Sök i Ratio Lex

Angående pensionsförbättring åt före detta sergeanten vid Dalregementet Lars Erik Skantz

1925-03-06 · 4 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 2 av 4 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1925:120, Angående pensionsförbättring åt före detta sergeanten vid Dalregementet Lars Erik Skantz

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:tu proposition nr 120.

I I

Nr 120.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående pensionsförbättring

åt före detta sergeanten vid Dalregementet

Lars Erik Skantz; given Stockholms slott den G

mars 1925.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statslådsprotokollet

över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Albin Hansson.

Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet ä Stockholms

slott den 6 mars 1925.

Närvarande:

Statsministern Sandler, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Olsson, Nothin, Svensson, Hansson, Linders, Larsson, Wioforss

Möller, Levinson.

Departementschefen, statsrådet Hansson, anför:

Med bifall till Kungl. Maj:ts i proposition (nr 276) till 1919 års lagtima

riksdag därom gjorda framställning beviljade riksdagen medel för beredande

av pensionsförbättring åt viss personal vid armén.

Enligt de av riksdagen godkända, genom kungörelse den 20 augusti 1919

(nr 538) fastställda grunderna för ifrågavarande pensionsförbättring stadgades

såsom villkor för erhållande av nämnda förmån, bland annat, att vederbörande

avgått ur tjänsten efter uppnådd åldersgräns. Uti det av arméns och marinens

avlöningssakkunniga den 14 februari 1919 avgivna betänkande med förslag

i ämnet, som låg till grund för nyssnämnda proposition, framhöllo

emellertid de sakkunniga, att, därest fråga skulle uppkomma om pensionsförbättring

för tjänstinnehavare, som till följd av olycksfall i tjänsten eller

eljest till följd av skada eller sjukdom, vanförhet eller lyte befunnes för fram
71

25

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj-.ts proposition '' nr 120.

tiden oförmögen till tjänstgöring oeli på grund härav måste före uppnådd

pensionsålder avgå med viss pension, sådan fråga torde särskilt böra underställas

riksdagens prövning.

I proposition (nr 171) till 1922 års riksdag framlades förslag rörande vissa

reviderade grunder för ifrågavarande pensionsförbättring i syfte, bland annat,

att bestämmelserna om pensionsförbättring skulle vinna anslutning till det

från och med ingången av år 1922 tillämpade nya avlöningssystemet. Sedan

propositionen av riksdagen bifallits, utfärdades kungörelse i ämnet den 15

juni 1922 (nr 336). I denna kungörelse har ovan berörda villkor för erhållande

av pensionsförbättring bibehållits.

Enligt punkten 8 i pensioneringsgrunderna för arméns befäl och underbefäl

med vederlikar, sådan denna punkt lyder enligt kungörelsen den 17

september 1914 (nr 266), är löntagare, som icke uppnått den för rätt till

fyllnadspension i den tjänst han innehar stadgade levnadsålder, men som, efter

att under tre på varandra följande år på grund av sjukdom, vanförhet eller

lyte varit ur stånd att tjänstgöra, finnes för framtiden till tjänstgöring oförmögen,

skyldig att från tjänsten avgå, mot åtnjutande av pension av statsmedel

till belopp, motsvarande pension jämte fyllnadspension i den tjänst han innehar.

I anledning av framställning av chefen för Dalregementet har Kungl.

Maj:t, med tillämpning av den här ovan berörda bestämmelsen i punkten 8

av pensioneringsgrunderna för arméns befäl och underbefäl med vederlikar,

genom brev den 1 augusti 1924 dels bemyndigat regementschefen att bevilja

sergeanten vid regementet Lars Erik Skantz, vilken enligt läkarintyg på grund

av sinnessjukdom under de senaste tre åren varit och för framtiden vore

oförmögen till militärtjänstgöring, avsked från innehavande beställning, dels

ock förklarat Skantz berättigad att från och med dagen näst efter erhållet

avsked under sin återstående livstid åtnjuta pension från allmännadndragningsstaten

till belopp, motsvarande pension jämte fyllnadspension uti innehavande

tjänst, utgörande 780 kronor.

Uti en till Kungl. Maj:t ingiven skrift har fanjunkaren O. A. Hundgård,

i egenskap av förmyndare för Skantz, anhållit om beredande av pensionsförbättring

åt Skantz.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Skantz, som är född den 16 september

1890, beviljats avsked den 7 augusti 1924 med rätt att från och med

den 8 i sistnämnda månad uppbära honom tillerkänd pension, samt att han

vid sitt avsked hade en levnadsålder av 33 år 10 månader 21 dagar och en

tjänstetid efter adertonde åldersåret av 15 år 7 månader 7 dagar. Vidare

inhämtas, att Skantz vid sitt avsked åtnjöt lön i 2:a lönegraden å den i

avlöningsreglementet den 29 juni 1921 (nr 388) fastställda löneplanen för

underofficerare.

Direktionen över arméns pensionskassa har uti utlåtande den 19 november 1924

erinrat därom, att genom ovan omförmälda kungörelse den 15 juni 1922 nya

bestämmelser utfärdats om pensionsförbättring vid normal avgång för personal

vid armén, som övergått till avlöningsreglementet den 29 juni 1921.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 120. ];j

Uti sag(la kungörelse komme dock icke pensionsförbiittringens belopp direkt

till synes, utan både för varje lönegrad angivits ett sammanlagt pensionsbelopp

(kassapension + fyllnadspension -f pensionsförbättring), vadan alltså

skillnaden mellan detta belopp och vad som enligt gällande pensioneringsgrunder

tillkomme vederbörande i kassapension och fyllnadspension komme

att utgöra pensionsförbättringen. För den lönegrad Skantz vid avskedet tillhört,

hade sålunda sammanlagda pensionsbeloppet vid avgång efter uppnådd

åldersgräns angivits till 1,910 kronor. Då pension och fyllnadspension för

en sergeant av 2. klass tillhopa uppginge till 780 kronor, bleve pensionsför.

bättringen för sergeant av 2. klass alltså 1,130 kronor. Då Skantz emellertid

avgått före uppnådd pensionsålder, vore dessa bestämmelser icke utan vidare

å honom tillämpliga, men ansåge direktionen med rättvisa och billighet överensstämmande,

att Skantz erliölle någon förbättring i den till honom utgående

pensionen.

I ärendet liar statskontoret den 20 december 1924 avgivit utlåtande samt

därvid hemställt, att förslag måtte avlåtas till riksdagen om beredande åt

Skantz från och med den 8 augusti 1924 under hans återstående livstid av

pensionsförbättring till belopp av 653 kronor för år räknat, att utgå från

allmänna indragmngsstaten samt åtnjutas i enlighet med bestämmelserna i

omiörmälda kungörelse den 15 juni 1922.

... U“de.r abei''°Pancle av vad i ärendet förekommit anser även jag mig böra Departementsforesla

beredande av pensionsförbättring åt Skantz. Vad beträffar pensions- chefenförbättringens

storlek synes mig denna — i överensstämmelse med vad tidigare

vid tillerkännande av pensionsförbättring i liknande fall ägt ruin (se

prop. nr 29 till 1924 års riksdag, punkt 3, angående pensionsförbättring åt

t. d. sergeanten E. C:son Klockenfeldt) och i anslutning till den civila

pensionskgens föreskrifter rörande sjukliglietspension — böra så avvägas,

att Skantz sammanlagda pensionsförmåner utgöra 75 procent av det belopp,

1,910 kronor, vartill hans sammanlagda pensionsförmåner skulle hava

uppgått vid årgång efter uppnådd åldersgräns, eller, i avjämnat tal, 1,433

kronor. _ Då Skantz i pension tillerkänts 780 kronor, synes alltså pensionsforbattrmgen

böra utgöra (1,433 - 780 =) 653 kronor. På sätt myndigheterna

föreslagit torde pensionsförbättringen, i likhet med Skantz tillkommande

pension, böra bestridas från allmänna indragningsstaten samt utgå från och

med den 8 augusti 1924. Vid pensionsförbättriugens utbetalande bör avdrag

ske för pensionstillägg, som må hava till Skantz utgått enligt kungörelsen

den 15 juni 1922 (nr 360).

Jag får således hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att f. d. sergeanten vid Dalregementet Lars Erik Skantz må från och

med den 8 augusti 1924 under sin återstående livstid uppbära pensiousförbattnng

till belopp av 653 kronor för år räknat, att utgå från allmänna indragningsstaten

och åtnjutas i enlighet med bestämmelserna i kungörelsen

den lo juni 1922 (nr 336) med grunder för pensionsförbättring åt officerare

och underofficerare samt civilmilitära beställningshavare vid armén och

marinen.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 120.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

behagar Hans Maj:t Konungen lämna bifall samt förordnar,

att proposition av den lydelse, bilaga till detta

protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Tor Ericsson-År jo.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.