Med förslag till civil tjänstepensionslag m. m
1925-03-13 · 90 sidor, varav 76 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,3 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 76 av 90 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1925:153, Med förslag till civil tjänstepensionslag m. m
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition Nr 153.
I
Nr 153.
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till civil tjänstepensionslag
m. m.: given Stockholms slott den 13 mars 1925.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen dels
godkänna härvid fogade förslag till lag angående rätt till tjänstepension
för ordinarie tjänstemän vid vissa verk, tillhörande den civila statsförvaltningen
(civil tjänstepensionslag), dels ock bifalla de förslag i övrigt, om
vilkas avlåtande till riksdagen föredragande t. f. departementschefen
hemställt.
GUSTAF.
t
Ernst W ig for ss.
Bihang till riksdagens protokoll 1925. 1 samt. 12b höft. (Nr 153.)
1
2
Kungi. Maj:ts proposition Nr 153.
Förslag
till
lag angående rätt till tjänstepension för ordinarie tjänstemän vid
vissa verk, tillhörande den civila statsförvaltningen
(civil tjänstepensionslag).
Härigenom förordnas som följer:
1 kap.
Allmänna bestämmelser.
1 §.
För envar ordinarie tjänsteman, å vilken avlöningsreglejnentet den 22
juni 1921 (nr 451) för befattningshavare vid statsdepartement och vissa
andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen, eller avlöningsreglementet
den 9 juni 1922 (nr 379) för befattningshavare vid lots- och fyrstaten
äger tillämpning, och vilken tillsättes genom förordnande på viss
tid eller genom fullmakt eller konstitutorial, skola i fråga om rätt till''
tjänstepension och skyldighet att avgå från tjänsten gälla de i denna lag
givna bestämmelser.
2 i
Tjänstepension tillkommer ej:
a) den, som i andra fall än i 12 § och 20 § 1 mom. a) avses, avgår från
tjänsten utan att vara skyldig därtill enligt bestämmelserna i denna lag;
b) den, som blivit avsatt eller på grund av tjänstefel skild från
tjänsten; samt
c) den, som vid avgång från tjänsten icke är svensk medborgare.
3 §.
1. Såsom bidrag till kostnaden för beredande av tjänstepension skall
av den med tjänstemannens befattning förenade avlöningen utgå pensionsavgift
till belopp för år räknat, som för befattningen eller för den lönegrad,
till vilken befattningen är hänförd, finnes angivet i den vid denna
lag fogade bilaga A.
2. Pensionsavgifterna överföras, på sätt Konungen föreskriver, till fonden
för pensionering av civila tjänstinnehavare (civila pensionsfonden). Erforderliga
föreskrifter om fondens förvaltning meddelas av Konungen.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kuiiyl. Maj:t.-i proposition Nr 153.
:t
3. För tid, under vilken tjänsteman icke är berättigad att uppbära
avlöning, skall ett belopp, motsvarande pensionsavgiften för samma tid,
av tjänstemannen inbetalas till vederbörande verk enligt de närmare föreskrifter,
som av Konungen meddelas.
4 $.
1. Fråga om rätt att vid avgång från tjänsten komina i åtnjutande av
tjänstepension prövas av Konungen vad angår tjänsteman, som avses i
12 §, ävensom beträffande tjänsteman, som, oaktat skyldighet för honom
inträtt att avgå från tjänsten, ej söker avsked.
2. I andra fall än i 1 mom. avses prövas fråga om erhållande av
tjänstepension av statskontoret, dock att beträffande tjänsteman vid tullverket
prövningen ankommer på generaltullstyrelsen.
5 *.
1. Ansökning om tjänstepension för tjänsteman, som avses i 12 §, skall
ingivas i vederbörande statsdepartement.
Ansökning om tjänstepension i andra fall skall ingivas, där fråga är
om tjänsteman i chefs- eller därmed jämförlig ställning eller ock justitieråd
eller regeringsråd, till statskontoret, där fråga är om tjänsteman vid
tullverket, till generaltullstyrelsen, samt eljest till den myndighet, under
vilken tjänstemannen lyder, skolande denna myndighet med eget utlåtande
överlämna ansökningen till statskontoret.
2. Ansökning om pension skall vara åtföljd av:
a) åldersbetyg för sökanden;
b) styrkt tjänsteförteckning jämte styrkt uppgift å av sökanden, utöver
semester och därmed jämförlig ledighet, åtnjuten tjänstledighet, varvid i
varje fall skall uppgivas anledningen till ledigheten;
e) uppgift, huruvida sökanden utom den tjänst, för vilken pension sökes,
tillika innehar annan statstjänst eller för sådan tjänst åtnjuter pension;
samt
d) därest pension sökes av anledning, som angives i 19 § 1 mom. b)
eller c) eller ock 2 mom. b) eller c), intyg av vederbörande verksläkare
eller, om sådan icke finnes, av annan legitimerad läkare angående sökandens
otjänstbarhet samt i fall, som avses i 19 § 1 mom. b) och 2 mom. b)
{olycksfall i tjänsten), tillika utredning om de närmare omständigheter,
varunder olycksfallet inträffat.
3. Ansökning av tjänsteman om avsked må ej beviljas, innan sökandens
rätt till pension, där sådan fråga förekommer, blivit i vederbörlig ordning
avgjord.
4. Föreligga sådana omständigheter, att tjänsteman enligt föreskrifterna
i denna lag synes vara skyldig att avgå från sin befattning, och gör han
icke själv ansökning om avsked, skall det ämbetsverk eller den myndighet,
tjänstemannen tillhör eller varunder han lyder, anmäla förhållandet hos
4
Kungl. Maj:ts proposition Nr 153.
Konungen och därvid avgiva yttrande rörande den pension, som synes
höra tillkomma tjänstemannen.
6 *.
1. För beräkning av tjänstepension åt tjänsteman skall, där ej annorlunda
är i denna lag stadgat, gälla det tjänstepensionsunderlag, som för
befattningen eller för den lönegrad, till vilken befattningen är hänförd,
finnes angivet i den vid denna lag fogade bilaga A.
2. Av tjänstepensions belopp anses två tredjedelar utgöra statspension
och en tredjedel avgiftspension.
7 §.
Tjänstepension utgår, där ej annorlunda i denna lag stadgas, från och
med dagen näst efter den, då avgång från tjänsten ägt rum, till och med
den månad, under vilken pensionstagaren avlider eller pensionsrätten
eljest upphör.
Utbetalning av pension sker månadsvis i efterskott.
8 §.
Tjänstepension utbetalas av statskontoret eller, där särskilda medel för
ändamålet stå till annat verks förfogande, av detta verk.
9 i
Det anslag eller de medel, från vilka pensionerna utbetalts, skola från
civila pensionsfonden erhålla gottgörelse med så stor del av kostnaden,
som enligt vetenskaplig sannolikhetsberäkning finnes kunna av fonden
gäldas. Sådan beräkning skall äga rum minst en gång vart tionde år
och verkställas enligt de närmare föreskrifter, som meddelas av Konungen.
10 §.
Därest tjänsteman, å vilken denna lag äger tillämpning, avgår från sin
tjänst utan att för densamma komma i åtnjutande av tjänstepension samt
i sammanhang därmed övergår till statstjänst, med vilken följer skyldighet
att till annan pensionsfond än den civila pensionsfonden erlägga avgift
för beredande av tjänstepension, skall kapitalvärdet av de pensionsavgifter,
som för av honom innehavd befattning under hans tjänstetid influtit till
sistnämnda fond, överföras till pensionsfonden vid det verk, till vilket han
övergår.
11 %.
Upphör tjänsteman, å vilken denna lag äger tillämpning, i annat fall
än i 10 § sägs att innehava ordinarie anställning i statens tjänst och är
han icke berättigad till tjänstepension enligt denna lag, skall, vare sig han
opaginerad Kontrollera mot PDF
Katigt, Maj:fn proposition Nr 153.
innehar annan statstjänst eller ej, för beredande åt honom av pension jämlikt
lagen den 30 juni 1913 om allmän pensionsförsäkring, från den civila
pensionsfonden till pensionsstyrelsen inbetalas kapitalvärdet av de pensionsavgifter,
som för av honom innehavd befattning under hans tjänstetid influtit
till fonden, i den mån desamma icke på grund av bestämmelserna i
10 § blivit tagna i anspråk. Vad nu är sagt gäller dock ej i fråga om
den, som vid avgång från tjänsten icke är svensk medborgare.
2 kap.
Tjänstepension för ordinarie tjänstemän, som tillsättas genom förordnande
på viss tid.
12 §.
1. Har generaldirektör, vilken tillsatts genom förordnande på viss tid,
under minst tolv år innehaft generaldirektörsbefattning eller har han,
oavsett tjänstetidens längd, på grund av olycksfall i tjänsten blivit oförmögen
till nöjaktig vidare tjänstgöring, är han berättigad att vid avgång
från tjänsten åtnjuta pension till belopp, motsvarande det för tjänsten
gällande tjänstepensionsunderlaget.
Därest sådan tjänsteman, innan han uppnått tolv års tjänstetid i befattningen,
avgår från tjänsten antingen på grund av att förordnandet upphör
utan att efterföljas av förnyat förordnande eller på grund därav, att
han till följd av sjukdom, som ej föranletts av olycksfall i tjänsten, befunnits
oförmögen till nöjaktig vidare tjänstgöring, så ock därest han eljest
före berörda tid utan egen begäran nödgas avgå från sin befattning, äger
han uppbära pension till belopp, som med 1,000 kronor understiger det för
tjänsten gällande tjänstepensionsunderlaget.
2. Har byggnadschef hos byggnadsstyrelsen eller kustbevakningsinspektör
vid tullverket under minst tolv år innehaft sin befattning eller har sådan
tjänsteman, oavsett tjänstetidens längd, på grund av olycksfall i tjänsten
blivit oförmögen till nöjaktig vidare tjänstgöring, är han berättigad att
vid avgång från tjänsten åtnjuta pension till belopp, motsvarande det för
tjänsten gällande tjänstepensionsunderlaget.
Därest byggnadschef eller kustbevakningsinspektör, innan han uppnått
tolv års tjänstetid i befattningen, avgår från tjänsten antingen på grund
av att honom meddelat förordnande upphör utan att efterföljas av förnyat
förordnande eller på grund därav, att han till följd av sjukdom, som
ej föranletts av olycksfall i tjänsten, befunnits oförmögen till nöjaktig
vidare tjänstgöring, äger han, om han innehaft befattningen minst sex
år, uppbära pension till belopp, som med 1,000 kronor understiger det
för tjänsten gällande tjänstepensionsunderlaget.
6 Kungl. Maj:ts proposition Nr 153.
3. Har depåchef vid stuteristaten under minst tolv år innehaft depåchefsbefattning
och tillika uppnått en levnadsålder av sextiosju år eller
bär han, oavsett tjänstetid och levnadsålder, på grund av olycksfall i
tjänsten blivit oförmögen till nöjaktig vidare tjänstgöring, är han berättigad
att vid avgång från tjänsten åtnjuta pension till belopp, motsvarande det
för tjänsten gällande tjänstepensionsunderlaget.
Enahanda pensionsbelopp är depåchef, även om han ej uppnått eu levnadsålder
av sextiosju år, efter minst tolv års tjänstetid i depåchefsbefattning
berättigad att vid avgång från befattningen uppbära, därest avgången sker
antingen på grund av att honom meddelat förordnande upphör utan att
efterföljas av förnyat förordnande eller på grund därav, att han till följd
av sjukdom, som ej föranletts av olycksfall i tjänsten, befunnits oförmögen
till nöjaktig vidare tjänstgöring.
Därest depåchef, innan han uppnått tolv års tjänstetid i depåchefsbefattning,
avgår från tjänsten av anledning, som i nästföregående stycke
avses, äger han, om han innehaft sådan befattning under minst sex år,
uppbära pension till belopp, som med 1,000 kronor understiger det för
tjänsten gällande tjänstepensionsunderlaget.
13 i
Innehade tjänsteman, som i 12 § avses och som avgår från tjänsten före
uppnådd tolv års tjänstetid i befattningen, vid tillträdandet av sitt förordnande
sådan tjänst, som tillsättes genom fullmakt eller konstitutorial, skall
han erhålla pension minst till det belopp, som skolat i pension tillkomma
honom, om han intill tiden för avgången ur tjänst kvarstått i sin förra
befattning.
14 §.
Har tjänsteman, som i 12 § avses, innan lian uppnått en levnadsålder
av sextiosju år, avgått från befattningen med pension, skall, intill dess
pensionstagaren uppnått sagda ålder, å den honom tillkommande pensionen
avdragas stadgad pensionsavgift, vilken överföres till den civila pensionsfonden.
15 i
Befinues tjänsteman, som i 12 § avses, före utgången av den tid, erhållet
förordnande gäller, vara till följd av olycksfall i tjänsten eller av sjukdom
oförmögen till nöjaktig vidare tjänstgöring eller har Konungen av
annan anledning förklarat förordnandet skola upphöra, skall tjänstemannen
vara skyldig avgå från befattningen; och skall i sammanhang med beslut
om förordnandets upphörande frågan om hans rätt till pension avgöras.
Kanal. Maj ris proposition Nr 15H.
7
3 kap.
Tjänstepension för ordinarie tjänstemän, soin tillsättas genom fullmakt
eller konstitutorial.
16 §.
1. För tjänsteman, vilken tillsättes genom fullmakt eller konstitutorial,
skall i nedan angivna fall gälla ett annat tjänstepensionsunderlag än det,
som för befattningen eller för den lönegrad, vartill befattningen är hänförd,
finnes angivet i den vid denna lag fogade bilaga A, nämligen
a) för tjänsteman, som utan något sitt förvållande varder förflyttad till
befattning med lägre tjänstepensionsunderlag, det tjänstepensionsunderlag,
som vid förflyttningen var för honom gällande; samt
b) för innehavare av sådan befattning, för vilken till följd av befattningens
nedflyttning till lägre lönegrad dittills gällande tjänstepensionsunderlag
sänkes, det tjänstepensionsunderlag, som vid nedflyttningen var
för honom gällande.
2. I fall, som i 1 mom. avses, skall efter förflyttningen eller nedflyttningen
vid pensionsavgiftens beräknande så anses som hade förändringen
icke ägt rum.
17 i
Pensionsåldern inträder vid utgången av den månad, under vilken tjänstemannen
uppnår en levnadsålder av sextiosju år; dock att för vissa befattningar
gäller en lägre pensionsålder, på sätt stadgas i bilaga B till
denna lag.
18 §.
1. Tjänstår beräknas för tid, under vilken tjänsteman, efter fyllda aderton
år, i statens tjänst innehaft ordinarie eller extra ordinarie befattning
eller annan anställning, som prövas vara därmed jämförlig, eller ock bestritt
förordnande å sådan tjänst. Vid sådan tjänstårsberäkning skall avdrag göras
för tid, omfattande minst femton dagar i följd, under vilken ledighet från
tjänsten ägt rum, dock icke för tid varunder tjänsteman utan att tjänstgöra
å sin befattning ägt uppbära oavkortad lön eller eljest åtnjutit ledighet
på grund av sjukdom, olycksfall i tjänsten eller offentligt uppdrag eller
för fullgörande av honom åliggande militär tjänstgöring eller for resa,
som med vederbörligt tillstånd företagits till egen utbildning.
2. Har enskilt företag övertagits av staten, må, där ej Konungen annorlunda
bestämmer, tjänsteman, som vid sådant övertagande övergått till
statstjänst, såsom tjänstår för erhållande av tjänstepension efter provning
tillgodoräknas jämväl tid, varunder han innehaft fast anställning vid
nämnda företag.
opaginerad Kontrollera mot PDF
■ Kung/. Maj:ts proposition Nr 153.
3. Efter prövning av Konungen i varje särskilt fall må tjänsteman
kunna förklaras berättigad att få såsom tjänstår för pension tillgodoräkna
intiil två tredjedelar av den tid, lian utom statens tjänst må hava utfört
sådant arbete av direkt allmännyttig beskaffenhet, som kan anses hava
vant till särskilt gagn för hans arbete i statstjänst.
4. I fråga om tjänstepension för den, som vid avgång från sin tjänst
innehar pension för annan statstjänst, må tid, som tagits i beräkning såsom
tjänst ar för sådan pension, ånyo tillgodoräknas endast i den mån vederborande
därunder fullgjort annan tjänstgöring än den, på vilken den förra
tjanstårsberäkningen grundats.
19 §.
1. Skyldighet att avgå från tjänst inträder för innehavare av domaiambete:
a)
vid utgången av den månad, under vilken han fyller sjuttio år;
b) da han traffats av olycksfall i tjänsten ocli olycksfallet linnes för
framtiden medföra oförmåga för honom att behörigen sköta sin tjänst;
c) da han befinnes vara till följd av sjukdom, vanförhet eller lyte, i
andra fall an under b) sägs, ur stånd att för framtiden behörigen sköta
sin tjänst eller då han, efter att hava uppnått pensionsåldern, oavbrutet
under sex månader på grund av någon av nämnda anledningar varit och
fortfarande finnes vara till tjänstgöring oförmögen.
2. Skyldighet att avgå från tjänst inträder för annan tjänsteman än i
1 mom. avses:
a) vid uppnående av den för honom stadgade pensionsåldern, Konungen
eller, där viss ämbetsmyndighet äger att från tjänsten avskeda, den
myndigheten likväl obetaget att låta anstå med avskedet, därest och så
fånge tjänstemännen prövas kunna på ett tillfredsställande sätt gagna det
al manna, dock icke i något fall längre än till utgången av den månad, under
vilken han fyller sjuttio år;
b) da han träffats av olycksfall i tjänsten och olycksfallet finnes för
framtiden medföra oförmåga för honom att behörigen sköta sin tjänst
samt lian av vederbörande myndighet prövas icke lämpligen kunna tjänstgoia
i annan befattning vid verket;
c) då han befinnes vara till följd av sjukdom, vanförhet eller lyte i
™ „än m!der b) sä«s eller till följd av nedsatt arbetsförmåga ur
stånd för framtiden att behörigen sköta sin tjänst samt han av vederbörande
myndighet prövas icke lämpligen kunna tjänstgöra i annan befattning
vid verket.
v tjansteraa«» som i 2 mom. avses, urståndsatt att på till
redsstallande
satt fullgöra sina tjänståligganden och är ej sådant fall för
anden, varom i 2 mom. b) eller c) sägs, må tjänstemannen, därest han uppnatt
eu levnadsålder, som med högst sju år understiger den för hans tjänst
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kung/. Maj:fn proposition Nr 153. !)
bestämda pensionsåldern, kunna av Konungen, på därom av vederbörande
myndighet gjord framställning, förklaras skyldig att avgå från tjänsten.
20 §.
1. Rätt att vid avgång från tjänsten komma i åtnjutande av tjänstepension
tillkommer:
a) innehavare av domarämbete, vilken uppnått pensionsåldern, under
förutsättning att han vid avgången kan räkna minst tio tjänstår;
b) tjänsteman, för vilken skyldighet att avgå från tjänsten inträtt enligt
bestämmelsen i 19 § 2 mom. a) under förutsättning, att han kan räkna
minst tio tjänstår;
c) tjänsteman, som enligt bestämmelserna i 19 § 1 mom. b) eller 2 mom. b)
är skyldig att avgå från tjänsten;
d) tjänsteman, som enligt bestämmelserna i 19 § 1 mom. c) eller 2 mom. c)
är skyldig att avgå från tjänsten; samt
e) tjänsteman, som med tillämpning av bestämmelsen i 19 § 3 mom. förklarats
vara skyldig att avgå från tjänsten.
2. I 19 § 2 mom. avsedd tjänsteman, vilken vid uppnående av pensionsåldern
icke kan räkna tio tjänstår och alltså då icke är berättigad till
erhållande av pension, må icke heller sedermera komma i åtnjutande av
sådan, även om han på grund av stadgandet i 19 § 2 mom. a) tillåten
kvarstå i tjänsten efter pensionsålderns inträde.
21 §.
Beloppet av tjänstepension i fall, som avses i 20 § 1 mom. a) och b),
(ålderspension) bestämmes enligt följande grunder:
a) Innehar tjänstemannen minst trettiofem tjänstår eller, där ett
lägre antal tjänstår finnes för hans befattning angivet i bilaga B till
denna lag, minst detta antal tjänstår, utgår hel pension. Denna utgör
samma belopp som det för tjänstemannen vid tiden för hans avgång
från tjänsten gällande tjänstepensionsunderlaget, dock att för tjänsteman,
som under kortare tid än tre år innehaft den befattning, från vilken avgång
äger rum, beloppet av hel pension skall utgöra medeltalet av de
högsta pensionsunderlag, vilka under vart och ett av de senast förflutna
tre åren före avgången varit gällande för honom; och skall, därest sådan
tjänsteman under någon del av nämnda tid, utan att tillika innehava
tjänst, som i denna lag avses, innehaft annan statstjänst, med vilken rätt
till pension är förenad, pensionsunderlag beräknas jämväl för den tid,
sådan tjänst innehafts, varvid, om för sådan tjänst icke gäller något
pensionsunderlag, i sådant avseende skall beräknas det belopp, som bestämts
såsom pension för tjänsten.
b) Uppgår antalet tjänstår icke till det, som enligt bestämmelserna i a)
förutsättes för erhållande av hel tjänstepension, utgår avkortad tjänste
-
10
Kungl. Maj:ts proposition Nr 153.
pension till belopp, som utgör så stor del av hel pension, som motsvarar
det mindre antalet tjänstår i förhållande till det antal tjänstår, som erfordras
för bekommande av hel pension, med iakttagande att, därest vid
sammanräkning av vederbörandes tjänstår del av fjärdedels år uppkommer,
denna del räknas såsom full fjärdedel av år.
22 §.
Tjänstepension i fall, som avses i 20 § 1 mom. e), (invalidpension) utgår
med det belopp, som motsvarar det för tjänstemannen vid tiden för olycksfallet
gällande tjänstepensionsunderlaget.
23 §.
1. Beloppet av tjänstepension till tjänsteman, som avses i 20 § 1 mom. d)
och e), (sjukpension) bestämmes enligt de i 21 § angivna grunder; dock
utgår sådan pension med lägst sjuttiofem procent av hel pension.
2. Vid tillämpningen av bestämmelsen i 1 mom. gäller den inskränkningen,
att tjänstepensionen icke må överstiga den pension, som tjänstemannen
skulle hava erhållit, därest han med det för honom gällande
pensionsunderlaget kvarstått i befattningen till den levnadsålder, vid vilken
skyldighet att avgå från tjänsten inträder.
24 §.
Därest vid beräkning av tjänstepensions belopp enligt grunderna i detta
kapitel beloppet finnes icke vara i helt krontal jämnt delbart med tolv,
skall pensionsbeloppet avrundas till närmast högre sålunda delbara tal.
4 kap.
Minskning* eller indragning av pensionsbelopp.
25 %.
Tjänstepension för tjänst, som avses i denna lag, må endast med de inskränkningar,
som här nedan stadgas, åtnjutas samtidigt med lön, arvode
eller pension för annan sådan tjänst eller annan statstjänst, nämligen:
a) den, som vid avgång från tjänsten innehar eller sedermera erhåller
annan ordinarie statstjänst, må för den tid, lön eller arvode för sådan
tjänst åtnjutes, uppbära allenast den del av tjänstepensionen, som anses
såsom avgiftspension; dock må, där lönen eller arvodet understiger tjänstepensionen,
utöver avgiftspensionen utgå så stort belopp av statspensionen,
att pension och lön eller arvode tillsammans motsvara summan av tjänstepensionen
och en tredjedel av lönen eller arvodet;
b) den, som vid avgång från tjänsten redan åtnjuter eller samtidigt
därmed erhåller pension för annan tjänst, som avses i denna lag, må upp
-
Kunyl. Maj:ts proposition Nr 158. 11
bara dels avgiftspension för bada tjänsterna, dels och den av statspensionerna,
som är större, eller, om båda statspensionerna äro lika, halva beloppet
av vardera;
c) den, som vid avgång från tjänsten åtnjuter eller samtidigt eller sedermera
erhåller pension för statstjänst, å vilken denna lag icke äger tilliämpning,
må för den tid, sådan pension åtnjutes, av tjänstepensionen enligt
denna lag uppbära avgiftspensionen samt därutöver i förekommande
fall så stort belopp av statspensionen, som må erfordras för att tjänstepensionen
enligt denna lag jämte vad av den andra pensionen får vid
sådan förening åtnjutas skall motsvara sammanlagda beloppet av den
större pensionen och eu tredjedel av den mindre eller, om båda pensionerna
äro lika, den ena av dem, ökad med en tredjedel.
Därest med tillämpning av de under a), b) och c) givna bestämmelserna
sammanlagda beloppet av lönen eller arvodet och pensionen eller
av pensionerna understiger femtusen kronor, skall avdrag å pensionsbeloppet
äga rum endast i den mån, som erfordras för att pensionen tillsammans
med vad vederbörande åtnjuter i lön eller arvode eller annan
pension icke må överstiga femtusen kronor.
26 §.
Om den, som är berättigad till tjänstepension enligt denna lag, tillika
är berättigad till pension från pensionsförsäkringsfonden på grund av inbetalning
till pensionsstyrelsen jämlikt 11 § i denna lag eller däremot
svarande stadgande i annan lag eller författning rörande pensionering av
befattningshavare i statens tjänst, skall pensionen från pensionsförsäkringsfonden
räknas såsom del av den honom enligt denna lag tillkommande
tjänstepensionen, vilken alltså för den tid, pensionen från pensionsförsäkringsfonden
åtnjutes, skall minskas med sistnämnda pensions belopp.
27 §.
1. Om pensionstagare undergår frihetsstraff, som omfattar minst en månad,
eller är intagen å någon statens tvångsarbetsanstalt, må han under
tiden åtnjuta allenast avgiftspensionen.
Har pensionstagare blivit dömd till straffpåföljd, vilken utestänger från
behörighet och rättigheter, som omförmälas i 2 kap. 19 § strafflagen, eller
i stället för avsättning till straff enligt 2 kap. 17 § strafflagen, må han
från och med månaden näst efter den, under vilken utslaget vunnit laga
kraft, åtnjuta allenast avgiftspensionen.
2. Har pensionstagare, som avses i 1 inom., anhörig, vilken för sitt
uppehälle är beroende av honom, må den myndighet, som utbetalningen
av pensionen åligger, kunna medgiva sådan anhörig rätt att uppbära statspensionen
eller del därav, dock endast för tid, varunder pensionstagaren
undergår frihetsstraff eller är intagen å någon statens tvångsarbetsanstalt.
12
Kungl. Maj:ts proposition Nr 153.
28 §.
Pensionsbelopp, som icke uttagits inom tre år, sedan det förfallit till
betalning, är förverkat och tillfaller den civila pensionsfonden, dock med
rätt för statskontoret att, på därom gjord framställning, medgiva beloppets
utbetalning.
5 kap.
Lagens tillämplighet m. ni.
29 §.
Därest justitieråd eller regeringsråd avgått från sitt ämbete för fullgörande
av något av Konungen meddelat uppdrag, varmed rätt till pension
icke är förenad men för vilket ersättning av statsmedel utgår, samt
Konungen förordnat, att vad i fråga om justitieråds- eller regeringsrådsämbete
är stadgat angående rätt för innehavaren att erhålla pension av
statsmedel mot uppfyllande av de för denna rätt honom åliggande förpliktelser
skall gälla i avseende å berörda uppdrag så länge den avgångne
uppdraget innehar, skola i sådant hänseende tillämpas de i denna lag meddelade
bestämmelserna.
30 §•
Har diplomatisk eller konsulär tjänsteman försatts i disponibilitet och
åtnjuter han exspektansarvode eller annan eljest med rätt till tjänstepension
icke förenad avlöning av statsmedel till belopp i intetdera fallet understigande
det för den av honom senast innehavda ordinarie befattningen
bestämda pensionsunderlaget, skall han vara underkastad bestämmelserna
i denna lag, varvid för honom skall i tillämpliga delar gälla vad
för nämnda ordinarie befattning är stadgat, och må vid tillämpning av
bestämmelserna i 18 § såsom tjänstår för pension åt sådan tjänsteman beräknas
även tid, varunder han åtnjutit sådant exspektansarvode eller sådan
annan avlöning, som ovan sägs.
31 §.
Fiån tillämpningen av denna lag ma genom beslut av Konungen kunna
undantagas tjänstemän, vilka vid statens övertagande av enskilt företag
övergått till tjänst, som avses i lagen; och skall i sammanhang med
sådant beslut meddelas föreskrifter i fråga om pensionsavgift för tjänst,
som av sådan tjänsteman innehaves.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 153.
13
32
De närmare föreskrifter, som utöver vad denna lag innehåller kunna
finnas erforderliga för lagens tillämpning, meddelas av Konungen.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1925.
Övergångsbestämmelser.
1. Därest vid tillämpning av de i 21 § angivna grunder hänsyn skall
tagas jämväl till pensionsunderlag eller pension för tjänst, som av vederbörande
innehafts, innan denna lag blev tillämplig å honom, skall därvid
så anses, som hade för nämnda tjänst gällt det pensionsunderlag eller den
pension, som vid vederbörandes pensionering gäller för samma eller närmast
motsvarande tjänst.
2. Därest tjänsteman skulle vid avgång från tjänsten hava enligt de
pensionsbestämmelser, som för honom gällde, innan denna lag blev å honom
tillämplig, kommit i åtnjutande av högre pensionsbelopp för samma tjänst
än med tillämpning av stadgandena i denna lag, skall pensionen utgå med
nämnda högre belopp.
3. Därest tjänsteman, som avses i denna lag, utan ändring beträffande
innehavande lönegrad förflyttas till befattning, å vilken icke denna lag
och ej heller lagen den 4 juni 1920 angående rätt till tjänstepension för
ordinarie tjänstemän vid postverket, telegrafverket, statens järnvägar och
statens vattenfallsverk äger tillämpning, skall tjänstemannen, så länge
han kvarstår i den befattningen, vara underkastad föreskrifterna i denna lag.
14
Kung}. Maj:ts proposition Nr 1H3.
Bilaga A.
I. Befattningar, som tillsättas genom förordnande på viss tid.
Befattning
TjiTtc- 1 Pension,- pelis lons-
underlag j aTSlft
Generaldirektör .................................................................
Byggnadschef hos byggnadsstyrelsen......................................
Kustbevakningsinspektör vid tullverket....................................
Depåchel vid stuteristaten ........................................
Kr. Kr.
9.000 540
7.000 420
6.000 360
5.500 330
II. Befattningar, som tillsättas genom fullmakt eller konstitutorial.
1, Befattningar vid statsdepartement och vissa andra verk, tillhörande
den civila statsförvaltningen.
A. Tjänstemän i chefs- eller därmed jämförlig ställning.
Lönegrad eller befattning-
I j
Tjänste- i -T,
Pensions-
pensions- ! « ..
underlag | avglIt j
l:a lönegraden ..................................................................
; |
Kr. Kr.
7,296 438
7,896 474
8,496 510
8,796 528 !
9,996 600
3e » ................................................................. ...
4:e » med undantag av justitieråd, regeringsråd och
Justitieråd, regeringsråd och landshövding ...........................
It. Andra tjänstemän.
•
Lönegrad
! Tjänstepensionsunderlag
Pensions-
avgift
Man
Kvinna
Kr.
Kr.
Kr.
l:a lönegraden........................................
........... 1,320
1,236
36
2:a
» .............................
........... 1,404
1,320
39
3:e
» ......................................
........... 1,476
J,404
42
4:e
» ......................................
........... 1,560
1,476
45
5:e
* .......................................
........... 1,644
1,560
48
6:e
» ................................... ,
........... 1,716
1,644
51
7:e
» .......................................
........... 1,824
1,716
57
8:e
» ........................................
1,824
63
9:e
......... 2,040
1,920
69
10:e
» ........................................
........... 2,160
2,040
75
1 l:e
» .......................................
.......... 2,304
2,160
84
12:e
........... 2,436
2,304
90
13:e
» .......................................
........... 2,640
2,436
102
14:e
........... 2,844
2,640
114
15:e
» .................................
........... 3,036
2,844
129
16:e
» ....................................
........... 3,240
3,036
141
17:e
» .............................
........... 3,444
3,240
156
Kungl. Maj:ts proposition Nr 153.
15
Lönegrad
Tjänstepensionsunderlag
Pensions-
avgift
M an
Kvinna
Kr.
Kr.
Kr.
3,684
3,444
174 ,
3,924
3,684
192 !
3,924
.3,684
192 i
4,200
3,924
213
4,476
4,200
234
4,764
4.476
255
5,076
4,764
279
5,400
5,076
303
5,724
5,400
330
6,036
5,724
354
6,360
♦5,030
378
6,684
6,360
.399
6,996
6,684
420
18:e lönegraden
19:e
i 20:e »
21:a
22:a »
23:e
24:e »
25:e
26:e
27:e »
28:e »
29:e
30:e »
För överläkare av i:a och 2:a klass vid statens hospital och asyler skola tillämpas de särskilda
pensionsnnderlag och de pensionsavgifter, som gälla för befattningar tillhörande SO.e
respektive 29:e lönegraden.
2. Befattningar vid lots- och fyrstaten.
Tjänstepensionsunderlag
Pensions-
Lönegrad
Man
Kvinna
avgift
Kr.
1,404
Kr.
1,320
Kr.
39
1,560
1,476
45
1,644
1,560
48
t).C
1,716
1,824
1,644
51
1,716
57
<5:e
1,920
1,824
63
2,040
2,100
2,304
2,436
1,920
69
8:e
9:e
10:e
ll:e
12:e
13:e
2,040
75
2,160
84
2,304
90
3,924
3,684
192
5,724
5,400
330
6,030
5,724
354
För lotspersonal, tillhörande 10:e lönegraden, utgör tjänstepensionsunderlaget 2,64Q, respektive
2,436 kronor och pensionsavgiften 102 kronor. För övrig lotspersonal skola tillämpas det
pensionsnnderlag och den pensionsavgift, som gälla för närmast högre lönegrad än den, till
vilken respektive befattning hör.
opaginerad Kontrollera mot PDF
ltt
Kungl. Maj:ts proposition Nr 153.
Bilaga B.
För innehavare av nedanstående befattningar gäller i fråga om pensionsoch
tjänstålder vad här nedan finnes särskilt angivet.
Befattning
Pen-
sions-
ålder.
Lev-
nadsår
För hel
pension
erforder- ligt antal
tjänstår
Högsta domstolen.
! Justitieråd ........................
67
25
Regeringsrätten.
\ Regeringsråd .....................
67
25
Fång vård sstaten.
Assistent av 2:a klass, för
jordbruket........................
65
25
Uppsyningsman..................
65
35
Yrkesmästare av l:a klass ...
65
35
» » 2:a »
65
35
Överkonstapel.....................
65
35
Första vaktfru ..................
65
35
Vaktkonstapel ..................
65
35
Vaktfru..............................
65
35
Befattning
Pen-
För hel 1
! sions-
pension
ålder.
erforder-j
| Lev-
ligt antal
j nadsår
tjänstår
65
25 i
! 65
25
65
25 1
Statens uppfostringsanstalt
å Bona.
Lantbruksinspektor, tillika
avdelningsföreståndare ...
Uppsyningsman...............
Förste förman ...............
Maskinist........................
Förman ........................
Husmoder .....................
Sjökarteverket.
; Förste aktuarie —
i Aktuarie .............
Kartograf.............
Ritare eller gravör.
Ritbiträde ...........
Y r kesinspekt i onen.
Yrkesinspektör .............
Yrkesinspektris .............
65
65
65
65
65
65
65
65
65
65
63
65
65
25
35
35
35
35
35
35
35
35
35
33
2o
25
Assistent av l:a klass ..
Assistent av 2:a klass ..
Underinspektör...........
Statens tvångsarbetsanstalter.
Assistent av 3:e klass, för!
jordbruket........................
65
25
Trädgårdsmästare ...............
65
35
Uppsyningsman..................
65
35
Förste förman.....................
65
35
Förman ...........................
65
35
35
Vaktfru ..........................
65
35
Medicinalstyrelsen.
Medicinalråd .....................
67
25
Hospital och asyler.
Låkorpersonal.
Överläkare av l:a klass ......
65
33
Hospitalsläkare av l:a klass -.
65
33
Överläkare av 2:a klass ......
65
33
Hospitalsläkare av 2:a klass...
65
.33
Läkare vid Visby hospital ...
65
33
Sjukvårdspersonal.
Uppsyningsman av l:a klass...
60
30
Förestånderska av l:a klass-..
55
25
Uppsyningsman av 2:a klass ..
60
30
Överskötare........................
60
30 1
Förestånderska av 2:a klass...
55
25 |
Skötare..............................
60
30
Översköterska.....................
55
25 i
Sköterska...........................
;>o
25 1
Kungl. Maj:ts proposition Nr 153.
17
11 e f u t t n i il g
Pen-
sions-
ålder.
Lev-
nadsår
För hd
pension
erforder- ligt antal
tjänstår
Befattning
Pen-
sions-
ålder.
Lev-
nadsår
För hel
pension
erforder- ligt antal
tjänstår
Hospital och asyler (forts.).
Uppsala universitet.
Ekonomipersonal.
; Maskinmästare av l:a klass ...
» » 2:a »
| Befallningsman ..................
Hantverksföreståndare av l:a
klass ..............................
Maskinist av l:a klass.........
; Trädgårdsmästare ...............
Hantverksföreståndare av 2:a
klass ..............................
Maskinist av 2:a klass.........
Köksförestånderska av l:a
j klass ..............................
Magasinsföreståndare .........
Arbetsförestånderska............
I Bageriförestånderska............
! Chaufför ...........................
i Eldare av l:a klass ............
j Hantverkare .....................
'' Köksförestånderska av
i klass ....................
| Post- och stadsbud .....
Tvättförestånderska av l:a
klass ................
Eldare av 2:a klass .
j Föreståndare i stall, ladugård
och svinstall..........
Tvättförestånderska av 2:a
klass ...................
2:a
Länsstyrelserna.
Landshövding....................
Generaltullstyrelsen och
tullstaten.
Tullstaten.
, Gränstullmästare ...........
Tullmästare....................
Gränsö veruppsy ningsman
Kustöveruppsyningsman
Tullöveruppsyningsman •.
Gränsuppsyningsman .....
i Kustuppsyningsman ........
Tulluppsyningsman ........
| Förste kustvakt..............
i Kustvakt .......................
■ Tillsyningsman ..............
Kustbevakningsbiträde.....
Tullvakt .......................
65
65
65
65
65
65
65
65
60
65
60
60
65
65
65
60
65
60
65
65
60
67
62
65
62
62
65
62
62
65
62
62
65
62
65
35
35
35
35
35
35
35
35
30
35
30
30
35
35
35
30
35
30
35
35
30
25
30
35
30
30
35
30
30
35
30
30
35
30
35
Egendoms- och skogsförvaltningen.
Skogsförvaltare ..................
Assistent vid skogsförvalt
ningen
...........................
Skogvaktare........................
Skolöverstyrelsen.
Ledamot å folkskol- och yr-j
kesskolavdelningarna.........
Lantbruksstyrelsen.
Generaldirektör ..................
Byråchef för lantbruksärenden
Statskonsulenter.
Statskonsulent ...............
Lantbruksakademien.
Sekreterare .....................
Flyinge hingstdepå och
stuteri.
Beridare ....................
Strömsholms hingstdepå.
Beridare ..........................
Rikets allmänna kartverk.
1. Den geodetiska avdelningen)
Observator ........................|
Statsgeodet........................!
2- Den topografiska andel- I
ningen.
Gravör eller hel i ogi n vy rri ture
3. Avdelningen för ekonomiska
arbeten och stomkartearbeten.
Statskartograf.....................
Ritare ..............................
Ritbiträde ........................
Sveriges geologiska undersökning.
Statsgeolog ........................
65
65
65
67
67
67
65
67
62
62
65
65
65
65
63
63
65
35
35
35
10 1
25
25
30
30
35
35
35
35
33
33
35
1 Såsom chef för lantbruksstyrelsen.
Bihang till riksdagens protokoll 1925. 1 sand.
I2''i höft. (Nr 153.)
18
Kungl. Maj:ts proposition Nr 153
Befattning
Pen-
sions-
ålder.
Lev-
nadsår
För hel
pension
erforder- ligt antal
tjänstår
Befattning
Pen-
sions-
ålder.
Lev-
nadsår
För hel
pension
erforder- ligt antal
t j anstår
Sprängämnesinspek-
tionen.
Sprängämnesinspektör.........
65
25
Lots- och fyrstaten (forts.).
Personal å fyrskepp och fyr
samt å gasstation.
Inspektionen över elektriska
anläggningar för
belysning eller arbetsöverföring.
Inspektör...........................
Lotsstyrelsen.
65
Fyri ngenj örko ntoret.
Fyringenjör..................
Verkmästare ...............
Lots- och fyrstaten.
Distriktsbefäl och personal a
distriktsexpeditioner.
Lotskapten ........................
Lotslöjtnant........................
Lotspersonal.
Överlots ...........................
Lotsiörman å l:a klass lots
plats
.............................
Lotsiörman å 2:a klass lots
plats
........................... ..
Lots å l:a klass lotsplats
» » 2:a » »
Lotsförman ä 3:e klass lotsplats
..............................
Lots å 3:e klass lotsplats - i
62 l
62 ;
65
65
65
60
60
60
60
■
j
60
60
25
30
30
35
35
Fyrmästare å l:a klass fyrskepp
..............................
Distriktsfyrmästare ............
Fyrmästare å l:a klass fyr...
» gasstation ......
» » 2:a klass fyrskepp
...........................
Fyrmästare å 2:a klass fyr...
* » 3:e » fyr-!
skepp ..............................
Fyrmästare å 3:e klass fyr • • •
Fyrvaktare » l:a » fyr-l
skepp..............................
Fyrvaktare å l:a klass fyr ...
» » gasstation .....I
» 2:a och 3:e klass)
fyrskepp...........................
Fyrvaktare å 2:a och 3:e klass
iyr .................................
Fvrbiträde å fyrskepp.........
» »fyr ...............
» gasstation ......
62
65
65
62
62
65
62
65
62
65
62
62
65
62
65
62
35
30
30
30
30
30
30
Personal å lotsverkets ångfartyg.
Befälhavare.......................
Maskinist..........................
Statens provningsanstalt.
Överdirektör .....................
Avdelningschef ................
Förste avdelningsingenjör ...
62
62
65
65
65
30
35 i
35
30 !
30
35 |
30 !
35 |
30 :
35 i
30 ;
35 I
30 i
35
30 ;
30
30
25
25
25
i
För tjänsteman, som varit anställd vid beskickning eller konsulat i Ostasien eller Brasilien
minst fem år, är pensionsåldern 60 år oeh det för hel pension erforderliga antalet tjänstår 30.
För innehavare av kontorsbiträdes- och skrivbiträdesbefattningar utgör pensionsåldern 63 levnadsår
samt det för hel pension erforderliga antalet tjänstår 33.
Kun gl. Maj:ts proposition Nr 153.
19
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 13 mars 1925.
Närvarande:
Statsministern Sandlek, statsråden Olsson, Nothin, Svensson, Hansson,
Linders, Larsson, Wigforss, Möller, Le vinson.
Efter gemensam beredning med cheferna för övriga departement anför
t. f. chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss:
Såsom framgår av chefens för finansdepartementet yttrande till det vid
statsverkspropositionen fogade protokollet över finansärenden den 31 december
1924 i fråga om ordnandet av de kvinnliga befattningshavarnas
avlönings- och pensionsförhållanden, förklarade departementschefen, efter
att hava redogjort för de förslag angående ordnandet av de kvinnliga
befattningshavarnas pensionsförhållanden, som framlagts av de s. k. behörighetssakkunniga,
1921 års lönekommitté samt 1921 års pensionskommitté,
ävensom angivit sin principiella ställning till de pensionsspörsmål, vilka
ansetts vara av betydelse för lösningen av de kvinnliga befattningshavarnas
lönefråga, att det närmare utformandet av förslag till ordnande av
ifrågavarande befattningshavares pensionsförhållanden borde ske i sammanhang
med frågan om civil tjänstepensionslag.
Sedan riksdagen nu fattat beslut rörande de kvinnliga befattningshavarnas
ställning i lönehänseende, anhåller jag att få underställa Kungl. Maj:ts
prövning förutberörda fråga om civil tjänstepensionslag och vissa andra
pensioneringsspörsmål.
Till grund för mitt förslag i ämnet kommer att ligga det av 1921 års
pensionskommitté med skrivelse den 18 oktober 1924 avgivna betänkande
med förslag till civil tjänstepensionslag.
Innan jag övergår till att redogöra för detta förslag, ber jag emellertid
få lämna en kort översikt dels över innehållet i lagen den 11 oktober 1907
angående civila tjänstinnehavares rätt till pension, dels över bestämmelserna
i kommunikationsverkens pensionslag, dels ock över nu gällande
provisoriska pensionsbestämmelser för befattningshavare vid statsdepartement
m. fl. verk.
Med vissa vidtagna ändringar innehåller 1907 års pensionslag i huvud- Gällande pensak
följande. sionsbestäm
mel8er.
Rätt till pension tillkommer under de i lagen stadgade villkor envar
ordinarie innehavare av civil tjänst med lön å stat, som blivit fastställd av
20
Kungl. Maj:ts proposition Nr 153.
Konungen och riksdagen. Från lagens tillämpning äro dock undantagna
vissa i lagen uppräknade ämbeten och tjänster, nämligen statsrådsämbeten,
civila tjänster med pensionsrätt i arméns eller flottans pensionskassa,
tjänster vid postverket, telegrafverket, statens järnvägar och statens vattenfallsverk,
lärarbefattningar vid folkskoleseminariernas övningsskolor
samt befattningar, som äro uteslutande prästerliga (1—2 §§).
Där ej för viss tjänst särskilt pensionsunderlag finnes bestämt, gäller
för bestämmande av pensionsunderlag följande:
för tjänst, med vilken jämte lön tjänstgöringspenningar äro förenade,
utgöres pensionsunderlaget av hela lönen;
för annan tjänst motsvarar pensionsunderlaget två tredjedelar av lönen.
Pensionsunderlaget utgöres således enligt huvudregeln ej av ett för
varje befattning fixerat belopp, utan kan ökas, i mån befattningshavaren
intjänar ålderstillägg, som helt eller delvis har karaktär av lön (3 §).
Pensionen är till sitt belopp antingen hel eller avkortad. Hel pension
utgör, där ej för särskilt fall annorlunda är stadgat, samma belopp som
det för tjänstinnehavaren vid tiden för hans avgång från tjänsten gällande
pensionsunderlaget. Avkortad pension utgår med viss del av hel pension
och beräknas på sätt i lagen närmare föreskrives (4 §).
Rätt att komma i åtnjutande av hel pension inträder för manlig tjänstinnehavare
vid uppnådda sextiosju levnads- och trettiofem tjänstår samt
för kvinnlig tjänstinnehavare vid uppnådda sextio levnads- och trettio
tjänstår. Från denna huvudregel stadgas dock ett flertal i lagen närmare
angivna undantag (5 §).
I fråga om skyldighet att från tjänsten avgå stadgas, att sådan förpliktelse
inträder för innehavare av domarämbete vid fyllda sjuttio år, eller,
där sådan tjänstinnehavare, efter att hava uppnått de i lagen för rätt till
hel pension stadgade levnads- och tjänstår, oavbrutet under sex månader
på grund av sjukdom varit och fortfarande befinnes va ra till tjänstgöring
oförmögen. För annan tjänstinnehavare inträder berörda skyldighet vid
uppnåendet av den i 5 § för rätt till hel pension stadgade levnadsålder.
Emellertid kan Konungen eller, där viss embetsmyndighet äger att avskeda
från tjänsten, den myndigheten låta med avskedet anstå, därest och
så länge tjänstinnehavaren prövas i tjänsten på ett tillfredsställande sätt
kunna gagna det allmänna, dock icke i något fall längre än till fyllda
sjuttio år.
Enligt lagens bestämmelser kan skyldighet att avgå från tjänsten inträda
jämväl i andra fall än de förut nämnda. Sålunda föreskrives, att
dylik skyldighet åligger tjänstinnehavare, innan han uppnått nyss omförmälda
levnadsålder, därest han, efter att under fem på varandra följande
år i följd av sjukdom, vanförhet eller lyte varit ur stånd att tjänstgöra,
befinnes vara för framtiden oförmögen till tjänstgöring. Här omförmäld
skyldighet åligger ock tjänstinnehavare, som träffats av olycksfall i
Kungl. Muj:ts proposition Nr 153. 21
tjänsten, därest olycksfallet finnes för framtiden medföra oförmåga till
tjänstgöring.
Därjämte må nämnas, att Kungl. Maj:t äger, att, på därom av vederbörande
myndighet gjord framställning, under vissa i lagen närmare angivna
betingelser i fråga om uppnådd levnadsålder förklara sådan tjänstinnehavare
skyldig avgå från tjänsten, som på grund av sjukdom eller
minskad arbetsförmåga är urståndsatt att på ett tillfredsställande sätt
fullgöra sina tjänståligganden «i §).
Tjänstinnehavare, som vid uppnåendet av den för honom stadgade levnadsålder
icke kan räkna tio tjänstår och alltså icke då är berättigad till
erhållande av pension, må icke heller sedermera komma i åtnjutande av
sådan, även om han tillätes att kvarstå i tjänsten efter nämnda levnadsålders
inträde (7 §).
Såsom tjänstår för pension räknas den tid, befattningshavaren innehaft
tjänst, som i lagen avses, ävensom den tid, han innehaft annan statstjänst
eller ock i statens tjänst haft extra ordinarie anställning eller förordnande
(17 §).
Pensionsavgiften är enligt lagen ej fixerad till visst belopp för varje
befattning utan utgår med viss procent — högst 6 lägst 3 — av det för
befattningshavaren gällande pensionsunderlaget (10 §).
Sedan av 1919 års lagtima riksdag antagits ett på delvis helt nya löneprinciper
grundat avlöningssystem för de s. k. kommunkationsverken, utarbetades
av kommunikationsverkens lönekommitté för dessa verk, i fråga
om vilka dittills gällt från varandra väsentligt skiljaktiga pensioneringsbestämmelser,
ett förslag till ny pensionslag, framlagt i ett den 29 januari
1920 dagtecknat betänkande.
I vissa delar var förslaget i fråga omedelbart betingat av de för det nya
lönesystemet gällande principerna. Sålunda hade i förslaget, enär i
nämnda lönesystem någon uppdelning av avlöningen i lön och tjänstgöringspenningar
ej var genomförd, pensionsunderlagen bestämts på
annat sätt än som i allmänhet gäller enligt 1907 års lag, nämligen till ett
fixt belopp för envar av de i avlöningsreglementets löneplan intagna lönegrader,
ungefärligen motsvarande två tredjedelar av slutlönen å billigaste
ort inom lönegraden. Pensionsunderlagets belopp var alltså ej beroende
av om tjänstemannen vid tiden för pensioneringen intjänat de för lönegraden
bestämda avlöningsförhöjningarna.
Vidkommande beräkningen av pensionsavgifternas belopp föreslog kommittén
den i jämförelse med 1907 års lag förenklade anordning, att avgifterna
skulle sättas till visst belopp för varje lönegrad.
Önskemålet om ett i möjligaste mån rättvist avvägande mellan utgående
pension och av tjänstemannen erlagda pensionsavgifter sökte kommittén
tillgodose genom att i viss omfattning särskilja den del av tjänstepensionen,
som motsvarade av tjänstemannen inbetalda avgifter, från den del
22
Kungl. Maj:ts proposition Nr 153.
av pensionen, som var beräknad att bestridas av statsmedel. Den förra
delen av pensionen, den s. k. av giftspensionen, skulle till sin storlek i
regel vara beroende på det antal år, under vilka pensionsavgift, vare sig
på grund av icke-ordinarie anställning eller i ordinarie tjänst, erlagts.
Hel avgiftspension, motsvarande en tredjedel av tjänstepensionen, skulle
utgå, om vederbörande erlagt avgifter i 30 år (s. k. avgiftsår). Vid färre
antal avgiftsår skulle avgiftspensionen i allmänhet reduceras med V30 för
varje bristande avgiftsår.
Då pensionsavgifterna voro försäkringstekniskt beräknade under antagande
av en 30-årig inbetalningsperiod och befattningshavaren således
efter denna tids utgång måste anses hava fullgjort den för hel avgiftspensions
erhållande erforderliga inbetalningsskyldigheten, skulle alltså
någon inbetalning av pensionsavgifter efter de 30 avgiftsårens utgång i
allmänhet ej ifrågakomma; enligt 1907 års pensionslag hade däremot
tjänstemannen att erlägga pensionsavgifter intill avgång från tjänsten.
Kommittén föreslog vidare, att befattningshavare, som avgick före pensionsålderns
inträde under sådana omständigheter, att han icke blev pensionsberättigad,
i allmänhet skulle erhålla viss gottgörelse för av honom
eriagda pensionsavgifter. En dylik anordning hade redan förut vunnit
tillämpning, nämligen vid den enligt beslut av 1917 års riksdag genomlörda
pensioneringen av viss icke-ordinarie personal vid telegrafverket,
statens järnvägar och statens vattenfallsverk.
Enligt kommitténs förslag var gottgörelsen i fråga avsedd att utgå i
den form, att de av befattningshavaren eriagda pensionsavgifterna skulle
från vederbörande pensionsfond inbetalas till pensionsstyrelsen för
beredande åt befattningshavaren av pension jämlikt lagen om allmän pensionsförsäkring.
Den del av tjänstepensionen, som beräknades skola bestridas av statsmedel,
betecknades av kommittén såsom statspension och skulle för hel
pension utgöra två tredjedelar av tjänstepensionen. För att komma i åtnjutande
av hel statspension skulle vederbörande hava uppnått minst 30
tjänstår i ordinarie eller extra ordinarie befattning eller därmed jämförlig
anställning.
I fråga om pensionera ttens inträde samt skyldigheten att avgå från befattning
föreslogos av kommittén vissa avvikelser från vad som enligt
den civila pensionslagen var gällande.
Ett på lönekommitténs betänkande grundat förslag till pensionslag för
kommunikationsverken framlades av Kungl. Maj:t i proposition (nr 313)
till . 1920 års riksdag. Riksdagen biföll i allt väsentligt propositionen
(skrivelse nr 245) och utfärdades den 4 juni 1920 lag angående rätt till
tjänstepension för ordinarie tjänstemän vid postverket, telegrafverket,
statens järnvägar och statens vattenfallsverk (nr 254), i det följande benämnd
kommunikationsverkens pensionslag.
Kungi. Maj:ts proposition Nr lön. 23
Efter att 1921 års riksdag antagit förslag till avlöningsreglemente för
befattningshavare vid statsdepartement och vissa andra verk, tillhörande
deri civila statsförvaltningen, varigenom det för kommunikationsverken antagna
nya lönesystemet kom att i huvudsak tillämpas jämväl ä nämnda
befattningshavare, uppkom fråga om de ändringar i dittills gällande pensionsbestämmelser,
som ku lille föranledas av det nya avlöningsreglementet.
Efter förslag av 1902 års löneregleringskommitté utarbetades och förelädes
1921 års riksdag propositioner i ämnet (nr 276 och 277). De framlagda
författningsförslagen vunno riksdagens bifall, och utfärdades den 29 juni
1921 lag om vissa ändringar i lagen den 11 oktober 1907 angående civila
tjänstinnehavares rätt till pension (nr 455) samt kungörelse med bestämmelser
för vissa tjänstemän vid statsdepartement och andra till den civila
statsförvaltningen hörande verk i fråga om rätt till pension (nr 456). Dessa
bestämmelser äro avsedda att äga allenast provisorisk karaktär i avbidan
på utarbetande av en ny pensionslag i stället för den nuvarande civila pensionslagen,
som med hänsyn till bestämmelserna i det nya avlöningsreglementet
icke kan tillämpas å befattningshavare, å vilka berörda avlönings
reglemente är tillämpligt.
På grund av senare genomförda nya löneregleringar hava vissa ändringar
vidtagits i nyssnämnda kungörelse, nämligen genom kungörelser den 30 juni
1922 (nr 388) och den 1 juni 1923 (nr 168).
I fråga om tjänstemän, som tillsättas genom fullmakt eller konstitutorial,
stadgas i kungörelsen den 29 juni 1921, att bestämmelserna i 1907 års
pensionslag skola, i vad de avse rätt till pension samt skyldighet att från
tjänsten avgå, för dem äga giltighet, dock med iakttagande av vissa i kungörelsen
särskilt angivna föreskrifter, avseende i främsta rummet pensionsunderlagen
och pensionsavgifterna.
I fråga om tjänstårsberäkning för befattningshavare, som tillsättas genom
fullmakt eller konstitutorial, föreskrives i kungörelsen den 29 juni
1921, att tjänstår beräknas för tid, under vilken tjänsteman efter fyllda
aderton år i statens tjänst innehaft ordinarie eller extra ordinarie befattning
eller annan anställning, som prövas vara därmed jämförlig, eller ock
bestritt förordnande å sådan tjänst. Vid sådan tjänstårsberäkning skall
avdrag göras för tid omfattande minst femton dagar i följd, under vilken
ledighet från tjänsten ägt rum, dock icke för tid, varunder tjänsteman utan
att tjänstgöra å sin befattning ägt uppbära oavkortad avlöning eller eljest
åtnjutit ledighet på grund av sjukdom, olycksfall i tjänsten eller offentligt
uppdrag eller för fullgörande av honom åliggande militär tjänstgöring
eller för resa, som med vederbörligt tillstånd företagits till egen utbildning.
Slutligen må erinras, att ifrågavarande kungörelse innehåller föreskrift
(4 §), att den tjänsteman jämlikt avlöningsreglementet åliggande skyldigheten
att underkasta sig de ändrade bestämmelser, som kunna varda utfär
-
24
Kung!. Maj:ts proposition Nr 153.
dåde i fråga om pension, skall jämväl innefatta skyldighet att underkasta
sig sådana ändringar i pensionsrätten, som kunna varda fastställda i sammanhang
med det statsunderstödda pensionsväsendets centralisering.
Förutom de ändringar, som vidtagits i den civila pensionslagen i fråga
om de nyregler a de verken, hava tid efter annan tillägg till och ändringar
av pensionslagen ägt rum. Sålunda har i samband med arbetet för eu
decentralisation av regeringsärendena beslutanderätten i fråga om tilldelande
av pension överflyttats från Kungl. Maj:t till generaltullstyrelsen i
fråga om tjänst vid tullverket, till domänstyrelsen i fråga om tjänst vid
styrelsen eller tjänst, som lyder under denna, samt i övrigt till statskontoret,
som jämväl har att pröva frågor om pension till generaldirektörer
vid nämnda styrelser. Beslut härom har fattats av 1918 års lagtima riksdag
(skrivelse nr 183). Vidare må erinras, att, i samband med tillkomsten
av nya förvaltningsgrenar eller omorganisation av gamla, olika befattningshavargrupper
inordnats under den civila pensionslagen. Sålunda
har t. ex. genom beslut av 1914 års senare riksdag personalen vid lots- och
fyrstaten tillerkänts pensionsrätt enligt sagda lag.
Speciella föreskrifter om pensionsrätt hava meddelats för befattningshavare
vid domänverket i kungörelse den 15 juni 1922 (nr 323) samt för befattningshavare
vid lots- och fyrstaten i kungörelse samma dag (nr 380),
vilka föreskrifter i huvudsak ansluta sig till bestämmelserna i förenämnda
kungörelse den 29 juni 1921 (nr 456).
1921 års pen- Vid tillsättande den 29 juni 1921 av pensionskommittén yttrade chefen
mittés^upp- *ör finansdepartementet — efter att hava erinrat, att i samband med den
drag. lönereglering, som vid samma års riksdag genomförts för befattningshavare
vid statsdepartement och vissa andra verk, tillhörande den civila
statsförvaltningen, eu del ändringar vidtagits med avseende å personalens
pensionsförhållanden — bland annat.följande:
»Då jag den 11 mars 1921 för Kungl. Maj:t anmälde sistberörda fråga,
erinrade jag, såsom framgår av mitt vid propositionen nr 276 till innevarande
års riksdag fogade yttrande till statsrådsprotokollet, hurusom med
hänsyn till de i det nya avlöningsreglementet innefattade förändringar
icke allenast i fråga om avlöningens uppdelning i lön och tjänstgöringspenningar
utan även i andra avseenden de nya avlöningsbestämmelserna i
varje fall måste föranleda en revision av gällande pensionsföreskrifter.
Det syntes mig dock kunna sättas i fråga, huruvida man därvid borde inskränka
sig till allenast en revision av den civila pensionslagen, sedan numera
för kommunikationsverken en helt ny pensionslag blivit utfärdad den
4 juni 1920, vilken lag även i principiella hänseenden avveke från den civila
pensionslagen. Lika med löneregleringskommittén liölle jag för önskvärt,
att även i pensionshänseende likartade bestämmelser bleve gällande för så
stora delar av statsförvaltningen som möjligt. Härför skulle emellertid
erfordras utarbetande av eu ny pensionslag, avsedd att ersätta den nuvarande
civila pensionslagen. Kommittén hade betonat önskvärdheten av att
helt nya bestämmelser snarast utarbetades för att om möjligt underställas
K mull. Maj:ts proposition Nr 153.
25
1922 års riksdags prövning. Till denna kommitténs uppfattning uttalade
jag min anslutning samt förklarade, att jag ämnade med det snaraste
igångsätta förarbeten i berörda hänseende.
Då det under nu angivna omständigheter ansågs nödvändigt att, intill
dess pensionsförliållandena bleve definitivt ordnade, i och för tillämpning
i förekommande fall hava tillgång till vissa provisoriska pensionsbestämmelser,
framlades genom nyssberörda proposition nr 276 samt propositionen
nr 277 förslag till sådana bestämmelser och till därmed sammanhängande
ändringar i civila pensionslagen. Dessa framställningar, som i
huvudsak grundade sig på av löneregleringskommittén avgivet förslag,
hava sedermera vunnit riksdagens bifall, såsom framgår av dess skrivelser
nr 232 och 353.
Den av mig bebådade utredningen rörande nya definitiva bestämmelse!'',
avsedda att träda i stället för den nuvarande civila pensionslagen, torde nu
böra igångsättas.
Genom de provisoriska bestämmelser, som, enligt vad jag nu påpekat,
gälla för stora grupper av personal med uyreglerade löner, hava dessa
grupper fått sina pensionsförhållanden någorlunda tillfredsställande ordnade
under den tid, som måste förflyta, innan mera definitiva anordningar
hinna att träffas. Uppmärksammas bör, att, i mån som det nya för statsdepartement
m. fl. gällande avlöningsreglementet utsträckes till att avse
även andra till den civila statsförvaltningen hörande befattningshavare,
detta kommer att medföra, att jämväl tillämplighetsområdet för berörda
provisoriska pensionsbestämmelser i motsvarande grad vidgas.»
Departementschefen yttrade vidare, att frågan om upphörande av uppbörd
och redovisning av pensionsavgifterna, vilken fråga varit föremål för
behandling bland annat vid 1921 års riksdag, särskilt med hänsyn till den
kostnadsbesparing, som genom förenklade anordningar på detta område
utan tvivel kunde stå att vinna, vore av den vikt, att närmare utredning
i ämnet genom kommitténs försorg borde komma till stånd.
Sedan i anledning av Kungl. Maj:ts beslut den 24 november 1922 pensionskommitténs
arbeten vilat från och med den 1 mars 1923, har genom
Kungl. Maj:ts beslut den 13 juni 1924 förordnats, att pensionskommittén
skulle återupptaga sina arbeten samt bedriva desamma i enlighet med de
direktiv, som chefen för finansdepartementet i yttrande till statsrådsprotokollet
samma dag lämnat.
Departementschef en anförde därvid bland annat:
»Den 12 oktober 1923 har 1921 års lönekommitté avgivit betänkande angående
ordnandet av kvinnliga befattningshavares avlönings- och pensionsförhållanden
m. m. I detta betänkande har kommittén framlagt vissa förslag
i pensionshänseende, vilka icke utan ytterligare överväganden synas böra
läggas till grund för den framställning till riksdagen rörande dessa befattningshavares
avlönings- och pensionsförhållanden, som erfordras för att den
av 1923 års riksdag antagna behörighetslagen må kunna sättas i kraft. De
olika detaljspörsmål, som härvid särskilt böra göras till föremål för prövning,
äro frågorna om kvinnliga befattningshavares pensionsålder och pensionsavgifter
samt pensionering av dylika befattningshavares efterlevande.
Beträffande nu berörda delar av kommittéförslaget hava betydande menings
-
26
Kung/. Maj:ts proposition Nr 153.
skiljaktigheter yppats hos de över förslaget hörda myndigheterna. Lösningen
av omförmälda pensionsspörsmål är emellertid av betydelse för frågan om
de kvinnliga befattningshavarnas avlöningsförhållanden, vilken fråga för
närvarande är föremål för beredning inom finansdepartementet, i syfte att
proposition må kunna avlåtas till 1925 års riksdag. Vidare sammanhänga
de nämnda pensionsspörsmålen givetvis med pensionskommitténs uppdrag.
Det synes lämpligt, att desamma av kommittén omedelbart upptagas till
övervägande, på det att ställning må kunna tagas till desamma så snart,
att proposition i avlöningsfrågorna må vara åtminstone i huvudsak färdigberedd
till den tid, då budgetarbetet under nästkommande höst tager sin
början. Närmast torde lösningen av omförmälda pensioneringsfrågor för de
kvinnliga befattningshavarnas del påverka kommitténs förslag till ny civil
pensionslag, vilket förslag alltså torde böra i första hand färdigställas; och
böra kommitténs arbeten sä bedrivas, att nyss nämnda förslag om möjligt
kan vara avgivet före den 1 oktober 1924.
I detta sammanhang torde jag något närmare få uppehålla mig vid den
del av kommitténs uppdrag, som avser fråga om upphörande av uppbörd och
redovisning av pensionsavgifter, enär detta spörsmål står i närmaste sammanhang
med frågan om reglering av kvinnliga befattningshavares avlönings-
och pensionsförhållanden.
Sedan 1889 års pensionskommitté ar 1894 avgivit betänkande angående
civila befattningshavares pensionering, framlade Kungl. Maj:t proposition i
ärendet för 1894 års riksdag. Kungl. Majcts förslag grundade sig på den av
kommittén angivna förutsättningen, att vederbörande tjänstinnehavare borde
vara befriad från avgifter för den egna pensioneringen men skyldig att utan
statens bistånd bestrida de med pensioneringen av änkor och barn förenade
utgifter med undantag för kostnaden för pensionskassans förvaltning. Förslaget
blev icke av riksdagen bifallet. Riksdagen ansåg nämligen, att eu
sådan lag borde vila på den av riksdagen tidigare uttalade grundsatsen, att
de civila tjänstinnehavarna skulle vara förpliktade att bidraga till sin egen
pensionering. Riksdagen uttalade vidare, att frågan om det civila pensionsväsendets
omreglering borde anstå till slutligt avgörande under den tid, som
erfordrades för verkställande av en utredning i fråga om storleken av de
avgifter, som skulle kunna åläggas tjänstinnehavarna för egen pensionering.
År 1899 tillsattes en ny kommitté för verkställande av den utav riksdagen
sålunda begärda utredningen. Kommittén framlade år 1902 betänkande med
förslag till pensionslag, grundad på avgiftsplikt. År 1907 föreläde Kungl.
Maj:t riksdagen proposition i huvudsaklig överensstämmelse med kommittéförslaget.
Den i propositionen föreslagna lagen angående civila tjänstinnehavares
rätt till pension blev av riksdagen med smärre ändringar antagen.
Frågan om pensionsavgifternas borttagande har sedermera blivit aktuell
genom det av de sakkunniga angående det statsunderstödda pensionsväsendets
centralisering i sådant hänseende framlagda förslag. Detta förslag innebär
i korthet, att pensionsavgifterna, vilka borde avse såväl egen som
familjepensionering, skulle bestämmas i lönestaten i stället för såsom nu i
vederbörande pensionslag eller pensionsreglemente. Lönestaten skulle förden
skull angiva icke blott den för tjänsten bestämda bruttolönen utan även
den nettolön, som skulle utbetalas till tjänstemannen. I yttrande över de
sakkunnigas förslag ställde sig såväl löneregleringskommittén som statskontoret
tillmötesgående gentemot en sådan anordning. Statskontoret yttrade,
bland annat, att det borde undersökas, huruvida icke i sammanhang med
Kungl. Maj:ts proposition Nr lön. 27
fastställande av nya lönestater sill upphörd och redovisning av pensionsavgifter
skulle kunna upphöra.
I sitt år 1921 avgivna betänkande med förslag till ny definitiv lönereglering
jämte vissa förslag till provisoriska pensionsbestämmelser upptog löneregleringskommittén
dock icke det sålunda förordade sättet för pensionsavgifternas
upphävande. Statskontoret, som hade att yttra sig över löneregleringskommitténs
ifrågavarande förslag, gjorde härvid vissa uttalanden angående
omläggning av befattningshavarnas pensionsavgifter. Statskontoret
anförde, bland annat, att anledningen, varför löneregleringskommittén icke
alls upptagit nyssnämnda spörsmål till behandling, syntes vara den, att
kommittén önskat ernå likhet och enhetlighet med vad i förevarande avseende
gällde för kommunikationsverken, för vilkas befattningshavare pensionsförhållandena
reglerats genom lag den 4 juni 1920 (nr 254). Därjämte anförde
statskontoret, att, sedan sådan överensstämmelse vunnits, den nu undanskjutna
reformen givetvis kunde upptagas till prövning och, om den vid
närmare granskning visade sig ändamålsenlig, genomföras på en gång över
hela linjen. Utan att vilja ifrågasätta ett omedelbart upptagande av detta
spörsmål hade statskontoret icke ansett sig kunna underlåta att därå fästa
uppmärksamheten, särskilt i betraktande av att reformen kunde väntas medföra
en avsevärd förenkling av pensionsgrunderna och eu icke obetydlig
arbetsbesparing inom statsförvaltningens olika delar.
Vid löneregleringsfrågans behandling inför Kungl. Maj:t yttrade vederbörande
departementschef med avseende på de därav föranledda provisoriska
pensionsbestämmelserna, bland annat, att det syntes svårt att nu bryta med
principen om pensionsavgifter beträffande vissa kategorier av statstjänare,
helst det gällde provisoriska bestämmelser. Frågan om övergående till ett
annat pensioneringssystem borde i varje fall upptagas till prövning rörande
förvaltningen i dess helhet. En liknande uppfattning hade tidigare uttalats
av kommunikationsverkens lönekommitté.
Det må i detta sammanhang nämnas, att frågan om pensionsavgifternas
upphörande helt nyligen varit föremål för riksdagens prövning vid tvenne
tillfällen, nämligen åren 1920 och 1921, i båda fallen till följd av inom
riksdagen väckta motioner. Vid 1920 ars riksdag avstyrktes motionen av
vederbörande utskott (andra kammarens femte tillfälliga utskotts utlåtande
nr 13). År 1921 hemställde bankoutskottet (utlåtande nr 44), att riksdagen
måtte besluta skrivelse i ämnet till Kungl. Maj:t med begäran om utredning.
Kamrarna stannade emellertid i olika beslut, vilka icke ansågos vara
av beskaffenhet att kunna sammanjämkas.
Vid tillsättande av 1921 års pensionskommitté yttrade jag, att frågan om
pensionsavgifternas avskaffande, särskilt med hänsyn till den kostnadsbesparing,
som genom förenklade anordningar på detta område utan tvivel kunde stå
att vinna, syntes vara av den vikt, att närmare utredning i ämnet borde
komma till stånd.
Den omläggning av pensionssystemet, som ett borttagande av pensionsavgifterna
förutsätter, torde lämpligen böra övervägas i samband med ordnandet
av de kvinnliga befattningshavarnas avlöningsförhållanden, då vid
detta tillfälle i alla händelser ändringar i löneplanerna måste övervägas.
Frågan om pensionsavgifterna torde också under vissa förutsättningar kunna
bliva avgörande för de lönebelopp, som böra tillkomma kvinnliga befattningshavare.
Frågan bör därför av pensionskommittén upptagas till [utredning
jämsides med förslaget till ny civil pensionslag för att kunna bliva av kommittén
slutbehandlad samtidigt med nämnda förslag. Därvid torde kom
-
28
Kung!. Maj:ts proposition Nr 153.
Av kommittén
framlagda
författmngsförslag.
mittén jämväl böra taga under övervägande, i vad mån ett eventuellt borttagande
av pensionsavgifterna bör påverka frågan om reglering av kvinnliga
befattningshavares avlöningsförhållanden. I detta avseende förutsätter jag,
att samarbete äger rum mellan kommittén och finansdepartementet.
Mot ett borttagande av allenast avgifterna för den egna pensioneringen
synes kunna anföras, att eu dylik åtgärd ej kan medföra några mera betydande
fördelar, därest icke samtidigt avgifterna för familjepensioneringen
avskaffas. Kommittén torde böra överväga, huruvida det kan vara lämpligt
att framgå successivt och till en början borttaga avgifterna för den egna
pensioneringen för att i sinom tid, i samband med lösningen av frågan om
det statsunderstödda pensionsväsendets centralisering, skrida till övervägande
av spörsmålet om familjepensionsavgifternas borttagande. Måhända skall
det visa sig mera praktiskt att uppskjuta hela frågan om pensionsavgifterna
till dess de kunna i sin helhet avskaffas. Skulle så bliva fallet, lärer möjligen
avgifternas borttagande lämpligen kunna ske i samband med de nuvarande
dyrtidstilläggens avskaffande.»
Pensionskommittén har med sitt betänkande överlämnat dels förslag till
lag angående rätt till tjänstepension för ordinarie tjänstemän vid vissa verk,
tillhörande den civila statsförvaltningen (civil tjänstepensionslag), lag angående
ändrad lydelse av 2, 5, 6, 7, 13 och 16 §§ i lagen den 11 oktober
1907 (nr 85) angående civila tjänstinnehavares rätt till pension, lag angående
ändrad lydelse av 30 § i lagen den 4 juni 1920 (nr 254) angående rätt till
tjänstepension för ordinarie tjänstemän vid postverket, telegrafverket, statens
järnvägar och statens vattenfallsverk, lag angående ändrad lydelse av 5 § i
lagen den 30 juni 1913 (nr 120) om allmän pensionsförsäkring, dels ock
förslag till kungörelse angående ändrad lydelse av 17 § i reglementet för
statens järnvägars pensionskassa för pensionering av icke-ordinarie personal
den 29 juni 1917 (nr 441; senaste lydelse 1920: 255), kungörelse angående
ändrad lydelse av 17 § i reglementet för telegrafverkets pensionskassa för
pensionering av verkstads-, förråds- och linjearbetare den 29 juni 1917 (nr
442; senaste lydelse 1920: 256), kungörelse angående ändrad lydelse av 17 §
i reglementet för statens vattenfallsverks pensionskassa för pensionering av
icke-ordinarie personal den 29 juni 1917 (nr 443; senaste lydelse 1920: 257),
kungörelse angående ändrad lydelse av nionde punkten i kungörelsen den
24 november 1876 (nr 51) angående meddelad fastställelse av grunder för
pensionering av flottans befäl och underbefäl med vederlikar samt av flottans
och lotsverkets gemenskap (senaste lydelse 1908: 72, sid. 10), kungörelse angående
ändrad lydelse av nionde punkten i cirkuläret den 22 juni 1877 (nr
22) angående grunder för pensioneringen av arméns befäl och underbefäl
med vederlikar samt angående tiden för avgång ur tjänst (senaste lydelse
1909: 115, sid. 2), kungörelse med föreskrifter rörande tillämpning av civila
tjänstepensionslagen, kungörelse med föreskrifter angående de medel, av vilka
pensioner, som jämlikt civila tjänstepensionslagen beviljas, skola utgå m. m.,
kungörelse angående ändrad lydelse av 3, 4 och 5 §§ i kungörelsen den 11
oktober 1907 (nr 85, sid. 9) med föreskrifter om verkställighet av lagen an
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
2!»
Kanyl. Maj:ts proposition Nr 153.
gående civila tjänstinnehavares rätt till pension (senaste lydelse beträffande
3 och 5 §§ 1914: 448), kungörelse angående skyldighet för innehavare axvissa
befattningar att vara underkastade förändrade bestämmelser i fråga om
rätt till pension, kungörelse angående ändrad lydelse av § 5 i kungörelsen
den 31 december 1917 (nr 957) angående anordnande av den i 34 § av lagen
om allmän pensionsförsäkring omförmälda, på frivilliga avgifter grundade
försäkringen (senaste lydelse 1920: 348).
Vad angår kommitténs förslag till ändrad lydelse av vissa paragrafer i 1907
års pensionslag, torde särskild proposition angående erforderliga ändringar i
sagda lag böra föreläggas riksdagen, och ämnar jag senare i dag återkomma
härtill.
Vissa av de utav kommittén framlagda författningsförslagen tillhöra ej
finansdepartementets föredragning utan böra upptagas till behandling av
andra departement, nämligen av försvarsdepartementet: föreslagen ändring
i gällande kungörelser rörande grunderna för pensionering av flottans och
arméns befäl och underbefäl med vederlikar m. m., av socialdepartementet:
föreslagen ändring dels av 5 § i lagen om allmän pensionsförsäkring, dels
ock av 5 § i kungörelsen den 31 december 1917 angående anordnande av
den i 34 §> av lagen om allmän pensionsförsäkring omförmälda, på frivilliga
avgifter grundade försäkringen, samt av kommunikationsdepartementet: föreslagna
ändringar dels i kommunikationsverkens pensionslag, dels ock i bestämmelserna
angående rätt till pension för vissa icke-ordinarie befattningshavare
vid statens järnvägar, telegrafverket och statens vattenfallsverk.
Övriga här omförmälda, av kommittén i samband med förslaget till civil
tjänstepensionslag överlämnade författningsförslag, som tillhöra finansdepartementets
föredragning, torde ej behöva underställas riksdagens prövning.
Efter att i korthet hava angivit huvuddragen av den svenska pensionslagstiftningens
utveckling erinrar pensionskommittén i den allmänna motiveringen
till sitt förslag om att chefen för finansdepartementet i yttrande till
statsrådsprotokollet vid kommitténs tillsättning den 29 juni 1921 betonat, att
den nya pensionslagen, såvitt möjligt, borde ansluta sig till den för kommunikationsverken
gällande pensionslagen, samt yttrar därefter:
»Kommittén har också funnit de principer, som i sistnämnda lagkommit
till uttryck och för vilka kommittén i det föregående redogjort,
i väsentliga delar vara ägnade att vinna tillämpning på de civila verken
i allmänhet. Kommittén vill emellertid redan här framhålla, att vissa för
de civila verken egenartade förhållanden betinga betydelsefulla avvikelser
från de vid kommunikationsverken genomförda pensioneringsgrunderna.
I första hand torde härvid böra vinna beaktande den olikhet, som i själva
befordringsgången gör sig gällande. Medan inom stora grupper av kommunikationsverkens
personal, speciellt i de lägre graderna, befordran till
ordinarie befattning i allmänhet vunnits vid förhållandevis unga år och
efter en relativt kortvarig icke-ordinarie tjänstgöring, torde, såsom lärer
vara allmänt känt, vid de civila verken med deras i många fall fåtaliga
Vissa allmänna
syn
punkter.
Pensions uppdelning
i
avgifts- och
statspension.
Kommittén.
30
Kungl. Maj:ts proposition Nr 153.
personalbestånd tjänstemännen genomsnittligt räknat få kvarstå i ickeordinarie
tjänst under betydligt längre tid än vid kommunikationsverken
och följaktligen också ordinarie anställning tillträdas vid avsevärt högre
ålder än vid sistnämnda verk. Några statistiska belägg härför kunna,
visserligen ej av kommittén anföras, då någon beräkning av genomsnittliga
befordringsåldern vid de civila verken ej på länge offentliggjorts,
och kommittén bland annat med hänsyn till de exceptionella befordringsförhållanden,
som under kristiden varit rådande, och de förändringar, som
i befordringshänseende kunna väntas bliva eu följd av förestående indragning
av ordinarie befattningar, ej heller funnit skäl att låta företaga
någon dylik utredning.
Det är vidare att märka, att rekryteringsförhållandena vid de civila
verken i viss omfattning gestalta sig olika mot vad fallet är vid kommunikationsverken.
Sålunda är vid sistnämnda verk endast för ett relativt
fåtal befattningar såsom kompetenskrav uppställd högskolutbildning,
medan däremot vid många av de civila verken för det övervägande antalet
tjänstemän sådan utbildning lcräves. Givetvis kommer under dylika förhållanden
medelåldern redan vid anställning i icke-ordinarie tjänst att vid
dessa verk ligga avsevärt högre än vid kommunikationsverken. Vidare
förekomma vid de civila verken vissa befattningar, beträffande vilka det
för vinnande av hel pension erforderliga antalet tjänstår måst sättas förhållandevis
lågt, vilket varit beroende på att vissa befattningar ansetts
vara av beskaffenhet att i allmänhet kräva eu längre tids verksamhet
utanför statstjänsten. Medan vid kommunikationsverken tjänståldern''
för samtliga befattningar är fixerad till 30 år, är densamma vid de civila
verken lägst 10 och högst 35 år.
De olikheter, vilka sålunda i befordringshänseende råda mellan de båda
grupper av verk, om vilka här är fråga, torde, såsom kommittén redan
antytt, böra föranleda, att pensionssystemet vid de civila verken erhåller
eu i vissa avseenden annan utformning än vid kommunikationsverken.
Med hänsyn till den betydelse, icke-ordinarie-tiden spelar i befordringsgången
vid de förra verken, samt frånvaron åtminstone tillsvidare av
skyldighet att under icke-ordinarie-tiden erlägga pensionsavgift torde
det icke vara möjligt att nu frångå den för dessa gällande principen, att
för bestämmande av pensionens belopp tjänstetiden i icke-ordinarie anställning
tillägges samma betydelse som tjänstetiden i ordinarie befattning.
Det torde med andra ord icke låta sig göra att vid de civila verken
genomföra den vid kommunikationsverken tillämpade anordningen, att
— med uppdelning av pensionsunderlaget i ett slatspensionsunderlag, omfattande
två tredjedelar och ett avgiftspensionsunderlag, omfattande en
tredjedel — bestämma pensionens belopp, i vad det avser sistnämnda
del, med hänsyn allenast till antalet avgiftsår.
Vid de civila verken torde i stiillet, i likhet med vad hittills varit fallet,
pensionsunderlaget böra erhålla en enhetlig karaktär och, i den mån
fulla antalet tjänstår ej uppnås, för bestämmande av pensionens belopp
reduktion i förhållande till det felande antalet tjänstår böra ske i pensionsunderlaget
i dess helhet.
Om således systemet med särskild beräkning av avgiftsår och avgiftspension
ej överflyttas till de civila verken, torde för dem ej heller böra
upptagas den vid kommunikationsverken gällande, med nämnda system
sammanhängande regeln, att avgiftsskyldigheten upphör efter utgången av
de trettio avgiftsåren. Då kommittén detta oaktat ej föreslår någon sänk
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kunyl. Maj:ts proposition Nr 153. iil
ning av de nu vid de civila verken provisoriskt gällande pensionsavgifterna,
vilka till beloppet överensstämma med kommunikationsverkens —
under förutsättning av en till trettio år begränsad inbetalningsperiod beräknade
— pensionsavgifter, beror detta därpå att, såsom förut framhållits,
skyldighet att erlägga pensionsavgifter vid de civila verken i allmänhet
inträder senare än vid kommunikationsverken. I betraktande
härav torde ett ur såväl statsverkets som tjänstemännens synpunkt mera
rättvist avvägande av pensionsavgifterna vinnas genom att dels pensionsavgifterna
fortfarande sättas lika, dels ock tjänstemännen förpliktas
att erlägga pensionsavgifter ända till tjänstetidens slut.
Då, såsom ovan nämnts, den nya pensionslagen för de civila verken är
avsedd att anslutas till det nya lönesystemet, torde ock lagens tillämpningsområde
böra begränsas till de verk, för vilka lönereglering enligt
detta system blivit genomförd eller framdeles kommer att genomföras.
1907 års pensionslag skulle således alltjämt bibehållas i kraft för de icke
nyreglerade verken. Först när ny lönereglering genomförts för samtliga
de befattningshavare, som nu lyda under sagda lag, skulle densamma
helt upphöra att gälla.»
Med avseende å sålunda föreslagna principiella avvikelser från vad som
i motsvarande avseenden gäller vid kommunikationsverken har kommunikationsverkens
lönenämnd anfört, att, då det vid kommunikationsverken tilllämpade
systemet med tjänstepensionens uppdelning i statspension och avgiftspension
jämte vad därmed sammanhänger syntes innebära en mera
rationell lösning av frågan om pensionsbeloppets riktiga avvägning för
olika fall än det av kommittén framlagda förslaget, lönenämnden finge
avstyrka bifall till detsamma och föreslå, att de vid kommunikationsverken
härutinnan gällande principerna måtte komma till användning vid den
allmänna civilförvaltningen.
I samma riktning har kommerskollegium uttalat sig.
Mot kommitténs förslag hava, såvitt angår skyldighet för tjänstemännen
att erlägga pensionsavgifter till tjänstetidens slut, invändningar gjorts av
Göta hovrätt, arméförvaltningen, försäkringsrådet, pensionsstyrelsen, socialstyrelsen,
länsstyrelsen i Västmanlands län och försäkringsinspektionen.
Såsom framgår av kommitténs yttrande skulle enligt kommitténs förslag
den vid kommunikationsverken tillämpade anordningen med uppdelning
av pensionsunderlaget i ett statspensionsunderlag, omfattande två tredjedelar,
och ett avgiftspensionsunderlag, omfattande en tredjedel, icke komma
till användning inom den allmänna civilförvaltningen i samma syfte som
vid kommunikationsverken. Till följd härav skulle ej heller tjänstepensionen
utgå såsom statspension, beräknad i förhållande till antalet
tjänstår, och såsom avgiftspension, bestämd efter antalet år, under vilka
pensionsavgifter erlagts. I stället skulle vid tjänstepensionsbeloppets
bestämmande hänsyn tagas allenast till antalet tjänstår och, i den mån
fulla antalet dylika år ej uppnåtts, reduktion av pensionsbeloppet i dess
helhet ske i förhållande till det felande antalet tjänstår; och skulle på
Avgivna
yttranden.
Departementschefen.
32
Kungl. Maj:ts proposition Nr 153.
Uppbörd och
redovisning av
pensionsavgifter.
Gällande bestämmelser.
grund härav avgiftsskyldigheten ej, såsom gäller vid kommunikationsverken,
upphöra efter 30 avgiftsår.
Det vore enligt min mening icke lämpligt att, såsom påyrkats, till de
nu ifrågavarande verken överflytta det vid kommunikationsverken gällande
systemet med särskild beräkning av avgiftsår och avgiftspension samt
avgiftsskyldighetens upphörande efter utgången av de 30 avgiftsåren. De
synpunkter, som pensionskommittén anlagt vid bedömande av detta spörsmål,
hava för mig varit avgörande vid mitt ställningstagande i frågan.
Det är visserligen sant, att en del befattningshavare vid de civila verken,
som vid unga år vunnit ordinarie anställning, genom att någon begränsning
av avgiftstiden för pensions erläggande ej finnes, hava att erlägga
pensionsavgifter under kanske avsevärt större antal år än som är stadgat
för befattningshavare vid kommunikationsverken, varigenom de få vidkännas
större utgifter för sin pensionering än ordinarie befattningshavare
vid kommunikationsverken. Men å andra sidan råder vid allmänna civilförvaltningen
det förhållandet, att ett avsevärt antal befattningshavare
vid pensionsålderns inträde antingen ej uppnå mera än omkring 30 avgiftsår
eller ock kunna räkna allenast ett lägre antal avgiftsår än det
nyssnämnda. Av en från statskontoret under hand införskaffad utredning
angående under åren 1921—1924 pensionerade befattningshavare har jag
inhämtat, att av 393 befattningshavare, för vilka tjänståldern är fixerad
till 35, 33 eller 30 tjänstår, ordinarie anställning innehafts och följaktligen
avgifter erlagts av 59 under en tid av mindre än 20 år, 51 under 20—24
år, 79 under 25—29 år, 90 under 30—34 år, 77 under 35—39 år samt 37
under 40 år och däröver.
Därest skyldigheten att erlägga pensionsavgifter skulle fastställas till 30
år samt pensionen i enlighet med vad förhållandet är vid kommunikationsverken
uppdelas i stats- och avgiftspension, skulle detta, såsom framgår
av de av mig nyss meddelade siffrorna, föranleda, att ett avsevärt
antal befattningshavare finge sina pensioner reducerade.
Med hänsyn härtill har jag ansett mig böra biträda kommitténs förslag
i förevarande del. En avvikelse från kommitténs förslag härutinnan
skulle jämväl föranleda, att av kommittén framlagt förslag i fråga om
uppbörd och redovisning av pensionsavgifter, för vilket jag nu skall redogöra,
näppeligen skulle kunna genomföras.
I fråga om pensionsavgifternas uppbörd och redovisning hava bestämmelser
meddelats dels i pensionslagens 10 §, dels ock i kungörelsen den 11
oktober 1907 (nr 85, sid. 9) med föreskrifter om verkställighet av lagen
angående civila tjänstinnehavares rätt till pension. Bestämmelserna i
fråga innehålla i korthet följande:
Pensionsavgiften erlägges av befattningshavaren för varje månad, för
vilken lön åtnjutes, ävensom för månad, under vilken, på grund av tjänstledighet
eller i följd av ådömd mistning av tjänsten för viss tid, lön icke
uppbäres.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 153.
33
Uppbörden av pensionsavgifterna verkställes medelst avdrag ä varje
till utbetalning förfallet lönebelopp av så stor del av pensionsavgiften,
som belöper å den tid, för vilken lönen utbetalas.
Åtnjuter tjänstinnehavare icke själv den med tjänsten förenade lön
eller kan av annan anledning uppbörd icke äga rum på nyss angivna
sätt, är befattningshavaren skyldig att inom den femtonde dagen i vardera
av mars, juni, september och december månader till redogöraren inbetala
pensionsavgiften för löpande kvartal.
Vid utebliven inbetalning av pensionsavgift kan denna utan föregående
dom eller utslag utmätas; och åligger det redogöraren att vidtaga
de för avgiftens utbekommande nödiga åtgärder.
Redovisningen av influtna pensionsavgifter sker månadsvis eller kvartalsvis.
För att redogörelsen skall ingå till den myndighet, som bäst är
i tillfälle att granska redogörelsen och tillse, att vid avgifternas erläggande
tillämpats de i sådant avseende i pensionslagen givna stadganden,
har föreskrivits, att redovisningen skall avgivas för tjänstinnehavare vid
fångvården, lotsstyrelsen samt lots- och fyrstaten, hospital och asyler för
sinnessjuka, tullstaten och domänförvaltningen till det centrala ämbetsverk,
varunder tjänstinnehavaren lyder. För övriga tjänstinnehavare,
som höra under 1907 års lag, insändes redovisningen till statskontoret.
Redogörelsen skall vara avfattad enligt av Kungl. Maj:t fastställt formulär;
och åligger det de förstnämnda centrala ämbetsverken att, omedelbart
efter redogörelsens mottagande, låta granska densamma och sist
inom eu månad efter det redogörelsen inkommit insända de vid redogörelsen
fogade avgifter till statskontoret. Skulle något avgiftsbelopp vara
oguldet, skall uppgift meddelas härom ävensom upplysning lämnas om de
åtgärder, som för det resterande beloppets utbekommande vidtagits.
I praktiken hava ifrågavarande föreskrifter beträffande de verk, som
ej disponera egna medel, tillämpats så, att verk, som ej ägt dragningsrätt
på statsverkets giroräkning i riksbanken, vid rekvisition av avlöningsmedel
från statskontoret anhållit, att det mot pensionsavgifter svarande
beloppet måtte av statskontoret direkt omföras till den civila pensionsfonden,
varvid eu specifik uppgift å den varje befattningshavare påförda
pensionsavgiften bifogats. Statskontoret har sålunda till verket utbetalat
allenast återstående beloppet. Vid verk åter, som hava egen dragningsrätt
å statsverkets giroräkning i riksbanken, verkställes ifrågavarande
omföring från avlöningsanslaget till pensionsfonden direkt hos verket
självt och anmälan om omföringen göres sedermera hos statskontoret.
Efter att bland annat hava erinrat om förenämnda av de s. k. centraliseringssakkunniga
framlagda förslag angående pensionsavgifternas borttagande
ävensom påpekat, att frågan härom under de senare åren vid
Bihang till riksdagens protokoll 1925. 1 saml. 12''i höft. (Nr 153.) 3
Kommittén.
34
Kungl. Maj:ts proposition Nr 153.
tvenne tillfällen varit föremål för riksdagens prövning, har kommittén
anfört bland annat följande:
»Kommittén vill till eu början erinra om att de nuvarande tjänstemannalönerna
äro beräknade med hänsyn till tjänstemännens skyldighet att
lämna bidrag till såväl sin egen pensionering som änke- och pupillpensioneringen.
Då fråga nu uppstått om pensionsavgifternas borttagande, bär
härvid givetvis icke avsetts, att dessa avgifter skulle utan vidare avskaffas
— en sådan åtgärd skulle ju i själva verket innebära, att tjänstemännen
bereddes en mot pensionsavgifternas belopp svarande avlöningsförhöjning
— utan meningen har allenast varit att genom förändring i pensionsavgifternas
uppbörd och redovisning vinna förenkling och besparing i det
kamerala administrationsarbetet.
Närmast till hands ligger då att, på sätt centraliseringssakkunniga föreslagit,
i själva löneplanen uppföra den »nettolön», som, efter avdrag av
pensionsavgifterna från bruttolönen, blir till befattningshavaren utbetald.
Det kunde ock synas som om ett genomförande av en dylik reform nu
lämpligen skulle kunna äga rum i samband med den av chefen för finansdepartementet
i förut återgivna yttrande till statsrådsprotokollet den lå
juni 1924 berörda, inom departementet pågående revisionen av löneförfattningarna,
en revision, som med hänsyn till det förestående ordnandet av
de kvinnliga befattningshavarnas löneförhållanden jämväl torde komma
att omfatta själva löneplanerna.
Emellertid är att märka, att den av centraliseringssakkunniga ifrågasatta
anordningen hade avseende icke endast på avgifterna för egen pensionering
utan även på familjepensionsavgifterna. De sakkunnigas förslag
i denna del gick nämligen ut ifrån att båda dessa grenar av pensionsverksamheten
skulle övertagas av en gemensam statens pensionsanstalt.
Berörda förslag till pensionsväsendets ordnande framstår visserligen för
pensionskommittén såsom beaktansvärt, särskilt med hänsyn till den förenkling
och enhetlighet, som förslagets genomförande säkerligen skulle
medföra; men då förslaget innefattar genomgripande förändringar icke
blott i tjänstemannapensioneringen i dess helhet utan även beträffande
pensioneringen av änkor och barn efter befattningshavare i statstjänst,
vilken senare pensionering nu handhaves av skilda för sådant ändamål
upprättade kassor, vilkas pensioneringsgrunder måste vid förslagets genomförande
undergå väsentliga jämkningar, lärer någon utsikt icke förefinnas
till att förslaget skulle kunna inom den närmaste tiden realiseras.
Kommittén har emellertid fått sig ålagt att undersöka, huruvida icke den
önskvärda förenklingen av uppbörd och redovisning av pensionsavgifter
lämpligen skulle kunna omfatta icke endast befattningshavarnas avgifter
för egen pensionering utan ock deras avgifter för familjepensioneringen.
Visserligen hade kommittén redan innan dess arbeten tills vidare nedlades
med utgången av februari 1923 verkställt vissa förberedande undersökningar
rörande några av berörda kassor i syfte att finna lämpliga grunder
för åvägabringande av förenkling och enhetlighet bland annat i fråga om
avgifterna; men då ett rationellt ordnande av detta spörsmål, även omfrågan
nu inskränkes att avse endast den del, som berör avgifterna till
kassorna, är synnerligen tidskrävande och därtill kommer, att frågans lösning
ytterst är beroende på hur delägarna i kassorna ställa sig till ett
eventuellt förslag i ämnet, tiar kommittén på grund av den korta tid, inom
vilken kommittén har att framlägga förslag rörande ordnandet av pen
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kung!. Maj:ts proposition Nr 15!}.
:S5
sionsförhål lan (tenn för civila befattningshavare, funnit sig förhindrad att i
sammanhang därmed avgiva något förslag till fullständig lösning av nu
berörda spörsmål.
Även utan en fullständig genomförd centralisering av familjepensioneringen
skulle ett nettolönesystem kunna tänkas provisoriskt tillämpat, men
härför skulle uppenbarligen krävas, åt t avgifterna fixerades till visst belopp
för värjo befattning och icke — såsom nu i stor omfattning sker beträffande
retroaktiva och dylika avgifter — beräknas individuellt för varje
befattningshavare. En dylik omläggning av grunderna för familjepensionsavgifternas
beräkning kan emellertid givetvis icke genomföras, utan
att medgivande därtill först inhämtas av de därav berörda kassorna. Visserligen
vore det tänkbart — och denna möjlighet har ock inom kommittén
varit under övervägande — att staten därvid trädde emellan och, å ena
sidan, till kassorna utbetalade de i dessas reglementen bestämda, efter försäkringstekniska
grunder beräknade pensionsavgifterna samt, å andra
sidan, av tjänstemännens avlöning innehölle ett för de olika lönegraderna
fixerat belopp, vilket skulle beräknas ungefär täcka såväl årsavgifter, som
retroaktivavgifter, där sådana förekomme. En dylik anordning skulle
emellertid näppeligen bereda de äldre tjänstemännen full rättvisa, alldenstund
dessa, oaktat de i allmänhet torde hava erlagt sina retroaktivavgifter,
i sådant fall skulle nödgas i form av höjd årsavgift delvis på nytt gälda
retroaktivavgifterna. Härtill kommer att, även om sakens ordnande på
antytt sätt skulle befunnits vara i och för sig av beskaffenhet att kunna
förordas, nödiga beräkningar icke hunnit verkställas till klarläggande av
omfattningen av de ekonomiska krav, som genom eu sådan anordning
skulle komma att .ställas på statsverket.
Av det sagda torde framgå, att det näppeligen lärer vara möjligt att i
nu förevarande sammanhang bringa frågan om pensionsavgifternas avskaffande
i den del densamma berör avgifterna till änke- och pupillkassorna
till sin lösning. Om således tillsvidare det föreliggande spörsmålet
måste begränsas till att avse endast avgifterna för tjänstemännens egen
pensionering, uppstår frågan, huruvida man bör enbart för dessa avgifters
del övergå till ett system med nettolöner och således i löneplanen intaga
uppgift å, förutom bruttoavlöningen, även pensionsavgiften för egen pensionering
samt nettolönen eller huruvida man icke fast hellre bör för närvarande
lämpligen stanna vid att i fråga om sättet för avgifternas uppbörd
och redovisning genomföra de förenklingar, som med ett bibehållande av
nuvarande system för löneplanens uppställning kunna vinnas.
Förstnämnda alternativ, varigenom nettolönesystemet så att säga partiellt
skulle komma till genomförande, vill kommittén för sin del ej tillstyrka.
Eu så genomgripande omarbetning av löneplanerna, som härför
skulle erfordras, synes nämligen ej lämpligen böra vidtagas enbart för det
nu ifrågavarande syftemålets vinnande utan torde därmed böra anstå tills
även frågan om familjepensionsavgiftemas indragande kan vara mogen
till avgörande, helst som en slutlig prövning av det principiellt betydelsefulla
spörsmålet om »nettolönesystemets» genomförande synes böra ske
först när frågan i hela dess vidd kan komma under bedömande och konsekvenserna
av ett beslut härutinnan kunna överblickas bättre än som för
närvarande är möjligt.
Enligt kommitténs mening bör alltså anordningen med särskilda avgifter
för egen pensionering tills vidare bibehållas och avgifterna fortfarande
tillföras fonden för civila tjänstinnehavares pensionering. Detta oaktat
36
Kungl. Maj:ts proposition Nr 153.
iorde, såsom redan antytts, en förenkling i sättet för uppbörd och redovisning
av avgifterna kunna genomföras och finner sig kommittén i sådant
avseende höra föreslå, att pensionsavgifterna — i stället för att såsom för
närvarande sker redovisas månadsvis — omföras årsvis från vederbörande
avlöningsanslag till fonden för civila tjänstinnehavares pensionering. Genom
att sålunda pensionsavgifterna på en gång för hela året överföras till
fonden uppstår givetvis en betydande arbetsbesparing.
Den föreslagna förändringen förutsätter, att avgifterna icke längre hänföras
till befattningshavarna personligen utan till själva befattningarna
och alltså utgå även för befattning, som står vakant. Att sålunda de årliga
avsättningarna till fonden komma att bliva något större än för närvarande,
kan icke anses såsom någon olägenhet, då ju pensionsfonden härigenom
sättes i stånd att bära i någon mån större del av pensionskostnaden.
Om pensionsavgifternas omföring till fonden, såsom synes lämpligt,
sker i början av budgetåret, kunna de även tidigare än nu för fondens räkning
göras räntebärande.
Själva omföringsåtgärden torde böra verkställas av statskontoret före
juli månads utgång varje år. Beräkningen av det belopp, som skall omföras,
synes kunna grundas på uppgiften i vederbörande verks stat å antalet
befattningshavare i de särskilda lönegraderna. Någon uppgiftsskyldighet
för de olika verken skulle ej behöva ifrågakomma i andra fall än då
för eu viss befattningshavare på grund av omständigheter, som angivas i
16 § i kommitténs förslag till pensionslag, pensionsavgiften utgår med annat
belopp än det för befattningen gällande. Sedan omföringen verkställts,
bör statskontoret till de s. k. huvudförvaltningarna d. v. s. de verk, som
hava eget konto i rikshuvudboken, översända meddelande om omföringen.
Vid utbetalning av avlöningen har vederbörande verk sedermera att räkna
med årsavlöningen minskad med den årliga pensionsavgiften. Den hittills
i avlöningslistan förekommande kolumnen ''avdrag för egen pensionering’
torde kunna uteslutas ur listan och allenast avlöningens återstående belopp
däri böra redovisas.
Det torde böra omförmälas, att vid telegrafverket tillämpas ett system
beträffande uppbörd och redovisning av tjänstepensionsavgifterna, som i
viss mån liknar det nu skisserade. Vid detta verk sker nämligen omföringen
av avgifterna till pensionsfonden centralt hos telegrafstyrelsen och
upptagas icke dessa avgifter på avlöningslistorna.
En följd av det av kommittén föreslagna redovisningssättet blir, att, om
en befattningshavare åtnjuter tjänstledighet med avstående av samtliga
avlöningsförmåner, den honom åliggande pensionsavgiften, som i dylikt
fall för närvarande erlägges av befattningshavaren kontant, kommer att i
första hand bestridas av statsmedel. På vad sätt i vissa hithörande fall
ersättning skall beredas statsverket för den del av pensionsavgiften, som
belöper å den tid, tjänstledigheten varar, blir kommittén i tillfälle att närmare
angiva under specialmotiveringen till lagförslaget,
Beträffande frågan om de kvinnliga befattningshavarnas ställning i förevarande
hänseende vill kommittén nämna, att kommittén utgått ifrån att
dessa, i överensstämmelse med den av kommittén i det följande förordade
s. k. likalönsprincipen, få vidkännas samma pensionsavgifter som männen.
Skulle åter, på sätt t. ex. 1921 års lönekommitté föreslagit, en differentiering
genomföras mellan manlig och kvinnlig avlöning i samma befattning
och därvid jämväl pensionsavgifterna sättas olika, synes det av kommittén
förordade redovisningssättet för pensionsavgifterna med vissa jämkningar
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Majrts proposition Nr 153.
J7
i allt fall kunna tillämpas. Pensionsavgift för befattning skulle nämligen
under sådan förutsättning redovisas i överensstämmelse med den vid budgetårets
början befintliga personalbesättningen och för de befattningar,
som vid budgetårets ingång stå vakanta, i överensstämmelse med den senaste
personalbesättningen. Således skulle manlig pensionsavgift beräknas
för befattning, som innehaves eller senast innehafts av man, och kvinnlig
pensionsavgift för befattning, som är eller senast varit besatt med kvinna.
De förskjutningar, som härutinnan eventuellt kunna inträda under årets
lopp, torde icke bliva av den betydenhet, att en om justering av de redovisade
pensionsavgifterna skulle behöva ifrågakomma. Då emellertid statskontoret
saknar den för omföringens verkställande erforderliga kännedomen
om, vilka befattningar, som innehavas eller senast innehafts av män
resp. kvinnor, skulle under nu ifrågavarande förutsättning de olika verken
höra åläggas att till statskontoret före viss tid lämna uppgift härom.
Genom den av kommittén föreslagna anordningen för tjänstepensionsavgifternas
uppbörd och redovisning torde de väsentligaste olägenheterna
av det nuvarande uppbörds- och redovisningssystemet, vad nyss nämnda
avgifter beträffar, bliva undanröjda. Redogörarna belastas ej med de
månatliga avgiftsredovisningarna till statskontoret, vars räkenskapsväsen
i förevarande del förenklas genom att omföringarna från respektive avlöningsanslag
till pensionsfonden för varje verk sker med blott ett belopp årligen.
Ått jämväl riksräkenskapsverkets granskning av de olika verkens
räkenskaper lättas genom det av kommittén föreslagna redovisningssättet
torde vara uppenbart. I den mån det nya lönesystemet vinner vidgad lilllämpning
inom den civila statsförvaltningen, kommer reformen givetvis att
vinna ökad betydelse.
Kommittén vill emellertid i detta sammanhang betona, att kommitténs
förslag i fråga om pensionsavgifternas uppbörd och redovisning ej så omedelbart
sammanhänger med det av kommittén framlagda förslaget till ny
civil pensionslag, att ej detta skulle låta sig med vissa mindre jämkningar
genomföras, även om förstnämnda spörsmål ej samtidigt vinner sin lösning.
»
Vidkommande kommitténs förslag i fråga om uppbörd och redovisning
av pensionsavgifter hava följande över kommitténs betänkande hörda
myndigheter, i den mån de i förevarande fråga uttalat någon mera bestämd
uppfattning, biträtt förslaget eller ej haft någon erinran mot detsamma, nämligen
styrelsen för statens uppfostringsanstalt å Bona, chefen för sjökarteveiket,
medicinalstyrelsen, länsstyrelserna i Stockholms, Kristianstads, Göteborgs
och Bohus, Älvsborgs, Jämtlands och Västerbottens län, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,
skolöverstyrelsen och lantbruksstyrelsen, vilken sistnämnda
myndighet emellertid påpekat, att befattningshavare genom att
pensionsbeloppet för egen pensionering icke upptoges i avlöningslistan
skulle kunna gå miste om häremot svarande dyrtidstillägg, vilket naturligtvis
ej borde bliva fallet genom reformen.
Följande myndigheter hava icke kunnat dela kommitténs uppfattning
om lämpligheten av den föreslagna reformen i fråga om uppbörd
och redovisning av pensionsavgifter, nämligen justitiekanslersämbetet,
Avgivna
yttranden.
38
Kungl. Maj:ts proposition Nr 153.
arméförvaltningen, socialstyrelsen, statistiska centralbyrån, riksbibliotekarien,
kommerskollegiura samt patent- och registreringsverket,
Justitiekanslersämbetet bär yttrat, att då kommittén, som käft till uppgift
att utreda frågan om upphörande av uppbörd och redovisning av pensionsavgifterna,
skjutit lösningen av denna fråga till framtiden, kommitténs
motivering syntes vara, att man icke kunnat medhinna en utredning
av pensionsavgifternas avskaffande i vad detta gällde änke- och pupillkassorna,
och att man vid sådant förhållande borde uppskjuta ett avskaffande
av avgifterna för den egna pensioneringen; och har ämbetet i
anslutning härtill uppställt det spörsmålet, huruvida hovrättens förslag i
övrigt vore, sådant det föreläge, av beskaffenhet att behöva forceras på
bekostnad av frågan om pensionsavgifternas avskaffande. Svaret syntes
justitiekanslersämbetet närmast bliva nekande.
Socialstyrelsen har yttrat, att arbetsbesparingen för styrelsen, om förslaget
genomfördes, skulle kunna uppskattas till högst 12 timmar om året för
styrelsens kassör, samt att det ur flera synpunkter måste betraktas såsom
olämpligt, att icke avlöningens grundbelopp samt vederbörande pensionsavgift
skulle såsom hittills utsättas i avlöningslistan.
Riksräkenskapsverket har hemställt, att pensionskommittén måtte erhålla
i uppdrag att i enlighet med vissa av verket angivna riktlinjer uppgöra
författningsförslag grundade därpå, att. efter avdrag av pensionsavgifterna
till civila pensionsfonden, i löneplanerna intoges endast nettolöner.
Riksbibliotekarien har framhållit, att. då dyrtidstillägget vore avsett att
utgå i visst förhållande till den oavkortade avlöningen, det oavkortade avlöningsbeloppet
syntes böra å avlöningslistan alltjämt angivas.
Kommerskollegium har yttrat, att den ifrågasatta reformen icke skulle,
åtminstone vad anginge kollegium, medföra någon nämnvärd tidsbesparing,
och att densamma dessutom syntes, vilket ej motsades av motiveringen
i betänkandet, vara avsedd att medföra en minskning i dyrtidstillläggen.
Patent- och registreringsverket har ansett sig böra, vad angår ämbetsverket,
bestämt avstyrka den föreslagna reformen, och har ämbetsverket såsom skäl
härför yttrat, att det belopp, som komme att tillföras pensionsfonden, med
sannolikhet komme att ej oväsentligt överstiga befattningshavarnas pensionsavgifter,
samt att förslagsanslaget till avlöningar till ordinarie tjänstemän
därigenom skulle komma att belastas med utgifter, som ej vore därmed
avsedda. Skulle för närvarande avgiften till pensionsfonden grundas på i
verkets stat upptagna antal befattningshavare i de särskilda lönegraderna i
stället för av befattningshavarna erlagda pensionsavgifter, skulle avlöningsanslaget
därigenom drabbas av eu årsutgift av 1,308 kronor. En byråchefsbefattning,
en byrådirektörsbefattning, en kvinnlig befattning i lönegrad C 3,
en i lönegrad C 2 och två i lönegrad C 1 vore nämligen vakanta och skulle
så förbliva, intill dess annorlunda förordnades. En notarie kvarstode å gammal
stat och vore ej pensionsberättigad samt betalade följaktligen ingen avgift.
För budgetåret 1923—1924 hade ämbetet i pensioner utbetalat 6,580 kronor 58
öre samt erhållit i gottgörelse från pensionsfonden 381 kronor 67 öre. Då
ämbetsverket med inflytande avgifter skulle bestrida sina utgifter, syntes det
vara angeläget, att utgifterna för pensionering icke överstege vad som av
omständigheterna nödvändigt påkallades.
Av övriga myndigheter hava riksförsäkringsanstalten samt länsstyrelserna i
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:ls proposition Nr 153.
Kalmar och Hallands län framhållit önskvärdheten av att arbetet pa utredning
av frågan om avskaffande av pensionsavgifterna mätte fullföljas.
Kommittén har, såsom framgår av dess yttrande, vid behandlingen av
frågan om upphörande av uppbörd och redovisning av pensionsavgifter kommit
till det resultatet, att det knappast torde vara möjligt att i förevarande
sammanhang bringa frågan om pensionsavgifternas avskaffande i den del,
densamma berör avgifterna till änke- och pupillkassorna, till sin lösning,
utan att tillsvidare det föreliggande spörsmålet måste begränsas till att avse
endast avgifterna för tjänstemännens egen pensionering. Enligt kommitténs
mening borde man emellertid för dessa avgifters del ej övergå till det av
centraliseringssakkunniga föreslagna systemet att i själva löneplanen uppföra
den »nettolön», som, efter avdrag av pensionsavgifterna från bruttolönen,
bleve till befattningshavaren utbetald, utan borde anordningen med särskilda
avgifter för egen pensionering tillsvidare bibehållas och avgifterna fortfarande
tillföras fonden för civila tjänstinnehavares pensionering. Däremot
skulle, enligt kommitténs förslag, pensionsavgifterna — i stället för att, såsom
för närvarande sker, redovisas månadsvis — omföras årsvis från vederbörande
avlöningsanslag till fonden för civila tjänstinnehavares pensionering.
Själva omföringsåtgärden skulle verkställas av statskontoret före juli månads
utgång varje år, därvid beräkningen av det belopp, som skulle omföras,
skulle grundas på uppgiften i vederbörande verks stat å antalet befattningshavare
i de särskilda lönegraderna. Sedan omföringen verkställts, skulle
statskontoret till de s. k. huvudförvaltningarna, d. v. s. de verk, som hava
eget konto i rikshuvudboken, översända meddelande om omföringen, och
skulle vederbörande verk sedermera hava att vid utbetalning av avlöningen
räkna med årsavlöningen minskad med den årliga pensionsavgiften, på grund
varav den hittills i avlöningslistorna förekommande kolumnen »avdrag för
egen pensionering» skulle kunna uteslutas och allenast avlöningens återstående
belopp redovisas.
Fördelarna av den av kommittén föreslagna anordningen för tjänstepensionsavgifternas
uppbörd och redovisning skulle i huvudsak bliva, att, då
omföringen av desamma skedde i början av budgetåret, de kunde tidigare
än nu är fallet göras räntebärande för fonden för civila tjänstinnehavares
pensionering, att vederbörande redogörare ej komme att belastas med de
månatliga avgiftsredovisningarna till statskontoret, att statskontorets räkenskapsväsen
i förevarande del förenklades, samt att riksräkenskapsverkets
granskning av de olika verkens räkenskaper lättades.
De från vissa håll framförda erinringarna mot kommitténs förslag i fråga
om uppbörd och redovisning av pensionsavgifter synas mig ej böra föranleda,
att förslaget icke varder genomfört. Då frågan om upphörande av
uppbörd och redovisning av pensionsavgifter av skäl, som pensionskommittén
angivit, tillsvidare ej kan lösas i sin helhet, synes mig lämpligt
att, i huvudsaklig överensstämmelse med vad kommittén föreslagit, tills
-
Departements
chefen.
40
Kungl. Maj:ts proposition Nr 153.
De kvinnliga
befattningshavarnas
pensionsförhållanden.
vidare genomföra en förenkling i sättet för uppbörd och redovisning av avgifterna
för den egna pensioneringen. Såsom av vissa ämbetsverk framhållits,
torde emellertid genom att pensionsbeloppet för egen pensionering
enligt förslaget icke skulle upptagas i avlöningslistan befattningshavare
kunna gå miste om häremot svarande dyrtidstillägg, vilket naturligtvis
ej avsetts av kommittén. För undvikande av sådana konsekvenser synes
allt fortfarande i avlöningslistorna böra bibehållas kolumnen »avdrag för
egen pensionering». Härigenom kommer ock riksräkenskapsverket att lättare
kunna kontrollera riktigheten av de utbetalta dyrtidstilläggen.
Vid föredragning den 31 december 1924 av frågan om ordnandet av de
kvinnliga befattningshavarnas avlönings- och pensionsförhållanden lämnade
chefen för finansdepartementet en redogörelse för de förslag beträffande de
kvinnliga tjänstemännens pensionering, som framlagts av de s. k. behörighetssakkunniga
samt av 1921 års lönekommitté i samband med avgivande
av förslag angående ordnande av ifrågavarande befattningshavares löneförhållanden
ävensom av 1921 års pensionskommitté. (Statsverkspropositionen.
Utgifterna. För flera huvudtitlar gemensamma frågor, sid. 173—181). I
anslutning härtill angav departementschefen sin principiella ställning till
vissa de kvinnliga befattningshavarnas pensionering/ berörande frågor, vilka,
vad angår tjänstepensioneringen, rörde kvinnornas pensionsålder samt de avgifter,
de borde åläggas att gälda för ifrågavarande pensionering.
I fråga om den kvinnliga pensionsåldern anförde departementschefen, att
delade meningar vore rådande rörande lämpligheten av dess höjning upp till
den manliga pensionsåldern, 67 år. De skäl, som hade anförts för den ena
och den andra uppfattningen härutinnan, kunde icke anses vara av den beskaffenhet,
att någon säker ledning för frågans bedömande därifrån kunde
hämtas. Hittills föreliggande erfarenhet om kvinnliga befattningshavares
tjänstgöring vid högre ålder vore icke särskilt omfattande; såvitt anginge
den tid av en kvinnas liv, varom här närmast vore fråga, eller mellan 60
och 67 år, syntes nära nog varje erfarenhet saknas. På sätt 1921 års pensionskommitté
erinrat, hade den hittillsvarande lägre pensionsåldern för
kvinna icke grundats på någon mera ingående utredning.
Därest man, på sätt såväl pensionskommittén som lönekommittén föreslagit,
genom särskilda bestämmelser undanröjde de olägenheter, som ur tjänstens
synpunkt kunde befaras till följd av en höjning av den kvinnliga pensionsåldern,
ansåge sig departementschefen kunna tillstyrka, att den kvinnliga
pensionsåldern sattes lika med den manliga. Detta förslag stode ock i överensstämmelse
med den ställning, departementschefen intagit till de kvinnliga
befattningshavarnas lönefråga, vilken departementschefen ansett böra lösas på
likställighetens grund, liksom detsamma innehure ett tillmötesgående av
önskemålen från kvinnohåll. Om den allmänna kvinnliga pensionsåldern höj
-
41
Kung!. May.ts proposition Nr 153.
iles till 67 är, skulle detta emellertid icke anses innebära, att alla innehavare
av nu kvinnliga befattningar skulle kvarstå i tjänsten till niimnda
ålder. Såsom fallet vore beträffande manliga befattningar, borde för sådana
nu kvinnliga befattningar, vilka med hänsyn till göromålens mera ansträngande
natur kunde antagas medföra arbetsförmågans snabbare avtagande,
bestämmas en lägre pensionsålder än den i allmänhet gällande.
Skulle, på sätt departementschefen sålunda förordat, samma pensionsålder
bliva gällande för kvinna som för man, syntes det departementschefen,
som om några vägande skäl ej heller kunde anföras mot pensionskommitténs
förslag om lika avgifter för manliga och kvinnliga befattningshavares
egen pensionering. Den merkostnad för statsverket, som vid
lika pensionsunderlag och lika pensionsavgifter skulle uppkomma för de
kvinnliga befattningshavarnas pensionering, bleve av mindre betydelse,
därest pensionsåldern sattes lika för man och kvinna. För övrigt kunde
denna merkostnad uppvägas genom en lämplig anordning av familjepensioneringen.
I sistnämnda hänseende ville departementschefen förorda, att pensioneringen
ombesörjdes av statsverket. För denna pensionering borde befattningshavarna
till statsverket erlägga samma avgifter som manlig innehavare
av motsvarande befattning hade att erlägga till vederbörande änkeoch
pupillkassa. Av de erlagda avgifterna skulle givetvis i första hand
bestridas uppkommande kostnader för denna pensionering. Till den del
desamma översköte ifrågavarande pensionskostnad, syntes de böra tillgodoföras
de tjänstepensionsfonder, som för närvarande funnes vid de särskilda
grenarna av statsförvaltningen.
I anledning av Kungl. Maj:ts förslag angående ordnandet av de kvinnliga
befattningshavarnas löne- och pensionsförhållanden har riksdagen i
skrivelse den 6 mars 1925 (nr 63) anmält sitt beslut i berörda fråga.
Riksdagens beslut innebär, att manliga och kvinnliga befattningshavare
skola uppbära lön enligt en för män och kvinnor gemensam löneplan,
varvid dock kvinna icke skall vara berättigad komma i åtnjutande av
lön enligt sista löneklassen inom vederbörande lönegrad.
Då riksdagen i samband med lönefrågan icke gjort något uttalande Departements,- angående ordnandet av de kvinnliga befattningshavarnas pensionsförhål- chefen.
landen, saknar jag anledning närmare ingå på de principiella spörsmål
angående denna pensionering, till vilka chefen för finansdepartementet
redan tagit ställning. I enlighet med förberörda av departementschefen
uttalade åsikt torde alltså i allmänhet pensionsåldern ävensom avgifterna
för egen pensionering böra vara lika för män och kvinnor. Av riksdagens
beslut i lönefrågan lärer emellertid få anses följa, att pensionsunderlaget
bestämmes lägre för kvinna än för man. För bådas del torde pensionsunderlaget
böra avpassas efter slutlönen på billigaste ort, och då denna
42
Kungl. Maj:ts proposition Nr 153.
enligt riksdagens beslut blir en löneklass lägre för kvinna än för man,
torde pensionsunderlaget för kvinna sänkas i motsvarande mån.
Lagförslaget. j fråga om de grunder, efter vilka kommitténs förslag till pensionslag
utarbetats, anser jag mig endast böra redogöra för vad kommittén i sin
specialmotivering yttrat, såvitt angår de delar av förslaget, rörande vilka
erinringar framställts av de över kommitténs betänkande hörda myndig- heterna.
I detta sammanhang ber jag få meddela, att det ej ansetts nödigt in- hämta statskontorets utlåtande över kommitténs förslag, enär såväl detta
ämbetsverks chef som en av dess byråchefer varit ledamöter i kommittén
och sålunda de synpunkter, som ämbetsverket skulle framlagt, kunna
antagas hava blivit företrädda redan under förevarande frågas behandling
i kommittén.
I specialmotiveringen till sitt förslag till lag angående rätt till tjänste- pension för ordinarie tjänstemän vid vissa verk, tillhörande den civila
statsförvaltningen (civil tjänstepensionslag), yttrar kommittén till en början,
att, då gällande föreskrifter om pension för ordinarie befattningshavare
såväl vid de civila verken som vid kommunikationsverken vore av civil- lags natur, kommittén ansett någon ändring härutinnan ej böra vidtagas
beträffande de nya pensionsbestämmelser, till vilka kommittén framlade
förslag, samt att kommittén från rubriken till kommunikationsverkens
pensionslag i rubriken till föreliggande förslag upptagit beteckningen
»tjänstepension» såsom utmärkande den pension, som tjänstemannen själv
får åtnjuta, i motsats till änke- och pupillpension.
1 §.
1 § i förslaget till civil tjänstepensionslag har följande lydelse:
»För ordinarie innehavare av befattning, som finnes upptagen i den vid
denna lag fogade pensionstjänsteförteckningen, skola i fråga om rätt till
tjänstepension och skyldighet att avgå från tjänsten gälla de i denna lag
givna bestämmelserna.»
Kommittén.
Beträffande denna paragraf yttrar kommittén:
»Såsom redan i den allmänna motiveringen framhållits, är den nya
pensionslagen avsedd att vinna tillämpning å de verk inom den allmänna
civilförvaltningen, vid vilka ny lönereglering är genomförd eller kom- mer att genomföras. Lagen är således avsedd att i första hand tillämpas
å befattningshavarna vid de verk, för vilka avlöningsreglementet den 22
juni 1921 (nr 451) är gällande. Emellertid bör även personalen vid lots- och fyrstaten, som lyder under ett särskilt avlöningsreglemente av den
9 juni 1922 (nr 379), i pensionskänseende höra under den nya lagen.
Skulle framdeles särskilt avlöningsreglemente i anslutning till det nya
lönesystemet bliva gällande för någon annan gren av den civila statsför-
vattningen — t. ex. för den statliga lärarpersonalen — böra även de under
ett dylikt reglemente lydande ordinarie befattningshavarna inordnas
under samma lag.
43
Kanal. Muj:ts proposition Nr 153.
Vad beträffar domänverkets ställning i pensionskänseende må nämnas,
att verkets befattningshavare för närvarande äro underkastade den civila
pensionslagen samt vissa i anslutning till den genomförda nya löneregleringen
— vilken tillsvidare dock äger allenast provisorisk giltighet
— utfärdade, särskilda pensionsbestämmelser (kungörelse den 15 juni
1922, nr 323). Intill dess definitiv lönereglering kommer till genomförande
vid domänverket, torde det enligt kommitténs mening ej vara
lämpligt, att förevarande pensionslag blir gällande för domänverkets
tjänstemän, utan torde nuvarande pensionsföreskrifter böra tillsvidare
förbliva i kraft för nämnda personal.
Då det nu gällt, att i 1 § angiva lagens ovan berörda tillämplighetsområde,
har kommittén ej funnit lämpligt att i lagtexten åberopa de
särskilda, av Konung och riksdag för nyreglerade verk fastställda avlöningsreglementena,
utan har det synts kommittén enklast och ändamålsenligast
att i 1 § hänvisa till en såsom bilaga till lagen fogad förteckning
över de befattningar, för vilka lagen skall bliva tillämplig (pensionstjänsteförteckningen).
I den mån ny lönereglering kommer att genomföras
för ytterligare verk och alltså lagens tillämpligketsområde utsträckes,
behöver då ändring ej ske i själva lagen utan allenast i nyssnämnda förteckning.
Det må i detta sammanhang anmärkas, att sådan befattningshavare vid
nyreglerat verk, som kvarstår på gammal lönestat, i pensionshänseende
givetvis kommer att lyda under de förut gällande bestämmelserna. På
grund av den anordning för pensionsavgifternas omföring, som kommittén
föreslår, kommer för den befattning, en dylik tjänsteman innehar,
att till pensionsfonden överföras ett emot den nyreglerade pensionsavgiften
svarande belopp. På tjänstemannens avlöning skall däremot allenast
den gamla pension sa Avgiften avdragas. Då den senare i allmänhet
torde vara lägre än den förra, kommer således pensionsfonden i regel
att tillgodoföras ett något större belopp än som strängt taget vederbort.
Någon olägenhet torde emellertid härmed näppeligen vara förenad.
I pensionstjänsteförteckningen, som kommittén ansett böra uppställas
efter mönster av den vid det civila avlöningsreglementet fogade tjänsteförteckningen,
hava för varje befattning angivits för tjänsten gällande
tjänstepensionsunderlag och pensionsaArgift ävensom pensionsålder och
tjänstålder för hel pension.»
Vad angår 1 § har allmänna civilförvaltningens lönenämnd — under framhållande
att den föreslagna tjänstepensionslagen formellt innebure såtillvida
en avvikelse från 1907 års pensionslag, att lagens tillämplighetsområde
angå\ms i en vid lagen såsom bilaga fogad pensionstjänsteförteckning,
i vilken alla ifrågakommande befattningar vid varje ämbetsverk skulle
upptagas ävensom för varje tjänst angivas tjänstepensionsunderlag, pensionsaA»gift,
pensionsålder samt för hel pension erforderligt antal tjänstår —
yttrat, att en dylik tabellarisk uppställning givetvis vore bekväm och
överskådlig, men att anordningen även hade olägenheter. Med det föreslagna
systemet skulle nämligen författningsändring krävas icke blott vid
varje utsträckning av avlöningsreglementet den 21 juni 1921 (nr 451) till
nya områden utan äATen så snart ett nytt slag av befattning tillkomma
inom ett verk eller en redan förefintlig befattningsgrupp försvunne. Den
Avgivna
yttranden.
44
Kungl. Maj:ts proposition Nr 153.
Departements
chefen.
av kommittén avsedda fördelen med en sådan tabellarisk uppställning som
den föreslagna syntes man emellertid även kunna nå, därest den tabellariska
uppställningen begränsades till de fall, där avvikelse förelåge från den
normala pensionsåldern (67 år) och det för hel pension allmänt gällande
antalet tjänstår (35 år). Huvudregeln skulle i så fall kunna inläggas
antingen i själva lagen eller i hilagan, såsom text före tabellerna. På
enahanda sätt kunde förfaras beträffande pensionsunderlag och pensionsavgifter.
För ernående av nödig överskådlighet över gällande bestämmelser
borde genom statskontorets försorg kunna för varje år upprättas
en kompletterad uppställning i anslutning till kommitténs förslag; och
syntes detta lämpligast kunna ske därigenom, att i den tjänsteförteckning,
som statskontoret årligen publicerade i statsliggaren såsom bilaga till avlöningsreglementet,
för varje befattning upptoges utöver kolumnen för
lönegrad etc. jämväl de kolumner över pensionsunderlag m. m., som kommittén
upptagit i tabellbilagan.
Vidare hai; nämnden uppmärksammat, att i kommitténs specialmotivering
till 1 § av förslaget till tjänstepensionslag anmärkts, att sådan befattningshavare
vid nyreglerat verk, som kvarstode på gammal lönestat, i pensionshänseende
givetvis komme att lyda under de förut gällande bestämmelserna;
och har nämnden, då någon föreskrift härutinnan icke återfunnes i
de av kommittén utarbetade författningsförslagen men ett stadgande av
angiven innebörd syntes vara erforderligt, ifrågasatt, huruvida icke bestämmelserna
rörande lagens tillämplighet m. m. borde i berörda hänseende
fullständigas.
Kammarrätten har vidkommande 1 § yttrat, att pensionstjänsteförteckningen
icke borde ingå såsom bilaga till tjänstepensionslagen, som är av
civillags natur, utan utfärdas genom särskild författning, enär eljest
ändringar i förteckningen endast skulle kunna vidtagas i den ordning,
som gällde för ändring av civillag.
Vid övervägande av frågan om lämpligheten att, på sätt kommittén föreslagit,
angiva lagens tillämplighetsområde i en såsom bilaga till lagen fogad
pensionstjänsteförteckning, i vilken för varje befattning skulle angivas för
tjänsten gällande pensionsunderlag och pensionsavgift ävensom pensionsålder
och tjänstålder för hel pension, har jag icke blivit övertygad om att demia
anordning skulle bliva den mest praktiska. Visserligen skulle en sådan
pensionstjänsteförteckning vara synnerligen överskådlig, men å andra sidan
torde den anmärkningen kunna riktas mot kommitténs förslag härutinnan,
att en dylik tabellarisk uppställning skulle redan nu bliva alltför skrymmande,
varjämte den, i den mån ny lönereglering kommer att genomföras
för ännu oreglerade verk, måste ytterligare svälla ut. Därtill kommer, såsom
jämväl framhållits av allmänna civilförvaltningens lönenämnd, att med
den av kommittén föreslagna anordningen författningsändring skulle krävas
icke blott vid varje utsträckning av avlöningsreglementet den 22 juni 1921
Kungl. Maj:ts proposition Nr 153.
45
(nr 451) till nya områden av statsförvaltningen utan även så snart ett nytt
slag av befattning tillkomme inom ett verk eller eu redan förefintlig befattningsgrupp
försvunne. En annan olägenhet med den föreslagna pensionstjänsteförteckningen
synes mig vara den, att man, då riksdagens beslut angående
kvinnliga befattningshavares ställning i lönehänseende i regel föranleder
fastställande av olika pensionsunderlag för man och kvinna i samma
tjänst, ej kan undkomma att redan nu i viss mån taga ståndpunkt till tolkningen
av bestämmelserna i den s. k. behörighetslagen, oaktat de föreskrifter,
som kunna finnas erforderliga för denna lags tillämpning, ännu ej blivit
av Kungl. Maj:t utfärdade. Jag har därför kommit till den uppfattningen,
att det ur flera synpunkter är ändamålsenligast att i 1 § av den civila
tjänstepensionslagen direkt utsäga, att lagens bestämmelser skola gälla för
ordinarie tjänsteman, å vilka avlöningsreglementet den 22 juni 1921 (nr
451) för befattningshavare vid statsdepartement och vissa andra verk, tillhörande
den civila statsförvaltningen, eller avlöningsreglementet den 9 juni
1922 (nr 379) för befattningshavare vid lots- och fyrstaten äger tillämpning.
Pensionsunderlag och pensionsavgift torde i så fall kunna i en bilaga till
lagen angivas dels vid befattning, som tillsättes genom förordnande på viss
tid, dels ock vid varje lönegrad enligt vederbörande avlöningsreglemente.
Hänvisning härtill kan i själva lagen göras, beträffande pensionsavgift, i
3 § och, i fråga om pensionsunderlag, i 6 §.
Vidkommande pensionsålder och för hel pension erforderligt antal tjänstår
kunna bestämmelser om den normala pensions- och tjänståldern intagas i
17 § respektive 21 § i lagen samt de i dessa avseenden gällande undantagen
upptagas i en särskild vid lagen fogad bilaga.
I enlighet med min sålunda uttalade uppfattning har jag låtit omarbeta
kommitténs förslag i nu berörda delar.
Såsom av allmänna civilförvaltningens lönenämnd påpekats, har i kommitténs
förslag till civil tjänstepensionslag ej intagits någon direkt föreskrift
om att befattningshavare vid nyreglerat verk, som kvarstår å
gammal stat, icke skall falla under lagens tillämplighetsområde. Med
hänsyn till vad jag nu föreslagit angående angivandet av lagens tillämpningsområde
torde något stadgande av sådan innebörd ej erfordras.
Enligt 2 § c) i förslaget skall pension ej tillkomma den, som vid avgång
från tjänsten icke är svensk medborgare.
Kommittén har i förevarande paragraf med vissa formella jämkningar
upptagit de i 9 § av 19(17 års pensionslag och 2 § av kommunikationsverkens
pensionslag meddelade stadgandena om förlust av pensionsrätt.
Vidkommande dessa bestämmelser har pensionsstyrelsen anfört, att det
torde vara svårt att konstruera ett fall, då desamma skulle kunna komma
i tillämpning. Förutsättningen härför syntes nämligen vara, att en person
skulle förlora sitt svenska medborgarskap, innan han erhållit avsked ur
2 § c).
Kommittén.
Avgivna
yttranden.
46
Kungl. Maj:ts proposition Nr 153.
Departements
chefen.
3 § 1 mom.
Kommittén.
svensk statstjänst, något som det väl alltid stått i vederbörandes makt
att undvika, då lian ju haft vetskap om att därav skulle följa förlust av
pensionsrätt. Då sålunda denna bestämmelse torde vara överflödig, syntes
det pensionsstyrelsen lämpligt att låta densamma utgå ur hithörande pensionsförfattningar.
Samma yrkande har ock framförts av styrelsen för statsförvaltningens
tjänstemannaförening i en i anledning av kommitténs betänkande till
Kungl. Maj:t ingiven framställning.
Stadgandet om innehavande av svensk medborgarrätt såsom villkor för
rätt att erhålla pension inflöt i 1907 års pensionslag efter förslag av 1899
års pensionskommitté.
För att klargöra sin uppfattning av detta villkor yttrade nämnda kommitté
bland annat:
»Skulle alltså, vilket naturligtvis endast undantagsvis kan inträffa, en
person vara anställd i civil befattning, å vilken pensionslagen vore tillämplig,
utan att tillika vara i besittning av svensk medborgarrätt, komme han väl
att vara underkastad de förpliktelser, vilka lagen ålägger tjänstinnehavaren,
men finge icke komma i åtnjutande av de pensionsförmåner, som däri erbjudas,
med mindre han före avskedstagandet förvärvat sig svensk medborgarrätt.
Det överlämnas således åt den eljest till pension berättigades
eget val att avgöra, huruvida han vill vidtaga den åtgärd, som erfordras
för att vinna delaktighet av pensionsförmånen eller icke; och kommittén har
så mycket mindre funnit betänklighet mot att föreslå detta förbehåll för
pensions åtnjutande, som den allmänna uppfattningen hittills synes varit
den, att svensk medborgarrätt bör utgöra förutsättningen för åtnjutande av
svensk statspension.»
Chefen för finansdepartementet anförde i sitt yttrande till det vid 1907
års proposition med förslag till lag angående civila tjänstinnehavares rätt
till pension fogade utdrag av statsrådsprotokollet, att, då en tjänstinnehavare,
som vid avgång från tjänsten saknade svenskt medborgarskap, måste antagas
hava mottagit tjänsten med kännedom om det förhållandet, att han i dylikt
fall skulle gå förlustig pensionsrätt, och det finge anses vara uteslutande
av hans egen vilja beroende att avlägsna detta hinder för pensionsförmånens
förvärvande, giltig anledning syntes saknas att ur lagförslaget
utesluta stadgandet i fråga.
Bestämmelse om innehavande av svensk medborgarrätt såsom villkor
för rätt att erhålla pension är jämväl intagen i kommunikationsverkens
pensionslag.
Även om här ifrågavarande bestämmelse icke torde hava någon egentlig
praktisk betydelse, torde man dock alltjämt böra för svensk tjänstepension
bibehålla fordran på svenskt statsborgarskap.
Enligt 3 § 1 mom. av kommitténs förslag hänvisas i fråga om pensionsavgift
till den av kommittén föreslagna pensionstjänsteförteckningen.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 153.
47
Med avseende ä vad jag under 1 § yttrat och föreslagit har jag låtit Departements.
vidtaga härav betingad ändring i 3 § 1 mom. chefen.
Enligt 4 § 2 mom. i förslaget skall fråga om erhållande av tjänstepension i § 2 mom.
i regel prövas av statskontoret, dock att beträffande tjänsteman vid tull- Kommittén.
verket prövningen ankommer på generaltullstyrelsen.
Kommittén har i denna del bibehållit nu gällande föreskrifter i stort sett
oförändrade.
En ledamot av kommittén har reservationsvis uttalat sig för att jämväl
beträffande tjänsteman vid tullverket prövningen av dylika frågor borde
åvila statskontoret samt såsom skäl härför åberopat den fördel och säkerhet,
som finge anses ligga uti att samtliga ärenden av samma natur behandlades
och avgjordes så enhetligt och principiellt likformigt som möjligt.
Länsstyrelsen i Skaraborgs län samt allmänna civilförvaltningens löne- Avgivna
nämnd hava uttalat sin anslutning till den av reservanten framförda upp- ’Jttrandenfattningen.
Med anledning av förberörda reservation har generaltullstyrelsen erinrat
dels att före ikraftträdandet av 1907 års pensionslag ifrågavarande prövning,
i vad anginge de av styrelsen tillsatta befattningshavare, ankom på styrelsen,
dels att enligt nyssnämnda lag avgörandet av sådana frågor var
förbehållet Konungen, dels ock slutligen, att styrelsen jämlikt lagen den
22 juni 1920 (nr 347) om vissa ändringar i civila pensionslagen åter fått
sagda prövning sig ålagd; och har styrelsen, under framhållande att, såvitt
styrelsen hade sig bekant, den av styrelsen i sådant avseende utövade verksamheten
icke givit anledning till invändningar av principiell natur, yttrat,
att styrelsen vid sådant förhållande, och då härtill komme dels att avgörandet
i statskontoret av ifrågavarande på grund av tulltjänstemännens
stora antal ofta. förekommande frågor skulle medföra omgång och ökat arbete,
sannolikt för båda verken, dels ock att pension till tjänsteman i tullverket
skulle utgå av tullmedel, ansåge övervägande skäl tala för det av
kommitténs flertal avgivna förslaget i detta ämne.
För min del ansluter jag mig till kommittémajoritetens mening härutin- Departementsnan.
Därest prövningen av pensionsfrågor beträffande tulltjänstemän i stället chefen.
skulle åvila statskontoret, torde nämligen, såsom generaltullstyrelsen framhållit,
detta säkerligen komma att medföra omgång och ökat arbete för
båda verken.
I förevarade paragraf hava upptagits föreskrifter dels i 1 mom. om den 5 §.
myndighet, till vilken ansökning om tjänstepension skall ingivas, och dels Kommittén.
i 2 mom. om de handlingar, som skola åtfölja pensionsansökningen.
Kommittén har vidkommande sitt förslag i denna del yttrat:
»Gällande föreskrifter i berörda hänseenden äro meddelade i 6 och 8 §§
i kungörelsen den 11 oktober 1907 med föreskrifter om verkställighet av
den civila pensionslagen. Det har synts kommittén lämpligt, att ifråga
-
48
Kungl. Maj:ts proposition Nr 153.
Avgivna
yttranden.''
Departements
chefen.
varande bestämmelser upptagas i själva pensionslagen. Bland de handlingar,
som enligt 8 § i förenämnda kungörelse skola åtfölja pensionsansökningen,
namnes även utdrag av den i 1 § 2 mom. av kungörelsen omförmälda
s. k. pensionsliggare. Motsvarighet till denna bestämmelse saknas
i kommitténs förslag, alldenstund kommittén med hänsyn till den föreslagna
omläggningen av sättet för uppbörden av pensionsavgifterna anser,
att förandet av dylik liggare ej längre skall åligga ämbetsverken.
Enligt 2 mom. punkt b) i förslaget skall sökanden förutom styrkt tjänsteförteckning
även ingiva styrkt uppgift å av honom åtnjuten tjänstledighet
utöver semester och därmed jämförlig ledighet. Med sistnämnda uttryck
avses sådan tjänstfrihet, som i stället för semester kan beredas
vissa tjänstemän exempelvis vid yrkesinspektionen, stuteristaten och lotsverket.
De av kommittén i övrigt i stadgandenas avfattning vidtagna
ändringarna torde ej kräva närmare motivering.»
I fråga om 5 § 2 mom. hava Svea hovrätt, Göta hovrätt, hovrätten över
Skåne och Blekinge, riksförsäkringsanstalten, kammarrätten och allmänna
civilförvaltningens lönenämnd i huvudsak anmärkt, att, då ledighet, som
icke omfattat minst 15 dagar i följd, icke skall enligt förslaget till civil
tjänstepensionslag inverka å tjänstårsberäkningen, ifrågavarande uppgiftsskyldighet
torde vara överflödig, såvitt angår kortare ledighet än 15 dagar.
Justitiekanslersämbetet har yttrat, att de i 5 § 2 mom. intagna föreskrifterna
visserligen lätt skulle kunna iakttagas i vad avsåge tjänstledighet efter
1907, då det i dylikt fall vore tillräckligt att förete utdrag av den matrikel,
som omförmäles i 10 § av kungörelsen den 11 oktober 1907 med föreskrifter
om verkställighet av lagen angående civila tjänstinnehavares rätt till
pension, men att i avseende å tiden före 1907 ett godtagande av kommitténs
förslag kunde medföra mycket stora svårigheter, vilka bleve så mycket mera
kännbara, som förslaget icke lämnade några dispensmöjligheter. Ämbetet
ifrågasatte därför, att sådana möjligheter bereddes antingen genom de föreslagna
lagföreskrifternas överflyttande till en administrativ författning eller
genom uttryckligt tillägg till lagen.
Enligt 18 § i förslaget skall vid tjänstårsberäkning avdrag göras för tid,
omfattande minst 15 dagar i följd, under vilken ledighet från tjänsten ägt
rum, dock icke för tid, varunder tjänsteman utan att tjänstgöra å sin befattning
ägt uppbära oavkortad lön eller eljest åtnjutit ledighet på grund
av sjukdom, olycksfall i tjänsten eller offentligt uppdrag eller för fullgörande
av honom åliggande militär tjänstgöring eller för resa, som med
vederbörligt tillstånd företagits till egen utbildning. Ledighet, som icke
omfattat minst 15 dagar i följd, skall således icke inverka å tjänstårsberäkningen.
Det skulle därför kunna, såsom vissa ämbetsverk framhållit,
synas onödigt att fordra uppgiftsskyldighet i fråga om kortare
ledighet än 15 dagar. Då, enligt vad jag inhämtat från statskontoret, det
är av vikt för de ämbetsverk, som skola pröva ansökningar om pension, att
all tjänstledighet utöver semester och därmed jämförlig ledighet uppgives,
för att ämbetsverken skola bliva i tillfälle att kontrollera, vilken ledighet
Kungl. Maj:ts proposition Nr 153.
49
som skall avdragas, torde det emellertid ej vara skid att i fråga om upp
giftsskyldighet göra undantag för ledighet under 15 dagar.
Då, enligt vad från statskontoret upplysts, hittills vid sökande av pension
i allmänhet icke förelegat någon svårighet att nöjaktigt styrka åtnjuten
tjänstledighet, har jag icke funnit anledning föreslå någon ändring av bestämmelserna
i den av justitiekanslersämbetet antydda riktning. Jag har
således funnit mig böra biträda kommitténs förslag såvitt angår 5 § och
endast däri vidtagit vissa smärre av mitt förslag till formulering av 1 §
betingade ändringar.
I 6 § av kommitténs förslag hänvisas i fråga om pensionsunderlag till den 6 §.
av kommittén föreslagna pensionstjänsteförteckningen. Kommittén.
I anslutning till mitt förslag beträffande slopande av pensionstjänsteförteck- Departemenisningen
bär jag låtit vidtaga härav betingad ändring i fi §. chefen.
Enligt 9 § i förslaget skall det anslag eller de medel, från vilka pensio- 9 §.
nerna utbetalts, från civ ila pensionsfonden erhålla gottgörelse med så stor Kommittén.
del av kostnaden, som enligt vetenskaplig sannolikhetsberäkning finnes kunna
av fonden gäldas, och skall sådan beräkning äga rum minst en gång vart tionde
år och verkställas enligt de närmare föreskrifter, som meddelas av Konungen.
Rörande denna paragraf yttrar kommittén:
»I den civila pensionslagens 11 §, som innehåller vissa föreskrifter om
den civila pensionsfonden, stadgas bland annat, att från fonden bestrides
så stor del av kostnaden för beredande av pension enligt samma lag, som -
enligt vetenskaplig sannolikhetsberäkning finnes motsvara fondens tillgångar
och de stadgade pensionsavgifternas storlek. Ifrågavarande beräkning
skall verkställas minst en gång vart femte år.
Med återgivna stadgande sammanhänger en i kungörelsen den 17 december
1914 (nr 449) meddelad föreskrift, att de medel, den fond eller det
anslag, från vilka pensioner enligt den civila pensionslagen utbetalts,
skall beredas gottgörelse från den civila pensionsfonden. Beloppet av
gottgörelsen skall svara mot fondens — efter den fördelningsgrund, som
av Kungl. Maj:t blivit eller kan bliva fastställd —■ uträknade andel i
pensionsutgifterna.
Kommunikationsverkens pensionslag har i 8 § upptagit en föreskrift
likartad med den, som återfinnes i 11 § av den civila pensionslagen.
Den av kommittén i 9 § föreslagna formuleringen, att gottgörelse från
pensionsfonden skall utgå med så stor del av pensionskostnaden, som
enligt vetenskaplig sannolikhetsberäkning finnes kunna av fonden gäldas,
avser att på ett exaktare sätt, än i gällande lagtext skett, angiva
grunderna för ifrågavarande beräkning. Vid denna måste nämligen hänsyn
tagas även till andra faktorer än dom, som för närvarande finnas
i lagen uttryckligen nämnda.
Kommittén föreslår vidare, att ifrågavarande beräkning måtte ske
minst en gång vart tionde år och ej såsom för närvarande minst vart
femte år. Erfarenheten har nämligen givit vid handen, att de faktorer,
som öva inverkan på beräkningarna, undergå förhållandevis obetydliga
förändringar även under längre perioder, vartill kommer, att beräkningarna
i fråga draga synnerligen avsevärda kostnader. För övrigt möj-.
Bihang till riksdagens protokoll 1925. 1 samt 12ri höft. (Nr l~>:i)
4
50
Kungl. Maj:ts proposition Nr 153.
Avgivna yttranden.
Departements
chefen.
10 och 11
§§•
Kommittén.
liggör den föreslagna formuleringen, att dylik beräkning, när omständigheterna
det påkalla, kan ske även med kortare tids mellanrum.»
Erinringar mot bestämmelserna i 9 § hava gjorts dels av pensionsstyrelsen,
dels oek av länsstyrelsen i Uppsala län.
Pensionsstyrelsen har framhållit, att, då samtliga pensionsrättigheter egentligen
vore att betrakta såsom uppskjutna löneförmåner, det kunde ifrågasättas,
att — i likhet med vad som i huvudsak skedde exempelvis i statens
anstalt för pensionering av folkskollärare m. fl. — staten till den civila
pensionsfonden årligen inbetalade de avgifter, som erfordrades för befattningshavarnas
pensionering, i den mån denna icke bestredes av deras egna
avgifter. Den utredning, som enligt 9 § skulle verkställas minst en gång
vart tionde år, borde då rätteligen omfatta beräkning av värdet av samtliga
förpliktelser enligt den civila pensionslagen. Åven om eu dylik inbetalning
av statens medel i pensionsavgifterna icke skedde, syntes det emellertid ömkligt,
att ett fastställande av statens förpliktelser dock med lämpliga tidsintervaller
verkställdes, då det ju här finge anses vara fråga om en verklig
skuld från statens sida till befattningshavarna. En dylik uppskattning av
såväl statens som den civila pensionsfondens förpliktelser borde lämpligen
företagas oftare än vart tionde år, då dessa förpliktelser rörde sig om ansenliga
belopp. Pensionsstyrelsen ansåge därför, att nu gällande bestämmelse
om utredning vart femte år borde bibehållas.
Länsstyrelsen i Uppsala län har ansett, att det torde kunna ifrågasättas,
om den i paragrafen föreskrivna beräkningen vore av så stor praktisk betydelse,
som motsvarade arbetet och kostnaden, och om ej en enklare regel för överföring
av medel från pensionsfonden kunde vara tillfyllest.
Frågan om fondering av statens bidrag till tjänstepensioneringen vid
affärsverken är för närvarande föremål för övervägande i annat sammanhang.
Vad angår de delar av statsförvaltningen, om vilka nu är fråga,
föreligga givetvis icke samma skäl för en fondering som vid förstnämnda
verk. Oavsett detta torde en övergång till ett system med fondering av
statens bidrag till pensioneringen vid allmänna civilförvaltningen icke nu
kunna ifrågakomma, då utredningen av detta spörsmål för affärsverkens del
ännu pågår.
Ej heller har jag funnit skäl ifrågasätta någon ändring i de av pensionskommittén
föreslagna bestämmelserna i fråga om verkställande av beräkning
av den civila tjänstepensionsfondens förpliktelser och tidpunkten för utförande
av denna beräkning.
I 10 och 11 §§ inrymmas bestämmelser om rätt till gottgörelse för erlagda
pensionsavgifter för sådan befattningshavare, som utan att vara berättigad
till pension upphör att innehava tjänst, vilken är förenad med pension enligt
den civila tjänstepensionslagen. Enligt förslaget skall i avseende härå
förfaras på följande sätt.
Om befattningshavare, utan att äga rätt till tjänstepension enligt den föreslagna
lagen, övergår till statstjänst, med vilken följer skyldighet att till
annan pensionsfond än den civila pensionsfonden erlägga avgift för beredande
av tjänstepension, skall enligt 10 § kapitalvärdet av de pensionsav
-
Kungl. Maj:ts proposition Nr 153.
51
gifter, som för av honom innehavd befattning under hans tjänstetid influtit
till sistnämnda fond, överföras till pensionsfonden vid det verk, till vilket
han övergår. Lämnar han eljest statstjänsten utan att vara berättigad till
tjänstepension, skall enligt 11 § för beredande åt honom av pension jämlikt
lagen den 30 juni 1913 om allmän pensionsförsäkring, från den civila pensionsfonden
till pensionsstyrelsen inbetalas kapitalvärdet av de pensionsavgifter,
som för av honom innehavd befattning under hans tjänstetid influtit
till fonden, i den mån desamma icke på grund av bestämmelserna i 10 § blivit
tagna i anspråk. Yad nu är sagt gäller dock ej i fråga om den, som vid
avgång från tjänsten icke är svensk medborgare.
Kommittén yttrar beträffande förslaget i denna del:
»1907 års pensionslag står, såsom tidigare nämnts, principiellt på den
ståndpunkten, att pensionen utgör den enda form, i vilken tjänstemannen
får tillgodonjuta vederlag för behörigen erlagda pensionsavgifter. Avgår
tjänstemannen från sin befattning före pensionsåldern, beredes honom i regel
ej någon ersättning för det bidrag till pensionsfonden, som genom avgifterna
lämnats. Blott i det fall, att tjänstemannen övergår till annan
statstjänst och med inträdet i denna är förenad skyldighet att för vinnande
av pensionsrätt erlägga retroaktivavgift, är tjänstemannen berättigad att
återbekomma erlagda pensionsavgifter, dock ej till högre belopp än det,
vartill retroaktivavgiften uppgår (12 §).
Enligt kommunikationsverkens pensionslag gäller däremot, att tjänsteman,
som avgår från tjänsten utan pensionsrätt, är berättigad att erhålla
gottgörelse för erlagda pensionsavgifter. Denna gottgörelse utgår för
tjänsteman, som ej övergår till annan ordinarie befattning utan upphör att
innehava ordinarie anställning i statens tjänst, i form av pension från allmänna
pensionstörsäkringsfonden, till vilken kapitalvärdet av de av honom
erlagda pensionsavgifterna överföres (12 §). Är åter fråga om övergång
till befattning vid annat verk, skall en överflyttning av pensionsavgifternas
kapitalvärde äga rum, dels i det fall, som i den civila pensionslagens
12 § åsyftas, nämligen då med inträdet i den nya befattningen är förenad
skyldighet att erlägga retroaktivavgift (11 §), dels och i det fall att
tjänstemannen övergår till annat kommunikationsverk (10 § första stycket)
eller ock till annat statens verk, beträffande vilket föreskrift meddelats, att
överföring av pensionsavgifter skall äga rum vid övergång från nämnda
verk till befattning, å vilken kommunikationsverkens pensionslag äger Tilllä
Kipning (10 § andra stycket).
Vid avfattningen av lagförslagets 10 § har kommittén sökt att i ett enda
stadgande sammanfatta de i kommunikationsverkens pensionslags 10 §
andra stycket och 11 § behandlade fall. Därjämte har kommittén haft att
taga hänsyn till den ändrade anordningen för pensionsavgifternas uppbärande,
som kommittén i det föregående föreslagit och som föranlett, att
såväl 10 § som även 11 § i förslaget, vilken senare paragraf i övrigt nära
ansluter sig till 12 § i kommunikationsverkens pensionslag, erhållit en från
motsvarande stadganden i nämnda lag något avvikande formulering.
Det har icke synts kommittén erforderligt, att i 10 § i förslaget stadgas
en begränsning motsvarande den, som för de i 11 § av kommunikationsverkens
pensionslag avsedda fall finnes föreskriven, nämligen att en överflyttning
av kapitalvärdet skall ske endast i händelse retroaktivavgift utgår
i den nya befattningen.
Avgivna yttranden.
52 Kungl. Maj.ts proposition Nr 153.
Kommittén bär avfattat förslaget under förutsättning, att i fråga om de
kvinnliga befattningshavarna likalönsprincipen kommer till genomförande.
Skulle så ej bliva förhållandet utan en differentiering mellan manlig och
kvinnlig avlöning komma till stånd, föranledes härav en viss jämkning i
de nu förevarande stadgandenas avfattning.»
Erinringar mot bestämmelserna i 10 och 11 §§ hava framförts av riksförsäkringsanstalten,
pensionsstyrelsen, försäkringsrådet och försäkringsinspektionen.
Riksförsäkringsanstalten har med anledning av de föreslagna bestämmelserna
i 11 § framhållit, att, i den mån pension enligt nu gällande bestämmelser
icke direkt bekostades av befattningshavaren själv genom de honom
åvilande pensionsavgifterna, den finge anses vara vederlag för innehållen
lön för i tjänsten utfört arbete samt att löntagaren sålunda direkt själv bekostat
sin pensionering dels genom avgifter, dels genom utfört arbete. Konsekvensen
härav syntes vara, att för befattningshavare, som under i denna
paragraf omförmälda omständigheter upphörde att innehava ordinarie anställning
i statens tjänst, inbetalning till pensionstyrelsen borde ske icke blott
med kapitalvärdet av de pensionsavgifter, som för av honom innehavd befattning
under hans tjänstetid influtit till den civila pensionsfonden, utan
även med det belopp, som under samma tid innehållits av hans avlöning.
Rättvisa och billighet krävde sålunda, att inbetalningen till pensionsstyrelsen
skedde med ett belopp tre gånger så stort som av kommittén föreslagits.
Vidkommande föreskriften i 11 § har pensionsstyrelsen anmärkt, att uttrycket
»i den mån desamma icke på grund av bestämmelserna i 10 § blivit
tagna i anspråk» borde utgå.
Som skäl härför har styrelsen framhållit, att en dylik inskränkning syntes
onödig samt att utbetalning av kapitalvärdet av samtliga till den civila
pensionsfonden inbetalda pensionsavgifter alltid borde ske, oberoende av om
detsamma överförts till annan statens pensionsfond, som ej själv vore skyldig
återbära dylika kapitalvärden. Detta innebure blott, antingen att det
bidrag, som staten behövde lämna till sist avsedda pensionsfond, minskades
eller ock att det pensionsbidrag, denna fond lämnade, ökades, och detta i
samma män som den civila pensionsfonden på grund av utbetalningen bleve
mindre i stånd att lämna bidrag till statens pensionskostnader. Emellertid
borde, enligt pensionsstyrelsens mening, i 11 § inryckas en bestämmelse, att
överföring av kapitalvärdet av erlagda avgifter till pensionsförsäkringsfonden
endast finge ske, i den mån desamma icke redan disponerats för samma
ändamål, enär det eljest skulle kunna inträffa, att för samma tjänsteman
kapitalvärdet av samma pensionsavgift mer än en gång överfördes till pensionsförsäkringsf
onden.
Under hänvisning till vad styrelsen anfört rörande 2 § har styrelsen slutligen
framhållit, att bestämmelserna ill § borde vara tillämpliga även på
den, som vid avgång från tjänsten icke är svensk medborgare.
53
Kungl. Maj:ts proposition Nr 153.
Försäkringsrådet liar anfört, att, dä pension finge anses såsom uppskjuten
lön, det med skäl kunde ifrågasättas, huruvida icke vid avgång ur tjänsten,
varom förmäles i 10 och 11 §§, jämväl den del av pensionen, vilken avsåges
såsom statspension, borde i sin helhet eller till viss del under en eller annan
form tillkomma tjänstemannen.
Försäkringsinspektionen har vidkommande 11 § framhållit, att den löntagarpensionering,
som skedde genom frivillig försäkring i pensionsstyrelsen ävensom
inom Sveriges privatanställd as pensionskassa och Sveriges kommunalanställdas
pensionskassa, grundade sig på den uppfattning, att tjänstepension i sin helhet
vore uppskjuten lön för i tjänsten utfört arbete samt att sålunda ingen del därav
vore att anse som eu gåva eller belöning av arbetsgivaren, även om formellt
arbetaren betalt avgift endast för en del av pensionen eller varit helt
befriad från avgift. Inspektionen har gjort gällande, att staten vid pensionering
av sina tjänstemän borde tillämpa denna uppfattning. I överensstämmelse
härmed har inspektionen ansett, att i förtid avgången tjänsteman borde
komma i åtnjutande av uppskjuten pension, som åtminstone i det väsentliga
motsvarade intjänt del av tjänstepensionsrätten.
Slutligen må nämnas, att styrelsen för statsförvaltningens tjänstemannaförening
i sin förutberörda skrivelse av den 27 januari 1925 hemställt, att
tjänsteman vid avgång ur tjänst före uppnådd pensionsålder måtte tillgodoföras
hela den pensionsrätt, som svarar mot hans såväl ordinarie som ickeordinarie
tjänstetid.
Såsom kommittén framhållit, står 1907 års civila pensionslag principiellt Departementspå
den ståndpunkten, att pensionen utgör den enda form, i vilken tjänst®- chefen.
mannen får tillgodonjuta vederlag för behörigen erlagda pensionsavgifter.
Vid genomförande år 1917 av pensionering utav icke-ordinarie personal vid
telegrafverket, statens järnvägar och statens vattenfallsverk infördes i vederbörande
pensionsreglementen bestämmelser om att befattningshavare, som avgår
från tjänsten utan att vara berättigad till pension, äger bekomma gottgörelse
för erlagda pensionsavgifter på sådant sätt, att avgifterna tillgodoräknas
honom för erhållande av pension jiimlikt lagen den 30 juni 1913 om
allmän pensionsförsäkring. Bestämmelser av liknande art infördes sedermera i
lagen den 4 juni 1920 angående rätt till tjänstepension för ordinarie tjänsteman
vid postverket, telegrafverket, statens järnvägar och statens vattenfallsverk.
I likhet med kommittén har jag ansett, att dylika bestämmelser böra införas
jämväl i den civila tjänstepensionslagen.
Däremot har jag ej ansett mig kunna under nuvarande förhållanden biträda
det under ärendets fortsatta beredning framkomna kravet på att till pensionsförsiikringsfonden
skulle överföras icke blott kapitalvärdet av befattningshavarens
egna avgifter utan jämväl det statens bidrag till pensioneringen,
som belöpte på den av befattningshavaren fullgjorda tjänstetiden. Då till
stöd för detta krav gjorts gällande, att pensionen vore att betrakta såsom
54
Kung/. Maj:ts proposition Nr 153.
eu uppskjuten lön, vilken befattningshavaren intjänat under sin tjänstetid
vid vederbörande verk, så är detta helt visst en synpunkt, som bör äga
giltighet beträffande enskild tjänst, där det ligger i anställningens natur,
att samtliga tjänsteförmåner avpassas i förhållande till anställningstiden.
Beträffande statstjänsten äro däremot anställningsformerna sådana, att i viss
mån andra synpunkter kunna göras gällande. Staten är i förhållande till
den ordinarie tjänstemannen bunden vid en livslång anställning, som emellertid
när som helst kan från tjänstemannens sida hävas. Att staten i ett dylikt
läge gör pensionsrätten, åtminstone till den del denna icke direkt bekostas
av tjänstemannen själv, beroende av att tjänstemannen stannar kvar i tjänsten
till uppnådd pensionsålder, är enligt min mening icke oegentligt. Här
ifrågavarande spörsmål torde få upptagas till övervägande i samband med
eventuellt uppkommande fråga om ändrade anställningsformer inom statsförvaltningen.
Vad angår pensionsstyrelsens yrkande, att uttrycket »i den mån desamma
icke på grund av bestämmelserna i 10 § blivit tagna i anspråk» skulle ur
11 § utgå, vill jag framhålla, att den av kommittén föreslagna begränsningen
icke torde äga någon större betydelse, då jämväl vid kommunikationsverken
kapitalvärdet av pensionsavgifterna överföres till allmänna pensionsförsäkringsfonden.
I varje fall synes det mindre lämpligt att låta den
civila pensionsfonden drabbas av sådana utbetalningar för erlagda pensionsavgifter,
som egentligen skulle äga rum från en annan pensionsfond. Riktigare
är då att för sistnämnda pensionsfonds del vid lämpligt tillfälle införa
samma ordning, som nu av kommittén föreslagits för civila pensionsfonden.
Vad angår pensionsstyrelsens uttalande rörande behovet av eu komplettering
av bestämmelserna i 11 § i syfte att förebygga överföring mer än eu
gång till pensionsförsäkringsfonden av kapitalvärdet utav erlagda pensionsavgifter
vill jag framhålla, att därest av befattningshavaren erlagda avgifter
tagits i anspråk på sätt i 11 § omförmäles, det synes mig uppenbart,
att något ytterligare överförande till pensionsförsäkringsfonden av de
sålunda en gång till pensionsstyrelsen inbetalda avgifterna icke kan ifrågakomma.
Någon komplettering av paragrafen på sätt ämvetsverket ifrågasatt
synes mig därför icke erforderlig.
Beträffande pensionsstyrelsens uttalande, att bestämmelserna i 11 § böra
vara tillämpliga även på den, som vid avgång från tjänsten icke är svensk
medborgare, får jag åberopa vad jag anfört vid 2 §.
12—15 §§. Uti 12—15 §§ innefattas föreskrifter om tjänstepension för ordinarie tjänstemän,
som tillsättas genom förordnande på viss tid. Föreskrifterna överensstämma
i sak med nu gällande, i kungörelsen den 29 juni 1921 (nr 456)
intagna bestämmelser i ämnet.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:ta proposition Nr 1 ö.''i. ål)
Ett par smärre erinringar mot bestämmelserna i fråga liava visserligen
framställts, men dessa giva mig ej anledning föreslå någon ändring av förslaget
i denna del.
På hemställan av chefen för kommunikationsdepartementet har Kungl.
Maj:t denna dag beslutat förelägga riksdagen proposition angående partiell
omorganisation av byggnadsstyrelsen. Enligt vad föredragande departementschefen
därvid yttrat skulle byggnadsstyrelsens byggnadsbyrå uppdelas i två
särskilda byråer, eu utredningsbyrå och en byggnadsbyrå. Sistnämnda byrå
skulle ställas under ledning av eu byggnadschef, tillsatt genom förordnande
på viss tid. Byggnadschefens pensionsförhållanden skulle ordnas på sätt, som
i allmänhet gäller beträffande befattningar, tillsatta på förordnande.
1 anledning av Kungl. Maj:ts ifrågavarande förslag har jag i 12 § 2 mom.
av förevarande lagförslag inordnat befattningen byggnadschef hos byggnadsstyrelsen
under de bestämmelser, som gälla för kustbevakningsinspektör vid
tullverket; och har jag för ifrågavarande befattning upptagit ett pensions - underlag av 7,000 kronor samt en årlig pensionsavgift av 420 kronor.
Beträffande 16 § i lagförslaget har kommittén anfört följande:
»Generella föreskrifter rörande tjänstepensionsunderlag äro av kommittén
meddelade i lagförslagets 6 $, som beträffande pensionsunderlagets belopp
hänvisar till pensionstjänsteförteckningen. Emellertid är, såsom re
dan vid motiveringen till 6 § nämnts, det i förteckningen för befattningen
angivna pensionsunderlaget ej alltid det för befattningens innehavare gällande.
Har befattningshavaren utan något sitt förvållande förflyttats till
befattning med lägre pensionsunderlag, bör han, som enligt avlöningsreglementet
äger åtnjuta lön enligt den lönegrad han vid förflyttningen tillhörde,
uppenbarligen ej lida minskning i den honom tillförsäkrade pensionsförmånen.
Han skall med andra ord bibehållas vid det tjänstepensionsunderlag,
som vid förflyttningen var för honom gällande. Vad nu
sagts bör äga motsvarande tillämpning, därest befattningen nedflyttas i
lönegrad,
I förevarande paragraf har kommittén lämnat bestämmelser i berörda
hänseenden, vartill motsvarighet förefinnes i stadgandena i kommunikationsverkens
pensionslag 18 § 1 och 3 mom. Då kommittén föreslår andra
grunder för bestämmande av avgiftspension och statspension, än som förutsättas
för tillämpning av det i 2 mom. av sistnämnda paragraf givna stadgandet
om pensionsunderlagets bestämmande vid förflyttning, bär kommittén
icke i lagförslaget upptagit någon motsvarighet härtill. Kommittén har
vidare — alltjämt i överensstämmelse med kommunikationsverkens pensionslags
18 § 1 och 3 mom. — föreslagit, att befattningshavare, som sålunda
tillförsäkrats ett högre pensionsunderlag än det för hans befattning gällande,
har att vidkännas de mot detta högre pensionsunderlag svarande
pensionsavgifter.»
Försäkringsinspektionen har i fråga om denna paragraf föreslagit ett tilllägg,
som utgör eu konsekvens av inspektionens förslag beträffande 11 §.
Departement
chefen.
16 §.
Kommittén.
Departementschefen,
17 §.
Kommittén.
Departements
chefen.
18 §.
Kommittén.
56 Kutig1. Maj:ts proposition Nr 153.
Då jag icke funnit anledning föreligga, att på grund av inspektionens sistnämnda
förslag vidtaga någon ändring i den av pensionskommittén föreslagna
lydelsen av 11 §, har jag ej heller ansett något tillägg till 16 § böra
göras. I anledning av mitt förslag om slopande av den utav kommittén föreslagna
pensionstjänsteförteckningen har jag emellertid låtit vidtaga härav
påkallad ändring i 16 § 1 mom.
Enligt 17 § i förslaget hänvisas beträffande pensionsåldern till den av kommittén
föreslagna pensionstjänsteförteckningen. Kommittén har vid pensionstjänsteförteckningens
upprättande utgått från den nu för manliga befattningar
gällande huvudregeln, att rätt att komma i åtnjutande av pension inträder
vid fyllda 67 levnadsår, vilken ålder såsom regel ock upptagits för de i förteckningen
uppförda kvinnliga tjänsterna.
Såsom jag förut erinrat, har chefen för finansdepartementet vid föredragning
den 31 december 1924 av frågan om ordnandet av de kvinnliga befattningshavarnas
avlönings- och pensionsförliållanden tillstyrkt, att den
kvinnliga pensionsåldern sättes lika med den manliga. Jag har i enlighet
härmed samt på grund av mitt förslag rörande uteslutande av pensionstjänsteförteckningen
låtit ändra förevarande paragraf i kommitténs förslag.
I fråga om sitt i 18 § innefattade förslag har kommittén anfört, bland
annat, följande:
»Den civila pensionslagens bestämmelser om tjänstårs beräkning äro inrymda
i lagens 17 §. Såsom tjänstår för rätt till pension räknas icke endast
den tid, under vilken tjänstemannen innehaft ordinarie befattning,
utan även tid, varunder han haft extra ordinarie anställning eller förordnande.
För att tjänstetiden skall få räknas som tjänstår fordras i
regel, att befattningshavaren tjänstgjort i befattningen. Från tjänstetiden
avräknas således den tid, befattningshavaren varit tjänstledig, dock
har med tjänstgöring likställts tjänstledighet för fullgörande av offentligt
uppdrag ävensom tjänstledighet för resa, som med vederbörligt tillstånd
företagits för egen utbildning. Vidare har tjänstledighet, som beviljats
av vissa anledningar, tillagts samma värde för tjänstårsberäkningen
som tjänstgöring, nämligen ledighet, som utgjorts av semester eller
föranletts av sjukdom eller erfordrats för fullgörande av värnplikt. För
att ej befattningshavare, som saknar rätt till semester, skall vid tjänstårsberäkningen
bliva för ogynnsamt ställd, har beträffande dylik befattningshavare
medgivits, att för en tid av högst eu och en halv månad årligen,
varunder åtnjutits ledighet för hälsans vårdande eller för enskilda
angelägenheter, avdrag vid tjänstårsberäkningen ej må ske.
I kommunikation sverkens pensionslag (20 §, första stycket) hava bestämmelserna
om tjänstårsberäkningen erhållit en från stadgandena i
1907 års pensionslag i vissa hänseenden avvikande avfattning. Sålunda
har i anslutning till föreskrifterna i kommunikationsverkens avlöningsreglemente
beträffande uppflyttning i löneklass tjänstårsberäkning medgivits
för tid, under vilken tjänsteman, efter fyllda aderton år, i statens
tjänst innehaft ordinarie eller extra ordinarie befattning eller annan anställning,
som myndighet en prövar vara därmed jämförlig. Därjämte har
Kungl. Maj:ts proposition Nr 153. 57
även delägarskap i kassa för pensionering av icke-ordinarie personal tilllagts
samma värde som innehav av ordinarie eller extra ordinarie befattning.
Föreskriften om avräkning från tjänstetiden av tid, varunder tjänstledighet
åtnjutits, har begränsats till att avse de ledigheter, som omfattat
minst 15 dagar i följd. Vidare har med tjänstledighet på grund av sjukdom
likställts även tjänstledighet på grund av olycksfall i tjänsten, och har
tjänstårsberäkningen för fullgörande av värnplikt utsträckts att gälla
även annan militär tjänstgöring.
I samband med 1921 års löne- och pensionsreglering blevo genom kungörelsen
den 29 juni 1921 (nr 456) § 3, punkt e) de för kommunikationsverken
giillande grundsatserna i fråga om tjänstårsberäkningen överförda
på do nyreglerade civila verken med undantag för bestämmelsen om
delägarskap i vissa kassor, då motsvarighet till dylika kassor saknas vid
de civila verken.
De sålunda redan nu för dessa verk gällande föreskrifterna har kommittén
utan ändring upptagit i lagförslagets 18 § 1 mom. Det har inom
kommittén varit under övervägande, om ej åt tjänstårsbestämmelserna
borde givas en sådan avfattning, att de kunde lämna säkrare vägledning
än de hittillsvarande i fråga om tillgodoräknande av viss icke-ordinarie
tid, t. ex. aspira nttjänstgöring och dylikt. Kommittén har emellertid
med hänsyn till de vid de särskilda verken och under olika tider rådande
vitt skiljaktiga förhållandena funnit det åtminstone för närvarande icke
möjligt att närmare än som hittills skett angiva grunderna för tjänstårsberäkningen
utan torde den omfattning, i vilken icke-ordinarie tjänstgöring
får tillgodoräknas såsom tjänstår fortfarande böra bliva beroende
på prövning i det särskilda fallet.
I 20 § 1 mom. andra stycket av kommunikationsverkens pensionslag
hava regler rörande tjänstårsberäkning meddelats för det fall, att enskilt
företag övertagits av staten. I så fall får tjänsteman, som vid övertagandet
övergått till statstjänst, såvida ej Konungen annorledes bestämmer,
såsom tjänstår för erhållande av tjänstepension efter prövning av vederbörande
verkstyrelse tillgodoräkna jämväl tid, varunder han innehaft
fast anställning vid nämnda företag.
Föreskrift i berörda hänseende, vartill motsvarighet ej upptogs i 1921
års pensionskungörelse för de civila verken, har av kommittén införts i
ett 2 mom. av förevarande paragraf.
I paragrafens 3 mom. har kommittén meddelat bestämmelser rörande
tillgodoräknande såsom tjänstår av tid, varunder befattningshavare utom
statens tjänst utfört arbete av allmännyttig beskaffenhet.
Frågan om eu dylik utvidgning av rätten till tjänstårsberäkning bär
tidigare varit föremål för utredning. I ett den 29 maj 1920 av 1902 års
löneregleringskommitté avgivet utlåtande har löneregleringskommittén
framlagt förslag till sådan ändring av 17 § av den civila pensionslageu,
att vid tjänstårsberäkning, efter prövning av Kuugl. Maj:t i varje särskilt
fall, finge tillgodoräknas tjänstinnehavare två tredjedelar av den
tid han utom statens tjänst utfört arbete, som ur det allmännas synpunkt
må anses likvärdigt med eller av högre värde än det, han haft att utföra
å den befattning, från vilken avgången sker.»
Med förmälan att utlåtandet överlämnats till pensionskommittén för att
tagas i övervägande vid fullgörande av det åt kommittén lämnade upp
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
")iS Kungl. Maj:ts proposition Nr 153.
drag, har kommittén vidare lämnat en redogörelse för löneregleringskommitténs
förslag samt för egen del anfört följande:
1 Såsom löneregleringskommittén påpekat, torde vid bestämmande av
den omfattning, i vilken tjänsteman må i pensionskänseende få tillgodoräkna
sig verksamhet utom statens tjänst, avseende böra fästas vid den
utsträckning, i vilken dylikt tillgodoräknande medgivits för intjänande
av ålderstillägg, Sedan löneregleringskommitténs ifrågavarande betänkande
avgivits, bar för de nyreglerade civila verken bestämmelse i sistnämnda
hänseende meddelats, nämligen i 11 § 2 mom. av det för dessa
verk gällande avlöningsreglementet den 22 juni 1921 (nr 451; senaste lydelse
1922, nr 367). Här bar stadgats, att befattningshavare för placering
i löneklass må efter prövning av Kungl. Maj:t i varje särskilt fall helt
<dler delvis tillgodoräknas den tid han utom statens tjänst utfört sådant
arbete av direkt allmännyttig beskaffenhet, som i avseende å sin art och
omfattning finnes ur det allmännas synpunkt svara mot, vara jämförbart
med eller av högre värde än det arbete, han bar att utföra å befattningen.
Närmast i anslutning till återgivna bestämmelse bär pensionskommittén
avfattat 3 mom. av förevarande paragraf i lagförslaget. I likhet med
löneregleringskommittén bar pensionskommittén funnit, att befattningshavaren
i pensionshänseende ej bör fä tillgodoräkna sig mera än intill
två tredjedelar av den tid, han utövat den verksamhet, varom bär är
fråga.
Däremot bar pensionskommittén ej ansett skäl att upptaga den av löneregleringskommittén
föreslagna begränsningen, att det arbete, befattningshavare
utfört utom statens tjänst, skall vara likvärdigt med eller
av högre värde än det, han käft att utföra å den befattning, från vilken
avgång sker.
Ett tillgodoräknande av arbete utom statens tjänst synes pensionskommittén
böra medgivas även i det fall, att ifrågavarande arbete visserligen
ej är likvärdigt med det, befattningshavaren utfört å den sista befattning
han innehaft, men väl likvärdigt med det å en tidigare innehavd lägre
befattning utförda arbetet. Med den av löneregleringskommittén föreslagna
begränsningen skulle nämligen befordran till högre befattning
rent av kunna medföra en sådan försämring i rätten att räkna tjänstår.
att befattningshavare till följd av befordran kunde komma att lida minskning
i det pensionsbelopp, som han skulle åtnjutit efter avsked från den
före befordran innehavda befattningen.
Da det ej sällan torde vara förenat med avsevärda svårigheter att först
vid den tidpunkt, då befattningshavaren avgår från tjänsten, bedöma
i a ad man han må såsom tjänstår la tillgodoräkna sig tid, varunder han
utom statens tjänst utfört arbete, synes det pensionskommittén önskligt,
att, där så utan olägenhet kan ske, denna fråga upptages till prövning
redan vid befattningshavarens anställande i statstjänst.
I 4 inom. av IS § har kommittén med viss formell jämkning upptagit
stadgandet i sista stycket av 17 § i 1907 års civila pensionslag. >
Avgivna
yttranden.
Riksförsäkringsanstalten bär yttrat, att anstalten, såsom eu konsekvens
av sin beträffande bestämmelserna i 11 § uttalade uppfattning, funne
reducering med V., — såsom av kommittén förordats — icke böra ske
vid tillgodoräknande av tid, varunder befattningshavare utom statens tjänst
utfört visst arbete av direkt allmännyttig beskaffenhet.
59
Kungl. Maj.ts proposition Nr 153.
Pensionsstyrelsen liar — under åberopande av kommitténs uttalande,
att ett tillgodoräknande av arbete utom statens tjänst borde medgivas även
i det fall, att ifrågavarande arbete visserligen ej vore likvärdigt med det
befattningshavaren utfört å den sista befattning han innehaft men väl
likvärdigt med det å en tidigare innehavd lägre befattning utförda arbetet
— yttrat, att av liknande skäl rätten att räkna tjänstår utom statstjänsten
icke heller borde vara helt utesluten, då en person direkt från annan
verksamhet anställts i högre statstjänst och då han just genom nämnda
verksamhet förvärvat kompetens för den erhållna statstjänsten. Om han
på grund av förut innehavd enskild befattning ansetts böra förbigå innehavare
av lägre statstjänst, syntes det rimligt, att han finge tillgodoräkna
sig två tredjedelar av sådan föregående tjänstgöring, ty i annat fall skulle
han kunna bliva sämre ställd i pensionshänseende än om han i stället
först en kortare tid antagits på en lägre befattning och därefter befordrats
till den högre.
Länsstyrelsen i Uppsala län har jämväl framhållit, att uttrycket i 18 §
3 mom., att tjänstemans arbete utom statens tjänst skall svara mot, vara
jämförbart med eller av högre värde än hans arbete i statstjänst, torde
kunna föranleda helt olika tillämpning, allt efter som tjänstemannen någon
tid innehaft lägre eller endast högre statstjänst.
Kammarkollegium och kammarrätten hava framhållit önskvärdheten
av att åt bestämmelserna om tillgodoräknande för rätt till pension av
tjänstgöring före ordinarie anställning gåves en sådan avfattning, att de
kunde i förekommande fall lämna säkrare vägledning därutinnan än de
nu föreslagna föreskrifterna. Kammarkollegium har särskilt betonat, att
det syntes angeläget att strängt halla på att tjänstetiden, då fråga vore
om rätt till pension, horde omfatta varje i statens tjänst fullgjord extra
ordinarie tjänstgöring.
Skolöverstyrelsen, lantbruksstyrelsen och försäkringsinspektionen hava
ifrågasatt införande av en sådan bestämmelse i 18 §, att tjänstår, utan
att Konungen skulle pröva varje särskilt fall, skulle få räknas för tid,
under vilken en statens tjänsteman innehaft sådan befattning eller anställning,
med vilken följt skyldighet att betala avgift till statsunderstödd
tjänstepensionsanstalt.
Försäkringsinspektionen har beträffande de tjänster, som icke äro förenade
med pensionsrätt i dylik pensionsanstalt, under åberopande, att
viss tjänstgöring i icke-statstjänst enligt 1921 års avlöningsreglemente
kan vid löneförmåners bestämmande tillmätas samma värde som tjänstgöring
i icke-ordinarie statstjänst, yttrat, att detsamma borde gälla vid
bestämmande av pensionsrätten och sålunda tjänstetid i icke-statstjänst
lika väl som i icke-ordinarie statstjänst kunna i sin helhet räknas som
tjänstår.
60
Kungl. Maj:ts proposition Nr 153.
T4T‘S- Vad angar de av vissa ämbetsverk framställda önskemålen, att åt bestämmelserna
om tillgodoräknande för rätt till pension av tjänstgöring
före ordinarie anställning måtte givas en sådan avfattning, att de kunde
i förekommande fall lämna säkrare vägledning därutinnan än de i 18 §
1 mom. föreslagna föreskrifterna, torde det, såsom kommittén framhållit,
icke vara möjligt att närmare än som hittills skett angiva grunderna för
tjänstårsberäkningen, utan bör den omfattning, i vilken icke-ordinarie
tjänstgöring får tillgodoräknas såsom tjänstår, fortfarande bliva beroende
på prövning i varje särskilt fall.
Beträffande frågan om rätt att för tjänstårsberäkning få tillgodoräkna
sig verksamhet annorstädes än i statstjänst synes mig lämpligt, att stadgande
härom meddelas, och anser jag, i likhet med löneregleringskommittén
och pensionskommittén, att av den tid, varunder befattningshavare
utövat verksamhet utom statens tjänst, två tredjedelar må komma i betraktande
vid sådan tjänstårsberäkning.
Med avseende å vad kommittén i sin motivering yttrat, skulle bestämmelserna
i 18 § 3 mom. i förslaget tolkas så, att ett tillgodoräknande av
arbete utom statens tjänst bör medgivas ej endast i det fall, att ifrågavarande
arbete varit likvärdigt med eller av högre värde än det, befattningshavaren
haft att utföra å den befattning, från vilken avgång skett,
utan jämväl i det fall, att arbetet i fråga varit likvärdigt med det å eu
tidigare innehavd lägre befattning utförda arbetet. En konsekvens härav
skulle emellertid, såsom av vissa ämbetsverk framhållits, bliva, att eu
person, som från verksamhet utom statens tjänst anställts direkt i högre
statstjänst, skulle i pensionshänseende kunna bliva sämre ställd än om
han tillträtt sin statsanställning i en lägre tjänst och därefter befordrats
till den högre. Till undvikande härav torde bestämmelsen i fråga böra
omformuleras därhän, att tjänstemannen må kunna efter prövning med
angivna tidsbegränsning tillgodoräknas allt arbete utom statens tjänst av
direkt allmännyttig beskaffenhet, som finnes hava varit till särskilt gagn
för hans arbete i statstjänst. Givetvis bör för rätten att tillgoräkna arbete
utom statens tjänst krävas, att detta arbete är av samma art som
tjänstemannens arbete i statstjänst.
Vidkommande 19 § yttrar kommittén:
19 §. I den civila pensionslagen hava stadgaiulen om rätt att komma i åtnju
KommitUn.
tan de av pension intagits i 5 § samt i 6 § lämnats föreskrifter om skyldighet
för befattningshavaren att avgå från tjänsten. På enahanda sätt
är kommunikationsverkens pension slag uppställd, där bestämmelser i berörda
hänseenden meddelats i 21, respektive 22 §.
Bet må anmärkas, att 1921 års lönekommitté beträffande själva den
formella dispositionen av här ifrågavarande stadganden föreslagit en omkastning
i ordningsföljden, så att föreskrifterna om skyldighet att avgå
från tjänsten skulle föregå stadgandena om rätt för befattningshavaren
att avgå. Pensionskommittén har vid uppgörande av sitt förslag iaktta
-
Kungl. Muj:ts proposition Nr 153.
61
git den av löuekommittén föreslagna ordningen, söm synts sakligt oeli
formellt motiverad, och liar kommittén därför upptagit bestämmelser i
det förra hänseendet i 19 § samt i det senare hänseendet i 20 §.
1 de enligt den civila pensionslagen nu gällande bestämmelserna rörande
skyldighet för befattningshavare att på grund av uppnådd veu
sionsålder avgå från tjänsten göres en åtskillnad mellan innehavare av
domarämbeten och andra befattningshavare.
För de förra gäller ovillkorlig avgångsplikt dels vid fyllda sjuttio levnadsår,
dels ock vid uppnådda sextiosju levnads- och trettiofem tjänstår,
därest befattningshavaren under sex månader på grund av sjukdom varit
och fortfarande finnes vara till tjänstgöring oförmögen. Kommittén föreslår
[1 mom. a) och c)] den komplettering av anledningarna till avgångsskyldighet,
att bland dem upptagits även vanförhet, lyte och nedsatt
arbetsförmåga, varjämte den stadgade förutsättningen beträffande
trettiofem tjänstår uteslutits. Det lärer nämligen ej kunna anses obilligt,
att innehavare av dylikt ämbete, därest förutsättningarna för av-''
gångsskyldighet i övrigt föreligga, kan i likhet med andra befattningshavare
få vidkännas avkortning i pensionen, helst sjukpensionens minimum
— såsom kommittén senare föreslår — även i detta fall skulle bestämmas
till i regel sjuttiofem procent av liel pension.
För andra befattningshavare än domare föreligger enligt den civila
pensionslagen avgångsplikt vid uppnående av den i 5 § av lagen stadgade
levnadsåldern. Emellertid äger Konungen eller, om viss ämbetsmyndighet
äger att avskeda från befattningen, denna myndighet att låta
anstå med avskedandet, »därest och så länge tjänstinnehavaren prövas
kunna i tjänsten på ett tillfredsställande sätt gagna det allmänna», dock
icke i något fall längre än till fyllda sjuttio år.
Förutom en mindre redaktionell jämkning, betingad av vad kommittén
föreslår rörande pensionsålderns bestämmande, hav kommittén givit
motsvarande stadgande i kommitténs förslag [2 mom. a)] den ändrade
avfattningen, att tillstånd till kvarstående i tjänst må intill utgången av
den månad, under vilken befattningshavaren fyller sjuttio år, medgivas,
''därest och så länge tjänstemannen prövas kunna på ett tillfredsställande
sätt sköta sin tjänst’. Genom denna ändrade formulering har kommittén
avsett att bereda ökad möjlighet att i tjänsten behålla befattningshavare,
som på ett tillfredsställande sätt kunna förrätta sina tjänståligganden. I
detta sammanhang må nämnas, att såväl i Norge som Danmark den normala
manliga pensionsåldern, eller den ålder, vid vilken befattningshavaren
är skyldig att avgå, utgör sjuttio år, en åldersgräns, som på sin
tid var föreslagen även för Sveriges del av 1889 års pensionskommitté.
För det fall, att en tjänstemans oförmåga att behörigen sköta sin befattning
har sin grund i olycksfall i tjänsten, har för skyldigheten att avgå
i den civila pensionslagen uppställts det villkor, att olycksfallet skall
finnas för framtiden medföra oförmåga till tjänstgöring, och i kommunikationsverkens
pensionslag, att olycksfallet för framtiden medfört oförmåga
för befattningshavaren att behörigen sköta befattningen, vartill i
sistnämnda pensionslag lagts, att befattningshavaren ej heller av vederbörande
styrelse prövats kunna lämpligen tjänstgöra i annan befattning
vid verket.
Kommittén har avfattat sitt förslag till bestämmelser i ämnet [1 mom. b)
och 2 mom. b)] i nära överensstämmelse med ordalagen i kommunikationsverkens
pensionslag.
62
KungL Maj:ts proposition Nr 153.
I förbigående bär kommittén redan tidigare nämnt, att skal ansetts
föreligga att skärpa den civila pensionslagens föreskrifter om förtidspensionering
av befattningshavare i anledning av genom sjukdom eller
dylikt vållad oförmåga att behörigen fullgöra tjänståliggandena.
Vad då till en början angår befattningshavares skyldighet att av sådan
anledning utan avseende på levnadsålder avgå från tjänsten, må nämnas,
att den civila pensionslagen [6 § c)] i denna del ålägger befattningshavaren
dylik skyldighet allenast, därest han under fem på varandra följande
år i följd av sjukdom, vanförhet eller lyte varit ur stånd att tjänstgöra
och han tillika finnes vara för framtiden till tjänstgöring oförmögen.
Kommunikationsverkens pensionslag har ej uppställt krav på någon
längre sammanhängande sjuktid utan begränsat sig till fordran, att den
framtida arbetsoförmågan skall vara styrkt, varjämte lagen förutom sjukdom,
vanförhet och lyte även upptagit nedsatt arbetsförmåga såsom skäl
till entledigande. Å andra sidan är vid kommunikationsverken avgångsskyldigheten
i så måtto mera inskränkt än vid de civila verken, som dylik
skyldighet ej föreligger, om ej befattningshavaren är pensions berättigad,
vilket bland annat innebär, att befattningshavaren skall hava uppnått
minst tio tjänstår. Tjänstemannen är således före uppnående av
denna tjänstålder —- även om hans framtida arbetsoförmåga skulle anses
styrkt — ej skyldig att lämna befattningen.
Även vid de civila verken finnes för erhållande av pension på grund
av sjukdom o. d. uppställt krav på tio tjänstår (7 § i den civila pensionslagen),
men denna tioårsgräns har här avseende endast å pensionsrätter
ej på avgångsskyldigheten. Uppnår befattningshavaren icke det för pensionsrätt
stadgade minimum av tio tjänstår, är han på grund av stadgandets
ordalydelse under de i 6 § c) angivna förutsättningarna skyldig att
lämna tjänsten utan att erhålla någon pension.»
Efter att hava erinrat om vad 1921 års lönekommitté i sitt betänkande
anfört rörande tillkomsten av dessa bestämmelser fortsätter pensionskommittén:
»Lönekommittén
föreslog, att den civila pensionslagen måtte ändras därhän,
att i densamma i huvudsak upptoges de i kommunikationsverkens pensionslag
stadgade förutsättningarna för avgångsskyldighet, med undantag
av kravet på tio tjänstår. Skyldighet att avgå från tjänsten skulle således
enligt kommitténs förslag inträda, därest befattningshavaren till följd av
sjukdom, vanförhet eller lyte eller eljest nedsatt arbetsförmåga funnes för
framtiden oförmögen att behörigen sköta sin befattning. Vidare föreslog
lönekommittén, att rätt till pension skulle tillkomma den, som av nämnda
anledning bleve entledigad, även om han ej innehade tio tjänstår.
För egen del har pensionskommittén funnit sig böra i huvudsak biträda
lönekommitténs förslag, dock med den ändring att jämväl vid de civila
verken skulle gälla det för kommunikationsverken stadgade förbehåll, att
befattningshavaren av vederbörande styrelse prövas icke lämpligen kunna
tjänstgöra i annan befattning vid verket.
Vad beträffar det av lönekommittén berörda spörsmålet om tioårig
tjänstålder, har kommittén ej funnit skäl att för de civila verken upptaga
den vid kommunikationsverken gällande regeln, att skyldighet att avgå
från tjänst, därest befattningshavarens framtida arbetsoförmåga i anledning
av sjukdom, vanförhet, lyte o. d. är styrkt, först inträder sedan befattningshavaren
uppnått tio tjänstår. Det måste givetvis ur statsverkets syn
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kung!. Maj:fn proposition Nr 163.
<>3
punkt vara förmånligare, att befattningshavaren heredes sjukpension med
i regel sjuttiofem procent av det för honom gällande pensionsunderlaget, an
att han, intill nämnda tjänstålder uppnåtts, får kvarstå i tjänst med allenast
den minskning i avlöningen, vartill tjänstledighetsavdraget föranleder.
Och emot en befattningshavare, som under mindre än tio år innehaft
statstjänst, kan det givetvis ej vara obilligt, om han under de förutsättningar,
som för avgångsskyldighet på grund av sjukdom o. d. stadgats, nödgas
avgå med den förhållandevis gynnsamma pensionsrätt, som sålunda
skulle bliva en dylik befattningshavare tillförsäkrad. Kommitténs förslag
till bestämmelser i ämnet återfinnas under punkterna c) i 1 och 2 mom.
Tillämpningen av nämnda föreskrifter om tvångspensionering förutsätter,
att befattningshavarens framtida arbetsoförmåga är styrkt. Såsom
lönekommittén i sitt betänkande (sid. 214 tf.) framhållit, kan det emellertid
ifrågasättas, om ej anledning finnes att för de högre åldrarna uppgiva
detta krav och således möjliggöra tvångspensionering, även om denna förutsättning
ej är för handen. Sedan den nuvarande civila pensionslagen har
i fråga om vissa tjänster upptagit en föreskrift i detta hänseende. I sista
stycket av 6 § stadgas nämligen, att Konungen skall äga att på framställning
av vederbörande myndighet förklara befattningshavare skyldig att
avgå från tjänsten, om denne till följd av sjukdom eller minskad arbetsförmåga
befinnes urståndsatt att på ett tillfredsställande sätt fullgöra sina
tjänståligganden, dock under förutsättning, att befattningshavaren uppnått
en levnadsålder, som med högst två år understiger den för hans befattning
stadgade pensionsåldern.
Motsvarighet till denna föreskrift saknas för kommunikationsverkens
del. Lönekommittén har emellertid föreslagit, att ett stadgande av ifrågavarande
innebörd skulle meddelas i den civila pensionslagen, och har kommittén
givit bestämmelsen den utformningen, att avgångsskyldigheten
skulle inträda för tjänstinnehavare, där han efter att hava uppnått en levnadsålder,
som med fem år eller mindre understiger den för rätt till hel pension
stadgade, till följd av sjukdom, vanförhet, lyte eller eljest nedsatt arbetsförmåga,
i annat fall än på grund av olycksfall i tjänsten, under de
sista två kalenderåren varit och fortfarande finnes vara oförmögen att på
ett tillfredsställande sätt sköta sin befattning.
Även pensionskommittén har funnit ett stadgande i berörda hänseende
vara påkallat, speciellt med hänsyn till svårigheten att vinna den för
tvångspensionering i förut omnämnda fall erforderliga bevisningen om
framtida arbetsoförmåga. 1 den av lönekommittén föreslagna avfattningen
har pensionskommittén förutom några redaktionella jämkningar vidtagit
den ändring, att kravet, att den bristande arbetsförmågan skall hava
gjort sig gällande under de sista två kalenderåren — vartill motsvarighet
saknas i nuvarande lag och som vid tillämpningen kan bereda vissa svårigheter
— uteslutits ur förslaget. Vidare har pensionskommittén ansett,
att frågan om avgångsskyldighet skall, i likhet med vad för närvarande
är fallet, hänskjutas till Kungl. Maj:ts bedömande, varigenom fördelen
av en likformig tillämpning vinnes. Föreskrifterna hava intagits i ett
särskilt 3 mom. under förevarande paragraf i förslaget.
Kommittén har i det föregående ej närmare berört den ställning, innehavare
av domarämbete intaga i förevarande hänseenden. Såsom 1921 års
lönekommitté påpekat (betänkande sid. 215), torde den i sista stycket av
6 § av den civila pensionslagen innehållna föreskriften om skyldighet att
avgå ej vara tillämplig å dessa befattningshavare. Däremot lärer för
64
Avgivna
yttranden.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 153.
dem gälla såväl de under punkterna c) (sjukdom in. m.) som d) (olycksfall)
av samma paragraf givna föreskrifterna om avgångsskyldighet.
Lönekommittén föreslog, att domarnas ställning i ifrågavarande avse
ende skulle lämnas helt oberörd av de föreslagna skärpningarna i avgångsplikten
och hade lönekommittén med tillämpning allenast på domare
bibehållit den i nuvarande punkten c) intagna avgångsanledningen.
Ej heller pensionskommittén finner den i 3 mom. av förslaget lämnade
föreskriften om tvångspensionering böra vinna tillämpning å innehavare
av domarämbete. Yad åter angår de i förslagets 1 mom. under punkt c)
behandlade fall (pensionering i anledning av sjukdom m. in.) synas de i
viss mån strängare föreskrifter om avgångsplikt, som kommittén här ovan
förordat, vara av beskaffenhet att i huvudsak kunna och böra vinna tilllämpning
jämväl på domarämbetenas innehavare.»
I vid kommitténs betänkande fogat, särskilt yttrande har en ledamot av
kommittén, under erinran att den i 19 § 3 mom. av förslaget innefattade
bestämmelsen i fråga om förtidspensionering saknade motsvarighet i kommunikationsverkens
pensionslag, yttrat, att den skärpning beträffande avgångsskyldigheten,
som detta stadgande innebure, syntes honom påkallad
endast under förutsättning att kvinnas pensionsålder väsentligt höjdes.
Skulle emellertid pensionsåldern för kvinna sättas avsevärt lägre än för
man, ansåge han stadgandet i fråga icke vara av nöden, därest, på sätt
kommittén i 19 § 2 mom, c) föreslagit, avgångsskyldigheten vid sjukdom
o. d. i allt fall skärptes i förhållande till vad som gällde enligt 1907 års
pensionslag.
Beträffande kommitténs förslag till lydelse av 19 § hava vissa erinringar
framställts från de hörda myndigheterna.
Göta hovrätt, arméförvaltningen samt länsstyrelsen i Göteborgs och
Bohus län hava ansett de nuvarande bestämmelserna om skyldighet för
tjänsteman att avgå från sin tjänst böra bibehållas.
Svea hovrätt och kammarrätten hava såsom sin mening uttalat, att de
av kommittén föreslagna bestämmelserna rörande skyldighet att avgå ur
tjänst icke syntes stå i full överensstämmelse med det i § 36 regeringsformen
givna stadgandet om ämbets- och tjänstemäns oavsättlighet; och
har Svea hovrätt tillika, under framhållande att det torde vara föga
förenligt med den av administrationen oberoende ställning, som vårt statsskick
tillerkänt domarmakten, att frågan, huruvida domare skulle kvarbliva
i tjänsten, gjordes beroende av den uppskattning av lians tjänstgöring,
som kunde ifrågakomma från administrationens sida, yttrat, att i
alla händelser ur förslaget syntes böra uteslutas den i 19 § 1 mom. c)
intagna bestämmelsen om skyldighet för domare, som i följd av nedsatt
arbetsförmåga befinner sig ur stånd att behörigen sköta sin tjänst, att
från tjänsten avgå.
Länsstyrelserna i Stockholms och Västernorrländs län hava ansett anledning
icke föreligga att införa strängare föreskrifter om avgångsskyldighet
än som gälla för kommunikationsverken.
Å andra sidan har, bland andra, vattenfallsstyrelsen ifrågasatt införande
i pensionslagen för kommunikationsverken av enahanda bestämmel
-
Kungl. Maj:ts proposition Nr 153. 65
ser rörande avgångsskyldighet, som nu föreslagits för övriga delar av
civilförvaltningen.
överståthållarämbetet har ansett, att man i fråga om domare visserligen
icke kunde gå längre än kommittén gjort men att man väl kunde
stadga flera faktiska anledningar för att kunna meddela andra ämbetsmän
avsked. I fråga om dessa syntes såsom avskedsanledning kunna
föreskrivas, att de under de sista fem eller måhända sju åren före pensionsålderns
uppnående varit under en tid av exempelvis ett år av sjukdom,
vanförhet, lyte eller nedsatt arbetsförmåga urståndsätta att på ett
tillfredsställande sätt sköta sin tjänst.
Kammarkollegium har ansett, att skäl numera saknades för upprätthållande
av en skillnad mellan innehavare av domarämbete och befattningshavare
i motsvarande tjänstegrad inom den civila ämbetsförvaltningen;
och har kollegium uttalat sig för att de i förslaget för domare
avsedda bestämmelserna bleve gällande även för övriga befattningshavare,
vilkas pensionsålder vore bestämd till 67 år. Kollegium har vidare funnit
sig böra, såvitt kollegium anginge, avstyrka den av kommittén föreslagna
bestämmelsen om avgångsskyldighet, då tjänstemannen av vederbörande
myndighet »prövas icke lämpligen kunna tjänstgöra i annan befattning
vid verket».
Jämväl mynt- och justeringsverket har uttalat sig mot ett stadgande om
förbehåll för vederbörande myndighet att pröva, huruvida tjänsteman, i
stället för att tvångspensioneras, lämpligen skulle kunna tjänstgöra i
annan befattning.
Kommerskollegium har framhållit önskvärdheten av en sådan formulering
av bestämmelsen i 19 § 3 mom., att den å ena sidan möjliggjorde avskedande
av en på grund av framskriden ålder olämplig tjänsteman men å andra
sidan lade hinder i vägen för avskedande i förtid av en fortfarande arbetsduglig
tjänsteman. Kommunikationsverkens lönenämnd har ock ifrågasatt
ett förtydligande av 19 § 3 mom.
Fångvårdsstyrelsen och lantmäteristyrelsen hava uttalat betänkligheter mot
den utsträckning av tjänstetiden, som skulle följa av den föreslagna bestämmelsen
i 19 § 2 mom. a) i fråga om rätt för tjänsteman att efter prövning
kvarstå i tjänsten till fyllda 70 år.
Slutligen har kommerskollegium framhållit, att man borde återinföra den
gamla bestämmelsen om att befattningshavare, som så önskade, kunde frivilligt
avgå från sin befattning vid en tidigare tidpunkt än pensionsåldern
mot vederbörligen reducerad pension.
Samma yrkande har ock framställts av styrelsen för föreningen kvinnor
i statens tjänst.
Vad till en början angår frågan, huruvida de av kommittén föreslagna Departements.
skärpta bestämmelserna om skyldighet för befattningshavare att avgå ur chefen.
tjänsten stå i överensstämmelse med stadgandet i § 36 regeringsformen om
Bihang till riksdagens protokoll 1925. 1 saml. 12b höft. (Nr 153.)
5
66
Klingl. Maj:ts proposition Nr 153.
ämbets- och tjänstemäns oavsättlighet, vill jag framhålla, att statsmakterna
redan genom nu gällande bestämmelser i ämnet måste anses hava tagit
ställning till principspörsmålet om möjligheten att tvångsvis pensionera
tjänstemännen. I sitt yttrande vid anmälan av 1907 års proposition med
förslag till lag angående civila tjänstinnehavares rätt till pension anförde
chefen för finansdepartementet i fråga om tjänstinnehavares skyldighet att
avgå från tjänsten, bland annat, att utväg borde beredas att ur tjänsten
avlägsna tjänstinnehavare, som visat sig sakna de förutsättningar, utan
vilka ett kvarstående i tjänst måste anses vara mera till skada än till gagn
för det allmänna. Man syntes i en blivande pensionslag icke kunna undvara
en bestämmelse, varigenom det överlämnades åt Konungens prövning att,
uppå vederbörande ämbetsmyndighets framställning, förklara den tjänstinnehavare
skyldig att från tjänsten avgå, som befunnes vara av sjukdom
eller minskad arbetsförmåga urståndsatt att på ett tillfredsställande sätt full.
göra sina tjänståligganden. Såsom redan nämnts, innehåller ock gällande
pensionslag i sista stycket av 6 § bestämmelse om tvångspensionering av
vissa befattningshavare i det fall, att befattningshavaren högst två år före
uppnådd pensionsålder till följd av sjukdom eller minskad arbetsförmåga befinnes
urståndsatt att på ett tillfredsställande sätt fullgöra sina tjänståligganden.
Pensionskommitténs förslag innebär nu, att tvångspensionering utom beträffande
domare skulle kunna äga rum inom de fem sista åren före pensionsålderns
inträde. Förslaget innefattar jämväl i övrigt vissa skärpningar
av föreskrifterna angående förtidspensionering, vilka skärpningar skulle i
huvudsak avse även innehavare av domarämbete.
På jag delar pensionskommitténs uppfattning angående lämpligheten att
införa skärpta bestämmelser på förevarande område och då grundlagen enligt
min mening icke innefattar något hinder för en dylik skärpning, finner jag
mig böra förorda kommitténs förslag, därvid jag dock anser tiden för tvångspensionering
enligt 19 § 3 mom. böra utsträckas till sju år före uppnådd
pensionsålder. Jag kan emellertid ej tillstyrka, att kommittéförslagets bestämmelse
om skyldighet för tjänsteman att avgå från sin tjänst, då han
till följd av nedsatt arbetsförmåga befinnes ur stånd att för framtiden behörigen
sköta tjänsten, bliver gällande även för innehavare av domarämbete.
Ett sådant stadgande synes mig nämligen knappast förenligt med
den oberoende ställning, som domarkåren i vårt land sedan gammalt intagit.
Vad angår avfattningen av 19 § 3 mom. hava, såsom nämnts, vissa erinringar
framställts. För min del anser jag, att formuleringen tydligt
anger, när bestämmelserna i sagda moment må tillämpas. Momentet skall
äga tillämpning, då en tjänsteman icke kan på ett tillfredsställande sätt
fullgöra sina åligganden och sådant fall ej är för handen, varom i 2 mom.
b) eller c) sägs. Vid tillämpning av 3 mom. fordras sålunda icke såsom vid
tillämpning av 2 inom., att tjänstemannen prövas för framtiden vara urståndsatt
att behörigen sköta sin tjänst. Har en tjänsteman enligt 2 mom. b) prövats
lämpligen kunna tjänstgöra i annan befattning och befinnes han därefter
67
Kungl. Maj:ts proposition Nr 153.
urståndsatt att på tillfredsställande sätt fullgöra sina tjänståligganden, bör
han ieke kunna avskedas på grund av 3 inom. och såmedelst eventuellt
berövas rätten till invalidpension, utan skall i sådant fall ett eventuellt avskedande
grundas på 2 mom. b).
Jag delar de från vissa ämbetsverk uttalade betänkligheterna mot stadgandet
i 19 § 2 mom. a) i fråga om rätt för tjänsteman att efter prövning
av vederbörande ämbetsmyndighet få kvarstå i tjänsten till fyllda 70 årI
enlighet härmed förordar jag, att den nuvarande lydelsen av denna bestämmelse
bibehålies oförändrad.
Att, såsom från vissa håll ifrågasatts, återuppliva den gamla bestämmelsen
i 16 § i reglementet för civilstatens pensionsiisättning den 9 juni
1899, enligt vilken befattningshavare kunde frivilligt mot pension avgå från
sin befattning vid en tidigare tidpunkt än pensionsåldern, kan jag ej tillstyrka.
Så länge en befattningshavare är tjänsteduglig, kan det icke ligga
i statens intresse att förtidspensionera honom; är han urståndsatt att fullgöra
sina åligganden, kan han däremot med stöd av de föreslagna bestämmelserna
i 3 mom. erhålla förtidspension, därvid en eventuellt uttalad önskan
från tjänstemannens sida givetvis underlättar en dylik åtgärd.
Enligt 20 § i förslaget skall rätt att vid avgång från tjänsten komma i
åtnjutande av pension tillkomma tjänstinnehavare vid uppnådd pensionsålder
under förutsättning, att han vid avgången kan räkna minst 10 tjänstår.
Beträffande denna paragraf hava pensionsstyrelsen samt styrelsen för
statsförvaltningens tjänstemannaförening ifrågasatt, att föreskriften om
minst 10 tjänstår såsom förutsättning för rätt att vid avgång från tjänsten
komma i åtnjutande av pension borde bortfalla.
Ifrågavarande föreskrift tinnes intagen såväl i nu gällande civila pensionslag
som ock i kommunikationsverkens pensionslag. Särskilt då man
nu bereder möjlighet att såsom tjänstår tillgodoräkna anställning i utomstatlig
tjänst, synas mig skäl icke föreligga för ett upphävande av det villkor
för pensionsrättens åtnjutande, som innefattas i föreskriften i fråga. Ej
heller i övrigt har jag någon erinran mot kommitténs förslag till lydelse
av förevarande paragraf.
21 § innehåller bestämmelser, efter vilka grunder beloppet av tjänstepension
skall utgå i vanliga fall. Bestämmelserna äro i huvudsak följande.
Innehar tjänstemannen minst det antal tjänstår, som i pensionstjänsteförteckningen
finnes för hans tjänst angivet, utgår hel pension. Denna
utgör samma belopp som det för tjänstemannen vid tiden för hans avgång
från tjänsten gällande tjänstepensionsunderlaget, dock att för tjänsteman,
som under kortare tid än tre år innehaft den befattning, från vilken
avgång äger rum, beloppet av hel pension skall utgöra medeltalet av de
högsta pensionsunderlag, vilka under vart och ett av de senast förflutna
tre åren före avgången varit gällande för honom; och skall, därest sådan
20 §.
Avgivna yttranden.
Departements
chefen.
21 §.
Kommittén.
68
Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 153.
tjänsteman under någon del av nämnda tid, utan att tillika innehava
tjänst, som i denna lag avses, innehaft annan statstjänst, med vilken rätt
till pension är förenad, pensionsunderlag beräknas jämväl för den tid,
sådan tjänst innehafts, varvid, om för sådan tjänst icke gäller något pensionsunderlag,
i sådant avseende skall beräknas det belopp, som bestämts
såsom pension för tjänsten.
I annat fall utgår avkortad pension, beräknad i förhållande till uppnått
antal tjänstår.
Kommittén har beträffande denna paragraf yttrat:
»Bestämmelserna i denna paragraf utgöra motsvarighet till föreskrifterna
i 4 § av den civila pensionslagen och 23 § av kommunikationsverkens
pensionslag. Då enligt kommitténs förslag något särskiljande av avgiftsår
och tjänstår ej förekommer, tages vid beräkningen av pensionens belopp
hänsyn allenast till antalet tjänstår. Bestämmelsen om medeltalsberäkning
i händelse befordran skett under de sista tre åren före avgången,
har kommittén i anslutning till motsvarande föreskrift i den civila
pensionslagen ansett erforderligt att förtydliga därhän, att denna beräkning
har avseende på de högsta pensionsunderlag, vilka under vart
och ett av de senast förflutna tre åren före avgången varit för befattningshavaren
gällande. Vid dylik medeltalsberäkning inträffar nämligen i
regel, att två pensionsunderlag under något av åren varit för befattningshavaren
gällande, i vilket fall för ifrågavarande år det högsta pensionsunderlaget
skall tagas i beräkning.
Vid jämförelse med bestämmelserna i 1907 års pensionslag är för övrigt
att märka, att, genom vad kommittén — i anslutning till vad som vid
kommunikationsverken redan är gällande — nu föreslår, den tidsperiod
medeltalsberäkningen omfattar nedsättes från fem till tre år samt att vid
beräkning av tjänstår hänsyn även tages till fjärdedelar av tjänstår.»
Kommittén har vid pensionstjänsteförteckningens upprättande i fråga om
antalet tjänstår följt det i 1907 års lag föreskrivna allmänna villkoret, att
tjänsteman skall för att komma i åtnjutande av hel pension kunna räkna
minst 35 tjänstår. Kommittén säger sig härvid icke hava förbisett, att för
de befattningshavare, å vilka kommunikationsverkens pensionslag är tillämplig,
en lägre tjänstårssiffra i detta hänseende är stadgad än som gäller för tjänstemän
vid den allmänna civilförvaltningen, nämligen allenast 30 tjänstår, men
att kommittén dock icke ansett någon anledning föreligga att frångå den nu
för den allmänna civilförvaltningens del gällande regeln om minst 35 tjänstår.
Kommittén erinrar emellertid om att särskilda undantag från regeln om 35
tjänstår finnas redan i 1907 års pensionslag stadgade för ett betydande antal
grupper befattningshavare, för vilka sådana undantag befunnits vara av
särskilda anledningar påkallade, och kommittén föreslår, att ifrågavarande
undantag skola gälla även enligt den nya tjänstepensionslagen. Med hänsyn
härtill och då kommittén i några fall även ifrågasatt ytterligare undantag,
anser kommittén bestämmelserna om den för hel pension erforderliga tjänståldern
beträffande befattningshavarna vid den allmänna civilförvaltningen
lämpligt avvägda.
Kung!. Ma.j:ts proposition Nr 153. 69
Vidkommande 21 § har riksförsäkringsanstalten yttrat, att ämbetsverket
ville ifrågasätta, huruvida icke pensionen borde kompletteras med begravningshjälp
till avliden pensionstagares dödsbo.
Kammarrätten har i fråga om 21 § anfört, att bestämmelserna i första
stycket a) i denna paragraf om medeltalsberäkning torde böra förtydligasFörslaget
syntes nämligen kunna tolkas så, att tjänsteman, som, utan att
hava innehaft annan tjänst än den från vilken han avgår, beklätt denna
under kortare tid än tre år men genom tillgodoräknande fått pensionsrätt,
komme i förmånligare ställning än tjänsteman, som före den tjänst, från
vilken han avgår, innehaft annan tjänst med lägre pensionsunderlag.
Att nu utsträcka rätten till begravningshjälp till att avse jämväl personal,
som med vederbörligen beviljad pension redan avgått från tjänsten, synes
mig icke böra ifrågakomma.
Vad angår kammarrättens anmärkning mot föreskrifterna i 21 § av lagförslaget
vill jag framhålla, att fall sådana som det av ämbetsverket anförda
näppeligen torde kunna förekomma. Skulle emellertid befattningshavare
vid pensionsålderns inträde hava beklätt den tjänst, från vilken han då
avgår, under exempelvis två år utan att han förut innehaft statstjänst,
bör pensionens belopp för ifrågavarande befattningshavare givetvis utgöra
en tredjedel av de sammanlagda pensionsunderlag, som under dessa år varit
för honom gällande. Någon komplettering av föreskrifterna i förevarande
paragraf i den av kammarrätten angivna riktningen har jag alltså icke
ansett vara av behovet påkallad.
Däremot har jag på grund av mitt förslag om slopande av den av kommittén
föreslagna pensionstjänsteförteckningen låtit vidtaga härav betingad
ändring i 21 §, och har därvid den normala tjänståldern fixerats till 35
tjänstår.
Vidkommande 25 § yttrar kommittén till en början, att denna paragraf
behandlar det fall, att tjänstepension enligt den civila tjänstepensionslagen
förenas med lön eller ock med annan pension, vare sig sistnämnda pension
utgår enligt samma lag eller på grund av andra stadganden, samt erinrar
om att motsvarande föreskrifter finnas i 16 § av 1907 års pensionslag och
29 § av kommunikationsverkens pensionslag.
Sedan kommittén därefter framhållit, att den praktiska tillämpningen av
ifrågavarande bestämmelser i stor omfattning berörde den militära pensioneringen
samt att således vid föreskrifternas avfattning särskild hänsyn
härtill måste tagas, ävensom lämnat en kort översikt över hithörande förhållanden,
har kommittén redogjort för till kommittén överlämnade, av
arméns fullmäktige samt vissa pensionerade officerare gjorda framställningar
om ändring i gällande föreskrifter rörande reduktion av militär pension vid
förening av dylik pension med icke-militär pension.
Avgivna yttranden.
Departements
chefen.
2 5 §.
Kommittén.
70
Kungi. Maj:ts proposition Nr 153.
Avgiv 7ia
yttranden.
Kommittén yttrar därefter:
»För egen del har pensionskommittén funnit den till grund för hithörande
bestämmelser i 1907 års lag liggande principen, alt pensionstagaren
vid förening av pension med lön eller annan pension tillförsäkras
rätt att uppbära den mot pensionsavgifterna svarande delen av pensionen,
böra upptagas även i den nya pensionslagen. Nämnda del av pensionen
— enligt kommitténs förslag benämnd ''avgiftspension’ och bestämd
till en tredjedel av tjänstepensionens hela belopp (6 § 2 mom.) — skulle
således i varje fall utgå.
Vid den närmare utformningen av denna princip har emellertid kommittén
funnit angeläget att undanröja vissa bristfälligheter, vilka enligt
vad ovan påvisats vidlåda föreskrifterna i fråga i 1907 års lag. Sålunda
har kommittén funnit skäligt föreslå, att för det fall, att vid kombination
av tjänstepension och lön den senares belopp understiger tjänstepensionens,
utöver avgiftspensionen skall utgå så stort belopp av statspensionen, att
pension och lön tillsammans motsvara summan av tjänstepensionen och
en tredjedel av lönen.
I överensstämmelse med denna beräkningsgrund bör därjämte vid
förening av tjänstepension enligt den nya lagen med pension för befattning,
å vilken lagen icke äger tillämpning, stadgas att, utöver avgiftspensionen,
i förekommande fall, må uppbäras så stort belopp av statspensionen,
som må erfordras för att tjänstepensionen enligt den nya lagen
jämte vad av den andra pensionen vid sådan förening får åtnjutas motsvarar
sammanlagda beloppet av den större pensionen och en tredjedel
av den mindre eller, om båda pensionerna äro lika, den ena av dem ökad
med en tredjedel.
Den av kommittén i sistberörda hänseende föreslagna regeln, att den
större pensionen skall utgå oavkortad och därjämte en tredjedel av den
mindre pensionen, har för övrigt i några fall på grund av särskild framställning
av Kungl. Maj:t varit föremål för prövning av riksdagen och
även vunnit dess godkännande (se bland annat prop. nr 85, p. 12 vid 1924
års riksdag och riksdagens skrivelse nr 108: V, p. 1). Det är kommitténs
avsikt, att i det förslag'' till milil är pensionslag, vars utarbetande uppdrag^
åt kommittén, giva föreskrifterna rörande förening av militär
och civil pension eu sådan avfattning, att överensstämmelse vinnes med
de principer, på vilka kommitténs förslag i förevarande del är byggt.
Emellertid har kommittén — för tillmötesgående redan nu av de framställda
yrkandena på gynnsammare ställning i pensionshänseende särskilt
för de gymnastiklärare vid läroverk, som tillika uppbära militär pension
— ansett de av kommittén föreslagna nya reglerna om förening av pension
med lön eller annan pension böra komma till genomförande även i 1907
års civila pensionslag, och framlägger kommittén förslag till ändrad
lydelse av 16 § i nämnda lag.»
I fråga om de i 25 § införda bestämmelserna om förening av lön och
pension eller av flera pensioner har arméförvaltningen yttrat, att arméförvaltningen
icke hade något att erinra mot förslaget i denna del, såvitt
anginge å från aktiv stat avgångna militära beställningshavare, därvid
likväl förutsattes, att de pensioner, vilka efter en blivande definitiv
reglering av pensionerna för från aktiv stat avgående militära befattningshavare
komme att utgå, avpassades enligt grunder, som motsvarade dem,
Kung!,. Maj:ts proposition Nr 153.
71
vilka tillämpades i den civila tjänstepensionslagen. Då den blivande militärpensionslagen
emellertid endast torde komma att omfatta pensioneringen för
nyss angivna beställningsliavare vid armén, skulle vid genomförandet av
förevarande bestämmelser bliva tveksamt, huru det skulle förfaras rörande
åtnjutande av de löner och pensioner, som utginge enligt reservstatsförordningen
den 5 november 1915, respektive förordningen den 15 november 1912
angående arméns reserver av befäl och civilmilitär personal samtidigt med
pension enligt den civila tjänstepensionslagen. Det syntes därför nödvändigt,
att till kommitténs förslag gjordes erforderliga tillägg i nu angivna hänseenden.
Arméförvaltningen har sålunda föreslagit ett stadgande därom, att såsom
i paragrafen omnämnd lön eller pension för statstjänst, å vilken lagen icke
äger tillämpning, ej skall anses lön eller pension enligt gällande förordning
angående arméns reservstater; och har arméförvaltningen därjämte hemställt,
att samma undantagsstadgande måtte bliva gällande jämväl i fråga om lön
och pension enligt reservbefälsförordningen.
Chefen för generalstaben har, i fråga om föreslagen minskning av pensionsbelopp
för den, som gjort sig berättigad till pension för två statstjänster,
yttrat, att det syntes honom rättvist, att utöver den större pensionen icke
endast avgiftspension finge för den andra tjänsten åtnjutas utan därtill viss
del (åtminstone 50 procent) av statspensionen för sistnämnda tjänst. Den som
vid avgång från tjänsten åtnjöte eller samtidigt eller sedermera erhölle
pension för statstjänst, varå den föreslagna lagen icke ägde tillämpning,
skulle alltså erhålla sammanlagda beloppet av den större pensionen och två
tredjedelar av den mindre eller, om båda pensionerna vore lika, den ena
av dem ökad med två tredjedelar.
Länsstyrelsen i Uppsala län har framhållit, att det för genomförande av
billig reduktion av pension i händelse av förening på samma hand av flera
pensioner eller av pension och lön ej syntes nödvändigt att uppdela tjänstepension
i statspension och avgiftspension.
Slutligen har allmänna civilförvaltningens lönenämnd yttrat, att bestämmelserna
i 25 § borde givas sådan avfattning, att desamma komme att inbegripa
såväl lön som arvode enligt 2 kap. i avlöningsreglementet.
Över arméförvaltningens förberörda hemställan har pensionskommittén Kommittén.
den 6 februari 1925 avgivit infordrat utlåtande. Därvid har kommittén
anfört i huvudsak följande.
Enligt avlöningsreglementet för officerare och underofficerare m. fl. den
29 juni 1921 (nr 388) finge med ordinarie beställning vid armén och marinen
förenas gymnastiklärarbefattning. I de fall, där förening av militär ordinarie
beställning med gymnastiklärarbefattning ägde rum, kunde sålunda
innehavaren av de med befattningarna förenade lönerna uppbära dessa oavkortadei
Sedan han pensionerats i den ena befattningen — på grund av
den tidigare pensionsåldern vore detta givetvis den militära —- ägde han,
72
Kungl. Maj:ts proposition Nr 153.
under förutsättning att den militära tjänstepensionslagen avfattades i enlighet
med förslaget till civil tjänstepensionslag, av den militära pensionen blott
uppbära avgiftspensionen. Sedan han jämväl avgått med pension från den
civila befattningen, ägde han endast uppbära de båda avgiftspensionema
samt därutöver så mycket, som erfordrades för att pensionsförmånerna tillhopa
skulle uppgå till sammanlagda beloppet av den större pensionen och
en tredjedel av den mindre.
Mot denna princip hade, såsom framginge av arméförvaltningens utlåtande,
armeförvaltningen ej haft något att erinra. Pensionskommittén kunde emellertid
ej finna någon sådan artskillnad föreligga i fråga om förening av
civil tjänst och tjänst å reservstat å ena sidan och av militär tjänst och
gymnastiklärarbefattning å andra sidan, att vid sammanslagning av pensioner
och löner för nämnda tjänster pensionen för den civila tjänsten i
förra fallet borde behandlas på annat sätt än pensionen för den militära
tjänsten i det senare fallet. Föreningen av tjänsterna vore ju i båda fallen
generellt medgiven av statsmakterna. Något skäl syntes ej föreligga att
frångå den i förevarande paragraf av lagförslaget från äldre pensionsförfattningar
upptagna principen, att tjänstepension endast med viss inskränkning
finge åtnjutas samtidigt med lön eller pension för annan statstjänst.
Kommittén Ange därför avstyrka, att arméförvaltningens framställning i nu
förevarande hänseende föranledde till någon ändring i lagförslaget.
I fråga om pensionerna enligt reservbefälsförordningen den 15 november
1912 (nr 413) utginge dessa visserligen med jämförelsevis obetydliga belopp,
200 å 300 kronor. På emellertid ifrågavarande förmåner för närvarande
behandlades såsom pensioner för statstjänst, i det att såväl pensionstillägg som
dyrtidstillägg utginge å dem, saknades enligt kommitténs mening anledning
att i civila tjänstepensionslagen stadga ett särskilt undantag i fråga om
dessa pensioner.
Från detta beslut hava tre av kommitténs ledamöter, däribland de båda
militära, anmält avvikande meningar.
De militära ledamöterna hava — under erinran att de, såsom förordnade
att deltaga i kommitténs arbeten allenast i frågor rörande arméns och marinens
pensionsförhållanden, icke haft tillfälle framföra sina synpunkter varken vid
utformandet av bestämmelserna i 25 § av förslaget till civil tjänstepensionslag
eller vid avfattandet av motiveringen till desamma — uti gemensam
reservation anfört, att de icke ens i princip kunnat biträda de i paragrafen
i fråga innefattade bestämmelserna. Nämnda reservanter hava efter utförlig
motivering yttrat, att det syntes uppenbart, att de av kommittén föreslagna
bestämmelserna i förevarande paragraf ej vore med rättvisa och billighet
överensstämmande. Någon annan minskning i pensionsbelopp syntes i stort
sett ej befogad än som betingades av det mindre antal tjänstår i den ena
tjänsten, som i regel torde komma att innehavas av den, vilken bleve berättigad
till pension i två tjänster. Reservanterna ansåge därför, att 25 § i
förslaget till tjänstepensionslag borde utgå.
Vidare ville reservanterna i anslutning härtill påyrka, att nionde punkten
i kungörelsen den 24 oktober 1876 (nr 51) angående meddelad fastställelse
av grunder för pensionering av flottans befäl och underbefäl med vederlikar
samt av flottans och lotsverkets gemenskap ävensom nionde punkten i
cirkuläret den 22 juni 1877 (nr 22) angående grunder för pensionering av
arméns befäl och underbefäl med vederlikar samt angående tiden för avgång
ur tjänst måtte upphävas.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 153.
73
Skulle av skäl, som reservanterna ej kunde bedöma, dessa framställningar
ej kunna bifallas, borde enligt deras förmenande det sammanlagda avdragsfria
pensionsbeloppet (enligt sagda §. 25, sista stycket) från av kommittén
föreslagna 3,000 höjas till minst (i,000 kronor.
Vad särskilt beträffade arméförvaltningens till kommittén remitterade
yttrande, ville reservanterna påyrka, att från tillämpning av de i förslaget
till ny tjänstepensionslag § 25 mom. c) intagna bestämmelserna undantoges
dels pension, som åtnjötes för militär eller civilmilitär anställning på aktiv
stat eller på reservstat, dels sådan pension, som utginge på grund av förordningen
angående arméns reserver av befäl och civilmilitär personal den
15 november 1912 (nr 413) §§ 16, 17 och 19 samt motsvarande stadgande
för marinen.
Åven den tredje reservanten har påyrkat, att från stadgandet i 25 § c) i
förslaget till civil tjänstepensionslag undantoges såväl reservstatspension som
pension enligt reservbefälsförordningarna.
Vad angår arméförvaltningens framställning, att från de i 25 § intagna
bestämmelserna om förening av pension för tjänst, som i lagförslaget avses,
med lön eller pension från annan statstjänst undantaga sådan lön eller
pension, som utgår enligt gällande förordning angående arméns reservstater
eller enligt reservbefälsförordningen, är jag ense med kommittémajoriteten
därutinnan, att någon anledning icke synes föreligga att frångå den i förevarande
paragraf från äldre pensionsförfattningar upptagna principen, att
tjänstepension endast med viss inskränkning får åtnjutas samtidigt med lön
eller pension från annan statstjänst. Efter noggrant övervägande av detta
spörsmål har jag därför ansett mig böra giva min anslutning till pensionskommitténs
mening i förevarande hänseende, och har jag alltså icke kunnat
förorda arméförvaltningens förslag. Vad nu sagts i fråga om armén har
givetvis sin tillämpning även beträffande marinen.
På sätt av reservanter inom pensionskommittén blivit alternativt ifrågasatt
har jag emellertid ansett skäligt, att det sammanlagda avdragsfria pensionsbeloppet
undergår en höjning. Jag föreslår beloppets höjande till 5,000
kronor.
I övrigt har jag ansett de av pensionskommittén i 25 § föreslagna bestämmelserna
lämpliga och förty böra komma i tillämpning.
I enlighet med allmänna civilförvaltningens lönenämnds förslag har jag
vidtagit en mindre formell ändring i kommitténs förslag till lydelse av
förevarande paragraf.
27 § innehåller bestämmelser rörande uppbärande av pension, då pensionstagare
undergår frihetsstraff m. m., vilka bestämmelser med några mindre
redaktionella ändringar äro av samma lydelse som 31 § i kommunikationsverkens
pensionslag.
Beträffande 27 § har riksförsäkringsanstalten yttrat, att ämbetsverket i
överensstämmelse med sin rörande bestämmelserna i 11 § uttalade uppfattning
ansåge 27 § böra helt utgå.
Departements
chefen.
■21 §.
Kommittén.
Avgivet
yttrande.
Departements
chefen.
28 §.
Kommittén.
Avgivet
yttrande.
Departements
chefen.
Övergångsbestå
inni
e 1 s e r.
Bilagor till
lagförslaget.
Pensionsunderlag
och
pensionsavgifter.
Kommittén.
74 Kungl. Maj:ts proposition Nr 153.
Såsom jag vid behandlingen av 11 § omför malt, har jag icke kunnat
ansluta mig till den pensioneringsprincip, som kommit till uttryck i riksförsäkringsanstaltens
yttrande rörande de i sist omförmälda paragraf föreslagna
föreskrifterna. I följd härav har jag ej heller kunnat biträda anstaltens
yrkande i fråga om borttagande av 27 § ur förslaget, utan har jag ansett
paragrafen böra bibehållas med den av pensionskommittén givna lydelsen.
Enligt 28 § i kommitténs förslag skall det ankomma på statskontoret att
i varje förekommande fall pröva framställning om rätt att utbekomma
pensionsbelopp, som icke uttagits inom tre år, sedan det förfallit till betalning.
Kommittén har i fråga om denna paragraf yttrat följande:
»Stadgandet har sin motsvarighet i 15 § av den civila pensionslagen och
32 § av kommunikationsverkens pensionslag. För närvarande är prövningsrätten
angående utbetalning av preskriberat pensionsbelopp, vad de civila
verken beträffar, förbehållen Kungl. Maj:t. Vid kommunikationsverken tillkommer
avgörandet i liknande fall verkets styrelse. Kommittén har funnit
lämpligt föreslå, att ifrågavarande prövningsrätt för de verk, som skulle
lyda under den nya pensionslagen, överflyttas till statskontoret.»
Vidkommande 28 § har generaltullstyrelsen yttrat, att det syntes styrelsen,
att, såvitt anginge tjänstemän vid tullverket, det lämpligen borde ankomma
på styrelsen att handlägga framställning av ifrågavarande slag; och har
generaltullstyrelsen förty hemställt, att 28 § måtte ändras i sådan riktning,
eventuellt på det sätt, att handläggningen av dylika ärenden skulle tillhöra
den myndighet, som enligt 4 § hade att pröva fråga om tjänstemans rätt
att vid avgång från tjänsten komma i åtnjutande av tjänstepension.
Enligt det förslag till kungörelse med föreskrifter rörande tillämpning av
civila tjänstepensionslagen, som kommittén utarbetat, skulle den civila pensionsfonden,
i likhet med vad som hittills skett, förvaltas av statskontoret.
Det synes mig vid sådant förhållande riktigast, att frågor om utbetalande
av pensionsbelopp, som förverkats och därför tillfallit civila pensionsfonden,
avgöras av statskontoret jämväl vad angår befattningshavare vid tullverket.
I de av kommittén föreslagna övergångsbestämmelserna har jag låtit vidtaga
den ändring, som föranledes av mitt förslag om slopande av pensionstjänsteförteckningen.
Vid upprättande av sitt förslag till pensionstjänsteförteckning har kommittén,
såvitt angår pensionsunderlag och pensionsavgifter, såsom regel icke
vidtagit någon ändring i de belopp, som härutinnan äro för närvarande
provisoriskt gällande.
Allenast i fråga om pensionsunderlag och pensionsavgift för justitieråd
och regeringsråd har kommittén föreslagit viss höjning i nu stadgade belopp.
Härom yttrar kommittén:
K Knöl. Maj:ln proposition Nr låd.
75
Före 1921 års löne- och pensions regler inf? tillämpades ä dessa befattningshavare
den civila pensionslagens bestämmelser, utom beträffande
pensionsunderlagets belopp. Medan detta enligt nämnda lag uppgick till
högst G,000 kronor (för bland andra generaldirektörer och presidenter), voro
justitieråden och regeringsråden berättigade till pension av 8,000 kronor
(kungl. brev den 28 .juni 1907, bih. nr 54, sid. 2 och kungörelse den 26 maj
1909, bih. nr 49), vilket pensionsbelopp vad justitieråden beträffar varit
gällande alltsedan 1874.
Enligt 1902 års löneregleringskommittés förslag (bet. LXII, sid. 117 ff.)
till pensionsförhållandenas provisoriska ordnande i samband med löneregleringen
skulle justitieråden och regeringsråden, som av kommittén placerats
i lönegraden A 4, erhålla pension med 8,796 kronor. Detta belopp
iiversteg med. allenast 300 kronor det belopp, vartill pensionsunderlaget
enligt kommitténs förslag skulle uppgå i närmast lägre lönegrad, nämligen
lönegraden A 3, till vilken hänförts presidenter samt generaldirektörer,
tillsatta genom fullmakt.
I sitt yttrande över löneregleringskommitténs förslag i pensionsfrågan
hemställde statskontoret, att eu särskild bestämmelse måtte meddelas i
fråga om pensionsunderlag och pensionsavgift för justitieråd och regeringsråd
och att deras pensionsförmån i avseende å beloppet åtminstone icke
måtte sättas lägre än vad som enligt förslaget skulle tillkomma generaldirektör,
tillsatt genom förordnande, eller 9,000 kronor. Statskontoret anförde
som skäl härför bland annat, att avlönings- och pensionsförhållandena
för justitieråden, med vilka regeringsråden i allt vore likställda, alltid
betraktats såsom icke stående i direkt samband med frågan om avlöning
och pension för andra befattningshavare i statens tjänst. Anledningarna
härtill vore att finna icke blott i deras ämbetens ställning och betydelse,
ulan även i den omständigheten, att för dem gällde särskilda bestämmelser
och avlöningsvillkor, som utgjorde absolut hinder såväl mot förening
med annan statsbefattning som ock mot åtnjutande av något som
helst uppdrag såsom styrelseledamot eller tjänsteman i bolag, verk, förening
eller inrättning, som dreve bank- eller försäkringsrörelse eller vars
verksamhet eljest hade huvudsakligen ekonomiskt syfte, varjämte det förhållandet,
att deras ämbeten, i olikhet med andra statens befattningar,
icke kunde upprätthållas av vikarie, gjorde dem på helt annat sätt än övriga
befattningshavare bundna av sin ämbetsutövning.
Det må nämnas, att vid behandling av frågan om den nya löneregleringens
genomförande för justitierådens del anmärkning gjordes även mot den
av löneregleringskommittén föreslagna placeringen av justitieråden och regeringsråden
i lönegraden A 4. Vid ärendets föredragning i statsrådet
framhöll nämligen dåvarande chefen för finansdepartementet, att han vore
tveksam, huruvida den för sagda befattningshavare föreslagna avlöningen
— 18,000 kronor — i förhållande till avlöningen för andra högre ämbetsmän
vore ur alla synpunkter lämpligt avvägd, samt med hänsyn därtill,
att ifrågavarande tjänstinnehavare vore underkastade en strängare regel
än andra tjänstemän i fråga om möjligheten att med sina tjänster förena
enskilda befattningar, funnit den föreslagna avlöningen möjligen för
knapp. Frågan härom borde bliva föremål för förnyat övervägande.
I sin skrivelse angående löneregleringen (nr 55) förklarade sig 1921 års
riksdag dela denna uppfattning om önskvärdheten av förnyat övervägande
av frågan. Justitieråd och regeringsråd, vilka dittills intagit en i
förhållande till övriga statens befattningshavare markerad särställning,
76
Kungl. Maj:ts proposition Nr 153.
hade enligt riksdagens mening blivit, procentuellt sett, mindre tillgodosedda
än andra tjänstemän i chefsställning. Då riksdagen emellertid bifallit
förslaget, uttalade inksdagen tillika, att en slutlig prövning av denna fråga
med större säkerhet läte sig göra i samband med den definitiva regleringen
av ifrågavarande befattningshavares pensionsförhållanden.
Under åberopande av detta uttalande framhöll chefen för finansdepartementet
vid föredragning i statsrådet av frågan om provisoriska pensionbestämmelser
för befattningshavare vid nyreglerade verk (prop. 1921,'' nr
276, sid. 24 ff.), att han för sin del funnit justitierådens särställning i pensionshänseende
böra bibehållas. I betraktande av ifrågavarande bestämmelsers
provisoriska karaktär hade departementschefen ansett sig icke
höra gå längre än statskontoret ifrågasatt eller att för justitieråd och regeringsråd
pensionsunderlaget bestämdes till 9,000 kronor och pensionsavgiften
till 540 kronor. Om ifrågavarande befattningshavare skulle bibehållas
vid en särställning, motsvarande vad som dittills varit förhållandet, erfordrades
visserligen, att åt dem bereddes en väsentligt fördelaktigare
ställning i pensionshänseende än den, som återgivna förslag innebure.
Pensionsfrågan syntes emellertid böra i samband med den definitiva regleringen
av pensionsförhållandena och den slutliga prövningen av justitierådens
och regeringsrådens lönefråga upptagas till förnyat övervägande.
Med hänsyn till vad sålunda i ärendet förekommit har pensionskommittén
ansett sig böra i förevarande sammanhang till prövning upptaga frågan
om det pensionsunderlag, som bör bestämmas för justitieråd och regeringsråd;
och har kommittén därvid funnit sig böra föreslå, att pensionsunderlagets
belopp måtte — oavsett den löneställning, som kan komma att tillerkännas
dessa befattningshavare — bestämmas till 9,996 kronor, vilket belopp
med ungefär 1,000 kronor överstiger pensionsunderlaget för generaldirektör,
tillsatt genom förordnande, och med 1,500 kronor pensionsunderlaget
för generaldirektör, tillsatt genom fullmakt. Med en sådan höjning
av pensionsunderlaget för justitieråden och regeringsråden kommer i allt
fall skillnaden i pensionsunderlag vid jämförelse med generaldirektörer,
tillsatta genom fullmakt, att bliva mindre än den, som förefanns före 1921
års lönereglering.»
På grund av sålunda föreslagen höjning av pensionsunderlaget för justitieråd
och regeringsråd har enligt kommitténs förslag pensionsavgiften för
ifrågavarande befattningshavare ökats från nuvarande 540 kronor till 600
kronor.
Då de pensionsunderlag, som efter behörighetslagens ikraftträdande böra
gälla för de nu för kvinnor reserverade befattningarna, liksom ock de pensionsavgifter,
som böra utgå för sådana befattningar, äro betingade av de
löneförmåner, vilka äro med dessa befattningar förenade, och då denna fråga
vid tiden för betänkandets avgivande ännu icke blivit av statsmakterna
prövad, upptog kommittén icke i förteckningen något förslag till pensionsunderlag
och pensionsavgifter för dylika befattningar.
Vidare ansåg sig kommittén, då frågan om uppflyttning i högre lönegrad
av vissa förutvarande andragradstjänstemän vid betänkandets avgivande
ännu ej avgjorts, vid pensionstjänsteförteckningens upprättande icke
böra taga hänsyn till härutinnan framställda förslag.
Kun f/l. Maj:ts proposition Nr 153.
77
Vild angår kommitténs förslag i fråga om pensionsunderlag och pensionsavgifter,
hava erinringar framställts av följande ämbetsverk.
Justitiekanslersämbetet har anfört, att ämbetet ansåge en höjning av
pensionsnnderlaget vara påkallad icke blott för justitie- och regeringsråd
utan för alla högre ämbeten. Dessa hade nämligen vid de under senare
åren skedda regleringar icke blivit så tillgodosedda, som bort ske med hänsyn
till ämbetenas stora betydelse för det allmänna.
I samband med sitt förevarande yttrande har justitiekanslersämbetet hemställt,
att pensionsunderlaget för justitiekansler måtte bestämmas åtminstone
till samma belopp som för justitieråd.
Länsstyrelsen i Stockholms län har yttrat, att en granskning av pensionstjänsteförteckningen,
i vad densamma anginge pensionsunderlaget för de
högre befattningarna, enligt länsstyrelsens förmenande måste ingiva betänkligheter,
då flertalet ämbetsmän med högre utbildning under de senare åren
i lönehänseende kommit att intaga en relativt mindre god ställning. Det
syntes länsstyrelsen nödvändigt, att staten, då möjlighet för dessa befattningshavare
att avsätta någon del av inkomsten för ålderdomen icke
numera torde föreligga, beredde dem åtminstone en tämligen god pension.
Skolöverstyrelsen har yttrat, att styrelsen ville fästa uppmärksamheten
därvid, att de provisoriska bestämmelser angående pensionsunderlag och
pensionsavgifter, som kommittén föreslagit till definitivt lagfästande, och
vilka aldrig tidigare varit föremål för utlåtande av vederbörande verk och
kårer, i vissa avseenden innebure en bestämd försämring av förut gällande
förhållanden. Utan att ingå på någon detaljerad prövning av saken ville
styrelsen framhålla, att åtminstone för tjänstemän i åtskilliga lönegrader
och dyrortsgrupper pensionsunderlagen vore lägre i förhållande till avlöningen
och pensionsavgifterna högre i förhållande till pensionsunderlagen
än enligt den äldre löne- och pensionsregleringen. Då styrelsen
icke kunde finna något sakligt skäl för en dylik försämring av tjänstemännens
ställning, måste styrelsen yrka på att den i lagförslaget ingående
pensionstjänsteförteckningen fullständigt omarbetades, i syfte att pensionsunderlag
och pensionsavgifter måtte bringas i väsentligen samma förhållande
till avlöningen, som gällde före utfärdandet av de provisoriska bestämmelserna.
Sannolikt skulle en dylik anordning förutsätta, att dyrortsgrupperingen
i en eller annan form måste tillämpas även på pensionärer, men om
sagda gruppering i och för sig innebure en riktig tanke, borde man icke
draga sig för denna konsekvens.
Såsom förut anförts skulle icke enligt mitt förslag till tjänstepensionslagen
fogas någon detaljerad förteckning över de särskilda befattningar, å
vilka lagen skall äga tillämpning. Ej heller har jag ansett erforderligt, att
pensionsunderlagens och pensionsavgifternas belopp samt pensions- och tjänstålder
angivas för varje särskild befattning. I anslutning till denna min
uppfattning har jag vid behandlingen av 3 och 6 §§ av kommitténs lagfor
-
Avgivna
yttranden
Departement
chefen.
78
Kungl. Maj:ts proposition Nr 153.
slag förordat, att pensionsunderlag och pensionsavgifter till beloppet upptagas
i en bilaga till lagen och där, såsom beräknade efter lönegrad, angivas lönegradsvis.
Endast för de i 12 § av lagförslaget omförmälda tjänstemän, vilka
icke tillhöra viss lönegrad, skulle i bilagan pensionsunderlagen och pensionsavgifterna
angivas befattningsvis.
I fråga om pensionsunderlagens och pensionsavgifternas belopp bar pensionskommittén,
såsom framgår av dess redogörelse, i regel icke ifrågasatt
några ändringar i de föreskrifter härutinnan, som vid genomförande den 1
januari 1922 av ny definitiv lönereglering för allmänna civilförvaltningen
erhöllo provisorisk giltighet och som i stort sett överensstämma med motsvarande
föreskrifter i den i anslutning till det nya lönesystemet utfärdade
tjänstepensionslagen för kommunikationsverken.
Enligt den grund för pensionsunderlagens bestämmande, som innefattas
i sistnämnda pensionslag, är en befattningshavares pensionsunderlag — om
man bortser från det mindretal tjänstemän, som tillsättas genom förordnande på
viss tid eller innehava chefs- eller därmed jämförlig ställning — beräknat
till två tredjedelar av lönen enligt högsta löneklassen å billigaste ort inom
den lönegrad, till vilken hans befattning är hänförd.
Att, på sätt skolöverstyrelsen påyrkat, för de nyreglerade verken inom
allmänna civilförvaltningen nu frångå denna av statsmakterna godkända
princip för pensionsunderlagens beräknande lärer icke vara motiverat. Det
synes mig uppenbart, att någon skiljaktighet i förevarande hänseende icke
bör förefinnas mellan de olika grenar av statsförvaltningen, som föras in
under det nya lönesystemet. Ej heller har jag kunnat understödja de krav
på en mera allmän höjning av pensionsunderlagen för de högre tjänstemännen,
som framställts av vissa ämbetsverk och som närmast torde åsyfta
förbättrade pensionsförmåner för innehavare av chefs- och därmed jämställda
befattningar. Allenast vad angår justitieråd och regeringsråd har jag i
likhet med kommittén funnit en dylik förbättring vara av behovet påkallad,
och biträder jag härutinnan det förslag, som kommittén framlagt.
Emellertid föranleda de av innevarande års riksdag beslutade ändringar
i avlöningsreglementet den 22 juni 1921 för befattningshavare vid statsdepartement
och vissa andra verk, att pensionsunderlag och pensionsavgifter
nu böra fastställas för de lönegrader å den nya löneplanen, vilka icke
äga motsvarighet i den nuvarande löneplanen. Vidare lärer, såsom jag
redan antytt, av riksdagens beslut i fråga om de kvinnliga befattningshavarnas
löneförhållanden få anses följa, att pensionsunderlaget för kvinna
bestämmes lägre än för man eller till två tredjedelar av lönen enligt näst
högsta löneklassen å billigaste ort inom vederbörande lönegrad. I följd härav
torde för varje lönegrad, såvitt angår andra befattningar än chefs- eller därmed
jämställda befattningar, böra fastställas två skilda pensionsunderlag.
. Slutligen må nämnas, att jag, i enlighet med vad 1924 års landsstatslönesakkunniga
förordat, ansett landshövding böra i pensionshänseende jämställas
med justitieråd och regeringsråd samt följaktligen pensionsunderlaget för
Kungl. Maj:ts proposition Ni 153.
79
denna befattning bestämmas till 9,99(i kronor och pensionsavgiften till 600
kronor. Den av mig förut omförmälda befattningen byggnadschef hos byggnadsstyrelsen
bör i bilagan upptagas bland de befattningar, för vilka särskilda
pensionsunderlag och pensionsavgifter skulle komma i tillämpning.
Den till lagförslaget fogade bilagan A har upprättats i enlighet med de
riktlinjer, jag nu angivit.
De jämkningar beträffande pensionsåldern och för hel pension erforderligt
antal tjänstår, som kommittén föreslagit, äro i korthet följande.
Från den av kommittén föreslagna huvudregeln, att den normala pensionsåldern
för kvinnlig befattningshavare skulle bliva densamma som för manlig
befattningshavare eller 67 levnads- och 35 tjänstår, har kommittén i ett
fall ansett ett mera allmänt undantag böra stadgas, nämligen beträffande de
hos ämbetsverken anställda kvinnliga skriv- och kontorsbiträdena, för vilka
kommittén med hänsyn till arten av de dem åliggande göromålen, särskilt
maskinskrivning, ansett en lägre pensions- och tjänstålder böra föreskrivas
och i anledning härav föreslagit 63 levnads- och 33 tjänstår.
För justitieråd har kommittén, under framhållande att det vid upprepade
tillfällen visat sig önskvärt att för dessa krävande tjänster förvärva framstående
förmågor utanför statstjänsten samt att, för att icke försvåra en
dylik rekrytering, åtgärd syntes böra vidtagas för beredande även i dylika
fall av ett tillfredsställande pensionsbelopp, föreslagit, att det för hel pension
erforderliga antalet tjänstår måtte bestämmas till 25. Då i viss mån liknande
synpunkter kunde anläggas jämväl i fråga om rekrytering av regering srådsämbete
och då justitieråd och regeringsråd hittills varit likställda
i pensionshänseende, har kommittén ansett berörda nedsättning i tjänståldern
även böra avse regeringsrådsbefattning.
För den manliga personal vid fångvårdsstaten och statens uppfostringsanstalt
å Bona, som icke är att hänföra till bevakningspersonal, är
pensionsåldern nu i regel 67 levnadsår och tjänståldern för hel pension 35
år. Ett undantag härifrån utgör, bland andra, lantbruksinspektorsbefattningen
vid Bona, för vilken antalet tjänstår är bestämt till 25. Något
dylikt undantag har hittills icke förekommit i fråga om en för centralfängelset
i Mariestad avsedd assistentbefattning av 2:a klass (jordbruksassistent),
med vilken äro förenade liknande tjänståligganden som med befattningen
såsom lantbruksinspektor å Bona och vilken liksom denna rekryteras utanför
statstjänsten. Kommittén har nu ansett riktigast, att för jordbruksassistentbefattningen
upptages samma antal tjänstår, som gäller för nämnda lantbru
ksinspektorst jänst.
För första vaktfru och vaktfru vid fångvårdsanstalterna liksom ock för
husmodern vid Bona föreslår kommittén, att pensions- och tjänståldern höjes
från 60 levnads- och 30 tjänstår till 65 levnads- och 35 tjänstår.
Kommittén, som förutsatt, att spörsmålet om den kvinnliga personalens vid
80
Kungl. Maj:ts proposition Nr 153.
yrkesinspektionen löneförhållanden skulle vinna sin slutliga lösning i samband
med avgörandet av de kvinnliga befattningshavarnas lönefråga i dess helhet,
har hänfört befattningarna yrkesinspektris och kvinnlig assistent vid yrkesinspektionen,
som för närvarande äro satta på övergångsstat, till de tjänster,
å vilka den civila tjänstepensionslagen skulle äga tillämping. Då kommittén
icke funnit någon anledning föreligga att bestämma pensionsåldern och antalet
tjänstår för dessa kvinnliga befattningshavare lägre än för motsvarande
manliga tjänstemän, har den nu för yrkesinspektris och kvinnlig assistent
inom yrkesinspektionen gällande bestämmelsen om 60 levnadsår och 20
tjänstår för rätt att åtnjuta hel pension av kommittén i pensionstjänsteförteckningen
upptagits till 65 respektive 25 år.
På de skäl, som kommittén anfört i fråga om befattningen såsom jordbruksassistent
vid fångvårdsstaten, har kommittén i pensionstjänsteförteckningen
för motsvarande''befattning vid tvångsarbetsanstalten å Svartsjö
upptagit antalet tjänstår till 25.
I en till Kungl. Maj:t ingiven framställning, som överlämnats till pensionskommittén
för att tagas i övervägande vid fullgörande av förevarande
uppdrag, har medicinalstyrelsen hemställt, att Kungl. Maj:t måtte föreslå
riksdagen sådan ändring av lagen den 11 oktober 1907 angående civila
tjänstinnehavares rätt till pension, att medicinalråd måtte komma i åtnjutande
av hel pension vid 67 levnads- och 22 tjänstår.
Till stöd för sin framställning har styrelsen anfört bland annat följande.
Det syntes för en ändamålsenlig rekrytering av medicinalrådstjänsterna
vara erforderligt, att rekryteringsområdet ej inskränktes till de läkare,
som från början ägnat sig åt statens tjänst, utan utsträcktes jämväl till
de läkare, som ägnat sig åt annan läkarverksamhet, särskilt sådan verksamhet
i landstings eller kommuners tjänst. Möjligheten att rekrytera,
medicinalrådstjänsterna från sistnämnda delar av läkarkåren — avsevärt
försvårad redan därigenom, att avlöningsförmånerna för ifrågavarande
läkare i allmänhet ställde sig betydligt, fördelaktigare än för medicinalråd
— inskränktes emellertid ytterligare genom det förhållandet, att
ifrågavarande läkare enligt nu gällande bestämmelser i regel kunde påräkna.
allenast en betydligt avkortad pension, därest de åtoge sig medicinalrådstjänst.
Det vore därför ur rekryteringssynpunkt synnerligen önskligt,
att åtminstone det hinder för medicinalrådstjänsternas behöriga rekrytering
undanröjdes, som läge i nu berörda svårighet för vederbörande att
vinna rätt till hel pension. Vad sålunda av styrelsen anförts med avseende
på de läkarfekniskt utbildade medicinalråden gällde i tillämpliga delar
även för den veterinära medicinalrådstjänsten, vilken ofta syntes komma
att liksom hittills rekryteras från viktigare kommunala veterinärtjänster.
Statskontoret, som yttrat sig över denna framställning, har ansett, att en
lägre tjänstålder borde fastställas för medicinalråden än vad som i allmänhet
gällde för befattningshavare i statens tjänst samt att denna lämpligen
kunde bestämmas till 25 år.
81
Kunr/l. Maj:ts proposition Nr låH.
För egen del liar kommittén funnit do skal, som anförts för en lägre
tjänstålder för medicinalråd, övertygande samt föreslagit, att densamma sättes
till 25 år.
I fråga om den vid statens hospital och asyler anställda sjukvårdspersonalen
är för närvarande fastställd en pensions- och tjänstålder, vad angåi
kvinnlig personal, av 55 levnads- och 25 tjänstår och, beträffande manlig
personal, av 60 levnads- och 30 tjänstår. För den kvinnliga ekonomipersonalen
gäller samma pensions- och tjänstålder som för den kvinnliga
sjukvårdspersonalen, under det att för den manliga ekonomipersonalen pensions-
och tjänståldern är bestämd till respektive 62 och 30 år.
Kommittén, som tagit i övervägande, huruvida med hänsyn till den föreslagna
höjningen av pensionsåldern för kvinnliga befattningshavare i allmänhet
en häremot svarande höjning skulle kunna företagas jämväl beträffande
den kvinnliga sjukvårds- och ekonomipersonalen vid statens hospital
och asyler, har icke velat föreslå någon höjning i pensions- och tjänståldern
för den vid statens hospital och asyler anställda kvinnliga sjukvårdspersonalen.
Vad däremot beträffar ekonomipersonalen vid statens hospital och asyler,
har kommittén föreslagit, att pensions- och tjänståldern för såväl manlig
som kvinnlig ekonomipersonal sättes till 65 respektive 35 år.
Under erinran om att chefen för rikets allmänna kartverk i utlåtande
över 1921 års lönekommittes betänkande ifrågasatt, att observator och statsgeodet
skulle inräknas bland de befattningshavare, för vilka i pensionshänseende
vore stadgade 62 levnads- och 30 tjänstår, eller ock, om denna lägre
pensionsålder ej kunde bifallas, att pensions- och tjänståldern för ifrågavarande
befattningshavare i varje fall bestämdes till 65 respektive 33 år, har
1921 års pensionskommitté anfört, att kommittén icke ansett någon sänkning
av den för observator och statsgeodet gällande pensionsåldern böra
vidtagas. Pensions- och tjänståldern för ifrågavarande befattningshavare
har sålunda satts till 65 respektive 35 år. Däremot har kommittén funnit de
tjänståligganden, som påvila ritbiträde vid kartverket, föranleda till att pensions-
och tjänståldern för dylik befattning bestämmes något lägre än som
nu gäller för motsvarande manliga ritarpersonal. I pensionstjänsteförteckningen
har därför av kommittén för befattningen ritbiträde upptagits en
pensionsålder av 63 år och en tjänstålder av 33 år. Av liknande anledning
har pensions- och tjänståldern för nuvarande kvinnlig ritare föreslagits
till samma antal år.
Vidare har kommittén, då arbetsförhållandena för den kvinnliga ritarpersonalen
vid sjökarteverket torde vara likartade med dem, som förefinnas
vid allmänna kartverket, ansett pensions- och tjänståldern för ritbiträde vid
sjökarteverket böra bestämmas till samma antal år, som föreslagits för allmänna
kartverkets kvinnliga ritarpersonal.
Bihang till riksdagens protokoll 1925. 1 samt 12b haft. (Nr 153.)
6
Avgivna
yttranden.
82 Kung!.. Maj:ts proposition ATr 15 i.
I fråga om pensions- och tjänståldern hava följande myndigheter funnit
tillräckliga skäl ej föreligga att sätta lägre ålder för kvinnliga skriv*
och kontorsbiträden än för övriga kvinnliga befattningshavare, nämligen:
riksförsäkringsanstalten, överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Stockholms
och Hallands län, riksräkenskapsverket, kontrollstyrelsen, riksarkivet, riksbibliotekarien
och lotsstyrelsen.
Chefen för generalstaben har ifrågasatt, huruvida ej pensions- och tjänstålder
för professor vid generalstaben borde sättas till 65 respektive 25 år.
Riksförsäkringsanstalten bär ansett, att det borde tagas under övervägande,
huruvida icke en nedsättning i antalet tjänstår för chefsbefattningen vid
ämbetsverket borde vidtagas.
Styrelsen för statens tvångsarbetsanstalt å Svartsjö har ifrågasatt, att
pensionsåldern för assistent för jordbruket och trädgårdsmästare vid statens
tvångsarbetsanstalter sättes till 6d år samt att antalet tjänstår för trädgårdsmästare
sättes till 25 ar i likhet med vad av kommittén föreslagits för
assistent för jordbruket.
Medicinalstyrelsen har, under framhållande att pensionsåldern för all
ekonomipersonal vid hospitalen, såväl manlig som kvinnlig, skulle fastställas
till 65 år, medan den nuvarande pensionsåldern uppginge för manlig personal
till 62 år och för kvinnlig personal till 55 år, yttrat, att, under för.
utsättning att pensionsåldern ansåges i allmänhet böra sättas lika för manliga
och kvinnliga tjänstemän, någon anledning att beträffande ekonomipersonalen
vid statens hospital avvika härifrån icke syntes föreligga men att
styrelsen däremot funne tveksamt, huruvida tillräckliga skäl förelåge för
den av kommittén föreslagna höjningen av ifrågavarande personals pensionsålder
från 62 till 65 år.
Beträffande pensionsåldern för sköterskor vid statens hospital, vilken enligt
förslaget skulle bibehållas vid 55 år, har medicinalstyrelsen ansett anledning
saknas att icke höja densamma till 60 år eller den ålder, som gäller
för manlig sjukvårdspersonal vid hospitalen.
Byggnadsstyrelsen har hemställt, att tjänståldern för byggnadsråd och
intendenter hos styrelsen måtte sättas till 25 år.
Riksräkenskapsverket har uttalat tvekan, huruvida i några som helst fall
pensionsåldern borde sättas lägre än 67 år. Därest emellertid så skedde,
borde givetvis undantagen verkställas med konsekvens; och hölle ämbetsverket
före, att för trädgårdsmästarbefattning vid hospitalen pensionsåldern
borde vara densamma som för trädgårdsmästarbefattning vid tvångsarbetsanstalterna
eller 67 år.
Lantbruksstyrelsen har hemställt, att tjänståldern för byråchefen för lantbruksärenden
måtte sänkas till åtminstone 20 år.
Chefen för rikets allmänna kartverk har ansett, att pensions- och tjänståldern
för observator och statsgeodet lämpligen borde sättas till 62 respektive
30 år.
83
Knut/!. M(ij:ts proposition Nr 15S.
Kommerskollegium har hemställt, att antalet tjänstår matte minskas till
25 för cheferna för kollega handels-, sjöfarts-, industri- och bergsbyråer,
samt att pensionsåldern för navigationsskolinspektör måtte sättas till (55 år.
Lotsstyrelsen har hemställt, att pensions- och tjänståldern för distriktsfyrmästare
måtte sättas till 65 respektive 35 år samt för fyrmästare, fyrvaktarc
och fyrbiträde å gasstation till 62 respektive 30 år.
Allmänna civilförvaltningens lönenämnd har föreslagit, att i fråga om
såväl manlig som kvinnlig sjukvårdspersonal vid statens hospital och asyler
pensions- och tjänståldern måtte bestämmas till 57 levnads- och 27 tjänstår.
Slutligen må nämnas, att svenska hospitalens ekonomipersonals förbund i
anledning av kommitténs förslag till pensions- och tjänstålder för ekonomiperonalen
vid statens hospital och asyler i en till Kungl. Maj:t ingiven
skrift hemställt, att den nuvarande pensions- och tjänståldern för ifrågavarande
personal - 62 levnads- och 30 tjänstår för manlig befattningshavare
och 55 levnads- och 25 tjänstår för kvinnlig befattningshavare —
mätte bliva den högsta möjliga, som kan ifrågasättas. I detta sammanhang
torde ock böra omförmälas, att svenska hospitalspersonalens förbund hos
Kungl. Maj:t påyrkat sådan ändring av 5 § i lagen angående civila tjänstinnehavares
rätt till pension, att rätt till hel pension må för befattningshavare
tillhörande sjukvårdspersonalen vid statens anstalter för sinnessjuka
inträda, för manlig skötarpersonal vid 55 levnads- och 25 tjänstår
samt för kvinnlig skötarpersonal vid 53 levnads- och 25 tjänstår,
I en till Kungl. Maj:t ingiven skrivelse den 29 september 1923 har skolöverstyrelsen
hemställt om sådan ändring av 5 § i lagen den 11 oktober
1907 angående civila tjänstinnehavares rätt till pension, att bland de befattningar,
för vilka rätt att komma i åtnjutande av hel pension inträder
vid uppnådda 67 levnads- och 25 tjänstår, måtte upptagas skolöverstyrelsens
chef samt dess ledamöter å läroverksavdelningen och folkskolavdelningen
Såsom motivering för sin framställning har ämbetsverket, under erinran
att för ledamöterna å skolöverstyrelsens yrkesskolavdelning genom
beslut vid 1918 års riksdag fastställts en tjänstålder av 25 tjänstår, bland
annat anfört, alt de skäl, som föreburits för att för sistnämnda ledamöter
bestämma ett lägre antal tjänstår än det normala för erhållande av hel
pension, otvivelaktigt i lika hög grad gällde beträffande ledamöterna å
folkskolavdelningen. Även av dessa borde uppenbarligen krävas, att de
ägde eu omfattande erfarenhet från de verksamhetsområden, som de skulle
företräda inom överstyrelsen. Då det övervägande antalet ärenden, som
handlades inom överstyrelsens folkskolavdelning, avsåge det kommunala
skolväsendet, hade det helt naturligt ansetts nödvändigt att tillföra denna
avdelning personer med omedelbar erfarenhet från detta område. Den
redan förefintliga bestämmelsen om att det antal t jåns! år, som enligt den
civila pensionslagen fordrades för erhållande av hel pension, för ledamöterna
i överstyrelsens yrkesskolavdelning och för statens folkskolinspektörer
skall utgöra 25, syntes enligt överstyrelsens mening som en självfallen
konsekvens fordra, att samma ordning lomme att gälla även för ledamöterna
i överstyrelsens folkskolavdelning,
Framställning
från
skolöverstyrelsen.
Avgivna
yttranden.
Departements
chefen,
84 Kungl. Mäj:ts proposition Nr 153
Vad som sålunda blivit belyst i fråga om överstyrelsens folkskolavdelning
ägde emellertid i själva verket sin tillämplighet jämväl i fråga om
dess läroverksavdelning, inom denna avdelning handlades ärenden icke
blott rörande statliga läroanstalter utan även rörande kommunala och enskilda
sådana. Det vore därför av vikt, att bland avdelningens ledamöter
även funnes företrädd den omedelbara erfarenheten av arbetet vid andra
läroanstalter än de statliga. Men för förvärvande för överstyrelsen av
lämpliga krafter från det kommunala och enskilda skolväsendets område
kunde gällande pensionsbestämmelser bereda svårigheter av liknande art
som de, vilka förelåge i fråga om folkskolavdelningen, men blivit förebyggda
i fråga om yrkesskolavdelningen.
Starka skäl syntes således tala för att de bestämmelser angående pensionsålder,
som lör närvarande gällde för överstyrelsens ledamöter i
yrkesskolavdelningen, utsträcktes att gälla jämväl folkskolavdelningen och
läroverksävdelningen. Härav syntes ock böra bliva en självfallen konsekvens,
att dessa bestämmelser finge gälla även överstyrelsens chef.
över skolöverstyrelsens framställning hava utlåtanden infordrats från
statskontoret och 1921 års pensionskommitté, vilka tillstyrkt framställningen,
i vad den berör frågan om lägre antal tjänstår för ledamöterna å skolöverstyrelsens
folkskolavdelning. Däremot hava beträffande skolöverstyrelsens
chef och ledamöterna å läroverksävdelningen sådana omständigheter
icke ansetts föreligga, som borde föranleda ändring i för dem gällande
pensionsbestämmelser.
I enlighet med mitt förslag till lydelse av 17 och 21 §§ i lagförslaget
skulle avvikelserna från den normala pensions- och tjänståldern intagas i
en särskild bilaga (bilaga B) till lagförslaget.
Vad angår de yrkanden på jämkning i pensions- och tjänståldern för
vissa grupper av befattningshavare, som i utlåtanden över kommitténs betänkande
framställts av en del ämbetsverk och som sålunda skulle komma
att hänföra sig till uppgifterna i nyssnämnda bilaga, föranledes jag till
uttalanden allenast i följande hänseenden.
Beträffande kvinnliga skriv- och kontorsbiträden kunna väl vissa betänkligheter
hysas mot ett undantagande av dessa befattningar från den allmänna
regeln om 67 levnads- och 35 tjänstår för rätt till hel pension. Emellertid
har jag ej ansett mig böra frångå kommitténs förslag på denna punkt. Det
synes här kunna bliva fråga om allenast ett mindre antal befattningshavare,
då innehavare av skriv- eller kontorsbiträdesbefattning torde hava
såsom regel erhållit befordran till högre tjänst, innan pensionsåldern uppnås.
Därest en befattningshavare vid avskedstagandet kvarstår i skriveller
kontorsbiträdesgraden, torde det snarast vara till fördel för statsverket,
om han pensioneras något tidigare än vid den allmänna pensionsåldern.
Vad som nu sagts gäller givetvis ock för det fall, att innehavare
av här ifrågavarande befattning är man.
För befattningen såsom assistent för jordbruket vid fångvårdsstaten har
upptagits en pensionsålder av 65 levnadsår, varigenom denna befattning
Iiungl. Maj:ts prot o.sUlan Nr lort.
85
blivit likställd med motsvarande befattning vid statens tvångsarbetsanstalter.
Nämnda pensionsålder har jag ock ansett lämpligen böra bestämmas
för lantbruksinspektorstjänsten vid Bona.
Pensionsåldern för befattningen trädgårdsmästare vid statens tvångsarbetsanstalter
torde, såsom styrelsen för statens tvångsarbetsanstalt å
Svartsjö föreslagit, böra bestämmas till samma antal levnadsår, som gäller
för trädgårdsmästare vid hospitalsstaten, eller 65. Denna pensionsålder
torde ock, såsom nämnda styrelse föreslagit, böra fastställas för befattningen
såsom assistent vid jordbruket. Att såsom styrelsen påyrkat jämväl
sänka antalet tjänstår för trädgårdsmästarbefattningen vid tvångsarbetsanstalterna
har jag däremot ansett mig icke kunna tillstyrka.
I likhet med kommittén har jag ansett en höjning av den nu för ekonomipersonalen
vid statens hospital gällande pensionsåldern kunna utan
olägenhet genomföras, och har jag intet att erinra mot kommitténs förslag
härutinnan, såvitt angår den manliga ekonomipersonalen. Vad däremot
beträffar de kvinnliga befattningshavarna inom hospitalens ekonomiavdelningar
har jag ansett mig böra stanna vid 60 levnadsår och 30
tjänstår. Vad sjukvårdspersonalen angår ansluter jag mig till kommitténs
förslag.
Jag är ock ense med kommittén därom, att för de nuvarande befatta
ningarna kvinnligt ritbiträde och kvinnlig ritare vid kartverken pensionsoch
tjänståldern bör bestämmas till 63 levnads- och 33 tjänstår. Givetvis
skulle jämväl för man, därest han erhåller nu nämnd befattning, gälla
den föreslagna lägre pensions- och tjänståldern.
I enlighet med lotsstyrelsens härom gjorda framställning har pensions- och
tjänståldern för distriktsfyrmästare höjts till 65 levnads- och 35 tjänstår samt
för fyrmästare, fyrvaktare och fyrbiträde å gasstation sänkts till 62 levnadsoch
30 tjänstår.
I övrigt har jag funnit de av ämbetsverken gjorda erinringarna mot
kommitténs förslag, i vad detta avser undantag för vissa grupper befattningshavare
från den allmänna pensions- och tjänståldern, icke böra föranleda
något avsteg från förslaget.
Vad angår skolöverstyrelsens förberörda framställning, i vad den avser
en sänkning av nu gällande tjänstålder för ledamöterna i folkskolavdelningen,
har jag på de av överstyrelsen anförda skäl ansett mig böra biträda
densamma. Vidkommande chefsbefattningen hos skolöverstyrelsen samt befattning
såsom ledamot å styrelsens läroverksavdelning hava däremot de av
styrelsen anförda motiven för en nedsättning i det för hel pension erforderliga
antalet tjänstår icke synts mig övertygande* allra helst som det enligt
mitt förslag beretts möjlighet för befattningshavare att tillgodoräkna tjänstetid
utom statens tjänst.
I detta sammanhang vill jag framhålla, att de förslag till lönereglering
för vissa grenar av statsförvaltningen, som av Kungl. Maj:t förelagts årets
riksdag, hava beaktats vid upprättande av bilaga B till lagförslaget. Sålunda
bär i enlighet med förslag av 1924 års landsstatslönesakunniga det för
Medel, av
vilka pensio
ner skola
utgå.
Pensionering
av kvinnliga
befattningshavare
vid
oreglerade
verk.
86 Kungl. Maj:ts proposition Nr 153.
landshövding för hel pension erforderliga antalet tjänstår satts till 25. Då
skogsförvaltare vid universitetet i Uppsala, assistent hos honom och skogvaktare
vid nämnda universitet, statskonsulenter vid vissa grenar av lanthushållningen
samt lantbruksakademiens sekreterare äro avsedda att inordnas
under avlöningsreglementet den 22 juni 1921 för befattningshavare vid statsdepartement
och vissa andra verk, har jag för ifrågavarande befattningshavare,
i enlighet med vad som för dem nu gäller, i bilaga B upptagit för
nyss omförmälda befattningshavare vid Uppsala universitet en pensionsålder
av 65 levnadsår och en tjänstålder av 35 tjänstår, för statskonsulenter en pensionsålder
av 65 levnadsår och en tjänstålder av 25 tjänstår samt för lantbruksakademiens
sekreterare en tjänstålder av 25 tjänstår.
I fråga om de medel, av vilka pensioner, beviljade enligt civila tjänstepensionslagen,
skola utgå, har kommittén föreslagit, att bestämmelser, motsvarande
dem, som härutinnan gälla i fråga om pensioner till befattningshavare,
å vilka 1907 års pensionslag äger tillämpning, skola gälla jämväl
beträffande pensioner, som skola utgå till tjänstemän, å vilka civila
tjänstepensionslagen är avsedd att tillämpas.
Mot detta förslag har jag intet att erinra. Hemställan i ämnet torde
böra göras hos riksdagen.
Beträffande kvinnliga befattningshavare vid de verk, för vilka ny definitiv
lönereglering icke blivit genomförd, har 1921 års lönekommitté ansett
särskilda föreskrifter i fråga om avlöning och pensionering böra meddelas.
Härom har kommittén yttrat följande:
»Då de fall, i vilka vid icke nyreglerade verk kvinnor komma att utnämnas
till sådan befattning, som hittills fått innehavas endast av man,
kunna förväntas bliva relativt fåtaliga och det för vinnande av enhetlighet
torde vara lämpligt att låta bestämmandet av avlöning ävensom av pensionsunderlag
och pensionsavgift ske av en och samma myndighet, anser
kommittén, att det lämpligen bör ankomma på Kung!. Maj:t att för nämnda
befattningshavare bestämma avlöning ävensom pensionsunderlag och pensionsavgift
att tillsvidare gälla. Kommittén förutsätter, att denna provisoriska löneoch
pensionsreglering sker så, att en definitiv reglering därigenom ej föregripes.
Det av kommittén utarbetade förslaget till kungörelse i ämnet är avsett
att gälla vid sådana verk och inrättningar, för vilka ny, definitiv lönereglering
ej är gällande. Då för domänverket för närvarande ett allenast provisoriskt
avlöningsreglemente enligt det nya lönesystemet är i kraft, komma
således bestämmelserna i förevarande kungörelse att äga tillämpning å kvinna,
som vid nämnda verk utnämnes eller konstitueras till befattning, vilken
förut kunnat innehavas endast av man. Vid Kungl. Maj:ts fastställande av
avlöning för dylik befattningshavare torde de av kommittén föreslagna nya
lönebestämmelserna böra vinna tillämpning.»
I samband med sitt beslut angående ordnandet av de kvinnliga befattningshavarnas
avlöningsförhållanden har riksdagen bemyndigat Kungl. Maj:t att
bestämma avlöningen till kvinnliga befattningshavare vid ännu oreglerade verk.
I förevarande sammanhang torde hemställan till riksdagen böra göras om
Kun fil. Majits proposition Nr IN. i.
87
ett motsvarande bemyndigande för Kungl. Maj:t, såvitt angår de kvinnliga
befattnings]lavarnas pensionsförhållanden.
I fråga om de kvinnliga befattningshavarnas familjepensionering torde
beträffande de hittills framkomna förslagen i detta ämne få hänvisas till
den redogörelse, som lämnats i innevarande års statsverksproposition under
»För flera huvudtitlar gemensamma frågor» (sid. 175 ff.).
Vid anmälan inför Kungl. Maj:t den 31 december 1924 av frågan om
ordnandet av de kvinnliga befattningshavarnas avlönings- och pensionsförhållanden
förordade chefen för finansdepartementet, beträffande de kvinnliga
tjänstemännens pupillpensionering, att densamma ombesörjdes av statsverket,
på sätt 1921 års lönekommitté i avgivet betänkande föreslagit. För ifrågavarande
pensionering borde befattningshavarna till statsverket erlägga samma
avgifter, som manlig innehavare av motsvarande befattning hade att erlägga
till vederbörande änke- och pupillkassa. Härefter anförde departementschefen:
»Till statsverket komma alltså att inlevereras kvinnliga befattningshavares
avgifter för familjepensionering. Av dessa avgifter skola givetvis i första
hand bestridas uppkommande kostnader för denna pensionering. Till den
del, avgifterna överskjuta ifrågavarande pensioneringskostnad, torde desamma
böra tillgodoföras de tjänstepensionsfonder, som för närvarande finnas vid
de särskilda grenarna av statsförvaltningen. I den mån överskottet ej erfordras
för att täcka merkostnaden för kvinnornas tjänstepensionering, kommer
det alltså att nedbringa statens kostnader för tjänstepensioneringen över
huvud taget»
De av chefen för finansdepartementet angivna riktlinjerna för ordnande Departement sav
de kvinnliga tjänstemännens pensionering innebära alltså, att någon chefen.
differentiering med avseende å avgiftsplikt för vare sig tjänste- eller
familjepensioneringen icke skulle förekomma mellan manlig och kvinnlig
befattningshavare. Den fördyring av tjänstepensioneringen, som kvinnornas
längre medellivslängd medför för statsverket, skulle mer än väl täckas
genom det överskott, som, statsverket tillgodo, uppstode därigenom, att en
kvinna för den mindre kostsamma pupillpensioneringen erlade samma avgift,
som en man hade att gälda för sin änke- och pupillpensionering.
Emellertid har innevarande års riksdag, såsom jag redan omförmält, beslutat,
att kvinna icke skall äga uppbära lön enligt sista löneklassen inom
vederbörande lönegrad. Av denna anledning har tjänstepensionsunderlaget
satts lägre för kvinna än för man. Då kvinnlig befattningshavare
det oaktat enligt mitt förslag skulle erlägga samma pensionsavgift för
tjänstepensioneringen, torde man, under förutsättning av lika pensionsålder
för man och kvinna, kunna räkna med en viss utjämning av den
statsverkets merkostnad för kvinnornas tjänstepensionering, som uppstår
till följd av kvinnornas genomsnittligt högre livslängd.
De av kvinnor erlagda avgifterna för pupillpensioneringen torde alltså
icke behöva tagas i anspråk för täckande av någon merkostnad för tjänstepensioneringen
utan lära, i den mån de icke svara mot befattningshavarnas
pensionsrätt, få räknas statsverket till godo.
De bestämmelser i fråga om pensionsavgifter och pensionsunderlag, som
Kvinnliga be
fattningshavares
familjepensionering
-
88
Kungl. Maj:ts proposition Nr 15-1.
gälla för de olika enskilda pensionskassorna, äro av tämligen skiftande
innehåll. Vad särskilt angår pensionsavgifternas belopp må framhållas,
hurusom enligt reglementet för civilstatens änke- och pupillkassa och tullstatens
enskilda pensionsinrättning befattningshavaren har att förutom årsavgift
i regel erlägga särskilda inträdes- och befordringsavgifter. Enligt reglementet
för statens järnvägars änke- och pupillkassa erlägger befattningshavaren
årsavgift och inträdesavgift men inga befordringsavgifter, enligt
reglementet för telegrafverkets pensionskassa årsavgift men inga vare sig
inträdes- eller befordringsavgifter. Vid tullverket och statens järnvägar utgå
förhöjda årsavgifter vid inträde i vederbörande kassa efter fyllda 30 år,
varjämte vid statens järnvägar därjämte erlägges en särskild retroaktivavgift.
De avgifter för pupillpensioneringen, som av kvinnlig befattningshavare
skulle erläggas till statsverket, bliva sålunda större eller mindre allt efter
som avgiften utgår enligt bestämmelserna i den ena eller andra kassan.
Enligt bestämmelserna i reglementet för statens anstalt för pensionering
av folkskollärare utgår kvinnlig befattningshavares avgift för familjepensioneringen
med en procent av familjepensionsunderlaget. Efterlämnar
sådan befattningshavare barn, åtnjuta dessa pension efter samma grunder
som gälla för barn till avliden manlig befattningshavare, som icke samtidigt
efterlämnat pensionsberättigad änka. En sålunda beräknad pensionsavgift
överstiger till beloppet icke fjärdedelen av det avgiftsbelopp, som,
frånsett retroaktivavgift, för närvarande erlägges av delägare i civilstatens
änke- och pupillkassa samt i statens järnvägars och telegrafverkets änkepch
pupillkassor.
Vid införandet av den nya pensioneringen av kvinnliga befattningshavares
efterlevande barn uppkommer spörsmålet, huruvida de kvinnliga
befattningshavarna böra förpliktigas att vid den nya ordningens genomförande
gälda de retrogktivavgifter av olika art, som otvivelaktigt vid
tillämpning av vederbörande reglementes bestämmelser skulle åligga dem.
Särskilt gäller detta de äldre kvinnliga tjänstemännen, för vilka dylika
retroaktivavgifter skulle bliva i många fall synnerligen betungande. Följande
tabell angiver de retroaktivavgifter, som nuvarande innehavare avvissa
kvinnliga befattningar enligt reglementet för civilstatens änke- och
pupillkassa skulle hava att utöver stadgade årsavgifter erlägga under de fem
första åren efter den nya ordningens genomförande:
Nuvarande kvinnliga
befattningshavare
Familje-
pensions-
underlag
Årlig retroaktivavgift under de fem
åren vid en levnadsålder den
1 juli 1925 av
forsta
30 år
35 är
40 år
45 år |
50 år 1
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
Skrivbiträde...........................
330
30.3(5
09.9 6
109.5 6
149.16
188.7 6
Kontorsbiträde m- fl. ..................
390
35.8 8
82.(5 8
129.4 3
176.2»
223.0»
Kanslibiträde m. fl. ....................
4li0
42.3 2
97.52
152.7 2
207.5 2
263.12
Kontorsskrivare, postexpeditör m. fl.
580
53.3 6
122.9 6
192.5(5
262.16
331.76
Förste postexpeditör, assistent vid
tångvården m. fl......................
010
56'' 12
129.32
202.5 2
275.7 2
348.92 |
] Assistent vid yrkesinspektionen
(ll:e lgr.).................................
930
85.5 6
197.16
308.76
420.3 6
531.96
'' Yrkesinspektris (16:e lgr.) ............
1,4 tO
132.48
305.2 s
478.08
650.88
823.6 8
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:ts proposition Nr 153. X9
Vid den prövning, jag ägnat förevarande spörsmål, bär jag funnit skäligt,
att de retroaktivavgifter av olika slag, som manliga delägare i vederbörande
enskilda pensionskassor nu hava att gälda, icke uttagas av de kvinnliga
befattningshavare, vilka redan före den nya ordningens ikraftträdande vunnit
ordinarie anställning.
Vad årsavgifterna beträffar torde dessa böra för kvinnlig befattningshavare
utgå med samma belopp, som en motsvarande manlig befattningshavare
har att gälda.
De pensioner, som skulle tillkomma efterlevande barn efter kvinnliga befattningshavare,
torde böra utgå i enlighet med de regler, som härutinnan
stadgas i de vid respektive verk befintliga enskilda pensionskassornas reglementen.
Familjepensionsunderlag och pensionsavgifter för en kvinnlig befattningshavare
torde böra vara desamma som för en manlig innehavare av
befattningen i fråga.
I enlighet med det av chefen för finansdepartementet gjorda principuttalandet
skulle de kvinnliga befattningshavarnas avgifter tillföras vederbörande
tjänstepensionsfonder. Emellertid är att märka, att de till fonderna
inflytande avgifterna för tjänstepensioneringen äro beräknade att täcka omkring
en tredjedel av pensioneringskostnaderna och att fonderna skola i en
framtid vara i stånd att bidraga till pensioneringen med denna tredjedel.
Därest det vid försäkringsteknisk undersökning skulle visa sig, att en fonds
beräknade tillgångar icke vore härför tillräckliga, uppstode givetvis den
frågan, huruvida en jämkning av de stadgade avgifternas belopp vore av
förhållandena påkallad. En inbetalning till pensionsfonderna av överskottsmedel
från familjepensioneringen utan deras särskiljande i bokföringsväg
skulle givetvis försvåra en dylik undersökning. Riktigast synes mig därför
vara, att från kvinnliga befattningshavare influtna avgifter för pupillpensioneringen
redovisas särskilt inom respektive fonder.^
Det torde böra ankomma på Kungl. Maj:t att utfärda de närmare bestämmelser
rörande kvinnliga befattningshavares familjepensionering, som äro
erforderliga.
T. f. departementschefen uppläser härefter inom finansdepartementet Hemställan,
utarbetat förslag till lag angående rätt till tjänstepension för ordinarie
tjänstemän vid vissa verk, tillhörande den civila statsförvaltningen (civil
tjänstepensionslag); och hemställer t. f. departementschefen, att Kungl.
Maj:t måtte genom proposition föreslå riksdagen att
dels antaga berörda förslag;
dels besluta
att de pensioner, som med tillämpning av civila tjänstepensionslagen
beviljas, skola utgå till förutvarande tjänsteman
vid tullverket av det i tullverkets utgiftsstater upptagna förslagsanslaget
till pensioner åt avskedade tjänstemän,
Bihang Ull riksdagens protokoll 1925. 1 samt. 12b höft- (Nr 153.)
7
90
Kungl. Maj:ts proposition Nr 153.
vid lotsverket av det för sådant ändamål i pensionsstaten för lotsstyrelsen
samt lots- och fyrstaten upptagna förslagsanslag,
vid patent- och registreringsverket av reservationsanslaget till upprätthållande
av sistnämnda ämbetsverks verksamhet,
vid försäkringsinspektionen av reservationsanslaget till upprätthållande
av sistnämnda ämbetsverks verksamhet, samt
vid annat verk av särskilt anvisat anslag till pensionering av civila
tjänstinnehavare;
samt att det anslag eller de medel, från vilka pensionerna sålunda utbetalts,
skall beredas gottgörelse från den civila pensionsfonden med belopp,
svarande mot pensionsfondens efter fastställd fördelningsgrund uträknade
andel i pensionsutgifterna;
de/s besluta, att Kungl. Maj:t skall äga meddela bestämmelser i fråga
om pension att tillsvidare gälla för sådan kvinnlig befattningshavare, som
efter ikraftträdandet av lagen den 22 juni 1923 (nr 249) innefattande bestämmelser
angående kvinnas behörighet att innehava statstjänst och annat
allmänt uppdrag tillträder statstjänst, vilken förut kunnat innehavas
endast av man och å vilken lagen den 4 juni 1920 (nr 254) angående rätt
till tjänstepension för ordinarie tjänstemän vid postverket, telegrafverket
statens järnvägar och statens vattenfallsverk eller civila tjänstepensionslagen
icke äger tillämpning; skolande sådan befattningshavare vara skyldig
att underkasta sig de bestämmelser i fråga om pension, som i samband
med en blivande lönereglering för det verk eller den stat, befattningshavaren
tillhör, må varda för tjänsten stadgade;
dels ock bemyndiga Kungl. Maj:t att i huvudsaklig överensstämmelse
med de av chefen för finansdepartementet i yttrande till statsrådsprotokollet
den 31 december 1924 samt av mig nu angivna grunder utfärda
bestämmelser i fråga om pensionering av efterlevande barn till kvinnliga
befattningshavare i statens tjänst.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Maj:t Konungen lämna bifall
samt förordnar, att proposition i ämnet av den lydelse,
bil. litt. vid detta protokoll utvisar, skall avlåtas
till riksdagen.
Ur protokollet:
Elis Lindahl.
Stockholm, Isaac Marcus’ Boktryckeri-Aktiebolag, 1925.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
7 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (7)
7 kopplingar.
- Rskr. 1925:349 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till civil tjänstepensionslag. s. 5 i texten
- Rskr. 1925:352 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ändring i gällande grunder för pensionering av arméns och flottans befäl och underbefä s. 1 i texten
- BU 1925:78 Memorial, i anledning av kamrarnas skiljaktiga beslut beträffande bankoutskottets utlåtande nr 54, i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående ändring i g s. 6 i texten
- BU 1925:75 Memorial, i anledning av kamrarnas skiljaktiga beslut beträffande vissa delar av bankoutskottets utlåtande nr 50, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med f s. 1 i texten
- 2LU 1925:36 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av 5 § i lagen den 30 juni 1913 om allmän pensionsförsäkring. s. 2 i texten