Angående pension åt" förre underofficeren av 3:e graden vid flottan K. E. V. Andersson
1925-03-06 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1925:128, Angående pension åt" förre underofficeren av 3:e graden vid flottan K. E. V. Andersson
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 128.
1
Nr 128.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående pension
åt" förre underofficeren av 3:e graden vid flottan
K. E. V. Andersson; given Stockholms slott den 6
mars 1925.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
Infalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF.
P. Albin Hansson.
Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
den 6 mars 1925.
Närvarande:
Statsministern Sandler, ministern för utrikes ärendena Under, statsråden
Olsson, Nothin, Svensson, Hansson, Linders, Larsson, Wigforss, Möller,
Levinson.
Departementschefen, statsrådet Hansson anför:
Uti en den 18 januari 1924 dagtecknad skrift har förre konstituerade
underofficeren av 3:e graden vid flottan Karl Ernst Vilhelm Andersson anhållit
att bliva tilldelad pension.
Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Andersson, som är född den 4
augusti 1884, under tiden den 1 november 1901—den 31 oktober 1907 varit
anställd vid Karlskrona kustartilleriregemente; att han den 1 december 1911
inskrivits vid . sjömanskåren och den 31 december 1918 konstituerats till
underofficer av 3:e graden vid flottan; att Anderssons hälsotillstånd sederBilmng
till riksdagens protokolli 925. 1 sand. 108 käft. (Nr 128—130.) m ss 1''
2 Kungl. Maj:ts proposition nr 128.
mera ansetts vara sådant, att lian icke kunnat föreslås till erhållande av
fullmakt å underofficersbeställningen, på grund varav han, efter det av Kungl.
Maj:t meddelat särskilt tillstånd för honom att kvarstå i tjänsten tilländagått,
därifrån entledigats från och med den 1 juli 1923; att Andersson lede
av kronisk lungsjukdom, som dock icke konstaterats vara obotlig; att denna
sjukdom måste anses stå i samband med i tjänsten adragen lungsjukdom,
varav Andersson tidvis lidit redan under åren 1914—1916; att hans arbetsförmåga
till följd av berörda sjuklighet torde kunna anses vara nedsatt till
hälften; samt att Andersson är meddellös och har, jämte hustru, fem minderåriga
barn att försörja.
Tillika inhämtas, att direktionen över flottans pensionskassa, i anledning
av en utav Andersson hos direktionen gjord ansökning om pension, den 14
december 1923 meddelat det beslut, att — enär Andersson, som i avseende
å ålder och tjänstetid icke uppfyllt föreskrivna villkor för erhållande av pension
från nämnda pensionskassa, icke blivit avskedad från sin tjänst vid
flottan på den grund, att lian i följd av sjukdom vore oförmögen till vidare
tjänstgöring, utan jämlikt bestämmelserna i § 167 mom. 4 av reglemente
för marinen, del I — direktionen funne Andersson icke berättigad till pension
från kassan.
Stationsbefälhavaren vid flottans station i Karlskrona bär med överlämnande
av Anderssons ansökning framhållit, bland annat, hurusom Andersson å ena
sidan, till följd av att han konstituerats till underofficer av 3:e graden berövats
möjlighet att på grund av sin sjukdom erhålla ersättning enligt förordningen
den 18 juni 1909 om ersättning i anledning av kroppsskada,
ådragen under militärtjänstgöring, samt å andra sidan, därigenom att han
avskedats från sin beställning vid flottan, icke till följd av otjänstbarhet
utan därför att han på grund av sitt hälsotillstånd icke ansågs kunna föreslås
till erhållande av fullmakt å beställningen, icke blivit pensionsberättigad.
Med hänsyn härtill ävensom till de ömmande omständigheter, som förelåge
beträffande Andersson, hemställde stationsbefälhavaren, huruvida icke Kungl.
Maj:t ville finna skäl att föreslå Andersson till erhållande av pension.
Direktionen över flottans pensionskassa har i utlåtande den 5 mars 1924
framhållit, att den kroniska lungkatarr, varav Andersson nu lede och vilken
för framtiden torde komma att nedsätta hans arbetsförmåga till hälften,
otvivelaktigt grundlagts och bragts till utveckling genom utövning av kronans
tjiinst. Enär Anderssons hälsotillstånd efter treårig tjänstetid som
konstituerad underofficer av 3:e graden på grund av nämnda sjukdom varit
sådant, att han ej kunnat föreslås till erhållande av fullmakt å tjänsten utan
måst avskedas på grund av bestämmelserna i reglemente för marinen, del I,
§ 167 mom. 4, vadan alltså sjukdomen i fråga måste anses — om än indirekt
— hava varit orsaken till sökandens avsked, och då Andersson tjänat
kronan i 17 år 7 månader samt levde i bekymmersamma ekonomiska omständigheter,
tillstyrkte direktionen, att pension tilldelades honom med samma
Ktmgl. Maj:ts proposition nr 128. 3
belopp, som skulle huva tillkommit honom, därest lian vid avskedet innehaft
fullmakt såsom underofficer av 3:e graden, utgörande pension 480 kronor
och fyllnadspension 240 kronor eller tillhopa 720 kronor. Direktionen har
vidare erinrat, att Andersson, som icke uppnått den åldersgräns, som skulle
berättigat honom till pension och fyllnadspension, därför icke heller skulle
varit berättigad till pensionsförbättring enligt kungörelsen den 15 juni 1922
(nr 336). Med hänsyn till att riksdagen emellertid i ett flertal fall, då beställningshavare
före uppnådd pensionsålder erhållit avsked på grund av
sjukdom, medgivit pensionsförbättring, vars belopp beräknats eldigt vissa
enhetliga grunder, tillstyrkte direktionen även att Andersson måtte få uppbära
pensionsförbättring enligt nämnda grunder med ett belopp av 495
kronor. Anderssons sammanlagda pensionsförmåner skulle sålunda komma
att utgöra 1,215 kronor, och hemställde direktionen, att lian måtte från och
med dagen nast efter den, då avgång från tjänsten sigt ram, eller den 1 juli
1923, få å allmänna indragningsstaten uppbära årlig pension med sneda belopp,
1,215 kronor.
Statskontoret, som den 14 mars 1924 avgivit yttrande i ärendet, har därvid
anfört, att med hänsyn till föreliggande omständigheter goda skäl visserligen
måste anses föreligga för beredande av någon pension åt sökanden,
men enligt statskontorets mening kunde förhållandena knappast anses böra
påkalla, att sökanden skulle erhålla samma pensionsbelopp, som skulle hava
tillkommit eu ordinarie underofficer av 3:e lönegraden, som avskedats på
grund av skada eller sjukdom ådragen i tjänsten. Då någon rätt till sådan
Pension icke förefunnes, syntes pensionens belopp lämpligen böra anpassas
eftei vad som under för handen varande förhållanden kunde anses skäligt.
På grund härav och då av utredningen syntes framgå, att sökandens arbetsförmåga
kunde antagas vara till följd av sjukdomen nedsatt till hälften, samt
sökanden alltså icke kunde anses alldeles sakna förvärvsförmåga, villo det
synas statskontoret, som om i detta fall ett pensionsbelopp av 700 kronor
kunde anses skäligt, om hänsyn tillika toges därtill, att sökanden såsom
innehavaie av eu sådan pension bleve berättigad till pensionstillägg å 180
kronor och under nuvarande förhållanden jämväl till dyrtidstillägg å sammanlagda
förmånerna, beräknat efter de gynnsammare grunderna. Statskontoret
hemställde alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva, att
Andersson finge från och med den 1 juli 1923 under sin återstående livstid
åtnjuta pension å allmänna indragningsstaten till belopp av 700 kronor årligen.
Häieftei har Kungl. Hlaj:t genom beslut den 11 april 1924 medgivit, att
^.11 Andersson finge tills vidare, räknat från och med den 1 juli 1923, från
sjöförsvarets anslag till extra utgifter utbetalas understöd med 75 kronor
vid varje månads utgång, intill dess frågan om beredande av pension åt
honom blivit slutligt prövad, med skyldighet för Andersson att, i den män
pension kunde bliva honom tillerkänd jämväl för tid, varunder han uppburit
det sålunda medgivna understödet, till nämnda anslag återbetala därifrån
Departements
chefen.
4 Kungl. Maj:ts proposition nr 128.
för sådan tid uppburna understödsmedel, vilken återbetalning Unge ske genom
överföring av till betalning förfallna pensionsmedel och därå eventuellt belöpande
dyrtidstillägg.
Med hänsyn till i ärendet föreliggande omständigheter anser jag skäligt,
att pension beredes Andersson. I fråga om pensionsbeloppets storlek ansluter
jag mig till statskontorets förslag. Pensionen torde böra utgå från
och med den 1 juli 1923, och böra vid dess tillgodonjutande förenämnda, av
Kungl. Maj:t den 11 april 1924 meddelade bestämmelser iakttagas.
I anslutning till vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl. Maj.t
måtte föreslå riksdagen medgiva,
att förre konstituerade underofficeren av 3:e graden vid flottan Karl Ernst
Vilhelm Andersson må fråu och med den 1 juli 1923 under sin återstående
livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av 700 kronor.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
behagar Hans Maj:t Konungen lämna bifall samt förordnar,
att proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll
utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Tor Ericsson-Avje.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.