Sök i Ratio Lex

Angående tillfällig löneförbättring åt biskoparna i Härnösands stift E. F. Lönegren och i Luleå stift 0. Bergqvist m. m

1925-03-13 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1925:134, Angående tillfällig löneförbättring åt biskoparna i Härnösands stift E. F. Lönegren och i Luleå stift 0. Bergqvist m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.is proposition Nr 134.

1

Nr 134.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående tillfällig löneförbättring

åt biskoparna i Härnösands stift E. F. Lönegren

och i Luleå stift 0. Bergqvist m. m.; given Stockholms

slott den 13 mars 1925.

^ Kungl- Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Olof Olsson.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 13

mars 1925.

Närvarande:

Statsministern Sandler, statsråden Olsson, Nothin, Svensson, Hansson,

Linders, Larsson, Wiqforss, Möller, Levinson.

Departementschefen, statsrådet Olsson, anför härefter:

Med bifall till en av Kungl. Maj:t avlåten proposition medgav 1903 års Tillftl)r

riksdag, att av biskopslöneregleringsfonden finge användas för avlönande av löneförbätt
t°\

LLU!eå SUft 14’00° kr°n0r årligen’ därav 12>000 kronor såsom lön Äl

och 2 000 kronor såsom hyresersättning. Sedan bostadsboställe anskaffats i Härnösands

åt biskopen i Luleå stift, bestämdes, att biskopen O. Bergqvist mot avstå sTtift K F''

ende av hyresersättningen å 2,000 kronor skulle erhålla fri bostad. Vidare och “

åtnjuter Bergqvist, på grund av riksdagens beslut, dyrtidstillägg som utgår nL^eä stift

enligt samma grunder som till befattningshavare i statens tjänst. Dyrtids- '' TT*

tillägget bestrides av biskopslöneregleringsfondens medel.

Bihang till riksdagens protokoll 1925. 1 samt. 112 höft. (Nr 134.) !

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 134.

Hos Kungl. Maj:t har Bergqvist anhållit, att åtgärder måtte vidtagas för

beredande åt honom av tillfällig löneförbättring ur biskopslöneregleringsfonden

till belopp, som av Kungl. Maj:t prövades skäligt, att utgå från och

med den 1 januari 1925 eller, om detta ej kunde ske, från och med den

1 juli 1925. Till stöd för ansökningen har Bergqvist anfört huvudsakligen

följande:

Under en följd av år har riksdagen på framställning av Kungl. Maj:t

beviljat tillfällig löneförbättring åt vissa befattningshavare inom den civila

statsförvaltningen. Ändamålet med denna löneförbättring har varit att kompensera

den ökning i levnadskostnaderna, som intill tiden för världskrigets

utbrott ägt rum från den tid, vars prisnivå vant grundläggande för löneregleringarna

vid respektive verk. Den tillfälliga löneförbättringen utgår

alltså till befattningshavare, vilkas löner reglerats med utgångspunkt från

en prisnivå, som förefunnits före år 1914.

Ehuru icke statstjänare, har jag i avseende pa åtnjutande av dyrtidstillägg

blivit jämställd med statens befattningshavare, och anser mig höra ifrågasätta,

huruvida jag icke även beträffande tillfällig löneförbättring borde fa

åtnjuta samma förmån som dessa. Min lön är fixerad till ett visst belopp

och är sålunda icke liksom övriga biskopars i någon män beroende av växlande

markegångspris eller av avkomsten av löneförmåner in natura.

Jag har länge varit betänkt på att göra framställning om tillfällig löneförbättring

enär den tillmätta lönen med de stegrade prisförhållanden, som

gjort sig gällande och fortfarande råda, är knapp och svårligen räcker till

att bestrida mina utgifter, helst som med biskopsämbetet följer en viss

skyldighet att representera, och då Luleå är en relativt dyr ort att leva på.

Jag har dock i det längsta uppskjutit saken i förhoppning att levnadskostnaderna

skulle sjunka, så att jag kunde få min lön med därå utgående

dyrtidstillägg att räcka utan någon tillfällig löneförbättring. Då emellertid

icke någon vidare nedgång i prisnivån synes kunna beräknas och då dyrtidstilläggef

under de senaste åren väsentligt reducerats, ser jag mig nu nödsakad

ingå till Kungl. Maj:t med hemställan om åtgärder för beredande åt

mig av tillfällig löneförbättring. Jag torde därvid kunna åberopa, att, da

andra kategorier av befattningshavare med till visst penningbelopp fixerad

lön enligt äldre lönereglering erhållit kompensation för den stegrade prisnivån

genom tillfälbg löneförbättring, det bör finnas billigt, att jag i detta

avseende icke lämnas i en undantagsställning.

Beträffande storleken av den ifrågasatta löneförbättringen synes den höra

bestämmas med hänsyn till jämförelsen med utgående löneförbättringar till

befattningshavare i ungefär samma tjänsteställning som biskop. De närmast

jämförliga torde vara landshövdingarna. Till dessa har under en följd av

år utgått en tillfällig löneförbättring av 2,000 kronor, vilken av 1924 års

riksdag höjdes till 4,000 kronor. I betraktande av att jag, även om min

framställning nu skulle vinna beaktande, fått vänta avsevärt längre än andra

befattningshavare på här ifrågavarande förmån, torde det icke kunna anses

oskäligt, om jag ifrågasatte att komma i åtnjutande av sistnämnda belopp.

I ärendet har statskontoret den 3 november 1924 avgivit utlåtande och

anfört, bland annat, att den gjorda framställningen icke syntes sakna skäl

samt att den jämförelse, sökanden uppdragit mellan biskoparna och lands
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:tu proposition Nr 134.

hövdingarna, kunde hava visst fog för sig. Med avseende å beloppet av

den tillfälliga löneförbättringen har statskontoret erinrat, att landshövdingarnas

löneförhållanden grundade sig på en för avsevärt mycket längre tid

tillbaka fastställd lönereglering än den, som gällde för biskopen i Luleå

stift. Statskontoret har därför föreslagit ett belopp av 3,000 kronor åt den

sistnämnde, att i likhet med Kaus övriga löneförmåner från och med den

1 maj 1925 utgå från biskopslöneregleringsfonden.

Avlöningsförmånerna för biskopen i Härnösands stift utgöras dels av indelningsersättning,

för ecklesiastikåret 1923—1924 uppgående till 5,889 kronor

90 öre, och dels av lönefyllnads- och ersättningsbelopp från biskopslöneregleringsfonden,

fastställda till 8,800 kronor 88 öre. Härutöver åtnjuter biskopen

E. F. Lönegren på grund av riksdagens beslut dyrtidstillägg å den del av

hans löneförmåner, som bestrides av biskopslöneregleringsfonden, varvid

dock viss begränsning är föreskriven. Jag återkommer härtill senare.

Under framhållande av de dyra levnadskostnaderna och det sjunkande

dyrtidstillägget har nu Lönegren anhållit, att Kungl. Maj:t måtte vidtaga

åtgärder för att bereda honom tillfällig löneförbättring i likhet med motsvarande

befattningshavare i statens tjänst.

Statskontoret har i utlåtande över denna ansökning den 13 februari 1925

anfört, att de skäl, statskontoret ansett tala för ett tillstyrkande av löneförbättring

åt biskopen i Luleå stift, syntes vara för handen även i föreliggande

fall. Då några förhållanden av beskaffenhet att böra föranleda, att den tillfälliga

löneförbättringen bestämdes till olika belopp för de bägge biskoparna,

icke kunde åberopas, har statskontoret föreslagit, att den tillfälliga löneförbättringen

även för Lönegren bestämdes till högst 3,000 kronor att från och

med den 1 maj 1925 utgå från biskopslöneregleringsfonden, dock under

villkor att Lönegren skulle vara skyldig att vidkännas sådan minskning i

den tillfälliga löneförbättringen, att hans samtliga avlöningsförmåner för år

icke överskrede 15,000 kronor jämte efter gällande grunder utgående dyrtidstillägg.

Till de grupper av befattningshavare, vilka icke fått sina löner reglerade Departe.

efter år 1914, utgår tillfällig löneförbättring såsom kompensation för den mentschefen.

ökning i levnadskostnaderna, som inträtt intill nämnda år. Det därjämte

utgående dyrtidstillägget är avsett att i viss mån motsvara den från och

med världskriget inträdda avsevärda förhöjningen i levnadskostnaderna.

Samma skäl, som äro avgörande för beviljande av tillfälliga löneförbättringar

åt nämnda befattningshavare i statens tjänst, tala för att även biskoparna

Lönegren och Bergqvist beredes sådan löneförbättring. Deras löner, vilka

fastställts före år 1914, hava vad beträffar Bergqvist icke alls och vad angår

Lönegren endast i viss grad ökats sedan nämnda år. Till den sistnämnde

utgår såsom jag förut nämnt en del av avlöningen i form av indelnings
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj;ts proposition Nr 134.

ersättning, vilken del därför rönt inverkan av prisförhöjningen, under det

att det kontanta bidraget från biskopslöneregleringsfonden bibehållits vid

samma belopp. Av den utav mig lämnade redogörelsen för dessa biskopars

avlöningsförhållanden synes, att dyrtidstillägg numera utgår till dem enligt

samma grunder som till befattningshavare i statens tjänst, dock med viss

begränsning för Lönegren, beroende på att viss del av hans avlöning icke

utgår med bestämt belopp. Jag anser mig nu böra förorda, att även tillfällig

löneförbättring beredes dem i likhet med befattningshavare i statens

tjänst i motsvarande ställning. I fråga om beloppet av löneförbättringen

ansluter jag mig till statskontorets förslag. Jämväl det av statskontoret

föreslagna särskilda villkoret beträffande löneförbättringen till Lönegren torde

böra upptagas. Därest detta förslag godtages, torde emellertid en ändring

böra vidtagas i gällande bestämmelser angående dyrtidstillägg åt Lönegren.

Enligt dessa utgår dyrtidstillägg till honom å den del av hans avlöningsförmåner,

som bestrides av biskopslöneregleringsfondens medel, enligt enahanda

grunder, som skulle gällt, om hans avlöningsförmåner bestritts av statsmedel,

dock att dyrtidstillägget ej får utgå med högre belopp än att summan av

hans avlöningsförmåner, dyrtidstillägget inbegripet, för år räknat uppgår

högst till det belopp, han skulle hava erhållit, därest han av statsmedel

åtnjutit en årlig avlöning av 12,000 kronor. Denna begränsning av dyrtidstillägget

föreskrevs för att likställa biskoparna i Härnösands och Luleå stift

i avseende å löneförmåner. För att allt fortfarande bibehålla denna likställighet

torde ovannämnda begränsning av det beräknade lönebeloppet till

12,000 kronor böra höjas till 15,000 kronor. Medgivande härtill bör inhämtas

av riksdagen.

Den tillfälliga löneförbättringen, vilken torde böra utgå från och med den

1 juli 1925 tillsvidare intill dess annorlunda bestämmes, bör givetvis bestridas

av biskopslöneregleringsfondens medel. Enligt vad jag inhämtat är fonden

i stånd att lämna tillgång till gäldande av ifrågavarande belopp.

Jag hemställer alltså, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

medgiva,

dels att envar av biskoparna i Härnösands stift E. F. Lönegren

och i Luleå stift O. Bergqvist må från och med den

1 juli 1925 tillsvidare och intill dess annorlunda må varda

bestämt från biskopslöneregleringsfonden erhålla tillfällig

löneförbättring med ett årligt belopp av 3,000 kronor, dock

med skyldighet för Lönegren att vidkännas sådan minskning

i detta belopp, att hans samtliga avlöningsförmåner för år

icke må överstiga 15,000 kronor förutom dyrtidstillägg;

dels ock att det Lönegren tillkommande dyrtidstillägget

från och med den 1 juli 1925 ej må utgå med högre belopp

än att summan av hans avlöningsförmåner, dyrtidstillägget

inbegripet, för år räknat uppgår högst till det be
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 134. 5

lopp, han skulle hava erhållit, därest han av statsmedel

åtnjutit eu årlig avlöning av 15,000 kronor.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

behagar Hans Maj:t Konungen lämna bifall ävensom

förordna, att proposition av den lydelse, bilaga vid detta

protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet.- II. B. Hammar.

Bihang till riksdagens protokoll 1925. 1 samt. 112 höft. (Nr 134.)

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1925:141 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående tillfällig löneförbättring åt biskoparna i Härnösands stift E. F. Lönegren och i Luleå s. 5 i texten
  2. SU 1925:53 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående tillfällig löneförbättring åt biskoparna i Härnösands stift E. F. Lönegren och i Luleå stift O. Berg a1 i texten