternas

avsikt,, att de ej skulle lida någon minskning i sina löneförmåner.

Detta har blivit följden av dyrtidstilläggen på grund av den olika formen

för lönens utgående, och kommittén vill nu för framtiden fastlåsa detta förhållande.

Att det ej är nödvändigt framgår därav, att professor Wiklund,

s. 73 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts proposition Nr 115.

73

som nu erlägger pensionsavgift, föreslås till placering i B 20 med skyldighet

att fortfarande erlägga pensionsavgift.

Fakulteten finner det enda riktiga och rättvisa vara, att de personliga professorerna

i lönehänseende, jämväl i utbetalningen av lönen på universitetets

räntekammare, likställas med övriga professorer. Nödiga medel kunna

från indragningsstaten överlämnas till universitetens räntekammare.

Givetvis böra innehavarna av de nu nämnda personliga professurerna varda

i avlöningshänseende fullt likställda med innehavarna av de å ordinarie stat

uppförda professorsämbetena. Såsom av det ovanstående framgår, äger ifrågavarande

professorer emellan en viss olikhet ruin, i det att i ett fall vederbörande

befattningshavare mot åtnjutande av full professorsavlöning äger

att erlägga vederbörlig pensionsavgift, medan i övriga fall ett belopp, motsvarande

denna avgift redan är avdraget å vederbörandes avlöning. Denna

olikhet synes mig ej minst i betraktande av vad filosofiska fakulteten i Lund

anfört icke vara av förhållandena motiverad. Då vederbörande innehavare

av personliga professurer torde böra beredas — vartill jag i det följande

kommer — pensionsrätt i likhet med övriga universitetsprofessorer, synes

den anordningen vara att föredraga, att samtliga nu ifrågavarande avlöningar

bestämmas till normal professorsavlöning och befattningshavaren förpliktas att

erlägga pensionsavgift i full anslutning till vad som gäller för innehavare av

ordinarie professorsämbete. Jag har i det föregående föreslagit en professors

avlöning till 12,000 kronor, därav 8,000 kronor lön och 4,000 kronor tjänstgöringspenningar,

jämte rätt till ett ålderstillägg å 1,000 kronor efter fem år;

I avseende å professor von Zeipels avlöning, bör jag redan nu meddela, att,

på sätt jag längre fram får tillfälle närmare utveckla, jag ämnar föreslå observatörs

avlöning till 9,000 kronor, därav 6,000 kronor lön och 3,000 kronor

tjänstgöringspenningar, jämte rätt till två ålderstillägg å 500 kronor efter

respektive 5 och 10 år.

Å allmänna indragningsstaten böra alltså uppföras följande anslagsposter:

beträffande Uppsala universitet:

dels för professor A. Gullstrand såsom innehavare av personlig professur

i fysiologisk och fysikalisk optik

lön jämte ålderstillägg......... kronor 9,000: —

tjänstgöringspenningar.......................... » 4,000: —

kronor 13,000: —

dels för professor K. B. Wiklund såsom innehavare av personlig professur

i finsk-ugrisk språkforskning,

lön jämte ålderstillägg..........................kronor 9,000: —

tjänstgöringspenningar.......................... » 4,000: —

kronor 13,000: —

dels för professor T. Svedberg såsom innehavare av personlig professur i

fysikalisk kemi,

Departe

mentschefen.

s. 74 Kontrollera mot PDF

74 Kungl. Maj-.ts proposition Nr 115.

lön, förutom 3,500 kronor från C. F. Liljewalchs fond för

personliga professurer vid Uppsala universitet........kronor 4,500: —

ålderstillägg................................... » 1,000: —

tjänstgöringspenningar........................... » 4,000: —

kronor 9,500: —

dels ock för professor E. H. von Zeipel såsom innehavare av personlig professur

i astronomi,

lön, förutom begynnelselönen vid den i staten uppförda

observatorsbefattningen i astronomi...............kronor 2,000: —

ålderstillägg.................................. » 1,000: —

tjänstgöringspenningar, förutom tjänstgöringspenningarnavid

observatorsbefattningen........................ » 1,000: —

kronor 4,000: —

beträffande Lunds universitet:

för professor N. H. Nilsson-Ehle såsom innehavare av personlig professur

i ärftlighetslära,

lön jämte ålderstillägg.......................... kronor 9,000: —

tjänstgöringspenningar.......................... » 4,000: —

kronor 13,000:—

beträffande karolinska institutet:

för professor C. G. Abrahamsson Forssell såsom innehavare av personlig

professur i medicinsk radiologi,

lön jämte ålderstillägg..........................kronor 9,000: —

tjänstgöringspenningar.......................... » 4,000: —

kronor 13,000: —

I avseende å innehavarna av ifrågavarande personliga professurer böra

gälla enahanda avlöningsbestämmelser och avlöningsvillkor som för innehavarna

av ordinarie professorsämbeten.

Såsom jag förut antytt, har det synts mig lämpligast att fakultetsvis undersöka

förhållandena beträffande sådana professorsbefattningar, i fråga om

vilka särskilda avlöningsförmåner och andra omständigheter äro för handen.

Jag börjar då med

Uppsala universitet.

Under teologiska fakidteten är i universitetets nu gällande stat uppförd en

extra ordinarie professur i praktisk teologi. Beträffande denna tjänst, vilken

bör såsom sådan ur staten utgå, kommer jag att i annat sammanhang närmare

uttala mig. I fråga om professor Kalsenianus, vilken uppbär 291 kronor 67

öre i ränta å kalsenianska fonden mot det att den ordinarie professorslönen

minskas med fondräntans belopp, liksom beträffande åtskilliga andra befattningshavare,

vilka under enahanda förutsättningar uppbära donationsräntor,

kommer jag likaledes att framdeles närmare yttra mig och därvid förorda,

s. 75 Kontrollera mot PDF

75

Kungl. Maj:ts proposition Nr 115.

att beträffande ifrågavarande tjänstinaehavaro i staten uppföres full avlöning

mot det att ränteinkomsterna tillföras universitetets inkomststat.

Inom medicinska fakulteten har jag först att uppmärksamma den extra

ordinarie professuren i medicinsk och fysiologisk kemi.

Före 1908 års lönereglering fanns vid Uppsala universitet en extra ordinarie

professur i medicinsk och fysiologisk kemi. De ordinarie avlöningsförmånerna

vid denna tjänst utgjorde — förutom 6 famnar ved, värderade till

90 kronor — lön å 4,500 kronor jämte 2 ålderstillägg, vartdera å 500 kronor.

Denna professur, vilken då innehades av greve C. T. Mörner, ansågs vid

löneregleringen icke kunna indragas, utan att fakultetens arbetskrafter på

annat sätt förstärktes. På sätt framgår av föredragande departementschefen s

yttrande i ämnet vid lönefrågans anmälan inför Kungl. Maj:t år 1908, förelåg

för det dåvarande ej behörig utredning av fakultetens behov i nämnda

hänseende. Med extra ordinarie professurens ombildning borde därför anstå

i avbidan på sådan utredning, och borde professorstjänsten alltså kvarstå i

staten. I händelse av ledighet i densamma, borde den emellertid icke återbesättas.

Ovan angivna löneförmåner blevo följaktligen bibehållna i den ordinarie

staten, varjämte greve Mörner därutöver erhöll från allmänna indragnings.

staten ett personligt lönetillägg av 1,410 kronor. Härigenom uppgingo för

honom de sammanlagda löneförmånerna till 6,000 kronor såsom begynnelseoch

7,000 kronor såsom slutlön. Härtill komma, förutom dyrtidstillägg, tillfällig

löneförbättring med 900 kronor samt för budgetåret 1924—1925 provisoriskt

lönetillägg med 1,020 kronor, vadan alltså för greve Mörner, som

intjänat samtliga ålderstillägg, de totala avlöningsförmånerna, frånsett dyrtidstillägg,

utgöra 8,920 kronor.

Löneregleringskommitténs förslag i avseende å greve Mörner innebär, att

han skall komma i åtnjutande av avlöning efter lönegraden B 16 — d. v. s.

efter ortsgruppen E, till vilken Uppsala stad för närvarande är hänförd, en

begynnelselön av 8,100 kronor och en slutlön av 9,540 kronor — samt dessutom

från allmänna indragningsstaten ett avlöningstillskott av 480 kronor
Jag

anser mig icke nu behöva redogöra för kommitténs motivering för

detta förslag, ej heller för de över förslaget avgivna utlåtandena, då frågan

om den extra ordinarie professuren kommit i ett annat läge i och med

greve Mörners den 31 december 1924 skedda utnämning till innehavare av

den ordinarie professuren i medicinsk och fysiologisk kemi.

Med anledning av den sålunda uppkomna ledigheten i den av greve

Mörner förut innehavda extra ordinarie professuren har fakulteten haft under

omprövning frågan om en ombildning av denna professur i syfte att

på lämpligaste sättet tillgodose fakultetens förhandenvarande behov av arbetskrafter.

I skrivelse till kanslern har fakulteten härutinnan anfört följande:

Då den 15 december 1883 efter professor Hammarstens utnämning till ordinarie

professor fakulteten gjorde hemställan om åtgärder för återbesät
-

Ombildning

av

extra ordinarie

professuren

i medicinsk

och

fysiologisk

kemi vid

Uppsala universitet

till

en laboratorsbefattning

i

samma

ämnen.

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kung!. Maj:ts proposition Nr 115.

tande av denna enligt kungl. brev den 1 juni 1877 å universitetets stat upptagna

e. o. professur, anfördes av fakulteten bland annat följande.

_ »Allt sedan den nyinrättade adjunkturen i medicinsk och fysiologisk kemi

vid universitetet i Uppsala i januari 1873 första gången besattes med ordinarie

innehavare och ända till dess i april detta år genom professor Alméns

utnämning till generaldirektör den ordinarie professorsbefattningen i samma

ämne blev ledig, har undervisningen i medicinsk och fysiologisk kemi vid

Uppsala universitet varit fördelad på två ordinarie lärare. I detta förhållande

skedde ingen väsentlig förändring, då adjunkten i medicinsk och fysiologisk

kemi O. Hammarsten den 1 juni 1877 utnämndes till e. o. professor

i medicin, ty med denna för honom personligen inrättade professur

följde skyldigheten »att fullgöra de tjänståligganden, som tillkomma innehavaren

av den å universitetets stat upptagna extra ordinarie professorsbefattningen

i medicinsk och fysiologisk kemi». Under något mer än 10 år

har medicinska fakulteten alltså haft tillfälle att pröva lämpligheten och nödvändigheten

av undervisningens i medicinsk och fysiologisk kemi fördelning

på två lärare, och fakulteten har därunder haft rikligt tillfälle att övertyga

sig om omöjligheten för en ensam lärare att meddela en grundlig och ändamålsenlig

undervisning i detta omfattande läroämne».

Vad fakulteten sålunda för något mer än 41 år sedan yttrade om den

medicinska och fysiologiska kemiens stora omfattning och om behövligheten

av två lärare inom densamma har i närvarande tid större giltighet än någonsin.

Väl har på grunder, som icke torde behöva i detta sammanhang

närmare angivas, den rent farmaceutiska delen av ämnet icke alldeles samma

ställning i studieplanen som tillförene, men i stället har i och med förläggandet

av den förberedande undervisningen i allmän kemi för de medicine

studerande från filosofiska till medicinska fakulteten direktiven för denna

undervisning ställt nya anspråk på målsmännen för den medicinska och fysiologiska

kemien. Framför allt hava emellertid sistnämnda vetenskapsgrenar

själva under senare decennier i en oerhörd grad vuxit i omfattning

och betydelse. Det innebär ingen överdrift, om man säger, att desamma

både för forskningen och läkarutbildningen inom de flesta medicinens grenar

äro av grundläggande betydelse. Samtidigt är tillströmningen av medicine

studerande för närvarande så stor, att både i Stockholm och Uppsala

vårterminen 1924 en dubblering av kurserna i ämnet måst äga ruin. Sammanlagda

antalet kursdeltagare under femårsperioden höstterminen 1919 —

vårterminen 1924 var i Stockholm 352, i Uppsala 338. Den omständigheten,

att i Lund ämnet företrädes av allenast eu ordinarie lärare har, efter

vad fakulteten har sig bekant, därstädes nödvändiggjort en inskränkning av

undervisningsprogrammet, trots det att lärjungantalet är betydligt lägre —

för nyss angivna femårsperiod 183.

När frågan om ombildningen av e. o. professorsbefattningen i kemi och

farmaci vid karolinska institutet år 1917 inför professor S. Jolins då förestående

inträde i pensionsåldern behandlades i institutets lärarkollegium, uttalades

av en avsevärd minoritet inom detsamma den meningen, att sistnämnda

e. o. professorsbefattning borde ombildas till ordinarie professur. Av vad

ovan anförts angående den medicinska och fysiologiska kemiens stigande

omfattning och betydelse såsom vetenskap och läroämne torde framgå, att

starka skäl skulle kunna anföras för en ombildning i sådan riktning. Emellertid

blev på lärarkollegiets hemställan genom kungl. brev den 22 juni 1918

ifrågavarande e. o. professur vid karolinska institutet ombildad till en laboratorsbefattning.

Då en sådan förändring enligt fakultetens uppfattning

s. 77 Kontrollera mot PDF

77

Kungl. Maj-.ts proposition Nr 115.

innebär ett försvagande av ifrågavarande vetenskapsgrenars ställning, vilket

ingalunda kan från synpunkten av deras nutida betydelse motiveras, anser

sig fakulteten skyldig framhålla, hurusom det väsentligen är hänsynen till

nyss nämnda prejudikat, som föranleder fakulteten att ifråga om den e. o.

professuren inom fakulteten föreslå eu ombildning till lahoratorsbefattning

i huvudsak på sätt som vid karolinska institutet i motsvarande fall redan

ägt rum.

Till sist och för fullständighetens skull vill fakulteten i detta sammanhang

betona, att en eventuell ombildning av här ifrågavarande e. o. professur

till en laboratorsbefattning i ingen mån minskar behovet av den sedan flera

år på extra stat upptagna biträdande lärarbefattningen. Denna bliver fortfarande

såsom hittills oumbärlig för den första elementära kursen i allmän

kemi och för handledning av de med denna förbundna laborationerna.

På grund av vad sålunda anförts hemställer fakulteten, att den på universitetets

stat uppförda extra ordinarie professorsbefattningen i medicinsk

och fysiologisk kemi måtte ombildas till en laboratorsbefattning i samma

ämnen, med lön och övriga förmåner i överensstämmelse med vad som tillkommer

eller kan varda beviljat övriga laboratorer inom fakulteten. Förslaget

tillstyrkes av större akademiska konsistoriet, och i skrivelse den 31

januari 1925 har kanslern gjort framställning hos Kungl. Maj:t i ämnet.

Då det år 1908 gällde att avgöra, huruvida ifrågavarande extra ordinarie

professur borde ombildas, gavs uttryck åt den uppfattningen, att densamma

icke borde intaga en sådan ställning, som berättigade till framtida upprätthållande

av en självständig professur. Kungl. Maj:ts uppfattning i denna

fråga delades av riksdagen. Den extra ordinarie professuren synes mig nu icke

intaga väsentligt annan ställning än år 1908, även om befattningshavarens arbetsbörda

kommit att i kvantitativt hänseende ökas. Jag ansluter mig därför

till förslaget om befattningens förvandling till en laboratorsbefattning i medicinsk

och fysiologisk kemi å ordinarie stat. Avlöningen bör bestämmas till

samma belopp som för fakultetens övriga laboratorer, och återkommer jag

härtill i det följande. Undervisnings- och tjänstgöringsskyldighet för ifrågavarande

laborator torde böra fastställas av Kungl. Maj:t efter vederbörande

myndigheters hörande.

Jag vill vidare beröra en uppkommen fråga om ändrad benämning å den

nuvarande professuren i patologi och allmän hälsovård. Innehavaren av

denna professur, professorn U. Quensel, har under erinran om tillkomsten

av eu särskild professur i hygien och bakteriologi framhållit, att namnet på

den av honom innehavda professuren borde ändras med hänsyn till sålunda

förändrade förhållanden. Quensel erinrar vidare, att fakulteten begärt en

förändring av laboratorsbefattningen i experimentell patologi och patologisk

anatomi till en laboratorsbefattning i patologisk anatomi, samt föreslår, att

professuren i patologi och allmän hälsovård måtte benämnas professur i

patologisk anatomi, såsom den vilken bäst motsvarar det ämnesområde, som

professuren omfattar. De båda professurer, som funnes vid karolinska institutet

inom detta ämnesområde, benämndes båda »professur i patologisk

Ändrad

benämning &

professuren i

patologi vid

Uppsala

universitet.

s. 78 Kontrollera mot PDF

78 Kungl. Maj:ts proposition Nr 115.

anatomi». Förslaget tillstyrkes av medicinska fakulteten och det större

akademiska konsistoriet i Uppsala, och i skrivelse den 21 november 1924 har

kanslern hos Kungl. Maj:t gjort framställning i ämnet.

I det följande föreslår jag, att innehavaren av ifrågavarande laboratorsbefattning

måtte benämnas laborator i patologisk anatomi. Vad nu förevarande

professur beträffar, synes mig skäligt förorda en ändrad benämning

jämväl å densamma i enlighet med vad som föreslagits. I det statförslag,

vartill jag i det följande kommer, är professuren upptagen med benämning

»professur i patologisk anatomi».

Boställsrum I avlöningen för professorn i medicinsk och fysiologisk kemi ingå boställsfor

vissa pro- rum [ staten upptagna till 900 kronor, med vilket belopp lönen minskats,

universitetet Då liknande förhållande äger rum beträffande professorerna i astronomi och

i Uppsala j botanik och praktisk ekonomi samt den ene av professorerna i kemi, finner

jag lämpligt att i ett sammanhang beröra ifrågavarande angelägenhet. I

staten före 1908 års lönereglering var värdet av bostadsvåning beräknat till

600 kronor, men blev med hänsyn till hyrornas stegring i Uppsala nämnda

år höjt till 900 kronor, innebärande alltså en ökning med 50 procent. Hyrorna

hava sedan 1908 stegrats väsentligt; att utgå från nuvarande i många

fall abnormt höga hyrespriser synes mig icke lämpligt. Då jag emellertid

icke anser mig böra räkna med ett högre bostadsvärde än 1,500 kronor, sker

detta framför allt med hänsyn till det besvärliga och omfattande arbete, som

tillkommer dessa professorer med skötseln och tillsynen av vederbörande

institutioner. I utgiftsstaten synes mig full professorsavlöning böra upptagas

med anmärkning om ifrågavarande avdrag, varjämte de uppskattade värdena av

boställsförmån för bemälda professorer torde böra upptagas i universitetets

inkomststat.

Plärjämte bör erinras om att professorn i fysik i Uppsala är jämlikt donation

i åtnjutande av fri bostad utöver den kontanta lönen (jfr statsverkspropositionen

till 1911 års riksdag, bilagan åttonde huvudtiteln, sid. 4—12).

En erinran härom synes vara på sin plats i universitetets stat.

Med några ord anser jag mig emellertid böra beröra den förmån av

ifrågavarande slag, som ovan angavs tillkomma professorn i botanik och

praktisk ekonomi. I universitetets stat heter det: 1 professor i botanik och

praktisk ekonomi, Borgströmianus: boställsrum beräknade till 900 kronor.

Högskolornas löneregleringskommitté — som utgår från ett avdrag från

lönen av bostadens värde efter särskild uppskattning i likhet med vad som

gäller ifråga om av staten upplåtna tjänstebostäder inom förvaltningen —

anför om denna bostadsförmån:

Värdet av nämnda förmån — enligt gällande stat beräknat till 900 kronor

— har i staten frånräknats professorns kontanta avlöning. Även om ifrågavarande

bostad skulle kunna anses disponerad av statsverket och sålunda falla

under bestämmelserna i reglementets 22 §, har det likväl synts kommittén

lämpligt, med hänsyn till bostadens tillkomst genom donation, att densamma

behandlas på samma sätt som motsvarande förmån för professor Skytteanus.

s. 79 Kontrollera mot PDF

79

Kungl. Maj-.ts proposition Nr 115.

Kommitténs uppfattning och förslag ifråga om donna bostadsförmån synes

emellertid vila på en bristfällig kännedom om förhållandena. Det av kommittén

gjorda uttalandet bar också underkastats eu ingående kritik av professorn

i botanik vid universitetet N. E. Svedelius, som i yttrande till filosofiska

fakultetens protokoll anfört bland annat:

Det är mig icke bekant, varifrån kommittén fått dessa uppgifter, som äro

i hög grad förvånande för var och en, som känner till den Borgströmianska

donationens och prefektbostadens historia. Jämförelsen med den Skytteanska

donationen är alldeles missvisande. Den nuvarande prefektbostaden bar

tillkommit helt och hållet genom statsanslag, men däremot icke genom någon

donation, såsom kommittén felaktigt uppgiver. Av 1892 års riksdagshandlingar

framgår, att såsom motivering för byggande av prefektbostad, vartill

medel då äskades och även av riksdagen beviljades, framhölls, att tillsynen

och vården av trädgården krävde, att den, som vore prefekt, där också

hade sin bostad, så mycket mer som trädgården och institutionen vore belägna

i stadens utkant. Statsmakterna hade sålunda åsyftat, att bostadsförmånen

skulle vara förenad med prefektskapet över institutionen. Att detta

var detsamma som med den Borgströmianska professuren var då eu naturlig

sak, enär denna professur var den enda ordinarie professuren i botanik och

en e. o. professor i regel aldrig var prefekt. Eu blick på den Borgströmianska

donationens räkenskaper utvisar också, att några medel från den aldrig utbetalats

till några byggnadsändamål i syfte att bereda professor Borgströmianus

fri bostad.

Det vore emellertid ej endast oriktigt att i avlöningsstaten förena bostadsförmånen

med professuren i botanik och praktisk ekonomi, utan bärav

skulle uppstå verkliga olägenheter. Genom en dylik bestämmelse skulle

nämligen bostadsförmånen bli förenad uteslutande med den s. k. Borgströmianska

professuren i botanik och praktisk ekonomi. Detta betydde ej

alls prefektskapet över botaniska trädgården och institutionen, ty därom föreskreve

nu gällande universitetsstatuter, att när i en vetenskap funnes flera

professorer, tillkomme det kanslern att efter vederbörandes förslag bestämma,

vilken professor som skulle vara prefekt. På grund av kanslerns beslut var

nu professorn H. O. Juel prefekt för botaniska institutionen och icke på

grund av självskrivenhet med anledning av att Juel vore professor »Borgströmianus».

Skulle nu bostadsförmånen i staten sammankopplas med endast

den ena professuren, så bleve den andra professorn, därest han skulle förordnas

tid prefekt, utan bostad i trädgården, vilken bostad enligt statsmakternas

mening prefekten skulle disponera. Att märka vore att den Borgströmianska

professuren i botanik och praktisk ekonomi mycket väl i framtiden

kunde tänkas bli besatt med t. ex. en experimentell växtfysiolog —

fysiologien hade ju i eminent grad anknytning tid den s. k. praktiska ekonomien,

om nu någon särskild vikt borde läggas därpå — som kanske både

saknade förutsättningar och intresse för att vara prefekt för en trädgård och

ett museum. Nu skulle emellertid han på grund av att han vore »Borgströmianus»

vara självskriven innehavare av bostaden, och om den andra

professorn då bleve prefekt för trädgård och museum, skulle han icke kunna

beredas någon ämbetsbostad i trädgården. Detta vore en uppenbar orimlighet.

Med bostadsvåningen i botaniska trädgården borde i stället förfaras på

samma sätt som med bostadsvåningen''för t. ex. en av professorerna i kemi,

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Kungl. Maj:ts proposition Nr 115.

d. v. s. enligt kanslerns bestämmande innehavas av den av de båda professorerna

i botanik, som vore prefekt för den botaniska institutionen och trädgården.

I särskilt yttrande har professorn i botanik och praktisk ekonomi H. O.

Juel hävdat den Borgströmianska professurens företrädesrätt till denna förmån

och sökt visa, hurusom denna rätt grundade sig på en omkring tvåhundraårig

hävd. Boställsförmånen, säger Juel, vore uppenbarligen anordnad

för att föreståndaren för institutionen skulle innehava densamma, och innehavaren

av den Borgströmianska professuren hade hittills plägat vara föreståndare.

Under hänvisning till vad professor Svedelius anfört framhåller emellertid

filosofiska fakulteten, att den i botaniska institutionen uppförda prefektbostaden

icke byggts av medel från Borgströmianska fonden utan med statsanslag.

Att bostadsförmånen skulle vara förenad med den Borgströmianska

professuren vore därför icke motiverat. Det rätta syntes fakulteten vara,

att den av de båda professorerna i botanik, som av kanslern på förslag av

vederbörande akademiska myndigheter utsåges till prefekt, också skulle

komma i åtnjutande av nämnda bostadsförmån.

Det uttalande, som kommittén gjort i avseende å boställsförmånen åt professor

Borgströmianus, synes hava sin grund däri, att nämnda förmån i

staten nu är angiven omedelbart efter sagda professur, vårföre tanken på en donation

här ligger nära till hands. Ett närmare studium av vederbörliga donationsurkunder

och i övrigt tillgängliga handlingar giver dock vid handen,

att den uppfattning, åt vilken professor Svedelius givit uttryck, är den riktiga.

»Borgströmiansk» — säger Schack i sin historik över de botaniska

professurerna vid universitetet (Inbjudningsskrift till prof. B. Lidforss’ installation,

Uppsala 1910) — är den ordinarie professuren i botanik lika

mycket och lika litet som den andra botaniska professuren inom fakulteten.

Båda hava sitt upphov i den Borgströmianska donationen, den ena i hans

donation till en professur, den andra i hans och advokatfiskal A. Wallstedts

donationer till en adjunktur och en experimentalfond. Adjunkturen förvandlades

1877 till en extra ordinarie professur och vid 1908 års reglering

till en ordinarie professur. 1 ingendera lönen ingå numera några Borgströmianska

donationsmedel, ty räutan från dessa överföres direkt till universitetets

allmänna fond, från vilken de båda professorernas löner utgå. Jämför

posten 5 i nuvarande inkomststat för universitetet: ränta å Borgströmianska

m. fl. fonderna kronor 1,638. Donationsmedlen äro mycket obetydliga och uppgå

enligt senaste bokslut till 21,873 kronor 33 öre. Räntan härå utgör

1,093 kronor 67 öre.

Det synes mig vid nu anförda förhållanden skäligt tillstyrka, att benämningen

»Borgströmianus» såsom ett appendix till professur i botanik och

praktisk ekonomi utgår ur staten. Vad angår nu berörda bostadsförmån

torde den anordningen vara den riktiga, att densamma angives tillkomma

den av professorerna i botanik och i botanik och praktisk ekonomi, vilken

s. 81 Kontrollera mot PDF

81

Kungl. Maj-.ts proposition Nr 115.

uv kanslern förordnas till föreståndare för den botaniska institutionen. Eu

liknande anordning synes böra träffas i avseende å boställsförmånen till den

ene av professorerna i kemi. Anmärkning härom bör inflyta i staten.

Av den humanistiska sektionens professurer är det endast en, som giver

anledning till uttalande i detta sammanhang, nämligen den Skytteanska professuren

i vältalighet ocli statskunskap.

Avlöningen till innehavaren av denna professur bestrides till väsentligaste

delen av inkomsterna från de frälsegods, som Uppsala universitets förste

kansler, riksrådet Johan Skytte, donerat till en dylik professurs upprätthållande.

Rättigheten att utnämna professor skall tillkomma donator och

hans arvingar. Genom fullmakts utfärdande stadfäster Kungl. Maj:t patroni

val. Enligt det kontrakt, som upprättats mellan patronus för denna stiftelse

och innehavaren av professuren, skall denne av donationsmedel åtnjuta eu

kontant lön av 6,000 kronor, därav 1,500 kronor räknas som tjänstgöringspenningar.

Därtill kommer fri bostad i Skytteanska huset jämte tillhörande

trädgård, vilken förmån uppskattats till 1,000 kronor. Avlöningsförmånerna

från donationen beräknas således äga ett värde av tillhopa 7,000 kronor.

Härutöver uppbär professorn av statsmedel ett lönetillskott å 500 kronor,

vilket räknas såsom tjänstgöringspenningar. I enlighet med de för professorerna

i allmänhet gällande grunderna äger professor Skytteanus även

komma i åtnjutande av ett ålderstillägg å 600 kronor, som utgår av samma

medel, från vilka övriga professorers ålderstillägg bestridas.

Tillfällig löneförbättring samt dyrtidstillägg av statsmedel tillkomma professor

Skytteanus i likhet med andra professorer ävensom provisoriskt lönetillägg

för budgetåret 1924—1925.

I universitetets utgiftsstat har med förenämnda belopp å 500 kronor sammanförts

ett belopp å 1,785 kronor, som tillkommer Skytteanska donationen

såsom ersättning för indragen spannmålsindelning. Staten anvisar därför ett

statsanslag å tillhopa 2,285 kronor såsom bidrag till professor Skytteanus’

avlöning. Emellertid är professorn, vilken uppbär ifrågavarande belopp å

1,785 kronor, skyldig redovisa detsamma till stiftelsens patronus.

Löneregleringskommittén yttrar om denna professur:

I fråga om det nominella avlöningsbeloppet är professor Skytteanus för

närvarande likställd med övriga professorer. Då någon rubbning i detta

förhållande givetvis ej bör ske genom denna lönreglering, har professor

Skytteanus å tjänsteförteckningen hänförts till lönegraden B 20.

Från den avlöning av statsmedel, som enligt löneplanen skulle tillkomma

honom, bör emellertid avgå dels det belopp å 6,000 kronor, som han äger

uppbära direkt från donationen, dels ock värdet av bostadsförmånen, uppskattat

enligt de i avlöningsreglementets 22 § stadgade grunderna. Utgivandet

av hyresersättning kan nämligen för denne befattningshavares del icke

komma i fråga, då den såsom bostad anvisade lägenheten icke kan sägas

vara disponerad av statsverket.

I enlighet med de anförda synpunkterna har i förslaget till kungörelse

Bihang till riksdagens protokoll 1925. 1 samt. 100 käft. (Nr 115.) 6

Skytteanska

professuren

vältalighet

och statskun

skap.

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kungl. Maj-.ts proposition Nr 115.

intagits föreskrift om avdrag i berörda hänseenden, varjämte i förslaget till

stat från slutsumman av anslaget till avlöning av ordinarie befattningshavare

avdragits dels nämnda belopp å 6,000 kronor, dels ock ett belopp å 1,000

kronor, motsvarande bostadsförmånens värde enligt gällande uppskattning.

Skulle vid den nya värdering, som är avsedd att äga rum, ifrågavarande

belopp höjas, synes dock en ändring av anslagets slutsumma ej vara påkallad.

Avlöningsanslaget är nämligen av förslagsanslags natur, vadan eventuella

besparingar redovisas till statsverkets kassafond.

Omförmälda belopp å 1,785 kronor torde icke böra sammanföras med avlöningsanslaget

utan i staten för universitetet uppföras såsom ett fristående

anslag under rubrik: »ersättning till riksrådet Skyttes donation för indragen

spannmålsindelning» samt i staten upptagas under avdelningen: C) anslag

för diverse ändamål.

I anledning av kommitténs förslag har patronus för Skytteanska stiftelsen,

landshövdingen greve A. Mörner avgivit följande yttrande:

Beträffande det av kommittén för professor Skytteanus liksom för andra

professorer vid universitetet föreslagna lönebeloppet har jag icke något att

erinra. Förslagen om borttagandet av begreppet tjänstgöringspenningar och

dess ersättande med tjänstledighetsavdrag, om förändrat sätt för uppskattandet

av värdet av bostadsförmån samt om tillämpande i övrigt av avlöningsreglementet

den 22 juni 1921 för befattningshavare vid statsdepartement

m. fl. andra verk giva, med nedan angivna undantag, icke anledning till

annan erinran från min sida än att, då mellan professurens nuvarande innehavare

och mig finnes upprättat kontrakt, de nya bestämmelsernas tillämplighet

i förhållande mellan Skytteanska institutionen och professor Kjellén

förutsätta medgivande därtill från hans sida. För institutionens del lämnar

jag sådant medgivande.

För närvarande utbetalas från Skytteanska institutionen professorns avlöning

kvartalsvis i förskott. Fn övergång till betalning månadsvis i efterskott

skulle medföra väsentligt ökat besvär för patronus. Därest det icke

kan anses få överlåtas å patronus och professorn att härutinnan överenskomma

med varandra så som de finna för gott, anser jag mig emellertid,

under förbehåll av professorns godkännande om ändring i kontraktet härutinnan,

icke böra motsätta mig de nya reglernas tillämpning även i detta

avseende, varvid jag förutsätter att, såsom kommittén föreslagit, statsverket

tillskjuter avlöning för en övergångsmånad.

Med förslaget att i staten för universitetet må såsom särskilt ordinarie

anslag uppföras 1,785 kronor till ersättning till riksrådet Skyttes donation

för indragen spannmålsindelning vill jag uttala min livliga tillfredsställelse,

enär därigenom misstolkningar av detta anslags innebörd — vilka understundom

förekommit — torde för framtiden bliva avvärjda.

Förslaget om tjänst- och nådårsrättens upphävande mot ersättning av statsmedel

på föreslaget sätt får jag i vad den Skytteanska professionen vidkommer

tillstyrka.

I övrigt har jag ej funnit något att vid förslaget anföra eller erinra, dock

under uttryckligt betonande att detta icke från min sida innebär något medgivande

till avvikelse från donationsurkundernas föreskrifter, för den händelse

de nya reglerna skulle i tillämpningen befinnas på något sätt strida

emot dessa.

s. 83 Kontrollera mot PDF

83

Kungl. Maj.ls proposition Nr 115.

Professor Skytteanus bör givetvis allt fortfarande vara i lönohänseende

likställd med vanlig universitetsprofessor. Jag har ansett mig böra från

stiftelsens patronus inhämta yttrande, huruvida stiftelsen äger möjlighet att

binda sig vid högre avlöningsutgift än den nuvarande. Stiftelsens tillgångar

utgöras av dels de donerade hemmanen, dels Skyttcanska huset i Uppsala,

dels visst sparat kapital. Då de två först nämnda tillgångarna äro oförändrade,

visa sig växlingarna å kapitalet. Enligt vad patronus meddelat,

utgjorde detta vid 1909 års ingång 37,800 kronor och både vid 1911 års

ingång stigit till 40,900 kronor. Åren 1912 och 1916 gjordes vissa genomgripande

restaureringar å den Skyttcanska fastigheten, varigenom kapitalet

sjönk och under åren 1913—1921 höll sig vid 23 å 24,000 kronor. Genom

tillfällig skogsförsäljning och högre arrenden på grund av kristidens höga

markegång hade kapitalet åter vuxit och uppgick vid 1924 års ingång till

33,366 kronor, sålunda i allt fall ej så högt som år 1909. Efter vad patronus

meddelat, är på grund av vissa väntade utgifter jämte minskad arrendeinkomst

en ytterligare kapitaltillväxt ytterst osäker och torde i varje fall

bliva helt obetydlig. Av de nu lämnade uppgifterna torde framgå, att stiftelsen

ej kan till professorslönen lämna större bidrag än den nu gör.

I avseende å avlöningen till innehavaren av den Skyttcanska professuren

synes mig den anordningen lämpligen böra vidtagas, att i staten uppföres

ett belopp av 5,000 kronor, därav 1,000 kronor såsom lön och 4,000 kronor

såsom tjänstgöringspenningar, jämte anmärkning, att innehavaren från riksrådet

Skyttes donation uppbär lön, beräknad till 7,000 kronor, vari inbegripes

fri bostad i Skytteanska huset, sistnämnda förmån värderad till 1,000

kronor. Ålderstillägg bör till honom utgå efter samma grunder som beträffande

annan universitetsprofessor.

Förslaget att i staten såsom särskild post uppföra 1,785 kronor till ersättning

till riksrådet Skyttes donation för indragen spannmålsindelning finner

jag välbetänkt, och har i följande statförslaget hänsyn härtill tagits.

Inom matematislc-natur vetenskaplig a sektionen bör särskilt omnämnas pro- Professuren

fessuren i växtbiologi. Till Uppsala universitet har på sin tid dåvarande '' v^Xybi-ol°8i

konsuln F. Kempe överlämnat ett belopp av 150,000 kronor i ändamål att sitetetT

vid universitetet skulle upprättas en extra ordinarie professur i växtbiologi. Uppsala.

Innehavaren av denna befattning skulle vara underkastad samma skyldigheter

som andra extra ordinarie professorer och tillsättas i samma ordning

som de. Av årliga räntan å donationen, vilken skulle av universitetet förvaltas

efter enahanda grunder som andra till detsamma donerade fonder,

skulle utbetalas dels till befattningshavaren 4,500 kronor, därav 3,500 kronor

såsom lön och 1,000 kronor såsom tjänstgöringspenningar — med sistnämnda

belopp skulle arvode till vikarie å befattningen utgå — och dels en summa

av högst 300 kronor till inköp av undersöknings- och undervisningsmaterial

efter extra ordinarie professorns bestämmande, sistnämnda belopp efter

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Kungl. Maj-.ts proposition Nr 115.

donators medgivande numera höjt till 500 kronor. Uppstående överskott av

ränta å donationen skall läggas till kapitalet. Sedan detta stigit till 200,000

kronor, skola de akademiska myndigheterna bestämma, huruvida och huru

mycket av ränteöverskottet årligen må användas till ytterligare inköp av

sådant undersöknings- och undervisningsmaterial, som extra ordinarie professorn

anser nödigt och nyttigt. Om den bestämda avlöningen ävensom

vikariatsarvodet till följd av ändrade förhållanden i framtiden skulle anses

böra ökas, skall kanslern äga att efter det större akademiska konsistoriets

hörande därom besluta, dock att den årliga avlöningen icke må höjas till

sådant belopp, att den överstiger årliga räntan å det donerade kapitalet med

därtill lagda ränteöverskott och andra besparingar.

Såsom av donationsbrevets innehåll framgår äger kanslern med visst förbehåll

efter konsistoriets hörande besluta om ökande av extra ordinarie

professorns avlöning samt av vikariatsarvodet. Därav har kanslern begagnat

sig, och enligt ett av honom den 6 mars 1909 meddelat beslut höjdes avlöningsbeloppet

till 6,500 kronor, därav 2,000 kronor skulle utgöra tjänstgöringspenningar.

Genom Kungl. Maj:ts beslut den 18 december 1908 bestämdes, att extra

ordinarie professurens innehavare skulle från och med ingången av år 1909

tillsvidare tillkomma rätt att lika med å stat uppförda professorer vid universitetet

deltaga i den vetenskapliga och ekonomiska förvaltningen inom

universitetet, Vidare har Kungl. Maj:t den 11 mars 1909 förklarat, att

extra ordinarie professurens innehavare skall benämnas professor.

Genom beslut av 1919 års riksdag bereddes emellertid ifrågavarande professor

en ställning, likvärdig med den, som intogs av professorer i allmänhet

vid universitetet. Riksdagens beslut innebar, att professorn i växtbiologi

skulle ur vederbörande donationsavkomst med nödigt tillskott av statsmedel

åtnjuta enahanda avlöningsförmåner, som tillkomme universitetsprofessorer

i allmänhet, och vara underkastad de för dessa förmåners åtnjutande fastställda

villkoren och bestämmelserna. Det för ändamålet erforderliga statsanslaget

bestämdes till 1,000 kronor, vilket belopp uppfördes såsom ett ordinarie

förslagsanslag under rubrik »avlöningsfyllnad åt professorn i växtbiologi».

Tillskottet av statsmedel skulle enligt riksdagens beslut i första

hand utgå såsom tjänstgöringspenningar. Professorn i växtbiologi skulle

dessutom äga samma rätt till pension från staten, som tillkomme övriga

vid universitetet anställda professorer.

Professorn i växtbiologi är sålunda numera i avlöningshänseende — ifråga

om lön, tjänstgöringspenningar, rätt till ålderstillägg m. m. — fullt likställd

med vanlig universitetsprofessor. Denna jämställighet bör givetvis även för

framtiden äga bestånd.

Vid genomförande av den nu ifrågasatta löneregleringen måste vid sådant

förhållande tillskottet av statsmedel komma att ökas. Jag har ansett mig

böra taga under övervägande, huruvida icke donationsfonden kan lämna

s. 85 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj;ts proposition Nr 115.

85

större bidrag till avlöningen än för närvarande sker. Efter vad jag i sådant

hänseende inhämtat, lär av ränteavkastningen kunna såsom bidrag till avlöningen

påräknas ett belopp av 7,500 kronor. Den anordningen synes mig

nu böra vidtagas, att professorn i växtbiologi uppföres i staten med nu föreslagen

professorsavlöning, varvid såsom anmärkning fogas en bestämmelse

av innehåll, att i lönen, 8,000 kronor, ingår från Kempeska donationsfonden

en summa av 7,500 kronor. Sistnämnda belopp bör inflyta i universitetets

inkomststat lika med motsvarande donationsinkomster. Statsbidraget till avlöningen

åt professorn i växtbiologi skulle alltså omfatta dels, i likhet med

vad nu är fallet, tjänstgöringspenningarna — föreslagna till 4,000 kronor

— dels en del av själva lönen, enligt förslaget 500 kronor, dels oek vederbörligt

ålderstillägg. Likställigheten i pensionshänseende med vanlig universitetsprofessor

skall givetvis bestå.

Lunds universitet.

Då jag sedermera övergår till Lunds universitet och först till dess teologiska

fakultet, har jag att till behandling upptaga frågan om nu utgående

ersättning till två professorer för mistad prebendeinkomst. Härmed förhåller

sig på följande sätt:

Med bifall till Kungl. Maj:ts därom gjorda framställningar beslöt 1921

års riksdag

dels förordna, att Västra Kärrstorps och Glostorps pastorat samt Stångby

och Vallkärra pastorat inom Lunds stift skulle från och med den 1 maj

1921 befrias från att vara prebenden vid lärostolar inom teologiska fakulteten

vid universitetet i Lund, i följd varav innehavarna av vederbörande

lärostolar från och med nämnda tidpunkt upphörde att åtnjuta inkomster

från sagda pastorat;

dels föreskriva, att ur universitetets utgiftsstat skulle från och med år

1922 uteslutas allt vad där förekommer rörande inkomst från nyssberörda

två pastorat för vissa befattningshavare inom teologiska fakulteten;

dels bestämma, att nuvarande innehavare av sagda två prebenden skulle

tillsvidare så länge de kvarstode vid sina lärostolar för mistning av inkomsten

från prebendena åtnjuta ersättning med följande belopp för år räknat, nämligen

beträffande Västra Kärrstorps pastorat med 7,553 kronor och beträffande

Stångby pastorat med 7,532 kronor;

dels ock till ersättning i berörda avseende såsom förslagsanslag, högst, anvisa

ej mindre på tilläggsstat för år 1921 ett belopp av 10,057 kronor än

även på extra stat för år 1922 ett belopp av 15,085 kronor.

För förra halvåret 1923 anvisades av 1922 års riksdag såsom ersättning

i nu nämnt hänseende hälften av sistnämnda belopp.

Dessa ersättningsbelopp voro satta efter de inkomster av prebendepastoraten,

som beräknades vid 1908 års lönereglering för universiteten. Sammanlagda

med de i universitetets stat upptagna kontanta avlöningsförmånerna höjde

Ersättning

för mistad

prebendeinkomst

till

två teologie

professorer

vid Lunds

universitet.

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Kungl. Maj-.ts proposition Nr 115.

ersättningsbeloppen upp den samlade avlöningen för ifrågavarande prebendarier

över vanlig professorslön inklusive ålderstillägg. Meningen var, att efter

nuvarande prebendeinnehavares avgång från sina professurer ersättningsbeloppen

skulle sänkas, i den mån så erfordrades för att vederbörandes avlöning

ej skulle komma att överstiga vanlig professorslön, och rätten till

ålderstillägg skulle bliva lika som för övriga professorer. Från och med

budgetåret 1923—1924 vidtogs emellertid en sådan anordning, att i universitetets

stat nu förevarande professorers avlöning fastställdes till sedvanlig professorsavlöning

och att vad därutöver erfordrades för beredande åt nuvarande

innehavarna av ifrågavarande lärostolar erforderlig ersättning för mistad

prebendeinkomst uppfördes såsom extra anslag. Beloppet härav var beträffande

Västra Kärrstorps pastorat (7,553 kronor + i staten då uppfört

belopp 1,200 kronor—7,500 kronor) 1,253 kronor samt beträffande Stångby

pastorat (7,532 kronor -f i staten då uppfört belopp 840 kronor—7,500

kronor) 872 kronor, tillhopa sålunda 2,125 kronor. För budgetåret 1924—1925

ingår detta belopp i ett för universitetet uppfört extra anslag till lärararvoden

m. m.

I betraktande av de lönebelopp, som jag i det föregående ifrågasatt för

universitetsprofessor, bliva nu berörda ersättningar icke längre erforderliga.

Ändrad

benämning

å den ena

professuren

i fysik

vid Lunds

universitet.

I detta sammanhang föranledes jag även beröra en uppkommen fråga om

ändrad benämning å den ena av de båda professurerna i fysik vid Lunds

universitet.

Före år 1900 ägde universitetet en ordinarie professur i fysik och en extra

ordinarie professur i mekanik och matematisk fysik. Genom Kungl. Maj:ts

beslut den 30 november 1900 skedde härutinnan den förändringen, att båda

professurerna benämndes professurer i fysik; vidare föreskrevs, att den ena

professorn skulle undervisa och examinera i mekanik och matematisk fysik,

medan den andre professorn, vilken tillika skulle vara föreståndare för den

fysiska institutionen, skulle hava att leda de fysiska laborationerna samt

undervisa och examinera i fysikens övriga delar. Vid ledighet i den ordinarie

professuren skulle fakulteten äga rätt att anmäla extra ordinarie professorn

till erhållande av ordinarie professur med bibehållande av de läroämnen

han förut innehaft; därest med anledning av sådan anmälan extra

ordinarie professorn utnämndes till ordinarie, skulle den extra ordinarie

professuren tillsättas i de ämnen, som förut varit förenade med den ordinarie

professuren.

Då år 1908 samtliga extra ordinarie professurer förändrades till ordinarie,

blev den förut angivna ordningen utan reell betydelse. Fördelningen av

undervisnings- och examinationsskyldigheten fastställdes emellertid av kanslern

i likhet med vad förut varit bestämt. I den fullmakt, som den 30

september 1910 utfärdats för innehavaren av den ena av de båda professurerna,

s. 87 Kontrollera mot PDF

87

Kunyl. Maj-.ts proposition Nr 115.

professor V. W. Ekman, benämnes Ekman professor i fysik med undervisnings-

och examinationsskyldighet i mekanik och matematisk fysik.

Under framhållande att denna benämning är obekväm och även kan giva

anledning till misstag, enär tillägget angående undervisnings- och examinationsskyldigheten

ofta utelämnas, har professor Ekman hemställt, att benämningen

på den av honom innehavda professuren måtte i överensstämmelse

med dess verkliga omfattning förändras till »professur i mekanik och matematisk

fysik». Denna framställning tillstyrkes av vederbörande sektion och

större akademiska konsistorium, och har kanslern i skrivelse den 27 april

1923 gjort hemställan i ämnet.

För egen del har jag intet att erinra mot den ifrågasatta ändrade benämningen

av professuren. Då frågan innebär en ändring i den av riksdagen

fastställda staten, är den av beskaffenhet att böra hänskjutas till riksdagen.

I det statförslag för Lunds universitet, som jag i det följande ämnar framlägga,

är hänsyn tagen till vad nu anförts.

Karolinska institutet.

Avlöningen till innehavaren av Per Henrik Malmstens professur i nervsjukdomar

utgår dels med avkastningen å eu donation av 100,000 kronor

intill ett belopp av 4,415 kronor, dels ock med ett i institutets stat för professuren

upptaget belopp av 3,085 kronor jämte ålderstillägg. Sagda belopp

av 4,415 kronor är beräknat med hänsyn till donationsfondens medelavkastning

under åren 1891—1907, och har Kungl. Maj:t genom beslut den

25 juni 1909 föreskrivit, att det belopp, varmed årsräntan kan överstiga

4,415 kronor, skall besparas och särskilt bokföras för att, därest ränteavkastningen

något år skulle understiga 4,415 kronor, användas till att fylla

sålunda uppkommen brist. Av det i staten uppförda beloppet av 3,085

kronor utgöra 585 kronor lön och 2,500 kronor tjänstgöringspenningar. •

Nu ifrågavarande professor är sålunda i åtnjutande av enahanda avlöningsförmåner

som professor i allmänhet vid institutet. Så bör givetvis även

framdeles vara förhållandet. Ränteavkastningen å Malmstenska fonden utgjorde

för budgetåret 1923—1924 i jämna krontal 5,324 kronor. Enligt vad

jag av vederbörande inhämtat, har denna ränta från och med år 1908 växlat

mellan i jämna krontal 4,757 kronor och 5,324 kronor; och utgör medelbeloppet

under tiden 1/i 1908—3% 1924 4,954 kronor för helt budgetår

räknat. Utgår jag sålunda från detta medelbelopp, avrundat nedåt till 4,900

kronor, bör i anslutning till den avlöning, jag tänkt mig för universitetsprofessor,

det i staten uppförda anslaget bestämmas till 7,100 kronor, varav

3,100 kronor skola utgöra lön och 4,000 kronor tjänstgöringspenningar.

Alderstillägget, 1,000 kronor, skall utgå av statsmedel. Till frågan om pension

för innehavaren av den Malmstenska professuren återkommer jag längre

fram.

Per Henrik

Malmstens

professur i

nervsjukdomar.

s. 88 Kontrollera mot PDF

Oscar

Ekmans professur

i

ortopedi.

88 Kungl. Maj-.ts proposition Nr 115.

Genom gåvobrev den 5 september 1912 överlämnade konsuln Oscar Ekmans

änka, fru Maria Ekman, född Lavonius, till karolinska institutet under angivna

villkor ett belopp av 200,000 kronor att användas till upprättande

vid institutet av en professur med benämning »Oscar Ekmans professur i

ortopedi». Enligt gåvobrevet skall avkastningen å kapitalet användas för

att bereda professurens innehavare enahanda avlöningsförmåner, som enligt

gällande stat utgå till professor vid institutet. A avkastningen uppkommande

överskott skall läggas till kapitalet; dock att, för såvitt den sålunda erhållna

kapitalökningen skulle överskjuta vad som beräknas kunna erfordras till

mötande av behov, uppstående genom eventuell förhöjning av professors

avlöning enligt stat eller sänkning av ränteavkastningen, Kungl. Maj:t äger

att efter anmälan från institutets lärarkollegium disponera över ifrågakommande

del av överskottet för främjande av vetenskapligt arbete vid institutet

inom professurens ämnesområde. Vidare skall enligt samma gåvobrev

innehavaren av ifrågavarande professur tillförsäkras samma rätt till pension

från staten, som tillkommer övriga vid institutet anställda professorer; jämväl

i allt övrigt skola med avseende å professorns ställning, hans rättigheter

och skyldigheter, tillämpas enahanda bestämmelser, som gälla ifråga

om övriga professorer vid institutet. Professurens innehavare skall, med

visst förbehåll i avseende å förste innehavaren, utses i enlighet med gällande

föreskrifter för tillsättningen av professorer vid institutet.

Sedan riksdagen år 1913 bifallit en av Kungl. Maj:t gjord framställning

rörande pensionsrätt för innehavaren av ifrågavarande professur, föreskrevs

genom Kungl. Maj:ts beslut den 18 juli 1913, bland annat, att från och

med den 1 augusti 1913 skulle vid institutet upprättas en professur med

ovan angivna benämning, samt bemyndigades institutets lärarkollegium att

mottaga förenämnda donation till förvaltning och användning i enlighet

med donationsurkundens bestämmelser, vilka av Kungl. Maj.t till alla delar

godkändes.

Avlöningen till ifrågavarande professur, vars innehavare med hänsyn till

det betydelsefulla ämne han företräder jämväl i framtiden synes mig böra

intaga samma löneställning som vanlig universitetsprofessor, bör i första

hand utgå från avkastningen av den Ekmanska donationen, vars ränta för

budgetåret 1923—1924 utgjorde i jämna krontal 10,912 kronor. Försiktigheten

torde emellertid bjuda att räkna med medelavkastningen under tiden

från fondens tillkomst den 19 juli 1913 till och med den 30 juni 1924,

vilken efter vad jag från vederbörande inhämtat utgör i jämna krontal 10,223

kronor för helt budgetår räknat. Sistnämnda belopp torde böra avrundas

nedåt till 10,000 kronor. Det tillskott, som sålunda av allmänna medel

skulle erfordras för uppbringande av professorslönen till 12,000 kronor,

uppgår följaktligen till 2,000 kronor. I huvudsaklig likhet med vad som

för närvarande är fallet och jämväl fortfarande skulle iakttagas beträffande

den Malmstenska professuren, bör i institutets stat uppföras nyss

s. 89 Kontrollera mot PDF

89

Kungl. Maj\ts proposition Nr 115.

angivna tillskott av allmänna medel jämte anmärkning,- att 10,000 kronor

utgå av vederbörande donationsfond samt att av sistnämnda belopp 2,000

kronor skola anses utgöra tjänstgöringspenningar. Ålderstilllägg liksom även

dyrtidstillägg böra hädanefter bestridas av allmänna medel.

Kort efter det karolinska institutet år 1810 erhållit sin nuvarande organisation,

bestämdes genom Kungl. Maj:ts beslut den 19 november 1816, att

bland de tre professorer, nämligen anatomite, chemiat samt medicinte theoreticae

professorerna, vilka kunde ifrågakomma till erhållande av bostad inom

institutet, skulle eu erhålla sådan bestående av en bekväm våning med kök

och nödiga uthus mot åliggande att såsom inspektor vara ansvarig för institutet.

Med upphävande av de år 1816 givna stadgandena föreskrev Kungl.

Maj:t den 16 maj 1862, att fullt tillräckliga rum skulle anvisas för institutets

samlingar, laboratorier och auditorium m. m. samt till arbetsrum för

vissa professorer. Två mindre boställsvåningar, vardera med kök, skulle

upplåtas, den ena för professorn i anatomi, den andra för professorn i kemi

och farmaci, med rättighet för den i tjänsten äldste att bland våningarna

välja den han helst önskade. Vidare skulle några små lägenheter tilldelas

vissa befattningshavare samt ett antal rum anvisas för studerande.

Längre fram i tiden befunnos 1862 års föreskrifter dels i vad de anginge

undervisnings- och museilokaler samt arbetsrum obehövliga, dels i fråga om

andra lägenheter tarva vissa ändringar. Genom nådigt brev den 11 juni

1887 bestämde därför Kungl. Maj:t, med upphävande av nådiga brevet den

16 maj 1862, att i den på västra delen av institutets tomt befintliga byggnaden

skulle hållas tillgängliga:

l:o) erforderliga rum för institutets bibliotek;

2:o) två mindre boställsvåningar, vardera med kök, »vilka våningar må»,

såsom det heter i det kungl. brevet, »vid härnäst inträffande ledighet av

professurerna i anatomi och kemi, i tur efter fullmaktsålder innehavas av

professorerna i anatomi, patologisk anatomi, fysiologi och kemi; börande

härvid iakttagas, att om en i tjänsten äldre professor icke vill, för viss tid

eller tills vidare, begagna sig av sin rätt till bostad, den honom i tjänstålder

närmaste må under tiden begagna bostaden mot åtnjutande av laga

fardag, ävensom att alltid den för professor, som innehar boställsvåning,

i stat upptagna lägre lönen skall utgå till den, som begagnar sig av bostaden»;

3:o) bostäder för amanuenser vid vissa institutioner;

4:o) bostäder, därest sådant sig göra låter, åt laboratorerna; samt

5:o) rum med kök för en gårdsdräng och för en vaktmästare.

Den byggnad, som avses i 1887 års brev, är den som efter bibliotekets

inflyttning därstädes på 1840-talet kallats biblioteks- och boställshuset, beläget

i hörnet av gamla Glasbruksgränden, numera Owengatan och Hantverkargatan,

med adressnummer 3 vid sistnämnda gata.

De genom nyssnämnda nådiga brev givna bestämmelserna i avseende å

två professorers boställslägenheter hava bibehållit sin giltighet även sedan

Borttagande

av boställsförmån

för

en professor

vid karolinska

institutet

m. m.

s. 90 Kontrollera mot PDF

90 Kungl. Maj ds proposition Nr 115.

den nu gällande löneregleringen för institutet med ingången av år 1909

trädde i kraft.

Dessa professorer fingo vidkännas avdrag å sin lön med ett belopp, motsvarande

värdet av boställsförmånen och i den år 1908 av riksdagen fastställda

staten upptaget till 900 kronor. De uppburo alltså kontant 6,600

kronor, därav lön 4,100 kronor och tjänstgöringspenningar 2,500 kronor.

År 1914 uppkom fråga om ändrad disposition av den ena av dessa boställsvåningar,

nämligen den, som var till större delen belägen i husets bottenvåning.

Då på grund av denna bostads ohygieniska beskaffenhet ingen

av de tre professorer, som enligt gällande bestämmelser kunde ifrågakomma

att disponera densamma, var villig att bebo bostaden och en förpliktelse

för vederbörande icke skäligen kunde ifrågasättas samt då samtidigt

behov uppstått av ökat utrymme för biblioteket, vidtogs år 1916 den anordningen,

att efter inhämtande av riksdagens medgivande en förklaring

gavs, att denna boställslägenhet skulle upphöra att användas för berörda

ändamål och att densamma ej vidare skulle, med beräknat värde av 900

kronor, ingå i en professorsavlöning vid institutet. Institutets stat höjdes

samtidigt med nämnda belopp av 900 kronor. Kungl. Maj:ts beslut i ämnet

är dagtecknat den 12 maj 1916.

Institutet har sålunda under den senast förflutna tiden haft till sitt förfogande

allenast en boställsvåning. Denna har på sistone disponerats av

professorn i patologisk anatomi C. J. G. Sundberg. Sedan Sundberg den

24 juli 1924 erhållit avsked från sin professur och samtidigt därmed haft

att frånträda lägenheten, har inom institutet fråga uppkommit om ändrad

disposition även av denna boställsvåning. Det har företrädesvis varit behovet

av ökade utrymmen för institutet som drivit fram denna fråga. Framställning

har ock gjorts av vederbörande myndigheter om beredande av

medel för ändrad anordning av ifrågavarande lokalutrymmen. Jag är för

egen del övertygad om behovet för institutet att för sin förvaltning och sitt

bibliotek få tillgång till ökade utrymmen, men är ännu ej i tillfälle att för

Kungl. Maj:t anmäla denna fråga i hela dess omfattning. I allt fall anser

jag mig nu kunna utgå ifrån, att någon boställsvåning för professor vid

institutet ej längre bör vara att räkna med, och att följakligen något

avdrag av denna anledning å någon professorslön i staten ej bör ifrågakomma.

3. Laboratorer m. fl.

De lärare, vilka här närmast komma i fråga, äro laborator och prosektor

inom medicinsk fakultet samt laborator och observator inom filosofisk fakultet

ävensom föreståndaren för entomologiska institutionen vid Lunds universitet.

Nu ifrågavarande befattningshavare utgöra i avseende å löneställning

och tjänståligganden en särskild grupp och torde böra betraktas för

s. 91 Kontrollera mot PDF

91

Kungl. Maj:ls proposition Nr 115.

sig. Samtliga andra biträdande lärare vid universiteten kommer jag att

under en följande avdelning behandla.

Laborators- och därmed jämförliga tjänster hava sin upprinnelse i den

gamla adjunktsinstitutionen. Den ursprungliga avsikten med inrättandet av

denna institution var, såsom det heter i prästerskapets betänkande den 10

september 1617 huru universitetets lärarstat och anslag lämpligen borde

ordnas (Annerstedt, Uppsala universitets historia, Bill. I sid. 141), »att man

altijdh må hafua i förrådh widh academien några, som kunna finnas duglighe

till en profession eller andra fenster, när så behöffues.» Likaså heter

det i motiven till 1852 års universitetsstatuter: »de äro nödvändiga ej allenast

för de vikariater vid professorsämbetena, hvarav tid efter annan behof

kan uppkomma, utan ock till bildande av en klass yngre vid universiteten

fästade vetenskapsidkare, ur hvilken blifvande professorer må kunna väljas».

Vid mitten av 1700-talet fästes adjunkterna vid bestämda ämnen, och några

adjunkter fingo särskilda tjänståligganden, i det att samtidigt nya adjunktsbefattningar

med i regel adjunktslön men med olika benämningar inrättades.

Då tillkom vid Uppsala universitet anatomie prosektorn, astronomi observator^

kemie laboratorn och botanices demonstratorn (Jfr. Annerstedt, Uppsala

universitets historia, III: 1 s. 305 ff.; III: 2 s. 98 ff.) samt vid Lunds

universitet anatomie prosektorn, astronomie observatorn, kemie laboratorn,

botanices demonstratorn och custos machinarum (Weibull-Tegnér, Lunds universitets

historia, II, s. 356 ff). I sammanhang med den omkring 1870- talets mitt företagna löneförbättringen vid universiteten ombildades adjunktsinstitutionen.

De mera självständigt ställda bland adjunkturerna förändrades

till extra ordinarie professurer, andra indrogos, andra åter ansågos icke vara

av den vikt, att de borde omvandlas till professurer. Adjunkternas ursprungliga

uppgifter såsom biträdande lärår- och exspektansplatser överflyttades

huvudsakligen på docentbefattningarna.

Nu ifrågavarande laborators- och med dem jämförliga befattningar äro

sålunda att till en viss omfattning och till en viss grad betrakta såsom en

återstod av den gamla adjunktsinstitutionen. Dock har adjunktsinstitutionens

ursprungliga ändamål och uppgifter här kommit att träda helt i bakgrunden,

i det att förevarande tjänster icke längre kunna sägas utgöra några

biträdande lärår- eller övergångsplatser till professur. De äro fullt fristående

befattningar med självständiga uppgifter och höga vetenskapliga fordringar

på sina innehavare. Med tillsättande av laborators-, prosektors- och

observatorsbefattningar skall enligt universitetsstatuterna förhållas i tillämpliga

delar på enahanda sätt, som är föreskrivet i fråga om professorsbefattningar.

Upprepade gånger hava krav rests om förvandling av vissa av dessa tjänster

till professurer. Någon gång har så ock skett, t. ex. senast vid 1924

års riksdag, då kemie laboratorsbefattningen vid Lunds, universitet förändrades

till professur i kemi.

Historik.

Nuvarande

förhållanden.

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Kungl. Maj As proposition Nr 115.

Sådana som avlöningsförhållandena för ifrågavarande befattningshavare

för närvarande efter 1908 års lönereglering te sig, kan man särskilja mellan

två huvudgrupper.

Den ena representeras av laboratorer och prosektorer inom medicinsk fakultet:

två laboratorer, den ene i experimentell patologi och patologisk anatomi

och den andre i experimentell fysiologi och medicinsk fysik, och en

prosektor inom medicinska fakulteten i Uppsala samt tre laboratorer, i fysiologi,

i bakteriologi samt i kemi och farmaci, ävensom två prosektorer,

den ene vid anatomiska och den andre vid patologisk-anatomiska institutionen,

vid karolinska institutet. Dessa åtnjuta en var lön av 3,600 kronor

och tjänstgöringspenningar med 2,000 kronor, vartill komma två ålderstilllägg,

vartdera å 500 kronor, efter 5 och 10 år. Slutavlöningen utgör alltså

6.600 kronor. Avlöningen bestämdes till angivna belopp vid 1908 års lönereglering.

Som förebild torde därvid i viss mån ha tjänat den för andragradstjänst

enligt 1907 års stat för statskontoret fastställda avlöningen (lön

3.600 kronor, tjänstgöringspenningar 1,800 kronor, ortstillägg 400 kronor

samt tvenne ålderstillägg, vartdera å 500 kronor efter 5 och 10 år). Härtill

kommer sedan år 1919 tillfällig löneförbättring med 950 kronor, varav

650 kronor lön och 300 kronor tjänstgöringspenningar samt vidare provisoriskt

lönetillägg för budgetåret 1924—1925 med 450 kronor till befattningshavare

i Uppsala och med 870 kronor till befattningshavare vid

karolinska institutet; av sistnämnda tillägg utgöra i/s lön och 1/s tjänstgöringspenningar.

Från nu nämnda befattningshavare äro att skilja de två laboratorer vid

karolinska institutet (en klinisk laborator vid Serafimerlasarettets kliniska

laboratorium och en laborator vid patologisk-anatomiska institutionen), vilka

förordnas för viss tid av kanslern, och uppbära i stat uppförda arvoden

om 4,000 kronor, jämte tillfällig löneförbättring av 900 kronor. Provisoriskt

lönetillägg utgår icke till senast nämnda tjänstinnehavare.

Den andra huvudgruppen representeras av befattningshavare inom filosofisk

fakultet, nämligen en laborator i experimentell fysik och en observator

i astronomi vid Uppsala universitet samt en observator i astronomi

och föreståndaren vid zoologiska institutionens entomologiska avdelning vid

Lunds universitet. För en var av dessa uppgår begynnelseavlöningen till

4,500 kronor, varav 3,000 kronor lön och 1,500 kronor tjänstgöringspenningar,

vartill komma två ålderstillägg, vartdera å 500 kronor efter 5 och

10 år. Slutavlöningen är alltså 5,500 kronor. Den tillfälliga löneförbättringen

för dessa befattningshavare uppgår till 900 kronor (600 kronor lön

och 300 kronor tjänstgöringspenningar). Härtill kommer provisoriskt lönetillägg

för budgetåret 1924—1925 med 450 kronor för befattningshavare vid

Uppsala universitet och med 240 kronor för befattningshavare vid Lunds

universitet, av vilka belopp 2/3 utgöra lön och V3 tjänstgöringspenningar.

s. 93 Kontrollera mot PDF

93

Kungl. Maj:ls proposition Nr 115.

I sitt förslag hemställer löneregleringskommittén, att nu ifrågavarande

ordinarie befattningshavare i medicinsk och filosofisk fakultet varda likställda

i avlöningshänseende. Då kommittén till stöd för detta förslag,

som innebär en väsentlig löneförbättring för do filosofiska fakulteternas tjänstinnehavare

av nu förevarande slag, bygger på den utredning och de uttalanden,

som i detta ämne gjorts av de akademiska myndigheterna i åtskilliga

till Kungl. Maj:t ingivna och till kommittén sedermera överlämnade

framställningar, anser jag det vara på sin plats att redogöra för de synpunkter,

som härutinnan framkommit från universiteten.

I skrivelse till kanslern hemställde det större akademiska konsistoriet i

Lund, att kanslern ville hos Kungl. Maj:t utverka proposition till 1920 års

riksdag om beviljande, förutom åt laboratorn i kemi, vilken tjänst såsom

numera indragen icke längre kommer i fråga, åt observatorn i astronomi

och åt föreståndaren för den entomologiska avdelningen av zoologiska institutionen

av en tillfällig löneförbättring med 1,800 kronor.

Vid skrivelsen fanns fogad en framställning från den matematisk-naturvetenskapliga

sektionen till det större akademiska konsistoriet. I sistnämnda

skrivelse framställdes det nyss återgivna yrkandet, varvid åberopades den

utredning i ämnet, som förebragts vid frågans behandling vid sammanträde

i matematisk-naturvetenskapliga sektionen den 24 april 1918. Vid nämnda

sammanträde påyrkades, att laboratorerna måtte varda avsevärt bättre avlönade

än lektorerna vid de allmänna läroverken. Som skäl anfördes följande:

För det första måste kompetensfordringarna på ifrågavarande universitetslärare

uppenbarligen ställas vida högre än på läroverkslektorerna. Detta

framgår redan av universitetsstatuternas §71, vari sägs, att »med tillsättande

av laborators-, prosektors- och observatorsbefattningar förhålles i tillämpliga

delar på enahanda sätt, som i fråga om professorsbefattningar ovan är föreskrivet»,

samt vidare av den undervisningsskvldighet, som åligger dessa lärare.

Denna är enligt instruktioner i huvudsak följande:

Observatorn i astronomi åligger att föreläsa 3 timmar i veckan och leda

observationsövningarna vid astronomiska institutionen (i regel 4 aftnar i

veckan) samt vidare att biträda vid ledandet av och deltaga i vid institutionen

pågående vetenskapliga arbeten.

Föreståndaren för entomologiska avdelningen av zoologiska institutionen

åligger att hava närmaste vård och tillsyn av de entomologiska samlingarna

och 2 timmar i veckan leda övningar i entomologi. Han har dessutom

skyldighet att efter föreläggande av sektionen examinera i entomologi.

För det andra framgår av det nyss framförda, att den undervisning, som

handhaves av ifrågavarande universitetslärare, är av den betydelse, att det

måste anses vara ett synnerligen viktigt önskemål för universitetet, att dessa

befattningar besättas med de mest lämpliga personer, och vidare, att dessa

ej redan efter några få års tjänstgöring lämna sina befattningar. Det är

emellertid uppenbart, att universitetet vid besättandet av ifrågavarande lärarbefattningar

har att utstå en kännbar konkurrens med de allmänna läroverken,

och att universitetet blott kan hava utsikt att förvärva och behålla

de bästa krafterna, därest det vid universitetet kan bjudas dem avsevärt

Framställningar

frän de alla

demiska myn

digheterna

ang. förbättrade

löneför

mdner för be

fattningsliavare

inom

filosofisk

fakultet.

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Kungl. Maj-.ts proposition Nr 115.

bättre löneförmåner än vid läroverken. Att laborators- och observatorsbefattningarna

vid universiteten av nyss anförda skäl böra vara högre

avlönade än lektoraten vid de allmänna läroverken, har tidigare framhållits

av de för granskning av förslag till ändrade statuter och lönestat

m. m. för universiteten och karolinska institutet tillkallade sakkunniga, vilka

för ifrågavarande* befattningar föreslogo en totalavlöning av 4,700 kronor

jämte tre ålderstillägg å 500 kronor vartdera efter respektive 5, 10 och 15

år. I den kungl. propositionen (nr 97) till 1908 års riksdag upptogs detta

förslag med den förändring, att begynnelselönen nedsattes till 4,500 kronor.

Emellertid blev det tredje ålderstillägget ej godtaget av riksdagen. Aven de

sakkunniga, som av chefen för ecklesiastikdepartementet anmodats att yttra

sig om behövligheten av en föreståndarbefattning för den entomologiska

avdelningen av Lunds universitets zoologiska institution, hava framhållit

önskvärdheten av att denna befattning bleve högre avlönad än lektoraten

vid de allmänna läroverken.

Vidare må erinras därom, att löneregleringskommittén framhåller, att läroverkens

lektorer på grund av den längre utbildningstiden böra vara högre

avlönade än tjänstemännen av 2:dra lönegraden i centralförvaltningen. Då

emellertid utbildningstiden för här ifrågavarande universitetslärare är avsevärt

längre än för lektorerna vid de allmänna läroverken och på grund

därav också i regel förenad med större kostnader, lämnar löneregleringskommitténs

nyss anförda åsikt ett ytterligare stöd för att de nyssnämnda

universitetslärarna böra avlönas högre än läroverkslektorerna.

Vid framställningens överlämnande till Kungl. Maj:t den 30 augusti 1919

förklarade sig kanslern — under hänvisning till att tillfällig löneförbättring

blivit nämnda tre befattningshavare beviljad — ej i vidare mån böra biträda

konsistoriets framställning, än att kanslern hemställde — förutom att dylik

löneförbättring måtte utgå även under följande år — att vid en blivande

slutgiltig lönereglering för de vid universiteten anställda laboratorer och

likställda befattningshavare måtte tagas i övervägande vad uti föreliggande

ärende blivit anfört.

Därefter hemställde i skrivelse till kanslern det större akademiska konsistoriet

i Uppsala, att kanslern behagade utverka proposition till 1921 års

riksdag om beviljande av erforderligt belopp för uppflyttande av laboratorsbefattningen

i experimentell fysik i samma lönegrad som laboratorsbefattningen

inom den medicinska fakulteten vid Uppsala universitet under villkor

om skyldighet för innehavaren av förstnämnda befattning att, förutom

nu föreskriven tjänstgöring, även hålla 15 föreläsningar per läsår.

Vid skrivelsen var fogat ett utdrag av matematisk-naturvetenskapliga sektionens

i Uppsala protokoll, i vilket var intagen en skrivelse från numera

avlidne professor G. Granqvist, vari framhölls den konkurrens, som universiteten

vid rekrytering av laboratorsbefattningar hade att utstå med de allmänna

läroverken. Lektors begynnelseavlöning, som efter 1908 års lönereglering

för universiteten understeg laborators begynnelseavlöning med 500

kronor, hade dåmera efter läroverkslärarnas lönereglering 1918 höjts avse
-

s. 95 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts proposition Nr 115.

95

värt över laboratorsavlöningen. Denna omkastning av löneförhållandena

kunde få det mest ödesdigra inflytande på undervisningen i fysik.

Laboratorsbefattningcn borde vara bättre och ej sämre avlönad till en lektorsbefattning,

ty i annat fall måste kompetensen för laboratorsbefattningcn

sänkas och som följd därav en större arbetsbörda läggas på professorn.

Redan nu vore emellertid dennes arbetsbörda så stor, att eu lindring i densamma

måst begäras.

Beträffande professorns och laboratorns tjänstgöringsskyldighet anfördes

följande:

Professorn åligger 4 timmars föreläsningar i veckan, överinseendet av

undervisningen å institutionen och särskilt ledningen av de vetenskapliga

specialundersökningar, som där utföras, alla tentamens- och examensgöromål,

skötseln av institutionens ekonomi, instrumentinköp in. m. Laboratorn åligger

att leda laborationsövningarna såväl på det lägre stadiet för fil. kand.

och ämbetsexamen som å det högre för fil. lic. examen och att biträda vid

övervakandet av de vetenskapliga specialarbetena.

Sedan den nya stora fysiska institutionen blivit färdig, ha institutionsgöromålen

för professorn ökats till den grad, att det varit omöjligt för honom

att uppehålla hela denna under vi sningsskyldighet, och han har därför tills

vidare fått rättighet att inställa en föreläsning i veckan. Skulle nuvarande

ogynnsamma löneförhållanden för laboratorn fortfara, måste man med säkerhet

nödgas sänka kompetensen för laboratorsbefattningen så mycket att

laboratorn icke längre kan påräknas som medhjälpare vid de vetenskapliga

undersökningarna och deras planläggning. Då dessa undersökningar i regel

fordra mycket arbete av dem, som leda desamma och då deras antal i allmänhet

uppgår till 10 ä 13, kommer i så fall att på professorn läggas en

arbetsbörda, som han omöjligt kan bära utan skada för undervisningen.

Med den omfattning, som fysiken för närvarande äger, komma föreläsningarna

på det högre stadiet, .som böra behandla fysikens skilda delar, att

kräva en ganska rundlig tid. Även om de blott omfatta det viktigaste, som

en studerande med fysik som huvudämne bör se och höra, kräva de en tid

av omkring 4 å 5 år med 3 föreläsningar i veckan. Det är då uppenbart,

att många studerande aldrig få tid och tillfälle att fullständigt bevista en

sådan kurs. Vikten av fysiska föreläsningar får ej förbises, ty med ämnets

stora omfång blir det en omöjlighet för den studerande att med egna försök

skaffa sig en tillräckligt grundlig kännedom om samtliga de fenomen,

som han bör känna. Under sådana förhållanden är det ett viktigt önskemål,

att två föreläsningsserier kunde samtidigt hållas, avsedda för det högre

stadiet. Naturligtvis kan icke en större föreläsningsskyldighet påläggas laboratorn,

men även med en så pass inskränkt föreläsningsskyldighet som

15 föreläsningar per år skulle rätt mycket vinnas. Laboratorn kunde då behandla

de fysiska mätnings- och beräkningsmetoderna; dessa behövde då

icke belasta professorns föreläsningar. Härigenom bleve laboratorns undervisningsskyldighet

fullt jämställd med de medicinska laboratorernas.

Vid överlämnande av skrivelsen från konsistoriet till Kungl. Maj:t den 28

augusti 1920 förklarade sig kanslern finna de anförda skälen till stöd för

den begärda löneregleringen vara så vägande och risken av ett uppskov

med denna lönereglerings genomförande så stor, att kanslern icke tve
-

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Kungl. Maj:ts preposition Nr 115.

Löneregle
ringskom
mittén.

kade att livligt tillstyrka att utan avvaktande av en allmän lönereglering

vid universiteten ifrågavarande befattning måtte uppflyttas, på sätt begärts,

till en högre löneklass. Kanslern hemställde därför om avlåtande till 1921

års riksdag av nådig proposition i överensstämmelse med konsistoriets förslag.

Det må till sist erinras, hurusom under åberopande av vad det större

akademiska konsistoriet i Uppsala anfört i sin nyss återgivna skrivelse förslag

motionsvis väcktes vid 1921 års riksdag, att avlöningen till laboratorn

i experimentell fysik måtte höjas till 5,600 kronor jämte två ålderstillägg,

vartdera å 500 kronor.

Statsutskottet avstyrkte emellertid motionen under anförande, att med hänsyn

till den pågående utredningen om ny lönereglering för universiteten

utskottet icke ansåge sig nu böra taga ståndpunkt till motionärens förslag,

Denna hemställan vann riksdagens bifall.

För egen del har löneregleringskommittén beträffande nu ifrågavarande

befattningshavare anfört och föreslagit följande:

Beträffande de vid de medicinska fakulteterna fast anställda laboratorerna

och prosektorerna föreslår kommittén, att de placeras i lönegraden B 16.

Väl hava andragradstjänstemännen, med vilka de tidigare torde hava jämförts,

i allmänhet placerats i lönegraden B 15. Då emellertid en del andragradstjänstemän

hänförts till 16:e lönegraden och det ej synes uteslutet, att

ytterligare ett antal av de under 15:e lönegraden inordnade andragradstjänstemännen

skola uppflyttas till den högre lönegraden, torde i betraktande

av de krav i fråga om såväl kompetens som tjänstgöringsskyldighet, vilka

ställas på ifrågavarande befattningshavare, den av kommittén föreslagna

placeringen vara väl motiverad, så mycket mer som redan vid 1908 års lönereglering

tjänstgöringspenningarna för laboratorerna sattes något högre än

för andragradstjänstemännen i gemen.

Vidkommande åter de laboratorer och med dem likställda befattningshavare,

som äro anställda inom de filosofiska fakulteterna, synes en mera avsevärd

förhöjning av deras nuvarande avlöning böra äga rum. Av den utredning,

som i ärendet förebragts, torde framgå, att dessa laboratorers kompetens

och arbetsuppgifter ej äro kvalitativt underlägsna de medicinska laboratorernas.

Ur denna synpunkt är således den hittillsvarande differentieringen

i lönehänseende ej motiverad.

Dessutom bör, såsom ock i de inkomna framställningarna betonas, tagas

i betraktande avlöningen till de allmänna läroverkens lektorer. Det kan lätt

inträffa, att med nuvarande relation mellan lektors- och laboratorsavlöning,

universiteten vid laboratorsbefattningars besättande ligga under i konkurrensen

med de allmänna läroverken. Då laboratorerna ofta vinna befordran till

professur, kan nämnda förhållande även menligt inverka på professorskårens

rekrytering.

Att å andra sidan gå så långt, som från universitetens sida yrkats, eller

att ställa laboratorerna i högre lönegrad än lektorerna synes knappast av

anförda skäl motiverat, ty givetvis kommer laboratorsbefattningen med de

studie- och befordringsmöjligheter, som den erbjuder, att för eu vetenskapsman

te sig som betydligt mera lockande än eu lektorstjänst. Om laborators-

och lektorsbefattningarna sättas i samma lönegrad, torde några rekryteringssvårigheter

för universiteten ej behöva befaras.

s. 97 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 115.

97

Enligt vad kommittén inhämtat har läroverkens löneregleringskommitté i

denna fråga ännu ej fattat beslut. Under sådana omständigheter nödgas

högskolornas löneregleringskommitté taga ståndpunkt till frågan om dessa

laboratorers placering utan att kunna taga hänsyn till vad läroverkens löneregleringskommitté

kan komma att hemställa beträffande lektorerna. Högskolornas

löneregleringskommitté anser för ifrågavarande laboratorer en placering

i samma lönegrad, som ovan föreslagits för de medicinska laboratorerna,

eller lönegraden B 16 vara lämplig, en lönegrad, som kommittén antager

framdeles kunna komma till användning även för lektorerna, särskilt

i betraktande av 1902 års löneregleringskommittés ovan berörda uttalande.

Med hänsyn till den avsevärda avlöningsförbättring, som skulle komma

dessa laboratorer till del, och med hänvisning till vad kommittén i annat

sammanhang yttrat, anser kommittén en lämplig utsträckning av laboratorernas

undervisningsskyldighet böra vidtagas, exempelvis såsom föreslagits

av cprofessorn i fysik i Uppsala.

Återstå så de två laboratorsbefattningar, som med ett arvode av 4,000

kronor äro uppförda på karolinska institutets stat. För deras del föreslår

kommittén en höjning av arvodet till 6,000 kronor. Det synes nämligen

lämpligt, att arvodet sättes till samma belopp, som i det följande föreslås

för docentstipendierna.

Jag vill härvid erinra endast därom, att kommitténs förslag innebär en

tillämpning å de ordinarie laboratorerna och de med dem jämförliga befattningshavarna

av den i det ifrågasatta lönesystemet ingående ortsgrupperingen.

I avseende å kommitténs förslag beträffande laboratorerna och de med

dem jämförliga befattningshavarna har kommittéledamoten, professor Johansson,

med instämmande av professorerna Palmaer, Björling och Hedrén

anmält en avvikande mening, så lydande:

I enlighet med den av kommittén intagna ståndpunkten, att laborator

bör i lönehänseende likställas med lektor vid allmänt läroverk, får jag som

min mening uttala, det kommittén vid fråga om nämnda laboratorers placering

å löneskalan, borde yttrat sig därhän, att den föresloge B 16 eller, i

fall lektorerna skulle komma att placeras högre, i samma lönegrad som de.

Av de akademiska myndigheternas yttranden över kommittéförslaget har Myndigheter

jag först att omnämna vad medicinska fakulteten i Uppsala anfört. Fakul- nas vttranteten

yttrar: den

I fråga om laboratorsbefattningama hava de kommitterade jämställt laboratorerna

inom den filosofiska fakulteten med dem inom den medicinska,

en sak varemot medicinska fakulteten intet har att erinra. Då emellertid

kommitterade vidare velat i avlöningshänseende jämställa laboratorerna

med läroverkslektorer, så synes detta innebära en orättvisa gentemot laboratorerna.

Särskilt för medicinska fakulteten är denna fråga om laboratorernas löneförmåner

så mycket mera betydelsefull, som inom en snar framtid två av

fakultetens professurer komma att ombildas till respektive prosektors- och

laboratorsbefattningar. I framtiden komma således att finnas ej mindre än

Bihang till riksdagens protokoll 1925. 1 samt. 100 höft. (Nr 115.) 7

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Eungl. Maj:ts proposition Nr 115.

4 lärare inom laboratorsgrad vid medicinska fakulteten. Det är då uppenbarligen

av största vikt för universitetet att söka utverka sådana löneförmåner

för dessa befattningar, att dugliga lärarkrafter för dem kunna förvärvas.

Att det med en så Jåg avlöning som den av kommittén föreslagna

(B 16) skall lyckas att förmå dugande krafter att speciminera för och att

kvarstanna på en lärarbefattning inom den teoretiska medicinens område

med så små löneförmåner, synes med tanke på den ekonomiskt vida gynnsammare

ställning, den praktiska läkarverksamheten erbjuder, mycket osannolikt.

Såsom ett rent minimum måste fakulteten anse, att laboratorerna

uppföras i avlöningsreglementets lönegrad B 17 och att på samma sätt, som

är föreslaget i fråga om professorerna, även laboratorerna vid universitetet

må få räknas tillhöra ortsgruppen G.

Filosofiska fakulteten i Uppsala anför i fråga om de till fakulteten knutna

befattningshavarna:

Det har från universitetens sida upprepade gånger påvisats, att de i

fråga om rekryteringen av laboratorsplatserna inom de filosofiska fakulteterna

ha att utstå en skarp konkurrens med de allmänna läroverkens lektorsbefattningar

och att därför lönen för laborator borde vara högre än

för lektor. Kommittén anser denna ståndpunkt knappast av anförda skäl

motiverad, enär laboratorsbefattningen »kommer med de studie- och befordringsmöjligheter,

som den erbjuder, att för eu vetenskapsman te sig som

betydligt mera lockande än en lektorstjänst». Kommittén finner därför,

att, om laborators- och lektorsbefattningarna sättas i samma lönegrad, några

rekryteringssvårigheter för universiteten ej torde behöva befaras.

Fakulteten vill i detta avseende erinra om att i sammanhang med den

senaste löneregleringen 1908 Kungl. Maj:t i sin proposition uttryckligen erkänt

behovet av att lahoratorslönen sattes högre än en lektorslön, och i enlighet

härmed fastställdes vid denna lönereglering för laboratorerna eu begynnelselön,

som med 500 kronor översteg den för en lektor. Sedermera

har genom löneregleringar vid läroverken detta inbördes förhållande mellan

laborators- och lektorsbefattningarna ändrats till de förras nackdel. Att ett

återställande av förhållandet till överensstämmelse med den redan tidigare

såsom riktig fastslagna principen bör ske, kan icke bortförklaras på det sätt

kommittén försökt, ett försök, vars fullföljande i analoga fall skulle leda

till orimliga resultat. Laboratorernas tjänstgöring ligger otvivelaktigt på ett

- högre plan än läroverkslektorernas och är av betydligt mera krävande art.

De kompetensfordringar, som ställas och måste ställas på de förra, äro ungefär

de samma som i fråga om professorerna, och deras tillsättande försiggår

enligt de nu gällande universitetsstatuterna i alldeles samma ordning

som dessas. Ett uppehållande av dessa kompetensfordringar torde medföra

mycket stora svårigheter, om icke någon skillnad i löneförmånerna förefinnes

mellan dessa befattningar och lektoraten vid läroverken. Erfarenheten visar

också att dylika svårigheter äro att befara.

Vad observatorsbefattningen i astronomi vid Uppsala universitet beträffar,

medför löneförhöjningen för densamma för närvarande ingen direkt merkostnad,

i det att denna befattning, så länge professor von Zeipels personliga

professur äger bestånd, skall stå vakant och observatorslönen helt och

hållet ingå i avlöningen till sagda professur. Enligt nuvarande bestämmelser

äger observatorn, i likhet med laboratorn i fysik, ingen föreläsnings
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:In proposition Nr 115.

91)

skyldighet. På alldeles samma grunder, som anförts för att i sammanhang

med en lönereglering ålägga laboratorn i fysik skyldigheten att hålla en

mindre föreläsningskurs på exempelvis 15 timmar om året, hör eu dylik

skyldighet kunna åläggas observatorn i astronomi, och skulle en sådan kurs

i anslutning till de astronomiska observationsövningarna utan tvivel vara av

nytta för undervisningen.

Fakulteten får alltså föreslå att, under förutsättning att läroverkslektorernas

lön kommer att fastställas till lönegraden B 16, laboratorn i fysik och

observatorn i astronomi måtte placeras i lönegraden B 17 eller i varje fall

i den lönegrad, som är närmast högre än den, till vilken lektorerna komma

att hänföras.

Det större akademiska konsistoriet i Uppsala ansluter sig i sitt yttrande

till de uttalanden, som gjorts av de medicinska och filosofiska fakulteterna

samt utformar sitt yrkande i enlighet med sistnämnda fakultets förslag. Såsom

ytterligare skäl härför anför konsistoriet:

Då befordringsutsikterna för en vetenskapsman, som söker meritera sig

för vetenskaplig lärarbefattning vid universiteten, äro vida osäkrare och

befordran senare än för läroverkslektorerna, så torde otvivelaktigt laboratorsbefattningarnas

besättande och uppehållandet av nödiga kompetensfordringar

för desamma stöta på mycket stora svårigheter, om icke någon skillnad

i löneförmånerna förefinnes mellan dessa befattningar och lektoraten vid

läroverken.

Att även med de av konsistoriet föreslagna löneförmåner laborators- och

prosektorsbefattningarna inom den medicinska fakulteten, vilka alla omfatta

teoretiska discipliner, torde bli mycket svåra att besätta med kompetenta

lärarkrafter, lider icke något tvivel, varför konsistoriet finner det i hög grad

önskvärt, att den medicinska fakultetens förslag om särskilda lönetillägg för

de ifrågavarande befattningarna likaväl som för professurerna i de teoretiskt

medicinska ämnena snarast möjligt kommer under närmare omprövning.

Vid Lunds universitet har medicinska fakulteten icke berört den föreliggande

frågan, enär några laboratorer eller prosektorer icke finnas vid fakulteten.

Filosofiska fakulteten i Lund anför i nu förevarande ämne i huvudsak

samma synpunkter som de akademiska myndigheterna i Uppsala. Av fakultetens

yttrande torde dock följande få återgivas:

Vidare har åt de ifrågavarande universitetslärarna anförtrotts en synnerligen

viktig del av den akademiska undervisningen och det är därför av stor

betydelse för universitetet, att dessa befattningar besättas med de kvalificerade

personerna och att dessa icke efter en kortare tjänstetid på grund av

ekonomiska skäl söka sig ut till läroverken.

Den av kommittén framhållna omständigheten, att laboratorsbefattningen

med de studie- och befordringsmöjligheter, som erbjudas, skulle för en vetenskapsman

te sig som betydligt mera lockande än en lektorstjänst, synes

fakulteten ej böra komma i betraktande vid bestämmandet av lönegraden

för dessa befattningshavare. Visserligen har inom vårt land vetenskaplig

verksamhet vanligen i stor utsträckning bedrivits mera av ideella än ekonomiska

grunder och vad laboratorernas befordringsmöjligheter angår, så äro

s. 100 Kontrollera mot PDF

Framställning

frän

laboratorer

m. fl. vid

karolinska

institutet.

100 Kungi. Maj:ts proposition Nr 115.

dessa icke beroende av den tjänsteställning de innehava, utan i första hand

av de vetenskapliga meriter, söm de kunna förskaffa sig. Det vetenskapliga

arbetet måste de utföra på de tider, som ej upptagas av deras tjänståligganden

och under ferierna. Detta arbete är dessutom också i regel förbundet

med icke ringa ekonomiska uppoffringar, varför även deras befordringsmöjlighet

till professors ställning blir i väsentlig mån betingad av den

lön de erhålla.

På grund av vad sålunda anförts, anser sig fakulteten böra föreslå, att

de ifrågavarande befattningshavarna måtte erhålla en högre lön än lektorer,

och finner fakulteten, att begynnelselönen bör sättas 500 kronor högre än

den av kommittén föreslagna eller till 8,360 kronor med 9,800 kronor som

slutlön. Dessa lönesummor har fakulteten föreslagit under förutsättning, att

lektorslönerna vid en kommande lönereglering bestämmas enligt lönegraden

B 16.

Det större akademiska konsistoriet i Lund hänvisar till filosofiska fakultetens

yttrande i ämnet.

Karolinska institutets lärarkollegium instämmer i den av professor K. F.

Johansson m. fl. inom kommittén avgivna reservationen.

Till sist har jag att erinra om ett av statskontoret i dess yttrande över

kommittéförslaget gjort uttalande, vilket torde hava avseende å den föreslagna

löneregleringen för laboratorer m. fl. Statskontoret yttrar:

Statskontoret vill erinra om att kommittén ifrågasatt åtskilliga till nuvarande

andra normalgraden hörande befattningshavares placering i 16:e

lönegraden. Statskontoret, som anser sig böra tillstyrka detta förslag, vill

dock i likhet med kommittén framhålla att, därest så sker, ett flertal andra

befattningshavare inom statsförvaltningen, nu placerade i 15:e lönegraden,

torde böra uppflyttas i 16:e lönegraden.

Innan jag ingår på bedömande av kommitténs förslag och de däröver

avgivna utlåtandena, vill jag erinra om en av ordinarie laboratorer och prosektorer

vid karolinska institutet till Kungl. Maj:t ingiven framställning i

lönefrågan.

Det framhålles, att den nu bestående skillnaden av 1,500 kronor mellan

slutlönen för ordinarie professorer å ena sidan och ordinarie laboratorer och

prosektorer å den andra måste för framtiden bibehållas. Detta syntes berättigat

med hänsyn därtill, att ifrågavarande tjänster ej vore att betrakta

som passageplatser, då de vore förenade med pension och sålunda vore avsedda

att uppbära en oberoende existens som självständiga vetenskapliga

lärare. Därför tillsattes de också efter samma grunder som professurer.

Vidare påpekas, att laboratorerna och prosektorerna i förhållande till undervisning

och vetenskapligt arbete intaga en likartad ställning med professorer

och att följaktligen desamma synpunkter, som kunde föranleda en ändring

av professorernas löneförmåner, i lika grad och i samma riktning borde

följas av en förändring i laboratorers och prosektorers avlöning. Det ville

synas, som om dylika synpunkter varit bestämmande vid förra löneregleringens

tillkomst, i det att laboratorslönen då sattes ungefär mitt emellan

professors och läroverkslektors. Samma relativa gradation borde alltjämt

bibehållas.

s. 101 Kontrollera mot PDF

101

Kungl. Maj:ts proposition Nr 115.

Kommitténs förslag att de ordinarie lärarna av nu ifrågavarande kategori

inom medicinsk och filosofisk fakultet skola i avlöningshänseende likställas

finner jag välgrundat. Det står i överensstämmelse med från universiteten

upprepade gånger framställda önskemål och synes sakligt fullt motiverat ej

minst av den ofta framhållna betydelsen för universitetsundervisningen att

få de filosofiska fakulteternas befattningar besatta med fullt kvalificerade

innehavare. I vad mån och i vilken utsträckning en ökad undervisningsskyldighet

bör vid nu angivna förhållande åläggas innehavarna av sistnämnda

befattningar, torde framdeles få bliva föremål för närmare övervägande.

Vad så beträffar den löneställning, som kommittén ifrågasatt för dessa

tjänstinnehavare, hava de akademiska myndigheterna icke ansett sig kunna

helt godtaga densamma. Den av kommittén framförda jämförelsen med de

s. k. andragradstjänstemännen inom förvaltningen (sekreterargraden) synes

mig föga klargörande och sakligt sett lika litet övertygande som den ofta åberopade

jämförelsen mellan professorerna och förvaltningens tredjegradstjänstemän

(byråchefsgraden). Mera befogad kan då jämförelsen med läroverkens

lektorer förefalla. Men även denna synes mig vara från flera

synpunkter mindre givande.

Vid bedömande av frågan om de ordinarie laboratorernas löneställning

bör enligt min mening jämförelser ej sökas med befattningar inom andra

verksamhetsområden. Det synes mig vara mera naturligt och ändamålsenligt

att göra jämförelserna med befattningar inom samma institutioner,

till vilka deras verksamhet är förlagd, och härvid böra i så fall professorerna

och docentstipendiaterna främst komma ifråga såsom de befattningshavare,

vilkas avlöningsförhållanden böra tjäna som utgångspunkt och

ledning.

Professor åtnjuter nu enligt stat 7,500 kronor i begynnelselöu och 8,100

kronor i slutlön. Ordinarie laborator i medicinsk fakultet, med vilken jag

ansett motsvarande befattningshavare i filosofisk fakultet böra likställas,

har i begynnelselön 5,600 kronor och uppnår en slutlön av 6,600 kronor.

Professorn uppnår sin slutlön efter fem år, laboratorn efter tio. Jag har

vid prövning av laboratorernas lönefråga funnit skäligt förorda, att avlöningen

för dessa befattningshavare höjes i ungefärligen samma relation med

vad jag tänkt mig utgöra ökningen av professorslönen. I det föregående

har jag föreslagit för professor en begynnelselön av 12,000 kronor och en

slutlön av 13,000 kronor efter fem år. Med utgångspunkt härifrån och med

bibehållande av antalet ålderstillägg har jag funnit skälig laboratorslön böra

uPPgå till 9,000 kronor, därav 6,000 kronor lön och 3,000 kronor tjänstgöringspenningar,

med rätt till två ålderstillägg ä 500 kronor efter respektive

5 och 10 år, varigenom slutlönen skulle uppgå till 10,000 kronor.

Jag erinrade nyss om relationen till docentstipendierna. Skillnaden mellan

nuvarande docentstipendium, 5,000 kronor, och laborators nu utgående be
-

Deparlc

mmtsehefen.

s. 102 Kontrollera mot PDF

Prosektorsbefattningen

inom medicinska

fakulteten

vid

Uppsala

universitet.

102 Kungl. Maj:ts proposition Nr 115.

gynnelselön enligt stat, 5,600 kronor, är uppenbarligen alldeles för liten.

Kommittén föreslår en höjning av docentstipendium till 6,000 kronor, ett

förslag, som jag, såsom framgår av vad jag längre fram kommer att anföra,

ansett mig böra biträda. Den skillnad mellan docentstipendium, 6,000

kronor, och laborators begynnelselön enligt mitt förslag, 9,000 kronor, finner

jag fullt befogad, om man tager i betraktande såväl de krav, som ställas

på laboratorerna, som deras tjänståligganden i förhållande till docentstipendiaternas.

Beträffande de ordinarie laboratorerna har ifrågasatts en tillämpning av

det nya lönesystemets ortsgruppering. En sådan tillämpning har man emellertid

icke tänkt sig beträffande professorerna eller docentstipendiaterna.

Jag finner det mindre tilltalande att i detta hänseende göra en skillnad

mellan varandra i avseende å verksamhetens art så likställda lärargrupper

som de nu nämnda.

För envar av samtliga under denna avdelning omförmälda ordinarie befattningshavare

föreslår jag alltså en avlöning av 9,000 kronor, därav 6,000

kronor skola utgöra lön och 3,000 kronor tjänstgöringspenningar, jämte rätt

till två ålderstillägg till lönen, vart och ett å 500 kronor, efter respektive

fem och tio år. Till pensionsfrågan återkommer jag i det följande.

Vad till sist beträffar de två laboratorsarvodena å karolinska institutets

stat, nu vartdera å 4,000 kronor, vilka av kommittén föreslagits höjda till

6,000 kronor, har jag intet att erinra mot detta förslag. Då dessa arvoden

ursprungligen tillkommo, ansågos de böra sättas ett vart till i stort sett hälften

av professors avlöning. Kommitténs förslag, jämfört med vad jag ifrågasatt

såsom professorslön, står ock i överensstämmelse härmed.

I fråga om vissa av nu förevarande befattningar föreligga emellertid omständigheter,

som föranleda en närmare undersökning och särskilda förslag

från min sida. Jag har i det föregående berört frågan om ombildning av

den extra ordinarie professuren i medicinsk och fysiologisk kemi vid Uppsala

universitet till en laboratorsbefattning i samma ämnen. Nu vill jag

först i korthet erinra om prosektorsbefattningen inom medicinska fakulteten

i Uppsala.

Denna prosektorsbefattning är för närvarande i löneavseende likställd med

laboratorsbefattningarna, och bör såsom av ovan sagda framgår givetvis

framdeles så också vara fallet. I avseende å innehavaren av denna tjänst,

professorn O. M. Ramström råder emellertid ett särskilt förhållande.

Ramström innehade före 1908 års lönereglering en då i staten uppförd

extra ordinarie professorsbefattning i anatomi, med tjänstgöringsskyldighet

för innehavaren såsom prosektor. Avlöningen var i staten upptagen till

4,500 kronor samt 6 famnar ved, värderade till 90 kronor, jämte rätt till

två ålderstillägg å 500 kronor. Denna professorsbefattning ansågs emeller
-

s. 103 Kontrollera mot PDF

103

Kungl. Maj:ts proposition Nr 115.

tid vid löneregleringen böra i staten ersättas med vad den i själva verket

innebar, nämligen en prosektorsbefattning. Ramström, vilken förklarade sig

villig övergå från extra ordinarie professorsbefattningen till prosektorstjänsten,

kom vid löneregleringen i åtnjutande av sedvanlig prosektorsavlöning,

5,600 kronor, jämte rätt till två ålderstillägg ä 500 kronor, samt därutöver

ett personligt lönetillägg å 400 kronor från allmänna indragningsstaten.

Avlöningsförmånerna för honom uppgingo sålunda — i likhet med vad fallet

var beträffande dåvarande extra ordinarie professorn greve Mörner — till

6.000 kronor i begynnelse- och 7,000 kronor i slutlön. Härtill komma, förutom

dyrtidstillägg, tillfällig löneförbättring med 950 kronor samt för budgetåret

1924—-19^5 provisoriskt lönetillägg med 970 kronor, vadan alltså för

Ramström, som intjänat båda ålderstilläggen, samtliga avlöningsförmånerna,

frånsett dyrtidstillägg, utgöra 8,920 kronor. Enligt Kungl. Maj:ts beslut den

18 december 1908 skall Ramström benämnas professor och äga att, lika

med å stat uppförda professorer vid universitetet, deltaga i universitetets

vetenskapliga och ekonomiska förvaltning.

Löneregleringskommitténs förslag i avseende å ifrågavarande prosektorsbefattning

innebär, att densamma hänföres till lönegraden B 16 samt att

dess nuvarande innehavare, Ramström, tillerkännes från allmänna indragningsstaten

ett lönetillskott av 480 kronor, utgörande skillnaden mellan lönegraderna

B 16 och B 17.

I sitt yttrande över kommittébetänkandet framhåller medicinska fakulteten

såsom rättvist, att Ramström med bibehållande av föreskrivet personligt

lönetillägg i likhet med övriga professorer placeras i ortsgruppen G.

Skulle emellertid de övriga professorernas löner bliva högre än kommittén

föreslagit, borde en motsvarande ändring ske även beträffande Ramströms

löneförmåner.

Enligt konsistoriets mening fordrar rättvisan, att vid en lönereglering de

personliga lönetilläggen beräknas så, att Ramströms samtliga löneförmåner

höjas i samma proportion, som av konsistoriet föreslagits för de ordinarie

professorerna.

Jag delar kommitténs uppfattnihg därom, att man vid prövning av Ramströms

avlöningsförmåner bör utgå från den avlöning, som må komma att

bestämmas för laborator i medicinsk fakultet. Jag har för laborator föreslagit

en avlöning av 9,000 kronor jämte rätt till två ålderstillägg, vartdera

å 500 kronor. Billigheten synes mig nu fordra, att Ramström allt fortfarande

kommer i åtnjutande av ett personligt lönetillägg, vilket bör såsom

nu utgå å allmänna indragningsstaten. Jag vill föreslå detta tillägg till

1.000 kronor. Ramström skulle sålunda, då han befinner sig i högsta lönegraden,

komma i åtnjutande av en totalavlöning av 11,000 kronor, frånsett

dyrtidstillägg. Jag finner denna höjning rimlig i förhållande till vad

som föreslagits för de ordinarie professorerna. För de sistnämnda skulle

s. 104 Kontrollera mot PDF

Ombildning

av laboratorsbefattningen

i experimentell

patologi

och patologisk

anatomi

vid universitetet

i Uppsala

till en

laboratorsbefattning

i

patologisk

anatomi.

104 Kungl. Maj:ts proposition Nr 115.

löneökningen — frånsett minskningen i dyrtidstilläggen — bliva 2,600 kronor

i begynnelse- och 2,160 kronor i slutlön, härvid räknat med samtliga de

löneförmåner, som för innevarande budgetår utgår till professor. För Ramström

skulle med samma utgångspunkt enligt mitt förslag löneökningen bliva

2,080 kronor.

Vidare vill jag beröra en uppkommen fråga om ombildning av laboratorsbefattningen

i experimentell patologi och patologisk anatomi vid Uppsala

universitet till eu laboratorsbefattning i patologisk anatomi.

I skrivelse den 7 april 1924 gjorde medicinska fakulteten i Uppsala framställning

om ombildning av dess laboratorsbefattning i experimentell patologi

och patologisk anatomi till en laboratorsbefattning i enbart patologisk

anatomi ävensom om viss ändring i instruktionen för innehavaren av denna

laboratorstjänst.

Fakulteten anförde till stöd härför i huvudsak följande:

Fakulteten ägde icke någon ordinarie lärarbefattning i rättsmedicin, oaktat

detta ämne vore examensämne i medicine licentiatexamen. Hittills hade

examinationen skötts av någon av lärarna i fakulteten på särskilt förordnande

och mot särskilt arvode, men ingen av lärarna hade skyldighet att

mottaga ett dylikt förordnande. Att detta innebure ett missförhållande, vore

uppenbart. Fakulteten hade också länge varit betänkt på att söka ändring

häri men avhållits därifrån i avvaktan på en definitiv lösning av frågan om

rättsmedicinalväsendets ordnande i dess helhet. Denna senare fråga hade

nämligen länge stått på dagordningen och åtskilliga förslag till dess ordnande

hade förelegat, men intet hade ännu fastställts. I de olika förslag,

som framställts, hade enighet rått därom, att vid det definitiva ordnandet

av rättsläkarfrågan i landet en lärartjänst i rättsmedicin borde upprättas i

Uppsala, vars innehavare jämväl borde vara rättsläkare i ett rättsläkardistrikt

med Uppsala som centrum. Om eller när detta förslag kunde realiseras vore

emellertid för närvarande omöjligt att avgöra. I avvaktan därpå ansåge

fakulteten, att en provisorisk anordning borde företagas, som åtminstone tillförsäkrade

fakulteten examinator i ämnet,

Alltsedan 1899 hade laboratorn i experimentell patologi och patologisk

anatomi, professorn A. E. Yestberg innehaft förordnande som examinator

och lärare i rätts- och statsmedicin samt ''därför uppburit ett arvode av 1,000

kronor för år av de till Kungl. Maj:ts disposition å universitetets stat ställda

medlen. Det syntes också vara det naturliga, att examinationen i rättsmedicin

knötes vid någon av lärarbefattningarna i patologisk anatomi, så

länge icke en självständig lärarbefattning i rättsmedicin funnes. Länge hade

det framhållits som ett steg mot detta mål att laboratorstjänsten i experimentell

patologi och patologisk anatomi bleve ombildad till eu professur i

patologisk anatomi och rättsmedicin, såsom fallet vore med motsvarande

tjänst vid universitetet i Lund. Men för närvarande ansåge sig fakulteten icke

böra sätta detta ifråga utan avvakta den föreslagna omorganisationen av rättsmedicinalväsendet

och den i samband därmed stående frågan om den blivande

rättsläkartjänstens i Uppsala omfattning och ställning till fakulteten.

Däremot syntes det vara angeläget för fakulteten att i samband med snart

s. 105 Kontrollera mot PDF

105

Kungl. Maj ds proposition Nr 115.

stundande ledighet — Vestberg uppnådde pensionsåldern i juni 1924 —

sådan anordning vidtoges, att med ifrågavarande laboratorstjänst kundo genom

tillägg till nu gällande instruktion förenas skyldighet att — såsom hittills

mot särskilt arvode — uppehålla examinationen och eventuellt på förslag

av fakulteten undervisning i rätts- och statsmedicin i samma utsträckning

som hittills, det vill säga kort kurs i grunderna för utarbetande av rättsmedicinska

utlåtanden.

När ifrågavarande befattning år 1888 upprättades, erhöll den benämningen

laboratorsbefattning i experimentell patologi och patologisk anatomi, med

hänsyn till den vikt och betydelse, som den då nya vetenskapsgrenen bakteriologi

ägde inom patologien. Sedan numera en särskild professur i hygien

och bakteriologi upprättats vid universitetet, förelåge icke längre något

behov av att ifrågavarande laboratorstjänst i främsta rummet framstode som

en tjänst i »experimentell patologi» (bakteriologi) utan med hänsyn till den

laboratorn åliggande undervisningsskyldigheten, vilken fortfarande syntes väl

avpassad efter undervisningens krav, borde tjänsten redan i namnet angivas

såsom framför allt en lärarbefattning i patologisk anatomi, i vilket namn då

inbegrepes såväl allmän som speciell patologisk anatomi. En sådan ändring

syntes också önskvärd för att full klarhet om lärarbefattningens omfattning

kunde vinnas, när densamma skulle tillsättas.

Fakultetens framställning tillstyrktes av det större akademiska konsistoriet,

och i skrivelse den 8 maj 1924 gjorde kanslern framställning hos

Kungl. Maj:t i ämnet.

Genom beslut den 30 maj 1924 fastställde Kungl. Maj:t instruktion för

innehavaren av ifrågavarande laboratorsbefattning, innebärande utöver vad

som förut gällde skyldighet för tjänstinnehavaren att uppehålla examination

och undervisning i rätts- och statsmedicin.

Andrad benämning å ifrågavarande laboratorsbefattning är emellertid, såsom

innebärande en ändring i universitetets stat, av beskaffenhet att böra

underställas riksdagen. Jag har i detta hänseende intet att erinra mot myndigheternas

förslag, och är i mitt i det följande framlagda statförslag laboratorsbefattningen

uppförd såsom en laboratorsbefattning i patologisk anatomi.

Om observatorslönen vid Uppsala universitet, vilken tillsvidare skall ingå

i de. löneförmåner, som tillkomma professor von Zeipel såsom innehavare

av en personlig professur, har jag i det föregående uttalat mig.

4, Docentstipendier och arvoden till vikarierande akademiska

lärare.

I nu förevarande sammanhang vill jag endast upptaga frågan om beloppen

av docentstipendier och vikariatsarvoden. Till spörsmålet om de närmare

villkor och bestämmelser, vilka böra knytas vid innehavande av ifrågavarande

stipendier, återkommer jag i det följande.

s. 106 Kontrollera mot PDF

Lönereg

leringskom
mittén.

Myndig

h eternas yttranden.

Framställningar

från do

centföreningarna

i Uppsala

och

Tamd.

106 Kungl. Maj:ts proposition Nr 115.

a) Docentstipendier.

Docentinstitutionen vid universiteten och karolinska institutet var föremål

för en genomgripande omorganisation vid 1919 års riksdag. Då upphävdes

den förutvarande skillnaden i fasta och rörliga stipendier och samtliga stipendier

blevo knutna till viss fakultet eller sektion d. v. s. fasta i dittills

hävdvunnen mening. Beloppet, som förut varit 2,500 kronor för fast och

2,000 kronor för rörligt stipendium, höjdes till 5,000 kronor, varvid förutsattes,

att tillfällig löneförbättring ej skulle utgå härå. Å dessa belopp utgår

emellertid dyrtidstillägg efter sedvanliga grunder.

Högskolornas löneregleringskommitté säger sig ej hava anledning att ifråga

om docentstipendierna föreslå annan förändring, än att stipendiebeloppet

höjes med 20 procent till 6,000 kronor.

I sina yttranden över kommittéförslaget hava de akademiska myndigheterna

föga berört frågan om docentstipendiernas belopp. Vid Uppsala

universitet har endast det större akademiska konsistoriet förklarat sig ej

hava något att erinra mot kommitténs förslag i denna del. Medicinska fakulteten

vid universitetet i Lund anser ökningen onödigt stor, då dessa stipendier

reglerades så sent som år 1919 till ett belopp, som för dåvarande

förhållanden måste anses tillfredsställande. En ökning med 500 kronor anser

fakulteten tillräcklig. Filosofiska fakulteten i Lund har mot förslaget

intet att erinra. I övrigt har frågan om docentstipendiernas belopp icke

berörts.

I vissa till Kungl. Maj:t ingivna skrivelser hava docentföreningarna i Uppsala

och Lund framställt åtskilliga erinringar mot kommittéförslaget beträffande

docentstipendiernas storlek.

I skrivelse den 8 november 1922 framhåller docentföreningen i Lund bland

annat följande:

Stipendiernas storlek bör icke fastställas på måfå utan efter grunder, likartade

dem, som tillämpas för övriga lärarkrafter vid statens bildningsanstalter.

Då docenterna i alla de stycken, som för lönefrågan äro av betydelse,

nämligen i avseende å utbildning, ekonomiska behov och betydelse

för kulturarbetet, äro fullt jämställda läroverkslektorerna, böra docentstipendierna

icke sättas lägre än läroverkslektors lön i första lönegraden. Denna

uppfattning är den enda, som vilar på objektiva och rättvisa grunder, och

häri ligger ett nödvändigt villkor för en tillfredsställande rekrytering av docentkåren.

Docentföreningen i Uppsala yttrar i skrivelse den 11 november 1922 bland

annat:

Kommittéförslaget innebär ej någon verklig höjning av docentstipendierna,

då en motsvarande reducering av dyrtidstilläggen skulle äga rum.

En bland de ledande tankarna vid bestämmandet av docentstipendiernas

s. 107 Kontrollera mot PDF

Kunyl. Majits proposition Nr 115.

107

nuvarande belopp var att de skulle sätta en ung vetenskapsman i tillfälle

att utan större ekonomiska bekymmer kunna ägna sin tid åt forskning.

Docentföreningen anser emellertid, att detta icke nås genom de nuvarande

docentstipendierna. Då docentstipendium får åtnjutas i sex år, undantagsvis

i högst sju år, komma i regel åtskilliga år att förflyta, under vilka docent

ej har stipendium. Med dessa förhållanden för ögonen kan man ej anse,

att nuvarande docentstipendier, huru mycket större de än äro i förhållande

till de stipendier, vilka utgingo för ett tio-tal år sedan, giva sina innehavare

den grad av ekonomiskt oberoende, som avsetts med docentstipendier. Med

sparsamhet kan stipendiet räcka till livsuppehälle, bokinköp och vissa tryckningskostnader,

men redan förräntning av de för doceututbildning dyra studiekostnaderna

torde docenten nödgas att avstå från och att grunda familj

blir för honom, såvida han ej har egen förmögenhet, naturligen omöjligt.

Den ekonomiska standard, vilken för docentföreningen i stället framstår såsom

ägnad att avhjälpa de missförhållanden, vilka i ekonomiskt hänseende

aro förbundna med docentanställning, är läroverkslektorns, varvid förutsattes,

att docentstipendiet hela tiden utgår med det belopp, en läroverkslektor (vid

provårsläroverk) i första lönegraden erhåller. Enligt gällande lönebestämmelser

är detta belopp 6,400 kronor jämte dyrtidstillägg enligt högre grunder.

Beträffande utbildning står docenten och läroverkslektorn på ungefär

samma plan; docentens vetenskapliga kvalifikationer äro naturligen överlägsna

lektorns men å andra sidan har lektorn genomgått provår, vilket i

viss mån kan kompensera hans lägre vetenskapliga kvalifikationer. Beträffande

den tid, som förflyter, innan docenten och lektorn från docentanställningen,

resp. första lärarförordnandet kommer till sitt stipendium resp. sin

lektorslön ligga även förhållandena i stort lika. Docenten får i regel några

år vänta på sitt stipendium, lektorn får kanske något längre tid tjänstgöra

som extra lärare, men i så fall kompenseras en eventuellt längre väntetid

av att han som extra lärare åtnjuter lön. Beträffande den undervisningsskyldighet,

som enligt nu gällande stadganden åvilar en docent och en lektor,

är skillnaden till lektorns nackdel ej så betydande, sedan den akademiska

undervisningsskyldigheten för docenterna väsentligen höjts. Att docenten

men icke lektorn i många fall äger utsikt till den befordran, vilken professur

utgör, kan anses kompenseras av att docentens ställning hela docenttiden

är osäker — ofta försitter han genom att stanna vid universitetet

andra möjligheter till befordran — samt att han under sin docenttid ägnar

sig åt ett vetenskapligt arbete, för vilket fordras både särskilda kvalifikationer

och en påfrestande arbetsinsats, vartill icke på någon annan statsbana torde

finnas motstycke.

I en ytterligare skrivelse i ämnet den 15 december 1923 har docentföreningen

i Lund framfört vissa synpunkter ifråga om docentstipendiernas

storlek samt hemställt, att densamma måtte fixeras efter den av 1919 års

riksdag fastställda proportionen till den blivande professorslönen. Docentföreningen

anför bland annat:

Den år 1919 vidtagna höjningen av docentstipendierna var ej att anse

som blott och bart en »löne»-förbättring, då den nämligen förbands med en

nära till det dubbla uppgående utökning av docentens åliggande ifråga om

akademisk undervisning mot den som förut ålegat honom. I anledning av

tidigare framförda önskemål hade kraven på stipendiernas höjande till likhet

s. 108 Kontrollera mot PDF

108

Kungl. Maj-.ts proposition Nr 115.

med lektorslönerna avböjts. Riksdagen hade också 1919 förklarat sig med

hänsyn tagen till den åt professorerna samma år beviljade tillfälliga löneförbättringen

finna de föreslagna beloppen för docentstipendierna »lämpligt avvägda».

I löneregleringskommitténs förslag hade emellertid ingen hänsyn tagits till

denna av 1919 års riksdag såsom lämplig fastställda proportion mellan professorslönerna

och docentstipendierna. Det belopp av 1,000 kronor, med vilket

det senare skulle höjas, avsåge blott en kompensation för den minskning i

de på det nuvarande beloppet utgående dyrtidstilläggen, som med förändrade

grunder för dyrtidsbidrag skulle uppstå, och komme sålunda icke att medföra

någon reell förbättring av docenternas nuvarande stipendieförmåner.

Redan detta förslag innebär en om ock mindre förskjutning i nyssnämnda

proportion till docenternas nackdel. Högst avsevärd bleve emellertid denna.

om statsmakterna vid ett definitivt fastställande av universitetens lönestater

skulle följa professor K. F. Johanssons reservation eller den från univer

sitetshåll senare framställda begäran om en ytterligare höjning av detta se;

nare belopp. År 1919 var proportionen mellan en professorslön och ett do

centstipendium 8,500:5000= 170:100. Enligt det Johanssonska förslaget

skulle nämnda förhållande bli 11,940:6000 = 199: 100, medan med ett bibehållande

av den ursprungliga proportionen docentstipendiet i detta fall

rätteligen borde sättas till ungefär 7,000 kronor.

De tungt vägande skäl, som framförts för en utökning av professorslönerna

utöver kommittéförslaget kunna i ej ringa- utsträckning anföras även för en

höjning av det av kommittén föreslagna beloppet med vilket docentstipendierna

skulle utgå. Professorernas och docenternas arbete är till stor del

ensartat. Den större och mera maktpåliggande undervisningsskyldighet jämte

examinationer, som åligga de förra, uppväges ofta i betydande mån av det

forcerade vetenskapliga forskningsarbete, en docent måste ägna sig åt, för

att med utsikt till framgång kunna bestå i konkurrensen om en fast lärarplats

på den akademiska banan. Så visst som det måste betraktas som ett

statsintresse att tillvarataga de vetenskapliga begåvningarna för universitetens

professurer och därmed också för den vetenskapliga kulturen och den

andliga odlingen överhuvudtaget genom att bereda dem eu efter arten och

betydelsen av deras verksamhet avpassad ekonomisk ställning, så måste det

även från det allmännas sida sörjas för att icke de med docentorganisationen

avsedda ändamålen äventyras.

Efter erinran om ett förut återgivet uttalande av juridiska fakulteten i

Uppsala om svårigheten att vid fakulteten kunna fästa docenter fortsätter

docentföreningen:

Faran för en avbefolkning av universitetsbanan ställer sig naturligtvis

störst för de juridiska och medicinska fakulteternas vidkommande, där konkurrensen

med andra, statliga som enskilda, befattningar med ofta vida förmånligare

ekonomiska villkor än dem, universiteten kunna bereda sina befattningshavare,

gör sig starkt gällande. Men den förefinnes även för de

filosofiska fakulteterna, till vilka det större antalet docenter höra.

Vad som av löneregleringskommittén framhålles om laboratorerna äger

jämväl tillämpning på docenterna, såväl beträffande rekryteringen av deras

egen kår som av professorskåren. Med tanke på ett fortsatt orubbat bedrivande

av det vetenskapliga arbetet vid universiteten och på docenternas egna

s. 109 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition Nr 115.

109

legitima anspråk på eu någorlunda säker ekonomisk basis för sin existens

måste det anses som ett minimikrav, att den vid nämnda tillfälle bestämda

proportionen mellan lektorslön och docentstipendium (5,800: 5,000 = 116: 100)

vid en stundande definitiv lönereglering åtminstone ej avsevärt förskjutes

till docenternas nackdel. Detta skulle emellertid bli fallet, om statsmakterna

fastställde de båda kårernas löne- resp. stipendieförmåner i överensstämmelse

med resp. kommittéers förslag (8,340:6 000 = 139:100), medan däremot med

utgångspunkt från nämnda lektorslön docentstipendiernas storlek lämpligen

borde sättas till 7,000 kronor (8,340:7 000 = 119:100), ett belopp, vilket

dessutom, såsom ovan framhållits, även skulle ställa docentstipendiernas

storlek i av 1919 års riksdag som lämplig fastställd proportion till en med

11,940 kronor utgående professorsavlöning.

I en än ytterligare skrivelse i ämnet av den 31 januari 1925 har docentföreningen

i Lund framfört önskemål om inrättande av ett antal nya fasta

docentstipendier, avsedda att utan tidsbegränsning tilldelas särskilt förtjänta

docenter efter tilländalupen nu stadgad stipendietid för fortsatt vetenskapligforskning.

Över denna framställning hava infordrats yttranden från vederbörande

akademiska myndigheter. Dessa yttranden hava icke ännu inkommit

till ecklesiastikdepartementet.

Då docentinstitutionen år 1919 var föremål för en genomgripande revision,

blevo docentstipendierna väsentligt höjda, nämligen till dubbla beloppet av

vad de förut uppgått till. Även om av såväl dåvarande departementschefens

uttalande till vederbörande statsrådsprotokoll (prop. nr 244, sid 21) som av

riksdagens skrivelse i ämnet (nr 208, sid. 5) framgår, att vid fastställande

av nu utgående belopp en hänvisning skedde till den då samtidigt vidtagna

provisoriska höjningen av professorernas och laboratorernas löner, synes mig

nämnda förhållande ej vara av den beskaffenhet, att det lämpligen bör tagas

till intäkt för den åskådningen, att docentstipendierna då sattes i viss proportion

till professorslönerna. Vill man bibehålla de nuvarande docentstipendiemas

karaktär, torde en alltför prononcerad relation till de lönebelopp,

som utgå till fast anställda befattningshavare vid vare sig universitet eller

läroverk, icke böra sökas. De skäl, som föranlett mig förorda en höjning av

professorernas och laboratorernas löner utöver vad kommittén föreslagit, äro

enligt min mening icke i samma utsträckning för handen i avseende å docentstipendierna.

Vid ett noggrant övervägande av de på denna fråga

inverkande omständigheter har jag kommit till den uppfattningen, att

även vid mitt förslag i fråga om avlöningsförhållandena för professorer och

laboratorer ett biträdande av kommittéförslaget om docentstipendiernas höjning

från 5,000 kronor till 6,000 kronor torde vara att tillstyrka.

Vad angår det från docent föreningen i Lund senast framförda önskemålet

om ett antal nya docentstipendier, avsedda att tilldelas särskilt förtjänta

docenter efter tilländalupen, nu stadgad stipendietid, finner jag kravet härutinnan

behjärtansvärt och förtjänt att tagas under närmare omprövning.

Önskvärt vore, om något kunde göras i angiven riktning för att bereda till
-

Departe
mentschefen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

no

Kungl. Maj ds proposition Nr 115.

Lönereg
leringskom
mittén.

fälle till fortsatt vetenskapligt arbete åt sådana docenter, som visa sig figa

särskilda förutsättningar härför. Frågan är emellertid, såsom jag angivit,

föremål för prövning av vederbörande akademiska myndigheter, och jag

har därför icke ansett mig kunna upptaga densamma till närmare behandling

i nu förevarande sammanhang.

b) Arvoden till vikarierande akademiska lärare.

I samband med den omreglering av docentinstitutionen, som beslöts vid

1919 års riksdag, fastställdes även nya grunder för beräkning av arvoden till

vikarierande akademiska lärare.

Enligt nu gällande bestämmelser utgår normalt vikariatsarvode vid förordnande

med full professorstjänstgöring med 5,500 kronor för år räknat.

I detta arvode inträder en successiv förhöjning. Vikarie, som under minst

fem års tid innehaft anställning som docent vid något av rikets universitet

eller karolinska institutet och som redan förut under sammanlagt minst ett

års tid med full tjänstgöringsskyldighet uppehållit professorsbefattning vid

någon av nämnda läroanstalter, kan av kanslern efter vederbörandes förslag

tillerkännas vikariatsarvode efter 6,000 kronor för år, därest vikariatstiden

omfattar sammanlagt minst ett år. Under enahanda förutsättning kan,

därest vikariatstiden omfattar sammanlagt minst tre år, arvodet utgå efter

6,500 kronor för år. Arvodet till vikarie å laborators- och dylik befattning

utgår efter 5,000 kronor för år. Där särskilda förhållanden sådant påkalla,

äger Kungl. Maj:t förordna om vikariatsarvodets utgående efter andra grunder

än nu angivits. Vid partiellt förordnande äger kanslern att för varje

gång allt efter förordnandets omfattning fastställa arvodesbeloppet intill förenämnda

för olika fall angivna belopp.

Beträffande sättet för vikariatsarvodens utgående är föreskrivet, att tjänstgöringspenningar,

lön och docentstipendium i nu nämnd ordning och i den

mån de äro härför tillgängliga skola tagas i anspråk för vikariens ersättande.

Om nämnda medel ej äro tillräckliga för vikariens fulla ersättande, utgår

erforderligt tillskott från det för vartdera universitetet och karolinska institutet

uppförda ordinarie förslagsanslaget till arvoden åt vikarierande akademiska

lärare (5,000 kronor för vartdera universitetet och 2,000 kronor för

karolinska institutet).

Under erinran att vikariatsarvodenas belopp så nyligen varit föremål för

statsmakternas prövning, har löneregleringskommittén ansett beloppen nu

endast böra omräknas med hänsyn till de förändrade grunderna för dyrtidstilläggets

beräkning, och föreslår kommittén därför, att arvodena höjas

med 20 procent, varigenom hittillsvarande arvodet å 5,000 kronor skulle utgå

med 6,000 kronor, arvodet å 5,500 kronor med 6,600 kronor, arvodet å

6,000 kronor med 7,200 kronor och arvodet å 6,500 kronor med 7,800

kronor.

s. 111 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 115.

111

Förslagsanslagen till vikarierande akademiska lärare skulle av sådan anledning

behöva böjas till 6,000 kronor, respektive 2,400 kronor. Beträffande

anslaget till karolinska institutet påpekar kommittén, att enligt vad kommittén

i annat sammanhang föreslår i anslaget skulle inräknas även det nu å ordinarie

stat uppförda anslaget 1,500 kronor för uppehållande av en del av

rektors undervisningsskyldighet. Enligt kommitténs förslag skulle samtliga

ifrågavarande anslag ingå i de av kommittén föreslagna allmänna anslagen

till vikariatsersättningar vid de båda universiteten och karolinska institutet.

Av de akademiska myndigheterna har — i den mån frågan om vikariatsarvoden

berörts — allenast det större akademiska konsistoriet i Uppsala

förklarat sig icke hava något att erinra mot kommitténs förslag. I övrigt

hava på sina håll åtskilliga gensagor yppats mot kommittéförslaget.

Juridiska fakulteten i Uppsala förutsätter, att, därest de av fakulteten

angivna grunderna för bestämmande av juris professorernas avlöning vinna

beaktande, jämväl vikarierna erhålla den förbättrade ställning, som skäligen

betingas av de ordinarie professorernas lönestandard och som kan göra det

möjligt för fakulteten att för dessa viktiga uppdrag förvärva personer med

erforderlig skicklighet.

Teologiska fakulteten i Lund har fäst sig vid den oproportionerligt ringa

ökningen utöver docentstipendium för professorsvikariat, om man tager

hänsyn till det mångdubbla arbetet, vilket därtill kunde vara direkt hinderligt

för speciminering för professur.

Medicinska fakulteten i Lund anser en ökning med 1,000 kronor å vikariatsarvodet

för full professorstjänstgöring vara bestämt att förorda. En skillnad,

såsom nu vore fallet, av endast 500 kronor i arvode för docent, som helt

skötte professur, och för sådan, som endast fullgjorde sina skyldigheter som

docentstipendiat, anser fakulteten allför ringa. Fakulteten, som anser, att

docentstipendiums belopp bör bestämmas till 5,500 kronor, föreslår därför

såsom vikariatsarvode vid full professorstjänstgöring 6,500 kronor med

möjlighet enligt nu gällande bestämmelser till två tillägg å vartera 500

kronor på detta belopp.

Aven filosofiska fakulteten vid universitetet i Lund fäster uppmärksamheten

på den orimligt ringa skillnaden mellan vikariatsarvodena och docentstipendierna,

en skillnad, som icke i någon mån motsvarade den ökning i

arbetsbördan, som vikariatet medförde.

Erfarenheten har — säger fakulteten — till fyllest ådagalagt, vilka betydande

olägenheter härav kunde bliva följden. Fakulteten kunde under

sådana förhållanden svårligen medgiva, att den jämförelsevis korta tid,

under vilken de nuvarande stadgandena om vikariatsarvodena varit i tilllämpning,

vore tillräckligt motiv för bibehållandet av ett uppenbart fel i

avlöningssystemet. Vikariatsarvodena borde enligt fakultetens mening höjas

ungefär i den proportion, fakulteten vid ett annat tillfälle ifrågasatt, nämligen

1,000 kronor över docentstipendium.

Myndig
heternas
yttranden.

s. 112 Kontrollera mot PDF

112

Kungl. Maj:ts proposition Nr 115.

Framställningar

från

docentföreningarna

i Uppsala

och Lund.

I sin första till Kungl. Maj:t ingivna skrivelse av den 8 november 1922

har docentföreningen i Lund påpekat, att, om professorernas löner bleve

väsentligt ökade, konsekvensen krävde en höjning av vikariatsarvoden.

Föreningen protesterar mot att för docent, som tjänstgör såsom vikarie,

skulle tillämpas eu slags undantagslagstiftning. Bleve professor likställd i

lönehänseende med ämbetsman i rådsgraden, borde vikarien uppbära samma

lön som vikarie för sådan ämbetsman.

Enahanda synpunkter göras gällande av docentföreningen i Uppsala i dess

skrivelse den 11 november 1922.

Lämpligast synes vara — säger sistnämnda docentförening —- att till

grund för de t. f. professorernas löner läggas de arvoden, som åtnjutas av

vikarierande hovrättsråd, d. v. s. hovrättsassessorerna, enär dessa liksom de

t. f. professorerna men i motsats mot de t. f. byråcheferna i regel ej hava

annan befattning i statens tjänst. Arvodena till assessorerna i hovrätterna

uppgå numera å G:ort till 8,580 kronor, vilket efter viss tids tjänstgöring

ökas till 9,540 kronor.

Docentföreningen i Lund anför i sin senare skrivelse den 15 december

1923 i den föreliggande frågan, bland annat, följande:

Den proportion mellan ordinarie och vikarierande universitetslärares avlöningsförmåner,

som enligt kommitténs förslag skulle skapas, finner docentföreningen

vara fullkomligt orimlig. Med t. ex. den föreslagna begynnelselönen

för en professor av 11,940 kronor skulle en docent med professorsförordnande

komma upp till en avlöning föga mer än hälften så stor som

en ordinaries (på grund av arten av de med de högre vikariatsarvodena,

7,200 kronor och 7,800 kronor, förenade villkoren torde dessa endast i rena

undantagsfall komma i betraktande). En liknande relation mellan ordinarie

lön och vikariearvode ifråga om en och samma befattning torde icke från

andra statliga eller kommunala ämbets- och tjänstemannakårer kunna anföras.

1901 års universitetskommitté fann lämpligt att föreslå, att ersättning för

vikarie för år räknat borde utgå med 2,500 kronor, då han bestrede tjänst

med 4,500 kronors avlöning, och med 2,000 kronor, då vikariatet avsåge med

3,000 kronor avlönad tjänst. Ungefär samma relation (3 : 2) söker tydligen

statsverkspropositionen till 1918 års riksdag om tillfällig höjning av vikariearvodena

vid universiteten och karolinska institutet att skapa. Den dåvarande

professorslönen uppgick till 7,500 kronor, och under uttrycklig motivering,

att de samtidigt utgående vikariearvodena icke utgjorde en verkligt tillfredsställande

ersättning för den krävande vikariatstjänstgöringen, föreslogs då en

interimistisk höjning för år 1919 av dessa till 5,000 kronor, vilket också av

riksdagen beviljades. Genom den följande år fastställda nya docentorganisationen

höjdes detta belopp till 5,500 kronor, samtidigt med att de ordinarie

universitetslärarna beviljades en tillfällig löneförbättring av 1,000 kronor.

Docentföreningen erinrar om, att ett professorsvikariat för en docent ej

uteslutande innebär en merit vid en kommande konkurrens om en ordinarie

lärarplats vid universiteten i olikhet med vad ett högre förordnande i regel

torde betyda för t. ex. en befattningshavare i departementen eller de centrala

ämbetsverken vid vidare befordran. Tvärtom kan för en docent, som ej

rimligtvis äger samma undervisningsvana som en äldre professor, ett längre

vikariat med den därmed förenade utsträckta undervisningsskyldigheten samt

s. 113 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts proposition Nr 115. 113

examineringen innebära ett avsevärt avbräck i hans för speciminering nödvändiga

vetenskapliga produktion och därigenom giva honom eu ofördelaktig

ställning vid eu eventuell professorskonkurrens. Det är också att märka,

att den tid, under vilken eu docent uppehåller ett dylikt förordnande, ej

lar frånräknas den tid, han äger att åtnjuta docentstipendium. Så mycket

rimligare är det därför, att han för detta vikariearbete som huvudsakligen

kommer blott den akademiska undervisningen till godo, erhåller en någorlunda

fullgod ekonomisk ersättning.

Docentföreningen hemställer, att vikariearvodet för en docent, som med

full tjänstgöringsskyldighet förordnas att uppehålla professur, måtte utgå

med ett belopp för år beräknat efter två tredjedelar av den blivande professorslönen,

samt att på detta belopp måtte efter enahanda grunder, som nu

gälla och som även av kommittén föreslagits böra bibehållas, i vissa fall

för äldre docent utgå tilläggsarvode med respektive 600 och 1,200 kronor.

Då i de gensagor, som framkommit i anledning av kommittéförslaget,

göres gällande, att skillnaden i belopp mellan docentstipendium och så att

säga normalt vikariatsarvode såväl enligt nuvarande som enligt föreslagna

grunder är för liten, är detta ett påstående, som måste framstå som befogat. Den

arbetsprestation och det ansvar, som tillkommer den tillförordnade professorn,

är av betydligt större mått än vad som i motsvarande hänseenden åvilar docentstipendiaten

och avsevärt mer omfattande än att det kan anses vara

kompenserat av den utav kommittén föreslagna skillnaden, 600 kronor

för år. Jag räknar härvid med det lägre vikariatsarvodet såsom det i regel

förekommande. Det må jämväl framhållas, att ett professorsvikariat är

vid konkurrensen om professur en merit av sekundär beskaffenhet, och

att docenten, som varit skyldig mottaga vikariat och därigenom måhända

kommit att eftersätta sin vetenskapliga produktion och i följd därav vid

konkurrensen erhållit en ofördelaktig ställning, icke rättvisligen även därutinnan

bör bliva lidande, att han för vikariatet erhåller ett arvode, som är

mindre än vad skäligen bort utgå. Den omständigheten, att för närvarande

skillnaden mellan docentstipendium och vikariatsarvode icke är större än

500 kronor, synes mig icke vara någon anledning till att icke ändra en

anordning, som enligt min mening varken är lämplig eller rättvis. Tvärtom

erbjuder eu lönereglering av den art som den föreliggande tillfälle att söka

tillrättalägga detta förhållande.

Finner jag i nyss angivna omständighet en orsak till högre vikariatsarvoden

än kommittéförslaget innebär, påkallas en höjning av dessa arvoden

jämväl av den anledningen, att professorernas löner enligt mitt förslag

skulle tillmätas efter en högre skala än kommittén tänkt sig. Vikariatsersättningarna

plåga alltid stå i visst förhållande till de ordinarie lönerna,

och även om jag icke anser mig kunna tillstyrka ett förslag av den beskaffenhet,

som framkommit från docentföreningen i Uppsala, hyser jag dock

Bihang till riksdagens protokoll 1925. 1 samt. 100 höft. (Nr 115.) 8

Departe

mentschefen

s. 114 Kontrollera mot PDF

114

Kungl. Maj ds proposition Nr 115.

den uppfattningen, att vikariatsarvodena böra med hänsyn till de föreslagna

professorslönerna undergå lämplig höjning.

I avseende å beloppet av det så att säga normala vikariatsarvodet vid

fullt professorsförordnande anser jag de av docentföreningarna framställda

önskemålen icke böra vinna avseende. Ett mera modifierat förslag är det,

som framkommit i yttrandena från medicinska och filosofiska fakulteterna

i Lund och som innebär en skillnad med 1,000 kronor mellan docentstipendium

och dylikt arvode. Detta förslag vill jag göra till mitt.

Jag föreslår alltså, att vikariatsarvode vid förordnande med full professorstjänst

må utgå med ett belopp efter 7,000 kronor för år och att de i vissa

fall utgående högre arvodesbeloppen må bestämmas till 7,600 kronor respektive

8,200 kronor.

Vikariatsarvodet å laborators- och dylik befattning, vilket arvode nu är

lika med docentstipendium, bör enligt min mening utgå med högre belopp

än dylikt stipendium. Jag vill föreslå detta arvode till 6,500 kronor.

Någon ändring i övriga grunder i avseende å utgående av ifrågavarande

vikariatsarvoden saknar jag anledning att nu föreslå.

5. Biträdande lärare och med dem jämförliga befattningshavare.

Vid vart och ett av de båda universiteten samt vid karolinska institutet

finnes anställt ett stort antal biträdande lärare och motsvarande befattningshavare,

vilka avlönas medelst arvoden utgående från medel, som äro anvisade

å såväl ordinarie som extra stat. Samtliga dessa arvoden böra uppenbarligen

bliva föremål för närmare undersökning i samband med den nu ifrågavarande

löneregleringen, och har jag ansett mig böra upptaga dem till

prövning fakultetsvis och samtidigt med förslag om eventuell ökning av

arvodesbeloppen angiva, huruvida erforderliga medel lämpligen böra utgå å

ordinarie eller å extra stat. I samband härmed vill jag även redogöra för

de äskanden, som nu senast av de akademiska myndigheterna framställts i

fråga om nya eller ökade ersättningar till lärare av nu ifrågavarande slag.

Jag börjar min undersökning med de

teologiska fakulteterna,

De praktiskteologiska

övningsmstituten

vid

universiteten

i Uppsala

och Lund.

Uppsala

universitet.

inom vilka man först möter de praktisk-teologiska övningsinstituten.

För tillgodoseende av den praktisk-teologiska undervisningen vid Uppsala

universitet tagas för närvarande i anspråk vissa i universitetets ordinarie

stat uppförda anslag, nämligen dels till en extra ordinarie professor i praktisk

teologi, åt vilken äro anvisade 6 famnar ved, värderade till 90 kronor, samt

av statsmedel 4,500 kronor, dels ock till en assistent vid den praktiska

avdelningen inom teologiska fakulteten, med vilken befattning är förenat

ett arvode av 3,000 kronor jämte 4 famnar ved, värderade till 60 kronor.

s. 115 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj-.ts ‘proposition Nr 115. 115

I avseende å upprinnelsen till och användningen av dessa anslag må

erinras om följande:

I den år 1907 fastställda staten för Uppsala universitet upptogs en extra

ordinarie professor i praktisk teologi, vilken skulle i avlöning åtnjuta, förutom

den till 90 kronor värderade förmånen av 6 famnar ved, en inkomst

av Börje prebendepastorat å 960 kronor och av allmänna medel 3,540 kronor.

Då vid 1908 års lönereglering flertalet extra ordinarie professurer blevo

ombildade till ordinarie, undan togs ifrågavarande befattning i praktisk teologi.

Genom Kungl. Majrts beslut den 13 juni 1908 föreskrevs därefter, att, därest

ledighet i den extra ordinarie professuren i praktisk teologi uppstode, med

åtgärder för dess återbesättande skulle anstå tillsvidare och till dess Kungl.

Maj:t annorlunda förordnade. Genom dåvarande innehavarens extra ordinarie

professorn J. O. Quensels den 23 juli 1909 skedda utnämning till professor

i pastoralteologi blev sedermera sagda extra ordinarie professorsbefattningledig,

och frågan huru med densamma skulle förfaras — en fråga beträffande

vilken förslag redan varit å bane — blev då av vederbörande vid universitetet

upptagen till närmare skärskådande. Efter det frågan underkastats

erforderlig utredning av vederbörande myndigheter och Kungl. Maj:t till

1912 års riksdag framlagt förslag i ämnet, anmälde riksdagen i sin skrivelse

den 30 maj 1912 (nr 8), att riksdagen i huvudsaklig överensstämmelse med

Kungl. Maj:ts förslag

dels medgivit, att för uppehållande tillsvidare och försöksvis av den praktisk-teologiska

undervisningen inom fakulteten finge tillsvidare från och med

höstterminen 1912 användas odisponerade kontanta avlöningen, enligt universitetets

stat, för däri uppförda extra ordinarie professuren i praktisk teologi,

utgörande med inberäknande av avkomsten från Börje prebendepastorat

4,500 kronor;

dels ock föreskrivit, att under den tid, nämnda avlöning på nyss angivet

sätt användes, det i vederbörlig ordning beräknade värdet av 6 famnar ved

in natura, som i staten anslagits för berörda lärostol, skulle ingå till den

vid universitetet befintliga ålderstilläggsfonden.

Genom beslut den 10 juni 1912 förklarade Kungl. Maj:t, att ifrågavarande

extra ordinarie professur tillsvidare ej skulle upprätthållas, samt förordnade,

att från och med höstterminen 1912 skulle tillsvidare och intill dess frågan

om upphörande av Börje församlings prebendeegenskap hunne, efter det

kyrkomötet beslutit i ärendet, varda i vederbörlig ordning avgjord, vid

teologiska fakulteten i Uppsala inrättas ett praktiskt övningsinstitut.

Beträffande detta övningsinstitut meddelade Kungl. Maj:t enligt samma

beslut vissa närmare bestämmelser, innehållande i huvudsak följande. Professorn

i praktisk teologi eller annan ledamot av fakulteten, som kanslern på

fakultetens förslag därtill förordnar, skall i egenskap av föreståndare handhava

uppsikten över detta institut, till vilket den i teologiska examensstadgan

föreskrivna praktiska övningskursen förlägges. De till kursen hörande

s. 116 Kontrollera mot PDF

116

Kungl. Maj ds proposition Nr 115.

övningarna kunna till någon del ledas av föreståndaren, därest kanslern sådant

bestämmer. I övrigt ledas övningarna av en direktor med biträde av en

assistent. Till direktor förordnas på fakultetens förslag av kanslern en i

församlingstjänsten högt förtjänt och i teologiska studier val vitsordad prästman.

Förordnandet gäller för ett år med rätt för kanslern att på fakultetens

framställning förnya detsamma för ett år i sänder, dock ej för samma

person för längre tid än högst 5 år i följd. Till assistent förordnas på

enahanda sätt docent i praktisk teologi eller annan därtill lämplig prästman

för ett år i sänder. Direktorn åtnjuter ett årligt arvode av 4,500 kronor

ätt utgå av odisponerade kontanta avlöningen enligt universitetets stat, för

ovannämnda extra ordinarie professur. Den, som innehar direktors- eller

assistentarvode, får ej samtidigt därmed uppbära docentstipendium.

Genom beslut den 13 december 1912 har Kungl. Maj:t meddelat föreskrifter

i avseende å direktorns undervisningsskyldighet. Enligt dessa åligger

direktorn, vars huvudsakliga uppgift är att handhava de teologie studerandes

homiletiska utbildning, att 2 dubbeltimmar i veckan hålla homiletiska

övningar, att 1—2 timmar i veckan hålla övningar i liturgisk-homiletisk

aktion, varvid antalet timmar är beroende av övningsdeltagarnas antal, att

granska de skriftliga homiletiska uppsatserna, samt att 1 timme i . veckan

föreläsa i praktiskt homiletiskt ämne.

Efter det sedermera, efter riksdagens och kyrkomötets hörande, Kungl.

Maj:t förordnat om Börje pastorats befrielse från prebendeegenskap, har

jämlikt riksdagens beslut ur univei’sitetets stat uteslutits vad där förut förekommit

om inkomst å 960 kronor från Börje prebendepastorat och i stället

den till extra ordinarie professorn i praktisk teologi av allmänna medel

utgående avlöningen å 3,540 kronor höjts till 4,500 kronor.

Någon tillfällig löneförbättring har ej utgått till institutets direktor meP

val dyrtidstillägg.

Assistentbefattningen vid fakultetens praktiska avdelning inrättades vid

1878 års riksdag, och bestämdes avlöningen till ännu gällande belopp 3,000

kronor. Härå utgår tillfällig löneförbättring med 750 kronor, vartill kommer

dyrtidstillägg i vanlig ordning. Enligt av kanslern meddelade bestämmelser

skall assistenten leda de kateketiska övningarna förmedelst gemensam övning

å bestämt lärorum 4 timmar i veckan, enskilda kateketiska övningar varje

termin under eu tid av 5 veckor samt metodiska anvisningar 1 timme i veckan.

Lunds Även vid Lunds universitet finnes eu praktisk-teologisk avdelning, vid

universitet, vilken är anställd en biträdande lärare med arvode å ordinarie stat, 3,000

kronor. Å detta arvode utgår dyrtidstillägg men ej tillfällig löneförbättring.

Nämnda arvode, som fastställdes av 1912 års riksdag, beräknades med

hänsyn till att den biträdande läraren, vilken skulle bibehålla sin församlingstjänst,

kunde vara bosatt på åtskilliga mils avstånd och att han i så fall måste

2 ä 3 gånger i veckan företaga resor till universitetsstaden. Resorna beräk
-

s. 117 Kontrollera mot PDF

117

Kungl. Maj-.ts proposition Nr 11!>.

nattas till 500 kronor och hot egentliga arvodet till samma belopp, varmed

docentstipendium då utgick, eller 2,500 kronor, alltså tillhopa 3,000 kronor.

Genom beslut den 13 december 1912 har Kungl. Maj:t fastställt vissa

bestämmelser i avseende å nu ifrågavarande biträdande lärare. Till biträdande

lärare förordnas av kanslern på förslag av teologiska fakulteten eu i

församlingstjänsten högt förtjänt och i teologiska studier väl vitsordad

prästman för eu tid av högst tre år, med rätt för kanslern att på fakultetens

framställning förnya förordnandet, dock att den sammanlagda tiden för

förordnandena ej må överstiga 5 år. Den biträdande läraren har att 4—6

■timmar i veckan medverka vid undervisningen på den praktiska linjen inom

fakulteten med minst 2 timmars kateketiska och 2 timmars homiletiska

övningar i veckan.

Hos 1921 års riksdag föreslog Kungl. Maj:t en höjning av den biträdande

lärarens arvode till 3,500 kronor, vilken framställning emellertid icke vann

riksdagens bifall.

I avseende å avlöningsförmånerna för befattningshavarna vid de teologiska

fakulteternas praktiska avdelningar har högskolornas löneregleringskommitté

anfört följande:

Vid Uppsala universitet råder i fråga om avlöningen till direktorn vid

det praktisk-teologiska övningsinstitutet för närvarande det provisorium, att

sagda avlöning bestrides av en del av det i universitetets stat för eu extra

ordinarie professur upptagna avlöningsbeloppet. Denna anordning synes ej

lämplig att bibehållas efter den nya löneregleringens genomförande. Det

torde nämligen icke få anses önskvärt, att i löneskalan inpassas och på

tjänsteförteckningen uppföres en befattning, som icke är avsedd att besättas.

Kommittén föreslår därför, att den extra ordinarie professuren i praktisk

teologi uteslutes ur universitetets stat.

Eu följd av denna åtgärd måste bliva, att genom särskilt anslag medel

beredas för uppehållande av institutets verksamhet. Med hänsyn till att institutet

tills vidare är avsett att vara en försöksanordning, torde det ej vara

lämpligt att för närvarande uppföra ett ordinarie anslag för sagda ändamål

i staten, utan torde avlöningen till institutets direktor böra bestridas genom

ett extra anslag.

Vid bestämmande av det arvode, som bör tillkomma nämnde befattningshavare

i Uppsala samt den biträdande läraren i Lund, lärer avseende få

fästas vid det förhållandet, att universiteten ofta torde bliva nödgade att

anlita befattningshavare bosatta utanför universitetsstaden. Av sådan anledning

har ock från Lunds universitet yrkats höjning av det nuvarande

arvodet. Emellertid kan kommittén ej finna annat än oegentligt, att i arvodena

inräknas en genomsnittlig reseersättning. Därigenom skulle nämligen

åt en befattningshavare bosatt i universitetsstaden eller dess omedelbara

närhet beredas en icke avsedd avlöningsförbättring, medan å andra sidan en

belattningsbavare bosatt på betydligt avstånd från staden kunde få vidkännas

en obefogad avlöningsminskning. Kommittén anser därför frågan om beredande

av ersättning för de med befattningens uppehållande förenade resekostnader

böra särskiljas från spörsmålet om bestämmande av själva arvodets

belopp.

Löne
regterings
kommitién.

s. 118 Kontrollera mot PDF

Myndigheternas

yttranden
-

118 Kungl. Maj:ts proposition Nr 115.

I Lund, där arvodet till den biträdande läraren för närvarande är 3,000

kronor, bar vid beloppets bestämmande hänsyn tagits till de resekostnader,

vilkas bestridande kan komma att åvila befattningshavaren. Därest nu särskild

ersättning för dessa kostnader beredes honom, torde det nuvarande

arvodesbeloppet få anses tillräckligt även med hänsyn tagen till den minskning

i dyrtidstillägget, som blir en följd av den nya löneregleringens genomförande.

Yad därnäst direktorn vid övningsinstitutet i Uppsala beträffar lärer an

ledning saknas att vid arvodets bestämmande utgå från de nuvarande avlöningsförmånerna,

alldenstund dessa ursprungligen torde hava bestämts

med hänsyn till tillgängliga medel. Däremot synes avseende böra fästas

vid den i jämförelse med den biträdande läraren i Lund något större undervisningsskyldighet,

som åligger nämnde direktor. Emellertid torde detta

förhållande ej böra föranleda en större ökning av det för läraren i Lund

föreslagna arvodet än med 900 kronor, varigenom direktorns arvode skulle

komma att uppgå till 3,900 kronor.

Den vid institutet i Uppsala anställde assistenten synes ej böra ställas i

avlöningshänseende gynnsammare än den biträdande läraren i Lund.

Assistentens arvode bör därför bibehållas vid det för närvarande å ordinarie

stat uppförda beloppet, 3,000 kronor.

Vad slutligen angår ersättning för resekostnader, vill kommittén föreslå,

att, om direktorn i Uppsala resp. den biträdande läraren i Lund är bosatt

utanför universitetsstaden, till befattningshavaren i fråga reseersättning må

utgå enligt av Kungl. Maj:t meddelade bestämmelser, dock ej med högre

belopp för år räknat än 750 kronor. Bestämmelse härom torde i form av

en anmärkning böra fogas till anslaget å extra stat för universitetet i Uppsala

och till arvodesförteckningen för universitetet i Lund.

Med hänsyn till vad sålunda, föreslagits och under förutsättning att framdeles

som hittills ifrågavarande befattningar som regel komma att bestridas

av innehavare av ordinarie prästerliga tjänster, synas de föreslagna arvodesbeloppen

böra bliva fullt tillräckliga, ehuru visserligen avlöningsförmånerna

för framtiden, frånsett reseersättningen, skulle bliva lägre än de nu utgående.

Kommitténs förslag går sålunda beträffande Uppsala universitet ut på att

direktorn skall å extra stat åtnjuta arvode å 3,900 kronor jämte, därest han

är bosatt utom Uppsala stads område, reseersättning med högst 750 kronor,

samt att assistenten skall å ordinarie stat åtnjuta arvode å 3,000 kronor.

Beträffande Lunds universitet innebär förslaget, att den biträdande läraren

skall å ordinarie stat åtnjuta arvode å 3,000 kronor jämte, därest han är

bosatt utanför Lunds stads område, reseersättning med högst 750 kronor.

I sitt över sagda kommittés betänkande avgivna yttrande har teologiska

fakulteten i Uppsala, som ställer sig helt avvisande mot kommittéförslaget

och föreslår en förändring av den nu i staten uppförda e. o. professuren i

praktisk teologi till ordinarie med vanlig professorsavlöning, i förevarande

hänseende anfört följande:

Kommittén har i själva verket föreslagit högst betydande lönesänkningar,

alldenstund för direktorstjänsten med kristidstillägg för 1921 är att beräkna

en lön av kronor 8,343: 75 för ogift man och 8,693: 25 för gift man med

s. 119 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 115.

119

2 familjemedlemmar och för assistentbefattningen kronor 7,052: 19 för ogift

man och kronor 7,576:94 för gift man med 2 familjemedlemmar. Även

om man tar i betraktande, att dessa summor för 1922 torde sjunka med

bortåt 1,000 kronor, återstår en högst betydande lönereduktion å nu faktiskt

utgående löner.

Fakulteten anser sig icke behöva spilla många ord för att klargöra det

under nuvarande tidsförhållanden utsiktslösa i att kunna för framtiden uppehålla

båda dessa tjänster med löner, som icke ökats, utan minskats till inemot

hälften av dessas nuvarande faktiska belopp. Detta måste anses så

mycket säkrare, som det redan under de gångna åren visat sig mycket svårt

att besätta dessa båda tjänster med kompetenta prästmän.

Vidare säger det sig självt, att ingendera av dessa tjänstemän och synnerligast

icke direktorn, med en undervisningsskyldighet av 6—7 timmar i

veckan jämte granskning av homiletiska uppsatser, kan ställas sämre än en

docent, som nu av kommitterade anses böra få 6,000 kronor. Det är ju

dock tydligt, att på direktorn vilar både ett större ansvar och en större,

ungefär dubbel, arbetsbörda. Det bör också anmärkas, att direktorslönen

1912 genom beloppet 4,500 med 2,000 kronor översteg den tidens docentstipendium

å 2,500 kronor. Fakulteten kan icke finna något skäl att frångå

denna proportion mellan docentstipendium och direktorslönen, som alltså

synes böra sättas till 8,000 kronor.

Då vidare assistentlönen av gammalt med 500 kronor överstigit docentstipendium

och stått 1,500 kronor lägre än direktorslönen, föreslås för denna

tjänst med dess 5 ä 6 undervisningstimmar i veckan en lön av 6,500 kronor.

Såväl direktors- som assistentlönen skulle i så fall med omkring 1,000 kronor

understiga 1921 års beräknade löner.

Skulle nu lönerna komma att sänkas i enlighet med kommitterades förslag

och icke liksom andra höjas till av de förändrade tidsförhållandena betingade

belopp, nödgas fakulteten frånsåga sig allt ansvar för dessa tjänsters

framtida besättande med personer av föreskriven kompetens.

Fakulteten vill icke underkänna det riktiga, som låg i tanken att för

direktorstjänsten förvärva en i församlingstjänst högt förtjänt och väl vitsordad

prästman. Men så som förhållandena gestalta sig, har det visat sig

synnerligen svårt — för att icke säga mera — att finna verkligt framstående

prästmän, som kunnat lämna dem anförtrodd mera krävande tjänst

å annan ort och tillika ägt den för undervisningen nödvändiga teologiska

bildningen, varjämte de täta ombytena avlägsnat vederbörande just som han

hunnit förvärva den nödiga erfarenheten och lärarskickligheten.

Då vidare icke ens den nuvarande faktiska lönen utgjort ett tillräckligt

levebröd för en framstående prästman i mera betydande prästerlig tjänst,

har följden blivit den, att direktorstjänsten måst bli en bisyssla jämte huvudtjänsten,

utan bosättning i universitetsstaden, varjämte resorna och huvudtjänstens

skötande tvingat till undervisningens alltför starka sammanträngande

på två veckodagar.

Då fakulteten icke anser sig kunna i längden stå till svars med att lämna

ohållbarheten i denna ordning, vars provisoriska natur också av kommitterade

framhållits, oanmärkt, finner fakulteten sig pliktig föreslå, att direktorstjänsten

må upphöra och att i dess ställe den förutvarande och ännu å

universitetets stat upptagna e. o. professuren i praktisk teologi återupptages

och göres till ordinarie med vanliga löneförmåner samt tillsättes i samma

ordning och efter samma grunder som en vanlig professur, enär endast på

s. 120 Kontrollera mot PDF

120

Kungl. Maj ds proposition Nr 115.

denna väg garanti kan vinnas för tjänstinnehavarens vetenskapliga kompetens.

Med avseende på sin uppgift skulle den föreslagne nye andre professorn

i praktisk teologi dels bestrida den nuvarande direktorns göromål

beträffande de praktiska övningarna, dels övertaga den teoretiska undervisningen

i något av de alltför många läroämnen, som den ende professorn i

praktisk teologi nu har att tillgodose i fråga om vetenskapligt författarskap,

undervisning och examination, allt enligt av fakulteten sedermera uppgjord

och av kanslersämbetet prövad och stadfäst arbetsfördelning.

Det må också erinras därom, att skillnaden mellan den föreslagna direktorslönen

å 8,000 kronor och en eventuell professorslön å 12,000—13,000

kronor icke utgör någon så synnerligen stor tillökning i den teologiska fakultetens

sedan lång tid föga förändrade stat.

Det större akademiska konsistoriet, som likaledes ställer sig avböjande

gent emot kommitténs förslag, har om det praktisk-teologiska övningsinstitutet

anfört följande:

Beträffande det praktisk-teologiska övningsinstitutet ha kommitterade föreslagit,

att den extra ordinarie professuren i praktisk teologi uteslutes ur universitetets

stat. Såsom skäl härför anföra kommitterade, att det »icke torde

få anses önskvärt att i löneskalan inpassas och på tjänsteförteckningen uppföres

en befattning, som icke är avsedd att besättas». Gent emot detta vill

konsistoriet framhålla, att denna befattning alltfort varit uppförd på ordinarie

stat, trots att den ej varit med ordinarie innehavare besatt, emedan, såsom

också kommitterade påpekat, det praktisk-teologiska övningsinstitutet endast

varit avsett att vara en försöksanordning, som alltså, om det ej visade sig

lämpligt, skulle ersättas med annan anordning, som skulle falla tillbaka på

denna i staten uppförda professur. Detta sistnämnda torde nu vara fallet,

då teologiska fakulteten föreslagit att ersätta direktorsbefattningen med denna

extra ordinarie professur. Under sådana förhållanden får konsistoriet yrka

på bibehållande av denna befattning på ordinarie stat och att lönen för

densamma bestämmes lika med lönen för den övriga kvarstående extra ordinarie

professuren.

Skulle åter en tid framåt det praktisk-teologiska institutet i dess nuvarande

form äga bestånd, får konsistoriet framhålla att en minskning i lönerna,

som kommitterade föreslagit, skulle i högsta grad öka de redan förut stora

svårigheterna att finna lämpliga personer till tjänsternas uppehållande. Även

dessa befattningshavare torde böra komma i åtnjutande av samma procentuella

höjning som kommer övriga till del. Skulle det då visa sig att även

med dessa löner det uppstår svårigheter att erhålla fullt kompetenta innehavare,

torde ytterligare förändringar böra komma under omprövning.

Teologiska fakulteten i Lund har icke funnit kommittéförslaget beträffande

den praktisk-teologiska undervisningen och assistentens avlöning tillfredsställande,

men förbehållit sig att framdeles få återkomma med yrkanden

i den riktning, som fakulteten redan förut framställt. I april 1923

återupptog fakulteten frågan. Därvid erinrade fakulteten, att professorn i

praktisk teologi och den biträdande läraren vore de enda krafter, som

stode till buds vid den ifrågavarande undervisningen. Även vid full tjänstgöring

för dessa tarvades ytterligare en dubbeltimme i veckan kateketiska

övningar och en veckotimme liturgisk läsning. Dessa två resterande slag av

s. 121 Kontrollera mot PDF

121

Kumjl. Maj.ts proposition Nr 115.

undervisning hade de senare åren så bestritts, att en docent i religionsfilosofi,

som förut tjänstgjort som präst och som nu innehade docentstipendium,

lett de kateketiska övningarna. För den liturgiska läsningen både fakulteten

från sin docentstipendiefond erhållit ett anslag för år av 400 kronor, och

hade den biträdande läraren utöver övrig tjänstgöring för detta anslag bestritt

de liturgiska övningarna. I anslutning till fakultetens av det större

konsistoriet tillstyrkta förslag hemställde kanslern i skrivelse den 20 december

1923 om utverkande hos riksdagen dels av ett ordinarie anslag å 2,000

kronor för bestridande av vissa kateketiska övningar jämto den föreskrivna

undervisningen i liturgiskt föredrag, dels ock en höjning av arvodet åt den

biträdande läraren till 3,500 kronor. Denna framställning föranledde emellertid

icke någon Kung! Maj:ts åtgärd.

Sedan fakulteten i maj 1924 återupptagit frågan angående ökade medel

till den praktisk-teologiska undervisningen och konsistoriet biträtt vad fakulteten

härvid begärt, har kanslern i särskilda skrivelser den 3 september 1924

hemställt om utverkande av anslag i enlighet med vad år 1923 för enahanda

ändamål äskats.

Vad först beträffar Uppsala universitet, må erkännas, att den nuvarande

anordningen därstädes är att betrakta som ett provisorium. Konsistoriet

framhåller också, hurusom ifrågavarande övningsinstitut varit avsett att vara

en försöksanordning, som, om den ej visade sig lämplig, skulle ersättas

med en annan anordning, vilken skulle falla tillbaka på den i staten

uppförda professuren. Fakulteten har direkt yrkat på återupplivandet av

den gamla professuren. Ett dylikt förslag anser jag mig icke nu kunna

tillstyrka, helst den motivering, som fakulteten härför förebragt, icke synes mig

bindande. Liksom kommittén finner jag det obehövligt att i staten bibehålla

eu extra ordinarie professur för att tillgodose ifrågavarande behov.

I syfte att bereda fakulteten möjlighet att ännu någon tid pröva sig fram

antingen på det sätt som nu tillämpats eller på det sätt fakulteten annorledes

kan finna lämpligt, synes mig en sådan anordning vara mest ändamålsenlig,

att ett anslag anvisas under rubrik »till uppehållande av den

praktisk-teologiska undervisningen». Detta anslag, varmed följaktligen erforderliga

arbetskrafter böra avlönas, bör av Kung! Maj:t efter vederbörandes

hörande fördelas, liksom Kung! Maj:t må äga att i övrigt utfärda härut•

innan erforderliga bestämmelser. -Med hänsyn till den provisoriska karaktären

av ifrågavarande institut torde medel för ändamålet böra anvisas å

extra stat.

I avseende å beloppet av ett dylikt anslag, kan jag i betraktande av

vad fakulteten anfört icke tillstyrka ett förslag, varigenom fakulteten skulle

i förhållande till vad nu är fallet rätt väsentligt beskäras i sina möjligheter

att få dej förhandenvarande undervisningsbehovet vederbörligen

tillgodosett. Jag anser billigheten fordra, att man härvid utgår från de

Departe
mentschefen.

s. 122 Kontrollera mot PDF

122

Kungl. Maj:ts proposition Nr 115.

Lärare i

symbolik.

anslagsmedel, som nu stå till buds, det vill säga av allmänna medel 4,500

kronor (extra ordinarie professors lön) och 3,000 kronor jämte därå utgående

tillfällig löneförbättring med 750 kronor (assistentens arvode), tillhopa

8,250 kronor, vilken summa bör underkastas den i annat sammanhang

utvecklade höjningen av 18 procent jämte skälig avrundning uppåt.

I anslutning härtill och med hänsyn till indragning av nu utgående vedanslag,

tillhopa 150 kronor, varom jag i annat samband kommer att yttra

mig, synes ifrågavarande belopp böra för Uppsala universitets vidkommande

bestämmas till 10,000 kronor.

För Lunds universitet är jag böjd tillstyrka en motsvarande anordning.

Även här vill jag förorda anvisande å extra stat av ett visst belopp »till uppehållande

av den praktisk-teologiska undervisningen», vilket belopp bör efter

Kungl. Maj:ts bestämmande utgå såsom avlöningsmedel åt den eller de

personer, varav fakulteten för denna undervisning är i behov. Arvodet till

den biträdande läraren är 3,000 kronor. Med ovan angivna normala höjning

och i betraktande av vad fakulteten anfört om behovet av förstärkta anslagsmedel

för ändamålet synes mig beloppet skäligen kunna bestämmas till 4,500

kronor.

Å de arvoden, som av Kungl. Maj:t må komma att bestämmas för vederbörande

lärare å de praktisk-teologiska avdelningarna, böra givetvis dyrtidstillägg

efter de nya grunderna utgå.

Sedan åtskilliga år hava för vartdera universitetet å extra stat utgått till

arvode åt eu lärare i symbolik ett anslag å 1,500 kronor, numera förenat

med tillfällig löneförbättring 375 kronor och dyrtidstillägg efter vanliga

grunder. För Uppsala universitets vidkommande tillkom anslaget genom

beslut av 1912 års riksdag; orsaken varför detsamma uppfördes på extra

stat var det samband, vari denna anslagsfråga då ställdes i förhållande till

den vid denna tidpunkt aktuella frågan om den praktisk-teologiska undervisningen

och dispositionen av den då lediga avlöningen till eu extra ordinarie

professor i praktisk teologi. Förslag hade nämligen då väckts om en

självständig professur i patristik och symbolik eller i symbolik med dogmhistoria,

vilken skulle ersätta berörda extra ordinarie professur. För Lunds

universitet beviljades anslaget vid 1913 års riksdag och blev i anslutning

till vad året förut skett i fråga om Uppsala universitet uppfört på

extra stat. - •

Högskolornas löneregleringskommitté föreslår en höjning av vartdera anslaget

till 2,250 kronor att fortfarande utgå å extra stat.

De akademiska myndigheterna i Uppsala hava i avseende härå intet att

erinra. I sitt yttrande i anledning av kommittéförslaget framhåller teologiska

fakulteten i Lund förslaget i nu förevarande avseende såsom otillfredsställande

men förbehåller sig att framdeles få näymare utveckla sin

ståndpunkt härutinnan.

s. 123 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds proposition Nr 115. 123

I maj 1923 återupptog fakulteten frågan och framhöll i skrivelse till det

större konsistoriet, att avlöningen 1,500 kronor med hänsyn till nuvarande

penningvärde ej stode i rimlig proportion till det med befattningen förenade

arbetet. För att undervisningen i fullt mått skulle komma de studerande

till godo, måste den med hänsyn till sin art äga karaktär av verklig professorstjänstgöring.

Därför förrättade ock den tillförordnade läraren de i

ämnet förekommande tentamina och i teologie licentiatexamen själva examina.

Fakulteten ville betona, att den ansåge en arvodesförhöjning synnerligen

av behovet påkallad och hemställde om en höjning av ifrågavarande

arvode till 2,500 kronor. I anledning av denna, av konsistoriet tillstyrkta

framställning hemställde kanslern i skrivelse den 15 augusti 1923 om proposition

till riksdagen i överensstämmelse med fakultetens begäran, vilket

äskande dock ej föranledde någon Kungl. Maj:ts åtgärd.

I samband med äskanden, avsedda att föreläggas 1925 års riksdag,'' har

teologiska fakulteten, under anförande av enahanda motivering som förut,

äskat en höjning av ifrågavarande arvode till 2,500 kronor. Framställningen

tillstyrkes av konsistoriet och förordas av kanslern i skrivelse den 3 september

1924. Från de akademiska myndigheterna i Uppsala föreligger i

avseende å budgetåret 1925—1926 äskande om arvode åt läraren i symbolik

med samma belopp som förut utgått eller 1,500 kronor.

Enligt stadgan angående teologiska examina ingår ämnet symbolik, som

utgör ett av fakultetens åtta examensämnen, såsom självständigt examensämne i

teologie licentiatexamen. I teologie kandidatexamen däremot anställes prövning

i detta ämne, jämlikt vederbörande teologiska fakultets bestämmande, i sammanhang

med prövningen i ettdera av ämnena kyi’kohistoria och dogmatik, varefter

gemensamt vitsord meddelas i kyrkohistoria med symbolik eller dogmatik

med symbolik. Ämnet symbolik är sålunda ett själständigt ämne, och,

såsom erfarenheten visat, har härför förelegat ett konstant behov av en extra

lärarkraft. Jag vill förorda, att nu ifrågavarande arvoden alltjämt må utgå

från medel å extra stat. Orsaken till denna anordning var, såsom nämnts,

frågans sammanknippande med anslagen till den praktisk-teologiska undervisningen

i Uppsala. I avseende å beloppen av ifrågavarande arvoden har

jag intet att erinra mot vad av kommittén härutinnan föreslagits eller 2,250

kronor för vartdera universitetet.

I den ordinarie staten för Uppsala universitet finnes uppfört ett anslag å

2,000 kronor till uppehållande av kostnadsfri undervisning och examination

i kyrkosång. Härå utgår dyrtidstillägg men ej tillfällig löneförbättring.

Detta anslag, som vid 1920 års riksdag höjdes från förutvarande 1,500

kronor till 2,000 kronor, användes till arvode åt en ledare av övningar i

kyrkosång vid universitetet. Denne ledare förordnas av kanslern tillsvidare

för 5 år i sänder. Enligt den av Kungl. Maj:t den 8 december 1905 fast
-

Departe
mentschefen
-

Undervisning

och examination

i

kyrkosång

(liturgisk

sång).

Uppsala

universitet

s. 124 Kontrollera mot PDF

Lunds

universitet.

124 Kungl: Maj ris proposition Nr 115.

ställda instruktion för läraren i kyrkosång åligger det denne att hålla övningar

i liturgisk sång 2 timmar i veckan, att anordna övningar i koralsång

likaledes 2 timmar i veckan, varjämte han skall hålla 1 föreläsning i veckan

samt förrätta examination i ämnet. Dessutom är han skyldig meddela undervisning

i koralspelning, om så önskas, mot ersättning enligt överenskommelse.

Undervisningen i kyrkosång är obligatorisk för alla deltagare i den

praktisk-teologiska kursen, som ej fullständigt sakna naturanlag i sångtekniskt

och musikaliskt hänseende. Någon ökning i undervisningsskyldigheten

inträdde icke, då arvodet år 1920 höjdes till 2,000 kronor.

I Lunds universitets stat finns för uppehållande av kostnadsfri undervisning

och examination i liturgisk sång uppfört ett ordinarie anslag av 1,200

kronor, å vilket utgår dyrtidstillägg men ej tillfällig löneförbättring. Anslaget

höjdes genom beslut av 1919 års riksdag från förutvarande 800 kronor.

Kungl. Maj:t hade föreslagit en höjning av anslaget till 1,500 kronor. 1

sin skrivelse erinrade riksdagen, att i staten för Uppsala universitet då vore

uppfört ett anslag å 1,500 kronor för motsvarande ändamål och att Kungl.

Maj:ts förslag avsåge att bringa anslaget vid Lunds universitet upp till

samma belopp. Motionsvis hade inom riksdagen föreslagits en höjning av

anslaget vid Uppsala universitet till 3,000 kronor, och hade till stöd härför

huvudsakligen åberopats den större tjänstgöringsskyldighet, som vore förbunden

med vederbörande tjänst vid sistnämnda universitet. Riksdagen

ville visserligen icke bestrida, att förhållandena i berörda hänseende vid de

båda universiteten kunde erbjuda en viss olikhet. Emellertid vore riksdagen

i saknad av en fullständig utredning i hithörande stycken, och hade därför

icke ansett sig böra på enskild motion vidtaga en åtgärd, som icke kunde i

avseende å dess berättigande av riksdagen med till buds stående material

fullt bedömas. Ehuru riksdagen sålunda ställt sig avvisande till det i motionen

framlagda förslaget, sade sig riksdagen dock ej kunna undgå att finna

eu viss skillnad mellan anslagen till de båda universiteten befogad, bland

annat med hänsyn till det olika lärjungantalet. I avvaktan på en utredning

i ämnet, som tydligt klarlade förhållandena i förevarande hänseende,

hade riksdagen funnit skäligt tills vidare allenast vidtaga en höjning av anslaget

vid Lunds universitet med 400 kronor till 1,200 kronor.

Därefter och i anslutning till den av riksdagen vidtagna anslagshöjningen

ökades den vederbörande vid Lunds universitet åliggande undervisningsskyldigheten,

i det att kanslern jämlikt Kungl. Maj:ts den 23 januari 1920 givna

bemyndigande föreskrev, att den med anslaget förbundna tjänstgöringsskyldigheten

skulle omfatta 6 undervisningstimmar i veckan. Utöver dessa 6 timmar

meddelas även undervisning i liturgisk sång av kapellmästaren, vilken enligt

i föreskrift av Kungl. Maj:t har att 2 timmar i veckan leda praktiska övningar i

liturgisk sång med teologie studerande. De liturgiska övningarna avse såväl tal

och liturgisk läsning som sång. Deltagare i övningskurser, som saknar anlag

s. 125 Kontrollera mot PDF

Kwngl. Maj-.ts proposition Nr 115.

125

för sångkonst, är enligt av kanslern meddelade bestämmelser befriad från

deltagande i de egentliga sångövningarna men skall deltaga i de av kapellmästaren

eller sångläraren ledda övningarna för talorganens vederbörliga

skolande.

Högskolornas löneregleringskommitté har icke funnit sig böra ifrågasätta

någon förändring av ovannämnda arvoden. Kommittén yttrar:

Det bar icke varit kommittén möjligt att företaga någon mera ingående utredning

rörande omfattningen av de båda befattningshavarnas tjänståligganden,

varom önskemål uttalats av 1919 års lagtima riksdag; givetvis bör vid bestämmande

av dessa arvoden även hänsyn tagas till den avlöning, som kan

bliva bestämd för musiklärare vid de allmänna läroverken — helst som vid

Uppsala universitet ifrågavarande undervisning uppehälles av en dylik befattningshavare.

Lone

regleringa

kommittén

De akademiska myndigheterna i Uppsala hava oj yttrat sig över kommitténs

förslag i nu berörda hänseende.

Teologiska fakulteten i Lund framhåller i sitt yttrande Över kommittéförslaget,

att, då det ej utan vidare är givet, att kapellmästaren lämpar sig

för undervisning och examination i liturgisk sång och det ej heller är

lämpligt, att sådan kvalifikation skall påverka tillsättandet av kapellmästare,

fakulteten måste energiskt yrka på, att i Lund samma ordning införes som

i Uppsala, d. v. s. att samma anslag som t Uppsala må i Lund ställas till

förfogande för avlöning av en särskild befattningshavare i liturgisk sång.

T samband härmed borde då nr instruktionen för kapellmästaren utgå föreskriften

om 2 timmars veckoundervisning i liturgisk sång.

Förhållandena i Lund hade emellertid kunnat på ett tillfredsställande sätt

ordnas, så länge kapellmästarbefattningen innehades av eu person, som ansågs

kompetent att meddela undervisning även i liturgisk sång. Så var fallet,

så länge kapellmästaren A. Berg skötte tjänsten. Efter hans avgång kom

saken i ett nytt läge, och fakulteten återupptog i maj 1923 kravet på ökade

medel för ifrågavarande undervisning. I skrivelse till konsistoriet yttrade

fakulteten bland annat:

Myndig

heternaa

yttranden

Sedan kapellmästare A. Berg numera avgått och nya lärarkrafter skulle

inträda, hade svårigheter med avseendé på ordnandet av undervisningen i

liturgisk sång yppat sig. Under vårterminen 1924 hade rått ett provisorium.

Det vore emellertid självklart, att fakulteten hade berättigade anspråk

på att vid kapellmästarsysslans tillsättande dess krav bleve tillgodosedda,

och kunde fakulteten därvid åberopa gällande instruktion för kapellmästaren.

A andra sidan insåge fakulteten, att den liturgiska sångundervisningen icke

vore en huvuduppgift för kapellmästaren och att vid tillsättningen av sysslan

ifråga hänsynen till denna undervisning icke kunde bliva utslagsgivande.

Tillsättningsproceduren beträffande den lediga kapellmästarbefattningen hade

nu fortskridit så långt, att konsistoriet för sin del förordat den sökande,

som erkändes icke kunna fylla de krav, fakulteten från sin synpunkt hade

s. 126 Kontrollera mot PDF

126

Kungl. Maj:ts proposition Nr 115.

rätt att ställa. Fakulteten ansåge också, att det från alla synpunkter vore

fördelaktigast, att kapellmästaren befriades från den liturgiska sångundervisningen.

Men enligt fakultetens uppfattning kunde och borde detta icke ske.

förr än det nu utgående anslaget till nämnda undervisning blivit höjt. Att

få en tillräckligt kvalificerad lärarkraft med det nu utgående anslaget vore

icke möjligt. Anslaget vore ju också givet under den tillfälliga förutsättningen,

att kapellmästaren handhade hela undervisningen.

Under hänvisning härtill yrkade fakulteten, att anslaget för undervisning

i liturgisk sång måtte höjas från 1,200 kronor till 2,000 kronor. I anledning

av denna utav konsistoriet tillstyrkta framställning hemställde kanslern

i skrivelse den 15 augusti 1923 om avlåtande av proposition i ämnet till

1924 års riksdag. Denna kanslerns hemställan föranledde emellertid icke

någon Kungl. Maj:ts åtgärd.

I skrivelse till kanslern i slutet av år 1923 återupptog fakulteten frågan.

Fakulteten meddelade, att den då nyutnämnde kapellmästaren vid universitetet

enligt fakultetens uppfattning ej ådagalagt nödig kompetens att leda

undervisningen i liturgisk sång med teologie studerande, och erinrade om

sin ovanberörda framställning om anslagets ökning samt anhöll, att ett anslag

å 800 kronor för år räknat måtte i avvaktan på Kungl. Maj:ts och riksdagens

beslut utgå ur universitetets reservfond för undervisningen ifråga.

Kanslern biföll på det sätt fakultetens framställning, att för tiden från och

med den 1 januari 1924 till och med den 30 juni 1925 finge för uppehållande

av kostnadsfri undervisning och examination i liturgisk sång vid universitetet

utgå, utöver härför anvisat ordinarie anslag, från universitetets reservfond

ett belopp av 800 kronor för år räknat. Fakulteten har sålunda

för sistnämnda tid haft att för ändamålet disponera över 2,000 kronor för

år räknat.

Det må vidare erinras därom, att i anledning av en av inspektor musices

vid universitetet gjord, av konsistoriet tillstyrkt framställning kanslern i

skrivelse den 15 januari 1924 hemställt om medgivande, att den kapellmästaren

åliggande skyldighet att under 2 timmar i veckan leda praktiska

övningar i liturgisk sång med teologie studerande mätte tillsvidare bortfalla

och ersättas av skyldighet att under 2 timmar i veckan hålla andra musikaliska

övningar vid universitetet. Denna framställning är beroende på

Kungl. Maj:ts prövning och har befunnits böra vila i avvaktan på anslagsfrågans

lösning.

I samband med äskanden avsedda att föreläggas 1925 års riksdag har fakulteten

under förebringande av enahanda motivering som förut återupp

tagit kravet på höjning av ifrågavarande lärares arvode till 2,000 kronor.

Denna av konsistoriet tillstyrkta framställning förordas av kanslern i skrivelse

den 3 september 1924.

Departe- I avseende å det till Uppsala universitet utgående anslaget å 2,000 kronor

mentschefen. jiar njg0n ändring icke ifrågasatts vare sig av kommittén eller av veder
-

s. 127 Kontrollera mot PDF

127

. Kungi. Maj:ts proposition Nr 115.

börande universitetsmyndigheter. Anslaget, som böjdes till sitt nuvarande

belopp så sent som år 1920, bör därför icke undergå annan förändring än

att detsamma med hänsyn till den i samband med löneregleringen ifrågasatta

sänkningen av dyrtidstilläggen höjes till 2,400 kronor.

Anslaget till motsvarande ändamål vid Lunds universitet, nu 1,200 kronor,

har, såsom av den ovan lämnade redogörelsen framgår, satts i samband med

kapellmästarens undervisningsskyldighet i liturgisk sång. Sådana som förhållandena

nu äro, då ej längre samma person anses böra uppehålla kapellmästartjänsten

och den liturgiska sångundervisningen, synas mig starka skäl

tala för en sådan anordning, att undervisningsskyldigheten för kapellmästaren

i liturgisk sång bortfaller och ersättes med annan undervisning. Detta

behöver dock enligt min mening ej med nödvändighet medföra, att teologiska

fakultetens nu ifrågavarande anslag höjes, då det av framställningen

ej med tydlighet framgår, att den med nu utgående anslag förbundna tjänstgöringsskyldigheten

av 6 timmar är otillräcklig och behöver utökas med de

kapellmästaren nu åliggande 2 timmar till 8 timmar i veckan. Frånsett

emellertid detta förhållande måste jag dock finna visst fog ligga i fakultetens

begäran om ökat anslag, ej minst med hänsyn till jämförelsen med

det anslagsbelopp, som Uppsalafakulteten skulle få till förfogande för motsvarande

ändamål, samt till den undervisningsskyldighet, som är förbunden

med båda dessa anslag. I likhet med vad riksdagen år 1919 uttalade, anser

jag en viss skillnad mellan anslagen till de båda universiteten befogad, bland

annat med hänsyn till det olika lärjungantalet, och är jag böjd förorda, att

anslaget till Lunds universitet bestämmes till 2,000 kronor. Någon ökad undervisningsskyldighet

synes mig ej med nödvändighet böra krävas, därest ej

vederbörande universitetsmyndigheter sådant önska.

Jag övergår härefter till de

Juridiska fakulteterna.

I de båda universitetens stater äro upptagna anslag å 1,500 kronor till

uppehållande av den praktiska kursen inom de juridiska fakulteterna. Tillfällig

löneförbättring utgår ej å dessa anslag. Enligt vad upplysts, utgår

dyrtidstillägg till vederbörande kursledare i Lund men ej i Uppsala. För

Uppsala universitets vidkommande har alltsedan år 1921 utgått ett för,

stärkningsanslag å 1,000 kronor å extra stat, vilket anslag närmast föran,

etts av penningvärdets fall.

Högskolornas löneregleringskommitté, som anser lämpligt, att den ökning

av berörda anslag, som genom dyrtiden kunde finnas påkallad, även framgent

borde beredas genom anslag år från år å extra stat, har icke funnit

sig böra föreslå någon höjning av ifrågavarande anslag.

Uppehållande.

av den praktiska

kursen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

J28 Kungl. Maj ds proposition Nr 115.

Någon erinran häremot har icke framkommit från de akademiska myndigheternas

sida.

Emellertid har sedermera framställning gjorts från juridiska fakulteten i

Uppsala angående viss ändrad disposition av ovanberörda förstärkningsanslag

å 1,000 kronor.

Fakulteten framhåller, att det på senare tiden visat sig allt svårare att

med nuvarande årsanslag av 800 kronor till juridiska seminariet i tillräcklig

grad tillgodose seminariets behov av bokinköp. Det vore emellertid för ett

framgångsrikt bedrivande av undervisningen inom fakulteten av största vikt,

att seminariet beredde tillgång till nödig facklitteratur för de studerande,

särskilt de mindre bemedlade. Eu höjning av anslaget till seminariet vore

därför av behovet påkallad. En dylik höjning kunde emellertid, åtminstone

för närvarande, åvägabringas utan att universitetets stat i motsvarande grad

belastades. Behovet av materielanslaget för fakultetens praktiska kurs kunde

nämligen förväntas under de närmaste åren i någon mån nedgå. Det tillläggsanslag

å 1,000 kronor, som under senare år av riksdagen beviljats för

den praktiska kursen, kunde fördenskull under nästkommande budgetår nedsättas

med 200 kronor, vilket sistnämnda belopp i stället kunde användas

för tillgodoseende — om än icke i den utsträckning, SQm vore önskvärt —

av juridiska seminariets behov.

Med anledning härav hemställer fakulteten om utverkande av 1925 års

riksdag av följande anslag å extra stat för budgetåret 1925—1926, nämligen

dels 200 kronor till förstärkande av det ordinarie anslaget till juridiska seminariet,

dels 800 kronor till förstärkning av det ordinarie anslaget till fakultetens

praktiska kurs. Framställningen tillstyrkes av det större akademiska

konsistoriet, och i skrivelse den 11 augusti 1924 har t. f. kanslern hemställt

om avlåtande till riksdagen av proposition i ämnet.

Beträffande de ordinarie anslagen till uppehållande av praktisk kurs inom

de juridiska fakulteterna har någon ändring icke ifrågasatts vare sig av

kommittén eller av de akademiska myndigheterna. Jag saknar anledning

förorda någon annan rubbning av förhållandena i hithörande avseende, än

att arvodet till vederbörande kursledare i Lund, å vilket arvode dyrtidstilllägg

utgår, höjes med ett belopp, motsvarande i stort sett den med löneregleringen

förenade sänkningen av dyrtidstillägget, eller alltså till 1,800

kronor. Vad angår den av Uppsala juridiska fakultet ifrågasatta ändrade

dispositionen av förenämnda förstärkningsanslag, har jag ej någon erinran

att framställa mot vad fakulteten härutinnan föreslagit.

Ledaren av Enligt stadgan angående juridiska examina skall juridiska fakulteten anden

civilrätts- ordna en propedeutisk undervisningskurs i civilrätt och de viktigaste därmed

1 juridiska fa- sammanhängande delarna av processrätten ävensom straffrättens allmänna

kultetens pro- grunder, vilken kurs skall av lärare, som fakulteten bestämmer, givas åtkurs

vid uni- minstone varje hosttermin.

versitetet i Den propedeutiska kursen i Uppsala hålles av en utav juridiska fakulLuvd.

s. 129 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts proposition Nr 115.

129

tetens docenter, som i ersättning härför uppbär kursavgifter från deltagarna.

I Lund däremot, där kursen är avgiftsfri, har alltsedan år 1913 utgått ett

extra anslag å 750 kronor till avlöning av ledaren av kursens civilrättsliga

del, vilket arvode är ökat med tillfällig löneförbättring med 187 kronor 50

öre samt med dyrtidstillägg enligt sedvanliga grunder. Berörda arvode å

750 kronor hade förut bestritts av medel från fakultetens fond av besparade

docentstipendier, men då denna fond blivit uttömd och fakulteten icke funnit

lämpligt att ålägga deltagarna i kursen att betala avgifter till ledaren, begärdes

det extra anslaget å samma belopp, vilket årligen utgått och av vederbörande

jämväl äskats för budgetåret 1925—1926. Orsaken varför anslaget

uppfördes å extra stat berodde efter vad framgår av vederbörande

departementschefs uttalande (se statsverkspropositionen till 1913 års riksdag,

bilagan åttonde huvudtiteln sid. 265) därpå, att möjlighet förefunnes för att

fakultetens docentstipendiefond inom en nära framtid åter kunde lämna tillgång

till bestridande av den nödvändiga gottgörelsen åt läraren. Någon

ändring i detta syfte har emellertid icke blivit vidtagen.

Löneregleringskommittén meddelar, att övriga, icke civilrättsliga delar av

kursen — omfattande straff- och processrätt — tidigare brukat ledas av professorerna

i ifrågavarande ämnen, vilka professorer åtnjutit en häremot svarande

lindring i sin övriga undervisningsskyldighet. Under de senare åren

hade emellertid genom bidrag av universitetets medel beretts möjlighet att

överflytta jämväl dessa delar av kursen på förenämnde ledare av den civilrättsliga

delen.

Kommittén, som anser önskvärt, att förhållandena ordnas likformigt vid

de båda universiteten, föreslår icke annan ändring av ifrågavarande anslag,

än att detsamma med inräknande av tillfällig löneförbättring höjes till ett

avrundat belopp av 960 kronor.

Detta kommitténs uttalande och förslag har lämnats utan erinran av de

akademiska myndigheterna.

För egen del delar jag kommitténs uppfattning i fråga om önskvärdheten

av ett likformigt ordnande av ifrågavarande förhållanden vid båda universiteten.

För närvarande finner jag mig emellertid sakna anledning tillstyrka

ändring i vad kommittén föreslagit. I avvaktan på ändrad anordning, varom

vederbörande akademiska myndighet torde hava att framlägga förslag, bör

ovanberörda anslag vid Lunds universitet med 960 kronor tills vidare utgå

å extra stat.

Vid de

medicinska fakulteterna och karolinska institutet

utgår ett stort antal arvoden till biträdande lärare, företrädesvis från extra

anslagsmedel. Förhållandena här äro i många fall rätt olika vid varje fakultet

och i övrigt tämligen invecklade, varför i vissa fall en närmare redogörelse

tarvas.

Bihang till riksdagens protokoll 1925. 1 samt. 100 käft. (Nr 115.)

9

s. 130 Kontrollera mot PDF

130

Kungl. Maj ris proposition Nr 115.

Lärare vid

kurserna i allmän

kemi.

Löneregle
rinjrskom
mittén.

Myndigheternas

yttranden.

Jag vill då börja med lärarna vid kurserna i allmän kemi för de medicine

studerande.

Den i stadgan angående medicinska examina föreskrivna undervisningskursen

i allmän kemi för medicine studerande skall, på sätt Kungl. Maj:t

för de särskilda läroanstalterna bestämmer, förläggas antingen till medicinsktkemisk

institution eller till institution för allmän kemi. Ifrågavarande undervisningskurs

är numera vid samtliga fakulteter förlagd till medicinskt-kemisk

institution. Undervisningen, vilken enligt sakens natur måste vara av ej

blott relativt elementär utan även särdeles tidskrävande beskaffenhet, ansågs

redan från början icke rimligen kunna utan vidare åläggas de ordinarie

ämnesrepresentanterna vid respektive fakultet. Till följd härav anvisade

riksdagen ett extra anslag av 2,500 kronor till arvode åt en särskild lärare

vid ifrågavarande kurs. Nämnda anslag tillkommo för fakulteten i Lund

från och med år 1909, för karolinska institutet från och med år 1910 och

för fakulteten i Uppsala från och med år 1911 och hava alltjämt årligen

beviljats å extra stat med nyss angivna belopp, 2,500 kronor. Framställningar

om höjningar i nämnda arvodesbelopp hava av fakulteterna i såväl

Uppsala som Lund upprepade gånger gjorts men utan att hava haft

åsyftad påföljd. Orsaken härtill torde till eu viss grad vara att söka i den

omständigheten, att man velat avvakta lösningen av en sedan åtskilliga år

aktuell fråga om införande av en förberedande prövning i bland andra ämnen

även kemi för de studerande, vilken prövning skulle komma att ställa

särskilda krav på ifrågavarande lärare. Denna fråga torde emellertid numera

få anses hava tills vidare förfallit, sedan densamma förelagts 1924 års

riksdag, vilken ställde sig avvisande till ett omedelbart införande av en dylik

prövning.

Ovanberörda arvode å 2,500 kronor vid en var av de tre medicinska fakulteterna

— varå nu utgår tillfällig löneförbättring med 625 kronor samt

dyrtidstillägg —- har av löneregleringskommittén föreslagits höjt till 3,600

kronor. Kommittén inplacerar härigenom ifrågavarande lärare i en arvodesskala,

som kommittén uppgjort för assistenter och amanuenser (jämför sid.

176 i det följande).

Detta kommitténs förslag har mötts med vissa erinringar från de medicinska

fakulteterna i Uppsala och Lund.

Medicinska fakulteten i Uppsala föreslår, att arvodet ej sättes lägre än

docentstipendium, varvid fakulteten åberopar ett av professorn i medicinsk

och fysiologisk kemi S. G. Hedin avgivet särskilt yttrande, så lydande:

Uti riksdagspetita förlidet år begärde fakulteten, att lärarens vid kursen

i allmän kemi för medicine studerande avlöning skulle höjas från 2,500

kronor till 5,000 kronor, ett förslag som även vann större akademiska konsistoriets

understöd. Såsom skäl för den föreslagna höjningen anfördes lärarens

omfattande tjänstgöring, som i form av undervisning, demonstra
-

s. 131 Kontrollera mot PDF

131

Kunijl. Maj-.ts proposition Nr 115.

tioner, förhör och personlig handledning vid laborationerna tager ungefär

90 timmar i terminen. lian har vidare att utan biträde leda laborationskursen

och måste därför handlägga en del göromål, som annars tillkomma

en amanuens, varigenom hans nästan ständiga närvaro under laborationsövningarna

påkallas. Slutligen är att framhålla den maktpåliggande prövning,

som åligger honom, då till eu del genom denna ett avlägsnande av

för medicinska studier olämpliga personer bör åstadkommas. Att läraren

under sådana förhållanden måste besitta en betydande mogenhet och omdömesförmåga

är uppenbart, och detta jämte det förhållandet, att omfattningen

av hans tjänstgöring vida överstiger den propedeutiska undervisning,

som kan åläggas en docent med docentstipendium, föranledde att fakulteten

ej ansåg sig kunna föreslå en avlöning lägre än ett docentstipendium. Då

anslaget till läraren först beviljades, var det också lika stort som ett fast

docentstipendium.

Löneregleringskommittén inplacerar i sitt förslag läraren i kursen i allmän kemi

för medicine studerande i den arvodesskala, som kommittén uppgjort för assistenter

och amanuenser med ett arvode för honom av 3,600 kronor. Härtill

måste anmärkas, att läraren i olikhet med amanuenser och assistenter

har självständig undervisning och examinationsskyldighet, då han leder laborationskursen

i allmän kemi för medicine studerande och förrättar därtill

hörande examination. Det är därför ej riktigt att vid bestämning av hans

avlöning jämföra hans arbete med assistenters och amanuensers; riktigare

torde han kunna jämföras med biträdande lärare inom medicinska fakulteten

med självständig undervisning. I båda fallen är docentkompetens

högst önskvärd; lärarens i allmän kemi tjänstgöring är såsom av det anförda

torde framgå ej mindre än de biträdande lärarnas, vartill kommer att

han har att förrätta en maktpåliggande examination, något som ej tillkommer

de biträdande lärarna.

_ Av denna anledning kan lärarens i allmän kemi avlöning i varje händelse

ej sättas lägre än de biträdande lärarnas inom medicinska fakulteten eller

enligt fakultetens förslag 6,000 kronor eller storleken av ett docentstipendium

enligt kommitterades förslag.

Det större akademiska konsistoriet i Uppsala hemställer i anslutning till

medicinska fakultetens förslag, att ifrågavarande arvode sättes till samma

belopp som docentstipendium.

Även medicinska fakulteten i Lund föreslår i anslutning till vad Uppsalafakulteten

anfört, att ifrågavarande arvode må uppgå till storleken av ett

docentstipendium. I övrigt anför fakulteten:

Till skillnad från Uppsala och Stockholm äger fakulteten i Lund ingen

laboratorsbefattning i kemi. Den arbetsbörda, som vilar på läraren i allmän

kemi i Lund är därför så mycket större. Hans föreläsningar uppgå

till 40 i terminen. Ledandet och övervakandet av övningarna kan anses

kräva minst 150 timmar. Härtill komma de synnerligen betungande förhören

(inträdesförhör, kursförhör och slutförhör), vilka uppgå per termin

till cirka 125 på i medeltal en halv timme vardera. Den sammanlagda

tjänstgöringen för denna befattning kan sålunda uppskattas till cirka 250

timmar i terminen. Undervisningen är fullt självständig, och de prövningar,

som det åligger honom att hålla, äro synnerligen ansvarsfulla, då genom

dem redan nu eu viss gallring äger rum bland dem, som ämna studera me
-

s. 132 Kontrollera mot PDF

132

Kungl. Maj:ts proposition Nr 115.

Departe

mentschefen.

Biträdande

lärare i medicin

vid universiteten

i

TJppsala och

Lund.

dicin. Och lärarens i allmän kemi åligganden bli ej mindre utan snarare

mer maktpåliggande vid genomförandet av det av 1918 års undervisningskommitterade

framlagda förslaget rörande en förberedande prövning i direkt

gallringssyfte. Särskilt på grund av denna sistnämnda omständighet är det

av synnerligen stor vikt, att befattningen innehaves av en erfaren person

med docentkompetens och att denne kan kvarstanna i sin befattning under

en följd av år. Det är ett önskemål, att denna för den medicinska undervisningen

så viktiga befattning snarast möjligt uppföres på ordinarie stat.

I samband med äskanden, avsedda att föreläggas 1925 års riksdag, har

medicinska fakulteten i Lund återupptagit kravet på förbättrad avlöning för

ifrågavarande lärare. Fakulteten föreslår ett arvode av 5,000 kronor, vilket

förslag tillstyrkes av konsistoriet. Kanslern har emellertid i skrivelse den

3 september 1924 förklarat sig ej kunna biträda detta förslag, så länge

frågan om en ny förberedande prövning i kemi för medicine kandidatexamen

icke blivit slutligt avgjord.

Då kommittén inplacerat ifrågavarande lärare i den arvodesskala, kommittén

uppgjort för assistenter och amanuenser, synes kommittén ej till fullo hava

beaktat den ställning, dessa lärare intaga. Såsom framgår av vederbörande

departementschefs utredningar och uttalanden vid tillkomsten av dessa lärarbefattningar

och även framskymtar i de medicinska fakulteternas ovan återgivna

yttranden, hava lärarna i allmän kemi i motsats mot amanuenser och

assistenter en fullt självständig undervisning och examinationsskyldighet.

Jag anser det därför icke riktigt, att deras arvoden inpassas i en skala av

den art, kommittén uppgjort, utan böra dessa bedömas och anpassas fristående

och med hänsyn till tjänstgöringens art och beskaffenhet.

Fakulteterna i Uppsala och Lund ifrågasätta en rätt väsentlig höjning av

ifrågavarande arvode, nämligen till belopp lika med docentstipendium. Från

karolinska institutets sida har något yrkande i denna eller likartad riktning

icke gjorts. För egen del kan jag icke förorda en så avsevärd höjning av

arvodena. Jag anser, att desamma fortfarande böra utgå med samma belopp

vid eu var av de tre medicinska fakulteterna och att beloppet bör

bestämmas efter de grunder, som varit normerande vid reglering av motsvarande

ersättningsbelopp, d. v. s. ökas med 18 procent av nuvarande ersättning,

inklusive därå utgående tillfällig löneförbättring (2,500 kronor+ 625

kronor = 3,125 kronor). I anslutning härtill skulle arvodet med lämplig avrundning

uppåt böra bestämmas till 3,700 kronor.

Däremot finner jag det krav befogat, som innebär arvodenas uppförande

å ordinarie stat. Här föreligger uppenbarligen ett konstant behov, vilket

prövats under femton år, och någon anledning för beloppens utgående från

extra anslagsmedel synes mig icke längre föreligga,

I § 20 av stadgan den 28 juni 1907 angående medicinska examina, vilken

stadga började tillämpas från och med ingången av år 1908, föreskri
-

s. 133 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 115.

133

ves, att studerande, som vill avlägga medicine licentiatexamen, skall under

en tid av sammanlagt två månader vid ettdera universitetets kliniker genomgå

propedeutiska kurser i de viktigaste kliniska undersökningsmetoderna,

i allmän kirurgi och i allmän sjukvårdsteknik. Enligt Kungl. Maj:ts beslut

den 16 november 1923 kunna tills vidare dylika kurser genomgås även vid

karolinska institutet; jag återkommer i det följande härtill och vill nu till

en början erinra om lärarkrafterna vid de propedeutiska kurser, som genomgås

i Uppsala och Lund.

Innan Kungl. Maj:t fastställde ovanborörda examensstadga, hade Kungl.

Maj:t velat försäkra sig om att vissa i följd av blivande tillämpning av

stadgan erforderliga anslag skulle kunna ställas till vederbörandes förfogande

och för detta ändamål till 1907 års riksdag i ämnet avlåtit särskild proposition

(nr 116).

För Uppsala universitets vidkommande föreslogs i sistnämnda proposition

ett extra anslag å 3,000 kronor till arvode åt en biträdande lärare i medicin •

denne skulle hava till skyldighet att giva kurser i de i kliniskt-diagnostiskt

hänseende viktigaste kemiska och mikroskopiska undersökningsmetoderna

samt att å den medicinska polikliniken meddela undervisning åt de tjänstgörande.

Framställningen blev av riksdagen bifallen, och från och med

år 1908 har en sådan lärare varit vid universitetet anställd mot åtnjutande

av ett arvode av 3,000 kronor, vilket årligen av riksdagen anvisats å extra

stat. A detta arvode utgår numera tillfällig löneförbättring med 750 kronor

samt dyrtidstillägg. Framställning har av. vederbörande gjorts om beviljande

av medel för ändamålet jämväl för budgetåret 1925—1926.

Beträffande Lunds universitet föreslogs i samma proposition ett extra anslag

å 2,000 kronor till arvode åt en biträdande lärare i medicin; denne skulle

giva ovannämnda kurser i de''viktigaste kliniska undersökningsmetoderna

och i allmän sjukvårdsteknik. Anslaget, som sålunda föreslogs till mindre

belopp än motsvarande anslag vid Uppsala universitet — beroende därpå

att den biträdande läraren vid sistnämnda universitet jämväl skulle åläggas

den därstädes anordnade polikliniska undervisningen — beviljades av riksdagen,

som jämväl på extra stat för vart och ett av åren 1909—1913 anvisade

för ändamålet enahanda belopp. Efter framställning till 1913 års

riksdag höjdes anslaget till 3,000 kronor. Av ifrågavarande arvode utgick

ett belopp av 500 kronor som ersättning till den person, som förordnats att

meddela undervisning i sjukvårdsteknik. Med 3,000 kronor utgick därefter

anslaget för vart och ett av åren 1914—1919. I proposition till 1919 års

riksdag framlade Kungl. Maj:t begäran om vissa anslag för den medicinska

undervisningen i Lund i syfte att för undvikande av en stagnation i de studerandes

utbildning möjliggöra därstädes anordnande av den i examensstadgan

allenast vid karolinska institutet föreskrivna s. k. fortsättningstjänst
-

Uppsala uni

versitet.

Lunds universitet.

s. 134 Kontrollera mot PDF

134

Kwngl. Maj.ts proposition Nr 115.

Löneregle
ringskom
mittén.

Myndig
heternas
yttranden,

Departe
mentschefen.

göringen i medicin och kirurgi. I samband härmed föreslogs och bifölls

jämväl av riksdagen upprättande av en befattning som klinisk laborator och

biträdande lärare i medicin. Denne lärare skulle det åbgga att uppehålla

undervisningen på polikliniken, att årligen giva tre propedeutiska kurser

i de icke-fysikaliska undersökningsmetoderna samt att årligen giva en för

de äldre studerande i medicin avpassad laborationskurs till de interna

sjukdomarnas diagnostik och terapi. Arvodet bestämdes till 6,000 kronor

och har alltsedan dess av riksdagen beviljats å extra stat. Å ifrågavarande

arvode utgår icke tillfällig löneförbättring men väl dyrtidstillägg. De akademiska

myndigheterna hava begärt anslagets fortsatta utgående jämväl för

budgetåret 1925—1926.

För biträdande läraren i medicin vid Uppsala universitet föreslår löneregleringskommittén

ett arvode av 4,500 kronor och för den kliniske laboratorn

och biträdande läraren i medicin vid Lunds universitet ett arvode av

7,200 kronor.

Medicinska fakulteten i Uppsala anser det av kommittén föreslagna arvodet,

4,500 kronor, för lågt och håller före, att detsamma icke bör sättas

lägre än ett docentstipendium. Fakulteten yttrar:

Fakulteten vill framhålla, att då de nuvarande avlöningsförmånerna för

biträdande läraren i medicin fastställdes med 3,000 kronor, var beloppet av

docentstipendierna 2,500 kronor. Biträdande lärarens arvode översteg således

då beloppet av docentstipendierna. Sedan dess hava docentstipendiernas belopp

ökats till 5,000 kronor, men den biträdande lärarens arvode har kvarstått

oförändrat. Docentkompetens för denna befattning är högeligen önskvärd,

och i alla händelser kräver den ovillkorligen en avsevärd klinisk mogenhet;

arbetsbördan (under tiderna 10/s>—S1/io, */12—8I/i samt Va—8% propedeutisk

kurs 3 gånger i veckan och under tiderna 1/a—15/i2 samt 15/i—

ai/5 poliklinisk undervisning 3 gånger i veckan) är .avsevärt större, än vad

som åligger eu docentstipendiat.

Det större akademiska konsistoriet i Uppsala hemställer i anslutning till

medicinska fakultetens förslag, att arvodet sättes till samma belopp som

docentstipendium.

I fråga om det föreslagna arvodet till den kliniske laboratorn och biträdande

läraren i medicin vid Lunds universitet har någon erinran från de

akademiska myndigheterna därstädes icke framkommit.

Någon ändring i de av kommittén föreslagna arvodesbeloppen vill jag nu

icke tillstyrka. Det medicinska undervisningsväsendet — jag syftar närmast

på den del av den mediciniska utbildningen, som faller efter medicine kandidatexamen

— befinner sig för närvarande i ett läge, där olika försöksanordningar

vidtagas i syfte att pröva sig fram till vad som kan vara för de

studerande och för universiteten mest till båtnad och fördel. Jag anser det

s. 135 Kontrollera mot PDF

135

Kungi. Maj:ts proposition Nr 115.

därför mindre lämpligt att nu vidtaga några väsentligaro rubbningar i utgående

arvoden i andra fall än då påtagliga brister äro för handen, huru

mycket jag i övrigt än behjärtar de synpunkter, som från de akademiska

myndigheternas sida härvid framkomma. Av samma anledning torde nu

berörda arvoden fortfarande böra utgå från extra anslagsmedel.

nostik vid

universiteten

i Uppsala

och Lund.

I ovanberörda kurser i de viktigaste kliniska undersökningsmetoderna ingå " Biträdande

även propedeutiska kurser i fysikalisk diagnostik. sikalisVdiag

Vid fakulteten i Uppsala tillhörde hela undervisningen i detta ämne till

en början professorn i pediatrik och praktisk medicin. Sedan år 1917 föreskrift

utfärdades, att tjänstgöring i pediatrik för medicine licentiater fick

öga rum även vid universitetens pediatriska kliniker, var det nödvändigt att

bereda bemälde professor viss lindring i undervisningsskyldigheten. I anledning

härav framlade Kungl. Maj:t för 1919 års riksdag förslag om arvode

å 2,000 kronor till en biträdande lärare i fysikalisk diagnostik, vilket

även av riksdagen beviljades. Arvode till nämnda belopp, varå numera

förutom dyrtidstillägg utgår tillfällig löneförbättring med 500 kronor, har

alltsedan årligen av riksdagen anvisats å extra stat, och förslag föreligger

om dess fortsatta utgående jämväl för budgetåret 1925—1926.

Meddelandet av de propedeutiska kurserna i fysikalisk diagnostik vid fakulteten

i Lund påvilade först den biträdande läraren i medicin, överflyttades

sedermera på professorn i pediatrik och praktisk medicin för att omedelbart

därpå av samma orsak som vid fakulteten i Uppsala anförtros åt en biträdande

lärare. På därom gjord framställning beviljade 1917 års riksdag till

arvode åt en sådan lärare ett extra anslag av 2,000 kronor, vilket sedermera

årligen av riksdagen beviljats och av7 myndigheterna föreslagits utgå även

för budgetåret 1925—1926. Å detta arvode utgår i likhet med vad fallet

är med motsvarande arvode i Uppsala tillfällig löneförbättring med 500

kronor samt dyrtidstillägg.

Löneregleringskommitténs förslag innebär att — i enlighet med de principer,

kommittén följt vid beräkning av motsvarande arvoden — nu ifrågavarande

arvode vid vart och ett av de båda universiteten höjes till 3,000

kronor.

Mot det av kommittén ifrågasatta arvodesbeloppet, varom de akademiska

myndigheterna icke yttrat sig, har jag intet att erinra. Anslagen böra tills

vidare utgå såsom nu å extra stat.

Såsom jag ovan erinrat, var vid fakulteten i Lund undervisningen i all- Ledare av

män sjukvårdsteknik anförtrodd åt eu person, vilken härför uppbar 500 kurser i allkronor

av det till en biträdande lärare i medicin anvisade anslaget. I sam- vdrdsleknik

band med de ökade anslag, som av 1919 års riksdag anvisades till den viduniversitemedicinska

undervisningen i Lund — bland annat i syfte att möjliggöra te„cl

anordnande därstädes av en fjärde propedeutisk kurs — beviljades ett be
-

s. 136 Kontrollera mot PDF

136

Kungl. Maj:ts proposition Nr 115.

Biträdande

lärare i

kirurgi vid

universiteten

i Uppsala

och Lund.

Uppsala

universitet.

lopp av 1,000 kronor såsom arvode till den, som förordnades att giva 4

årliga kurser i sjukvårdsteknik. Anslag till detta belopp utgick å extra stat

för vart och ett av åren 1920—1923. Sedan propedeutiska kurser anordnats

jämväl vid karolinska institutet och behov av en fjärde kurs i Lund

ej längre var för handen, sänktes anslaget till 750 kronor, alltså beräknat

efter arvode å 250 kronor för varje kurs (omfattande 12 föreläsningstimmar).

Arvode till sistnämnda belopp har jämväl begärts för budgetåret 1925—1926.

A sagda arvode utgår ej tillfällig löneförbättring men väl dyrtidstillägg.

Vid Uppsala-fakulteten utgick ersättning till ledaren av kurserna i sjukvårdsteknik

till en början från universitetets reservfond. Med hänsyn till

önskvärdheten att få respektive kurs utvidgad för att liksom i Lund omfatta

12 föreläsningstimmar ansågs ersättningen böra höjas och bestämdes

till 250 kronor för varje kurs. Anslag å 750 kronor har för ändamålet beviljats

av riksdagen på extra stat alltsedan år 1920, och förslag härom föreligger

även för budgetåret 1925—1926. I motsats till vad förhållandet är

i Lund, utgår å Uppsala-anslaget förutom dyrtidstillägg tillfällig löneförbättring

med 187 kronor 50 öre.

Löneregleringskommittén föreslår, att anslaget till kurser i sjukvårdsteknik

vid fakulteten i Uppsala höjes till 1,125 kronor, innebärande alltså en ersättning

av 375 kronor för varje kurs. Beträffande motsvarande kurser vid

fakulteten i Lund innebär kommittéförslaget en anslagshöjning från 750

kronor till 900 kronor, alltså till 300 kronor för varje kurs.

De akademiska myndigheterna hava icke uttalat sig ifråga om kommitténs

förslag i nu förevarande avseende.

Ifrågavarande ersättning till ledaren av kurserna i allmän sjukvårdsteknik

utgår nu med samma belopp i såväl Uppsala som Lund. Jag anser, att så

även framdeles bör vara förhållandet och att den omständigheten, att tillfällig

löneförbättring utgått i ena men ej i andra fallet, ej bör stå hindrande

i vägen för ett utjämnande av nu faktiskt rådande olikhet. Tjänstgöringsförhållandena

vid båda fakulteterna äro lika, och någon anledning till ett

olika arvodesbelopp finnes enligt min mening icke. Jag vill sålunda föreslå,

att ersättningen vid vardera fakulteten bestämmes till, såsom kommittén i

avseende å kurserna i Uppsala föreslagit, 375 kronor för varje kurs, i följd

varav anslaget bör fixeras till 1,125 kronor. Av skäl, som jag ovan angivit,

bör anslaget tills vidare såsom nu utgå å extra stat.

På sätt jag ovan erinrat, skola vid universitetens fakulteter även givas

propedeutiska kurser i allmän kirurgi. Då frågan om härför erforderliga

lärarkrafter sammanhänger med spörsmålet om lärarkrafterna i kirurgi i

allmänhet vid universiteten, anser jag mig böra något närmare dröja vid

hithörande förhållanden. Jag börjar med Uppsala universitet.

År 1894 hade medicinska fakulteten i Uppsala med hänsyn till professorns

i kirurgi allt mer växande arbetsbörda gått i författning om inrättande av en

s. 137 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 115.

137

biträdande lärarbefattning i ämnet. Innehavaren av denna befattning hade

fått till uppgift att vid förfall för professorn under lästerminerna vikariera

för denne, att meddela undervisning åt de tjänstgörande å den kirurgiska

polikliniken samt att giva för desamma avsedda kostnadsfria kurser i allmän

kirurgi.

För att denna för undervisningen oundgängliga befattning måtte kunna

allt framgent upprätthållas, hade på hemställan av de akademiska myndigheterna

proposition avlåtits till 1896 års riksdag om beviljandet av ett årligt

anslag av 3,500 kronor till arvode för densamma. Denna framställning

vann emellertid blott så till vida riksdagens beaktande, att ett årligt anslag

av 2,000 kronor beviljades »till förstärkande av lärarkrafterna i kirurgi»,

vilket anslag uppfördes i universitetets stat.

Genom kungl. brev den 22 januari 1897 föreskrevs, att anslaget skulle

användas till anställande av eu biträdande lärare, vilken förordnas av

kanslern för högst 3 år i sänder med följande tjänståligganden:

att under lästerminerna uppehålla professorns i kirurgi tjänstgöring såsom

lärare och överkirurg vid akademiska sjukhuset, så ofta denne på grund av

sjukdom eller annan anledning har laga förfall;

att tre dagar i veckan å den kirurgiska polikliniken inför de tjänstgörande

demonstrera och behandla där förekommande sjukdomsfall; och

att efter samråd med professorn under varje lästermin giva en propedeutisk

kurs i den allmänna kirurgiens viktigaste delar, så framt icke tjänstgöring

i professorns ställe lägger hinder i vägen härför.

Kirurgiens ökade utveckling och det stigande undervisningsbehovet i ämnet

föranledde sedermera fakulteten att år 1906 göra framställning om inrättande

av en extra ordinarie professur i kirurgi vid universitetet. Den biträdande

lärarbefattningen skulle med något begränsad undervisningsuppgift kvarstå

med det härför tillgängliga arvodet av 2,000 kronor.

I statsverkspropositionen till 1907 års riksdag förklarade sig föredragande

departementschefen behjärta behovet av ökade lärarkrafter i kirurgi vid universitetet;

departementschefen fann sig dock ej böra för det dåvarande ifrågasätta

anslag till upprättande av eu ny fast lärostol i ämnet, enär det syntes

honom skäligt avvakta den medicinska undervisnings- och examensreformens

genomförande för att efter någon tids vunnen erfarenhet kunna bedöma

omfattningen av det föreliggande behovet. Departementschefen fann lämpligast,

att ett extra anslag ställdes till vederbörandes förfogande för samma

ändamål, som avsåges med det ordinarie anslaget å 2,000 kronor till förstärkande

av lärarkrafterna i kirurgi. Det extra anslaget borde bestämmas

till likaledes 2,000 kronor, varigenom de för ändamålet tillgängliga medlen

alltså skulle fördubblas. Kungl. Maj:ts i anslutning härtill framlagda förslag

blev av riksdagen bifallet, och har alltsedan dess årligen utgått ett extra

anslag å 2,000 kronor till förstärkande av lärarkrafterna i kirurgi vid universitetet.

Förslag härom föreligger även för budgetåret 1925—1926.

s. 138 Kontrollera mot PDF

Löneregle
ringskom
mittén.

Myndig

heternas

yttranden.

Departe
mentschefen.

138 Kungl. Maj:ts proposition Nr 115.

Å såväl det ordinarie som det extra anslaget har utgått dyrtidstillägg men

ej tillfällig löneförbättring.

Ifrågavarande biträdande lärare har att, utom poliklinisk undervisning,

giva föreskrivna propedeutiska kurser i allmän kirurgi.

Löneregleringskommittén har ansett någon ökning av ifrågavarande anslag

icke böra ifrågakomma i nu förevarande sammanhang. Som skäl åberopar

kommittén, att den ökning av berörda anslag, som genom dyrtiden må finnas

påkallad, även framgent bör beredas genom anslag år från år å extra stat.

Medicinska fakulteten i Uppsala erinrar, att då de nuvarande avlöningsförmånerna

för biträdande läraren i kirurgi fastställdes till 4,000 kronor,

var beloppet av docentstipendium 2,500 kronor. Sedan dess hava docentstipendiernas

belopp ökats till 5,000 kronor, men den biträdande lärarens

arvode kvarstått oförändrat. Då givetvis docentkompetens för befattningen

vore högeligen önskvärd och då i allt fall en avsevärd klinisk mogenhet

ovillkorligen krävdes samt då vidare arbetsbördan (under tiderna 10/9—31/io,

Vi2 31/i och 73—8% propedeutisk kurs 3 gånger i veckan och under tiderna

V9 15/i2 samt 1B/i—s7s poliklinisk undervisning 3 gånger i veckan) vore

avsevärt större än vad som ålåge en docentstipendiat, ansåge fakulteten, att

det av kommittén föreslagna arvodet 4,000 kronor för biträdande läraren i

kirurgi vore för lågt, och att hans arvode ej borde sättas lägre än docentstipendium.

Jämväl det större akademiska konsistoriet hemställer, att arvodet till biträdande

läraren i kirurgi sättes till samma belopp som docentstipendium.

Behovet av medel till förstärkande av lärarkrafterna i kirurgi är sedan

länge känt och konstaterat; någon anledning att bibehålla en del av dessa

anslagsmedel å extra stat torde måhända med hänsyn härtill icke anses

föreligga. Då emellertid det medicinska undervisningsväsendet, såsom jag

ovan antytt, för närvarande befinner sig i ett läge, där man genom olika

försök vill vinna erfarenhet om en ändamålsenlig anordning av undervisningen,

synes mig lämpligast att såsom nu hälften''av ifrågavarande medel

utgå å extra stat. De anslag, som äro för ändamålet tillgängliga, sammanlagt

4,000 kronor, utgå såsom arvode åt en biträdande lärare i kirurgi; det

synes mig mera klargörande för anslagens ändamål, att i staten arvodet

uppföres under rubrik »biträdande lärare i kirurgi» och att det extra anslaget

utgår under titel: förstärkning av arvodet till biträdande läraren i

kirurgi.

Ifråga om anslagens storlek ifrågasätter kommittén icke någon ändring,

därvid kommittén synes hava letts av den uppfattningen att det alltsedan

år 1907 utgående extra anslaget varit påkallat av dyrtiden. De akademiska

myndigheterna önska få den biträdande lärarens arvode likställt med docent
-

s. 139 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds proposition Nr 115.

139

stipendium. Ehuru jag fullt beaktar de synpunkter, som medicinska fakulteten

härvid anlagt, anser jag mig dock icke — liksom ifråga om den biträdande

läraren i medicin — böra tillstyrka ett dylikt förslag. Det nu utgående

sammanlagda arvodet å 4,000 kronor anser jag böra enligt kommitténs

principer ökas med 18 procent, motsvarande den med den nya löneregleringen

förenade sänkningen av dyrtidstillägget, varjämte lämplig avrundning

uppåt bör vidtagas. Arvodet skulle då bestämmas till 4,800 kronor, varav

2,400 kronor skulle utgå å ordinarie stat och 2,400 kronor såsom förstärkning

å extra stat.

Sedan lång tid tillbaka hava i Lund förekommit propedeutiska kurser

i allmän kirurgi, vilka kurser givits av docent i ämnet, då sådan funnits

anställd, men eljest av underläkaren vid den kirurgiska kliniken. Dessa

kurser, som år 1903 blevo obligatoriska för tillträde till licentiatexamen, voro

emellertid icke avgiftsfria, utan de i kurserna deltagande studerandena betalade

arvodet till läraren. För avhjälpande av detta förhållande väcktes

vid 1905 års riksdag motion om beviljande av ett extra anslag för år 1906

å 1,500 kronor för anställande av en biträdande lärare i kirurgi med huvudsaklig

skyldighet att meddela propedeutisk undervisning i allmän kirurgi.

Riksdagen beviljade anslaget men ändrade dess benämning; till anordnande

av kostnadsfri propedeutisk undervisning i allmän kirurgi anvisades för år

1906 ett extra anslag av 1,500 kronor. Enahanda anslag anvisades även

för år 1907.

Då i den år 1907 utkomna nya medicinska examensstadgan föreskrift

lämnades om genomgående av propedeutisk kurs i allmän kirurgi, nödvändiggjorde

detta ett fortsatt utgående av berörda anslag. Med 1,500 kronor

utgick anslaget ifråga under vart och ett av åren 1908—1913. År 1913

höjdes anslaget till 2,500 kronor. Mot åtnjutande av detta arvode skulle

vederbörande lärare tre gånger årligen giva en två månaders propedeutisk

kurs i ämnet. Med 2,500 kronor utgick anslaget till och med år 1919.

Från och med år 1920 har riksdagen beviljat ökade medel till den medicinska

undervisningen i Lund. En av orsakerna härtill var förläggande

av den s. k. fortsättningstjänstgöringen i kirurgi även till Lund, varigenom

behov uppstod av en utvidgad undervisning i detta ämne. Den biträdande

läraren fick då att utom sina tidigare skyldigheter deltaga i den föreskrivna

polikliniska undervisningen och en dag i veckan hålla poliklinisk föreläsning.

Med anledning av denna ökade undervisningsskyldighet ansågs hans

arvode böra höjas från 2,500 kronor till 3,000 kronor. Med hänsyn till att

samtidigt eu fjärde propedeutisk kurs befanns böra anordnas i Lund höjdes

arvodet till 4,000 kronor, varmed anslaget utgick under åren 1920—1923.

Sedan i samband med införande av propedeutiska kurser vid karolinska institutet

den fjärde kursen i Lund bortfallit, utgår anslaget för budgetåret

Lunds universitet.

s. 140 Kontrollera mot PDF

Löneregle
ringskom
mittén.

Myndig
heternas
yttranden.

140 Kungl. Maj:ts proposition Nr 115.

1924—1925 med 3,000 kronor. Härå har tillfällig löneförbättring ej utgått

men väl dyrtidstillägg.

Löneregleringskommitténs förslag innebär, att arvodet för den biträdande

läraren i kirurgi skulle böjas till 3,600 kronor.

Medicinska fakulteten i Lund föreslår, under hänvisning till en av professorn

i kirurgi G. Petrén ingiven skrivelse, att ifrågavarande arvode sättes

till samma belopp som docentstipendium med-skyldighet för den biträdande

läraren att dels giva föreskrivna kurser i allmän kirurgi, dels deltaga uti

undervisningen och den dagliga handledningen å den kirurgiska pohkhniken.

Professor Petréns skrivelse är av följande lydelse:

Sedan år 1919 fullgöres å Lunds kirurgiska klinik ej blott — som tidigare

och fortfarande i Uppsala — s. k. grundläggande tjänstgöring i kirurgi utan

samtidigt även s. k. fortsättningstjänstgöring. Erfarenheten har visat, att

det för fortsättningstjänstgörande vore önskvärt och lämpligt att erhålla mer

undervisning och ledning å den kirurgiska polikliniken än vad de hittills

erhållit och med nuvarande arvode åt biträdande läraren i kirurgi är möjligt

anordna för dem. Det är ett bestämt önskemål, att de tre grupperna

fortsättningstjänstgörande, som årligen börja, kunde utom den polikliniska

undervisning, som nu gives dem — 2 gånger i veckan av professorn i

kirurgi och 1 gång i veckan av biträdande läraren — och är mest inriktad

på diagnostiken, få å kirurgiska polikliniken även en mera ordnad praktisk

daglig ledning och undervisning uti den s. k. lilla kirurgien, som är av

verklig vikt för den praktiske läkaren. Dylik undervisning kräver, om den

skall bliva till verklig nytta, såväl att den polikliniske läraren besitter avsevärd

klinisk erfarenhet och mognad som ock att han kan ägna tillräcklig

tid åt att handleda de tjänstgörande. Då den biträdande läraren i kirurgi

bör utom kurserna i allmän kirurgi giva även ifrågavarande polikliniska

undervisning och handledning, är det av kommittén föreslagna arvodet påtagligt

för lågt. Jag hemställer, att fakulteten ville föreslå, att arvodet för

biträdande läraren i kirurgi med särskild hänsyn till behovet av vidgad poliklinisk

undervisning för fortsättningstjänstgörande sättes till samma belopp

som docentstipendium med skyldighet för honom att dels giva de föreskrivna

kurserna i allmän kirurgi, dels deltaga i undervisningen och den dagliga

handledningen å den kirurgiska polikliniken.

I samband med äskanden, avsedda att föreläggas 1925 års riksdag, hava

de akademiska myndigheterna i Lund hemställt om fortsatt utgående under

budgetåret 1925—1926 av det extra anslaget å 3,000 kronor till en biträdande

lärare i kirurgi under sådan förändrad form, att dels ett anslag å 2,500

kronor beviljas till arvode åt den, som förordnas att under tre kurser meddela

kostnadsfri undervisning i allmän kirurgi, och dels ett anslag å 500

kronor beviljas till arvode åt den, som förordnas att å den kirurgiska polikliniken

deltaga i den föreskrivna polikliniska undervisningen och en dag

i veckan hålla poliklinisk föreläsning. Denna framställning grundar sig på

ett av professor G. Petrén avgivet förslag, till stöd för vilket Petrén anför,

bland annat, följande:

s. 141 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts proposition Nr 115.

141

Erfarenheten har sedan år 1919 visat, att den dagliga undervisningen och

handledningen av fortsättningstjänstgörande uti förbandsanläggning och den

s. k. lilla kirurgin å den kirurgiska polikliniken bäst tillgodoses, när den

gives av den, som handhaver det löpande sjukvårdsarbetet på polikliniken.

Det är sålunda ej lyckligt, att denna undervisning under alla förhållanden

fullgöres av den biträdande läraren i kirurgi, som under de senaste åren

och för närvarande för övrigt ej har någon arbetsuppgift å den kirurgiska

polikliniken.

Det skulle . vara till fördel för den praktiskt ej oviktiga undervisningen

i den s. k. lilla kirurgin, om den med 500 kronors arvodesförhöjning år

1919 biträdande läraren nytillagda skyldigheten »att deltaga i den föreskrivna

polikliniska undervisningen och en dag i veckan hålla poliklinisk föreläsning»

kunde i stället uppdragas åt l:ste underläkaren i kirurgi, som sköter

det dagliga arbetet på polikliniken, när han är personligen lämplig för sådant

undervisningsuppdrag.

Någon väsentligare förhöjning av ifrågavarande anslag synes mig icke

vara att förorda under nuvarande förhållanden. I enlighet med principen

om 18 procents förhöjning med skälig jämkning uppåt bör arvodet bestämmas

till 3,600 kronor. I avseende å den av de akademiska myndigheterna

senast framställda begäran om ändrad diposition av anslaget har jag däremot

intet att erinra. Anslaget ifråga, vilket alltjämt torde böra utgå å

extra stat, synes mig böra uppföras under rubrik: biträdande lärare i

kirurgi. Vid anslagets ställande till vederbörandes förfogande torde Kungl.

Maj:t äga att föreskriva, att 3,000 kronor skola utgå såsom arvode till den,

som av kanslern förordnas att giva tre propedeutiska kurser i allmän kirurgi,

och 600 kronor såsom arvode till den, som av kanslern förordnas att å den

kirurgiska polikliniken deltaga i den föreskrivna polikliniska undervisningen

och en dag i veckan hålla poliklinisk föreläsning.

Jag övergår nu till de extra och biträdande lärarkrafter, som stå till buds

för undervisningen i medicin och kirurgi vid karolinska institutet. Såsom

jag i det föregående erinrat, är numera den provisoriska anordningen vidtagen,

att propedeutiska kurser i de viktigaste kliniska undersökningsmetoderna,

i allmän kirurgi och i allmän sjukvårdsteknik kunna genomgås

även vid institutet. I fråga om den fortsatta tjänstgöringen i medicin och

kirurgi råda vid institutet andra förhållanden än vid klinikerna i universitetsstäderna;

dessa förhållanden påkalla ökade anslag, och jag vill i det

följande redogöra härför.

Ett förläggande av de propedeutiska kurserna till karolinska institutet

möjliggjordes därigenom, att Stockholms stad för den medicinska undervisningen

upplät S:t Eriks sjuk- och vårdhem härstädes. Efter framställning

av Kungl. Maj:t beviljade 1923 års riksdag dels erforderliga medel till inredning

å sagda sjukhus av nödiga undervisningslokaler, dels ock ett extra

anslag av 10,000 kronor till ersättning åt lärare och amanuenser vid den

medicinska undervisningen därsammastädes, vilken omfattar kurser i de

Departe
mentschefen
-

Lärare vid

propedeutiska

kurser i de

viktigaste

kliniska

undersökningsmetoderna

m. m. vid

karolinska

institutet.

s. 142 Kontrollera mot PDF

Lärare vid

propedeutiska

kurser i

allmän kirurgi

och i

allmän sjukvårdsteknik

vid karolinska

institutet.

142 Kungl. Maj:ts proposition Nr 115.

viktigaste kliniska undersökningsmetoderna och i lungsjukdomar, särskilt

lungtuberkulosens diagnostik. Av detta anslag utgå 4,000 kronor i arvode

till envar av två lärare och 1,000 kronor i arvode till en var av två amanuenser.

Till frågan om amanuensernas avlöning återkommer jag i det följande.

A ett vart av berörda lärararvoden å 4,000 kronor utgår ej tillfällig

löneförbättring men väl dyrtidstillägg. Ifrågavarande anslag utgår

även för budgetåret 1924—1925 och har av vederbörande äskats jämväl för

kommande budgetår.

Anslaget, som tillkom efter det löneregleringskommitténs betänkande avgivits

och följaktligen icke kunnat av kommittén upptagas, bör i enlighet

med kommitténs principer höjas. Vart och ett av berörda lärararvoden bör

ökas med 18 procent, motsvarande den med löneregleringen förenade

sänkningen av dyrtidstillägget, och med skälig jämkning följaktligen ökas

till 4,800 kronor.

Till avlönande av lärare vid de propedeutiska kurserna i allmän kirurgi

och i allmän sjukvårdsteknik saknar karolinska institutet för närvarande

medel. Institutets lärarkollegium har upptagit denna fråga och hemställt

om utverkande av proposition till 1925 års riksdag med förslag om beviljande

för budgetåret 1925—1926 av ett extra anslag av 2,700 kronor till lärare

vid dessa kurser. Till stöd härför anför lärarkollegiet följande:

Genom den omläggning av undervisningen i medicin och kirurgi, som

genom kungl. brevet av den 16 november 1923 genomfördes, och som trädde

i kraft den 1 mars 1924, ha synnerligen viktiga förändringar blivit införda.

Undervisningsmöjligheterna för de medicine studerande ha betydligt utvidgats

och genom avtal med Stockholms stad, vilka i samband med denna

omläggning av undervisningen ingåtts, har det till buds stående kliniska

materialet i hög grad förbättrats.

Förut hava alla studerande måst börja studiet av medicin Och kirurgi i

Uppsala eller Lund och där fullgöra den s. k. propedeutiska och grundläggande

tjänstgöringen under sex månader. Tillträde till denna tjänstgöring

har vid vartdera universitetet lämnats 60 studerande per år, alltså tillsammans

120 studerande. Samtliga dessa med undantag för ett mindre

antal från Lund hava sedermera måst begiva sig till karolinska institutet

för att där erhålla vidare utbildning i dessa ämnen. Denna vid karolinska

institutet fullgjorda s. k. fortsättningstjänstgöringen upptog 4 månader

för vart och ett av ämnena medicin och kirurgi, och karolinska institutet

kunde bereda sådan undervisning för sammanlagt 120 studerande per år

och ämne, dock endast därigenom, att undervisningen fortgick oavbrutet

under hela året.

Genom kanslerns den 27 februari 1924 med anledning av ovannämnda

kungl. brev utfärdade bestämmelser hava alla tre medicinska högskolorna

i Sverige erhållit skyldighet att meddela fullständig undervisning i medicin

och kirurgi, vadan således den sedan gammalt bestående sammankopplingen

mellan högskolorna upphört. Universitetet i Uppsala har fått sig ålagt att

per år emottaga och utbilda 24, universitetet i Lund 45 och karolinska institutet

90 studerande, vadan alltså hädanefter utbildningsplatsernas antal ut
-

s. 143 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds proposition Nr 115.

143

f natiSi fltn 120 tiU 159, nåff0t som under nuvarande starka tillströmning

till lakarbanan är av synnerligen stor betydelse.

Av kanske ännu större betydelse äro de anordningar, som träffats för att

skapa ett nytt stort kliniskt material, som kunde möjliggöra donna betydliga

utvidgning. Genom att det lyckats institutet att få till undervisning uppiatna

tvenne sjukavdelningar vid S:t Eriks sjuk- och vårdhem, har undervisningen

i de viktigaste kliniska undersökningsmetoderna och i lungsjukdomar,

särskilt lungtuberkulosens diagnostik, erhållit ett material, som torde

k*UTa,noieCLknarSås°m, tämHgen enastående i världen. Riksdagen har också

år 1923 beviljat anslag till upprätthållande av undervisning vid nämnda

sjukhus. Denna undervisning måste emellertid förknippas med undervisningskurser

i allmän kirurgi och i allmän sjukvårdsteknik, vilka meddelas

av docenter, och vilka omfatta respektive 25 och 5 timmar eller således

sammanlagt 30 timmar per grupp studerande. För bestridande av de kostnader,

som äro förenade med sistnämnda undervisning, har karolinska institutet

i motsats till vad är förhållandet vid universiteten, intet anslag, och

har darfor med kanslerns tillstånd måst uppehålla densamma genom att

låta de studerande sjalva erlägga en avgift per kurs av respektive 25 och

5 kronor eller sammanlagt således 30 kronor. Dessa kurser måste givas

lika otta som de uti de kliniska undersökningsmetoderna och lungsjukdomarnas

diagnostik d. v. s. 3 gånger årligen. Då de studerandes antal

vid samtliga dessa kurser få uppgå till högst 30 ha de sammanlagda avgifterna

för de betalade kurserna således uppgått till 900 kronor eller för''

år raknat med 2,700 kronor.

Då det icke gärna kan anses billigt och rättvist, att en obligatorisk undervisning,

som meddelas kostnadsfritt vid universiteten, skall förorsaka särskild

kostnad tor dem som erhålla densamma vid karolinska institutet, synes det

lärarkollegiet nödvändigt, att jämväl för institutets del av riksdagen utverkas

anslag för detta ändamål. Det behövliga beloppet utgöres såsom av det

ovan sagda framgår av 2,700 kronor per år, varav 900 kronor bör beräknas

teknik^6 Sen° aV 2 kurser’ en '' allmän kirurgi och en i allmän sjukvårds
I

enlighet med lärarkollegiets hemställan tillstyrker t. f. kanslern i skrivelse

den 11 augusti 1924 avlåtande av proposition i ämnet till 1925 års

riksdag.

Det är att beklaga, att eu framställning av det slag, som nyss nämnts,

ej framkommit tidigare, så att densamma kunnat prövas i samband med de

kostnader, som skulle bliva en följd av propedeutiska kursers anordnande

vid karolinska institutet. Så som förhållandena nu äro, synes det mig emellertid

ofrånkomligt att söka utverka de av lärarkollegiet äskade medlen. Jag vill följaktligen

tillstyrka lärarkollegiets förslag om ett extra anslag av 2,700 kronor

till ersättning åt lärare vid de propedeutiska kurserna i allmän kirurgi och i

allmän sjukvårdsteknik. Med hänsyn till de grunder, efter vilka det ifrågavarande

anslaget är beräknat, bör dyrtidstillägg icke utgå å ifrågavarande

ersättningar.

I och för genomförande av de förändringar med avseende å undervisningen

i medicin och kirurgi vid karolinska institutet, som förutsattes i

Departe
mentschefen.

Biträdande

lärare i

medicin och

i kirurgi vid

karolinska

institutet.

s. 144 Kontrollera mot PDF

144

Kungl. Maj:ts proposition Nr 115.

1907 års medicinska examensstadga, hade förslag väckts om särskilda arvoden

ä 3,000 kronor till dels biträdande lärare i medicin dels biträdande

lärare i kirurgi. Undervisningen meddelades enligt nämnda stadga endast

åt dem, som redan vid universiteten genomgått de propedeutiska kurserna

och den grundläggande tjänstgöringen, samt försiggick under tre perioder

per år, vardera om fyra månader, varannan dag å klinik och varannan dag

å poliklinik. De båda professorerna i medicin liksom de båda professorerna

i kirurgi bestredo undervisningen vardera under 8 månader. För de återstående

4 månaderna var avsett, att undervisningen skulle meddelas av

ovannämnde biträdande lärare. Angivna ersättningsbelopp bestämdes med

hänsyn därtill, att för behörighet till ifrågavarande tjänster ansågs böra

fordras kompetens för docentur. De föreslagna arvodesbeloppen, 3,000 kronor

till biträdande lärare i medicin och 3,000 kronor till biträdande lärare i

kirurgi, beviljades av 1907 års riksdag, och har riksdagen alltsedan dess

årligen anvisat extra anslagsmedel till ifrågavarande ändamål. A nämnda

arvoden utgår dyrtidstillägg men ej tillfällig löneförbättring.

Löneregleringskommittén förmenar, att de biträdande lärare, om vilka här

är fråga, i själva verket äro professorsvikarier. Deras arvoden anser kommittén

därför ej böra fastställas till visst årligt belopp, utan böra bestämmas

i enlighet med de för vikariatsarvoden stadgade grunder. Då behovet av

ifrågavarande arvoden torde vara konstant, bör enligt kommitténs mening

anslag för ändamålet beredas å ordinarie stat. Kommittén har därför å förslaget

till arvodesförteckning för karolinska institutet uppfört ett belopp å

7,500 kronor under rubrik: arvoden åt biträdande lärare i kliniska ämnen.

I sitt yttrande över kommittéförslaget har institutets lärarkollegium icke berört

frågan om dessa arvoden.

Genom den ovan omtalade omläggningen av undervisningen i medicin och

kirurgi har emellertid lärarkollegiet sett sig nödsakat att begära ökade medel

för ersättning åt biträdande lärare i dessa ämnen. I anledning av framställningar

av professorerna i medicin och kirurgi vid institutet har lärarkollegiet

hemställt om utverkande av proposition till 1925 års riksdag med förslag

att bevilja för budgetåret 1925—1926 dels ett extra anslag av 6,750 kronor

till biträdande lärare i medicin, dels ock ett extra anslag av samma belopp

till biträdande lärare i kirurgi.

Till stöd för denna framställning anför lärarkollegiet följande:

Genom den omtalade förändringen av studieplanen har karolinska institutet

fått sig ålagt att meddela fullständig undervisning i medicin och

kirurgi. Härav följer givetvis, att den undervisning, vilken äger rum vid S:t

Eriks sjuk- och vårdhem, måste meddelas även å senare stadier vid institutet,

och att densamma måste bereda plats för samma antal studerande,

som därstädes mottagas till förut omnämnda propedeutiska kurser, eller

för 90 studerande per år. För att möjliggöra detta har den kliniska undervisningen

i medicin och kirurgi måst omläggas. Enligt det gamla systemet,

då således av karolinska institutet meddelats undervisning endast

s. 145 Kontrollera mot PDF

145

Kungl. Maj-.ts proposition Nr 115.

åt dem, som redan vid universitetet genomgått de propedeutisk^! kurserna

och den grundläggande tjänstgöringen, har undervisningen försiggått under

t u; peiioder per ar, vardera om 4 månader. Dervid hava de bägge professorerna

i medicin liksom de bägge professorerna i kirurgi alternerande skött

undervisning»''!! å kliniken och ä polikliniken, vardera under 8 månader. De

återstående 4 månaderna har undervisningen uppehållits av biträdande lärare.

Enligt det nya systemet har undervisningsplanen ändrats därhän, att

såväl å den medicinska som å den kirurgiska kliniken de studerande delas

i tvenne grupper, vilka var och eu undervisas av eu av de respektive ämnenas

bägge professorer. Ahörarantalet har bestämts till 30 för värjo grupp

och tjänstgöringstiden är bestämd till 6 månader. Då samtidigt två grupper

undervisas å den medicinska och två å den kirurgiska kliniken och läsårets

längd är fastställd till 9 månader av året, komma alltså å var och eu av

de medicinska och kirurgiska klinikerna 30+15 att erhålla utbildning eller

alltså 90 studerande per ett år att erhålla fullständig utbildning i vart och

ett av de ifrågavarande ämnena. Den undervisning, som hittills ägt rum

under sommarferierna, vilken ur flera synpunkter icke varit likvärdig med

den, som meddelats under vintern, har numera bortfallit.

Då hädanefter varje professor kommer att meddela en fortlöpande undervisning

åt den honom tilldelade gruppen studenter, följer givetvis, att han

icke längre kan alternera med sin kollega vid undervisningen å polikliniken.

Hans undervisning å kliniken ålägger honom 6 föreläsningar i veckan, bortsett

från handledande av assistenter och från examinationsskyldigheterna.

Redan denna kliniska undervisning giver honom en undervisningsbörda av

234 föreläsningstimmar per läsår om 9 månader, vilket självfallet omöjliggör

för honom att medhinna undervisningen även å polikliniken. Denna

är emellertid av synnerligen stor betydelse och det skulle därför vara till

den största skada för läkarutbildningen i vårt land, om den måste bortfalla.

För att upprätthålla densamma kräves alltså en biträdande lärare för var

och en av de bägge professorerna i medicin och lika många för de bägge

professorerna i kirurgi alltså sammanlagt 4. Dessa biträdande lärare skulle

det åligga att undervisa var och en en grupp av studenter å polikliniken de

dagar, de av professorerna icke undervisas å kliniken det vill säga 3 gånger

i veckan. En undervisning å så stora polikliniker, som de medicinska och

kirurgiska, kan icke bliva effektiv utan att åt densamma ägnas 1 Va timme

per gång. Denna undervisning skulle alltså kräva 41/* timmars undervisning

per vecka eller, då undervisningen skall pågå under 9 månader, 162

timmar per läsår.

För närvarande äger den medicinska och kirurgiska kliniken vardera ett

anslag å 3,000 kronor till arvode åt biträdande lärare. Dessa hava hittills,

såsom redan är framhållet, uppehållit undervisningen för var och eu av de

tvenne professorerna i medicin under 2 månader på polikliniken och 2 månader

a kliniken och under lika lång tid för var och en av de bägge professorerna

i kirurgi. De biträdande lärarna hava alltså tjänstgjort 4 månader

å kliniken och 4 månader å polikliniken inom vart och ett av nu ifrågavarande

ämnen. Då till förfogande för vart och ett av dessa ämnen stått

3,000 kronor till avlönande av dessa biträdande lärare, har var och en av

dem erhållit 1,500 kronor för 4 månaders undervisning å kliuiken och lika

mycket för 4 månaders undervisning å polikliniken. Sistnämnda undervisning

har även hittills ägt rum 3 gånger i veckan med 1 V2 timmes föreläsning

per gång. Bibehålies samma undervisningstid per vecka, vilket är

Bihang till riksdagens protokoll 1925. 1 samt. 100 käft. [Nr 115.) 10

s. 146 Kontrollera mot PDF

Departe
mentschefen.

146 Kungl. Maj:ts proposition Nr 115.

oavvisligen nödvändigt, och beräknas ersättningen efter samma grunder som

hittills, vilka kollegiet snarare anser vara för låga än för höga, skulle alltså

de biträdande lärarnas ersättning för 9 månaders undervisning å polikliniken

bliva ——-—- = 3,37o kronor.

4

Till lärarkollegiets förfogande för avlönande av biträdande lärare i medicin

och i kirurgi står för närvarande för vart och ett av ämnena ett anslag av

3,000 kronor. Då hädanefter behovet av biträdande lärarkrafter å klinikerna

bortfallit med sommartjänstgöringens indragning, kan således hela detta anslag

användas till biträdande lärarkrafter vid polikliniken. Enligt det nya

systemet skulle, såsom ovan framhållits, behövas tvenne biträdande lärare å

medicinska och tvenne å kirurgiska poliklinikerna. För ändamålet är alltså

ett anslag av 4 X 3,375 kronor eller 13,500 kronor behövligt. Härifrån avgå

emellertid de 6,000 kronor, som redan för ändamålet äro anvisade, vadan

anslagsökningen utgör endast 7,500 kronor.

Slutligen vill lärarkollegiet i likhet med vad vederbörande professorer i

medicin i en framställningen bilagd skrivelse uttalat förorda rätt för vederbörande

professorer att i den mån de så finna lämpligt anlita den biträdande

läraren för den kliniska undervisningen och själv övertaga undervisningen

å polikliniken.

I överensstämmelse med lärarkollegiets förslag bar t. f. kanslern i skrivelse

den 11 augusti 1924 hemställt om proposition i ämnet till riksdagen.

Den omläggning, som ägt rum i avseende å undervisningen i medicin och

kirurgi vid karolinska institutet, påkallar uppenbarligen utökade lärarkrafter.

Vederbörande professorer skola handhava den kliniska undervisningen, medan

den obligatoriska undervisningen på poliklinikerna skulle anförtros åt de

biträdande lärarna. Då det icke skäligen kan ifrågasättas att ålägga de ordinarie

professorerna en utökning av deras redan nu tyngande undervisningsskyldighet

— sex timmars kliniska föreläsningar i veckan under nio

månader — synes mig lärarkollegiets förslag vara att förorda. Det torde

emellertid icke böra fastslås, att den polikliniska undervisningen skall under

alla förhållanden meddelas av biträdande lärare. Med hänsyn till fördelen

för de studerande att någon gång kunna å polikliniken få höra huvudläraren

i ämnet, anser jag, i likhet med lärarkollegiet, att rättighet bör för vederbörande

professor hållas öppen att övertaga någon mindre del av den polikliniska

undervisningen, mot det att i så fall den biträdande läraren anlitas

för undervisningen å kliniken.

Mot de av lärarkollegiet föreslagna ersättningsbeloppen, som äro beräknade

efter samma grunder som de nu utgående arvodena, har jag intet att invända.

Då lärarkollegiet vid denna beräkning uppenbarligen utgått från

att dyrtidstillägg enligt för befattningshavare vid institutet nu gällande grunder

skola utgå å de av kollegiet föreslagna arvodena, bar jag ansett desamma

böra höjas med 18 procent, motsvarande den med den nya löneregleringen

förenade sänkningen av dyrtidstillägget. I anslutning härtill bör

vartdera av de ifrågasatta anslagen till biträdande lärare i medicin och till

s. 147 Kontrollera mot PDF

147

Kungl. Maj-.ts proposition Nr Ilo.

biträdande lärare i kirurgi med iakttagande av skälig avrundning av siffran

bestämmas till 8,000 kronor. Givetvis böra ifrågavarande anslag av samma

skäl, som jag ovan angivit ifråga om ett flertal arvoden åt lärare vid den

medicinska undervisningen, tillsvidare utgå å extra stat.

Jag övergår nu till biträdande lärare i de medicinska specialämnena.

I 1907 års medicinska examensstadga infördes föreskrift om obligatorisk

assistenttjänstgöring i pediatrik vid allmänna barnhuset i Stockholm. Då

arbetet med handledningen av de studerande varken rimligtvis fick betunga

klinikföreståndaren personligen eller kunde utan ersättning åläggas den vid

barnhuset anställde amanuensen (underläkaren), vilken icke stod i något slags

subordinationsförhållande till karolinska institutet, föreslogs och beviljades

av 1907 års riksdag ett extra anslag av 600 kronor såsom ersättning åt

underläkaren vid allmänna barnhuset för handledning av de studerande vid

assistenttjänstgöringen i pediatrik. Anslag till samma belopp har alltsedan

dess årligen av riksdagen beviljats för detta ändamål, och förslag härom

föreligger från karolinska institutet även för budgetåret 1925—1926. Å

ifrågavarande arvode utgår tillfällig löneförbättring med 150 kronor ävensom

dyrtidstillägg.

Löneregleringskommittén föreslår, att arvodet bestämmes till 750 kronor.

Mot detta förslag, varom något uttalande från karolinska institutets sida

icke föreligger, har jag intet annat att erinra än att beloppet i fråga med

hänsyn till den med löneregleringen förenade sänkningen av dyrtidstilläggen

bör bestämmas till 900 kronor. Anslaget synes mig tillsvidare böra utgå å

extra stat.

Till 1919 års riksdag föreslog Kungl. Maj.t inrättande av en biträdande

lärarbefattning i oftalmiatrik vid karolinska institutet. Denne lärare skulle

hava till uppgift att biträda vid undervisningen i ämnet, i främsta rummet

med handledning av de studerande å serafimerlasarettets poliklinik för ögonsjukdomar

under de dagar, då där ej meddelades undervisning i ämnet av

den ordinarie läraren. Arvodesbeloppet föreslogs till 4,000 kronor i likhet

med vad som då utgick till kliniske laboratorn ocli laboratorn vid patologisk-anatomiska

institutionen. Vidare ifrågasattes anslagets uppförande å

ordinarie stat. Riksdagen fann behovet av förstärkning av lärarkrafterna i

oftalmiatrik ådagalagt. I fråga om arvodesbeloppet begränsade riksdagen

detsamma till 3,000 kronor, vilket i likhet med arvodena till biträdande lärare

i medicin och kirurgi enligt riksdagens mening borde tillsvidare utgå

å extra stat. Alltsedan dess har anslag till nu ifrågavarande biträdande lärare

årligen av riksdagen beviljats på extra stat, och förslag föreligger även

om anslagets fortsatta utgående under budgetåret 1925—1926.

Löneregleringskommittén meddelar, att den biträdande läraren i oftalmiatrik

icke uppbär tillfällig löneförbättring, beroende därpå att han åtnjuter

Underläkare

vid allmänna

barnlmset i

Stockholm.

Biträdande

lärare i oftalmiatrik

vid

karolinska

institutet.

s. 148 Kontrollera mot PDF

Biträdande

lärare i obsteIrilc

och gynekologi

vid

karolinska

institutet och

vid Lunds

universitet.

Karolinska

institutet.

148 Kungl. Maj:ts proposition Nr 115.

dylik förmån med högsta belopp från annan tjänst. Emellertid anser kommittén,

att hänsyn härtill nu icke bör tagas utan att arvodet bör bestämmas

till samma belopp, vartill kommittén föreslagit andra motsvarande arvoden

av liknande storlek, eller alltså till 4,500 kronor.

Mot kommitténs förslag, varom något yttrande från karolinska institutets

sida icke föreligger, har jag intet att erinra. Ifrågavarande lärarbefattning

fyller ett konstant behov, och jag finner intet skäl, varför arvodet fortfarande

skall utgå å extra stat. Förhållandena äro här helt annorlunda än i

avseende å undervisningen i medicin och kirurgi. Jag föreslår därför, att

arvodet å 4,500 kronor till en biträdande lärare i oftalmiatrik uppföres å

institutets ordinarie stat.

Vid såväl karolinska institutet som Lunds medicinska fakultet fortgår

undervisningen i obstetrik och gynekologi under hela året; på grund härav

har uppstått behov av biträdande lärare, vilka övertaga denna undervisning

under de tider, då de ordinarie lärarna, vederbörande professorer, äro fria

från undervisning.

Jag vill först redogöra för förhållandena vid karolinska institutet.

Till upprätthållande av den karolinska mediko-kirurgiska institutet åliggande

undervisningen och sjukvården vid vissa obstetriska och gynekologiska

kliniker under den tid av året, då de ordinarie lärarna vid institutet

icke ombesörja nämnda undervisning och sjukvård, anvisade riksdagen på

extra stat för år 1904 ett anslag av 1,500 kronor. Anslag till samma belopp

anvisades därefter årligen till ingången av budgetåret 1923—1924. På grund

av vissa förändringar beträffande undervisningen i obstetrik och gynekologi,

därvid de båda professorerna i ämnet påtagit sig en avsevärd förlängd undervisningstid

och därigenom även större krav kommo att ställas på de biträdande

lärarna, blev anslaget från och med sistnämnda budgetår höjt till

2,500 kronor. Tillfällig löneförbättring utgår icke å detta anslag, men väl

dvrtidstillägg.

Löneregleringskommittén håller före, att de biträdande lärare, om vilka

här är fråga, i själva verket äro professorsvikarier. Deras arvoden anser

kommittén därför ej böra fastställas till visst årligt belopp, utan bestämmas

i enlighet med de för vikariatsarvoden stadgade grunder. Då behovet av

ifrågavarande arvoden torde vara konstant, bör enligt kommitténs mening

anslag för ändamålet beredas å ordinarie stat. Kommittén har därför å

förslaget till arvodesförteckning för karolinska institutet uppfört ett belopp

å 7,500 kronor under rubrik: arvoden åt biträdande lärare i kliniska ämnen.

Häri inbegriper kommittén även den av kommittén föreslagna ersättningen

till biträdande lärare i medicin och kirurgi vid institutet.

Karolinska institutets lärarkollegium har nu hemställt om en höjning av

opaginerad Kontrollera mot PDF

14!)

Kuncjl. Moj.ts proposition Nr lir>.

ifrågavarande anslag till 4,000 kronor för budgetåret 1925—1926. Till stöd

härför har lärarkollegiet anfört följande:

Genom brev av den 7 maj 1920 har undervisningen av kanslern så anordnats,

att värjo år givas tre översiktliga kurser i obstetrik, omfattande var

och en 24 föreläsningar, och 3 uti gynekologi, omfattande 18 föreläsningar,

och hava dessa kurser varit så förlagda, att varje studerande under den

föreskrivna fyramånaderstjänstgöringen å de obstetrisk-gynekologiska klinikerna

fått deltaga uti en kurs av vardera ämnet. Därjämte hava de studerande,

fördelade i två lika stora grupper, en för var och eu av de bägge

professorerna, bevistat kliniska demonstrationer å den obstetriska kliniken

eu timme varannan dag och å vederbörande professors gynekologiska klinik

eller poliklinik två timmar varannan dag, alltså sammanlagt nio timmar i

veckan. Då erfarenheten visat denna senare del av undervisningen vara

onödigt omfattande, har lärarkollegiet i skrivelse av denna dag anhållit om

minskning av dessa kliniska demonstrationer till sex timmar i veckan.

Av denna undervisning har var professor givit 2 kurser, vilka bevistats

av samtliga å klinikerna tjänstgörande, och därjämte skött demonstrationerna

under 9 månader för den grupp av studerande, som tilldelats honom. De

två biträdande lärarna hava uppehållit dessa senare under 3 månader var

och dessutom givit två kurser. Detta har hittills för var och en av dem

betytt en undervisningsbörda av 9 demonstrationer per vecka eller 4 X 9 = 36

per månad eller alltså 3 X 36 = 108 under de tre månader professorerna

äro fria från undervisning, vartill kommit de två kurserna på respektive 24

och 18 timmar. För uppehållandet av hela denna undervisning har till

karolinska institutets förfogande stått ett anslag av blott 2,500 kronor. Endast

på grund av att för närvarande en docent i obstetrik och gynekologi

haft docentstipendium och för detta fått sig ålagt bland annat de 2 föreläsningskurserna

och på grund av offervillighet från de tillförordnade lärarnas

sida har det varit möjligt att under professorernas ledighet uppehålla undervisningen

i hela dess omfång. Det ifrågavarande docentstipendiet skall

emellertid anslås till ny ansökan hösten 1925 och avsikten med docentstipendierna

är icke att med dem upprätthålla viss del av den ordinarie undervisningen

och dessutom kan och bör ett ämne icke för längre tid få lägga

beslag på ett av de 5 docentstipendierna. Lärarkollegiet ser sig därför nödsakat

att begära höjning av det anslag, som nu utgår till undervisningens

uppehållande i obstetrik och gynekologi, på det att denna måtte kunna upprätthållas

i full omfattning, även under professorernas ledighet. Detta är

nämligen av största vikt, särskilt under nu rådande tider av stark tillströmning

till läkarstudierna och därav förorsakad tidsödande väntan på tillträde

till klinikerna. Genom den planmässiga, i kursform givna undervisning,

som å de obstetrisk-gynekologiska klinikerna*nu meddelas, bar studietiden

för dessa ämnen avsevärt förkortats. Det hör numera till undantagen, att

de studerande ej avlägga tentamen omedelbart vid fyramånaders-tjänstgöringens

slut, och det vore mycket beklagligt, om uti detta goda förhållande

en ändring till det sämre skulle inträda av brist på lärarkrafter.

Den undervisning, som skulle tillkomma var och eu av de två biträdande

lärarna i obstetrik och gynekologi, skulle — under förutsättning av att vår

nyss omnämnda begäran om viss nedsättning i undervisningstiden vinner

kanslerns gillande — bliva 6 kliniska demonstrationer i veckan, alltså 24 i

månaden och 72 under eu tremånadersperiod. Därjämte skulle den ene få

s. 150 Kontrollera mot PDF

150

Departe
mentschefen.

Lunds

universitet.

Kungl. Maj ds proposition Nr 115.

eu föreläsningskurs av 24, den andre av 18 timmar, vadan hela undervisningen

skulle bliva för den ene 96 och för den andre 90 timmar.

De biträdande lärarna i kirurgi skulle enligt nu fastställd undervisningsplan

erhålla var 162 timmars undervisningsskyldighet. För var och en av

dem begär lärarkollegiet ett arvode av 3,375 kronor. För här ifrågavarande

lärare skulle i överensstämmelse därmed krävas 1,987 kronor eller i avrundat

tal 2,000 kronor åt var.

I överensstämmelse med lärarkollegiets förslag hemställer t. f. kanslern i

skrivelse den 11 augusti 1924 om proposition i ämnet till 1925 års riksdag.

Ersättningen åt biträdande lärare i obstetrik och gynekologi, synes mig icke

kunna beräknas efter lägre grunder än ersättningen åt motsvarande lärare

i medicin och kirurgi vid institutet. Jag har med hänsyn till den sänkning

av dyrtid stilläggen, som är förbunden med den nya löneregleringen, ifråga

om sistnämnde biträdande lärare räknat med en ersättning av 4,000 kronor

för 162 timmar under 9 månader. Med samma beräkningsgrund och med

utgångspunkt från de av lärarkollegiet angivna siffrorna — 72 kliniska demonstrationer

under 3 månader samt en föreläsningskurs å 24, resp. 18

timmar — tillstyrker jag såsom ersättning åt biträdande lärare i obstetrik

och gynekologi 4,600 kronor. Då här uppenbarligen är fråga om ett konstant

behov och den provisoriska försöksanordning, som äger rum i avseende

å undervisningen i medicin och kirurgi, ej kan motivera ett bibehållande

av nu ifrågavarande arvoden å extra stat, vill jag tillstyrka, att ett

belopp av angivna storlek, 4,600 kronor, uppföres å institutets ordinarie

stat under rubrik: biträdande lärare i obstetrik och gynekologi.

Även vid fakulteten i Lund har sedan flera år tjänstgöring i obstetrik och

gynekologi varit anordnad under sommarmånaderna. Detta möjliggjordes

till en början därigenom, att tillgång fanns till docent i ämnet, vilken genom

uppehållande av undervisningen under dessa månader fullgjorde sin

undervisningsskyldighet som docentstipentiat. Då denna anordning ej var att

i längden påräkna, begärdes och beviljades av 1923 års riksdag ett extra anslag

för budgetåret 1923—1924 av 1,500 kronor till upprätthållande under

månaderna juni—augusti av undervisningen vid obstetrisk-gynekologiska kliniken.

Anslag till samma belopp beviljades även för följande budgetår, och förslag

föreligger om dess fortsatta utgående jämväl för budgetåret 1925—1926.

Dyrtidstillägg utgår å detta anslag men ej tillfällig löneförbättring.

Enär ifrågavarande anslag tillkom efter det löneregleringskommitténs betänkande

avgivits, har detsamma icke kunnat av kommittén upptagas till

behandling.

Med hänsyn till den med löneregleringen förenade sänkningen av dyrtidstillägget

bör ifrågavarande arvodesbelopp undergå därav betingad höjning.

Jag vill föreslå, att detsamma sättes till 1,800 kronor och i likhet

med vad som förordats i motsvarande hänseende vid karolinska institutet

s. 151 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts proposition Nr 115. 151

uppföres å ordinarie stat under rubrik: biträdande lärare i obstetrik och

gynekologi.

Med hänsyn till behovet av en biträdande lärare och läkare i ortopedi vid

lasarettet i Lund inrättades från och med år 1915 en befattning som föreståndare

för den ortopediska polikliniken därstädes. Denne poliklinikföreståndare

hade till skyldighet att hålla poliklinisk mottagning för ortopediska

fall minst tre dagar i veckan samt därvid lämna de medicine kandidater,

som anmälde sig, undervisning och praktisk handledning i ortopediska undersökningsmetoder

och i ortopedisk behandling, särskilt i anläggande av enklare

gipsförband; han skulle ock vara skyldig att biträda i behandlingen

av sådana på kliniken intagna fall, som krävde specialortopedisk vård, och

därvid tillhandagå klinikernas underläkare och amanuenser med undervisning

och praktisk handledning i speciell ortopedisk förbandsteknik. Då en

dylik poliklinikföreståndare givetvis har att tjäna den speciella sjukvårdens

behov i lika hög grad som den kirurgiska undervisningen, ansågs lämpligast,

att hans arvode utgick med lika stort belopp från lasarettet, det vill

säga landstinget, som från universitetet. I enlighet med Kungl. Maj ds därom

framställda förslag beviljade riksdagen år 1914 såsom bidrag till arvode

åt en sådan poliklinikföreståndare på extra stat för år 1915 ett anslag av

1,500 kronor, under förutsättning att Malmöhus läns landsting bidrog till

avlöningen åt föreståndaren med minst lika stort belopp samt att fullt

lämplig person för undervisningens meddelande fanns att tillgå. Under

enahanda förutsättningar utgick för vart och ett av åren 1916—1919 anslag

med samma belopp som bidrag till avlöning av ifrågavarande befattningshavare.

Vid den omorganisation av den medicinska undervisningen i Lund, som

genom medverkan av 1919 års riksdag kom till stånd, fick poliklinikföreståndaren

väsentligt utökade åligganden. Han blev föreståndare jämväl för

den ortopediska kliniken och skulle där hålla kliniska föreläsningar med

demonstrationer. Med hänsyn härtill höjdes hans arvode från sammanlagt

3,000 kronor till 7,000 kronor. Då det ökade arbetet väsentligen betingades

av undervisningens och ej så mycket av sjukvårdens krav, vidtogs den fördelningen

av nämnda arvode, att 4,000 kronor skulle utgå av statsmedel

och 3,000 kronor av landstingets medel. Från och med år 1920 har riksdagen

årligen på extra stat beviljat ett anslag av 4,000 kronor till arvode

åt ifrågavarande klinik- och poliklinikföreståndare, under förutsättning dels

att landstinget tillskjuter 3,000 kronor, så att arvodet sammanlagt uppgår

till 7,000 kronor, dels ock att fullt lämplig person för undervisningens meddelande

finnes att tillgå. Framställning i enahanda syfte föreligger även

ifråga om budgetåret 1925—1926. A ifrågavarande av statsmedel utgående

arvode utgår ej tillfällig löneförbättring men väl dyrtidstillägg.

Löneregleringskommitténs förslag innebär, att arvodesbidraget å 4,000

Lärare i ortopedi

vid

Lunds universitet

och

vid karolinska

institutet.

Lunds

universitet.

s. 152 Kontrollera mot PDF

152

Kungl. Maj-.ts proposition Nr 115.

Karolinska

institutet.

kronor skulle höjas till 4,800 kronor. Förslaget härutinnan har lämnats utan

erinran av vederbörande akademiska myndigheter.

I avseende å det föreslagna beloppet har jag intet att invända. Då här

uppenbarligen ett konstant undervisningsbehov föreligger, synes mig ingen

anledning finnas att bibehålla arvodet å extra stat. Jag vill föreslå, att

detsamma uppföres å ordinarie stat under rubrik: biträdande lärare i ortopedi,

tillika föreståndare för den ortopediska kliniken och polikliniken vid

Malmöhus läns sjukvårdsinrättningar i Lund. I en därvid fogad anmärkning

bör angivas, att arvodet utgår under förutsättning, att Malmöhus läns

landsting tillskjuter ett belopp av minst 3,000 kronor. Det synes nämligen

böra stå landstinget öppet att i den mån så befinnes önskligt öka det från

landstinget utgående bidraget. Den andra nu förefintliga förutsättningen

om tillgången till lämplig person för undervisningens meddelande synes mig

såsom självfallen ej behöva angivas.

Genom den Ekmanska donationen av år 1912 säkerställdes förmedelst

upprättande av en professur i ortopedi vid karolinska institutet utbildningen

i detta ämne. För undervisningens tillgodoseende har vidare mellan karolinska

institutet och styrelsen för föreningen för bistånd åt lyfta och vanföra

i Stockholm träffats överenskommelse angående klinisk och poliklinisk

undervisning i ortopedi vid vanföranstalten i Stockholm. Enligt de grunder,

på vilka denna överenskommelse vilar, skulle behovet av biträdande lärarkraft

för undervisningen i ortopedi tillsvidare på så sätt tillgodoses, att

undervisning meddelas av en vid vanföranstaltens sjukvårdsavdelning och

poliklinik av anstaltens styrelse anställd andre läkare, vilken härför äger att

av karolinska institutet uppbära skäligt arvode; härvid förutsattes likväl,

att nämnda läkarbefattning tillsättes under sådana former, att läkarens ifråga

kompetens att meddela berörda undervisning blir på tillfredsställande sätt

fastställd.

Beträffande härav föranledda kostnader må erinras, att riksdagen efter

framställning av Kungl. Maj:t på extra stat för år 1921 anvisade ett anslag

å 8,200 kronor till klinisk och poliklinisk undervisning i ortopedi vid vanföranstalten.

Anslag till samma belopp har sedermera årligen av riksdagen

anvisats till ifrågavarande ändamål, och förslag om anslagets fortsatta

utgående för budgetåret 1925—1926 föreligger jämväl. Enligt av Kungl.

Maj:t meddelade föreskrifter utgå av detta anslag 2,000 kronor till en andre

läkare och 1,000 kronor till annan undervisning i ortopedi, som enligt

vederbörligen fastställd undervisningsplan befinnes önskvärd och kan anordnas.

A båda dessa arvoden utgår dyrtidstillägg men ej tillfällig löneförbättring.

Ifrågavarande ersättningar hava icke blivit av löneregleringskommittén

berörda.

Med hänsyn till den sänkning av dyrtidstilläggen, som är förenad med

s. 153 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 115.

153

ifrågavarande lönereglering för samtliga vid karolinska institutet anställda

lärare, synes mig eu jämkning av nämnda ersättningsbelopp erforderlig.

Jag vill tillstyrka den anordningen, att sammanlagda ersättningarna å 3,000

kronor höjas till 3,000 kronor och att desamma utbrytas ur ovannämnda

extra anslag samt under särskild rubrik: biträdande lärare i ortopedi utgå

från extra anslagsmedel. Fördelningen av den föreslagna summan å 3,000

kronor torde av Kungl. Maj:t vidtagas på så sätt, att 2,400 kronor utgå

till den andre läkaren och 1,200 kronor till annan undervisning.

Till frågan om övriga poster, som ingå i det nuvarande anslaget å 8,200

kronor, återkommer jag i det följande.

Undervisningen i otiatri, rhinologi och laryngologi meddelades till eu början

allenast vid karolinska institutet. Efter det en särskild poliklinik för

öron-, näs- och halssjukdomar inrättats vid serafimerlasarettet, beviljades av

1901 års riksdag på ordinarie stat ett anslag av 3,000 kronor för undervisning

i ämnet. Anslaget utgick till en särskild lärare, som meddelade

poliklinisk undervisning i särskilda kurser. Ifrågavarande anslag höjdes

sedermera för att bereda arvode till en amanuens till 4,500 kronor och är

med detta belopp under titel: undervisning i otiatri, rhinologi och laryngologi

uppfört å institutets ordinarie stat. Enligt nu gällande bestämmelser

(kungl. brev den 3 mars 1916) skall den biträdande läraren under överinseende

av professorn i ämnet förestå sjukvården och verksamheten vid oronpolikliniken

å Serafimerlasarettet och handleda de studerande vid assistenttjänstgöringen

därstädes, i undervisningen biträda vid demonstration av fallen

samt under ena halvåret giva en kurs i ämnet.

A det nu utgående arvodet av 3,000 kronor till eu biträdande lärare utgår

dyrtidstillägg men ej tillfällig löneförbättring. Löneregleringskommittén

föreslår, att arvodet bestämmes till 3,600 kronor.

I sitt över kommittéförslaget avgivna yttrande förklarar sig institutets

lärarkollegium finna fulla skäl föreligga för att denne lärare erhåller samma

avlöning som kommittén föreslagit för biträdande läraren i oftalmiatrik

eller alltså 4,500 kronor.

Den omständigheten, att tillfällig löneförbättring icke utgått å ifrågavarande

arvode, har föranlett kommittén att föreslå ett arvodesbelopp, som

synes mig för lågt i förhållande till vad kommittén föreslår för motsvarande

lärare vid universiteten. För den biträdande läraren i otiatri i Uppsala

förordar jag i det följande ett arvode av 5,400 kronor. Likställd med

denne i avlöningshänseende har den biträdande läraren i samma ämne vid

karolinska institutet ansetts böra vara. (Jfr statsverkspropositionen till 1917

års riksdag, bilagan åttonde huvudtiteln, sid. 191 ff). Jag anser ej en dylik

likställighet vara ett oeftergivligt krav men finner å andra sidan kommitténs

förslag vara alltför knappt tillmätt. Jag vill lika med institutets lärarkollegium

förorda, att nu ifrågavarande arvode bestämmes till 4,500 kronor. Detsamma

bör under rubrik: biträdande lärare i öron-, näs- och halssjukdomar

Biträdande

lärare i öron-,

näs- och lialssjukdomar

vid

universiteten

i Uppsala och

Lund samt

karolinska

institutet.

Karolinska

institutet.

s. 154 Kontrollera mot PDF

154

Kungl. Maj-.ts proposition Nr 115.

Lunds

universitet.

uppföras å institutets ordinarie stat. Till det amanuensarvode, som nu utgår

ur ovanberörda ordinarie anslag, återkommer jag i det följande.

Undervisning i otiatri kom att meddelas även i Lund, sedan en poliklinik

för öron-, näs- och halssjukdomar blivit anordnad vid lasarettet därstädes.

Såsom bidrag till arvode åt en föreståndare vid nämnda poliklinik

anvisade riksdagen på extra stat för år 1914 1,000 kronor under förutsättning,

bland annat, att Malmöhus läns landsting bidrog till föreståndarens

avlöning med minst lika stort belopp. Ifrågavarande poliklinikföreståndare

ägde att hålla poliklinisk mottagning vissa dagar i veckan och där meddela

undervisning och praktisk handledning för de medicine kandidater, som önskade

begagna sig därav, samt därjämte att såsom konsulterad deltaga i

undersökning och behandling av de på klinikerna intagna sjuka, som hörde

inom hans specialområde. Han hade alltså till en början ingen ordnad

obligatorisk undervisning och ingen klinisk sjukavdelning att ansvara för.

Då på grund av ökat antal kursdeltagare i ämnet vid karolinska institutets

klinik och poliklinik det befanns nödvändigt att låta fakulteterna i Uppsala

och Lund övertaga en del av den obligatoriska undervisningen i otiatri,

rhinologi och laryngologi, gjordes till 1917 års riksdag framställning om

ökad ersättning åt ifrågavarande lärare i Lund. Han skulle ej blott vara

föreståndare för polikliniken med ökat arbete såsom sådan, utan även som

föreståndare sköta en klinisk avdelning vid lasarettet; såväl vid polikliniken

som vid kliniken skulle han meddela undervisning. Kungl. Maj:t föreslog

riksdagen att såsom bidrag till avlöningen anvisa 3,000 kronor, under förutsättning

att landstinget bidroge med lika stort belopp. Riksdagen, som

påpekade, att förslaget innebar en tredubbling av det tidigare anslagsbeloppet,

ansåg, att arvodet till nu ifrågavarande befattningshavare, vilken jämte

sin lärartjänst även skulle upprätthålla befattningen som klinikföreståndare,

lämpligen borde sättas 1,000 kronor högre än arvodet till motsvarande lärare

i Uppsala, eller till 4,000 kronor, av vilka staten skulle bidraga med 2,000

kronor och landstinget med 2,000 kronor. Under förutsättning av motsvarande

bidrag från landstinget har riksdagen alltsedan år 1917 till ifrågavarande

ändamål årligen anvisat 2,000 kronor. Förslag av enahanda innebörd

föreligger även beträffande budgetåret 1925—1926. A sagda arvode

utgår av statsmedel tillfällig löneförbättring med 500 kronor samt dyrtidstiHägg.

Löneregleringskommittén anser, att föreståndarens arvode — för att dess

nuvarande förhållande till arvodet åt röntgenlaboratoriets föreståndare i

stort sett skall bibehållas — bör höjas till sammanlagt 5,400 kronor, varav

hälften bör utgå å universitetets stat och hälften bestridas av landstingets

medel.

I sitt yttrande över kommittéförslaget framhåller medicinska fakulteten i

Lund, att enligt dess mening de av kommittén föreslagna löneförmånerna

s. 155 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 115.

155

vore att anse såsom bestämt för låga. Fakulteten anser, att de böra fastställas

till samma belopp (6,600 kronor), som föreslagits för föreståndaren

för röntgenavdelningen vid lasarettet i Lund. Fakulteten hänvisar vidare

till sina upprepade gånger gjorda framställningar om en av det ökade arbetet

motiverad höjning av arvodet i fråga.

Sådana som förhållandena numera utvecklat sig, i det att Uppsalafakulteten

nu förfogar över en ny och modernt inrättad öronklinik, synes mig

den förut tillämpade normen att klinikföreståndaren i Lund skall åtnjuta arvode,

som med 1,000 kronor överstiger vad som tillkommer motsvarande

befattningshavare i Uppsala, icke längre kunna skäligen uppehållas. Jag

anser, att den förres, arvode bör bedömas fullt fristående, och har i sådant

fall intet att erinra mot kommitténs förslag, eller alltså att ersättningen till

den biträdande läraren i otiatri i Lund beräknas till 5,400 kronor. Hälften

därav eller 2,700 kronor bör i enlighet med nu tillämpad fördelningsgrund

utgå å universitetets stat och den andra hälften bestridas av landstingets

medel. Då här vidare ett konstant undervisningsbehov föreligger, anser jag,

att det av statsmedel utgående arvodesbidraget, 2,700 kronor, bör uppföras

å universitetets ordinarie stat under rubrik: biträdande lärare i öron-, näsoch

halssjukdomar, tillika föreståndare för kliniken och polikliniken för

öron-, näs-, och halssjukdomar vid Malmöhus läns sjukvårdsinrättningar i

Lund, varjämte i en härvid fogad anmärkning bör angivas, att arvodet utgår

under förutsättning, att Malmöhus läns landsting till avlöningen bidrager

med minst lika stort belopp.

Jag erinrade nyss, att det ökade antalet kursdeltagare i otiatri, rhinologi

och laryngologi vid karolinska institutets klinik och poliklinik gjorde det

nödvändigt för fakulteterna i universitetsstäderna att övertaga en del av den

obligatoriska undervisningen i detta ämne. För medicinska fakultetens i

Uppsala vidkommande föranleddes härav krav på en biträdande lärare i

sagda ämne. Vid 1917 års riksdag framlade Kungl. Maj:t förslag om anvisande

av ett extra anslag av 3,000 kronor såsom arvode åt en dylik lärare.

Arvodet beräknades till samma belopp, som då utgick till den biträdande läraren

i samma ämne vid karolinska institutet. Riksdagen biföll förslaget,

och har anslag till nämnda belopp alltsedan dess årligen utgått å extra stat

för ifrågavarande ändamål. Å arvodet utgår dyrtidstillägg ävensom tillfällig

löneförbättring med 750 kronor.

I och med att det akademiska sjukhusets ombyggnad närmat sig sin fullbordan,

därvid väl ordnade lokaler erbjudas den otiatriska kliniken och polikliniken,

ävensom med hänsyn till önskvärdheten att vid universitetet fästa

en framstående vetenskapsman har fakulteten upprepade gånger de sista

åren hemställt, att den biträdande lärarbefattningen måtte få förvandlas till

en ordinarie professur i ämnet. Förslagen härom hava emellertid ännu ej

lett till någon Kungl. Maj:ts åtgärd. I samband med äskanden, avsedda att

Uppsala

universitet.

s. 156 Kontrollera mot PDF

156

Kungl. Maj:ts proposition Nr 115.

Biträdande

lärare vid

patologiskanatomiska

institutionen

vid Lunds

universitet.

föreläggas 1925 års riksdag, har t. f. kanslern på fakultetens förnyade framställning

avlåtit skrivelse i enahanda syfte.

Löneregleringskommittén föreslår, att arvodet till den biträdande läraren

i öron-, näs- och halssjukdomar bestämmes till 4,500 kronor.

I sitt över kommittéförslaget avgivna yttrande hemställer medicinska fakulteten,

att arvodet i fråga ej måtte sättas lägre än docentstipendium. Fakulteten

anför:

Den biträdande läraren i öron-, näs- och halssjukdomar intager så till vida

en mera självständig ställning än fakultetens övriga biträdande lärare, att

han redan för närvarande under de nu rådande provisoriska klinikförhållandena

är chefläkare på sin sjukavdelning och ende respresentant för ett

viktigt läroområde och att denna hans ställning blir än ansvarsfullare, sedan

det nya akademiska sjukhuset, som blir utrustat även med en självständig

öronklinik, blivit färdigt. Fakulteten anser det därför nödvändigt, att hans

avlöning för närvarande icke sättes lägre än ett docentstipendium. I anseende

till ämnets självständiga ställning och dess vikt i nutida läkarutbildning

må det emellertid anses som ett önskemål, att platsen, så snart förhållandena

kunna så medgiva, må bliva omvandlad till en professur.

Det större akademiska konsistoriet föreslår likaledes, att den biträdande

lärarens arvode sättes till samma belopp som docentstipendium.

Fakultetens krav på en förbättrad ställning för representanten för ifrågavarande

betydelsefulla medicinska disciplin synes mig värt allt beaktande.

Sängantalet vid den nya öronkliniken i Uppsala utgör omkring 30 eller något

mer än vad fallet är vid öronkliniken i Lund, där motsvarande antal

är 23. Ej minst i betraktande härav synes mig en sådan skillnad mellan

de båda klinikföreståndarnas arvoden, som kommittéförslaget innebär, icke

kunna försvaras, utan synes mig en jämkning till förmån för klinikföreståndaren

i Uppsala fullt befogad. Jag vill tillstyrka, att arvodet till denne

bestämmes till samma belopp, som jag ovan förordat för klinikföreståndaren

i Lund, eller alltså 5,400 kronor. Behovet av lärarkraft i ämnet är konstant,

och jag vill tillstyrka arvodets uppförande å ordinarie stat.

Med hänsyn till det trängande behovet av ökade arbetskrafter vid patologisk-anatomiska

institutionen i Lund, närmast för att undervisningen i

obduktionsteknik och diagnostik skulle kunna vederbörligen utnyttja det till

buds stående materialet, inrättades genom beslut av 1917 års riksdag en

biträdande lärarbefattning vid sagda institution. I betraktande av den då

aktuella frågan om rättsmedicinalväsendets omorganisation ansågs avlöningen

böra tillsvidare utgå å extra stat, och blev arvodet, i likhet med vad. då

utgick till ett flertal biträdande lärare vid de medicinska fakulteterna, bestämt

till 3,000 kronor. Alltsedan dess har riksdagen för ändamålet årligen anvisat

extra anslag till nämnda belopp. Förslag härom föreligger även i avseende

å budgetåret 1925—1926. Å nämnda arvode utgår, förutom dyrtidstillägg,

tillfällig löneförbättring med 750 kronor.

s. 157 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition Nr 115. 157

Lönereglering,skommittén löreslår, att den biträdande lärarens arvode bostämmes

till 4,500 kronor.

Detta förslag har av de akademiska myndigheterna lämnats utan erinran.

För egen del tillstyrker jag ett arvode av 4,500 kronor. Behovet av ifrågavarande

lärarbefattning, vars uppförande å ordinarie stat ursprungligen av

fakulteten begärts, är uppenbarligen av konstant natur, och jag finner ingen

anledning, varför icke numera arvodet bör kunna med angivna belopp ingå

i universitetets ordinarie stat. Mitt förslag går ock ut på eu dylik anordning.

Sedan fråga uppkommit om anslag för möjliggörande av ett tidsenligt

ordnande av röntgenarbetena vid serafimerlasarettet, föreslog Kungl. Maj:t

1907 års riksdag att för karolinska institutet på extra stat för år 1908 bevilja

dels till arvode åt en föreståndare för röntgeninstitutet å serafimerlasarettet

3,000 kronor, dels ock till avlöning åt erforderligt biträde åt föreståndaren

och till underhåll av röntgeninstrumentariet 2,000 kronor, eller

tillhopa 5,000 kronor. Denna framställning bifölls av riksdagen, varefter

Kungl. Maj:t föreskrev, att av nämnda anslagsdel å 2,000 kronor ett belopp

av 1,000 kronor skulle utgöra arvode åt eu amanuens vid röntgeninstitutet

och 1,000 kronor användas såsom bidrag till underhåll av röntgeninstrumentariet.

För vart och ett av åren 1909—1912 anvisade riksdagen för omförmälda

ändamål samma belopp eller 5,000 kronor. För år 1913 höjdes anslaget

till 5,500 kronor, betingat av den samma år vidtagna löneregleringen

för amanuenserna, varvid arvodet till nu ifrågavarande amanuens höjdes från

1,000 kronor till 1,500 kronor.

Vid 1913 års riksdag förelåg förslag om ytterligare höjning av ifrågavarande

anslag. Med hänsyn till röntgenarbetenas alltmer vidgade betydelse

för sjukvården och det därav föranledda ökade arbetet å serafimerlasarettets

röntgeninstitut föreslog Kungl. Maj:t riksdagen att på extra stat för år 1914

bevilja dels till arvoden åt en föreståndare vid röntgeninstitutet 5,000 kronor,

åt en biträdande läkare därstädes 3,000 kronor samt åt en amanuens därstädes

1,500 kronor, dels ock till materiell in. m. 3,000 kronor, således tillhopa

12,500 kronor. Vid bestämmande av föreståndarens arvode hade till

förebild tagits då utgående avlöningar till laboratorerna vid karolinska institutet;

arvodet ansågs böra ligga mellan de belopp, som då utgingo till

institutets två kategorier av laboratorer, det vill säga mellan 4,000 kronor

och 5,600 kronor. Vid beräknandet av arvodet åt den biträdande läkaren

erinrades till jämförelse om då utgående ersättning till underläkaren vid

obstetriska kliniken å allmänna bambördshuset, 2,500 kronor jämte fri bostad.

Ifrågavarande framställning blev av riksdagen bifallen. Efter det en

personlig professur i medicinsk radiologi blivit vid karolinska institutet upprättad,

upphörde behovet av särskilt arvode till en föreståndare för serafimerlasarettets

röntgeninstitut, under det arvodet till den biträdande läkaren

alltjämt blivit till senast angivna belopp å 3,000 kronor årligen av riksdagen

Föreståndare

för och lärare

vid röntgeninstitut

vid

universiteten

i Uppsala och

Lund samt

karolinska

institutet.

Karolinska

institutet.

s. 158 Kontrollera mot PDF

Departe
mentschefen.

Lunds

universitet.

158 Kungl. Maj:ts proposition Nr 115.

å extra stat anvisat. Förslag härom föreligger även för budgetåret 1925—

1926. Å arvodet utgår dyrtidstillägg ävensom tillfällig löneförbättring med

750 kronor.

Den biträdande läkaren, vilken skall förordnas av kanslern, äger att gå

föreståndaren för röntgeninstitutet till hända vid skötseln av institutet samt

vid undervisningen. Under den tid föreståndaren är berättigad till ledighet,

är den biträdande läkaren skyldig att i hans ställe utan särskild ersättning

förestå röntgeninstitutet.

Löneregleringskommittén föreslår, att den biträdande läkarens arvode bestämmes

till 4,500 kronor.

Vid kommittéförslagets behandling inom karolinska institutets lärarkollegium

gjordes en viss meningsskiljaktighet gällande, i det professorn I. Holmgren

ansåg, att den biträdande läkaren borde i avlöningshänseende likställas

med de högst avlönade kliniska amanuenserna, det vill säga enbgt kommitténs

förslag 3,600 kronor. På hemställan av professorn G. Forssell beslöt

emellertid lärarkollegiet biträda kommitténs förslag om ett arvode av 4,500

kronor åt ifrågavarande befattningshavare.

Den biträdande läkaren vid serafimerlasarettets röntgeninstitut intager eu

fullt självständig ställning, i det att han alternerande med föreståndaren varannan

dag utför de för kliniken behövliga röntgenundersökningarna och

självständigt ställer diagnos på det av honom undersökta klientelet. Därjämte

övervakar och leder han i stor utsträckning de vid röntgeninstitutet

utförda behandlingarna. Samtidigt med professorns tre gånger om året återkommande

undervisningskurser i röntgendiagnostik giver den biträdande läkaren

under en månad varannan dag en undervisningskurs i röntgendiagnostikens

teknik. Jag anser goda skäl föreligga, att ifrågavarande befattningshavare

varder liksom hittills i lönehänseende likställd med exempelvis

biträdande lärare i medicin i Uppsala och biträdande läraren i oftalmiatrik

vid karolinska institutet, varför jag alltså tillstyrker det för honom av

kommittén föreslagna arvodet å 4,500 kronor. Med hänsyn till det numera

ådagalagda konstanta behovet av en dylik tjänstinnehavare finner jag arvodet

böra uppföras å institutets ordinarie stat.

I avseende å ledningen av det vid lasarettet i Lund inrättade röntgenlaboratoriet

må erinras, att riksdagen på förslag av Kungl. Maj:t anvisade på

extra stat för år 1911 såsom bidrag till arvode åt en assistent vid nämnda

laboratorium ett anslag av 1,500 kronor. Härvid förutsattes, att ersättning

till samma belopp bereddes vederbörande av landstingets medel. I fråga om

det sammanlagda arvodets sättande till 3,000 kronor synes hänsyn hava

tagits till den dåvarande avlöningen för en föreståndare för serafimerlasarettets

röntgeninstitut. För ifrågavarande ändamål anvisade riksdagen vidare

s. 159 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition Nr 115. 159

på extra stat för vart och ett av åren 1912—1917 anslag med samma belopp,

1,500 kronor.

Med hänsyn till lasarettets sedermera skedda betydande utvidgning och

det därav föranledda ökade arbetet och ansvaret uppkom fråga om höjd

ersättning till ifrågavarande befattningshavare. Vid 1917 års riksdag föreslog

Kungl. Maj:t, att till en föreståndare för röntgenlaboratoriet och en därstädes

anordnad radiologisk sjukavdolning måtte beviljas ett extra anslag av

3,000 kronor, under villkor att Malmöhus läns landsting med lika stort belopp

bidroge till föreståndarens avlöning. Riksdagen ansåge sig emellertid

icke kunna medgiva en så avsevärd ökning som den föreslagna. Under erinran,

att föreståndaren för karolinska institutets röntgeninstitut före inrättandet

av den personliga professuren i radiologi därstädes åtnjöt ett arvode

av 5,000 kronor, ansåg riksdagen, att jämväl arvodet för ifrågavarande befattning

kunde sättas till detta belopp; till följd varav statens bidrag skullo

utgöra 2,500 kronor. Till senast angivna belopp har också riksdagen alltsedan

dess årligen anvisat anslag å extra stat, under enahanda förutsättning

som förut, nämligen om motsvarande bidrag från landstingets medel. Förslag

härom föreligger även i avseende å budgetåret 1925—1926. Å nämnda av

statsmedel utgående arvodesbidrag utgår, förutom dyrtidstillägg, tillfällig löneförbättring

med 625 kronor.

Ett förhållande, motsvarande det i Lund, äger rum även i fråga om avlöningen

för föreståndaren för röntgenavdelningen vid akademiska sjukhuset

i Uppsala. Såsom bidrag till arvode åt en assistent vid denna avdelning

utgick länge ett extra anslag. Detta anslag utgjorde för vart och ett av

åren 1908—1910 500 kronor och för vart och ett av åren 1911—1920 1,500

kronor. Vid det höjda anslaget hade fästs det villkoret, att för assistentens

avlöning ett lika stort belopp utgick från akademiska sjukhusets stat. Vid

1920 års riksdag framlade Kungl. Maj:t förslag om ökad ersättning åt denne

befattningshavare, vilken samtidigt skulle liksom i Lund benämnas föreståndare.

I likhet med vad förhållandet var i Lund föreslogs, att arvodet

till denne föreståndare skulle bestämmas till 5,000 kronor, varav 2,500 kronor

skulle utgå av statsmedel och 2,500 kronor å akademiska sjukhusets stat.

Det av Kungl. Maj:t äskade statsbidraget beviljades av riksdagen på extra

stat, och har alltsedan dess riksdagen årligen anvisat extra anslag till samma

belopp för ifrågavarande ändamål. Förslag härom från vederbörande föreligger

även i avseende å budgetåret 1925-M926. Å ifrågavarande arvodesbidrag

utgår väl dyrtidstillägg, men icke — i motsats till vad fallet är med

motsvarande arvode i Lund — tillfällig löneförbättring.

Löneregleringskommittén föreslår, att de båda föreståndarnas avlöning

sättes till 6,600 kronor. Visserligen skulle den jämförelse med laboratorerna,

som tidigare uppdragits (se sid. 157), närmast leda till ett arvode på omkring

Uppsala

universitet.

Löne
reglerings
kommittén.

s. 160 Kontrollera mot PDF

160

Kungl. Maj:ts proposition Nr 115.

Departe
mentschefen.

Lärare i

rättspsykiatri

vidkarolinska

institutet.

7,000 kronor. Emellertid har kommittén ej funnit skäl att låta ifrågavarande

föreståndares arvoden överskrida det lägsta arvodet för professorsvikariat.

Arvodena böra även framdeles till hälften bestridas av vederbörande

sjukvårdsinrättning respektive landsting.

Mot kommitténs förslag har någon erinran icke framkommit från de akademiska

myndigheternas sida.

Såsom framgår av dqn utav mig lämnade redogörelsen bestämdes ersättningen

till en var av föreståndarna för röntgeninstituten i universitetsstäderna

med ledning av det arvode, som på sin tid utgick till föreståndaren

för serafimerlasarettets röntgenavdelning. Detta arvode i sin tur, 5,000 kronor,

ansågs böra ligga mellan de då utgående avlöningarna till karolinska institutets

båda slag av laboratorer, det vill säga emellan 4,000 kronor och 5,600 kronor.

Dessa sistnämnda avlöningar skulle nu komma att höjas. Mitt förslag innebär

för det förra slaget av laboratorer — de på viss tid tillsatta — ett

arvode av 6,000 kronor och för de fast anställda laboratorerna en begynnelselön

av 9,000 kronor. Det belopp, som kommittén med hänsyn till sitt

förslag om laboratorernas avlöning synes hava funnit skäligt, eller 7,000

kronor, kan jag sålunda ej anse vara för högt tilltaget. Då emellertid kommittén

begränsat arvodesbeloppen för nu ifrågavarande föreståndare med

hänsyn till de av kommittén-föreslagna arvodena för professorsvikariat, må

erinras, att jag härutinnan funnit mig böra föreslå ersättningar, som till

beloppet äro högre än de kommittén tänkt sig.

I betraktande av vad sålunda förekommit och med aktgivande å dessa

föreståndares betydelsefulla och för dem hälsofarliga arbete, anser jag mig

böra tillstyrka det arvodesbelopp, varåt kommittén ursprungligen lutat, eller

7.000 kronor. Såsom nu bör hälften bestridas av statsmedel och hälften

utgå å respektive sjukhus’ stat. Då här ett sedan länge vitsordat och konstant

behov föreligger, synas mig arvodesbidragen böra uppföras å vederbörande

universitets stat.

På därom av Kungl. Maj:t gjord framställning uppförde 1919 års riksdag

å karolinska institutets ordinarie stat ett belopp av 3,000 kronor till arvode

åt en lärare i rättspsykiatri, vilken tillika skulle innehava en på stat å förslagsanslaget

till fångars vård och underhåll uppförd biträdande sinnessjukläkarbefattning

vid centralfängelset å Långholmen med arvode ävenledes av

3.000 kronor. Genom beslut den 5 mars 1920 meddelade Kungl. Maj:t särskilda

föreskrifter i avseende å såväl behörighet som tjänståligganden för

innehavaren av de förenade befattningarna, vilken skulle hava tjänstebenämningen:

sinnessjukläkare vid centralfängelset å Långholmen. A det å

karolinska institutets stat uppförda arvodet utgår dyrtidstillägg men ej tillfällig

löneförbättring.

I fråga om nu förevarande tjänst yttrar löneregleringskommittén:

opaginerad Kontrollera mot PDF

1(31

Kungl. Maj:ts proposition Nr 115.

Huruvida arvodet från fångvårdsstaten kommer att undergå höjning, lärer

ännu ej vara bestämt, och tinner sig kommittén vid sådant förhållande ej

för närvarande böra föreslå ändring beträffande arvodet å institutets stat.

Efter vad jag inhämtat, utgår jämväl efter den senaste löneregleringen

för fångvårdsstaten arvodet för sinnessjukläkartjänsten med 3,000 kronor.

Det torde emellertid från början icke hava varit avsett, att de båda arvodena

för innehavaren av de förenade tjänsterna med nödvändighet skola

utgå med samma belopp. För undvikande av en direkt arvodesminskning

synes mig det å karolinska institutets stat uppförda arvodet böra höjas till

3,(300 kronor, därvid höjningen i runt tal motsvarar den sänkning av dyrtidstillägget,

som skulle inträda i samband med den nya löneregleringen.

Jag övergår härefter till de biträdande lärarna inom universitetens

filosofiska fakulteter.

Befattningarna såsom universitetslektorer i tyska, franska och engelska

språken vid universiteten i Uppsala och Lund äro av gammalt datum. De

tillkommo vid Uppsala universitet redan år 1889 och beträffande Lunds

universitet år 1890. Erforderliga avlöningsmedel hava i regel beviljats för

sex år i följd, och sedermera hava de särskilda riksdagarna anvisat de årliga

anslagen. Den sista sexårsperioden, omfattande åren 1920—1925, utlöper

med innevarande kalenderårs utgång.

De årliga arvodena för en var av samtliga universitetslektorer utgjorde

till och med år 1903 2,000 kronor. Av 1903 års riksdag höjdes arvodena

till 3,000 kronor. Vid 1919 års riksdag framlades med anledning av en till

samma riksdag gjord framställning om omorganisation av docentinstitutionen

och höjning av docentstipendierna förslag om höjning jämväl av arvodena

till universitetslektorer. Föredragande departementschefen (proposition nr

306) erinrade, att en jämförelse mellan fast docentstipendium och arvode

till universitetslektor tillförene givit vid handen, att sistnämnda arvode utgått

med ett belopp, som med 500 kronor överstege docentstipendium.

Denna proportion ansåg departementschefen böra bibehållas. I anslutning

härtill föreslogs arvodet till 5,500 kronor, varmed det alltjämt utgår. Förslag

föreligger nu om fortsatt utgående av erforderliga anslag för budgetåret

1925—1926, varvid jämväl hemställts om anvisande av medel för en ny

sexårsperiod. Tillfällig löneförbättring utgår icke å ifrågavarande arvoden

men väl dyrtidstillägg.

Vidare må erinras om den vid Uppsala universitet anställde universitetslektorn

i danska språket och litteraturen. Denna befattning tillkom genom

beslut av 1921 års riksdag och är i avlöningshänseende likställd med de

förutvarande lektorsbefattningarna. Även för denna tjänst har riksdagen

beviljat erforderliga lönemedel i en sexårsperiod, 1922—1927, och årligen på

extra stat anvisat det för budgetåret utgående arvodet. Förslag om fortsatt

Bihang till riksdagens protokoll 1925. 1 samt. 100 käft. (Nr 115.) 11

Universitets
lektorer.

s. 162 Kontrollera mot PDF

162 Kungl. Maj:ts proposition Nr 115.

utgående av arvodet till denne lektor har framlagts även för budgetåret

1925—1926.

Löneregleringskommitten föreslår, att arvodet för universitetslektor bestämmes

till 6,600 kronor.

Mot detta förslag har någon gensaga icke framkommit från de akademiska

myndigheternas sida.

Mitt förslag i fråga om docentstipendium innebär en höjning till 6,000

kronor. Med hänsyn härtill och i betraktande av den ovan omnämnda proportionen

mellan docentstipendium och universitetslektors arvode finner jag

mig böra tillstyrka kommitténs förslag om ett arvode å 6,600 kronor. Jag

vill vidare föreslå den förändringen, att ifrågavarande arvoden uppföras på

universitetens ordinarie stater. Universitetslektorsinstitutionen är av gammalt

datum, dess behov är sedan länge vitsordat såsom av konstant och stadigvarande

natur och institutionen ingår numera såsom ett fast led i den akademiska

undervisningen och universitetsorganisationen. Någon anledning till

ett bibehållande av dessa befattningar å extra stat synes mig ej längre

förefinnas.

Lärarbiträde

vid de praktiska

språkövningarna

i

ryska vid universiteten

i

TJppsala och

Lund.

Sedan åtskilliga år hava vid Uppsala universitet medel anvisats å extra

stat till arvode åt lärarbiträde i ryska. Detta arvode, som från början utgjorde

500 kronor, bestämdes genom beslut av 1924 års riksdag till 1,000

kronor. Samtidigt beviljade riksdagen ett extra anslag med enahanda belopp

till motsvarande ändamål vid Lunds universitet. A nu nämnda arvoden

utgå dyrtidstillägg, men ej tillfällig löneförbättring. Förslag om arvodenas

fortsatta utgående även för budgetåret 1925—1926 hava av de akademiska

myndigheterna avgivits, varvid i enlighet med vederbörandes förslag

tillförordnade kanslern i skrivelse den 11 augusti 1924 hemställt om utverkande

av eu höjning till l,b00 kronor av det vid Uppsala universitet utgående

anslaget.

Då nu ifrågavarande arvoden reglerats så sent som vid 1924 års riksdag,

anser jag någon annan ändring av beloppen icke böra ifrågakomma än den,

som betingas av den med den nya löneregleringen förenade sänkningen av

dyrtidstilläggen. Vartdera arvodet bör följaktbgen bestämmas till 1,200

kronor och såsom nu tills vidare utgå å extra stat.

Lärare i sta- Vid universitetet i Lund finnes anställd en lärare i statistik. Från och

^versitetet^f me<l &r 1920 har riksdagen för beredande av arvode åt en dylik lärare årLund.

ligen anvisat ett extra anslag av 6,500 kronor. A detta arvode utgår dyrtidstillägg,

men ej tillfällig löneförbättring. Upprepade gånger har förslag

från universitetets sida framkommit om en förändring av ifrågavarande lärarbefattning

till en professur i statistik utan att dock leda till någon Kungl.

Maj:ts åtgärd. En sådan framställning har även avlåtits i samband med

universitetets så kallade riksdagspetita till 1925 års riksdag, men har jag

s. 163 Kontrollera mot PDF

163

Kungi. Maj-As proposition Nr 115.

icke ännu funnit tidpunkten vara inne att tillstyrka åtgärder för inrättande

av eu lärostol i detta ämne. Dock vill jag uttala den förhoppningen, att

detta från universitetet sedan länge framhållna önskemål snart må bliva

realiserat.

Beträffande angivna arvodesbelopp av 6,500 kronor må erinras, att detsamma

bestämdes med hänsyn tagen till storleken av då utgående docentstipendium,

5,000 kronor, och normalbelopp av vikariatsarvodo vid professorsvikariat,

5,500 kronor. Ifrågavarande lärare, vilken förordnas av kanslern,

äger att föreläsa 4 timmar i veckan eller åtaga sig annan till omfattningen

däremot svarande undervisning ävensom efter vederbörligt förordnande

bestrida examination i ämnet.

Löneregleringskommittén erinrar, att arvodet uppgår till samma belopp,

som för närvarande är bestämt för högst avlönade professorsvikariat. Då

sistnämnda belopp av kommittén föreslagits höjt till 7,800 kronor, anser

kommittén även detta arvode böra höjas till samma belopp. Någon erinran

mot kommitténs förslag har icke framkommit från de akademiska myndigheternas

sida.

På sätt framgår av det föregående har jag ansett mig böra tillstyrka en

höjning av arvodena för professorsvikariat utöver vad kommittén tänkt sig.

Såsom arvode för högst avlönat professorsvikariat har jag föreslagit 8,200

kronor. I anslutning härtill och med godtagande av grundsatsen, att nu

förevarande lärararvode bör bestämmas till samma belopp som nvssberörda

vikariatsersättning, tillstyrker jag såsom arvode åt läraren i statistik ett belopp

av 8,200 kronor. Detsamma bör givetvis fortfarande utgå på extra stat.

Innan jag lämnar de biträdande lärarna och de med dem jämförliga befattningshavarna

vid universiteten och karolinska institutet, anser jag mig

böra för bringande av viss överskådlighet över dessa förhållanden lämna

följande översikt över nuvarande anordningar jämte nu utgående ersättningar

ävensom av mig föreslagna förändringar i avseende å benämningar

och arvodesbelopp m. m.

s. 164 Kontrollera mot PDF

164

Kungl. Maj:ts proposition Nr 115.

Nuvarande förhållanden

Departementschefens förslag

Ändamål

Ordi-

narie

stat

Extra

stat

Ändamål

Ordi-

narie

stat

Extra

stat

Teologiska fakulteterna.

Teologiska fakulteterna.

Uppsala universitet:

Uppsala universitet:

E. o. professor i praktisk

Till uppehållande av den

teologi...........

4,500

praktisk-teologiska under-

Assistent vid fakultetens

visningen.........

10,000

praktiska avdelning . . .

3,000

Lunds universitet:

Lunds universitet:

Biträdande lärare vid fakul-

Till uppehållande av den

tetens prakt, avdelning.

3,000

praktisk-teologiska under-

visningen.........

4,500

Lärare i symbolik:

Lärare i symbolik:

vid Uppsala universitet . .

—

1,500

vid Uppsala universitet . .

2,250

vid Lunds universitet . . .

—

1,500

vid Lunds universitet . . .

2,250

Till uppehållande av kost-

Till uppehållande av kost-

nadsfri undervisning och

nadsfri undervisning och

examination i kyrkosång

examination i kyrkosång

(liturgisk sång):

(liturgisk sång):

vid Uppsala universitet . .

2,000

vid Uppsala universitet . .

2,400

vid Lunds universitet .

1,200

vid Lunds universitet . . .

2,000

Juridiska fakulteterna.

Juridiska fakulteterna.

Till uppehållande av den

Till uppehållande av den

praktiska kursen:

praktiska kursen:

vid Uppsala universitet . .

1,500

vid Uppsala universitet . .

1,500

vid Lunds universitet . . .

1,500

vid Lunds universitet . . .

1,800

Förstärkning av anslaget till

Förstärkning av anslaget till

uppehållande av den prak-

uppehållande av den prak-

tiska kursen vid Uppsala

1,000

tiska kursen vid Uppsala

universitet.....1 ... .

800

[Förstärkning av anslaget till

juridiska seminariet] ....

—

[200]

Ledaren av civilrättsliga de-

Ledaren av civilrättsliga de-

len av fakultetens prope-

len av fakultetens prope-

deutiska kurs vid Lunds

deutiska kurs vid Lunds

_

750

universitet..........

—

960

Medicinska fakulteterna och

Medicinska fakulteterna och

karolinska institutet.

karolinska institutet.

Lärare vid kursen i allmän

Lärare vid kursen i allmän

kemi:

kemi:

vid Uppsala universitet . .

—

2,500

vid Uppsala universitet . .

3,700

vid Lunds universitet . . .

—

2,500

vid Lunds universitet . . .

3,700

vid karolinska institutet. .

—

1 2,500

vid karolinska institutet. .

3,700

s. 165 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition Nr 115.

165

Nuvarande förhållanden

Departementschefens för

slag

Ändamål

Ordi-

narie

stat

Extra

stat

Ändamål

Ordi-

narie

stat

Extra

stat

Biträdande lärare i medicin

Biträdande lärare i medicin

vid Uppsala universitet . .

—

3,000

vid Uppsala universitet . .

—

4,500

Klinisk laborator och biträ-

Klinisk laborator och biträ-

dande lärare i medicin vid

dande lärare i medicin vid

Lunds universitet.....

_

6,000

7,200

Biträdande lärare i fysikalisk

Biträdande lärare i fysikalisk

diagnostik:

diagnostik:

vid Uppsala universitet . .

—

2,000

vid Uppsala universitet . .

—

3,000

vid Lunds universitet . . .

—

2,000

vid Lunds universitet . . .

—

3,000

Ledare av kurser i allmän

Ledare av kurser i allmän

sjukvårdsteknik:

sjukvårdsteknik:

vid Uppsala universitet . .

—

750

vid Uppsala universitet . .

—

1,125

vid Lunds universitet . . .

—

750

vid Lunds universitet . . .

—

1,125

Till förstärkande av lärår-

Biträdande lärare i kirurgi

krafterna i kirurgi vid

vid Uppsala universitet . .

2,400

Uppsala universitet ....

2,000

2,000

Förstärkning av arvodet till

biträdande läraren i kirurgi

vid Uppsala universitet . .

—

2,400

Kostnadsfri propedeutisk un-

Biträdande lärare i kirurgi

dervisning i allmän kirurgi

vid Lunds universitet . . .

—

3,600

vid Lunds universitet . . .

—

3,000

Ersättning åt lärare vid den

Lärare vid propedeutiska kur-

medicinska undervisningen

ser i de viktigaste kliniska

å S:t Eriks sjuk- och vård-

undersökningsmetoderna

hem i Stockholm......

—

8,000

m. m. vid karolinska insti-

tutet .............

—

9,600

Lärare vid propedeutiska kur-

ser i allmän kirurgi och i

allmän sjukvårdsteknik vid

karolinska institutet ....

—

2,700

Biträdande lärare i medicin

Biträdande lärare i medicin

vid karolinska institutet. .

—

3,000

vid karolinska institutet. .

—

8,000

Biträdande lärare i kirurgi

Biträdande lärare i kirurgi

vid karolinska institutet. .

—

3,000

vid karolinska institutet. .

—

8,000

Underläkaren vid allmänna

Underläkaren vid allmänna

barnhuset i Stockholm för

barnhuset i Stockholm för

handledning av de stude-

handledning av de stude-

rande .............

_

600

900

Biträdande lärare i oftalmia-

Biträdande lärare i oftalmia-

trik vid karolinska insti-

trik vid karolinska insti-

tutet .............

—

3,000

tutet .............

4,500

s. 166 Kontrollera mot PDF

166

Kungl. Maj:ts proposition Nr 115.

Nuvarande förhållanden

Departementschefens förslag

Ändamål

Ordi-

narie

stat

Extra

stat

Ändamål

Ordi-

narie

stat

Extra

stat

Undervisning och sjukvård

vid vissa obstetriska och

gynekologiska kliniker vid

karolinska institutet ....

2,500

Biträdande lärare i obstetrik

och gynekologi vid karo- linska institutet.......

4,600

Undervisning under sommar- månaderna vid obstetrislc- gynekologiska kliniken vid

Lunds universitet......

Biträdande lärare i obstetrik

och gynekologi vid Lunds

1,800

—

1,500

Föreståndare för en ortope- disk klinik och poliklinik

vid Lunds universitet (jäm- te 3,000 kr. från Malmöhus

4,000

Biträdande lärare i ortopedi

vid Lunds universitet, till- lika föreståndare för den

ortopediska kliniken och

polikliniken vid Malmöhus

läns sjukvårdsinrättningar

i Lund (jämte minst 3.000

kr. från Malmöhus läns

4,800

Andre läkare vid vanföran- stalten i Stockholm ....

—

2,000

Biträdande lärare i ortopedi

vid karolinska institutet. .

—

3,600

Annan undervisning i orto- pedi ..............

—

1,000

Biträdande lärare i öron-, näs- och halssjukdomar vid Upp-

3.000

2.000

Biträdande lärare i öron-, näs- och halssjukdomar vid Upp-

5,400

Föreståndare för kliniken och

polikliniken för öron-, näs- o. halssjukdomar vid Lunds

universitet (jämte 2,000 kr.

från Malmöhus läns lands-

Biträdande lärare i öron-, näs- o. halssjukdomar vid Lunds

universitet, tillika förestån- dare för kliniken och poli- kliniken för öron-, näs- och

halssjukdomar vid Malmö- hus läns sjukvårdsinrätt- ningar i Lund (jämte minst

2,700 kr. från Malmöhus

2,700

Biträdande lärare i otiatri,

rhinologi och laryngoskopi

vid karolinska institutet. .

3,000

Biträdande lärare i öron-, näs- och halssjukdomar vid ka- rolinska institutet.....

4,500

Biträdande lärare vid patolo- gisk-anatomiska institutio- nen vid Lunds universitet

—

3,000

Biträdande lärare vid patolo- gisk-anatomiska institutio- nen vid Lunds universitet

4,500

Biträdande läkare vid rönt- geninstitutet å Serafimer-

3,000

Biträdande läkare vid rönt- geninstitutet å Seraflmer- lasarettet...........

4,500

Föreståndare för det vid lasa- rettet i Lund inrättade rönt- genlaboratoriet och en där- städes anordnad radiologisk

Föreståndare för det vid lasa- rettet i Lund inrättade rönt- genlaboratoriet och en där- städes anordnad radiologisk

s. 167 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ris proposition Nr 115,

167

Nuvarande förhållanden

Departementschefens förslag

Ändamål

Ordi-

narie

Extra

Ändamål

Ordi-

narie

Extra

stat

stat

stat

stat

sjukavdelning (jämte 2,500

sjukavdelning (jämte minst

kr. från Malmöhus läns

3,500 kr. från Malmöhus

landsting)..........

—

2,500

läns landsting).......

3,500

Föreståndare för akademiska

Föreståndare för akademiska

sjukhusets i Uppsala rönt-

sjukhusets i Uppsala rönt-

genavdelning (jämte 2,500

genavdelning (jämte 3,500

kr. från akademiska sjuk-

kr. från akademiska sjuk-

husets stat).........

—

2,500

3,500

Lärare i rättspsykiatri vid ka-

Lärare i rättspsykiatri vid ka-

rolinska institutet.....

3,000

rolinska institutet.....

3,600

Filosofiska fakulteternas

Filosofiska fakulteternas

humanistiska sektioner.

humanistiska sektioner.

Universitetslektor i tyska

Universitetslektor i tyska

språket:

språket:

vid Uppsala universitet . .

—

5,500

vid Uppsala universitet . .

6,600

vid Lunds universitet . . .

—

5,500

vid Lunds universitet . . .

6,600

Universitetslektor i franska

Universitetslektor i franska

språket:

språket:

vid Uppsala universitet . .

—

5,500

vid Uppsala universitet . .

6,600

vid Lunds universitet . . .

—

5,500

vid Lunds universitet . . .

6,600

Universitetslektor i engelska

Universitetslektor i engelska

•

språket:

språket:

vid Uppsala universitet . .

vid Lunds universitet . . .

^-

5,500

5,500

vid Uppsala universitet . .

vid Lunds universitet . . .

6,600

6,600

Universitetslektor i danska

Universitetslektor i danska

språket och litteraturen vid

språket och litteraturen vid

Uppsala universitet ....

—

5,500

Uppsala universitet ....

6,600

Lärarbiträde vid de praktiska

Lärarbiträde vid de praktiska

språkövningarna i ryska:

språkövningarna i ryska:

vid Uppsala universitet . .

—

1,000

vid Uppsala universitet . .

—

1,200

vid Lunds universitet . . .

—

1,000

vid Lunds universitet . . .

—

1,200

Lärare i statistik vid Lunds

Lärare i statistik vid Lunds

universitet..........

—

6,500

universitet..........

—

8,200

s. 168 Kontrollera mot PDF

168

Kungl. Majds proposition Nr 115.

6. Assistenter, amanuenser och med dem jämförliga befattningshavare.

Under denna avdelning vill jag beröra frågan om arvodena åt vissa assistenter

och amanuenser samt med dem jämförliga befattningshavare vid universitetens

och karolinska institutets vetenskapliga institutioner (utom biblioteken).

Avlöningsförhållandena för ifrågavarande tjänstinnehavare reglerades

senast vid 1912 års riksdag. Då det skulle föra för långt att här redogöra

för den historiska utvecklingen av nu förevarande befattningar och avlöningsförhållandena

vid dessa och ej heller är för den nu förestående löneregleringen

av nöden, tillåter jag mig i dessa hänseenden hänvisa till 1902 års

löneregleringskommittés betänkande nr XXXIII och Kungl. Maj:ts proposition

nr 225 till 1912 års riksdag.

Nuvarande Jag inskränker mig därför till en redogörelse för avlöningsförhållandena

förhållanden. för dessa amanuenser m. fl., sådana de för närvarande gestalta sig.

Bland de befattningshavare, vilkas lönereglering nu är i fråga, utgöres

flertalet av dem, som tjänstgöra å medicinska institutioner. Denna grupp

av funktionärer låter sig i sin ordning vidare fördelas efter arten av de institutioner,

dit deras tjänstgöring är förlagd, nämligen kliniker, polikliniker

och teoretiskt-medicinska institutioner. Även vid de institutioner, som tillhöra

de filosofiska fakulteterna, finnas assistent- och amanuensbefattningar

inrättade, och kunna dessa lämpligen särskiljas i två grupper, alltefter ifrågavarande

institution knutits till humanistisk eller matematisk-naturvetenskaplig

sektion. Härjämte är att uppmärksamma, att till åtskilliga amanuenser utgå

arvoden från anslag å extra stat.

En översikt över de nuvarande kontanta avlöningsförhållandena torde

framgå av följande sammanställningar:

s. 169 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts proposition Nr 115.

169

Institutioner, tillhörande medicinsk fakultet.

Uppsala universitet

Lunds universitet

Karolinska institutet

Kliniker.

Arvode

Kr.

Kliniker.

Arvode

Kr.

Kliniker.

Arvode

Kr.

Ordinarie stat.

Ordinarie stat.

Ordinarie stat.

Medicinska kliniken:

Medicinska kliniken:

Medicinska kliniken:

1 amanuens, tillika under- läkare ...........

2,000

2,000

2,000

1,000

1,000

2,500

1 amanuens, Strandberg- ianus (i arvodet ingår

ränta å Strandbergska

fonden 58 kr. 33 öre). .

1 d:o ........

2,000

Kirurgislca kliniken:

Kirurgiska kliniken:

Kirurgiska kliniken:

1 underkirurg, tillika för- ste underläkare, jämte

2,000

2,000

2,000

2,000

1,000

1,000

6,000

1 d:o ........

hyresbidrag å 1,500 kr.

1 do ........

1 amanuens, Nilssnn- Aschanius, (i arvodet

ingår ränta å Nilsson- Aschanska fonden 150

kr.)............

2,000

2,000

Obstetrisk-gynekologiska

kliniken:

1 amanuens, tillika ama-

Obstetrisk-gynekologiska

kliniken:

2,000

Gynekologiska kliniken d

serafimer lasarettet:

2,000

nuens vid gynekologiska

polikliniken.......

2,000

Obstetriska kliniken å allm.

barnbördshuset:

2,500

Oftalmiatriska kliniken:

Oftalmiatriska kliniken:

Oftalmiatriska kliniken:

1 amanuens, tillika ama-

1 amanuens........

2,000

2,000

nuens vid oftalmiatriska

polikliniken.......

2,000

Pediatriska kliniken:

1 amanuens, tillika ama-

Pediatriska kliniken:

2,000

Pediatriska kliniken å allm.

barnsjukhuset:

nuens vid pediatriska

2,000

2,000

Kliniken för bröstsjuka:

Tuberkulosavdelningen:

1 amanuens........

2,000

2,000

2,000

Röntgenavdelningen:

Röntgenlaboratoriet och den

radiologiska sjukavdel-

Anm : Av samtliga för Upp- sala universitets kliniker upp-

ningen:

1 amanuens........

2,000

förda arvodesbelopp utgår hälf- ten å universitetets stat och

hälften å akademiska sjukhu- sets stat.

s. 170 Kontrollera mot PDF

170

Kungl. Maj:is proposition Nr 115.

Uppsala universitet

Lunds universitet

Karolinska institutet

Arvode

Kr.

Arvode

Kr.

Nervkliniken:

Arvode

Kr.

2,000

Psykiatriska kliniken:

2,000

Extra stat.

För den medicinska under- visningen vid S:t Eriks

sjuk- och värdhem:

1,000

1,000

Röntgeninstitutet ä seraf- mer lasarettet:

1,500

Pediatriska kliniken vid

Kronprinsessan Lovisas

vårdanstalt för

sjuka barn:

2,000

Kliniken för öron-, näs och

halssjukdomar d Sabbats- bergs sjukhus:

.

1 amanuens........

2,000

1 andre amanuens ....

1,000

Gynekologiska kliniken d

Sabbatsbergs sjukhus:

1 underläkare.......

2,500

2,000

Obstetriska kliniken d allm.

barnbördsliuset:

2,000

Syfilidologiska kliniken d

sjukhuset S:t Göran:

2,000

1,000

1 andre amanuens ....

Ortopediska kliniken och

polikliniken vid vanför- anstalten i Stockholm:

1 amanuens........

2,000

s. 171 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 115.

171

Uppsala universitet

Lunds universitet

Karolinska institutet

Polikliniker.

Arvode

Kr.

Polikliniker.

Arvode

Kr.

Polikliniker.

Arvode

Kr.

Ordinarie stat.

Ordinarie stat.

Ordinarie stat.

Medicinska poliklinikcrn a:

Medicinska polikliniken:

1 amanuens........

1,500

1,500

1,500

1 d:o ........

Kirurgiska polikliniken:

1 amanuens........

1,500

Oftalmiatriska poli- kliniken:

1 amanuens........

1,500

Otiatriska polikliniken:

1 amanuens........

1,500

Extra stat.

Pediatriska polikliniken vid

allmänna barnhuset i

Stockholm:

1 assistent.........

3.000

2.000

1 amanuens........

Pediatriska polikliniken vid

Kronprinsessan Lovisas

vårdanstalt för

sjuka barn:

1 amanuens........

2,000

Avm.: Av sistnämnda tre ar- voden utgår hälften av stats- medel och tillskjutes hälften av

Stockholms stad.

Teoretiska institu- tioner.

Teoretiska institu- tioner.

Teoretiska institu- tioner.

Ordinarie stat.

Ordinarie stat.

Ordinarie stat.

Anatomiska institutionen :

1 amanuens........

1,200

1,200

Anatomiskhislologiska

institutionen:

Anatomiska institutionen:

1,200

1 d:o ........

1 amanuens på anatomiska

2,000

avdelningen.......

1 amanuens på histolo- giska avdelningen . . .

1,200

Histologiska institutionen:

1

1 amanuens........

1,200

s. 172 Kontrollera mot PDF

172

Kung!. Maj:ts proposition Nr 115.

Uppsala universitet

Lunds universitet

Karolinska institutet

Patologiska institutionen:

Arvode

Kr.

2,500

Patologisk anatomiska

institutionen:

Arvode

Kr.

Patologisk-anatomiska

institutionen:

Arvode

Kr.

2,500

1,200

2,000

L amanuens på patologiska

1,200

2,000

2,000

1 d:o , med skyldig-

het att verkställa och de- monstrera liköppningar

å pediatriska kliniken .

1 amanuens på bakterio- logiska avdelningen . .

1,200

Fysiologiska institutionen:

Fysiologiska institutionen:

Fysiologiska institutionen:

800

2,500

800

1,200

Institutionen för medicinsk

och fysiologisk kemi:

Medicinsk-kemiska

institutionen:

Kemiska institutionen:

1,200

1,200

800

800

Farmakologiska institu- tionen:

Farmakologiska institu- tionen:

1 amanuens (i arvodet in- går ränta & Wahlenberg- ska fonden 350 kr.) . .

1,200

800

Rättsmedicinska institu- tionen:

1,200

Hygieniska institutionen:

1,200

Extra stat.

Extra stat.

Anatomiska institutionen:

600

Medicinsk-kemiska

institutionen:

Biträde vid kursen i all- män kemi........

500

s. 173 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj-.ts proposition Nr 115.

173

Jag vill härefter lämna eu översikt över befattningshavare vid

institutioner, tillhörande filosofisk fakultet.

Uppsala universitet

Lunds universitet

Arvode

Arvode

Ordinarie stat.

Kr.

Ordinarie stat.

Kr.

Institutionen för allmän och analytisk

Kemiska institutionen:

kemi:

1 amanuens...............

1,200

1 amanuens..............

1,200

3 amanuenser .............

3,600

4 amanuenser..............

4,800

Mineralogisk-geologiska institutionen:

Geologisk mineralogiska institutionen

1 amanuens...............

800

2 500

1 d:o ...............

800

1 200

1 d:o ...............

800

Fysiska institutionen:

Fysiska institutionen:

1 amanuens...............

1,200

2 500

1 d:o ...............

1,200

1 200

1 d:o ...............

1,200

Astronomiska institutionen:

Astronomiska observatoriet:

1 amanuens (i arvodet ingår ränta &

1 amanuens...............

800

Melanderhielmska m. fl. fonder 44

kr.)....................

800

Meteorologiska institutionen:

1 amanuens...............

1,200

Botaniska institutionen:

Botaniska institutionen:

1 amanuens vid botaniska trädgården

1 assistent vid växtfysiologiska labo-

(i arvodet ingår ränta å Wahlen-

ratoriet................

2,500

bergska fonden 120 kr.)......

1,200

1 amanuens vid växtfysiologiska av-

1 amanuens vid botaniska labora-

delningen...............

800

toriet..................

1,200

1 amanuens i systematisk botanik .

800

Zoologiska institutionen:

Zoologiska institutionen:

1 amanuens vid zoologiska museet.

1,200

1 amanuens...............

1,200

1 amanuens vid zootomiska labora-

1 d:o ...............

800

toriet..................

1,200

Geografiska institutionen:

Geografiska institutionen:

1 amanuens...............

800

1 amanuens.........

800

Myntkabinettet:

Historiska museet samt mynt- och

1 amanuens...............

500

medaljkabinettet:

1 amanuens...............

1,200

1

1 d:o ...............

800

s. 174 Kontrollera mot PDF

174 Kungl. Maj:ts proposition Nr 115.

Uppsala universitet

Lunds universitet

Arvode

Arvode

Museet för nordiska fornsaker:

Kr.

Kr.

1 amanuens.....''..........

800

Konstmuseet:

1 amanuens (arvodet utgår ur arvodet

till en ritmästare)..........

300

Victoriamuseet för egyptiska

fornsaker:

1 amanuens...............

500

Extra stat.

Extra stat.

Institutionen för allmän och

Universitetets konstsamlingar:

analytisk kemi:

1 amanuens...............

800

Biträde vid övningarna i organisk

kemi..................

1,500

Meteorologiska institutionen:

Institutionen för ärftlighetsforskning:

1 assistent för de seismologiska un-

1 amanuens...............

1,200

dersökningarna............

1,500

Fysiska institutionen:

Astronomiska ohservatoriet:

1 assistent för biträde vid arbetet

1 andre amanuens...........

800

med den internationella solarforsk-

ningen .................

1,500

Astronomiska institutionen:

1 assistent................

2,500

Utöver avlöningsförmåner enligt stat erhålla samtliga assistenter och flertalet

amanuenser tillfällig löneförbättring med normalt 25 proc. å sagda avlöning.

På dessa löneförmåner utgår dyrtidstillägg enligt vanliga grunder.

Dessutom uppbära några av de kliniska amanuenserna vid karolinska institutet

s. k. jourpenningar från serafimerlasarettet, utgörande särskild ersättning

för jourskyldighet.

Förutom nämnda kontanta avlöningsförmåner hava vissa assistenter och

amanuenser kommit i åtnjutande av en del naturaförmåner, såsom fri bostad

i några fall jämte värme och lyse, fri kost, fri tvätt m. m. Vid 1912

års lönereglering skedde ej något avdrag från befattningshavarnas kontanta

avlöning med naturaförmånernas uppskattade värde. I fråga om assistenter

och amanuenser vid teoretiskt-medicinska och matematisk-naturvetenskapliga

institutioner ansågs det nämligen, att bostad borde kostnadsfritt upplåtas,

därest det ur vederbörande institutions synpunkt befunnes önskvärt, att assistent

eller amanuens hade sin bostad förlagd i sammanhang med institutionens

lokaler. Till de kliniska och polikliniska amanuenserna hava dylika

förmåner brukat utgå från de sjukvårdsanstalter, vid vilka ifrågavarande

s. 175 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj.ts proposition Nr 115

175

klinikci, resp. polikliniker äro inrättade. Detta förhållande sammanhänger

med den dubbelställning, som dessa amanuenser intaga, i det att de biträda

dels vid den medicinska undervisningen i respektive universitet eller karolinska

institutet, dels vid sjukvården å sjukvårdsanstalten. I sin förra egenskap

tillhöra de universitetens resp. karolinska institutets lärarkår och äro

således statstjänare i egentlig mening. Vid sitt sjukvårdsarbete äro de åter

åtminstone i viss mån att anse såsom funktionärer hos de anstalter, dit

deras tjänstgöring är förlagd. Vid 1912 års lönereglering lämnades spörsmålet,

huruvida dessa naturaförmåner kunde anses utgöra skälig ersättning

för amanuensernas sjukvårdsarbete, helt å sido. För de kliniska amanuenserna

i Lund utgör förmånen av fri kost från lasarettet ersättning för deras

skyldighet att tjänstgöra jämväl under ferier och att på sin avdelning ansvara

för vanlig föreskriven expedition samt att med de av sjukvårdsinrättningarna

avlönade underläkarna deltaga i skyldigheten att, då så påfordras,

vara jourhavande läkare.

I avseende å de allmänna grunderna för avlöningen av ifrågavarande amanuenser

m. fl. yttrar löneregleringskommittén:

Ifrågavarande befattningshavares löneförmåner hava utmätts med ytterst

vexlande belopp. Den nuvarande löneskalan räknar ej mindre än nio lönef.

ff/- ,Aveu intervallerna i skalan växla avsevärt och uppgå som högst

till 500 kronor och som lägst till 100 kronor.

Det synes kommittén av lönetekniska skäl vara ett önskemål, att större

enhetlighet i avlöningsförhållandena genomföres. Med hänsyn till den stora

olikhet, som är rådande mellan de skilda befattningarna i fråga om kompetens,

tjänstgöringsskyldighet m. m., lärer visserligen en viss differentiermg

av arvodesbeloppen bliva nödvändig. Men även en arvodesskala med

färre och större, intervaller än den nuvarande torde bereda erforderligt utkräver6

^ ^ skiftaude löneförmåner, som de olika befattningarnas egenart

Kommittén har därför ansett sig böra uppgöra en ny arvodesskala. Till

utgångspunkt hava därvid valts de nuvarande arvodesbeloppen enligt stat

med tillagg av tillfällig löneförbättring, varjämte hänsyn tagits till de ändrade

grunder för dyrtidstilläggets beräknande, som bliva en följd av den

nya löneregleringens genomförande.

Kommittén förutsätter, att vid tillämpning av de nya avlöningsbestämmeiserna

avdrag från arvodet sker med värdet av de naturaförmåner som

i lönn av fri bostad, eventuellt i förening med värme och lyse, komma

™sa befattningshavare till del. På grund av skäl, till vilka kommittén i

det följande återkommer, böra dock kliniska och polikliniska amanuenser ej

vidkännas dylikt avdrag för naturaförmån, som åtnjutes från vederbörande

sjukvårdsinrättning.

Någon anledning att bestämma arvoden å extra stat till annat belopp än

motsvarande å ordinarie stat synes icke föreligga.

Den arvodesskala, som kommittén sålunda uppgjort, löper emellan 3 600

kronor och 7o0 kronor med intervaller om 600 kronor utom emellan de två

lagsta beloppen, där intervallen är 450 kronor.

Löne
reglerings
kommittén.

s. 176 Kontrollera mot PDF

176

Kungl. Maj:ts proposition Nr 115.

Motsvarigheten mellan den gällande och den av kommittén föreslagna

skalan framgår av följande tablå, i vilken likväl ej ingår arvodesbeloppet a

300 kronor.

Arvodesklass

Nuvarande avlöningsförmåner

Kommitténs

förslag

Enligt stat

Tillfällig löne

förbättring

Summa

VI...................

2,500

625

3,125

3,600

V...................

2,000

500

2,500

3,000

IV...................

1,500

375

1,875

2,400

/

1,200

300

1,500

| 1800

m..................\

1,000

250

1,250

II...................

800

200

1,000

1,200

1

600

150

750

j. 750

...................\

500

125

625

Kliniska

amanuenser.

Löne
reglerings
komittén.

Jag kan i stort sett uttala min anslutning till den av kommittén framhållna

önskvärdheten om en större enhetlighet i avseende å amanuensernas

avlöningsförhållanden. Den av kommittén uppgjorda arvodesskalan synes

mig på det hela taget väl avvägd, och jag har funnit mig kunna godtaga

de av kommittén ifrågasatta beloppen i och för .sig. Vid mplacering

av vederbörande befattningshavare i denna skala, bör dock tillses, att

lönetekniska synpunkter icke stå hindrande i vägen för vad som med hänsyn

till vederbörandes kompetens och arbete kan befinnas skäligt. Innan

jag närmare ingår på kommitténs förslag, torde det därför vara nödvändigt

att närmare skärskåda vad kommittén yttrat och föreslagit ifråga om de

olika kategorierna av nu ifrågavarande befattningshavare och vad de akademiska

myndigheterna i anledning härav uttalat.

Jag börjar då med de kliniska amanuenserna.

Om dessa yttrar och föreslår kommittén följande:

De kliniska amanuensernas tjänstgöring är av tvåfaldig natur, i det dessa

befattningshavare biträda dels vid den kliniska undervisning, som meddelas

vid universiteten och karolinska institutet, dels vid den sjukvård, som lamnas

vid de sjukvårdsanstalter, dit här ifrågakommande kliniker äro förlagda.

Dessa sjukvårdsinrättningar äro i Uppsala akademiska sjukhuset, i Lund

Malmöhus läns sjukvårdsinrättningar och vid karolinska institutet serahmerlasarettet,

Sabbatsbergs sjukhus, sjukhuset S:t Göran, kronprinsessan Lovisas

vårdanstalt för sjuka barn, allmänna barnhuset samt allmänna barnbords
hUAv

uppgifter, som införskaffats av kommittén, inhämtas att de kliniska

amanuensernas tjänstgöringsskyldighet är synnerligen krävande. Den genomsnittliga

arbetstiden på vardagar har för de flesta uppgivits variera mellan

8 och 12 timmar En del amanuenser hava nattetid ständig »] ours luddighet»

för andra är denna skyldighet begränsad till varannan natt, varje natt

varannan vecka eller vissa nätter i veckan. Samtliga kliniska amanuenser

hava i större eller mindre utsträckning tjänstgöringsskyldighet även under

söndagar.

s. 177 Kontrollera mot PDF

177

Kunyl. Maj-.ts proposition Nr 115.

Beträffande den ersättning, som i form av naturaförmåner och i vissa

fall kontant avlöning tillkommer amanuenserna från vederbörande sjukvårdsinrättning

såsom vederlag för deras deltagande i sjukvårdsarbetet, anser

sig kommittén icke böra göra annat uttalande, än att, med hänsyn till

dessa förmaners ändamål, deras värde ej bör avdragas från amanuensarvodet.

Kommittén ingår således på ett bedömande av dessa befattningshavares

avlöning allenast såvitt den har avseende på deras verksamhet i den akademiska

undervisningens tjänst. Såsom allmän anmärkning må förutskickas,

att dessa befattningar äro avsedda att besättas med personer, som genom

tjänstgöringen skola förvärva den praktiska utbildning, som deras yrke kräver.

Befattningarna äro således passageplatser i alldeles speciell bemärkelse.

Under sådana omständigheter är det naturligt, att avlöningen ej kan tillmätas

efter samma norm, som då fråga är om befattningar, vilka tillträdas

efter fullbordad utbildning.

Vid medicinska kliniken i Uppsala finnes för närvarande anställd en amanuens,

tillika underläkare, med arvode 2,500 kronor, varav 1,250 kronor utgå

å universitetets stat och 1,250 kronor å akademiska sjukhusets stat. Därtill

kommer tillfällig löneförbättring med 600 kronor. Samma avlöningsförmåner

åtnjuter en amanuens, tillika underkirurg vid kirurgiska kliniken1).

Kommittén föreslår, att dessa amanuensers arvode framdeles utgår med 3,600

kronor.

Vid envar av medicinska, obstetrisk-gynekologiska och oftalmiatriska klinikerna

ävensom vid kliniken för bröstsjuka2) finnes för närvarande eu amanuens

och vid kirurgiska kliniken två amanuenser, samtliga med arvode å

2,000 kronor, varav hälften utgår å akademiska sjukhusets stat och hälften

å universitetets stat. För två amanuenser ingå i sistnämnda belopp donationsräntor,

vilka utgöra för en amanuens Strandbergianus vid medicinska

kliniken 58 kronor 33 öre och för en amanuens Nilsson-Aschanius vid

kirurgiska kliniken 150 kronor. Av statsmedel utgå således till förstnämnda

amanuens 941 kronor 67 öre och till sistnämnda amanuens 850

kronor. Till envar av här ifrågavarande amanuenser utgår tillfällig löneförbättring

med 500 kronor. Amanuensen vid kliniken för bröstsjuka tjänstgör

tillika å barnkliniken och uppbär härför avlöning ur regnellska fonden

med 1,200 kronor. Amanuenserna vid obstetrisk-gynekologiska och oftalmiatriska

klinikerna tjänstgöra tillika å resp. polikliniker utan att härför

uppbära särskild ersättning. Kommittén föreslår, att samtliga dessa amanuensbefattningar

hänföras till löneklassen med arvoden å 3,000 kronor,

oberäknat eventuell ersättning från regnellska fonden.

Till arvode åt en amanuens vid akademiska sjukhusets röntgenavdelning

finnes å ordinarie stat uppfört ett anslag å 1,000 kronor, som utgår under

förutsättning, att från sjukhusets stat ett lika stort belopp bestrides. Tillfällig

löneförbättring av statsmedel, 250 kronor, är beviljad under samma

villkor. Amanuensen uppbär således samma arvode som de kliniska amanuenserna.

Kommittén hemställer, att hans arvode sättes till 3,000 kronor.

Kommittén förutsätter i fråga om de kliniska amanuenserna, inklusive

amanuensen å röntgenavdelningen, att som hittills hälften av avlöningen

bestrides av akademiska sjukhusets medel. Å universitetets stat behöver så
'')

Denna befattning är genom beslut av 1924 års riksdag numera omreglerad. Jfr

nedan.

!) Även vid pediatriska kliniken enligt beslut av 1924 års riksdag.

Bihang i riksdagens protokoll 1925. 1 samt. 100 höft. (Nr 115.)

12

s. 178 Kontrollera mot PDF

178

Kungl. Maj:ts proposition Nr 115.

ledes beräknas allenast halv avlöning. I fråga om donationsräntornas avräkning

från avlöningen hänvisas till vad kommittén i annat sammanhang

därom yttrar.

Vid Lunds universitet finnas för närvarande anställda tre amanuenser vid

kirurgiska kliniken, två vid medicinska kliniken samt en vid envar av oftalmiatriska,

pediatriska och obstetrisk-gynekologiska klinikerna ävensom vid

tuberkulosavdelningen vid klinikerna. Amanuensernas arvoden uppgå till

2,000 kronor för dem var, vartill komma 500 kronor i tillfällig löneförbättring.

1921 års riksdag har beviljat anslag till en ytterligare amanuensbefattning

vid kirurgiska kliniken.

Kommittén föreslår, att samtliga arvoden höjas till 3,000 kronor.

Vid röntgenlaboratoriet och den radiologiska sjukavdelningen vid klinikerna

är anställd en amanuens med samma avlöning som de kliniska amanuenserna.

Det fasta arvodet utgår å ordinarie stat med 2,000 kronor, vartill

kommer tillfällig löneförbättring med 500 kronor.

Kommittén föreslår, att avlöningen till amanuensen bestämmes till samma

belopp, som föreslagits för motsvarande befattningshavare i Uppsala, det vill

säga 3,000 kronor.

Å JcarolinsJca institutets stat finnas för närvarande uppförda arvoden med

2,000 kronor till envar av tvenne amanuenser med tjänstgöring den ene

vid medicinska kliniken, den andre vid kirurgiska kliniken. Den tillfälliga

löneförbättringen utgör 500 kronor för envar. Enligt vad kommittén inhämtat

lära dessa amanuensbefattningar såväl med hänsyn till kompetens

som tjänstgöringsskyldighet vara fullt jämförliga med de å Uppsala universitets

stat uppförda befattningarna såsom underläkare vid den medicinska

kliniken och underkirurg vid kirurgiska kliniken. På grund härav torde

arvodet till nu ifrågavarande amanuenser vid karolinska institutet böra sättas

till samma belopp som till nämnda befattningshavare vid Uppsala universitet

eller 3,600 kronor till envar av dem. De torde framdeles böra betecknas

som amanuens tillika underläkare resp. underkirurg.

Till samma arvodesklass torde böra hänföras en underläkare vid obstetriska

kliniken å allmänna barnbördshuset, vilken för närvarande åtnjuter

arvode å stat 2,500 kronor samt tillfällig löneförbättring 625 kronor eller

tillhopa 3,125 kronor. Dessutom uppbär han från allmänna barnbördshusets

asyl 400 kronor.

Vid envar av de medicinska och kirurgiska klinikerna finnas även anställda

tvenne amanuenser, var och en med arvode enligt stat å 1,000 kronor

jämte tillfällig löneförbättring 250 kronor. Deras arvoden torde böra

höjas till 1,800 kronor.

För följande kliniker finnas å ordinarie stat uppförda amanuensarvoden

om 2,000 kronor, vartill kommer tillfällig löneförbättring med 500 kronor,

nämligen: nervkliniken, oftalmiatriska kliniken, gynekologiska kliniken å

serafimerlasarettet, pediatriska kliniken å allmänna barnhuset och psykiatriska

kliniken.

Kommittén föreslår, att dessa arvoden höjas till 3,000 kronor.

Till avlöning av en amanuens vid röntgeninstitutet å serafimerlasarettet

finnes avlöning uppförd å extra stat.

Avlöningen reglerades 1912 till likhet med de polikliniska amanuensernas.

Arvodet uppgår således till 1,500 kronor, vartill kommer tillfällig löneför
-

s. 179 Kontrollera mot PDF

179

Kungl. Maj:ts proposition Nr 115.

bättring med 375 kronor. Den åtskillnad, som således råder mellan avlöningen

till universitetens röntgen amanuenser och karolinska institutets,

synes även framdeles böra bibehållas. Enär universitetens röntgenavdelningar

äro sämre utrustade med lärarkrafter än karolinska institutets röntgeninstitut,

torde nämligen arbetsbördan för ifrågavarande universitetsamanuenser

vara väsentligt drygare än för motsvarande befattningshavare vid

karolinska institutet. Kommittén föreslår därför, att arvodet till sistnämnde

amanuens utgår med samma belopp, som föreslagits för de polikliniska amanuenserna,

eller 2,400 kronor.

Vid universiteten i Uppsala och Lund äro samtliga kliniska underläkaroch

amanuensbefattningar uppförda på ordinarie stat. För karolinska institutets

del hava några dylika befattningar upptagits på extra stat, nämligen

:

med arvode å 2,500 kronor (enligt beslut av 1921 års riksdag; fråga om

tillfällig löneförbättring har alltså ännu ej varit föremål för riksdagens

prövning):

en underläkare vid gynekologiska kliniken å Sabbatsbergs sjukhus;

med arvode å 2,000 kronor, vartill kommer tillfällig löneförbättring med

500 kronor:

en amanuens vid pediatriska kliniken å kronprinsessan Lovisas vårdanstalt

för sjuka barn,

en amanuens vid kliniken för öron-, näs- och halssjukdomar å Sabbatsbergs

sjukhus,

en amanuens vid gynekologiska kliniken å samma sjukhus,

en amanuens vid obstetriska kliniken å allmänna barnbördshuset,

en amanuens vid syfilidologiska kliniken å sjukhuset S:t Göran;

med arvode å 1,000 kronor, vartill kommer tillfällig löneförbättring med

250 kronor:

en andre amanuens vid kliniken för öron-, näs- och halssjukdomar å Sabbatsbergs

sjukhus,

en andre amanuens vid syfilidologiska kliniken å sjukhuset S:t Göran.

Kommittén föreslår att dessa befattningshavares arvoden höjas:

underläkarens till 3,600 kronor,

amanuensernas till 3,000 kronor och

andre amanuensernas till 1,800 kronor.

Myndig
heternas
yttranden.

De akademiska myndigheterna i Uppsala hava lämnat kommitténs förslag

i nu förevarande del utan erinran.

Medicinska fakulteten i Lund har ej heller haft något att invända ifråga

om de föreslagna arvodesbeloppen. Fakulteten har allenast erinrat, att, då

från och med ar 1921 saväl den ortopediska kliniken som kliniken för öron-,

näs- och halssjukdomar utbrutits ur den kirurgiska kliniken såsom självständiga

avdelningar, de två av de tre å kirurgiska kliniken i betänkandet

uppförda amanuensbefattningarna, vilka tillhöra ifrågavarande specialkliniker,

numera uppföras å dessa.

Karolinska institutets lärarkollegium erinrar om en från föreningen av

amanuenser och underläkare vid institutets kliniker och polikliniker till

lärarkollegiet ingiven skrivelse, däri på anförda skäl yrkats för amanuens,

s. 180 Kontrollera mot PDF

180

Kungl. Maj-.ts proposition Nr 115.

Framställningfrån

föreningen

för

amanuenser

och underläkare

vid

karolinska

institutets

kliniker och

polikliniker.

Senare ingivna

framställningar

från

de akademi
-

tillika underläkare (det vill säga flertalet av ifrågavarande kliniska amanuenser)

en avlöning av 5,000 kronor jämte ett tillägg av 500 kronor efter 1

års tjänst vid kliniken. Lärarkollegiet vitsordar riktigheten av de synpunkter,

föreningen framhåller, men anser sig icke kunna göra de gjorda förslagen

till sina egna. För vissa amanuenser föreslår dock lärarkollegiet

högre avlöning än vad kommittén ifrågasatt. Detta gäller dels de två amanuenserna

å medicinska kliniken, vilka nu åtnjuta en var 1,000 kronor i

arvode och som enligt kommitténs förslag skulle erhålla en förhöjning till

1,800 kronor, dels två amanuenser på extra stat, nämligen en andre amanuens

vid öronkliniken och en andre amanuens vid syfilidologiska kliniken,

vilka likaledes en var åtnjuta 1,000 kronor och skulle enligt förslaget erhålla

1,800 kronor. Vad dessa fyra amanuenser beträffar, framhåller lärarkollegiet,

att de hava fullkomligt samma arbete som sina högre avlönade

kamrater och intet som helst skäl finnes, varför de skulle hava en lägre

lön än dessa. Lärarkollegiet hemställer därför, att nämnda fyra amanuenser

måtte erhålla en var ett arvode av 3,600 kronor (det vill säga bliva likställda

med övriga amanuenser vid flertalet kliniker).

Vid kommittéförslagets behandling inom lärarkollegiet framhöll professor

G. Forssell i fråga om amanuensen vid serafiraerlasarettets röntgeninstitut,

att dennes arbete icke till sin natur avveke från amanuensens vid akademiska

sjukhusets i Uppsala röntgeninstitut och hans arbete varken med avseende

å arbetstidens längd eller arbetets krävande beskaffenhet vore mindre

fordrande än de kliniska amanuensernas arbete; med anledning härav föreslog

Forssell, att amanuensen vid serafimerlasarettets röntgeninstitut, vilken

av kommittén föreslagits med 2,400 kronor, måtte erhålla samma arvode

som amanuensen vid röntgeninstituten i Uppsala och Lund, eller alltså 3,000

kronor. I detta uttalande instämde lärarkollegiet.

I skrivelse till chefen för ecklesiastikdepartementet den 11 november 1922

har föreningen för amanuenser och underläkare vid karolinska institutets

kliniker och polikliniker erinrat om sin till institutets lärarkollegium ingivna

framställning angående amanuensernas lönefråga. Föreningen gör gällande,

att de av kommittén föreslagna lönerna måste, såvida vederbörande ej äger

privat förmögenhet, medföra stora ekonomiska svårigheter, skuldsättning och

i många fall omöjliggöra för den unge läkaren att söka erhålla vidare utbildning

vid de kliniska sjukvårdsinrättningarna. Till belysning härav meddelas

vissa statistiska uppgifter samt hemställes, att vid upprättande av definitivt

förslag till nya stater hänsyn måtte tagas till föreningens ovan angivna

förslag.

Såsom jag ovan erinrat, utgå en del av nu ifrågavarande amanuensarvoden

å extra stat. Förslag föreligger nu om dessa arvodens utgående jämväl

för budgetåret 1925—1926. I samband härmed har ock från vederbö
-

s. 181 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 115.

181

rande förslag avgivits om inrättande av nya amanuenstjänster, vilka synas

mig värda beaktande.

Jag vill då först redogöra för de två yrkanden, som framkommit från

Uppsala universitet och som båda äro betingade av det akademiska sjukhusets

ombyggnad.

Det första yrkandet avser inrättande av ytterligare en amanuensbefattning

vid medicinska kliniken med avlöning efter samma grunder som övriga vid

sjukhuset anställda kliniska amanuenser. Härom anför medicinska fakulteten

i Uppsala:

Vid akademiska sjukhusets medicinska klinik finnas för närvarande BO

vårdplatser, nämligen å allmän sal 72, å isoleringsrum 3 och å enskilda

rum 11. Vid kliniken äro för närvarande anställda en underläkare och en

amanuens. Dessa hava således 43 patienter vardera.

Efter ombyggnaden kommer kliniken att disponera över 131 vårdplatser

varav å allmän sal 106, å isoleringsrum 7 och å enskilda rum 18.

Då antalet vårdplatser således ökas med hälften av det nuvarande, synes

det fakulteten nödvändigt att även öka antalet läkarkrafter vid kliniken

helst som överläkarens svårighet att överblicka och följa de enskilda fallen

givetvis ökas med större antal patienter.

Som jämförelse må meddelas, att vid vardera av serafimerlasarettets två

medicinska kliniker med respektive 87 och 100 vårdplatser äro anställda 3

underläkare respektive amanuenser, och att vid medicinska kliniken i Lund

med 170 vårdplatser äro anställda 4 underläkare respektive amanuenser.

Det andra yrkandet avser inrättande av en befattning som amanuens _

av myndigheterna kallad biträdande läkare — vid akademiska sjukhusets

klinik för öron-, näs- och halssjukdomar, med avlöning efter samma grunder

s°m övriga kliniska amanuenser vid sjukhuset. I detta hänseende yttrar

medicinska fakulteten i Uppsala:

Avlöningen av biträdande läkaren vid akademiska sjukhusets klinik för

oron-, näs- och halssjukdomar har på grund av klinikens hittillsvarande

provisoriska karaktär utgått av universitetets reservfond. Då kliniken enligt

beräkning under våren 1925 kommer att taga sina nya lokaler i det omoch

tillbyggda akademiska sjukhuset i besittning och därmed inom sjukhusets

organisation erhåller en definitiv ställning motsvarande dess övriga

klinikers,, synes det fakulteten som en naturlig följd av denna förändring

att den biträdande läkaren vid kliniken för öron-, näs- och halssjukdomar skall’

avlönas på samma sätt som övriga biträdande läkare vid sjukhuset, det vill

säga med hälften av lönen utgående på universitetets och den andra hälften

pa sjukhusets stat.

Framställningarna förordas av det större akademiska konsistoriet, och i

särskilda skrivelser den 11 augusti 1924 har t. f. kanslern hemställt om

avlåtande av proposition till riksdagen i enlighet med de avgivna förslagen.

Däivid har kanslern i avseende å den föreslagne amanuensen vid öronkliniken

erinrat, att från universitetets reservfond under en följd av år anvisats olika

belopp för bekostande av biträde vid don provisoriska öronkliniken, samt

ska myndigheterna

angående

nya

tjänster in. in.

s. 182 Kontrollera mot PDF

182

Kung!,. Maj-.ts proposition Nr 113.

framhållit, att ifrågavarande anslagskrav syntes vara av stadigvarande beskaffenhet

och följaktligen icke borde tillgodoses medelst tillfälliga anslag.

Såsom framgår av min förut lämnade redogörelse finnas vid kliniken för

öron-, näs- och halssjukdomar vid Sabbatsbergs sjukhus två medelst extra

anslagsmedel avlönade amanuenser, den ene med ett arvode av 2,000 kronor

och den andre med ett arvode av 1,000 kronor. Även här har eu lokalutvidgning

av kliniken påkallat krav på ökade arbetskrafter.

I skrivelse till karolinska institutets lärarkollegium har professorn i öron-,

näs- och halssjukdomar vid institutet G. Holmgren anfört följande:

Arbetet vid kliniken har sedan 1911, det första år kliniken var i full

verksamhet, vuxit i synnerligen hög grad. Under 1911 utgjorde antalet

på kliniken inskrivna patienter 682, antalet kliniska operationer 689 och

antalet polikliniska operationer 126. Sedan dess har verksamheten varit i

stadigt stigande så att 1923 antalet kliniskt vårdade patienter utgjorde 1,291,

antalet kliniska operationer 1,857 och antalet polikliniska operationer 689,

allt på ett antal av 24 sängar.

Enligt beslut av stadsfullmäktige av december 1923 kommer kliniken

att utbyggas till ett sammanlagt antal av omkring 60 sängar, varjämte poliklinik,

som hittills icke officiellt varit anordnad, kommer att anordnas med

lokaler tillräckliga för drivande av en mycket stor poliklinisk verksamhet.

Redan nu är det och har sedan åratal varit nödvändigt för arbetets bedrivande

att anställa tre amanuenser, av vilka förste amanuensen åtnjuter

en lön av 2,000 kronor från institutet jämte fri bostad på kliniken, andre

amanuensen en avlöning av 1,000 kronor utan bostad, medan tredje amaensen

varken åtnjuter lön eller bostad. Tillbyggnaden av avdelningen jämte

den nybyggda polikliniken beräknas kunna tagas i bruk redan hösten 1925,

varefter arbetet för avdelningens läkare uppenbarligen kommer att ökas betydligt.

Jag ber vidare att få framhålla, att som minimikrav på avdelningens

assistenter måste ställas fordran på ett års kirurgisk och ett års poliklinisk

oto-laryngologisk utbildning, båda i regel efter medicine licentiatexamen. Då

genom kontrakt med Stockholms stads hälsovårdsnämnd avdelningen upplåtits

för undervisning på bland annat det villkoret, att institutet avlönar

läkarna, synes det mig ofrånkomligt, att genom statens försorg avlöning beredes

samtliga läkare, som äro nödvändiga för bedrivande av arbetet vid

kliniken.

Jag ber dessutom få framhålla, att det för kontinuiteten i arbetet vid avdelningen

vore till stor fördel, om av assistentläkarna en kunde tillsättas

som underläkare, på 3 år, med en lön av 2,500 kronor per år, medan de

båda yngre som hittills kunde förordnas per år, vardera med en lön av 2,000

kronor om året. Härigenom vunnes även den beaktansvärda fördelen, att

en del av de större och svårare operationerna kunde överlämnas till underläkaren

varigenom klinikchefens tidtals alltför krävande arbete skulle något

minskas.

Lärarkollegiet framhåller för sin del såsom synnerligen behj ärtans värt, att

amanuenserna vid ifrågavarande klinik erhålla en förbättrad ställning i avlöningshänseende.

Mot vad Holmgren härutinnan föreslagit har kollegiet

intet annat att erinra, än att det förefaller kollegiet, som om avlöningen för

s. 183 Kontrollera mot PDF

183

Kungl. Maj:ts proposition Nr 115.

den hittills oavlönade amanuensen torde böra upptagas till samma belopp,

som exempelvis nu utgår till en var av de båda andra amanuenserna vid

den kirurgiska kliniken eller 1,000 kronor för år. Med denna ändring vill

kollegiet livligt tillstyrka förslaget.

Kollegiet hemställer därför om utverkande av proposition till riksdagen

med förslag

att till arvode åt en underläkare vid kliniken för öron-, näs- och balssjukdomar

å Sabbatsbergs sjukhus bevilja för budgetåret 1925—1926 ett

extra anslag av 2,500 kronor;

att till arvode åt eu förste amanuens vid samma klinik bevilja för budgetåret

1925—1926 ett extra anslag av 2,000 kronor;

samt att till arvode åt en amanuens vid samma klinik bevilja för budgetåret

1925—1926 ett extra anslag av 1,000 kronor.

Lärarkollegiets förslag tillstyrkes av t. f. kanslern i skrivelse den 11 augusti

1924.

Till kommitténs förslag om de kliniska amanuensernas avlöningsförhållanden

kan jag i allt väsentligt uttala min anslutning, och tillåter jag mig att

i avseende å de av kommittén införskaffade uppgifterna rörande såväl dessa

som andra amanuensers tjänstgöringsförhållanden hänvisa till det av kommittén

häröver gjorda sammandraget (se kommittébetänkandet sid. 173—177).

I likhet med kommittén anser jag, att den ersättning, som i form av naturaförmåner

och i vissa fall kontant avlöning tillkommer amanuenserna från

vederbörande sjukvårdsinrättning, icke bör efter dess värde avdragas å

amanuensarvodet.

Föreningen för amanuenser och underläkare vid karolinska institutets

kliniker och polikliniker har ifrågasatt ett väsentligt högre arvode än kommittén

tänkt sig. Detta förslag har emellertid icke vunnit anslutning från

vederbörande vid karolinska institutet; ehuru jag för egen del ej kan underlåta

att skänka ett visst berättigande åt de synpunkter, som föreningen

anfört, och följaktligen ej kan i allo godtaga vissa i förevarande avseende

gjorda uttalanden rörande karaktären av ifrågavarande befattningar, har jag

dock ansett mig böra stanna vid det resultat, vartill kommittén kommit.

En omreglering av dessa arvoden i enlighet med det framställda önskemålet

tarvar nämligen en ingående och grundlig utredning.

I avseende å förslagets detaljer vill jag framhålla följande.

Först torde böra erinras därom, att enligt beslut av 1924 års riksdag vid

kirurgiska kliniken i Uppsala för närvarande finnes uppförd en befattning

såsom underkirurg, tillika förste underläkare, med ett arvode av 6,000 kronor

jämte hyresbidrag av 1,500 kronor att utgå till gift innehavare av befattningen.

Av sagda belopp utgår hälften å universitetets och hälften å

akademiska sjukhusets stat. Å nämnda arvode utgår ej tillfällig löneför
-

Departe
mentschefen.

s. 184 Kontrollera mot PDF

184

Kungl. Maj:ts proposition Nr 115.

bättring men väl dyrtidstillägg. Med hänsyn till den sänkning av dyrtidstillägget,

som är förenad med den nya löneregleringen, torde arvodet böra

bestämmas till 7,000 kronor, varå hälften skall utgå å universitetets stat

och andra hälften å akademiska sjukhusets.

I två amanuensarvoden vid Uppsala universitet ingå, såsom framgår av

det föregående, vissa donationsräntor. I likhet med vad jag i motsvarande hänseende

i andra fall förordat, böra amanuensarvodena i staten uppföras med

fullt belopp och därvid anmärkning göras om det från donationsfonden tillflytande

bidraget, samtidigt som nämnda bidrag bör upptagas i universitetets

inkomststat.

Från fakulteten i Uppsala har framkommit ett av t. f. kanslern understött

krav om två nya amanuenstjänster, en vid medicinska kliniken och en

vid öronkliniken. Dessa krav synas mig vara av beskaffenhet att ej kunna

tillbakavisas, då nu den stora ombyggnaden vid akademiska sjukhuset snart

står färdig och det utökade sängantalet påfordrar ökade arbetskrafter.

Beträffande Lunds universitet bör, såsom fakulteten därstädes påpekat,

vid statens uppställande hänsyn tagas till de ur kirurgiska kliniken utbrutna

ortopediska och otiatriska klinikerna.

Vad så angår karolinska institutets kliniker, har kommittén ifrågasatt en

något större förhöjning av arvodena för de två högst avlönade amanuenserna

vid medicinska och kirurgiska klinikerna. Häremot har jag intet att erinra.

Däremot anser jag mig icke böra för närvarande tillstyrka det av lärarkollegiet

framförda förslaget om en förhöjning till 3,600 kronor av det nu till

en var av fyra amanuenser vid sistnämnda kliniker utgående arvodet av

1.000 kronor. Detsamma bör enligt kommitténs förslag bestämmas till 1,800

kronor. Till samma belopp bör upptagas arvodet till en var av två vid

den medicinska undervisningen å S:t Eriks sjuk- och vårdhem anställda

amanuenser.

Kommitténs förslag om arvode åt amanuensen vid Serafimerlasarettets

röntgeninstitut, 2,400 kronor, anser jag mig böra biträda. Aven om visst

fog kan finnas för det av lärarkollegiet understödda yrkandet om höjning

av detta arvode till samma belopp som arvodena åt röntgenamanuenserna

i Uppsala och Lund, anser jag mig dock för närvarande sakna anledning att

härutinnan frångå kommitténs förslag.

Karolinska institutets lärarkollegium har framhållit det oavvisliga behovet

av utökade arbetskrafter vid kliniken för öron-, näs- och halssjukdomar vid

Sabbatsbergs sjukhus. Krav härom hava upprepade gånger under de senaste

fyra åren framställts, utan att hava rönt beaktande. Jag anser, att

det ej längre går att tillbakavisa de anspråk, som härutinnan framkommit,

då nu en lokalutvidgning av kliniken är förestående. En viss modifiering

av förslaget torde kunna göras. Jag vill tillstyrka två amanuensarvoden å

3.000 kronor och ett amanuensarvode å 1,800 kronor.

Till amanuensen vid ortopediska kliniken och polikliniken vid vanför
-

s. 185 Kontrollera mot PDF

Kunyl. Maj:ls preposition Nr 115.

185

anstalten i Stockholm, vilken nu åtnjuter arvode av 2,000 kronor med dyrtidstillägg

men utan tillfällig löneförbättring, torde utgå ett till 2,400 kronor

förhöjt arvode. Detsamma synes lämpligen böra utgå ur det extra anslaget

till klinisk och poliklinisk undervisning i ortopedi vid nämnda vanföranstalt.

Vid den syfilidologiska kliniken å sjukhuset S:t Göran finnas nu anställda

en amanuens med ett arvode av 2,000 kronor och en andre amanuens med

ett arvode av 1,000 kronor. Den omläggning av undervisningen i syfilidologi

vid karolinska institutet, varom jag framlagt förslag i samband med

anslagsäskandena under åttonde huvudtiteln för budgetåret 1925—1926, innebär,

bland annat, att den förste amanuensen å sistnämnda klinik skulle erhålla

skyldighet att tjänstgöra även såsom läkare på polikliniken (se statsverkspropositionen

till 1925 års riksdag, bilagan åttonde huvudtiteln, sid.

215 ff.). För det ökade arbetet skulle i stället för nu utgående arvode å

2,000 kronor till en klinisk amanuens bestämmas ett arvode av 3,000 kronor

till en underläkare, förordnad för tre år. Denna anordning har jag redan

förklarat mig böra i princip tillstyrka men uppskjutit frågan om bedömande

av arvodesbeloppets storlek. Vid prövning av sistnämnda fråga har jag

funnit mig böra tillstyrka, att — med hänsyn till den med löneregleringen

förenade sänkningen av dyrtidstilläggen — arvodet åt ifrågavarande befattningshavare

bestämmes till samma belopp som till exempelvis underläkaren

vid obstetriska kliniken å allmänna barnbördshuset eller alltså till 3,600

kronor. Arvodet till den »andre amanuensen» bör bestämmas till 1,800

kronor att utgå till en klinisk amanuens.

Till sist vill jag allenast erinra, hurusom, såsom framgår av min förut

lämnade redogörelse, ett stort antal amanuensarvoden utgå från extra anslagsmedel.

Det kan ifrågasättas, i vilken utsträckning så fortfarande bör

ske, då ett konstant och allmänt vitsordat behov i samtliga fall föreligger.

Jag har vid aktgivande å de på frågan inverkande omständigheterna funnit

mig böra förorda, att samtliga å extra stat utgående och föreslagna amanuensarvoden

av nu ifrågavarande art varda överförda till institutets ordinarie

stat, med undantag för dels två arvoden till amanuenser vid den

medicinska undervisningen å S:t Eriks sjuk- och vårdhem, vilka arvoden

i likhet med arvodena åt de biträdande lärarna därstädes böra med hänsyn

till nuvarande provisoriska bestämmelser rörande undervisningen i medicin

och kirurgi tills vidare utgå å extra stat, dels arvodet till amanuensen vid

ortopediska kliniken och polikliniken vid vanföranstalten i Stockholm, vilket

med förhöjt belopp bör ingå i det extra anslaget till klinisk och poliklinisk

undervisning i ortopedi vid nämnda vanföranstalt.

Mitt förslag beträffande de kliniska amanuenserna framgår alltså av följande

tablå, och tillåter jag mig för jämförelsen med nuvarande förhållanden

hänvisa till den ovan sid. 169 intagna sammanställningen.

s. 186 Kontrollera mot PDF

186

Kungl. Maj:ts proposition Nr 115.

Departementschefens förslag beträffande kliniska amanuenser.

Uppsala universitet.

Lunds universitet.

Karolinska institutet.

Arvode

Arvode

Arvode

Ordinarie stat.

Kr.

Ordinarie stat.

Kr.

Ordinarie stat.

Kr.

Medicinska kliniken:

Medicinska kliniken:

Medicinska kliniken:

1 amanuens, tillika under-

1 amanuens........

3,000

1 amanuens, tillika under-

3,600

3,000

läkare...........

3,600

1 d:o ........

1 amanuens, Strandberg-

1 amanuens........

1,800

ianus (i arvodet ingår

1,800

ränta å Strandbergska

fonden 58 kronor 33 öre)

3,000

1 amanuens........

3,000

Kirurgiska kliniken:

Kirurgiska kliniken:

Kirurgiska kliniken:

1 underkirurg, tillika förste

1 amanuens........

3,000

1 amanuens, tillika under-

underläkare, jämte hy-

kirurg...........

3,600

resbidrag å 1,500 kr. . .

7,000

1 amanuens........

1,800

1 amanuens, Nilsson-

1 800

Aschanius (i arvodet in-

går ränta å Nilsson-

Aschanska fonden 150

kr.)............

3,000

1 amanuens........

3,000

Obstetrislc-gynekologiska

Obstetrisk-gynekologiska

Obstetriska kliniken d allm.

kliniken:

kliniken:

barnbördshuset:

3,000

1 underläkare.......

3,600

nuens vid gynekologiska

3,000

polikliniken.......

3,000

Gynekologiska kliniken d

serafimerlasarettet:

1 amanuens........

3,000

Gynekologiska kliniken d

Sabbatsbergs sjukhus:

1 underläkare.......

3,600

1 amanuens........

3,000

Oftalmiatriska kliniken:

Oftalmiatriska kliniken:

Oftalmiatriska kliniken:

3,000

3,000

nuens vid oftalmiatriska

polikliniken.......

3,000

Kliniken för öron-, näs-

Kliniken för öron-, näs-

Kliniken för öron-, näs-

och halssjukdomar:

och halssjukdomar:

och halssjukdomar d

3,000

3,000

Sabbatsbergs sjukhus:

1 amanuens......; .

3,000

1 d:o ........

3,000

1 d:o ........

1,800

Ortopediska kliniken:

1 amanuens........

3,000

s. 187 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts proposition Nr 115.

187

Uppsala universitet.

Lunds universitet.

Karolinska institutet.

Pediatriska kliniken:

1 amanuens, tillika ania-

Arvode

Kr.

Pediatriska kliniken:

1 amanuens........

Arvode

Kr.

3,000

Pediatriska kliniken

d allm. barnhuset:

Arvode

Kr.

nuens vid pediatriska

1 amanuens........

3,000

polikliniken.......

3,000

Pediatriska kliniken vid

kronprinsessan Lovisas

vårdanstalt för

sjuka barn:

1 amanuens........

3,000

Kliniken för bröstsjuka:

Tuberkulosavdelningen:

1 amanuens........

3,000

3,000

3,000

3,000

Röntgenavdelningen:

1 amanuens........

Röntgenlaboratoriet och

den radiologiska sjuk- avdelningen:

1 amanuens........

Röntgenin s ti tu tet

d Serafimerlasarettei:

1 amanuens........

2,400

Anm. Av samtliga för Upp- sala universitets ovannämnda

kliniker och avdelningar upp-

Nervkliniken:

3,000

3,000

förda arvodesbelopp utgår hälf- ten å universitetets stat och

hälften å akademiska sjukhu- sets stat.

Psykiatriska kliniken:

Syfilidologiska kliniken d

sjukhuset S:t Göran:

1 underläkare.......

3,600

1,800

Extra stat.

För den medicinska under- visningen vid S:t Eriks

sjuk- och vårdhem:

1,800

1 d:o ........

1,800

Ortopediska kliniken och

polikliniken vid van- föranstalten i

Stockholm:

1 amanuens (arvodet ingår

i anslag till klinisk och

poliklinisk undervisning

i ortopedi vid nämnda

vanföranstalt)......

2,400

I fråga om de polikliniska amanuenserna anför och föreslår lönereglerings- Polikliniska

kommittén: amanuenser.

Polikliniska amauuensbefattningar finnas endast vid Uppsala universitet Löne(två

vid de medicinska poliklinikerna) samt vid karolinska institutet (en vid regleringsmedicinska

polikliniken, en vid kirurgiska polikliniken, en vid oftalmiatriska ommitt n
-

s. 188 Kontrollera mot PDF

188

Kungl. Maj-.ts proposition Nr 115.

Myndigheternas

yttranden.

Departe
mentschefen.

Assistenter

och amanuenser

vid de

teoretisktmedicinska

institutionerna.

polikliniken och en vid otiatriska polikliniken). Amanuensernas arvoden äro

lika över lag och uppgå till 1,500 kronor, vartill kommer tillfällig löneförbättring

med 375 kronor. Arvodena finnas vart för sig uppförda å ordinarie

stat med undantag för arvodet till amanuensen vid karolinska institutets

otiatriska poliklinik. Detta utgår nämligen ur förut omnämnda anslag på

ordinarie stat för uppehållande av undervisningen i otiatri, rhinologi och

laryngoskopi å 4,500 kronor.

Allenast amanuenserna vid karolinska institutet åtnjuta naturaförmåner.

Dessa utgå från serafimerlasarettet och bestå i fri frukost och i allmänhet

kvällsvard samt därtill hyresfri bostad med värme och lyse till två amanuenser,

den ene med tjänstgöring vid medicinska och den andre vid kirurgiska

polikliniken.

Kommittén föreslår, att samtliga polikliniska amanuensbefattningar hänföras

till arvodesklassen om 2,400 kronor.

Av samma skäl, som föranlett, att de kliniska amanuensernas naturaförmåner

lämnats ur räkningen vid avlöningens bestämmande, torde motsvarande

böra äga rum i fråga om de polikliniska amanuensernas.

Kommitténs förslag beträffande de polikliniska amanuenserna har ej givit

anledning till någon erinran från de akademiska myndigheternas sida.

I sin ovanberörda skrivelse har föreningen för amanuenser och underläkare

vid karolinska institutets kliniker och polikliniker yrkat på en höjning

av poliklinikamanuensernas arvoden till 3,600 kronor. Karolinska institutets

lärarkollegium har emellertid icke ansett sig böra understödja detta förslag.

Mot kommitténs förslag i avseende å nu ifrågavarande befattningshavare

har jag intet att invända.

Utom de av kommittén omnämnda amanuenserna finnas vid karolinska

institutet ytterligare ett par polikliniska amanuenser med bidrag till sin avlöning

av extra anslagsmedel. Dessa äro en assistent och en amanuens vid

pediatriska polikliniken vid allmänna barnhuset i Stockholm, vilkas arvoden

bestridas av ett extra anslag med rubrik: till en poliklinik för barnsjukdomar

i Stockholm, och en amanuens vid pediatriska polikliniken vid kronprinsessan

Lovisas vårdanstalt för sjuka barn. En var av amanuenserna åtnjuter 2,000

kronor och assistenten 3,000 kronor i arvode jämte dyrtidstillägg men utan

tillfällig löneförbättring. Vederbörliga anslag utgå under förutsättning, att

Stockholms stad tillskjuter halva beloppet. Jag vill föreslå, att arvodet till

en var av sagda amanuenser bestämmes till 2,400 kronor och arvodet till

assistenten fastställes till vad ovan föreslagits för underläkare eller 3,600

kronor. Av statsmedel bör alltså utgå respektive 1,200 och 1,800 kronor.

Vederbörliga anslag synas mig böra fortfarande utgå å extra stat.

Beträffande de vid de medicinska fakulteternas teoretiska institutioner

knutna assistenterna och amanuenserna anför och föreslår löneregleringskommittén

följande:

Vid patologiska institutionen vid Uppsala universitet är anställd en assistent

s. 189 Kontrollera mot PDF

189

Kungl. Maj-.ts proposition Nr 115.

med arvode enligt stat å 2,500 kronor samt tillfällig löneförbättring å 625

kronor. Hans avlöning synes i likhet med övriga assistenters böra höjas till

3,600 kronor.

Samma avlöningsvillkor som nämnde befattningshavare åtnjuter eu assistent

vid fysiologiska institutionen och eu assistent vid patologisk-anatomiska institutionen

i Lund. Aven deras arvode bör höjas till 3,600 kronor.

Bland amanuensarvodena finnas tre olika typer företrädda, nämligen arvoden

å 2,000 kronor, 1,200 kronor och 800 kronor (med tillfällig löneförbättring

å respektive 500 kronor, 300 kronor och 200 kronor).

Enligt den fördelning, som för närvarande är rådande, finnas med avlöning

å ordinarie stat:

vid Uppsala universitet:

med arvode å 2,000 kronor: en amanuens (vid patologiska institutionen),

med arvode å 1,200 kronor: två amanuenser (vid anatomiska institutionen),

med arvode å 800 kronor: tre amanuenser (en vid respektive fysiologiska

och farmakologiska institutionerna samt en vid institutionen för medicinsk

och fysiologisk kemi); amanuensen vid farmakologiska institutionen uppbär

ränta från Wahlenbergs amanuensfond med 350 kronor. Av statsmedel

utgå till hans avlöning allenast 450 kronor;

vid Lunds universitet:

med arvode å 2,000 kronor: tre amanuenser (en vid anatomisk-histologiska

institutionens anatomiska avdelning, en vid patologisk-anatomiska institutionens

patologiska avdelning samt en vid samma institutions bakteriologiska

avdelning);

med arvode å 1,200 kronor: eu amanuens (vid anatomisk-histologiska institutionens

histologiska avdelning);

med arvoden å 800 kronor: två amanuenser (en vid fysiologiska institutionen

och en vid medicinsk-kemiska institutionen);

vid karolinska institutet:

med arvoden å 1,200 kronor: tio *) amanuenser (en vid respektive anatomiska

institutionen, histologiska institutionen, kemiska institutionen,* 2) fysiologiska

institutionen, rättsmedicinska institutionen, hygieniska institutionen och

farmakologiska institutionen samt två vid patologisk-anatomiska institutionen,

varjämte en amanuens finnes anställd med skyldighet att verkställa och

demonstrera liköppningar på pediatriska kliniken).

Förutom kontant avlöning åtnjuta vissa amanuenser — i Uppsala fem, i

Lund fyra och vid karolinska institutet två — hyresfri bostad, i vissa fäll

med värme och lyse.

Kommittén har icke funnit lämpligt att föreslå, att dessa amanuensbefattnmgar

utan vidare inpassas i de löneklasser i den nya arvodesskalan, som

för envar av dem skulle motsvara hittillsvarande avlöning.

Detta system skulle medföra en del olägenheter. Till vanskligheten att

vid en lönereglering rättvist avväga de olika befattningarnas inbördes placering

skulle komma svårigheten att vinna en av ändrade förhållanden be
-

*) Efter beslut av 1924 års riksdag: elva.

2) Genom beslut av 1924 års riksdag upprättades ytterligare en amanuensbefattning

vid kemiska institutionen. ”

Löne
reglerings
kominittén.

s. 190 Kontrollera mot PDF

190

Kungl. Maj:ts proposition Nr 115.

tingad jämkning i den en gång fastslagna placeringen. Härför skulle nämligen

fordras ändring i staten, vilket ej kan ske utan riksdagens medverkan.

Det synes kommittén önskligt, att de akademiska myndigheterna beredas

större rörelsefrihet vid dispositionen av ifrågavarande arvoden. Det må

erinras, hurusom vid tekniska högskolan i staten uppförts ett klumpanslag

till tillfälliga lärarbi träden och assistenter, vilket anslags närmare fördelning

bestämmes av högskolans styrelse. För universitetens del torde vara lämpligt

att något fastare reglera fördelningen av här ifrågavarande medel. Antalet

amanuensbefattningar för varje institution torde utan olägenhet på förhand

kunna fixeras, likaså det på varje fakultet (respektive sektion) belöpande

antalet amanuensarvoden av olika typ enligt angiven löneskala. Däremot

skulle lämnas öppet, vilket arvode som skall vara förenat med varje särskild

befattning. Bestämmelser härutinnan torde lämpligen böra för viss tid, förslagsvis

tre år, meddelas av universitetskanslern efter framställning från

universitetsmyndigheterna.

För att vinna en mera ingående kännedom om de olika amanuensernas

arbetsförhållanden och lönevillkor har kommittén införskaffat uppgifter från

vederbörande myndigheter om ifrågavarande befattningshavares tjänstgöringsoch

avlöningsförhållanden m. m.

Kommittén har vid uppgörandet av sitt förslag utgått ifrån det nuvarande

antalet amanuensbefattningar vid varje institution. Med hänsyn tagen till

nyssberörda uppgifter samt jämväl yrkanden från vederbörande myndigheter

i Uppsala och Lund om höjning av de nu med 800 kronor utgående arvodena

till 1,200 kronor får kommittén föreslå följande arvoden:

vid universitetet i Uppsala:

ett arvode å 3,000 kronor

tre » å 2,400 »

två » å 1,800 »

vid universitetet i Lund:

två arvoden å 3,000 kronor

» » » 2,400 »

» » » 1,800 »

vid karolinska institutet:

ett arvode å 3,000 kronor

fyra arvoden å 2,400 »

fem » å 1,800 »

Vid förslagets uppgörande har hänsyn tagits till att ett erforderligt antal

arvoden av olika typ skulle i lämplig proportion stå till vederbörandes förfogande.

Då enligt de nya avlöningsbestämmelserna de amanuenser, som

åtnjuta förmån av fri bostad, härför skola erlägga hyresersättning till statsverket,

har det ej ansetts rimligt att utbyta de nuvarande amanuensarvodena

å 800 kronor mot de arvoden å 1,200 kronor, som enligt kommitténs löneskala

närmast skulle motsvara de förra. Enligt kommitténs förslag har i

stället 1,800 kronor satts som minimiarvode. Av nämnda anledning är ock

den ökning, som amanuensarvodenas totalbelopp uppvisar — vid jämförelse

med vad som skulle framgått vid en blott matematisk omräkning av de

nuvarande arvodena — delvis endast skenbar, då emot ökningen svarar den

hyresinkomst för amanuensernas bostäder, som genom det nya avlöningssystemet

beredes statsverket.

s. 191 Kontrollera mot PDF

191

Kungl. Maj-.ts proposition Nr 115.

Om också såsom ovan nämnts placeringen av de olika amanuensbefattningarna

i de skilda arvodesklasserna skulle bero på framtida beslut av

vederbörande universitetsmyndigheter, vill kommittén likväl här nedan meddela

de skäl, som varit bestämmande beträffande kommitténs förslag om

antalet befattningar i de olika arvodesklasserna.

Med iakttagande av förut anförda synpunkter har kommittén i allmänhet

utgått från nuvarande arvodesbelopp dock med undantag för nedan angivna

fall.

Vid universitetet i Lund åtnjuta för närvarande tre amanuenser samma

arvode som de kliniska, d. v. s. 2,000 kronor enligt stat. Kommittén har

föreslagit allenast två arvoden av motsvarande storlek, nämligen 3,000 kronor,

i den nya .löneskalan.. Enligt kommitténs uppfattning torde nämligen amanuensen

vid patologisk-anatomiska institutionens bakteriologiska avdelning

ej böra höra till nämnda löneklass. En del av de honom tidigare åliggande

funktioner — bland annat beredning av sera för diagnostiskt ändamål —

som vid 1912 års lönereglering åberopades till motivering för hans likställighet

med de hithörande andra amanuenserna, hava nämligen övertagits av särskilda

statsinstitutioner (statsmedicinska anstalten och militär-bakteriologiska

laboratoriet). Därtill kommer, att krav på högre placering ej yppats från

motsvarande befattningshavare i Uppsala (amanuensen vid patologiska institutionen)

och vid karolinska institutet (den ene av de båda amanuenserna

vid patologisk-anatomiska institutionen), för vilka båda ej torde kunna beredas

högre arvode än 2,400 kronor.

Däremot synes någon förändring i placeringen ej böra ifrågasättas för

amanuensen å anatomisk-histologiska institutionens i Lund anatomiska avdelning.

Då And Lunds universitet icke finnes — såsom fallet är i Uppsala

och vid karolinska institutet någon särskild prosektor, blir givetvis den

ifrågavarande amanuensens arbete särskilt ansvarsfullt och betungande.

Redan i samband med 1912 års lönereglering ifrågasattes högre ar\Tode

än det då bestämda å 1,200 kronor åt den amanuens, som vid pediatriska

kliniken . vid karolinska institutet har att förrätta obduktioner. Enligt vad

kommittén inhämtat innehaves denna befattning för närvarande a\T eu laborator

vid institutet. Enär ombildning av nämnda laboratorsbefattning till

en prosektorstjänst lär vara under övervägande — en åtgärd, som jämväl

torde komma att återverka på amanuensbefattningen — synes för närvarande

någon ändring i fråga om amanuensbefattningens placering (i 1,800 kronors

gruppen) ej böra ifrågasättas.

A extra stat är uppförd i Uppsala eu extra ordinarie amanuens vid anatomiska

institutionen med arvode å 600 kronor. Den tillfälliga löneförbättringen

har utgjort 150 kronor. Vid inpassande i den av kommittén föreslagna

avlöningsskalan torde arvodet böra bestämmas till 750 kronor.

Ett biträde vid kursen i allmän kemi för medicine studerande i Lund

uppbär å extra stat avlöning med 500 kronor. Härå utgår ej tillfällig

löneförbättring men väl dyrtidstillägg. Anslaget torde böra höjas till 600

kronor.

Medicinska fakulteten i Uppsala har icke yttrat sig om kommitténs förslag Myndigi

nu förevarande del. heternas y

Det större akademiska konsistoriet i Uppsala anför i frågan följande: randen''

s. 192 Kontrollera mot PDF

192

Kungl. Maj:ts proposition Nr 115.

De av kommittén föreslagna arvodena äro icke bestämda med hänsyn till

de särskilda amannensbefattningamas natur, till kompetensfordringarna för

desamma eller till olika tjänstgöringsskyldighet utan endast av ej närmare

angivna s. k. lönetekniska skäl. Det har därför ej heller varit möjligt för

kommittén att ange, vilka amanuensbefattningar, som skulle avlönas med det

ena eller andra beloppet, utan detta skulle enligt kommitténs mening lämpligen

vart tredje år på universitetsmyndigheternas framställning kunna regleras

av kanslern.

Det olämpliga i hela denna anordning synes konsistoriet uppenbar. Då

emellertid i medicinska fakultetens yttrande ingen anmärkning gjorts mot

densamma, och då fördelningen av de för denna fakultet föreslagna amanuensarvodena

på grund av att där för olika amanuensbefattningar gälla

olika kompetensvillkor och olika tjänstgöring torde kunna enligt sakliga

grunder verkställas, vill konsistoriet icke föreslå någon ändring av vad kommittén

föreslagit rörande dessa amanuenser.

Medicinska fakulteten i Lund föreslår, att amanuensen vid patologiskanatomiska

institutionens bakteriologiska avdelning, vilken av kommittén

ifrågasatts till ett arvode av 2,400 kronor, måtte liksom liittills varda jämställd

med klinisk amanuens och sålunda erhålla ett arvode av 3,000 kronor.

Till stöd härför åberopar fakulteten en av professorn i allmän patologi,

bakteriologi och allmän hälsovård M. J. C. A. Forssman förebragt utredning,

så lydande:

Mot de av kommittén anförda skälen stå andra, som avgjort tala för den

nuvarande likställighetens bibehållande mellan denne amanuens och de

kliniska amanuenserna. För det första är deras utbildning densamma,

medicine kandidatexamen med åtminstone i huvudsak avslutade tjänstgöringar,

vilken utbildningsgrad allt fortfarande måste fordras, för att bakteriologamanuensen

själv skall kunna uppskatta och vid kurserna vara behjälplig

med att inpränta de kliniskt betydelsefulla sidorna av den bakteriologiska

diagnostiken och terapien. Därjämte synes det föga rättvist, att denne

amanuens med samma utbildning och med lika omfattande arbete som flera

av de kliniska amanuenserna endast därför, att han tjänstgör vid en medicinskt-teoretisk

institution, skall avlönas sämre.

Vidare äro förhållandena med hänsyn till lärarkrafterna i Uppsala, Stockholm

och Lund ej likartade. I Stockholm finnes en särskild laborator i

bakteriologi (förutom de två professorerna i patologisk anatomi), i Uppsala

en särskild professor i hygien (jämte en professor och en laborator i patologisk

anatomi), medan i Lund endast två professorer finnas — en i patologisk

anatomi och en i allmän patologi, bakteriologi och allmän hälsovård

-— av vilka den sistnämnde har att undervisa både i allmän patologi och

bakteriologi. Vid detta förhållande är det tydligt, att sagde professor kan

vara i behov av något mera kompetent hjälp, något som den bättre avlöningen

ju bör medföra, än vad som möjligen erfordras å de ställen, där

bakteriologien bättre tillgodosetts med lärarkrafter än vad fallet är i Lund.

Samma skäl, som kommittén anför för att »någon förändring i placeringen

ej bör ifrågasättas för amanuensen å anatomisk-histologiska institutionens

anatomiska avdelning», nämligen olikheten i lärarförhållandena i ämnet i

Uppsala, Stockholm och Lund, föreligger därför även beträffande amanuensen

i bakteriologi, vadan alltså ej heller här någon förändring bort ifrågasättas.

s. 193 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 115. 193

Vidare föreslår fakulteten i Lund eu höjning till 1,000 kronor åt biträdet

vid kursen i allmän kemi för medicine studerande. Fakulteten yttrar härom:

Biträdets arbete består i övervakning av laborationer, framställning och

utlämning av lösningar samt utdelning av analysprov m. in. Hans arbete

(c:a 150 timmar per termin) kan anses fullt jämförligt med en amanuenstjänstgöring

och är i betraktande av den stora arbetsbörda, som redan vilar

pa läraren i allmän kemi, synnerligen viktigt och nödvändigt. Det har hittills

visat sig förbundet med mycket stora svårigheter att med det nuvarande

arvodet få platsen besatt. Höjningen med 100 kronor enligt kommitténs

förslag torde ej undanrödja svårigheterna. Önskvärt vore, att befattningen

omändras till en ordinarie amanuensbefattning med samma löneförmåner

som den redan vid medicinskt-kemiska institutionen förefintliga

f1???u,cns“<''*attn''n£en • Tills vidare bör emellertid lönen ej sättas lägre än

1,000 kronor. ''

Lärarkollegiet vid karolinska institutet har icke berört frågan om de teoretiska

amanuensernas löneförhållanden.

Kommitténs förslag innebär till en början, att antalet amanuensarvoden Sparta

med närmare angivna belopp skulle fixeras, men att det skulle lämnas öppet, mentsohf>f

vilket arvode som skulle vara förenat med varje särskild befattning, varom bestämmelser

skulle periodvis meddelas av kanslern. Jag måste ställa mig synnerligen

tveksam inför denna anordning och detta så mycket mer, som jag

icke kunnat finna den härför förebragta argumenteringen övertygande.

Gentemot den framhållna svårigheten att vinna en av ändrade förhållanden

betingad jämkning i den en gång fastslagna placeringen, vartill skulle, då

härför fordrades ändring i staterna, påkallas riksdagens medverkan, vill jag

allenast betona, att mig veterligen några dylika jämkningar aldrig ifrågasatts

i annan mån än att på grund av ökat arbete och ansvar en och annan

amanuensbefattning ansetts böra erhålla en fördelaktigare löneställning. Men

därmed är icke sagt att en annan befattning skulle samtidigt kunna i löneavseende

nedflyttas. Den hittillsvarande anordningen med befattningarna och ar.

vodena knutna till de särskilda institutionerna har hittills fungerat utan någon

som helst olägenhet och synes mig icke utan bindande skäl böra övergivas.

Jag befarar dessutom, att kommitténs förslag i nu förevarande hänseende

är ägnat att till och med göra förhållandena än mer komplicerade och medföra

olägenheter av olika slag. Då fördelningen av dessa arvoden mellan

de olika institutionerna skulle ske, vore med säkerhet att förvänta eu inbördes

tävlan om de högsta arvodena, och ett slitande av sådana otvivelaktigt uppkommande

tvister skulle aldrig kunna innebära en fullt rationell lösning med

hänsyn till svårigheten, för att ej säga omöjligheten att kunna härvid skipa

full rättvisa. Jag anser det av vikt, att kanslern, som under senare år fått

en i förhållande till ämbetets ställning oproportionerligt stor arbetsbörda sig

pålagd, bör i möjligaste mån befrias från det ytterligare arbete, som vid

Bihang till riksdagens protokoll 1925. 1 samt. 100 käft. (Nr 115.)

13

s. 194 Kontrollera mot PDF

194

Kungl. Maj-.ts proposition Nr 115.

bifall till förslaget i nu förevarande avseende skulle komma att åvila honom.

Med hänsyn till det anförda och under åberopande jämväl av vad

de akademiska myndigheterna anfört i samma fråga rörande de filosofiska

fakulteternas amanuensarvoden — vartill jag omedelbart kommer har

jag funnit mig böra avstyrka kommitténs nu senast berörda förslag.

Kommittén grundar vidare sitt förslag därpå, att de amanuenser, som nu

åtnjuta förmånen av fri bostad, härför skola erlägga hyresersättning till

statsverket. Detta förslag står i överensstämmelse med kommitténs allmänna

uppfattning om det nya avlöningsreglementets tillämpning å nu ifrågavarande

befattningshavare. Jag har förut gjort gällande, att enligt min mening

nämnda avlöningsreglemente icke bör komma till tillämpning å de

befattningshavare, vilkas lönefrågor jag hittills och även i nu förevarande

sammanhang behandlat. Nuvarande förhållanden, därvid i vissa fall fri

bostad m. m. utgår utöver arvodet, böra därför fortfarande bestå.

Jag har sålunda ansett mig böra utgå från nuvarande, av ålder vedertagna

avlöningsgrunder. Nu utgående arvodesbelopp anser jag böra undergå

den för samtliga arvoden normala förhöjningen, i den mån ej särskilda förhållanden

påkalla ett annat bedömande. Vid det resultat, vartill jag härvid

kommit, har jag funnit mig böra förorda arvoden, som väl passa in i den

av kommittén föreslagna, ovan omnämnda arvodesskalan.

Vad då först Uppsala universitet beträffar, tillstyrker jag kommitténs förslag

om höjning av arvodet till assistenten vid patologiska institutionen, nu

2,500 kronor, till 3,600 kronor. De i övrigt nu utgående amanuensarvodena

(ett å 2,000 kronor vid patologiska institutionen, två å 1,200 kronor vid anatomiska

institutionen och tre å 800 kronor vid fysiologiska, medicinskt-kemiska

och farmakologiska institutionen) böra höjas till resp. 3,000, 1,800 och 1,200

kronor. Medan kommitténs förslag innebär ett arvode å 3,000 kronor, tre

arvoden å 2,400 kronor och två arvoden å 1,800 kronor, föreslår jag sålunda

ett arvode å 3,000 kronor, två arvoden å 1,800 kronor och tre arvoden

å 1,200 kronor. Det må erinras, att i Uppsala åtnjuta fem amanuenser

fri bostad utöver lönen.

I detta sammanhang vill jag även omnämna amanuensen vid hygieniska

institutionen i Uppsala. Denne åtnjuter nu ett arvode av 1,200 kronor, utgående

från ett till institutionen å extra stat anvisat materiellanslag. Nämnda

arvode torde höjas till 1,800 kronor och utbrytas från materiellanslaget för

att under särskild rubrik fortfarande utgå av extra anslagsmedel.

För den extra ordinarie amanuensen vid anatomiska institutionen i Uppsala

förordar kommittén arvode av 750 kronor. Jag tillstyrker detta belopp,

vilket fortfarande bör utgå från anslag å extra stat.

Beträffande Lunds universitet tillstyrker jag förslaget om höjning av arvodet

till eu var av assistenterna vid patologisk-anatomiska och fysiologiska institutionen

från 2,500 kronor till 3,600 kronor.

För amanuensen vid patologisk-anatomiska institutionens bakteriologiska

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-As proposition Nr 115. 19f>

avdelning, vilken nu åtnjuter arvode av 2,000 kronor, innebär kommittéförslaget

eu höjning till allenast 2,400 kronor. Jag bär ej kunnat undgå

att taga intryck av vad professor Forssman anfört till förmån för bibehål

lande av amanuensens nuvarande löneställning och tillstyrkor, att arvodet

bestämmes till 3,000 kronor. Jag förordar alltså, att nu utgående amanuensarvoden

(tre ä 2,000 kronor vid anatomisk-histologiska och patologisk-anatomiska

institutionerna, ett ä 1,200 kronor vid anatomisk-histologiska institutionen

och två å 800 kronor vid fysiologiska och medicinskt-kemiska institutionerna)

höjas till resp. 3,000, 1,800 och 1,200 kronor. Medan kommitténs

förslag innebär två arvoden å 3,000 kronor, två å 2,400 kronor och likaledes

två arvoden ä 1,800 kronor, tillstyrker jag sålunda tre arvoden ä 3,000

kronor, ett arvode ä 1,800 kronor ooh två arvoden ä 1,200 kronor. Erinras

må, att i Lund fyra amanuenser åtnjuta fri bostad utöver lönen.

Ersättningen till biträdet vid kursen i allmän kemi, nu 500 kronor, skulle

enligt kommitténs förslag höjas till 600 kronor. Jag tillstyrker sistnämnda

belopp, vilket alltjämt torde böra utgå från anslag å extra stat,

Vad till sist karolinska institutets teoretiska amanuenser beträffar,,vilka

nu samtliga åtnjuta arvoden av 1,200 kronor, föreslår kommittén en differentiering

med olika arvodesbelopp, 1 arvode ä 3,000 kronor, 4 arvoden

ä 2,400 kronor och 5 arvoden å 1,800 kronor. Såvitt jag kan finna bar

emellertid kommittén icke framlagt några sakliga skäl för den nu föreslagna

skillnaden i arvoden. Likaså saknas varje antydan om vid vilka

institutioner man förslagsvis skulle kunna tänka sig de högre och vid vilka

de lägre arvodena. Så länge ett på sakliga skäl grundat och av vederbörande

myndighet framlagt förslag i angiven riktning icke föreligger, kan jag icke

tillstyrka ett tillämpande av kommitténs principer i denna del. Jag förordar,

att i överensstämmelse med nuvarande förhållanden samtliga arvoden sättas

till samma belopp. Detta bör i enlighet med de sedvanliga grunderna fixeras

till 1,800 kronor. Hänsyn bör härjämte tagas till den av 1924 års riksdag

inrättade nya amanuensbefattningen vid kemiska institutionen.

Kommittén behandlar härefter avlöningsförhållandena för amanuenser vid

de filosofiska fakulteternas institutioner och förordar härvid en anordning

liknande den, som ifrågasatts beträffande amanuenserna vid de teoretisktmedicinska

institutionerna.

Beträffande ifrågavarande befattningshavare vid de till de humanistiska sektionerna

knutna institutionerna anför och tillstyrker kommittén följande:

Vid Uppsala universitet finnes eu amanuens med arvode å 800 kronor,

varå ej utgår tillfällig löneförbättring, anställd vid museet för nordiska fornsaker.

Arvodet har senast reglerats av 1919 års lagtima riksdag.

Amanuenser med arvoden å 500 kronor jämte 125 kronor i tillfällig löneförbättring

tjänstgöra eu vid myntkabinettet och en vid Victoriamuseet för

egyptiska fornsaker. Därjämte avlönas från ett ordinarie anslag till eu rit
-

Amanuen8cr

vid de filosofiska

fakulteternas

institutioner.

Lönereg
leringskom
mittén.

s. 196 Kontrollera mot PDF

196

Kungl. Mnj-.ts proposition Nr 115.

mästare, vilket anslag numera disponeras pa särskilt sätt, en amanuens vid

konstmuseet, vilken uppbär 300 kronor i arvode, varå ej utgår tillfällig löneförbättring

men väl dyrtidstillägg. Naturaförmåner tillkomma ej dessa befattningshavare.

Större akademiska konsistoriet har i en tidigare omnämnd framställning

yrkat, att sistnämnda arvode måtte höjas till 600 kronor samt att arvodet

till amanuensen vid museet för nordiska fornsaker måtte höjas till 1,200

kronor.

Vid universitetet i Lund finnas tvenne amanuensbefattningar å ordinarie

stat inrättade vid historiska museet samt mynt- och medaljkabinettet. Den

ene amanuensen uppbär i arvode 1,200 kronor, varå icke utgår tillfällig löneförbättring,

utan blott dyrtidstillägg, åt den andre amanuensen, vars befattning

tillkommit genom beslut av 1921 års riksdag, har anslagits ett. arvode

å 800 kronor. Fråga om tillfällig löneförbättring och dyrtidstillägg åt denne

befattningshavare har således ännu ej varit föremål för prövning. Samma

arvode jämte 200 kronor tillfällig löneförbättring tillkommer en amanuens

vid geografiska institutionen. Därjämte finnes å extra stat ett arvode å 800

kronor, utan tillfällig löneförbättring men med dyrtidstillägg, åt en amanuens

vid universitetets konstsamlingar. Dessa amanuenser åtnjuta ej några naturaförmåner.

I större akademiska konsistoriets omförmälda framställning har yrkats, att

arvodet till amanuensen vid geografiska institutionen samt till amanuensen

vid konstsamlingarna måtte höjas till 1,200 kronor. Vad beträffar antalet

av bär ifrågakommande befattningar vid universitetet i Uppsala vill kommittén

erinra, att kommittén — såsom i annat sammanhang utförligare avhandlas

— hemställer, att anslaget till ritmästarbefattningen, från vilket arvodet.

till amanuensen vid universitetets konstmuseum för närvarande utgår,

måtte indragas. Fn följd härav blir, att arvode behöver beviljas ifrågavarande

amanuens, vilket dock torde böra ske genom anslag på extra stat

i likhet med vad förhållandet är i Lund.

Det antal befattningar å ordinarie stat, som här skola regleras, skulle således

uppgå till i Uppsala tre och i Lund tre. På skäl som förut anförts,

hemställer kommittén, att jämväl för dessa befattningars del systemet med

rörliga arvoden tillämpas.

Kommittén föreslår, att vid Uppsala universitet för humanistiska sektionen

inrättas:

ett arvode å 1,200 kronor

två arvoden å 750 »

samt vid universitetet i Lund för motsvarande sektion:

ett arvode å 1,800 kronor

» * å 1,200 »

» » å 750 »

I fråga om geografiska institutionen gäller för närvarande det förhållandet,

att densamma i Uppsala tillhör matematisk-naturvetenskapliga sektionen men

i Lund humanistiska sektionen. Emellertid är placeringen endast tillfällig,

enär vederbörande professor äger bestämmanderätt i ifrågavarande avseende.

En överflyttning av institutionen till annan sektion är därför framdeles tänkbar.

Kommittén har vid beräkningen av antalet amanuensbefattningar utgått

ifrån den nuvarande placeringen. Emellertid torde en bestämmelse, motsvarande

den som för närvarande finnes intagen i de särskilda föreskrifterna

s. 197 Kontrollera mot PDF

197

Kungl. Maj:ts proposition Nr 115.

till universitetens stater (punkt f.) i fråga om docentstipendiernas ställning,

höra meddelas jämväl för amanuensbefattningarnas del. I en vid förslagen

till arvodesförteckningar fogad anmärkning har därför stadgats, att, därest

professorn i geografi icke är ledamot av matematisk naturvetenskapliga resp.

humanistiska sektionen, han vid behandling av ärende rörande amanuensbefattningen

i geografi skall adjungeras i sektionen.

Oaktat kommittén ej föreslagit någon fast placering av de ifrågavarande

arvodena på de olika amanuensbefattningarna, må dock nämnas, att kommittén

med hänsyn särskilt till nu rådande tjänstgöringsförhållanden tänkt

sig den fördelning av arvodena av lägsta klass, att i Uppsala desamma skulle

tilldelas amanuenserna vid myntkabinettet och Victoriamuseet för egyptiska

fornsaker. I Lund skulle motsvarande arvode enligt kommitténs beräkningar

tillfalla andre amanuensen vid historiska museet samt mynt- och medalikabinettet.

Kommittén har ej förbisett, att genom en dylik fördelning en mindre nedsättning

i arvodet skulle ske för den nämnde amanuensen i Lund. Denna

minskning synes dock vara utan nämnvärd betydelse, och torde det arvode,

som här ifrågasatts för honom, vara tillräckligt.

Beträffande arvodet å extra stat till amanuensen vid konstmuseet i Uppsala

vill kommittén erinra, att det större akademiska konsistoriet hemställt

om en höjning av arvodet från 300 kronor till 600 kronor. Då det nuvarande

arvodet jämfört med andra amanuensarvoden torde vara alltför ringa,

finner kommittén eu dylik höjning motiverad. Anslaget till arvode åt motsvarande

befattningshavare vid konstsamlingarna i Lund anser kommittén

ej böra överstiga det lägsta av de för amanuenser på ordinarie stat föreslagna

arvodena eller 750 kronor. Därmed ifrågasättes visserligen en mindre

sänkning av denne befattningshavares arvode, men synes härvid gälla detsamma

som förut anförts rörande andre amanuensen vid historiska museet

samt mynt- och medaljkabinettet.

Kommittén föreslår alltså, att anslag må uppföras å extra stat:

för universitetet i Uppsala med 600 kronor till arvode åt en amanuens

vid konstmuseet,

för universitetet i Lund med 750 kronor till arvode åt en amanuens vid

konstsamlingarna.

Ifråga om motsvarande befattningshavare vid de inåt erna

skapliga sektionernas institutioner innebär kommitténs förslag följande:

Vid Lunds universitet tjänstgöra tre assistenter vid naturvetenskapliga in

stitutioner — en vid botaniska institutionens växtfysiologiska laboratorium,

eu vid fysiska institutionen och en vid geologisk-mineralogiska institutionen.

Envar av dem uppbär enligt gällande stat arvode med 2,500 kronor, vartill

kommer tillfällig löneförbättring med 625 kronor.

Kommittén föreslår för var och eu av dem ett arvode å 3,600 kronor.

I Uppsala är amanuensernas antal 16. Av dessa åtnjuta 12 arvode å

1,200 kronor förutom tillfällig löneförbättring 300 kronor, nämligen en amanuens

vid envar av följande institutioner: meteorologiska institutionen, botaniska

trädgården, botaniska laboratoriet, zoologiska museet och zootomiska

laboratoriet; två amanuenser vid fysiska institutionen samt fem amanuenser

vid institutionen för allmän och analytisk kemi. Arvode å 800 kronor, förutom

tillfällig löneförbättring 200 kronor, uppbär en amanuens vid envar

s. 198 Kontrollera mot PDF

198

Kungl. Maj-.ts proposition Nr 115.

av astronomiska institutionen och geografiska institutionen samt två amanuenser

vid mineralogisk-geologiska institutionen. Halva antalet amanuenser i

resp. arvodesklass åtnjuta utöver nämnda kontanta avlöning fri bostad.

Några av amanuenserna uppbära donationsräntor, vilkas belopp avräknats

å deras avlöning. Dessa amanuenser äro: amanuensen vid astronomiska institutionen,

som från melanderhjelmska, malletska, prosperinska och bredmanska

amanuensfonden uppbär 44 kronor och amanuensen vid botaniska

trädgården, som från wahlenbergska fonden uppbär 120 kronor. Av statsmedel

utgå således till den förre amanuensen 756 kronor och till den senare

amanuensen 1,080 kronor.

Vid Lunds universitet tillhöra 71) amanuenser löneklassen med arvoden a

1,200 kronor jämte 300 kronor tillfällig löneförbättring och 5 den med arvoden

å 800 kronor jämte 200 kronor tillfällig löneförbättring. Till den

förra gruppen höra: eu amanuens vid vardera av geologisk-mineralogiska

och zoologiska institutionerna, två amanuenser vid fysiska institutionen samt

tre2) amanuenser vid kemiska institutionen. Till den senare gruppen höra:

en amanuens vid envar av följande institutioner: astronomiska observatoriet,

geologisk-mineralogiska och zoologiska institutionerna samt vid botaniska institutionens

växtfysiologiska och systematiska avdelningar. Av samtliga här

ifrågavarande amanuenser åtnjuta sex utöver den kontanta lönen fri bostad.

För amanuenser tillhörande gruppen med arvoden enligt stat å 800 kronor

har från universitetsmyndigheterna i Lund framställts yrkande på en förhöjning

av arvodet till 1,200 kronor.

Av de skäl, som utvecklats på tal om de teoretiskt medicinska amanuenserna,

föreslår kommittén ej heller för nu ifrågavarande amauuensbefattningar

en fast inordning av varje särskild befattning i avlöningsskalan. I

stället hemställer kommittén att för de nuvarande amanuensbefattningarna

inom matematisk-naturvetenskapliga sektionerna följande arvoden skola finnas

disponibla:

vid universitetet i Uppsala:

sex arvoden å 2,400 kronor

åtta » å 1,800 »

två » å 1,200 »

vid universitetet i Lund:

fyra arvoden å 2,400 kronor

sju » å 1,800 »

ett arvode å 1,200 »

Assistent- och amanuensbefattningarna på extra stat torde böra inordnas

i resp. löneklass i den av kommittén föreslagna avlöningsskalan på följande

sätt:

'') Efter beslut av 1924 års riksdag: 8.

s. 199 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition Nr 115. 199

t

i.

Nuvarande arvode

Arvode

enligt

Befattningshavare

Arvode

å extra

stat

Tillfällig

löneför-

bättring

Summa

kommit-

téns

förslag

Uppsala:

en assistent vid astronomiska observatoriet . .

2,500: -

2,500: —

3,600: —

1 » » meteorologiska observatoriet. .

1,500: —

375: -

1,875: —

2,400: —

» » internationella solarforskningen

1,500: -

375: —

1,875: -

2,400: —

Lund:

en amanuens vid institutet för ärftlighetsforsk-

ning.........................

300: -

1,500: -

1,800: —

en andre amanuens vid astronomiska observa-

toriet........................

800: —

200: —

1,000: —

1,200: —

Till övningarna å institutionen för allmän och analytisk kemi vid Uppsala

universitet är anvisat ett extra anslag å 1,500 kronor avsett till avlöning av

ett biträde vid övningarna. Härtill kommer tillfällig löneförbättring 375

kronor samt dyrtidstillägg. Med hänsyn till de förändrade grunder, efter

vilka dyrtidstillägget framdeles kommer att beräknas, torde anslaget böra

höjas till 2,250 kronor.

Kommitténs förslag beträffande nu ifrågavarande amanuenser har mött

viss kritik från de filosofiska fakulteternas sida, varjämte åtskilliga institutionsföreståndare

framhållit vederbörande institutioners synpunkter och intressen.

Jag anser mig först böra redogöra för vad fakulteten i Uppsala

yttrat i frågan. Fakulteten anför följande:

Kommittén ånger, att det av lönetekniska skäl vore ett önskemål, att

större enhetlighet i amanuensernas avlöningsförhållanden genomfördes. Detta

mål skulle nås genom införande av en ny »arvodesskala med färre och

större intervaller än den nuvarande».

För närvarande finnas inom

mat. nät. sekt. 12 amanuenser med 1,200 kr. arv. + 300 kr. tillf, löneförbättring.

4

»

» 800 » » + 200 » »

»

huru. sekt. 1

»

» 800 » » utan » »

»

2

»

» 500 » » + 125 » »

»

1

»

» 300 » »- utan » »

»

Kommittén föreslår

för mat. nät. sekt.

6 amanuensarvoden å 2,400 kr.

8

» » 1,800 »

2

» » 1,200 »

och för human. sekt.

1

» » 1,200 »

2

» » 750 »

1

» » 600 »

Myndig

heternas

yttranden

s. 200 Kontrollera mot PDF

200

Kungl. Maj.ts proposition Nr 115.

Detta förslag leder icke till den större likformighet, som kommittén funnit

vara ett önskemål. Hädanefter som hittills skulle det för filosofiska fakultetens

amanuenser finnas 5 olika löneklasser, och för mat.- nät. sektionen,

dit de flesta amanuenser höra, skulle 3 löneklasser inrättas i stället för

hittillsvarande 2. Ej heller innebär kommitténs förslag, att intervallerna

mellan de olika amanuensarvodena skulle bliva större än nu. Det högsta

och det lägsta amanuensarvodet förhålla sig nu som 5:1, enligt kommitténs

förslag skulle förhållandet bliva 4:1.

Då sålunda intet av de mål kommittén »av lönetekniska skäl» eftersträvat

vinnes med det framlagda förslaget, är det svårt att inse vad detta egentligen

avser, helst något motiv för detsamma ingenstädes finnes anfört.

Kommittén har ej heller kunnat ange vid vilka amanuensbefattningar de

olika arvodesbeloppen skulle fästas. Detta skulle vart 3:dje år på »universitetsmyndigheternas»

framställning bestämmas av kanslern.

Viktigare än den s. k. lönetekniska hänsynen är hänsynen därtill, att befattningshavare

med samma kompetens och motsvarande arbete erhålla lika

lön. Tillämpas denna princip på nu ifrågavarande tjänstemän, vinnes utan

svårighet den större likformighet, som kommittén funnit önskvärd.

Av samtliga amanuenserna vid de naturvetenskapliga institutionerna kräves

samma kompetens och i allt väsentligt likvärdigt och till kvantiteten i det

närmaste lika stort arbete. I den sammanställning kommittén meddelat anges

visserligen för olika amanuenser ett något växlande antal timmar såsom

daglig arbetstid, men dessa växlingar äro till väsentlig del beroende av tillfälliga

förhållanden, ej av att de särskilda amanuensbefattningarna skulle

vara av olika natur. Vid flera institutioner torde amanuensernas arbetsbörda

växla under olika år, beroende bland annat på det rätt växlande antalet av

institutionens elever. Det synes fakulteten icke finnas anledning att i lönehänseende

ställa nu ifrågavarande amanuenser olika. För närvarande ha

visserligen amanuenserna vid astronomiska observatoriet samt vid den mineralogisk-geologiska

och den geografiska institutionen lägre lön än de övriga.

Detta har emellertid sin grund i förhållanden, som ej längre råda. Med

den utveckling, de nämnda institutionerna numera nått, kräves lika mycket

och lika kvalificerat arbete av deras amanuenser som av de övriga institutionernas.

Matematisk-naturvetenskapliga sektionen hemställde också i oktober

1920, att de skulle erhålla samma lön. Rörande denna sak hänvisar

fakulteten till bifogade yttranden av professorerna Bergstrand, Hamberg och

C. Wiman.

Förslaget att för de naturvetenskapliga amanuenserna inrätta 3 löneklasser

anser fakulteten sålunda sakna fog och vill därför på det bestämdaste avstyrka

detsamma likasom också det därmed sammanhängande förslaget om fördelningvart

tredje år av de olika stora arvodena mellan amanuenserna. Vilka

orimligheter det senare förfarandet skulle leda till ligger i öppen dag. Vart

3:dje år skulle tvister uppstå om dessa arvoden, tvister som icke på rationellt

sätt skulle kunna lösas, då intet skäl skulle kunna anges varför den

ene amanuensen skulle ha högre, i vissa fall dubbelt så hög lön som den

andre. Vid institutioner med mera än en amanuens, t. ex. den kemiska

med 5, skulle antagligen deras arvoden alltid utmätas olika, under det att

tjänstgöringen såsom hittills måste bliva densamma. Och ofta skulle det väl

inträffa, att en och samma befattning än avlönades med 2,400 kronor, än

med 2/a eller blott hälften av detta belopp, utan att för dessa förändringar

kunde anföras någon på tjänstgöringens art eller omfattning vilande grund.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts proposition Nr 115. 20J

Att en sådan organisation på alla håll skulle väcka ett lika stort som berättigat

missnöje är givet.

Med hänsyn till vikten av att erhålla dugliga amanuenser, tjänstgöringens

omfattning och även det förhållandet, att amanuenstjänstgöringen i regel för

vederbörande fördröjer avslutandet av hans akademiska studier, får fakulteten

hemställa, att samtliga amanuenser vid de naturvetenskapliga institutionerna

måtte erhålla ett arvode av 2,400 kronor.

Av amanuenserna vid den humanistiska sektionens institutioner intar den

vid museet för nordiska fornsaker ungefär samma ställning som de naturvetenskapliga

institutionernas amanuenser. Han tjänstgör vid en stor institution

med mycket omfattande undervisningsmateriel. Med åberopande av

ett bifogat yttrande av professor Almgren får fakulteten för denne amanuens

föreslå ett arvode av 2,400 kronor.

Ungefär samma ställning som denne har också amanuensen vid konstmuseet,

men då hans göromål torde vara mindre omfattande, hemställer fakulteten

med åberopande av professor Hahrs bifogade yttrande,, att arvodet

för denne amanuens måtte utgå med 1,200 kronor.

Samma arvode vill fakulteten också föreslå för amanuenserna vid myntkabinettet

och vid Victoriamuseet för egyptiska fornsaker i överensstämmelse

med professor Kjellbergs bär bifogade framställning. De nu ifrågavarande

amanuenserna torde i vanliga fall ha en kortare tjänstgöringstid än

amanuensen vid konstmuseet, men de ha under sin vård mycket dyrbara

samlingar hörande till ämnen, i vilka icke några professurer äro inrättade.

De få härigenom en mera självständig verksamhet och större ansvar, vilket

förhållande synes böra tagas i betraktande vid arvodets bestämmande.

Kommittén har föreslagit, att biträdets vid övningarna i organisk kemi

arvode skulle höjas till 2,250 kronor. Fakulteten vill under åberoende av i

fakultetens protokoll intaget yttrande från professorerna Strömholm och Ramberg

tillstyrka, att ifrågavarande arvode bestämmes att utgå med ett belopp,

som med omkring 500 kronor överstiger de av fakulteten föreslagna amanuensarvodena.

Fakulteten vill tillika erinra, att matematisk-naturvetenskapliga

sektionen sedan flera år tillbaka gjort framställning om ett arvode å 2,000

kronor för ifrågavarande biträde, ehuru större konsistoriet ej som sitt upptagit

detta yrkande.

Fakulteten åberopar vissa uttalanden från institutionsföreståndare rörande

särskilda amanuensbefattningar. Jag anser mig för frågans belysning böra

i korthet redogöra för innehållet i dessa.

Beträffande amanuensen vid astronomiska institutionen anför professorn i

astronomi Ö. Bergstrand i huvudsak följande:

Astronomiska observatoriet har under senare år väsentligt utvidgats; nya

huvudinstrument hava tillkommit. I samband härmed och i enlighet med

den nyare utvecklingen hava arbetena på observatoriet fått eu helt annan

karaktär än förr, och amanuensens arbetskraft har måst utnyttjas i långt

högre grad än vad fallet var, då nuvarande arvode fastställdes. Amanuensen

skall omhänderhava observatoriets tidstjänst, innefattande regelbundna

tidsobservationer och förande av tidsjournalerna. Dessutom måste han alltid

vara att påräkna vid de nattliga observationerna vid något av de tre huvudinstrumenten,

samt utföra mätnings- och reduktionsarbeten, som ingå i ob
-

s. 202 Kontrollera mot PDF

202

Kungl. Maj-.ts proposition Nr 115.

servationsmaterialets bearbetning. Härtill kommer en ej obetydlig bibliotekstjänst

samt biträde vid övriga institutionsarbeten, installeringar och justeringar

av instrument m. m. Amanuensen kan i regel ej påräkna några

ferier, utan måste tjänstgöra året om. — Hemställes därför om samma arvode

som de högst avlönade amanuenserna vid de naturvetenskapliga institutionerna

eller 2,400 kronor.

Om amanuenserna vid mineralogisk-geologiska institutionen, vilka nu åtnjuta

en var arvode å 800 kronor, yttras av professorn i paleontologi och

historisk geologi C. Wiman i huvudsak:

Eu viss fara torde föreligga, att de två av kommittén föreslagna lägsta

amanuensarvodena skulle komma att tilldelas två av de nu lägst avlönade

amanuenserna och då snarast på den institution, som har två amanuenser,

således den geologiska.

Institutionen ställer nu betydligt större krav på sina amanuenser; den

lider sedan länge av ytterlig trångboddhet och är i följd härav synnerligen

hårdskött. Amanuenserna vid motsvarande institution i Lund hava för

samma arvoden betydligt kortare tjänstgöringstid.

Professorn i geografi A. Hamberg påpekar, att sedan tiden för geografiska

institutionens tillkomst (år 1912) samlingar och bibliotek högst avsevärt tillvuxit

och amanuensens arbete nu vore vida större än för tio år sedan, vadan

det vore rättvist att hans arvode — oavsett penningvärdets fall — avsevärt

höjdes.

I fråga om amanuensen vid universitetets konstmuseum, vilken nu åtnjuter

300 kronor och av kommittén föreslagits till 600 kronors arvode,

heter det i det av professorn i konsthistoria med konstteori A. Hahr avgivna

utlåtandet bland annat:

Amanuensen vid konstmuseet är samtidigt amanuens och bibliotekarie vid

det konsthistoriska seminariet. Han innehar alltså två befattningar med till

stor del olika verksamhet, en verksamhet, som betydligt ökats, sedan seminariet

inflyttat i en ny stor institution i Gustavianum och i densamma placerats

ett stort antal av universitetets konstföremål. Amanuensen skall jämte

prefekten taga del i vården och omsikten av de i olika lokaler förvarade

konstföremålen. Nya konstföremål tillfalla ock samlingarna.

De egentliga stora accessionerna tillkomma institutionens avbildsamlingar,

vilka på senare tid väsentligt tillvuxit. Ljusbildsamlingen uppgår till c:a 3,500

nummer och samlingen av lösa fotografier och planscher till bortåt 10,000

nummer. Hela denna samling står under amanuensens vård och kräver ej

ringa arbete med ordnande och inregistrering. I egenskap av seminariets

bibliotekarie har amanuensen två mottagningstimmar i veckan. Han skall

vidare gå de studerande till hända med att framtaga för deras studier nödvändigt

avbildningsmateriell. — Hemställes om ett arvode av 1,200 kronor.

För en var av amanuenserna vid myntkabinettet och Victoriamuseet för

egyptiska fornsaker föreslår förutvarande professorn i klassisk fornkunskap

och antikens historia L. Kjellberg ett arvode av 1,200 kronor, under

framhållande av dels institutionernas behov av väl kvalificerad arbetskraft,

dels de högre anspråk, som måste ställas på de närmaste vårdarna av, vad

s. 203 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr JO).

203

augår myntkabinettet, en av universitetets dyrbaraste samlingar, dels ock nödvändigheten

av ett fortsatt systematiskt ordnande ocli katalogiserande av de

lika samlingarna.

Amanuensen vid museet för nordiska fornsaker, med ett arvode för närvarande

av 800 kronor har av kommittén föreslagits komma i åtnjutande av

arvode å 1,200 kronor. Om denne anför professorn i nordisk och jämförande

fornkunskap O. Almgren bland annat:

En höjning av både skyldigheter och lönevillkor för den ende avlönade

tjänstemannen vid ifrågavarande institution är för dennas skötsel absolut

nödvändig på grund av de betydligt ökade krav, som ställas på museet

efter den nu skedda inflyttningen i de nya lokalerna i Gustavianum.

Amanuensens åligganden äro

a) att efter prefektens anvisningar ombesörja museets förvärv, över dessa

föra dagbok och inventarieförteckning samt ordna och vårda samlingarna;

b) att biträda prefekten vid de studerandes handledning i museiarbeten

och arkeologiska fältarbeten;

c) att på uppdrag av prefekten företaga andra arkeologiska undersökningar

för museets räkning;

d) att vid föreläsningar och seminarieövningar gå prefekten till hända

samt att tjänstgöra vid museets öppethållande för allmänheten.

De samlingar, det sålunda åligger amanuensen att vårda, upptaga nu en

hel våning i Gustavianum och består av följande avdelningar:

1) en betydande samling av förhistoriska fynd och kopior av sådana, såväl

från Sverige som från andra länder;

2) en samling jordfynd från medeltid, huvudsakligen härrörande från

Uppsala stad;

3) en stor samling föremål från senare århundraden, dels universitetsminnen,

dels sådana, som belysa den uppländska allmogekulturen;

4) ett arkeologiskt-kulturhistoriskt bibliotek;

5) en samling ljusbilder och annat avbildningsmateriel;

6) ett påbegynt arkiv angående uppländska fornminnen.

Medan prefekten för motsvarande institution i Lund fått sin undervisningsskyldighet

begränsad till ett minimum för att kunna ägna avsevärd tid åt

de praktiska museiarbetena och åt de studerandes handledning däri, har

däremot professorn i Uppsala full undervisningsskyldighet av vanlig teoretisk

art. Därav följer, att han åt de praktiska museiarbetena endast kan

ägna överinseendet och det allmänna direktivet, medan utförandet av dessa

så gott som helt faller på amanuensens del. Denne får alltså en ganska

självständig och mycket ansvarsfull uppgift, som betydligt vuxit med de

ökade krav, som de nya lokalerna ställa på museets vård och utveckling.

Förevisning av dessa samlingar för allmänheten, i all synnerhet för skoloch

seminarieklasser och dylikt, är ej något, som kan anses falla utanför

en sådan universitetsinstitutions verksamhet. Vidare har en sådan institution

plikten att bedriva ett systematiskt utforskande av det område, som

lämpligen kan nås från universitetsstaden. Mycket arbete återstår för genomförande

av kartläggning och beskrivning av Upplands talrika fasta fornlämningar.

Museet kan ej heller undandraga sig rent fornminnesvårdande

uppgifter. Riksantikvarien anmodar ofta amanuensen att företaga nödiga

undersökningar, allt detta påkallar eu tjänsteman med. erforderlig teoretisk

och praktisk utbildning, och med den avlöning, som gör det möjligt för

s. 204 Kontrollera mot PDF

204

Kungl. Maj ds proposition Nr 115.

honom att ägna den väsentligaste delen av sitt arbete åt institutionen och

lockar honom att kvarstanna i befattningen under en följd av år. Kontinuitet

är nämligen av alldeles särskild vikt i vården av ett dylikt museum.

Det riktigaste vore inrättande av en konservatorsbefattning motsvarande

den vid de botaniska och zoologiska institutionerna. Med hänsyn till det

ekonomiska läget torde härmed böra tills vidare anstå, och hemställes i stället,

att amanuensens arvode måtte sättas till 2,400 kronor.

Slutligen vill jag i korthet omnämna vad professorerna i kemi D. Strömholm

och L. Ramberg anföra ifråga om arvodet åt biträdet vid övningarna

i organisk kemi.

Ifrågavarande biträde har, alltsedan anslaget beviljades, tjänstgjort vid

övningarna i organisk kemi, vid vilka övningar ingen av institutionens amanuenser

tagas i anspråk. Ursprungligen var detta biträde väsentligt högre

avlönat än amanuenserna vid samma institution (1,500 kronor mot dåvarande

högsta amanuenslön 800 kronor), men sedermera har förhållandet

ändrats. Genom kommitténs förslag skulle biträdet erhålla lägre avlöning

(2,250 kronor) än de högst avlönade amanuenserna (2,400 kronor).

De uppgifter, som numera förekomma under övningarna i organisk kemi,

äro av så mångskiftande art, att biträdet måste äga synnerligen grundliga

kunskaper i organisk kemi och vara fullt förtrogen med utförandet av alla

organiskt-kemiska operationer och med handhavandet av därför erforderliga

apparater. De studerande måste instrueras och övervakas vida noggrannare

än deltagarna i andra övningskurser. Risken för att laboranterna vid oförsiktigt

arbete kunna ådraga sig mer eller mindre allvarliga skador genom

förgiftning, explosioner, antändning av kläder o. s. v., är nämligen vid

laborationsövningar i organisk kemi ganska stor, och den dyrbara apparatur

(elektriska ugnar, högvakuumpumpar, mätinstrument av olika slag), som

numera användes vid dessa övningar, kan genom oförsiktighet från laboranternas

sida lätt skadas eller till och med förstöras.

Redan med nuvarande löneförhållanden har det visat sig svårt att erhålla

kvalificerat biträde vid ifrågavarande övningar; svårigheten skulle givetvis

ökas vid ett bifall till kommitténs förslag.

Vidare framhålles behovet för professorn i organisk kemi att hava tillgång

till biträde vid förberedande av experiment, avsedda att belysa föreläsningarna.

Detta kan ej åläggas ifrågavarande befattningshavare utan

motsvarande ökning av arvodet. Hemstälies därför om ett arvode, som med

minst 500 kronor överstiger avlöningen för de högst avlönade amanuenserna

inom matematisk-naturvetenskapliga sektionen.

Filosofiska fakultetens krav hava vunnit understöd av större akademiska

konsistoriet, som i frågan anför:

Beträffande amanuenserna vid den filosofiska fakultetens institutioner

måste konsistoriet bestämt avstyrka kommitténs förslag till deras avlönande.

Vid de till matematisk-naturvetenskapliga sektionen hörande institutionerna

finnas nu 16 amanuenser, av vilka 12 uppbära ett högre, 4

ett lägre arvode. I stället föreslår nu kommittén 6 arvoden å 2,400 kro

nor, 8 å 1,800 kronor samt 2 å 1,200 kronor. Högsta amanuensarvodet

skulle sålunda här. vara dubbelt så stort som det lägsta. För alla dessa

amanuenser gälla emellertid samma kompetensfordringar, och deras arbete

s. 205 Kontrollera mot PDF

205

Kungl. Maj:ts proposition Nr 115.

är på alla institutionerna till kvaliteten ekvivalent. Det enda, som skulle

kunna motivera eu olika avlöning för dessa amanuenser, skulle då vara, om

det kunde visas, att olika institutioner av sina amanuenser behövde utkräva

olika arbetskvantitet. T själva verket visa också de uppgifter om amanuensernas

tjänstgöring, som finnas i kommitténs betänkande, på någon olikhet

i_ deras dagliga tjänstgöringstid, vilken anges till lägst 4, högst omkring 5

timmar, således långt ifrån så stora växlingar som i de föreslagna lönebeloppen.

Den förra växlar i förhållandet 4 • 5, de senare i förhållandena

2 • 3 • 4. Härvid är emellertid att märka, att amanuensernas arbetstid på

grund av arbetets växlande art är svår att exakt angiva, varför också de

flesta uppgifterna endast äro approximativa. Arbetstiden kan också i vissa

fall på eu och samma institution vara olika under olika år, beroende bland

annat på det ganska växlande antalet elever. Bland de 5 amanuenser, vil

kas dagliga arbetstid angives till 4 timmar, höra 3 till dem, som för närvarande

ha det lägre arvodet. Att eu något mindre tjänstgöring i allmänhet

utkräves av dessa är helt naturligt. Men de institutioner, vilkas amanuenser

hittills varit sämre avlönade än de övrigas, behöva, såsom av filosofiska fakul

tetens yttrande framgår, numera, också de, amanuenser med full tjänstgöring.

På grund av det nu anförda och med hänvisning till filosofiska fakultetens

yttrande får sålunda konsistoriet hemställa, att samtliga amanuenser

vid matematisk-naturvetenskapliga sektionens institutioner erhålla samma

arvode och att detta bestämmes till 2,400 kronor, vilket belopp synes konsistoriet

väl motiverat med hänsyn till vikten av att erhålla dugliga amanuenser,

tjänstgöringens omfattning och även det förhållandet, att amanuenstjänstgöringen

i regeln för vederbörande fördröjer avslutandet av de akadedemiska

studierna.

Av amanuenserna vid den humanistiska sektionens institutioner intar den

vid museet för nordiska fornsaker ungefär samma ställning som de naturvetenskapliga

institutionernas amanuenser. Med åberopande av filosofiska

fakultetens utredning får konsistoriet för denne amanuens föreslå ett arvode

av 2,400 kronor.

Ungefär samma ställning som denne intar också amanuensen vid konstmuseet,

men då hans göromål äro mindre omfattande, hemställer konsistoriet

i likhet med fakulteten, att arvodet för honom måtte utgå med 1,200 kronor,

vilket arvode synes konsistoriet böra uppföras på ordinarie stat.

Samma arvode vill konsistoriet också med åberopande av filosofiska fakultetens

utredning föreslå för amanuenserna vid Victoriamuseet för egyptiska

fornsaker och vid myntkabinettet.

Kommittén har föreslagit, att arvodet för biträdet vid övningarna i organisk

kemi vid, institutionen för allmän och analytisk kemi skulle höjas till

2,500 kronor. Åberopande filosofiska fakultetens yttrande får konsistoriet, då

ifrågavarande biträde har en mera krävande tjänstgöring än amanuenserna,

föreslå, att hans arvode sättes till 2,842 kronor.

Aven från Lunds universitet har kommitténs förslag i nu förevarande

del mött en stark kritik.

Fakulteten uttalar sig till en början om de vid vissa institutioner befintliga

assistentbefattningarna:

Ursprungligen äro dessa inrättade för att ha tillgång till en tjänsteman

s. 206 Kontrollera mot PDF

206 Kungl. Majds proposition Nr 115.

med högre kvalifikationer än amanuenserna, men utan fast anställning, och

deras lön jämställdes då med doceritstipendierna.

Den föreslagna lönen, 3,600 kronor, anser fakulteten alldeles för lågt tilltagen,

om man tar i betraktande de kvalifikationer, som krävas av dessa

assistenter, och det ansvar, som åligger dem. Assistenten i fysik leder självständigt

laborationerna i fysik för kandidat- och ämbetsexamen, och för motsvarande

arbete finnes i Uppsala eu laborator, vars befattning av kommittén

uppföres i klassen B 16 med begynnelselön av 8,100 kronor; assistenten vid

geologisk-mineralogiska institutionen leder undervisningen i mineralogi och

petrografi samt föreläser i dessa delar av vetenskapen, och för denna undervisning

har inlämnats ansökan om begäran av en biträdande lärarbefattning

med en avlöning, motsvarande högsta avlöningen för professorsvikanat;

assistenten i växtfysiologi har visserligen för närvarande att under professorns

ledning biträda vid kurserna i växtfysiologi, men hans arbete kommer

nu att ökas, i det assistenten snart får även övertaga arbetet som bibliotekarie

vid de båda botaniska institutionernas förenade bibliotek. Samtliga

dessa tre assistenter hava ett synnerligt viktigt och maktpåliggande arbete,

varför man av dem måste kräva stora kvalifikationer, och det synes därför

vara berättigat att för dem begära en lön av 5,000 kronor, vilket ligger

mellan löneklasserna B 12 och B 11, medan t. ex. andre bibliotekarier uppförts

i klassen B 13 liksom konservatorerna vid zoologiska och botaniska

institutionerna.

I fråga om amanuenserna vid fakultetens institutioner heter det vidare i

fakultetens yttrande:

Angående förhållandena för amanuenserna vid de institutioner, varom nu

är fråga, uttalar kommittén, att det av lönetekniska skäl vore önskvärt, att

större enhetlighet i amanuensernas avlöningsförhållanden genomfördes. Emellertid

visar det sig, att i nu gällande lönestat för amanuenser 4 olika lönegrader

förefinnas och att kommitténs förslag upptager alldeles samma antal

olika avdelningar vadan det knappast torde vara berättigat, att lägga större

vikt vid denna formella, lönetekniska synpunkt, utan i stort sett föreslå avlöningar

efter befattningarnas beskaffenhet och därmed förenat ansvar och

arbete. Dock bör man anse det vara ett önskemål, att lönegraderna äro

relativt få.

För närvarande finnas på ordinarie stat inom

mat-nät sekt. 7 amanuenser ä 1,200 kronor -f 300 kronor tillf, löneförb.

5 » ä 800 » + 200 » »

human. sekt. 1 » ä 1,200 » utan * *

2 »k 800 » ~r 200 » » *

Vartill komma på extra stat inom

inåt-nät. sekt. 1 amanuens ä 1,200 kronor + 300 kronor tillf, löneförb.

1 » ä 800 » + 200 » » ■ »

human. sekt. 1 » ä 800 » utan »

För dessa 18 befattningar föreslår kommittén

4 arvoden på 2,400 kronor;

9 » » 1,800 »

3 » » l''200 »

2 » • » 750 »

; samt

s. 207 Kontrollera mot PDF

207

Kungl. Maj:ts proposition Nr lJ,r>.

varvid de tolv på ordinarie stat uppförda befattningarna inom don matematisk-naturvctenskapliga

sektionen skulle uppföras med en avlöningssumma

av 4 arvoden på 2,400 kronor, 7 på 1,800 kronor samt ett på 1,200 kronor,

på så sätt att bestämmelser om fördelningen av dessa arvoden på de

olika befattningarna skulle »för viss tid, förslagsvis tre år, meddelas av

universitetskanslern efter framställning från universitotsmyndigbeterna». Mot

denna visserligen fria, men också osäkra fördelning av arvodena torde emellertid

många och berättigade anmärkningar kunna framställas. Visserligen

varierar amanuensernas arbete efter studentantalet och stundom även efter

andra omständigheter, men i stort sett äro dock förhållandena så pass stabila,

att en dylik »omreglering» vart tredje år näppeligen bär fog för sig,

oavsett att den skulle medföra onödig strid och splittring. I det stora hela

äro amanuensbefattningarna på de olika institutionerna förenade med arbete,

söm är tämligen likvärdigt och kvantitativt någorlunda lika. Det synes sålunda

riktigast, att på institutioner, där endast en amanuens finnes, denne

uppföres i högsta arvodesklassen, och att, där flera amanuenser finnas, eu

uppföres i högsta arvodesklassen. Endast i tre fall torde avvikelser från

denna regel böra göras.

På kemiska institutionen finnas tre ’) amanuenser, men här äro också göromålen

synnerligen omfattande med större antal studerande än på någon

annan av fakultetens institutioner. Av de tre amanuenserna biträda två

laboratorn och en professorn. Bland de förstnämnda har den ene att kontrollera

laboranternas arbete och utdela de kvantitativa analysproven samt delvis

vara laboratorns ställföreträdare, medan den andre utdelar de kvalitativa analysproven

samt utlämnar kemikalier, kärl in. in. Den amanuens, som biträder

professorn, har att iordningställa försök och material till föreläsningarna, biträda

vid kursen i fysikalisk kemi samt bistå licentiatlaboranterna. Det mest

krävande och viktigaste arbetet åligger sålunda den förstnämnde av de amanuenser,

som biträda laboratorn, och den, som biträder professorn, varför

det torde vara rättvist, att dessa båda uppföras i den högsta arvodesklassen.

Vid fysiska institutionen finnas arvoden för två amanuenser, och dessas

åliggande är att biträda vid handledningen av institutionsarbetet, den ene

vid de obligatoriska laborationsövningarna för de lägre examina och den

andre vid laborationerna för högsta betyget i ämbetsexamen och vid licentiatarbetena,

medan oavlönade extra ordinarie amanuenser utföra en del

lägre arbete, materiellutlämning etc. Båda ordinarie amanuensernas arbete

är så viktigt och kräver så stora förutsättningar, att den högsta arvodesklassen

är den enda, som kan ifrågasättas.

Vid universitetets konstsamling finnes endast en amanuens anställd, och

det arbete, som här förekommer vid eu redan ordnad samling med relativt

liten accession, torde lämpligen anses ersatt med det lägre amanuensarvodet.

Av ifrågavarande befattningar äro tre uppförda på extra stat, nämligen

den vid institutionen för ärftlighetsforskning, den andra vid astronomiska

observatoriet samt den vid universitetets konstsamlingar. Att den förstnämnda

måste stå kvar på extra stat, är tydligt nog, men då ett ständigt

behov förefinnes för de båda senare, torde vara rimligast, att de båda, så

snart ske kan, uppföras på ordinarie stat.

För de till filosofiska fakulteten knutna institutionerna skulle sålunda följande

amanuensbefattningar i de olika arvodesklasserna vara önskvärda

'') Numera fyra.

s. 208 Kontrollera mot PDF

208

Kungl. Maj:ts proposition Nr 115.

Departe
mentschefen.

Matematisk-natur vetenskaplig a sektionen: arvodesklass

Astronomiska observatoriet.............. 1

Botanisk-systematiska institutionen........ 1

Botanisk-växtfysiologiska » 1

Fysiska » 2

Geologisk-mineralogiska » 1

Kemiska » 2

Zoologiska » 1

Institutionen för ärftlighetsforskning....... 1

Humanistiska sektionen:

Geografiska institutionen............... 1

Historiska museet samt mynt- och medaljkabinettet

................. 1

Universitetets konstsamlingar...... —

Summa 12

Andra

arvodesklass

1

1

1

1

1

6

Innan jag går vidare, vill jag allenast erinra därom, att i samband med

framställningar, avsedda att föreläggas 1925 års riksdag, inkommit åtskilliga

förslag om inrättande av nya amanuensbefattningar vid vissa till de filosofiska

fakulteterna bundna institutionerna. Så hava beträffande Uppsala universitet

av vederbörande förslag framlagts om inrättande av dels ytterligare en

amanuensbefattning vid museet för nordiska fornsaker med ett arvode å

2,400 kronor och närmast med uppgift att vårda museets avdelning av

allmogekultur, dels ytterligare en amanuensbefattning vid fysiska institutionen

med samma arvode som nuvarande amanuenser vid samma institution, dels

ock en amanuensbefattning vid växtbiologiska institutionen med samma

arvode som fakultetens amanuenser av högre arvodesklass. Från Lunds

universitet föreligger en sedan ett par år årligen förnyad framställning om

ombildande av assistentbefattningen vid geologisk-mineralogiska institutionen

till en biträdande lärarbefattning inom ämnesgruppen geologi med mineralogi,

med en avlöning av 6,500 kronor och med åliggande att sköta undervisningen

närmast i mineralogi och petrografi.

Jämväl ifråga om de filosofiska fakulteternas amanuenser innebär kommitténs

förslag ett system med rörliga arvoden, knutna ej till institutionen utan till

vederbörande sektion. Detta förslag har, såsom framgår av min redogörelse,

icke vunnit genklang hos någon av de akademiska myndigheter, som härom

yttrat sig. Jag har ifråga om amanuenserna vid de medicinska fakulteternas

teoretiska institutioner angivit de skäl, som föranlett mig att avvika från

en av kommittén beträffande dessa föreslagen liknande anordning; vad de

filosofiska fakulteterna nu i frågan anfört har yttermera styrkt mig i uppfattningen

av det lämpliga att i förevarande avseende bygga på de nuvarande

förhållandena med vid de särskilda institutionerna givna arvoden. Jag kan

därför ej tillstyrka kommitténs förslag om en anordning med s. k. rörliga

s. 209 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts proposition nr 115.

209

arvoden inom de filosofiska fakulteterna. Härav följer också, att den särskilda

föreskrift, som kommittén föreslagit i avseende å amanuensen vid den

geografiska institutionen, ej bliver erforderlig.

I likhet med vad jag anfört om amanuenserna vid de medicinskt-teoretiska

institutionerna böra även amanuenserna vid filosofiska fakultetens institutioner

i förekommande fall åtnjuta fri bostad utöver lönen. Det gör också, att jag

vid bedömande av arvodesbeloppen ansett mig böra i stort sett utgå från

nuvarande förhållanden.

Om de till åtskilliga amanuenser i Uppsala utgående donationsräntor torde

gälla vad jag i motsvarande hänseenden i liknande fall förut anfört.

Beträffande själva arvodesbeloppen utgå nu de högsta arvodena, 2,500

kronor, till en var av tre assistenter vid geologiska, fysiska och botaniska

institutionerna i Lund. Kommitténs förslag innebär en höjning till 3,600

kronor, medan åter fakulteten påyrkar en arvodesökning till 5,000 kronor.

.lag anser mig med hänsyn till av mig förordad motsvarande höjning å

andra assistentarvoden böra tillstyrka kommitténs förslag. Det av fakulteten

upprepade gånger framförda önskemålet om förvandling av assistentbefattningen

vid geologiska institutionen till en biträdande lärarbefattning har

jag icke ansett mig kunna för närvarande förorda.

Amanuensarvodena vid de matematisk-naturvetenskapliga sektionernas

institutioner äro för närvarande av två slag, ett arvode å 1,200 kronor och

ett å 800 kronor. Kommitténs förslag innebär tre olika arvodesgrupper, en

med arvoden å 2,400 kronor, en med arvode å 1,800 kronor och en med

arvoden å 1,200 kronor. Detta förslag har icke vunnit instämmande av de båda

filosofiska fakulteterna. Fakulteten i Uppsala, understödd av det större akademiska

konsistoriet därstädes, föreslår, att samtliga sektioners amanuensarvoden

sättas till 2,400 kronor, medan fakulteten i Lund åter tänker sig en differentiering

i så måtto, att av två arvodestyper den högsta skulle tillkomma

institutioner med endast en amanuens och vid institutioner, där flera amanuenser

finnas, en av de där anställda amanuenserna, varvid dock vissa

modifikationer förutsättas vid tillämpningen. Ehuru skäl kunna anföras för

såväl den ena som den andra av de av fakulteterna föreslagna grunderna,

synes det mig dock vanskligt att nu vidtaga en mera väsentlig rubbning

av rådande förhållanden. I avseende å Uppsalaförslaget synes mig den av

vissa institutionsföreståndare förebragta argumenteringen för eu höjning av

amanuensarvodena ej bindande och beträffande Lundaförslaget förefaller mig

utredningen och bevisningen icke tillfyllestgörande. Jag har därför funnit

det vara från flera synpunkter lämpligast att utgå från nuvarande arvodesbelopp,

därvid jag tillstyrker en höjning av nuvarande arvode å 1,200

kronor till 1,800 kronor och nuvarande arvode å 800 kronor till 1,200

kronor.

I avseende å de å extra stat utgående arvodena till assistenter och amanu
Biliang

till riksdagens protokoll 1925. 1 samt 100 käft. (Nr 115.) 14

s. 210 Kontrollera mot PDF

210

Eungl. Maj:ts proposition Nr 1 lo.

enser vid matematisk-naturvetenskapliga sektionens institutioner tillstyrker

jag vad kommittén föreslagit. I likhet med fakulteten i Lund anser jag

dock, att där ett konstant behov föreligger och eventuellt ändrade förhållanden

ej kunna väntas medföra ändring i arbetsuppgifter, ett överförande

på ordinarie stat av dessa arvoden är fullt motiverat. Jag tillstyrker samtliga

arvodens upptagande å universitetens ordinarie stater, med undantag dock

för dels arvodet åt assistenten vid internationella solarforskningen i Uppsala,

dels och arvodet åt amanuensen vid institutionen för ärftlighetsforskning i

Lund. Likaså anser jag, att arvodet åt biträdet vid övningarna i organisk

kemi i Uppsala fortfarande bör utgå å extra stat.

De från Uppsala universitet framförda kraven om nya amanuensbefattningar

vid fysiska och växtbiologiska institutionerna anser jag mig icke böra

nu understödja; ett realiserande av dessa önskemål torde kunna anstå ännu

något år.

Arvodena till amanuenserna vid de humanistiska sektionernas institutioner

utgå nu med i allmänhet synnerligen låga belopp. Amanuensen vid konstmuseet

i Uppsala åtnjuter 300 kronor i arvode och en var av amanuenserna

vid myntkabinettet och Victoriamuseet för egyptiska fornsaker arvode av

500 kronor; dessa arvoden hava av kommittén föreslagits till respektive 600

och 750 kronor. Fakulteten, biträdd av det större konsistoriet, förordar ett

belopp av 1,200 kronor för samtliga dessa tre amanuenser. I likhet med

de akademiska myndigheterna och på av dem anförda skäl anser jag, att

nu senast berörda arvoden böra utgå med samma belopp, och bör detsamma

sättas till 750 kronor.

Amanuensen vid museet för nordiska fornsaker i Uppsala intager numera

en särställning. Hans arvode, nu 800 kronor, har av kommittén föreslagits

till 1,200 kronor. Fakulteten och konsistoriet anse, att han bör likställas

med matematisk-naturvetenskaphga sektionens amanuenser och förorda ett

arvode av 2,400 kronor. Fn arvodesförhöjning för denne amanuens —

utöver den i allmänhet föreslagna normala förhöjningen — synes mig fullt

motiverad genom vad professor Almgren, såsom av det föregående framgår,

yttrat om hans arbete och hans ställning. Detta belyses ock av det från

universitetet nu senast framkomna önskemålet om ytterligare en amanuens

vid sagda museum; sistnämnda krav avser tillgodoseende av museets avdelning

av allmogekultur, för vilken avdelning något mera direkt intresse

näppeligen lär vara att påräkna hos den rent arkeologiskt utbildade amanuensen

vid museet. Hur behj ärtans värt jag än finner detta krav vara, kan

jag icke för närvarande tillmötesgå detsamma men vill jag i stället förorda,

att nuvarande amanuensarvode fastställes till samma belopp, som jag ovan

ifrågasatt för amanuens inom matematisk-naturvetenskaphga sektionen, eller

alltså till 1,800 kronor.

Vid Lunds universitets humanistiska institutioner åtnjuter nu en var av

amanuensen vid konstsamlingarna och andre amanuensen vid historiska

s. 211 Kontrollera mot PDF

211

Kungl. Maj:is proposition Nr 115.

museet ett arvode av 800 kronor. Kommittén föreslår arvodets sänkning

till 750 kronor. Då jag ej kan finna något reellt skäl vara anfört för detta

förslag, anser jag ej minst med hänsyn till det ökade arbetet och den betydelse

dessa amanuenser hava för ifrågavarande museisamlingars vårdande,

att ifrågavarande arvoden, böra behandlas som andra arvoden med samma

belopp, d. v. s. höjas till 1,200 kronor. Det nu a extra stat vid universitetets

konstsamlingar utgående arvodet synes mig höra överföras på ordinarie

stat. För den förste amanuensen vid historiska museet tillstyrker jag ett

arvode till samma belopp, som ovan förordats för amanuensen vid fornsaksmuseet

i Uppsala eller 1,800 kronor.

För åskådliggörande av mina förslag beträffande de filosofiska fakulteternas

amanuenser anser jag mig böra lämna följande sammanfattning, därvid jag

för jämförelsen med nuvarande förhållanden hänvisar till den sid. 173 återgivna

tablån.

Departementschefens förslag beträffande amanuenserna nid de filosofiska

fakulteternas institutioner.

Uppsala universitet

Lunds universitet

Arvode

Arvode

Ordinarie stat.

Kr.

Ordinarie stat.

Kr.

Institutionen för allmän och

Kemiska institutionen.

analytisk kemi.

1 amanuens......

1,800

1 amanuens............

1,800

o amanuenser.....

5,400

4 amanuenser.............

7,200

Mineralogisk-geologiska institutionen.

Geologisk mineralogiska institutionen.

1 amanuens.............

1,200

1 d:o .........

1,200

1 d:o .....

1,200

Fysiska institutionen.

Fysiska institutionen.

1 amanuens.........

1,800

1 d:o .........

1,800

1 d:o .......

1,800

Astronomiska institutionen.

Astronomiska observatoriet.

1 assistent.......

3,600

1 amanuens (i arvodet ingår ränta

1 d:o

1,JUU

i om

å Melanderjelmska m. fl. fonder

44 kr.).........

1,200

Meteorologiska institutionen.

1 assistent.......

2,400

1 amanuens......

1,800

s. 212 Kontrollera mot PDF

212 Kungl. Maj-.ts proposition Nr 115.

Uppsala universitet

Lunds universitet

Arvode

Arvode

Botaniska institutionen.

Kr.

Botaniska institutionen.

Kr.

1 amanuens vid botaniska trädgår-

1 assistent vid växtfysiologiska labo-

den (i arvodet ingår ränta & Wah-

ratoriet ................

3,600

lenbergska fonden 120 kr.) ....

1,800

1 amanuens vid växtfysiologiska av-

1 amanuens vid botaniska labora-

delningen..............

1,200

toriet .................

1,800

1 amanuens i systematisk botanik

1,200

Zoologiska institutionen.

Zoologiska institutionen.

1 amanuens vid zoologiska museet

1,800

1 amanuens..............

1,800

1 d:o vid zootomiska laboratoriet

1,800

1 d:o ..............

1,200

Geografiska institutionen.

Geografiska institutionen.

1,200

1,200

Myntkabinettet.

Historiska museet samt mynt- och

1 amanuens..............

750

nleda Ij kabinettet.

1 amanuens..............

1,800

1 d:o ..............

1,200

Museet för nordiska fornsaker.

Universitetets konstsamlingar.

1,800

1,200

, Konstmuseet.

1 amanuens..............

750

Victoriamuseet för egyptiska

fornsaker.

1 amanuens..............

750

Extra stat.

Extra stat.

Institutionen för allmän och

Institutionen för ärftlighets-

analytisk kemi.

forskning.

Biträde vid övningarna i organisk

1 amanuens..............

1,800

kemi.................

2,250

Fysiska institutionen.

1 assistent för biträde vid arbetet

med den internationella solar-

forskningen (arvodet utgår ur ett

av 1923 års riksdag beviljat an-

slag av 7,500 kr., varav för bud-

! getåret 1923—1924 utgått 1,500 kr.)

2,400

7. Exercitiemästare vid universiteten i Uppsala och Lund.

Exercitiemästarinstitutionen vid universiteten är av ett synnerligt gammalt

datum; den härrör från universitetens allra tidigaste dagar. Från att under

s. 213 Kontrollera mot PDF

213

Kungl. Maj ds proposition Nr 115.

långa tider anda in på 1800-talet hava haft eu utomordentlig betydelse och

spelat en viktig roll för den högre utbildningen, korn denna institution att

med ändrade tidsförhållanden helt ändra karaktär och jämväl till en viss

del förlora sitt forna existensberättigande.

Vad som nu återstår av denna institution utgöres av musikdirektören eller

kapellmästaren, gymnastikläraren och ritmästaren.

Avlöningsförmånerna för musikdirektören — director musices — vid Uppsala

universitet och kapellmästaren vid Lunds universitet voro före 1908 års

lönereglering i stort sett lika men rubbades år 1908 till förmån för musikdirektören

i Uppsala; genom beslut av 1911 års riksdag blev emellertid likställigheten

återinförd.

Avlöningen utgör för närvarande 3,500 kronor, därav 2,300 kronor lön

och 1,200 kronor tjänstgöringspenningar, vartill komma två ålderstillägg,

vartdera å 250 kronor efter 5 och 10 år. Härtill kommer tillfällig löneförbättring

med 800 kronor. Ifråga om musikdirektören i Uppsala är dessutom

föreskrivet, att, om boställsrum av honom åtnjutes, lönen skall minskas med

500 kronor årligen.

Båda nu ifrågavarande befattningshavare hava undervisningsskyldighet i

viss omfattning. I Uppsala äger director musices att terminligen kostnadsfritt

hålla två övningar i veckan uti instrumentalmusik samt att terminligen

varje vecka hålla föreläsning över något till musikens teori och historia

hörande ämne; dessa övningar och föreläsningar kunna dock få utbytas mot

annan undervisning. Kapellmästaren i Lund skall leda akademiska kapellets

övningar varje vecka två timmar i kammarmusik och två timmar i orkestermusik

samt varje termin en timme i veckan hålla offentlig föreläsning över

något musikhistoriskt ämne. Om den sistnämndes nuvarande skyldighet att

leda praktiska övningar i liturgisk sång har jag förut talat (jfr sid. 124 ff.).

Löneregleringskommittén, som förutsätter det civila avlöningsreglementets

tillämpning å nu nämnda tjänstinnehavare, förordar, att de hänföras båda

till lönegraden B 11, d. v. s. innebärande för musikdirektören i Uppsala en

avlöning av 4,956 kronor—6,384 kronor och för kapellmästaren i Lund eu

avlöning av 4,782 kronor—6,168 -kronor.

Gymnastikläraren vid Uppsala universitet åtnjuter på ordinarie stat avlöning

av 2,000 kronor jämte 6 famnar ved, beräknade till 90 kronor, eller

alltså tillhopa 2,090 kronor. Dessutom är till en biträdande lärare vid

gymnastikinrättningen i staten uppfört ett arvode av 500 kronor. Med anledning

av det väsentligt ökade arbete, som tillkom de båda gymnastiklärarna,

sedan universitetets nya gymnastikbyggnad tagits i bruk, beviljade 1912 års

riksdag i anledning av en utav Kungl. Maj:t gjord framställning tillfällig

löneförbättring till gymnastikläraren med 910 kronor, därav 410 kronor lön

och 500 kronor tjänstgöringspenningar samt till biträdande gymnastikläraren

med 250 kronor arvode. För ändamålet erforderliga medel hava sedan dess

Musikdirektören

och

kapellmästaren.

Gymnastik
läraren.

s. 214 Kontrollera mot PDF

214

Kungl. Maj:ts proposition Nr 115.

årligen av riksdagen anvisats å extra stat, och förslag föreligger jämväl om

medels utgående för ändamålet under budgetåret 1925—1926.

Det må anmärkas, att såsom villkor för gymnastiklärarens åtnjutande av

avlöningsförbättringen stadgats, att han icke må med sin tjänst förena annan

tjänstebefattning, allmän eller enskild, såframt ej kanslern för rikets universitet,

uppå därom gjord framställning och efter prövning, att befattningen

ej må anses inverka hinderligt för tjänstgöringen vid universitetet, finner

befattningen kunna få tillsvidare mottagas och bibehållas.

Vid Lunds universitet finnes en lärare i gymnastik och fäktkonst med avlöning

å ordinarie stat av 2,000 kronor. Härå utgår, utom dyrtidstillägg,

tillfällig löneförbättring med 500 kronor. Dessutom har årligen från och

med år 1921 utgått ett extra anslag å 500 kronor till anordnande av gymnastikövningar

för kvinnliga studerande, vilket anslag disponerats för avlönande

av en kvinnlig gymnastiklärare. Detta anslag, varå utgår dyrtidstilllägg

men ej tillfällig löneförbättring, har föreslagits även för budgetåret

1925—1926.

Gymnastikläraren i såväl Uppsala som Lund har en ganska omfattande

undervisningsskyldighet. I Uppsala har ifrågavarande lärare — frånsett tillsynen

över gymnastikinstitutionen m. m. dylikt — att under terminerna undervisa

i gymnastik och fäktkonst sammanlagt minst 12 timmar i veckan.

Den biträdande gymnastiklärarens undervisningsskyldighet omfattar terminligen

minst 6 timmar i veckan. För gymnastikläraren i Lund finnes

ingen instruktion fastställd. Hans tjänstgöring har plägat omfatta 10—12

timmar i veckan. Den kvinnliga gymnastikläraren leder gymnastikövningar

3 timmar i veckan under läsåret.

Löneregleringskommittén åberopar det nära samband, som råder mellan

avlöningen till gymnastiklärarna vid universiteten och de allmänna läroverken,

och, då kommittén ej velat föregripa den utredning rörande de senare

befattningshavarnas avlöning, som för närvarande pågår, hemställer kommittén,

att gymnastiklärarna i Uppsala och Lund ävensom den biträdande

gymnastikläraren i Uppsala tills vidare bibehållas vid nuvarande avlöning

och placeras på övergångsstat.

Kommittén förutsätter härvid, att å det på övergångsstaten upptagna kontanta

avlöningsbeloppet 2,000 kronor till vardera av de båda befattningshavarna

kommer att utgå dyrtidstillägg enligt hittills gällande grunder. För

att bereda möjlighet för en motsvarande anordning beträffande anslagen å

extra stat för gymnastikläraren vid Uppsala universitet föreslår kommittén,

att de båda anslagen å sammanräknat 1,160 kronor skola var för sig uppföras

såsom anslag å extra stat.

Det å extra stat för universitetet i Lund utgående anslaget å 500 kronor

till gymnastikövningar för kvinnliga studerande anser kommittén böra höjas

med 20 procent till 600 kronor.

s. 215 Kontrollera mot PDF

215

Kungl. Maj-.ts proposition Nr 115.

Vid båda universiteten finnas anslag — i Uppsala 800 kronor och i Lund Ritmästare.

1,000 kronor — till avlöning av ritmästare. Dessa anslag disponeras för

närvarande på särskilt sätt. I Uppsala utgår 300 kronor av anslaget till

avlöning av en amanuens vid universitetets konstmuseum och återstoden

användes till arvode åt en lärare, som skall meddela undervisning i utförande

av ritningar för vetenskapliga ändamål. Beslut härom har senast fattats

vid 1924 års riksdag, sedan med riksdagens medgivande en motsvarande

anordning försöksvis prövats alltsedan år 1911. Tillfällig löneförbättring utgår

ej å detta anslag, men väl dyrtidstillägg.

På grund av beslut av 1922 års riksdag har medgivits, att till 1926 års

utgång arvodet till en ritmästare vid universitetet i Lund må så disponeras>

att 500 kronor utgå till en kurs i de fria konsternas teknik, uttryckssätt och

metoder jämte biträde i vården och konserveringen av konstsamlingarna,

300 kronor utgå till en kurs i reproduktionsmetodernas teori och praktik

samt 200 kronor utgå till en kurs i uppmätning och avbildning av förn

minnen och byggnadsverk, dock att, vad de två senare kurserna beträffade

de finge efter förefallande behov anordnas vare sig vart eller vartannat år’

i senare fallet med användande av den å samma kurser för två år belöpande

delen av anslaget. En i viss mån motsvarande anordning har med

riksdagens medgivande ägt bestånd alltsedan år 1918. Å detta anslag utgår

varken tillfällig löneförbättring eller dyrtidstillägg.

Löneregleringskommittén säger sig med hänsyn till rådande förhållanden

ej finna anledning att föreslå ritmästararvodets bibehållande i staten. Kommittén

uttalar dock ett beklagande av att ritundervisningen — vars stora

betydelse för utbildning av lärara med flera ej torde kunna förnekas — så

föga uppmärksammats vid den akademiska undervisningen och uttalar tilllika

önskemålet, att frågan om en lämplig anordning av denna undervis''

ning snarast tages under övervägande.

Enär kommittén föreslår upprättande å extra stat av en amanuensbefattning

vid konstmuseet i Uppsala, behöver enligt kommitténs mening blott

det till en ritlärare utgående arvodet å 500 kronor regleras och torde detsamma

med hänsyn till ändrade grunder för dyrtidstilläggets beräkning böra

höjas med 20 procent till 600 kronor.

Beträffande Lunds universitet grundar sig kommitténs förslag på de före

år 1923 rådande förhållanden, vilka i viss mån ändrades genom ovannämnda

beslut av 1922 års riksdag, vadan jag saknar anledning dröja vid vad kommittén

härutinnan anfört.

Mot vad kommittén i fråga om universitetens exercitiemästare och till sådana

nu utgående anslag anfört och föreslagit, hava de akademiska myndigheterna

icke nu haft något att erinra.

Såsom framgår av den ovan lämnade redogörelsen, utgå nu ifrågavarande Departe

avlöningar och arvoden huvudsakligen till befattningshavare, vilka hava en mentschefen.

s. 216 Kontrollera mot PDF

216

Kung!. Maj:ts proposition Nr 115.

till terminerna förlagd lärarverksamhet och ej äro året om bundna vid tjänstgöring

vid universitetet eller vederbörande institution. I anslutning till vad

jag i annat sammanhang utvecklat, nämligen att det civila avlöningsreglementet

icke bör äga tillämpning å innehavare av befattningar, vilka äga

karaktär av lärartjänster, kan jag ej förorda kommitténs förslag, i vad det

avser en tillämpning av nämnda avlöningsreglemente i förevarande fall.

Vad först angår musikdirektören i Uppsala och kapellmästaren i Lund

torde ingen anledning finnas att ej bibehålla den nuvarande likställigheten

i avlöningshänseende. Den nuvarande avlöningen utgör, såsom jag ovan

erinrat, 4,300 kronor i begynnelselön och 4,800 kronor i slutlön, därvid inräknat

tillfällig löneförbättring. En tillämpning av principen om avlöningens

höjning med ett belopp, motsvarande den med den nya löneregleringen förenade

sänkningen av dyrtidstillägget, skulle giva vid handen i avrundat tal

en begynnelselön av 5,000 kronor och en slutlön av 5,700 kronor. Med

hänsyn till den något förmånligare löneställning, som enligt kommitténs

förslag skulle tillkomma ifrågavarande befattningshavare, vill jag tillstyrka

en begynnelseavlöning av 5,000 kronor, därav 3,300 kronor lön och 1,<00

kronor tjänstgöringspenningar, jämte rätt till två ålderstillägg till lönen,

vartdera å 500 kronor. Slutavlöningen skulle alltså uppgå till 6,000 kronor.

Det avdrag å lönen, som musikdirektören i Uppsala skall vidkännas vid

åtnjutandet av boställsrum, synes mig böra bestämmas till 800 kronor.

Gymnastiklärarna vid universiteten äro nu i lönehänseende olika ställda.

I Uppsala uppbär han 3,000 kronor och i Lund 2,500 kronor, i båda fallen

inräknat tillfällig löneförbättring. Kommitténs förslag, att ifrågavarande lärare

skola med bibehållande av nuvarande avlöning placeras å övergångsstat,

därvid dyrtidstillägg skola utgå enligt hittillsvarande grunder, finner

jag mindre tillfredsställande. Det av kommittén åberopade sambandet med

avlöningen till de allmänna läroverkens gymnastiklärare synes mig

icke kunna godtagas såsom ett skäl för en anordning av det utav kommittén

ifrågasatta slaget. De allmänna läroverkens gymnastiklärare hava

utav ålder avlönats och jämväl nu senast föreslagits skola avlönas efter helt

andra grunder än vad som tillämpats i fråga om universitetens gymnastiklärare.

Den pågående utredningen angående omorganisationen av gymnastiska

centralinstitutet torde näppeligen kunna hava något direkt inflytande

på den föreliggande frågan.

Jag vill alltså tillstyrka, att befattningarna uppföras på ordinarie stat. Avlöningen

bör med tillämpning av principen om en höjning, motsvarande

sänkningen av dyrtidstillägget, bestämmas för gymnastikläraren i Uppsala

till 3,600 kronor, därav 2,400 kronor lön och 1,200 kronor tjänstgöringspenningar,

och för gymnastikläraren i Lund till 3,000 kronor, därav

2,000 kronor lön och 1,000 kronor tjänstgöringspenningar. Till ifrågavarande

löner vill jag, med upptagande av ett av de akademiska myndigheterna

förut framlagt förslag, förorda två ålderstillägg ä 300 kronor efter

s. 217 Kontrollera mot PDF

217

Kungl. Maj ds proposition Nr 115.

5 och 10 år. Vedanslaget till befattningshavaren i Uppsala bör uppenbarligen

utgå ur staten. Härtill återkommer jag närmare längre fram.

För den biträdande gymnastikläraren i Uppsala, vilken nu åtnjuter sammanlagt

750 kronor, bör å stat uppföras ett arvode av 900 kronor och för

ledaren av gymnastikövningar för kvinnliga studerande i Lund, som nu

uppbär 500 kronor å extra stat, ett arvode av 600 kronor.

Ritmästararvodena böra givetvis omregleras efter nu rådande förhållanden.

Beträffande Uppsala universitet har riksdagen medgivit en anordning, som

innebär, att arvodet å 800 kronor uppdelats med 300 kronor till eu amanuens

vid konstmuseet och med 500 kronor till arvode åt en lärare i utförande

av ritningar för vetenskapliga ändamål. Om amanuensen vid konstmuseet

har jag redan yttrat mig och framlagt förslag. I fråga om det återstående

arvodet å 500 kronor tillstyrker jag kommitténs förslag om dess

höjande till 600 kronor.

Vid Lunds universitet disponeras arvodet till en ritmästare, 1,000 kronor,

till givandet av ovan angivna särskilda kurser. Denna anordning äger visserligen

allenast provisorisk giltighet till utgången av år 1926. Eu motsvarande

disposition av arvodesmedlen har dock ägt rum alltsedan ritmästarbefattningen

i Lund i april 1917 blev ledig, och uppenbarligen står en dylik

anordning numera i bättre överensstämmelse med universitetets intressen och

behov. Ett definitivt fastställande härav synes mig vara att förorda, i synnerhet

om man giver universitetet viss rörelsefrihet inom ramen av vederbörande

anslagspost. Detta synes mig kunna ske, om man i staten uppför

nämnda arvode under rubrik: ledare för kurser i ritning och uppmätning

för vetenskapliga ändamål jämte i andra därmed sammanhängande ämnen.

Den närmare dispositionen av anslaget torde få ankomma på kanslern.

* *

*

Hittills har jag behandlat avlöningsbelöppen för de befattningar vid universiteten

och karolinska institutet, vilka synas mig böra regleras efter i

stort sett hittillsvarande grunder och där jag icke funnit det civila avlöningsreglementet

böra komma i tillämpning. Jag övergår nu att skärskåda

förhållandena beträffande de kategorier av tjänster, för vilka en anpassning

av nämnda avlöningsreglemente synes mig med ett eller annat undantag

och med vissa jämkningar kunna ifrågasättas, och börjar jag då med befattningshavare

vid universitetsbiblioteken ävensom annan bibliotekspersonal.

8. Tjänstemän vid universitetens och karolinska institutets

bibliotek.

Under denna avdelning vill jag endast beröra den egentliga bibliotekspersonalen.

Frågan om avlöningsförhållandena för vaktmästare och kvinnliga

biträden vid universitetsbiblioteken upptager jag i samband med spörsmålen

om lönereglering för dylika befattningshavare i allmänhet.

s. 218 Kontrollera mot PDF

överbibliotekarierna

vid

universitetsbiblioteken

i

Uppsala och

Lund.

Nuvarande

förhållanden.

Löneregle
ringskom
mittén.

218 Kungl. Maj:ts proposition Nr 115.

Överbibliotekarierna vid universitetsbiblioteken i Uppsala och Lund hava

av ålder varit i avlöningshänseende likställda med professorerna. Avlöningen

uppgår följaktligen till 7,500 kronor, därav 5,000 kronor lön och 2,500 kronor

tjänstgöringspenningar, jämte rätt till ett ålderstillägg å 600 kronor efter

fem år. Härtill kommer tillfällig löneförbättring med 1,000 kronor. Överbibliotekarierna

blevo icke delaktiga av det tillfälliga lönetillägg, som utgick

till professorerna för budgetåret 1923—1924, men hava däremot erhållit det

provisoriska lönetillägget för budgetåret 1924—1925. Enligt riksdagens beslut

utgår detta med 420 kronor vad angår befattningshavare vid universitetet

i Uppsala och med 180 kronor vad angår befattningshavare vid universitetet

i Lund, därest vederbörande äger intill tio sådana tjänstår, som

berättiga till åtnjutande av ålderstillägg, samt med 1,200 kronor, vad angår

befattningshavare vid universitetet i Uppsala och med 1,020 kronor vad angår

befattningshavare vid universitetet i Lund, därest vederbörande äger tio

eller flera dylika tjänstår. Det provisoriska lönetillägget var, såsom jag förut

haft anledning utveckla, så tillmätt, att det av löneregleringskommittén avgivna

förslaget icke därigenom skulle föregripas.

Löneregleringskommittén erinrar till en början, att till kommittén inkommit

eu framställning från kungl. bibliotekets och universitetsbibliotekens

tjänstemannaförening, däri bland annat yrkats, att överbibliotekarierna måtte

placeras i lönegraden A 1. Till stöd härför hade åberopats det förhållandet,

att överbibliotekarierna skulle i förhållande till riksbibliotekarien, som hänförts

till nämnda lönegrad, intaga en sidoordnad och ej underordnad ställning.

Även överbibliotekarierna vore chefer för stora och utomordentligt

betydelsefulla institutioner, vilka liksom kungl. biblioteket under de senaste

decennierna genomgått en storartad utveckling på skilda områden.

Kommittén har emellertid icke ansett sig kunna tillstyrka detta förslag,

utan hänför överbibliotekarierna till lönegraden B 20. Till stöd härför yttrar

kommittén:

Förslaget om överbibliotekariernas placering i den lägre verkchef sgraden

(A 1) anser sig kommittén ej kunna tillstyrka. I tekniskt hänseende intaga

visserligen överbibliotekarierna en viss chefsställning, däremot sakna de såväl

administrativt som ekonomiskt en verkchefs befogenheter och ansvar. Så

t. ex. prövas frågor om tjänstledighet och semester åt de underordnade bibliotekstjänstemännen

ej av överbibliotekarien utan i samma ordning, som

gäller för övriga universitetstjänstemän. Statsanslagen till biblioteken förvaltas

av vederbörande universitets räntekamrar. Bokinköpen beslutas i regel

av eu vid vartdera universitetet inrättad s. k. bibliotekskommission, i vilken

respektive överbibliotekarie är ordförande. Endast över en mindre del av

anslaget hava överbibliotekarierna en mera självständig förfoganderätt.

I organisatoriskt hänseende sortera verkcheferna som bekant omedelbart

under Kungl. Maj:t, medan överbibliotekariernas förvaltning står under tillsyn

av det större akademiska konsistoriet.

En uppflyttning av överbibliotekarierna till verkchefsgraden skulle för

s. 219 Kontrollera mot PDF

219

Kungl. Maj:ts proposition Nr 115.

övrigt giva de förra en i jämförelse med universitetsprofessorerna alltför

gynnad, ställning — helst som den vetenskapliga montering, som bereder

kompetens till överbibliotekariebefattning, ej behöver nå den höga nivå, som

kräves för professorskompetens.

Kommittén har av anförda skäl ej funnit den nuvarande placeringen av

överbibliotekariebefattningarna böra rubbas och föreslår därför, att nämnda

befattningar hänföras till lönegraden B 20. Då de skäl, som föranlett kommittén

att beträffande professorerna föreslå deras placering i samma ortsgrupp,

som Stockholm tillhör, icke lära kunna åberopas beträffande överbibliotekarierna,

böra dessa placeras i de ortsgrupper, till vilka Uppsala och

Lund hänföras.

I en vid betänkandet fogad reservation har professor Johansson med instämmande

av professor Björling yrkat, att överbibliotekarie måtte inordnas

i den av honom föreslagna lönegraden B 21 (jfr ovan sid. 39) men med

iakttagande av vederbörlig ortsgruppering.

Detta kommitténs förslag hava de akademiska myndigheterna icke ansett

sig kunna godtaga.

Överbibliotekarien vid universitetsbiblioteket i Uppsala, vilken anser, att

överbibliotekarie bör erhålla avlöningsförmåner, som i intet avseende understiga

dem, som beviljas universitetsprofessor, anför härom, bland annat:

Tjänstemannaföreningen har i en inlaga påyrkat, att överbibliotekarierna

måtte i likhet med chefen för kungl. biblioteket, riksbibliotekarien,

med vilken de intaga en sidoordnad ställning, uppföras i chefsgraden

A 1. »Aven överbibliotekarierna», framhåller föreningen, »äro chefer

för störa och utomordentligt betydelsefulla institutioner, vilka liksom kungl.

biblioteket under de senaste decennierna genomgått en storartad utveckling

på skilda områden. Vad särskilt beträffar Uppsala universitetsbibliotek, vilket

ju som bekant i fråga om samlingarnas storlek är det främsta i landet och

även genom sin handskriftsamling intar en rangplats bland universitetsbiblioteken

överhuvud taget, kan särskilt erinras om de storartade bytesförbindelser

med utländska institutioner, som upparbetats speciellt under de

trenne sista årtiondena och som numera erhållit en så betydande omfattning,

att biblioteket härutinnan näppeligen överträffas av något universitetsbibliotek

i Europa. Även Lunds universitetsbibliotek har en bytesrörelse av

icke obetydlig omfattning. Om båda universitetsbiblioteken gäller, att de

äro vetenskapliga bibliotek av universell läggning — naturligt nog då de

ha att tillgodose alla vid respektive universitet representerade vetenskaper.

Att också detta ställer betydande krav på deras ledning torde knappast behöva

påpekas.

Det gäller om dessa bibliotek, universitetens största och mest centrala institutioner,

liksom beträffande kungl. biblioteket, att deras betydelse ej blott

för undervisningen och forskningen å de orter, där de äro belägna, utan

för det vetenskapliga arbetet i hela vårt land befinner sig i ständigt fortgående

stegring och ökas avsevärt snart sagt med varje år som går, och

det torde iå anses såsom en lika billig som naturlig fordran, att det beträffande

chefsposterna vid desamma måste göras gällande, att de tillerkännas

Myndigheter

nas yttranden.

s. 220 Kontrollera mot PDF

220

Eungl. Maj:ts proposition Nr 115.

en tjänsteställning och lönevillkor, som åtminstone något så när motsvara

de därför erforderliga kvalifikationerna och det därmed förbundna tjänsteansvaret.

Att detta endast kan ske därigenom, att de hänföras till den för

»tjänstemän i chefs- eller därmed jämförlig ställning» avsedda avdelningen

A, synes ligga i öppen dag. Ävenså torde det utan överdrift kunna påstås,

att universitetsbiblioteken beträffande verksamhetens omfattning och liknande

gott kunna uthärda en jämförelse med de ämbetsverk, vilkas chefer placerats

i graden A 1. Ehuru antalet fast anställda tjänstemän naturligtvis icke

ensamt utgör någon avgörande mätare på omfattningen och betydelsen av

vederbörande verks eller institutions arbetsuppgifter, kan måhända erinras

om att å universitetsbibliotekens ordinarie stat äro uppförda 11, respektive

8 befattningar av högre grad (utom cheferna), vartill kommer, att amanuenser

med fast arvode vid biblioteken (respektive 6 och 4) intaga en helt

annan ställning till institutionen än de likabenämnda tjänstemännen i departement

och ämbetsverk. Motsvarande siffror äro: för Sveriges geologiska

undersökning 11, för statens meteorologisk-hydrografiska anstalt 10, för myntoch

justerings verket 6, för nationalmuseum 4, för vitterhets-, historie- och

antikvitetsakademien 3. Alltså endast ett av samtliga de ämbetsverk, vilkas

chefer jämte riksbibliotekarien äro förda till lönegraden A 1, har så stor

ordinarie tjänstemannastab som Uppsala universitetsbibliotek, och blott två

av desamma övergå Lunds universitetsbibliotek».

Kommittén har måst medgiva, att överbibliotekarierna »i tekniskt hänseende

intaga---en viss chefsställning», vilket också torde vara ett

så oförnekligt faktum, att den försiktiga formulering kommittén använder

knappast torde vara behövlig. Kommittén har emellertid sökt förringa betydelsen

av detta förhållande genom att ur universitetsstatuterna och biblioteksreglementet

framdraga en del bestämmelser, som skulle ådagalägga, att

överbibliotekariens administrativa befogenheter äro starkt kringskurna och

hans tjänsteansvar väsentligen mindre än riksbibliotekariens. Sålunda framhåller

kommittén, att frågor om tjänstledighet och semester åt de underordnade

bibliotekstjänstemännen ej prövas av överbibliotekarien utan i samma

ordning, som gäller för övriga universitetstjänstemän. I fråga om längre

tjänstledigheter "ha riksbibliotekarien och överbibliotekarien alldeles samma

funktioner, i det båda äga att tillstyrka respektive avstyrka framställningar

i ärendet, föreslå innehavare av förordnande och avlöningsvillkor; själva

ledigheten m. m. beviljas för kungl. bibliotekets tjänstemän av Kungl. Maj:t,

för universitetsbibliotekets av kansler. Ledigheter för kortare tid samt för

lägre befattningshavare avgöras dock vid kungl. biblioteket av riksbibliotekarien

ensam, här i vissa fall av kanslern, i andra av mindre konsistoriet

eller rektor efter förslag av överbibliotekarien. Vad semester åt den vid universitetsbiblioteket

anställda personalen angår, har överbibliotekarien faktiskt

eller såsom förhållandena under årens lopp utvecklat sig att besluta om

denna, fullständigt på samma sätt som riksbibliotekarien angående sin personal.

Till akademiska myndigheterna göres anmälan blott när överbibliotekarien

uttager semester, liksom riksbibliotekarien anmäler sin semester hos

chefen för ecklesiastikdepartementet.

Vidare framhåller kommittén, att »statsanslagen till biblioteken förvaltas

av vederbörande universitets räntekamrar». Detta är förhållandet, men på

samma sätt förvaltas ju kungl. bibliotekets statsanslag av statskontoret. Där

uttager kungl. biblioteket sina förskott, som sedan redovisas till riksräkenskapsverket.

Här uttagas förskott i räntekammaren, dit också redovisning

s. 221 Kontrollera mot PDF

Kung], Maj:ts proposition Nr 115. 221

sker, varefter räkenskaperna gå till riksräkonskapsverket. Alla utbetalningar

från materialanslagen utom för uppvärmning och belysning ske vid bibliotek

och den detaljerade bokföringen är ävenså förlagd dit, både den som

med t öl jer redovisningarna och den som erfordras för att klarlägga bibliotekets

ekonomiska ställning i olika avseenden. Skillnaden mellan^överbibliotekariens

och riksbibliotekariens åligganden och ansvar i detta avseende är

sålunda i realiteten mycket ringa. Som ytterligare en åtskillnad från riksbibliotekarien

framhålla kommitterade, att »bokinköpen beslutas i re^el av

eu vid vartdera universitetet inrättad s. k. bibliotekskommission, i vilken

respektive överbibliotekarie är ordförande. Endast över en mindre del av

anslaget hava överbibliotekarierna en mera självständig förfoganderätt» Då

det emellertid ovedersägligen åligger överbibliotekarien att ansvara för samlingarnas

jämna och allsidiga tillväxt och tillgodoseende och ensamt biblioteksledningen

kan överblicka förhållandet mellan anskaffningsbehov och härför

disponibla medel, är det helt naturligt, att överbibliotekarien i själva

verket äger och måste äga. en betydligt större rörelsefrihet än som framgår

av kommitténs framställning. Härtill ge för övrigt även reglementets bestämmelser

möjlighet, i det överbibliotekarien äger rätt att i samråd med

en kommissionsledamot företaga inköp mellan sammanträdena, eu utväg

som naturligtvis i stor utsträckning måste anlitas. Bibliotekskommissionen

bhr på den grund i många . fall mera en godkännande och bekräftande

myndighet. ^Och^ ^tt överbibliotekarien i de flesta fall äger ett avgörande

inflytande på frågan om inköpen är lika obestridligt som naturligt. Icke

heller i detta avseende förefinnes alltså i förhållande till riksbibliotekarien

någon skiljaktighet av betydelse.

Da härtill kommer, att Uppsala universitetsbibliotek är landets största bibliotek,

vidare med universell läggning och med en betydelsefull och omfattande

verksamhetsgren, bytesrörelsen, som saknar motsvarighet i kungl.

biblioteket, torde det icke med fog kunna göras gällande, att överbibliotekariens

arbetsbörda och tjänsteansvar stå riksbibliotekariens efter. Och

under sådana förhållanden kan det absolut icke anses med rättvisa och billighet

överensstämmande att lata överbibliotekarien i lönehänseende stanna

icke mindre än 3,000 kronor under riksbibliotekarien.

Att överbibliotekarien äger berättigade krav på uppflyttning i chefsgraden

A 1 torde vara oförnekligt, och kommittén har icke lyckats att bevisa motsatsen.

Men om lian, som kommittén befarar, genom en uppflyttning till

denna glad skulle erhålla en i jämförelse med universitetsprofessorerna alltför

gynnad ställning, så borde han väl icke rimligen sättas under professorerna.

Om det som skäl för professorernas förflyttning till G-ort kan

anföras,. att de i annat fall skulle bli ogynnsammare ställda än sina koller

vid fackhögskolorna i Stockholm, så borde väl det faktum, att den

bibliotekschefsbefattning i huvudstaden, som erbjuder den största överensstämmelsen

med överbibliotekarietjänsten, är uppförd i chefsgraden A 1

med eu 3,000 kronor högre avlöning, kunna anses motivera — allra

6n motsvarande förskjutning till G-klass för överbibliotekariens

del. Och om kommittén icke velat erkänna överbibliotekariens befogade

klav på att närmast bli jämställd med riksbibliotekarien, varför har icke

kommittén sökt jämförelse på annat håll? Tjänstemannaföreningen har

ii överbibliotekarien vid riksdagsbiblioteket, ehuru detta icke

alls beröres i kommitténs betänkande. »Då universitetsbiblioteken», framhåller

föreningen, »äro institutioner med samlingar av mångdubbelt om
-

s. 222 Kontrollera mot PDF

222 Kungl. Maj-.ts proposition Nr 115.

fång (Uppsala-biblioteket torde vara ungefär tio gånger så stort som riksdags-biblioteket),

med likaledes flerdubbel personal och en förklarligt nog

på alla områden vida mer omfattande, mångsidig och komplicerad verksamhet,

torde det i betraktande av den arbetsbörda, de krävande uppgifter

och det betydligt drygare tjänsteansvar, som påvila cheferna för dessa bibliotek,

ovillkorligen böra anses som en mycket billig begäran, att de måtte

ställas åtminstone ett steg högre å löneskalan.» Men kommittén har tydligen

icke ens ansett denna jämförelse ägnad att motivera ett avsteg från ortsgrupperingen

för överbibliotekariernas del. Genom ett bifall till kommitténs

förslag skulle ju den jämställighet i lönevillkor, som av ålder rått mellan

överbibliotekarierna och professorerna, faktiskt komma att brytas. Visserligen

synas såväl kommittémajoriteten som reservanten professor Johansson

mena, att så icke skulle bli förhållandet. Men för en och var som icke är

fången i systemtvång torde det stå klart, att det för överbibliotekarierna i

Uppsala och Lund måste vara en skäligen klen tröst att veta sig vara formellt

räknade till samma lönegrad som professorerna, men i realiteten se

sina årslöner stanna på ett plan, som ligger 480, respektive 720 kronor

lägre än professorslönen.

Med stöd av vad jag här framhållit, får jag vördsamt hemställa, att konsistoriet

måtte påyrka, att överbibliotekarien må erhålla löneförmåner som

realiter i intet avseende understiga vad som kommer att föreslås beträffande

universitetsprofessorerna.

Den av överbibliotekarien hävdade uppfattningen delas också av det större

akademiska konsistoriet i Uppsala, som anför följande:

Vad angår överbibliotekariens avlöning söker kommittén genom hänvisning

till vissa administrativa befogenheter och visst ansvar, som riksbibliotekarien

äger men överbibliotekarien saknar, ådagalägga, att den senare icke

rätteligen bör placeras i chefsgraden A 1, såsom skett med den förre, utan

i en lägre lönegrad. _ .

De hithörande funktioner kommittén avser äro i allt väsentligt av rent

formell art. Att överbibliotekarien icke prövar frågor om tjänstledighet och

semester för honom underordnade tjänstemän, att statsanslagen till biblioteket

utbetalas av universitetets räntekammare, under det att anslaget till

kungl. biblioteket utbetalas av statskontoret, att överbibliotekarien vid bestämmandet

av bokinköp vid sin sida har en kommission av^ professorer,

under det att riksbibliotekarien avgör sådana frågor i samråd med sina

tjänstemän m. m. är allt omständigheter, som på sin höjd i mycket ringa

mån äro ägnade att minska överbibliotekariens ledaransvar för sin institution.

Den omständigheten slutligen, att kungl. biblioteket icke lämpligen

kunnat underordnas någon annan styrelse än ecklesiastikdepartementet direkt,

under det att överbibliotekarien såsom chef för universitetets största och

viktigaste institution sorterar under universitetsmyndigheterna kan icke heller

i någon mån minska den faktiska betydelsen och ansvarsbördan av hans

ämbetsmannauppgifter. Vill man — såsom konsistoriet håller före rätteligen

böra ske — se till sak och icke uteslutande fästa sig vid yttre och delvis

rent tillfällig form, synes det icke kunna bestridas, att överbibliotekariens

post i fråga om ämbetsmannaansvar och betydelsen av därmed förenade

chefsställning mer än väl kan mäta sig med riksbibliotekariens. Konsistoriet

vill endast erinra om att Uppsala universitets bibliotek är dess utan

jämförelse betydelsefullaste institution, att det är ett universalbibliotek, som

s. 223 Kontrollera mot PDF

hungl. Maj:ts proposition Nr /15. 223

bär alt tillhandahålla alla grenar av den vetenskapliga litteraturen, under

det att kungl. biblioteket i fråga om den utländska litteraturen kan bortse

tran sa viktiga områden som medicin, matematik och naturvetenskapens alla

grenar, från oificiell statistik in. m., att Uppsalabiblioteket är landets största

icke blott i fråga om det faktiska bokförrådet utan även i fråga om dess

representativitet för olika tidsåldrar såsom beträffande medeltidens handskrifter,

1400-talets inkunabler samt stora områden av 1500-, 1600- och 1700- talens litteratur. Det må också erinras om att universitetet genom sitt bibliotek

står i en vittomfattande bytesförbindelse med vetenskapliga institutioner

och lärda samfund över hela världen. Vad slutligen den personal angår,

som överbibliotekarien har under sig, är denna i antal väsentligen lika med

:F^.''.•bhötekets, och endast ett av de ämbetsverk, vilkas chefer jämte

riksbibliotekarien äro uppförda i lönegraden A 1, har så stor ordinarie ämbetsmannastab

som Uppsala universitetsbibliotek. Dessa faktiska förhallanden

göra biblioteket till en institution, vars ledning är mera maktpåliggande

och mer ansvarsfull än någon annan motsvarande institutions i riket. Också

ha statsmyndigheterna sedan länge på hemställan från universitetet jämställt

bibliotekets chef i löneavseende med universitetsprofessor, i trots av att kraven

på honom i fråga om vetenskapliga kvalifikationer äro betydligt mindre

Konsistoriet vill sålunda yrka, att överbibliotekarien må bibehållas i sin

hävdvunna rätt att i löneavseende jämställas med professor och i varje fall

icke placeras under lönegraden Al.

I . fråga om överbibliotekariernas ställning har överbibliotekarien vid universitetsbiblioteket

i Lund, vilken föreslår, att överbibliotekarie hänföres till

lönegraden A 1, i sitt yttrande till en början kritiserat kommitténs motivering

ur huvudsakligen samma synpunkter, som gjorts gällande av det

större akademiska konsistoriet i Uppsala och därefter anfört följande:

.Vad förhållandet mellan kungl. biblioteket och universitetsbiblioteken beträffar,

är att märka att kungl. biblioteket i jämförelse med dessa intager,

utom vad den svenska litteraturen beträffar, snarast en mellanställning mellan

umversalbibliotek och specialbibliotek, i det att det helt avhåller sig från

inköp på bland annat så stora och viktiga områden som de naturvetenskapliga,

matematiska pell medicinska, medan universitetsbiblioteken äro universalbibhotek,

som till och med måste anskaffa litteratur på sådana för kungl.

biblioteket reglementsenligt _ undantagna litteraturområden som numismatik

agrikultur, teknologi och krigsvetenskap.

Om t. ex., när karolinska institutet grundades, i stället ett fullständigt

statsum versi tet hade upprättats i huvudstaden, så hade det varit en naturlig

åtgärd att aptera kungl. biblioteket till detta universitets bibliotek genom

att vidga dess intressesfär och inordna det i universitetsorganisationen. Universitetsbiblioteken

i Kristiania och Hälsingfors intaga eu sådan ställning.

Den betydande utökning av bibliotekets uppgifter, som härav skulle följt,

borde enligt de av kommitterade framlagda synpunkterna för chefen medfört

nedflottning till en lägre löneklass.

Kommittén har uppfört överbibliotekarierna för universitetsbiblioteken i

lönegraden B 20 och torde därvid ha utgått ifrån att den i denna lönegrad

uppförde riksdagsbibliotekschefen vore att lämpligen jämställa med universitetsbibliotekens

chefer. Då kommittén möjligen förletts av ett en smula

oklart yttrande av s. k. sakkunniga, vilket anföres i Kungl. Maj:ts propo
-

s. 224 Kontrollera mot PDF

224

Kungl. Maj:ts proposition Nr 115.

sition nr 314 till riksdagen 1918 och som tycks vara avsett att bibringa

den föreställningen, att riksdagsbiblioteket vore jämbördigt med de båda

universitetsbiblioteken, skall jag anföra detta yttrande och därtill foga några

upplysningar. Yttrandet lyder: »Den nya biblioteksinstitutionen, som skall

hava" till uppgift att betjäna riksdag och förvaltning och i denna ställning

lär komma att framstå som vårt lands förnämsta statsvetenskapliga bibliotek,

torde för statslivet få eu betydelse, jämförlig med den våra Övriga stora

statsbibliotek: Kungl. biblioteket och universitetsbiblioteken hava inom sina

områden.»

Det torde vara tämligen allmänt bekant att vårt land äger tre störa statsbibliotek:

kungl. biblioteket, Uppsala universitetsbibliotek och Lunds universitetsbibliotek,

och det är också allmänt erkänt, att dessa tre bibliotek bilda

en klass för sig och räknas som sinsemellan på det hela jambordiga, aven

om det sistnämnda i ett och annat avseende står efter de båda andra Ltt

stort steg skiljer dessa bibliotek från de statliga vetenskapliga specialbiblioteken

Kommittén, som haft blicken så öppen för de obetydliga formella

olikheterna mellan cheferna för universitetsbiblioteken å ena sidan och cheten

för kungl biblioteket å andra och funnit dessa i lönehänseende böra markeras

genom en skillnad av till att börja med för Lund 3,240 kronor —

1909 års lönereglering fastställde, frånsett det för Stockholm utgående ortstillägget,

en skillnad av 100 kronor mellan riksbibliotekariens lön och överbibliotekariens

lön efter fem års tjänst — har däremot icke alls lagt marke

till den ofantliga skillnaden mellan den arbets- och ansvarsbörda som vilar

på cheferna för universitetsbiblioteken, och den, som det till ett^ litet latal

ämnen begränsande riksdagsbibliotekets överbibliotekarie har pa sin lott.

‘Kommittén har funnit lämpligt uppföra universitetsbibliotekens chefer i

samma löneklass som riksdagsbibliotekets, men ej nog härmed: da kommittén

funnit att det »mellan universiteten och flertalet fackhögskolor» ej rader

»någon fullständig jämbördighet» och på denna grund tillerkänner umversitetsprofessorerna

G:ortsplacering, så förklarar den med eu viss myc e

berättigad tvekan rörande premissen, men utan tvekan rörande konklusionen.

»Då de skäl, som föranlett kommittén att beträffande professorerna föreslå

deras placering i samma ortsgrupp, som Stockholm tillhör, icke lära kunna

åberopas beträffande överbibliotekarierna, bör såsom förut nämnts dessa

placeras i de ortsgrupper, till vilka Uppsala och Lund hänföras.» De

stora universitets- och nationalbibliotekens chefer böra således ha en avlöning

som med 480, respektive 720 kronor, understiger chefens tor riksdagsbiblioteket!
S

7 i stadgar för riksdagsbiblioteket ånger detta biblioteks område pa

följande sätt: »Riksdagsbiblioteket bör företrädesvis omfatta arbeten i rattsoch

statsvetenskap, förvaltning, nationalekonomi och samhällsvetenskap.» f

den för Sveriges offentliga bibliotek gemensamma accessionskatalogen ar

denna grupp av vetenskaper upptagen under huvudavdelningen nr 22. Riksdagsbibliotekets

förvärv äro där markerade med R. Lunds universitetsbiblioteks

med L Undersöker man i den senast utgivna årgången av Accessionskatalogen

— den för 1920 — antalet arbeten tillhörande facket 22, som förvärvats

eller ägas av ettdera av dessa bibliotek utan att ha förvärvats av

det andra, så visar det sig att L där står för 53 tidskrifter, som R saknar,

R blott för 20, som L saknar; motsvarande tal för av institutioner och sällskap

utgivna publikationer äro L: 33, R: 19, för andra verk ehuru den

franska, tyska och schweiziska disputationslitteraturen, över vilken tryckta

s. 225 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:Is proposition Nr 115.

225

årsförteckningar regelbunclot utkomma, endast till eu ringa del upptages i

accessionskatalogeu, L: 234, R: 107. Frånsett utländskt parlamentariskt tryck

som naturligtvis är en för riksdagsbiblioteket egendomlig specialitet är således

Lunds universitetsbiblioteks förvärv av utländsk litteratur inom riksdagsbibliotekets

eget område detta biblioteks mycket väsentligt överlägset.

Härtill kommer nu att universitetsbibliotekets förvärv av hithörande svensk

litteratur givetvis är mångdubbelt större än riksdagsbibliotekets; jag behöver

endast erinra om de väldiga årligen inströmmande massorna av tryck, belysande

arbetarrörelsen, nykterhetsrörelsen, bankväsendet o. s. v. Härmed

tror jag mig ha klargjort, att Lunds universitetsbibliotek — och detta galler

naturligtvis även Uppsalabiblioteket — i sig innesluter ett statsvetenskapligt

bibliotek, som icke står efter riksdagsbiblioteket utom vad angår utländskt

parlamentariskt tryck. Detta innebär ingenting nedsättande för det senare

vilket utan tvivel är ett väl skött, för statslivets krav tillrättalagt bibliotek’

som på ett fullt tillfredsställande sätt betjänar riksdag och förvaltning, men

det praktiska statslivets behov av litteratur kan aldrig nå samma proportioner

som den vetenskapliga forskningens.

Lunds universitetsbibliotek innesluter emellertid icke blott ett betydande

statsvetenskapligt bibliotek, det innesluter i sig också ett medicinskt bibliotek

av ännu större dimensioner, som kan ställas vid sidan av karolinska institutets,

ett naturvetenskapligt bibliotek, som kan nämnas på samma gång

som vetenskapsakademiens, ehuru avgjort mindre än detta. Såväl den&filologiska

samlingen som den historiska äro, vad det utländska beståndet

betraffar, väl så omfattande som den juridiskt-statsvetenskapliga, och

den teologiska är knappast mindre. Korteligen, av accessionskatalogens 33

större och mindre huvudavdelningar är det endast 7 som universitetsbiblioteket

icke behöver sträva att föröka i något så när samma skala som den

juridiskt statsvetenskapliga. Universitetsbiblioteken kunna således betraktas

som komplex av smärre bibliotek, varibland åtskilliga vart för sig ungefär

jämbördiga med riksdagsbiblioteket. Det borde vara svårt att undgå att

förstå, att ledningen av ett sådant komplex, helst härtill ytterligare komma

de särskilda problem, som handskriftsavdelningarnas mångskiftande innehåll

och svenska avdelningens berg av tidningar och oerhört växande massor

av småtryck ställa, måste erbjuda långt större svårigheter och i alla avseenden

vara vida mera krävande än ledningen av ett mångdubbelt mindre

specialbibliotek med blott en liten grupp besläktade ämnen.

Hur krävande i själva verket överbibliotekariebefattningen vid universitetsbiblioteken^

är, kan man finna därav, att t. ex. en person med så sällsport

arbetsförmåga som f. d. universitetsbibliotekarien Annerstedt under sin chefstid

(1883—1904) måste så gott som helt nedlägga sitt vetenskapliga författarskap

(jfr. Sv. biogr. lexikon 2. sid. 51 följ.). 1877 utkom det första bandet

av hans stora verk Uppsala universitets historia. De följande fyra banden

utkommo 1908—1914. Likarlat har förhållandet varit t. ex. med f. d överbibliotekarien

af Petersens (chefstid 1900—1918), som vid sekelskiftet åtagit

sig utgivningen av en isländsk text, men först 1919 såg sig i stånd att

börja publiceringen av den.

Då det alltså måste anses som en svår orättvisa att i lönehänseende jämställa

riksdagsöverbibliotekarien med universitetsbibliotekarierna, och rättvisan

således kräver att universitetsbibliotekens chefer tillerkännas en högre

lönegrad än riksdagsbibliotekets chef, då vidare kung!, biblioteket och universitetsbiblioteken

— dessa tre och endast de — tillhöra det svenska statsBihang

till riksdagens protokoll 1925. 1 sand. 100 käft. (Nr 115.) 15

s. 226 Kontrollera mot PDF

226

Kungl. Maj:ts proposition Nr 115.

biblioteksväsendets högsta klass, och endast formalistiska skäl kunna framföras

för universitetsbibliotekschefernas placering lägre än kungl. bibliotekets

chef, så får jag med hänvisning till förhållandena i Danmark och Norge

yrka, att överbibliotekarierna vid universitetsbiblioteken måtte placeras i lönegraden

A 1, vilken även därigenom att den innefattar blott en åldersklass

lämpar sig bäst för en befattning, som att döma av de 5 fallen från detta

århundrade i regel uppnås först vid en ålder av i medeltal inemot 56 år.

Det större akademiska konsistoriet i Lund säger sig icke kunna finna,

att kommittén framlagt övertygande skäl, varför den vid universiteten nu

gällande ordning skulle frångås, enligt vilken överbibliotekarierna äro i löneavseende

likställda med professorerna.

I en till Kungl. Maj:t ingiven skrivelse av den 20 december 1924 hava

överbibliotekarierna i Uppsala och Lund yttermera betonat önskvärdheten

av ett bibehållande av likställigheten i lönehänseende med universitetsprofessorerna.

Departe- Såsom framgår av den lämnade redogörelsen, hava från bibliotekshåll

mentschefen. yrkanden gjorts om ett jämställande i avlöningshänseende av överbibliotekarierna

vid universitetsbiblioteken med riksbibliotekarien.

Jag är emellertid icke böjd att förorda en dylik lösning av överbibliotekariernas

lönefråga. Som nämnts är överbibliotekarie nu i lönehänseende

fullt likställd med universitetsprofessor, ett förhållande, som yttermera vann

bekräftelse, då överbibliotekarierna men ej akademiräntmästarna blevo delaktiga

av det närmast för professorerna avsedda provisoriska lönetillägget

för budgetåret 1924—1925. Kommitténs förslag innebär en anordning, som

i viss mån formellt ställer överbibliotekarie lika med professor men var

igenom dock den förre skulle faktiskt stå i lönehänseende tillbaka för den

senare. Jag kan ej finna, att kommittén anfört övertygande skäl för brytande

av den urgamla likställigheten mellan överbibliotekarie och professor.

Den omständigheten, att kraven på överbibliotekarierna ifråga om vetenskapliga

kvalifikationer äro mindre än beträffande professorerna, uppväges

av den maktpåliggande och ansvarsfulla ställning, en överbibliotekarie intager

såsom chef för universitetets utan gensägelse betydelsefullaste institution.

På universitetsbibliotekets förvaltning och skötsel beror till en väsentlig grad

den jämna gången av det vetenskapliga arbetet vid universiteten. Känt är,

hurusom man på överbibliotekarien ställer stora krav i avseende å kännedom

om biblioteksförhållanden såväl inom som utom landet ävensom beträffande

en grundlig insikt om den vetenskapliga litteraturens ställning och

utveckling. Jag har icke ansett, att det förefinnes tillräcklig anledning att

avvika från den inom universitetsorganisationen sedan århundraden utbildade

traditionen i fråga om överbibliotekaries ställning i förhållande till

professor.

Jag är följaktligen av den bestämda uppfattningen, att överbibliotekarierna

böra även framdeles i lönehänseende likställas med professorerna. Lönen

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 115. 221

bör alltså bestämmas till 12,000 kronor, därav 8,000 kronor lön och 4,000

kronor tjänstgöringspenningar, jämte rätt till ålderstillägg av 1,000 kronor.

Detta innebär visserligen en avvikelse från principen om det civila avlöningsleglementets

tillämpning a bibliotekspersonalen, men, såsom jag ovan anfört,

anser jag sakliga skäl finnas härför, och tekniskt sett torde saken utan större

svårighet kunna ordnas. Till sistnämnda fråga återkommer jag längre fram.

Avlöningsförhållandena för1 förste och andre bibliotekarier vid universitetsbiblioteken

blevo reglerade vid 1909 års riksdag samtidigt med "då genomförd

lönereglering för kungl. bibliotekets personal, och hade den då nyligen

för statskontoret godkända lönestaten tjänat som förebild.

k örste bibliotekarierna (förut vicebibliotekarierna) vid universitetsbiblioteken

inordnades då, i likhet med motsvarande befattningshavare vid kungl. biblioteket,

i den s. k. andra normalgraden med lön 3,600 kronor, tjänstgöringspenningar

1,800 kronor och två ålderstillägg, vartdera å 500 kronor efter

5, respektive 10 års tjänstgöring. Slutlönen uppgick således till 6,400 kronor.

Det kan anmärkas, att den vedertagna principen om ortstillägg åt

befattningshavare i Stockholm föranledde, att förste bibliotekarierna vid

kungl. biblioteket uppburo ett ortstillägg på 400 kronor. Utöver löneförmånerna

enligt stat hava förste bibliotekarierna vid universitetsbiblioteken

uppburit tillfällig löneförbättring med 900 kronor (600 kronor lön och 300

kronor tjänstgöringspenningar).

De dittillsvarande amanuensbefattningarna vid universitetsbiblioteken placerades

vid 1909 års lönereglering i den s. k. första normalgraden. Lönen

bestämdes således till 2,200 kronor, tjänstgöringspenningarna till 1,500 kronor,

ålderstilläggen, tre till antalet, sattes vart och ett till 500 kronor. Slutlönen

utgjorde alltså 5,200 kronor. Dessa befattningshavare fingo titeln »andre

bibliotekarie». Även för deras del rådde — så när som på ett ortstillägg

å 300 kronor likställighet i fråga om avlöningen med motsvarande tjänstemän

vid kungl. biblioteket. Den tillfälliga löneförbättringen för andre bibliotekarierna

vid universitetsbiblioteken har uppgått till 850 kronor (550 kronor

lön och 300 kronor tjänstgöringspenningar).

_ Löneregleringskommitten erinrar till en början om den till kommittén ingivna

fiamställningen från kungl. bibliotekets och universitetsbibliotekens

tjänstemannaförening, däri yrkats, att förste bibliotekarierna och andre bibliotekarierna

måtte placeras i respektive lönegrader B 18 och B 15.

Förste bibliotekariernas uppflyttning till lönegraden B 18 hade av föreningen

motiverats med dessa befattningshavares ställning såsom avdelningsföreståndare.

Det hade påpekats, att 1902 års löneregleringskommitté i förslaget till

reglering av de centrala verkens avlöningsförhållanden inordnat intendentsbefattmngarna

vid nationalmuseum och antikvariebefattningarna vid vitterhets-;

h)storie- och antikvitetsakademien i lönegraden B 16 och till motivering

arföl- åberopat »de krav, som böra ställas på dessa befattningshavare såsom

Förste

och andre

bibliotekarier

vid universitetsbiblioteken

i Uppsala och

Lund.

Nuvarande

förhållanden.

Löne
reglerings
kommittén.

s. 228 Kontrollera mot PDF

Myndig
heternas
yttranden.

228 Kungl. Maj-.ts proposition Nr 115.

föreståndare för avdelningar inom respektive institutioner». . Föreningen

hade ock jämfört förste bibliotekariebefattningarna med lektorstjänsterna vid

de allmänna läroverken och därvid uttalat önskemålet, att biblioteken måtte

jämväl i jämförelse med denna tjänstegrad kunna erbjuda sina befattningshavare

lönevillkor, som åtminstone fullt ut motsvarade dem, som erhållas

vid läroverken.

Vad angår andrebibliotekarierna hade deras uppflyttning till lönegraden

B 15 påyrkats med hänsyn till de höga kompetenskrav, som ställas på dessa

befattningshavare (filosofie licentiatexamen eller kandidatexamen i två fakulteter),

och de dåliga befordriugsutsikter, Som rådde på biblioteksbanan.

För egen del hänför kommittén förste bibliotekarierna till lönegraden B 16

och andre bibliotekarierna till lönegraden B 13 samt anför till stöd härför:

Det ligger onekligen närmast till hands att placera universitetsbibliotekens

förste bibliotekarier i samma lönegrad, B 15, som vid 1921 års lönereglering

valts för motsvarande befattningshavare vid kungl. biblioteket. Den

uppflyttning till lönegraden B 18, som från bibliotekshåll påyrkats, torde i

varje fall vara utesluten redan av det skäl, att därigenom avståndet i löneskalan

mellan överbibliotekarie- och förste bibliotekariebefattningarna skulle

bliva alltför ringa.

Däremot synes kommittén — särskilt om avseende fästes vid förste bibliotekariernas

ställning såsom avdelningschefer eu placering av dem i 16.e

lönegraden vara rättvist avvägd. Härvid har ock beaktats det förhållandet,

att förste bibliotekarierna — i motsats till vad fallet är t. ex. med förste

arkivarier vid riksarkivet — sakna befordringsmöjlighet till tredjegradstjänst,

frånsett befordran till överbibliotekarie. Av hänsyn härtill torde det ej heller

-vara lämpligt att ställa förste bibliotekarierna sämre än laboratorerna, vilka

sistnämnda hänförts till lönegraden B 16.

Skulle vad kommittén här föreslagit vinna bifall, böra kungl. bibliotekets

förste bibliotekarier uppflyttas till samma lönegrad.

Andre bibliotekarierna vid kungl. biblioteket hava liksom övriga förstagradstjänstemän

hänförts till lönegraden B 13. Vad som från bibliotekstjänstemännens

sida anförts beträffande dessa befattningshavare har ej övertygat

kommittén om det rättvisa i en högre placering. Kommittén föreslår

därför, att jämväl andre bibliotekarierna vid universitetsbiblioteken sättas

i lönegraden B 13.

Beträffande ifrågavarande bibliotekarietjänster föreslår överbibliotekarien

vid universitetsbiblioteket i Uppsala, att de måtte hänföras till resp. lönegrader

B 17 och B 14 samt att dessa befattningshavare under alla förhållanden

med hänsyn till möjligheten av eu tillfredsställande rekrytering må

erhålla löneförmåner icke understigande dem, som kunna komma att beviljas

för lektorer, resp. adjunkter vid de allmänna läroverken.

Överbibliotekariens förslag har vunnit understöd av det större akademiska

konsistoriet i Uppsala.

Överbibliotekarien vid universitetsbiblioteket i Lund anser, att förste och

andre bibliotekarierna böra hänföras till respektive lönegrad B 18 och B 15 eller

(på grund av den strängare tjänstgöringsskyldigheten) något högre på löne
-

s. 229 Kontrollera mot PDF

229

Kungl. Maj:ts proposition Nr 115.

skalan än resp. lektorer och adjunkter vid allmänna läroverken efter ny

reglering samt betonar särskilt nödvändigheten av att andre bibliotekarierna

placeras i eu högre lönegrad än B 13.

De av överbibliotekarierna vid universitetsbiblioteken framförda synpunkterna

ifråga om förste och andre bibliotekariernas placering i lönehänseende

hava ytterligare framhållits i eu av dem till Kungl. Maj:t ingiven skrivelse

av den 20 december 1924.

Under de senare åren hava upprepade framställningar till Kungl. Maj:t

inkommit angående förstärkning av universitetsbibliotekens arbetskrafter.

Dessa hava på grund av det ekonomiska läget endast i ytterst obetydlig utsträckning

rönt beaktande. 1920 års riksdag beviljade på Kungl. Maj:ts

förslag ett anslag å extra stat på 3,600 kronor till avlöning av eu extra

bibliotekarie vid universitetsbiblioteket i Uppsala. Hans arvode beräknades till

samma belopp som andre bibliotekariernas begynnelseavlöning med avdrag

för pensionsavgift. Beträffande denne har löneregleringskommittén föreslagit,

att hans arvode må utgå med belopp motsvarande avlöningen i löneklassen

närmast under den befattningshavaren skulle tillhört, om han varit ordinarie

innehavare av tjänst i lönegraden B 13.

I en i april 1923 till Kungl. Maj:t ingiven framställning hava samtliga

amanuenser vid universitetsbiblioteken i Uppsala och Lund hemställt om

åtgärders vidtagande för inrättande vid Uppsala universitetsbibliotek av fyra

nya andre bibliotekariebefattningar och vid Lunds universitetsbibliotek av två

nya sådana befattningar mot indragning vid respektive bibliotek av motsvarande

antal fasta amanuensarvoden. Denna framställning tillstyrktes av

överbibliotekarien vid universitetsbiblioteket i Uppsala, vilken samtidigt upptog

enahanda yrkande bland sina riksdagspetita. Det större konsistoriet i

Uppsala hemställde i första rummet om uppförande å ordinarie stat av

ovannämnda extra bibliotekariebefattning samt därefter om nyinrättande av

tre andre bibliotekarietjänster mot indragning av tre amanuensarvoden. Beträffande

universitetsbiblioteket i Lund tillstyrkte överbibliotekarien därstädes

framställningen på så sätt, att två nya bibliotekariebefattningar, en förste

och en andre bibliotekarietjänst förordas, dock utan indragning av några

amanuensarvoden. Det större konsistoriets förslag utföll ock i enlighet

härmed. I skrivelse den 13 oktober 1923 hemställde kanslern, att Kungl.

Maj:t vid uppgörande av förslag till lönereglering för universitetens lärare

och tjänstemän matte taga vederbörlig hänsyn till de gjorda framställningarna

rörande universitetsbibliotekens stater. I eu till Kungl. Maj:t ingiven

skrivelse av den 9 december 1924 hava amanuenserna vid universitetsbiblioteket

i Uppsala yttermera motiverat den nyssberörda framställningen

om förändring av vissa amanuensbefattningar till andre bibliotekarietjänster.

I samband med äskanden, avsedda att föreläggas 1925 års riksdag, har

Till Kungl.

Maj:t ingivna

framställningar

angående

nya bibliotekarietjänster.

s. 230 Kontrollera mot PDF

230 Kungl. Maj:ts proposition Nr 115.

det större akademiska konsistoriet i Uppsala beträffande universitetsbibliotekets

personal upptagit yrkande av enahanda beskaffenhet som nyss nämnts,

och i skrivelse den 11 augusti 1924 har tillförordnade kanslern hemställt om

avlåtande av proposition till riksdagen i överensstämmelse härmed. Någon

framställning rörande personalförhållandena vid universitetsbiblioteket i

Lund har icke gjorts i samband med universitetets senast inkomna riksdagspetita.

Depaite- Innan den senaste löneregleringen kom till stånd för kungl. bibliotekets

mentschefen. pergonal, Yoro förgte och an(]re bibliotekarierna vid universitetsbiblioteken i

avlöningshänseende likställda med motsvarande befattningshavare vid kungl.

biblioteket. Denna jämställdhet, som sedan länge varit rådande och som

synes mig sakligt grundad, anser jag nu böra vidmakthållas. I de över

kommittéförslaget avgivna yttrandena hava anförts vissa jämförelser med de

allmänna läroverkens lärare och med vissa lärarkategorier vid universiteten.

Dylika paralleller kan jag ej finna tillräckligt motiverade, då det är fråga

om helt olika tjänstgöringsförhållanden och i vissa fall jämväl olika kvalifikationsgrunder

och kompetensvillkor.

Förste bibliotekarierna vid kungl. biblioteket hava i samband med förslag

om löneförbättring för vissa tjänster av den förutvarande s. k. andra normalgraden

blivit föreslagna att hänföras till lönegraden B 26 (jfr statsverkspropositionen

till innevarande års riksdag, bilagan åttonde huvudtiteln).

Jag föreslår alltså lika med kommittén, att förste bibliotekarie vid universitetsbiblioteken

hänföres till lönegraden B 26 och andre bibliotekarie vid

universitetsbiblioteken till samma lönegrad som andre bibliotekarie vid kungl.

biblioteket eller alltså lönegraden B 21.

Vad angår de framställda äskandena om inrättande av nya ordinarie tjänster

vid universitetsbiblioteken, vill jag ingalunda underkänna det föreliggande

behovet i förevarande avseende. Särskilt framträder detta ifråga

om vårt största bibliotek, universitetsbiblioteket i Uppsala. Den nu ifrågavarande

löneregleringen ställer emellertid stora anspråk på statens finanser,

och jag har med hänsyn härtill ej ansett mig kunna i annan mån tillmötesgå

de framställda yrkandena, än att jag tillstyrker överförande å ordinarie

stat av den nuvarande extra bibliotekariebefattningen i Uppsala.

Behovet av densamma har sedan länge varit av riksdagen erkänt och är

utan gensägelse av konstant natur.

Amanuenser j <je bå(ja universitetens utgiftsstater finnas för närvarande under rubriZiversitets-

ken Biblioteket upptagna anslag till arvoden, flitpenningar, ersättning för

biblioteken t renskrivning, eftermiddagstjänst m. m. Enligt beslut av 1921 års riksdag

P*Lund. utgör ifrågavarande anslag för universitetet i Uppsala sammanlagt 29,100

Nuvarande kronor och för universitetet i Lund 20,500 kronor,

förhållanden.

s. 231 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 115.

231

Beträffande Uppsala universitetsbibliotek är ifrågavarande anslagspost enligt

Kungl. Maj:ts beslut den 19 november 1920 och den 22 juni 1921 fördelad

på följande sätt:

arvode till en amanuens med minst förn timmars daglig

tjänstgöring................................ kronor 3,300: —

arvoden åt fem amanuenser med minst fem timmars

daglig tjänstgöring........................... » 16,500: —

avlöning åt en tamburvakt....................... » 600: —

arvoden till tre biträden vid allmänhetens betjäning .... » 1,800: —

flitpenningar åt extra ordinarie tjänstemän, ersättning för

extra arbetshjälp, renskrivning, ersättning till vaktmästare

för eftermiddagstjänst samt inspektionsrond för

elektriska ledningens övervakande................ » 6,900: —

Summa kronor 29,100: —

Därjämte har Kungl. Maj:t samtidigt meddelat i avseende å anslagens

användning följande bestämmelser:

Med iakttagande att ovanskrivna användning av anslaget i huvudsak tilllämpas,

må, där förhållandena det påkalla, ändrad fördelning av detsamma

kunna på framställning av överbibliotekarien och efter det mindre akademiska

konsistoriets hörande medgivas av kanslersämbetet för rikets universitet.

Därest något år överskott å de första fyra posterna kommer att uppstå,

till belopp ej överstigande 300 kronor, lägges detsamma till posten för flitpenningar

m. m., att under året disponeras på samma sätt som denna, enligt

vad nedan angives. Varder överskottet större än 300 kronor, äge kanslersämbetet

på anmälan av överbibliotekarien och efter det mindre konsistoriets

hörande besluta i fråga om dess användande.

Innehavare av amanuensarvode förordnas, utan föregående ansökning, av

kanslersämbetet på överbibliotekariens efter samråd med förste bibliotekarierna

uppgjorda förslag, och sedan det mindre akademiska konsistoriet avgivit

yttrande.

Sådant förordnande meddelas vid slutet av varje år för det följande året.

Därest under årets lopp förordnande ifrågakommer, meddelas detta icke för

längre tid än till årets slut.

Det till flitpenningar åt extra ordinarie tjänstemän, ersättning för extra

arbetshjälp, renskrivning in. m, avsedda beloppet av 6,900 kronor ställes i

mån av behov till överbibliotekariens förfogande att av honom mot redovisning

användas för de angivna ändamålen.

I eftermiddagstjänstgöringen, som uppehälles varje helgfri dag, då biblioteket

ej av särskild anledning hålles stängt, äro amanuenser och vaktmästare

pliktiga att deltaga i den ordning, som av överbibliotekarien bestämmes,

amanuenser inom ramen av, men vaktmästare utöver dem eljest åliggande

tjänstgöring. Till vaktmästare utgår ersättning med 4 kronor för varje dag,

han fullgjort eftermiddagstjänstgöring.

I fråga om Lunds universitetsbibliotek har Kungl. Maj:t enligt beslut

samma den 19 november 1920 och den 22 juni 1921 fördelat nämnda anslagspost

på följande sätt:

arvode till en amanuens med minst fem timmars daglig

tjänstgöring................................ kronor 3,300: —

s. 232 Kontrollera mot PDF

232

Kungl. Maj:ts proposition Nr 115.

Löne
reglerings
kommittén.

Myndigheternas

yttranden.

arvoden åt tre amanuenser med minst fem timmars

daglig tjänstgöring........................... kronor 9,900: —

avlöning åt en tamburvakt...................... » 600: —

avlöning åt ett biträde för allmänhetens betjäning..... » 600: —

flitpenningar åt extra ordinarie tjänstemän, ersättning för

extra arbetshjälp, renskrivning samt ersättning till vaktmästare

för eftermiddagstjänst.................. » 6,100: —

Summa kronor 20,500: —

I övrigt har Kungl. Maj:t i avseende å anslagets disposition föreskrivit

enahanda bestämmelser som ifråga om den för Uppsala universitetsbibliotek

uppförda anslagsposten.

Ifrågavarande amanuensarvoden å 3,300 kronor, bestämdes till samma

belopp som de arvoden, vilka utgå till extralärare vid de allmänna läroverken.

A arvodena utgår tillfällig löneförbättring och dyrtidstillägg.

Löneregleringskommittén säger sig finna den mellan biblioteksamanuenser

och extralärare gjorda jämförelsen ej giva anledning till anmärkning. Då

emellertid för de senare ny lönereglering ännu ej ägt rum, anser kommittén

försiktigheten bjuda att efter omräkning på sedvanligt sätt av amanuensarvodena,

inberäknat tillfällig löneförbättring 800 kronor, med 20 procent avrunda

nedåt det sålunda erhållna beloppet 4,920 kronor till 4,800 kronor.

Efter frånräknande av amanuensarvodena återstå å ovannämnda anslag

9,300 kronor för Uppsala och 7,3u0 kronor för Lund. Härav äro för vartdera

universitetet 2,400 kronor avsedda att täcka kostnaderna för vaktmästarnas

eftermiddagstjänstgöring. Såsom i annat sammanhang närmare utvecklas,

föreslår kommittén, att dylik ersättning framdeles ej skall utgå.

Återstoden av anslaget är disponerat på följande sätt:

vid universitetet i Uppsala:

Avlöning åt en tamburvakt.....................kronor 600

Arvoden till tre biträden vid allmänhetens betjäning . . » 1,800

Flitpenningar åt extra ordinarie tjänstemän, ersättning

för extra arbetshjälp, renskrivning samt inspektionsrond

för elektriska ledningars övervakande........ » 4,500 6,900

vid universitetet i Lund:

Avlöning åt en tamburvakt..................... kronor 600

Avlöning åt ett biträde för allmänhetens betjäning ... » 600

2 extra ordinarie amanuenser, arvoden å 1,200 kronor » 2,400

Extra arbetshjälp............................ » 1,300 4,900

Då vid bestämmandet av dessa anslagsposter hänsyn delvis torde hava

tagits till dyrtidsförhållandena, synes anledning saknas att för närvarande

ifrågasätta en höjning av anslagen; ett förfaringssätt, som för övrigt även

överensstämmer med vad kommittén yttrat på tal om höjning av arvoden.

I anledning av kommitténs förslag i nu förevarande avseende anför överbibliotekarien

vid universitetet i Uppsala följande:

Det för amanuenserna föreslagna arvodesbeloppet, 4,800 kronor, bör för

närvarande kunna accepteras under den förutsättning, att, om extralärarna

s. 233 Kontrollera mot PDF

233

Kungl. Maj-.ts proposition Nr 115.

skulle tillaggas högre avlöningsförmåner, amanuensernas arvoden åtminstone

icke måtte bli mindre än extralärarnas.

Då kommitterade icke gjort något uttalande om arbetstidens längd för

dessa tjänstemän, förmodar jag, att meningen varit att låta denna förbliva

vid status quo, det vill stiga 5 timmar dagligen. De betänkligheter jag

ovan gjort gällande gentemot en utsträckning av arbetstiden för de ordinarie

befattningshavarna måste naturligtvis i ännu starkare grad äga giltighet

beträffande de unga extra ordinarie tjänstemännen, för vilka det givetvis

är av alldeles särskild vikt att tiga möjlighet att tillgodose sina vetenskapliga

intressen och fullfölja sin teoretiska utbildning inom facket. Redan

i den framställning, som ledde till beviljandet av de nuvarande arvodesbeloppen

vid 1920 års riksdag (återgiven i statsverkspropositionen, åttonde

huvudtiteln, s. 199 ff.) hade jag tillfälle att närmare utveckla mina synpunkter

i denna fråga, vilka då vunno statsmakternas beaktande.

Av det nu utgående anslaget återstår efter avdrag av amanuensernas arvoden

9,300 kronor. Härav utgå 2,400 kronor till ersättning för vaktmästarnas

eftermiddagstjänst. Kommitterade ha i anslutning till frågan om vaktmästarnas

lönereglering föreslagit, att detta arvode oj mer skulle utgå. Såsom

jag strax skall visa, erfordras dock beloppet ifråga och åtskilligt därutöver

för andra ändamål inom anslagets ram. Av de övriga 6,900 kronor bestridas

för närvarande arvoden till en tamburvakt med 600 kronor, till tre biträden

vid allmänhetens betjäning 1,800 kronor, och återstoden 4,500 kronor är

anslagen till flitpenningar åt extra ordinarie tjänstemän, ersättning för extra

arbetshjälp, renskrivning samt inspektionsrond för elektriska ledningens övervakande.

Kommittén förklarar sig sakna anledning att för närvarande

ifrågasätta en höjning av anslagen av denna natur för de båda universitetsbiblioteken,

»då vid bestämmande av dessa anslagsposter hänsyn delvis torde

hava tagits till dyrtidsförhållandena». Någon dylik hänsyn torde dock icke,

såvitt jag har mig bekant, hava tagits vid bestämmandet av dessa arvoden

vid härvarande universitetsbibliotek. Då kommitterade emellertid själva hänvisa

vederbörande myndigheter att vid avgivande av yttrande över deras

förslag göra framställning om den ökning av klumpanslag, »vartill fog kan

finnas», anser jag mig här böra påpeka, att höjning måste ske av flera

arvoden.

Tamburvaktplatsen har existerat från och med 1917, och arvodet bestämdes

till 600 kronor. Senare skulle det näppeligen ha låtit sig göra att fastställa

arvodet så lågt som till ungefär 2 kronor om dagen för minst 8 timmars

tjänstgöring. Och för detta belopp är det naturligtvis nu omöjligt att

få kompetent innehavare. Tillfällig löneförbättring och dyrtidstillägg ha

emellertid utgått och gjort avlöningsvillkoren något så när drägliga. Om

man nu, såsom kommitterade i andra fall gjort, till arvodet lägger 25 proc.

tillfällig löneförbättring och 20 proc. förhöjning av det då erhållna beloppet

750 kronor, så når man eu slutsumma av 900 kronor. Men även detta

belopp torde vara otillräckligt. Jag vill föreslå, att tamburvaktens arvode

beräknas till 1,200 kronor. Kungl. bibliotekets tamburvakt har genom nyregleringen

från och med detta år eu avlöning av 1,500 kronor. Innehavaren

räknas som »extra befattningshavare» (Sv. förf.-saml. 1921: 778 § 39),

och arvodet bestämmes av Kungl. Maj:t. Tjänstgöringstiden är 8 timmar

per dag. Det av mig föreslagna arvodet för tamburvakten torde efter denna

upplysning icke kunna anses för högt.

För tre biträden vid allmänhetens betjäning, vilka varit anställda sedan

s. 234 Kontrollera mot PDF

234

Kungl. Maj:ts proposition Nr 115.

ingången av 1918, ha utgått 1,800 kronor eller 600 kronor till vart och ett.

På dessa arvoden ha utgått tillfällig löneförbättring och dyrtidstillägg. Enligt

kommitterades beräkningssätt, anfört på tal om tamburvakten, borde

arvodena vid nyregleringen beräknas till 900 kronor för vartdera biträdet.

Även här torde denna avlöning vara alltför låg, och jag tillåter mig påyrka,

att biträdenas arvoden sättas lika med tamburvaktens eller till 1,200 kronor

för vart och ett. Biträdenas tjänstgöring förtjänar de bästa lovord. De utföra

åtskilligt arbete, som förut utförts av vaktmästare eller till och med av

amanuenser. Så t. ex. skötes framtagning och återuppsättning av böcker i

bokmagasinen numera huvudsakligen av dem. Men för att få dugliga aspiranter

och framför allt för att kunna få behålla dem, som lärts upp för

denna tjänstgöring, är det naturligtvis nödvändigt att kunna bjuda något

så när skäliga lönevillkor.

Av den återstående delen av klumpanslaget, 4,500 kronor, har bland annat

avlöning bestritts åt extra kvinnliga biträden. Till 1920 års riksdag hade

de akademiska myndigheterna på min framställning bland annat begärt fem

kvinnliga biträden av andra graden på ordinarie stat. Departementschefen,

som icke ansåg sig kunna tillstyrka mer än ett biträde av andra graden

och två av första graden, ville emellertid ej ifrågasätta minskning av klumpanslaget,

ur vilket förut avlöning åt biträden utgått, i vilket fall överbibliotekarien

ur anslaget skulle få möjlighet att avlöna två biträden, så att i allt

fall fem biträden skulle stå till överbibliotekariens förfogande. Så har också

skett från och med 1921, och behovet är icke mindre trängande för framtiden,

varför medel alltså erfordras till avlönande av åtminstone två biträden.

Hittills avlönas de med samma belopp som de ordinarie av första graden.

Dessa äro nu i kommitterades förslag upptagna i lönegraden C 2. De extra

ordinarie skulle då komma i andra lönegraden för extra ordinarie kvinnliga

tjänstemän (Sv. förf.-saml. 1921: 778 § 5—6) och åtnjuta en begynnelseavlöning

av 1,800 kronor. Detta blir dock betydligt mindre än avlöningen

för de ordinarie, som få en begynnelseavlöning av 2,040 kronor. Och då

det om alla kvinnliga biträden, både de ordinarie och de extra ordinarie,

gäller, att de i stort sett utföra samma slags kvalificerade arbete, vore det

enligt min mening icke mer än rimligt, att de extra ordinarie erhölle avlöning

efter tredje lönegraden, då de skulle erhålla 1,920 kronor, ett belopp,

som skulle vara betydligt rättvisare avvägt i förhållande till de under O 2

inrangerade ordinaries lönevillkor.

Av anslaget har också bestritts arvode till en kontrollrond för de elektriska

ledningarnas övervakande, och har detta upptagits till 500 kronor och

beräknats efter 1 krona 50 öre för varje kvällsrond. På arvodet har utgått

dyrtidstillägg men ej tillfällig löneförbättring. Beloppet bör ökas med åtminstone

20 proc. och således beräknas till 600 kronor.

Återstoden av klumpanslaget har använts till bestridande av kostnader

för extra arbetshjälp, renskrivning m. m. Jag anser nödvändigt att för

detta ändamål reservera åtminstone 3,000 kronor.

Anslaget till arvoden, flitpenningar, ersättning för renskrivning m. m.

skulle enligt vad som i det föregående anförts beräknas som följer:

Avlöning till

1 amanuens................................. kronor 4,800: —

5 amanuenser................................ » 24,000: —

1 tamburvakt................................ * 1,200: —

s. 235 Kontrollera mot PDF

235

Kungl. Maj:ts proposition Nr 115.

kronor 3,600: —

» 3,840: —

» 600: —

_3,000: —

Summa kronor 41,040: —

Dot större akademiska konsistoriet i Uppsala yttrar ifråga om den extra

bibliotekspersonalen:

Mot kommitténs förslag att höja de 6 amanuensarvodena från nuvarande

3,300 kronor till 4,800 kronor har konsistoriet intet att erinra, under förutsättning

att dessa arvoden icke komma att understiga vad extralärare (med genomgånget

provar) kunna komma att tillerkännas. Om dessa erhålla högre arvode

än 4,800 kronor, anhåller konsistoriet, att amanuensernas arvode höjas

till minst samma belopp som extralärarnas. Alltså yrkar konsistoriet tillsvidare

6 amanuensarvoden ä 4,800 kronor = sammanlagt 28,800 kronor.

ram bu r vak ten uppbär för närvarande 600 kronor för en daglig tjänstgöring

av minst 8 timmar. För ett dylikt arvode kan för närvarande eu

kompetent innehavare icke erhållas. Under erinran om att vid nyregleringen

för kungl. biblioteket tamburvaktens arvode bestämts till 1,500 kronor,

får konsistoriet i enlighet med överbibliotekariens förslag anhålla, att tamburvakten

vid universitetsbiblioteket må erhålla ett årligt arvode av 1,200

kronor.

För tre biträden vid allmänhetens betjäning utgå för närvarande sammanlagt

1,800 kronor. Överbibliotekarien framhåller, att gagnet av dessa

biträdens tjänstgöring skulle i väsentlig mån förhöjas, därest ynglingarna

kunde kvarhållas vid sina platser under en följd av år efter det de upplärts,

men att detta icke torde bliva möjligt utan en väsentlig höjning av arvodena.

Överbibliotekarien föreslår att biträdenas arvoden måtte sättas lika med

tamburvaktens eller till 1,200 kronor för var. Konsistoriet finner ett arvode av

1,200 kronor för ett upplärt biträde skäligt och nödigt och vill biträda överbibliotekariens

yrkande med den modifikationen, att ett anslag av 3,600 kronor ställes

till överbibliotekariens förfogande med rätt för honom att därav tilldela biträde

ett arvode av intill 1,200 kronor efter erfarenhet och duglighet och att lägga

eventuella besparingar till anslaget för flitpenningar, renskrivning in. m.

I överensstämmelse med överbibliotekariens yrkande får konsistoriet föreslå

att till arvoden åt två extra ordinarie kvinnliga biträden beviljas en summa

av sammanlagt 3,840 kronor.

Likaledes får konsistoriet på överbibliotekariens yrkande föreslå, att som

ersättning för kontrollronden till övervakande av de elektriska ledningarna

anslås ett belopp av 600 kronor samt att anslaget till extra arbetshjälp, renskrivning

in. m. sättes till 3,000 kronor. Konsistoriet får sålunda! i likhet

med överbibliotekarien yrka, att anslaget till arvoden, flitpenningar, ersättning

för renskrivning m. m. måtte höjas till 41,040 kronor, fördelat enligt

ovan angivna grunder.

Överbibliotekarien i Lund ansluter sig till kommitténs förslag beträffande

amanuensarvodena samt anför beträffande övrig extra personal följande:

Angående den efter frånräknande av amanuensarvodena och det för vaktmästarnas

eftermiddagstjänst avsedda beloppet kvarstående delen av universitetsbibliotekets

anslag till arvoden, flitpenningar in. m., varav 600 kronor

skola utgå som avlöning åt en tamburvakt, 600 kronor likaså till ett biträde

3 biträden till allmänhetens betjäning

2 extra ordinarie kvinnliga biträden .

Kontroll rond..................

Extra arbetshjälp, renskrivning in. in.

s. 236 Kontrollera mot PDF

236

Kungl. Maj tis proposition Nr 115.

till allmänhetens betjänande samt 3,700 kronor av överbibliotekarien disponeras

för flitpenningar åt extra ordinarie tjänstemän samt ersättning för

extra arbetshjälp och renskrivning, yttrar kommittén: »Då vid bestämmandet

av dessa anslagsposter hänsyn delvis torde hava tagits till dyrtidsförhållandena,

synes anledning saknas att för närvarande ifrågasätta en höjning av

anslagen; ett förfaringssätt, som för övrigt även överensstämmer med vad

kommittén yttrat på tal om höjning av arvoden.»

Det avsedda yttrandet har följande lydelse: »Kommittén vill till slut erinra

om att arvoden i vissa fall utgå från klumpanslag, vilkas fördelning

icke varit föremål för riksdagens prövning. För dylika anslag har någon

höjning icke blivit av kommittén ifrågasatt, utan torde det ankomma på

vederbörande myndighet att vid avgivande av yttrande över detta förslag

göra framställning om den anslagsökning, vartill fog kan finnas.»

I anledning härav får jag anföra följande:

Vid bestämmandet av dessa anslagsposter har icke hänsyn tagits till dyrtidsförhållandena,

annat än i så måtto att de fastställdes med tanke på att

fulla dyrtidstillägg skulle utgå på dem, något som emellertid icke blivit

fallet i fråga om de extra ordinarie tjänstemännen, emedan den till dem

utgående avlöningen gick under benämningen »flitpenningar».

Anslagen till tamburvakt och biträde för allmänhetens betjänande äro för

Lund fastställda till samma belopp, som utgått i Uppsala och där fastställts

för tamburvakten genom kungl. brev av 30 juni 1916, för biträdet för allmänhetens

betjänande genom kungl. brev av 26 oktober 1917. Fulla krigstidstillägg

ha från början utgått till dessa befattningshavare. Att dessa

poster måste omräknas är självklart. Genom omräkning (600 kronor +

25 % tillfällig löneförbättring = 750 kronor + 20 % förhöjning därå) skulle

lönebeloppet för tamburvakten bliva 900 kronor. Då emellertid även detta

lönebelopp torde få anses väl lågt och kungl. bibliotekets tamburvakt efter

den med detta års ingång inträdda löneregleringen åtnjuter eu avlöning av

1,500 kronor, torde en förhöjning till 1,200 kronor kunna anses påkallad.

För biträdet till allmänhetens betjänande, som nu har samma lön som tamburvakten,

bör beloppet väl också bliva 1,200 kronor. För första aret, som

är ett läroår, vore dock 900 kronor tillräcklig avlöning för dylika, biträden. Befattningen

är tänkt som en övergångsplats, men det är givetvis i mycket en

fördel ju längre den en gång inlärde stannar, och på denna grund får avlöningen

ej vara för låg.

Det belopp som är avsett till flitpenningar åt extra ordinarie tjänstemän,

extra arbetshjälp m. m. är emellertid det som kräver det största tillskottet.

Extra ordinarie tjänstemännens flitpenningar utgingo här från och med 1910

efter normen 892: 50 för 3 timmars daglig tjänstgöring — något lägre för

den som ej hade full examénskompetens — vilket stod i god relation till

amanuensarvode å 1,200 kronor för 4 timmars tjänstgöring. I samband

med amanuensarvodenas höjande till 3,300 kronor för 5 timmars daglig

tjänstgöring höjdes här flitpenningsnormen för icke arvodesinnehavande extra

ordinarie tjänstemän till 1,200 kronor för 5 timmars tjänstgöring oberoende

av kompetensen för erhållande av arvode. Då arvodesamanuenserna

åtnjuta dels tillfällig löneförbättring, dels fulla dyrtidstillägg, medan på flitpenningarna

blott räknas halva dyrtidstillägg, ha flitpenningsamanuenserna

genom den lilla förhöjningen icke tillnärmelsevis uppnått samma relation

till arvodesamanuenserna som den de tidigare haft. Då vidare behovet icke

på långt när är tillgodosett med 2 flitpenningsamanuenser — för närvarande

s. 237 Kontrollera mot PDF

237

Kungl. Maj:ts proposition Nr 115.

finnas 5, varjämte en liar fullgjort prestanda för anställning som sådan —

är omräkning även här av nöden och torde det vara skäligt att omräkningen

göres efter den eljes vanliga normen, varigenom avlöningen skulle uppgå

till 1,800 kronor. Aven får jag föreslå, att denna avlöning hädanefter måtte

räknas som »arvode» såsom den benämnes av kommittén, ej som »flitpenningar».

Denna tjänstgöring är nämligen fullt regelbunden och fast inordnad

i timplanen. För närvarande äro 4 tretimmarsamanuenser erforderliga.

Av postens nuvarande belopp äro 1,300 kronor begärda för extra arbetshjälp,

varvid närmast ett extra kvinnligt biträde avsetts. Då emellertid för

närvarande dels ganska mycket skrivarbete här erhålles gratis (tack vare

intresserade volontärer) eller så att säga på köpet (tack vare tamburvakten),

dels tillgången på extra ordinarie tjänstemän är tämligen god, beräknar jag

posten nu helt för den sistnämnda kategorien. I den mån förhållandena

ändra sig, synes en omläggning utan svårighet kunna åstadkommas, då

det för tretimmarsamanuens begärda beloppet är i det närmaste detsamma

som nuvarande begynnelselönen för extra ordinarie kvinnliga biträden av

andra lönegraden. Posten i fråga borde således uppgå till 7,200 kronor, och

dess benämning föreslås ändrad till: Avlöning åt extra ordinarie tjänstemän

för 3 timmars daglig tjänstgöring samt ersättning för extra arbetshjälp och

renskrivning.

Anslaget i sin helhet borde således omräknas till 28,800 kronor med följande

fördelning

arvode åt en amanuens med minst 5 timmars daglig tjänst
-

göring .................................... kronor 4,800: —

arvoden åt tre amanuenser...................... » 14,400: —

avlöning åt en tamburvakt................■..... » p200: —

» » ett biträde till allmänhetens betjänande .... » 1,200: —

avlöning till extra ordinarie tjänstemän med 3 timmars

daglig tjänstgöring, samt ersättning för extra arbetshjälp

och renskrivning............................ » 7,200: —

Summa kronor 28,800: —

Det av kommittén föreslagna arvodet för biblioteksamanuens, 4,800 kronor,

tillstyrkes av myndigheterna och jag har intet att invända mot förslaget i

denna del.

Några kostnader för vaktmästarnas eftermiddagstjänstgöring, för närvarande

2,400 kronor vid vartdera biblioteket, anser jag lika med kommittén

icke böra tagas i beräkning efter lönereglering för vaktmästarna.

Ifråga om övriga poster vill jag anföra följande, därvid begynnande med

biblioteket i Uppsala.

Det nu utgående arvodet till en tamburvakt, 600 kronor, varå utgår

tillfällig löneförbättring och dyrtidstillägg, hava myndigheterna föreslagit

böra höjas till 1,200 kronor, varvid som jämförelse åberopats storleken av

nu utgående arvode (1,500 kronor) till motsvarande befattningshavare vid

kungl. biblioteket. Den normala höjningen skulle leda till en summa av

900 kronor. Jag anser mig böra räkna med ett belopp av förslagsvis 1,000

kronor.

Tre biträden vid allmänhetens betjäning åtnjuta nu eu var 600 kronor

jämte tillfällig löneförbättring och dyrtidstillägg, vilket arvode av myndig

Departe
mentschefen.

s. 238 Kontrollera mot PDF

238

Kungl. Maj:ts proposition Nr 115.

heterna föreslagits till 1,200 kronor. Lika med vad fallet är i fråga om tambur - vakten vill jag räkna med ett belopp av 1,000 kronor till en var av dessa

biträden.

Av de återstående 4,500 kronor har, bland annat, bestritts avlöning åt

två extra kvinnliga biträden. Överbibliotekarien ifrågasätter för eu var eu

avlöning av 1,920 kronor. Jag anser mig böra för vart och ett av nämnda

biträden räkna med en avlöning efter andra lönegraden för extra ordinarie

kvinnliga tjänstemän, enligt nu gällande grunder 1,800 kronor, vilken avlöning

enligt det av riksdagen numera antagna nya lönereglementet skulle

höjas till 1,908 kronor. Mot överbibliotekariens förslag om 600 kronor till

en kontrollrond och 3,000 kronor till extra arbetshjälp, renskrivning m. m.,

har jag intet att invända.

Ifrågavarande anslag, »avlöningar tillicke-ordinariebefattningshavare m. in.»,

bör för Uppsala universitetsbiblioteks vidkommande sålunda beräknas på

följande sätt:

6 amanuenser å 4,800 kronor .................... kronor 28,800:

1 tamburvakt................................ s 1,000:

3 biträden till allmänhetens betjäning............... » 3,000: —

2 extra biträden .............................. * 3,816:

Kontrollrond................................. $ 600:

Extra arbetshjälp, renskrivning m. m...... ......... » 3,000:

Summa kronor 40,216

eller, i avrundat tal, till 40,200 kronor.

Beträffande Lunds universitetsbibliotek anser jag, att arvodet såväl till

tamburvakten som till biträdet för allmänhetens betjäning bör liksom vid

Uppsala-biblioteket beräknas till 1,000 kronor.

I Lund finnas två amanuenser med arvode å 1,200 kronor, varå endast

halvt dyrtidstillägg utgår. Överbibliotekarien framhåller, att fyra sådana amanuenser

— tretimmarsamanuenser — äro erforderliga och föreslår arvodets höjande

till 1,800 kronor. Med hänsyn till det föreslagna beloppet av det

högre amanuensarvodet vid biblioteket finner jag det nu föreslagna arvodet

av 1,800 kronor ej vara för högt tillmätt. Jag anser mig emellertid böra

för närvarande räkna med endast tre dylika arvoden och förslagsvis ett motsvarande

belopp till extra arbetshjälp och renskrivning, varvid jag kommer

beträffande siffran till samma resultat som överbibliotekarien.

Jag beräknar sålunda anslagsposten »till avlönande av icke-ordinarie befattningshavare

m. m.» beträffande Lunds universitetsbibliotek påföljande sätt:

4 amanuenser ä 4,800 kronor .................... kronor 19,200:

1 tamburvakt............................... * 1,000:

1 biträde till allmänhetens betjäning.............. » 1,000: —

3 amanuenser ä 1,800 .......................... * 5,400:

Extra arbetshjälp, renskrivning m. m............... * 1,800:

Summa kronor 28,400:-—

s. 239 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition Nr 115. 239

Båda nu angivna anslag äro från min sida förslagsvis beräknade. Jag

anser, att frånsett de högre amanuensarvodena — kanslern bör äga

frihet att inom ramen för vederbörande anslag och med tillämpning av utav

Kungl. Maj:t meddelade generella föreskrifter (Jfr Sv. F. S. 778/1921) bestämma

de arvodesbelopp, som kunna i de olika fallen befinnas skäliga.

\ ad Kungl. Maj:t föreskrivit beträffande de nuvarande anslagsposternas

användning torde i den mån det ej strider mot vad nu anförts böra fortfarande

äga tillämpning, varom emellertid Kungl. Maj:t må äga att utfärda

närmare föreskrift.

I den ordinarie staten för Uppsala universitet finnes ett anslag på 2,400

kronor, under rubrik: Seminarierna för klassiska, nordiska och romanska

språk, tyska språket, engelska språket, historia, statskunskap, filosofi, estetik

och litteraturhistoria, semitiska och slaviska språk, sanskrit och jämförande

indo-europeisk språkforskning, klassisk fornkunskap och antikens historia

samt statistik. Anslaget utgår till arvoden åt seminariernas bibliotekarier.

Motsvarande anslag i Lund uppgår till 1,750 kronor, varmed avlöning

bestrides åt bibliotekarier vid seminarierna för klassiska, nordiska, romanska,

germanska och semitiska språk, historia, statskunskap, filosofi samt estetik

och litteraturhistoria.

Anslagen hava senast reglerats, det för Uppsala universitet år 1911 och det

för universitetet i Lund år 1894. Tillfällig löneförbättring utgår ej å dessa

arvoden men väl dyrtidstillägg.

Löneregleringskommittén föreslår, att anslaget till seminariearvoden vid

universitetet i Uppsala höjes till 3,000 kronor. Då motsvarande anslag vid

Lunds universitet kvarstatt oförändrat sedan år 1894, torde det böra förhöjas

proportionsvis med något större belopp och föreslår kommittén, att anslaget

bestämmes till 2,400 kronor.

Mot detta förslag, varom något yttrande ej föreligger från de akademiska

myndigheternas sida, har jag intet att erinra. Vederbörande belopp torde

böra uppföras i respektive stater under rubriken: Diverse arvoden.

Före år 1909 åtnjöt bibliotekarien vid karolinska institutet ett arvode av

1,000 kronor. Ersättning till samma belopp utgick då även till institutets

sekreterare. Vid 1908 års lönereglering för universiteten höjdes arvodena

till 1,500 kronor för bibliotekarien och 2,000 kronor för sekreteraren. Eu

ytterligare höjning vederfors dessa arvoden vid 1920 års riksdag, då de

ökades till respektive 2,400 och 3,000 kronor. De utgå ur en i institutets

stat uppförd gemensam anslagspost å 5,400 kronor »till arvoden åt bibliotekarie

och sekreterare»; tillfällig löneförbättring utgår ej härå men väl dyrtidstillägg.

Löneregleringskommittén anser den lägre löneställning, i vilken bibliotekarien

vid jämförelse med sekreteraren för närvarande befinner sig, ej böra

Bibliotc

lcarier vid

vissa universitetsseminarier.

Bibliotc

karie vid

karolinska

institutet.

s. 240 Kontrollera mot PDF

Konserva
torer.

Trädgårds

mästare.

240 Kungl. Maj:ts proposition Nr 115.

för framtiden bibehållas. Med hänsyn till såväl arbetsuppgifter som kompetenskrav

torde likställighet dem emellan vara fullt motiverad, och hemställer

kommittén därför, att bibliotekariens arvode höjes till 3,000 kronor. Att

därutöver, med anledning av de ändrade grunderna för dyrtidstilläggens beräknande

höja arvodet ytterligare synes ej vara påkallat, vid det förhållandet,

att detsamma reglerats så sent som vid 1920 års riksdag.

Kommitténs förslag har lämnats utan erinran av såväl institutets bibliotekarie

som dess lärarkollegium.

För egen del tillstyrker jag kommitténs förslag.

9. Tjänstemän vid universitetens i Uppsala och Lund botaniska

och zoologiska institutioner.

Vid vartdera av universiteten i Uppsala och Lund finnas två konservatorsbefattningar,

en vid botaniska och en vid zoologiska institutionen. Dessa

befattningar hava utvecklats från att hava varit sysslor med krav på vissa

hantverksmässiga och tekniska färdigheter hos sina innehavare till tjänster,

där mera vetenskapliga kvalifikationer vore ej endast önskvärda utan även

i en mängd fall nödvändiga. Vid 1918 och 1920 års riksdagar reglerades

avlöningsförmånerna för konservatorerna.

Avlöningen bestämdes för alla till lika belopp, nämligen 3,700 kronor,

varav 2,200 kronor lön och 1,500 kronor tjänstgöringspenningar. Härtill

komma tre ålderstillägg, vart och ett å 500 kronor, så att slutavlöningen

uppgår till 5,200 kronor. Den tillfälliga löneförbättringen har utgått med

850 kronor (550 kronor lön och 300 kronor tjänstgöringspenningar).

Konservatorernas avlöning har således hittills ingått i den s. k. första

normalgraden. Löneregleringskommittén finner någon ändring härutinnan

ej påkallad och föreslår, att konservatorerna placeras i lönegraden B 13.

Mot detta förslag, innebärande enligt det nya avlöningsreglementet lönegraden

B 21, som tillstyrkes av de akademiska myndigheterna, har jag

intet att erinra.

I Uppsala uppbär trädgårdsmästaren för närvarande, förutom boställsrum, i

lön 2,200 kronor och i tjänstgöringspenningar 1,300 kronor. Härtill komma

tre ålderstillägg å 400 kronor. Slutavlöningen är alltså 4,700 kronor. Då

dessa avlöningsförmåner bestämdes så sent som av 1919 års lagtima riksdag,

har tillfällig löneförbättring härå ej utgått. Motsvarande befattningshavare

i Lund, för vilken avlöningen senast reglerats 1908, åtnjuter jämte

fri bostad i lön 1,300 kronor, i tjänstgöringspenningar 900 kronor samt tre

ålderstillägg å tillhopa 750 kronor, efter vilkas intjänande avlöningen således

uppgår till 2,950 kronor. Härtill har kommit tillfällig löneförbättring

från och med 1919 med 550 kronor (300 kronor lön och 250 kronor tjänstgöringspenningar).

s. 241 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr Hd

241

li/ii åtskillnad mellan de båda befattningshavarnas löneförmåner anser

löneregleringskommittén även framdeles böra bibehållas. Trädgårdsmästaren

i Uppsala åligger nämligen enligt den för honom gällande instruktionen förutom

vanliga trädgårdsmästargöromål jämväl vården av trädgårdens hela

ekonomi. I Lund är däremot den ekonomiska förvaltningen lagd på iustitutionsprefekten.

Härtill kommer att botaniska trädgården i Uppsala är ej

oväsentligt större än den botaniska trädgården i Lund.

Med hänsyn till dessa förhållanden finner kommittén trädgårdsmästaren i

Uppsala böra placeras i lönegraden Bil och trädgårdsmästaren i Lund i

lönegraden B 8.

De akademiska myndigheterna i Uppsala hava icke haft något att erinra

mot kommitténs förslag.

I Lund har professorn i botanik S. S. Murbeck för akademiträdgårdsmästaren

därstädes påyrkat samma avlöningsförmåner, som föreslagits för

motsvarande befattningshavare i Uppsala. Murbeck yttrar:

11ädgai dsmästaren i Lund är ingalunda befriad från besväret med trädgårdens

ekonomi. Skillnaden mellan Uppsala och Lund torde härvidlag

väsentligen bestå däri, att trädgårdsmästaren i Uppsala uppbär de för trädgården

anvisade medlen å räntekammaren och där redovisar för deras användning

medan trädgårdsmästaren i Lund uppbär desamma hos institutionsprefekten

och avger redovisning hos honom, varefter denne redovisar å

räntekammaren, taktiskt består sålunda skillnaden snarast däri, att mani

Uppsala infört något förenklade former, i det att institutionsprefekten därstädes

befriats från en del av de institutionsgöromål, som bestridas av prefekten

för motsvarande institution i Lund.

Vad angår kommitténs andra motiv, är det riktigt, att den botaniska trädgården

i Uppsala, när man tar hänsyn till själva jordarealen, är större än

den i Lund (relationen torde vara ungefär 10: 7). Växthusen, där akademiträdgårdsmästarens

arbete, liksom också hans duglighet och kunnighet, naturligtvis

främst tages i anspråk, äro däremot varken till sitt omfång eller

sm materialrikedom underlägsna dem i Uppsala utan snarare tvärtom. Men

ä% en om man betecknar den botaniska trädgarden i Uppsala såsom större

än den i Lund, så bör detta tydligtvis icke ha till följd, att trädgårdsmästaren

i Uppsala får åtnjuta väsentligt högre löneförmåner än den i Lund, utan i

stället att den förstnämnde har till sin hjälp en större personal, vilket också

i verkligheten är fallet, i det att i Uppsala finnas två underträdgårdsmästare,

i Lund blott en. I överensstämmelse med det väsentligt större antalet studenter

i Uppsala äro ju samtliga institutioner i allmänhet större än motsvarande

i Lund, men då man i övrigt följer den principen att motsvarande

befattningshavare det oaktat åtnjuta samma löneförmåner vid de två universiteten,

måste det anses i hög grad inkonsekvent att med avseende på

trädgårdsmästarna tillämpa en annan princip.

Eu länge förefintlig åtskillnad i löneförmåner mellan konservatorerna vid

de botaniska museerna i Uppsala och Lund har för ett par år sedan upphävts,

och det måste nu betraktas som ytterst angeläget, att beträffande

trädgårdsmästarna denna åtskillnad, som troligen är en kvarleva från den

tid, då botaniska trädgården i Lund var helt obetvdlig och belägen på den

nuvarande universitetsplatsen, ävenledes äntligen blir upphävd.

Bihang till riksdagens protokoll 1935. 1 samt. 100 käft. (Nr 115.) IS

s. 242 Kontrollera mot PDF

Rektors
arvoden.

242 Kungi. Maj ds proposition Nr 115.

I övrigt hava de akademiska myndigheterna i Lund icke yttrat sig i frågan.

En större trädgård ställer i avseende å ledningen och tillsynen av där

förekommande arbeten otvivelaktigt större krav på en trädgårdsmästare än

en mindre. Jag har icke blivit övertygad om att ej en skillnad i arbetets

omfattning förefinnes mellan trädgårdsmästama i Uppsala och Lund men

anser, att denna skillnad ej bör markeras genom en större åtskillnad i lönehänseende

än den, som gives genom skillnaden mellan två lönegrader. Tillstyrker

jag sålunda för trädgårdsmästaren i Uppsala lika med löneregleringskommittén

en placering i lönegraden B 11 eller enligt det nya avlöningsreglementet

i lönegraden B 18, föjjer därav att jag för motsvarande

befattningshavare i Lund förordar en placering i lönegraden B 16.

10. Tjänstemän vid de akademiska kanslierna.

Innan jag ingår på frågan om avlöningsförhållandena för universitetens

och karolinska institutets förvaltningspersonal, vill jag erinra om de nu utgående

rektorsar vodena.

I Uppsala universitets stat finnes under rubrik »rektors honorarium» uppförd

en anslagspost å 2,000 kronor (reglerad år 1919). Rektorsarvodetvid

Lunds universitet är likaledes under enahanda rubrik fastställt i staten

och uppgår enligt beslut av 1920 års riksdag till samma belopp som i

Uppsala. Även i staten för karolinska institutet är för motsvarande ändamål

upptaget ett anslag å 1,500 kronor, vilket kvarstått oförändrat sedan

1894. Å intet av dessa arvoden har utgått tillfällig löneförbättring utan

blott dyrtidstillägg.

Löneregleringskommittén anser, att då rektorsarvodena vid universiteten

så nyligen varit föremål för reglering under hänsyntagande till den med

rektoraten förenade arbetsbördan, nu endast en mot sänkningen av dyrtidstillägget

svarande höjning av beloppen med 20 procent är erforderlig. Arvodena

skulle således utgå med 2,400 kronor. Då rektoratet vid karolinska institutet

ej torde vara lika betungande som motsvarande befattningar vid universiteten,

föreslår kommittén, att detta arvode bestämmes till tre fjärdedelar

av motsvarande vid universiteten eller till 1,800 kronor.

Den förmån av sportler (andel i inskrivningsavgifter), som för närvarande

kan tillkomma rektor utöver arvode, anser kommittén böra bortfalla i samband

med den nya löneregleringen.

Å karolinska institutets stat finnes förutom rektorsarvode uppfört ett ordinarie

anslag å 1,500 kronor för uppehållande av en del av rektors undervisningsskyldighet.

Vid universiteten saknas motsvarande anslagspost, I

stället bestridas de för ändamålet erforderliga utgifterna ur anslaget till arvoden

åt vikarierande akademiska lärare. Då en dylik anordning synes

lämplig även vid karolinska institutet, föreslår kommittén, att nu ifrågavarande

anslag sammanföres med anslaget till arvoden åt vikarierande akademiska

lärare.

s. 243 Kontrollera mot PDF

243

Kuntjl. Maj-.ts proposition Nr 115,

Mi ifrågavarande förslag Lava av do akademiska myndigheterna lämnats

utan erinran, och finner jag mig vid sådant förhållande höra tillstyrka vad

kommittén i nämnda hänseenden förordat.

Beträffande universitetens förvaltningspersonal i allmänhet vill jag först

erinra om ett av drätselnämnden vid Uppsala universitet gjort uttalande:

Beträffande samtliga vid universitetets förvaltning anställda befattningshavare

vill drätselnämnden till en början med styrka framhålla, hurusom

dessa pa grund av universitetets egenskap av vetenskaplig institution i viss

man intaga en särställning i förhållande till övriga befattningshavare inom

den civila statsförvaltningen. Härutinnan är särskilt att märka, hurusom de

befordrmgsmöjhgheter, som stå till buds för de vid universitetets förvaltning

anstallda befattningshavarna, nödvändigtvis städse måste bliva exceptionellt

ij-151.-ni Vlda sämre. än *nom den centrala statsförvaltningen i allmänhet.

Härtill kommer svårigheten att från universitetstjänsten övergå till annan

gren av statsförvaltningen. Nu angivna förhållanden synas drätselnämnden

förhållanden ^ avvagandet av de ifrågavarande befattningshavarnas löne
I

enahanda riktning uttalar sig även det större akademiska konsistoriet i

Uppsala.

Jag övergår nu till frågan om de särskilda befattningarnas löneförhållanden

och börjar då med akademisekreterartjänsterna i Uppsala och Lund.

Sekreterarna vid de båda universitetens kansli hava alltsedan 1876 års

lönereglering varit likställda i avseende på den kontanta avlöningen. Denna

uppgick efter löneregleringen till 4,500 kronor, därav 3,600 kronor lön och

900 kronor tjänstgöringspenningar. Härutöver uppburo de sportler — expeditionslösen

för utfärdade studentbrev — samt vissa naturaförmåner.

Vid 1908 års lönereglering jämfördes akademisekreterarbefattningarna närmast

med de s. k. andragradstjänsterna men blevo något bättre ställda än dessa

Lonen sattes nämligen till 4,000 kronor och tjänstgöringspenningarna till

2.000 kronor, vartill komma två ålderstillägg, vartdera å 500 kronor, efter

resp. 5 och 10 år. Denna akademisekreterartjänstens uppflyttning över den

för andragradstjänst sedvanliga lönegraden motiverades med en hänvisning

till de större krav förstnämnda tjänst ställde på sin innehavare och det

större ansvar, som ålåge denne i jämförelse med de centrala ämbetsverkens

sekreterare. Akademisekreterarnas tillfälliga löneförbättring har utgjort

1.000 kronor (700 kronor lön och 300 kronor tjänstgöringspenningar) för år

I Lund har akademisekreteraren sedan lång tid tillbaka även uppehållit

ombudsmannabefattningen, med vilken är förenad ett arvode enligt ordinarie

stat å 500 kronor samt tillfällig löneförbättring 125 kronor.

Löneregleringskommittén är av den uppfattning, att akademisekreterarbefattningen

är väsentligen ansvarsfullare och ställer större krav på sin

innehavare än andragradstjänsterna i allmänhet, Med hänsyn även därtill

att akademisekreterarens närmaste förman universitetets rektor, utses för

Akademisekreterare

i

Uppsala och

Lund.

s. 244 Kontrollera mot PDF

Akademinota

rie i Uppsala.

244 Eungl. Maj:ts proposition Nr 115.

den korta tidrymden av tre år, anser kommittén det ligga vikt uppå, att

till akademisekreterarbefattningen förvärvas en person, vars erfarenhet universitetsförvaltningen

under en längre tid kan tillgodogöra sig. Då härtill

kommer, att för akademisekreteraren ej erbjudas några befordringsmöjligheter

inom akademistaten, bör avlöningen så bestämmas, att befattningen

blir tillräckligt lockande såsom sluttjänst. Kommittén föreslår därför, att

akademisekreterarna hänföras till lönegraden B 18. Till jämförelse erinrar

kommittén, att hovrättssekreterare placerats i 17:e lönegraden och att kanslerssekreteraren,

med vilken akademisekreterarna tidigare varit likställda,

numera uppflyttats till 20:e lönegraden.

Då det torde vara lämpligt att fast förena akademisekreterartjänsten i

Lund med ombudsmannabefattningen därstädes, föreslår kommittén, att befattningshavaren

i Lund framdeles benämnes: akademisekreterare, tillika ombudsman.

Med hänsyn till den avsevärda löneförhöjning, som skulle komma

akademisekreterarna till del, anser kommittén något särskilt arvode för ombudsmannabefattningen

i Lund ej längre böra utgå.

Kommittén förutsätter, att de sportelinkomster, som för närvarande tillkomma

akademisekreterarna i form av expeditionslösen, indragas till statsverket

och avgiften i fråga ersättes med stämpelavgift.

Mot vad kommittén beträffande akademisekreteraren föreslagit har det

större akademiska konsistoriet i Uppsala intet att erinra.

Det större akademiska konsistoriet i Lund däremot anser akademisekreteraren

berättigad att komma i åtnjutande av något högre löneförmåner än

dem, som i kommittéförslaget avsetts för honom.

För egen del vill jag tillstyrka kommitténs förslag, innebärande enligt det

nya avlöningsreglementet en placering i lönegraden B 28. I händelse av

akademisekreterarnas placering i lönehänseende i enlighet härmed torde sedermera

frågan om borttagande av expeditionslösen böra komma att i vederbörlig

ordning anmälas inför Kungl. Maj:t.

Vid akademiska kansliet i Uppsala är förutom akademisekreteraren även

anställd" en akademinotarie. I avseende å dennes avlöning föreslogs av

Kungl. Maj:t vid 1908 års lönereglering, att den måtte bestämmas till vad

som gällde för s. k. första gradens tjänst i statskontoret. Det framhölls,

bland annat, att notarien var protokollsförande hos drätselnämnden, varmed

följde ett mycken tid och omdöme krävande arbete, samt att det ålåge honom

att vara sekreterare i alla kommittéer, som med rektor som ordförande tillsattes

av konsistorierna och att i sådan egenskap avfatta protokoll och erforderliga

skrivelser, ett åliggande som med hänsyn till de flerfaldiga olika

utredande kommittéer, vilka under senare år varit i arbete, visat sig vara

särdeles betungande.

Riksdagen år 1908 erinrade, att notarietjänsten sedan lång tid tillbaka

förenats med ombudsmannabefattningen — en anordning som vore särskilt

s. 245 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts proposition Nr 115. 245

betingad av de respektive tjänsternas natur — och fann vid detta förhållande

den för notarietjänsten föreslagna avlöningen för hög. Denna avlöning

bestämdes av riksdagen i stället till 3,500 kronor, därav 2,200 kronor

lön och 1,300 kronor tjänstgöringspenningar, jämte rätt till två ålderstillägg

ä 500 kronor. Härå utgår numera — förutom dyrtidstillägg — tillfällig

löneförbättring med 800 kronor (500 kronor lön och 300 kronor tjänstgöringspenningar).

Arvodet för ombudsmannatjänsten sattes vid 1908 års lönereglering till

1,500 kionor. Med hänsyn till de ökade krav, som med den successiva utvidgningen

av universitetets ekonomiska förvaltning kommit att ställas på

ombudsmannen, blev hans arvode år 1919 höjt till 2,250 kronor. £ärå utgår

ej tillfällig löneförbättring. Ombudsmannens göromål kunna sammanfattas

i 1) uppdrag att föra universitetets talan vid lantmäteriförrättningar,

2) utförande av rättegångar och dylikt och 3) uppdrag att verkställa utredningar

och dylikt. Det må härjämte nämnas, att ombudsmannen av kanslern

förklarats berättigad att för resa och förrättning i universitetets tjänst

åtnjuta gottgörelse efter resereglementet och dess fjärde klass i övrigt, men

med dagtraktamente efter tredje klassen.

Löneregleringskommittén förslår, att de båda befattningarna som akademinotarie

och ombudsman förenas till en, och att befattningshavaren betecknas

som: ombudsman och förste akademinotarie. Med hänsyn till den avlöning,

som för närvarande utgår, och de omfattande arbetsuppgifter, som universitetets

egendomsförvaltning ålägger befattningshavaren, anser kommittén

hans placering i lönegraden B 15 vara motiverad.

Universitetets drätselnämnd anser sig dock icke kunna tillstyrka detta förslag.

Drätselnämnden föreslår, att akademinotarien likasom notarier enligt senast

genomförda lönereglering för statsdepartementen gottgöres lön efter lönegrad

B 13, möjligen med någon reducering vid sammanslagning av befattningen

med ombudsmannatjänsten.

År 1918 framlade drätselnämnden en utredning om de till ombudsmaunabefattningen

hörande göromål och begärde höjning i hans arvode från 1,500

kronor till 2,500 kronor. — 1919 års riksdag beviljade eu förhöjning till

2,250 kronor. — Då drätselnämnden fortfarande anser de arbetsuppgifter,

som åligga ombudsmannen, vara av den stora omfattning och betydelse för

universitetet, att hans avlöning bör uppgå till 2,500 kronor, finner drätselnämnden,

som icke har något att invända emot att notarie- och ombudsmannabefattningarna,

på sätt kommitterade föreslagit, förenas till eu, denne

tjänsteman böra placeras i lönegraden B 16 och påyrkar hans hänförande dit.

Det större akademiska konsistoriet i Uppsala tillstyrker kommitténs förslag

att akademinotarie- och ombudsmannabefattningarna förenas till en, men

yrkar på av drätselnämnden angivna skäl, att denne tjänsteman hänföres

till lönegraden B 16.

s. 246 Kontrollera mot PDF

246

Kungl. Maj:ts proposition Nr 115.

Liksom kommittén finner jag mig böra föreslå, att förenämnda tjänster

förenas till en; det innebär allenast en bekräftelse på sedan länge rådande

faktiska förhållanden. I avseende å placeringen i lönehänseende av ombudsmannen

och akademinotarien synes mig kommitténs förslag väl snävt tillmätt.

Med hänsyn såväl till de krav, som ställas på tjänsten — vilka krav

uti i viss mån motsvarande fall inom centralförvaltningen lett till en placering

av t. ex. domänfiskalen och förste advokatfiskalen i kammarkollegiet

i 18:e lönegraden — som ock till den placering i 16:e lönegraden, som numera

beslutats för vissa till den forna s. k. andra normalgraden hörande

tjänster, synes mig skäligt, att jämväl akademinotarien och ombudsmannen

i Uppsala hänföres till sistnämnda lönegrad, d. v. s. enligt det nya avlöningsreglementet

lönegraden B 26. Någon instruktion finnes nu icke för

akademinotarien, och den för ombudsmannen gällande härrör ända från år

1856 samt är i åtskilliga avseenden antikverad. Jag förutsätter, att en ny

instruktion varder för innehavaren av de nu förenade tjänsterna av kanslern

utfärdad.

Kanslist vid

akademiska

kansliet i

Uppsala.

Amanuens

vid akademiska

kansliet

i Lund.

Fakultets

notarier.

Nuvarande

förhållanden.

Vid kansliet i Uppsala är även anställd en kanslist och vid kansliet i

Lund eu amanuens med tjänstgöringsskyldighet jämväl å räntekammaren.

Avlöningarna utgå i form av arvode; kanslistens med 1,800 kronor jämte

450 kronor i tillfällig löneförbättring samt amanuensens med 1,500 kronor

jämte 375 kronor i tillfällig löneförbättring. De å stat uppförda arvodena

fastställdes till nämnda belopp vid 1908 års lönereglering.

I universitetens stater finnas vidare upptagna arvoden till notarier vid var

och en av de fyra fakulteterna. Dessa arvoden blevo icke reglerade i samband

med 1908 års lönereglering. Med hänsyn till det ökade arbete, som för

flertalet fakultetsnotarier blev en följd av de under 1900-talets första decen.

nium genomförda reformerna inom det akademiska examensväsende^ blevo

nämnda arvoden sedermera underkastade successiva ökningar. Sådana som

förhållandena för närvarande äro, utgå följande ersättningar:

Uppsala universitet

Lunds universitet

Arvode

enl. stat

Kr.

Tillfällig

löneför-

bättring

Kr.

Summa

Kr.

Arvode

enl. stat

Kr.

Tillfällig

löneför-

bättring

Kr.

Summa

Kr.

i teologiska fakult.

400

100

500

300

75

375

i juridiska >

400

100

500

300

75

375

i medicinska >

eoo

150

750

400

100

500

i filosofiska »

1,000

250

1,250

1,000

—

1,000

Enär arvodet för notarien i filosofiska fakulteten i Lund reglerades så sent

som vid 1919 års riksdag, utgår icke tillfällig löneförbättring för denne.

Utöver nämnda avlöning uppbära fakultetsnotarierna i sportler lösen för

s. 247 Kontrollera mot PDF

247

Kungl. Maj-.ts proposition Nr 115.

examensbetyg och begärda protokollsutdrag samt andel i promotionsavgifterna.

Upprepade gånger hava framställningar gjorts om höjning av

ifrågavarande arvoden.

Löneregleringskommitténs förslag går ut på eu sammanslagning av samtliga

nu angivna befattningar vid respektive universitet till en å stat uppförd tjänst

med avlöning efter lönegraden B14 jämte arvode å 750 kronor till en

amanuens. I detta hänseende yttrar kommittén:

I förevarande fall synes emellertid en tillfredsställande reglering av löneförhållandena

ej låta sig vinnas utan en förändring på det organisatoriska

området. Ur löneteknisk synpunkt vore det nämligen ej önskvärt, om

vid den nya löneregleringen skulle bibehållas denna mängd av smärre

arvoden för befattningar, som ej giva sin innehavare full sysselsättning

och därför merendels måste förenas med annan tjänst vid universitetet.

Därtill kommer, att det ofta visat -sig svårt att till notariebefattningarna

förvärva och där bibehålla personer med längre tids erfarenhet

om fakultetsärendens handläggning och nödig formell rutin. Det har ock

från filosofiska fakulteten i Uppsala erinrats, hurusom fakultetens dekanus

ombytes varje år och man ej skäligen av honom kan fordra, att han skall

vara så fullständigt ä jour med ärendena och särskilt med möjligen föreliggande

prejudicerande fall, att han helt på egen hand skall kunna förbereda

ett fakultetsärende.

Vid universitetet i Uppsala har sedan några år tillämpats den anordning,

att akademikanslisten tillika tjänstgjort som notarie vid tvenne fakulteter,

den teologiska och den filosofiska. Ett förslag om förening av samtliga

notariebefattningar vid respektive universitet till en befattning, som skulle

uppföras på stat, lärer ock för någon tid sedan hava varit föremål för överväganden

hos universitetsmyndigheterna, utan att dock någon framställning

i ärendet blivit gjord. Uppslaget i fråga synes kommittén anvisa en lämplig

lösning av förevarande spörsmål. Om emellertid ifrågavarande befattningshavare

ej skulle erhålla större arbetsbörda än den, som fram ginge vid

sammanslagning av de olika notariebefattningarna, synes stadigvarande sysselsättning

för honom knappast kunna påräknas. Eu utväg att bereda befattningshavaren

eu jämn arbetstillgång skulle däremot stå till buds, om befattningen

i fråga förenades i Uppsala med akademikanslisttjänsten och i Lund

med amanuensbefattningen vid kansliet och räntekammaren.

Med hänsyn till att de nya befattningshavarnas göromål delvis skulle bestå

i sådant arbete, som i de centrala verken utföres av tjänstemän i sekreterargraden,

synas befattningshavarna i fråga böra placeras något över de hittillsvarande

förstagradstjänstemännen och lämpligen kunna hänföras till lönegraden

B 14.

Befattningshavarens titel torde böra bliva akademinotarie.

Aven efter inrättande av denna befattning torde på universitetskanslierna

finnas behov av en person, som kan stå till buds för vikariat å nyssnämnda

befattning. För ändamålet torde böra anslås ett arvode å 750 kronor till

en amanuens vid kansli- och räntekammare.

Detta kommitténs förslag har mött bestämda gensagor från akademiskt håll.

Juridiska fakulteten i Uppsala yttrar:

Löne
regleringn
kommittén
-

Myndig
heternas
yttranden.

s. 248 Kontrollera mot PDF

248

Kungl. Maj:ts proposition Nr 115.

Den av kommittén föreslagna anordningen, att vid samtliga fakulteter och

sektioner skulle inrättas en gemensam notariebefattning, vill fakulteten avstyrka.

Kollisioner mellan sammanträden i fakulteter och sektioner kunna

enligt vad erfarenheten visar vid flerfaldiga tillfällen icke undvikas och

skulle tvinga till ett icke önskvärt anlitande av en eller flera tillfälliga

vikarier.

Medicinska fakulteten i Uppsala anför:

Vad slutligen angår frågan om fakultetens notarie, hava de kommitterade

ej inskränkt sig till lönetekniska frågor utan även föreslagit en organisatorisk

förändring, nämligen att samtliga fakulteter skulle hava en gemensam

notarie, vilken vid universitetet i Uppsala samtidigt skulle vara akademikanslist.

Fakulteten anser, att detta förslag är synnerligen olämpligt redan

av den grund, att alla de olika fakulteterna därigenom skulle bliva fullständigt

bundna av varandra med hänsyn till tiden för sina sammanträden.

Särskilda förhållanden inom den medicinska fakulteten påkalla speciell sakkunskap

hos notarien, vadan den gällande bestämmelsen i § 80 av universitetsstatuterna,

att fakulteten må antaga till notarie den, som fakulteten finner

lämplig, är för fakulteten av särdeles stort värde. Angående avlöningen

till notarien får fakulteten anföra, att notariens avlöning icke rättvisligen

kan sättas lägre än till 1,000 kronor.

Angående de till professorerna utgående examensavgifterna hava de kommitterade

föreslagit, att dessa skola bortfalla. Fakulteten har intet att häremot

invända, utan föreslår att dessa belopp i stället tillfalla fakultetskassan.

Skulle emellertid även det av examensavgifterna till notarien utgående beloppet

likaledes bortfalla, anser fakulteten, att notariens avlöning bör höjas

utöver det ovan föreslagna arvodet av 1,000 kronor med ett skäligt belopp,

som fakulteten föreslår till 100 kronor årligen, vadan alltså den sammanlagda

avlöningen åt medicinska fakultetens notarie i så fall borde utgöra

1,100 kronor.

Det av filosofiska fakulteten i Uppsala avgivna yttrandet går i samma

riktning:

Lönekommitterade hava föreslagit, att en ny befattning skall inrättas, vars

innehavare skulle övertaga dels nuvarande kanslistens, dels notariernas hos

alla fakulteter göromål. Fakulteten får bestämt avstyrka en sådan anordning.

De göromål, som äro förenade med dessa befattningar, äro alltför omfattande

för att kunna skötas av en person, oavsett att de olika fakulteterna ofta ha

sammanträden på samma tid, vilket omöjliggör samtliga befattningars uppehållande

av samma person. Fakulteten vill vidare framhålla betydelsen av

att varje fakultet får till sin notarie utse den person fakulteten själv önskar.

Fakultetsnotarietjänsterna böra därför enligt fakultetens mening icke vara

fast förenade med viss eller vissa andra tjänster vid universitetet, på vars

tillsättande fakulteten som sådan icke har något inflytande. Fakulteten får

därför föreslå den nuvarande ordningens bibehållande i fråga om fakulteternas

notarier. Emellertid måste då arvodet för filosofiska fakultetsnotarien avsevärt

höjas. Fakulteten har redan år 1920 gjort hemställan om höjning av fakultetsnotariens

arvode från 1,000 till 2,000 kronor, vilken framställning sedan

återupprepats och biträtts av konsistoriet och kanslern. Fakulteten föreslår

konsistoriet att påyrka, att ingen ändring vidtages i fråga om notariebefattningens

karaktär, utan vidhåller sitt tidigare gjorda yrkande om ett arvode

å 2,000 kronor för notarien.

s. 249 Kontrollera mot PDF

249

Kungl, Maj\{s proposition Nr 115.

Det större akademiska konsistoriet i Uppsala anför i frågan följande:

Lönekommitterades förslag, att akademikanslisttjänsten skulle sammanslås

med notariebefattningarna vid de särskilda fakulteterna till en tjänst under

benämning akademinotarie, finner sig konsistoriet böra bestämt avstyrka på

de av fakulteterna anförda skal. Härtill kommer att eu sammanslagning

på en hand av så många tjänster skulle helt och hållet förrycka göromålen

för kanslisten, vilken, såvida med denna befattning åsyftat gagn skall kunna

vinnas, måste vara att tillgå å akademiska kansliet vid expeditionen under

hela kanslitiden. Med hänsyn till de kompetensfordringar, som måste ställas

på den ifrågavarande befattningshavaren, och då det måste vara av synnerlig

vikt att kunna påräkna en dugande och nitisk person till innehavare av

kanslisttjänsten, som — då akademinotarien har sin egentliga verksamhet

förlagd till drätselverket — i själva verket är den enda ordinarie tjänst,

som jämte akademisekreterarbefattningen finnes vid det akademiska kansliet,

och med vilken tjänst följer skyldighet att vid behov vikariera för såväl

akademinotarien som sekreteraren, får konsistoriet föreslå att akademikanslisten

hänföres till lönegraden B 10.

Beträffande fakultetsnotariebefattningarna, vilka konsistoriet i likhet med

samtliga fakulteterna anser böra besättas såsom hittills av vederbörande

fakultet för sig, vill konsistoriet föreslå, att arvodena bestämmas för teologiska

och juridiska fakulteternas notarier till 600 kronor vardera, för medicinska

fakultetens notarie till 1,000 kronor och för filosofiska fakultetens

notarie till 2,000 kronor.

Myndigheterna i Lund ställa sig ej så bestämt avvisande mot kommitténs

förslag i nu förevarande avseende.

Teologiska fakulteten i Lund finner förslaget i princip riktigt men fruktar,

att det med blott eu notarie skall yppa sig allt för stora praktiska svårigheter.

Inom juridiska fakulteten framhåller professor E. A. Kallenberg, att fakulteten

icke för sin del kunde förvänta några fördelar av en förändring av

den utav kommittén föreslagna anordningen.

Medicinska fakulteten i Lund har intet att erinra mot kommitténs förslag

men framhåller tillika, att, om nuvarande anordning med en särskild notarie

för medicinska fakulteten skulle komma att bestå, hans arvode borde höjas

till 1,000 kronor, ett belopp, som påkallades av det med befattningen förenade

ganska omfattande arbetet.

Filosofiska fakulteten i Lund ställer sig däremot avvisande mot förslaget:

Fakulteten erinrar, att fakulteten redan vid ett föregående tillfälle yttrat

sig angående lämpligheten av en dylik anordning. Det gällde då väckt

förslag om anställande av en akademinotarie, som tillika skulle vara notarie

hos de båda största fakulteterna, den medicinska och den filosofiska. Fakulteten

ställde sig därvid tveksam, huruvida den föreslagna anordningen verkligen

skulle medföra fördelar, som uppvägde de med den förenade olägenheterna

och avståendet av fakultetens statutenliga rätt att själv välja till

notarie en person, som den funne därtill lämpligast, och kunde således icke

för sin del förorda förslaget ifråga. Om svårigheter mötte för erhållande av

lämplig notarie, såge fakulteten den bästa utvägen till sådana missförhål
-

s. 250 Kontrollera mot PDF

250

Kungl. Maj:ts proposition Nr 115.

Departe
mentschefen.

landens undanrödjande däri, att fullt tillfredsställande arvode beviljades för

fakultetens notarie. Fakulteten finner allt fortfarande icke sådana skäl vara

förebragta, som kunde föranleda den att frångå sin förut uttalade mening.

Den av kommittén föreslagna organisationen synes, i betraktande av den

jämförelsevis låga avlöningen och de ringa befordringsmöjligheterna, knappast

erbjuda säkrare garanti!;!'' än den nuvarande anordningen för erhållande av

fullgod arbetskraft. Skulle »akademinotarie»-befattningen, såsom kommittén

yrkat, tillsättas fast, och vederbörande icke utöva ämbetet till belåtenhet,

framstår denna anordning såsom vida - mindre ändamålsenlig än den nuvarande.

Även drätselnämnden vid universitetet i Lund framhåller sina betänkligheter

mot förslaget:

Fakultetsnotariaten komma otvivelaktigt att vissa tider bereda innehavaren

av den förenade tjänsten full sysselsättning, vadan ett amanuensarvode, av

750 kronor vore Ami lågt för att tillgodose behovet av medhjälpare i tjänståliggandena.

Den av kommittén föreslagna avlöningen till en akademinotarie

vore även den väl låg med hänsyn till möjligheten att till platsen

förvärva en fullt kvalificerad person, som kunde på ett tillfredsställande sätt

ombesörja den grundläggande expeditionen av ärendena i fakultet och drätselnämnd,

särskilt som föga tid torde kunna påräknas för inkomster vid sidan

av denna tjänst,

Kommitténs förslag att sammanslå nu ifrågavarande befattningar, främst

fakultetsnotarietjänsterna till en gemensam ny befattning måste jag för min

del finna mindre lyckligt; tvekan kan råda, huruvida det ens är praktiskt

möjligt och genomförbart. Jag hänvisar härutinnan till vad de akademiska

myndigheterna i frågan anfört.

Av det större akademiska konsistoriet i Uppsala föreslås, att kanslistbefattningen

vid akademiska kansliet därstädes måtte hänföras till viss lönegrad,

B 10, vilket innebär en ändrad karaktär av ifrågavarande tjänst. Jag

ställer mig tveksam inför lämpligheten av att här inrätta en ordinarie befattning.

Några olägenheter av de nuvarande tjänsternas egenskap av arvodestjänster

hava mig veterligen icke i avsevärdare grad försports; jag håller

tvärtom före, att det kan vara till universitetsförvaltningens fördel att hava

ATiss rörelsefrihet i avseende å dispositionen av dessa arvoden.

Då det nu gäller ett nytt lönesystems tillämpning och då detta system

innebär, att arvoden av mindre storlek — såsom de nu ifrågavarande —

icke böra i detalj prövas och avgöras av riksdagen, vill jag förorda en sådan

anordning, varigenom å vederbörande universitets stat uppföres under rubrik

»extra tjänstemän vid universitetets och fakulteternas kanslier» en anslagspost,

varifrån arvoden till belopp, som kanslern må äga att bestämma, må

utgå till kanslisten i Uppsala respektive amanuensen i Lund samt till fakultetsnotarier.

Vad angår beräkningen av erforderliga anslagsmedel för ändamålet torde

man böra utgå från nuvarande förhållanden. Uppsala universitet disponerar

för närvarande över dels 2,250 kronor såsom arvode åt kanslisten, dels ock

s. 251 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr Ilo. 251

3,000 kronor, utgörande arvoden åt fakultetsnotaricr — härvid inräknat tillfällig

löneförbättring — således sammanlagt 5,250 kronor. Vid Lunds universitet

utgår nu arvode å 1,875 kronor till amanuensen och 2,250 kronor såsom

ersättningar åt fakultetsnotarier — även här med inberäkning av tillfällig

löneförbättring alltså tillhopa 4,125 kronor. En normal höjning av

dessa slutsummor med 18 procent, motsvarande den med löneregleringen

förenade minskningen av dyrtidstilläggen, skulle leda till i avrundade tal

respektive 6,200 kronor och 4,870 kronor. Emellertid finner jag en höjning

härutöver vara av förhållandena väl motiverad, dels nämligen med hänsyn

till den minskning av vederbörande förut tillkommande sportelinkomster, som

skulle uppkomma genom borttagande av expeditionslösen och dess ersättande

med stämpelavgift, dels och framför allt med hänsyn till fakultetsnotariernas

ökade arbete. Jag vill i sistnämnda hänseende allenast erinra om de pågående

reformerna på det medicinska undervisningsväsendets område. Med

hänsyn härtill och under hänvisning till vad de akademiska myndigheterna

uttalat om behovet av förhöjda arvoden, vill jag tillstyrka för Uppsala universitets

vidkommande ett belopp av 8,000 kronor och beträffande Lunds

universitet ett belopp av 6,500 kronor, till »extra tjänstemän vid universitetets

och fakulteternas kanslier». En skillnad universiteten emellan i avseende å

beloppens storlek är enligt min mening fullt motiverad av den väsentligt

mera omfattande administrationen vid Uppsala universitet.

Såsom redan förut nämnts ingår i en ordinarie anslagspost å 5,400 kronor Sekreterare

till arvoden åt bibliotekarie och sekreterare vid karolinska institutet, sekreterar- s™a imtitutet

arvode med 3,000 kronor. Å detta anslag har såsom förut nämnts ej utgått

tillfällig löneförbättring utan blott dyrtidstillägg.

Löneregleringskommittén anser, att, då arvodet undergått reglering så sent

som vid 1920 års riksdag, någon ändring av dess belopp nu ej bör ske.

Karolinska institutets lärarkollegium påpekar, att, då förmånen av sportler

(lösen å examensbetyg, protokollsutdrag, avskrifter etc.) av kommittén föreslagits

skola bortfalla beträffande akademisekreterarna i Uppsala och Lund,

följden härav givetvis måste bliva, att jämväl institutets sekreterare, för

vilken kommittén icke föreslagit någon ändring i arvodet, går förlustig de

inkomster av dylika sportler, han hittills åtnjutit såsom ett tillskott till sitt

arvode. Lärarkollegiet anser skäligt, att för den inkomstminskning, som sålunda

skulle drabba sekreteraren, ersättning beredes honom genom höjning

av arvodet, motsvarande sportlernas årliga belopp. Dessa hava under de

senaste åren i medeltal uppgått till 350 kronor, varmed alltså arvodet bör

höjas. Härtill bör vidare läggas det belopp av 150 kronor, som karolinska

institutets sekreterare uppbär såsom ersättning för institutets handläggning

av tandläkarinstitutets ärenden och som hittills varit uppfört å sistnämnda

instituts stat men av mig i annat sammanhang föreslagits skola därifrån

avföras. Arvodet bör alltså bestämmas till 3,500 kronor.

s. 252 Kontrollera mot PDF

252

Kung!. Maj-.ts proposition Nr 115.

Akademiräntmästare

i Uppsala

och Lund.

Nuvarande

förhållanden

11. Tjänstemän vid universitetens och karolinska institutets

ekonomiska förvaltning.

Akademiräntmästarna i Uppsala och Lund hava av ålder varit i avlöningshänseende

likställda med professorerna. Lönen enligt stat har alltså uppgått

till 7,500 kronor, därav 2,500 kronor tjänstgöringspenningar, jämte rätt

till ett ålderstillägg å 600 kronor. Härjämte åtnjuter vardera räntmästaren

ett å stat uppfört anslag å 300 kronor till »expensmedel».

I avseende å sistnämnda förmån vill jag erinra om följande. I anledning

av uppkommen fråga rörande förändring i dispositionen av omförmälda medel

anbefallde Kungl. Maj:t genom beslut den 27 april 1917 statsbokföringskommittén

att taga denna fråga i övervägande i sammanhang med en till

samma kommitté hänskjuten fråga rörande universitetens bokföring. Sistnämnda

ärende, till vilket jag i det följande återkommer, anförtroddes efter

statsbokföringskommitténs upplösning åt riksräkenskapsverket. Genom samma

beslut den 27 april 1917 föreskrev Kungl. Maj:t tillika, att, när ledighet

uppstode vid någon av räntmästarbefattningarna eller kamrerarbefattningarna

vid universiteten, i kungörelse om ledigheten skulle tillsvidare, intill dess

Kungl. Maj:t annorlunda förordnade, tillkännagivas, att vederbörande skulle

vara skyldig att underkasta sig den förändring i avseende å åtnjutande av

expensmedel, som kunde varda i behörig ordning bestämd.

Utöver ovan angivna, å stat uppförda avlqning åtnjuter akademiräntmästare

lika med professor tillfällig löneförbättring med 1,000 kronor. Av det tillfälliga

lönetillägget för budgetåret 1923—''1924 blevo akademiräntmästarna

ej delaktiga. Vid framläggande av förslag angående provisoriskt lönetillägg

för budgetåret 1924—1925 hade Kungl. Maj:t även upptagit akademiräntmästarna

till delaktighet av sistnämnda förmån.

Riksdagen ansåg sig emellertid böra utesluta räntmästarna från det provisoriska

lönetillägget.

Vad angår räntmästarnas delaktighet av ifrågavarande tillägg, yttrade

riksdagen, måste en viss tvekan hos riksdagen göra sig gällande. Det är

nämligen att uppmärksamma, att den förmån, varom nu är fråga, närmast

är avsedd att tillkomma innehavarna av sådana befattningar, på vilka höga

krav i vetenskapligt hänseende ställas, och att i Kungl. Maj ds förslag all

personal vid universitetens kanslier och drätselverk äro uteslutna. Det lärer

vidare böra erinras därom, att den ekonomiska förvaltningen icke torde vara

lika omfattande vid båda universiteten och att i anledning härav tvekan

kan råda, huruvida räntmästarna även för framtiden böra vara i avlöningshänseende

sinsemellan likställda. I allt fall synes en närmare utredning i

detta hänseende vara erforderlig, vilken lämpligen torde böra föreläggas riksdagen

i samband med det definitiva löneregleringsförslaget.

Med hänsyn till vad inför riksdagens vederbörande utskott blivit upplyst,

fann riksdagen dock skäligt bevilja räntmästaren vid universitetet i Uppsala

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition Nr 115. 251

G. T. Brandberg såsom personligt lönetillägg ett belopp av 1,200 kronor

motsvarande vad som enligt Kung], Maj:ts förslag skulle tillkomma honom

Löneregleringskommittén föreslår, att räntmästare placeras i samma löne

grad, B 20, som enligt kommitténs förslag skulle bli tillämplig för professo

Terna, varvid emellertid för räntmästaren vanlig ortsgruppering bör gälla

Det särskilda expensmedelsanslaget anser kommittén i samband med löne

regleringen böra indragas.

I en vid kommitténs betänkande fogad reservation har professorn K. J.

Johansson, med instämmande av professorn C. G. Berling, yrkat, att akademii

äntmästare måtte inordnas i den av honom föreslagna lönegraden B 21

(jfi o\an sid. 39) men med iakttagande av vederbörlig ortsgruppering.

I anledning av detta kommitténs förslag anför drätselnämnden vid Uppsala Myndigheteruniversitet:

nas yttran
"

den.

Den givet _ viktigaste tjänsten inom universitetets förvaltning är akademiräntmästarbefattningen.

. Med universitetets vidgade ekonomiska förvaltning

har denna tjänst blivit i alldeles särskild grad förenad med arbete och ansvar.

Räntmästaren åligger överhuvud förvaltningen av universitetets ekonomi,

och detta innebär såväl en penningförvaltning, vari ingår, jämte övervakandet

och redovisningen av den dagliga utbetalningen och inbetalningen av

medel, handhavandet av alla universitetet tillhöriga fonder, vid 1921 års slut

uppgående till i det närmaste 10 miljoner kronor, liksom också chefskap

for förvaltningen av universitetets hemman och andra fastigheter å landet

för närvarande omkring 400 hemman med en areal av 12,000 hektar jämte

skogar till eu areal av omkring 25,000 hektar, allt med ett taxeringsvärde

som enligt årets taxering torde ligga mellan 16 och 18 miljoner kronor. Universitetets

ökade förvärv av fast egendom har under den senaste tiden föranlett

en starkt växande arbetsbörda för denne tjänsteman, som i främsta rummet

har ledningen av universitetets fasta egendomsförvärv. Icke mindre betungas

denna tjänst genom ledningen av de byggen, som ständigt äga rum eller

äro under planläggning för universitetets räkning — sålunda har under nuvarande

räntmästarens ämbetstid 1906—1921 ny- och ombyggnadsarbeten

delvis ännu oavslutade, för ett belopp beräknad till mer än 13 Vs miljoner

kronor företagits, varjämte utredning och granskning skett av framställda

förslag till byggnadsföretag av betydande omfattning. En av räntmästarens

mest betungande, därmed nära sammanhängande arbetsuppgifter är bestyret

med de årligen återkommande reparationerna å samtliga universitetets institutioner

och övriga hus, krävande numera en kostnad av omkring 60,000

kronor per år. Drätselnämndens under de senare åren mycket vidgade förvaltningsarbete

vilar i väsentlig mån på denne ämbetsman, som har att förbereda

och föredraga alla ärendeu och övervaka deras expedition och verkställighet.

Det har länge synts drätselnämnden, att ett ämbete med den självständiga

och för universitetets hela ekonomi betydelsefulla uppgift, som åligger räntmästaren,

borde avlönas efter helt andra grunder och synpunkter än för

närvarande. På denna post mer än på någon annan inom universitetsförvaltningen

gäller, att universitetet måste äga en framstående, skolad och

praktiskt erfaren person, vilket universitetet torde få svårighet att vid upp
-

5

Lönereglo
rings
kommittén.

s. 254 Kontrollera mot PDF

Departe
mentschefen
-

254 Kungl. Maj:ts proposition Nr 115.

kommande ledighet förvärva utan avsevärt högre löneförmåner än hittills.

Drätselnämnden har också redan förut tagit i övervägande, om icke i någon

form en dylik förstärkt lön måste beredas räntmästaren, då denna tjänst

vid Uppsala universitet mer och mer torde kräva en särskild hänsyn till

konkurrensen med det enskilda ekonomiska förvärvsarbetets på helt annat

sätt avlönade chefsposter. Drätselnämnden har dock funnit betänkligheter

vid att frångå den gamla likställighet i avlöningsvillkor, som hittills bestått

mellan räntmästaren och universitetets professorer, och drätselnämnden har

därför, innan positiva förslag av densamma till höjande av räntmästarens

löneförmåner framställas, velat invänta de förslag till allmän lönereglering

för universiteten, som den kungl. kommittén väntades skola framlägga. Det

är för drätselnämnden omöjligt att kunna för sin del godtaga det förslag,

som nu framställts, såväl det, varom kommitténs majoritet enats, som reservantens.

Båda förslagen gå ut på att faktiskt rubba den gamla likställigheten

mellan professorerna och räntmästaren och tilldela den senare en lägre

lönestandard genom att för honom beräkna dyrort efter annan princip än

för professor. Drätselnämnden måste för sin del bestämt yrka, att räntmästaren

erhåller minst samma lön som professor, ej blott formellt utan

reellt. Skulle denna gamla princip ej kunna upprätthållas på grund av att

särskild dyrort efter G-grupp skulle komma att tilldelas professor men icke

anses kunna motiveras för någon annan ärnbets- eller tjänsteman inom universitetsstaten,

anser drätselnämnden, att i sådant fall den minsta löneställning,

som kan anvisas åt räntmästaren, är Al, till vilken avdelning och

lönegrad ämbetets självständiga och ansvarsfulla ställning, i flera hänseenden

fullt lika med en chefsställning inom de centrala förvaltande verken, torde närmast

böra hänvisa räntmästaren vid Uppsala universitet, liksom fallet även

torde vara med överbibliotekarien vid samma universitet, om vilken likaledes

gäller, att principen om likhet med professor hittills varit antagen och som,

om denna princip överges, ej synes kunna rättvisligen sättas i annan löneställning

än efter A 1.

Samma synpunkter och förslag framställas i det utlåtande, som avgivits av

det större akademiska konsistoriet i Uppsala.

Drätselnämnden vid Lunds universitet framhåller, att den fullständiga

överensstämmelse i avlöningshänseende mellan räntmästaren och professorerna,

som av ålder bestått och som av kommittén i princip godtagits, fortfarande

bör bibehållas. Detta motiverades av den med universitetets allmänna utveckling

växande betydelsen av detta ämbete.

Aven det större akademiska konsistoriet i Lund uttalar sig för ett bibehållande

av räntmästarens likställighet i lönehänseende med professor.

Akademiräntmästarna hava liksom universitetsbibliotekens överbibliotekarier

av löneregleringskommittén i princip likställts med professorer och hänförts

till lönegraden B 20, men därigenom att ortsgrupperingen skulle komma

till tillämpning i avseende å de förra men ej å de senare, hava räntmästare

och överbibliotekarier blivit i realiteten sämre ställda än professorerna. Den

nuvarande likställigheten skulle i realiteten enligt förslaget upphöra. De

akademiska myndigheterna i Uppsala anse nu lönegraden A 1 vara den,

som för räntmästare vore att förorda, om principen om likställighet ej kan

s. 255 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 115

255

upprätthållas, medan myndigheterna i Lund yrka på ett bibehållande av

den nuvarande jämställdheten i löneavseendo.

Beträffande överbibliotekarierna har jag, såsom framgår av det föregående,

tillstyrkt en avlöning lika med den jag tänkt mig för professor. Jag har

därvid närmast letts av tanken på att de äro chefer för universitetens utan gensägelse

viktigaste vetenskapliga institutioner, vilket ej endast ålägger dem

administrativa chefsplikter utan även av dem fordrar en ingående kännedom

om biblioteksförhållanden såväl inom som utom landet samt om den vetenskapliga

litteraturens utveckling.

På akademiräntmästarna ställas krav av annan men ej mindre betydelsefull

beskaffenhet. De kvalifikationer, som här i främsta rummet fordras,

äro mera jämförbara med vad man i allmänhet ansett böra krävas av administrativa

tjänstemän i högre och ledande ställning. Till fullo behjärtar jag

de synpunkter, som gjorts gällande för bibehållande av den nuvarande likställigheten

i löneavseende med professorerna, men jag anser denna jämförelse

ej vara av avgörande betydelse för bedömande av akademiräntmästarnas

lönefråga. I avseende å professorerna har jag ansett mig böra taga i

betraktande ett flertal omständigheter, som icke äro tillfinnaudes beträffande

räntmästarna.

Den nuvarande likställigheten med professorerna anser jag sålunda ej vara

eu ofrånkomlig utgångspunkt. Jag finner i stället parallellen med den vanliga

föivaltningstjänsten höra vara den bestämmande vid bedömande av

akademiräntmästarnas lönefråga. För universiteten med deras starkt markerade

självförvaltning hava dessa tjänster en utomordentlig betydelse, i det

att på deras innehavare måste ställas höga krav på förfarenhet i praktiska

värv och förutom vanlig ämbetsmannarutin — på initiativförmåga i avseende

å åtgärder, som kunna vara ägnade att gagna universitetens ekonomi

och allmänna förkovran. Deras löneställning bör därför icke tillmätas för

låg, såvida man åt universiteten vill bevara möjligheten att inom ramen för

deras tillgångar tillgodose de smärre och löpande behoven av ekonomisk

natur.

Såsom framgår av min ovan lämnade redogörelse har riksdagen påpekat,

att den ekonomiska förvaltningen icke torde vara lika omfattande vid båda

universiteten och att i anledning härav tvekan kan råda, huruvida räntmästarna

vid de båda universiteten även för framtiden böra vara i avlöningshänseende

sinsemellan likställda. Att den ekonomiska förvaltningen icke

är lika omfattande vid båda universiteten och att den är utan gensägelse

mer krävande och ansvarsfull vid Uppsala universitet, ligger i öppen dag

för en var, som känner förhållandena vid universiteten i detta hänseende.

Akademiräntmästarnas tjänståligganden äro visserligen till sin beskaffenhet

lika; de bestå nämligen dels i skötseln av universitetets ekonomi, såväl statsanslagen

som de egna fondernas tillgångar, dels ock i överuppsikten över

universitetets fastighetsförvaltning, d. v. s. över förvaltningen av hemman och

s. 256 Kontrollera mot PDF

Akademihamrerare

i

Uppsala och

Lund.

Nuvarande

förhållanden.

Löneregle
ringskommit
tén.

Myndig
heternas
yttranden.

256 Kungl. Maj ds proposition Nr 115.

andra fastigheter på landet samt av fastigheter i stad, över nybyggnadsoch

reparationsarbeten med mera dylikt. Men givet är, att ju mer omfattande

själva förvaltningsområdet är, dess större är räntmästarens arbete och

ansvar för vården av detsamma. I detta avseende påvilar akademiräntmästaren

i Uppsala ett betydligt större mått av arbete och ansvar än hans ämbetsbroder

i Lund. Jag vill allenast hänvisa till de belysande siffror, som

drätselnämnden i sitt senast återgivna yttrande anfört rörande Uppsala universitets

penning- och egendomsförvaltning. Otvivelaktigt är detta av beskaffenhet

att motivera en förmånligare löneställning för räntmästaren i

Uppsala. Jag har vid övervägande av denna fråga funnit mig böra förorda,

att räntmästaren vid universitetet i Uppsala hänföres till lönegraden

B 30 och motsvarande befattningshavare vid universitetet i Lund till lönegraden

B 29.

Vid 1908 års lönereglering blev akademikamreraren i Uppsala likställd

med tjänsteman av den så kallade andra normalgraden. Lönen bestämdes

följaktligen till 5,400 kronor, därav 3,600 kronor lön och 1,800 kronor

tjänstgöringspenningar, jämte rätt till två ålderstillägg ä 500 kronor. Motsvarande

befattningshavare i Lund erhöll samtidigt en något lägre avlöning;

denna bestämdes till 4,800 kronor, därav 3,200 kronor lön och 1,600 kronor

tjänstgöringspenningar, jämte rätt till två ålderstillägg ä 500 kronor.

Till akademikamreraren i Uppsala utgå dessutom enligt stat 200 kronor

såsom expensmedel. Angående dessa medel gäller vad jag nyss anfört

ifråga om akademiräntmästarens expensmedel.

Utöver avlöningen å stat utgår till akademikamrerare tillfällig löneförbättring

med 900 kronor.

Löneregleringskommittén föreslår, att akademikamrerama i likhet med de

flesta andragradstjänstemän hänföras till lönegraden B 15. Expensmedelsanslaget

till akademikamreraren i Uppsala anser kommittén, i likhet med

vad som föreslagits för akademiräntmästaren, böra indragas. Att för framtiden

bibehålla en högre avlöning för kamreraren i Uppsala än i Lund finner

kommittén ej vara påkallat.

Drätselnämnden vid Uppsala universitet påkallar för akademikamreraren

därstädes en förmånligare ställning än kommittén föreslagit och tillstyrker

lönegraden B 18.

Även beträffande denna befattning gäller emellertid, säger drätselnämnden,

obetingat vad kommitterade uttalat om akademisokreterartjänsten, eller att

densamma är väsentligen ansvarsfullare och ställer större krav på innehavaren

än andragradstjänsterna i allmänhet. Förutom sitt huvudsakliga arbete

— uppgörande av universitetets huvudbok för året — har han att till

drätselnämnden avgiva utlåtanden i en mängd av de ekonomiska frågor,

som beröra medelförvaltningen, och måste härvid i regel vidtaga tidsödande

s. 257 Kontrollera mot PDF

257

Kungl. Maj:ts proposition Nr 115.

förberedande undersökningar; lian bär vidare att svara för alla avlöniugsförslag

samt bärför uppgöra samtliga lönelistor och erforderliga beräkningar,

ett arbete, som är så betungande och erfordrar eu så ytterlig noggrannhet'',

att detta ensamt, åtminstone så länge avlöningen utgöres av både ordinarie

avlöning, tillfällig löneförbättring och dyrtidstillägg, egentligen krävde eu

tjänsteman för sig. Men även om avlöningen endast utginge i form av

ordinarie avlöning, kommer detta arbete, därest kommitterades förslag om

införande av månatlig utbetalning av tjänstemännens löner i stället för såsom

för närvarande deras utbetalning kvartalsvis godkännes, att innebära

eu betydande ökning i hans arbetsbörda, jämfört med den, som de före

kristiden rådande avlöningsformerna orsakade.

.Också har kamreraren bär vid universitetet tillförne i löneavseende jämställts

med sekreteraren. Sålunda utgingo deras löner enligt 1837 års stat

med ungefär lika belopp, sekreterarens med 1,257 rdr banko och kamrerarens

med l,33o rdr banko, således med någon övervikt i den senares avlöning.

I 1862 och 1872 års stater voro bådas löner bestämda till 3,000 rdr;

enligt 1885 års stat utgick sekreterarens lön med 4,500 kronor och kamrerarens

med 4,000 kronor, medan för närvarande begynnelselönen med inräknande

av tillfällig löneförbättring uppgår för sekreteraren till 6,900 kronor

och för kamreraren till 6,300 kronor. — Vid dessa jämförelser är hänsyn

icke tagen till vederbörande tillkommande sportler, som äro för drätselnämnden

okända.

Enligt kommitterades förslag, som uppför sekreteraren i lönegrad B 18

skulle dennes begynnelselön uppgå till 9,060 kronor och slutlönen till 10,500

kronor, medan kamrerarens begynnelselön skulle utgöra 7,212 kronor och

hans slutlön 8,580 kronor eller sålunda den senares slutlön utgå med nära

2,000 kronor mindre än sekreterarens samt naturligtvis pensionsbeloppen

rätta sig härefter.

Med den noggranna kännedom drätselnämnden har om kamrerarens

tjänståligganden, som drätselnämnden vill vitsorda vara högst betungande

och ansvarskrävande, måste drätselnämnden ogilla kommitterades förslag att

inrangera denne tjänsteman i lönegrad B 15 och förorda, att han hänföres

till lönegrad B 18. ,

Aven det större akademiska konsistoriet i Uppsala förordar för akademikamreraren

lönegraden B 18.

Drätselnämnden vid universitetet i Lund anser ävenledes, att akademikamreraren

därstädes bör erhålla en bättre ställning än kommittén tänkt sig.

Det bör beaktas, säger drätselnämnden, att kamrerarens avlöning kommer

att stå i skäligt förhållande till avlöningen för räntmästare och vidare i

lämplig proportion till sekreterarlöneu. Med hänsyn särskilt till kamrerarens

i statuterna föreskrivna ställföreträdarskap för räntmästaren i konsistorium

och drätselnämnd med därav följande skyldigheter och befogenhet synes

angelaget, att denne i avlöningshänseende kommer i bättre ställning än

kommittén avsett åt'' honom.

-^a ja§ ej funnit nagra vägande skäl vara av de akademiska myndighe- Departeterna

anförda för ett frångående av den nuvarande likställigheten i löne- mentscheft

hänseende mellan akademikamreraren i Uppsala och tjänsteman av förutvarande

s. k. andra normalgraden, finner jag’mig böra tillstyrka komBihang

till riksdagens protokoll 1925. 1 samt. 100 höft. (Nr 115.) 17

s. 258 Kontrollera mot PDF

Akademibokhållare

i

Uppsala.

258 Kungl. Maj-.ts proposition Nr 115.

mitténs förslag beträffande denne, vilket sålunda innebär enligt den nya löneplanen

en placering i lönegraden B 24. I betraktande av vad nedan föreslås

för innehavare av akademibokhållarbefattningen i Uppsala vill jag tillstyrka,

att akademikamreraren i Uppsala benämnes förste akademikamrerare. Jämväl

för akademikamreraren i Lund finner jag lika med kommittén skäligt förorda

en motsvarande löneplacering.

För akademibokhållaren i Uppsala, enligt staten »tillika amanuens vid

kontoret», föreslogs vid 1908 års lönereglering en avlöning lika med den.

som då nyligen fastställts för tjänsteman av den s. k. första normalgraden.

Riksdagen sänkte emellertid något den föreslagna avlöningen, vilken

nu utgör 3,500 kronor, därav 2,200 kronor lön och 1,300 kronor tjänstgöringspenningar,

jämte rätt till två ålderstillägg ä 500 kronor. Härtill kommer

numera tillfällig löneförbättring med 800 kronor. Till respenningar åt akademibokhållaren

utgår enligt stat eu summa av 300 kronor. Sistnämnda

belopp är i inkomststaten uppfört såsom ett avdrag å egendomsförvaltningens

bruttoinkomster.

Löneregleringskommittén redogör för eu av vederbörande myndigheter

gjord framställning rörande löneförbättring för ifrågavarande befattningshavare,

i samband varmed uppgifter lämnats å de åligganden, som tillkomma

honom. Kommittén säger sig härav hava funnit framgå, att dessa

i fråga om arten ingalunda överstiga dem, som åligga en förstagradstjänsteman.

Kommittén anser därför bokhållaren ej böra placeras högre än i lönegraden

B 13. I fråga om befattningshavarens titel föreslår kommittén,

att densamma ändras till aktuarie och bokhållare. Med hänsyn till stadgandet

i 26 § 2 mom. avlöningsreglementet bör enligt kommitténs mening

det särskilda anslaget till bokhållarens respenningar indragas.

Från de akademiska myndigheternas sida har ingen erinran framställts

mot detta kommitténs förslag.

Jag tillstyrker kommitténs förslag i vad det avser placering i lönehänseende

för ifrågavarande befattningshavare. Enligt den nya löneplanen innebär

detta en placering i lönegraden B 21. I avseende å benämningen anser

jag titeln andre akademikamrerare bättre motsvara denne tjänstemans ställning

och åligganden.

Mot förslaget, att reseersättningen för denne tjänsteman skall utgå enligt föreskrifterna

i 26 § 2 mom. avlöningsreglementet, har jag intet att erinra. Men

därav följer ej, att anslaget, sådant det nu är i staten uppfört, bör uteslutas.

Dessa resekostnader sammanhänga mera omedelbart med förvaltningen

av universitetets egendom och synas mig böra fortfarande bestridas av egendomsförvaltningens

avkastning. I enlighet med principerna för inkomststatens

uppställning bör ett belopp för nu angivna ändamål där uppföras. Jag

anser den nuvarande summan, 300 kronor, kunna bibehållas, dock med till - lägget »förslagsvis.»

s. 259 Kontrollera mot PDF

Kunyl. Maj: Is proposition Nr 115.

259

Vid Lunds universitet finnes anställd en byggnadskonduktör med åliggande

att biträda akademiiräntmästaren vid de årliga besiktningarna å universitetets

alla byggnader och övervaka beslutade underhållsarbeten å desamma. Hans

arvode bestämdes vid 1907 års riksdag till 000 kronor. Härå utgår icke

tillfällig löneförbättring men väl dyrtidstillägg.

Med hänsyn till den förändring, som beräkningen av dyrtidstilläggen

kommer att i samband med löneregleringen undergå, anser löneregleringskommittén,

att arvodet bör höjas till 720 kronor.

Mot detta förslag har från de akademiska myndigheterna i Lund ingen

erinran framkommit. Jag tillstyrker det av kommittén ifrågasatta arvodesbeloppet.

Myggnadskondulctör

vid

Lund8 universitet.

I detta samband vill jag även beröra ett gammalt anslagskrav från Uppsala

universitet,

Med hänsyn till den under senare år inträdda betydligt stegrade omfattningen

av universitetets räkenskaper har kanslern ur universitetets reservfond

anvisat medel till ersättning åt en person, som haft att på drätselnämndens

uppdrag verkställa siffergranskning och därmed sammanhängande arbeten beträffande

akademiräntekammarens räkenskaper. Denna ersättning uppgick

för år 1920 till 400 kronor och för vart och ett av åren 1921—1924 till

500 kronor. Upprepade gånger har framställning gjorts om ett dylikt anslags

uppförande på ordinarie stat, även nu senast i samband med anslagsäskanden,

avsedda att föreläggas 1925 års riksdag. Drätselnämnden framhåller,

att ett konstant behov härutinnan föreligger, och påpekar, hurusom

ett dylikt anslag till siffergranskning äger sin motsvarighet vid de flesta

affärsdrivande verk liksom ock vid enskilda företag av mera betydande

omfattning.

Denna framställning tillstyrkes av konsistoriet, och i skrivelse den 11

augusti 1924 har tillförordnade kanslern hemställt om proposition i.ämnet

till riksdagen.

Jag anser, att myndigheternas krav i berörda hänseende ej längre kan Kamrerare

tillbakavisas. Då här ett sedan länge styrkt behov föreligger, vill jao- för- v‘‘l karolinska

orda, att å universitetets stat uppföres ett belopp av 500 kronor såsom er- imii,utet

sättning till siffergranskare vid akademiräntekammaren i Uppsala.

A ordinarie stat för karolinska institutet finnes genom beslut av 1921 års

riksdag uppförd en kamrerare med en avlöning av 5,800 kronor, därav lön

3,600 kronor, tjänstgöringspenningar 1,800 kronor och ortstillägg 400 kronor

samt med rätt till två ålderstillägg, vartdera å 500 kronor. Avlöningen är

således bestämd i full överensstämmelse med den för andragradstjänstemän

hittills gällande.

Enär dessa tjänstemän i allmänhet överförts till lönegraden B 15, föreslår

löneregleringskommittén, att jämväl kamreraren vid karolinska institutet

placeras i denna lönegrad.

Siffergranskare

d akademiräntekammaren

i JJppsala.

s. 260 Kontrollera mot PDF

Arvoden till

ledamöter av

universitetens

drätselnämnder

och karolinska

institutets

förvaltningsnämnd.

260 Kungl. Maj:ts proposition Nr 115.

Någon invändning häremot har ej från institutet kommit till uttryck och

är ej heller från min sida att framställa. Befattningen bör alltså enligt

den nya löneplanen hänföras till lönegraden B 24.

Jag anser mig i detta sammanhang lämpligen även böra beröra frågan

om de arvoden, som enligt vederbörande stater utgå till ledamöter av universitetens

drätselnämnder och karolinska institutets förvaltningsnämnd.

Drätselnämnden vid vartdera universitetet består av rektor och räntmästaren

samt tre bland universitetets ordinarie lärare valda ledamöter. Medan

rektor och räntmästaren icke öro i egenskap av ledamöter i drätselnämnden

berättigade till särskild ersättning, uppbära de tre valda ledamöterna arvoden.

Dessa arvoden utgingo före år 1921 beträffande Uppsala universitet

med 400 kronor och vid Lunds universitet med 300 kronor men höjdes vid

1920 års riksdag till dubbla beloppet, 800 kronor i Uppsala och 600 kronor

i Lund. Härå utgår dyrtidstillägg men ej tillfällig löneförbättring.

Förvaltningsnämnden vid karolinska institutet utgöres av rektor, dekanus

samt två av lärarkollegiet valda professorer. De tre sistnämnda åtnjuta arvoden

ä 200 kronor, vilka belopp bestämdes redan vid 1904 års riksdag.

Å dessa arvoden utgå emellertid varken tillfällig löneförbättring eller dyrtidstillägg.

Löneregleringskommittén anser, att det med hänsyn till den universitetsprofessorerna

åliggande skyldigheten att mottaga val till ledamotskap av

drätselnämnden kunde ifrågasättas, om ej förevarande arvode borde indragas.

Emellertid är, påpekar kommittén, professor, som under en tid av

minst tre år tjänstgjort som ledamot av drätselnämnden, befriad från skyldigheten

att för de närmast följande tre åren mottaga omval. Då det för

universitetens ekonomiska förvaltning är av vikt, att kontinuitet bibehålies

i drätselnämndernas sammansättning, liksom det ock är önskvärt, att de

lämpligaste krafterna för ändamålet förvärvas, anser kommittén arvodena,

vilkas belopp vad universiteten beträffar prövats så sent som av 1920 års

riksdag, böra bibehållas oförändrade.

Någon erinran mot kommitténs förslag har ej framkommit från de akademiska

myndigheterna.

Jag biträder kommitténs förslag om arvodenas bibehållande vid deras nuvarande

belopp.

12. Tjänstemän vid Uppsala universitets egendoms- och

skogsförvaltning.

I avseende å tjänstemännen vid Uppsala universitets egendoms- och skogsförvaltning

vill jag till en början erinra, att avlöningen till dessa numera

bestrides förmedelst avkastningen av universitetets fastigheter. I universi
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

201

Kungl. Maj-.ts proposition Nr Ilo.

tetets inkomststat aro under avdrag från egendoms-och skogsförvaltningens

bruttoinkomster uppförda nu utgående avlöningar ocli ersättningar. I denna

anordning, som genomfördes vid 1923 års riksdag, synes någon ändring nu

icke böra ifrågasättas. Riksdagens medverkan torde såsom hittills allenast

behöva påkallas i och för bestämmande av antalet och fastställandet av

avlöningsbeloppen för ifrågavarande tjänstemän.

Akademifogdeu handhar den ekonomiska förvaltningen av universitetets

hemman och lägenheter, lian placerades vid 1908 års lönereglering i andra

normalgraden och erhöll således en avlöning av 5,400 kronor, därav lön

3,600 kronor och tjänstgöringspenningar 1,800 kronor, samt två ålderstillägg,

vart och ett å 500 kronor. Slutlönen är alltså 6,400 kronor. Härtill kommer

tillfällig löneförbättring med 900 kronor. Utöver nämnda avlöning utgår

enligt staten ett särskilt anslag av 4,000 kronor till respenningar åt

fogden.

Löneregleringskommittén föreslår, att fogden liksom flertalet andragradstjänstemän

placeras i lönegraden B 15, samt att anslaget till respenningar,

i likhet med vad som föreslagits för akademibokhållarens de], indrages.

De akademiska myndigheterna avstyrka kommitténs förslag och föreslå,

att akademifogden hänföres till lönegraden B 17.

I fråga om sina tjänståligganden m. m. yttrar fogden själv följande:

Som motiv för detta förslag anföres kort och gott, att fogden år 1908

placerades i andra normalgraden och att flertalet andragradstjänstemän placerats

i lönegraden B 15. Kommittén föreslår däremot efter en utförligare

motivering, att skogsförvaltaren placeras i lönegraden B 17.

För den, som har fullständig kännedom om vad dessa båda tjänster var

för sig kräva av innehavaren, måste kommitténs förslag beträffande båda

dessa tjänster väcka förvåning. Det kan dock icke hava varit för kommittén

obekant, att tjänsternas inbördes förhållande i löneavseende alltid förut

varit det motsatta till kommitténs förslag. Det för tillfället rådande förhållandet

mellan de båda tjänsternas löner bör rättvisligen icke tagas som utgångspunkt

vid bedömandet, enär skogsförvaltarens lön är nyreglerad (år

1920), medan fogdens lön ej reglerats sedan år 1908. Utgår man från den

tidpunkt, då bada tjänsterna lönereglerats samtidigt, finner man, att fogdens

begynnelse- och slutlön sattes till resp. 5,400 och 6,400 kronor och skogsförvaltarens

till resp. 4,500 och 5,500 kronor. Pensionen för fogden bestämdes

vid samma tillfälle till 4,600 kronor och för skogsförvaltaren till

3,500 kronor. Då dessa lönefrågor behandlades av 1908 års riksdag, förelåg

samtidigt ett av justitierådet Trygger motionsvis framfört förslag, vari

yrkades, att fogdens lön skulle höjas till resp. 6,500 och 7,500 kronor. Som

stöd för detta yrkande framhöll motionären den ingående kännedom om

vad tjänsten krävde, som han under 15-årigt ledamotskap av drätselnämnden

förskaffat sig.

Men även om man bortser från den för båda tjänsterna samtidiga löneregleringen

år 1908 och som utgångspunkt för jämförelsen göres ett avsnitt

Akademifog
den.

Nuvarande

förhållanden.

I.öneregle

ringskom
mittén.

Myndigheternas

yttranden.

s. 262 Kontrollera mot PDF

262

Eungl. Maj-.ts proposition Nr 115.

av båda tjänsternas löner under år 1920, då skogsförvaltartjänsten som

nämnt på grund av personskifte var nyreglerad, medan fogdetjänsten endast

åtnjöt en tillfällig löneförhöjning å 900 kronor, blir skillnaden i såväl begynnelse-

som slutlön endast 200 kronor högre för skogsförvaltaren, medan

enligt kommitténs förslag skillnaden skulle bli 1,268 kronor till skogsförvaltarens

förmån. Pensionsförhållandena har kommittén lyckats få ännu

mera avvikande. Ifrån att den förre akademifogden, som avgick år 1914, åtnjuter

4,600 kronor i pension (jämte dyrtidstillägg) och förre skogsförvaltaren,

som avgick 1920, har 3,500 kronor i pension (jämte dyrtidstillägg),

skall fogden i enlighet med kommitténs förslag få 5,076 kronor och skogsförvaltaren

6,036 kronor i pension. Det vill säga, med utgångspunkt från

sista samtidiga löneregleringen ökas fogdens pension med 476 kronor, men

skogsförvaltaren ökas med 2,536 kronor. Den ene tjänstemannen får 10 %

högre pension än sin företrädare; den andre 72 % högre än sin företrädare.

Då löneregleringskommittén nu kommit till det resultatet, att skogsförvaltartjänsten

icke endast bör jämställas med utan sättas ungefär så mycket

högre än fogdetjänsten, som denna vid senaste samtidiga lönereglering

sattes över skogsförvaltartjänsten, kunde man vänta, att för nödvändigheten

av en dylik omkastning av två så närbesläktade tjänster vid samma

institution skulle förebringas en mycket stark motivering, men så är ingalunda

fallet. Jag har redan påpekat, att motiveringen för förslaget beträffande

fogdens lön är knapphändig. Någon undersökning av vad tjänsten

innebär synes icke hava vidtagits. Kommittén skulle annars icke kunnat

undgå att lägga märke till att precis samma skäl, som anföres för skogsförvaltarens

placering i högre klass, utan vidare äro tillämpliga även på

fogdetjänsten. Kommittén framhåller nämligen som skäl för skogsförvaltarens

placering i B 17, att universitetets skogar ligga spridda i tre olika

län, att skogsförvaltaren, som närmast sorterar under universitetets drätselnämnd,

torde i fråga om sina förvaltningsåtgärder intaga en självständigare

ställning än revirjägmästarna, över vilkas förvaltning överjägmästarna äga - tillsyn, samt att Befordringsmöjligheter för skogsförvaltaren inom akademistaten

saknas. Det torde få anses ostridigt, att universitetets hemman ligga

lika spridda som dess skogar, att självständigheten vid tjänstutövningen

icke är större för skogsförvaltaren än för fogden, samt att slutligen fogden

är lika avstängd från befordringsmöjligheter inom akademistaten som skogsförvaltaren.

Båda tjänsterna avse förvaltning a v ungefär lika stora värden.

Efter årets taxering torde såväl skog som jordbruk var för sig komma upp

i 8 ä 9 millioner kronors taxeringsvärde. Skötseln av skogarna är givetvis

mera krävande nu än år 1908, men det torde dock icke kunna förnekas,

att de svårigheter, som äro förenade med fogdetjänsten, vuxit i ännu högre

grad. Sakkännedom och anpassningsförmåga efter tidens krav fordras för

båda tjänsterna men härjämte tillkommer för fogden den år från år tilltagande

svårigheten att handhava arrendatorerna. Det patriarkaliska förhållande,

som av ålder varit rådande mellan universitetet och dess arrendatorer,

har självfallet icke kunnat uppehållas; tidsandan kräver nu en mera

strikt tillämpning av bestämmelserna i arrendelag och kontrakt. Därest

skadliga stridigheter skola kunna i görligaste mån undvikas vid reglerandet

av universitetets mellanhavanden med arrendatorerna, fordras därför, att fogden

som mellanhand icke endast har en mycket stor personalkännedom i

fråga om dessa 400 arrendatorer utan även att han har förmåga att bedöma

huru långt deras anspråk kunna anses rättmätiga och i vad mån de äro

s. 263 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 115. 263

lorenliga med universitetets intressen. Härtill kommer den oerhörda svångnctcii

att i dessa tider rätt bedöma de t aktörer, som påverka arrendesättmngarna

för kontrakt, som skola gälla 15 år fram i tiden.

Såsom nämnts torde universitetets skogar och jordbruk vid 1922 års taxei

ing komma att uppgå var för sig till 8 ä 9 millioner kronor.

Enligt kommitténs förslag skulle sammanlagda lönerna för de vid de

olika törvaltuingarna direkt anställda tjänstemännen komma att uppgå till:

för skogsförvaltningen......................... kronor 47,4G0: —

(vartill kommer bostadsförmåner, ved m. m. till skogvaktare)

för jordbruksförvaltningen...................... » 13,500- —

1 universitetets stat bär förslagsvis beräknats att från

skogarna till staten inlevereras................... » 156 815-_

(vilken summa torde komma att sänkas innan staten fastställes)

från jordbruket.............................. » 236,330: —

... Inkotnsterna från skogar och jordbruk stå alltså i omvänt förhållande till

förvaltningskostnaderna, även om till ovannämnda siffra, gällande skogarnas

avkastning, lägges en summa, som motsvarar värdet av det husbehovsvirke

som utsynas till jordbruket.

Det torde på göda grunder kunna påstås, att ingen jordägare i Sverige

bär proportionsvis så låga förvaltningskostnader för jordbruket som universitetet.

Utan att göra en jämförelse med t. ex. Stora Kopparbergs Bergslags

A.-B., där ensamt intendenten för jordbruket har betydligt högre lön ensam

än hela kostnaden för universitetets jordbruksförvaltning och som har en

hel stab av tjänstemän under sig, kan framhållas, att akademifogden bär

ungefär lika många gårdar och lika många tunnland jord under sin förvaltning

som domänintendenterna i Uppsala, Stockholms, Västmanlands och

Gävleborgs län tillsammans. Och dock hava domänintendenterna av landsting

och hushållningssällskap utsedda personer till hjälp vid alla arrendesättningar,

behöva aldrig taga annan befattning med laga syner än att närvara

som kronans ombud och äro helt befriade från allt vad uppbörd heter,

medan fogden har ansvaret för en arrendeuppbörd, som för sista året överstiger

400,000 kronor utan ett öre i felräkningspengar. Jag skall i annat

sammanhang framlägga siffror, som bevisa, att universitetets inkomst av jordbruket

likväl högst avsevärt överstiger kronans i de nämnda länen.

Av de nyss anförda siffrorna framgår, att universitetets hemman spela

större roll för universitetes ekonomi än skogarna, och att så kommer att

bliva fallet ännu åtskilliga tiotal år framåt är mera än sannolikt. Det torde

icke heller kunna bestridas, att det ekonomiska resultatet av jordbruksförvaltningen

till icke ringa grad är beroende på fogdens insikter i jordbruk, på

hans omdömesförmåga vid arrendesättningarna och på hans lämplighet som

mellanhand mellan universitetet och dess arrendatorer.

Av fogden fordras därjämte vid syneförrättningar, ekonomiska besiktningar,

bevakningar och uppgörelser av skiftande slag, att han är förtrogen

med lagar och författningar, som beröra dithörande förhållanden. På grund

av sin skyldighet att företräda universitetet vid sammanträden o. d.yl. kan

han icke undgå att för ingen eller ringa ersättning mottaga betungande ledamotskap

i styrelser för diverse företag (odlingar, vatten regleringar, vägbyggen

o. dyl.), där universitetet har ekonomiska intressen att bevaka.

Löneregleringskommittens förslag innebär en omkastning av fogdetjänstens

och skogsförvaltartjänstens inbördes lönelägen, som därigenom kommer i

s. 264 Kontrollera mot PDF

264

Kungl. Maj-.ts proposition Nr 115.

rak motsats till såväl universitetets förslag som Kungl. Maj:ts och riksdagens

beslut vid löneregleringen 1908. Det torde med stöd av vad jag här

anfört kunna ifrågasättas, huruvida en dylik omvärdering av tjänsterna

verkligen för framtiden skulle komma att visa sig vara för universitetet lycklig.

Drätselnämnden ansluter sig till de av akademifogden gjorda uttalandena

och anför:

Med hänsyn till de stora krav och den arbetsbörda, denna befattning pålägger

sin innehavare, måste drätselnämnden bestämt avstyrka detta förslag,

som tyder på en fullständig obekantskap hos kominitterade om akademifogdebefattningens

omfattning och åligganden.

Drätselnämnden, som i allt väsentligt ansluter sig till de av akademifogden

gjorda uttalandena om hans befattning och de avlöningsförmåner, som

böra för densamma avpassas, vill i fråga om befattningen vidare anföra,

att densamma kräver en synnerligen duglig och erfaren man, och att göromålen

äro särdeles omfattande. Sålunda har han under sin förvaltning 382

arrendegårdar och 16 lägenheter, spridda i 83 socknar av tre län, 44 åkerlotter

å Uppsala stads område samt fyi’a kvarnar. Syner, besiktningar och

arrendesättningar utgöra i medeltal 120 stycken per år, skriftliga yttranden

till drätselnämnden i medeltal 135 stycken per år, och antal avsända

tjänstebrev närmare 800 årligen.

Härjämte har han att förrätta all uppbörd av arrendemedel, indriva

oguldna dylika medel, hålla reda på borgesman för arrendena in. fl. andra

mindre betydande göromål.

På grund härav får drätselnämnden för sin del såsom sin bestämda mening

uttala, att akademifogden, vars befattning i vikt, ansvar och omfattning

måste anses fullt jämförlig eller snarare stå framför skogsförvaltartjänsten,

rättvisligen icke kan hänföras till lägre lönegrad än denna befattning

och således bör upptagas till avlöning i lönegrad B 17.

Samma förslag framställes av det större akademiska konsistoriet, som beträffande

akademifogden yttrar:

I fråga om akademifogden har kommittén föreslagit, att han skulle^ placeras

i lönegraden B 15, och har som skäl härför anfört, att flertalet andragradstjänstemän

i allmänhet placeras där. Jämföres detta förslag med kommitténs

förslag att hänföra skogsförvaltaren till lönegraden B 17, visar det

sig, att kommittén kommit att föreslå en mycket allvarlig rubbning i det

hittills- rådande förhållandet i löneavseende mellan dessa två tjänstemän.

Visserligen har lönen för skogsförvaltaren på grund av den år 1920 för

honom genomförda regleringen sedan dess med ett mindre belopp överstigit

löneförmånerna för akademi fogden, vilka alltjämt utgå efter 1908 års lönereglering,

men frånsett denna förskjutning, som uppenbarligen blott beror

därpå, att skogsförvaltarens lön reglerats så mycket senare än den andres,

har akademifogden städse ansetts böra avlönas högre än skogsförvaltaren.

Naturligtvis har under de sista tiotalen år betydelsen av skogsförvaltartjänsten

blivit en helt annan än tillförne. Den ökade skogsarealen och skogsmarkens

stegrade värde ha medfört, att skogsförvaltarens uppgifter och ställning,

så som också av kommittén betonas, till fullo motivera, att han i

lönehänseende placeras högre än statens revirförvaltare. För konsistoriet är

det emellertid uppenbart, att akademifogdetjänstens vikt ingalunda är mindre

än skogsförvaltartjänstens. Liksom för skogsförvaltaren skogarna ligga spridda

s. 265 Kontrollera mot PDF

265

Kungl. Maj:ts proposition Nr 115.

på skilda orter inom tre olika län, ligga också de under akademifogden

lydande hemmanen fördelade inom samma län. Självständigheten i tjänstutövningen

är densamma för båda; de lyda båda omedelbart under drätselnämnden.

Värdet av den av akademi fogden förvaltade egendomen är ungefär

lika högt som värdet av skogarna; och avkastningen överstiger skogarnas

med ett icke ringa belopp. Därtill komma de alldeles särskilda svårigheter

akademifogden i utövandet av sin gärning har att bemästra, då han måsto

handha omkring 400 arrendatorer, vilkas olika önskningar och självständighetskänsla

ofta sätta akademi fogdens omdömesförmåga på hårda prov.

Det är tydligt, att det ekonomiska resultatet av universitetets jordbruksförvaltning

i hög grad beror på de kunskaper och insikter inom sitt fack,

som akademifogden besitter, och på den mognad i omdömet, som utmärker

honom. Värdet för universitetet av att å denna plats kunna försäkra sig

om en man, som fyller de stora fordringar platsen kräver, är sålunda icke

ringa. De synpunkter, som med rätta varit vägledande för kommittén beträffande

skogsförvaltarens löneförmåner, hava därför sin fulla giltighet

också för akademifogdens del. Konsistoriet hemställer under åberopande i

övrigt. av vad drätselnämnden anfört för den skull om den ändringen i

kommitténs förslag ifråga om dennes lön, att han i likhet med skogsförvaltaren

hänföres till lönegraden B 17.

Av vad de akademiska myndigheterna anfört har jag erhållit den bestämda

uppfattningen, att kommitténs förslag i fråga om akademi fogdens

placering i lönehänseende icke vilar på hållbara grunder. Denne befattningshavares

tjänståligganden och hans betydelse för universitetets ekonomi synas

mig vara i de avgivna yttrandena till fullo belysta, och jag finner goda skäl

vara anförda att hänföra akademifogden till lönegraden B 17, motsvarande

i den nya löneplanen lönegraden B 27, till vilket förslag jag alltså ansluter

mig.

I likhet med vad jag anfört beträffande respenningar till akademibokhållaren,

böra även respenningarna till akademifogden i inkomststaten uppföras

såsom avdrag å egendo in sförvaltningens avkastning. Det för detta

ändamål nu uppförda beloppet, som fastställdes år 1923, finnes ingen anledning

att rubba; dock torde därvid tilläggas ordet: förslagsvis.

Vid 1918 års riksdag förelåg förslag om inrättande av en befattning som

biträde åt akademifogden. Under den åren 1914 och 1915 verkställda förberedande

utredningen hade två alternativ framlagts ifråga om biträdets

anställande och avlönande: antingen på förordnande för en tid av fem år

med ett arvode av 3,000 kronor eller ock med fast anställning med en avlöning

av 2,500 kronor jämte rätt till två ålderstillägg å 300 kronor. Föredragande

departementschefen hade förklarat sig finna beaktansvärda skäl

vara anförda för det senare alternativet, men hade dock ansett sig böra ansluta

sig till det förra, vilket då hade vunnit universitetsmyndigheternas

förord. På förslag av Kungl. Maj:t beviljade riksdagen också för ändamålet

ett arvode av 3,000 kronor. Tillfällig löneförbättring utgår icke å

detta arvode.

Departe
mentschefen,

Akademifogdens

biträde.

Nuvarande

förhållanden.

s. 266 Kontrollera mot PDF

266

Kungl. Maj:ts proposition Nr 115.

Löne
reglerings
kommittén.

Myndig
heternas
yttranden
-

Enligt av Kungl. Maj:t den 22 november 1918 meddelade bestämmelser

skall till biträde antagas en i lantbruk kunnig och erfaren man. Biträde

förordnas av kanslern tillsvidare under en tid av fem år i sänder. Vidare

hava genom samma beslut föreskrifter meddelats angående ersättning åt

biträdet för resor i tjänstärenden. Då biträdet vid förfall för fogden fullgör

resor för verkställande av ekonomiska besiktningar, av- och tillträdes''

syner, arrendesättningar och uppbördsförrättningar, utgår reseersättningen

från ovannämnda för fogden i staten uppförda anslagspost till respenningar.

I avseende å nuvarande innehavare av fogdebefattningen grundar sig detta

på en förbindelse av denne (jämför statsverkspropositionen till 1918 års riksdag,

bilagan åttonde huvudtiteln, sid. 186). Emellertid liar Kungl. Maj:t

föreskrivit, att, när ledighet i fogdebefattningen uppkommer, kungörelse

angående ledigheten skall innefatta meddelande därom, att i konstitutorial för

blivande innehavare av befattningen kommer att intagas förbehåll om skyldighet

för honom att av respenningarna vid tjänsten lämna fogdebiträdet

gottgörelse för tjänsteresor i enlighet med av Kungl. Maj:t givna bestämmelser.

Löneregleringskommittén anser anledning ej förefinnas att ifrågasätta ändring

i nu gällande form för befattningens tillsättning, förordnande för fem

år. Då arvodet med hänsyn till den prisnivå, vartill förevarande lönereglering

skall hänföra sig, synts kommittén måhända vara alltför ringa och

med beaktande jämväl av att ålderstillägg ej torde böra ifrågakomma,

har kommittén funnit sig böra förorda en höjning av arvodet till 3,900

kronor.

Från de akademiska myndigheternas sida har emellertid förslag väckts

om förvandling av ifrågavarande befattning till en ordinarie tjänst med

placering i lönegraden B 12.

Akademifogden yttrar i frågan:

Det torde vara onödigt att i detta sammanhang vidare orda om behovet

av biträde åt akademifogden, då detta behov vid en år 1914 framlagd utredning

av sakkunniga redan konstaterats. Det må dock framhållas, att

behovet av denne tjänsteman som hjälp åt akademifogden gör sig betydligt

mera gällande nu än vid tiden för ovannämnda utredning. Så har t. ex.

sedan dess förvaltningen av professorslönejordarna (44 st. åkerlotter med

särskilda arrendatorer) lagts till fogdens förvaltning, elektrifiering av gårdarna,

ökad täckdikning, införandet av effektivare kontroll över virkesförbrukningen,

ständigt ökade skyldigheter att avlämna diverse rapporter och deklarationer,

t, ex. 1921 års deklarationer för jordbruksfastiglietstaxeringen för

alla universitetets gårdar, ökat antal årliga syner och arrendesättningar som

följd av införandet av förbud för överlåtande av arrendekontrakt; allt omständigheter,

som göra att jag trots hjälp av biträdet har svårare att hinna

med mina tjänståligganden nu än på den tid, jag skötte tjänsten utan hjälp.

Då fogdebiträdesplatsen inrättades, var avsikten därmed icke endast att

bereda akademifogden hjälp med expeditionsgöromål och dylikt utan även

s. 267 Kontrollera mot PDF

Kanyl. Maj-.ts proposition Nr 115. 267

al,t få eu person, som vore kompetent att under fogdens semester samt eljest

vid behov kunna tjänstgöra i dennes ställe. En person, som fyller dessa

fordringar, liar dock göda utsikter att erhålla bättre avlönad plats t. ex.

som jordbrukskonsulent, lantbrukslärare, sekreterare i hushållningssällskap

in. in. Då platsen första gången var ledig, söktes den t. ex. av eu person,

som samma år sökte sekreterare''änst i hushållningssällskap och då kom på

törsta förslagsrummet. De lägst avlönade bland de tre här nämnda kategorierna

äro konsulenterna. Dessa hava dock en av staten garanterad begynnelselön

av 4,200 kronor och 3 ålderstillägg å 500 kronor, d. v. s. 5,700

kronor slutlön, varjämte de hava lag,stadgad pension. Eu sådan tjänst är

relativt lätt att få för eu ung agronom. Jag anser dock, att det hör ställas

betydligt högre fordringar på en person, som tidtals skall tjänstgöra som

förvaltare för ett jordvärde av 8 ä 9 miljoner kronor, än som behöver ställas

på en konsulent.

För bibehållandet av befattningens tillsättning genom förordnande på fem

år finnas skäl både för och emot. Skall tillsättningen fortfarande ske på

förordnande och innehavaren alltså berövas förmånen av såväl ålderstillägg

som pension, måste lönen i stället sättas högre.

Fogdebiträdestjänsten kan vid universitetet närmast jämföras med assistenttjänsten

hos skogsförvaltaren. De hava på var sina områden samma tjänsteställning

och borde både hava titeln assistent. Någon skillnad i löneförmåner

borde icke heller för dessa förekomma. Då kommittén nu förordar,

att skogsförvaltarens assistent placeras i lönegraden B 12, borde även akademifogdens

assistent eller biträde placeras i samma lönegrad. Därest tjänsten

fortfarande skall tillsättas på förordnande och alltså ej kan placeras i viss

lönegrad, anser jag, att lönen bör sättas till samma nivå som högsta åldersklassen

för skogsassistenten, 6,768 kronor. Att från början få åtnjuta högsta

åldersklassens löneförmåner kan icke anses utgöra mera än en knapp kompensation

för förlusten av pension. Vad den nuvarande innehavaren av

tjänsten angår har han redan innehaft tjänsten i fem år och måste anses

välförtjänt av den lön, jag här föreslagit.

Vad som möjliggjorde biträdesplatsens besättande med kompetent person

på så liten lön som 3,000 kronor var att arbetstiden i den för biträdet av

universitetskanslern fastställda instruktionen är satt till endast 5 timmar per

dag. ^ Härigenom vinnes nämligen möjligheter till extra förtjänster. Med

är från år tilltagande göromål har dock denna tjänstetid visat sig otillräcklig.

Aven detta alltså ett tungt vägande skäl för lönens höjande till det av mig

föreslagna beloppet. Det torde såsom förut böra överlämnas åt kanslern

att efter en lönereglering bestämma angående tjänstgöringstidens längd.

Jag får alltså beträffande fogdebiträdet förorda, att, därest tjänsten fortfarande

skall tillsättas på förordnande, lönen sättes till 6,768 kronor (motsvarande

högsta löneklassen för skogsassistenten), samt att tjänstgöringsreglementet

i fråga om tjänstgöringstid per dag därefter ändras enligt kanslerns

bestämmande. Skulle det anses lämpligare att platsen besattes med ordinarie

innehavare, vilket jag för min del icke har något att erinra emot, får jag

förorda, att befattningshavaren placeras i lönegraden B 12.

Drätselnämnden uttalar sig för en ordinarie anställning av detta biträde:

Vad beträffar fogdebiträdet, ansågs vid befattningens inrättande för 4 år

sedan avlöningen böra utgå i form av arvode. Sedan har emellertid vid

universitetets skogsförvaltning inrättats en motsvarande tjänst, vars inne
-

s. 268 Kontrollera mot PDF

Departe
mentschefen.

Rättare.

Skogs
förvaltare.

268 Kungl. Maj-.ts proposition Nr 115.

havare åtnjuter avlöning i form av fast lön och tjänstgöringspenningar.

Enär dessa två tjänstemän i fråga om sin ställning samt arten och omfattningen

av dem åliggande arbete äro fullt jämställda, anser drätselnämnden,

att fogdebiträdets avlöning bör ordnas efter samma grunder som assistentens

vid skogsförvaltningen och att befattningen sålunda må uppföras under B

12. Härjämte får drätselnämnden föreslå, att för likformighetens skull

fogdebiträdet för framtiden må benämnas assistent.

I samma riktning uttalar sig det större akademiska konsistoriet.

Med hänsyn till det stegrade arbetet med förvaltningen av universitetets

jordbruksfastigheter och i betraktande av de upplysningar i övrigt samt

den övertygande motivering, som i frågan lämnats, synes mig universitetsmyndigheternas

nu framställda begäran fullt berättigad. Jag vill alltså förorda,

att ifrågavarande befattningshavare under benämning assistent vid egendomsförvaltningen

varder, i likhet med vad jag i det följande kommer att

föreslå beträffande assistenten vid skogsförvaltningen, hänförd till lönegraden

B 12, vilken motsvarar i den nya löneplanen lönegraden B 20.

I avseende å nu gällande bestämmelser rörande ersättning för rosor i

tjänstärenden anser jag mig sakna anledning att i förevarande sammanhang

närmare yttra mig.

Å stat finnes uppfört ett anslag å 1,050 kronor till avlöning av rättare,

vilka hava till åliggande bland annat att var inom sitt distrikt hava tillsyn

över akademiens hemman och lägenheter. Å anslaget utgår varken tillfällig

löneförbättring eller dyrtidstillägg.

Detta anslag anser löneregleringskommittén ej böra i förevarande sammanhang

höjas.

I avseende härå yttrar akademifogden:

Dessa, som i regel äro arrendatorer, betrakta rättartjänsten som ett förtroendeuppdrag

och hava därför icke så stora anspråk på lön (från 40 till

80 kronor). Med hänsyn härtill och då genom telefonens mera allmänna

förekomst akademirättarnas användande vid budskickning och dylikt nu

förekommer mera sparsamt och i någon mån medfört lindring i deras tjänståligganden,

finner jag icke skäl föreligga till ändring i de nu utgående

löneförmånerna för dessa tjänster.

Någon ändring i förevarande anslag ifrågasättes ej heller av drätselnämnd

eller konsistorium. För egen del tillstyrker jag ävenledes bibehållande av

nuvarande anslagsbelopp.

Skogsförvaltarens avlöning reglerades senast vid 1920 års riksdag. Begynnelseavlöningen

fastställdes då till 6,500 kronor (4,300 kronor lön och 2,200

kronor tjänstgöringspenningar) jämte två ålderstillägg, vartdera å 500 kronor.

Slutavlöningen uppgår således till 7,500 kronor. Tillfällig löneförbättring

har ej utgått.

Eldigt Kungl. Maj:ts beslut den 17 december 1920 äga skogsförvaltaren

och den här nedan omnämnde assistenten vid skogsförvaltningen att för

s. 269 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 115.

269

förrättningar i tjänsten åtnjuta resekostnads- och traktamentsersättning jämlikt

fjärde klassen i gällande resereglemente. Kostnaderna bestridas av avkastningen

av universitetets skogar.

Löneregleringskommittén, som föreslår, att skogsförvaltaren hänföres till

lönegraden B 17, yttrar till stöd härför:

Skogsförvaltaren har vid tidigare löneregleringar jämförts med och i allmänhet

ställts något bättre än jägmästare. Så t. ex. uppgick vid tiden för

den senaste löneregleringens genomförande de högst avlönade jägmästarnas

begynnelseavlöning till 6,200 kronor och slutavlöning till 7,400 kronor.

Nämnda jämförelse synes också väl motiverad. Den skogsareal, som ligger

under skogsförvaltarens tillsyn, torde ej oväsentligt överstiga arealen i de

revir, med vilka universitetets skogsförvaltning närmast kan jämställas.

Hänsyn bör ock tagas till att universitetets skogar ligga synnerligen spridda

inom tre län, Stockholms, Uppsala och Västmanlands. Därtill kommer, att

skogsförvaltaren, som närmast sorterar under universitetets drätselnämnd,

torde i fråga om sina förvaltningsåtgärder intaga en självständigare ställning

än jägmästarna, över vilkas förvaltning överjägmästarna äga tillsyn.

Härmed sammanhänger ock, att befordringsmöjligheter för skogsförvaltaren

inom akademistaten saknas.

Då nu jägmästarna för närvarande enligt den för domänverkets personal

gällande provisoriska löneregleringen hänförts till en lönegrad — den nionde

— som i det allmänna avlöningsreglementet har sin motsvarighet i lönegraden

B 16, synes kommittén lönegraden B 17 lämpligen böra väljas för

skogsförvaltaren.

Mot detta förslag har någon erinran från de akademiska myndigheternas

sida icke framställts. Jag tillstyrker kommitténs förslag, innebärande alltså

en placering i lönegraden B 27 i den nya löneplanen.

Skogsförvaltarens assistent, vilkens tjänst inrättades genom beslut av 1920 Assistent vid

års riksdag, uppbär en avlöning av 4,000 kronor, därav lön 2,500 kronor skogsförvaltoch

tjänstgöringspenningar 1,500 kronor, samt två ålderstillägg å 400 kronor. mngenTillfällig

löneförbättring har ej utgått. Med hänsyn till befattningshavarens

nuvarande avlöningsförmåner anser löneregleringskommittén honom böra

hänföras till lönegraden B 12.

Detta förslag tillstyrkes av universitetsmyndigheterna. För egen del har

jag ej heller något att invända mot detsamma. Befattningen bör därför enligt

den nya löneplanen hänföras till lönegraden B 20.

De vid universitetet anställda skogvaktarna äro för närvarande 11. Frågan Skogvaktare.

om deras avlöningsförhållanden var föremål för prövning senast vid 1918

års riksdag. Det av Kungl. Maj:t då framlagda förslaget (proposition nr

440), vilket i allt väsentligt bifölls av riksdagen, innebar, att skogvaktarna i

lönehänseende likställdes med kronojägare. Föredragande departementschefen

räknade alltså med egentlig lön 950 kronor och tjänstgöringspenningar 750

kronor, tillhopa 1,700 kronor jämte rätt till tre ålderstillägg å 150 kronor.

Då emellertid enligt förslaget skogvaktarna ej såsom förut ansågos böra hava

boställen utan samtliga åtnjuta bostadsförmån jämte eu mindre täppa om

s. 270 Kontrollera mot PDF

270

Kungl. Maj-.ts proposition Nr 115.

1,5—2 hektar, gjordes ett avdrag å den ovan angivna lönen av 950 kronor.

Detta avdrag sattes lika för alla och bestämdes till 200 kronor. Den kontanta

avlöningen utgör alltså för en var 1,500 kronor, vartill sålunda kommer

av universitetet tillhandahållen bostad beräknad till 200 kronor och

betraktad som lön. Det beräknade värdet av skogvaktarnas bostadsförmån,

vilket vid 1918 års reglering blev i universitetets utgiftsstat fört inom linjen,

har sedermera, vid 1923 års ändringar i staten, såsom en skogsförvaltningen

drabbande utgift, upptagits jämte skogvaktarnas kontanta avlöningar bland

de i inkomststaten uppräknade avdragen å skogsförvaltningens bruttoinkomster.

Tillfällig löneförbättring har ej utgått till skogvaktarna.

Härjämte åtnjuta skogvaktarna särskild rese- och traktamentsersättning,

beräknad efter 800 kronor för en var. Bestämmelser härutinnan äro av Kungl.

Maj:t meddelade genom beslut den 19 december 1919. I avseende å beräkningen

hänvisar jag till statsverkspropositionen till 1923 års riksdag, bilagan

åttonde huvudtiteln sid. 176. Denna utgift tillhör givetvis omkostnaderna

för skogsförvaltningen.

Löneregleringskommittén, som hänför skogvaktare till lönegraden B 4,

yttrar i frågan:

Vid föregående löneregleringar hava skogvaktarna jämställts med kronojägarna

vid domänverket. Då dessa i domänverkets löneskala hänförts till

tredje lönegraden, vilken närmast motsvarar lönegraden B 4 i den allmänna

löneskalan, föreslår kommittén, att skogvaktarna placeras i sistnämnda lönegrad.

Något reseanslag för dem bör av skäl, som förut anförts, ej längre

upptagas i staten.

Detta förslag tillstyrkes av de akademiska myndigheterna.

För egen del har jag intet att invända mot förslaget om skogvaktarnas

lönegrad, innebärande alltså lönegraden B 8 i den nya löneplanen. Anslag

till rese- och traktamentsersättning bör allt fortfarande avdragas från skogsförvaltningens

inkomster och med förslagsvis angivet belopp anmärkas i

inkomststaten.

13. Tekniska och andra biträden.

Nuvarande För kvinnliga biträden i statens tjänst hava med vissa undantag lönerna

förhållanden. reglerats efter en enhetlig löneskala. Enligt denna, i sin nuvarande form

beslutad av 1919 års lagtima riksdag, finnas tre lönegrader, den första med

en sammanlagd begynnelseavlöning på 1,400 kronor (1,100 kronor lön och

300 kronor tjänstgöringspenningar), vartill kunna komma ortstillägg, i Stockholm

200 kronor, samt 3 ålderstillägg, vart och ett å 200 kronor (slutavlöning,

utom ortstillägg, 2,000 kronor), den andra med begynnelseavlöning, oberäknat

samma ortstillägg som i första graden, 1,800 kronor (1,300 kronor lön

och 500 kronor tjänstgöringspenningar) jämte eventuella ålderstillägg lika

med första graden (slutavlöning alltså, utom ortstillägg, 2,400 kronor) samt

den tredje lönegraden med begynnelseavlöning 2,200 kronor (1,500 kronor

s. 271 Kontrollera mot PDF

Kuntjl. May.ts proposition Nr 115. 271

lön och 700 kronor tjänstgöringspenningar) samt med orts- och ålderstillägg

till samma belopp som de lägre graderna (slutavlöningen, utom ortstillägg,

2,800 kronor).

Vid universiteten och karolinska institutet finnas för närvarande följande

antal kvinnliga biträden med ovan angivna normalavlöning:

Uppsala universitet.

Andra

lönegraden

Första

lönegraden

Biblioteket.......

1

2

Räntekammaren och rektorsämbetet............

1

Lund8 universitet.

Biblioteket..........

1

2

Karolinska institutet.

Patologisk-anatomiska institutionen . . .

1

Histologiska institutionen.......

t

Fysiologiska institutionen........

1

Serafimerlasarettets kliniska laboratorium »

_

2

Allmänna barnbördshusets obstetriska klinik.....

1

Rektorsämbetet........

1

Kamrerarexpeditionen.......

— 1

1

Vid 1921 års lönereglering för de centrala ämbetsverken hava de kvinnliga

biträdesbefattningarna inordnats i en särskild avdelning 0, omfattande

åtta lönegrader. Av dessa voro de båda lägsta avsedda att ersätta den hittillsvarande

första graden. De biträdesbefattningar, på vilkas innehavare

icke behövde ställas andra krav än folkskolebildning, skulle framdeles hänföras

till den lägsta lönegraden (C 1), medan däremot de biträden tillhörande

den hittillsvarande första graden, av vilka högre kvalifikationer krävdes, skulle

upptagas under lönegraden C 2. Till denna hänfördes provisoriskt samtliga

befattningar i den nuvarande första lönegraden.

De till den nuvarande andra graden hörande biträdena placerades i lönegraden

C 3 och de, som tillhöra tredje graden, i C 5.

Enligt 1925 års riksdags numera fattade beslut angående ordnandet av de

kvinnliga befattningshavarnas avlöningsförhållanden hava de hittillsvarande

för kvinnliga tjänstinnehavare avsedda lönegraderna inordnats i en löneplan,

gemensam för såväl manliga som kvinnliga befattningshavare. Enligt

denna nya löneplan motsvaras förutvarande lönegraden C 2 av lönegraden

B 4 (kontorsbiträde), förutvarande lönegraden C 3 av lönegraden B 7 (kanslibiträde)

och förutvarande lönegraden C 5 av lönegraden B 11 (kontorsskrivare).

Löneregleringskommittén hänför hittillsvarande befattningar i första graden intill

lönegraden C 2 och befattningar i andra graden till lönegraden C 3. reglerings
kommittén.

s. 272 Kontrollera mot PDF

272

Kungl. Maj:ts proposition Nr 115.

Myndig
heternas
yttranden.

Kommittén anför:

Vid övervägande av frågan, till vilka av de nya lönegraderna de olika

biträdesbefattningarna böra hänföras, har, vad universiteten och karolinska

institutet beträffar, i allmänhet tvivel kunnat företinnas endast beträffande

dem, som tillhöra den nuvarande första graden, om de skola placeras i C 1

eller C 2. Kommittén bar emellertid härvid ansett sig kunna utgå ifrån,

att en placering i lönegraden C 1 endast undantagsvis kan ifrågakomma

annat än inom verk, där ett flertal biträden finnas anställda och eu uppdelning

av arbetet i mera och mindre kvalificerat är möjlig. Där åter —

såsom fallet är vid nu ifrågavarande institutioner —_ endast något enstaka

biträde inom lönegraden finnes, synes eu placering i lönegraden C 2 vara

påkallad.

Beträffande ett kvinnligt biträde vid Uppsala universitet med tjänstgöring

å räntekammaren och jämväl hos universitetets rektor må anmärkas, att

hennes placering i lönegraden C 3 och ej i C 5 ■— oaktat hon enligt inhämtad

uppgift handhar kontant uppbörd och verkställer kontant utbetalning av

medel — närmast är betingad av det förhållandet, att hon ej bär självständigt

ansvar för universitetets kassa. På Kungl. Maj:t lärer ankomma

att i överensstämmelse med 28 § avlöningsreglementet avgöra, huruvida

biträdet i fråga må kunna komma i åtnjutande av felräkningspenningar.

I avseende å placeringen av de vid universitetsbiblioteken anställda

biträdena har av de akademiska myndigheterna ingen erinran gjorts i

annan mån än att överbibliotekarien i Uppsala påpekat, att biträdena vid

universitetsbiblioteket därstädes ägde goda förkunskaper (2 hade avlagt fil.

kandidatexamen med höga betyg) och utförde ett verkligt kvalificerat arbete, som

förut måst skötas av amanuenser, varför de förtjänade en högre placering.

I fråga om biträdet vid Uppsala universitets räntekammare, som numera,

sedan under en följd av år ett extra anslag utgått till renskrivningsarbeten

vid kansliet och hos rektor, endast tjänstgör å räntekammaren, meddelar

och föreslår drätselnämnden därstädes följande:

Hennes göromål å räntekammaren äro:

Do) tjänstgöring såsom kassörska,

2:o) biträde vid räntekammarens bokföring och

3:o) biträde med renskrivning.

Härav kräva kassagöromålen biträdets mesta tid, i det de i regel upptaga

henne tre och en halv ä fyra timmar dagligen, vissa tider t. o. in. längre.

Även bokföringsåliggandena taga hennes tid avsevärt i anspråk. Hennes

huvudsakliga sysselsättning är alltså kassa- och bokföringsarbeten eller sålunda

just vad som åligger de kvinnliga biträden, som enligt kungl. kungörelsen

den 19 juni 1919 hänfördes till biträden av tredje graden och vid

1921 års lönereglering för de centrala ämbetsverken hänfördes till lönegraden

C 5. Kommitterade hava emellertid föreslagit ifrågavarande kvinnliga

biträde att hänföras till lönegraden C 3 och ej C 5 med motivering att hon

ej har självständigt ansvar för universitetets kassa.

Då detta biträde handhar kassagöromålen med ansvar för felräkning i

första hand med de felräkningspenningar, som tillkomma henne, och därefter

med egna medel, finner drätselnämnden kommitterades skäl för hennes

placering i lönegrad C 3 sakna betydelse och anse fullgiltig anledning föreligga

att låta henne bekomma avlöning enligt lönegrad C 5.

s. 273 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:(s proposition Nr 115. 273

Det större akademiska konsistoriet i Uppsala ansluter sig till samma

yrkande.

De tekniska biträdena vid karolinska institutets patologiska, histologiska

och fysiologiska institutioner hava yrkat på placering i lönegraden C 5 och

anföra:

I fråga om arbetets art anse vi oss likställda med till lönegraden C 5 hänförda

ritare. 1 likhet med vad som gäller för dessa fordras jämväl för vår

anställning särskild föregående utbildning, nämligen för

tekniska, biträdena vid patologiska och histologiska institutionerna: utbildning

i mikro- och makroskopisk ritning, mikro- och makrofotografering

samt kännedom om vetenskapliga preparationsmetoder in. in.;

tekniska biträdet vid fysiologiska institutionen: utbildning i kemi, motsvarande

betyget med beröm godkänd i filosofie kandidatexamen, samt en

kurs i fysiologiska laborationer motsvarande den för medicine kandidatexamen

föreskrivna.

Karolinska institutets lärarkollegium vitsordar de skäl, som anförts för

den begärda löneplaceringen.

Jag anser mig böra i detta sammanhang omnämna de framställningar, Till Kungl.

som gjorts om inrättande av nya biträdesbefattningar av nu ifrågavarande Mai:tinaivna

g]a„ & framställ
ningar

om

I samband med sitt yttrande över löneregleringskommitténs förslag har inrättande av

drätselnämnden vid universitetet i Uppsala hemställt om anvisande av ett ^''tjänst^''

extra anslag av 1,000 kronor för avlönande av ett skrivbiträde å akade- Skrivbiträde

miska kontoret. Till stöd härför har anförts: å akademiska

Drätselnämnden anser sig böra framhålla behövligheten av ett skrivbiträde Uppsala

a akademiska kontoret åtminstone under viss del av året, då till följd av

an^PninS det visat sig förenat med stora svårigheter för de å kontoret anställda

tjänstemännen att medhinna allt dem åliggande arbete. Å akademikontoret

förekomma nämligen en mångfald rent mekaniska göromål, vilka

hittills, i den mån tjänstemännen icke själva medhunnit dem, måst på deras

bekostnad av annan person utföras. Till sådana mekaniska göromål kunna

räknas utskrivande och utsändande av arrendedebetsedlar till akademiarrendatorerna,

upprättande av förteckning å de universitetets fastigheter påförda

kronoutskylder, som skola av vederbörande arrendatorer återbetalas till universitetet,

utskrivande och utsändande av räkningar å dessa utskylder, utskrivande

av deklarationsuppgifter till taxeringsmyndigheterna, ordnande

paginerande och registrering av de till universitetets räkenskap hörande, till

många tusen uppgående verifikationer samt utförande av övrig å kontoret

förekommande renskrift.

Dessa göromål hava under de senaste åren varit stadda i ständig tillväxt,

samtidigt som tjänstemännens övriga arbete även blivit betydligt mera betungande,

särskilt som numera tillkommit ett nytt tidskrävande arbete,

nämligen fördelningen och bokföringen av den nya fastighetsskatt, som skall

av universitetet bestridas. Denna skatt skall nämligen först fördelas mellan

universitetet och arrendatorerna, varefter den del av skatten, som vid fördelningen

belöper på universitetet, i sin ordning skall uppdelas för att bokföras

dels å hemmanens och dels å skogarnas konto.

Bihang till riksdagens protokoll 1925. 1 saml. 100 käft. (Nr 115.) 18

s. 274 Kontrollera mot PDF

274

Kungl. Maj:Is proposition Nr 115.

Största delen av förenämnda rent mekaniska göromål förekomma under

årets fem första månader, varför också tjänstemännen vid kontoret förklarat

anställandet av ett skrivbiträde under denna tid vara under nuvarande

örhållanden tillfyllest. , , . ,

Under åberopande av det ovan anförda får drätselnämnden, som anser

sådant skrivbiträde Döra avlönas med 200 kronor i månaden, hemställa om

anvisande för ändamålet av ett anslag å extra stat av 1,000 kronor.

Framställningen tillstyrkes av det större akademiska konsistoriet.

Biträde vid

kansliet och

hos rektorsämbetet

vid

Uppsala

universitet.

Från och med år 1921 har riksdagen anvisat ett anslag å extra stat å

1,200 kronor för bestridande av renskrivningskostnader å kansliet och hos

rektorsämbetet vid Uppsala universitet. Upprepade gånger hava universitetsmyndigheterna

hemställt om åtgärder för utbytande av detta extra anslag

mot inrättande av en fast biträdesbefattning vid akademiska kansliet, utan

att framställningen härom lett till något resultat. Samma förslag har nu

framlagts i samband med anslagsäskanden, avsedda att föreläggas 1925

års riksdag. Förslaget grundar sig på en av universitetets rektor till det

större konsistoriet ingiven skrivelse, däri bland annat anföres:

I den framställning, som i enlighet med anhållan av universitetets rektor

år 1919 av konsistoriet gjordes om det nu utgående extra anslaget, fråinhölls

det trängande behovet av att äga tillgång till ett skrivbiträde å det

akademiska kansliet och de stora olägenheter, som bristen på ett sadant allt

mera medfört, samt erinrades, att, sedan vid beviljandet av arvode till ett kvinnligt

biträde å akademiska räntekammaren intagits en bestämmelse, att detta

biträde också skulle vara att för skrivgöromål anlita av universitetets rektor

det emellertid visat sig, att kassörskegöromålen, som utgöra detta biträdes

huvudsakliga åliggande, icke kunde väl förenas med ett skrivbiträdes

tjänstgöringsskyldighet på en annan avdelning av ämbetsverket, ehuru val

den bästa vilja härvid förelegat. Tillika anfördes hurusom för att tillgodose

behovet av skrivbiträde å akademiska kansliet och åt rektor det utan tvivel

vore förmånligast, att ett kvinnligt biträde anställdes med lön likasom Övriga

dylika biträden vid statens ämbetsverk, och att göromålen i framtiden

möjligen gjorde en dylik framställning ofrånkomlig.

Den beräkning av kostnaden för renskrift efter prisförhållandena ar 191o,

som legat till grund för konsistoriets omförmälda framställning, har emellertid

icke visat sig hållbar, i det att prisen sedan dess hava fördubblats.

Under sådana förhållanden har det vant otänkbart att med det anslag,

som varit att tillgå, för den renskrift, som förekommer å det akademiska

kansliet tillämpa betalning efter sidoanfall

Det skrivbiträde, som det lyckats universitetet att anskaffa för den ersättning

som kan henne beredas, har å akademiska kansliet förrättat skrivgöromål’

under en tid av omkring tre timmar dagligen, vilket emellertid

icke på långt när fyller det förefintliga behovet. För mötande av det alltmer

växande behovet av skrivbiträde å akademiska kansliet och för möjliggörande

av expeditionens jämna gång framstår alltmer som eu nödvändighet

att äga tillgång till skrivbiträde å akademiska kansliet under hela expeditionstiden,

och synes för den skull den enda lämpliga lösningen av

frågan vara, att å akademiska kansliet anställes ett fast kvinnligt biträde,

för vilket med hänsyn till de kompetensvillkor, som för henne fordras bland

s. 275 Kontrollera mot PDF

Kanyl. Maj:ts proposition Nr 115.

275

annat i avseondo på språkkunskaper, avlöningen icke hör sättas lägre ån

den, som utgår till kvinnliga kanslibiträden av tredje lönegraden vid statsdepartement

och centrala ämbetsverk enligt senast genomförd lönereglering.

Att denna fråga snarast ordnas blir så mycket angelägnare, som, på sätt

nämnts, erforderlig renskrift för akademiska kansliet ej kan bekostas med

det hittills utgående anslaget, och det ieke rimligen kan begäras, att det

skrivbiträde, som förvärvat erforderlig färdighet, skall i längden kunna åtnöjas

med en så ringa ersättning, som nu stått till buds för ett arbete, som

i allt fall tar i anspråk hennes huvudsakliga arbetstid, samt ett anlitande

av tillfälligt skrivbiträde alltid är förenat med svårigheter och eu osäkerhet,

som ej är till fördel för expeditionen. Att det nu begärda anslaget icke

längre kan undanskjutas torde framgå så mycket tydligare, som det biträde,

som härmed skulle bliva möjligt att anställa, ändock blir det enda, som

finnes att tillgå vid en så omfattande administration som den vid Uppsala

universitet.

På grund härav och under framhållande, att intet ämbetsverk eller överhuvud

ingen institution med tillnärmelsevis en expedition liknande den vid

universitetet sett sig i stånd att vara utan fast anställda skrivbiträden, får

jag hemställa, att konsistoriet måtte bland sina riksdagspetita till 1925 års

riksdag upptaga framställning om beviljande av ett anslag på ordinarie stat

till ett kvinnligt biträde vid akademiska kansliet och hos rektorsämbetet

med avlöning lika med den, som utgår till kvinnliga kanslibiträden av tredje

lönegraden vid statsdepartement och centrala ämbetsverk enligt senast genomförd

lönereglering.

Det större akademiska konsistoriet tillstyrker denna framställning, under

framhållande, att behovet av ett fast skrivbiträde vid en institution av så

betydande omfattning som Uppsala universitet är så trängande, att ett vidare

uppskov med inrättande av en dylik befattning uppenbarligen måtte

lända till väsentligt men för hela expeditionen från det akademiska kansliet.

I skrivelse den 11 augusti 1924 hemställer t. f. kanslern om avlåtande till

riksdagen av proposition i enlighet med det framställda förslaget.

Vid vissa medicinska institutioner vid Lunds universitet — patologisk- Tekniska bianatomiska,

fysiologiska institutionen och anatomiska institutionens histolo- träden å vissa

giska avdelning — finnas såsom vid motsvarande institutioner vid karolinska insmudoSr

institutet anställda kvinnliga tekniska biträden. Ersättning till dessa har 1 Lundsedan

några år tillbaka utgått från de i universitetets stat uppförda, till

Kung! Maj ds disposition stående medlen (jfr om dessa nedan). Upprepade

framställningar hava gjorts om uppförande av dessa biträden å universitetets

ordinarie stat med avlöning efter andra lönegraden för kvinnliga biträden.

Dessa framställningar hava emellertid ej föranlett någon Kung! Maj:ts åtgärd.

Även nu hava i samband med petita till 1925 års riksdag yrkanden

i samma syfte framkommit.

Vid karolinska institutets kansli finnes, såsom jag nyss erinrat, anställt Biträde vid

ett biträde med avlöning efter den förutvarande andra lönegraden institutets

för dylika biträden. Förslag föreligger nu från institutets sida om inrät- kansli.

s. 276 Kontrollera mot PDF

276

Kungl. Maj:ts proposition Nr 115.

tande vid kansliet av ytterligare en biträdesbefattning, vilkens innehavare

skulle åtnjuta avlöning efter den tredje graden för kvinnliga biträden.

Då denna framställning synes mig väl motiverad och en förstärkning av

arbetskrafterna å institutets kansli torde vara av behovet påkallad, vill jag

närmare redogöra för den motivering, som institutets lärarkollegium till stöd

för sitt yrkande anfört.

Lärarkollegiet yttrar:

Till en början vill kollegiet erinra, att institutets kanslipersonal — i föreliggande

framställning avses med denna beteckning endast_ det egentliga

kansliet, icke den kamerala avdelningen — intill år 1920 utgjordes allenast

av en sekreterare med ett årligt arvode av 2,000 kronor samt från och med

år 1913 ett kvinnligt biträde åt rektor med ett årsarvode av 800 kronor.

Sedan erfarenheten klart givit vid handen, att denna arbetspersonal var

otillräcklig, lyckades institutet genom beslut vid 1919 ars riksdag erhålla

sådan förstärkning av densamma, att å institutets stat från och med år 1920

uppfördes ett kvinnligt biträde av första lönegraden, avsett att tillhandagå

sekreteraren och katnreraren. Den förbättring i arbetsförhållandena, som

härigenom vanns, visade sig dock snart ej tillfyllest. En förändring av kansliorganisationen

kom också inom kort till stånd I samband med den kamerala

avdelningens omorganisation år 1921, vilken mediörde kamrerarbefattningens

inrättande som en ordinarie tjänst, konstaterades nämligen behovet

för kamreraren att uteslutande disponera nyssnämnda kvinnliga biträde för

eget behov. Biträdet tilldelades därför den kamerala avdelningen, och såsom

en ersättning härför ''inrättades för kansliavdelningen en särskild kvinnlig

biträdesbefattning av andra lönegraden, vars innehavare skulle tillhandagå

institutets rektor och sekreterare. Samtidigt indrogs emellertid det kvinnliga

biträde, som på sätt ovan nämnts, rektor haft till sitt förfogande sedan

år 1913.

Nu omförmälda organisatoriska åtgärder medförde givetvis drägligare arbetsförhållanden

vid institutets kansli och under den första tiden efter genomförandet

av 1921 års omorganisation syntes ock arbetskrafterna tillräckliga

för ändamålet.

Det blev dock ganska snart klart, att det endast med svårighet lät sig göra

att med tillgänglig personal bestrida de på kansliet ankommande åligganden.

Kollegiet erinrar sig väl, att kollegiet år 1920 föreställde sig och jämväl

i sin då avlåtna framställning angående kansliets omorganisation såsom sin

mening tillkännagav, att genom de däri äskade förbättringarna institutets

kansliförhållanden skulle för avsevärd tid framåt bliva ordnade på ett drägligt

sätt. Det kan emellertid icke förnekas, att de senare årens erfarenheter

ej givit kollegiet rätt härutinnan. Snarare hava dessa erfarenheter bibragt

kollegiet den bestämda övertygelsen, att det tillskott i arbetspersonal, som

år 1921 tillfördes institutets kansli, var otillräckligt jämväl med hänsyn till

den arbetsbörda, som då åvilade kansliet, och det sätt, varpå arbetet därstädes

vid denna tid bedrevs. I själva verket torde det hava förhållit sig

så, att de av kollegiet tidigare gjorda resultatlösa försöken att erhålla förstärkningar

i sin arbetspersonal föranlett kollegiet att i sina önskningar härutinnan

hålla sig till ett minimum, avpassat mera efter förhållanden, vilka

utvecklingen hunnit förbi vid den tid, då kollegiets ansträngningar i före

varande avseende kröntes med framgång.

Såsom kollegiet ovan framhållit åvägabragtes emellertid otvivelaktigt genom

s. 277 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts proposition Nr 115.

277

1921 ars omorganisation en förbättring av arbetsförhållandena inom kansliet

Denna förbättring inskränkte sig dock ej allenast till eu jämnare fördelning

av de dittills vanliga förekommande göromålen å kansliets olika arbetskrafter

''ls§ora?de* av namnda göromåls utförande mera noggrant och mera

snabbt an tomt Omorganisationen utnyttjades nämligen även på det sättet,

“an 8°kte ,foi7erkl!ga yissa önskemål i avseende å expeditions-, registre

ings- och arkivforhållanden, vilka dittills icke kunnat tillgodoses Med

andra ord, den förut vanliga arbetsmängden ökades med nya åligganden för

! T f ae Unda pat0g Slg sekreteraren, vilken dittills stadgeenligt endast

haft att tjänstgöra såsom sekreterare hos lärarkollegiet, kollegienämnden

^altmngsnamnden, jamval sekreterarskapet hos rektorsexpeditionen med

åtföljande skyldighet att närvara vid rektors veckomottagningar ävensom det

utredmngsafbete, som rektor finne för gott ett uppdraga It honom Ett

annat belysande_ exempel pa åtgärder, som i nu berörda avseende kommo

till stånd må jämväl anföras. Tidigare hade någon ordnad diarieföring

förpL-TglS-Tnw - aT- mkom™ainide och utgående ärenden icke vid institutet

TrTTT ?aPU Tf? Skedd? nu den betydelsefulla förbättringen, att

ter monster, hamtat från statsdepartementen, diarier upplades, upptagande

alla in- och utgående ärenden och försedda med fullständiga anteckningar

T, dem hos ''institutets olika myndigheter vidtagna åtgärder. YtterdIT/0-rtjf"ar

+TS T omnämnas, att bestämd daglig expeditionstid införfTf

mstitutets befattningshavare och lärjungar kunde för upplysningars

stälETvVT^ fg a kanshet- 1 samband med omorganisationen fastTj.

aj kanslern den 18 november 1921 instruktioner för kanslipersonalen.

Enligt dessa instruktioner åligger det sekreteraren

tokoll fÖra larark°1IegietS’ kobegienämndens och förvaltningsnämndens pro
afl,

liPPSfa ielur biträda vid uppsättandet av skrivelser, vilka föranledas

ntt Trg ’ kollyf''snämndens och förvaltningsnämndens beslut, ävensom

att kontrasignera sådana skrivelser;

att uppgöra registratur till nämnda skrivelser;

att svara för att skrivelserna varda i behörig ordning expedierade
fTLTT

r T eiif01rderligt biträde vid beredning av ärenden, som skola

föredragas inför lärarkollegiet och kollegienämnden;

att tjänstgöra såsom sekreterare vid rektorsämbetet och i sådan egenskap

biträda vid uppsättandet av från rektorsämbetet utgående skrivelser och förse

dem med sm kontrasignation, ävensom att övervaka, att skrivelserna varda

i behörig ordning expedierade;

mottagningar sådant av rektor Påfordras, vara närvarande vid rektors

",skrivning av belre och

för™IWn^nl3S“ark“hsl“ ^ WkoIle«ie,s’ kollogiennmndöns och

att övervaka att de åligganden, som påvila rektors och sekreterarens

kvinnliga biträde, varda av henne ordentligt fullgjorda.

.. De“ för sekreteraren genom nämnda instruktion fastställda arbetsbördan

överstiger avsevart mattet av de åligganden, som påvilade nämnde befattningshavare

vid genomförandet av 1921 års omorganisation. Enligt numera

TTTTT ko“ma dessutom till de i instruktionen angivna göromålen

jamval atskilhga andra funktioner, såsom uppgörande av föredragningslistor,

s. 278 Kontrollera mot PDF

278

Kung!. Maj-.ts proposition Nr 115.

regelbunden närvaro vid institutet viss tid varannan söckendag för biträde

åt rektor i institutets angelägenheter m. m. Sekreterarens arbetskraft tages

därför enligt kollegiets mening i anspråk så långt som skäligen kan påfordras

för det arvode av 3,000 kronor, han härför åtnjuter. Samtidigt anser

sig kollegiet böra framhålla såsom sin bestämda övertygelse, att den nuvarande

anordningen med sekreterarbefattningen såsom arvodessyssla, vars

innehavare bekläder densamma vid sidan av annan tjänst, är den för institutet

i förevarande avseende mest lämpliga. Härigenom tillförsäkras nämligen

institutet möjligheten att å denna befattning kunna erhålla sådan arbetskraft,

vars insikter och erfarenheter icke äro inskränkta till ett jämförelsevis

begränsat förvaltningsområde, utan vilken besitter, förutom sedvanlig

juridisk utbildning, en mera allmän administrativ skolning och erfarenhet.

Så länge sekreterargöromålen vid institutet icke äro av den omfattning, att

de påkalla inrättande av en befattning av högre tjänstegrad, närmast motsvarande

byråchefs- och rådsbefattningarna i de centrala ämbetsverken och

detta är för närvarande otvivelaktigt icke förhållandet — måste en omläggning

av sekreterartjänsten till ordinarie tjänst av kollegiet bestämt avvisas

såsom medförande en avgjord försämring av kansliorganisationen.

Vad rektors och sekreterarens kvinnliga biträde beträffar, äro hennes åligganden

enligt vederbörande instruktion bestämda på följande sätt.

att efter rektors eller sekreterarens anvisningar:

a) föra institutets diarier över inkommande ärenden;

b) registrera från statsdepartementen och centrala ämbetsverk ankommande

skrivelser, innefattande meddelanden om Kungl. Maj:ts, departementschefens

eller ämbetsverkens beslut ävensom ombesörja delgivning av sådana beslut,

i vad delgivningen ankommer på institutet;

c) föra register över lärarkollegiets, kollegienämndens och förvaltningsnämndens

beslut;

d) föra matrikel över vid institutet inskrivna studerande,

e) mottaga och ordna professorernas och docenternas dagböcker och åhörar
liSf)

ombesörja anmälningar till vederbörande direktioner vid sjukhus, där

klinisk undervisning är anordnad, rörande amanuensförordnanden samt tjänst
-

ledighet för klinikchefer och amanuenser;

g) ombesörja anmälningar till befälhavarna för rullförmgsomradena om

fullgjord viss klinisk tjänstgöring;

h) besvara till rektorsämbetet inkomna skrivelser av enklare beskaffenhet;

i) biträda vid upprättande av föredragningslistor och verkställa utskrivning

av dessa; . ,

j) efter sekreterarens koncept utskriva lärarkollegiets, kollegienämndens

och förvaltningsnämndens protokoll;

k) verkställa utskrift av skrivelser, innefattande meddelanden om av lärarkollegiet,

kollegienämnden och förvaltningsnämnden fattade beslut eller vid
-

tagna åtgärder; . ,

l) utskriva registraturexemplar av de under k) omförmäida skrivelser,

m) ombesörja expediering av de under k) omförmäida skrivelser samt föra

anteckningar över sålunda verkställda expeditioner;

n) verkställa utskrift av begärda protokollsutdrag, samt avskrifter av betyg,

förordnanden o. d.

o) ombesörja kollationering av utgående expeditioner;

s. 279 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts proposition Nr 115

279

p) biträda vid uppsättande av examensprotokoll, utskrift av examensbetyg

och meddelanden till rullföringsområdesbefälhavurna rörande avlagda examina;

q) ombesörja erforderligt antal avskrifter av utlåtanden eller andra handlingar,

vilka före sammanträdena skola delgivas lärarkollegiet, kollegienämnden

eller förvaltningsnämndens ledamöter; samt

r) föra sådan särskild förteckning, som omförmäles i § 11 fjärde stycket

stadgan angående medicinska examina den 28 juni 1907.

Utöver vad nu är sagt åligger det biträdet att lämna rektor och sekreteraren

hjälp med förekommande renskrivningsarbete och övriga göromål, som

tillhöra rektors eller sekreterarens verksamhet.

Om än

liga biträdet voro möjliga att ehuru med avsevärda ansträngningar och ofta

med ett betydande övertidsarbete nöjaktigt fullgöra, har detta så småningom

visat sig allt svårare och måste numera sägas vara icke genomförbart. Åtskilliga

omständigheter hava härtill medverkat. Uppenbart är, att den avsevärda

tillväxten av institutets lärjungantal (vårterminen 1921 tillhopa 676,

vårterminen 1924 tillhopa 853) och omläggningen av den medicinska studieordningen,

"vilken medfört, att hela undervisningen till medicine licentiatexamen

numera kan förläggas till Stockholm, varvid ej mindre än tre nya

kliniker tagits i bruk, härvid spelat en stor roll. Direkt och klart påvisbart

hava härav påverkats de göromål, som ovan upptagas under d), e), f), g)

och h), men uppenbarligen måste nyssnämnda förhållanden även i övrigt

och i det störa hela leda till eu ökning i biträdets arbete. Vidare har det

allt mera visat sig nödvändigt för rektor att för åvägabringande av en noggrann

utredning i förekommande frågor taga biträdet i anspråk för utskrivning

(stenografiskt, för maskin eller för hand) av rektors tjänsteskrivelser

efter diktamen eller anvisningar av honom, till införskaffande av för utredningsarbetet

behövliga uppgifter telefonledes eller på annat sätt o. s. v.

Detta arbete tar numera en avsevärd del av biträdets arbetstid i anspråk

och har nödvändiggjort bl. a., att åtskilligt maskinskrivningsarbete måst utlämnas

åt enskilda skrivbyråer. A andra sidan vill kollegiet betona, att det

för handläggningen av vid institutet förekommande frågor är av stor betydelse,

att en dylik förberedande behandling av ärendena underlättas.

Det framstår därför för kollegiet som ett trängande behov, att kanslipersonalen

utökas med ytterligare en kvinnlig arbetskraft. Genom en sådan

förändring, skulle till rektors och sekreterarens förfogande komma att stå

två kvinnliga biträden, mellan vilka kollegiet tänkt sig ungefär följande arbetsfördelning:
På

det nya biträdet skulle för det första komma det speciella skrivarbetet

åt rektor, varom ovan nyss talats, och de göromål, som därmed kunna äga

samband.

Vidare borde av de åligganden, som för närvarande enligt instruktionen

åvila det nuvarande kvinnliga biträdet, vissa mera kvalificerade göromål avskiljas

och tilläggas det nya biträdet. Såsom av instruktionen framgår innefattas

i det nuvarande biträdets åligganden såväl registratorsgöromål som

mera egentligt, skrivbiträdesarbete. Till registratorsgöromålen torde få hänföras

diarieföringen, registreringen av inkommande ämbetsskrivelser, registreringen

av lärarkollegiets, kollegienämndens och förvaltningsnämndens beslut,

förandet av matrikel över de studerande, ordnandet av dagböcker och

åhörarlistor, ombesörjande av anmälningar om amanuensförordnanden och

tjänstledighet för klinikchefer och amanuenser samt om fullgjord klinik
-

s. 280 Kontrollera mot PDF

280

Kungl. Maj-.ts proposition Nr 115.

tjänstgöring, ävensom förandet av sådan särskild förteckning, som omförmäles

i § 11 fjärde stycket av stadgan angående medicinska examina den

28 juni 1907. Dessa åligganden tillsammans med skrivarbetet åt rektor äro

till sin omfattning sådana, att de fullt ut kräva en särskild arbetskraft, om

ej ett eftersättande av vissa göromål skall bliva följden. Härjämte ställa de

ganska höga krav på vederbörande befattningshavares kunskaper, omdöme

och noggrannhet utan att dock vara av mera komplicerad natur än att kunna

utföras av en person i kvinnligt biträdes tjänsteställning. Kunskaper i de

stora främmande kulturspråken, franska, engelska och tyska, förmåga att

korrekt behandla modersmålet samt färdighet i stenograf! och maskinskrivning,

ävensom ett mått av allmän bildning i övrigt, ungefär motsvarande

fordringarna i realskolexamen måste fordras av berörda biträde. Kollegiet

anser därför oundgängligt att det äskade nya biträdet placeras i tredje lönegraden

(motsvarande kontorsskrivare vid nyreglerade verk). Endast härigenom

har institutet utsikt att till platsen förvärva lämplig arbetskraft.

På den nuvarande kvinnliga biträdesbefattningen, vilken som nämnt är

inrättad i andra lönegraden, skulle åter huvudsakligen komma övriga i instruktionen

upptagna göromål, alltså i första rummet renskrivnings- och utskriftsarbete,

men därtill även expeditions- och registreringsgöromål av enklare

beskaffenhet. Härvid anser sig kollegiet böra betona, att sist berördagöromål

visserligen äro mindre kvalificerade än de förut angivna, men att

likväl även de äro av den beskaffenhet, att de icke på ett nöjaktigt sätt

torde kunna utföras av en person utan kunskaper i förenämnda främmande

språk och med ett visst mått av allmänbildning, varförutom även här måste

ställas avsevärda krav på vederbörandes omdöme och noggrannhet. Det

förhåller sig ju nämligen så, att det i mycket stor utsträckning vid renskrivnings-

och expeditionsarbete härstädes gäller att riktigt återgiva en hel

del medicinska facktermer eller citat ur medicinsk facklitteratur, ofta på de

omtalade främmande språken. Att därvid icke hava till sitt förfogande en

arbetskraft, som behärskar åtminstone grunderna för dessa språk och besitter

ens någorlunda god allmänbildning, kan, enligt vad erfarenheten visat,

medföra avsevärt hinder i arbetet och framkalla ganska odrägliga situationer.

Kollegiet vill därför särskilt framhålla vikten av att den å stat uppförda,

till rektors och sekreterarens förfogande ställda kvinnliga arbetskraften

även efter tillkomsten av den här ifrågasatta nya biträdestjänsten bibehålies

i sin nuvarande tjänsteställning i avlöningshänseende.

För övrigt anser sig kollegiet böra fästa uppmärksamheten därå, att det

givetvis icke är kollegiets avsikt att mellan de båda kvinnliga biträdenas

åligganden uppdraga någon bestämd gräns, som skulle omöjliggöra att anlita

någon av dessa befattningshavare för vissa biträdesgöromål. Med det

ovan sagda har kollegiet endast velat angiva vad som i regel och huvudsakligen

skulle komma att i det dagliga arbetet tillkomma en var av dem.

Ur organisatorisk synpunkt är det uppenbarligen lämpligast att mellan dem

icke göra någon annan åtskillnad ifråga om deras tjänsteställning än den,

att det ena biträdet placeras i tredje lönegraden och det andra i andra lönegraden,

båda med uppgift att tillhandagå institutets rektor och sekreterare.

Såsom ytterligare en betydande fördel för kansliet av den bär föreslagna

omorganisationen bör slutligen framhållas, hurusom härigenom kansliet sättes

i stånd att vid sjukdomsfall eller ledighet av annan anledning för innehavare

av biträdesbefattning utan allt för stora svårigheter ombesörja de

löpande göromålen. Detta kan knappast sägas hava varit förhållandet hit
-

s. 281 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts proposition Nr 115. 281

tills, dä, vid det kvinnliga biträdets ledighet kansliet antingen varit utan all

motsvarande hjälp eller ock måst reda sig med tillfällig arbetskraft, vilken

givetvis på grund av den ringa ersättning, som härför kunnat beredas icke

varit av någon högre kvalitet.

I skrivelse den 11 augusti 1924 har tillförordnade kanslern hemställt om

proposition i ämnet till 1925 års riksdag.

Jag anser mig böra till sist omnämna, hurusom från karolinska institutets

sida jämväl krav framkommit om inrättande av två nya tekniska biträdesbefattningar,

den ena vid institutets oftalmiatriska klinik och den andra

vid institutets otiatriska klinik å Sabbatsbergs sjukhus.

Den av kommittén föreslagna placeringen i lönegrader av nu befintliga

kvinnliga biträdesbefattningar anser jag mig böra tillstyrka, därvid jag följaktligen

i anslutning till den nya löneplanen för vederbörande förordar

respektive lönegraderna B 4 och B 7 d. v. s. de för kontorsbiträden och

kanslibiträden avsedda lönegraderna. Jag har ej funnit tillräckligt vägande

skäl vara anförda för ändringar härutinnan.

I fråga om de begärda nya biträdesbefattningarna vill jag framhålla följande.

Beträffande det ifrågasatta skrivbiträdet å akademiska kontoret i Uppsala

synas mig de göromål, som skulle tillfalla en sådan befattningshavare, väsentligen

hänföra sig till det av universitetets egendomsförvaltning föranledda

arbetet. Det kan med hänsyn härtill ifrågasättas, huruvida anslag av

statsmedel för ändamålet böra påkallas. Såsom jag i det följande får tillfälle

att erinra, föreligger vidare frågan om ändrad bokföring för universiteten.

Det torde icke vara uteslutet, att en ändring i detta hänseende kan

vara ägnad medföra en omorganisation av de biträdande arbetskrafterna å

räntekammaren. Jag anser försiktigheten bjuda,att ställa mig avvaktande

i avseende å det nu föreliggande kravet.

Anställande av ett biträde vid Uppsala universitets kansli och rektorsämbete

vill jag däremot tillstyrka. Detta är ett gammalt önskemål från

universitetets sida och synes mig ej längre kunna tillbakavisas. Det är

uppenbart, att vid en så omfattande administration som den, vilken med

tiden kommit att utvecklas vid vårt största universitet, ett konstant och påvisbart

behov i nu förevarande avseende måste förefinnas. I avseende å

den begärda avlöningen kan jag dock ej finna tillräckliga skäl anförda för

en placering i högre lönegrad än C 3, d. v. s. efter den nya löneplanen i lönegraden

B 7. Vid bifall härtill kommer givetvis nu utgående extra anslag å

1,200 kronor till renskrivningskostnader å kansliet att bortfalla.

Frågan om anställande av tekniska biträden vid vissa medicinska teoretiska

institutioner och kliniker är i så måtto av en mera komplicerad

beskaffenhet, som ett bifall i ett fall kan medföra rätt vittgående konsekvenser

i form av liknande anspråk från övriga institutioner. Vid karo
-

Tekniska biträden

å vissa

av karolinska

institutets

kliniker.

Departe
mentschefen.

s. 282 Kontrollera mot PDF

282

Kungl. Maj-.ts proposition Nr 115.

linska institutet finnas några dylika biträden anställda, och förslag föreligger

nu om inrättande av ytterligare dylika tjänster, tre vid olika teoretiska institutioner

i Lund och två vid ett par av karolinska institutets kliniker i

Stockholm. Jag anser det- vanskligt att nu tillstyrka något av de föreliggande

äskandena, innan en fullständig och jämförande utredning föreligger

ifråga om behovet i detta hänseende vid samtliga de tre medicinska fakulteternas

institutioner och kliniker. I avseende å de redan förefintliga biträdena

av nu ifrågavarande slag synes mig benämningen tekniskt biträde

vara den, som bäst svarar mot tjänstgöringens art.

Vad till sist beträffar den från karolinska institutet framkomna begäran

om ytterligare en biträdesbefattning vid institutets kansli, har jag ej kunnat

undgå att av den utav lärarkollegiet förebragta utförliga utredningen finna

starka skäl tala för ett tillmötesgående av lärarkollegiets krav. Institutet

är i avseende å administrativa arbetskrafter väsentligt sämre ställt än universiteten.

Det må erinras, att institutets kansli i sig motsvarar vid universiteten

ej endast vederbörande fakultets kansli utan även konsistoriernas,

drätselnämndens och rektorsämbetets kanslier. Tager man desslikes i betraktande

det ökade arbete, som tillförts institutets kansli genom omläggningen

av en del av den medicinska undervisningsplanen, måste fog anses

föreligga för ett bifall till lärarkollegiets hemställan. Jag tvekar ej heller att

tillstyrka densamma. Lärarkollegiet har ifrågasatt, att det föreslagna biträdet

skulle hänföras till tredje lönegraden, det vill säga enligt 1921 års avlöningsreglemente

lönegraden C 5. I betraktande av de kvalifikationer, som

måste ställas på en sådan befattningshavare, och med hänsyn till de krav

på omdöme och allmänbildning, som av biträdet måste fordras — biträdet

skall för upplysningar vara vid kansliet till hands under tider, då rektor

eller sekreterare ej har tillfälle vara tillstädes — synes mig kravet i sistberörda

hänseende befogat. Jag tillstyrker alltså för ifrågavarande befattningshavare

lönegraden B 11 (kontorsskrivare).

Jag övergår härefter till frågan om avlöningsförhållandena för vissa biträden,

vilkas befattningar icke reglerats efter de hittills vedertagna typerna.

Räknebiträde Till ett räknebiträde vid statistiska seminariet vid Uppsala universitet har

vid statisti- alltsedan år 1916 arvode utgått från extra anslagsmedel. Från och med år

rieta vTdTpp- 1922 höides arvodet till 1,000 kronor. Härå utgår dyrtidstillägg, men ej

sala univer- tillfällig löneförbättring. Förslag föreligger om arvodets fortsatta utgående

Pltetl under budgetåret 1925—1926.

Ifrågavarande arvode har icke behandlats av löneregleringskommittén.

Med hänsyn till den med löneregleringen förenade sänkningen av dyrtidstillägget

torde arvodet böra höjas till 1,200 kronor. Det synes mig fortfarande

böra utgå av extra anslagsmedel.

s. 283 Kontrollera mot PDF

283

Kungl. Maj:ts proposition Nr 115.

För anställande av räknebiträden vid astronomiska observatoriet i Lund Räknebitrafinnes

ett. ordinarie anslag å 3,000 kronor samt ett extra anslag å 2,000 nomYska ob°

kronor. Å ifrågavarande anslag utgå dyrtidstillägg. Till nämnda belopp ^L^nds

fastställdes anslagen av 1919 års riksdag. Under åberopande att härvid universitet,

hänsyn torde hava tagits till de genom dyrtiden ökade kostnaderna för

ifrågavarande biträdens avlöning, finner löneregleringskommittén ej skäl att

nu ifrågasätta höjning av anslagen.

Någon erinran häremot har icke gjorts från universitetets sida. Med hänsyn

emellertid därtill, att dyrtidstillägg utgå å ifrågavarande arvoden, torde

desamma böra höjas med belopp, motsvarande den med löneregleringen

förenade sänkningen av dyrtidstilläggen. Jag vill förorda, att det ordinarie

anslaget bestämmes till 3,600 kronor och det extra anslaget till 2,400 kronor.

Till arbetsbiträde vid karolinska institutets bibliotek har från ingången av Arbetsbitraar

1920 å extra stat utgått ett belopp av 1,550 krönor. Anslaget var be- 4? kar?"

räknat att motsvara avlöning till ett kvinnligt biträde i hittillsvarande för- tutets bibliosta

lönegraden, 1,600 kronor, med avdrag motsvarande pensionsavgift 50 tekkronor.

Befattningshavaren har åtnjutit dyrtidstillägg, ej tillfällig löneförbättring.

Löneregleringskommittén anser arvodet böra beräknas med belopp motsvarande

lön för G:ort i 3:e löneklassen av den för kvinnliga tjänstemän

gällande avdelningen C i löneplanen, det vill säga 2,040 kronor, varvid anmärkning

bör ske, att befattningshavaren äger uppbära arvode med belopp,

motsvarande lön enligt löneklass närmast under den, som skulle hava gällt,

därest hon varit innehavare av ordinarie tjänst i lönegraden C 2.

Mot kommitténs förslag har någon erinran icke gjorts från institutets

sida.

Skäl "skulle visserligen kunna anföras för ett överförande av ifrågavarande

befattning å ordinarie stat. Då emellertid institutets bibliotek befinner sig i

stark utveckling och en ändring av bibliotekets lokalförhållanden är ifrågasatt,

vilket å sin sida kan tänkas inverka på personalbehovet, synes mig

försiktigheten bjuda att i avvaktan på närmare utredning räkna med arvodets

fortsatta utgående av extra anslagsmedel. I avseende å kommitténs

beräkning har jag intet annat att erinra än att med hänsyn till den numera

av riksdagen godtagna nya löneplanen beloppet bör beräknas efter löneklass

närmast under den, som skulle hava gällt, därest han varit innehavare av

ordinarie tjänst i lönegraden B 2, d. v. s. till 2,208 kronor.

Vid karolinska institutets ortopediska klinik och poliklinik vid vanför- Tekniskt bianstalten

i Stockholm finnes ett tekniskt biträde med arvode av 1,200 kro- Yobnska in*

nor. Detta belopp ingår i det extra anslaget till klinisk och poliklinisk stitutets ortoundervisning

i ortopedi vid vanföranstalten i Stockholm. Å nämnda arvode ^och poliutgår

dyrtidstillägg men ej tillfällig löneförbättring. Detta arvode har ej klinik,

berörts av löneregleringskommittén.

s. 284 Kontrollera mot PDF

284

Kungl. Maj-.ts proposition Nr 115.

Nuvarande

förhållanden.

Med hänsyn till den med löneregleringen förenade sänkningen av dyrtidstillägget

torde arvodet böra höjas till 1,450 kronor att alltjämt utgå från

extra anslagsmedel. Sedan anslag till biträdande lärare i ortopedi utbrutits

ur det för ändamålet uppförda extra anslaget (jfr ovan sid. 153), torde detsamma

nu böra begränsas till 5,850 kronor (2,400 kronor till en amanuens,

se sid. 185, 1,450 kronor till ifrågavarande biträde och 2,000 kronor till

materiell).

14. Vaktmästare och med dem jämförliga befattningshavare.

För vaktmästare och med dem jämförliga befattningshavare beslutades vid

1918 års riksdag en reglering av lönerna enligt tre löneklasser. Till den

högsta — C:gruppen — hänfördes preparatorer vid universiteten och karolinska

institutet samt andra vetenskapliga institutioner ävensom vissa maskinister

m. fl. befattningshavare. Begynnelseavlöningen i denna grupp sattes

till 2,050 kronor, varav 1,300 kronor lön och 750 kronor tjänstgöringspenningar.

Alderstilläggen voro till antalet tre, vart och ett å 100 kronor.

Slutavlöningen uppgick alltså till 2,350 kronor.

Närmast lägre lönegrad, B:gruppen, omfattade i den civila statsförvaltningen

de s. k. förste vaktmästarna samt vid de vetenskapliga inrättningarna

de s. k. institutionsvaktmästarna. Lönen var här satt till 1,100 kronor

och tjänstgöringspenningarna till 650 kronor. Begynnelseavlöningen var

således 1,750 kronor. Efter intjänande av ålderstilläggen — trenne, vart

och ett å 100 kronor — nådde befattningshavaren en slutavlöning å 2,050

kronor.

I den lägsta lönegruppen A placerades samtliga övriga vaktmästare, i mån

de ej av särskild anledning höllos utanför den normala löneskalan. I A:

gruppen var begynnelseavlöningen 1,450 kronor (900 kronor lön och 550

kronor tjänstgöringspenningar). Alderstilläggen voro till belopp och antal

överensstämmande med B och Cigruppemas. Slutavlöningen uppgick således

till 1,750 kronor.

För samtliga tre grupper tillkom ortstillägg i Stockholm och några norrländska

orter. Beloppet härav utgjorde i Stockholm 150 kronor. Ovan angivna

begynnelse- och slutavlöningsbelopp avse sålunda förhållandena''i Uppsala

och Lund; i Stockholm ligga samtliga belopp 150 kronor högre.

Vad särskilt universitetens vaktmästare beträffar, åtnjuta ett par av dessa

sportler, vilkas belopp dock är tämligen obetydligt.

Enligt de bestämmelser rörande bostads- och andra förmåner (fri värme

eller fritt bränsle, eventuellt i förening med lyse), som i samband med löneregleringen

meddelades, skulle befattningshavarna i regel utgiva ersättning

med 150 kronor (i Stockholm 300 kronor) för bostad med bränsle och 25

kronor för lyse. I de fall, då befattningshavare åtnjöte enbart bostad eller

bostad med värme, men icke i övrigt erforderligt bränsle, ävensom då

s. 285 Kontrollera mot PDF

285

Kungl. Maj-.ts proposition Nr 115.

bostadsförmån vore av sådan beskaffenhet, att den icke kunde anses hava

sagda värde, skulle det ankomma på Kungl. Maj:t att efter omständigheterna

bestämma det lägre löneavdrag, som för dylik förmån skulle äga rum.

Därest åt vaktmästare eller med sådan jämförlig befattningshavare mot

avdrag å avlöning enligt stat anvisades bostad i samband med ämbetslokalen,

skulle bostaden av honom bebos, med skyldighet för honom att å tider,

då arbete i ämbetslokalen ej påginge, hava tillsyn över lokalen, samt att, i

den mån det ej ålåge honom att själv verkställa eldning, städning och rengöring

däri, övervaka, att dessa bestyr verkställdes i behörig ordning och

med iakttagande av nödig varsamhet, ävensom att, enligt vederbörande myndighets

bestämmande, utföra eller ombesörja andra bestyr med avseende å

lokalen. Bostadsinnehavaren skulle vara pliktig att själv verkställa eller

bekosta sågning, huggning och uppbärning av det för bostaden avsedda

bränslet.

Vid 1921 års lönereglering för de civila verken hänfördes de dittills i

A-gruppen stående vaktmästarna till lönegraden B 1 och befattningshavarna

i B gruppen till lönegraden B 3. Vaktmästartiteln blev i samband härmed

utbytt mot benämningen »expeditionsvakt». Lönegraderna B 1 och B 3 motsvara

enligt den av riksdagen numera antagna nya löneplanen lönegraderna

B 5 och B 7.

På grund av 1918 års lönereglering undantagas vaktmästarna från den

tillfälliga löneförbättringen. Vid de definitiva löneregleringarna 1921 och

följande år erhöll vaktmästarkåren en väsentligt höjd avlöning, varigenom

vaktmästarna vid de oreglerade verken och institutionerna kommo att trots

det högre dyrtidstillägget uppbära väsentligt lägre sammanlagd avlöning än

motsvarande lönereglerade befattningshavare. I anledning härav beviljade

1923 års riksdag på Kungl. Majrts förslag för budgetåret 1923—1924 tillfälliga

lönetillägg åt vaktmästare vid de verk och institutioner, där lönereg,

lering ännu ej genomförts. Dessa tilläggsbelopp anpassades så, att det sammanlagda

beloppet av begynnelselön å ordinarie stat och lönetillägget med

därå belöpande dyrtidstillägg enligt de för icke nyreglerade verk bestämda

grunder skulle stå i viss relation till den för en befattningshavare i den nya

lönegraden Blå vederbörande ort fastställda begynnelselönen jämte därå

belöpande dyrtidstillägg enligt de för nyreglerade verk gällande grunder. I

anslutning härtill bestämdes lönetillägget till beträffande C:gruppen 210 kronor

till befattningshavare vid Uppsala universitet, 140 kronor till befattningshavare

vid Lunds universitet och 200 kronor till befattningshavare vid karolinska

institutet samt beträffande B: och Argrupperna 310 kronor, 240

kronor och 300 kronor till befattningshavare vid respektive universitet och

institutet. Jämväl för budgetåret 1924—1925 har riksdagen beviljat vaktmästarkåren

tillfälliga lönetillägg med enahanda belopp.

s. 286 Kontrollera mot PDF

286

Kungl. Maj.ts proposition Nr 115.

Vid universiteten och karolinska institutet finnas anställda följande antal

ordinarie vaktmästare och med dem jämförliga befattningshavare med avlöning

efter ovan angivna normaltyper:

Uppsala universitet:

Biblioteket:

Maskinist..........

Förste vaktmästare ....

Vaktmästare.........

Anatomiska institutionen:

Preparator..........

Vaktmästare.........

Patologiska institutionen:

Vaktmästare.........

Fysiologiska institutionen:

Vaktmästare.........

Institutionen för medicinsk

och fysiologisk kemi:

Vaktmästare.........

Farmakologiska institutionen:

Vaktmästare, tillika vaktmästare

vid växtbiologiska

institutionen........

Institutionen för allmän och

analytisk kemi:

Maskinist..........

Vaktmästare.........

Mineralogisk-geologiska institutionen

:

Vaktmästare, tillika preparator

..........''. . .

Fysiska institutionen:

Maskinist..........

Vaktmästare.........

Astronomiska institutionen:

Vaktmästare.........

Meteorologiska institutionen:

Vaktmästare.........

Botaniska institutionen:

Vaktmästare.........

I*!

g* 3 •§

2 o

sr. W

o <2

3

K>:

Cfc

T+-

JO

^ er. e

P Sb V

o- < 2

2 p ö

p pr

ii
Kora
B

c

• »*©

ro T3

U _

m Q

S.S 3

2 a

Underträdg&rdsmästare .

Trädgårdsmedhjälpare . .

Zoologiska institutionen:

Vaktmästare........

Museet för nordiska fornsaker:

Vaktmästare, tillika vaktmästare

vid övriga i Gustavianum

inrymda inrättningar

............

Gymnastikinrättningen:

Vaktmästare, tillika eldare

Kansliet:

Vaktmästare.........

Fakultetsvaktmästare . . .

Portvakt...........

Drätselverket:

Maskinist vid universitetsbyggnaden

.........

Ränteri- och kontorsvaktmästare.

..........

Lunds universitet:

Biblioteket:

Eldare............

Vaktmästare.........

Anatomisk histologiska institutionen

:

Preparator..........

Vaktmästare.........

Fysiologiska institutionen:

Vaktmästare.........

Medicinsk-kem. institutionen

Vaktmästare.........

Patologisk-anatomiska institutionen:
]

Vaktmästare.........

% a bo

OD r+ •

J3 CT5

P -t

JQ O

P CD ^

g» c 2

® P 3

P P?

SS 3

g ™ T3

3 gT CD

S P

s. 287 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 115.

287

Astronomiska observatoriet:

Vaktmästare.........

C:gruppen

Preparato rs-

graden

fff

£ P

3 §5

50 CD ^

CD P P

P ?r

ct-

A:gruppen

Vaktmästar-

graden

C:gruppen

Preparators-

graden

B:gruppen

Institutionsvakt

| mästargraden

A:gruppen

Vaktmästar-

graden

1

Karolinska institutet:

Botaniska institutionen:

Anatomiska institutionen:

TJnderträdgårdsmästare . .

1

Preparator..........

1

Andre vaktmästare.....

1

Trädgårdsmedhjälpare . . .

2

Fysiska institutionen:

Fysiologiska institutionen:

1

Vaktmästare.........

_

1

_

Geologisk-mineralogiska insti- tutionen:

Histologiska institutionen:

Vaktmästare.........

1

Vaktmästare.........

1

Patologisk-anatomiska insti- tutionen :

Kemiska institutionen:

o

Vaktmästare.........

—

1

_

Zoologiska institutionen:

Vaktmästare.........

2

Andre vaktmästare, tillika

vaktmästare vid rättsmedi

cinska institutionen ....

1

Historiska museet samt mynt- och medalj kabinettet:

Kemiska institutionen:

Andre vaktmästare.....

1

Vaktmästare.........

Gamla bibliotekshuset:

Vaktmästare (åtnjuter ut- över kontant lön fri bostad

i

Bakteriologiska institutionen:

Andre vaktmästare.....

Farmakologiska institutionen:

—

1

—

med bränsle)........

_

_

i

Kansliet:

Vaktmästare (kurser) . . .

i

Serafimerlasarettets kliniska

laboratorium:

Räntekammaren:

Andre vaktmästare.....

—

1

—

Universitetsvaktmästare .

_

i

—

Kansliet:

Bldare, tillika trädgårds- dräng ............

.-T-

_

i

Kollegievaktmästare ....

Maskinist och eldare . . .

1

1

—

Frånser jag vissa i staterna uppförda anslagsposter till städning och upppassning,

vilka jag vill i det följande i ett sammanhang beröra, utgå vid

universiteten och karolinska institutet till nu ifrågavarande befattningshavare

och sådana, som med dem kunna jämföras, följande ersättningsbelopp, vilka

ligga utanför den hittills vedertagna löneskalan:

Ordinarie stat:

vid Uppsala universitet:

Myntkabinettet: 1 vaktmästare, arvode............. kronor 75:

Musikaliska kapellet: 1 vaktmästare, arvode förutom boställsrum

............... » 700: —

För tillsyn över Linnéanska stiftelsen å Hammarby ... » 800: —

1 instrumentmakare, arvode..................... » 500: —

s. 288 Kontrollera mot PDF

288

Kungl. Maj-.ts proposition Nr 115.

Allmänna

synpunkter.

Konstmuseet: ersättning för biträde åt den ordinarie vaktmästaren

vid kansliet........................kronor 200: —

vid Lunds universitet:

Fysiologiska institutionen: 1 instrumentmakare, jämte

fritt verkstadsrum, arvode .................... » 500: —

1 portvakt i universitetshuset.................... » 1,100: —

., T , . ., , Extra stat:

vid Lunds universitet:

Mekaniker vid fysiska institutionen, arvode.

vid karolinska institutet:

Vaktmästargöromål vid anatomiska institutionen

» vid kemiska institutionen . .

» 3,400: —

» 1,000: —

» 1,000: —

Jag vill först beröra avlöningsförhållandena ifråga om de befattnings,

havare, vilkas löner reglerats efter ovan berörda normalgrader.

Löneregleringskommittén angiver till en början vissa allmänna synpunkter

beträffande vaktmästarkårens lönereglering.

Innan kommittén ingår på frågan om placering av de olika befattningarna

i avlöningsskalan, vill kommittén uttala sin anslutning till vad 1902

års löneregleringskommitté i sitt betänkande angående reglering av löneförhållanden

m. m. för vaktmästare och med dem jämförliga befattningshavare

(del LI sid. 240) yttrat om önskvärdheten av att ifrågavarande befattningshavares

tjänstgöringstid utfylles av effektivt arbete och att åt dem anförtros

förrättandet jämväl av en del mera kvalificerade göromål vid sidan av vaktmästarsysslorna.

Angelägenheten härav gör sig så mycket starkare gällande,

som genom förevarande lönereglering en högst betydande avlöningsförbätttring

kommer dessa befattningshavare till del. Hänsyn bör ock tagas till

att vaktmästarens tjänstgöring under ferierna i allmänhet är synnerligen

lindrig. På grund härav torde ock särskild ersättning för övertidsarbete,

varom stadgas i avlöningsreglementets 29 §, icke böra utgå till här ifrågavarande

befattningshavare.

Vid löneregleringen för de centrala verken hava de förutvarande beteckningarna

»förste vaktmästare» och »vaktmästare» utbytts emot »förste expeditionsvakt»

resp. »expeditionsvakt». Samma utbyte kunde visserligen tänkas

ske även för de vid universitetens kansli, drätselverk och möjligen även

bibliotek anställda vaktmästarna. Däremot synes titelförändringen ej lämpligen

kunna tillämpas beträffande vaktmästarna vid vetenskapliga institutioner.

Då det — frånsett ovannämnda skrivelse — icke framställts något

yrkande om den hävdvunna vaktmästartitelns utbyte mot en annan titel,

finner kommittén ej anledning föreslå någon förändring i här berörda hänseende.

Vid de olika befattningarnas inordnande i avlöningsskalan har kommittén

för sin del i regel tillämpat samma grundsatser, som kommit till

användning vid nyssnämnda lönereglering. Hittillsvarande vaktmästare i

A:grupp hava sålunda — frånsett vissa undantag, för vilka kommittén i det

följande lämnar särskild motivering — hänförts till lönegraden B 1 och

vaktmästarna i B:grupp till lönegraden B 3. Kommittén förutsätter härvid,

att de sportler, som enligt vad förut nämnts åtnjutas av vissa vaktmästare,

bliva indragna.

s. 289 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts proposition Nr Uti. 289

I en av P. A. Ohlson och C. 0. Carlsson undertecknad, till Kungl. Maj: t

ställd skrivelse av don 12 december 1923 bär på anförda skäl bland annat

yrkats, att vaktmästare vid vetenskaplig institution måtte erhålla titel »laboratoriebiträde»

samt att dylik befattningshavare, som innehaft samma tjänst

under sammanlagt 5 år, måtte placeras i lönegraden B 4 med eventuell rätt

till uppflyttning till lönegraden B 5.

Vidare hava universitetsvaktmästaren och kursorn vid Lunds universitet

1 skrivelse till det större akademiska konsistoriet därstädes, under anmälan

av sitt ogillande av kommitténs förslag och med förmälan att deras sportler

årligen uppgått till omkring 200 å 250 kronor, hemställt, huruvida ersättning

skulle kunna beredas dem åtminstone för förlusten av sportler.

Till vad kommittén anfört i fråga om de allmänna grunderna för vaktmästarkårens

lönereglering anser jag mig kunna i allt väsentligt uttala min

anslutning.

De högst på löneskalan stående befattningshavarna äro preparatorer och

maskinister.

I fråga om preparatorerna anför löneregleringskommittén följande:

Vid Uppsala universitet finnes anställd en preparator vid anatomiska institutionen

samt en vaktmästare, tillika preparator, vid mineralogisk-geologiska

institutionen. I Lund tjänstgör eu preparator å anatomisk-histologiska

institutionen. Aven vid karolinska institutet finnes anställd en preparator

vid anatomiska institutionen. Samtliga preparatorer tillhöra för närvarande

lönegruppen C. Utöver avlöningen å ordinarie stat uppbär preparatorn vid

Uppsala universitets mineralogisk-geologiska institution A. R. Andersson ett

personligt ålderstillägg å 500 kronor från åttonde huvudtitelns förslagsanslag

till ålderstillägg samt preparatorn vid Lunds universitet O. Mattsson och

preparatorn vid karolinska institutet G. Wennman så länge de kvarstå i

respektive befattningar personliga lönetillägg från elfte huvudtiteln, den förre

m<M 500 kronor, den senare med 1,150 kronor, dock skall för den senares

del å lönen avdragas så stort belopp, att hans kontanta avlöning som preparator

tillsammans med det personliga - lönetillägget ej överstiger 3,000 kronor

för år.

Under förutsättning, att institutionsvaktmästarna överflyttas till lönegraden

B 3, skulle ett bibehållande av den nuvarande avlöningsskillnaden mellan

preparatorer och nämnda vaktmästare leda till att lönegraden B 5 tages i

anspråk som preparatorsgrad. En uppflyttning över femte lönegraden synes

åter ej skälig i betraktande av att särskilda kompetensvillkor för vinnande

av anställning som preparator ej äro stadgade. Den särskilda skicklighet

i utförande av prepareringsarbeten, som en befattningshavare under längre

tids tjänstutövning kan lyckas förvärva, torde framdeles som hittills i enstaka

undantagsfall kunna honoreras med personliga lönetillägg.

För den vid mineralogisk-geologiska institutionen i Uppsala inrättade vaktmästarbefattningen,

vars innehavare tillika har att tjänstgöra som preparator,

synes dock eu så hög placering som i lönegraden B 5 knappast motiverad.

Denna vaktmästarbefattning är nämligen den enda vid ifrågavarande

institution. Medan eljest vid de institutioner, där preparatorsbefatt
Bihang

till riksdagens protokoll 1925. 1 samt. 100 käft. (Nr 115.) 19

Preparatorer.

s. 290 Kontrollera mot PDF

290

Kungl. Maj:ts proposition Nr Ilo.

ningar inrättats, tillgång finnes på annan vaktmästarhjälp, som kan anlitas

för&utförande av mindre kvalificerat arbete, har denne vaktmästare att bestrida

alla vanliga vaktmästarsysslor vid institutionen. Om han ock vid

sidan härav anlitas för utförande av mera kvalificerade göromål, synes ej

detta förhållande böra medföra befattningens placering över lönegraden B 3.

Kommittén vill härvid erinra om att jämväl vid mineralogisk-geologiska

institutionen i Lund finnes en vaktmästare, som enligt uppgift i 1902 års

löneregleringskommittés betänkande nr LI angående reglering av avlöningsförhållanden

m. in. för vaktmästare och med dem jämförliga befattningshavare

(s. 153) »tjänstgör som preparator». Denne vaktmästare står likväl

i B-grupp och skall enligt föreliggande förslag hänföras till lönegraden B 3.

Vid 1921 års lönereglering för de centrala verken in. fl. har vid nationalmuseum

eu förste expeditionsvakt, som tjänstgör som tekniskt biträde vid

handtecknings- och gravyravdelningen, överflyttats till lönegraden B 3. Den

omständighet, att en vaktmästare vid sidan av de egentliga vaktmästarsysslorna

tages i anspråk för mera kvalificerade göromål, har således ej i och

för sig ansetts berättiga honom till högre löneställning än i sistnämnda lönegrad.

Kommittén finner därför den vid geologisk-mineralogiska institutionen

f Uppsala anställde vaktmästaren i avseende å avlöningen böra likställas med

institutionsvaklmästarna- och således sättas i lönegraden B 3. Av billighetsskäl

torde dock den nuvarande innehavaren av befattningen, preparatorn

A. R. Andersson, vilken tjänstgjort i nämnda egenskap sedan år 1890 och

såsom förut nämnts uppbär ett personligt ålderstillägg å 500 kronor, böra

beredas personlig lönefyllnad, ungefär motsvarande skillnaden mellan de

ifrågavarande lönegraderna eller 600 kronor.

Kommittén får därför föreslå, att å elvte huvudtiteln för Andersson uppföres

ett personligt lönetillägg å angivna belopp.

I anseende till den avsevärda avlöningsförbättring, som den föreslagna

löneregleringen medför, torde de personliga lönetillägg, som för närvarande

utgå till preparatorn vid Lunds universitet Mattsson samt preparatorn vid

karolinska institutet Wennman, böra indragas.

Kommitténs förslag innebär alltså, att preparatorerna vid universitetens

och karolinska institutets anatomiska institutioner varda — med upphörande

av nu i två fall utgående personliga lönetillägg — hänförda till lönegraden

B 5 (= i den nya löneplanen lönegraden B 10) samt vaktmästaren-preparatorn

vid Uppsala universitets mineralogisk-geologiska institution till lönegraden

B 3 (= i den nya löneplanen lönegraden B 7), dock med ett personligt lönetillägg

av 600 kronor åt nuvarande innehavaren av sistnämnda befattning''.

I fråga om förslaget beträffande de anatomiska institutionernas preparatorer

hava från de akademiska myndigheterna några invändningar icke framställts.

Vad åter angår förslaget att placera vaktmästaren-preparatorn vid Uppsala

universitets mineralogisk-geologiska institution i lönegraden B 3, yrkar institutionens

prefekt professorn C. Wiman, att preparatorn i fråga måtte hän

föras till lönegraden B 4.

Tyngdpunkten, säger Wiman bland annat, har legat på preparatorsarbetet,

icke på vaktmästararbetet, som också i praktiken i stor utsträckning fått stå

tillbaka för preparatorsarbetet. Emellertid har på grund av institutionens

s. 291 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts proposition Nr 115. 291

lokalutvidgning och dess det oaktat genom ytterlig trångboddhet uppkomna

svårskötthet tyngdpunkten med tiden glidit mer åt vaktmästarhållet.

Det är dock av största betydelse för arbetet på institutionen att till förfogande

hava eu preparator, även om han tyvärr nödgas tjänstgöra som

vaktmästare. Vaktmästarsysslorna kunna och böra dock reduceras genom

ett ur ett böjt institutionsanslag utgående bidrag till städning. Det torde

också bli lättare att i framtiden få t. ex. ett biträde till eldning och andra

grövre sysslor än att, om preparatorsbcfattningen nedsjönke till vad den

aldrig avsetts att vara, ånyo erhålla en preparator.

Såväl filosofiska fakulteten i Uppsala som det större akademiska konsistoriet

därstädes föreslå för ifrågavarande preparator lönegraden B 4.

T öi egen del vill jag tillstyrka förslaget att de anatomiska institutionernas

preparatorer hänföras till lönegraden B 5, d. v. s. enligt den nya löneplanen

lönegraden B 10. I fråga om vaktmästaren-preparatorn vid mineralogiskgeologiska

institutionen i Uppsala finner jag icke tillräckliga skäl vara anförda

för ett frångående av kommitténs förslag. För denna tjänst förordar

jag alltså lönegraden B 3, d. v. s. enligt den nya löneplanen lönegraden B 7.

dock med ett personligt lönetillägg å 600 kronor att utgå från allmänna

mdragningsstaten till befattningens nuvarande innehavare, preparatorn A. R.

Andersson.

Jag bör i detta sammanhang omnämna, att förslag framkommit om inrättande

av en preparatorstjänst vid karolinska institutets hygieniska institution.

Detta förslag har jag icke ansett mig kunna biträda.

Beträffande maskinisterna yttrar löneregleringskommittén:

I samma lönegrad som preparatorerna — C-grupp - äro för närvarande

vid Uppsala universitet inordnade eu maskinist vid biblioteket, en maskinist

vid institutionen för allmän och analytisk kemi, en maskinist vid fysiska

institutionen samt en maskinist vid drätselverket. Vid Lunds universitet

äro ej några särskilda maskinistbefattningar inrättade, utan handhaves skötseln

av värmeledningarna in. m. av institutionsvaktmästarna. Däremot är

vid karolinska institutet anställd en maskinist och eldare, hänförd till Cgrupp.

Med hänsyn till de stora ekonomiska värden, som av maskinisternas

tjänstutövning äro beroende, och jämväl med hänsyn till den särskilda

yrkesutbildning — vitsordad av avlagd maskinistexamen — som i allmänhet

torde av befattningshavarna i fråga krävas, synes deras placering över

den för institutionsvaktmästarna avsedda lönegraden B 3 berättigad. Att å

andra sidan låta den nuvarande likställigheten med preparatorerna föranleda

maskinisternas uppflyttande till lönegraden B 5 förefaller ej vara befogat.

Skötsel av värmeledniugsanläggningar åligger nämligen vid unversiteten en dei

institutionsvaktmästare, och även tekniska högskolans maskinist står för närvarande

i eu löneställning motsvarande lönegraden B 3. Även om vid ett fåtal synnerligen

betydande vörmeledningsanläggningar, t. ex. vid centralfängelset å

Långholmen, maskinisterna nått upp till lönegraden B 5, synes dock — i

betraktande av här ifrågavarande anläggningars me-a enkla beskaffenhet —

en sådan uppflyttning ej böra ske. Det kan ock befaras, att en dylik åt

Maskinister.

s. 292 Kontrollera mot PDF

292 Kungl. Maj:ts proposition Nr 115.

gärd skulle väcka befogade anspråk från andra maskinister att få komma i

åtnjutande av samma förmånliga placering. Däremot finner kommittén maskinisternas

placering i lönegraden B 4 vara lämpligt avvägd.

Till maskinisten och eldaren J. E. Jernström vid karolinska institutet utgår

för närvarande ett personligt lönetillägg från elvte huvudtiteln å 200

kronor. Kommittén anser Jernström även framdeles böra bibehållas vid .

denna löneförmån.

Kommitténs förslag innebär alltså, att maskinisterna — 4 vid Uppsala

universitet och 1 vid karolinska institutet — hänföras till lönegraden B 4,

motsvarande i den nya löneplanen lönegraden B 8. För nuvarande innehavaren

av maskinistbefattningen vid karolinska institutet skulle det nu utgående

personliga lönetillägget bibehållas.

Kommitténs förslag i nu förevarande hänseende har lämnats utan erinran

av de akademiska myndigheterna. Jag tillstyrker vad kommittén härutinnan

föreslagit.

Vaktmästare Samtliga återstående av nu ifrågavarande ordinarie befattningshavare skulle

A- enligt kommitténs av mig i princip tillstyrkta förslag hänföras till respektive

lönegrader B3 och Bl, d. v. s. i den nya löneplanen respektive lönegrader

B 7 och B 5. Jag anser mig emellertid böra något närmare beröra

lönefrågan i avseende å vissa grupper av dessa senare kategorier.

Vaktmästare Såsom framgår av min förut lämnade redogörelse finnes vid Uppsala

maiversitets universitets kansli anställd en vaktmästare, som utöver sedvanlig avlöning

kansli. j B-grupp uppbär 200 kronor såsom ersättning för biträde vid universitetets

konstmuseum.

Enligt vad löneregleringskommittén säger sig hava inhämtat, består det

biträde han lämnar konstmuseet däri, att han övervakar i den under hans

tillsyn stående universitetsbyggnaden förvarade konstverk. Kommittén håller

emellertid före, att nämnda uppgift torde få anses ingå i hans arbetsuppgifter

såsom vaktmästare, varför kommittén anser ett särskilt arvode härför

ej böra utgå. Då emellertid denne vaktmästare för närvarande biträder

räntmästaren vid tillsyn över universitetets b}’ggnader, finner kommittén

skäligt, att han härför uppbär ett särskilt arvode — förslagsvis 480 kronor

— vilket dock i betraktande av möjligheten för en framtida omreglering

av hithörande förhållanden tills vidare torde böra utgå å extra stat.

Befattningshavarens titel synes kommittén böra ändras till akademivaktmästare.

Jag anser mig böra förorda detta förslag, mot vilket ej heller någon invändning

framställts av universitetsmyndigheterna.

Vaktmästare Förutom en maskinist äro vid Uppsala universitetsbibliotek anställda en

förste vaktmästare i B-grupp och tre vaktmästare i A-grupp. Vid universitet^

Uppsala tetet i Lund äro samtliga vaktmästare, till antalet fyra däri inberäknat

och Lund.

s. 293 Kontrollera mot PDF

293

Kuvf/I. Maj.ls proposition Nr 116.

eu eldure — placerade i sistnämnda grupp. Utöver fast avlöning aga emellertid

do egentliga biblioteksvaktmästarna att utfå ersättning för eftormiddagstjänstgöring

enligt beslut av 1921 års riksdag med 4 kronor för varje

eftermiddag de tjänstgöra. För ändamålet anslagna medel uppgå, såsom

jag förut i annat sammanhang erinrat, till 2,400 kronor för vartdera universitetet,

vilka medel ingå i bibliotekens anslag till arvoden, flitpenningar

åt extra biträden, renskrivning, eftermiddagstjänstgöring in. m.

Löneregleringskommittéu anför i fråga om biblioteksvaktmästarna följande:

Då den särskilda ersättningen för eftermiddagstjänstgöring ur löneteknisk

synpunkt synes kommittén vara olämplig, vill kommittén förorda,

att dessa vaktmästare, med nedan angivna undantag, mot indragning av

deras rätt till nämnda ersättning uppflyttas till lönegraden B 3. Kommittén

förutsätter således, att tjänstgöringsskyldighet jämväl under eftermiddagar

blir dessa befattningshavare ålagd i de för dem gällande instruktionerna.

Det kan erinras om att överbibliotekarien vid universitetet i Lund i en

framställning, för vilken redogörelse lämnats i det vid 1920 års statsverksproposition

fogade utdrag av statsrådsprotokollet, förordat bland annat, att

eftermiddagstjänstgöringen måtte förläggas inom vaktmästarnas ordinarie

tjänstetid och att de tre vaktmästarna i ersättning härför skulle i avlöningshänseende

jämställas med institutionsvaktmästarna.

För eldaren vid biblioteket i Lund torde en placering över lönegraden B 1

ej kunna ifrågasättas. Ej heller synes en av de tre bihlioteksvaktmästarna

i Lund, som för närvarande intar en i förhållande till de båda andra mera

underordnad ställning, böra få komma i åtnjutande av den ifrågasatta uppflyttningen.

Därav följer, att honom bör beredas en mot hans lägre avlöning

svarande lättnad i eftermiddagstjänstgöringen. Förste vaktmästaren

vid universitetsbiblioteket i Uppsala har redan på grund av sin nuvarande

placering ägt anspråk på att överflyttas till lönegraden B 3. Med hänsyn

härtill torde han böra erhålla någon lindring i eftermiddagstjänstgöringen.

Däremot torde ett till befattningens nuvarande innehavare L. E. Lindberg

utgående personligt lönetillägg från elvte huvudtiteln å 300 kronor böra indragas.

Kommittén föreslår alltså, att samtliga 4 vaktmästare vid universitetsbiblioteket

i Uppsala hänföras till lönegraden B 3 (= B 7), varvid det till

nuvarande innehavare av förste vaktmästartjänsten utgående personliga lönetillägget

skulle indragas, samt att vid universitetsbiblioteket i Lund 2 vaktmästare

hänföras till lönegraden B 3 (= B 7) och 1 vaktmästare ävensom

eldaren till lönegraden Bl (= B 5).

Överbibliotekarien vid universitetsbiblioteket i Uppsala har intet annat att

anmärka mot kommitténs förslag än att det synes honom lika rimligt som

önskligt att förste vaktmästaren Lindberg finge behålla sitt personliga tilllägg

å 300 kronor under de fem år, som återstå av hans tjänstetid, och att

han Ange samma tjänstgöring på eftermiddagarna som hans kamrater; arbetskraften

behövdes, och de 300 kronor skulle markera hans förmansställning

såsom förste vaktmästare.

s. 294 Kontrollera mot PDF

294

Kungl. Maj:ts proposition Nr 115.

Det större akademiska konsistoriet i Uppsala tillstyrker också bibehållande

av det personliga lönetillägget åt förste vaktmästaren Lindberg.

Överbibliotekarien vid universitetsbiblioteket i Lund föreslår, att samtliga

biblioteksvaktmästare måtte uppföras i lönegraden B 3 (= B 7) och eldaren

i lönegraden B 2 (= B 6). Härom yttrar överbibliotekarien:

I hög grad påfallande är den ogynnsamma behandling Lundabibliotekets

vaktmästarpersonal från kommitterades sida erfarit gentemot Uppsalabibliotekets.

Medan det förra bibliotekets eldare, som tillika är parkskötare och

»gårdskarl», uppförts i graden B 1, har motsvarande befattningshavare i

Uppsala, där kallad maskinist, uppförts i graden B 4, och medan Uppsalabibliotekets

samtliga 4 vaktmästare förts upp i graden B 3, ha blott de 2

av Lundabibliotekets ansetts böra föras till samma grupp, den tredje har i

likhet med eldaren blott nått till grupp B 1. Vår eldare anses av fackmän

väl förstå sig på värmeledningens skötsel och för parkskötarens kall är han

mycket meriterad genom långvarig praxis i trädgårdsyrket, bland annat vid

Kew Gardens i London. Han torde åtminstone böra föras upp i gruppen B 2.

Ännu angelägnare anser jag det vara att den tredje vaktmästaren, som på

ett synnerligen förtjänstfullt sätt skött siua sysslor, vilka till sin vida övervägande

del varit av mera krävande art än vanliga vaktmästarsysslor, likställes

med sina kamrater. Inom vaktmästarkategorien spelar i allmänhet

ancienniteten en stor roll: den äldre i tjänsten, som sätter den nykomne in

i göromålen, bibehåller gärna ett slags förmanskap över den yngre, och

denne finner sig merendels villigt häri, i synnerhet när ålderskillnaden är

stor — i detta fall 20 år -— även sedan han vet lika gott eller bättre besked

än den äldre. Det är endast på donna grund som det kan sägas, att

den tredje vaktmästaren i viss mån intar en underordnad ställning gentemot

de båda övriga, och jag är övertygad om att liknande förhållande äger rum

i Uppsala. Kommitterades förslag att nivelera den förefintliga- löneskillnaden

mellan den förste av de fyra vaktmästarna i Uppsala och de övriga

och att däremot införa en förut obefintlig löneskillnad mellan de tre vaktmästarna

i Lund synes mig lika stridande mot konsekvens som mot rättvisa.

Jag får därför yrka, att den tredje vaktmästaren i Lund i likhet med

den fjärde vaktmästaren i Uppsala uppföres i gruppen B 3. För att kunna

upprätthålla det regleraenterade öppethållandet måste av samtliga vaktmästare

fordras minst 8 timmars daglig tjänst. Någon lindring i tjänstgöring för

den tredje kan således inte utan stor olägenhet beredas. Ur administrativ

synpunkt synes mig också en dylik åtgärd förkastlig.

Vidare hava kansli- och biblioteksvaktmästare i Uppsala och Lund i eu

till Kungl. Maj:t ingiven skrivelse av den 1 september 1924 på anförda skäl

yrkat, att universitets- och biblioteksvaktmästare måtte uppföras i lägst

samma lönegrupp som vaktmästarna vid de vetenskapliga institutionerna.

I avseende å vaktmästarna vid Uppsala universitetsbibliotek saknar jag

anledning frångå kommitténs förslag. Vad angår universitetsbiblioteket i

Lund måste jag finna överbibliotekarien därstädes hava anfört vägande skäl

för bibehållande av den nuvarande likställigheten vaktmästarna emellan. Jag

tillstyrker sålunda, att samtliga tre biblioteksvaktmästare i Lund hänföras

till lönegraden B 3, d. v. s. i nya löneplanen lönegraden B 7. Eldaren där
-

s. 295 Kontrollera mot PDF

295

Kungl. Maj-.ts proposition Nr 115.

emot synes mig liksom kommittén föreslagit böra hänföras till lönegraden

Bl, d. v. s. i nya löneplanen lönegraden B 5. Lika med kommittén vill jag

framhålla, att eu löneplacering för biblioteksvaktmästarna av nu angiven art.

sker under förutsättning, att tjänstgöringsskyldighet jämväl under eftermiddagarna

varder vederbörande i instruktionerna ålagd.

Vid vardera av de botaniska institutionerna vid universiteten i Uppsala

och Lund finnas anställda två trädgårdsmedhjälpare, placerade i lönegruppen

A.

Löneregleringskommittén meddelar, att från de båda trädgårdsmedhjälparna

vid universitetet i Uppsala ingått framställning med begäran om förflyttning

till samma lönegrad som underträdgårdsmästarna och institutiousvaktmästarna,

det vill säga i den nya löneskalan lönegraden B 3 (= B 7). Kommittén

säger sig ej hava funnit sig övertygad om riktigheten av eu sådan

placering, helst en höjning av dessa trädgårdsmedhjälpares avlöning kunde

ge fog för yrkanden om högre placering jämväl för andra befattningshavare

i liknande ställning och föreslår, att samtliga trädgårdsmedhjälpare placeras

i lönegraden Bl (= B 5).

I anledning av detta kommitténs förslag hava trädgårdsmedhjälparna vid

Uppsala universitet C. A. Johansson och H. Holmgren i särskild skrivelse

till Kungl. Maj:t hemställt att bliva i avlöningshänseende likställda med

underträdgårdsmästarna. Till stöd härför har anförts huvudsakligen följande:

Vår avlöning var före löneregleringen år 1908 75 kronor per år mera än

institutionsvaktmästarnas, i det att vi under sommarmånaderna hade en extra

dagavlöning, som utgick från trädgårdskassan. Efter 1908 års lönereglering

indrogs detta dagarvode, och vi fingo 50 kronor per år mindre lön än institutionsvaktmästarna.

Efter 191.S års lönereglering för vaktmästarna fingo vi

300 kronor per år mindre än institutionsvaktmästarna, och enligt det nu

föreliggande förslaget skulle vi få omkring 318 kronor mindre än nämnda

vaktmästare. Av oss fordras samma arbete och ansvar som av underträdgårdsmästarna

och likvärdig yrkesutbildning. Vi måste också i likhet med

underträdgårdsmästarna tjänstgöra varannan sön- och helgdag året om. Ingen

sådan tjänstgöring och alls ingen regelbunden drabbar institutionsvaktmästarna.

Om våra platser nu skulle tillsättas, kunna de endast besättas med

personer, fullständigt kunniga i trädgårdsyrket och dessutom med flerårig

erfarenhet och praktik inom yrket. En ledig institutionsvaktmästartjänst är

lättare att besätta än våra tjänster.

I anledning av denna framställning, vilken remitterats till universitetsinyndigheterna,

anförde botaniska institutionens prefekt professorn O. Juel

till filosofiska fakultetens protokoll, bland annat, följande:

__ Botaniska trädgårdens utveckling under de senaste årtiondena bär varit,

sådan, att den ej kunnat undgå att förändra trädgårdsmedhjälparnas upp

gifter därhän, att de numera de facto tjänstgöra som underträdgårdsmästare,

ehuru de med avseende å lön och benämning kvarstå som trädgårdsmedhjälpare.

Kommittén synes hava betraktat frågan helt formellt och ej beaktat

de reala grunderna.

Träd vårda

medhjälparn

s. 296 Kontrollera mot PDF

296

Kungl. Maj-.ts proposition Nr 115.

Arbetena i botaniska trädgården äro ordnade på följande sätt: akademiträdgårdsxnästaren,

som planerar och dirigerar alla arbeten i trädgården, har

närmast under sig fyra tjänstinnehavare, nämligen två underträdgårdsmästare

och två trädgårdsmedhjälpare. Vardera underträdgårdsmästaren har sitt arbete

förlagt inom ett av de två växthusen och ansvarar för de arbeten, som där

skola utföras. Den ene trädgårdsmedhjälparen har på liknande sätt ansvaret

för arbetena inom drivbänksavdelningen, som är av den omfattning, att

den fordrar en särskild befattningshavare, som leder arbetet därstädes. Den

andra trädgårdsmedhjälparen är på liknande sätt arbetsledare för de omfattande

arbetena i hela den yttre trädgården och är sålunda förman för ett

större antal dagsverkare. Alla dessa fyra befattningshavare ha till sitt biträde

under sig dagsverkare av derå kategorier, nämligen grovarbetare, arbeterskor,

växthusbiträden (med någon utbildning i yrket), samt pojkar (elever).

Dessa dagsverkare äro de, som egentligen kunna sägas vara medhjälpare i

arbetena. Däremot äro trädgårdsmedhjälparna icke underordnade i arbetet

under underträdgårdsmästarna utan självständiga gentemot dessa och endast

underordnade i förhållande till akademiträdgårdsmästaren.

Det av kommittén åberopade skälet om befarade yrkanden om högre placering

jämväl för andra befattningshavare i liknande ställning får icke vara

bestämmande, då man har att pröva, om ett framställt anspråk är berättigat.

Såväl filosofiska fakulteten som det större akademiska konsistoriet i Uppsala

yrka likaledes, att trädgårdsmedhjälparbefattningarna måtte förvandlas

till underträdgårdsmästartjänster med placering i lönegraden B 3 (= B 7).

Jag bör nämna, att förslag i denna riktning upprepade gånger framställts

av universitetsmyndigheterna, senast understött av kanslern i särskilda skrivelser

den 22 augusti 1922 och den 15 augusti 1923.

Från Lunds universitet har emellertid förslag icke framställts om ändring

ifråga om där befintliga två trädgårdsmedhjälparbefattningar.

Vad angår trädgårdsmedhjälparbefattningarna vid botaniska trädgården i

Uppsala har jag med hänsjm till de av professor Juel lämnade upplysningarna

ej kunnat undgå finna fog för en förvandling av dessa tjänster

till underträdgårdsmästarbefattningar. Motsvarande befattningar vid Lunds

botaniska trädgård äro emellertid att betrakta såsom likvärdiga, och utan

någon närmare utredning rörande arbetet och dess fördelning vid sistnämnda

institution synes det mig vanskligt att beträffande dessa föreslå någon ändring,

helst förslag i detta syfte icke föreligger. Jag anser försiktigheten bjuda

att i avvaktan på närmare utredning rörande arbetsförhållandena vid båda

botaniska institutionerna tillstyrka, att trädgårdsmedhjälparna tillsvidare hänföras

till lönegraden Bl, d. v. s. i den nya löneplanen lönegraden B 5.

Vaktmästare

vid Uppsala

universitets i

Gustavianum

inrymda

institutioner

samt vid

Lunds

Vid Uppsala universitets museum för nordiska fornsaker finnes anställd

en vaktmästare, som tillika är vaktmästare vid övriga i Gustavianum inrymda

inrättningar; avlöningen utgår efter A-gruppen. Enligt kommitténs

förslag skulle denne vaktmästare hänföras till lönegraden B 1 (= B 5).

I anledning härav hava filosofiska fakulteten och det större akademiska

““T''!618 konsistoriet i Uppsala yrkat på befattningens likställighet med institutionsmuseum*

vaktmästartjänst och dess placering följaktligen i lönegraden B 3 (= B 7).

s. 297 Kontrollera mot PDF

297

Kungl. Maj:ts proposition Nr Hd.

Detta yrkande grundar sig på eu av prefekterna för vederbörande institutioner,

professorerna A. Hahr, L. Kjellberg, C. Wiman och O. Almgren till

fakulteten ställd skrivelse, diiri bland annat anföres:

Med den erfarenhet vi vunnit angående denne vaktmästares åligganden,

maste vi kraftigt framhålla, att hans bibehållande i den lägre lönegraden

skulle medföra eu verklig orättvisa. Det är ej mindre än 5 institutioner

han har att vakta, alla med värdefulla samlingar, nämligen: den paleontologiska

institutionen, Viktoriamuseet för nordiska fornsaker, institutionen för

klassisk fornkunskap, den konsthistoriska institutionen med en del av konstmuseet

samt museet för nordiska fornsaker. Han har ensam ansvaret för

dessa samlingar och för hela byggnaden under de tider av dygnet och av

året, då inga tjänstemän äro närvarande. Han har att ombesörja eldningen

samt att övervaka och deltaga i städningen. Han skall vara till hands vid

föreläsningar bland annat för .skötande av skioptikonapparat, något som vid

dessa institutioner förekommer så ofta, att han ej ensam kan medhinna att

tjänstgöra vid alla dessa tillfällen. Den nuvarande innehavaren av platsen

är dessutom en mycket yrkeskunnig man, som gjort institutionerna ovärderlig*1

tjänster vid deras installering, och hans skicklighet i detta avseende

kommer naturligtvis alltjämt att starkt anlitas för anordningsarbeten, konservering

av föremål, utförande av modeller in. m. Yrkesskicklighet och

teknisk utbildning måste för framtiden städse fordras av innehavaren av

denna tjänst.

Även från Lunds universitet föreligger ett av dess filosofiska fakultet väckt

förslag av enahanda innebörd beträffande den vid historiska museet samt

mynt- och medaljkabinettet därstädes anställde vaktmästaren, vilken nu tillhör

A-gruppen och av kommittén hänförts till lönegraden Bl (= B 5). Fakulteten

anför:

Lill denne vaktmästares tjänståligganden höra även talrika konserveringsoch

prepareringsarbeten, så att av honom fordras specialarbeten av liknande

art och krävande fullt samma skicklighet, som man begär av vaktmästarna

vid de naturvetenskapliga institutionerna.

Myndigheternas krav i sistberörda hänseende synas mig berättigade. Med

den utveckling, museitekniken i våra dagar nått och de anspråk densamma

ställer på skicklighet och förfarenhet i konservering och preparering av kulturhistoriska

minnesmärken och föremål, synes det mig innebära ett underskattande

av dessa museers och institutioners betydelse i förhållande till de

naturvetenskapliga institutionerna att ej likställa de vid de båda slagen av

institutioner anställda vaktmästarna. Jag vill alltså biträda förslaget om

placering i lönegraden B 3, d. v. s. enligt den nya löneplanen i lönegraden

B 7, för båda nu ifrågavarande vaktmästare.

Vid överflyttandet år 1909 av geografiska institutionen i Uppsala till dess Vaktmästare

nuvarande lokal i en del av fysiska institutionens gamla våning blev en vid 8e°gfaextra

ordinarie vaktmästare där anställd. Redan året förut hade ett anslag ^nenT/d

å 500 kronor begärts och erhållits för eldning, städning och uppassning på Uppsala

institutionen, med vilket belopp extra ordinarie vaktmästaren avlönades. unn erpitet''

s. 298 Kontrollera mot PDF

298

Kungl. Maj ds proposition Nr 115.

Emellertid inrättades snart intill geografiska institutionen en lokal för seminarierna

för matematik, mekanik och matematisk fysik. Då en ordinarie

vaktmästare syntes nödvändig för dessa institutioner, begärde de akademiska

myndigheterna ar 1910 inrättande av eu ordinarie vaktmästartjänst, med

skyldighet för innehavaren att tjänstgöra såväl vid geografiska institutionen

som vid ovannämnda seminariers lokal. Denna framställning vann dock

endast i så måtto bifall, att för matematiska seminariets del beviljades ett

anslag av 250 kronor för städning, eldning och uppassning. Sammanlagt

utgå nu å universitetets stat 750 kronor till städning och uppassning vid

geografiska institutionen och seminariet för matematik. Detta anslag föreslås

av löneregleringskommittén på grund av sin obetydlighet att framdeles utgå

från universitetets anslag för extra utgifter.

I anledning av detta kommitténs förslag hava filosofiska fakulteten och

det större akademiska konsistoriet i Uppsala föreslagit inrättande av en ordinarie

vaktmästartjänst vid geografiska institutionen och matematiska semi

nariet med avlöning efter lönegraden B 3 B 7). Detta förslag grundar sig

på ett av professorn i geografi A. Hamberg gjort yrkande i ämnet och innebär i

sig ett äskande, som upprepade gånger och även nu av myndigheterna fram

ställts i samband med anslagsäskanden, avsedda att föreläggas riksdagen.

Då den av Hamberg i löneregleringsärendet framförda motiveringen i stort

sett sammanfaller med den utredning, han jämte professorn i matematik

A. Wiman förebragt i samband med nu senast framlagda förslag till anslagsäskande

vid 1925 års riksdag, vill jag i korthet redogöra för vad Hamberg

och Wiman här andraga:

Såsom vaktmästare vid geografiska institutionen och matematiska seminariet

har allt från början tjänstgjort en och samma person. Under förmiddagarna

är han upptagen av institutionsgöromål från omkring klockan 7 förmiddagen

till klockan 3 eftermiddagen, oavsett nödig rast för frukost. Alla

kvällar vid 8—9 tiden går han rond för att tillse, att allt är i behörigt skick.

Även åtskilliga eftermiddagar är han upptagen med anledning av föreläsningar,

seminarier och andra sammanträden på institutionerna. Sammanlagt

torde på ifrågavarande lärosalar hållas omkring ett 40-tal föreläsningar och

övningar per vecka, vid vilka vaktmästarens bistånd gemenligen kräves såsom

för upphängning och nedtagning av kartor och planscher, rengöring av svarta

tavlan, förevisning av skioptikonbilder m. m. Hela året om bär han att

städa samtliga lokaler, under den kalla årstiden att elda ett dussin kakel

ugnar och några kaminer samt att dessutom gå till hända med diverse

uppassning, som på tvenne institutioner litet emellan kan krävas. Då

lönen sedan flera år tillbaka varit alldeles för liten, för att han skulle

kunna leva på den med sin familj, bär kanslern alltsedan år 1920 vid

sex olika tillfällen måst bevilja honom nödigt tillskott från universitetets

reservfond.

Emellertid är det klart, att det här handlar om ett sådant regelbundet

återkommande behov, som icke i längden får bestridas av reservfonden. Då

ifrågavarande vaktmästare är upptagen så gott som hela dagen av sina sysslor

i universitetets tjänst och en dylik arbetsprestation alltjämt fordras och

s. 299 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts proposition Nr 115. 299

då det ej k<ui visas att nämnda vaktmästare har lindrigare tjänstgöring än

andra vid övriga universitetsinstitutioner anställda vaktmästare, vilka samtliga

synas innehava ordinarie vaktmästarbeställning, synes det oss överensstämmande

med billig rättvisa, att geografiska institutionens och matematiska

seminariets gemensamma vaktmästarbeställning övergår till ordinarie

statstjänst.

Vidkommande geografiska institutionen är den nu anställde personens ^afstannande

på sin post särskilt önskvärd, emedan han där ej allenast sköter

vanliga vaktmästarsysslor, utan även skickligt biträder vid det praktiskveteuskapliga

arbetet med samlingar, experimentella anordningar, förfärdigande^

av enklare instrument, reparation av äldre m. m. Att för den ringa

ersättning, som erbjudes honom av statsmedel, finna eu lämplig ersättare

för honom torde vara mycket svårt. På grund av det nitiska sätt, varmed

den nuvarande extra ordinarie vaktmästaren skött sina åligganden under de

14 år, under vilka han varit anställd, är han även från denna synpunkt väl

värd att få sin ställning tryggad genom tjänstens övergång till ordinarie

befattning och rätt till pension, en rätt som i alla händelser förr eller senare

måste medgivas honom.

I skrivelse den 11 augusti 1924 hav tillförordnade kanslern hemställt om

proposition i ämnet till riksdagen.

Det konstanta behovet av en ordinarie vaktmästartjänst vid nu ifrågavarande

institutioner finner jag vara till fullo ådagalagt. Reservfondens

medel böra givetvis icke i längden användas för ett ändamål av förevarande

art, och jag vill för min del tillstyrka, att det nu utgående anslaget å 750

kronor till städning och uppassning ersättes med avlöning till en ordinarie

vaktmästare. I avseende å den lönegrad, till vilken denne bör hänföras,

vill jag emellertid inskränka mig att förorda lönegraden B 1, d. v. s. eldigt

den nya löneplanen lönegraden B 5.

Frågan om bibehållande av nu utgående personliga lönetillägg till prepara- Personliga

torer och maskinister samt förste vaktmästaren vid universitetsbiblioteket i lö.netiljägg

Uppsala har i det föregående behandlats. Även enstaka av de övriga vakt- vaktmästare,

mästarna åtnjuta dylik förmån. Så är förhållandet med tre institutionsvaktmästare

vid karolinska institutet, vilka fått sig tilldelade personliga

lönetillägg, envar med 200 kronor, nämligen N. Andersson vid histologiska

institutionen, G. Jarl vid fysiologiska institutionen och J. A. Westerberg vid

anatomiska institutionen.

Då räknat med slutavlöningen i lönegraden B 3 (= B 7) avlöningsförbättringen

för dessa vaktmästare vid övergång till den nya staten uppgår till

1,286 kronor, anser kommittén anledning att bibehålla dessa lönetillägg saknas.

Någon invändning mot denna kommitténs uppfattning har ej gjorts gällande

från karolinska institutets sida. För egen del har jag ingen erinran att göra mot

kommitténs förslag om upphävande av ifrågavarande personliga lönetillägg.

Såsom sammanfattning av mitt förslag beträffande de ordinarie vaktmästarna

och med dem jämförliga befattningshavare, hänvisas till nedanstående

sammanställning:

s. 300 Kontrollera mot PDF

300

Kungl. Maj-.ts proposition Nr 115.

Befattningshavare

Lönegrad

1

Befattningshavare

Lönegrad

310

B 8

B 7

B 5 1

B10

B 8

B 7

B 5

Uppsala universitet:

1

Geografiska institutionen:

Vaktmästare, tillika vaktmästare

Biblioteket:

vid matematiska seminariet. .

—

—

—

i

Maskinis t..............

—

1

—

—

Museet för nordiska fornsaker:

Förste vaktmästare........

—

—

i

—

Vaktmästare, tillika vaktmästare

Vaktmästare............

—

—

3

-

vid övriga i Gustavianum in- rymda institutioner......

_

_

i

_

Anatomiska institutionen:

Gymnastikinrättningen:

Preparator.............

i

—

—

—

Vaktmästare, tillika eldare . . .

—

—

i

—

Vaktmästare............

—

—

1

—

Kansliet:

Patologiska institutionen:

Akademivaktmästare. Särsk. ar-

Vaktmästare............

—

—

1

—

vode: 480 kr...........

—

—

i

—

Fysiologiska institutionen:

Fakultetsvaktmästare.......

—

—

i

—

Vaktmästare............

—

—

1

—

Portvakt..............

—

—

—

i

Drätselverket:

Institutionen för medicinsk och

fysiologisk kemi:

Maskinist vid universitetsbygg- naden ...............

i

_

Vaktmästare............

—

1

Ränteri- och kontorsvaktmästare

—

_

i

—

Farmakologiska institutionen:

Vaktmästare, tillika vaktmästare

vid vävtbiologiska institutio-

Lunds universitet:

nen................

—

1

~

Biblioteket.

Institutionen för allmän och ana-

lytisk keipi:

Vaktmästare............

—

—

3

Maskinist ...............

—

1

—

—

Eldare................

—

—

—

i

Vaktmästare............

—

—

2

—

Anatomisk histologiska institu-

Mineralogisk-geologiska institu-

tionen:

Preparator.............

tionen:

1

Vaktmästare, tillika preparator.

Vaktmästare............

—

—

1

—

Personligt lönetillägg: 600 kr.

—

—

1

—

Fysiologiska institutionen:

Fysiska institutionen:

Vaktmästare............

—

—

1

—

Maskinist..............

—

1

—

—

Medicinsk-kemiska institutionen:

Vaktmästare............

—

2

—

Vaktmästare............

—

-

1

—

Astronomiska institutionen:

Patologisk-anatomiska institu-

Vaktmästare............

—

1

—

tionen:

Meteorologiska institutionen:

Vaktmästare............

—

—

1

—

Vaktmästare............

—

1

—

Astronomiska observatoriet:

Botaniska institutionen:

Vaktmästare............

—

1

Vaktmästare............

—

1

Botaniska institutionen:

Underträdgårdsmästare.....

2

Underträdgårdsmästare.....

—

1

Trädgårdsmedhjälpare......

2

Trädgårdsmedhjälpare......

2

Zoologiska institutionen:

Fysiska institutionen:

Vaktmästare............

—

-

2

_

Vaktmästare............

I

s. 301 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 115. 301

Befattningshavare

Lönegrad

Befattningshavare

Lönegrad

BIO

B 8

B 7

B 5

B 10

B8

B 7

B 5

Geologisk-mineralogiska institu-

Fysiologiska institutionen:

Vaktmästare.....

1

Vaktmästare............

—

—

i

—

Kemiska institutionen:

Histologiska institutionen:

Vaktmästare......

_

2

Vaktmästare............

—

—

1

—

Zoologiska institutionen:

Patologisk-anatomiska institu-

Vaktmästare............

—

—

2

—

Vaktmästare.......

1

Historiska museet:

Andre vaktmästare, tillika vakt-

Vaktmästare...........

—

—

1

—

mästare vid rättsmedicinska

Gamla bibliotekshuset:

institutionen...........

—

—

1

-

Vaktmästare.......

__

1

Kemiska institutionen:

Kansliet:

Andre vaktmästare........

—

—

1

—

Vaktmästare (kursor) .

_

1

Bakteriologiska institutionen:

Räntekammaren:

Andre vaktmästare........

—

—

1

—

Universitetsvaktmästare . . .

1

Farmakologiska institutionen:

Eldare, tillika trädgårdsdräng . .

_

_

_

1

Andre vaktmästare........

—

—

1

—

Serafimerlasaretlets kliniska labo-

ratorium:

Karolinska institutet:

Andre vaktmästare........

—

—

1

—

Kansliet:

Anatomiska institutionen:

Preparator.....

1

Kollegievaktmästare.......

—

—

1

—

Maskinist och eldare. Personligt

Andre vaktmästare........

—

—

1

—

lönetillägg: 200 kr.....

—

1

—

—

Jag övergår härefter till avlöningsförhållandena ifråga om sådana befattningshavare,

vilkas ersättningar icke reglerats efter hittills vedertagna lönetyper.

I Uppsala universitets stat finnes under Myntkabinettet uppfört ett belopp Vaktmästare

av 75 kronor såsom arvode åt en vaktmästare. Löneregleringskommittén vid. uPPsaIa

föreslår, att detta belopp må utgå av universitetets anslag till extra utgifter, ”mynt6*8

vilket bör höjas med motsvarande belopp. ’ kabinett.

De akademiska myndigheterna hava häremot intet .att erinra. För egen

del tillstyrker jag förslaget.

Vid musikaliska kapellet i Uppsala är anställd eu vaktmästare, som för- Vaktmästare

utom fritt boställsrum åtnjuter ett kontant arvode å 700 kronor. Till detta vid. uPPsaIa

belopp höjdes arvodet genom beslut av 1918 års lagtima riksdag från förut- musikaliska

varande 400 kronor. Tillfällig löneförbättring har ej utgått. kapell.

Löneregleringskommittén föreslår, att ifrågavarande befattningshavare fortfarande

må åtnjuta å ordinarie stat uppförda avlöningsförmåner oförändrade

s. 302 Kontrollera mot PDF

Tillsyningsman

för

Linnéanska

stiftelsen vid

Hammarby.

Instrumentmakare

vid Uppsala

universitet.

Instrumentmakare

vid Lunds

universitets

fysiologiska

institution.

302 Kungl. Maj:ts proposition Nr Hd.

samt dessutom erhålla ett lönetillägg å 600 kronor att utgå å extra stat.

Kommittén anför:

Inom kommittén har framställts yrkande på en avsevärd förhöjning av

denne befattningshavares arvode. Som skäl härför bär anförts, att befattningshavaren

tages i anspråk av sin tjänst i sådan omfattning, att han endast

har ringa möjligheter till förvärv av extra inkomster vid sidan av tjänsten.

För egen del vill kommittén erinra om att motsvarande sysslor vid musikkapellet

i Lund ombesörjas av en uppasserska, som i arvode uppbär 200

kronor. Med hänsyn härtill torde på befattningens innehavare i Uppsala ej

böra ställas större krav, än att det nuvarande arvodet kan vara fullt tillräckligt.

Då ban emellertid för närvarande faktiskt blir tagen i anspråk i

så hög grad, att han knappast har möjlighet till någon extra förtjänst, synes

kommittén billigheten fordra, att han med bibehållande av oförändrad avlöning

å ordinarie stat erhåller å extra stat ett lönetillägg, som skäligen synes

kunna bestämmas till 600 kronor. Hans sammanlagda kontanta avlöning

skulle därmed uppgå till ungefär hälften av den genomsnittliga lönen till

en vaktmästare i lägsta lönegrad. Då emellertid en ändring i befattningshavarens

nuvarande tjänstgöringsförhållanden synes böra ske, förutsätter

kommittén, att genom universitetsmyndigheternas försorg omedelbart utredning

verkställes rörande omfattningen av hans tjänstgöringsskyldighet vid

kapellet, varvid jämväl torde böra tagas under övervägande de möjligbeter

till ytterligare användning i universitetets tjänst, som må vara för handen.

Kommitténs ovan framställda förslag om lönetillägg är nämligen avsett att

vara en provisorisk anordning.

Då någon erinran mot kommitténs förslag icke gjorts av de akademiska

myndigheterna, har jag funnit mig böra tillstyrka detsamma, under uttalande

likväl av att den föreslagna anordningen bör anses vara av interimistisk

natur.

För tillsyn över Linnéanska stiftelsen vid Hammarby anvisar den ordinarie

staten för Uppsala universitet ett anslag å 800 kronor. Å detta, som senast

reglerats av 1909 års riksdag, utgår ej tillfällig löneförbättring utan blott

dyrtidstillägg.

Kommittén föreslår att anslaget höjes till 960 kronor.

I avseende å detta arvode, som utgår till en tillsyningsman vid nämnda

stiftelse, hava myndigheterna icke uttalat sig. Jag tillstyrker kommitténs

förslag.

Å Uppsala universitets stat finnes uppfört till en instrumentmakare ett

arvode å 500 kronor, varå utgår varken dyrtidstillägg eller tillfällig löneförbättring.

Att arvodet satts så lågt beror därpå, att särskild ersättning utgår

till instrumentmakaren för de arbeten, som utföras av honom.

Detta arvode har icke blivit berört vare sig av löneregleringskommittén

eller i de över kommittéförslaget avgivna yttrandena.

Jag saknar anledning nu förorda ändring av detta arvode.

Även å Lunds universitets stat finnes uppfört ett arvode å 500 kronor

åt en instrumentmakare. Å detta arvode utgår ej tillfällig löneförbättring

s. 303 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition Nr 115.

303

men väl dyrtidstillägg. I avseende å arvodesbeloppets storlek gäller vad

nyss sagts om motsvarande ersättning vid Uppsala universitet. Arvodet är

upptaget under fysiologiska institutionen jämte anmärkning, att därutöver

tillkommer vederbörande fritt verkstadsrum.

Uj heller detta arvode bar berörts av löneregleringskommittén eller i de

över kommittébetänkandet avgivna yttrandena. Eu höjning av anslaget

med hänsyn till dyrtidstilläggets sänkning kunde måhända anses motiverad,

men jag anser, att arvodet bör utgå med samma belopp som motsvarande

ersättning i Uppsala, och vill alltså förorda, att detsamma bestämmes

till nuvarande belopp eller 500 kronor. Arvodet i fråga synes emellertid

icke böra knytas vid viss institution, då det åligger ifrågavarande befattningshavare

att vara universitetets samtliga institutioner behjälplig vid utförandet

av för dem erforderliga arbeten.

A Lunds universitets stat finnes vidare under räntekammaren uppförd 1 Portvakt vid

portvakt i universitetshuset med eu vid 1918 års lönereglering bestämd avlöning

av 1,100 kronor, därav 750 kronor lön och 350 kronor tjänstgörings- > Land.

penningar, jämte rätt till tre ålderstillägg å 100 kronor. Portvakten åtnjuter

sålunda en avlöning, som är 350 kronor lägre än den för vaktmästare i

A-grupp gällande lönetypen.

Löneregleringskommittén föreslår för ifrågavarande befattningshavare ett

arvode av 1,800 kronor samt yttrar härom:

Ett framställt yrkande om hans placering i löneplanen finner sig kommittén

ej kunna tillstyrka. Då enligt de nya löneprinciperna även icke

ordinarie befattningshavare kunna komma i åtnjutande av pensionsrätt synes

portvaktsbefattuingen icke böra bibehållas såsom ordinarie, utan torde avlöningen

framdeles böra utgå i form av arvode. Kommittén föreslår, att

detsamma bestämmes till 1,800 kronor, ett belopp som ungefär ligger tre

löneklasser under begynnelseavlöningen i lönegraden Bl (= B 5) i D:ort.

De akademiska myndigheterna hava icke haft något att erinra mot detta

förslag, och finner jag mig böra vid sådant förhållande tillstyrka detsamma.

Till arvode åt mekaniker vid Lunds universitets fysiska institution har Mekaniker

alltsedan början av år 1921 utgått ett belopp av 3,400 kronor från extra v*d Lunds

anslagsmedel. Förslag om samma arvode föreligger även i avseende å budget- ^fysiska6**

året 1925—1926. A anslaget utgår ej tillfällig löneförbättring men väl dyr- institution,

tidstillägg. Detta arvode bär icke berörts vare sig av löneregleringskommittén

eller i myndigheternas utlåtanden över kommitté förslaget.

Jag anser, att man bör räkna med ett fortsatt utgående å extra stat av

arvode för ifrågavarande ändamål till ett med hänsyn till dyrtidstilläggets

sänkning till 4,000 kronor höjt belopp.

Till bestridande av vaktmästargöromål vid en var av karolinska institutets ^arölhLk?

kemiska och anatomiska institutioner utgår av extra anslagsmedel ett belopp institutets

av 1,000 kronor till varje institution. Dessa anslag, varå utgå dyrtidstillägg kemiska och

men ej tillfällig löneförbättring, användas till ersättning åt extra vaktmästare, institutioner

s. 304 Kontrollera mot PDF

Vaktmästargöromål

vid

karolinska

institutets

rättsmedicinska

institution.

304 Kungl. Maj-.ts proposition Nr 115.

På grund av den sänkning av dyrtidstilläggen, som äro förenade med den

nya löneregleringen, böra ifrågavarande arvodesbelopp höjas, vart och ett

till 1,200 kronor. De torde tillsvidare böra utgå från anslag å extra stat.

I detta sammanhang vill jag även beröra en uppkommen fråga om beredande

av vaktmästarhjälp vid ytterligare en utav karolinska institutets

institutioner, nämligen den rättsmedicinska institutionen. Redan år 1921 hade

förslag väckts om inrättande av en ordinarie vaktmästarbefattuing vid denna

institution med samma avlöning, som tillkom institutets övriga vaktmästare.

Detta förslag grundade sig på en av professorn i rätts- och statsmedicin vid

institutet till dess lärarkollegium gjord framställning, så lydande:

Så länge professorn i rätts- och statsmedicin saknat egen institution, har

det varit möjligt att låta de vaktmästargöromål, vilka varit erforderliga för

undervisningen i ämnet, bestridas medelst användande av tillfällig arbetskraft.

Sedan emellertid genom beslut av 1921 års riksdag en egen institution

beretts professorn i rätts- och statsmedicin, blir det erforderligt att vid den

rättsmedicinska institutionen anställa en vaktmästare på ordinarie stat. De

arbetsuppgifter, som komma att tillhöra eu vid institutionen anställd vaktmästare,

motsvara i stort sett dem, som tillkomma vaktmästare vid karolinska

institutets andra institutioner. En vaktmästare vid den rättsmedicinska

institutionen har sålunda att tillse, att ordning och snygghet råder inom

institutionens lokaler, att rengöra laboratorieutensilier, att biträda dels vid

förberedande arbeten för undervisningen ävensom vid de rättsmedicinska

obduktionerna, dels vid andra prepareringsarbeten å institutionen o. s. v.

Under hänvisning till det ovan framhållna får jag anhålla, att lärarkollegiet

måtte i vederbörlig ordning göra framställning om proposition till 1922 års

riksdag om beviljande av anslag å ordinarie stat till lön åt eu vaktmästare

vid rättsmedicinska institutionen.

Denna framställning vann lärarkollegiets och kanslerns understöd men

föranledde icke någon Kungl. Maj:ts åtgärd. Åren 1922 och 1923 upprepades

samma begäran, likaledes understödd av lärarkollegium och kansler,

men utan att vinna behörigt beaktande. Nu har lärarkollegiet på begäran

av vederbörande professor i ämnet ännu en gång framlagt enahanda förslag

och därvid, bland annat, framhållit, att det komme att medföra synnerligen

stora svårigheter att bedriva arbetet på den rättsmedicinska institutionen,

därest denna längre skall vara i avsaknad av en vaktmästare. Då institutionen

är belägen i egen byggnad, är det, säger lärarkollegiet, uteslutet att

för vaktmästargöromålen därstädes skulle kunna anlitas annan vid institutet

befintlig vaktmästarkraft.

I skrivelse den 11 augusti 1924 hemställer tillförordnade kanslern om

proposition i ämnet till riksdagen.

Enligt min mening torde kravet på vaktmästarhjälp för den rättsmedicinska

institutionen icke längre kunna tillbakavisas. En ordinarie befattning

anser jag mig dock ej böra nu tillstjTka, men vill i stället förorda, att, i

likhet med vad som skett i motsvarande hänseende för de kemiska och

anatomiska institutionernas vidkommande, medel anvisas tillsvidare å extra

s. 305 Kontrollera mot PDF

305

Kungl. Maj: Is proposition Nr 115.

stat för beredande åt den rättsmedicinska institutionen av erforderlig vaktmästarhjälp.

Beloppet torde, såsom nyss föreslagits för ovannämnda institutioner,

böra bestämmas till 1,200 kronor.

Jag vill till sist beröra vissa i de ordinarie staterna för Uppsala och Lunds

universitet uppförda anslag till städning och uppassning. Dessa äro:

Uppsala universitet.

Botaniska institutionen, botaniska museet: till städning och

uppassning i föreläsningssalen....................

Geografiska institutionen (samt seminariet för matematik):

för städning och uppassning......................

kronor 150: —

» 750:—

Lunds universitet.

Musikkapellet: 1 uppasserska....................... kronor 200:_

Inrättningen för gymnastik och fäktkonst: 1 uppasserska

jämte fri bostad............................... » 0qq._

I fråga om dessa anslag yttrar löneregleringskommittén:

■ Då det icke synes kommittén lämpligt, att dessa förhållandevis obetydliga

belopp upptagas för sig i arvodesförteckningarna, föreslår kommittén, att

ifrågavarande omkostnader framdeles bestridas av universitetens anslag för

extra utgifter. I anledning härav torde sistnämnda anslag böra undergå

någon höjning. Det lärer emellertid ej ankomma på kommittén att härutinnan

framlägga förslag.

De akademiska myndigheterna hava icke haft något att erinra emot detta

kommitténs förslag.

Anslaget till städning för Uppsala universitets geografiska institution bör

framdeles icke komma i betraktande, om mitt förslag om en ordinarie vaktmästarbefattning

vid denna institution bifalles. Det för samma universitets

botaniska institution uppförda anslaget a 150 kronor bör givetvis utgå

ur staten och kostnaderna bestridas, såsom fallet är vid andra av universitetets

institutioner, av institutionens materiellanslag. Detta sistnämnda bör

i så fall ökas med sagda belopp. \ ad de under Lunds universitet uppförda

anslagsposterna beträffar, har jag intet att erinra mot förslaget, att

de komma att ingå i universitetets anslag till extra utgifter, som i så fall

bör höjas med motsvarande belopp.

Anslag till

.städning och

uppassning.

Bihang till riksdagens protokoll 1925. 1 samt. 100 höft. (Nr 115.)

20

s. 306 Kontrollera mot PDF

306

Kungl. Maj-.ts proposition Nr Ilo.

IV. Pensionsförhållanden.

I fråga om pensioneringen av de befattningshavare, vilkas avlöningsförhållanden

jag i det föregående berört, gälla bestämmelserna i lagen den 11

oktober 1907 angående civila tjänstinnehavares rätt till pension med de ändringar

i vissa delar av nämnda lag, varom särskilda författningar utfärdats.

I samband med genomförande av den senaste löneregleringen för kommunikationsverken

antogs eu särskild pensionslag den 4 juni 1920 (nr 254)

för nämnda verk. Härigenom infördes i viss mån nya principer för pensioneringen,

huvudsakligen beträffande sättet för pensionsunderlagets och

pensionsavgifternas beräknande samt i fråga om grunderna för pensionsbeloppets

bestämmande.

Sedan 1921 års riksdag antagit det då framlagda förslaget angående avlöningsreglemente

för civila befattningshavare, uppkom fråga om de ändringar,

som kunde föranledas av detta reglemente. I proposition nr 276

till 1921 års riksdag föreläde Kungl. Maj:t riksdagen förslag till kungörelse

med bestämmelser i ämnet. Dessa bestämmelser voro avsedda att äga allenast

provisorisk karaktär i avbidan på utarbetande av en ny pensionslag

i stället för den nuvarande civila pensionslagen. Den provisoriska kungörelsen

skulle träda i stället för sådana stadganden i deu civila pensionslagen,

som med hänsyn till bestämmelserna i det nya avlöningsreglementet

icke kunde tillämpas å befattningshavare, å vilka berörda reglemente gjordes

tillämpligt. Sedan riksdagen bifallit propositionen, utfärdades kungörelse

med bestämmelser för vissa tjänstemän i statsdepartement och andra till den

civila statsförvaltningen hörande verk i fråga om rätt till pension den 29

juni 1921 (nr 456).

Frågan om en ny civil pensionslag i stället för den nu gällande av år

1907 blev sedermera hänskjuten till 1921 års pensionskommitté. Nämnda

kommitté avgav den 18 oktober 1924 betänkande jämte förslag till lag angående

rätt till tjänstepension för ordinarie tjänstemän vid vissa verk, tillhörande

den civila statsförvaltningen (civil tjänstepensionslag). I huvudsaklig

anslutning härtill har förslag i ämnet avlåtits till innevarande års riksdag.

Då den nya pensionslagen för de civila verken avsetts att anslutas till det

för kommunikationsverken uppgjorda och sedermera inom stora grenar av

statsförvaltningen införda lönesystemet, har lagens tillämpningsområde begränsats

till de verk, för vilka lönereglering enligt detta system blivit genomförd

eller framdeles komme att genomföras. 1907 års pensionslag skulle

således alltjämt bibehållas i kraft för de icke nyreglerade verken. Först

när ny lönereglering genomförts för samtliga de befattningshavare, som nu

lyda under samma lag, skulle densamma helt upphöra att gälla. I avseende

å principerna i den nya pensionslagen tillåter jag mig hänvisa till nyssberörda

proposition.

s. 307 Kontrollera mot PDF

307

kungl. May. is proposition Nr 11 k.

Do olika avlöningsgrunder, som jag i det föregående ifrågasatt för olika •

befattningshavare vid universiteten och karolinska institutet, hava till följd,

att olika grunder i avseende å pensionernas belopp och pensionsavgifternas

beräkning höra sökas. Medan i avseende å de befattningshavare, vilka skulle

inordnas under det nya avlöningsreglementet, ovanberörda pensionslag automatiskt

kommer att äga tillämpning, skulle beträffande övriga befattningshavare

— företrädesvis professorer och laboratorer — 1907 års civila pensionslag

gälla tillsvidare. Förslaget om ny pensionslag bygge!- nämligen på den

förutsättningen, att nya löneregleringar skola anpassas efter principerna

för kommunikationsverkens lönesystem, och räknar ej med den eventualiteten,

att nya löneregleringar skulle kunna komma till stånd i huvudsaklig överensstämmelse

med de för civilförvaltningen förutvarande lönegrunderna. Då

så nu är avsett att vara förhållandet beträffande professorerna in. fl. befattningshavare

vid universiteten, torde man böra utgå från att 1907 års pensionslag

skall å dem tillsvidare alltjämt äga tillämpning. Jag vill emellertid uttryckligen

betona att, därest det skulle befinnas önskvärt, att den nya pensionslag,

som i anledning av Kungl. Maj:ts förenämnda proposition må komma

att av riksdagen beslutas, göres tillämplig även å de befattningshavare vid

universiteten och karolinska institutet, å vilka avlöningsreglementet för befattningshavare

vid statsdepartementen och vissa andra verk tillhörande den

civila statsförvaltningen icke är avsett att äga tillämpning, hinder härför

icke kommer att möta. Jag har nämligen för avsikt att föreslå, att den,

som ingår på den för dylika befattningshavare avsedda staten jämte därvid

knutna bestämmelser för åtnjutande av de däri uppförda avlöningsförmåner,

skall vara skyldig, bland annat, att underkasta sig de ändrade föreskrifter,

som kunna varda utfärdade i fråga om pension. Jag har därför ansett mig

höra tillsvidare räkna med att 1907 års pensionslag fortfarande skall vara

tillämplig å nu ifrågavarande befattningshavare.

I de yttranden, som framkommit över det av högskolornas löneregleringskommitté

avgivna betänkandet hava vissa akademiska myndigheter påpekat

såsom uppenbart, att pensionsunderlaget bör bestämmas i förhållande till de

iindringar i avseende å löneförmånerna, som kunna komma att föreslås.

En tillämpning av 1907 års pensionslag torde emellertid böra något närmare

beröras. Enligt pensionslagens allmänna bestämmelser tjänar för tjänst, med

vilken jämte lön tjänstgöringspenningar äro förenade, såsom pensionsunderlag

den del av avlöningen, som utgör lön, där ej särskilt pensionsunderlag

blivit i lönestaten angivet eller eljest av Konungen och riksdagen fastställt.

Vidare är föreskrivet, att ej för någon tjänst pensionsunderlag må beräknas

till högre belopp än sextusen kronor, där ej särskilt pensionsunderlag blivit

av Konungen och riksdagen fastställt till högre belopp.

För professor har jag i det föregående förordat eu avlöning av 12,000 Professorer,

kronor, därav 8,000 kronor lön och 4,000 kronor tjänstgöringspenningar,

jämte rätt till ett ålderstillägg å 1,000 kronor. Enligt hittills vedertagna

s. 308 Kontrollera mot PDF

308 Kungl. Maj.ts proposition Nr 115.

. grunder, enligt vinka ålderstillägget är att hänföra till lönen, skulle alltså

pensionsunderlaget böra fastställas till 8,000 kronor resp. 9,000 kronor. Jag

anser emellertid, att i vederbörande lönestater pensionsunderlaget bör angivas

till 7,500 kronor. Till stöd härför vill jag anföra följande.

Nämnda belopp, 7,500 kronor, faller mellan de pensionsunderlag, som enligt

förslaget till civil tjänstepensionslag skulle tillkomma befattningshavare,

tillhörande lönegraderna A 1 och A 2. I avseende a professorsbefattningarna

vid universiteten äro nu sådana omständigheter för handen, vilka sakna motsvarighet

beträffande andra tjänster och äro av beskaffenhet att i förevarande

hänseende påkalla särskild hänsyn. Genom de bestämmelser om pensionerad

akademisk lärares ställning, som av Kungl. Maj:t meddelats i brev till kanslern

den 30 januari 1920, har den vetenskapliga verksamhet, som eu pensionerad

ordinarie lärare vid universiteten eller karolinska institutet utövar,

närmare knutits till vederbörande högskola. Ifrågavarande bestämmelser äro

av följande lydelse:

»1. Professor vid universitetet i Uppsala, vid universitetet i Lund eller

vid karolinska mediko-kirurgiska institutet, vilken med pension avgått från

sin befattning, skall äga att såsom professor emeritus vid universitetet eller

institutet, efter anmälan, som göres vid universitetet hos vederbörande fakultet

eller sektion och vid institutet hos dess lärarkollegium, meddela undervisning

inom området för den vetenskap, hans professur omfattat, i^ den

mån sådan undervisning kan med avseende å tid och rum anordnas så, att

den icke står hindrande i vägen för ordinarie lärares undervisning.

2. Professor emeritus må, på därom gjord framställning och sedan vederbörande

institutionsföreståndare därtill lämnat sitt medgivande, kunna erhålla

tillstånd, vid universitetet av det mindre akademiska konsistoriet efter

hörande av vederbörande fakultet eller sektion och vid karolinska institutc t

av dess lärarkollegium, att, i den mån institutionsföreståndaren prövar sådant

utan olägenhet kunna ske, använda dels arbetsplats å institution, som tillhöi

området för hans vetenskap, dels ock institutionens vetenskapliga hjälpmedel,

häri dock icke inräknat kliniskt sjukmaterial.

3. Vad i punkten 2 är stadgat angående professor emeritus skall äga

motsvarande tillämpning i fråga om annan ordinarie lärare vid något av

universiteten eller vid karolinska institutet, vilken med pension avgått från

sin befattning.»

Det samarbete med vederbörande högskola, som för emeritiprofessorernas

del sålunda eftersträvas, har också kommit till uttryck i universitetens årsredogörelser,

i vilka dessa liksom övriga professorers vetenskapliga författarskap

för varje år är förtecknat.

I annat sammanhang yttrar löneregleringskommittén om de pensionerade

professorerna:

Universitetsprofessorernas arbetsuppgifter fördela sig på två skilda verksamhetsområden.

Utöver fullgörande av den författningsenliga tjänstgöringsskyldigheten,

bestående huvudsakligen i undervisning och examination, kräves

enligt universitetsstatuternas 1 § av professorerna, att de ägna sig åt vetenskapligt

forskningsarbete.

Egenartat i jämförelse med vanlig tjänstgöringsskyldighet ar detta forskningsarbete

ej blott i avseende på verksamhetens föremål utan även genom

opaginerad Kontrollera mot PDF

hutujl. Maj ds proposition Nr / /■>. 30!)

<lf lormer, under vilka det utövas. Det ligger i detta arbete;,s natur, att

själva arbetsinsatsen och det synliga arbetsresultatet ofta falla åtskils i liden.

Vad som genom vetenskapligt forskningsarbete vunnits, ser sig vetenskapsidkaren

ofta först långt senare i stånd att framlägga i slutgiltigt utarbetad

lönn. Medan eljest vid statstjänsten arbetsinsatsen merendels lämnar ett

omedelbart synligt resultat, utgör, ett vetenskapligt verk ofta resultatet av

åratals, ja, kanske ett helt livs träget arbete, förfaren heten ger tivoli vid

handen, att mången vetenskapsman först vid relativt hög ålder frambringat

de mognaste resultaten av sitt vetenskapliga forskningsarbete. Möjligheterna

att mera ostört ägna sig åt detta arbete ökas oek efter uppnådd pensionsålder,

da i och med pensioneringen den författningsenliga tjänstgöringsskyldigheten

— undervisning och examination — bortfaller. Det är ock att märka,

att pensionsåldern för professorerna är satt relativt lågt, i det för dem skyldighet

att från tjänsten avgå inträder redan efter uppnådda 65 levnadsoch

25 tjänstår, således vid eu ålder, då de för ett fruktbringande vetenskapligt

arbete erforderliga krafterna merendels ännu finnas i behåll.

Aven om efter pensioneringen en rättslig förpliktelse för universitetsprofessorerna

att vara vetenskapligt verksamma icke kan sägas föreligga, giva

dock de anförda synpunkterna vid handen, att pensionsålderns inträde för

(lossa professorer alls icke innebär samma fullständiga skilsmässa från de

till ämbetet hörande uppgifterna, som den innebär för andra statstjänstemän.

I den mån universitetsprofessorerna även efter erhållen pension genom

sitt vetenskapliga arbete ägna sina krafter åt det allmännas tjiinst bör den

pension de uppbära åtminstone delvis betraktas såsom ersättning för detta

arbete och icke - såsom fallet är med den pension av statsmedel, som tillfaller

andra statstjänstemän — uteslutande såsom eu ersättning för tidigare

utfört arbete. Pensionen får således för universitetsprofessorerna karaktär

delvis av emeritilön i egentligaste mening, delvis av vanlig pension. Härvid

måste dock givetvis erinras, att förmågan att idka vetenskapligt arbete — i

den mån den över huvud taget vid uppnådd pensionsålder finnes i behåll —

avtager med åren, och att det i en del fall kommer att inträffa, att pension

utgår utan att vederlag i form av vetenskapligt arbete presteras.

I dessa kommitténs uttalanden anser jag mig kunna helt instämma. Tager

man i betraktande den säregna ställning, eu pensionerad professor i angivna

hänseende intager, synes mig eu pension — som i viss mån kan betraktas

såsom eu emeritilön — av 7,500 kronor vara till beloppet lämpligt

avvägd. Detta belopp bör i anmärkning till vederbörande stater angivas

såsom pensionsunderlag för professor.

1 vissa yttranden över kommittéförslaget har ifrågasatts eu förhöjd pension

för de befattningshavare, som avgå under den tid, som hinner förflyta,

innan löneregleringsförslaget antages och träder i kraft. Framställningar i

detta hänseende hava ock till Kungl. Maj:t inkommit från åtskilliga pensionerade

professorer. Denna fråga torde komma att i annat sammanhang

underställas Kungl. Maj:ts prövning.

Vad så beträffar pensionsavgifter, stadgar civila pensionslagen, att tjänstinnehavare

skall såsom bidrag till kostnaderna för beredande av pension erlägga

pensionsavgift till visst årligt belopp, vilket, där cj för vissa tjänst
-

s. 310 Kontrollera mot PDF

Vissa professorsbe

fattningar.

310 Kungl. Maj:ts proposition Nr 115.

innehavare annat beräkningssätt blivit fastställt, skall motsvara viss augiveu

procent å det för honom gällande pensionsunderlag. Avgiftsprocenten beräknas

efter beloppet av det för tjänsten stadgade högsta pensionsunderlaget

och utgör eu tiondedels procent för varje helt hundratal kronor, dock

icke i något fall mindre än tre procent.

Det högsta pensionsunderlag, civila pensionslagen medgiver, är 6,000 kronor;

avgiftsprocenten utgör, såsom nämnts, en tiondedels procent för värjo

helt hundratal kronor, alltså 6. Räknar man nu med en pensionsavgift

efter 6 procent av ovan angivna pensionsunderlag av 7,500 kronor, erhåller

man en pensionsavgift av 450 kronor. Denna avgift synes mig skälig vid

jämförelse såväl med de avgifter, som utgå jämlikt de provisoriska bestämmelserna

i kungörelsen den 29 juni 1921 (nr 4o6), som med de avgifter,

som det nya förslaget till civil tjänstepensionslag stadga för jämförliga pensionsunderlag.

Nämnda pensionsavgift torde böra angivas i anmärkning till

vederbörande stater.

I avseende å vissa professorsbefattningar föreligga emellertid förhållanden,

som påkalla särskild uppmärksamhet.

Enligt kungörelsen den 11 oktober 1907 om tillämpligheten av lagen angående

civila tjänstinnehavares rätt till pension å vissa tjänster skall den

allmänna pensionslagens stadganden tillämpas såväl å den skytteanska professuren

vid Uppsala universitet som å de professurer vid universiteten, till

vilkas innehavare avlöningen, anslag av universitets medel oberäknat, utgår

uteslutande i form av prebendepastorat, och skall pensionsunderlaget för

dessa befattningar anses utgöra enahanda belopp som för annan professur

av det slaget vid samma universitet, där den ifrågavarande professuren finnes

inrättad. Givetvis böra såväl professor Skvtteanus som professorerna i praktisk

teologi, vilka sistnämnda tillsvidare äro prebendarier, fortfarande vara

i pensionshänseende likställda med vanlig universitetsprofessor.

Åt innehavaren av den Kempeska professuren i växtbiologi vid Uppsala

universitet har 1919 års riksdag beviljat samma rätt till pension från staten,

som tillkommer övriga vid universitetet anställda professorer. Motsvarande

bestämmelser gälla även för den vid karolinska institutet inrättade Oscai

Ekmans professur i ortopedi.

Såsom framgår av min förut lämnade redogörelse, intager för närvarande

prosektorn vid Uppsala universitet, professorn O. M. Ramström viss särställning

i avlöningshänseende. För ifrågavarande befattningshavare gälla för

närvarande även särskilda föreskrifter om pensionsunderlag. Enligt kungl.

brev den 18 juni 1910 är för Ramström pensionsunderlaget fastställt till

4,000 kronor med iakttagande, att, i den mån han kommer i åtnjutande av

ålderstillägg å lönen, motsvarande förhöjning i pensionsunderlaget inträder,

med skyldighet för Ramström att erlägga mot berörda pensionsunderlag

svarande pensionsavgifter.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 115. 31]

•I4g hai i det föregående lör Ramström ifrågasatt eu begynnelseavlöning

av 9,000 kronor, därav 6,000 kronor lön och 3,000 kronor tjänstgöringspem

ningai, jämte rätt till två ålderstillägg å vartdera 500 kronor samt till ett

personligt lönetillägg av 1,000 kronor. För laborator föreslår jag här nedan

ett pensionsunderlag av 6,000 kronor samt eu pensionsavgift av 360 kronor.

Med hänsyn härtill och i betraktande av vad jag tänkt mig i avseende

a ordinarie professors pension, vill jag förorda, att pensionsunderlaget för Ramström

i staten bestämmes till 6,500 kronor och pensionsavgiften till 390 kronor.

Något utförligare anser jag mig böra beröra frågan om pensionsrätt för

innehavaren av den Malmstenska professuren i nervsjukdomar vid karolinska

institutet..

Genom gåvobrev, utgivet i oktober 1885, överlämnade f. d. provinsialläkaren

G. Bottiger en summa av 100,000 kronor till karolinska institutet

pa villkor, bland andra, att kapitalet skulle utgöra grundfonden för en ordinarie

professur vid institutet i någon av den praktiska medicinens specialgrenar

och räntan oavkortad utgå såsom lön åt professorn i ämnet, samt

att i pensionsrätt och för övrigt i alla skyldigheter och rättigheter, som i

gåvobrevet icke blivit särskilt vidrörda, den nye professorn borde varda likställd

med institutets dittills varande ordinarie professorer; och förklarade

donator i en den 28 november 1885 utfärdad handling, att sistnämnda punkt

i gåvobrevet borde så tolkas, att genom densamma åt innehavaren av den

på grund av donationen upprättade lärostolen tillförsäkrades rätt till en pension

av statsmedel lika med den, som då vore bestämd för institutets ordinarie

professorer.

Med hänsyn till detta villkor vid donationen, som innebar, att innehavaren

av den föreslagna professuren skulle i likhet med ordinarie professor vid

institutet bliva berättigad att efter uppnådda 65 är vid avskedstagandet uppbära

årlig pension av statsmedel till belopp av 4,500 kronor, avlät Kungl.

Maj:t proposition i ämnet till riksdagen för att sätta riksdagen i tillfälle att

taga under omprövning, huruvida riksdagen ville medgiva den pensionsrätt,

som sålunda utgjorde ett villkor för att gåvan skulle komma till verkställighet,

■ samt föreslog, att riksdagen måtte medgiva, att innehavaren av den

professur, som i följd av gåvan kunde komma att upprättas vid institutet,

måtte tillerkännas pensionsrätt lika med den, som då tillkomme ordinarie

professor vid institutet.

Enligt skrivelse den 16 maj 1886 lämnade riksdagen det begärda medgivandet,

dock under vissa villkor, vilka emellertid icke berörde själva peusionsrätten.

Genom löneregleringen år 1902 höjdes avlöningen för professorerna vid

institutet, och i sammanhang därmed reglerades pensionen, så att densamma

efter intjänande av ålderstilläggen skulle uppgå till 5,000 kronor, men från''

delaktighet i denna löne- och pensionsreglering undantogs innehavaren av

s. 312 Kontrollera mot PDF

312

Kungl. Maj:ts proposition Xr 115.

den Malmstenska professuren, som alltså kvarstod vid samma lön och pensionsrätt,

som ursprungligen bestämts.

När sedermera 1899 års civila pensionskommitté den 7 november 1902

framlade sitt förslag till civil pensionslag, gjorde kommittén samtidigt särskild

framställning, att lagens bestämmelser måtte förklaras skola i tillämpliga

delar gälla innehavare av nu ifrågavarande professur, såvitt icke de

med donationen*förenade villkor befunnes utgöra hinder för pensionslagens

tillämpning. Sedan innehavaren av den Malmstenska professuren avstyrkt

kommitténs nyssnämnda förslag såsom innebärande ett för professurens innehavare

S3’nnerligen dåligt ekonomiskt resultat samt jämväl institutets lärarkollegium

och universitetskanslern avstyrkt förslaget och statskontoret framhållit,

att det syntes tvivelaktigt, huruvida den av kommittén föreslagna

regleringen av pensionsrätten i detta fall kunde mot vederbörandes bestridande

låta sig göra, yttrade chefen för finansdepartementet i propositionen

nr 18 till 1907 års riksdag (med förslag till lag angående civila tjänstinnehavares

rätt till pension), att det förefölle uppenbart, att den pensionsrätt,

som genom 1886 års riksdagsbeslut tillförsäkrats innehavaren av ifrågavarande

professur, vore att betrakta såsom ett med donationens mottagande

oupplösligt förbundet villkor, som numera icke ensidigt kunde rubbas. I

överensstämmelse härmed föranledde kommitténs berörda framställning icke

till någon förändring. 1907 års civila pensionslag blev alltså icke tillämplig

å innehavaren av den Malmstenska professuren.

Påföljande år, 1908, berördes ånyo denna pensionsfråga i propositionen

nr 97 angående löne- och pensionsreglering för befattningshavare vid universiteten

och karolinska institutet. För innehavaren av den Malmstenska

professuren, som redan förut åtagit sig samma undervisningsskyldighet som

övriga professorer, föreslogs samma förhöjda avlöningsförmåner som åt övriga

professorer genom anvisande av fyllnadsanslag av statsmedel, och i samman

hang därmed yttrade vederbörande departementschef, att det skulle kunna

ifrågasättas, huruvida icke innehavaren av den Malmstenska professuren

även med avseende å pension borde likställas med övriga professorer, men

att med hänsyn till vad därom anförts i propositionen angående pensionslagen

någon ändring för det dåvarande icke syntes böra föreslås i v*ad om

pension för ifrågavarande professur då gällde. Med bifall härtill förklarade

riksdagen, som bestämde, att professors avlöning skulle utgöra lön 5,000

kronor och tjänstgöringspenningar 2,500 kronor jämte ett ålderstillägg till

lönen å 600 kronor efter 5 års tjänstgöring, att för den Malmstenska professuren

ett belopp av 4,415 kronor skulle beräknas utgå från donationen

och att fördenskull för ifrågavarande professur, utan att därigenom någon

förändring med avseende å pensionsrätten skulle äga rum, i staten upptoges

ett belopp av 3,085 kronor.

I avseende å pensionsrätten för den Malmstenska .professurens innehavare

yttrar löneregleringskommittén följande:

s. 313 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr It''). 313

Billigt, de nya bestämmelserna om pension skall befattningshavare i lönngraden

B 20 erhålla en årlig pension av (>,99(> kronor. Pensionsavgifterna

aro som bekant avsedda att täcka, approximativt beräknat, en tredjedel av

pensionen, eller i nu ifrågavarande fall 2,332 kronor. Då således av pensionen

4,664 kronor kunna anses utgå av statsmedel, vilket belopp mer än

va tacker den genom gåvobrevet och statsmakternas i anledning därav fattade

beslut befattningshavaren tillförsäkrade pensionen av statsmedel, torde

numera anledning saknas att ur berörda synpunkt från pension slagens tilllämplighet

undantaga ifrågavarande befattningshavare.

I''*6*'' 11111 anmärkas, att i de pensionsbestämmelser för institutets professorer,

som gällde vid tiden för donationsbrevets godkännande, ej var uppställt villkoret,

att befattningshavare för att komma i åtnjutande av pension skulle

hava uppnått visst antal tjänstår. Huruvida av denna anledning hinder kan

möta att på innehavaren av ifrågavarande professur tillämpa pensionslagens

bestämmelser, enligt vilka rätt till hel pension för universitetens och karoJluska

institutets professorer inträder först efter uppnådda 25 tjänstår, bör

mahända bliva föremål för särskild undersökning. Emellertid må anmärkas,

i-„*jVet ''>il an§™ antal tjänstår —- med den tjänstårsberäkning, som

enligt de nya pensionsbestäinmelserna kommer att tillämpas — torde sakna

praktisk betydelse, då det torde vara att förvänta, att vid uppnådda 65 levnadsår

fordran på 25 tjänstår är utan vidare fylld.

I en till kanslern ingiven framställning av den 31 maj 1922 har karolinska

institutets lärarkollegium framhållit, att donators mening tydligen

vant att i trots av den mindre tjänstgöringen och den mindre lönen skaffa

innehavaren av den Malmstenska professuren samma pensionsrätt som övriga

professorer, att, sedan innehavaren av ifrågavarande professur redan många

ar före 1908 åtagit sig samma undervisningsskyldighet som övriga professorer,

han numera stadgeenligt hade samma skyldigheter som dessa; samt

att hans avlöningsförmåner alltsedan är 1909 överensstämde med övriga

professorers; och har kollegiet under åberopande att högskolornas löneregleringskommitté

i sitt betänkande framhållit, att anledning saknades att låta

den Malmstenska professurens innehavare hava lägre pension än övriga professorer,

hemställt om framläggande av förslag till riksdagen i syfte att

ifrågavarande professor måtte erhålla rätt till pension i samma ordning som

karolinska institutets övriga professorer.

Ifrågavarande professurs dåvarande innehavare, numera framlidne professor

F. Lennmalm har uti ingiven skrift framhållit, att, sedan donationens

bestämmelser rubbats genom anvisande av statsbidrag till avlönande av den

Malmstenska professorn, så att denne i lönehänseende blivit likställd med

karolinska institutets övriga professorer, pensionsfrågan syntes hava inträtt i

ett annat skede; och att det syntes vara lika rätt att bevilja ökad pension

som ökad lön.

I sin skrivelse i ämnet den 19 oktober 1922 yttrar kanslern, bland annat:

Någon ändring i den nu stadgade, för en tillträdande befattningshavare

i jämförelse med Övriga professorer förmånliga pensionsrätten, eller rätten

tdl pension av statsmedel av 4,500 kronor årligen utan erläggande av pen
-

s. 314 Kontrollera mot PDF

314

Kungl. Maj.ts proposition Nr 115.

sionsavgifter, bör icke vidtagas förr, än pensionen för Övriga professorer

blivit höjd till sådant belopp, att den kan anses minst motsvara den pensionsförmån,

som nu är förbunden med ifrågavarande professur, det vill

saga — med antagen beräkning att en tredjedel av pensionsbeloppet anses

bliva bekostad genom pensionsavgifterna — till minst 6,7oO (— 4,o00 + 2,250)

kronor- skulle kommittéförslaget om professorspension a 6,996 kronor bliva

antaget, bör således ur befattningshavarens synpunkt än mindre något hinder

anses möta för Malmstenska professurens innehavares likställande i pensionshänseende

med övriga institutets professorer. Eu ytterligare förutsättning

för att pensionsrätten vid ifrågavarande professur skulle regleras

uppåt är givetvis den, att statsmedel samtidigt beviljas för utfyllande av

den med professuren förenade avlöningen, så att den kommer att uppgå till

vad för övriga professorer må varda stadgat.

Kanslern hemställer alltså, att — under förutsättning att vid blivande

lönereglering för professorer vid universiteten och karolinska institutet pensionsunderlaget

för dem bestämmes till belopp, ej understigande 6,750 kronor

— i sammanhang härmed pensionsunderlaget jämväl vid den Malmstenska

professuren måtte fastställas till samma belopp med skyldighet för

befattningshavaren att i eljest stadgad ordning erlägga pensionsavgifter.

I yttrande den 15 november 1922 biträder statskontoret denna kanslerns

hemställan.

Jag har i det föregående förordat ett bibehållande av likställigheten i

avlöningshänseende mellan den Malmstenska professurens innehavare och

övriga professorer vid institutet. Detta innebär ock ett ökat statsbidrag

till avlöning av ifrågavarande professor. I betraktande härav och med

hänsyn till vad i denna fråga förekommit, finner jag göda skäl tala för att

denna likställighet utsträckes att även gälla pensionsförmånen. Jag föreslår

alltså, att den Malmstenska professurens innehavare varder i pensionshänseende

fullt jämställd med annan professor vid institutet och att följaktligen

1907 års pensionslag må tillsvidare äga tillämpning å honom.

Med några ord torde beröras pensionsfrågan för innehavarna av personliga

professurer. Såsom jag ovan erinrat, erlägger innehavaren av den personliga

professuren i finsk-ugrisk språkforskning vid Uppsala universitet, professor

K. B. Wiklund pensionsavgift i likhet med ordinarie professor. Han torde

få anses falla under bestämmelserna i 1907 års pensionslag. I avseende å

samtliga övriga innehavare av personliga professurer gäller, att de äro skyldiga

att vid den ålder, då annan universitetsprofessor är skyldig att avgå från

tjänsten, med åtnjutande av pension, beräknad efter samma grunder, som

stadgats beträffande övriga universitetsprofessorer, frånträda sina professurer.

Härunder ligger emellertid den förutsättningen, att pension varder dem av

riksdagen beviljad. Såsom jag förut påpekat, erlägga de icke pensionsavgifter

men vidkännas å lönerna avdrag, motsvarande beloppet för pensionsavgiften.

Jag har förut givit uttryck åt den uppfattningen, att innehavarna

av personliga professurer böra vara i avlöningshänseende fullt likställda med

s. 315 Kontrollera mot PDF

hun/jl. Maj.ts proposition Nr Ilo. 315

ordinarie professorer och att något avdrag för mot pensionsavgiften svarande

belopp framdeles lämpligen icke bör ske, utan att vederbörande lika med

ordinarie professor erlägger pensionsavgift. I anslutning härtill synes mig

givet, att en sådan anordning bör vidtagas, att 1907 års pensionslag utan

vidare tiger tillämpning å ifrågavarande befattningshavare, i följd varav

eventuell framställning till riksdagen i pensionsfrågan för varje särskilt fall

icke skulle vara erforderlig. Riksdagens medgivande torde alltså böra inhämtas,

att 1907 års pensionslag må äga tillämpning å innehavare av personlig professur.

De ordinarie befattningshavare vid universiteten och karolinska institutet, Laboratorer

vilkas avlöningsförmåner vidare skulle enligt mitt förslag regleras efter hit- m- fltillsvarande

allmänna lönegrunder, äro överbibliotekarierna samt laboratorerna

och med dem likställda befattningshavare ävensom direktor musices

\id Uppsala universitet, kapellmästaren vid Lunds universitet och gymnastikläraren

vid vartdera universitetet.

Enligt vad jag i det föregående tillstyrkt skulle överbibliotekarie komma

att åtnjuta enahanda avlöningsförmåner som professor. För bevarande av

likställigheten dem emellan bör jämväl i pensionsavseende de för professor

föreslagna bestämmelserna äga tillämpning å överbibliotekarie.

För ordinarie laborator har jag föreslagit en avlöning av 9,000 kronor,

darav 6,000 kronor lön och 3,000 kronor tjänstgöringspenningar, jämte rätt

till två ålders tillägg ä 500 kronor. För sådan befattningshavare tillstyrker

jag ett pensionsunderlag av 6,000 kronor; pensionsavgiften kommer alltså

att belöpa sig till 360 kronor.

Enligt mitt förslag skulle för director musices i Uppsala och för kapellmästaren

i Lund utgå en avlöning av 5,000 kronor, därav 3,300 kronor lön

och 1,700 kronor tjänstgöringspenningar, jämte rätt till två ålderstillägg ä

;)00 kronor. Något särskilt pensionsunderlag torde här lika litet som ifråga

om gymb astiklä ra rna behöva fastställas, utan synas civila pension slagens

allmänna bestämmelser härom kunna äga tillämpning.

I fråga åter om de befattningshavare, å vilka det civila avlöningsregle- Befatta! ngementet

skulle gälla, kommer, såsom jag förut^erinrat, den nya civila tjänste- havare> som

pensionslagen automatiskt att bliva tillämplig. '' '' defcivTa^v
Jag

anser mig i avseende härå endast böra erinra om förhållandena be- löningsregl<tträffande

den vid Uppsala universitets egendoms- och skogsförvaltning an'' Iuentetställda

personalen. Avlöningen skulle såsom nu bestridas förmedelst avkastningen

av egendoms- och skogsförvaltningen. I avseende å pensioneringen

har icke ifrågasatts, att universitetets enskilda förvaltning skulle bära kostnaderna

härför. Löneregleringskommittén har med hänsyn till det ringa

antal tjänstemän, det här gäller, och då utgifterna härutinnan för statsverket

uppgå till förhållandevis obetydliga belopp, ej heller velat förorda eu anordning

av sådant slag. Då universitetets inkomststat senast reglerades, berördes

även denna fråga, och jag ansåg mig sakna anledning förorda någon

s. 316 Kontrollera mot PDF

316

Fråga om

befrielse för

professorerna

från skyldighet

att erlägga

pensionsavgift.

Kungl. Maj:ts proposition Nr Ilo.

avvikelse från vad kommittén funnit skäligt (se statsverkspropositionen till

1923 års riksdag, bilagan åttonde huvudtiteln, sid. 177). Denna uppfattning

lämnades ock utan erinran från riksdagens sida.

I samband med frågan om professorernas vid universiteten och karolinska

institutet pensionering har löneregleringskommittén tagit under övervägande,

huruvida dessa professorers skyldighet att erlägga avgifter för egen pensionering''

bör för framtiden kvarstå.

Efter erinran om den ställning, som de pensionerade professorerna intaga

i förhållande till universitetet och det där bedrivna vetenskapliga arbetet,

påpekar kommittén, att eu parallell till den emeritilön, som pensionen till

viss del kan sägas utgöra för universitetsprofessorerna, erbjudes av den s. k.

fyllnadspensionen vid den militära pensioneringen.

Härom yttrar kommittén:

Fyllnadspensionen utgår till militära tjänstinnehavare, under villkor av

viss fortsatt tjänstgöringsskyldighet, bestående i skyldighet att inträda i vederbörande

avdelning inom arméns reserver samt att kvarstå där intill u)

års ålder, om pensionstagaren blivit pensionsberättigad vid 65 års ålder,

eljest intill 65 års ålder. Såsom tillhörande reserven skall pensionstagaren

tjänstgöra vid inträffande mobilisering och i krig samt vid sådan övning,

som till utrönande av krigsberedskapen kan bliva anbefalld. Inom finansdepartementet

tillkallade sakkunniga för utredning av det statsunderstödda

pensions väsendets centralisering hava på tal om den militära pensioneringen

uttalat, att en del av fyllnadspensionen — enligt de sakkunnigas förslag tvåtredjedelar

— skulle betraktas såsom ersättning för den pensionstagaren

åliggande fortsatta tjänstgöringsskyldigheten och alltså anses ha karaktär av

lön. För att låta de militära befattningshavarna komma i åtnjutande av det

i pensionen sålunda ingående lönemomentet hava för deras del pensionsav - giftema satts till lägre belopp, än vad som skulle framgått a id tillämpning

av vanliga beräkningsgrunder med hänsyn till pensionsålder, dödlighet in. in.

I anledning härav anför kommittén ifråga om befrielse från skyldighet

att erlägga pensionsavgifter:

Synpunkter, motsvarande dem, som sålunda anlagts på den militäia pensioneringen,

kunna även göras gällande i fråga om den pensionsrätt, som tillkommer

professorer vid universiteten och karolinska institutet. Aven i deras

pension ingår ett lönemoment, för vilket borde beredas dem motsA arandt

lindring i deras bidragsskyldighet till den egna pensioneringen.

Då sagda lönemoment ej torde böra sättas lägre än genomsnittligt beräknat

till en tredjedel av pensionen, skulle det åligga staten att utöver den

del av pensionen, som redan nu beräknas utgå av statsmedel, tillskjuta vad

som för gäldande av nämnda tredjedel erfordras. Då tjänstemannapensioneringen

enligt 1907 års lag vilar på den kalkylen, att två tredjedelar av

pensionen täckas av statsmedel och en tredjedel aA’ tjänstemännens pensionsavgifter,

skulle således den ifrågasatta anordningen leda till att statsverket

skulle övertaga kostnaden jämväl för sistnämnda del av pensionen och att

följaktligen professorerna vid universiteten och karolinska institutet skulle

befrias från erläggande aA’ pensionsavgift.

opaginerad Kontrollera mot PDF

kanyl. Maj.ts proposition Nr Ilo.

Flin ra sålunda enligt kommitténs mening goda skäl kunna anföras för

professorernas vid universiteten och karolinska institutet befrielse från erläggande

av avgifter för egen pensionering, har kommittén likväl icke! ansett

sig höra framlägga förslag härom. Huvudsakliga anledningen härtill är,

att kommittén icke varit i stånd att överblicka, vilka konsekvenser ett sådant

beslut skulle komma att medföra. Därjämte synes olämpligt att genomföra

eu sa betydande ändring i fråga om pensionsrätten för ifrågavarande professorer,

-innan pågående utredning om det statliga pensionsväsendet i allmänhet

blivit avslutad.

Frågan om befrielse för professorerna från skyldighet att erlägga pensionsavgift

sammanhänger i viss mån med det allmänna spörsmålet om upphörande

av all uppbörd och redovisning av pensionsavgifter. Sistnämnda

angelägenhet har i vad den berör personal, som skulle falla under den nya

civila tjänstepensionslagen, berörts av 1921 års pensionskommitté. Det förslag,

som i ämnet förelagts riksdagen förutsätter emellertid allenast en för
-

enkling i sättet för uppbörd och redovisning av pensionsavgifter i så måtto,

att dessa avgifter i stället för att såsom nu sker redovisas månadsvis —

avföras årsvis från vederbörande avlöningsanslag till fonden för civila

tjänstinnehavares pensionering. Frågan om en motsvarande anordning i

avseende å pensionsavgifter för de befattningshavare, som enligt mitt förslag

fortfarande skulle falla under 1907 års pensionslag, torde emellertid ej ankomma

på mig att upptaga i nu förevarande sammanhansr

I samband med frågan om pensionsförhållandena anser jag mig böra till idragning

skärskådande upptaga spörsmålet om indragning av den vid universiteten “Äf

nu förekommande tjänst- och nådårsrätten.

Vid universiteten i Uppsala och Lund hava av ålder efterlevande efter

avliden befattningshavare åtnjutit förmån av s. k. tjänst- och nådår. Härmed

förstås rätt att tillgodonjuta de med den avlidnes tjänst förenade avlöningsförmånerna

under den återstående delen av tjänståret (det vill säga

det år, under vilket dödsfallet inträffar) och det därpå följande året (nådåret).

Rätt t dl tjänstår tillkommer den avlidnes stärbhus utan avseende på

vilka stärbhusdelägama äro. Nådåret däremot är förbehållet vissa den avlidnes

närmaste anhöriga, nämligen hans änka och oförsörjda barn. Därest

den avlidne ej efterlämnar dylika stärbhusdelägare, utgår således endast tjänstarsformån

efter honom. Tjänst- och nådårstagare har skyldighet att sörja för

att under ifrågavarande tid tjänsten uppehälles utan statsverkets betungande.

Uppkomsten av tjänst- och nådårsrätten daterar sig från Örebro artiklar Historik.

av år 1586, där prästernas änkor tillförsäkrades rätt att »vara fritt sitia Nuyarande

"idb Prestegäldh effter theres Mans dödh ett åhr omkring. . . . doch med ^ rh ål landen.

förord, att the thet åhret öfwer så beställat, att kyrkiotiensten blifwer redeligen

uppehållen, så och sware till all annor tunga. . .». Sedermera stadgades

i Prästerskapets privilegier av år 1723, att »alle Preste-, Läse-mästares

s. 318 Kontrollera mot PDF

318 Kungl. Maj.ts proposition Nr Ilo.

och Scholae-Betienters enkior med sims egne så ock then dödes omyndige

och oförsörgde barn» skulle äga att »niuta och behålla efter theres mäns

affall ett Nåde-Åhr efter gammal plägsed, så framt the eljest förmå imedlertid

försörja Gället och tiensterne med en skickelig man, som then framlednes

Embete ostraffeligen förestå kan på bemälte svarande håde-Ahr, såsom

ock Prestegården wid sina egor försvarligen wid macht hålla». Tjänståret

för prästerskapet beräknades sedan gammalt till den 1 maj efter dödsfallet,

varefter nådåret löpte till därpå följande 1 maj. Enligt ingressen till prästerskapets

privilegier skola desamma gälla för bland andra, »professorer vid

akademierna».

Vad särskilt universiteten beträffar, återfinnes den ursprunglig^, bestämmelsen

om nådår, beträffande Uppsala universitet, i konung Gustaf II Adolfs

privilegier av den 25 juni 1625, punkt IT, och, beträffande Lunds universitet,

i dess privilegier av den 19 december 1666, mom. 16. Här förordnas,

att änkor efter akademiska tjänstemän skola njuta »annum gratis: lika som

prästänkor. Genom kungl. brev den 28 maj 1793 bestämdes, att nådår ej

fick sträcka sig till andra än änkor och oförsörjda barn. Vid särskilt ömmande

omständigheter samt jämväl i andra fall plägade Kungl. Maj:t medgiva

dubbla nådår.

Uppsala universitet. Enligt reglementet för universitetets pensiousinrättning

för tjänstemäns änkor och barn den 21 februari 1849 skall tjänståret

för avliden akademisk tjänstemans stärbhus beräknas till ett hälft år från

dödsdagen och privilegii-wådårei för änka och barn efter tjänstårets sålunda

bestämda förlopp vidtaga. Denna bestämmelse förekom i samband med

föreskrift därom, att till pensionsinrättningens tillgångar skulle bl. a. ingå

ett års inkomst av varje akademisk tjänst, då innehavaren med döden avgått

utan att efterlämna nådårsberättigade änka och barn. Föreskriften

om nämnda inkomst upphävdes sedermera genom den för universitetet år

1872 fastställda staten. Genom beslut den 11 mars 1910 har Kungl. Maj:t

utfärdat nytt reglemente för pensionsinrättningen. Emellertid är ovanberörda

föreskrift om beräkning av tjänst- och nådår numera intagen i de av

Kungl. Maj:t delvis med riksdagen fastställda särskilda föreskrifterna till

universitetets stat, där i punkt 15 nu gällande föreskrift sålunda lyder:

»Avliden akademisk tjänstemans stärbhus må under ett halvt år från dödsdagen,

det s. k. tjänståret, åtnjuta inkomsterna av tjänsten, varefter pnvilegienådåret

för änka och barn vidtager». S. k. extra nådår avskaffades i

samband med inrättandet av nämnda pensionsinrättning.

Lunds universitet. Enligt gammal praxis har här — i motsats tdl vad

fallet är vid Uppsala universitet — tjänståret beräknats till slutet av det

kalenderår, under vilket dödsfallet timat, varefter privilegie-wddåref, därest befattningshavaren

efterlämnat änka eller barn, löper under hela det närmast efter

tjänstårets slut följande kalenderåret. S. k. extra nådår förekommer icke vidare.

s. 319 Kontrollera mot PDF

kanal. Maj:ts proposition Nr Ilo. 319

Stärbhusdelägare efter befattningshavare vid karolinska institutet äro delägare

i civil,statens änke- och pupillkassa, och åtnjuta sålunda icke tjänstoch

nådårsrätt.

Enligt nu gällande bestämmelser (kungörelsen den 13 juni 1908 angående

villkor och bestämmelser för åtnjutande av de för vissa befattningshavare

vid universiteten och karolinska institutet från och med år 1909

gällande nya avlöningsförmåner, punkt in; kungörelsen den 17 december

1909 angående villkor och bestämmelser för åtnjutande av de i nya stater

lör universitetsbiblioteken upptagna avlöningsförmåner, punkt, m) är vederbörande

befattningshavare förpliktad att underkasta sig ändring i eller

upphävande av tjänst- ocli nådårsrätten enligt vad därom i behörig ordning

kan varda fastställt.

Löneregleringskommittém som i sitt betänkande berört frågan om tjänstoch

nådårsrätten, erinrar till eu början om upphävandet av läroverkslärarnas

rätt i samma hänseende. Härom anför kommittén följande:

r„£e^H^anf^ och.nådårsrätt som 1723 års prästerliga privilegier tillförsäkra

a11 Lase-mastares och Skole-betienters» änkor och barn, har även an
setts

galla lärare vid de allmänna läroverken. Emellertid äro dessa förmåner

numem upphavda Nadarstormmen indrogs enligt beslut av 1877 års riks
n

F f m kyrk°n.!wf- Som isättning för förmånen beviljades dels

,tt ailigt statsbidrag a 60,000 kronor för pensionering av ifrågakommande

larares ankor och barn, dels ett årligt anslag å 5,000 kronor såsom bidrag till

bestridande av de med pensioneringen förenade förvaltningskostnader. För sagda

ändamål bildades eu lärarnas vid elementarläroverken änke- och pupillkassa

•i Jr, a“ledn,mg *7 beslut ^ 1910 års kyrkomöte och 1911 års riksdag bär

Diirvid^W?^atte"n+ UIiPhaVtf tor bär ifrågakommande befattningshavare.

• vtcf i J ?eS a fUPlllkassan ett ytterligare årligt statsbidrag

^ att motsvara dels det belopp, som i medeltal beräknades utgå till

starbhusen efter tjanstarsberättigade lärare, eller 22,320 kronor för år räknat,

fl i°PI\/’k69 ++kr0Tr’ s°m ansäSs böra tillkomma kassan för att

med de ****"’ ‘ Ula“M“

Kommittén, sou, föreslår indragning och avlösning av tjänst- och nådars

rätten vid .universiteten, yttrar i detta hänseende:

r>et synes kommittén uppenbart, att rätten till tjänst- och nådår på ett

mycket ofullkomligt sätt fyller sin uppgift, P

I stor utsträckning ar nämligen beroende på rena tillfälligheter huruvida

örnlaf Tf? t Tf +/''ö.rm\nen i fråga kommer vederbörande till de!.

Endast i det fall, att befattningshavaren avlider, medan han är i tjänst blir

nämligen starbhuset berättigat till tjänst- och eventuellt nådårsrätt Därtill

kommer att såsom redan nämnts, tjänståret för befattningshavare vid uni
Oma

under V ? tidlTmd efter dödsfallet. Skulle detta

Orna under ett kalenderars sista manad, kommer således någon tjänstårsför
1-fagai-med7n

däremot> därest dödsfallet inträffar vid årets början,

qanstarsratien loper till arets slut. J

Nu anmärkta olägenhet skulle visserligen kunna avhjälpas, om det för

Löus
reglerings
kommittén.

opaginerad Kontrollera mot PDF

o 20

Kung}. Jfaj:ts proposition Nr Ilo.

befattningshavarna vid Uppsala universitet gällande beräkningssättet gjordes

tillämpligt även för vederbörande vid universitetet i Lund.

Då kommittén emellertid anser universitetstjänstemännens tjänst- och nådårsförmån

vara en föråldrad institution, som bör avskaffas, vore det enligt

kommitténs mening olämpligt att nu föreslå en reformering av institutet

med risk att därigenom dess fullständiga upphävande skulle fördröjas.

Kommittén föreslår därför, att rätten till tjänst- och nådår helt upphäves.

Att emellertid denna förmån utan ersättning skulle berövas universitetens

befattningshavare, synes ej rimligen kunna ifrågasättas.

Liksom skett vid indragning av läroverkslärarnas tjänst- och nådårsrätt,

torde även i detta fall en avlösning böra äga rum. Till grund för denna

avlösning bör läggas det värde för här ifrågavarande befattningshavares stärbhus,

som tjänst- och nådårsrätten beräknas äga. Man torde härvid böra

utgå ifrån de avlöningsbelopp, som efter det nya avlöningsrcglementets genomförande

skulle komma tjänst- och nådårsberättigade till godo.

Vad till en början professorerna angår, synes man vid beräkningen böra

utgå ifrån, att den avlidne vid dödsfallet åtnjöt lön enligt 29 löneklassen,

det vill säga i G-grupp 11,940 kronor. Under förutsättning, att lägsta vikariatsarvodet

bestämmes till 6,600 kronor, skulle, enär vikarie skall avlönas

av stärbhuset, detta tillgodoföras (11,940—6,600 —) 5,340 kronor för år räknat.

Vid beräkning av tjänstårsförmånens värde kan för enkelhetens skull den

för Uppsala universitet stadgade tiden, ett halvt år från dödsfallet, tillämpas

även för befattningshavare i Lund. Därest man antager, att efter varje dödsfall

förmån av såväl tjänst- som nådår ifrågakommer, skulle stärbhuset således

för ett och ett halvt års vikariat uppbära 8,010 kronor. Det är således

detta belopp, som skulle ligga till grund för avlösningen. Staten skulle hava

att för varje år utbetala den del av nämnda belopp, som svarar mot det

statistiskt fastställda årliga genomsnittliga antalet dödsfall bland i tjänst

varande professorer.

Antalet av de professorer, som under tiden 1 januari 1909—31 december

1920 före uppnådd pensionsålder avlidit, utgjorde i Uppsala 10 och i Lund 8.

Då antalet professorer (vakanta platser ej inräknade) under åren 1909—1920

i medeltal utgjorde 111,7 5 för år för båda universiteten tillsammantagna,

finner man, att den relativa dödligheten under nämnda år utgjorde 13,4 °/oo.

Med utgångspunkt från denna dödlighetssiffra och antalet professurer enligt

stat under år 1920 finner man, med någon avjämning uppåt, att i medeltal

1,0 professorer i Uppsala och 0,8 i Lund kan beräknas komma att årligen

avlida före uppnådd pensionsålder.

Skulle man lägga dessa siffror till grund för eu avlösning, blevu det belopp

staten årligen skulle ha att erlägga 8,010 kronor för professorerna i Uppsala

och (8,010 X 0,8 =) 6,408 kronor för professorerna i Lund.

Härvid är att märka, att siffrorna i så måtto äro ur de avlösningsberättigades

synpunkt förmånliga, som dödligheten räknats i relation till endast de

professorsbefattningar, som varje termin varit besatta med ordinarie innehavare.

Å andra sidan har man sedan räknat med det sålunda erhållna

dödstalet (13,4 %o) på hela antalet professorsbefattningar enligt stat, varigenom

genomsnittssiffran på dödligheten per år snarare blivit för hög än

för låg. Vidare har nådårsförmån beräknats skola utgå efter samtliga dödsfall,

medan såsom förut nämnts denna förmån utgår endast om änka eller

oförsörjda omyndiga barn leva efter. Den marginal, som genom den rymliga

beräkningen uppkommer, torde vara stor nog att täcka även den tjänst
-

s. 321 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj.ts proposition Nr 115.

321

och nå.d års förmån, som kan tillkomma stärbhusdelägaro efter andra befattningshavare

an professorer Då dödsfallen bland de i tjänst varande andra

beiattnmgshavare under tiden den 1 januari 1909—31 december 1920 varit

synnerligen fataliga (i Uppsala en förste bibliotekarie, en director musices

!Jn!i|0nS'',!rVil 0,'': 1 f^11*1,611 ritmästare och eu gymnastiklärare), skulle eu

danska otiUförlitlf ^ befattumSshavares tjänst- och nådårsförmån bliva

o nm i-ltt UPPni! ayjä''nnade belopp, torde siffran för Uppsala böra sättas till

8,000 kronoi och för Lund till (j,400 kronor.

Det belopp av statsmedel, som sålunda skulle komma att utgå, bör vad

Uppsala universitet betraffar tilldelas därvarande pensionsinrättning för tjänstemans

ankor och barn. Vid Lunds universitet synes statsbidraget böra tilldelas

pen si onsi n rättningen för änkor och barn efter ämbets- och tjänstemän

vid Lunds universitet. Visserligen finnes vid detta universitet även inrättad

en obligatorisk anke- och pupillkassa, men då denna allenast omfattar vissa

högre tjänsteman synes den ej böra komma i åtnjutande av avlösningsbeloppet

Kommittén vill erinra om att under avlösningen även torde böra inbegripas

den tjänst- och nådårsrätt, som kan tillkomma stärbhus efter avliden

teologie professor i dennes egenskap av prästerlig befattningshavare, nämligen

såsom kyrkoherde i probendepastorat.

Kommittén föreslår således, att — under förutsättning att den rätt till

tjänst- och nådår, som enligt universitetens och prästerskapets privilegier tillkommer

stärbhus efter befattningshavare vid universiteten i Uppsala och

mild ävensom efter innehavare av kyrkoherdetjänst i pastorat, som utgör

prebende till professur inom de teologiska fakulteterna, blir i vederbörlig

ordning upphävd — såsom bidrag till pensionering av änkor och barn efter

befattningshavare vid de bada universiteten må till universitetets i Uppsala

pensionsinrättning för tjänstemännens,änkor och barn utgå ett bestämt anslag

a elvte huvudtiteln å 8,000 kronor och för motsvarande ändamål vid

universitetet i Lund till pensionsinrättningen för änkor och barn efter ämbets
å

6 400°kronor ^ LUndS universitet ett bestämt anslag å elvte huvudtiteln

Vid sammanträde med delägarna i

för änkor och barn beslöts i anledning av kommittéförslaget följande yttrande:

Mot kommitténs förslag om avskaffande av tjänst- och nådårsrätten på

Uppsala universitets pensionsinrättning Myndigheternas

yttranden.

.... ... , ... » ““ »v nen nauarsratten pg

det satt, att den avlöses genom en skälig penningsumma, som av staten årligen

anslas till pensionsinrättningen, vill pensionsinrättningen icke resa nåo-on

invändning. Beträffande kommitténs beräkning av det ekonomiska värdet

av denna forman under den närmaste framtiden, vill pensionsinrättningen

dels framhålla den osäkerhet, som vidlåder denna beräkning på den grund

att därvid hänsyn tagits endast till professorerna, dels erinra, att vid denna

beräkning kommitténs förslag om lönereglering lagts till grund och att följaktligen

eu eventuell modifikation av detta bör åtföljas av en ny beräKninoav

tjänst- och nadårsförmånens ekonomiska värde.

. kommitténs förslag beträffande avlösningssummans storlek måste nensionsinrättmngen

göra flera invändningar. 1

törst må framhållas, att rätt att inträda i pensionsinrättningen tillkommer

också docenterna, vilka icke äga någon tjänst- och nådårsrätt. Också dessa

delagares ankor och barn skall avlösningssumman komma till godo Detta

betyder, om avlösningssumman är lika stor som det ekonomiska värdet av

Bihang till riksdagens protokoll 1925. 1 samt. 100 käft. (Nr 115.) 21

s. 322 Kontrollera mot PDF

322 Kungl. Maj:ts proposition Nr 115.

tjänst- och nådårsförmånen, att de tjänst- och nådårsberättigade befattningshavarna

vid universitetet förlora en del av den rätt, som förut tillkom dem,

och att denna i stället överflyttats till docenterna. Samma grund, som 1911

föranledde, att det årliga statsbidraget till läroverkslärarnas änke- och pupillkassa

bestämdes till ett belopp, som med 4,569 kronor översteg det beräknade

värdet av den då indragna tjänstårsrätten för läroverksläraren, bör

nu föranleda, att avlösningssumman blir högre än värdet av tjänst- och nådårsförmånen.

. •

Därnäst vill pensionsinrättningen framhålla, att en verklig avlösning av

den ifrågavarande förmånen icke kan ske på det sätt, att en bestämd summa,

likvärdig med tjänst- och nådårsrättens värde under den närmaste framtiden,

årligen av staten anslås till pensionsinrättningen. Både ändringarna i penningvärdet

och de därav föranledda löneregleringarna och den, om ock långs

ännu a, dock ständigt pågående ändringen i antalet av befattningshavare vid

universitetet gör, att det ekonomiska värdet av den ifrågavarande förmånen

är underkastad ofta återkommande förändringar. Belysande i detta avseende

är, att avlösningssumman blir en helt annan, om den beräknas efter de nu

utgående lönerna än om den, som kommittén gjort, beräknas efter de föreslagna

nya lönerna. Hade avlösningen skett i samband med 1907 års lönereglering

och hade därvid kommitténs grundsatser tillämpats, så skulle avlösningssumman

varit alldeles otillräcklig såsom ersättning för tjänst- och

nådårsförmånen under de förhållanden, som inträda, om kommitténs förslag

beträffande löneregleringen blir antaget. 1 en tid, då penningvärdet undergår

så stora och så hastiga fluktuationer som nu, kan det icke vara riktigt

att låta de tillfälliga förhållandena vid den tidpunkt, då avlösningen sker,

bli bestämmande för framtiden. Icke heller finns det något skäl, varför det

tillfälliga antalet befattningshavare just nu vid universitetet skulle bil normgivande

för avlösningssummans storlek i framtiden.

Söker man eu också för framtiden tillfredsställande lösning på den föreliggande

frågan, så erbjuda sig två möjligheter. Eu är att låta avlösnmgssumman

utgå såsom eu bestämd procent av den sammanlagda avlöningen

till de ordinarie professorerna vid universitetet. Räknar man i likhet med

kommittén med de högsta föreslagna avlöningarna till professorer, 11,940

kronor så uppgår den sammanlagda avlöningen för universitetets 63 ordinarie

professorer till 752,220 kronor. 8,000 kronor utgöra härav 1,06 procent

eller avrundat uppåt 1,1 procent. Om det alltså bestämdes, att avlösningen

skulle ske på sådant sätt, att staten till pensionsinrättningen anslog ett årligt

belopp utgörande 1,1 procent av sammanlagda avlöningen till universitetets

ordinarie professorer, beräknad under förutsättning, att alla åtnjuta den högsta

lön, som tillkommer en professor vid universitetet, så skulle under de närmast

följande åren, förutsatt att kommitténs förslag i övrigt vinner bifall

avlösningen utgå med något högre belopp än kommittén föreslagit salut vid

inträffande ändringar i avlöningsförhållanden eller antalet av ordinarie professorer

automatiskt rätta sig efter de nya förhållandena.

En annan möjlighet, den enda, som finnes, om avlösningssumman skall

vara eu gång för alla bestämd, är, att avlösningssumman sättes så mycket

högre än det nuvarande värdet av tjänst- och nådårsrätten, att genom överskottet

en kapitalbildning möjliggöres, som vid sjunkande penningvärde

eller växande antal befattningshavare supplerar vad som brister i avlösnmgs
summan.

. , ....

På grund av det ovan anförda avstyrker pensionsinrättningen kommitténs

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kunyl. Maj.is proposition Nr 115. 32.3

förslag i den del, som avser avlösningssummaus storlek, och hemställer, att

denna måtte utgå efter någon av de ovan nämnda grunderna, alltså antingen

så att av staten årligen anslås till pensionsinrättuingeu ett belopp, utgörande

1,1 procent av sammanlagda avlöningen till universitetets ordinarie professorer,

beräknat under förutsättning, att alla åtnjuta högsta lön för univcrsitetsprofessorer,

eller så att avlösningssumman sättes så mycket högre än

det beräkna,de värdet av tjänst- och nådårsrätten, att genom överskottet eu

kapitalbildning möjliggöres, som i framtiden ersätter vad som brister i avlösningssumman.

Pensionsinrättningen anhåller slutligen, att, om en avlösning av tjänst-och

nådårsrätten sker, bestämmelser rörande användningen av do medel, som

sålunda komma pensionsinrättningen till del, må, efter förslag av pensionsinrättningen,

fastställas av Konungen.

Professor E. Holmgren, med vilken professor Hj. Psilander instämde, anmälde

reservation mot beslutet under uttalande, att lian ansåge bibehållandet

av nådårsinstitutet vara att föredraga framför den föreslagna avlösningen

och detta även om avlösningen kotnme att ske enligt de grunder, som angivits

i det av pensionsinrättningens delägare nu beslutade yttrandet.

I anslutning till pensionsinrättningens yttrande och under åberopande av

detsamma tillstyrkte det större akademiska konsistoriet i Uppsala, att tjänstoch

nådårsrätten, på sätt kommittén föreslagit, måtte upphöra, men att storleken

av den ersättningssumma, som därför årligen borde av statsmedel utgå

till pensionsinrättningen, måtte beräknas på något av de två alternativa sätt,

styrelsen för samma pensionsinrättning föreslagit och pensionsinrättningens

delägare för sin del gillat, varjämte konsistoriet hemställde, att, därest eu

avlösning av tjänst- och nådårsrätten skedde, bestämmelser rörande användningen

av de medel som sålunda komma pensionsinrättningen till del måtte,

efter förslag av pensionsinrättningen, fastställas av Kungl. Maj:t.

Vid konsistoriets behandling av frågan anmälde professor C. A. Reuterskiöld

med instämmande av professor E. Holmgren sin reservation mot nådårsinstitutets

avskaffande.

Vid Lunds universitet har styrelsen för pensionsinrättningen för änkor och

barn efter ämbets- och tjänstemän vid universitetet samt styrelsen för universitetets

änke- och pupillkassa avgivit följande av vederbörande delägare

godkända yttrande i fragan:

Den av ålder bestående rätten till tjänst- och nådår har, icke minst ur

ekonomisk trygghetssynpunkt, med skäl städse skattats och måste fortfarande

skattas såsom en synnerligen värdefull förmån för universitetets befattningshavare;

och därför finner styrelsen, att densamma icke bör utan tvingande

skäl upphävas.

Om emellertid, särskilt av hänsyn därtill att möjlighet i varje fall må

finnas att bereda en tillträdande befattningshavare vid universiteten full lön

omedelbart vid tillträdet, tjänst- och nådårsförmånen likväl anses böra avskaffas,

så synes det angeläget att i möjligaste mån tillgodose befattningshavarna,

så att de genom berörda rätts avskaffande icke försättas i eu sämre

ställning än nödvändigt. Och när härvid såsom ersättning för den minskade

s. 324 Kontrollera mot PDF

324

Kungl. Maj:ts proposition Nr 115.

förmånen eu skälig avlösningssumma av statsmedel synes böra beredas, anser

styrelsen det riktigt, att denna avlösningssumma användes på ett sätt, som

i möjligaste mån skulle motsvara det behov, rätten i fråga avsett att tillgodose.

Andra delägare än de, som skulle haft rätt till tjänst- och respektive

nådår, kunna icke anses hava grundat anspråk på kompensation för

rättens upphörande.

Enligt styrelsens förmenande bör detta belopp efter närmare angivna grunder

bestämmas varje gång för vissa år framåt och alltså, för att verkligen

motsvara tjänst- och nådårs förmånens värde, icke utgå med en summa en gång

för alla eder, såsom kommittén föreslagit, med ett redan nu för all framtid

fixerat årligt belopp. Avlösuingsbeloppet torde böra med särskild redovisning

upptagas bland universitetets inkomster och användas i huvudsaklig överensstämmelse

med nu bestående föreskrifter angående tjänst- och nådår,

härigenom skulle det komma endast sadana av pensionsinrättningens delägare

till godo, vilka enligt nuvarande bestämmelser åtnjuta nämnda förmån.

. , i.ii

Om en sådan anordning bleve stadgad, skulle den i regel mycket bekymmersamma

ekonomiska ställningen vid ett frånfälle av en befattningshavare

i tjänst, då det, förutom vanliga utgifter i sammanhang med ett dödsfall,

måste räknas med stora skatter, oftast uppväxande barn och icke sällan obetalda

studieskulder, kunna avsevärt mildras genom beredande åt de efterlevande

under tiden för det gamla tjänst- och nådåret av väsentligen större

pensionsbelopp än som skulle ifrågakomma för övriga fall.

Vidare bör framhållas, att det särskilt för universitetets änke- och pupillkassa,

med hänsyn till sättet för bestämmande av de årliga pensionsbeloppen

från densamma, är av betydelse, att eu före pensionering avliden delägares

hustru och barn, till undvikande av pensionsbeloppets minskning för Övriga

pensionärer, kunde under någon tid erhålla åtminstone eu betydande

del av den sådan pensionär tillkommande pension utan anlitande av denna

kassa>

Styrelsen har emellertid ansett sig icke redan nu böra framlägga detaljerat

förslag till bestämmelser för de tjänst- och nådårsförmånen ersättande

pensionsbeloppens utgående och redovisning. .

Vad åter angår frågan om avlösningssummans belopp, anser sig styrelsen

kunna i huvudsak instämma i det yttrande, som i frågan avgivits av delägarna i

Uppsala universitets pensionsinrättning för tjänstemännens änkor och barn.

Framhållas bör emellertid, att de i kommittébetänkandet gjorda beräkningar

för avlösningens bestämmande vila på ett alltför ringa iakttagelsemateriel,

dels med hänsyn till den korta tid av 12 år, som siffrorna avse, och dels

med tanke på att därvid icke medräknats andra tjänstemän än professorer,

vilka tjänstemäns antal under senare tiden väsentligen ökats. Jämväl pa

dessa grunder har styrelsen, såsom ovan sagts, ansett, att avlösningssummorna

borde bestämmas endast för vissa år. framåt.

Styrelsen får således i första hand uttala sig för ett bibehållande av den

nuvarande tjänst- och nådårsrätten. Skulle emellertid detta icke vinna bifall,

får styrelsen hemställa om beredande av ett skäligt avlösnmgsbelopp

samt om rätt till användning därav för det förut angivna ändamålet i enlighet

med föreskrifter, som torde av Kungl. Maj:t fastställas.

Det större akademiska konsistoriet i Lund framhåller den synnerligen

värdefulla förmån, som ligger i tjänst- och nådårsrätten. Att nu i enlighet

opaginerad Kontrollera mot PDF

hiini/l. Maj: t# proposition AV 115. ;j ] y

Stärbhusdelagaiv efter befattningshavare vid karolinska institutet äro delägare

i civilstatens änke- och pupillkassa och åtnjuta sålunda icke tiänstoch

nådårsrätt.

Enligt nu gällande bestämmelser (kungörelsen den 13 juni 1908 angående

villkor och bestämmelser för åtnjutande av de för vissa befattningshavare

vid universiteten och karolinska institutet från och med år 1909

"ya avlöningsförmåuer, punkt in; kungörelsen den 17 december

1909 angående villkor och bestämmelser för åtnjutande av de i nya stater

tor universitetsbiblioteken upptagna avlöningsförmåner, punkt in) är vederbörande

befattningshavare förpliktad att underkasta sig ändring i eller

upphävande av tjänst- och nådårsrätten enligt vad därom i behörig ordning

kan varda fastställt.

Löneregleringskommittén, som i sitt betänkande berört frågan om tjänstoch

nadårsratten, ermrar till eu början om upphävandet av läroverkslärarnas

rätt 1 ,samma hänseende. Härom anför kommittén följande:

Den tjänst- och nådårsrätt, som 1723 års prästerliga privilegier tillförsäkra

SaSlärfrmaSdao S °oh Skole''betieuters>> änkor och barnkär även annumefa

onihf O läroverken. Emellertid äro dessa förmåner

d m ^eh 1PsÄ Ja i ^^sformånen mdr°gS enligt beslut av 1877 årsriksdag

°°r Z8!8, tyrko”ote'' Som ersättning för förmånen beviljades dels

ett ailigt statsbidrag å 60,000 kronor för pensionering av ifrågakommande

bes?idande°av°dCh ''T’ delS ett Miglansla2 å 5’000 kronor såsom bidrag till

ändamål hildLmed pansionérmge11 Grenade förvaltningskostnader. För sagda

ändamål bildades en kramas vid elementarläroverken änke- och pupillkassa

I anledning av beslut av 1910 års kyrkomöte och 1911 års riksdag har

aven tjanstarsratten upphävts för här ifrågakommande befattningshavare

avsett* attVmofsv‘1 r! it ,puPlllkassaD ett ytterligare årligt statsbidrag

aIrV7 tt Ttsvara deLl det belopp, som i medeltal beräknades utgå till

delf^tt bekon Jar\berättlgade lärare, eller 22,320 kronor för år räknat,

vissa kkeb Ät/K69 ifkr°å0r’ aDSågS böra tillkomma kassan för att

med ^ ‘ deman,m‘ 3tu“8 bli™

Kommittén, som föreslår indragning och avlösning av tjänst- och nådårsratten

vid universiteten, yttrar i detta hänseende:

Det synes kommittén uppenbart, att rätten till tjänst- och nådår på ett

mycket ofullkomligt sätt fyller sin uppgift. P

och f°:nSräCkrg är D!mligen beroende på rena tillfälligheter huruvida

Endast i det fkr^f hnf'' ,/Örmå,nen 1 fråga kommer vederbörande till del.

Endast i det fall, att befattningshavaren avlider, medan han är i tjänst blir

kommer"1 Hrättlgat ti.U tjänst- ocb eventuellt nådårsrätt. Därtill

™ r! attT’ saf m redan nämnts, tjänståret för befattningshavare vid universitetet

i Lund ej ar fixerat till viss tidrymd efter dödsfallet Skulle detta

män eTffråt , T m" sista n?ånad’ kommer således någon tjänstårsför,

.å ,3J 1 ^aga, medau däremot, därest dödsfallet inträffar vid årets börian

tjanstårsrätten löper till årets slut. J ’

Nu anmärkta olägenhet skulle visserligen kunna avhjälpas, om det för

Loas
reglerings
kommittén.

opaginerad Kontrollera mot PDF

-20 Kung}. Maj:ts proposition AV / / V

befattningshavarna vid Uppsala universitet gällande beräkningssättet gjordes

tillämpligt även för vederbörande vid universitetet i Luna. . ,

Då kommittén emellertid anser universitetstjänstemännens tjänst-och nad
årsförmån

vara en föråldrad institution, som bör avskaffas, vore det enlig

kommitténs mening olämpligt att nu föreslå en refomermg av ms i u

med risk att därigenom dess fullständiga upphävande skulle fördröjas.

Kommittén föreslår därför, att rätten till tjänst- och nådår helt upphave*.

Att emellertid denna förmån utan ersättning skulle berövas universitetens

befattningshavare, synes ej rimligen kunna ifrågasattas nådårsrätt

Liksom skett vid indragning av laroverkslararnas ^ Xnna

torde även i detta fall en avlösning hora aga ram bill grand for denna

avlösning bör läggas det värde för här ifrågavarande befattningshavares starU

hus som tjänst- och nådårsrätten beräknas äga. Man torde härvid hora

5S S dl avlöningsbelopp, som efter det „va avlonmgsreglementete genomförande

skulle komma tjänst- och nådarsberattigade . ,

Vad till en början professorerna angar, synes man vid beräkningen bora

uto-å ifrån att den avlidne vid dödsfallet åtnjöt lön enligt 29 loneklassen,

det vill såga i G-grupp 11,940 kronor. Under förutsättning, att.lägsta vikariatsarvodet

bestämmes till 6,600 kronor, skulle, enär vikarie skall avlönas

av stärbhnset, detta tillgodoföras (11,940-6,600 =) 5,340 kronor för ar rakna,

Vid beräkning av tjänstårsförmånens värde kan för enkelhetens skull den

för Uppsila Sersitel stadgade tiden, ett halvt år Mn dödaMtet n lampas

även för befattningshavare i Lund. Därest man antager, att efter rarje dods

fall förmån av såväl tjänst- som nådår ifrågakommer, skulle starbhuset sa

ledes för ett och ett halvt års vikariat uppbära 8,010 kronor. Det ar således

detta belopp som skulle ligga till grand för avlösningen. Staten skulle hava

att för varje år utbetala den del av nämnda belopp, som svarar mot det

statistiskt fastställda årliga genomsnittliga antalet dödsfall bland i fjär s

^Antaler^de0 professorer, som under tiden 1 januari 1909—31 december

19;>0 före uppnådd pensionsålder avlidit, utgjorde i Uppsala 10 och i Lund

Då antalet professorer (vakanta platser ej inräknade)-under aren 1909-1920

i ‘medeltal åtgjorde 111,75 för år för båda universiteten tillsammantagna,

finner man att'' den relativa dödligheten under nämnda år utgjorde 13,4 ,ou

Med utgångspunkt från denna dödlighetssiffra och antalet professurer enlig

stat underlif 1920 finner man, med någon av jamning uppåt, att i medeltal

L 0 professorer t Uppsala och 0,8 i Lund kan beräknas komma att årligen

“''IkilbrnaTSSa KÄ «m*l Bu o »vtentog, bleva det belopp

staten årligen skulle ha att erlägga 8,010 kronor för professorerna i Upphala

och (8 010 X 0,8 =) 6,408 kronor för professorerna i Lund. ,

Härvid är att märka, att siffrorna i så måtto äro ur de avlosmngsbeiattiCTades

synpunkt förmånliga, som dödligheten räknats i relation till endast de

professorsbefattningar, som varje termin vant besätta

havare A andra sidan har man sedan raknat med det sålunda erhaiin

dödstalet (13 4 °/oo) på hela antalet professorsbefattningar enligt stat, v ar

igenom -enomsnittssSfran på dödligheten per år snarare blivit för hog an

för Tåg Vidare har nådårsförmån beräknats skola utgå etter samtliga dödsfall

medan såsom förut nämnts denna förmån utgår endast om anka eller

oförsörjda omyndiga barn leva efter. Den marginal, som genom den rymliga

beräkningen uppkommer, torde vara stor nog att tacka aven den tjänst
-

s. 321 Kontrollera mot PDF

Kuugl. Maj.ts proposition Nr 115. 321

och nådår.sforman, som kan tillkomma stärbhusdelägaro efter andra befatt
&n

Pr° tS0’Tr;] Då1 dödsfalIen bland dc j tjänst varande andra

belattmngshavare under tiden den 1 januari 1909-31 december 1920 varit

synnerligen fåtaliga (i Uppsala en förste bibliotekarie, eu director musices

s^kdd kb°nS : 1 jUnd,<;''! ntmästare odl en gymnastiklärare), skulle en

danska otiilförhuf &V d°SSa befattmnSshavares tjänst- och nädårsförmån bliva

oEnfrn Uppnt a;jä,Tnnadu bflo^> torde siffran för Uppsala böra sättas till

8,000 kronor och loi Lund till 6,400 kronor.

Det belopp av statsmedel, som sålunda skulle komma att utgå, bör vad

Uppsala universitet betraffar tilldelas därvarande pensionsinrättning för tjänstemans

ankor och barn. Vid Lunds universitet synes statsbidraget höta tillpensionsinrättningen

för änkor och barn efter ämbets- och tjänstemän

Md Lunds universitet. Visserligen finnes vid detta universitet även inrättad

eu obligatorisk anka- och pupillkassa, men då denna allenast omfattar vissa

högre tjänsteman synes den ej böra komma i åtnjutande av avlösningsbeloppet.

Kommittén vill erinra om att under avlösningen även torde böra inbegripas

den tjänst- och nadårsrätt, som kan tillkomma stärbhus efter avliden

teologie professor i dennes egenskap av prästerlig befattningshavare, nämligen

såsom kyrkoherde i prebendepastorat

JÖreSlår Så!edeS’ att ““ UDder förutsättning att den rätt till

tjänst- och nådår, som enligt universitetens och prästerskapets privilegier tillkommer

stärbhus efter befattningshavare vid universiteten i Uppsala och

JU, ävensom efter innehavare av kyrkoherdetjänst i pastorat, som utgör

prebende till professur inom de teologiska fakulteterna, blir i vederbörlig

ordning upphävd — såsom bidrag till pensionering av änkor och barn efter

befattningshavare vid de båda universiteten må till universitetets i Uppsala

pensionsinrättning för tjänstemännens,änkor och barn utgå ett bestämt anslag

a elvte huvudtiteln å 8,000 kronor och för motsvarande ändamål vid

universitetet i Lund till pensionsinrättningen för änkor och barn efter ämbets
å°6

400° krön or ^ Lunds universitet ett bestämt anslag å elvte huvudtiteln

Vid sammanträde med delägarna i Uppsala universitets pensionsinrättning Myndig

för änkor och barn beslöts i anledning av kommittéförslaget följande yttrande: b^nden^’

Mot kommitténs förslag om avskaffande av tjänst- och nådårsrätten på

det satt, att den avlöses genom en skälig penningsumma, som av staten år•

gen an. as bil pensionsinrättningen, vill pensionsinrättningen icke resa någon

invändning Beträffande kommitténs beräkning av det ekonomiska värdet

av denna forman under den närmaste framtiden, vill pensionsinrättningen

els framhålla den osäkerhet, som vidlåder denna beräkning på den grund

att därvid hänsyn tagits endast till professorerna, dels erinra, att vid denna

beräkning kommitténs förslag om lönereglering lagts till grund och att följaktligen

en eventuell modifikation av detta bör åtföljas av en ny beräkning

av tjänst- och nadarsförmånens ekonomiska värde. ö

- kommitténs förslag beträffande avlösningssummans storlek måste pensionsinrattmngen

göra flera invändningar. 1

Först må framhållas, att rätt att inträda i pensionsinrättningen tillkommer

också docenterna, vilka icke äga någon tjänst- och nådårsrätt. Också dessa

delagares ankor och barn skall avlösningssumman komma till godo Detta

betyder, om avlösningssumman är lika stor som det ekonomiska värdet av

Bihang till riksdagens protokoll 1925. 1 samt. 100 käft.

(Nr 115.)

21

s. 322 Kontrollera mot PDF

322

Kungl. Maj:ts proposition Nr 115.

tjänst- och nådårsförmånen, att de tjänst- och nådårsberättigade befattningshavarna

vid universitetet förlora en del av den rätt, som förut tillkom dem

och att denna i stället överflyttats till docenterna. Samma grund, som 1911

föranledde, att det årliga statsbidraget till läroverkslärarnas änke- och pupillkassa

bestämdes till ett belopp, so.n med 4,569 kronor översteg det beräknade

värdet av den då indragna tjänstårsrätten för läroverkslararen, bor

nu föranleda, att avlösningssumman blir högre än värdet av tjänst- och nad
årsförmånen.

... . ■

Därnäst vill pensionsinrättningen framhålla, att en verklig avlösning av

den ifrågavarande förmånen icke kan ske på det sätt, att eu bestämd summa,

likvärdig med tjänst- och nådårsrättens värde under den närmaste framtiden,

årligen av staten anslås till pensionsinrättningen. Både ändringarna i penningvärdet

och de därav föranledda löneregleringarna och den, om ock långsamma,

dock ständigt pågående ändringen i antalet av befattningshavare vid

universitetet gör, att det ekonomiska värdet av den ifrågavarande förmånen

är underkastad ofta återkommande förändringar. Belysande i detta avseende

är att avlösningssumman blir en helt annan, om den beräknas etter de nu

utgående lönerna än om den, som kommittén gjort, beräknas efter de föreslagna

nya lönerna. Hade avlösningen skett i samband med 1907 ars lönereglering

och hade därvid kommitténs grundsatser tillämpats, sa skulle avlösningssumman

varit alldeles otillräcklig såsom ersättning för tjänst- och

nådårsförmånen under de förhållanden, som inträda, om kommitténs förslag

beträffande löneregleringen blir antaget. 1 en tid, då penningvärdet undergår

så stora och så hastiga fluktuationer som nu, kan det icke vara riktigt

att låta de tillfälliga förhållandena vid den tidpunkt, då avlösningen sker

bli bestämmande för framtiden. Icke heller finns det något skäl, varför det

tillfälliga antalet befattningshavare just nu vid universitetet skulle bil normgivande

för avlösningssummans storlek i framtiden.

Söker man en också för framtided tillfredsställande lösning på den föreliggande

frågan, så erbjuda sig två liiöjlighcter. Eu är att låta avlosmngssumman

utgå såsom eu bestämd procent av den sammanlagda avlöningen

till de ordinarie professorerna vid universitetet. Räknar man i likhet med

kommittén med de högsta föreslagna avlöningarna till professorer 11,940

kronor så uppgår den sammanlagda avlöningen för universitetets 63 ordinarie

professorer till 752,220 kronor. 8,000 kronor utgöra härav 1,06 procent

eller avrundat uppåt 1,1 procent. Om det alltså bestämdes, att avlösningen

skulle ske på sådant sätt, att staten till pensionsinrättningen anslog ett ärligt

belopp utgörande 1,1 procent av sammanlagda avlöningen till universitetets

ordinarie professorer, beräknad under förutsättning, att alla åtnjuta den högs a

lön som tillkommer en professor vid universitetet, så skulle under de narmast

följande åren, förutsatt att kommitténs förslag i övrigt vinner bifall

avlösningen utgå med något högre belopp än kommittén föreslagit samt vid

inträffande ändringar i avlöningsförhållanden eller antalet av ordinarie professorer

automatiskt rätta sig efter de nya förhållandena.

En annan möjlighet, den enda, som linnes, om avlösningssumman skall

vara eu gång för alla bestämd, är, att avlösningssumman sättes så mycket

högre än det nuvarande värdet av tjänst- och nådårsrätten, att genom överskottet

eu kapitalbildning möjliggöres, som vid sjunkande penningvärde

eller växande antal befattningshavare supplerar vad som brister i avlosnmgs
På

grund av det ovan anförda avstyrker pensionsinrättningen kommitténs

s. 323 Kontrollera mot PDF

Kunijl. Maj.is proposition Nr 115. 323

förslag i deri del, som avser avlösningssummans storlek, och hemställer, att

denna måtte utgå efter någon av de ovan nämnda grunderna, alltså antingen

så att av staten årligen anslås till pensionsinrättningeu ett belopp, utgörande

1,1 procent av sammanlagda avlöningen till universitetets ordinarie professorer,

beräknat under förutsättning, att alla åtnjuta högsta lön för universitetsprofessorer,

eller så att avlösningssumman sättes så mycket högre än

det beräknade värdet av tjänst- och nådårsrätten, att genom överskottet en

kapitalbildning möjliggöres, som i framtiden ersätter vad som brister i avlösningssumman.

Pensionsinrättningen anhåller slutligen, att, om en avlösning av tjänst-och

nådårsrätten sker, bestämmelser rörande användningen av do medel, som

sålunda komma pensionsinrättningen till del, må, efter förslag av pensionsinrättningen,

fastställas av Konungen.

I rofessor K. Holmgren, med vilken professor Hj. Psilander instämde, anmälde

reservation mot beslutet under uttalande, att han ansåge bibehållandet

av nådårsinstitutet vara att föredraga framför den föreslagna avlösningen

och detta även om avlösningen komme att ske enligt de grunder, som angivits

i det av pensionsinrättningens delägare nu beslutade yttrandet.

I anslutning till pensionsinrättningens yttrande och under åberopande av

detsamma tillstyrkte det större akademiska konsistoriet i Uppsala, att tjänstoch

nådårsrätten, på sätt kommittén föreslagit, måtto upphöra, men att storleken

av den ersättningssumma, som därför årligen borde av statsmedel utgå

till pensionsinrättningen, måtte beräknas på något av de två alternativa sätt,

styrelsen för samma pensionsinrättning föreslagit och pensionsinrättningens

delägare för sin del gillat, varjämte konsistoriet hemställde, att, därest eu

avlösning av tjänst- och nådårsrätten skedde, bestämmelser rörande användningen

av de medel som sålunda komma pensionsinrättningen till del måtte,

efter förslag av pensionsinrättningen, fastställas av Kung!. Maj:t.

Vid konsistoriets behandling av frågan anmälde professor C. A. Reuterskiökl

med instämmande av professor E. Holmgren sin reservation mot nådårsinstitutets

avskaffande.

Vid Lunds universitet har styrelsen för pensionsinrättningen för änkor och

barn efter ämbets- och tjänstemän vid universitetet samt styrelsen för universitetets

änke- och pupillkassa avgivit följande av vederbörande delägare

godkända yttrande i fragan:

Den av ålder bestående rätten till tjänst- och nådår har, icke minst ur

ekonomisk trygghetssynpunkt, med skäl städse skattats och måste fortfarande

skattas såsom eu synnerligen värdefull förmån för universitetets befattningshavare,

och därför finner styrelsen, att densamma icke bör utan tvingande

skäl upphävas.

Om emellertid, särskilt av hänsyn därtill att möjlighet i värjo fall må

finnas att bereda en tillträdande befattningshavare vid universiteten full lön

omedelbart vid tillträdet, tjänst- och nådårsförmånen likväl anses böra avskaffas,

så synes det angeläget att i möjligaste mån tillgodose befattningshavarna,

så att de genom berörda rätts avskaffande icke försättas i en sämre

ställning än nödvändigt. Och när härvid såsom ersättning för den minskade

s. 324 Kontrollera mot PDF

324

Kungl. Maj:ts proposition Nr 115.

förmånen eu skälig avlösningssumma av statsmedel synes böra beredas, anser

styrelsen det riktigt, att denna avlösningssumma användes pa ett satt som

i möjligaste mån skulle motsvara det behov, rätten i truga avsett att tillgodose

Andra delägare än de, som skulle haft rätt till tjänst- och respektive

nådår, kunna icke anses hava grundat anspråk på kompensation tor

rättens upphörande.

Enligt styrelsens förmenande bör detta belopp efter närmare angivna grunder

bestämmas varje gång för vissa år framåt och alltså, for att verkligen

motsvara tjänst- och nådårs förmånens värde, icke utgå med eu summa en gång

för alla eder, såsom kommittén föreslagit, med ett redan nu för all framtid:

fixerat årligt belopp. Avlösningsbeloppet torde böra med särskild redovisning

upptagas bland universitetets inkomster och anvandas i huvudsaklig överensstämmelse

med nu bestående föreskrifter angående tjänst- och nådår;

härigenom skulle det komma endast sådana av pensionsinrättmngens delägare

till godo, vilka enligt nuvarande bestämmelser åtnjuta nämnda tor
m

Om en sådan anordning bleve stadgad, skulle den i regel mycket bekymmersamma

ekonomiska ställningen vid ett frånfälle av en befattningshavare

i tjänst då det, förutom vanliga utgifter i sammanhang med ett dödsfall,

måste räknas med stora skatter, oftast uppväxande barn och icke sällan obetalda

studieskulder, kunna avsevärt mildras genom beredande åt de etterlevande

under tiden för det gamla tjänst- och nadaret av väsentligen större

pensionsbelopp än som skulle ifrågakomma för Övriga fall.

Vidare bör framhållas, att det särskilt för universitetets anke- och pupillkassa

med hänsyn till sättet för bestämmande av de årliga pensionsbeloppen

från densamma, är av betydelse, att eu före pensionering avliden delägares

hustru och barn, till undvikande av pensionsbeloppets minskning för Övriga

pensionärer, kunde under någon tid erhålla åtminstone eu betydande

del av den sådan pensionär tillkommande pension utan anlitande av denna

^Styrelsen har emellertid ansett sig icke redan nu böra framlägga detaljerat

förslag till bestämmelser för de tjänst- och nådårsförmanen ersättande

pensionsbeloppens utgående och redovisning.

V Vad åter angår frågan om avlösningssummans belopp, anser sig styrelsen

kunna i huvudsak instämma i det yttrande, som i frågan avgivits av delägare i

Uppsala universitets pensionsinrättning för tjänstemännens, änkor och barn.

Framhållas bör emellertid, att de i kommittébetänkandet gjorda beräkningar

för avlösningens bestämmande vila på ett alltför ringa lakttagelsemateriel,

dels med hänsyn till den korta tid av 12 år, som siffrorna avse, och dels

med tanke på att därvid icke medräknats andra tjänstemän an professorer,

vilka tjänstemäns antal under senare tiden väsentligen ökats. Järn val pa

dessa grunder har styrelsen, såsom ovan sagts, ansett, att avlosnmgssummorna

borde bestämmas endast för vissa år. framåt. ,

Styrelsen får således i första hand uttala sig för ett bibehållande av den

nuvarande tjänst- och nådårsrätten. Skulle emellertid detta icke vinna bifall

får styrelsen hemställa om beredande av ett skäligt avlosnmgsbelopp

samt om rätt till användning därav för det förut angivna ändamalet i eu lghet

med föreskrifter, som torde av Kungl. Maj:t fastställas.

Det större akademiska konsistoriet i Lund framhåller den synnerligen

värdefulla förmån, som ligger i tjänst- och nådårsrätten. Att nu i enlighet

s. 325 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts ■proposition Nr Ilo.

325

med kommitténs förslag beröva dem densamma, vilka redan skäligen hava

kunnat räkna med en sådan förmån för de sina i ett bekymmersamt läge,

finner konsistoriet i hög grad betänkligt. För övrigt åberopar konsistoriet

ovanberörda av delägarna godkända yttrande.

Statskontoret finner förslaget om avlösning av tjänst- och nådårsrätten

välbetänkt och tillstyrker, att härför erforderliga anslag uppföras under elvte

huvudtiteln.

Kammarkollegiet erinrar därom, att det föreslagna borttagandet av tjänstoch

nådårsrätten skulle komma att inverka på prästerskapets änke- och pupillkassas

rätt, dels därigenom att kassan vid ledighet å professorstjänst, varmed

prebende är förenat, äger uppbära inkomsterna vid den härmed förenade

kyrkoherdetjänsten, dels ock så att pensionsrätten för avliden prebendaries

efterlevande skulle inträda tidigare än nu är fallet.

Mot kommitténs förslag om upphävande av tjänst- och nådårsrätten mot

skäligt vederlag hava några mera bestämda invändningar från de akademiska

myndigheternas sida icke framkommit. Jag behjärtar till fullo vad som yttrats

därom, att genom ett bifall till kommitténs förslag vederbörande skulle

gå förlustig en värdefull förmån, men anser å andra sidan praktiska skäl tala

för tillstyrkande av förslaget, särskilt med hänsyn till nödvändigheten att

hava medel till hands för att omedelbart vid tillträdet kunna bereda eu nyutnämnd

befattningshavare full lön. Fall har nämligen inträffat och kan

säkerligen tänkas komma att upprepas, då lönen icke varit för nytillträdande

tjänstinnehavare disponibel och universitetet måst genom andra medel utfylla,

vad härvid brustit. \ idare måste beaktas den stora ojämnhet och osäkerhet,

som vidlåder denna förmån. Medan eu pensionerad professors efterlevande

icke äga tjänst- eller nådårsrätt, kan det inträffa, att, vad tjänstårsrätten beträffar,

denna förmån kommer till godo personer, som stå alldeles utanför

universiteten. I likhet med vad som skett i avseende å den läroverkslärarna

förut tillkommande tjänst- och nådårsrätten, vill jag alltså tillstyrka, att den

ratt i berörda hänseende, som nu tillkommer stärbhus efter befattningshavare

vid universiteten i Uppsala och Lund, varder i vederbörlig ordning upphävd.

Då denna rätt kan sägas vara grundad på 1723 års prästerliga privilegier,

tarvas i frågan beslut av kyrkomöte. Tidpunkten för löneregleringens ikraftträdande

skulle, såsom jag i det följande får framhålla, bestämmas till den

1 juli 1925. Tjänst- och nådårsrättens indragning kan emellertid på grund

av kyrkomötets hörande icke hänföras till tidigare tidpunkt än den 1 januari

1926.

\ad så beträffar avlösningen av nämnda förmån har kommittén på grundvalen

av ovan närmare angivna beräkningar kommit till vissa fixa belopp,

vilka skulle såsom bestämda anslag uppföras under elfte huvudtiteln. Mot

kommitténs beräkningsgrunder hava åtskilliga erinringar framställts från vederbörandes

sida. Härvid hava två alternativa förslag framkommit, det ena

Departe
mentschefen.

s. 326 Kontrollera mot PDF

326 Kungl. Maj ds proposition Nr 115.

att låta avlösningssumman utgå såsom en bestämd procent av den samman-.

lacda avlöningen till de ordinarie professorerna vid vederbörande universitet

odi vid inträffande ändringar i avlöningsförhållandena eller antalet av ordinarie

professorer automatiskt rätta sig efter de nya förhållandena, det andra

att sätta avlösningssumman så mycket högre än det beräknade värdet av

tjänst- och nådårsrätten, att genom överskottet en kapitalbildning möjliggöres,

som i framtiden ersätter, vad som brister i avlösningssumman.

I sak torde de olika förslagen icke lämna alltför skiljaktiga resultat. Teoretiskt

sett förefinnes onekligen visst fog för de av de akademiska myndigheterna

framförda förslagen, men med hänsyn till de grunder, efter vilka

man år 1911 beräknade motsvarande avlösningssumma beträffande lärarna

vid de allmänna läroverken, anser jag, att man även i nu föreliggande fall

torde kunna godtaga kommitténs beräkningsgrunder. Med utgångspunkt

från de belopp, jag tänkt mig för såväl högsta professorslön, 13,000 kronor,

som lägsta vikariatsarvode, 7,000 kronor, erhåller man med iakttagande av

kommitténs beräkningssätt en avlösningssumma av beträffande Uppsala universitet

9,000 kronor och beträffande Lunds universitet 7,200 kronor, att a

elfte huvudtiteln uppföras såsom bestämda anslag till vederbörande pensionsinrättningar.

Skulle i eu framtid allt för stora förskjutningar inträffa i avseende

å universitetspersonalens numerär eller befattningshavarnas avlöningsförhållanden,

torde anledning kunna föreligga att jämka beräkningarna angående

storleken av ifrågavarande avlösningssumma.

Kommittén har ansett, att under avlösningen även bör inbegripas den

tjänst- och nådårsrätt, som kan tillkomma stärbhus efter avliden teologie

professor i dennes egenskap av kyrkoherde i prebendepastorat. Da tjausteföreningen

professor-prebendarie numera förekommer endast i ett fall vid

vartdera universitetet och vidare denna tjänsteförening är att betrakta såsom

en provisorisk anordning, har jag ansett mig böra i dessa fall bortse från

frågan om avlösningen av ifrågavarande rätt.

Rörande användningen av de anslag, som sålunda skulle komma vederbörande

pensionsinrättningar till del, höra givetvis efter förslag av vederbörande

bestämmelser meddelas av Kungl. Maj:t.

s. 327 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts proposition Nr 115.

327

V. Avlönings villkor och avlöningsreglemente.

I samband med löneregleringen år 1908 för universiteten och karolinska

institutet godkände riksdagen vissa villkor ocli bestämmelser för åtnjutande

av de då fastställda avlöningsförmånerna. Dessa villkor och bestämmelser

överensstämde i stort sett med de avlöningsvillkor, som av riksdagen plägat

antagas vid löneregleringar efter den så kallade statskontorstypen.

Såsom av det föregående framgår innebär mitt förslag till lönereglering

för befattningshavare vid universiteten och karolinska institutet, att olika

avlöningsprinciper skola komma till tillämpning för å ena sidan professorer

och lärare och å den andra universitetens förvaltnings- och bibliotekspersonal

samt vaktbetjänte. I avseende å den förstnämnda kategorien

innebär förslaget ett bibehållande i stort sett av nuvarande avlöningsgrunder

med ändrade lönebelopp och beträffande den senare kategorien en tilllämpning

av det för civilförvaltningen antagna avlöningssystemet.

Givet är vid sådant förhållande, att de allmänna avlöningsvillkoren och

avlöningsbestämmelserna ävenledes måste komma att te sig skiljaktiga för

de olika personalgrupperna.

Vad först då beträffar avlöningsbestämmelser för professorer och lärare, Avlimingsvilkas

löner skulle regleras efter nuvarande grunder, torde i stort sett nu- be8^me^e''

varande avlöningsvillkor med vissa jämkningar alltjämt kunna äga tillämp- fessurer

ning. Eagon erinran mot desammas avfattning har icke i sak framkommit, m-flock

då desamma under en lång följd av år tillämpats utan att härvid några

svårigheter uppstått, finner jag icke någon anledning att vidtaga några mera

väsentliga rubbningar i desammas formulering. Eu formell överarbetning

av bestämmelserna ifråga har skett, liksom jag sökt att i avseende å den

yttre uppställningen vinna eu större överskådlighet och systematisering.

Dessa bestämmelser böra givetvis såsom hittills fastställas av riksdagen.

Då desamma anknyta sig till de i staterna uppförda lönebeloppen, har jag

ansett lämpligt att till dessa bestämmelser foga jämväl andra av riksdagen

antagna föreskrifter, vilka även faktiskt hänföra sig till vederbörande stater,

nämligen föreskrifter angående docentstipendier och arvoden åt vikarierande

akademiska lärare. Pa detta sätt vinnes den enhetliga anordningen, att alla

föreskrifter av nu förevarande art, vilka ej redan äro såsom anmärkningar

fogade till vederbörande stater och äro av beskaffenhet att böra underställas

riksdagen, sammanföras i en gemensam författningstext, vilken följaktligen

s. 328 Kontrollera mot PDF

328

Kungl. Maj:ts proposition Nr 115.

kommer att inrymma villkor och bestämmelser beträffande avlöningsförhållandena

för professorer m. fl. vid universiteten och karolinska institutet. De närmare

tillämpningsföreskrifterna i avseende å docentstipendier och vikariatsarvoden

torde såsom nu få ankomma på Kungl. Maj:t att utfärda. Med några ord

vill jag härefter beröra innehållet i ifrågavarande bestämmelser.

Utbetalning Inom de grenar av statsförvaltningen, där lönereglering efter de nya prinSV

ciT ciperna ej trätt i tillämpning, har hittills i allmänhet den anordning i fråga

(Punkt 1) om avlöningens utbetalande varit vedertagen, att lönen utbetalats månadsvis

i förskott och tjänstgöringspenningarna i efterskott. Detta är föreskrivet i

fråga om befattningshavare vid Lunds universitet (särskilda föreskrifter till

nu gällande stat p. 4) samt äger rum i avseende å tjänstinnehavare vid

karolinska institutet. Vid Uppsala universitet åter har dels genom kanslersresolution

bestämts, dels ock i praxis så förfarits, att såväl lön som tjänstgöringspenningar

och arvode utbetalts den 15 i andra månaden av varje

kvartal, dock att ifråga om vaktbetjänte den vid Lunds universitet tillämpade

anordningen av kanslern särskilt medgivits.

Enligt min mening böra likartade bestämmelser gälla för samtliga befattningshavare

av nu ifrågavarande slag. Då ifråga om befattningshavare, som

falla under det civila avlöningsreglementet, bestämmelser äro i detta avseende

givna, finner jag det ej vara opåkallat, att nu en allmän föreskrift införes

av innebörd, att avlöningsmedel skola utbetalas månadsvis, lön i förskott,

tjänstgöringspenningar i efterskott.

Avlöning Beträffande avlöning under tjänstledighet är nu föreskrivet, att tjänstgöringspenningar

eller arvode ej må härunder uppbäras av befattningshavaren

-i6,) utan skola för denna tid utgå till den, som uppehåller befattningen, där ej

ifråga om arvode annorlunda varder av Kungl. Maj:t bestämt.

Någon ändring härutinnan synes mig icke erforderlig. Jag vill erinra

om vikten av en viss frihet i avseende å reglerande av arvoden under

tjänstledighet. Fall kunna inträffa, t. ex. vid sjukdom, då ett frånträdande

av hela arvodet visserligen icke kan ifrågasättas. Så har Kungl. Maj:t på

därom gjorda framställningar medgivit docent rätt att under tjänstledighet

för sjukdom uppbära två tredjedelar av docentstipendiet. Frågor härom

böra, i den mån de uppkomma, lämpligen icke regleras genom generella bestämmelser,

då förhållandena kunna i de olika fallen vara helt skiljaktiga,

utan torde böra prövas för varje särskilt fall. Därest så visar sig erforderligt,

synes bestämmanderätten härutinnan kunna överlämnas åt kanslern,

vilket ej heller uteslutes av den formulering, som jag anser bestämmelsen

ifråga fortfarande böra äga.

Vidare stadga nu gällande avlöningsbestämmelser, att den, som av sjukdom

hindras uppehålla sin befattning, äger uppbära hela lönen, men att den, som

undfår ledighet för svag hälsas vårdande, enskilda angelägenheter eller full
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 115.

görande av särskilda uppdrag eller i behörig ordning avstänges från tjänstgöring

eller eljest är lagligen förhindrad att sköta befattningen, kan förpliktas

att under ledigheten utöver sina tjänstgöringspenningar avstå så

mycket av lönen, som för befattningens uppehållande erfordras eller eljest

prövas skäligt. Beträffande hithörande förhållanden förutsätter det nya lönesystemet

synnerligen detaljerade bestämmelser. Då något behov av sådåna

gjorts gällande i avseende a de lärarbefattningar, varom nu är fråga,

och ej heller någon önskan framkommit om ändring av ovannämnda föreskrifter,

synas mig desamma böra oförändrade bibehållas.

, I avseende å avlöningsförmåners uppbärande under partiell tjänstledighet

finnas nu inga bestämmelser. Frågor härom hava jämlikt praxis avgjorts

av kanslern. Så synes mig allt fortfarande böra vara förhållandet.

Bestämmelserna angående avlöning vid avstängning från tjänstgöring Avlöning vid

m. m. äro lika med vad nu i samma hänseenden är stadgat. avstängning

från tjänet
Enligt

nu gällande bestämmelser skall vid avgång från tjänsten till följd (Punkt 3.)

av avskedstagande, entledigande eller dödsfall själva lönen utgå till måna- Tidpunkt för

dens slut, nu gällande rätt till tjänst- och nådår oförkränkt samt utan rubb- fSnfrs

mng av gällande föreskrifter om avträdande av boställsförmån, skolande avträdand”,

dock vederbörande befattningshavare vara underkastad de ändrade bestäm- (Punkt 4.)

melser i berörda hänseenden, som kunna varda fastställda.

Bestämmelsen om att lönen skall i angivna fall utgå till månadens slut

bör kvarstå. Frågan om upphävande av rätten till tjänst- och nådår har

jag i det föregående berört. I fråga om avträdande av boställsförmån —

vilken förmån enligt förslaget skulle mot avdrag å lönen åtnjutas allenast

av ett fåtal professorer vid Uppsala universitet — synes mig, i likhet med

vad i det civila avlöningsreglementet föreskrives, böra stadgas, att nämnda

förmån skall avträdas å fardag, som infaller näst efter tre månader från

det avskedstagandet, entledigandet eller dödsfallet ägt rum.

Bestämmelser om ålderstilläggens belopp samt av ålderstilläggsintervallernas Ålderstillägg.

antal och storlek äro såsom anmärkningar fogade till vederbörande stater. (Punkt 5.)

I avseende å villkor för åtkomsten av ålderstillägg har jag ansett mig

böra upptaga de bestämmelser, som i detta hänseende äro givna i det civila

avlöningsreglementet. Erinras må, att desamma på sin tid utarbetades av

1902 års löneregleringskommitté och avsågos att komma i tillämpning å

förvaltningen i dess helhet, innan frågan om kommunikationsverkens lönesystem

var ifrågasatt att tillämpas på andra förvaltningsgrenar. Blott i ett

hänseende vill jag förorda ett bibehållande av nu gällande föreskrift, nämligen

därutinnan, att åtkomsten av ålderstillägg äger rum vid ingången av

kalenderår och ej, såsom det civila avlöningsreglementet förutsätter, kalenderkvartal.

s. 330 Kontrollera mot PDF

Tillgodoräknande

för

ålderstillagg

av föregående

tjänstgöring.

(Punkt 6.)

Förening av

tjänster.

(Punkt 7.)

Utsträckt

tjänstgöringsskyldighet

in. m.

(Punkt 8.)

330 Kungl. Maj:ts proposition Nr 115.

De i kungl. kungörelsen den 15 juni 1922 (nr 373) med ändrade bestämmelser

angående ålderstillagg för civila befattningshavare i statens tjänst

givna föreskrifterna i avseende å tillgodoräknande av föregående tjänstgöring

för åtnjutande av ålderstillagg äga för närvarande tillämpning å de befattningshavare,

varom • nu är fråga. Jag har ansett dessa bestämmelser böra

oförändrade inflyta bland nu förevarande avlöningsbestämmelser, dock med

det tillagget, att jag härvid upptagit den i det civila avlöningsreglementet

förekommande bestämmelsen om tillgodoräknande av föregående tjänstgöring

utom statens tjänst. Erinras må att med riksdagens medgivande i

flera fall professorer fått för ifrågavarande ändamål tillgodoräkna sig tjänstgöring

vid Göteborgs högskola. I överensstämmelse med grunderna för ett

tillgodoräknande, varom här är fråga, torde dock rätten böra begränsas att

avse tid utöver tre år.

De i punkt 7 intagna bestämmelserna rörande förening av tjänster överensstämma

med vad nu i samma hänseenden är föreskrivet. Erinras må

att även lönereglcringskoinmittén i sitt kungörelseförslag upptagit dessa föreskrifter

i sak oförändrade. Allenast det tillägget har gjorts, att med musikdirektör

och kapellmästare i nu förevarande hänseende likställts gymnastiklärarna

vid de båda universiteten.

Under punkt 8 äro intagna nu gällande bestämmelser angående utsträckt

tjänstgöringsskyldighet eller jämkning i åligganden.

Löneregleringskommitten ifrågasätter beträffande befattningshavare, varom

nu är fråga, eu tillämpning av det civila avlöningsreglementets bestämmelser

rörande förflyttning till annan tjänst. Vidkommande universitetsprofessorerna

yttrar dock kommittén:

Vad beträffar förflyttning av en professor från en till annan lärostol vid samma

universitet, faller av sig självt, att, därest sådan förflyttning i något enstaka

undantagsfall skulle sättas i fråga, det måste krävas, att han ägor fullstandio-

och stvrkt kompetens i de med den nya befattningen förenade laroamnetia.

Den ställning av samtidigt lärare och vetenskapsidkare, som en umversitetsprofessor

intager, kan givetvis föranleda, att genom förflyttning tran

en högskola till eu annan eller övertagande av annat läroämne vid samma

högskola för honom skulle vållas ett allvarsamt avbräck i hans vetenskapliga

forskningsarbete. Kommittén förutsätter, att uti ifrågavarande fall all

rimlig hänsyn tages jämväl till nu anmärkta förhållande.

Förslaget angående bestämmelser rörande förflyttning har ock mött bestämda

gensagor från akademiskt håll. Jag finner ej heller föreskrifter i

detta hänseende för universitetsprofessorers eller -laboratorers del vara erforderliga.

Skulle behov yppas att äga frihet i avseende å bibehållande av

någon lärostol, äger Kungl. Maj it att genom förbehåll i vederbörandes fullmakt

tillförsäkra sig befogenhet i förevarande hänseende. Så är t. ex. i

fullmakten för den ene av de båda professorerna i pediatrik vid karolinska

s. 331 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds proposition Nr 115.

331

institutet införd skyldighet för fullmaktsliavaren att, om och när så prövas

lämpligt, efter Kungl. Maj:ts bestämmande övertaga professur i motsvarande

ämne vid någotdcra av rikets universitet.

l(''ör närvarande gäller i fråga om universiteten och karolinska institutet, Skyldighet

att vid sjukdomsförfall befattningshavare av lägre grad skall vara skyldig förordnande

att mottaga förordnande å högre befattning vid vederbörande högskola. Be- å högre

träffande de befattningshavare, varom nu är fråga, kan detta äga tillämp- tjänHt"

ning allenast i avseende å ordinarie laborator och med sådan jämförlig ^Punkt

tjänstinnehavare. Bestämmelsen synes mig böra kvarstå, varvid nämnda

skyldighet ej endast bör ifrågakomma vid sjukdomsförfall, utan även när

helst ett dylikt förordnande påkallas.

Under punkt 10 har jag upptagit nuvarande bestämmelser angående över- Semester för

bibliotekaries rätt till semester.

Under punkt 11 äro införda nu gällande bestämmelser rörande vikariatsarvoden,

dock med iakttagande av den höjning av vederbörliga belopp, som

jag i annat sammanhang förordat. Endast de föreskrifter i förevarande

hänseenden äro nu medtagna, vilka underställts riksdagens prövning. Vederbörliga

tillämpningsföreskrifter torde liksom nu ankomma på Kungl. Maj:t

att utfärda.

övei bibliotekarie.

(Punkt 10.'')

Vikariatsarvoden

(Punkt 11.)

Ifrågasättas kan huruvida de föreskrifter rörande docentstipendier, som Dorentstiskola

underställas riksdagens prövning, böra inrymmas bland nu förevarande Peildierm-mbestämmelser.

Då jag emellertid, såsom ovan antytts, ansett, att samtliga (Punkt 12-^

de föreskrifter, vilka referera sig till i staterna uppförda avlöningsbelopp av

olika slag och vilka äro av beskaffenhet att böra underställas riksdagen,

böra sammanföras på ett ställe, synes mig lämpligt här upptaga jämväl de

ifråga, om docentstipendier erforderliga föreskrifterna av sådan art.

Docentstipendium får nu av samme innehavare uppbäras i sammanlagt

sex år, med rätt för Kungl. Maj:t att i särskilda undantagsfall medgiva förlängning

med ett sjunde år. Denna allmänna bestämmelse har fastställts av

riksdagen; jag anser mig icke i nu förevarande sammanhang böra förorda

någon ändring härutinnan. Lämpligen torde frågan om tiden för innehavande

av docentstipeudium böra upptagas till förnyad prövning i samband

med den av mig förut (sid. 112) berörda frågan om nya docentstipendier,

avsedda för särskilt förtjänta docenter efter tilländalupen stadgad stipendietid.

De närmare föreskrifterna angående utdelande av docentstipendium synas

mig böra utfärdas av Kungl. Maj:t, varvid jag förutsätter, att de allmänna villkor,

som av vederbörande departementschef i propositionen nr 244 till 1919

års riksdag angåvos, alltjämt böra i stort sett bibehållas. .Jag anser mig böra

i detta sammanhang omnämna, att i ovanberörda till Kungl. Maj:t ingivna framställningar

från docentföreningarna i Uppsala och Lund yrkande framkommit,

att i tiden för innehavande av docentstipendium icke må inräknas den tid,

s. 332 Kontrollera mot PDF

332 Kungl. Maj:ts proposition Nr 115.

under vilken docentstipendiaten innehar professorsförördnande. Enahanda

förslag förelåg år 1919 vid frågan om docentinstitutionens omreglering, och

ansåg sig vederbörande departementschef då icke kunna tillstyrka detsamma

(jfr proposition nr 244 till 1919 års riksdag, sid. 24). Jag saknar anledning

att nu närmare ingå på denna fråga, då jag anser densamma böra upptagas

till förnyat övervägande i samband med ovanberörda och andra spörsmål,

berörande docentsorganisationen och docenternas ekonomiska förhållanden.

Den av riksdagen likaledes lämnade föreskriften angående fundering av

besparade docentstipendiemedel bör ävenledes i detta sammanhang bibehållas.

Även härutinnan utgår jag från den förutsättningen, att hittillsvarande, i

nyssnämnda proposition angivna allmänna grunder i detta hänseende varda

bibehållna.

Bestämmelsen om ersättning för opposition a disputationsavhandling har

ävenledes fastställts av riksdagen och torde böra inflyta i detta sammanhang.

I samband med 1919 års omorganisation av docentinstitutionen beslöt

riksdagen, att i de fall, då innehavare av befattning vid universitet eller

karolinska institutet, för vilken avlöning, utgående av å ordinarie eller extra

stat anvisade medel, åtnjutes, tillika är innehavare av docentstipendium, avlöningen

för befattningen skall minskas, så att densamma jämte stipendiet

ej överstiger 6,500 kronor.

Löneregleringskommittén föreslår samtidigt mod en höjning av beloppet

en skärpning av ifrågavarande bestämmelse. Kommitténs förslag innebär,

att med innehav av docentstipendium ej må förenas avlönad befattning av

allmän eller enskild natur, så framt ej kanslern för rikets universitet, efter

prövning att ifrågavarande befattning oj ma anses inverka bindel ligt pa

docentens vetenskapliga forskningsarbete, finner sådan förening tills vidare

kunna få äga rum, samt att i ty fall docentstipendium skall, i den mån den

beräknade avlöningen vid befattningen jämte stipendiet, dyrtidstillägg och

annan dylik förmån oberäknat, överstiger 7,800 kronor, nedsättas, dock ej

till lägre belopp än 3,000 kronor, allt för år räknat, där ej kanslern i särskilt

fall finner skäl förordna om ytterligare nedsättning.

I detta hänseende yttrar kommittén:

Vid beviljande av anslag till arvoden åt vissa lärarbefattningar a extra

stat har under de senare åren brukat stadgas det villkor, att arvodet ej må

förenas med docentstipendium. Elt sådant förbehåll finner kommittén i vissa

fall välbefogat, Docentstipendierna hava till uppgift att bereda stipendiaterna

tillfälle att mera odelat ägna sig åt vetenskaplig forskning. Den tjänstgöringsskyldighet,

som är förenad med docentstipendium, bar därför ock

bestämts till ett förhållandevis ringa antal undervisningstimmar.

I många fall skulle syftemålet med docentstipendierna förfelas, om docenternas

arbetskraft alltför mycket otoges i anspråk av andra sysselsättningar

än vetenskapligt författarskap. Å andra sidan bör givetvis ej förbises, att

särskilt för docenterna inom de medicinska fakulteterna praktisk verksamhet

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition AV lir>.

(t. cx. såsom underläkare vid statlig eller kommunal sjukvårdsinrättning)

kan vara nödvändig för att bereda dem tillgång till det studiematerial, som

de tor sin vetenskapliga forskning behöva. Genom eu dylik tjänsteförening

bura emellertid docenterna ej vinna avlöningsförmåner, som stå i missförha

ande till den avlöning, som en ordinarie befattningshavare i motsvarande

stallning kan ernå.

I nu gällande särskilda föreskrifter till staterna för universiteten respektive

karolinska institutet har ock föreskrift meddelats, att i de fall, då innehavare

av doccntstipeiKlium tillika innehar befattning vid universitetet (respektive

institutet), tor vilken avlöning utgår av medel, anvisade å ordinarie eller

extia stat, avlöningen för befattningen skall minskas, så att densamma jämte

stipendiet ej överstiger 6,500 kronor för år räknat.

Dessa bestämmelser torde böra undergå jämkning i flora hänseenden.

.Den ratt att prova tjänsteförening för de ordinarie universitetstjänstemännens

del, som tor närvarande tillkommer universitetskanslern, torde enligt

kommitténs mening höra utsträckas att gälla även frågor om förening av

docent,sbpendiuin med befattning av allmän eller enskild natur

Vidare bör den höjning av docentstipendiernas belopp med 20 proc. som

enligt kommitténs förslag skulle äga rum, föranleda eu motsvarande höjning

av den stadgade maximigränsen till 7,800 kronor. fc

I händelse det belopp, som en docent skulle äga att uppbära, överskrider ■

namnda summa, bor liksom för närvarande är fallet eu reduktion äga rum.

Denna beror enligt, de gällande bestämmelserna ej docentstipendiet utan

med för nedsättning i avlöningen från ifrågavarande befattning. I samband

med att föreskrifterna utsträckas till att gälla även andra befattningar än

em, som äro uppförda på respektive högskolors stater, bör reduktionen

framdeles aga rum på docentstipendiets belopp, eu anordning, som också

av principiella skäl synes vara att föredraga.

Den ifrågasätta maximigränsen torde icke, såsom för närvarande är fallet

hora göras absolut, utan ett överskridande av densamma bör medgivas

därest vid reduktionen docentstipendiet skulle nedgå under 3,000 kronor’

bkulle tjänstebefattningen beräknas till den grad taga vederbörandes tid i

anspråk, att han ej ansåges kunna lämna en arbetsprestation för stipendiet

minst motsvarande detta belopp, torde nämligen tjänsteförening i regel ei

hora medgivas. Kanslern synes dock även i dylikt fall böra äga befogenhet

att, därest sadant av särskilda förhållanden må vara påkallat, medgiva föreningen

mot den ytterligare nedsättning i stipendiets belopp, som kan synas

skalig, varvid ock bör komma under övervägande, huruvida lindring bör

medgivas i den docenten åliggande undervisningsskyldigheten.

i -i an®lutning tji1 vad som anförts, får kommittén hemställa, att i de särskilda

bestämmelserna till de ifrågavarande högskolornas stater må intagas

den föreskrift, att med innehav av docentstipendium ej må förenas avlönad

befattning av allmän eller enskild natur, så framt ej kanslern för rikets

universitet, efter prövning att ifrågavarande befattning ej må anses inverka

hinderlig! pa docentens vetenskapliga forskningsarbete, finner sådan förening

flis vidare kunna få äga rum. Vidare torde böra stadgas, att stipendiet

skati, i den man den beräknade avlöningen vid befattningen jämte stipendiet,

dyrtidstillägg och annan dylik förmån oberäknat, överstiger 7 800

kronor, nedsättas, dock ej till lägre belopp än 3,000 kronor, allt för år

raknat dar ej kanslern i särskilt fall finner skäl förordna om ytterligare

nedsättning. 1 händelse dylika bestämmelser utfärdas, torde de för närva
-

s. 334 Kontrollera mot PDF

334

Kungl. Maj ds proposition Nr 115.

rande för vissa fall meddelade förbuden mot förening av docentstipendium

med arvode bliva överflödiga.

Häremot hava från universitetet i Lund åtskilliga invändningar gjorts.

Teologiska fakulteten därstädes framhåller, att, då det ej bör förutsättas,

att stipendierad docent hela tiden skall vara ogift, restriktionerna mot en

sådan docents möjlighet till extra inkomster synas vara för snäva. _

Filosofiska fakulteten i Lund, som säger sig ej kunna instämma i forslaget

angående prövning av frågor om förening av docentstipendium med

befattning av allmän eller enskild natur, yttrar i saken.

Då kommittén sålunda föreslår en summa av 1,800 kronor per år (7,800

kronor — 6,0U0 kronor) såsom lämplig norm för den extra inkomst docent

bör tillåtas åtnjuta — varvid den visserligen icke vill utesluta möjligheten

r större liberalitet i särskilda fall - synes den allt för lågt uppskatta de

ekonomiska behov, som föreligga för de i flertalet fall gitta och ofta av

studieskulder betungade docenterna. Men vidare torde med skal kunna

ifrågasättas, huruvida själva utgångspunkten för den av kommittén föreslagna

anordningen är riktig. Avgörande i fråga om den grad, i vilken eu

extra svsselsättmng inkräktar på docentens vetenskapliga verksamhet, ar icke

det intjänade beloppets storlek utan det extra arbetets omfattning och art,

det förra är en ganska osäker mätare pa det senare. \ idare torde restrik

tionerna böra sättas i förhållande icke till enstaka år av den treårsperiod,

för vilken docentstipendium bortgives, utan till hela denna period, bluth

gen kan emellertid mot hela förslaget tfll nya föreskrifter i förevarande

ämne göras den anmärkningen, att sådana efter ändringen den 19 dece

1919 av punkten 9 i särskilda föreskrifter till staten för universitetet i Lund

synas skäligen överflödiga. I mom. i) av sagda punkt heter det: »Docent

må ej erhålla, ej heller behålla docentstipendium, om han pa grund av befattning

eller uppdrag, som av honom mnehaves, eller av annan verksamhet

ä/i avsevärd grad förhindrad att utöva sådan lärår- eller forskarverksamhet

vars stödjande avses med docentstipendium; ahggande det vederbörande

fakultet eller sektion att, därest för docentstipendiat sadant hinder

uppkommer, härom hos kanslern ofördröjligen gorå anmälan samt jamva

yttra sig i ämnet. På särskild prövning av kanslern kan bero, huruvida

docent må öga att jämte annat stipendium, som av honom mnehaves erhålla

eller behålla docentstipendium.» Den kontroll vilken genom detta

stadgande är möjliggjord, torde till fullo motsvara behovet. Att binda den

vid ^mekaniska regler av den art, kommittén ifragasatter, kan icke vara

ändamålsenligt.»

Från Uppsala universitets sida har någon gensaga mot kommitténs förslag

i nu berörda hänseenden ej framkommit. _

Jämväl i ovauberörda till Kungl. Maj it från docentföreningarna i Uppsala

och Lund ingivna särskilda framställningar har det föreliggande amnet

berörts

I sin skrivelse den 8 november 1922 erinrar docentföreningen i Lund om

filosofiska fakultetens därstädes nyssberörda yttrande i ämnet samt anför:

Kommitténs förslag skulle ofta bli till sina verkningar illusoriskt och

därigenom också orättvist. Docent skulle ej få åtaga sig mer an ett racket

s. 335 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majds proposition Nr 115. 335

begränsat antal lektioner vid enskild läroanstalt, men ingen kunde hindra

honom att ge så många privata lektioner som helst utanför skolan Ej heller

skulle någon förmena en teologie docent att genom predikoverksamhet eu

.luns docent att genom tillfälliga juridiska uppdrag, en medicine docent att

genom privat praktik förbättra sin ekonomi, och en docent, som utövar recensentyerksamhet

skulle genom att taga betalning för varje särskild artikel

1 stallet för att uppbära årslön kunna undgå alla verkningar av det föreslagna

synnerligen vansklig, men kunde möjligen försvaras, om kommittén både

hatt några 1 ogonen lallande missbruk att hänvisa till. Några sådana skäl

åberopar den emellertid ej.

Enahanda synpunkter framföras av docentföreningen i Uppsala i dess

skrivelse den 11 november 1922.

I sm senare skrivelse den 15 december 1923 säger sig docentföreningen

i Lund ej hava något att erinra mot förslaget om kanslerns prövningsrätt

1 fråga om förening av docentstipendium med annan befattning av allmän

eller enskild art. Däremot uttalar sig föreningen mot de av kommittén i

ovngt föreslagna restriktionerna under anförande av i huvudsak samma

skal, som förut förebragts.

För egen del har jag ej kunnat undgå finna, att kommittén kan hava

visst fog för sitt förslag. Redan nu förefinnes emellertid en viss kontroll

i förevarande avseende, i det att på de akademiska myndigheterna ankommer

att pröva, 1 vad mån innehavandet av annan befattning eller uppdrag

eller verksamhet kan anses inverka hinderligt på docenttjänstgöringen och

det syfte, som med docentstipendium avses. Enligt min mening bör härutinnan

ligga en fullgod garanti mot en opåkallad förening av ■docentstipendium

med andra avlönade befattningar, och jag anser det icke vara ur

vägen att med styrka framhålla vikten av att denna kontroll varder effektivt

fullföljd. Skulle det visa sig, att eu dylik kontroll ej motsvarade vad

man därmed vill vinna, torde det böra tagas i övervägande, i vad mån

bestämmelser av den art, kommittén föreslagit, böra utfärdas. Jag anser

det därför tillsvidare icke vara lämpligt att ifrågasätta några skärpta bestämmelser

i detta hänseende.

I sitt betänkande har löneregleringskommittén jämväl berört de särskilda

kursavgifter, som nu utgå till vissa professorer. Härom yttrar kommittén:

För universiteten och karolinska institutet kommer jämväl i betraktandi

den särskilda rätt till ersättning, som är professorerna tillförsäkrad i 104 S

UIUyersitetsstatuterna och i 86 § 2. av karolinska institutets stadgar

1 rofessor ar nämligen enligt dessa bestämmelser pliktig att utöver de obliga

toriska offentliga föreläsningarna — i regel fyra timmar i veckan — med

dela undervisning 1 sitt läroämne (s. k. enskilda kurser), då sådant för ett

ändamålsenligt anordnande av den akademiska undervisningen finnes erfor.

derhgt. kor denna undervisning är professor berättigad att uppbära särskild

ersättning (s. k. kursavgifter). Motsvarande gäller även för laboratorer och

Kursavgifter

och examensavgifter.

s. 336 Kontrollera mot PDF

336 Kungl. Maj:ts proposition Nr 115.

med dem likställda befattningshavare. Då med hänsyn till det sätt på vilket

den akademiska undervisningen för närvarande bedrives, dessa kurser ej

lära kunna undvaras, saknar kommittén, som allenast har att yttra sig om

rent lönetekniska spörsmål, nu anledning att närmare gå in på denna fråga.

Kommittén utgår således ifrån, att kursavgifterna tillsvidare böra bibehållas.

Jag har intet att invända mot vad kommittén härutinnan uttalat.

I fråga om examensavgifterna anför kommittén:

Vid universiteten hava examinatorerna hittills ägt att åtminstone till eu

del uppbära de avgifter, som examinander enligt särskilda bestämmelser

hava att erlägga (s. k. examensavgifter). Vad som sålunda tillfallit examinatorerna

har i allmänhet uppgått till mycket obetydliga belopp. Karolinska

institutets professorer hava däremot ej åtnjutit dylik förmån. Då kommittén

anser önskvärt, att samtliga sportler må bortfalla, har förbehåll ej gjorts

om examinatorers rätt att framdeles uppbära andel i examensavgifter, varav

följden blir, att denna rätt kommer att bortfalla.

Förslaget om borttagande av examinatorernas rätt till del i examensavgifter

anser jag mig böra biträda. Däremot vill jag framhålla vikten av att

dessa avgifter i sin helhet komma vederbörande fakultets och lärarkollegiums

kassa till godo i och för bestridande av dels nödvändiga expensutgifter, dels

ock kostnader för andra av fakultetens verksamhet föranledda behov, för

vilka anslag av statsmedel ej äro anvisade.

Jag föreslår alltså följande

Villkor och bestämmelser beträffande avlöningsförhållandena för professorer

m. fl. vid universiteten i Uppsala och Lund samt karolinska

mediko-kirurgiska institutet.

1. Befattningshavare äger, där ej i avseende å professur, vars avlöning

bestrides helt eller delvis av donationsmedel, annat är av donator bestämt

eller beträffande den genom riksrådet Skyttes donation vid Uppsala universitet

upprättade professuren i vältalighet och statskunskap annat är mellan

patronus för den Skytteanska stiftelsen och professurens innehavare överenskommet,

åtnjuta i vederbörande stat upptagna avlöningsförmåner enligt

de föreskrifter och under de villkor, varom här nedan namnes.

Utbetalning av avlöning sker månadsvis, lön i förskott samt tjänstgöringspenningar

och arvode i efterskott.

I fråga om skyldighet för befattningshavare att avgå från tjänsten samt

i fråga om rätt till pension gäller vad därom särskilt är stadgat.

2. Tjänstgöringspenningar eller arvode må ej uppbäras av befattningshavare

under honom beviljad tjänstledighet utan skola för denna tid utgå

till den, som uppehåller befattningen, där ej vad arvode beträffar annor-,

lunda varder av Kungl. Maj:t bestämt.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition Nr 115. 337

Befattningshavare, som av sjukdom hindras att förrätta sin befattning

ager uppbära hela lönen, men den, som undfår ledighet för svag hälsas

vårdande, enskilda angelägenheter eller fullgörande av särskilda uppdrag

eller 1 behörig ordning avstänges från tjänstgöring eller eljest är lagligen

förhindrad att sköta befattningen, kan förpliktas att under ledigheten utöver

sina tjänstgöringspenningar avstå så mycket av lönen, som för befattningens

uppehållande erfordras eller eljest prövas skäligt.

Vid partiell tjänstledighet må kanslern bestämma, om och i vad mån avdrag

å avlöningen för sådan tid må äga rum.

3. Avhåller sig befattningshavare från tjänstgöring utan att hava i vederbörlig

ordning erhållit tjänstledighet eller kunna styrka giltigt förfall

må han för den tid icke åtnjuta avlöning.

Varder befattningshavare avstängd från tjänstgöring eller tagen i häkte

skall den del av hans avlöning, som icke av kanslern prövas böra användas

till befattningens uppehållande, under tiden innehållas, såvida ej kanslern

finner skäligt låta honom uppbära något därav.

4. Vid avgång från tjänsten till följd av avskedstagande, entledigande

eller dödsfall skall lönen utgå till månadens slut; skolande boställsförmån

där sådan förekommer, avträdas å den fardag, som infaller näst efter tre

månader från det avskedstagandet, entledigandet eller dödsfallet ägt rum.

5. I vederbörande stater medgivet ålderstillägg får ej tillträdas förr än

vid ingången av kalenderåret näst efter det, varunder den stadgade tjänstetiden

blivit uppnådd.

I övrigt gäller såsom villkor för erhållande av ålderstillägg:

a) att befattningshavaren under minst fyra femtedelar av&den tjänstetid

som erfordras för vinnande av nämnda förmån, skall hava bestritt sin egen

eller på grund av förordnande annan statens tjänst eller fullgjort annat

offentligt uppdrag, dock att härvid icke skall föras honom till last den tid

han åtnjutit semester eller ledighet för fullgörande av honom åliggande

militär tjänstgöring;

b) att uppskov med erhållande av ålderstillägg icke prövats böra äga rum

med hänsyn till mindre väl vitsordad tjänstgöring under den tid befattningshavaren

tillhört den lägre avlöningsgraden; dock att härvid viss i

tjänsten begången förseelse, för vilken befattningshavaren särskilt bestraffats

icke 1 och för sig må räknas honom till last, utan hänsyn därtill tagas,’

endast då förseelsen kan sägas karakterisera arten av tjänstgöringen i dess

helhet; samt

c) att befattningshavaren icke redan uppnått den levnadsålder, vid vilken

han, enligt vad därom särskilt är stadgat, skall vara skyldig att avgå från

tjänsten.

Bihang till riksdagens protokoll 1925. 1 samt. 100 höft. (Nr 115.)

22

s. 338 Kontrollera mot PDF

338

Kungl. Maj:ts proposition Nr 115.

Beslut om uppskov av anledning, som i punkten b) sägs, må icke fattas

utan att befattningshavaren lämnats tillfälle att förklara sig, och skall sådant

beslut avse viss tid, minst ett halvt och högst tre år. Vid uppskovstidens

utgång skall uppflyttning ske, om ej tjänstgöringen under namnda tid givit

anledning till förnyat uppskov därmed. _ .

Har befattningshavare, med tillämpning av föreskriften i punkten b),

först efter viss tids uppskov kommit i åtnjutande av ålderstillägg, må

vederbörande myndighet, på vars avgörande frågan om ålderstillägg ankommer,

sedermera, om hans fortsatta tjänstgöring anses böra föranleda

därtill, kunna förordna, att han för erhållande av ytterligare ålderstillägg dar

sådant förekommer, skall äga såsom tjänstetid tillgodoräkna sig jämväl den

tid, uppskovet varat.

6 a) Om den, som från icke-ordinarie befattning vinner befordran till

ordinarie tjänst, innehar sådan anställning i statens tjänst, som i avseende a

tjänstgöringens art och omfattning finnes svara mot, vara jämförbar med

eller högre än den ifrågavarande ordinarie tjänsten, må för bestämmandet

av hånskratt till ålderstillägg vid denna tjänst tillgodoräknas honom den tid

utöver tre år, under vilken han efter fyllda 18 år i en följd innehaft dylik

anställning. , . . , , , ,

Vid sådant tillgodoräknande tages icke hänsyn till del av kalenderkvartal.

b) För samma ändamål, som avses i mom. a), må befattningshavare, efter

prövning av Kungl. Maj:t i varje särskilt fall, helt eller delvis tillgodoräknas

jämväl den tid utöver tre år, under vilken han utom statens tjänst utfört

sådant arbete av direkt allmännyttig beskaffenhet, som i avseende a sm art

och omfattning finnes ur det allmännas synpunkt svara mot, vara jämförbart

med eller av högre värde än det arbete, han har att utföra å befatf
Vid

sådant tillgodoräknande tages icke hänsyn till del av kalenderkvartal.

c) Vid ordinarie tjänstemans befordran till tjänst inom högre lönegra

må i den mån så prövas skäligt, för bestämmandet av hans rätt till ålderstillägg

vid den nya tjänsten kunna tillgodoräknas honom den tid utöver tre

år under vilken han såsom ordinarie tjänsteman inom de närmaste nio aren

före befordringen på förordnande eller å extra stat uppehållit befattning,

som i avseende å tjänstgöringens art och omfattning finnes svara mot vara

jämförbar med eller högre än den befattning, han vid befordringen tillträder.

Härvid må dock icke tillgodoräknas förordnande eller annan tjänstgöring

av kortare varaktighet än sex månader i ett sammanhang.

d) För det ändamål, som i mom. c) avses, och under iakttagande i tiiilämpliga

delar av där stadgade grunder må Kungl. Maj:t, efter provning i

varje särskilt fall, kunna tillgodoräkna tjänsteman jämväl tid, varunder

denne eljest i statens tjänst utfört arbete, som i avseende å art och omfatt
-

s. 339 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts proposition Nr 115. 339

ning finnes svara mot, vara jämförbart med eller av högre värde än det

han har att i den erhållna tjänsten utföra.

e) Om befattningshavare vid tillämpning av eljest gällande bestämmelser

skulle i avseende å rätt till ålderstillägg hava kommit i förmånligare ställning,

därest han befordrats till befattningen senare än som skett, må befattningshavaren

tillgodoföras det eller de ålderstillägg vid befattningen, som

erfordras, för att nämnda förhållande må utjämnas.

7. Med någon av nu ifrågavarande ordinarie befattningar — med undantag

dock för befattningarna som musikdirektör och gymnastiklärare vid Uppsala

universitet samt som kapellmästare och lärare i gymnastik och fäktkonst vid

Lunds universitet — må icke förenas annan tjänst å rikets, riksdagens eller

kommuns stat; dock må professorsbefattning inom medicinsk fakultet eller vid

karolinska institutet vara förenad med annan tjänst av nämnd beskaffenhet,

när dylik förening är i vederbörande av Kungl. Maj:t fastställda stadgar föreskriven

eller medgiven eller Kungl. Maj:t i särskilda fall annars finner skäl

därtill giva lov. Befattning som musikdirektör, kapellmästare eller gymnastiklärare

må kunna förenas med befattning av ifrågavarande slag, därest

tillstånd härtill meddelas i den ordning, som här nedan stadgas.

Med någon av nu ifrågavarande ordinarie befattningar må ej heller förenas

vare sig uppdrag såsom ordförande eller ledamot i styrelse för verk

eller bolag, som är försett med Kungl. Majits oktroj eller blivit registrerat

som aktiebolag, eller befattning såsom tjänsteman i sådant verk eller bolag

eller annan tjänstebefattning av vad slag som helst, så framt ej kanslern

på därom gjord framställning och efter prövning, att ifrågavarande uppdrag

eller tjänstebefattning ej må anses inverka hinderligt för tjänstgöringen vid

vederbörande högskola, finner uppdraget eller befattningen kunna få mottagas

och tills vidare bibehållas.

8. Befattningshavare skall vara underkastad den vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet

eller jämkning i åligganden, som vid en möjligen inträdande

förändring i vederbörande universitets eller institutions organisation eller verksamhet

eller eljest i allmänhet kan varda stadgad, samt i sådant hänseende

vara pliktig att, med bibehållande av den tjänsteställning och den avlöning

han innehar, i enlighet med nya eller förändrade föreskrifter sköta de med

befattningen förenade göromål.

9. Vid sjukdomsförfall ävensom eljest, när sådant påfordras, skall befattningshavare

av lägre grad vara skyldig att mottaga förordnande till högre

befattning vid vederbörande högskola.

10. Överbibliotekarie må äga åtnjuta en och en halv månads semester

årligen, när, utan kostnad för det allmänna, sådant av vederbörande rektor

prövas kunna ske utan hinder för göromålens behöriga gång.

s. 340 Kontrollera mot PDF

340

Kungl. Maj-.ts proposition Nr 115.

11 a) Till vikarierande akademiska lärare skall vid förordnande att med

full tjänstgöringsskyldighet uppehålla ordinarie professors- eller extra ordinarie

professorsbefattning vid universiteten i Uppsala och Lund samt vid

karolinska institutet arvode utgå med 7,000,kronor för år, dock att vikarie,

som under minst fem års tid innehaft anställning som docent vid något av

rikets universitet eller vid karolinska institutet och som redan förut under

sammanlagt minst ett års tid med full tjänstgöringsskyldighet uppehållit

ordinarie professors- eller extra ordinarie professorsbefattning vid någon av

nämnda läroanstalter, må kunna av kanslern tillerkännas arvode efter 7,600

kronor för år, där vikariatstiden omfattat sammanlagt minst ett ar, och

8 200 kronor för år, där vikariatstiden omfattat sammanlagt minst tre år.

’ m vid förordnande att med full tjänstgöringsskyldighet uppehålla befattning

som ordinarie laborator, prosektor, observator eller föreståndare för

entomologiska avdelningen av Lunds universitets zoologiska institution skall

till vikarien arvode utgå med 6,500 kronor för år.

c) Har vikarien under föregående tid, som nu är sagd, uppehållit sådan

befattning som ovan i denna paragraf omförmäles, men har han därvid

icke under hela denna tid haft full tjänstgöring, ankomme på kanslern att

bestämma, med vilket belopp vikariatsarvodet må utgå till ovannämnda for

olika fall angivna belopp. .

Där särskilda förhållanden det påkalla, vare Kungl. Mapt obetaget förordna

att vikariatsarvode må utgå efter andra grunder än nu är sagt.

d) Vikariatsarvode vid befattning, varom i denna paragraf formales, utgår

i första hand av de med befattningen förenade tjänstgöringspenmngarna, i

den mån de äro härför tillgängliga, och därefter av den med befattningen

förenade lönen, likaledes i den mån densamma är härfor tillgänglig Härutöver

erforderlig fyllnad i vikariatsarvode till stadgat belopp skall utgå först

av docentstipendium, om vikarien innehar sådant, och därnäst av vederbörande

förslagsanslag till vikariatsersättnmgar. Den del av docentstipendium,

som ej erfordras till vikariatsarvodets fyllande, skall tillföras vederbörande

docentstipendiefond. , ... . ,

e) Kun o-l Maj:t må äga utfärda de närmare föreskrifter, vilka i avseende

å tillämpningen av vad i denna paragraf sagts kunna befinnas erforderliga.

12 a) Docentstipendium må enligt av Kungl. Maj:t närmare meddelade

bestämmelser av kanslern tilldelas docent under en sammanlagd tid av sex

år för vane innehavare. Där i särskilda undantagsfall förhallandena sådant

påkalla, må Kungl. Majrt medgiva, att tiden för stipendiums åtnjutande av

samme innehavare må utsträckas utöver nyssnämnda sex ar med ytterligare

ett- år.

b) Medel som vid universiteten samt karolinska institutet besparats i anslagen

till docentstipendier, må enligt av Kungl. Maj:t angivna grunder fou
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

kungl. Maj-.ts proposition AV 34)

»leras och disponeras av kanslern, likaledes enligt av Kungl. Maj:t utfärdade

närmare föreskrifter.

c) Docent, som utan att vara innehavare av docentstipendium förordnas

att a fakultets, sektions eller lärarkollegiums vägnar opponera å disputationsavhandling,

må äga att efter kanslerns bestämmande åtnjuta ersättning med

lägst 200, högst 300 kronor, skolande denna ersättning bestridas av medel

ur vederbörande docentstipendiefond.

•lag övergår härefter till de särskilda avlöningsbestämmelser, som kunna

befinnas erforderliga i avseende å de befattningshavare, för vilka det civila

avlöningsreglementet skulle äga tillämpning.

Dessförinnan vill jag emellertid beröra eu för universitetsförvaltningen

mera betydelsefull fråga.

Såsom jag i det föregående erinrat, har löneregleringskommittén förutsatt,

att för all annan ordinarie personal än lärarpersonalen vid universiteten den

normala dagliga arbetstiden varder utsträckt till 7 timmar, detta i anslutning

till vad som skett beträffande de förvaltningsgrenar, som redan inordnats

under det civila lönesystemet. Denna förutsättning beträffande en utsträckt

tjänstetid har från de akademiska myndigheternas sida mötts med

åtskilliga betänkligheter.

Vad först beträffar personalen vid universitetsbiblioteken yttrar löneregleringskommittén

:

Kungl. bibliotekets och universitetsbibliotekens tjänstemannaförening bär

hemställt, att bibliotekstjänstemännen vid universitetsbiblioteken måtte bibehållas

vid den hittillsvarande arbetstiden, som för de ordinarie tjänstemännen

utgör sex timmar. I samband härmed yrkar föreningen, att arbetstiden

för motsvarande befattningshavare vid kungl. biblioteket måtte nedsättas

från sju timmar dagligen, som torde bliva bestämt i samband med övergången

till det nya avlöningssystemet, till sex timmar. Som huvudsakligt

skål för den nuvarande arbetstidens bibehållande har anförts, att eu sju

timmars arbetstid skulle lägga hinder i vägen för det arbete på vetenskaplig

fortbildning, som jämväl för bibliotekstjänstemännen vore önskvärt.

Kommittén bär ej funnit tillräckligt vägande skäl vara anförda för ett

bifall till denna framställning. Då ifrågavarande befattningshavares tjänstgöring

i ej obetydlig utsträckning torde ägnas just åt biblioteksvetenskaplig

forskning, synes vid en utsträckning av arbetstiden med en timme dagligen

ett inkräktande på dessa studiemöjligheter icke vara att befara. Beredes

åt bibliotekstjänstemännen lindring i den eljest'' inom förvaltningen vedertagna

arbetstiden, torde de krav på åtnjutande av motsvarande förmån, som

säkerligen i sådant fall vore att förvänta från andra befattningshavare’i liknande

ställning, näppeligen låta sig avvisas.

Överbibliotekarien vid Uppsala universitet avstyrker bestämt den föreslagna

utsträckningen av tjänstetiden för de ordinarie befattningshavarna

med vetenskaplig utbildning. I detta hänseende anför överbibliotekarien

följande.

Bestämmelser

beträffande de

under det

civila avlöningsreglementet

fallan

de befattningshavare.

Arbetstidens

utsträckning.

s. 342 Kontrollera mot PDF

342 Kungl. Maj:ts proposition Nr Ilo.

Jag vill från början säga ifrån, att jag för min del hyser de allvarligaste

betänkligheter mot eu dylik åtgärd, såsom ägnad att i hög grad försvåra,

kanske rent av omöjliggöra det arbete på vetenskaplig fortbildning, vilket

för varje tjänsteman vid ett vetenskapligt bibliotek måste framstå som en

oeftergivlig plikt. Och jag tror mig bestämt kunna påstå, att dessa mina

betänkligheter delas av hela den svenska biblioteksmannakåren, icke minst

av dem, som redan haft tillfälle att i någon män erfara vad cn sju timmars

daglig tjänstgöring innebär. Redan i den framställning, som av kungl.

bibliotekets och universitetsbibliotekens tjänstemannaförening gjorts till löneregleringskommittén,

har denna fråga varit föremål för utredning och föranlett

erinringar, till vilka jag obetingat vill uttala min anslutning. Efter att

ha karakteriserat de rena rutintjänsterna av den art, som utmärker flertalet

befattningar vid kommunikationsverken och även ett avsevärt antal tjänster

i centralförvaltningen, framhåller föreningen sålunda, att utöver den tjänsterutin,

som givetvis fordras jämväl av biblioteksmannen, för hans^ del tillkommer

ytterligare ett krav av största betydelse, i det att »det måste givetvis

anses åligga en biblioteksman att oavlåtligt sörja för sin fortbildning, ej blott

fackligt sett under ständig kontakt med den in- och utländska litteraturen,

utan därjämte allmänt intellektuellt och vetenskapligt. Den, som inträder i

de vetenskapliga statsbibliotekens tjänst, har ju i regeln genom sin höga

akademiska examen (understundom supplerad med doktorsgrad) redan lågt

sin första vetenskapliga skolning bakom sig, och den ständiga beröring med

och initiering i vetenskaplig litteratur, handskriftsmaterial och liknande, som

det dagliga tjänstearbetet medför, maste för honom utgöra en. eggelse till

studier och forskning. Biblioteksmannens förhållande till de i hans vård

ställda samlingarna måste avgjort bliva av betydligt djupare och mera personlig

art, än det som råder mellan en kommunikations- eller förvaltningstjänstemän

och hans löpande ärenden. Och då även »vetenskapliga förutsättningar

för bibliotekstjänst» av universitetsstatuterna upptagas såsom en

av befordringsgrunderna vid tillsättande av bibliotekariebefattningar vid

universitetsbiblioteken, är det helt naturligt, att det som eu allmän regel i

vårt land gällt och gäller, att en tjänsteman vid de vetenskapliga statsbiblioteken

bör vara vetenskapsman. Och det må klart och tydligt sägas ifrån

— så mycket mer eftertryckligt, som en motsatt uppfattning understundom

kommer till synes även på håll, där man kunde förvänta annat — att det

just för tjänstearbetet i ett vetenskapligt bibliotek är absolut nödvändigt, att

institutionen förfogar över en stab av tjänstemän, som genom djupgående

studier och forskningsintressen stå i intim kontakt med skilda grenar av

vetenskapen. En biblioteksmans ärabetsmannagärning blir icke vad den kan

och bör bliva utan de fördjupade insikter och den vetenskapliga blick, som

endast eget forsknings- och studiearbete kan skänka. Den kräves, denna

levande kontakt med vetenskapen, i expeditionstjänsten för det biträde och

den vägledning, som besökande forskare påfordra, den är vidare oumbärlig

för besvarandet av de vetenskapliga förfrågningar, som ingå från in- och

utlandet, för bemästrandet av nyanskaffningens svåra. problem, för katalogiseringsuppgifter

av skilda slag, ej minst å handskriftsavdelningen, för

varje form av samlingarnas utnyttjande och tillgodogörande för det allmänna

— kort sagt för de flesta grenar av den mångsidiga verksamheten vid ett

stort vetenskapligt bibliotek.

Efter att vidare något ha erinrat om de betydelsefulla direkta insatser,

som från biblioteksmänuens sida gjorts i svensk vetenskap och odling genom

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ls proposition Nr 115.

843

tiderna och om de synnerligen vackra traditioner, Korn därför i detta avseende

finnas inom facket, framhåller föreningen, »att det säkerligen icke

vore välbetänkt att genom en utsträckt tjänstgöring alltför mycket kringskära

den nuvarande generationens veterligt mycket varma och livliga önskan att,

i vad på den ankommer, söka efter förmåga uppehålla och fullfölja dessa

traditioner». Och föreningen tillägger följande tänkvärda erinran: »det. torde

ligga i öppen dag, att vad som ur administrativ och förvaltningsteknisk synpunkt

kvantitativt möjligen kan vara att vinna, det kan på intet vis uppväga

den sänkning av biblioteksmännens fackliga standard, som givetvis

måste inträda, och den menliga inverkan på tjänstearbetet, som därav måste

bliva en följd, för den händelse deras vetenskapliga verksamhet alltför starkt

inskränkes eller rent av omöjliggöres». Efter att ha framhållit, att någon

reglering eller utsträckning av de akademiska lärarnas dagliga arbetstid ju

ej torde kunna ifrågakomma och att biblioteksmannen genom sina vetenskapliga

uppgifter och intressen i vissa avseenden står närmare universitetslärarnas

grupp än de rena förvaltningstjänstemännens, låter föreningen sin

framställning utmynna i ett yrkande, att ett undantag från villkoret om utsträckt

tjänstetid må göras »för eu grupp av tjänstemän, om vilka man ju

ändock med säkerhet vet, att deras arbetsdag som regel, utöver den föreskrivna

tjänstetiden, omfattar icke blott en, utan flera, ofta nog många timmars

arbete, som i varje fall —- direkt eller indirekt — kommer det allmänna

till godo».

Jag känner mig förvissad om att kommittén ej skulle ha undgått att låta

sig övertygas av denna tungt vägande argumentering, såvida den icke varit

fången i en fullständig vanföreställning angående arten av det arbete, som

f. n. bedrives vid universitetsbiblioteken. »Då ifrågavarande befattningshavares

tjänstgöring», invänder nämligen kommittén, »i icke obetydlig utsträckning

torde ägnas just åt biblioteksvetenskaplig forskning, synes vid en

utsträckning av arbetstiden med en timme dagligen ett inkräktande på dessa

studiemöjligheter icke vara att befara». Ehuru jag icke kan tänka mig, att

kommittén grundar detta uttalande på den föreställningen, att tjänstetiden

skulle av tjänstemännen nyttjas till enskild forskningsverksamhet eller att

av dem författade arbeten skulle till större eller mindre del vara tillkomna

såsom en frukt av deras tjänstearbete — ett antagande, som jag skulle tillbakavisa

såsom fullständigt oberättigat — måste jag ändock beteckna detta

uttalande såsom vittnande om en påfallande obekantskap med de villkor,

varunder tjänstearbetet åtminstone vid Uppsala universitetsbibliotek bedrives,

och jag kan icke återhålla ett påpekande av att det dock bort vara en enkel

sak för kommittén att införskaffa upplysningar om verkliga sakförhållandet.

Det förhåller sig nämligen icke alls så, att biblioteket äger möjlighet att på

sitt arbetsprogram upptaga uppgifter, som skulle sätta personalen — i gemen

eller till nämnvärd del — i tillfälle att bedriva någon art av biblioteksvetenskaplig

forskning. Disproportionen mellan tillgängliga arbetskrafter och

föreliggande arbeten av rent löpande natur är beklagligtvis alltför stor för

att kunna medge något dylikt: icke ens å handskriftsavdelningen, där ju

dylika forskningar annars skulle ligga särskilt nära till hands och jämväl

mer än annorstädes vara behövliga, gives något tillfälle till mer djupgående

undersökningar. Och mot kommitténs förmodan, att »ifrågavarande befattningshavares

tjänstgöring i ej obetydlig utsträckning torde ägnas just åt

biblioteksvetenskaplig forskning» ställer jag min erfarenhet från en 30-årig

tjänstgöring vid härvarande universitetsbibliotek och vitsordar, att det varit

s. 344 Kontrollera mot PDF

344

Kungl. Maj:ts proposition Nr 115.

att betrakta som en ren undantagsåtgärd, om någon tjänsteman kunnat detacheras

till ett arbete, som förtjänat att kallas biblioteksvetenskaplig forskning.

Det är således en villfarelse att tro, att tjänstearbetet, sådant det för

närvarande bedrives och måste bedrivas, vare sig enbart eller i mera väsentlig

mån kan skänka biblioteksmannen den möjlighet till vetenskaplig fortbildning,

som erfordras för att göra honom till en dugande fackman. Att

då försvåra hans egna möjligheter härutinnan synes mig vara högeligen betänkligt:

den sjunde timmen skulle icke blott innebära en utökning av hans

arbetskvantum i den rena tjänsten — säkerligen mera kännbar för tjänstemannen

än värdefull för arbetet — utan därigenom skulle han också berövas

én avsevärd del av den knappa tid, som står honom till buds för egna

forskningar av den art, att de nödvändigtvis äro knutna till bibliotekets samlingar,

alltså rörande handskrifter, kartor, rariteter och andra dyrbarare verk,

småtryck o. s. v., kort sagt allt, som endast får begagnas inom bibliotekéts

lokaler.

Jag vill också framhålla, att jag anser, att en omläggning av tjänstearbetet

på så sätt, att vetenskapliga uppgifter, som hittills varit hänskjutna till det

enskilda initiativet, upptoges till behandling, skulle stöta på hart när oöverstigliga

svårigheter. Tv detta måste ju i så fall ske i den utsträckning, att

tjänstepersonalen i sin helhet Unge tillfälle att i tur och ordning lägga hand

därvid. Bortsett från svårigheten för biblioteksledningen att ordna dessa

arbeten så, att full rättvisa gjordes åt alla tjänstemän och att vederbörlig

hänsyn toges till deras kvalifikationer för olika uppgifter, skulle härför givetvis

erfordras betydligt ökade arbetskrafter. Tv det tillskott i arbetskvantum,

som skulle stå att vinna genom den sjunde timmen, vore absolut icke tillfyllest

för att medge en sådan omläggning.

Skulle det emellertid befinnas nödvändigt, att regeln om tjänstetidens utökning

utsträckes även till universitetsbiblioteket — trots att den där enligt

min övertygelse skulle göra mer skada än gagn — så måste eu sådan omläggning

försökas. Men i så fall vill jag redan nu ha utsagt, att detta med

nödvändighet kommer att draga med sig krav på en avsevärd utökning av

arbetskrafterna.

Då emellertid kommitténs avvisande hållning, som jag visat, i huvudsak

grundar sig på obekantskap med arbetsförhållandena, vågar jag förutsätta,

att de betänkligheter jag här framfört måtte vinna vederbörligt beaktande.

Ty kommitténs andra invändning, att en lindring för bibliotekstjänstemännens

del kan befaras medföra framställningar från andra befattningshavare,

vilka näppeligen skulle låta sig avvisas, kan jag verkligen icke godtaga som

motskäl. Jag har tillräcklig tilltro till myndigheternas förmåga att bedöma

varje särskilt fall för att finna det orimligt, att en välgrundad framställning

skulle behöva avvisas endast därför, att ett bifall därtill kunde tänkas framkalla

andra, kanske mindre välgrundade framställningar.

Det större akademiska konsistoriet i Uppsala understryker de synnerligen

stora svårigheter, som en förlängning av tjänstetiden skulle bereda biblioteket

och dess vetenskapligt utbildade personal.

Överbibliotekarien vid universitetsbiblioteket i Lund uttalar sig likaledes

för ett bibehållande av nuvarande bestämmelser beträffande tjänstetidens omfattning

för den vetenskapligt utbildade bibliotekspersonalens vidkommande.

s. 345 Kontrollera mot PDF

hnngl. Mnj.ts proposition Nr 1 IS. 345

Bibliotekarieföreningons yrkande på bibehållande av status quo i fråga om

den dagliga arbetstiden får jag på det kraftigaste understryka, och detta

tramst darior att jag är angelägen om att tjänstetiden städse skall effektivt

utnyttjas. 7 timmars dagligt tjänstoarbetc i den högre bibliotekstjänsten

skulle ovj11korhgen medföra en nedsättning av arbetets intensitet, för så vitt

inte biblioteksmannen samtidigt mer eller mindre uppger det även för tjänsten

så angelägna sysslandet med studier och vetenskapligt eller bibliografiskt

arbete för egen del på den fria tiden. Enstaka undantag —• personer med

Ovanlig arbetsförmåga — kunna utan tvivel rå med den långa tjänstetiden

och äga krafter kvar för eget arbete, men genomsnittstjänstemannen gör det

inte, och »undantagen» bli i regel överansträngda och hypernervösa, något

som ingalunda är förmånligt för biblioteksarbetet, vilket som ett första villkor

kräver lugn. Jag kan härvidlag åberopa erfarenheten från svenska akademiens

ordboksredaktion, där det blev nödvändigt, för att kunna hålla staben

ysiskt och intellektuellt »i form», att successivt nedsätta normalarbetstiden

™ -Jr 7 tunmar’ från 7 tiH 6 °ch till och med från 6 till 5 timmar

Mot bibhotekstjanstemannaföreningens hemställan om bibehållande av den

nuvarande arbetstiden invänder kommittén: »Då ifrågavarande befattningshavares

tjänstgöring i ej obetydlig utsträckning torde ägnas just åt biblioteksvetenskaplig

forskning, synes vid en utsträckning av arbetstiden med en

timme dagligen ett inkräktande på dessa studiemöjligheter icke vara att

befara».

1 Pre.m^ssens huvsamma påstående nödgas jag invända, att härvarande

bi bhotekstjänstemäns tjänstgöring icke alls ägnas åt »biblioteksvetenskaplig

forskning». Vad som 1 den vägen idkats här har utförts på egen tid; naturligtvis

bortser jag härvid från de s. k. rechercher som i åtskilliga fall fordras

för katalogisering, framförallt på handskriftsavdelningen, eller för besvarandet

av inkommande förfrågningar och dylikt. Härtill kommer emellertid en

ur vändning: det är visst inte blott eller kanske ens företrädesvis för

»biblioteksvetenskaplig forskning» som bibliotekstjänstemannen behöver eu

större fritid, utan frågan är om forskning och studier inom vilket vetenskapsområde

som helst, inom det eller de områden, som vederbörande har

fallenhet och håg för.

. ..^ en e^er annan av tjänstemännen på lediga stunder ägnar sig just åt

biblioteksvetenskaplig forskning är högst önskligt, men det vore i hög grad

otjänligt om alla ensidigt gjorde det. En var bör fastmer ögna sig åt den

eLer de studie- eller forskningsgrenar, som hans håg står åt; därmed gör

han i själva verket biblioteket den största tjänsten. Ju fler skilda vetenskapsområden

biblioteksstaben behärskar ju ''bättre. För bibliotekets del

ommer det icke så mycket an på att forskningsarbetet resulterar i trvckta

vetenskapliga avhandlingar, hur lovvärt detta än i och för sig är; det som

di av vikt är, att vederbörande håller sig i kontakt med sin vetenskaps utveckhng,

har känning med den nya litteraturen och den omvärdering av

aen |a“la- som ofta en ny riktning medför; detta är av betydelse ej ''blott

01 föi beredandet av inköpen utan även för den revidering av böckernas

uppställmngsordning, som ständigt pågår och som kräver nödig anpassningetter

respektive vetenskapers utveckling. Även måste jag kraftigt betona

den störa vikten av att biblioteksmannen fördjupar och utökar sina språkkunskaper

fördjupar de numera ofta väl bristfälliga insikterna i huvudspråken

och lägger till kännedomen om ett eller annat av de många andra

språk, som, ej minst på grund av tidens nationalism, göra allt starkare krav

s. 346 Kontrollera mot PDF

346

Kungl. Maj:ts proposition Nr 115.

på att vinna gehör i vetenskapens värld: italienska, spanska, portugisiska,

ryska, polska, tjeckiska, finska, estniska, iriska o. s. v.

Slutligen måste man besinna, att universitetsbibliotekets vetenskapligt utbildade

personal, enär inga andra vederbörligen skolade krafter stå till buds,

svårligen kan eller bör helt underlåta att ställa sina tjänster till förfogande

på andra håll för arbeten, som kräva just den vetenskapliga bibliotekstjänstens

skolning. Liksom universitetsläraren fyller en viktig mission genom att vid

sidan av sitt åliggande verka som kunskapsspridare genom föreläsningar

ute bland folket, så har också den vetenskapligt skolade biblioteksmannen

för det allmänna nyttiga uppgifter att fullfölja, som han just är särskilt

skickad för.

Beträffande den dagliga arbetstiden för tjänstemännen vid universitetens

förvaltning föreslår drätselnämnden vid Uppsala universitet, att det må överlämnas

åt kanslern att meddela närmare bestämmelser härutinnan. Drätselnämnden

yttrar:

I detta avseende är att erinra hurusom med hänsyn till tjänstgöringens

art och beskaffenhet en tjänstgöring till visst timantal ej låter sig genomföras

för universitetets skogsförvaltare och dennes biträde, akademifogden

eller universitetets ombudsman, vilka alla i stor utsträckning äro upptagna

av resor i och för förrättningar å akademihemman, universitetets skogar

samt för rättegångar m. m. .

Beträffande universitetet är dessutom att märka, att detsamma i och genom

sin egenskap av vetenskaplig ''institution icke kan jämställas med ett vanligt

ämbetsverk. Sålunda pågår det administrativa arbetet vid universitetet icke

med samma likformighet och omfattning hela året om som vid de centrala

ämbetsverken, utan är detsamma genom det akademiska årets uppdelning i

lästerminer och ferier av mycket skiftande intensitet. Att denna omständio-het

återverkar på arbetet för de vid universitetets förvaltning anstallda

tjänstemännen är uppenbart. Under vissa delar av lästerminerna, särskilt

vid dessas början och slut, hopas sålunda arbetet för dessa tjänstemän i en

grad, som torde sakna motsvarighet inom de centrala ämbetsverken. A andra

sidan minskar arbetet tidvis och särskilt under den del av sommarferierna,

då undervisningen helt och hållet ligger nere, i avsevärd mån. Allt detta

o-ör, att det för universitetets administrativa förvaltning måste vara olämpligt,

att i likhet med vad skett vid kommunikationsverken och centrala ämbeteverken

en gång för alla binda tjänstemännen vid en lika lång daglig arbetstid

året om, utan kommer avgjort bättre arbetsresultat att vinnas, om denna

tid mera lämpas efter de vid universitetet rådande säregna förhållandena.

Det större akademiska konsistoriet i Uppsala uttalar sig i samma riktning

som drätselnämnden.

Vid universitetet i Lund påpekar drätselnämnden, att tjänstemännen å

räntekammaren vid olika tider av året och av månaden äro ytterst ojämnt

betungade och därför icke kunna inpassas i en anordning med bestämd daglig

arbetstid året om. De föreskrifter om tjänstgöringstid, som kunna erfordras,

torde få utfärdas av kanslern.

1 samband med fastställande av nu gällande stater för universitetsbiblioteken

i Uppsala och Lund föreskrev Kungl. Maj:t i anslutning till vad riks
-

s. 347 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts proposition Nr 115.

347

(lagen uttalat, att samtliga ordinarie tjänstemän och betjänte vid universitets

biblioteken skulle, i den mån ej undantag kunde anses böra stadgas eller

1ör särskilda fall efter prövning av vederbörande medgivas, vara å tjänsterummet

tillstädes minst sex timmar varje söckendag. Motsvarande bestämmelse

är ock intagen i de av kanslern fastställda biblioteksreglementena.

Då den senaste löneregleringen genomfördes för kungl. biblioteket, blev

tjänstgöringstiden för personalen därstädes utsträckt från sex till sju timmar.

Hur livligt jag än behjärtar de synpunkter, som framkommit i frågan från

universitetsbibliotekens sida, finner jag mig icke nu kunna förorda en anordning,

varigenom förhållandena i nu förevarande hänseende skulle komma

att skilja sig mellan kungl. bibliotekets personal å ena sidan och tjänstemännen

vid universitetsbiblioteken å den andra. Jag har i det föregående

tillstyrkt full likställighet i lönehänseende mellan befattningshavarna vid

ifrågavarande institutioner; några skäl att vidtaga skillnad i avseende å

tjänstetidens omfattning synas mig icke föreligga. Jag förutsätter, att föreskrifter

härutinnan varda av kanslern utfärdade.

Vad beträffar den egentliga förvaltningspersonalen vid universiteten, är

det givet, att några generella bestämmelser i nu förevarande hänseende

näppeligen kunna utfärdas. För den vid Uppsala universitets egendomsoch

skogsförvaltning anställda personalen kan enligt sakens natur och på

grund av arten och beskaffenheten av dess tjänstgöring någon preciserad

arbetstid icke stipuleras. \ idkommande övrig förvaltningspersonal må erinras

därom, att, såsom i myndigheternas yttranden framhålles, arbetet är under

olika tider av året synnerligen växlande. Under terminerna, särskilt vid

deras början och slut, hopas arbetet i avsevärd omfattning, så att en daglig

arbetstid av mer än sju timmar i regel kräves av tjänstemännen; under

sommarmånaderna åter är arbetsintensiteten mindre. Det förefaller mig självklart,

att någon allmänt normerande föreskrift i avseende å arbetstidens

omfattning icke kan utfärdas. Den lämpligaste anordningen synes mig vara,

att åt kanslern överlämnas att efter vederbörandes hörande lämna de föreskrifter,

som kunna befinnas erforderliga, varvid jag givetvis förutsätter, att

därvid skälig hänsyn tages till den utsträckning av arbetstiden, som inom

andra förvaltningsgrenar ägt rum vid senast genomförda löneregleringar.

Såsom jag i det föregående erinrat, utgår löneregleringskommittén från Särskilda beatt

samtliga befattningshavare vid universiteten och karolinska institutet ,8täminelser

skulle inordnas under det civila avlöningsreglementet, vilket skulle medföra, reg?em"ntete

att de avvikande bestämmelser, som för vissa befattningshavare befunnes tlllatnPn''nserforderliga,

borde sammanföras och meddelas i eu särskild författning.

Kommittén har ock framlagt förslag till kungörelse angående tillämpning å

tjänstemän vid universiteten och karolinska institutet av ifrågavarande avlöningsreglemente.

Alldenstund det av mig uppgjorda och tillstyrkta löneregleringsförslaget

avser en tillämpning av civilförvaltningens lönesystem å

s. 348 Kontrollera mot PDF

348 Kungl. Maj:ts proposition Nr 115.

allenast vissa grupper befattningshavare vid universiteten, bar jag vid prövning

av de från avlöningsreglementet avvikande särbestämmelserna begränsat

mig till de för dessa grupper gällande och erforderliga föreskrifter av förevarande

art.

Jag vill i korthet beröra dessa föreskrifter, därvid begynnande med bestämmelser

rörande förening av tjänster.

Enligt 3 § 2 mom. av det civila avlöningsreglementet skall tillstånd till

tjänsteförening meddelas av Kungl. Maj:t, så vitt angår tjänstemän i 18.e (

28:e) eller högre lönegrad och eljest av vederbörande myndighet. Motsvarande

prövningsrätt ligger för närvarande för universitetens och karolinska institutets

del helt bos kanslern. Med hänsyn till den ställning, kanslern intager

gentemot ifrågavarande högskolor, anser jag lika med kommittén något beho\

av en förändring i nämnda hänseende ej förefinnas.

'' I gällande reglemente för konservatorn för zoologiska museet vid Uppsala

universitet har förbud meddelats honom att utan särskilt tillstånd av institutionens

föreståndare på institutionens lokaler utföra arbete för enskild

räkning eller därstädes förvara materialier eller preparat till dylikt arbete.

Ett liknande stadgande finnes även intaget i reglementet för motsvarande

befattningshavare i Lund. En sådan föreskrift anser jag lika med löneregleringskommittén

även framgent vara erforderlig.

Även för trädgårdsmästaren vid universitetet i Uppsala finnes en föreskrift,

som i detta sammanhang må beaktas. Enligt den för honom gällande instruktionen

är det honom förbjudet att »äga egen trädgård eller sköta för

trädgården främmande befattningar». I den mån sistnämnda uttryck avser

»tjänstebefattningar» är redan genom reglementets 3 § 2 mom. sörjt för att dylik

tjänsteförening ej annorledes än efter särskild prövning av kanslern får äga

rum. Någon ytterligare bestämmelse härom är således i detta sammanhang

ej erforderlig. Däremot anser löneregleringskommittén stadgandet i dess

förra del böra bibehållas samt utsträckas att gälla överhuvudtaget drivandet

av trädgårdsskötsel för egen eller annans räkning utan att tillstånd därtill

lämnats av institutionsprefekten, varjämte även handel med trädgårdsalster

synes böra inbegripas under förbudet. Bestämmelsen borde utsträckas att

gälla jämväl trädgårdsmästaren i Lund och övriga befattningshavare vid de

båda universitetens botaniska trädgårdar. Jag har för min del intet att

erinra mot vad härutinnan ifrågasatts.

Uti de särskilda avlöningsvillkor, som för skogsförvaltaren vid Uppsala

universitet och dennes assistent gälla enligt kungl. kungörelsen den 22 juni

1920 (nr 515), få dessa tjänstemän åtaga sig skogsförrättningar åt enskilda

endast efter särskilt medgivande av universitetets drätselnämnd inom de

gränser, som av kanslern fastställas. Föreskriften i fråga vartill motsvarighet

finnes i det provisoriska avlöningsreglementet för domänverkets

tjänstemän — anser kommittén böra utsträckas till att gälla samtliga tjänste
-

s. 349 Kontrollera mot PDF

Kunijl. Maj-.ts proposition Nr 115

349

män vid universitetets egendomsförvaltning. För universitetets skogvaktare har

i den lor dem gällande instruktionen intagits särskilt förbud att »för egen

eller annans räkning befatta sig med inköp av virke från universitetets

skogar». Kommittén finner en dylik föreskrift välbetänkt samt föreslår, att

densamma likaledes utsträckes till att gälla även andra vid universitetets

egendomsförvaltning anställda tjänstemän. Från universitetets sida har någon

erinran häremot icke framkommit, och ej heller för egen del har jag något

att invända mot kommitténs förslag.

Föreskrifter om semester finnas för närvarande blott för ett fåtal av universitetens

befattningshavare. Sålunda tillförsäkra 1908 års avlöningsvillkor

de vid universitetens kansli och drätselverk fast anställda tjänstemännen en

och en halv månads semester årligen, när utan kostnad för det allmänna

sådant av vederbörande rektor prövas kunna ske utan hinder för göromålens

behöriga gång. Angående bibliotekstjänstemännen hava motsvarande bestämmelser

intagits i de för dem gällande avlöningsvillkoren (kungl. kungörelsen

den 17 december 1909). Samma semestertid åtnjuta även konservatorerna

vid zoologiska museet och botaniska museet vid Uppsala universitet

samt konservatorn vid zoologiska institutionen i Lund, varom föreskrift intagits

i de för dem gällande instruktionerna. Assistenten hos skogsförvaltaren

vid Uppsala universitet har i de för honom gällande avlöningsvillkoren

(kungl. kungörelsen den 22 juni 1920) tillförsäkrats en månads semester årligen,

under vilken tid skogsförvaltaren har att utan ersättning uppehålla

de till assistentbefattningen hörande göromål. Slutligen må nämnas, att

även vaktmästarna och med dem likställda befattningshavare enligt kungl.

kungörelsen den 4 juli 1913 äga komma i åtnjutande av 15 dagars semester.

Det åligger därvid övriga vaktmästare att utan särskild ersättning bestrida

ledig befattningshavares göromål.

I avseende å semester och vikariatsersättning m. in. anför löneregleringskommittén:
För

förvaltningspersonalen och bibliotekstjänstemännen bliva avlöningsreglementets

föreskrifter om semester utan vidare tillämpliga. I den mån

dessa bestämmelser kunna vålla minskning uti semesterförmån, som är befattningshavare

för det närvarande tillförsäkrad, torde genom av Kungl.

Maj:t utfärdade övergångsbestämmelser böra stadgas, att så länge befattningshavaren

kvarstår i den tjänst, han innehade vid löneregleringens ikraftträdande,

han må personligen vara bibehållen vid den större förmån i nämnda

hänseende, som enligt nu gällande bestämmelser kan hava varit honom tillerkänd.

Dylika bestämmelser hava utfärdats i samband med ikraftträdandet

av kommunikationsverkens lönereglering och senast genom kungl. kungörelsen

den 10 oktober 1921 (nr 616) med anledning av ikraftträdandet

av det civila avlöningsreglementet.

I avlöningsreglementets 19 § har lämnats föreskrift, att tjänsteman, om

han därtill förordnas, skall vara skyldig att under sammanlagt högst tre

månader årligen såsom vikarie bestrida befattning inom högre lönegrad.

s. 350 Kontrollera mot PDF

350 Kungl. Maj-.ts proposition Nr 115.

Någon allmän skyldighet att mottaga vikariatsförordnande till befattning

inom lägre lönegrad är däremot ej stadgad. Emellertid innehålla nu gällande

avlöningsvillkor för skogsförvaltaren vid universitetet i Uppsala och

dennes assistent (kungl. kungörelsen den 22 juni 1920, nr 515) bland annat

den föreskrift, att under den tid, då assistenten åtnjuter tjänstledighet, det

åligger skogsförvaltaren att utan ersättning Uppehålla de till assistentbefattningen

hörande göromål. Då behov av en dylik anordning även framdeles

torde föreligga, har i förslaget till kungörelse ett emot den nuvarande bestämmelsen

svarande stadgande upptagits. En liknande föreskrift finnes även

intagen i den för nämnde assistent av kanslern den 9 december 1920 fastställda

instruktionen. Enligt dennas 7 § åligger det assistenten att under

den tid, då skogsförvaltaren åtnjuter semester, jämte egen tjänst bestrida

även de skogsförvaltaren åliggande göromålen. Bestämmelse härom bär

ävenledes intagits i förslaget till kungörelse.

Motsvarande föreskrift torde också erfordras för vaktmästarna vid universiteten

och karolinska institutet. I en för dessa befattningshavare gällande

kungl. kungörelse den 4 juli 1913 (nr 172) har nämligen stadgats, att

befattningshavare av sådant slag skall vara skyldig att, utan särskild ersättning

utöver den honom eljest tillkommande avlöningen, jämte egen tjänst

bestrida göromål, tillhörande annan befattning av nämnda slag, där eu sådan

anordning för beredande av semester åt annan dylik befattningshavare

erfordras. Det kan erinras, att motsvarande förpliktelse också gäller för

vaktmästare vid centrala m. fl. ämbetsverk, utan att dock något särskilt

stadgande härutinnan ansetts erforderligt.

Den återgivna bestämmelsen för vaktmästarna vid universiteten och karolinska

institutet tillkom på föranledande av 1902 års löneregleringskommitte,

som uti ett i ärendet avgivet utlåtande (återgivet i bihang till 1913 års statsverksproposition,

fjärde huvudtiteln, s. 20) förklarade sig anse villkoret i fråga

för semesters åtnjutande, vad dessa befattningshavare anginge, böra uttryckligen

föreskrivas. ..

Kommittén, som finner ett dylikt stadgande även framgent erforderligt,

har i förslaget till kungörelse upptagit eu föreskrift av innehåll, att befattningshavare

med avlöning i någon av lönegraderna B 1—B 5 skall, där det

erfordras för beredande av semester åt annan dylik befattningshavare, vara

skyldig att utan särskild ersättning utöver den honom eljest tillkommande

avlöningen jämte egen tjänst bestrida göromål, tillhörande annan befattning

av nämnda slag vid universiteten eller karolinska instutet.

Vad kommittén i nu senast angivna hänseenden anfört har icke givit anledning

till erinran från de akademiska myndigheternas sida. För egen del

tillstyrker jag kommitténs förslag med det tillägget, att med skogsförvaltaren

och dennes assistent bör i nu förevarande avseende likställas akademifogden

och dennes av mig till ordinarie befattningshavare föreslagne

assistent.

Särskilt hör uppmärksammas frågan, hur det bör ordnas i avseende å

ersättning till vikarie för överbibliotekarie, vilken enligt mitt förslag skulle

erhålla avlöning lika med professor med avlöningens fördelning i lön och

tjänstgöringspenningar. Då man i regel får förutsätta, att en förste eller

andre bibliotekarie härvid inträder såsom vikarie, synes mig saken kunna

utan svårighet så ordnas, att, vid semester för överbibliotekarie eller vid

s. 351 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts proposition Nr 115. 351

denne beviljad tjänstledighet med bibehållen lön och skyldighet att allenast

avstå tjänstgöringspenningar, den vikarierande avstår ett på tiden för förordnandet

fallande belopp, motsvarande det s. k. tjänstledighetsavdraget å

sin egen tjänst, och i stället uppbär på samma tid belöpande del av överbibliotekariens

tjänstgöringspenningar eller däremot svarande belopp. I de

särskilda fall, då överbibliotekarie kan under tjänstledighet förpliktas avstå

mer än tjänstgöringspenningar, eller då överbibliotekariebefattning är ledig,

synes böra ankomma på kanslern att besluta, om och i vad mån andra

grunder i avseende å vikariens avlöning böra komma till tillämpning.

I fråga om den i avlöningsreglementets 22 § stipulerade skyldigheten att

giva ersättning för bostad yttrar löneregleringskommittén:

Enligt den lönereglering för skogvaktarna vid Uppsala universitet, varom

beslut fattades vid 1918 års lagtima riksdag, blevo dessa förbundna att avstå

från innehavande boställen. Då dylik förmån eljest icke åtnjutes av

någon här ifrågakommande befattningshavare, erfordras vid denna lönereglering

ej föreskrifter motsvarande dem, som för domänverkets del gälla rörande

skyldighet att avträda boställsförmån m. m. Emellertid njuta skogvaktarna

i så måtto en särskild förmån, som deras tjänstebostäder äro försedda

med trädgårdstäppa. \ id beräkning av tjänstebostäder hyresvärde

torde skälig hänsyn härtill böra tagas.

Som bekant äga vissa tjänstebostäder på grund av sin beskaffenhet ett

betydande hyresvärde. Detta torde emellertid icke böra bliva ensamt normgivande

för den hyresersättning, som befattningshavaren skall åläggas gälda.

Från hans sida kan nämligen med skäl göras gällande, att han vid eget

val skulle utsett en enklare bostad. Den omständigheten, att staten eller

tilläventyrs en enskild donator berett befattningshavaren en bostad, överstigande

vad som rimligen motsvarar hans behov, bör givetvis ej försämra

hans ekonomiska läge. Kommittén förutsätter, att även utan något i kungörelsen

lämnat direktiv vid bostadsvärderingen all rimlig hänsyn tages till

nu anmärkta förhållande.

Jag saknar anledning till erinran mot vad kommittén nu senast yttrat

och förutsätter jämväl för min del, att skälig hänsyn kommer att tagas till

av kommittén berörda förhållanden.

Med hänsyn till de speciella förhållanden, som äro rådande särskilt vid

Uppsala universitets egendom sförvaltning, anser jag lika med löneregleringskommittén

ett förbehåll om tjänstemans rätt att komma i åtnjutande av

åklagarandél och beslag sprovision vara erforderligt. En motsvarighet till detta

stadgande återfinnes i 26 § av domänverkets avlöningsreglemente.

Till sist erinrar löneregleringskommittén, hurusom i hittills gällande avlöningsvillkor

undantagsvis lämnats föreskrift, vilken myndighet beslutanderätt

i visst fall tillkommer. Då det nya avlöningsreglementet i princip lämnat

å sido dylika till det organisatoriska området hörande spörsmål, har det icke

synts kommittén lämpligt att till kungörelsen överflytta dessa föreskrifter. 1

stället anser kommittén vid det nya avlöningsreglementets ikraftträdande härutinnan

erforderliga bestämmelser böra meddelas i administrativ väs
o''
-

s. 352 Kontrollera mot PDF

352

Kungl. Maj ds proposition Nr 115.

Slutligen inå jämväl erinras om att vissa paragrafer i universitetsstatuterna

samt i stadgarna för karolinska institutet ävensom skilda förordnanden

av Kungl. Maj:t eller kanslern böra undergå ändringar i samband med

reglementets ikraftträdande.

I anslutning till kommitténs förslag får jag alltså förorda följande

Bestämmelser angående tillämpning a vissa tjänstemän vid universiteten i

Uppsala och Lund samt karolinska mediko-kirurgiska institutet av avlönings
reglementet

den 22 juni 1921 (nr 451) för befattningshavare vid statsdepartement

och vissa andra verk, tillhörande den civila

statsförvaltningen.

A. Ifrågavarande reglemente skall från och med den 1 juli 1925 äga

tillämpning å tjänstemän vid biblioteken med undantag för överbibliotekarierna,

å tjänstemän vid de botaniska och zoologiska institutionerna, kanslier,

drätselverket, respektive räntekammaren och kamrerarexpeditionen vid

universiteten i Uppsala och Lund samt karolinska institutet, å tjänstemän

vid universitetets i Uppsala egendoms- och skogsförvaltning ävensom å

tekniska biträden och vaktmästare samt med dem jämförliga befattningshavare

vid nämnda universitet och institut.

B. Härvid skola följande särskilda bestämmelser lända till efterrättelse:

1. Tillstånd till förening av tjänster, varom i 3 § 2 mom. av avlöningsreglementet

sägs, meddelas av kanslern för rikets universitet.

Konservatorn vid zoologiska museet vid Uppsala universitet samt konservatorn

vid zoologiska institutionen vid Lunds universitet må ej utan särskilt

tillstånd av institutionsföreståndaren på institutionens lokaler utföra arbete

för enskild räkning eller därstädes förvara materialier eller preparat till dylikt

arbete.

Befattningshavare vid botanisk trädgård må ej idka handel med trädgårdsalster,

ej heller utan tillstånd av vederbörande institutionsföreståndare för egen

eller annan enskilds räkning driva trädgårdsskötsel.

Tjänsteman vid Uppsala universitets egendomsförvaltning må icke åtaga

sig skogsförrättningar åt enskilda annat än efter särskilt medgivande av

universitetets drätselnämnd inom de gränser, som fastställas av universitetskanslern,

samt må ej heller för egen eller annans räkning befatta sig med

inköp av virke från universitetets skogar.

2. Fogde respektive skogsförvaltare vid Uppsala universitet skall utan

ersättning uppehålla de till befattningen såsom assistent vid egendomsförvaltningen

respektive assistent vid skogsförvaltningen hörande göromål under

den tid, då vederbörande assistent åtnjuter semester; motsvarande skyldighet

i fråga om uppehållande av de till fogdebefattningen respektive skogsförvaltarbefattningen

hörande göromål åligger vederbörande assistent under den

tid, då fogden respektive skogsförvaltaren åtnjuter semester.

3. Befattningshavare med avlöning i någon av lönegraderna B 1—B 10

s. 353 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 115. 353

skall, dar det erfordras för beredande av semester åt annan dylik befattningshavare,

vara skyldig att, utan särskild ersättning utöver den honom

eljest tillkommande avlöningen, jämte egen tjänst bestrida göromål, tillhörande

annan befattning av nämnda slag vid universiteten eller karolinska

institutet.

4. I stället för vad i 19 § i avlöningsreglementet stadgas om vikariatsersättning,

skall vid förordnande för förste eller andre bibliotekarie att uppehålla

överbibliotekarietjänst gälla, att, därest förordnandet föranledes av semester

för överbibliotekarie eller tjänstledighet för denne, vare sig med bibehållna

avlöningsförmåner eller med skyldighet att allenast avstå tjänstgöringspenningarna,

den vikarierande må äga att, mot erhållande av på

tiden för förordnandet belöpande tjänstgöringspenningar å överbibliotekarietjänsten

eller däremot svarande belopp, .för samma tid av sin lön avstå ett

belopp, motsvarande det i 16 § 1 mom. i avlöningsreglementet angivna

tjänstledighetsavdrag, men att, därest förordnandet föranledes av annan orsak,

kanslern må äga att bestämma grunderna för vikariatsersättningen.

5. Rörande tjänstemans rätt att åtnjuta aklagarandel eller beslagsprovision

skall gälla vad därom är eller varder särskilt stadgat.

Bihang till riksdagen» protokoll 1925. 1 samt. 100 häft. (Nr 115.)

23

s. 354 Kontrollera mot PDF

354

Kungl. Maj-.ts proposition Nr 115.

Professorer

och laboratorer

m. fl.

VI. Övergångsanordningar.

Jag har ansett mig böra utgå från, att den nya löneregleringen skall träda

i tillämpning den 1 juli 1925. Detta bör även gälla i fråga om de båda

professorer, vilka såsom prebenden innehava vederbörande domkyrkoförsamlingars

pastorat.

I avseende å övergången till nya stater torde erfordras vissa närmare föreskrifter,

olikartade i formellt hänseende allt eftersom vederbörande befattningshavares

avlöningsförmåner skola regleras efter hittills gällande allmänna

grunder eller desamma skola anpassas efter det nya lönesystemets principer.

Jag vill först yttra mig om de till förstnämnda kategori börande befattningshavarna.

Liksom skett vid hittills genomförda löneregleringar efter nyare principer,

anser jag, att även beträffande de befattningshavare — professorer och laboratorer

m. fl. — om vilka nu är fråga, det bör kunna överlämnas åt

Kungl. Maj:t att meddela erforderliga föreskrifter i avseende å själva övergången

till nya stater. Härvid bör såsom huvudregler iakttagas, dels att

de nya staterna med vid dem knutna lönebestämmelser skola omedelbart

efter deras ikraftträdande varda gällande för samtbga befattningshavare, som

om desamma varit tillämpade under vars och ens hela tjänstetid i oavbruten

följd, dels och att befattningshavare icke må genom tillämpning av de nya

staterna vid övergången lida minskning i de löneinkomster, som enligt nu

gällande stat och i övrigt särskilt meddelade bestämmelser skulle vid tiden

för de nya staternas ikraftträdande hava tillkommit honom. I sistnämnda

hänseende böra givetvis inbegripas sådana förmåner som personligt lönetillägg,

tillfällig löneförbättring och provisoriskt lönetillägg.

Vidare synes mig riksdagens medverkan påkallas i följande hänseenden.

Ordinarie befattningshavare, som icke vill underkasta sig ny stat och vid

densamma fästade bestämmelser och som icke lagligen kan därtill förbindas,

skall i sådant hänseende göra anmälan hos kanslern före viss av Kungl.

Maj:t bestämd tidpunkt. De bestämmelser, som böra fogas till staterna, har

jag redan berört. Jag har ansett, att dessa böra erhålla form av ett avlöningsreglemente,

som äger tillämpning endast i avseende å professorer

m. fl. vid universiteten.

s. 355 Kontrollera mot PDF

355

Kungl. Maj-.ts proposition Nr 115.

Befattningshavare, som gjort anmälan av den art, som nyss sagts, bör

bibehållas vid honom enligt dittills gällande ordinarie stat tillkommande avlöningsförmåner

ävensom, i den mån ej annat föranledes av bestämmelserna

i lagen angående civila tjänstinnehavares rätt till pension, vid den rätt till

pension, som dittills tillkommit honom. Nu utgående tillfällig löneförbättring

eller provisoriskt lönetillägg — vilka förmåner tillkommit i avvaktan

på reglering, varom nu är fråga, och i och med denua reglerings definitiva

karaktär böra upphöra — bör icke tillkomma befattningshavare, som sålunda

anmält sig ej vara villig att övergå på ny stat.

Eu var annan befattningshavare, som den 1 juli 1925 innehar ordinarie

befattning eller som senare tillträder sådan befattning, bör förpliktas att

underkasta sig ny stat och därvid fastade bestämmelser ävensom dels, efter

Kungl. Maj:ts bestämmande, upphörande av eller minskning i extra inkomster,

som kunna åtfölja tjänstebefattning eller utgå för bestyr i sammanhang

härmed, dels ock de ändrade bestämmelser, som kunna varda utfärdade

i fråga om pension. En uttrycklig bestämmelse torde ock erfordras

därom, att nu i vissa fall utgående förmån av ved vid universitetet i Uppsala

skall vid vederbörandes tillträde till ny stat upphöra.

I avseende å övriga befattningshavare vid universiteten och karolinska Övriga befattinstitutet

torde beträffande övergångsförhållandena i tillämpliga delar böra nin£Hhavare.

gälla vad som i motsvarande hänseenden ägt rum i fråga om nyreglerade

personalgrupper.

Jag anser mig böra omnämna vad löneregleringskommittén härom yttrar,

därvid jag förbigår, vad kommittén anfört rörande övergångsförhållandena

för professorer, såsom i betraktande av vad jag ovan anfört icke enligt mitt

förslag tillämpligt. Kommittén anför:

Inom de grenar av statsförvaltningen, där ny lönereglering ej trätt i tilllämpning,

har hittills i allmänhet den betalningsanordning varit vedertagen,

att lönen månadsvis utbetalats i förskott och tjänstgöringspenningarna i efterskott.

Då enligt det nya avlöningssystemet, för vilket avlöningens uppdelning

i lön och tjänstgöringspenningar är främmande, hela lönen utbetalas

efterskottsvis, har billigheten ansetts kräva, att vid ingången av den månad,

då avlöningsreglementet träder i kraft, till tjänstemännen utbetalas lönen

(ej tjänstgöringspenningarna) enligt äldre lönestat för en månad.

Rättvisan torde kräva, att för de högskolors del, som avhandlas i detta

betänkande, motsvarande anordning träffas, i den mån systemet med förskottsbetalning

av lönen är rådande. Så är, med undantag för de professorer,

som innehava prebendepastorat, i vad angår inkomsten av pastoratet,

fallet med samtliga tjänstemän vid Lunds universitet samt karolinska instb

tutet ävensom med vaktmästare och skogvaktare vid Uppsala universitet,

varemot övriga tjänstemän vid sistnämnda universitet uppbära avlöningen

(lön och tjänstgöringspenningar respektive arvode) kvartalsvis i mitten av

varje kalenderkvartal, t. ex. den 15 februari för årets första kvartal.

Härigenom förfalla visserligen för sistnämnda befattningshavares del de

skäl, som ansetts motivera utbetalande av en extra månadslön till övriga

s. 356 Kontrollera mot PDF

356 Kungl. Maj:ts proposition Nr Hd.

tjänstemän. Emellertid må beaktas, att, därest denna förmån förvägrades

de åsyftade tjänstemännen vid Uppsala universitet, dessa skulle ställas i ett

ekonomiskt sämre läge än deras kolleger i Lund respektive karolinska institutet,

en åtgärd, som vore så mycket mera obillig, som därigenom för de

förras del nackdelarna av den redan i och för sig oförmånliga betalningsanordningen

skulle skärpas.

Kommittén bar därför funnit billighetsskäl tala för att med undantag för

de professorer, som äro innehavare av prebendepastorat, till envar ordinarie

befattningshavare vid universiteten och karolinska institutet på statsverkets

bekostnad utbetalas ett belopp, motsvarande vad tjänstemannen skulle hava

i den befattning, han vid utgången av år 1922 innehade, i lön uppburit

för januari månad 1923, om de dittillsvarande avlöningsbestämmelserna då

fortfarande varit gällande, vilket belopp för tjänsteman, som utöver kontant

avlöning åtnjuter fri bostad eller fri bostad jämte fritt bränsle eller fri bostad

jämte fri uppvärmning och fri belysning, bör ökas med värdet enligt

vederbörande myndighets uppskattning av denna förmån för en månad.

Vid en av kommittén verkställd överslagsberäkning av de kostnader, som

genom utbetalande av den extra månadslönen till befattningshavare med

avlöning uppförd å åttonde huvudtiteln kunna komma att vållas statsverket,

har i avrundade tal framgått för Uppsala universitet ett belopp av 44,000

kronor, för Lunds universitet 36,000 kronor samt för karolinska institutet

16,000 kronor, eller tillhopa 96,000 kronor.

Ifrågavarande utgifter torde böra bestridas ur respektive högskolas anslag

till avlöning åt ordinarie befattningshavare.

I enlighet med vad kommittén i det föregående anfört rörande bestridande

av avlöningen till tjänstemännen vid Uppsala universitets egendomsförvaltning,

föreslår kommittén, att den extra månadslönen till dessa tjänstemän

utgår av egendomsförvaltningens medel.

I avseende å övergången till de nya avlöningsbestämmelserna torde vissa

närmare föreskrifter bliva erforderliga, likartade med dem, som för statsdepartementen

och de centrala verken med flera intagits i kungl. kungörelsen

den 10 oktober 1921 (svensk författningssamling nr 616). Då det vid genomförandet

av förevarande lönereglering torde böra bestämmas, att meddelandet

av dylika föreskrifter bör ankomma på Kungl. Maj:t, torde något yttrande

från kommitténs sida i berörda hänseende ej erfordras.

Det må allenast anmärkas, att, i likhet med vad som vid olika tillfällen

plägat medgivas, föreskrift torde böra lämnas av innebörd, att tjänsteman

icke må genom tillämpningen av det nya avlöningsreglementet vid övergången

till ny stat lida minskning i de löneinkomster, som enligt förut gällande

stat och i övrigt särskilt meddelade bestämmelser skulle vid tiden för

den nya statens ikraftträdande hava tillkommit honom.

I fråga om vad kommittén sålunda anfört och föreslagit hava de akademiska

myndigheterna icke yttrat sig.

För egen del har jag intet att invända mot kommitténs förslag, som

står i full överensstämmelse med vad vid senaste löneregleringar efter de

nya löneprinciperna tillämpats. Kommittén har förutsatt löneregleringens

ikraftträdande den 1 januari 1923. Jag har förut föreslagit denna tid
-

s. 357 Kontrollera mot PDF

Kung!.. Uaj-.ts i)roposition Nr 115. 357

punkt till den 1 juli 1925, vartill hänsyn bör tagas vid övergången till

efterskottsutbetalning av hela lönen. Med hänsyn därtill att det nya lönesystemet

enligt mitt förslag ej skulle tillämpas å professorer och lärare,

torde de av kommittén angivna kostnaderna för ifrågavarande övergångsanordning

komma att väsentligt reduceras.

s. 358 Kontrollera mot PDF

358

Kungl. Maj:ts proposition Nr 115.

Nu gällande

stater för

universiteten

i Uppsala och

Lund.

VII. Förslag till stater.

De löneregleringsförslag, som jag i det föregående tillstyrkt, medföra en

i viss mån väsentligt ändrad anordning i avseende å uppställandet av universitetens

stater. Medan beträffande karolinska institutets stat någia svårigheter

i nu förevarande hänseende icke föreligga, äro förhållandena ifråga

om universitetens stater betydligt mer invecklade. Jag anser det vara för

belysande av det förslag, jag här nedan i detta avseende framlägger, nödvändigt

att lämna en kortfattad översikt över principerna för de nuvarande

universitetsstaternas uppställning.

Vid 1907 års riksdag förelåg fråga om nya stater för universiteten i Uppsala

och Lund. De av Kungl. Maj:t då framlagda statförslagen innehöllo,

vart för sig, dels eu inkomstberäkning, dels en utgiftsstat med vissa

därvid fogade anmärkningar och allmänna bestämmelser. Den förutvarande

indelningen av lönerna i spannmålslön och kontant lön var föreslagen att

upphöra, i samband varmed skulle ske en fixering av de förut utgående

förslagsanslagen. För varje löntagare uppfördes i regel en viss kontant

summa, för vars utgörande vederbörande universitet ansvarade med anlitande

av anslagna statsmedel och inkomsterna av den utav universitetet förvaltade

egendomen. I denna summa skulle dock för åtskilliga fall vid universitetet

i Uppsala ingå vissa förmåner, för vilka under rubriken »naturaförmåner

och medel, avsedda för särskilda ändamål» inom linjen uppförts

ett beräknat värde, som ej ingick i utgiftsstatens slutsumma. I utgiftsstaterna

voro alla avlöningsposterna sammanförda i en huvudgrupp, alla materiellanslagen

under en annan, varjämte fanns en grupp, som sammanfattats

under rubriken »anslag för diverse ändamål». Skillnaden mellan

summorna av dessa tre gruppers utgiftsposter samt inkomststatens beräknade

summa uppfördes under rubrik »till Kungl. Maj:ts disposition». Mot dessa

allmänna grunder förklarade sig riksdagen icke hava något att erinra.

Beträffande de under huvudgruppen A) avlöningar m. m. i vardera staten

upptagna anslagsposter — innefattande avlöningar till professorer och

övriga lärare, tjänstemän samt vaktbetjaning ävensom till docentstipendier

och de s. k. riksstatens stipendier — överensstämde de i 1907 års förslag

i regel med vad av Kungl. Maj:t och riksdagen för ändamålet fastställts;

ett fåtal avlöningsbelopp hade förut bestämts endast av Kungl. Maj:t. Då

det ansågs lämpligt, att riksdagens godkännande begärdes av samtliga dessa

s. 359 Kontrollera mot PDF

359

Kungl. Maj-.ts proposition Nr 115.

poster, såvitt de icke utgingo av donationsmedel, framlade Kungl. Maj.t för

riksdagen förslag i detta hänseende, vilket även av riksdagen antogs. På

gemensamt beslut av Kungl. Maj:t och riksdag grunda sig alltså de under

A) i vederbörande universitets utgiftsstatcr upptagna avlöningar m. m. ävensom

de i de till staterna hörande särskilda föreskrifter införda bestämmelser

om storleken av tjänstgöringspenningar, om ålderstillägg och om avdrag i

visst fall å avlöning.

Vidkommande åter de under rubriken B) till materiell in. m. uppförda

anslagsposterna var behovet av rörlighet större, och denna rörlighet hade

ansetts kunna vinnas på flera sätt, utan att riksdagens medverkan skulle

krävas. Enligt de före år 1907 gällande staterna hade besparingar å anslagen

till materiell fått bibehållas för samma institutioners behov under

kommande år. En liknande bestämmelse, utsträckt till vissa andra utgiftsposter

än de egentliga materiellanslagen, hade då ansetts böra fastställas.

Därjämte upptogs en föreskrift, att, därest det under en följd av år skulle

visa sig, att materiellanslaget för en institution kunde något minskas, medan

samma anslag för en annan institution behövde ökas, jämkning i anslagen

kunde på framställning av kanslern utav Kungl. Maj:t vidtagas. Vidare

ansågs för ändamålet kunna disponeras dels reservfonden — varom mera

nedan — dels de till Kungl. Maj:ts disposition i staterna ställda belopp.

Med anlitande av reservfonderna eller sistnämnda belopp kunde alltså Kungl.

Maj:t tillgodose eventuella behov av nya materiellanslag eller mera betydliga

förhöjningar av äldre sådana, utan att det vore erforderligt att omedelbart

hos riksdagen begära anslag för ändamålet.

Någon erinran mot dessa grunder ifråga om tillgodoseende av universitetsinstitutionernas

materiellbehov gjordes icke av riksdagen. Genom beslut

den 28 juni 1907 fastställde Kungl. Maj:t stater för universiteten. Medan

sålunda, på sätt ovan sagts, den i vardera utgiftsstaten under rubriken Avlöningar

m. in. uppförda avdelningen särskilt underställts och godkänts av

riksdagen, hava övriga delar av utgiftsstaterna väl framlagts för riksdagen

till skärskådande i samband med de ändrade grunderna för staternas uppställning

men icke blivit av riksdagen direkt godkända. Deras giltighet

grundas sålunda allenast på Kungl. Maj:ts nyssberörda beslut. I vissa fall

hava emellertid, då det gällt höjningar av särskilda materiellanslag, sedermera

framställningar till riksdagen avlåtits, och äro sålunda en del av de

särskilda materiellanslagens slutsiffror grundade på gemensamt beslut av

Kungl. Maj:t och riksdagen.

Jag vill erinra om att, då vid 1923 års riksdag förslag förelåg om ändrad

inkomstberäkning för Uppsala universitet och i anledning härav föranledda

ändringar i utgiftsstaten, de år 1907 fastslagna principerna i avseende å

statens uppställning bibehöllos och jämväl lämnades av riksdagen utan erinran.

Den nu gällande staten för Uppsala universitet är av Kungl. Maj:t

fastställd den 17 maj 1923.

s. 360 Kontrollera mot PDF

Löneregleringsförslagets

inverkan

på den allmänna

uppställningen

av staterna

för universiteten

i Uppsala

och

Lund.

360 Kungl. Maj-.ts proposition Nr 115.

Jag erinrade nyss om universitetens reservfonder. Vad angår Uppsala

universitet, finnes i kungl. brevet den 30 december 1862 angående ny stat

för universitetet en föreskrift, enligt vilken överskott i inkomster utöver utgiftsstaten

ävensom besparingar på den del av samma stat, som avser avlöningar,

såsom ock lediga eineritilöner ingå till eu särskild reservfond, som

skall bokföras för sig och redovisas jämte universitetets fonder. Samma

bestämmelse gällde enligt 1885 års stater för såväl Uppsala som Lunds universitet.

Grunderna för reservfondernas inkomstberäkning äro i stort sett

alltjämt oförändrade. Enligt nu gällande föreskrifter utgöras reservfondernas

inkomster dels av besparingar å utgiftsstaten i andra fall än beträffande

anslag till materiell och vissa andra närmare angivna utgifter — t. ex. till

reparationer, utskylder, extra utgifter m. m. — dels ock av tillfälliga och i

inkomststaten icke beräknade inkomster. Besparingar å docentstipendier

ingå dock i regel icke till reservfonden utan till vederbörande fakultets docentstipendiefond.

Reservfonden står under kanslerns disposition för universitetens

vetenskapliga och ekonomiska behov i den ordning, universitetsstatuterna

stadga. Härmed syftas på bestämmelsen i § 142 av statuterna, enligt

vilken för tillfälliga behov och sådana på förhand ej bestämda ändamål,

som avse undervisningens, studiernas och universitetets allmänna förkovran,

kanslern må efter omständigheterna använda de medel, som därtill äro särskilt

anvisade. Frågor om anslag från reservfonden till pensioner eller till

andra, icke tillfälliga förmåner för tjänstemän och betjäning, för vilka bestämd

avlöning i staten icke upptagits, underställas Kungl. Maj ds prövning.

Reservfonden utgör vidare eu slags regulator för vederbörande universitets

hela ekonomi, i det att enligt gällande bestämmelser, därest inkomsterna

något år icke fullt motsvara utgifterna, bristen må efter hemställan hos

kanslern och enligt hans föreskrift täckas av reservfonden.

Mitt förslag i avseende å reglering av avlöningsförhållandena för professorer

och laboratorer m. fl. lärare innebär ett bibehållande av hittills vedertagna

allmänna avlöningsprinciper. Jag har ock ansett lämpligt, att såsom

nu de olika befattningarna varda med angivna avlöningsförmåner upptagna

i en särskild avlöningsstat. Till densamma torde även såsom särskilda avdelningar

böra hänföras dels anslag till docentstipendier, dels avlöningar till

exercitiemästare dels ock de arvoden, som nu utgå till assistenter och amanuenser

av olika slag. Denna stat eller — såsom framgår av nedanstående

förslag — dessa stater skulle alltså korrespondera mot de nu i universitetens

utgiftsstater upptagna avdelningarna A) Avlöningar m. m. I avseende

å grunderna för de nu i utgiftsstaterna förekommande avdelningarna B) Till

materiell m. m. och C) Anslag för diverse ändamål torde några ändringar

nu ej påkallas.

För flertalet tjänstemän vid universitetens samlingar och inrättningar föreslår

jag en tillämpning av det civila avlöningsreglementet. Detta innebär,

opaginerad Kontrollera mot PDF

3G1

Kwngl. Maj:1s j roposiiion Nr 115.

att avlöningarna för dessa befattningshavare böra utbrytas ur staterna och,

såsom skett i motsvarande fall vid löneregleringar av liknande art, ingå i

särskilda förslagsanslag.

Medan nu vid bifall till mitt förslag angående avlöningsstater för professorer

och lärare in. fl. besparingar å dessa stater alltjämt ingå till universitetens

reservfonder, uppstår ett annat förhållande beträffande de besparingar,

som kunna uppkomma å anslagen till avlöningar åt tjänstemän och

betjänte vid universitetens samlingar och inrättningar. I och med att dessa

anslag erhålla förslagsanslags natur, komma besparingar härå att tillgodoföras

statsverkets kassafond. Givet är, att — såsom ock löneregleringskommitten

tagit i beaktande billigheten fordrar, att universitetens reservfonder

gottgöras för de inkomstminskningar, som härigenom skulle tillskyndas

dem. I likhet med kommittén anser jag, alt direkta anslag av statsmedel

här böra ifrågakomma. Emellertid lärer vidtagande av särskilda åtgärder

härutinnan, under förutsättningen att löneregleringen träder i kraft

den 1 juli 1925, ej erfordras förr än vid 1926 års riksdag; det är nämligen

först vid ingången av budgetåret 1926—1927, som reservfonderna böra beredas

ersättningar för de besparingar å avlöningsanslagen för budgetåret

1925—1926, som fonderna gått miste om.

Emellertid har jag ansett mig böra erinra om de belopp, som härvid

kunna ifrågakomma. De av kommittén i berörda hänseende införskaffade

uppgifterna avse samtliga besparade lönemedel under tidsperioden 1916—

1920 och kunna ej tjäna till ledning, då det nu gäller besparingar å avlöningarna

till endast vissa kategorier av befattningshavare. Jag har därför

från universiteten införskaffat uppgift angående de inkomster, som reservfonderna

under 5-årsperioden 1919—1923 åtnjutit i form av besparingar å

anslag till avlöningar åt befattningshavare vid universitetsbibliotek, universitetens

kanslier och drätselverk, konservatorer, trädgårdsmästare, kvinnliga

biträden ävensom vaktmästare och med dem jämförliga befattningshavare,

med andra ord sålunda sådana tjänstinnehavare, å vilka jag ifrågasatt en

tillämpning av det civila avlöningsreglementet och beträffande vilka avlöningsanslagen

skulle hava förslagsanslags natur.

Dessa belopp utgöra i jämna krontal:

1919

1920

1921

1922

1923

för Uppsala universitet........

5,434

5,783

4,658

4,619

5,575

för Lunds universitet.......

5,367

3,000

3,680

2,264

3,462

I detta sammanhang vill jag i korthet erinra om en gammal fråga, som

avser utredning rörande universitetens bokföring.

Med anledning av anmärkning av riksdagens år 1897 församlade revisorer

hade riksdagen i skrivelse den 11 maj 1898 förklarat sig finna det vara

Universitetens

bok

föring.

s. 362 Kontrollera mot PDF

Inkomst
staten.

362 Kungl. Maj-.ts proposition Nr 115.

otvetydigt, att det år 1860 fastställda räkenskapsformuläret för Uppsala universitet

vore föråldrat och otillfredsställande, samt att vissa uppgifter och

förteckningar borde vidfogas universitetets räkenskaper. Riksdagen anhöll

fördenskull, att Kungl. Maj:t täcktes taga i övervägande, huruvida icke ett

nytt formulär för Uppsala universitets räkenskaper borde uppgöras och fastställas

till efterrättelse samt huruvida icke i sammanhang härmed borde

förordnas, att vid dessa räkenskaper skulle fogas omförmälda uppgifter och

förteckningar. Sedan i detta ämne upprepade utlåtanden avgivits av vederbörande

myndigheter, utan att full enighet uppnåtts, anbefallde Kungl.

Maj:t genom beslut den 2 mars 1917 den numera upplösta statsbokföringskommittén

att verkställa viss närmare angiven utredning rörande bokföringen

vid universiteten i såväl Uppsala som Lund och vissa härmed

sammanhängande spörsmål. Sedan ifrågavarande utredning efter statsbokföringskommitténs

upplösning genom Kungl. Maj:ts beslut den 9 november

1922 anförtrotts åt riksräkenskapsverket, har nämnda ämbetsverk numera

inkommit med den begärda utredningen och därav betingat förslag i ämnet.

Över detta förslag hava yttranden infordrats från vederbörande akademiska

mvndigheter, och sedan dessa inkommit, har jag för avsikt att till

slutlig prövning upptaga detta spörsmål.

Jag övergår härefter till de särskilda staterna och börjar då med

Uppsala universitet.

Såsom jag ovan erinrat, blev inkomststaten för Uppsala universitet reglerad

år 1923. Någon anledning till jämkning av grunderna för densammas

beräkning föreligger ej.

Avlöningarna för de befattningshavare, vilkas löner utgå ur avkastningen

från universitetets egen förvaltning, äro beräknade efter näst högsta löneklassen

i vederbörande lönegrad. I inkomststaten är under skogsförvaltningens

utgifter uppfört ett belopp av 8,800 kronor till rese- och traktamentsersättning

åt skogvaktare, angivet med »800 kronor åt en var». Sistnämnda

siffra angiver allenast en viss beräkningsgrund; på grund av olika

reslängder äro de till de olika skogvaktarna utgående ersättningsbeloppen

växlande, vadan berörda siffra synes böra ur staten uteslutas.

Bland skogsförvaltningens utgifter är under rubriken »Övriga utgifter

(direkta utgifter för skogarnas vård m. in.)» uppfört ett belopp av 234,200

kronor. I detta belopp ingår med en beräknad siffra av 944 kronor eller i

runt tal 950 kronor löneved till gymnastikläraren och ved till akademiska

sjukhuset. Såsom jag förut anfört, bör löneveden till gymnastikläraren utgå

ur staten; och i det följande ämnar jag föreslå, att vedanslaget till akademiska

sjukhuset ersättes förmedelst anslag av allmänna medel. Vid sådant

förhållande bör nyssnämnda summa av 234,200 kronor minskas med berörda

950 kronor till 233,250 kronor.

s. 363 Kontrollera mot PDF

363

Kungl. Maj-.ts proposition Nr 115.

I universitetets inkomststat är vidare under punkt 5 upptaget ett belopp

av 1,638 kronor, utgörande ränta å Borgströmska, Höijerska, Nilsson-Aschanska

och Winbomska donationerna. Jag har förut givit uttryck åt den uppfattningen,

att, då i vissa befattningshavares avlöningsförmåner ingå räntor

från donationsfonder, avlöningarna böra i utgiftsstaten uppföras till sina

fulla belopp, men vederbörande donationsräntor i stället tillföras universitetets

inkomststat. De donationsräntor, vilka i så fall skulle överföras till

inkomststaten, äro följande:

Kalsenianska fonden....................

Kempeska donationsfonden........................

Strandbergska fonden...........................

Nilsson-Aschanska amanuensfonden..................

Wahlenbergska amanuensfonden....................

Melanderhjelmska, Malletska, Prosperinska och Bredmanska

amanuensfonden..............................

Wahlenbergska fonden...........................

kronor

291: 67

»

7,500: —

»

58: 33

>

150: —

350: —

»

44: —

>

120: —

Summa kronor 8,514: —

Sistnämnda summa synes böra läggas till ovanberörda 1,638 kronor och

det sålunda erhållna beloppet, 10,152 kronor, under rubrik »Ränta å vissa

donationsfonder» uppföras under punkt 5 i inkomststaten.

Slutligen har jag, i anslutning till vad jag i det föregående anfört, ansett

mig böra i inkomststaten under punkt 6 uppföra 6,000 kronor, avseende

boställsrum för 4 professorer med ett beräknat värde av 1,500 kronor för en

var samt 800 kronor, avseende boställsrum för direktor musices med ett beräknat

värde av 800 kronor, tillhopa alltså 6,800 kronor.

I fråga om universitetets utgiftsstat vill jag först yttra mig om den del

av densamma, som avser avlöningsstater för professorer och lärare m. fl.

Den nuvarande avlöningsstaten inrymmer en kolumn »Naturaförmåner

och medel, avsedda för särskilda ändamål». I och med att vedanslagen försvinna

och donationsräntor jämte andra förmåner nu komma att inräknas i

vederbörande avlöningsanslag men samtidigt med motsvarande belopp tillföras

inkomststaten, bliver denna kolumn ej längre erforderlig.

I avseende å ett par detaljer, varom erinran ej förut gjorts, vill jag nu

i korthet påpeka följande. Den ene — enligt praxis den äldste — av professorerna

i anatomi uppbär jämlikt donation 125 kronor ur Rönnowska

fondens avkastning utöver sedvanlig professorsavlöning. Anmärkning härom

torde böra inflyta i staten. Under avdelningen b) Stipendier m. m. i den

nuvarande staten finnes uppfört inom linjen 85 kronor ränta å Barchseiska

fonden enligt testamentariskt förordnande att tillgodokomma någon lärare

vid universitetet eller tjänsteman vid biblioteket. Ifrågavarande ränteinkomst,

som saknar betydelse för nu ifrågavarande lönereglering, torde

Utgift*-

staten.

s. 364 Kontrollera mot PDF

364

Kungl. Maj:ts proposition Nr 115.

höra uteslutas ur staten. Under Drätselverket finnes i nuvarande utgiftsstat

uppförd en anslagspost »Humlegårdsersättning» med 630 kronor. De indragna

humlegårdsersättningarna redovisas till ålderstilläggsfonden, vartill

jag omedelbart kommer. Emellertid uppgår numera, efter vad universitetets

drätselnämnd meddelat, avkomsten av de forna s. k. humlegårdarna

till allenast 235 kronor. Jag vill förorda, att denna anslagspost avföres från

universitetets avlöningsstat och i stället under rubrik »Huinlegårdsersättning

att redovisas till universitetets ålderstilläggsfond» uppföres med 235 kronor

under utgiftsstatens avdelning c) anslag för diverse ändamål. I detta sammanhang

vill jag allenast erinra om en av det större akademiska konsistoriet

i Uppsala gjord, av tillförordnade kanslern i skrivelse den 11 augusti

1924 tillstyrkt framställning att inkomsterna av de indragna humlegårdsersättningarna

måtte få ingå till universitetets anslagstitel för extra utgifter

och disponeras för visst närmare angivet ändamål. Denna framställning,

som utgår från ålderstilläggsfondens upphörande, anser jag mig nu ej hava

anledning taga i betraktande, då mitt förslag bygger på ett bibehållande av

nämnda fond.

Det avlöningssystem, jag ifrågasatt för professorer och vissa andra lärare

vid universiteten, innebär ett bibehållande av avlöningstiteln ålderstillägg.

Detta gör, att man allt fortfarande bör hava att räkna med de s. k. ålderstilläggsfonderna,

ur vilka ålderstilläggen till universitetens befattningshavare

delvis bestridas.

Då jag har anledning att i det följande upptaga en fråga, som berör

Uppsala universitets ålderstilläggsfond, torde det vara nödvändigt att i korthet

redogöra för ålderstilläggsfondernas uppkomst. Enligt 1885 års stater för

universiteten hade befattningshavarna icke rätt till ålderstillägg. Sådan rätt

tillerkändes vederbörande sedermera i olika repriser; vaktmästarna år 1896

och år 1900, de extra ordinarie professorerna år 1898, de ordinarie professorerna

med vissa undantag samt bibliotekarierna och räntmästarna år 1902.

Även vissa andra befattningshavare tillerkändes vid olika tillfällen rätt till

ålderstillägg. Vid beviljande av ålderstillägg för ordinarie professorer,

bibliotekarierna och räntmästarna fästes det villkor, att de skulle avstå dem

enligt 1885 års stater tillkommande rätt till viss myckenhet ved, åkerlotter

samt humlegårdsersättningar i Uppsala och ängslotter eller vederlag därför

i Lund. Av dessa naturaförmåner bildades vid vartdera universitetet ålderstilläggsfonder,

varur ålderstilläggen för vederbörande i första rummet skola

utgå. Den fyllnad, som är erforderlig, utgår av åttonde huvudtitelns förslagsanslag

till ålderstillägg.

I anslutning härtill lyda ifrågavarande bestämmelser, införda i de särskilda

föreskrifterna till universitetens stater, på följande sätt:

för Uppsala universitet:

Värdena av indragna naturaförmåner, nämligen besittningsrätt till akademisk

åkerlott, ersättning för humlegårdslott och ved in natura, den sist
-

s. 365 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts proposition Kr 115.

365

nämnda beräknad till ett pris av 15 kronor för varje famn, skola särskilt

bokföras å och redovisas till ålderstilläggsfonden, skolande beträffande åkerlotternas

utarrendering iakttagas, vad i nådiga breven den 30 januari 1903

och den 31 augusti 1917 föreskrivits. Vad sålunda under ett är influtit till

fonden, skall under det nästföljande användas till bestridande i första hand

av utgifterna för ålderstillägg åt befattningshavare vid universitetet.

för Lunds universitet:

De uni\ ersitetet tillhöriga ängslotterna i kannikmarken skola genom drätselnämndens

försorg utarrenderas å offentlig auktion antingen för vissa år eller

för ett år i sänder, med befogenhet för drätselnämnden att utarrendera ängslotterna

såsom helhet eller fördelade, allt efter som det befinnes vara ekonomiskt

förmånligt.

Arliga arrendebeloppen för ängslotterna jämte de fyra vederlagen för ängslotter

å sammanlagt 800 kronor [uppfört såsom särskild anslagspost i universitetets

utgiftsstat] för år skola särskilt bokföras och redovisas till ålderstilläggsfonden,

vars behållning från ett föregående år under det följande året användes

såsom bidrag till bestridande av utgifterna för ålderstillägg åt befattningshavare

vid universitetet.

Ålderstilläggsfonderna böra, såsom jag* nämnde, fortfarande bestå. De

komma nu att främst avse professorerna, vilket ock står i överensstämmelse

med deras tillkomst, då desamma bildats av naturaförmåner, som ursprungligen

tillkommo huvudsakligen universitetens professorer. Ovanberörda allmänna

bestämmelser böra i stort sett bestå och med vissa formella jämkningar

fogas såsom anmärkningar till de stater, som innefatta avlöningar

till professorer m. fl. lärare vid universitetet.

Jag föranledes emellertid att i detta sammanhang beröra en uppkommen Främst ill

fråga, som har avseende å Uppsala universitets ålderstilläggsfond, enkanner- ning ang.

ligen den inkomst till fonden, som grundas på besittningsrätt till akademisk “åkeriouer^

åkerlott.

Direktionen för universitetets pensionsinrättning för tjänstemäns änkor

och barn har i skrivelse till det större akademiska konsistoriet erinrat om

den rätt till avkastningen av vissa åkerlotter, som av gammalt tillkommit

änkorna efter universitetets lärare och tjänstemän; i anledning härav har

universitetets drätselnämnd, till vilken denna skrivelse för yttrande remitterats,

låtit genom förste bibliotekarien S. E. Bring verkställa en historisk

utredning rörande universitetets åkerlotter, deras uppkomst, ändamål och

användning och därefter under åberopande av denna utredning hemställt

till konsistoriet. att göra framställning därom, att universitetets åkerlotter

måtte för framtiden tillfalla universitetets pensionsinrättning för tjänstemäns

änkor och barn.

Med föranledande härav hemställer konsistoriet, att Kungl. Maj:t ville till

riksdagen avlåta proposition om medgivande, att avkastningen av de till

universitetet hörande åkerlotterna, i den mån dessa redan blivit eller framdeles

bliva för ändamålet tillgängliga, må få överlämnas till pensionsinrätt
-

s. 366 Kontrollera mot PDF

366 Kungl. Maj-.ts proposition Nr 115.

ningen, att under beaktande av den mistning av rätt till förmån av åkerlott,

som uppkommit för stärbhusdelägare efter avliden professor, räntmästare,

sekreterare, överbibliotekarie eller kamrerare genom bestämmelserna i kungl.

breven den 30 januari 1903 och den 13 juni 1908, användas till ökande av

de åt universitetets lärares och tjänstemäns änkor och barn utgående pensioner

enligt de närmare bestämmelser, som av Kungl. Maj:t meddelas efter hörande

av nämnda pensionsinrättning och vederbörande akademiska myndigheter.

Det torde vara erforderligt att redogöra för den motivering, som av konsistoriet

anförts till stöd för nämnda hemställan.

Konsistoriet yttrar:

Den av förste bibliotekarien Bring verkställda utredningen visar, att universitetets

rätt till ifrågavarande åkerlotter grundar sig på en genom en

kun°l. resolution och förklaring den 23 februari 166 i till universitetet gjord

donation samt att huvudsyftet med denna donation varit att bereda piofessorernas

änkor och barn hjälp och underhåll. I ingressen till resolutionen

säges donationen vara gjord »av särdeles nåd emot professores, .deras änkor

och barn». Att, ehuru här även professores särskilt nämnas, donationen

likväl icke åsvftade någon löneförbättring åt professorerna utan egentligen

var gjord för deras änkor och barn, framgår ej mindre av den i utredningen

berörda, ungefär samtida resolutionen den 3 mars 1667, vari donationen

omtalas såsom beviljad »professorerna till deras änkors och barns hjälp och

underhåll», än även av de i donationshandlingen, § 2, meddelade närmare

bestämmelserna angående åkerlottstilldelningen.

Att någon allmän löneförbättring ej åsyftas är redan därav tydligt, att

åkerlott icke kunde tilldelas varje professor, utan endast de professorer, som

voro gifta, samt vidare att åkerlott kunde omedelbart tilldelas änkor och

barn efter ’ avliden professor, som själv icke innehaft åkerlott. I utvecklingen

kommo bestämmelserna i donationsbrevet, såsom synes i full överensstämmelse

med dess mening, att sa tillämpas, att änka och oförsörjda barn efter

avliden professor, när åkerlott blev ledig, hade företräde framför i tjänst

varande professor att erhålla åkerlott; och kunde änkoi med barn, om

möjlighet därtill fanns, givas större lott än den, som var bestämd för

professor eller änka, som icke hade barn. Man torde, alltså kunna så

bestämma syftet med donationen, att denna givits universitetet till understöd

åt professorernas oförsörjda änkor och barn, men att, om åkerlott var ledig,

och tilldelningsberättigade sterbhusdelägare ej funnes, den kunde givas, även

professor som var gift. Åkerlotten kom då redan under professorns livstid

på visst ’ sätt dennes hustru och barn till godo och bibehölls sedermera av

den avlidne professorns änka eller efterlämnade oförsörjda barn.

Den år 1667 sålunda av Karl XI:s förmyndare till Uppsala akademi för

i resolutionen särskilt bestämda ändamål givna donationen bekräftades sedermera

genom kungl. brevet den 30 september. 1675, varigenom Uppsala

akademi konfirmerades i alla dess »i forna tider och nyligen undfångne

privilegier». Att märka är även att den med donationen avsedda jorden

icke i dess helhet utan vidare tillföll universitetet, utan krävde den i inlösen

icke obetydliga belopp av akademiens egna medel. Vid reduktionen under

Karl XI:s tid blev akademiens rätt till sålunda inlöst jord föremål för

prövning av reduktionskommissionen och föranledde, vad i samband härmed

förekom ytterligare en förklaring genom ett kungl. brev år 1694 angående

opaginerad Kontrollera mot PDF

Katigt. Maj:ts proposition Nr lli>. 3(j7

akademiens orubbade besittning till jorden i följd av resolutionen den 23

februari 1(167.

Beträffande utdelandet av åkerlotter till de enligt resolutionen därtill berättigade

stadgades uttryckligen i resolutionens första punkt, att Kung! Magt

efterlåtit och förunt »Senatui Academico i Ubsala allena dispositionen och

skiftningen» av ifrågavarande jord. Ilur enligt denna föreskrift konsistoriel

kom att bestämma angående åkerlotters fördelning bär behandlats i förenämnda

utredning av förste bibliotekarien Bring, Särskilt må här från eu

tid fa åt eftei donationens tillkomst anmärkas dels ett beslut, som av konsistoriet

på förekommen anledning fattades den 7 juni 1671, att vid lotters

tillskiftande änkorna först borde ihagkommas, dels ock ett motsvarande

beslut i april månad år 1685, att, sedan det blivit avgjort, vad som var att

fördela, man därefter skulle se till, om änkorna först kunde få sina fulla

lotter.

I den rätt, som sålunda givits änkorna och de oförsörjda barnen enligt

1667 ars resolution och förklaring, skedde icke någon ändring under det

följande århundradet. Änkor och barn hava, så vitt konsistoriets protokoll

utvisa, alltid blivit tillgodosedda, och deras rätt har aldrig trätts för nära.

Före år 1837 har icke någon ogift professor tilldelats någon åkerlott. Icke

heller ansågs professor, som var änkling och ej hade några oförsörjda barn

berättigad till åkerlott.

Det är först i 1837 års stat för Uppsala universitet, som en viss förändring

i uppfattningen rörande åkerlotterna kommer till uttryck. I de

föregående staterna för universitetet — från och med 1699 års till och med

1813 års av Kungl. Maj:t fastställda stater —- har åkerförmånen över huvud

taget icke omnämnts; och synes därav otvivelaktigt framgå, att den icke

ansetts utgöra någon del av de professorerna tillkommande löneförmånerna.

I 1837 års stat har i förevarande avseende en förändring inträtt och en

förändring av synnerligen märklig beskaffenhet, tillkommen utan något föranledande

från konsistoriets eller annan universitetsmyndighets sida. I konsistoriets

statförslag och de detta åtföljande skrivelserna omnämnas icke åkerlotterna.

I 1837 års stat inberäknas däremot avkastningen av åkerlott i eu

professors _ löneförmåner, och professor, som icke erhållit åkerlott, skulle i

stället åtnjuta eu kontant ersättning i penningar, svarande mot avkastningen

av åkerlott. Med denna förändring sammanhängde att enligt samma stat,

i uppenbar strid mot bestämmelserna i 1667 års donationsurkund, åkerlott

kunde tillkomma även ogift professor. Såsom kungl. brevet den 11 september

1837 angående statens fastställande var formulerat, bortföll ock för sterbhusdelägare

den rätt till åkerlott, som tillagts dem genom 1667 års donationsurkund.

Donationen skulle alltså icke vidare tjäna det ändamål, för vars

tillgodoseende den, som ovan visats, blivit given.

Denna förändring skedde, såsom anmärkts, utan att konsistoriet, som enligt

donationsbrevet allena skulle bestämma angående dispositionen och skiftningen

av den donerade åkern, ens fått tillfälle yttra sig i frågan. Ändringen

föranledde en underdånig framställning från konsistoriet, däri konsistoriet,

under framhållande, att det i 1837 års kungl. brev ej var något bestämt

angående änkorna och barnen, sade sig taga för givet, att det vore Kungl.

Maj:ts avsikt att fortfarande låta dem vara i orubbad besittning av sin rätt

till åkern. I samband därmed framhölls, att, för den händelse den avlidne

tjänstemannen vid sin död på grund av bristande tillgång till ämbetsjord

åtnjutit den i staten bestämda penningersättning, det syntes vara en nöd
-

s. 368 Kontrollera mot PDF

368 Knngl. Maj:ts proposition Nr Ilo.

vändi" följd, att änka och barn i sådant fall även komme att såsom vederlag

för åker uppbära samma penninganslag, konsistoriet begärde i dessa pun ''ter

ett förtvdligande av 1837 års brev.

Genom ett knngl. -brev av den 22 februari 1841 förklarade sig Kung .

Makt icke hava något att invända mot den mening, konsistoriet förfäktat.

Enligt detta kungl. brev blev således den rätt till åkerlott som enligt 1667

års donation givits änkor och barn, åter erkänd. Visserligen kunde icke

vidare såsom förut åkerlott komma att tilldelas sterbhusdelägare för sadana

fall, där den avlidne icke redan under livstiden vant i besittning av åkerlott.

Sterbhusdelägare kunde med andra ord icke omedelbart tilldelas åkerlott,

men att uppmärksamma är, att någon tillämpning för denna bestamme se

överhuvud taget icke vidare fanns, då den avlidne enligt 1837 ars kungl.

brev alltid skulle ha varit i besittning av åkerlott eller av därför utgående

penningersättning.

När sedermera, efter ett av konsistoriet framställt förslag, ny stat fastställdes

den 30 december 1862, upptogs avkastningen av åkerlott ej längre

bland professorernas löneförmåner, utan finnas bestämmelserna om akerlotter

bland de s. k. anmärkningarna till staten. Där föresknves, att_ besittningsrätten

till åkerlotterna skulle tillkomma professorerna i den ordning, ledighet

inträffade, samt bibehållas av emeriti och vid dödsfall av änka och omyndiga

barn. Genom denna föreskrift synes man hava avsett att bibehålla ankorna

och de oförsörjda barnen vid den rätt, som sedan gammalt tillkommit dem

men i själva verket tillerkändes dem därigenom eu ratt som var väsentligt

mindre, än den som tillkom dem enligt donationsurkunden av ar 16b7, och

som de även oavbrutet åtnjutit ända fram till tillkomsten av 1837 års stat

I 1862 års stat upptages icke att för framtiden gälla den i 1831 ars stat

intagna bestämmelsen, att till professorer, som icke tilldelats åkerlott skulle

såsom en löneförmån i stället utgå en ersättning i penningar. Darmed bortföll

också förmånen för professors efterlevande änka och barn att for sådant

fall fortfarande få åtnjuta det penningbelopp, som tillkommit den avlidne.

Vid uppförandet av förslaget till 1862 års stat hade man tydligen icke hatt

sin uppmärksamhet fästad därpå, att med bortfallandet av denna penningersättning

för icke åtnjuten åkerlott det åter blev ett aktuellt intresse, tor

avliden professors sterbhusdelägare att åter tillerkännas rätt att kunna sjä vständigt

tilldelas åkerlott och att således vid ledigbliven åkerlott kunna

konkurrera med och ha företräde framför närmast i tur berättigad professor

Denna deras rätt hade tydligen fallit i glömska, därför att den, såsom förn

anmärkts, icke varit av aktuellt intresse under de närmast föregående decennierna

Att professorsänka ej skulle kunna konkurrera med i tjänst varande

professor om ledig åkerlott, synes emellertid stå i uppenbar strid mot ordalagen

i donationsurkunden och hela den föregående tillämpningen av dennas

föreskrifter.

De stater för universitetet, som efter 1862 års stat fastställdes, nämligen

staterna av åren 1872 och 1885, äro för utvecklingen av frågan om åkerlotternas

disposition icke av särskilt intresse. Eu genomgripande förändring

skedde däremot genom de av Kungl. Maj:t i brev till statskontoret den

januari 1903 meddelade föreskrifterna, då genom detta kungl. brev förordnades

om indragning bl. a. av åkerlotterna och dessas utarrenderande genom

drätselnämndens försorg, samt om arrendebeloppens indragande till en

ålderstilläggsfond, som skulle användas i första hand för de alderstillagg,

som enligt lönereglering skulle utgå.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kunrjl. Maj-.ts proposition Nr 115. 3(J9

Sedan således enligt föreskri Korna i 1862 års stat- en avliden professors

sterbhtidelagare kunde komma att innehava åkerlott, endast om sådan redan

åtnjutits av den avlidne, så bortföll från och med år 1903 värjo möjlighet

för änka och barn efter professor att bliva delaktig av åkerlott, da

sådan över huvud taget ej vidare kunde tilldelas professor.

Jorddonationen av år 1667, som, på sätt ovan visats, givits Uppsala akademi

med avseende särskilt fästat därå, att den skulle tjäna till hjälp och

underhåll för professorernas änkor och oförsörjda barn, både enligt berörda

föreskrifter av åren 1862 cell 1903 dragits till andra ändamål. Änkor och

efterlevande barn hade uteslutits från varje möjlighet att genom donationen

erhålla något understöd. Anmärkningsvärt är att den år 1903 skedda förändringen,

som föranleddes av ett genom riksdagen efter förslag av statsutskottet

fattat beslut, vidtogs utan att konsistoriet blivit i frågan bort, ehuru

genom 1667 års resolution konsistoriet allena hade att förfoga över dispositionen

och skiftningen av den donerade jorden. Det vill synas, som om

härigenom utan universitetets hörande eu förändring skett, stridande mot de

universitetet förunta och av konung Karl XI i september 1675 konfirmerade

privilegierna.

Visserligen skulle 1902 års lönereglering i fråga om då i tjänst varande

professorerna tillämpas endast under förutsättning, att dessa förklarat sig

villiga att underkasta sig de förändrade bestämmelserna om dem tillkouv

mande löneförmåner, men de av flertalet dåvarande professorer avgivna dylika.

förklaringar synas icke kunna hava rubbat den fortfarande allmänna

giltigheten av de i 1667 års resolution till förmån för änkor och barn givna

föreskrifterna.

I anslutning till den sålunda lämnade redogörelsen angående åkerlotterna

är att anmärka att, ehuru 1667 års douation givits, som det heter i ingressen

till donationsbrevet »av särdeles nåd mot professores, deras änkor och barn»,

så finner man dock redan av donationsurkunden, att med professorerna likställts

akademiens räntmästare och sekreterare. Bestämmelserna koramo

sedermera även att gälla bibliotekarien och kamreraren, och får konsistoriet

härvid hänvisa till den framställning, som därom lämnats i förste bibliotekarien

Brings ovannämnda utredning.

Sedan, på sätt visats, sterbhusdelägare efter avlidna professorer och vissa

andra universitetets tjänstemän kommit att gå miste om förmånen av åkerlott

och den därigenom dem förut beredda tillökningen till den ringa pension,

de ägde åtnjuta från den vid universitetet bildade pensionsinrättningen

för univeisitetets tjänstemäns änkor och barn, gjorde styrelsen för nämnda

pensionsinrättning år 1906 en hemställan till konsistoriet, att detta ville hos

Kung], Maj:t göra framställning, avseende att avkastningen av de universitetet

tillkommande åkerlotterna, i den män de blivit eller framdeles bleve

för ändamålet tillgängliga, måtte få ingå till en särskild av universitetet förvaltad

fond, avsedd att bidraga till ökande av pensionerna åt universitetets

lärares och tjänstemäns änkor och barn. Styrelsen framhöll därvid, att den

beslutade indragningen av den lilla avkastningen av åkerlotterna förmodligen

icke haft sin huvudsakliga anledning i önskan att bereda staten ökade tillgångar

utan fastmer förorsakats av en strävan att göra slut på det föråldrade

sättet att avlöna universitetets lärare och tjänstemän med förmåner in

natura, samt att. det måhända till och med undgått vederbörande, att den

beslutade indragningen, för vilken åt professorerna in. fl. lämnades ersätt
-

Bihang till riksdagens protokoll 1925. 1 samt. 100 käft. (Nr 115.)

24

s. 370 Kontrollera mot PDF

370

Kungl. Maj-.ts proposition Nr 115.

ning i form av ålderstillägg, utan någon som helst gottgörelse jämväl

drabbade deras merendels i små omständigheter levande änkor och barn.

Någon ingående undersökning om uppkomsten av ifrågavarande åkerlotter

och om den rätt att komma i åtnjutande av desamma, varpå anspråk kunde

o-öras gällande av änka och barn efter avliden professor och övriga ined

professorer i förevarande avseende likställda tjänstemän, hade icke föregått

ifrågavarande framställning.

Framställningen förordades av konsistoriet och med viss modifikation även

av universitetets kansler, som därvid utgick från att vederlag borde beredas

änkor och oförsörjda barn efter befattningshavare, som enligt förut gällande

bestämmelser varit berättigade till åker, men att samtliga disponibla åkerlotter

därför icke behövde tagas i anspråk. På föranledande av statskontoret,

till vilket frågan av Kungl. Maj:t remitterades, återremitterades ärendet till

universitetsmyndighetema för vinnande av viss ytterligare utredning.

På grund av denna utredning modifierades efter hemställan av drätselnämnden

den av konsistoriet gjorda framställningen därhän, att visst belopp

för år skulle anvisas pensionsinrättningen i syfte att sätta denna i tillfälle

att efter de grunder, som förut varit gällande eller framdeles kunde bliva

i lao-a ordning föreskrivna, bereda pensionärerna eu emot den förlorade

förmånen av åkerlott svarande ersättning. Till detta förslag anslöt sig universitetets

kansler. Åven statskontoret, till vilket frågan åter hänskjuta

anså", att viss ersättning borde beredas vederbörande, dock efter särskilda

av statskontoret föreslagna grunder. Statskontoret framhöll därvid, att förlust

icke syntes tillskyndas andra sterbhusdelägare än efter de lärare och

tjänsteman, som genom att ingå på de fastställda villkoren för åtnjutande

av ålderstillägg förlorat inkomst av åkerlott.. .

Den gjorda framställningen ledde emellertid icke till någon påföljd. Enligt

beslut den 15 mars 1907 förklarade Kungl. Maj:t, att frågan icke föranledde

någon vidare åtgärd.

Med anledning av den nya regleringen av professorernas ioner, som med

all sannolikhet kan antagas förestående, och på. grund av de nya upplysningar

som genom nu verkställd utredning vunnits, och som icke vid nyssberördä

framställning varit föremål för Eders Kungl. Maj:ts prövning, anser

sig konsistoriet på grund av det stora behov av förbättrade pensioner som

fortfarande gör sig gällande även efter det Kungl. Maj:t genom nådiga

brevet av den 25 april 1924 anvisat ett belopp av 100,000 kronor, vars

avkastning skall fördelas mellan änkor och barn efter lärare och tjänstemän

vid universitetet, böra göra förnyad framställning, att avkastningen av universitetets

åkerlotter ånyo må få disponeras för förbättrandet av berörda

^Konsistoriet utgår härvid med stöd av vad utretts angående innebörden

av 1667 års donation och det sätt, varpå bestämmelserna i denna uppfattats

och tillämpats, från den uppfattningen, att åkerlott eller skälig ersättning

för sådan åkerlotts avkastning bör tillerkännas änka och oförsörjda barn

efter avliden professor, räntmästare, sekreterare, överbibliotekarie och kärnrerare

vid universitetet, och torde därvid skillnad mellan sterbhusdelagaic

efter ordinarie och extra ordinarie professor icke böra göras, sedan numera

professurerna i allmänhet likställts. Härigenom skulle emellertid icke avkastningen

av alla åkerlotterna komma att tagas i anspråk åtminstone under

eu lång tid framåt. „ , ,, , ,

Vid behandlingen av förenämnda, ar 1906 skedda framställning gjorc es

opaginerad Kontrollera mot PDF

Knttgl. Maj:ts proposition Nr t tö. 37 ]

eu beräkning, hur stor del av ukeijotterna, som i medeltal under åren 189(5- I90;) i verkligheten tillfallit storbhusdelägare efter sådana därtill berättigade

prolessorer och tjänstemän vid universitetet, som berördes av 1902 års lönereglering;

och beräknades detta medeltal till 22, eller halva antalet av samt

liga äkerlotter. Vid detta antal synes man emellertid icke kunna stanna,

om man vill bestämma antalet äkerlotter, som med tillämpning av äldre

föreskrifter borde disponeras för vederbörande sterbhusdolägare. Detta antal

bor tydligen beräknas högre i samma män, som antalet ordinarie professurer

okas; och liar under senare tider eu väsentlig dylik ökning skett särskilt

därigenom, .att skillnaden mellan ordinarie och extra ordinarie professurer

bortfallit. Aven sterbhusdolägare efter innehavare av de förutvarande extra

ordinarie professurerna skulle numera vara åkerlottsberättigade. Därtill

kommer, att, sedan professor ej vidare kan bekomma åkerlott, sterbhusdelägare

efter avliden professor numera med tillämpning av äldre regler i

många fall tidigare än förut skulle komma i besittning av åkerlott.

18 äkerlotter innehavas ännu av sterbhusdolägare, som därav kommit i

besittning före 1902 års lönereglering, och finnas för det närvarande ej

mindre an 26 änkor efter professorer, däribland inräknade två änkor efter

extra ordinarie professorer, samt eu änka efter räntmästare och eu efter

bibliotekarie, alltså sammanlagt 28 änkor, som enligt äldre regler skulle haft

inkomst av åkerlott. Att antalet sålunda därtill kvalificerade kommer att

ytterligare tillväxa är uppenbart. Hänsyn har vid denna beräkning icke

tagits till äldre oförsörjda, ogifta döttrar efter åkerlottsberättigade tjänstinnehavare

vid universitetet.

I fråga om användningen av inkomst av åkerlotterna, i den mån dessa

icke omedelbart behövde tagas i anspråk för det med donationen uttryckligen

avsedda ändamålet, gavs icke i donationsurkunden annat särskilt stadgande

än det, som ligger i den meddelade bestämmelsen, att akademiska

senaten 1 Uppsala allena hade att bestämma om dispositionen och skiftningen

av den donerade jorden. Av intresse är härvid att märka, att konsistoriet

ansett sig på det sätt kunna låta förmånen av åkerlott komma akademistaten

tillhörande personers änkor och oförsörjda barn till godo, att avkastningen

av sådana åkerlotter tillädes akademistatens änke- och''pupillkassa,

vilken sedermera övergått i universitetets i Uppsala pensionsinrättning för

tjänstemäns änkor och barn, för vilken pensionsinrättning reglemente första

gången av Kungl. Maj:t fastställdes den 21 februari 1849. Särskilt kan

dämd anmärkas de i förste bibliotekarien Brings utredning åberopade konsistoriebesluten

av den 12 december 1828 och den 27 mars 1834. Lediga

äkerlotter, till vilka för tillfället ingå särskilt berättigade funnos, anslogos

till änke- och pupillkassan med villkor, att kassan genast skulle avstå från

dem sa snart någon bleve till åkerlott berättigad. Avkastningen av dylika

äkerlotter kom härigenom att lämna bidrag till förhöjning av pensionsförmåner

för de enligt kassans bestämmelser pensionsberättigade i allmänhet.

Det vill således synas, som om avkastningen av åkerlotterna, även i den

man denna åtminstone tills vidare icke behövde användas för det ändamål

som enligt donationsbrevet i främsta rummet skulle tillgodoses, borde ställas

till pensionsinrättningens förfogande att för inrättningens pensionstagare användas

Möjligen skulle härvid i nära anslutning till donationsbrevets bestämmelser

enligt vilka änkor med barn kunde tilldelas större åkerlott äu

professor eller anka utan barn, avseende kunna fästas vid en synpunkt

som 1 gällande reglemente för universitetets pensionsinrättning icke beaktats,’

s. 372 Kontrollera mot PDF

372

Kung!,. Maj-.ts proposition Nr 115.

i motsats till vad förhållandet är vid under senare tider meddelade bestämmelser

för pensionskassor i allmänhet, nämligen den angående särskilt pensionstillägg

för sådana fall, där den avlidne efterlämnat änka med oforsorjda

^Skulle förmånen av åkerlott åter komma att gå till det enligt 1667 års

donationsbrev föreskrivna och angivna ändamål, kunde ifrågasättas huruvida

icke denna förmån borde fixeras till visst årligt belopp, som ställdes till

pensionsinrättningens förfogande, såsom förhållandet var under behandlingen

av förut berörda framställning angående åkerlotterna ar 1906. Det da slutligen

ifrågasatta anslaget beräknades efter halva antalet akerlotter och för

vane åkerlott efter en årlig avkastning av 100 kronor. Forhallandena, sadana

de sedermera gestaltat sig, visa, att denna beräkning var alltför låg.

Antalet åkerlotter, som enligt donationsbrevet borde tillkomma sterbhusdelägare

överstiger redan halva antalet åkerlotter och kommer, såsom förut

framhållits, med säkerhet att ytterligare stegras. Aven den beraknade årsavkastningen

sattes för låg. Behållna avkastningen av de utav universitetets

drätselnämnd enligt kungl. brevet den 4 juni 1886 utarrenderade 2b akerlotterna

uppgick år 1923 till 3,431: 07 kronor, d. v. s. överskred väsentligt

det förut beräknade medeltalsbeloppet, 100 kronor för åkerlott,

Då drätselnämnden enligt nyssberörda kungl. brev har att ombesörja utarrenderingen

av de åkerlotter, som nu stå under drätselnämndens förvaltning

och som ytterligare bliva lediga efter nuvarande innehavare, och da

universitetets räkenskaper varje år måste utvisa behållna avkastningen av

dessa åkerlotter, känner man hela behållna årsavkastningen och aven behållna

medelavkastningen för varje åkerlott. Någon svårighet att bestämma

de belopp som för varje år av drätselnämnden skulle redovisas såsom akerlottsavkastning,

finnes alltså icke, och den olägenhet, som visa! sig vara förenad

med att viss förmån bestämts att utgå i form av naturaprestation, kan

för detta fall icke finnas. Visserligen skulle ifrågavarande pensionstorman

komma att variera för olika år, men, om detta är att betrakta såsom en

olägenhet, så är den dock ej avsevärd och att föredraga framfor den med

en fixering av förmånen med säkerhet följande, i det hela alltjämt fortgående

minskningen av den fördel, med förmanen avsetts.

Denna framställning av konsistoriet tillstyrkes av t, f. kanslern i skrivelse

den 11 augusti 1924.

I utlåtande den 25 oktober 1924 framhåller statskontoret, att, då nu ifrågavarande

framställning endast avsåge att till efterlevande efter lärare m. fl.

vid universitetet återbörda förmåner, vilka rätteligen syntes tillkomma dem,

statskontoret icke hade något att erinra mot densamma, Vidare påpekar

statskontoret, att, enär behållningen av de utarrenderade åkerlotterna, vilken

nu vore anslagen att användas till bestridande av ålderstillägg åt befattningshavare

vid universitetet, under år 1923 endast uppgått till 3,431 kronor

7 öre, ett genomförande av förslaget ej torde påkalla någon ökning av åttonde

huvudtitelns förslagsanslag till ålderstillägg.

För egen del har jag av konsistoriets utförliga och klarläggande utredning

av spörsmålet erhållit den bestämda uppfattningen, att den rätt, som

ursprungligen varit avsedd att tillkomma och även tillkommit professorer
-

s. 373 Kontrollera mot PDF

373

Kungl. Maj-.ts proposition Nr 115.

nas änkor och barn, men vilken under tidernas lopp inskränkts och fallit i

glömska för att år 1903 upphävas, nu åter bör inträda och alltså förmånen

av åkerlott åter bör komma att gå till det ursprungligen föreskrivna och

angivna ändamålet. Det synes mig vid sådant förhållande lämpligt, att,

såsom konsistoriet ifrågasätter, åkerlotternas avkastning överlämnas till universitetets

pensionsinrättning; de närmare bestämmelser, som härutinnan äro

erforderliga, torde givetvis böra av Kungl. Maj:t utfärdas efter hörande av

pcnsionsinrättningen och vederbörande akademiska myndigheter. Vid bifall

till deu nu föreliggande framställningen bör i bestämmelsen om ålderstillläggsfondens

inkomster uteslutas, vad där nu förekommer om besittningsrätt

till akademisk åkerlott.

Jag övergår härefter till den del av Uppsala universitets utgiftsstat, som

avser anslag till materiell m. m. Även här förefinnes för närvarande en

kolumn, avseende * naturaförmåner och medel, avsedda för särskilda ändamål».

Härunder äro uppförda en del ränteinkomster med i många fall

ytterst obetydliga belopp och vissa andra smärre inkomstposter. Dessa inom

linjen förda anslagstitlar äro emellertid icke fullständiga och dessutom till

sina belopp växlande, vadan någon praktisk nytta ej torde kunna åberopas

för deras bibehållande i en av Kungl. Maj:t fastställd stat. Det synes mig

vara från överskådlighetens och klarhetens synpunkt sett mest ändamålsenligt

att i denna avdelning av staten allenast upptaga de titlar och de belopp,

som utgå av allmänna medel och blivit av riksdagen godkända. Så

har ock skett i nedan angivna statförslag, vadan följaktligen denna del av

staten torde böra i sin helhet föreläggas riksdagen för godkännande.

Någon jämkning i avseende å anslagsbeloppen förefinnes ej, och ej heller

hava nya anslagsbelopp uppförts utom i följande fall.

Det nu under biblioteket för inskrivningspenningar av studenter och

auktionsprovision uppförda beloppet av 666 kronor 96 öre har avrundats

till 667 kronor.

Under rubriken Pediatriska kliniken har uppförts ett nytt materiellanslag

å 500 kronor. För ändamålet har sedan ett par år utgått å extra stat ett

anslag å 300 kronor. Medicinska fakulteten har nu, sedan den nya pediatriska

kliniken ar 1924 natt sin fullbordan och tagits i bruk, framfört

krav på ett materiellanslag till samma belopp, varöver motsvarande klinik

i Lund förfogar, eller 500 kronor. Fakulteten yttrar bland annat:

Enligt av kanslern givna bestämmelser få från den 1 mars 1924 12 medicine

kandidater samtidigt fullgöra sina pediatriska tjänstgöringar å kliniken

mot förut endast 8. Genom denna ökning ställas ock ökade krav på

undervisningsmateriellen och sådana förbrukningsartiklar på laboratorium

och avdelning, som ej kunna anses tjäna den direkta sjukvården och sålunda

ej heller kunna tillgodoses pa sjukhusets stat. Å den pediatriska avdelningen

kan en vetenskaplig forskning upptagas, vilket å den provisoriska

avdelningen på grund av bristande utrymme och frånvaro av lämpligt la
-

s. 374 Kontrollera mot PDF

374

Kurlgt. Maj ds proposition Nr 115,

boratorium varit omöjligt. Klinikchefen har hittills varit nödsakad anlita andra

institutioners såväl laboratorieutrymme som ekonomiska resurser för sitt vetenskapliga

arbete. Det synes därför fakulteten skäligt att, när nu nya lokaler,

som lämpa sig för kliniskt vetenskapligt arbete, finnas, även materiellanslaget

så tillmätes, att dylika forskningar äro möjliga utan alltför stora

ekonomiska uppoffringar av den enskilda forskaren.

Det större akademiska konsistoriet tillstyrker ett ordinarie anslag å 500

kronor, och t. f. kanslern hemställer i skrivelse den 11 augusti 1924 om avlåtaude

av proposition till riksdagen om beviljande av ett extra anslag å

nämnda belopp.

Materiellanslaget till flertalet kliniker i Uppsala utgår å ordinarie stat med

500 kronor till en var. Jag finner ingen anledning, varför pediatriska kliniken

icke bör tillerkännas ett anslag med motsvarande belopp. Då här

uppenbarligen ett konstant behov anses vara för handen, har jag i mitt förslag

uppfört anslaget å ordinarie stat.

För akademiska sjukhuset i Uppsala är i den nuvarande staten bland

annat uppfört 36 famnar ved, värderade till 540 kronor. Då nu samtliga

vedanslag, i den mån de ej redan äro indragna, böra i samband med staternas

reglerande avlösas, synes mig ingen anledning förefinnas att låta vedanslaget

till akademiska sjukhuset härifrån bilda ett undantag. Visserligen

förutsätter gällande kontrakt mellan universitetet och Uppsala läns landsting

angående det akademiska sjukhuset, att sjukhuset skall vara i åtnjutande

av de inkomster, som tillkomma sjukhuset på grund av bestämmelser i universitetets

stat. Detta synes mig dock ej hindra en avlösning av vedanslaget

efter samma grunder som för andra motsvarande anslag och detsammas

ersättande förmedelst anslag av allmänna medel. Vid beräkning

av erforderligt statsanslag torde man — i likhet med vad som skett vid avlösning

av annan s. k. akademived, senast vid 1923 ars riksdag höra

utgå från ett pris av 7 kronor för kubikmeter (rotvärde 4 kronor, huggning

1 krona och körning 2 kronor, allt per kbm.). Med denna utgångspunkt

för beräkningen erhåller man ett belopp av 1,008 kronor, vilket jag ansett

böra i staten under akademiska sjukhuset uppföras under rubrik »ersättning

för indragen ved in natura».

Med hänsyn till vad jag förut anfört angående avförande ur staten av

särskilt anslag å 150 kronor till städning och uppassning i föreläsningssalen

i botaniska museet bör materiellanslaget till nämnda museum ökas med 150

kronor till 2,650 kronor.

I anslutning till vad jag förut anfört angående påförande av anslaget till

extra utgifter av 75 kronor såsom arvode åt eu vaktmästare vid myntkabinettet,

bör nämnda anslagspost, nu 68,900 kronor, höjas till 68,975 kronor.

Vad så beträffar den avdelning av utgiftsstaten, som avser anslag till diverse

ändamål, anser jag mig först böra med några ord beröra den nu med

s. 375 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:Is proposition Nr 115. 375

-5.340 kronor uppförda posten till gratial åt professors- och andra tjänster

måns änkor. I äldro stater utgick ifrågavarande gratial i spannmål med

olika myckenhet till å ena sidan professorers, överbibliotekariens och räntmästarens

änkor och å den andra övriga tjänstemäns änkor. I samband

med reglerandet av 1907 års stat omsattes spannmålen i penningar, varvid

man utgick från en ersättning för de särskilda gratialen med respektive 240

kronor och 180 kronor. Ersättningsbeloppets beräkning grundade sig på

ett antagande av 17, respektive 7 änkor inom de olika kategorierna, i följd

varav anslagsposten då sattes till 5,340 kronor. Förhållandena hava nu ändrats

i så måtto, att för närvarande 26 professors- och 5 andra tjänstemäns änkor

äro berättigade att erhålla del av gratialet. I följd därav utgå nu de särskilda

gratialen med nedsatta belopp, resp. cirka 180 kronor och 136 kronor. Eu

jämkning av anslagsposten synes mig i anledning härav påkallad för att

uppbringa de särskilda gratialen till de belopp, som förutsattes vid spann

målsgratialens avlösning år 1907. För att efter nuvarande förhållanden

\ arje piofessors- och annan tjänstemans änka skall erhålla gratial om resp.

240 kronor och 180 kronor, erfordras en höjning av ifrågavarande anslagspost

med 1,800 kronor till 7,140 kronor.

Beträffande vidare nu förevarande del av utgiftsstaten synes mig ej heller

här någon anledning förefinnas att i den av Kungl. Maj:t fastställda staten

bibehålla inom linjen förda poster, som avse naturaförmåner eller utgå av

andra än allmänna medel. Två under denna avdelning nu uppförda, från

allmänna medel utgående anslagsposter, nämligen dels 128 kronor 30 öre

tull nådegåvor till gamla universitetets hemmansåbor, dels ock 75 kronor till

bevakaren å Älvgärde skog E. Lundqvist, så länge han förmår sköta de till

nämnda tjänst hörande åligganden, böra såsom ej längre erforderliga utgå

ur staten. I stället bör under denna avdelning, i anslutning till vad jag

förut i annat sammanhang anfört, uppföras dels 235 kronor till »humlegårdsersättning

att redovisas till universitetets ålderstilläggsfond», dels ock

1,785 kronor, utgörande ersättning till riksrådet Skyttes donation för indragen

spannmålsindelning.

Den under nu ifrågavarande avdelning uppförda anslagsposten å 1,960 kronor

till ersättning till universitetets skogs förvaltning för i staten uppförd

löneved ävensom för vedanslag till akademiska sjukhuset bör med hänsyn

till vedanslagens indragning och avlösning utgå ur staten (jfr statsverkspropositionen

till 1923 års riksdag, bilagan åttonde huvudtiteln, sid. 181).

Däremot bör det nu uppförda anslaget å 3,840 kronor till ersättning till

ålderstilläggsfonden för indragen ved in natura ökas. Den löneved, som

genom den nu ifrågasatta regleringen skulle indragas, utgöres av följande

poster: 1 e. o. professor i praktisk teologi 6 famnar, 1 assistent vid den

praktiska avdelningen inom teologiska fakulteten 4 famnar, 1 e. o. professor

i medicinsk och fysiologisk kemi 6 famnar, och 1 gymnastiklärare 6 famnar,

sammanlagt alltså 22 famnar. Härtill kommer det vedanslag å 12 famnar’

s. 376 Kontrollera mot PDF

376

jKungl. Maj-.ts proposition Nr 115.

som förut utgått till förste teologie professorn och domprosten, vilken förmån

visserligen blivit ur staten avförd men utan att ersättning härför be~

retts ålderstilläggsfonden. Tillhopa är det alltså 34 famnar, vilkas värde, beräknat

till ett pris av 15 kronor för famn, skall redovisas till ålderstilläggsfonden.

Anslagsposten: ersättning till ålderstilläggsfonden för indragen ved

in natura bör alltså ökas med 510 kronor till 4,350 kronor.

Vad till sist angår den avdelning av utgiftsstaten, som innesluter det till

Kungl. Maj:ts disposition stående anslaget, har det härunder nu uppförda

beloppet, 4,856 kronor 74 öre, avrundats till 4,860 kronor.

Till universitetets stat i de delar, jag hittills berört densamma — d. v. s.

inkomststaten och den häremot korresponderande utgiftsstaten — böra såsom

en allmän anmärkning fogas de bestämmelser, som nu återfinnas i de särskilda

föreskrifterna till staten och som avse dels beredande av en viss

rörlighet ^ avseende å beloppen av vederbörande materiellanslag, dels ock

överförande till reservfonden av vissa besparingar å staten.

Slutligen några ord om staterna för avlöningarna åt de befattningshavare,

å vilka det civila avlöningsreglementet skulle äga tillämpning. Härför erforderliga

medel, beräknade i likhet med vad förut i motsvarande fall skett

efter avlöningarna i näst högsta löneklass i vederbörande lönegrad, hava

sammanförts i »Avlöningsstater för vissa tjänstemän och betjänte vid universitetets

samlingar och inrättningar m. m.». Anslaget i riksstaten bör givetvis

hava förslagsanslags natur. Härunder har även upptagits ett förslagsanslag

till vikariatsersättningar å 10,000 kronor, avseende dels arvoden åt vikarierande

akademiska lärare, dels ersättning till vikarier för andra tjänstemän

än lärare. I sistnämnda hänseende vill jag erinra om ett gammalt önskemål

från universitetet, nämligen om beredande av 300 kronor till ersättning

åt vikarie för det kvinnliga biträdet å akademiräntekammaren under

hennes semester. Medel för detta ändamål, som är sedan länge vitsordat

och hittills tillgodosetts genom anslag från reservfonden, torde kunna beredas

ur nämnda förslagsanslag till vikariatsersättningar.

I likhet med vad som skett, vid hittills genomförda löneregleringar efter

kommunikationsverkens lönesystem, böra kostnaderna för de förmåner, som

omförmälas i 25, 26 (dock såvida ej anslag särskilt härför anvisats, såsom till

respenningar till akademibokhållaren), 27, 28, 29 och 32 §§ i avlöningsreglementet,

bestridas från vederbörande förslagsanslag till avlöningar åt ordinarie

tjänstemän.

Förslag till Mitt förslag till stater för universitetet i Uppsala är följaktligen av fölstater.

jande lydelse:

s. 377 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition Nr 115.

377

Inkomststat för universitetet i Uppsala.

1. Statsanslag..................

(Häri ingår ett belopp av 42,676 kronor 85 öre, utgörande dels

ersättning för förlorade mantalspenningar, dels ock ersättning

för indelta räntor och kronotionde, som indragits till statsverket).

2. Egendomsförvaltningen:

Inkomster:

Spannmål från universitetets hemman m. m., 20,724.26

hl., hälften råg och hälften korn, beräknad efter 8.86

kr. för hl., i runt tal ..................... 183 610

Penningar och persedlar av universitetets hemman m. m.

i runt tal.................... ........... 55,150

Summa kronor 238,760

Utgifter:

1 fogde, avlöning (beräknad efter lönegraden

B 27), förslagsvis ................... 9,540

1 assistent vid egendomsförvaltningen, avlöning

(beräknad efter lönegraden B 20), förslagsvis 6,384

Dyrtidstillägg, förslagsvis............... 3,026

Respenningar till fogden, förslagsvis....... 4,000

* * andre akademikamreraren vid

drätselverket, förslagsvis.............. 300

Avlöning av rättare................... 1,050

Övriga utgifter (lantmäteri- och rättegångskostnader

samt övriga utgifter för universitetets

hemman å landet) förslagsvis........... 77,000 iqi 300

Summa behållen inkomst kronor 137,460

1. Skogsförvaltningen:

Inkomster:

Inkomst av universitetets skogar enligt de nya hushållningsplanerna

samt från allmänningsskogar och av di
-

verse arrendemedel....................... 381 700

Utgifter:

1 skogsförvaltare, avlöning (beräknad efter lönegraden

B 27), förslagsvis.............. 9,540

I assistent vid skogsförvaltningen, avlöning

(beräknad efter lönegraden B 20), förslagsvis 6,384

II skogvaktare, avlöning (beräknad efter löne
-

1,333,400

Transport 15,924 137,460 1,333,400

s. 378 Kontrollera mot PDF

378

Kung!. Maj:ts proposition Nr 115.

Transport

graden B 8 med avdrag för värdet av bostad,

beräknat till 200 kr. för en var) förslagsvis

.........................

Dyrtidstillägg, förslagsvis...............

Rese- och traktamentsersättning åt skogvaktare

förslagsvis........................

Övriga utgifter (direkta utgifter för skogarnas

vård m. m.) förslagsvis............. •

15,924 137,460 1,333,400

33,380

9,786

8,800

233,250 301,140

Summa behållen inkomst kronor 80,560

4.

Inkomst av försålda hus å landet, arrende av humle-

gårdar, övriga avgifter av stadsjord i Uppsala, hy- resmedel, inkomst av auktionsverket, dekanatsmedel

samt inskrivnings- och kallelsepenningar, i runt tal .

5,369

5.

Ränta å vissa donationsfonder.................

10,152

6.

Boställsrum för 4 professorer, beräknat värde av 1,500

kronor samt för director musices, beräknat värde av

800 kronor..............................

6,800

240,341

Summa

kronor

1,573,741

Utgiftsstat för universitetet i Uppsala.

I. Avlöningsstater för professorer och lärare m. fl.

\

Lön

Tjänst-

görings-

penningar

Arvode

Summa

A. Avlöningsstat för professorer m. fl.

Teologiska fakulteten.

Kronor

Kronor

Kronor

Kronor

1 professor i praktisk teologi........

Anm.: Innehavaren av denna professur upp- bär avlöning lika med ordinarie professor;

så länge han i egenskap av domprost så- som prebende innehar Uppsala stads pas- torat, uppbär han av domprostlönen dels

4,600 kronor, dels ock 500 kronor, sist- nämnda belopp utgörande ersättning för

utgifter i ämbetet.

3,400

4,000

7,400

| 1 professor .....................

8,000

4,0.00

—

12,000

4 professorer ....................

32,000

16,000

—

48,000

! 1 professor, Kalsenianus............

Anm.: I lönen för professor Kalsenianus in- går 291 kronor 67 öre ränta å Kalsenianska

fonden.

j Anm.: Av den teologiska fakultetens 7 profes- I sorsbefattningar omfatta 2 vardera exegetik

samt 2 vardera dogmatik och moralteologi;

i de övriga 3 vardera ett av följande ämnesom- | råden: 1) praktisk teologi; 2) kyrkohistoria;

3) teologiska prenotioner och teologisk encyk- lopedi.

8,000

4,000

12,000

s. 379 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ls proposition Nr 115. 379

''

Lön

Tjänst

görings

penninga

Arvode

r

| Summa

;

Kronor

Kronor

Kronor

Kronor

Till uppehållande av kostnadsfri under- visning och examination i kyrkosång .

-----

—

2,40(

'' 2,400

Juridiska fakulteten.

i 1 professor ......

c nnr

4,000

28,000

12,000

84,000

! 7 professorer ......

Anm.: Den juridiska fakultetens 8 lärostolar om- !• fatta vardera ett av följande ämnesområden:

1) civilrätt, med undervisnings- och exami- nationsskyldighet i obligationsrätt, samt ro- j: morsk rätt; 2) civilrätt, med undervisnings-

j och examinationsskyldighet i familjerätt och

sakrätt, samt internationell privaträtt; 3) na- tionalekonomi och finansrätt; 4) statsrätt,

förvaltningsrätt och folkrätt; 5) rättshistoria;

1 6) speciell privaträtt; 7) straffrätt och juri-

f disk encyklopedi; 81 processrätt.

k, : .

56,000

. -

h

Till uppehållande av den praktiska kur- ; sen inom fakulteten . . .

1,500

1,500

tf

Medicinska fakulteten.

F 1 professor.......

8,000

88,000

a. nnn

12,000

132,000

11 professorer .....

44,000

Anm. 1: En av professorerna i anatomi upp- bär utöver avlöningen 125 kronor ränta

å Rönnotvska fonden.

Anm. 2: Från lönen för professsorn i me- dicinsk och fysiologisk kemi skola från- dragas 1,500 kronor, utgörande beräknat

värde för- bostad.

:

1 professor i psykiatri......

3,000

3,000

Befattningen är förenad med överläkar- befattningen vid Uppsala hospital.

Anm.: Av de 12 ordinarie professurerna inom

medicinska fakulteten omfatta 2 vardera ana- tomi samt de övriga 10 vardera ett av föl- jande ämnesområden: 1) praktisk medicin;

2) kirurgi ; 3) patologisk anatomi; 4) fysiologi;

5) obstetrik och gynekologi; G) allmän och

experimentell farmakodynamik samt farma- kognosi; 7) medicinsk och fysiologisk kemi;

8) pediatrik och praktisk medicin; 9) oftal- miatrik, 10) hygien och bakteriologi.

s. 380 Kontrollera mot PDF

380

Kungl. Maj:ts proposition Nr 115,

Till professorn A. Gullstrand såsom innehavare

av en personlig professur i fysiologisk

och fysikalisk optik utgår avlöning,

13,000 kronor, från allmänna indragningsstaten.

1 laborator i patologisk anatomi ......

1 laborator i experimentell fysiologi och

medicinsk fysik...............

1 laborator i medicinsk och fysiologisk

kemi.......................

1 prosektor................, . . , .

Anm.: Så länge professorn O. M. Ramström

uppehåller prosektorstjänsten, åtnjuter han

från allmänna indragningsstaten ett personligt

lönetillägg å 1,000 kronor.

Lärare vid kursen i allmän kemi .....

Biträdande lärare i kirurgi..........

Biträdande lärare i öron-, näs- och hals
sjukdomar

................ ... .

Föreståndare för akademiska sjukhusets i

Uppsala röntgenavdelning.........

Anm.: Arvodet till föreståndaren utgår under

förutsättning, att ett lika stort belopp

tilldelas honom från akademiska sjuk

husets stat.

Filosofiska fakulteten.

Humanistiska sektionen.

1 professor ..........

19 professorer.........

1 professor i vältalighet

skap, Skytteanus. . . .

och statskun
-

.4m».: Professor Skytteanus uppbär dessutom

från avkastningen av riksrådet Skyttes

donation lön, beräknad till 7,000 kronor,

däri inbegripen fri bostad i Skytteanska

huset, sistnämnda förmån uppskattad

till 1,000 kronor.

Anm.: Av de 20 professorsbefattningarna inom

filosofiska fakultetens humanistiska sektion

omfatta 2 vardera historia och de övriga

18 vardera ett av följande ämnesområden:

Lön

Tjänst-

görings-

penningar

Arvode

Summa

Kronor

Kronor

Kronor

Kronor

6,000

3,000

9,000

6,000

3,000

—

9,000

6,000

6,000

3,000

3,000

—

9,000

9,000

8,000

152,000

1,000

4,000

76,000

4,000

3,700

3,700

2,400

2,400

5,400

5,400

3,500

3,500

12,000

228,000

5,0001

s. 381 Kontrollera mot PDF

Eungl. Maj-.ts proposition Nr 115.

381

Lön

Tjänst-

görings-

penningai

Arvode

Summa

1) teoretisk filosofi; 2) praktisk filosofi; 3)

pedagogik; 4) litteraturhistoria med poetik;

5) konsthistoria med konstteori; 6) klassisk

fornkunskap och antikens historia; 7) stati- stik ; 8)sanskrit med jämförande indoeuropeisk

språkforskning; 9) semitiska språk; 10) greki

ska språket och litteraturen; 11) latinska språ- ket och litteraturen; 12) nordiska språk; 13)

svenska språket; 14) tyska språket; 15) engel- ska språket; 16) romanska språk; 17) slaviska

språk; 18) nordisk och jämförande forn- kunskap.

Till professorn K. B. Wiklund såsom inne- havare av en personlig professur i flnsk- ugrisk språkforskning utgår avlöning,

13,000 kronor, från allmänna indrag- ningsstaten.

Kronor

Kronor

Kronor

Kronor

1 universitetslektor i tyska språket ....

—

—

6,600

6,600

1 d:o i franska språket. . .

—

—

6,600

6,600

1 d:o i engelska språket . .

1 d:o i danska språket och

6,600

6,600

litteraturen ....

Matematisk-naturvetens^kapliga

sektionen.

6,600

6,600

1 professor ...........

8,000

4,000

—

12,000

14 professorer..........

Anm. 1: Från lönen för dels professorn i

astronomi, dels den av professorerna i

kemi, vilken av kanslern förordnas till

föreståndare för kemiska institutionen,

dels ock den av professorerna i botanik

och i botanik och praktisk ekonomi, vil- ken av kanslern förordnas till förestån- dare för den botaniska institutionen, skola

fråndragas 1,500 kronor, utgörande beräk- nat värde för bostad.

Anm. 3: Professorn i fysik äger jämlikt do- nation, utöver vanlig professorsavlöning,

åtnjuta fri bostad i särskild för den fysi- ska institutionens föreståndare uppförd

boställsbyggnad.

112,000

56,000

168,000

1 professor i växtbiologi ....

Anm.: I lönen för professorn i växtbiologi

ingå 7,500 kronor från Kempeska dona- tionsfonden.

Anm.: Av de 16 professorsbefattningarna inom

filosofiska fakultetens matematisk-naturveten- skapliga sektion omfatta 2 vardera matematik

8,000

4,000

12,000

s. 382 Kontrollera mot PDF

382

Rungl. Maj:ts proposition Nr 115.

Lön

Tjänst
görings
-

Arvode

och 2 vardera kemi samt de övriga 12 vardera

ett av följande ämnesområden: 1) mekanik

och matematisk fysik; 2) zoologi; 3) jämförande

anatomi; 4) botanik; 5) botanik och

praktisk ekonomi; 6) fysik; 7) astronomi; 8)

geologi med petrografi och mineralogi; 9)

meteorologi; 10) geografi; 11) paleontologi och

historisk geologi; 12) växtbiologi.

penningar

Kronor

Kronor

Kronor

Summa

Kronor

Till professorn T. Svedberg såsom innehavare

av en personlig professur i fysikalisk

kemi utgår avlöning dels med

3,500 kronor från C. F. Liljewalchs

fond för personliga professurer vid Uppsala

universitet, dels med 9,500 kronor

från allmänna indragningsstaten.

1 laborator i experimentell fysik......

1 observator i astronomi...........

Anm.: Så länge professorn E. H. von Zeipel

bekläder en för honom inrättad personlig

professur i astronomi, bestridas von Zeipels

avlöningsförmåner av den för observatorsbefattningen

i astronomi angivna

besynnelseavlöningen jämte tillskott från

allmänna indragningsstaten av 4,000 kronor.

6,000

6,000

3,000 —

3,000 —

9,000j

9,000!

Anmärkning till avlöningsstat for professorer m. fl.

1. För ordinarie professor kan lönen efter 5

år höjas med 1,000 kronor.

2. För laborator, prosektor och observator kan

lönen efter 5 år höjas med 500 kronor och

efter 10 år med ytterligare 500 kronor.

3. För professor utgör pensionsunderlaget 7,500

kronor och pensionsavgiften 450 kronor.

4. För prosektorn, professor O. M. Ramström

utgör pensionsunderlaget 6,500 kronor och

pensionsavgiften 390 kronor.

5. För laborator, prosektor och observator ut
gör

pensionsunderlaget 6,000 kronor.

B. Stipendier.

41 docentstipendier, vartdera å kronor

6,000, varav 4 i teologiska fakulteten,

3 i juridiska fakulteten, 5 i medicinska

fakulteten, 17 i filosofiska

fakultetens humanistiska sektion och

12 i samma fakultets matematisknaturvetenskapliga

sektion.......

s. 383 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 115.

383

Lön

Tjänst-

gtfrings-

penninga

Arvode

•

Summa

Riksstatens stipendier:

14 stipendier i teologiska fakulteten, vart-

Kronor

Kronor

Kronor

Kronor

dera å kronor 15Ö .

8 stipendier i medicinska fakulteten,

—

—

2,100

vartdera å kronor 150. .

Kungliga stipendier att fördelas av det

större akademiska konsistoriet mellan

de särskilda fakulteterna och musikali-

1,200

ska kapellet....

C. Avlöningsstat för assistenter och

amanuenser.

Medicinska kliniken.

2,900

1 amanuens, tillika underläkare ....

—

_

1,800

1,800

1 ’ Strandbergianus.....

Anm.: I arvodet för amanuens Strandbergia- nus ingår 58 kronor 33 öre ränta å Strand- bergska fonden.

1,500

1,500

1 amanuens .....

Anm.: Ovanstående arvodesbelopp utgå till ama- nuenserna under villkor, vad var och en av

dem angår, att ett lika stort belopp tilldelas

honom från akademiska sjukhusets stat.

Kirurgiska kliniken.

1,500

1,500

1 underkirurg, tillika förste underläkare.

Anm.: Till gift befattningshavare utgår hyres- bidrag med 750 kronor av allmänna medel

och 750 kronor från akademiska sjukhusets

3,500

3,500

stat.

—

—

750

750

1 amanuens, Nilsson-Aschanius

Anm.: I arvodet för amanuens Nilsson-Ascha- nius ingår 150 kronor ränta å Nilsson- Aschanska amanuensfonden.

1,500

1,500

1 amanuens . . .

Anm.: Ovanstående arvodesbelopp utgå till un- derkirurgen och amanuenserna under villkor,

vad var och en av dem angår, att ett lika

stort belopp tilldelas honom från akademiska

sjukhusets stat.

Obstetrisk-gynekologiska kliniken.

1 amanuens, tillika amanuens vid gyne-

1,500

1,500

kologiska polikliniken ....

Anm.: Ovanstående arvodesbelopp utgår till

amanuensen under villkor, att ett lika stort

belopp tilldelas honom från akademiska

sjukhusets stat.

1,500

1,500

s. 384 Kontrollera mot PDF

384

Kungl. Maj:ts proposition Nr 115.

Tjänst-

Lön

görings-

Denningar

Arvode

Summa

Oftalmiatriska kliniken.

1 amanuens, tillika amanuens vid oftal-

Kronor

Kronor

Kronor

Kronor

miatriska polikliniken...........

Anm.: Ovanstående arvodesbelopp utgår till

amanuensen under villkor, att ett lika stort

belopp tilldelas honom från akademiska

sjukhusets stat.

Kliniken för öron-, näs- och halssjukdomar.

1,500

1,500

1 amanuens....................

Anm.: Ovanstående arvodesbelopp utgår till

amanuensen under villkor, att ett lika stort

belopp tilldelas honom från akademiska

sjukhusets stat.

Pediatriska kliniken.

1 amanuens, tillika amanuens vid pedia-

1,500

1,500

friska polikliniken .............

Anm.: Ovanstående arvodesbelopp utgår till

amanuensen under villkor, att ett lika stort

belopp tilldelas honom från akademiska

sjukhusets stat.

Kliniken för bröstsjuka.

1,500

1,500

1 amanuens....................

Anm.: Ovanstående arvodesbelopp utgår till

amanuensen under villkor, att ett lika stort

belopp tilldelas honom från akademiska

sjukhusets stat.

Akademiska sjukhusets röntgenavdelning.

1,500

1,500

1 amanuens....................

Anm.: Ovanstående arvodesbelopp utgår till

amanuensen under villkor, att ett lika stort

belopp tilldelas honom från akademiska

sjukhusets stat.

Medicinska poliklinikerna.

1,500

1,500

1 amanuens...................

—

—

2,40C

2,400

1 » ................. •

1 » vid gynekologiska poliklini-

ken, se under obstetrisk-gy- nekologiska kliniken.

1 » vid oftalmiatriska poliklini

ken, se under oftalmiatriska

kliniken.

2,40C

2,400

s. 385 Kontrollera mot PDF

K-Uiujl. Maj.ts proposition Nr 115.

385

r

Lön

Tjänst-

görings-

penningai

Arvode

Summa

Anatomiska institutionen.

Kronor

Kronor

Kronor

Kronor

1 amanuens.......

1,80.0

1,800

1,800

1,800

1 »

Patologiska institutionen.

1 assistent ....

3,600

3,0.00

3,600

3,000

1 amanuens ...

Fysiologiska institutionen.

1 amanuens . .

1,200

Institutionen för medicinsk och fysiqlogisk

kemi.

1 amanuens ...

1,200

1,200

Farmakologiska institutionen.

] amanuens . . .

1,200

1,200

Anm.: I arvodet för amanuensen vid farma- kologiska institutionen ingår 350 kronor

ränta från Wahlenbergs amanuensfond.

Institutionen för allmän och analytisk kemi.

1 amanuens.....

1,800

7,200

1,800

7,200

4 amanuenser

—

_

Mineralogisk-geologiska institutionen.

1 amanuens.....

—

_

1,200

1,200

1,200

1,200

I » ........

_

_

Fysiska institutionen.

1 amanuens . .

—

_

1,800

1,800

1,800

l,800j

1 »

—

—

Astronomiska institutionen.

1 assistent ....

—

_

3,600

1,200

3,600

1,200

1 amanuens ....

—

_

Anm.: I arvodet för amanuensen ingår 44

kronor ränta å Melanderhjelmska, Mallet- ska, Prosperinska och Bredmanska ama- nuensfouden.

Meteorologiska institutionen.

1 assistent . . .

2,400

1,800

2,400

1,800

25

1 amanuens.....

Bihang till riksdagens protokoll 1925. 1 samt.

100 höft.

(Nr 115.)

s. 386 Kontrollera mot PDF

386

Kungl. Maj-.ts proposition Nr 115.

----------------- — 1

Tjänst-

Lön

görings-

^enningar

Arvode

Summa

Botaniska institutionen.

Kronor

Kronor

Kronor

Kronor

1 amanuens vid botaniska trädgården . .

Anm.: I arvodet för denne amanuens ingar

120 kronor ränta å Wahlenbergska fonden.

1,800

1,800

1 amanuens vid botaniska laboratoriet. .

Zoologiska institutionen.

1,800

1,800

1 amanuens vid zoologiska museet ....

—

—

1,800

1,800

1 j> » zootomiska laboratoriet.

Geografiska institutionen.

1,800

1,800

1 amanuens....................

Myntkabinettet.

1,200

1,200

1 amanuens....................

Museet för nordiska fornsaker.

750

750

1 amanuens....................

Konstmuseet.

1,800

1,800

1 amanuens....................

Vietoriamuseet för egyptiska fornsaker.

750

750

1 amanuens....................

D. Avlöningsstat för exercitiemästare.

750

750

1 director musices................

Anm. 1: .Åtnjuter director musices boställs- rum, skall lönen minskas med 800 kronor

årligen.

Anm. 2: Lönen kan efter 5 år höjas med

500 kronor och efter 10 år med ytterligare

500 kronor.

3,300

1,700

5,000

1 gymnastiklärare................

Anm.: Lönen kan efter 5 år höjas med 300

kronor och efter 10 år med ytterligare 300

kronor.

2,40C

1,200

—

3,600

1 biträdande gymnastiklärare . . . . j . . .

1 lärare i utförande av ritningar för ve-

90C

900

tenskapliga ändamål ............

E. Diverse arvoden m. m.

600

600

Eektors honorarium..............

• —

—

2,40(

2,400

s. 387 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 115.

387

Tjänst-

Lön

görings-

penningar

Arvode

Summa

Arvoden ä 800 kronor till drätselnämn-

Kronor

Kronor

Kronor

Kronor

dens tre valda ledamöter .

Arvoden till bibliotekarier vid seminari- erna för klassiska, nordiska och roman- ska språk, tyska språket, engelska språ- ket, historia, statskunskap, filosofi, este- tik och litteraturhistoria, semitiska och

slaviska språk, sanskrit och jämförande

indo-europeisk språkforskning, klassisk

fornkunskap och antikens historia samt

2,400

2,400

statistik........

—

—

3,000

3,000

\

-

—

- |

1,204,900

Anmärkning till avlöning sst åter för professorer och lärare m. fl.

Värdena av indragna naturaförmåner, nämligen ersättning för humlegårdslott och ved

in natura, den sistnämnda beräknad till ett pris av 15 kronor för varje famn, skola särskilt

bokföras å och redovisas till åhierstilläggsfonden. Vad sålunda under ett år influtit

till fonden skall under det nästföljande användas till bestridande i första hand av utgifterna

för ålderstillägg åt befattningshavare vid universitetet.

II. Anslag till materiell m. m.

Summa

Biblioteket:

Kronor

Bokinköp och bokbindning m. m. . . .

50,000

Uppvärmning och belysning m. m.......

15,800

Till akademiska läsesällskapet........

Inskrivningspenningar av studenter och auktionspro-

525

vision..............

667

QQ9

Medicinska kliniken.......

1,350

500

500

500

500

600

1,700

Kirurgiska kliniken.........

Obstetrisk-gynekologiska kliniken.....

Oftalmiatriska kliniken......

Pediatriska kliniken.......

Kliniken för bröstsjuka . . .

Medicinska poliklinikerna......

Akademiska sjukhuset:

Materiell jämte avlöning åt vaktmästare . . .

För sjukvård åt fattiga eller mindre bemedlade sjuka

7,000

från ort utom Uppsala län........

5,000

Ersättning för indragen ved in natura ....

1,008

13,008

Anatomiska institutionen.....

12,100

6,650

Patologiska institutionen .....

s. 388 Kontrollera mot PDF

388

Kung t. May.ts proposition Nr 115.

Fysiologiska institutionen.................

Institutionen för medicinsk och fysiologisk kemi

Farmakologiska institutionen...............

Institutionen för allmän och analytisk kemi.

Geologisk-mineralogiska institutionen......

Paleontologiska institutionen............

Fysiska institutionen.................

Astronomiska institutionen.............

Meteorologiska institutionen............

Botaniska institutionen:

Botaniska museet................-

Botaniska trädgården..............

Botaniska laboratoriet...............

Vaxtbiologiska institutionen...........

Zoologiska institutionen...............

Geografiska institutionen..............

Myntkabinettet...............................

Museet för nordiska fornsaker.....................

Konstmuseet.................................

Yiktoriamuseet för egyptiska fornsaker.

Seminariet för klassisk fornkunskap och antikens historia:

Till städning och rengöring m. ..................

De i Gustavianum inrymda institutionerna:

Till uppvärmning och belysning..................

Summa

Musikaliska kapellet................................

Gymnastikinrättningen..............................

Seminarierna inom teologiska fakulteten..................

» » juridiska fakulteten..................

» » filosofiska fakultetens humanistiska sektion:

Till inköp av böcker och annan .undervisningsmateriel! ävensom

för tillfälliga utgifter........................

Matematiska seminariet.........................

De i gamla länslasarettsbyggnaden inrymda seminarierna:

Till uppvärmning................................

Till ridundervisningens uppehållande....................

Reparationer......................................

Krono- och kommunalutskylder samt brandavgifter för universitetets

fastigheter i Uppsala.........................

Extra utgifter, däri inberäknad tryckningskostnad...........

Kronor

6,550

5,270

I, 330

14,400

4,050

1,750

9,600

2,920

3,760

2,650

12,460

1,100

1,450

II, 300

1,910

100

3,325

1,200

360

340

6.050

1.050

8,725

1,200

800

5.500

1,640

336

3,380

53,700

6.500

68,975

348,081

s. 389 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 115.

III. Anslag till diverse ändamål.

389

Hyror......................................

Gratial, varur utgå till professorernas, överbibliotekariens och

räntmästarens änkor högst 240 kronor för var och en samt

till övriga tjänstemäns änkor högst 180 kronor för var och

en och återstoden tillfaller universitetets pensionsinrättning . .

Gratial för lägre betjäningens änkor och barn eller betjänte själva,

då de blivit oförmögna till tjänstgöring................

Understöd åt avlidne akademiekursorn L. F. Lundbergs dotter

Anna Charlotta Lundberg, så länge hon lever ogift........

Livränta till jungfru Wilhelmina Bergström...............

Humlegårdsersättning att redovisas till universitetets ålderstill
läggsfond

..................................

Ersättning till ålderstilläggsfonden för indragen ved in natura. .

Ersättning till riksrådet Skyttes donation för indragen spannmålsindelning.

.................................

IV. Till Kung!. Maj:ts disposition

Summa

Kronor

1,340

7,140

000

150

300

235

4,350

1,785

15,900

4,860

Summa kronor 1,573,741

Anmärkningar till staten:

1. Därest å anslagen till materiell för de särskilda institutionerna, till reparationer av

universitetets byggnader, till krono- och kommunalutskylder samt brandavgifter för universitetets

fastigheter och till extra utgifter, däri inberäknad tryckningskostnad, under

något år uppstå besparingar, må dessa bibehållas för samma ändamål under kommande

år. Skulle det under en följd av år visa sig, att materiellanslaget för en institution kan

något minskas, medan samma anslag för en annan institution behöver ökas, äger kanslern

hos Kungl. Maj:t göra framställning om jämkning i anslagen.

2. Nu ifrågavarande anslag böra särskilt bokföras.

3. Såväl besparingar å utgiftsstaten i andra fall än ovan omförmälts och med undantag

i vissa fall av besparingar å docentstipendier, varom bestämmelser i annan ordning meddelas,

som ock tillfälliga och i inkomststaten icke inberäknade inkomster ingå till reservfonden,

vilken står under kanslerns disposition för universitetets vetenskapliga och ekonomiska

behov, i den ordning universitetsstatuterna stadga.

4. Om inkomsterna något år icke fullt motsvara utgifterna, må bristen, efter hemställan

hos kanslern och enligt hans föreskrift i ämnet, täckas av reservfonden.

Avlöningsstater för vissa tjänstemän och betjänte vid universitetets

i Uppsala samlingar och inrättningar m. m.

Biblioteket.

1 överbibliotekarie, avlöning.............................

Anm.: I fråga om avlöningens fördelning i lön och tjänstgoringspenningar

samt ifråga om rätt till ålderstillägg, pensionsunderlag och pensionsavgift gäller

vad därom är föreskrivet för universitetsprofessor.

Avlöningar till övriga ordinarie tjänstemän, förslagsanslag.........

Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare.................

Kronor

12,000

113,700

40,200

s. 390 Kontrollera mot PDF

Inkomst
staten.

390 Kungl. Maj:ts proposition Nr 115.

Botaniska och zoologiska institutionerna.

Avlöningar till konservatorer och trädgårdsmästare, förslagsanslag .

Kronor

19,500

Kansliet.

Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag...........

Arvoden till tjänstemän vid universitetets och fakulteternas kanslier .

30,900

8,000

Drätselverket.

Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag

Siffergranskare å räntekammaren, arvode.......

35,000

500

Vetenskapliga institutioner och inrättningar, tillhörande medicinska och

filosofiska fakulteterna.

Avlöningar till ordinarie vaktmästare och med dem jämförliga befattningshavare,

förslagsanslag.............................

Vaktmästare vid musikaliska kapellet, förutom boställsrum, arvode . .

Tillsyningsman för Linnéanska stiftelsen å Hammarby, arvode.....

Instrumentmakare, arvode...............................

76,540

700

960

500

Vikariatsersättningar.

Ersättningar till vikarierande akademiska lärare m. fl., förslagsanslag . 10,000

Summa förslagsanslag 348,500

Jag övergår härefter till frågan om staten för

Lunds universitet.

Inkomststaten för Lunds universitet har kvarstått oförändrad alltsedan år

1907, då båda universitetens stater undergingo en genomgripande revision.

Jag frånser härvid en mindre ökning, som i samband med borttagande av

akademisekreterarens sportelinkomster år 1908 vidtogs å den i mkomststaten

uppförda titeln »studentinskrivningspenningar och tillfälliga inkomster».

Sedan till 1923 års riksdag förslag framlagts om vissa ändrade grunder

i avseende å beräkningen av Uppsala universitets inkomststat, medlörande

åtskilliga ändringar i samma universitets utgiftsstat, och förslaget härom i

huvudsak vunnit riksdagens godkännande samt sedermera Kungl. Maj.ts

fastställelse, uppkom frågan, huruvida en ändrad beräkning av Lunds universitets

inkomst- och utgiftsstat vore av behovet påkallad eller önskvärd

för erhållande av likställighet i berörda hänseende mellan de båda universiteten.

I detta hänseende anbefalldes vederbörande akademiska myndigheter

att till Kungl. Maj:t inkomma med utredning och förslag.

s. 391 Kontrollera mot PDF

Kung}. Maj:ls proposition Nr 1J5. 391

I Kitt yttrande i ämnet anförde universitetets drätselnämnd i huvudsak

följande:

Till eu början må erinras, att en ändring i inkomststaten, motsvarande

vad som fastställts för Uppsala universitet, komme att beröra särskilt mom.

2 och 3, nämligen »arrendespannmål från universitetets hemman och lägenheter»,

nu upptagen till 33,000 kronor samt »ränta efter 4 procent å akademikassans

räntebärande kapital», nu uppförd med 36,000 kronor.

Vad då först beträffar inkomsten av arrendespannmål, utgör denna för

närvarande 4,515 hl. spannmål, hälften råg och hälften korn. I)å de nu

varande arrendekontrakten så gott som alla avse 15 år framåt eller mera,

anser sig drätselnämnden vid beräkningen av denna inkomstpost böra utgå

irån nämnda siffra. Den årliga arrendespannmålen löses, enligt arrendekontrakten,

efter årets markegångspris, Ditt. A i markegångstaxa^ med förhöjning

av 1 krona 20 öre pr hektoliter; och har medelpriset å lösningsbeloppen

under de senaste 15 åren utgjort för 1 hl. råg 16 kronor 42 öre

samt för 1 hl. korn 14 kronor 65 öre. Nu är emellertid att märka, att

härvid krisårens enorma stegring av spannmålspriserna starkt inverkat. Om

till grund för beräkningen av penningvärdet av denna inkomsttitel lägges

förenämnda medelpris å råg och korn, skulle detta värde belöpa sig till

70,140 kronor 52 öre.

Försiktigheten bjuder emellertid att icke oväsentligt minska detta belopp,

och anser sig drätselnämnden böra stanna vid en beräknad bruttoinkomst

av universitetets arrendespannmål för den närmaste framtiden av 45,000

kronor eller något lägre än det belopp, 48,310 kronor 50 öre, som erlagts

år 1923, och detta så mycket hellre som spannmålspriserna under de senaste

åren uppvisat en jämn nedgång. Fn förhöjning av arrendespannmålens

hektolitertal skulle helt naturligt bliva en följd av universitetets inlösen av

de f. n. arrendatorerna tillhöriga åbyggnaderna å hemmanen. Fn ändring

härutinnan skulle emellertid medföra en minskning i akademikassans kapital

och således även av den i staten ingående inkomstposten mom. 3.

Beträffande de avgående posterna ifråga om universitetets egendomsförvallning

är att märka, att arrendatorerna enligt kontrakten erlägga samtliga

skatter och onera för hemmanen förutom dem, som utgöras av bevillning av

inkomst av fast egendom och därav följande kommunalutskylder ju. m.

Vidare vidkännas arrendatorerna enligt sina kontrakt kostnader för vattenledningsföretag

eller annat allmänt arbete, varigenom, enligt i vederbörande

ordning verkställd syneförrättning, »båtnad hemmanet tillskyndas», vilka

utgifter fördelas på 20 år, därvid ny arrendator tillförbindes att. till den

föregående erlägga återstående andelar i kostnadssumman. Årliga underhållskostnader

för floddiken och andra vattenavledningar, som beröra hemmanet,

bestridas av arrendatorn utan avdrag å arrendet. Vidare bör anmärkas,

att vissa med universitetets jordägareskap sammanhängande utgifter

upptagits i utgiftsstaten under rubrik »till extra utgifter», nämligen understöd

till förra åbor å universitetets hemman, vägunderhåll och lantmäterikostnader

in. in. Dessa .skulle nu upptagas såsom avdragsposter i inkomststaten.

Då den förstnämnda, understöd till förra åbor å universitetets hemman,

saknar värjo praktisk betydelse och då de övriga endast gälla mycket

obetydliga belopp, anser sig drätselnämnden icke vid sina beräkningar behöva

taga särskild hänsyn härtill. Annat är förhållandet med skatter och

utskylder, som icke erläggas av arrendatorerna, utan påvila universitetet.

Sådana utskylder hava emellertid endast förekommit för 2 års arrende
-

s. 392 Kontrollera mot PDF

392

Kungl. Maj:ts proposition Nr 115.

inkomster, varför eu beräkning av dessa utgifter endast kan bliva högst

approximativ. Det förefintliga siffermaterialet ger emellertid vid handen, att

9 % av arrendeinkomsten måste anses såsom den sannolika utgiftssumman.

Med hänsyn till den i det föregående gjorda uppskattningen av bruttoinkomsten

från universitetets hemman och lägenheter, 45,000 kronor, skulle

således ifrågavarande avdragspost för skatter m. m. komma att utgöra i

runt tal 4,000 kronor. Den behållna inkomsten av inkomstposten mom. 2

i staten skulle alltså bliva 41,000 kronor och således med 8,000 kronor överstiga

det i nu gällande stat upptagna beloppet.

I fråga om beräknandet av universitetets inkomst av akademikassans räntebärande

kapital, däri inberäknat Norbergska fonden, kronor 28,745: 84, utgjorde

det räntebärande kapitalet ifråga den 1 juli 1923 kronor 1,091,085: 74.

Ehuru räntefoten under de senare åren i regel varit mer än 4 procent, torde

försiktigheten bjuda att liksom i 1907 års stat räkna med en räntefot av 4

procent, vilket också väl överensstämmer med den nuvarande situationen på penningmarknaden

ifråga om lån mot bästa säkerhet. Denna inkomstpost kan

således beräknas till i runt tal 43,500 kronor eller således 7,500 kronor mer

än i 1907 års stat.

Den sammanlagda ökningen i inkomststaten skulle alltså belöpa sig till

15,500 kronor.

Då det därefter blir fråga om motsvarande ökning av någon eller några

utgiftsposter, ligger det närmast till hands att tänka pa anslagen dels till

underhåll och reparationer av universitetets byggnader, dels ock till extra utgifter.

Dessa anslag utgöra, alltsedan år 1912 resp. 1914, då desamma höjts till

sina nuvarande belopp, vardera 16,000 kronor. Dessa hava emellertid under en

följd av år visat sig i hög grad otillräckliga. De utgifter, som skolat bestridas

med dessa anslag, hava under perioden 1913—1922 utgjort betydande belopp;

och hava fördenskull tillskott måst ske av reservfonden. Att anslaget till underhåll

och reparationer av universitetets byggnader även för framtiden kommer

att visa sig högeligen otillräckligt är uppenbart. Åtskilliga nya institutioner

av betydande omfattning hava under de senaste tio aren tillkommit, och de

förut förefintliga kräva med åren mera underhåll. Arbetslöner och material

priser hava högst avsevärt stigit sedan den tid, då anslaget bestämdes til!

sitt nuvarande belopp. Eu beräkning för den närmare framtiden av utgifterna

på detta konto är givetvis mycket vansklig. Drätselnämnden för

menar, att desamma icke skäligen kunna sättas lägre än medelutgiften för

åren 1913—1922 eller med avrundning nedåt 29,000 kronor. Tilläggas kan.

att under de gångna åren endast de nödvändigare utgifterna bestritts, varemot

mycket, som varit i hög grad önskligt, icke ansetts kunna göras.

Även kontot till extra utgifter har högst avsevärt under en följd av år

överstigit det för samma utgifter avsedda anslaget. Med tanke särskilt på

bränslekostnader och tryckningskostnader, vatten-, gas- och elektricitetsavgifter,

vilket allt betydligt stigit sedan år 1914, då detta anslag bestämdes

till sitt nuvarande belopp, kan drätselnämnden med bestämdhet beräkna anslagets

otillräcklighet för framtiden. Då emellertid krisårens enorma bränslekostnader

högst väsentligt inverka på medeltalet för de senaste 10 åren.

anser drätselnämnden sig icke kunna behöva räkna med detta medeltal för

framtiden, utan förmenar, att utgiftsbeloppet skäligen kan beräknas något

lägre för framtiden eller till i runt tal 30,000 kronor.

Med hänsyn till vad sålunda framhållits skulle, utöver anslagen till de

s. 393 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts proposition Nr It;).

393

ifrågavarande utgiftspost,orna, crfordrus tillägg av till don förra i rutit till

•3,000 kronor och till den senare 14,000 kronor.

Tillskotten till sistnämnda tva utgiftskonton hava så gott sota uteslutande

skett genom överföringar från reservfonden, dit förekommande inkomst

överskott enligt staten ingått. Aven för framtiden måste det räknas med

sådana tillskott från reservfonden till bestridande av utgifter utöver anslagsbeloppen

Reservfondens bidrag hava belöpt sig till vida större belopp än

de, vartill de förut beräknade höjningarna av mom. 2 och 3 i inkomststaten

uppgått; detta gäller även beträffande beräknade framtida tilläggsbelopp från

reservfonden till dessa konton.

Eu höjning av de ifrågakomma inkomstposterna med tillsammans 15,500

kronor och eu höjning av likaledes ifrågakomma utgiftsposter med tillsammans

samma belopp skulle icke med de gjorda beräkningarna innebära

annat än en formell ändring. Härtill kommer att den ändring i lönöstaten

vid universitetet, som väl snart är att förvänta, måste medföra högst

väsentliga ändringar i staten, såväl reellt som formellt. Vidare framhåller

drätselnämnden, att framdeles det måste anses bliva större möjlighet till

beräkningar av såväl inkomster som utgifter, sedan prisförhållandena i allmänhet

vunnit mera stadga än vad nu är fallet.

Drätselnämnden uttalade därför som sin åsikt, att det för närvarande

icke syntes nämnden behöva eller böra vidtagas några ändringar i staten

i berörda hänseenden. \ id drätselnämndens skrivelse äro fogade uppgifter

dels å lösningsbeloppen för arrendespannmål jämlikt gällande-arrendekontrakt

under åren 1908 1922, dels å utgifter från och reservfondens tillskott till

extra utgiftsmedlen och byggnadsanslaget under åren 1913—1922.

Det större akademiska konsistoriet anslöt sig till drätselnämndens uppfattning,

och i skrivelse den 24 november 1923 förklarade sig kanslern med

hänsyn till vad myndigheterna anfört ej hava anledning att i ämnet avgiva

något särskilt förslag.

Statskontor! har i utlåtande den 5 december 1923 förklarat sig visserligen

finna önskvärt, att vid uppgörandet av inkomst- och utgiftsstat för

Lunds universitet tillämpas enahanda grunder, som gälla vid beräknandet

av motsvarande stat för Uppsala universitet. Med hänsyn emellertid till vad

myndigheterna anfört kan statskontoret för sin del icke finna nödvändigt,

att den härav påkallade förändringen i budgetberäkningen för universitetet

i Lund omedelbart genomföres. Statskontoret har intet att erinra mot att

med vidtagande av den ifrågasatta förändringen får anstå, tills av andra

omständigheter påkallade ändringar i universitetets stat må föranleda en all

män revidering av de till grund för staten liggande beräkningarna.

Jag anser det lämpligt, att de jämkningar i universitetets stat, varom nu

senast talats, komma till stånd i samband med den allmänna reglering av

hniversitetens stater, som pakallas av ifrågavarande lönereglering.

Att, såsom fallet är vid Uppsala universitet, betrakta egendomsförvaltningen

vid Lunds universitet såsom ett fristående och självständigt affärsföretag,

synes mig i betraktande av den relativt begränsade omfattning,

s. 394 Kontrollera mot PDF

Utgif testaten.

394 Eungl. Maj:ts proposition Nr 115.

denna förvaltning vid sistnämnda universitet intager, icke skäligen böra

ifrågasättas. Den uppkomna frågan torde därför kunna begränsas till vissa

jämkningar i universitetets inkomststat och därav påkallade förändringar i

utgiftsstaten, allt i huvudsaklig överensstämmelse med vad som kommit till

uttryck i drätselnämndens berörda utlåtande.

Vad först beträffar inkomsten av arrendespannmål, har drätselnämnden

med utgångspunkt från medelprisen å lösningsbeloppen under åren 1908—

1922 kommit till en beräknad summa av i runt tal 70,140 kronor. Ett

medtagande av lösningsbeloppet även under år 1923 rubbar ej nämnvärt

denna siffra. Emellertid anser sig drätselnämnden böra stanna vid en beräknad

bruttoinkomst av 45,000 kronor och efter avdrag av skatter m. m.

en nettoinkomst av 41,000 kronor. Då denna siffra förefaller att vara beräknad

med nödig försiktighet, anser jag mig böra godtaga densamma.

I fråga om inkomsten av akademikassans räntebärande kapital, anser jag

lika med drätselnämnden försiktigheten bjuda att alltjämt räkna med en

räntefot av 4 procent. Ifrågavarande belopp bör såsom drätselnämnden föreslagit

beräknas till i runt tal 43,500 kronor.

Det hittillsvarande inkomstöverskottet har tillförts universitetets reservfond,

som å sin sida fått bidraga att utfylla bristerna i utgiftsstaten, enkannerligen

i de i sistnämnda stat upptagna posterna till underhåll och reparationer

av universitetets byggnader samt till extra utgifter. Då nu nämnda

överskott beräknas ingå i den ändrade inkomstberäkningen, synes konsekvensen

fordra, att en jämkning vidtages i avseende å beloppen för sistnämnda

utgiftsposter. Posten till underhåll och reparationer av universitetets

byggnader är nu upptagen till 16,000 kronor. Medelutgiften å denna post

har för tio-årsperioden 1913—1922 av drätselnämnden beräknats till 29,426

kronor 68 öre, och har densamma ansetts böra avrundas till 29,000 kronor.

Även om man vid beräkningen av medelutgiften medtager de två budgetterminerna

1/i—s% 1923 och Vt 1923—3% 1924 och därvid erhåller en

högre medelsiffra, synes mig drätselnämndens avrundade belopp av 29,000

kronor kunna godtagas. Med hänsyn till det stora antal nybyggnader, som

på senare tid tillkommit och lagts under universitetsförvaltningens vård, samt

i betraktande av de höjda priser, som nu betingas för ifrågavarande arbeten,

torde någon erinran ej vara att göra mot detta belopp.

Till extra utgifter är nu uppfört ett belopp av likaledes 16,000 kronor.

Å denna post avföras utgifter till brandförsäkring, skrivmaterialier, tryckningskostnader,

bokbindning, städning, renhållning, gas- och vattenförbrukning,

ved och ljus, krono- och kommunalutskylder m. m. Medelutgiften per

år å denna post har under de senaste 11 åren utgjort i runt tal 37,940

kronor. Drätselnämnden räknar med ett lägre belopp, 30,000 kronor. Häremot

har jag intet att erinra.

Övergår jag därefter till Lunds universitets utgiftsstat — d. v. s. den

mot inkomststaten korresponderande utgiftsstaten vill jag endast erinra

s. 395 Kontrollera mot PDF

395

Kungl. Maj-.ts proposition Nr ll.r>.

om att, densamma är i mitt förslag uppgjord efter enahanda grunder som

ifråga om motsvarande stat för Uppsala universitet,

I vissa detaljfrågor vill jag påpeka följande.

Den i nuvarande avlöningsstat uppförda anslagsposten å 800 kronor till

»vederlag för fyra ängslotter, vardera å 200 kronor, att redovisas till univer

sitetets alderstilläggsfond» torde böra överföras till den del av utgiftsstaten,

som avser anslag för diverse ändamål.

I likhet med vad som förordats beträffande motsvarande utgiftsstat för

Uppsala universitet, bör vid de föreslagna avlöningsstaterna för professorer

och lärare m. tl. fogas anmärkning rörande universitetets ålderstilläggsfond.

Jag har förut redogjort för lydelsen av den i detta hänseende nu gällande

bestämmelsen. I detta sammanhang vill jag fästa uppmärksamheten på en

ålderstilläggsfondcn berörande fråga. I skrivelse den 8 oktober 1921 hemställde

riksräkenskapsverket på anförda skäl, att, så länge ålderstillägg åt

befattningshavare vid universitetet utginge av statsverkets medel, den universitetet

tillhöriga ängsmarken Kanik måtte ställas under domänstyrelsens

vård och förvaltning och ängsmarkens avkastning av nämnda styrelse redovisas

till statsverket samt att ålderstillägg åt samtliga därtill berättigade befattningshavare

vid universitetet måtte för framtiden odelat avföras å åttonde

huvudtitelns förslagsanslag till detta ändamål. Framställningen avstyrktes

av drätselnämnden och det större konsistoriet vid universitetet ävensom av

kanslern, vilken i skrivelse den 19 oktober 1922 erinrade om ärendets samband

med löneregleringsfrågan och dessutom betonade betydelsen därav, att

det kunde i framtiden bliva av stor praktisk betydelse för universitetet att

behålla förfoganderätten över ängslotterna oförkränkt samt att detta redan

nu vore för universitetet av vikt på grund av möjligheten att därigenom

ernå högre arrendeavgifter från universitetets intill ägolotterna belägna hemman.

Jämväl länsstyrelsen i Malmö och domänstyrelsen avstyrkte framställningen,

sistnämnda ämbetsverk under framhållande att dess övertagande nu

av ängarna ej kunde varda till större fördel för vederbörande, vartill komme,

att domänfonden skulle åsamkas utgifter utan motsvarande inkomster. Med

hänsyn till den ståndpunkt, samtliga i ärendet hörda myndigheter intagit,

anser jag icke skäl förefinnas för ett tillstyrkande av riksräkenskapsverkets

ovanberörda hemställan. Jag anser alltså, att ålderstilläggsfonden fortfarande

bör hava att räkna med avkomsten av de universitetet tillhöriga och under

dess förvaltning stående ängslotterna i Kanikmarken.

I avseende å utgiftsstaten i övrigt må endast erinras därom, att under

avdelningen: anslag till materiell, posten till underhåll och reparationer av

universitetets byggnader, i anslutning till vad ovan anförts, upptagits till

29,000 kronor och posten till extra utgifter till 30,800 kronor, innefattande

dels nyssberörda höjning till 30,000 kronor, dels ock ett överförande till

denna post av två i avlöningsstaten förut upptagna poster till arvoden åt

uppasserskor vid musikkapellet och gymnastikinrättningen.

s. 396 Kontrollera mot PDF

Korslag till

stater.

396 Kung!. Maj:ts proposition Nr 115.

Under anslag till diverse ändamål är nu uppfört ett belopp av 1,800 kronor,

utgörande årlig avgäld till biskopen i Lunds stift för visst område, »som

av Helgonabacken för uppförande av nytt bibliotekshus till universitetet

upplåtits», enligt kungl. brev den 19 januari 1901. Då emellertid detta belopp

numera även innefattar avgäld för andra från biskopsbostället enligt

kungl. brevet den 21 februari 1913 till universitetet upplåtna områden, avsedda

att tillgodose universitetets behov av jord för nya institutioner, har

jag låtit anslagsposten ifråga erhålla eu med hänsyn härtill ändrad rubrik.

I likhet med vad som föreslagits ifråga om Uppsala universitets stat bör

såsom anmärkning till den nu berörda delen av Lunds universitets stat fogas

de bestämmelser, som nu återfinnas i de särskilda föreskrifterna till staten

Och som avse beredande av viss rörlighet beträffande beloppen av vederbörande

materiellanslag samt överförande till reservfonden och akademikassan

av vissa besparingar å staten.

Beträffande till sist den avdelning av utgiftsstateu, som innesluter det till

Kungl. Maj:ts disposition stående anslaget, har det härunder nu uppförda

béloppet, 5,606 kronor 50 öre, för erhållande av ett avrundat anslag i riksstaten

jämkats till 5,608 kronor 50 öre.

I avseende å avlöningsstaten för de befattningshavare, som skulle falla

under det civila avlöningsreglementet, gäller i tillämpliga delar vad jag anfört

rörande motsvarande stat för Uppsala universitet.

Jag föreslår alltså följande stater för Lunds universitet:

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kung!. Mcij.ts proposition Nr 115.

m

Inkomststat för universitetet i Lund.

Ilo) Statsanslag...................................1,200,400: —

2:o) Arrendespannmål från universitetets hemman och

lägenheter, 4,515 hl., hälften råg och hälften

korn, beräknad efter avdrag för utskylder m. m.

i runt tal till......................... 41,000:_

3:o) Ränta efter 4 procent å akademikassans räntebärande

kapital, som den 1 juli 1923 utgjorde

kronor 1,091,085: 74, däri inberäknat Norbergska

fonden kronor 28,745: 84, i runt tal......... 43,500: —

4:o) Ränta efter 4 procent å bibliotekskas
sans

räntebärande kapital....... 40,000: —

efter avdrag av Ahlmanska fonden,

vars avkastning skall användas till

inköp av teologisk litteratur . . . . . 11,253:57

Rest kronor 28,746: 43

i runt tal beräknad till.................. 1,150: —

S:o) Tomtöremedel....................... 2§; 97

6:0) Studentinskrivningspenningar och tillfälliga inkomster,

förslagsvis och för slutsummans jämnande,

beräknade till......................... 1,445:03

Summa kronor 1,293,521: —

Utgiftsstat för universitetet i Lund.

I. Avlöningsstater för professorer och lärare m. fl.

Tjänst-

I .lön

görings-

penningar

Arvode

Summa ''

A. Avlöningsstat för professorer m. fl.

Kronor

Kronor

Kronor

Kronor

Teologiska fakulteten.

1 professor i praktisk teologi........

Anm. Innehavaren av denna professur upp- bär avlöning lika med ordinarie professor.

Så länge han i egenskap av domprost så- som prebende innehar Lunds stads- och

landsförsamlingars pastorat, uppbär han

av dom prostlönen dels 6,000 kronor, dels

ock 500 kronor, sistnämnda belopp utgö- rande ersättning för utgifter i ämbetet.

2,000

4,000

6,000

s. 398 Kontrollera mot PDF

398

Kungl. Maj:ts proposition Nr 115.

Lön

Tjänst-

görings-

penningar

Arvode

Summa

Kronor

Kronor

Kronor

Kronor

8,000

40,000

4,000

20,000

—

12,000

60,000

—

—

2,000

2,000

8,000

48,000

4,000

24,000

—

12,000

72,000

1,80C

1,800

professor.....................

professorer ....................

Anm. Av den teologiska fakultetens 7 professorsbefattningar

omfatta 2 vardera exegetisk

teologi och de övriga 5 vardera ett av följande

ämnesområden: 1) dogmatik och moralteologi,

2) kyrkohistoria och symbolik, 3) praktisk

teologi, 4) praktisk teologi och moralteologi,

samt 5) teologisk encyklopedi och

teologiska pronotioner.

Till uppehållande av kostnadsfri undervisning

och examination i liturgisk: sång

Juridiska fakulteten.

1 professor ..................

6 professorer.................

Anm. Den juridiska fakultetens 7 lärostolar

omfatta vardera ett av följande ämnesområden:

1) civilrätt, 2) straffrätt och juridisk

encyklopedi, 3) processrätt, 4) statsrätt, förvaltningsrätt,

kyrkorätt och folkrätt, 5) nationalekonomi

och finansrätt, 6) speciell privaträtt

samt 7) romersk rätt och rättshistoria

inom fakulteten .

Medicinska fakulteten.

1 professor ....................

11 professorer...................

1 professor i psykiatri............

Befattningen är förenad med överläkarbefattningen

vid Lunds hospital

och asyl.

Anm. Av den medicinska fakultetens 12 professurer

omfatta 2 vardera anatomi, varande innehavaren

av den ena av dem tillika prosektor,

de övriga 10 omfatta vardera ett av följande

ämnesområden: 1) praktisk medicin, 2) kirurgi,

3) medicinsk och fysiologisk kemi, 4)

fysiologi, 5j pediatrik och praktisk medicin,

6) obstetrik och gynekologi, 7) oftalmiatiik,

8) farmakologi, 9) patologisk anatomi och

rättsmedicin samt 10) allmän patologi, bakteriologi

och allmän hälsovård.

8,000

88,000

4,000

44,000

3,000

12,000

132,000

3,000

s. 399 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ta proposition Nr 115.

399

Lärare vid kursen i allmän kemi ....

Biträdande lärare i obstetrik och gyneko

logi........................

Lärare i öron-, näs- och halssjukdomar.

tillika föreståndare för den till Malmöhus

läns sjukvårdsinrättningar i Lund

förlagda kliniken och polikliniken för

öron-, näs- och halssjukdomar.

Anm. Arvodesbeloppet utgår under förutsättning,

att Malmöhus läns landsting med minst

lika stort belopp bidrager till avlöningen

av ifrågavarande lärare och föreståndare.

Lärare i röntgenologi..............

tillika föreståndare för det vid Malmöhus

läns sjukvårdsinrättningar i Lund

inrättade röntgenlaboratoriet och den

därstädes likaledes anordnade radiologiska

sjukavdelningen.

Anm. Arvodesbeloppet utgår underförutsättning,

att Malmöhus länslandstingmed minst

lika stort belopp liidrager till avlöningen

av ifrågavarande lärare och föreståndare.

Lärare i ortopedi...............

tillika föreståndare för den ortopediska

kliniken och polikliniken vid

Malmöhus läns sjukvårdsinrättningar

Lund.

Anm. Arvodesbeloppet utgår under förutsättning,

att Malmöhus läns landsting med

minst 3,000 kronor bidrager till avlöningen

av ifrågavarande lärare och föreståndare.

Biträdande lärare vid patologisk-anatomiska

institutionen........

Filosofiska fakulteten.

Humanistiska sektionen.

1 professor ....................

20 professorer...................

Anm. Av de 21 professurerna inom filosofiska

fakultetens humanistiska sektion omfatta 2

vardera historia och 2 vardera nordiska språk.

De övriga 17 omfarta vardera ett av följande

ämnesområden: 1) teoretisk filosofi, 2) praktisk

filosofi, 3) litteraturhistoria med poetik,

4) konsthistoria med konstteori, 5) klassisk

Lön

Kronor

8,000

160,000

Tjänst
görings
penningar
-

Kronor

Arvode

Summa

Kronor Kronor

3.700

1,800

2.700

4,000

80,000

3,500

4,800

4,500

3.700

1,800

2.700

3,500

4,800

4,500

12,000

240,000

s. 400 Kontrollera mot PDF

400

Kyngl. Muj-.is proposition Nr Hd.

Lön

Kronor

fornkunskap och antikens historia, 6) sanskrit

med jämförande indp-europeisk språkforskning,

7) österländska språk, 8) grekiska

språket och litteraturen, 9) romersk vältalighet

och poesi, 10) tyska språket, 11) engelska

språket, 12) romanska språk, 13) slaviska

språk, 14) statskunskap och statistik, 15)

geografi, 16) psykologi och pedagogik samt

17) förhistorisk och medeltids-arkeologi, tilllika

föreståndare för historiska museet samt

mynt- och medaljkabinettet.

1 universitetslektor i tyska språket . . . .

j t> » franska språket. . .

1 » » engelska språket . .

Matematisk-nat nr vetenskapliga

sektionen.

1 professor ....................

11 professorer ...................

Anm. Av de 12 professorsbefattningarna inom

matematisk-natnrvetenskapliga sektionen omfatta

2 vardera kemi, 2 värdera matematik, 2

vardera botanik och 2 vardera zoologi. De återstående

4 professorsbefattningarna omfatta

värdera ett av följande ämnesområden: 1)

astronomi, 2) geologi och mineralogi, 3) fysik

och 4) mekanik och matematisk fysik.

1 observator i astronomi...........

1 föreståndare för den zoologiska institutionens

entomologiska avdelning ....

Till professorn N. H. Nilsson-Ehle såsom

innehavare av en personlig professur

i ärftlighetslära utgår avlöning, 13,000

kronor, från allmänna indragningsstaten.

Anmärkning till avlöningsstat för professorer in Jl.

1. För ordinarie professor kan lönen efter

5 år jiöjas med 1,000 kronor.^

2. För observator och föreståndare för zoologiska

institutionens entomologiska avdelning

kan lönen efter 5 år höjas med 500

.kronor och efter 10 &r med ytterligare 500

kronor.

3. För professor utgör pensionsunderiaget

7,500 kronor och pensionsavgiften 450 kronor.

För observator och föreståndare för

zoologiska institutionens entomologiska avdelnipg

utgör pensionsunderiaget 6,000 kro
-

Tjänst
görings
penningar
-

Arvode

Kronor Kronor

8,000

88,000

Summa

Kronor

6,600

6,600

6,600

4,000;

44,000

6,000

6,000

3,000

3,000

6,600

6,600

6,600

12,000

132,000

9,000

9,000

opaginerad Kontrollera mot PDF

•40 l

Kungl. Maj.ts proposition Nr 115.

Lön

Tjänst-

görings-

penninga

Arvode

r

Summa

B. Stipendier.

37 docentstipendier, vartdera å krouoi

6,000, varav 3 i teologiska fakulteten

3 i juridiska fakulteten, 5 i medicin- ska fakulteten, 16 i filosofiska fakul- tetens humanistiska sektion och 10 i

samma fakultets matematisk-naturve-

Kronor

Kronor

Kronor

Kronor

tenskapliga sektion . .

—

_

_

222,000

1,200

1,500

1,162: 50

700

Teologiska och medicinska stipendier .

—

_

_

Stipendier åt medellösa teologie studerande

31 mindre stipendier, vartdera å 37 kro- nor 50 öre.......

—

—

Musikstipendier ....

Premier, 4 stycken å 45 kronor vartdera

—

—

—

och 4 stycken å 30 kronor vartdera

C. Avlöningsstat för assistenter och

amanuenser.

Medicinska kliniken.

300

1 amanuens.....

1 »

—

—

3,000

3,000

Kirurgiska kliniken.

3,000

3,000

1 amanuens.....«

Obstetrisk-gynekologiska kliniken.

—

—

3,000

3,000

1 amanuens......

Oftalmiatriska kliniken.

—

—

3,000

3,000

1 amanuens......

Kliniken för öron-, näs- och halssjnkdomar.

- j

3,000

3,000

1 amanuens ....

Ortopediska kliniken.

—

—

3,000

3,000

1 amanuens.....

Pediatriska kliniken.

—

—

3,000

3,000

1 amanuens ....

Tuberkulosavdelningen vid klinikerna.

—

—

3,000

3,000

1 amanuens ....

—

—

3,000

3,000

Bihang till riksdagens protokoll 1935. 1 samt. 100 höft. (Nr 115.)

s. 402 Kontrollera mot PDF

402 Kungl. Maj:ts proposition Nr 115.

Lön

P

Tjänst-

görings

enningar

Arvode

Summa

Kronor

Kronor

Kronor

Kronor

Röntgenlaboratoriet och den radiologiska sjuk- av delningen vid klinikerna.

|

3,000

3,000

Anatomisk-histologiska institutionen.

1 amanuens på anatomiska avdelningen.

1 > » histologiska avdelningen

—

3,000

1,800

3,000

1,800

Patologisk-anatomiska institutionen.

3,600

3,600

1 amanuens vid patologiska avdelningen

1 » vid bakteriologiska avdelningen

—

—

3,000

3,000

3,000

3,000

Fysiologiska institutionen.

3,600

3,600

- -

—

1,200

1,200

i

Medicinskt-kemiska institutionen.

1,200

1,200

''

Kemiska institutionen.

$

1,800

1,800

—

—

5,400

5,400

Geologisk-mineralogiska institutionen.

3,600

3,600

—

—

1,80C

1,800

—

—

1,200

1,200

Fysiska institutionen.

—

3,60i

1,80(

3,600

) 1,800

—

—

1,80(

1 1,800

Astronomiska observatoriet.

1,20

3 1,200

—

—

1,20

0 1,200

Botaniska institutionen.

1 assistent vid växtfysiologiska laboratoriel

1 amanuens vid växtfysiologiska avdeln

1 » i systematisk botanik....

—

—

3,60

1,20

1,20

0 3,600

0 1,200

0 1,200 !

s. 403 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr Ilo.

403

*----

Tjänst-

—- . —

Lön

görings-

penningai

Arvode

Summa

Zoologiska institutionen.

Kronor

Kronor

Kronor

Kronor

1 amanuens........

—-

—

1,80C

1,800

1 » ...

Geografiska institutionen.

1,200

1,200

1 amanuens......

Historiska museet samt mynt- och

medaljkabinettet.

1,200

1,200

1 amanuens.......

—

—

1,800

1,800

1 » ...

Universitetets konstsamlingar.

1,200

1,200

1 amanuens.........

D. Avlöningsstat för exercitie- mästare.

1,200

1,200

1 kapellmästare........

Anm. Lönen kan efter 5 år höjas med

500 kronor och efter 10 år med

ytterligare 500 kronor.

3,300

1,700

5,000

1 lärare i gymnastik och fäktkonst

Anm. Lönen kan efter 5 år höjas med

300 kronor och efter 10 år med yt- terligare 300 kronor.

1 ledare av gymnastikövningar för

2,000

1,000

3,000

kvinnliga studerande.........

Ledare för kurser i ritning och

uppmätning för vetenskapliga än- damål jämte i andra därmed sam-

•

600

600

manhängande ämnen.........

E. Diverse arvoden.

1,000

1,000

Rektors honorarium.......... .

Arvoden ä 600 kronor till drätsel-

—

—

2,400

2,400

nämndens tre valda ledamöter . .

Arvoden åt bibliotekarier vid se- minarierna för klassiska, nordiska,

romanska, germanska och semi- tiska språk, historia, statskunskap,

filosofi samt estetik och litteratur-

1,800

1,800

historia................

—

—

2,400

2,400

- 1

—

- II

1,098,862: 50

s. 404 Kontrollera mot PDF

404

Knngl. Maj:ts proposition Nr 115.

Anmärkning till avlöningsstater för professorer och lärare m. fl.

Årliga arrendebeloppen för de universitetet tillhöriga ängslotterna i Kanikmarken

jämte de nedan under III) Anslag till diverse ändamål upptagna vederlag för fyra angslotter

å sammanlagt 800 kronor för år skola särskilt bokföras och redovisas till alderstilläggsfonden,

vars behållning från ett föregående år under det följande året anvandes

såsom bidrag till bestridande av utgifterna för ålderstillägg åt befattningshavare vid universitetet.

II. Anslag till materiell m. m.

Summa

Kronor

Biblioteket......................................

Teologiska seminariet................................

Juridiska seminariet.........................

Seminarierna inom filosofiska fakultetens humanistiska sektion.

Till inköp av böcker och annan undervisningsmateriell samt

tillfälliga utgifter..............................

Matematiska seminariet.............................

Anatomisk-histologiska institutionen.....................

Fysiologiska institutionen............................

Medicinskt-kemiska institutionen.......................

Farmakologiska institutionen..........................

Patologisk-anatomiska institutionen.....................

Rättsmedicinska institutionen.........................

Medicinska klinikerna vid Malmöhus läns sjukvårdsinrättningar i

Lund........................................

Kliniska laboratoriet vid sjukvårdsinrättningarna...........

51,625

700

700

5,775

1,500

6,050

4,500

3,450

1,000

6,000

500

3.000

1.000

Astronomiska observatoriet.........................

Botaniska institutionen:

För systematiska avdelningen.....................

För fysiologiska avdelningen......................

Fysiska institutionen.............................

Geologisk-mineralogiska institutionen..................

Kemiska institutionen............................

Zoologiska institutionen...........................

Geografiska institutionen........................’• •

Historiska museet samt mynt- och medaljkabinettet . ......

Konstsamlingarna...............................

Ritsalen......................................

Musikkapellet..................................

Inrättningen för gymnastik och fäktkonst..............

Till underhåll och reparationer av universitetets byggnader . .

Till extra utgifter...............................

5.000

7.000

3.500

5.000

2,600

4.000

7,700

1,450

2.500

500

100

1.000

500

29,000

30,800

186,450

s. 405 Kontrollera mot PDF

huni/l. Maj-.ts proposition Nr /15.

III. Anslag till diverse ändamål.

405

Summa

Kronor

Årlig av gäld till biskopen i Lunds stift för vissa områden,

som från biskopsbostället Helgonagård upplåtits till univer- sitetet för tillgodoseende av dess behov av jord för nya

institutioner in. m., enl. k. br. 19/i 1901 och iy/i 1913.

Vederlag för fyra ängslotter, vardera å 200 kronor, att redo- visas till universitetets ålderstilläggsfond

1,800: — 1

SOU: — ;

2,(500: — i

IV. Till Kungl. Maj:ts disposition

5,608: 50 ;

Summa kronor

1,293,521: — j

Anmärkningar till staten.

1. Därest a anslagen till materiell för de särskilda institutionerna, till underhåll och

reparationer vid universitetets byggnader eller till extra utgifter under något år uppstå

besparingar, ma dessa bibehållas för samma ändamål under kommande år. Skulle det

under en följd av ar visa sig, att materiellanslaget för en institution kan något minskas

medan samma anslag för en annan institution behöver ökas, äger kanslern hos KungL

Maj:t gorå framställning om jämkning i anslagen.

2. Nu ifrågavarande anslag böra särskilt bokföras.

■ ?'' besparingar å I. Avlöningsstater för professorer och lärare m. ii. med undantag

i vissa fall av besparingar a docentstipendier, varom bestämmelser i annan ordning meddelas,

som ock tillfälliga och i inkomststaten icke beräknade inkomster ingå till reservronden,

vilken står under kanslerns disposition för universitetets vetenskapliga och ekonomiska

behov i den ordning, universitetsstatuterna stadga. Tills vidare och till dess Kung!

Maj:t annoriunda förordnar, skall till pensionsinrättningen för Lunds universitets ämbetsoch

tjänstemäns ankor och barn mgå eu tredjedel av alla på nämnda stater möjligen uppkommande,

till reservfonden för varje år ingående besparingar.

kas! nBesparingar å ntgiftsstaten i andra fall än ovan omförmälts skola ingå till akademi
5.

Om inkomsterna något år icke fullt motsvara utgifterna, må bristen, efter hemställan

hos kanslern och enligt hans föreskrift i ämnet, täckas av reservfonden.

Avlöningsstater för vissa tjänstemän och betjänte vid universitetets

i Lund samlingar och inrättningar m. m.

Biblioteket.

1 överbibliotekarie, avlöning

Anm.: I fråga om avlöningens fördelning i lön och tjänstgöringspenningar

samt i fråga om rätt till ålderstillägg, pensionsunderlag och pensionsavgift

galler vad därom är föreskrivet för universitetsprofessor.

Avlöningar till övriga ordinarie tjänstemän, förslagsanslag

Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare.......

Kronor

12,000

78,250

28,400

Botaniska och zoologiska institutionerna.

Avlöningar till konservatorer och trädgårdsmästare, förslagsanslag. . . . 18,200

s. 406 Kontrollera mot PDF

406

Kungl. Maj:ts proposition Nr 115.

Kansliet. Kronor

Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag.........''• ; • • •

Arvoden åt tjänstemän vid universitetets och fakulteternas kanslier. . 6,5,00

Portvakt vid universitetshuset, arvode....................... 1,8

Räntekammaren.

Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag

Byggnadskonduktör, arvode ................

23,730

720

Vetenskapliga institutioner och inrättningar, tillhörande medicinska

och filosofiska fakulteterna.

Avlöningar till ordinarie vaktmästare och med dem jämförliga befatt

ningshavare, förslagsanslag.............................

Räknebiträden vid astronomiska ohservatoriet.................

Instrumentmakare, jämte fritt verkstadsrum, arvode............

49,600

3,600

500

Vikariat ser sättningar.

Ersättningar till vikarierande akademiska lärare m. fl., förslagsanslag_1^000

Summa förslagsanslag 246,000

Vad till sist beträffar staten för

Karolinska institutet

tarvar mitt härutinnan framlagda förslag icke någon närmare kommentar.

Jag vill endast erinra därom, att i nedanstående anslag till vikariatsersättningar,

5,000 kronor, äro inräknade dels erforderligt belopp till vikarierande

akademiska lärare, dels belopp, motsvarande vad i nu gällande stat utgår

till uppehållande av rektors undervisningsskyldighet, dels ock en summa,

motsvarande det nu utgående förslagsanslaget till vikariatsersattning åt kamreraren

m. fl. Följande statförslag är uppgjort i anslutning till vad jag i

det föregående för olika befattningshavare tillstyrkt och med tillämpning i

vederbörliga delar av grunderna för uppställningen av universitetens stater.

s. 407 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts proposition Nr 115.

407

Avlöningsstater för professorer och lärare in. fl. vid karolinska

mediko-kirurgiska institutet.

,

—

Tjänst-

—

—

Lön

görings-

penningai

Arvode

Summa

A. Avlöningsstat för professorer m. fl.

Kronor

Kronor

Kronor

Kronor

1 professor ..................

8,00C

4,000

—

12,000

! 19 professorer..............

1 professor i nervsjukdomar, innehavare

av Per Henrik Malmstens professur,

uppbär utom avlöning av statsmedel

såsom lön 4,900 kronor från Malm-

152,000

76,000

—

228,000

stenska donationsfonden.........

3,100

4,000

—

7,100

1 professor i psykiatri............

1 professor i ortopedi, innehavare av

Oscar Ekmans professur, uppbär utom

avlöning av statsmedel från Ekmanska

donationsfonden 10,000 kronor, varav

8,000 kronor skola anses utgöra lön

och 2,000 kronor tjänstgöringspen-

3,000

3,000

ningar...........

Anm. Av de 20 professorsbefattningar, för vil- ka ämnen ej ovan angivits, omfatta 2 var- dera patologisk anatomi, 2 vardera obstetrik,

2 vardera kirurgi, 2 vardera pediatrik och

2 vardera medicin. De återstående 10 pro- fessorsbefattningarna omfatta vardera ett av

följande ämnesområden: 1) fysiologi, 2) häl- sovårdslära, 3) anatomi, 4) kemi, 5) rätts- och statsmedicin, 6) syfilidologi, 7) oftalmia- trik, 8) farmakodynamik och farmakognosi,

9) histologi samt 10) öron-, näs- och halssjuk- domar.

Till professorn C.G. A:sonEorssell såsom

innehavare av en personlig professur i

medicinsk radiologi utgår avlöning, 13,000

kronor, från allmänna indragningsstaten.

2,000

2,000

1 laborator i fysiologi.........

1 » » bakteriologi vid patologisk-

6,000

3,000

—

9,000

anatomiska institutionen

6,000

3,000

—

9,000

1 * » kemi och farmaci.......

6,000

3,000

—

9,000

1 prosektor vid anatomiska institutionen

1 » Ä patologisk-anatomiska in-

6,000

3,000

—

9,000

stitutionen........

1 klinisk laborator med tjänstgöringsskyl- dighet vid serafimerlasarettets kliniska

6,000

3,000

9,000

laboratorium ............

—

— ■

6,000

6,000

s. 408 Kontrollera mot PDF

408 Kungl. Maj-.ts proposition Nr Ilo.

-—— ---* ■ —

Tjänst-

Lön |

görings-

^enoingar

Arvode

Summa

1 laborator vid patologisk-anatomiska in-

Kronor

Kronor

Kronor

Kronor

stitutionen....................

—

—

6,000

6,000

Lärare i rättspsykiatri.............

—

—

3,600

3,600

Biträdande lärare vid kursen i allmän kemi

» » och läkare vid röntgen-

institutet å Serafimer-

''

3,700

3,700

lasarettet .........

—

4,500

4,500

» »i oftalmiatrik.......

—

—

4,500

4,500

> » » obstetrik och gynekologi

» s> » öron-, näs- och hals-

4,600

4,600;

sjukdomar........

Anmärkning till avlöningsstat för professorer m.fl.

1. För ordinarie professor kan lönen efter

5 år höjas med 1,000 kronor.

2. För ordinarie laborator och prosektor

kan lönen efter 5 år höjas med 500 kronor

och efter 10 år med ytterligare 500 kronor.

3. För professor utgör pensionsunderlaget

7,500 kronor och pensionsavgiften 450 kronor.

För ordinarie laborator och prosektor utgör

pensionsunderlaget 6,000 kronor.

I

B. Avlöningsstat för assistenter och

amanuenser.

Medicinska kliniken.

4,500

4,500j

|

1 amanuens, tillika underläkare......

—

—

3,600

3,600

1 amanuens....................

—

—

1,800

1,800

1 » ....................

Kirurgiska kliniken.

1,800

1,800

1 amanuens, tillika underkirurg......

—

—

3,600

3,600

1 amanuens ....................

| -

—

1,800

1,800

1 » . . ...................

Obstetriska kliniken å allmänna barn- bördshuset.

! ■ _

!

1,800

1,800

\ 1 underläkare...................

—

—

3,600

3,600

j 1 amanuens ....................

Gynekologiska kliniken å Serafimerlasarettet.

j

3,000

3,000

i 1 amanuens....................

1 —

—

3,000

3,000

s. 409 Kontrollera mot PDF

Kunyl. Maj:ts proposition Nr Ilo.

409

Tjänst-

—

7-

Lön

görings-

penningai

Arvode

Summa

Kronor

Kronor

Kronor

Kronor

Gynekologiska kliniken å Sabbatsbergs

sjukhus.

1 underläkare.......

—

—

3,600

3,600

1 amanuens.....

—

—

3,000

3,000

Of talm ia friska kl in iken.

1 amanuens..........

—

—

3,000

3,000

Kliniken för öron-, näs- och halssjukdomar

å Sabbatsbergs sjukhus.

1 amanuens............

—

—

3,000

3,000

1 » ....

—

—

3,000

3,000

1 » ......

—

—

1,800

1,800

Pediatriska kliniken å allmänna barnhuset.

1 amanuens............

—

—

3,000

3,000

Pediatriska kliniken å Kronprinsessan Lovisas

vårdanstalt för sjuka barn.

1 amanuens.............

Röntgeninstitutet å Serafimerlasarettet.

_

—

3,000

3,000

1 amanuens..............

Nervkliniken.

2,400

2,400

1 amanuens............

—

—

3,000

3,000

Psykiatriska kliniken.

1 amanuens.............

—

—

3,000

3,000

Syfilidologiska kliniken å sjukhuset S:t Göran.

1 underläkare............

—

—

3,600

3,600

1 amanuens..............

—

—

1,800

1,800

Medicinska polikliniken.

1 amanuens...........

—

—

2,400

2,400

Kirurgiska polikliniken.

1 amanuens..........

—

—

2,400

2,400

s. 410 Kontrollera mot PDF

410

Kungl. Maj:ts proposition Nr 115.

Tjänst-

Lön

görings-

jenningar

Arvode

Summa

Oftalmiatriska polikliniken.

Kronor

Kronor

Kronor

Kronor

1 amanuens....................

Polikliniken för öron-, näs- och halssjukdomar.

2,400

2,400

1 amanuens....................

Anatomiska institutionen.

“

2,400

2,400

1 amanuens....................

Histologiska institutionen.

1,800

1,800

1 amanuens....................

Patologisk-anatomiska institutionen.

1,800

1,800

1 amanuens....................

—

—

1,800

1,800

1 » ....................

1 » med skyldighet att verkställa

och demonstrera liköppningar å pedia-

1,800

1,800

triska kliniken.................

Fysiologiska institutionen.

1,800

1,800

1 amanuens....................

Kemiska institutionen.

1,800

1,800

1 amanuens....................

—

—

1,800

1,800

1 » ....................

Farmakologiska institutionen.

1,800

1,800

1 amanuens....................

Rättsmedicinska institutionen.

1,800

1,800

1 amanuens................• • • •

Hygieniska institutionen.

1,800

1,800

1 amanuens....................

C. Stipendier och arvoden.

1,800

1,800

5 docentstipendier, vartdera å 6,000 kronor

—

—

30,000

>| 30,000

Rektors honorarium...............

Arvoden ä 200 kronor till dekanus och

två professorer såsom ledamöter av för-

1,800

) 1,800

valtningsnämnden...............

—

—

60(

)| 600

Summa kronor

—

—

| 457,500

s. 411 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr t It).

411

Avlöningsstater för vissa tjänstemän och betjänte vid karolinska

mediko-kirurgiska institutet och dess institutioner.

Kansliet. Kronor

Sekreterare, arvode..................................... 3,500

Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag............... 13,800

Kamrer ar expeditionen.

Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag............... 11,200

Vetenskapliga institutioner.

Bibliotekarie, arvode.................................... 3,000

Avlöningar till dels ordinarie kvinnliga biträden, dels ock ordinarie vaktmästare

och med dem jämförliga befattningshavare, förslagsanslag . . 51,500

Vikariatsersättningar.

Ersättningar till akademiska lärare m. fl., förslagsanslag........... 5,000

Summa förslagsanslag 88,000

s. 412 Kontrollera mot PDF

412

Kungl, Maj:ts proposition Nr Ilo.

VIII. Avlöningsanslag å extra stat.

Såsom framgår av vad jag i det föregående anfört och föreslagit, skulle

alltjämt vissa avlöningar utgå av extra anslagsmedel. Jag har ansett mig

böra för överskådlighetens skull sammanföra dessa arvoden ävensom bland

dem upptaga sådana ersättningar, om vars fortsätta utgående för budgetåret

1925—1926 med oförändrade belopp förslag framlagts av vederbörande

akademiska myndigheter. Detta sammanförande av dylika arvoden för respektive

universitet och karolinska institutet står i överensstämmelse med

vad i detta hänseende under de senare åren i statsverkspropositionerna tilllämpats

och även av riksdagen godtagits.

Uppsala universitet. Kronor

Till uppehållande av den praktisk-teologiska undervisningen ....... 10,000

Lärare i symbolik..................................... 2,250

Förstärkning av anslaget till uppehållande av den praktiska kursen inom

juridiska fakulteten................................... 800

Extra ordinarie amanuens vid anatomiska institutionen........... 750

Amanuens vid hygieniska institutionen....................... 1,800

Biträdande lärare i medicin............................... 4,500

Biträdande lärare i fysikalisk diagnostik...................... 3,000

Ledare av kurser i allmän sjukvårdsteknik.................... 1,125

Förstärkning av arvode till biträdande lärare i kirurgi............ 2,400

Biträdande lärare i ryska................................. 1,200

Biträde vid statistiska seminariet........................... 1,200

Biträde vid övningarna å institutionen för allmän och analytisk kemi 2,250

Assistent vid fysiska institutionen för arbetet med den internationella

solarforskningen.................. 2,400 1

Anordnande av undervisning i bokföring...................... 600

Ersättning till akademivaktmästaren för biträde vid tillsynen över universitetets

byggnader.................................. 480

Lönetillägg åt vaktmästaren vid musikaliska kapellet............. 600

Summa kronor 35,355

*) Detta arvode utgår ur ett av 1923 års riksdag beviljat anslag å 7,500 kronor.

Lunds universitet.

Till uppehållande av den praktisk-teologiska undervisningen........ 4,500

Lärare i symbolik..................................... 2,250

Ledare'' av civilrättsliga delen av juridiska fakultetens propedeutiska kurs 960

Klinisk laborator och biträdande lärare i medicin............... 7,200

Biträdande lärare i fysikalisk diagnostik...................... 3,000

Ledare av kurser i allmän sjukvårdsteknik.................... 1,125

s. 413 Kontrollera mot PDF

413

Kungl. Maj ris proposition Nr It ii.

Biträdande lärare i kirurgi....................

Biträde vid kursen i allmän kemi för medicine studerande

Lärare i statistik.....................

Biträdande lärare i ryska...................

Bidrag till utgifter för en stiftelse vid universitetet i Lund för svensk

folkminnesforskning......................

Amanuens vid institutionen för ärftlighetsforskning..............

Mekaniker vid fysiska institutionen..................

Förstärkning av anslaget till räknebiträden vid astronomiska observatoriet

Anordnande av undervisning i bokföring...............

Kronor

3,600

600

8,200

1,200

9.000

1,800

4.000

2,400

600

Summa kronor 50,435

Karolinska institutet.

Arbetsbiträde vid biblioteket......................

Lärare vid propedeutiska kurser i de viktigaste kliniska undersökningsmetoderna

.............•............

Lärare vid propedeutiska kurser i allmän kirurgi och i allmän siuk
vårdsteknik.

..............................

Biträdande lärare i medicin.................

Biträdande lärare i kirurgi...................

Underläkaren vid allmänna barnhuset i Stockholm för handledning av

de studerande .......................

Biträdande lärare i ortopedi....................

Amanuenser vid den medicinska undervisningen å S:t Eriks sjuk- och

vårdhem......................

Till klinisk och poliklinisk undervisning i ortopedi vid vanföranstalten

i Stockholm (arvoden åt amanuens, tekniskt biträde m. m.).......

Till en poliklinik för barnsjukdomar i Stockholm (anslaget utgår under

förutsättning att Stockholms stad för ändamålet tillskjuter samma

belopp)................................

Amanuens vid pediatriska polikliniken å kronprinsessan Lovisas vårdanstalt

för sjuka barn (anslaget utgår under förutsättning att Stockholms

stad för ändamålet tillskjuter samma belopp)............

5 aktmästargöromål vid anatomiska institutionen................

* » kemiska institutionen..................

* rättsmedicinska institutionen.............

Till vetenskapliga arbeten vid ett patologiskt-anatomiskt laboratorium

vid Sabbatsbergs sjukhus...................

Till dagavgifter vid en pediatrisk klinik å allmänna barnhuset .....

„ i v- ....... k Summa kronor

) A detta anslag utgar icke dyrtidstilliigg.

2,208

9.000

2,700 <)

8.000

8,000

900

3,000

3,600

5,850

6,255

1,200

1,200

1,200

1,200

4,000

25,000

84,513

Isu angivna slutbelopp böra hos riksdagen äskas såsom extra anslag att

av Kungl. Maj:t fördelas för omförmälda ändamål med enahanda belopp,

som i sammanställningarna utsatts, samt i enlighet med i tillämpliga delar

hittillsvarande särskilda bestämmelser och villkor för vissa av dem.

s. 414 Kontrollera mot PDF

414

Kungl. Maj:ts proposition Nr 115.

XI. Kostnadsberäkningar och hemställan.

Den kostnadsökning, som föranledes av mitt förslag till lönereglering för

universiteten och karolinska institutet ävensom av vad jag i övrigt i samband

med staternas reglering ifrågasatt, torde framgå av följande sammanställning.

Anslag enligt riksstaten

1924—1925

Anslag enligt förslag till

riksstat 1925—1926

Ökning

Minsk-

ning

Kronor

Kronor

Kronor

Kronor

Uppsala universitet.

Lunds universitet.

Karolinska institutet.

TJniversitetsstaten,

ordinarie bestämt anslag

..........1,101,627

A vlöningsfylln ad

åt professorn i växtbiologi,

ordinarie förslagsanslag

...... 1,000

Arvoden åt vikarierande

akademiska

lärare, ordinarie f örslagsanslag

..... 5,000

Summa ord. anslag 1,107,627

Lärararvoden m.

m., extra anslag . . 59,810

Universite testaten,

ordinarie bestämt anslag

......... ■ 956,128

Arvoden åt vikarierande

akademiska

lärare, ordinarie förslagsanslag

..... 3,000

Summa ord. anslag 961,128

Lärararvoden m.

m., extra anslag . . 74,625

Avlöningar in. m.,

ordinarie bestämt anslag

.......... 314,885

Arvoden åt vikarierande

akademiska

lärare, ordinarie förslagsanslag

...... 2,000

TJniversitetsstaten,

ordinarie bestämt anslag

..........1,333,400

Avlöningar till

vissa tjänstemän och

betjänte vid universitetets

samlingar

och inrättningar m.

m., ordinarie förslagsanslag

...... 348,500

Summa ord. anslag 1,681,900

Lärararvoden

m., extra anslag . . 35,355

TJniversitetsstaten,

ordinarie bestämt anslag

..........1,206,400

Avlöningar till

vissa tjänstemän och

betjänte vid universitetets

samlingar

och inrättningar m.

m., ordinarie förslagsanslag

....., 246,000

Summa ord. anslag 1,452,400

Lärararvoden m.

m., extra anslag . . 50,435

Avlöningarför professorer

och lärare

m. fl., ordinarie bestämt

anslag..... 457,500

Avlöningar till

vissa tjänstemän och

574,273

24,455

491,272

24,190

s. 415 Kontrollera mot PDF

Katigt. Maj:ts proposition Nr Ilo.

415

Anslag enligt riksstaten

1924—1925

Anslag enligt förslag till

riksstat 1925—1926

Ökning

Minsk-

ning

Ersättning åt vika- rie för kamreraren

m. fl., ordinarie för- slagsanslag ......

Kronor

000

Kronor

j betjänte vid institu- tet och dess institu- tioner, ordinarie för- slagsanslag ...... 88,000

Kronor

Kronor

Summa ord. anslag

317,485

Summa ord. anslag 545,50C

228,015

—

Lärararvoden m.

m., extra anslag . .

93,005

Lärararvoden m.

m., extra anslag . . 84,513

—

8,492

Allmännaindragnings-

staten.

Personliga profes- surer m. m......

57,580

Personliga profes-

9,720

(und. tillf, löneför- bättring och proviso- riskt lönetillägg)

Åttonde huvudtitelns

anslag till tillfällig

löneförbättring.

Häri ingår tillfäl- lig löneförbättring åt

personal vid univer- siteten och karolin- ska institutet med i

runt tal.......

246,000

246,000

Åttonde huvudtitelns

förslagsanslag till

provisoriskt lönetill- lägg åt vissa pro- fessorer m. m.

Häri ingå lönetill- lägg åt befattnings- havare vid universi- teten och karolinska

institutet med i runt

tal...........

204,000

204,000

Åttonde huvudtitelns

förslagsanslag till

tillfälliga lönetillägg

åt vissa vaktmästare

och med dem jäm- förliga befattnings- havare.

Häri ingå lönetill- lägg åt vaktmästare

vid universiteten och

karolinska institutet

med i runt tal . . .

20,000

—

—

20,000

Åttonde huvudtitelns

förslagsanslag till

dlderstillägg.

200,000

Approx. beräknat 240,000

40,000

—

Elfte huvudtiteln.

—

Bidrag till Uppsa- la universitets pen- sionsinrättning för

tjänstemäns änkor

och barn, ordinarie

bestämt anslag.... 9,000

Bidrag till pen- sionsinrättningen för

änkor och barn efter

ämbets- och tjänste- män vid Lunds uni- versitet, ordinarie be- stämt anslag..... 7,200

16,200

Summa

1,359,480

527,137

s. 416 Kontrollera mot PDF

Departe
mentschefens
hemställan.

416 Kungl. Maj:ts proposition Nr 115.

Dragés nu från ifrågavarande ökningssumma det belopp, som angiver anslagsminskningen,

kronor 527,137, erhålles kronor 832,343, vilket belopp

alltså angiver den kostnadsökning enligt riksstaten, som påkallas av ett genomförande

av regleringen av staterna för universiteten och karolinska

institutet.

Härvid är emellertid att märka, att sistnämnda summa icke utgör den

verkliga ökningen av statens utgifter för ifrågavarande reglering. Hänsyn

måste nämligen tagas till att löneregleringen kommer att medföra minskning

i dyrtidstilläggen. Vidare är att uppmärksamma, att de nya förslagsanslagen

komma att i viss mån minskas på grund av skyldigheten för viss

personal — vaktmästarkåren — att hädanefter erlägga- ersättning för tjänstebostad

m. m. Å andra'' sidan kommer genom den för vissa befattningshavare

föreslagna anordningen vid övergång till efterskottsutbetalning av hela

avlöningen att medföra en kostnadsökning första året, då de nya staterna

skola för dessa tillämpas.

Under åberopande av vad jag sålunda anfört hemställer jag, att Eders

Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

I) a) med giltighet från och med den 1 juli 1925 godkänna av

mig i det föregående framlagda förslag till

utgiftsstat för universitetet i Uppsala, i vad denna stat omfattar

avlöningsstater för professorer och lärare m. fl. samt anslag

till materiell m. m. ävensom de till utgiftsstaten i dess helhet

fogade anmärkningar,

utgiftsstat för universitetet i Lund, i vad denna stat omfattar

avlöningsstater för professorer och lärare m. fl. samt anslag till

materiell m. m. ävensom de till utgiftsstaten i dess helhet fogade

anmärkningar,

avlöningsstater för professorer och lärare in. fl. vid karolinska

mediko-kirurgiska institutet,

skolande de i nu nämnda avlöningsstater upptagna befattningshavare

vara för åtnjutande av de i staterna angivna avlöningsförmåner

underkastade de allmänna villkor och bestämmelser,

varom förslag här ovan framlagts;

b) medgiva, att Kungl. Maj:t må utfärda nödiga bestämmelser

i fråga om övergång på ny stat för befattningshavare, vilka inbegripas

under de i a) angivna avlöningsstater;

c) förklara,

att sådan innehavare av i nu angivna stater upptagen ordinarie

befattning, vilken ej vill underkasta sig ny stat och de för åtnjutande

av däri uppförda avlöningsförmåner fastställda bestämmelser,

och vilken icke lagligen kan därtill förbindas, skall i sådant

s. 417 Kontrollera mot PDF

417

Kung!. Maj:ts proposition Nr 115.

hänseende till kanslern för rikets universitet göra anmälan före

viss av Kungl. Maj:t bestämd tidpunkt,

att befattningshavare, som gjort dylik anmälan, skall varda bibehållen

vid honom enligt dittills gällande ordinarie stat tillkommande

avlöningsförmåner ävensom, i den mån ej annat föranledes av

bestämmelserna i lagen angående civila tjänstinnehavares rätt till

pension, vid den rätt till pension, som dittills tillkommit honom,

att en var annan, som den 1 juli 1925 innehar ordinarie befattning

eller som senare tillträder sådan befattning, skall vara

pliktig underkasta sig ny stat och de för åtnjutande av däri uppförda

avlöningsförmåner fastställda bestämmelser ävensom dels,

efter Kungl. Maj:ts bestämmande, upphörande av eller minskning

i extra inkomster, som kunna åtfölja tjänstebefattning eller utgå

för bestyr i sammanhang härmed, dels ock de ändrade föreskrifter,

som kunna varda utfärdade i fråga om pension, dock att

nu utgående förmån av vissa famnar ved vid universitetet i Uppsala

skall omedelbart vid vederbörandes tillträde till ny stat upphöra;
d)

medgiva, att avkastningen av de till universitetet i Uppsala

hörande åkerlotterna, i den mån dessa redan hlivit eller framdeles

bleve för ändamålet tillgängliga, må överlämnas till universitetets

i Uppsala pensionsinrättning för tjänstemäns änkor och

barn att användas till ökande av de åt universitetets lärares och

tjänstemäns änkor och barn utgående pensioner enligt av Kungl.

Maj:t utfärdade närmare bestämmelser;

II) a) besluta, att å innehavare av annan ordinarie befattning

vid universiteten i Uppsala och Lund samt karolinska medikokirurgiska

institutet — överbibliotekarierna vid nämnda universitet

därvid undantagna — än den, som är i de under I angivna stater

upptagen, skall avlöningsreglementet för befattningshavare vid

statsdepartementen och vissa andra verk, tillhörande den civila

statsförvaltningen, från och med den 1 juli 1925 äga tillämpning

med iakttagande likväl av de särskilda bestämmelser, varom förslag

i det föregående framlagts;

b) från och med den 1 juli 1925 på följande sätt bestämma

antalet ordinarie befattningshavare, å vilka nämnda avlöningsreglemente

skall äga tillämpning:

vid universitetet i Uppsala:

Biblioteket:

avlönings
grad
4

förste bibliotekarier .... B 26

8 andre bibliotekarier .... B -21

1 kanslibiträde .

2 kontors biträden

1 maskinist ....

4 vaktmästare . .

Bihang till riksdagens protokoll 1925. 1 sand. 100 käft. (Nr Ilo.)

avlönings
grad
.

. B 7

. . B 4

. . B 8

. . B 7

27

s. 418 Kontrollera mot PDF

418

Kung!Maj ds proposition Nr Ilo.

Botaniska och zoologiska

institutionerna:

avlönings
grad
2

konservatorer . ... . . . . B 21

1 trädgårdsmästare. ..... B 18

Kansliet:

1 sekreterare . . . ....... B 28

1 akademinotarie och ombudsman

........... B 26

''■> 1 känslibiträde ^ B 7

1 akademi vaktmästare . . .B 7

1 fakultetsvaktmästare ... B 7

1 portvakt............B 5

Drätselverket:

1 räntmästare.........B30

1 förste kamrerare......B 24

1 andre kamrerare ...... B 21

1 kanslibiträde........B 7

1 maskinist ........... B 8

1 ränteri- och kontorsvaktmästare.

...........

avlönings

grad

1 vaktmästare vid mineralo
gisk-geologiska

institutionen

...............B 7

2 vaktmästare vid fysiska

institutionen.........B 7

1 vaktmästare vid astronomiska

institutionen .... B 7

1 vaktmästare vid meteorologiska

institutionen ... B 7

1 vaktmästare vid botaniska

museet ....... B 7

2 vaktmästare vid zoologiska

institutionen. . . ......B 7

1 vaktmästare vid museet

för nordiska fornsaker . . B 7

1 vaktmästare vid gymnastikinrättningen

. •.....B 7

2 underträdgårdsmästare. . B 7

2 trädgårdsmedhjälpare ... B 5

1 vaktmästare vid geografiska

institutionen.....B 5

vid universitetet i Lund:

Vetenskapliga institutioner

och inrättningar, tillhörande

medicinska och filosofiska

fakulteterna:

1 preparator vid anatomiska

institutionen.........BIO

1 maskinist vid institutionen

för allmän och analytisk

kemi.........B 8

1 maskinist vid fysiska institutionen

. .''........B 8

1 vaktmästare vid anatomiska

institutionen .... B 7

1 vaktmästare vid patologiska

institutionen .... B 7

1 vaktmästare vid fysiologiska

institutionen .... B 7

1 vaktmästare vid institutionen

för medicinsk och

fysiologisk kemi......B 7

1 vaktmästare vid farmakologiska

institutionen ... B 7

2 vaktmästare vid institu
tionen

för allmän och analytisk

kemi.........B 7

Biblioteket:

3 förste bibliotekarier ....

B 26

5 andre bibliotekarier. . . .

B 21

1 kanslibiträde........

B 7

2 kanslibiträden........

B 4

3 vaktmästare.........

B 7

B 5

Botaniska och zoologiska

institutionerna:

2 konservatorer........

B 21

1 trädgårdsmästare......

B 16

Kansliet:

1 sekreterare, tillika om-

budsman..........

B 28

1 vaktmästare (kursor) . .

B 7

Räntekammaren:

1 räntmästare.........B29

1 kamrerare..........B24

1 universitetsvaktmästare . B 7

1 eldare.............B 5

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kurigl. Maj:ts proposition Nr 115.

41!»

Vetenskapliga institutioner

och inrättningar, tillhörande

medicinska och filosofiska

fakulteterna:

avlönings
grad
1

preparator vi d anatomiska

institutionen. . .......B 10

1 vaktmästare vid anatomiska

institutionen .... B 7

1 vaktmästare vid fysiologiska

institutionen .... B 7

1 vaktmästare vid medicinsk-kemiska

institutionen

...............B 7

1 vaktmästare vid patologisk-anatomiska

institutionen

.............B 7

1 vaktmästare vid astronomiska

observatoriet .... B 7

1 vaktmästare vid fysiska

institutionen......, . . B 7

1 vaktmästare vid geologisk
mineralogiska

institutionen

...............B 7

2 vaktmästare vid kemiska

institutionen.........B 7

2 vaktmästare vid zoologiska

institutionen .... B 7

1 vaktmästare vid historiska

museet samt mynt- och

medalj kabinettet......B 7

1 underträdgårdsmästare . . B 7

2 trädgårdsmedhjälpare... B 5

1 vaktmästare vid gamla

bibliotekshuset.......B 5

vid karolinska mediko-kirurgiska

institutet:

Kansliet:

1 kontorsskrivare.......B 11

1 kansli biträde.........B 7

avlrtiiingn

grad

1 kollegievaktmästare . ... B 7

1 maskinist och eldare ... B H

Kamrerarexpeditionen:

1 kamrerare .......... B 24

1 kontorsbiträde........ B 4

Vetenskapliga institutioner

och inrättningar:

1 tekniskt biträde vid patologisk-anatomiska

institu
-

tionen .........B 7

1 tekniskt biträde vid histologiska

institutionen ... B 7

1 tekniskt biträde vid fysiologiska

institutionen ... B 7

1 tekniskt biträde vid obstetriska

kliniken å allmänna

barnbördshuset. . B 7

2 tekniska biträden vid serafimerlasarettets

kliniska

laboratorium, . . ......B 4

1 preparator vid anatomiska

institutionen. . .......B 10

1 vaktmästare vid fysiologiska

institutionen .... B 7

1 vaktmästare vid histologiska

institutionen .... B 7

2 vaktmästare vid patologisk-anatomiska

institutionen

............. B 7

1 vaktmästare vid anatomiska

institutionen .... B 7

1 vaktmästare vid kemiska

institutionen......... B 7

1 vaktmästare vid bakteriologiska

institutionen ... B 7

1 vaktmästare vid farmakologiska

institutionen ... B 7

1 vaktmästare vid serafimerlasarettets

kliniska laboratorium

...........B 7

c) godkänna av mig i det föregående framlagda förslag till

avlöningsstater för vissa tjänstemän och betjänte dels vid universitetens

i Uppsala och Lund samlingar och inrättningar m. m..

dels ock vid karolinska mediko-kirurgiska institutet och dess institutioner;
-

s. 420 Kontrollera mot PDF

420

Kungl. Maj:ts proposition Nr 115.

d) besluta, att avlöningsreglementet för befattningshavare vid

statsdepartementen och vissa andra verk, tillhörande den civila

statsförvaltningen, skall, med iakttagande av de särskilda bestämmelser,

varom förslag i det föregående föreligger, från och med

den 1 juli 1925 äga tillämpning jämväl å den vid universitetets

i Uppsala egendoms- och skogsförvaltning anställda personalen,

skolande antalet hithörande ordinarie befattningshavare bestämmas

på följande sätt:

avlönings
grad
-

1 fogde..............B 27

1 assistent vid egendoms
förvaltningen.

.......B 20

1 skogsförvaltare.......B 27

avlönings
grad
I

assistent vid skogsförvalt
ningen.

............B 20

II skogvaktare ......B 8

e) medgiva, att Kungl. Maj:t må utfärda nödiga bestämmelser

ifråga om övergång på ny stat för de tjänstemän, å vilka förenämnda

avlöningsreglemente skall äga tillämpning;

f) medgiva, att kostnaderna för de förmåner, som omförmälas i

§§ 25, 26, 27, 28, 29 och 32 av nämnda avlöningsreglemente, må

bestridas från vederbörande förslagsanslag till avlöningar åt ordinarie

tjänstemän;

g) besluta, att till envar ordinarie befattningshavare, å vilken

nyssberörda avlöningsreglemente skall äga tillämpning, skall vid

ingången av juli 1925 på statsverkets bekostnad, dock i vad

angår vid Uppsala universitets egendoms- och skogsförvaltning

anställd befattningshavare från avkomsten av denna förvaltning,

utbetalas ett belopp, motsvarande vad befattningshavaren skulle

hava i den befattning, han vid utgången av juni 1925 innehar,

såsom lön — vare sig enligt stat eller i tillfällig löneförbättring

uppburit för juli 1925, om de dittillsvarande avlöningsbestämmelserna

då fortfarande varit gällande, vilket belopp för befattningshavare,

som utöver kontant avlöning åtnjuter fri bostad,

eller fri bostad jämte fritt bränsle eller fri bostad jämte fri uppvärmning

och fri belysning, bör ökas med värdet, enligt vederbörlig

uppskattning, av denna förmån för en månad;

h) medgiva, att kostnaderna för senast berörda övergångsanordning

må, i den mån desamma falla på statsverket, bestridas av

de i vederbörande stater föreslagna anslagsposterna till avlöning

åt ordinarie tjänstemän;

i) medgiva, att, därest Kungl. Maj:t antingen med stöd av 31 §

avlöningsreglementet för särskilda fall finner en avvikelse från de

i 19 § av reglementet stadgade regler om vikariatsersättning påkallad

eller i motsvarande fall med stöd av 34 § tillerkänner

s. 421 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts proposition Nr ll!>.

421

icke-ordinarie befattningshavare vikariatsersättning, Kungl. Maj:t

må äga att för ändamålet taga i anspråk de i vederbörande stater

upptagna anslagsposterna till avlöning åt ordinarie tjänstemän;

j) bemyndiga Kungl. Maj:t att i förekommande fall medgiva,

att avlöningsreglementet må äga tillämpning jämväl å en å äldre

stat än den nuvarande kvarstående tjänsteman, därest denne förklarar

sig villig underkasta sig nämnda reglemente;

III) vid bifall till vad under I a) samt II a), b), c) och d) föreslagits,

under riksstatens åttonde huvudtitel

a) — med uteslutande av de för Uppsala universitet nu upp

förda ordinarie anslag å tillhopa 1,107,627 kronor — under Upp

sala universitet uppföra dels med rubrik: universitetsstaten ett

ordinarie anslag å 1,333,400 kronor, dels ock med rubrik:

avlöningar till vissa tjänstemän och betjänte vid universitetets

samlingar och inrättningar m. m. ett ordinarie förslagsanslag å

348,500 kronor;

b) — med uteslutande av de för Lunds universitet nu uppförda

ordinarie anslag å tillhopa 961,128 kronor — under Lunds

universitet uppföra dels med rubrik: universitetsstaten ett ordinarie

anslag å 1,206,400 kronor, dels ock med rubrik: avlöningar

till vissa tjänstemän och betjänte vid universitetets samlingar och

inrättningar m. m. ett ordinarie förslagsanslag å 246,000 kronor;

c) — med uteslutande av det för karolinska mediko-kirurgiska

institutet nu uppförda ordinarie anslaget till avlöningar m. m.

å 314,885 kronor och de för samma institut nu uppförda ordi

narie förslagsanslag å tillhopa 2,600 kronor — under karolinska

mediko-kirurgiska institutet uppföra dels med rubrik: avlöningar

för professorer och lärare m. fl. ett ordinarie anslag å 457,500

kronor, dels ock med rubrik: avlöningar till vissa tjänstemän

och betjänte vid institutet och dess institutioner ett ordinarie förslagsanslag

å 88,000 kronor;

d) höja det under åttonde huvudtiteln uppförda ordinarie förslagsanslaget

till ålderstillägg, nu 200,000 kronor, med 40,000

kronor till 240,000 kronor;

IV) a) under riksstatens elfte huvudtitel, allmänna indragningsstaten

med uteslutande av vad där förekommer angående avlöningsförmåner

åt innehavare av personliga professurer vid universiteten

i Uppsala och Lund samt karolinska mediko-kirurgiska

institutet samt angående personliga lönetillägg åt vissa befattningshavare

vid nämnda universitet och institut — uppföra dels

de avlöningsförmåner, jag i det föregående föreslagit för professorerna

vid Uppsala universitet A. Gullstrand, K. B. Wiklund,

T. Svedberg och E. H. von Zeipel, vid Lunds universitet N. H.

s. 422 Kontrollera mot PDF

422

Kungl. Maj:tu proposition Nr 115.

Nilsson-Ehle samt vid karolinska institutet C. G. Arson Forssell,

dels ock följande personliga lönetillägg: 1,000 kronor till professorn

i anatomi vid Uppsala universitet O. M. Ramström, så länge han

uppehåller prosektorstjänsten vid universitetet, 600 kronor till

preparatorn vid Uppsala universitets mineralogisk-geölogiska institution

A. R. Andersson, så länge han kvarstår i sin; nuvarande

befattning, samt 200 kronor till maskinisten och eldarén vid karolinska

institutet J. E. Jernström, så länge han kvarstår i sin

nuvarande befattning;

b) för sin de! besluta, att den rätt till tjänst- och nådår, som

enligt prästerskapets och universitetens privilegier tillkommer stamhus

efter befattningshavare vid universiteten i Uppsala och Lund,

upphäves, samt vid bifall härtill under riksstatens elfte huvudtitel

uppföra under rubrik: bidrag till universitetets i Uppsala pensionsinrättning

för tjänstemäns änkor och barn ett ordinarie

anslag å 9,000 kronor och under rubrik: bidrag till pensionsinrättningen

för änkor och barn efter ämbets- och tjänstemän vid

universitetet i Lund ett ordinarie anslag å 7,200 kronor;

V) medgiva, att innehavare av personlig professur ävensom

innehavare av P. H. Malmstens professur i nervsjukdomar vid

karolinska institutet må varda i pensionshänseende likställd med

ordinarie professorer vid universiteten och karolinska institutet

och följaktligen vara underkastad bestämmelserna i 1907 års lag

angående civila tjänstinnehavares rätt till pension;

VI) förklara, att jämväl till de befattningshavare vid universiteten

i Uppsala och Lund samt karolinska medikö-kirurgiska

institutet, för vilka, enligt vad jag i det föregående tillstyrkt,

avlöningsreglementet för befattningshavare vid statsdepartementen

och vissa andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen

icke är avsett att gälla, skall utgå dyrtidstillägg enligt samma

grunder som till de befattningshavare, å vilka nämnda avlöningsreglemente

äger tillämpning;

VII) a) för beredande av avlöningsförmåner för vissa extra ordinarie

lärare, amanuenser och tjänstemän m. m. vid universitetet

i Uppsala anvisa för budgetåret 1925—1926 ett extra anslag av

35,355 kronor att med särskilda belopp av Kungl. Maj:t användas

för i det föregående angivna ändamål;

b) för beredande av avlöningsförmåner för vissa extra ordinarie

lärare, amanuenser och tjänstemän m. m. vid universitetet i Lund

anvisa för budgetåret 1925—1926 ett extra anslag av 50,435

kronor att med särskilda belopp av Kungl. Maj:t användas för

i det föregående angivna ändamål;

c) för beredande av avlöningsförmåner för vissa extra ordinarie

s. 423 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition Nr 115. 423

lärare, amanuenser och tjänstemän in. m. vid karolinska medikokirurgiska

institutet anvisa för budgetåret 1925—1926 ett extra

anslag av 84,513 kronor att med särskilda belopp av Kungl.

Maj:t användas för i det föregående angivna ändamål.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

behagar Hans Maj:t Konungen lämna bifall ävensom förordna, att

proposition av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar, skall

avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet: ,

H. B. Hammar.

opaginerad Kontrollera mot PDF

INNEHALL.

Sid.

I. Lönefrågans allmänna läge ................................

IL Allmänna löneprinciper...................... • • - • • • . '' '' ''

Frågan om det allmänna civila avlöningsreglementets tillämpning a befatt

ningsbavare vid universiteten i Uppsala och Lund samt karolinska institutet

Höjning av arvoden åt extra befattningshavare m. ...............

III. Avlöningsbeloppen .....................................

1. Professorer.........................................

2. Vissa professorsbefattningar.................

3. Laboratorer m. fl...........................

4. Docentstipendier och arvoden till vikarierande akademiska lärare......

5. Biträdande lärare och med dem jämförliga befattningshavare.........

6. Assistenter, amanuenser och med dem jämförliga befattningshavare

7. Exercitiemästare vid universiteten i Uppsala och Lund. ...

8 Tjänstemän vid universitetens och karolinska institutets bibliotek......

9. Tjänstemän vid universitetens i Uppsala och Lund botaniska och zoologiska

institutioner.......................................

10. Tjänstemän vid de akademiska kanslierna................

11. Tjänstemän vid universitetens och karolinska institutets ekonomiska förvaltning

............................... ■■■''“. ......

12. Tjänstemän vid Uppsala universitets egendoms- och skogsförvaltnmg

13. Tekniska och andra biträden..........-..................

14. Vaktmästare och med dem jämförliga befattningshavare............

IV. Pensionsförhållanden...................................

V. Avlöningsvillkor och avlöningsreglemente.......................

VI. Övergångsanordningar ...................................

VII. Förslag till stater......................................

VIII. Avlöningsanslag å extra stat...............................

IX. Kostnadsberäkningar och hemställan......................

10

10

28

31

31

07

90

io:>

114

168

212

217

240

242

252

260

270

284

306

327

354

358

412

414

Stockholm 1925, Ivar Hasggströms Boktryckeri A. B.

212749

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

6 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (6)

6 kopplingar.

  1. Rskr. 1925:261 Skrivelse till Konungen i anledning av Kung!. Maj-.ts proposition angående lönnoch pensionsreglering för befattningshavare vid rikets universitet samt karolinsk a2 i texten
  2. Rskr. 1925:300 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående löneoch pensionsreglering för befattningshavare vid rikets universitet samt karolinsk s. 6 i texten
  3. BU 1925:58 Utlåtande, i anledning av Kung!. Maj:ts proposition angående löneoch pensionsrcglcring för befattningshavare vid rikets universitet samt karolinska mediko-kirur s. 1 i texten
  4. Rskr. 1925:160 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kunql. Majds proposition angående löneoch pensionsreglering för befattningshavare vid rikets universitet samt karolinska s. 1 i texten
  5. SU 1925:87 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående Vaneoch pensionsreglering för befattningshavare vid rikets universitet samt karolinska mediko-kirurg s. 1 i texten

Visa alla 6