Sök i Ratio Lex

Angående pensionering av vissa i försvarsväsendets tjänst anställda eller förut anställda personer

1925-03-13 · 15 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 12 av 15 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1925:149, Angående pensionering av vissa i försvarsväsendets tjänst anställda eller förut anställda personer

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kumjl. Maj:ts proposition nr 149.

1

Nr 149.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående pensionering

av vissa i försvarsväsendets tjänst anställda

eller förut anställda personer; given Stockholms slott

den 13 mars 1925.

Kungl. Maj.t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

under punkterna l:o—ll:o hemställt.

GUSTAF.

P. Albin Hansson.

Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

den 13 mars 1925.

Närvarande:

Statsministern Sandler, statsråden Olsson, Nothin, Svensson, Hansson,

Linders, Larsson, Wioforss, Möller, Le vinson.

Departementschefen, statsrådet Hansson anhåller att få underställa Kungl.

Maj:ts prövning inkomna framställningar angående beredande av pension åt

vissa i försvarsväsendets tjänst anställda eller förut anställda personer samt

anför därvid följande:

l:o.

Uti skrivelse till Kungl. Maj:t den 9 januari 1925 har t. f. chefen för Gotlands

infanteriregemente gjort framställning om beredande av pension åt skomakeriföreståndaren

vid nämnda regementes intendenturverkstäder Frans

Öskar Elias Hellström.

Bihang till. riksdagens protokoll 1925. 1 samt. 121 käft. (Nr 149.)

Ang. pension

åt skomakeriföreståndaren

F. 0. E. Hellström.

462 25

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 149.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Hellström är född den 18 juni

1860 och sålunda under innevarande år uppnår en ålder av 65 år; att han

varit anställd såsom föreståndare vid Gotlands artillerikårs skomakeriverkstad

under tiden den 1 september 1890—den 31 augusti 1902 och vid Gotlands

truppers intendenturverkstäder i Tingstäde under tiden den 1 september

1902—den 31 juli 1909 samt alltsedan den 1 augusti 1909 innehaft föreståndarebefattning

vid Gotlands infanteriregementes skomakeriverkstad, vilken befattning

han kommer att lämna med utgången av instundande juni månad;

att han under de senare åren vid regementet uppburit eu avlöning, som,

frånsett dyrtidstillägg, uppgått till i medeltal omkring 2,500 kronor för år;

att hans arbetsförmåga enligt liikarbetyg är väsentligt förminskad på grund

av nedsatt synförmåga och emfysem; att han under hela sin anställningstid

vid armén städse på ett mönstergillt sätt skött sitt arbete och varit

ett föredöme för honom underställd personal; samt att han innehar vasamedaljen

i silver, åttonde storleken.

Militärbefälhavaren på Gotland har tillstyrkt den gjorda framställningen.

Med överlämnande av handlingarna i ärendet har arméförvaltningens intcndentsdepartement

anfört, att departementet i betraktande av Hellströms

långa och väl vitsordade verksamhet i statens tjänst funne det vara med

rättvisa och billighet överensstämmande, att han efter erhållet avsked från

sin anställning vid regementet komme i åtnjutande av något understöd från

statens sida för sin återstående levnad. I fråga om storleken av dylikt understöd

erinrade departementet om, att riksdagen i allmänhet plägat bevilja

pensioner å 800 till 1,000 kronor åt vid armén anställda arbetare, vilka intagit

förmans ställning. Med hänsyn till Hellströms långvariga arbete såsom

föreståndare, uppgående till en tid av i det närmaste 35 år, funne departementet

sig böra åt honom föreslå eu årlig pension av 1,000 kronor. Departementet

hemställde därför, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att Hellström finge från och med månaden näst efter den, under vilken

han erhölle avsked från sin anställning vid regementet, under sin återstående

livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av 1,000 kronor.

I ärendet har statskontoret den 17 februari 1925 avgivit utlåtande och därvid

anfört, att ämbetsverket icke funnit anledning till erinran mot den

gjorda framställningen annat än beträffande beloppet av den föreslagna pensionen.

Pensioner till så högt belopp som 1,000 kronor hade nämligen

brukat beviljas arbetsförmän och likställda endast när de kunnat åberopa

utomordentligt långvarig anställning i statens tjänst, fyrtio år eller däröver.

För Hellström, som arbetat för statens räkning i knappt 35 år, syntes en

pension av 900 kronor vara bättre avpassad med hänsyn till tidigare i liknande

fall beviljade pensioner.

I likhet med myndigheterna anser jag mig höra tillstyrka framställning

till riksdagen om beredande av pension åt Hellström. I fråga om pensionens

belopp ansluter jag mig till statskontorets förslag.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 140. i)

•Tåg får alltså hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att skomakeriföreståndaren vid Gotlands infanteriregementes

intendenturverkstäder Frans Oskar Elias Hellström må från

och med månaden näst efter den, varunder han entledigas från

sin anställning vid regementet, under sin återstående livstid

å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av 900

kronor.

2:o.

Enligt kungörelsen den 25 november 1910 (nr 130, sid. 6), angående pensionering

av de vid marinen anställda förmän bland daglönare, sjukvaktare

och övriga daglönare, är daglönare vid uppnådda 65 levnadsår och 25

tjänstår efter 20 års ålder berättigad till pension. Enligt kungörelsen den

24 augusti 1920 (nr 645) utgör pensionen för daglönare, som pensioneras

efter den 30 juni 1920, vid en tjänstetid av 25 år, för förman och sjukvaktare

600 kronor samt för annan daglönare 500 kronor, vartill kommer

förhöjning intill viss gräns av nämnda pensionsbelopp med 20 kronor för

varje fullt tjänstår därutöver.

Uti en till marinförvaltningen ställd skrivelse, dagtecknad den 11 oktober

1924, har befälhavande amiralen i Karlskrona gjort framställning om beredande

av pension från och med år 1925 åt förmannen och timmermannen

vid fortifikationsförvaltningen i Karlskrona Jonas Jonasson, oaktat denne icke

innehade den för pensions erhållande föreskrivna tjänstetid.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Jonasson är född den 19 november

1855; att han alltsedan år 1907 eller omkring 18 år varit anställd vid

fortifikationsförvaltningen i Karlskrona; att han enligt ett den 10 oktober

1924 utfärdat läkarintyg lider av åderförkalkning och hjärtsjukdom, i följd

varav han är fullständigt oförmögen till arbete, och är denna arbetsoförmåga

sannolikt för framtiden bestående; att han under sin tjänstetid med utmärkt

nit och skicklighet utfört honom anförtrott arbete; samt att han, som har

hustru och en dotter att försörja, är i saknad av tillgångar.

Med skrivelse till Kungl. Maj:t den 10 november 1924 har marinjörvaltningen

överlämnat handlingarna i ärendet samt därvid anfört, att ehuru

Jonasson icke innehade den för pensions erhållande föreskrivna tjänstetiden

av 25 år, ämbetsverket likväl, med hänsyn till Jonassons långa tjänstetid

samt till föreliggande bevekande omständigheter, ansåge det billigt, att han

komme i åtnjutande av pension av statsmedel. I fråga om pensionens storlek

syntes det marinförvaltningen, att densamma borde bestämmas till något

mindre belopp, än vad som skulle tillkommit Jonasson efter en tjänstetid

av 25 år, eller till förslagsvis 450 kronor. Marinförvaltningen hemställde

därför, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva, att Jonasson finge

från och med den 1 januari 1925 under sin återstående livstid å allmänna

indragningsstaten uppbära en årlig pension av 450 kronor.

Ane/, pension

åt förmannen

J. Jonasson.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 149.

Direktionen över flottans pensionskassa liar den 15 december 1924 avgivit

utlåtande i ärendet och därvid erinrat, hurusom riksdagen, efter framställning

av Kungl. Maj:t, förut i ett flertal fall beviljat avkortade pensioner

från allmänna indragningsstaten till daglönare vid marinen, vilka icke tjänat

25 år från tjugo års ålder.

Statskontoret har i utlåtande den 2 februari 1925 förklarat sig icke hava

något att erinra mot bifall till den av marinförvaltningen i ärendet gjorda

hemställan.

Under åberopande av vad sålunda förekommit får jag hemställa, att Kungl.

Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att förmannen och timmermannen vid fortifikationsförvaltningen

i Karlskrona Jonas Jonasson må från och med den 1

januari 1925 under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension av 450 kronor.

3:o.

Ang. pension Uti skrivelse till Kungl. Maj:t den 19 december 1924 har chefen för arméns

aibetaren^c'' cen^ra^a öeklädnadsverkstad gjort framställning om beredande av pension åt

Johansson skrädderiarbetaren vid beklädnadsverkstaden Carl Johansson Törngren.

Tömgren. Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Törngren är född den 9 juni 1854

och sålunda över 70 år gammal; att han under en tid av 3 år 7 månader tjänstgjort

såsom sappör vid Kongl. Sappörbataljonen; att han varit anställd såsom

skrädderiarbetare vid Svea livgarde under tiden den 1 februari 1892—

den 30 september 1894, vid Norrlands trängkår från hösten 1895 till hösten

1896, åter vid Svea livgarde under månaderna januari—mars 1906, vid Svea

trängkår under tiden den 1 april 1906—den 30 september 1907, hos regementsskräddaren

vid Livregementets dragoner under tiden den 1 oktober

1907—den 31 augusti 1908, såsom skrädderiföreståndare vid Fälttelegrafkåren

från och med den 1 september 1908 till och med den 30 mars 1909,

såsom skrädderiarbetare hos regementsskräddaren vid Livgardet till häst

under tiden den 1 augusti 1914—den 31 juli 1915, åter igen vid Svea livgarde

" under februari och mars månader 1916 samt vid arméns centrala beklädnadsverkstad

sedan mitten av år 1916, vilken senare anställning han fortfarande

innehar; att han under de senare åren vid beklädnadsverkstaden uppburit

en avlöning, som, frånsett dyrtidstillägg, uppgått till i medeltal omkring

2,200 kronor för år; att han enligt läkarbetyg lider av vissa sjukdomar, i följd

varav hans arbetsförmåga är i mycket hög grad nedsatt, och att denna nedsättning

av arbetsförmågan betraktas såsom sannolikt för framtiden bestående;

samt att han under hela sin anställningstid i kronans tjänst på ett mycket

tillfredsställande sätt fullgjort sitt arbete och ådagalagt ett hedrande uppträdande.

Med överlämnande av handlingarna i ärendet har arméförvaltningens intendentsdeparternent

anfört, att departementet i betraktande av Törngrens väl vits
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

o

Kanyl. Alaj:ts proposition nr 14U.

ordade verksamhet i statens tjänst funne det vara med rättvisa och billighet

överensstämmande, att han efter erhållet avsked från sin anställning vid beklädnadsverkstaden

komme i åtnjutande av något understöd från statens

sida för sin återstående levnad. I fråga om storleken av dylikt understöd

erinrade departementet om, att riksdagen i allmänhet plägat bevilja pensioner

å 600 kronor för år åt arbetare vid armén i liknande ställning som Törngren.

Med hänsyn emellertid till Törngrens jämförelsevis korta anställningstid i

kronans tjänst, omkring 20 år, och då avsevärda tidsavbrott förelåge i densamma,

ansåge sig departementet icke kunna föreslå Törngren till erhållande

av högre årlig pension än 500 kronor. På grund av vad sålunda anförts

hemställde departementet, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att Törngren finge från och med månaden näst efter den, under vilken han

erhölle avsked från sin anställning vid beklädnadsverkstaden, under sin återstående

livstid å allmänna indragningsstaten uppbära eu årlig pension av

500 kronor.

Statskontoret, som den 18 februari 1925 avgivit utlåtande i ärendet-, har

därvid anfört, att då det av intendentsdepartementet föreslagna pensionsbeloppet,

500 kronor för år räknat, motsvarade vad som i allmänhet tillerkänts

tygarbetare med lika lång anställningstid i statens tjänst som Törngren,

ämbetsverket intet hade att erinra mot vad sålunda föreslagits.

Under åberopande av vad sålunda förekommit får jag hemställa, att Kungl.

Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att skrädderiarbetaren vid arméns centrala beklädnadsverkstad

Carl Johansson Törngren må från och med månaden näst efter

den, varunder han entledigas från sin anställning vid beklädnadsverkstaden,

under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

uppbära eu årlig pension av 500 kronor.

4:o.

Uti skrivelse till marinförvaltningen den 23 september 1924 har fortifikat

i o ris b ef alka v ar en i Vaxholms fästning gjort framställning om beredande av

pension åt fortifikationsarbetarna vid fortifikationsförvaltningen i nämnda

fästning timmermannen Sven Åugust Hansson och vaktmästaren Carl August

Andersson.

Av handlingarna i ärendet inhämtas

beträffande Hansson, att han är född den 16 juni 1855;. att han varit anställd

vid fortifikationsförvaltningen sedan den 10 april 1886 eller i över 38

år; att han fortfarande är i tjänst därstädes; samt att han, som år 1917 tilldelats

medalj i silver för nit och redlighet i rikets tjänst, under sin berörda

tjänstgöring städse iakttagit ett utmärkt gott uppförande och skött sina

tjänståligganden på ett i allo berömvärt sätt;

beträffande Andersson, att han är född den 26 juni 1853; att han varit anställd

vid fortifikationsförvaltningen sedan den 1 maj 1891 eller i över 33

Ang. pensioner

åt fortifikationsarbetarna

S• A. Hansson

och C. A.

Andersson.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kung!. Maj-.ts proposition nr 149.

år; att han fortfarande är i tjänst därstädes; samt att han, som år 1921 tilldelats

medalj i silver för nit och redlighet i rikets tjänst, under sin berörda

tjänstgöring städse iakttagit ett utmärkt gott uppförande samt skött sina

tjänståligganden på ett i allo berömvärt sätt.

Med överlämnande av handlingarna i ärendet har marinförvaltningen efter

inhämtande av yttrande i ärendet från direktionen över flottans pensionskassa

uti skrivelse till Kung! Maj:t den 3 januari 1925 erinrat om, att fortifikationsarbetare

— vare sig anställda med kontrakt vid fortifikationsförvaltning eller

med avtal för visst arbete — icke ansåges berättigade till pension från flottans

pensionskassa såsom daglönare vid marinen. Hade de emellertid varit berättigade

till pension såsom daglönare skulle, enligt vad direktionen över

flottans pensionskassa upplyst, pensionsförmånerna hava utgjort för Hansson

940 kronor (pension för en tjänstetid av 38 år från 20 års ålder 760 kronor

och pensionstillägg enligt kungörelsen den 15 juni 1922 (nr 360) 180 kronor)

och för Andersson 840 kronor (pension för en tjänstetid av 33 år från 20

års ålder 660 kronor och pensionstillägg 180 kronor). Med hänsyn till de

ifrågavarande arbetarnas långa och plikttrogna tjänstgöring i statens tjänst

funne marinförvaltningen det billigt, att de, då de nu på ålderdomen komme

att erhålla avsked från tjänsten och icke längre kunde försörja sig genom

arbete, erhölle pension från statsverket och därvid likställdes med sådana

daglönare vid marinen, som avsåges i kungörelsen den 25 november 1910

(nr 130) angående pensionering av de vid marinen anställda förmän bland

daglönare, sjukvaktare och övriga daglönare. Marinförvaltningen hemställde

i anledning härav, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva, att

Hansson och Andersson finge från och med månaden näst efter den, varunder

de erhölle avsked, under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

uppbära årlig pension en var till det belopp, som bort tillkomma

honom efter erhållet avsked, därest han varit att anse såsom daglönare vid

marinen.

Statskontoret har den 7 februari 1925 avgivit utlåtande i ärendet och därvid

anfört, att billighetsskäl syntes tala för beviljande av något ålderdomsunderstöd

åt Hansson och Andersson. De av marinförvaltningen föreslagna

pensionsbeloppen vore emellertid enligt statskontorets mening något för högt

tilltagna. Ämbetsverket ville i sådant hänseende erinra om, att de senare

årens riksdagar beviljat pensioner åt fortifikationsarbetare till belopp av endast

400 kronor och tillstyrkte för sin del, att de ifrågasatta pensionerna utverkades

till sistnämnda belopp.

Även jag finner billighetsskäl tala för att pensioner av statsmedel beredas

Hansson och Andersson vid deras förestående avsked efter långvarig och

plikttrogen tjänstgöring i statens tjänst.

I likhet med statskontoret kan jag visserligen icke tillstyrka, att ifrågavarande

pensionsbelopp tillmätas efter samma grunder, som gälla för dag
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Katigt. Maj:ts proposition nr 149.

lönare vid marinen, men det av statskontoret föreslagna beloppet, 400 kronor,

synes mig likväl något för lågt. När fråga varit om beredande av pension

åt grovarbetare i statens tjänst hava pensionsbeloppen numera i allmänhet

plägat avpassas efter de grunder, som angivas i kungörelsen den 8 november

1918 (nr 859) angående pensionering av förmän och arbetare vid statens

järnvägsbyggnader och statens vattenfallsverks byggnadsavdelning. Dessa

grunder synas mig skäligen böra följas även i nu förevarande fall; och skulle

pensionsbeloppen därigenom komma att uppgå för Hansson till 550 kronor

och för Andersson till 500 kronor.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att eu var av fortifikationsarbetarna vid Vaxholms fästnings

fortifikationsförvaltning Sven August Hansson och Carl August

Andersson må från och med månaden näst efter den, da han

entledigas från sin anställning, under sin återstående livstid

å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension, Hansson

av 550 kronor och Andersson av 500 kronor.

5:o.

Uti skrivelse till arméförvaltningens artilleridepartement den 14 januari

1925 har styresmannen för Carl Gustafs stads gevärsfaktori gjort framställning

om beredande av pension åt svarvaren vid gevärsfaktoriet Erik Gustaf Nilsson,

att åtnjutas från och med den 1 januari 1925.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Nilsson är född den 16 april

1857; att han anställdes vid gevärsfaktoriet den 18 februari 1891; att han

alltsedan den 5 juni 1924 behandlats av läkare för blodpropp i hjärnan, på

grund av vilken sjukdom han är och med största sannolikhet för framtiden

kommer att förbliva oförmögen till arbete; samt att han under hela sin

långa tjänstetid vid gevärsfaktoriet samvetsgrant och plikttroget fullgjort

sina åligganden och såsom vedermäle härför fått mottaga medalj för nit och

redlighet i rikets tjänst.

Med överlämnande av handlingarna i ärendet har arméförvaltningens artilleridepartement

i skrivelse den 15 januari 1925 anfört, att departementet

funne det billigt, att Nilsson genom pension bereddes någon hjälp till livsuppehälle

under hans återstående livstid. I fråga om pensionens storlek

ansåge sig departementet, med hänsyn till Nilssons långa tjänstetid ävensom

till de belopp, riksdagen under de närmast föregående åren beviljat

arbetsanställda vid arméns fabriker, böra föreslå 600 kronor för år. På

grund härav hemställde departementet, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att å allmänna indragningsstaten bevilja Nilsson en årlig pension

under hans återstående livstid av 600 kronor för år, att utgå från och med

den 1 januari 1925.

Statskontoret har i utlåtande den 28 januari 1925 tillstyrkt bifall till framställningen.

Ang. pension

åt förre

svarvaren

E. O. Nilsson■

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Ang. pension

åt kokerskan

A. M. Göransson.

Kungl. Maj:ts proposition nr 149.

Enligt vad jag under hand inhämtat, har Nilsson, som på grund av ifrågavarande

sjukdom varit urståndsatt att efter den 4 juni 1924 förrätta något

arbete vid gevärsfaktoriet, under tiden från och med den 5 i nämnda

månad till och med den 4 december 1924 eller under sex månader åtnjutit

sjukavlöning, utgående med ett belopp, motsvarande hälften av hans dagliga

arbetsförtjänst. Då Nilsson, enligt intyg av läkare, jämväl för all framtid

är oförmögen till arbete, finner jag mig i likhet med myndigheterna böra

tillstyrka, att honom beredes pension med föreslaget belopp; och synes pensionen

böra utgå från och med ingången av innevarande år.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att förre svarvaren vid Carl Gustafs stads gevärsfaktori Erik

Gustaf Nilsson må från och med den 1 januari 1925 under sin

återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en

en årlig pension av 600 kronor.

6:o.

Uti skrivelse till Kungl. Maj:t den 28 november 1924 har chefen för

Skånska trängkåren gjort framställning om beredande av pension åt kokerskan

vid kåren Anna Maria Göransson, att utgå från och med månaden näst efter

den, varunder hon komme att entledigas från sin anställning vid kåren.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Anna Maria Göransson är född den

9 mars 1860 och sålunda uppnått en ålder av 65 år; att hon alltsedan den

6 september 1907 eller sålunda under mer än 17 år varit anställd såsom

kokerska vid kåren; att hon därunder utmärkt sig genom ett synnerligen

plikttroget, intresserat och för kåren gagneligt arbete samt fört eu hedrande

vandel; att hon, förutom fri bostad med lyse och vedbrand samt en manskapsportion

för dag, åtnjuter kontant arvode med 680 kronor för år; samt

att hon är så gott som oförmögen till arbete och att förbättring anses utesluten.

Med överlämnande av handlingarna i ärendet har av méför vältning ens intendentsdepartement

uti skrivelse den 2 december 1924 anfört, att departementet,

i betraktande av Anna Maria Göranssons val vitsordade verksamhet i statens

tjänst, och då hon på grund av sjukdom nödgades lämna sin anställning

vid kåren, funne det vara med rättvisa och billighet överensstämmande, att

hon, sedan hon entledigats från sin tjänst, erhölle något understöd från

statens sida under sin återstående levnad. I fråga om storleken av dylikt

understöd erinrade departementet, att riksdagen under de senare åren tillerkänt

befattningshavare i statens tjänst i liknande ställning som Anna Maria

Göransson pensioner från allmänna indragningsstaten å 300 till 400 kronor

för år. Med hänsyn till Anna Maria Göranssons oförmåga att genom arbete

bidraga till sin försörjning, ansåge departementet sig böra åt henne föreslå

en årlig pension å 350 kronor. På grund härav hemställde departementet,

att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen medgiva, att Anna Maria Göransson

finge från och med månaden näst efter den, under vilken hon entledigades

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Mai:ts proposition nr 141). 9

från sin anställning vid nämnda kår, under sin återstående livstid å allmänna

indragningsstaten uppbära eu årlig pension av 350 kronor.

Statskontoret, som den 2 februari 1925 yttrat sig i ärendet, har därvid

erinrat om sitt i utlåtande den 23 februari 1924 i fråga rörande beredande

av pension åt vissa arbeterskor vid armén (prop. nr 124, punkt 6; riksdagens

skrivelse nr 306, punkt 13) gjorda uttalande, att kvinnlig daglönare syntes

böra erhålla pension med 400 kronor efter 25 års tjänstetid, och att, om

tjänstetiden över- eller understege nämnda antal år, pensionen borde höjas

med 10 kronor för varje fullt tjänsteår därutöver, respektive minskas med

10 kronor för varje år, som fattades. I överensstämmelse härmed och då

Anna Maria Göransson under 17 år utfört arbete i statens tjänst, syntes åt

henne böra beredas pension från allmänna indragningsstaten till belopp av

320 kronor årligen.

I likhet med vederbörande myndigheter tillstyrker jag, att pension av

statsmedel beredes Anna Maria Göransson. Beträffande pensionens storlek

ansluter jag mig till statskontorets förslag.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att kokerskan vid Skånska trängkåren Anna Maria Göransson

må från och med månaden näst efter den, varunder hon entledigas

från sin anställning vid kåren, under sin återstående

livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension

av 320 kronor.

7:o.

Uti en till Kungl. Maj:t ställd skrift har förra tvätterskan vid Gotlands

infanteriregemente, änkan Carolina Sevelin, född Eriksson, anhållit att komma

i åtnjutande av pension.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att änkan Sevelin är född den 11

oktober 1861 och sålunda över 63 år gammal; att hon varit anställd såsom

förestånderska vid Gotlands truppers ångtvättinrättning å Visborgs slätt

under åren 1904—1922, under vilket sistnämnda år hon emellertid på grund

av svag hälsa måst lämna nämnda anställning; att hon under de senare åren

av sin anställning i statens tjänst uppburit en avlöning, som, frånsett dyrtidstillägg,

uppgått till i medeltal omkring 800 kronor för år; att hon enligt

läkarbetyg lider av magsår, vilken sjukdom utgör ett bestämt hinder för

hennes förvärvsförmåga; att hon under sin anställning i kronans tjänst

skött sina åligganden på ett plikttroget och förtjänstfullt sätt; att hon är

änka efter en musiksergeant vid Gotlands infanteriregemente; att hon efter

sin avlidne man åtnjuter en årlig pension av 250 kronor jämte pensionstillägg;

samt att hon saknar närmare anhöriga, som kunna bidraga till hennes

uppehälle, varför hennes ekonomiska förhållanden anses bekymmersamma.

Ang■ pension

åt förra

tvätterskan

G. Sevelin.

T. f. chefen för Gotlands infanteriregemente har tillstyrkt ansökningen.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Ang. pension

åt förra

sömmerskan

A. Andersson.

Kungl. Maj:ts proposition nr 140.

Med överlämnande av handlingarna i ärendet har arméförvaltningens intendentsdepartement

uti skrivelse till Kungl. Maj:t den 30 januari 1925 anfört,

att departementet i betraktande av änkan Sevelins väl vitsordade verksamhet

i statens tjänst, och då hon på grund av sjukdom nödgats lämna sin

anställning vid ovannämnda truppförband, funne det vara med rättvisa och

billighet överensstämmande, att hon erhölle något understöd från statens

sida för sin återstående levnad. I fråga om storleken av dylikt understöd

erinrade departementet om, att riksdagen under de senare åren tillerkänt

befattningshavare i statens tjänst i liknande ställning som änkan Sevelin

pensioner från allmänna indragningsstaten å 300 till 400 kronor för år. Med

hänsyn till längden av änkan Sevelins anställningstid i statens tjänst, omkring

18 år, och hennes svaga hälsa ansåge sig departementet böra åt henne

föreslå en årlig pension å 350 kronor, vilken torde böra utgå från och med

den 1 januari 1925. Departementet hemställde därför, att Kungl. Maj:t måtte

föreslå riksdagen medgiva, att änkan Sevelin finge från och med den 1 januari

1925 under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära

en årlig pension av 350 kronor.

Statskontoret har den 20 februari 1925 avgivit utlåtande i ärendet och

därvid anfört, att ämbetsverket i likhet med intendentsdepartementet funne

det med billighet överensstämmande, att pension av statsmedel utverkades

åt änkan Sevelin, men ville med hänsyn till hennes jämförelsevis korta

tjänstetid föreslå, att pensionsbeloppet reducerades något, förslagsvis till

300 kronor.

I likhet med myndigheterna anser jag mig böra tillstyrka, att änkan

Sevelin beredes pension från allmänna indragningsstaten. Pensionens belopp

synes i överensstämmelse med de av statskontoret under punkt 6 här ovan

åberopade grunder för pensionering av kvinnliga daglönare böra sättas till

330 kronor.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att förra tvätterskan vid Gotlands infanteriregemente, änkan

Carolina Sevelin, född Eriksson, må från och med den 1 januari

1925 under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension av 330 kronor.

8:o.

Uti skrivelse till Kungl. Maj:t den 18 december 1924 har chefen för

Svea ingenjörkår gjort framställning om beredande av pension eller gratifikation

åt förra sömmerskan vid kåren, änkan Augusta Andersson.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Augusta Andersson är född den 7

januari 1862 och sålunda över 63 år gammal; att hon varit anställd såsom

sömmerska vid Svea trängkår under åren 1895—1905 samt vid Svea ingenjörkår

från och med den 15 juli 1911 till och med den 14 april 1923, vid vilken

sistnämnda tidpunkt hon på grund av sjukdom måst lämna sin anställning

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Afaj:ts proposition nr 149.

vid ingenjörkåren; att hon enligt för henne utfärdat läkarintyg lider av

sviter efter hjärnblödning och sannolikt för sin återstående levnad är oförmögen

att genom arbete försörja sig; att hennes avlöningsförmåner under

de senaste åren, hon varit i tjänst, uppgått till i medeltal omkring 1,900

kronor för år; att hon är medellös; samt att hon visat mycket god skicklighet

i sitt yrke, varit arbetsam, till synnerlig belåtenhet fullgjort henne

ålagda arbeten och städse visat ett utmärkt gott uppförande.

Chefen för fjärde arméfördelningen har tillstyrkt den gjorda framställningen.

Med överlämnande av handlingarna i ärendet har arméförvaltningens intendents

departement uti skrivelse den 30 januari 1925 anfört, att departementet

i betraktande av Augusta Anderssons väl vitsordade verksamhet i statens

tjänst, och då hon på grund av sjukdom nödgats lämna sin anställning vid

Svea ingenjörkår, funne det vara med rättvisa och billighet överensstämmande,

att hon erhölle något understöd från statens sida för sin återstående

levnad. I fråga om storleken av dylikt understöd erinrade departementet

om, att riksdagen under de senare åren tillerkänt befattningshavare i statens

tjänst i liknande ställning som Augusta Andersson pensioner från allmänna indragningsstaten

å 300 till 400 kronor för år. Med hänsyn till längden av Augusta

Anderssons anställningstid i statens tjänst, omkring 22 år, ansåge sig departementet

böra åt henne föreslå en årlig pension å 350 kronor, vilken torde

böra utgå från och med den 1 januari 1925. På grund av vad sålunda anförts,

hemställde departementet, att Kungl. Maj: t måtte föreslå riksdagen

medgiva, att Augusta Andersson finge från och med den 1 januari 1925

under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig

pension av 350 kronor.

Statskontoret har den 18 februari 1925 avgivit utlåtande i ärendet och

därvid förklarat sig icke hava något att erinra mot den av intendentsdepartementet

gjorda hemställan.

Emot myndigheternas hemställan om pension för Augusta Andersson har

jag intet annat att erinra än att pensionsbelopp med iakttagande av de av

statskontoret under punkt 6 här ovan åberopade grunder för pensionering

av kvinnliga daglönare synes böra bestämmas till 370 kronor.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att förra sömmerskan vid Svea ingenjörkårs intendenturverkstäder

änkan Augusta Andersson må från och med den 1 januari

1925 under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension av 370 kronor.

9:o.

Uti skrivelse till Kungl. Maj:t den 18 november 1924 har chefen för Norrbottens

regemente gjort framställning om beredande av pension åt sömmerskan

vid regementets intendenturverkstäder Maria Erika Wikström.

Ang• pension

åt sömmerskan

M.

E. Wikström.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 149.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Maria Erika Wikström är född

den 16 april 1864 och sålunda uppnått en ålder av i det närmaste 61 år;

att hon, som år 1900 anställdes såsom sömmerska vid regementets intendenturverkstäder,

lämnat berörda anställning med utgången av sistlidne november

månad; att hennes arbetsförmåga på grund av sjukdom är i mycket hög grad

nedsatt och att denna nedsättning kan betraktas såsom sannolikt för framtiden

bestående; att hon under de senare åren vid regementet uppburit en avlöning,

som, frånsett dyrtidstillägg, uppgått till i medeltal omkring 1,000 kronor

för år; samt att hon under hela den tid, varunder hon arbetat vid regementet,

visat sig synnerligen skötsam och plikttrogen samt på bästa sätt

fullgjort sina åligganden.

Arméförvaltningens intendentsdepartement har den 7 januari 1925 avgivit

utlåtande i ärendet och därvid anfört, att departementet, i betraktande av

Maria Erika Wikströms långa och väl vitsordade verksamhet i statens tjänst,

omfattande en tid av nära 25 år, funne det vara med rättvisa och billighet

överensstämmande, att hon erhölle något understöd från statens sida under

sin återstående levnad. I fråga om storleken av dylikt understöd erinrade

departementet därom, att riksdagen under de senaste åren tillerkänt några

befattningshavare i statens tjänst i liknande ställning som Maria Erika Wikström

pensioner från allmänna indragningsstaten å 300 till 400 kronor för år.

Med hänsyn till längden av Maria Erika Wikströms anställningstid i statens

tjänst samt då hon icke torde vara helt oförmögen att genom eget arbete bidraga

till sin försörjning, ansåge departementet sig böra åt henne föreslå en

årlig pension å 350 kronor, att utgå från och med den 1 december 1924. På

grund härav hemställde departementet, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

medgiva, att Maria Erika Wikström finge från och med den 1 december

1924 under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära eu

årlig pension av 350 kronor.

I utlåtande den 2 februari 1925 har statskontoret anfört, att därest de

principer för pensionsbeloppets bestämmande, varom statskontoret erinrat

i sitt yttrande beträffande pension åt kokerskan Anna Maria Göransson

(se punkt 6), tillämpades på detta fall, skulle, alldenstund Maria Erika

Wikström varit anställd i statens tjänst under nära 25 år, pensionen för

henne utgöra 400 kronor för år. Vid sådant förhållande och då den omständigheten,

att Maria Erika Wikström icke vore fullständigt oförmögen

till arbete, ej syntes böra inverka på pensionens belopp (statskontoret hänvisade

härutinnan till sitt utlåtande angående pension åt vérkstadsföreståndaren

F. O. Johansson, prop. nr 124 till 1924 års riksdag, punkt 4), kunde

det ifrågasättas, huruvida icke den pension, som komme att utverkas åt

Maria Erika Wikström, borde fastställas till 400 kronor.

Med avseende å föreliggande omständigheter finner även jag mig böra

tillstyrka pension åt Maria Erika Wikström. Då jag ansluter mig till de

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Mnj:ts proposition nr 14!>. 13

av statskontoret anförda synpunkterna beträffande pensionsbeloppets bestämmande,

hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att förra sömmerskan vid Norrbottens regementes intendenturverkstäder

Maria Erika Wikström må från och med den 1

december 1924 under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension av 400 kronor.

10:o.

Uti skrivelse till Kungl. Maj:t den 22 november 1924 bär chefen för

Västernorrlands regemente gjort framställning om beredande av pension åt

kokerskan vid regementet Karolina Eriksson.

Av handlingärna i ärendet inhämtas, att Karolina Eriksson är född den

28 januari 1864; att hon alltsedan den 6 maj 1906 eller alltså under nära 19

år varit anställd såsom kokerska vid regementet; att hon därunder på ett

plikttroget, förtjänstfullt och hedrande sätt fullgjort sina åligganden; att

hon, förutom fri bostad med lyse och vedbrand samt en manskapsportion för

dag, åtnjuter årligt arvode med 660 kronor jämte dyrtidstillägg; att hon på

grund av sinnessjukdom är fullständigt oförmögen till arbete och att hennes

oförmåga till arbete sannolikt är för framtiden bestående; samt att hon

kommer att entledigas från sin befattning från och med innevarande budgetårs

utgång.

. Chefen för sjätte arméfördelningen har tillstyrkt den gjorda framställningen.

Med överlämnande av handlingarna i ärendet har arméförvaltningens intendentsdepartement,

då av handlingarna bilagt läkarbetyg framginge, att det

icke vore uteslutet, att Karolina Eriksson kunde bliva återställd från den

sinnessjukdom, för vilken hon för närvarande vårdades å Härnösands hospital,

och det förty icke syntes omöjligt, att Karolina Eriksson, som icke

uppnått högre ålder än 61 år, kunde bliva i stånd att efter tillfrisknandet

genom eget arbete försörja sigr hemställt, att den föreliggande ansökningen

icke för närvarande måtte föranleda någon Kungl. Maj:ts åtgärd.

Statskontoret har anfört, att ehuru Karolina Eriksson vid den tidpunkt,

då hennes entledigande från innehavande befattning vore avsedd att äga

rum, endast kunde räkna en tjänstetid av 19 år, det likväl syntes statskontoret,

att pension av statsmedel borde beredas henne. Hon vore nämligen

61 år gammal och lede numera av sinnessjukdom, som enligt företett läkarintyg

kunde antagas bliva varaktig, och kunde hon förty icke lämpligen bibehållas

vid sin befattning. Statskontoret föresloge för sin del, att pension från allmänna

indragningsstaten måtte åt Karolina Eriksson utverkas till samma

belopp, 300 kronor, som av 1924 års riksdag på framställning av Kungl. Maj:t

(proposition nr 80) beviljades såsom pension åt kokerskan vid volontärskolan

i Norrköping Kristina Josefina Carlsson.

Ang. pension

åt kokerskan

Karolina

Eriksson.

Då Karolina Eriksson, enligt intyg av läkare, sannolikt för all framtid är

oförmögen till arbete, finner jag mig i likhet med statskontoret böra till
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Ang. pension

åt förra

tv ätter skan

Anna

Loren tina

Gustafsson.

^ Kungl. MajUs proposition nr 149.

styrka, att henne beredes pension. Pensionens belopp synes i överensstämmelse

med de av statskontoret under punkt 6 här ovan åberopade grunderna

för pensionering av kvinnliga daglönare böra sättas till 340 kronor.

-Tåg hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att kokerskan vid Västernorrlands regemente Karolina Eriksson

må från och med månaden näst efter den varunder hon

entledigas från sin anställning vid regementet under sin åter.

stående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig

pension av 340 kronor.

ll:o.

Uti en den 7 januari 1925 dagtecknad skrift har förra tvätterskan vid

Gotlands infanteriregemente, änkan Anna Lorentina Gustafsson, född Larsson,

hos Kungl. Maj:t gjort ansökning om erhållande av pension.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att änkan Anna Lorentina Gustafsson

är född den 10 april 1846; att hon under tiden augusti 1904—december

1921 varit anställd såsom tvätterska vid Gotlands infanteriregementes tvättinrättning,

att hon under sin nämnda anställningstid visat prov på eu ovanlig

energi och arbetsförmåga samt skött sin syssla oklanderligt; att hon under

åren 1917—1921 vid regementet uppburit en avlöning, som, frånsett dyrtidstillägg,

uppgått till i medeltal omkring 670 kronor för år; samt att hon enligt

för henne utfärdat läkarintyg på grund av ålderdomssvaghet är oförmögen

att genom arbete försörja sig.

T. f chefen för Gotlands infanteriregemente har tillstyrkt ansökningen.

Med överlämnande av handlingarna i ärendet har arméf&rvdttningens intendentsdepartement

anfört, att departementet i betraktande av änkan Gustafssons

väl vitsordade verksamhet i statens tjänst, och då hon på grund av

ålder mast sluta anställningen vid regementet, funne det vara med rättvisa

och billighet överensstämmande, att något understöd från statens sida för

hennes återstående livstid bereddes henne. I fråga om storleken av dylikt

understöd erinrade departementet därom, att riksdagen under de senare

aren tillerkänt befattningshavare i statens tjänst i liknande ställning som

ankan Gustafsson pensioner från allmänna indragningsstaten å 300 till 400

kronor för år. Enär änkan Gustafsson arbetat i statens tjänst under en tid

av allenast omkring 17 år, samt med hänsyn jämväl därtill, att hon, då hon

började detta arbete, var över 58 år gammal, ansåge departementet sig icke

hora åt henne föreslå högre årlig pension än 300 kronor, att utgå från och

med den 1 januari 1925. På grund härav hemställde departementet, att

Kungl. Maj.t måtte föreslå riksdagen medgiva, att änkan Gustafsson finge

från och med den 1 januari 1925 under sin återstående livstid å allmänna

in dragnings staf en uppbära en årlig pension av 300 kronor.

I ärendet bär statskontoret avgivit utlåtande samt därvid biträtt intendentsdepartementets

hemställan.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kanyl. Maj:tn proposition nr 149.

Lika med myndigheterna finner jag änkan Gustafsson böra beredas pension.

Med tillämpning av de utav statskontoret under punkt 6 här ovan

åberopade grunderna för pensionering av kvinnliga daglönare lärer pensionens

belopp böra sättas till 320 kronor.

Jag hemställer alltså, att Kung]. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att förra tvätterskan vid Gotlands infanteriregemente, änkan

Anna Lorentina Gustafsson, född Larsson, må från och med den 1

januari 1925 under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension av 320 kronor.

Vad departementschefen ovan under punkterna l:o—

ll:o hemställt, däri statsrådets övriga ledamöter instämma,

behagar Hans Maj:t Konungen bifalla samt förordnar,

att proposition av den lydelse, bilaga vid detta

protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Eric Bactd-Hemer.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1925:201 Skrivelse till Konungen, i anledning av särskilda utav Kungl. Maj:t gjorda framställningar rörande pensioner åt dels vissa i för svar sväsendets tjänst anställd s. 5 i texten