Sök i Ratio Lex

Angående ytterligare statsunderstöd till Säveåns regleringsföretag

1925-03-13 · 10 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 9 av 10 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1925:131, Angående ytterligare statsunderstöd till Säveåns regleringsföretag

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Ma,j:ts proposition Nr 131.

1

Nr 131.

Kunpl. Maj.-ts proposition till riksdagen angående ytterligare statsunderstöd

till Säveåns regleringsföretag; given Stockholms

slott den 13 mars 1925.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Sven Linders.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 13 mars

1925.

Närvarande:

Statsministern Sandlek, statsråden Olsson, Nothin, Svensson, Hansson,

Lindeks, Laksson, Wigfobss, Möller, Levinson.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Linders anför:

Den . 28 juni 1918 anvisade Kungl. Maj:t dels statsbidrag från allmänna

avdikmngsanslaget med 59,870 kronor dels ock lån från odlingslånefonden

med 119,760 kronor till ett företag, avseende reglering av Säveån med tillfloden

mellan Hjultorps och Hede kvarnfall för torrläggning av vattenskadade

marker, tillhörande hemmanen Hjultorp i Kullings—Skövde socken

Algutstorp, Häggrunga, Bänatorp och Stenstorp i Algutstorps socken, Ormentorp,

Lunden, Eklanda, Kärboröd, Tonestorp, Hede kvarn, Siene, Ljunghem

Tubbestorp, Storehagen och Vårgårda i Siene socken av Älvsborgs län!

Tillika fastställde Kungl. Maj:t i enlighet med av lantbruksstyrelsen avgivet

förslag arbetsplan för ifrågavarande företag. Den 5 maj 1922 beviljade

Kungl. Maj:t till företaget ytterligare statsbidrag och lån med respektive

Bihang till riksdagens protokoll 1925. 1 samt 109 höft. (Nr 131J 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Kungl. Maj:ts proposition Nr 131.

2,320 kronor och 4,660 kronor. Enligt kungörelserna den 27 juni 1919

(nr 464), den 22 juni 1920 (nr 565) och den 29 juni 1921 (nr 351) angående

bestämmelser för tilläggsbidrag till med statsbidrag från allmänna avdikningsanslaget

understödda företag äga bidragstagarna därjämte att till

företaget komma i åtnjutande av ett tilläggsbidrag av 14,250 kronor. Till

företaget komma enligt hittills meddelade beslut och bestämmelser att utgå

statsbidrag med sammanlagt 76,440 kronor och odlingslån med sammanlagt

124,420 kronor eller tillhopa 200,860 kronor.

Enligt den fastställda arbetsplanen beräknades vid i vederbörlig ordninggjord

uppskattning den genom vattenavledningsarbetet uppkommande värdeförhöjningen

till 182,942 kronor 50 öre, under det att kostnaden för samma

arbete beräknades till 191,956 kronor 36 öre.

X en till Kungl. Maj:t ställd skrivelse av den 3 oktober 1924 bär arbetsstyrelsen

för ifrågavarande regleringsföretag anfört, bland annat följande.

Företaget hade intill den 15 september 1924 kostat cirka 371,000 kronor.

För arbetets fullbordande torde ytterligare behövas 15,000 kronor, varigenom

verkliga kostnaden slutligen torde komma att stanna vid 386,000

kronor och sålunda överskrida den beräknade med cirka 194,000 kronor.

Orsaken till den väsentliga skillnaden mellan beräknade och verkliga kostnader

grundade sig dels på att dyrtiden efter den 28 juni 1918, då kostnadsberäkningen

fastställdes av Kungl. Maj:t, ytterligare i hög grad skärpts

under åren 1919, 1920 och 1921, dels ock att jordmassorna, som under företagets

gång bortschaktats, varit av helt annan och svårare beskaffenhet än

vad i ritningar och kostnadsberäkningar angivits.

Vissa av delägarna i företaget ägde icke tillgångar att betala sina andelar

i företaget även om de skulle drivas från gård och hem. Ett flertal

funnes visserligen som med anlitande av alla resurser kunde gälda skuldbeloppen

utan att behöva gå från gård och hem men som också samtidigt

nödgades se sina genom livslångt träget arbete eller eljest vunna besparingar

förintade utan utsikt till att återvinna desamma i den genom företaget erhållna,

allt för dyrköpta jorden. Antalet intressenter, som utan svårigheter

kunde’gälda sina kostnadsandelar, inskränkte sig till ett fåtal.

Jordmånen å de i företaget intresserade gårdarna, av vilka ett flertal läge

alldeles i utkanten av de s. k. Svältorna, vore i allmänhet karg och mager.

Orsaken till att man inlåtit sig på företaget hade varit önskemålet att till

gårdarna vinna en del bättre jord. Besvikelsen och sorgen över företagets

misslyckande vore också bland intressentkretsen lika stor som enhällig.

Arbetsstyrelsen har hemställt, att Kungl. Maj:t matte utövei redan beviljade

anslag inklusive dyrtidsanslag och lån av statsmedel tilldela intressenterna

ett ytterligare belopp av 185,190 kronor, motsvarande kostnaderna

för företagets utförande, att i största möjliga utsträckning utgå i form av

anslag utan återbetalningsskyldighet samt återstoden i form av lan ur

odlingslånef onden.

Till följd av remiss har länsstyrelsen i Älvsborgs län den 21 november

1924 avgivit utlåtande i ärendet och därvid överlämnat infordrat yttrande

från domänintendenten i länet.

Länsstyrelsen har i sitt utlåtande anfört, bland annat, följande.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kanot. Ma}:!n proposition Nr 131. 3

Landshövdingen hade genom besök på platsen varit i tillfälle att konstatera

såväl intrycket av ett påtagligt missförhållande mellan den utvunna

jordförbättringen och omfattningen av de utförda arbetena som ock del

ägarnas djupa bekymmer över regleringsarbetets enorma kostnader. Länsstyrelsen

hade därav funnit anledning anmoda sakkunnig person, domänintendenten

i länet, att undersöka företaget och meddela yttrande över

dess omfattning och orsakerna till dess ekonomiska misslyckande. Domänintendentens

bifogade utlåtande, som i huvudsak bekräftade vad arbetsstyrelsen

anfört, lämnade en klarläggande överblick över samtliga

deltagares i regleringsföretaget ekonomiska mellanhavanden med företaget

i fråga. Därav framginge, att åtskilliga jordägare genom regleringsföretaget

ådragits kostnader, som ej stode i rimligt förhållande vare sig

till (len vunna jordförbättringen eller värdet av deras egendomar. En

aktningsvärd strävan till utvinnande av odlingsbar mark och ett ihärdigt

arbete finge för många till resultat förlust av hem och härd, därest ej

staten komme till undsättning. Länsstyrelsen finge av sådan hänsyn för

sin del förorda ett statligt ingripande i den omfattning och av den storlek,

att det för vederbörande delägare bleve möjligt att kvarsitta på sina

egendomar utan att ekonomiskt blottställas genom förräntning och amortering

av i förhållande till det bedrivna jordbruket oproportionerligt

stora skulder. Utom det sociala intresse, som staten torde hava anledning

att lägga i dagen, lika väl vid bevarandet som vid tillkomsten av egna

hem, funne länsstyrelsen därjämte ett statligt ingripande i de av sökandena

anförda och av domänintendenten bekräftade förhållandena betingas

av företagets tillkomst och utförande. Länsstyrelsen vore givetvis icke

i tillfälle att bedöma, huruvida företaget blivit planlagt med tillbörlig omsikt,

men det sakförhållandet kvarstode dock ovedersägligt, att staten lämnat

sin medverkan och sitt understöd till påbörjande av ett företag, vars

ekonomiska berättigande måste betraktas mer än tvivelaktigt även under

förutsättning av riktigheten av gjorda beräkningar, vartill komme, att

sagda beräkningar beträffande beskaffenheten av såväl den vunna, till

odling avsedda jorden som de massor, vilka för strömfårans vidgning skolat

undanskaffas, visat sig ej överensstämma med verkligheten.

Länsstyrelsen har hemställt, att Kungl. Maj:t måtte ägna framställningen

det särskilda beaktande, som omständigheterna i så hög grad påkallade.

Lantbrutcsstyrelsen har den 10 januari 1925 avgivit infordrat utlåtande

i ärendet och därvid överlämnat ett av statens lantbruksingenjör i Göteborgs

och Bohus län samt Älvsborgs läns norra del avgivet yttrande.

Lantbruksstyrelsen har i sitt utlåtande anfört bland annat följande.

Sedan det på grund av med kristidsförhållandena sammanhängande orsaker

visat sig omöjligt att erhålla entreprenör för utförande av arbetet

i dess helhet, träffade arbetsstyrelsen särskilda överenskommelser om utförande

av skilda delar av företaget.

Arbetet, som påbörjades den 10 maj 1919 och därefter fortgått oavbrutet

vid tjänlig väderlek, vore ännu icke slutfört, men beräknades i början av

oktober 1924, att det under förutsättning av tjänlig väderlek skulle kunna

avslutas 3 å 4 månader därefter.

Enligt räkenskaperna över företaget hade kostnaderna för detsamma intill

den 15 september 1924 uppgått till 348,036 kronor 70 öre, i vilket belopp

dock icke medräknats värdet av de utav intressenterna tillhanda
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 131.

hållna naturapresta tioner såsom körslor, bränsle till mudderverket och

virke till dammbyggnader, vilket värde av arbetsstyrelsen lågt beräknats

till 23,000 kronor. Kostnaden för det arbete, som den 15 september 1924

återstode för företagets fullbordande, beräknades enligt ansökningshandlingen

till omkring 15,000 kronor, och skulle kostnaden för företaget i dess

helhet sålunda komma att uppgå till i runt tal 386,000 kronor, det vill säga

omkring 194,000 kronor mera än som beräknats vid arbetsplanens fastställande.

Den genom vattenavledningsarbetet i fråga uppkommande värdeförhöjningen

å marken vore beräknad till 182,942 kronor 50 öre, vadan,

då vattenavledningskostnaden uppginge till omkring 386,000 kronor,

företaget skulle medföra en förlust av i runt tal 203,000 kronor.

Det belopp utöver beviljade statsunderstöd, som erfordrades till kostnadernas

gäldande, skulle komma att uppgå till 386,000 — 200,860 = 185,140

kronor. Av detta belopp hade genom eu den 21 oktober 1921 verkställd utdebitering

influtit 22,347 kronor 91 öre. Med frånräknande därav ävensom

av det belopp å 3,500 kronor, som utgjorde Kullings härads vägkassas

bidrag till landsvägsbron vid punkt 67 + 18, hade intressenterna sålunda

att tillskjuta ytterligare 159,292 kronor 9 öre.

Enligt lantbruksstyrelsens förmenande förekomme i det av domänintendenten

i länet avgivna utlåtande en del missvisande uppgifter

och felaktigheter, vilka i vissa hänseenden framställde företaget i än

sämre läge än det verkliga. Lantbruksstyrelsen finge i detta avseende

hänvisa till ett av lantbruksingenjören C. B. Carlson i ärendet avgivet yttrande

av den 18 december 1924. Av nämnda yttrande syntes bland annat

framgå, att domänintendentens framställning i ämnet vore i väsentliga

delar missvisande och ägnad att i viss mån giva en skev bild av de verkliga

förhållandena. Den genom torrläggningen uppkommande båtnaden

vore sålunda enligt lantbruksingenjörens mening, vartill även lantbruksstyrelsen

ville ansluta sig, ingalunda för högt beräknad, enär det tillskott

till kultur jord, som vunnes i de förut försumpade madmarkerna, vore för de

särskilda fastigheterna synnerligen värdefullt, särskilt med hänsyn till

att den i övrigt disponibla jorden till övervägande del bestode av rnullfattig

sand- och grusjord, och tillskottet i ny jord i regeln icke behövde

medföra någon utökning av fastighetens driftkapital eller tillbyggnad av

dess ekonomihus.

Vad beträffade den vid förslagets upprättande beräknade kostnaden för

företaget hade lantbruksingenjören Carlson, som under de senaste åren såsom

kontrollant följt arbetena i fråga, i sagda yttrande framhållit bland

annat, att — under förutsättning att de i kostnadsförslaget av mars 1917

uppgivna schaktningsmassorna varit till arten och arbetssvårigheten sådana,

som de i förslaget beskrivits — kostnaden för schaktningsarbetena

syntes med vid sagda tid rådande arbets- och materialpriser någorlunda

riktigt beräknad.

Beträffande den på grund av förrättningsmannens felbedömning av

schaktningsmassornas art uppkomna merkostnaden utöver vad som vid

arbetsplanens fastställande beräknats, hade Carlson med stöd av den i arbetsstyrelsens

framställning intagna tablån, varemot skäl till erinran icke

syntes finnas, beräknat densamma enligt de i syneförrättningens kostnadsförslag

angivna å-priserna till 36,100 kronor. För jämförelse med den vid

planens fastställande beräknade kostnaden torde detta belopp böra ökas

med omkring 20 procent till 43,300 kronor.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 131.

penna i si« själv icke oväsentliga kostnadsökning överträffades emelleriid

betydligt av den merkostnad, som orsakats genom upprepade stegringar

i arbetspriserna under de år, då den huvudsakliga delen av arbetet utordes.

Sålunda både redan vid arbetets påbörjande är 1919 en avsevärd

hopnng agt rum av de vid kostnadsförslagets upprättande två år tidigare

tillämpade a-priserna, och sedermera hade arbetet till övervägande del pågått

under de år, då arbets- och materialpriserna vore som högst. Enligt

en av Iantbruksingenjören Carlson häröver verkställd och vid hans förenamnda

yttrande fogad kostnadsberäkning, som upprättats med hänsyn

dl "°^riSerade jordartsbeslämningarna och med tillämpning av under

1924 gängse arbetspriser, utgjorde ifrågavarande merkostnad

n-,bS() kronor. Härvid finge framhållas, att detta belopp icke vore direkt

jamlorligt med den av arbetsstyrelsen angivna merkostnaden, 194,000 kronoJ-’

enar 1 denna senare jämväl inräknats ränteutgifter in. in.

Med avseende å frågan, huruvida icke någon del av kostnadsökningen

vore alt härleda till bristande kontroll och ledning av arbetet eller olämpliga

dispositioner för dess utförande, hade Carlson bland annat anfört att

någon beräkning överhuvud icke vore möjlig av den merkostnad, som kunde

hava orsakats av nämnda förhållanden, ehuru det icke vore osannolikt

att någon besparing i kostnad hade kunnat ernås genom användning av enskopsverk

i stallet för paternosterverk för vissa delar av arbetet

.. fT vad sål!mdai, ärendet anförts framginge, att företaget, som nu vore

i det narmaste fullbordat, hade kommit att draga en kostnad, vilken med

i runt tal 194,000 kronor överstege den vid planens fastställande beräknade,

samt att derå av deltagarna icke ägde förmåga att gälda sina andelar i

dessa kostnader utan att försättas i synnerliga svårigheter.

Det syntes under dessa omständigheter önskvärt, att delägarna bereddes

all den hjalp, som möjligen kunde lämnas dem.

, ?å’+u?I«oLVnnd1OVan näTts’ den slutliga kostnaden för företaget beräknats

till 486,000 kronor, och sedan därifrån avräknats dels vad i odlingslan

och statsbidrag beviljats eller 200,860 kronor, tilläggsbidrag å 14,250

kronor häri inberäkna!, och dels ett enligt arbetsstyrelsens uppgift av intressenterna

inbetalat belopp å 22,347 kronor 91 öre och ett av vederbörande

vagkassa erlagt bidrag å 3,500 kronor, eller sammanlagt 226,707 kronor 91

ore skulle det ytterligare belopp, som erfordrades för likvidering av kostnaden,

uppgå till 159,292 kronor 9 öre eller i runt tal 159,290 kronor.

1 sm framställning hade arbetsstyrelsen visserligen ifrågasatt att såsom

ytterligare hjalp till företaget erhålla hela skillnaden mellan verkliga kostnaden

för företaget och redan beviljade statsunderstöd, utan hänsyn till

vad intressenterna och vägkassan inbetalat, under framhållande att ge^edan

ifrågasatt omgradering av jorden en del markägare komme

att fa vidkännas än större kostnader än de nu beräknade. Vid denna

synpunkt syntes emellertid avseende icke böra fästas, utan torde, därest

det skulle finnas skäligt att bevilja ytterligare statsunderstöd till företaget,

merkostnaden böra begränsas till ovannämnda belopp, 159,290 kronor

Vidare torde med avseende på frågan om statsunderstöd till dennamerkostnad

åtskillnad hora göras för å ena sidan den del därav, som orsakats

av torrattnmgsmannons felbedömning av sckaktningsmassomas art, vilken

del enligt vad ovan nämnts utgjorde 43,300 kronor, och å andra sidan återstod?:1

av sagda merkostnad eller i runt tal 116,000 kronor, som svntes vara

att direkt härleda till stegringen i arbetsprisen under arbetets utförande,

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kung/. Maj:tv proposition Nr 131.

och som sålunda åtminstone delvis torde vara beroende på intressenternas

egna dispositioner i fråga om arbetets fortsättande och slutföl ande.

Beträffande understöd till den merkostnad, som icke förutsetts av vederbörande

förrättningsman, finge anföras, att ytterligare statsunderstöd både

tidigare i liknande fall beviljats i form av såväl odlingslån som bidrag,

det senare dock endast därest vid arbetets utförande påträffats berg, som

icke varit upptaget i förslaget. En förutsättning för beviljande av ytterligare

statsunderstöd i nämnda fall hade jämväl varit, att de vid respektive

tidpunkter tillämpade villkoren beträffande förhållandet mellan kostnad

och förbättringsvärde m. m. varit uppfyllda vid företaget i fråga.

I förevarande fall både berg befunnits förekomma till endast obetydligt

större mängd, nämligen 50 m3, utöver vad i ursprungliga kostnadsförslag^

angivits, varför kostnadsökningen i denna del vore utan väsentlig betydelse.

För övrigt vore nyssnämnda förutsättning för beviljande av ytterligare

statsunderstöd i detta fall icke för banden, i det att kostnaderna

kommit att genom den avsevärda fördyringen av arbetet betydligt öveistiga

den högsta gräns i förhållande till förbättringsvärdet, som hittills

tillämpats, eller 150 procent av förbättringsvärdet. _ .

Med hänsyn till de ömmande omständigheter, som i särskilt hog grad

syntes föreligga med avseende på detta företag, funne sig lantbruksstyrelsen

emellertid i vad avsåge ifrågavarande genom oriktig jordartsbedomning

förorsakade merkostnad å 43,300 kronor böra förorda, att statsbidrag

måtte utgå till ifrågavarande merkostnad, trots att kostnaden sa väsentligt

överstege förbättringsvärdet, ävensom att statsbidraget måtte beräknas i

förhållande till hela merkostnaden och sålunda även till den del, densamma

föranletts av andra omständigheter än opåräknad förekomst av berg.

Det bidrag från allmänna avdikniiigsanslaget, som här ifragasatts, skulle

enligt nu gällande tillämpning av bestämmelserna för dylika statsbidrag

begränsas till en fjärdedel av ifrågavarande merkostnad, 43,300 kronor.

Afcri lrnnc-vm till företagets ekonomiska nödläge syntes emellertid .uimväl i

denna del avvikelse böra i sådan man tororuas, au uiurasci “clttllIiai’

till eu tredjedel av sagda merkostnad, varigenom överensstämmelse även

komme att ernås med den vid arbetsplanens fastställande använda beräkningsgrunden

för det till företaget då beviljade bidraget. Det ytterligare

bidrag som i sådant fall kunde beviljas, komme sålunda att utgöra eu

tredjedel av 43,300 kronor eller i runt tal 14 430 kronor

I ett antal tidigare förekommande fall hade vid beviljandet etter ai 191.)

av ytterligare bidrag från allmänna avdikniiigsanslaget jämväl sådant tillläggsbidrag,

som omförmäldes i kungörelsen den 27 juni 1919 (nr 464) angående

bestämmelser för tilläggsbidrag till med statsbidrag från allmänna

avdikniiigsanslaget understödda företag, ansetts, höra utgå, oavsett den i

vill lvu u ---------- -----, ...... , . , 1 ,

nämnda kungörelse intagna bestämmelsen, att tilläggsbudget endast avt

i.______iqio öfUåillf 1»!firatr från nämnda anslag. Lånt
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 1.11. 7

utgöra 23.8 procent av 14,430 kronor eller i runt tal 3,430 kronor, varigenom

1-il "iimm;u,la«(la ytterligare bidraget från allmänna avdikningsanslaget

till bär llragavarande merkostnad kom me att uppgå till 14 430 -4- 3 430

eller 17,800 kronor.

Vad bot ralla de det lån från odlingslånefonden, som i detta fall skulle

kunna uragakomma, så bleve detsamma ytterst obetydligt, nämligen endast

289 kronor 25 öre eller i runt tal 280 kronor. Enligt bestämmelserna i

kungörelsen den 9 oktober 1914 (nr 278) angående villkoren för lån från odiingslånefonden

finge nämligen lånet icke överstiga 70 procent av det genom

va 1 tennvlednings-och avdikningsarbetet uppkommande jordförbätti

ingsiärdet, och torde undantag från nämnda bestämmelse endast kunna

medgivas av riksdagen. Lantbruksstyrelsen hade därför i detta samman,

uang ansett sig böra helt frånse från frågan om odlingslån till företaget

såvitt anginge den frågavarande merkostnaden.

Vad därefter beträffade den kostnadsökning å 116,000 kronor, som enligt

råd ovan nämnts vant en direkt följd av stegring i arbetspriserna under

arbetets utförande, torde ytterligare statsbidrag hittills icke hava i andra

kiknande fall beviljats till sådan merkostnad. Enligt vad i lantbruksstyrelsen

förda diarier utvisade, hade visserligen ansökningar om sådant ytterligare

bidrag under senare åren varit föremål för Kungl. Maj:ts prövnnig,

men därvid förklarats icke föranleda någon Kungl. Maj:ts åtgärd

Häremot hade i ett flertal fall ytterligare odlingslån blivit beviljat till merkostnad

av ifrågavarande art, under förutsättning att gällande villkor,

avseende förhållandet mellan kostnad och förbättringsvärde, varit i varje

särskilt fall uppfyllda, och med begränsning av lånet till 70 procent av förbattnngsvärdet.

Vid här ifrågavarande företag vore likväl nämnda förutsättning

icke för handen, sedan kostnaderna genom den avsevärda arbetsfördyringen

stigit till omkring 190 procent av värdeförhöjningen vårtor

utom det till företaget redan beviljade odlingslånet läge endast omkring

280 kronor under den nyssnämnda maximigränsen.

Då det emellertid torde vara uppenbart, att, även under förutsättning

att ytterligare bidrag till ovan angivet belopp, 17,860 kronor, beviljades

till företaget, intressenterna icke kunde undgå att bringas i ett ekonomrskt

nödläge av delvis mycket allvarlig art, syntes i förevarande fall beträffande

den av arbetsprisernas stegring orsakade merkostnaden undantag

möjligen böra göras från ovannämnda, för erhållande av odlingslån

och statsbidrag gällande villkor.

I sin föreliggande framställning hade arbetsstyrelsen uttalat, att intressenterna

givetvis helst skulle önska, att statsunderstöd kunde beredas dem

i form av bidrag utan återbetalningsskyldighet till hela det belopp, som

för företagets fullbordande erfordrades utöver redan beviljade statsunderstöd,

men att, om detta icke läte sig göra, så stor del av beloppet som möj

ligt bleve beviljat såsom bidrag samt återstoden såsom lån ur odlingslånefonden.

Givetvis skulle den kraftigaste hjälpen lämnas företaget genom beviljande

av statsbidrag till största möjliga belopp. Lantbruksstyrelsen hölle

dock före att, därest ytterligare statsunderstöd nu kunde anses böra

lämnas, detta borde så långt möjligt hellre utgå såsom lån än såsom bidrag

utan återbetalningsskyldighet. Det här ifrågavarande fallet torde

nämligen icke vara ensamstående, utan ytterligare ett flertal andra, under

dyrtiden utförda företag torde kunna påvisas hava hårt drabbats av arbetsprisernas

höjning. Med hänsyn härtill kunde beviljande i mera avsevärd

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Kung1. Maj:ts proposition Nr 131.

omfattning av ytterligare statsbidrag befaras medföra konsekvenser för

statens del, som syntes böra undvikas.

I arbetsstyrelsens framställning funnes emellertid intet nämnt rörande

den säkerhet, som eventuellt kunde erbjudas för erhållande av ytterligare

statslån utöver det författningsenligt högsta beloppet. I förevarande fall

torde likväl kunna förutsättas, att annan säkerhet än den genom vattenavledningen

påräknade jordförbättringen icke funnes att tillgå utan förnärmande

i väsentlig grad av eventuella inteekningshavares rätt.

Under förutsättning av vederbörligt medgivande till avvikelse i förevarande

fall från den förut omnämnda begränsningen av lånet till 70 procent

av förbättringsvärdet, syntes, vid ovan angivna förhållande beträffande

den för lånet tillgängliga säkerheten, det sammanlagda lånebeloppet

icke böra överstiga nämnda jordförbättringsvärde, som utgjorde 178,156

kronor 64 öre på de intressenters andel i företaget, till vilka de tidigare

beviljade odlingslånen hade utgått. Då redan beviljade lån tillsammans

utgjorde 124,420 kronor, skulle sålunda det särskilda lån, som nu kunde ifrågakomma

till den av arbetsprisernas stegring orsakade merkostnaden, uppgå

till 53,736 kronor 64 öre eller i runt tal 53,730 kronor, häri inräknat det

ovan omnämnda lånebeloppet å 280 kronor, som enligt vad ovan nämnts

ansetts kunna utgå till den genom oriktiga uppgifter om schaktningsmassornas

art uppkomna kostnadsökningen.

Beträffande amortering av och ränta å ifrågavarande ytterligare lån

torde enahanda villkor böra gälla, som i kungörelsen den 9 oktober 1914

(nr 278) angående villkoren för lån från odlingslånefonden funnes angivna.

Möjligen torde dock med hänsyn till de i förevarande fall särskilt ömmande

omständigheterna en något längre amorteringstid och räntefrihet

kunna ifrågasättas för underlättande av företagets ekonomiska konsolidering.

Därest lån bleve beviljat till ovannämnda belopp, 53,730 kronor, skulle

av ifrågavarande merkostnad å 116,000 kronor ytterligare återstå 62,270

kronor att av intressenterna gäldas. Med hänsyn till föreliggande omständigheter

syntes kunna ifrågasättas, huruvida icke^ jämväl till någon

del av sistnämnda belopp bidrag borde beviljas från allmänna avdikningsanslaget

för lindrande av intressenternas genom företaget iråkade

nödläge. Någon bestämd grund för beräkning av storleken av ett eventuellt

sådant bidrag funnes givetvis icke, då nämligen det vid arbetsplanens

fastställande beviljade bidraget uppgått till det vid samma tidpunkt

högsta medgivna beloppet, som finge motsvara eu tredjedel av vattenavledningskostnaden

med begränsning uppåt till hälften av värdeförhöjningen

genom vattenavledningen. Därvid tillämpades jämväl den allmänna

bestämmelsen, att bidrag överhuvud icke beviljades, när vattenavledningskostnaden

med mera än 50 procent överstege värdeförhöjningen.

Under förutsättning att undantag från nämnda tillämpning gjordes för

här ifrågavarande fall, skulle, då den å bidragstagarnas mark uppkommande

värdeförhöjningen vid syneförrättningen uppskattats till 178,156

kronor 64 öre, bidragsbeloppet kunna utgöra högst hälften därav eller

89,078 kronor 32 öre. Med frånräknande av det, redan beviljade bidraget

å 62,190 kronor och det ovan beräknade ytterligare bidraget å 14,430 kronor

eller tillsammans 76,620 kronor, skulle enligt denna beräkningsgrund

det eventuella särskilda statsbidraget till den av arbetsprisernas stegring

orsakade merkostnaden kunna utgöra 89,078:32 — 76,620 = 12,458 kronor

32 öre.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kanal. Maj:tu proposition Nr 131.

9

I anslutning till vad ovan nämnts om tilläggsbidrag enligt kungörelsen

den 27 .juni 1919 (nr 404) skulle sådant tilläggsbidrag kunna utgå med 23.k

procent av jämväl detta särskilda bidrag a 12,458 kronor 32 öre, det vill

säga med 2,965 kronor 8 öre. Sammanlagda bidraget till ifrågavarande del av

merkostnaden komme sålunda att utgöra 12,458:32 + 2,965:os — 15,423 kronor

40 öre eller i rimt tal 15,420 kronor.

De ytterligare statsunderstöd, som på detta siitt skulle kunna beviljas

företaget, skulle sålunda, inberäkna! tilläggsbidrag, uppgå till 33,280 kro

nor i bidrag från allmänna avdikningsanslaget, varav 17,860 kronor till

den genom felbedömningen av jordarterna uppkomna merkostnaden och

15,420 kronor till den av arbetsprisernas stegring orsakade kostnadsökningen,

samt till 53,730 kronor i lån från odlingslånefonden till sistnämnda

kostnadsökning.

Lantbruksstyrelsen har hemställt, att Kungl. Maj:t med hänsyn till

påvisad felbedömning av schaktningsmassornas art måtte till de intressenter

i företaget, vilka tidigare sökt och erhållit statsunderstöd, bevilja ett ytterligare

bidrag från allmänna avdikningsanslaget av 17,860 kronor.

För den händelse statsunderstöd kunde befinnas böra utgå till de av

arbetsprisernas stegring förorsakade merkostnaden har lantbruksstyrelsen

hemställt, att lån från odlingslånefonden och statsbidrag från allmänna

avdikningsanslaget måtte utgå med respektive 53,730 kronor och 15,420

kronor, varvid jämväl viss lindring beträffande räntefrihet och amorteringstid

för lånet av lantbruksstyrelsen ifrågasatts.

Statskontoret har i den 21 februari 1925 avgivet utlåtande i ärendet

anfört följande.

Statskontoret finge till en början meddela, att av de för ifrågavarande

företag beviljade lån från odlingslånefonden, tillhopa 124,420 kronor, lyftats

115,000 kronor, vadan alltså innestode 9,420 kronor, och att av de till

samma företag anvisade bidragen från allmänna avdikningsanslaget, tillhopa

62,190 kronor, ännu innestode 2,190 kronor. Något tilläggsbidrag

både ännu ej blivit utbetalt.

Vad därefter anginge frågan om ytterligare understöd till ifrågavarande

företag finge statskontoret tillstyrka, att Kungl. Maj:t måtte på de av

lantbruksstyrelsen anförda skäl anvisa ytterligare bidrag från allmänna

avdikningsanslaget med 14,430 kronor. Frågan om tilläggsbidrag å

detta belopp torde böra avgöras i enlighet med föreskrifterna i kungörelsen

den 27 juni 1919 (nr 404).

Det av lantbruksstyrelsen vidare väckta förslaget om framställning till

riksdagen angående beviljande av ytterligare understöd i form av statsbidrag

och lån från odlingslånefonden nndandroge sig väsentligen statskontorets

bedömande, varför statskontoret icke hade ansett sig böra göra

något uttalande angående förslaget.

Beträffande slutligen lantbruksstyrelsens hemställan om lindring i villkoren

för de till ifrågavarande företag beviljade lån från odlingslånefonden

finge statskontoret framhålla, att ett dylikt medgivande skulle komma

att förrycka amorteringsplanen för sagda lån och även i övrigt medföra

mindre önskvärda konsekvenser, varför statskontoret såge sig förhindrat

biträda sagda hemställan.

Bihang till riksdagens protokoll 1925. 1 samt. 109 höft. (Nr 131. >

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

Departement)-

éhefen.

10 Kungl. Maj:ts proposition Nr 131.

Till ifrågavarande företag har Kungl. Maj:t förut denna dag jämlikt

gällande föreskrifter anvisat ytterligare statsbidrag från allmänna avdikningsanslaget

med 14,430 kronor. På sätt statskontoret framhållit bör frågan

om tilläggsbidrag å detta belopp avgöras i enlighet med föreskrifterna i förenämnda

kungörelse den 27 juni 1919. Med hänsyn till föreliggande omständigheter

synes det mig emellertid nödvändigt, att ytterligare statsunderstöd

beredes företaget. Jag anser mig dock ej kunna förorda sådant i vidare

mån än vad lantbruksstyrelsen ifrågasatt eller 12,450 kronor i statsbidrag

och 53,730 kronor i lån. Frågan om tilläggsbidrag å sistnämnda statsbidrag

bör givetvis avgöras på enahanda sätt, som här ovan angivits.

Lantbruksstyrelsens hemställan om lindring i villkoren för de till ifrågavarande

företag beviljade lån från odlingslånefonden kan jag på skäl, som

av statskontoret anförts, ej biträda.

Med åberopande av vad jag anfört hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte

föreslå riksdagen medgiva

att till Säveåns regleringsföretag mellan Hjultorps och Hede kvarnfall

må utan hinder av gällande bestämmelser anvisas ytterligare statsbidrag

från allmänna avdikningsanslaget med 12,450 kronor och ytterligare lån

från odlingslånefonden med 53,730 kronor.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagar Hans Maj:t Konungen lämna bifall

samt förordnar, att proposition i ämnet av den lydelse,

bilaga vid detta protokoll utvisar, skall avlåtas till

riksdagen.

Ur protokollet:

Nils Flodman.

Stockholm, Isaac Marcus’ Boktryckeri-Aktiebolag, 1925.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1925:254 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående ytterligare statsunderstöd till Säveåns reglerings} öretag. a1 i texten
  2. JoU 1925:59 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj ds proposition angående ytterligare statsunderstöd till Säveåns reglerings företag. s. 2 i texten