Sök i Ratio Lex

Kuvttfl. "MttjrtÄ proposition Nr 18

1925-01-23 · 13 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 10 av 13 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1925:18, Kuvttfl. "MttjrtÄ proposition Nr 18

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kuvttfl. "MttjrtÄ proposition Nr 18.

!

Nr 18.

.!• ''.éKungl. Maj.ts proposition t-ill riksdagen med förslag U\l lag. innefattande

bestämmelser med afseende å upphävande av lagen

den 5 juni 1.90.0 om uteslutande tills vidare av rätten att erhålla

laga skifte inom vissa områden; given Stockholms slött

■ •ir.:-’:;; ''.den. .23 januari 1925. i ht i- , ;; x,.y.i ■ v ,

• •''.v ■ ‘ • v.V. .1 • t v.I ,

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll

vill Knngl. Majrt härmed, jämlikt $ 87 regeringsformen, föreslå riksdagen

att antaga härvid fogade förslag till lag innefattande bestämmelser med

avseende å upphävande av lagen den 5 juni 1909 om uteslutande tills

vidare av rätten att erhålla laga skifte inom vissa områden. :

GUSTAF.

Torsten Nötjern.

; : - fr/;!.; •...)•! j •;

Bihang till riksdagens protokoll 1925. 1 sand. 17 höft. (Nr 18.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kunrjl. Maj;ts proposition Nr 18.

Förslag

till

Lag

innefattande bestämmelser med avseende å upphävande av lagen den 5

juni 1909 (nr 53 s. 7) om uteslutande tills vidare av rätten att erhålla

laga skifte inom vissa områden.

Härigenom förordnas som följer:

Lagen den 5 juni 1909 om uteslutande tills vidare av rätten att erhålla

laga skifte inom vissa områden skall upphöra att gälla.

Har med tillämpning av kungörelsen den 5 juni 1909 (nr 54), innefattande

ytterligare föreskrifter angående avvittringen inom Västerbottens

och Norrbottens läns lappmarker, avyittring så verkställts, att skilda områden

jämväl i inägor utlagts åt olika brukningsdelar inom byalag, enstaka

hemman eller nybygge, då skall i fråga om laga skifte å skifteslag, inom

vilket sålunda tillkommen ägoindelning förefinnes, vad i skiftesstadgan

föreskrives om laga skifte å ägor, vilka undergått storskifte, äga motsvarande

tillämpning.

Kommer laga skifte till stånd inom område, som avses i förenämnda

lag den 5 juni 1909, må till skifteslaget hörande samfälld husbehovsskog

icke i delningen intagas. Laga skifte å samfälld husbehovsskog må ej

heller äga rum såsom särskild förrättning
-

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1925.

opaginerad Kontrollera mot PDF

K it nr/1. Maj:ts proposition Nr IS.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

9 januari 1925.

Närvarande:

Ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden Thorsson, Sandler, Nothin,

Hansson, Linders, Larsson, Wigporss, Möller, Levinson.

Efter gemensam beredning med chefen för jordbruksdepartementet anför

chefen för justitiedepartementet, statsrådet Nothin:

»Uti eu den 24 mars 1924 dagteeknad, till chefen för justitiedepartementet

ställd skrivelse har landshövdingen i Västerbottens län N. G. Ringstrand

anfört följande:

Genom lag den 5 juni 1909 stadgades, att inom de områden av Västerbottens

och Norrbottens läns lappmarker, beträffande vilka Konungens

befallningshavande ännu icke meddelat avvittringsutslag skulle, jämväl

sedan avvittringen blivit fastställd, rätten att erhålla laga skifte vara

utesluten, intill dess annorledes förordnades.

Detta lagstadgande, från vilket ej torde kunna dispenseras, lägger hinder

i vägen för varje art av jorddelning eller utbrytning av jord från

ett hemman ovan odlingsgränsen i Västerbottens län. En avsöndring

kan ej fastställas, eftersom sådan endast är medgiven från hemman, som

får klyvas, och sistnämnda form av delning endast är medgiven i den

ordning skiftesstadgan föreskriver. Den omständigheten, att byarna i

sammanhang med avvittringen skiftats, torde ej ändra något härutinnan.

Vad som än må hava varit orsaken till att 1909 års lag på sin tid ansågs

behövlig, så är det dock uppenbart, att bestämmelsens vidmakthållande

kan leda till mindre önskvärda konsekvenser. Ett sådant fall har jag

velat tillåta mig framlägga för herr statsrådet, då detsamma torde visa

nödvändigheten av att någon lättnad i lagens föreskrifter åstadkommes.

I min .egenskap av ordförande i Svenska Röda Korsets härvarande distriktsstyrelse

har jag haft att handlägga frågan om anskaffande av tomtplatser

för sjukhärbärgen i länets fjälltrakter. För ändamålet erfordras

områden av cirka 5 ars vidd. Som avsöndring ej kan medgivas, hava hittills

för ifrågavarande ändamål inköpts på tvenne platser två hela hemman.

Det kan ju visserligen sägas, att tomtplats kunnat anskaffas genom

arrende. Ett arrendeavtal är dock knappast eu fullt tilltalande form för

ordnande av tomtfrågan i dessa fall.

Det exempel, som jag ur egen erfarenhet lämnat, kan sägas beröra eu

fråga av, ekonomiskt sett, mindre betydelse. Viktigare ur synpunkten

av önskvärdheten att landet uppodlas är givetvis, att hemmanens odelbarhet

tvingar bondesöner att söka sig bort från fädernehemmanet, även

om detta inom sitt område har utkomstmöjligheter för mer än en familj.

Åven för medlemmar av samma familj torde nämligen ett kooperativt

Landshövdingen

Ringstrand.

s. 4 Kontrollera mot PDF

Lantmäteristyrelsen.

4 Kungi, Muj:ts proposition År 18.

jordbruk, som väl skulle bliva den naturliga följden av flera söners kvarstannande

pa det odelade hemmanet, i längden ej tillfredsställa många.

Därest för undvikande av eu alltför långt driven jorddelning i fjällmarkerna

full frihet härutinnan ej anses böra medgivas, så vill det dock

synas, som om delning borde kunna tillåtas efter förutgången prövning,

vilken gåva säkerhet för att besutenheten ej äventyrades. Lagen den 25

juni 1909 om inskränkning i rätten att erhålla''ä afstyckning stadgar för

denna slag*» delning eu sådan prövning, soni måhända kunde tjäna som

förebild vid cn revision av lagen den 5 juni 1909.

Då eu sådan revision vore av stor betydelse för den jordägande befolkningen

i länets fjällmarker, har jag ansett mig böra bringa frågan till

herr statsrådets kännedom för den åtgärd, som herr statskådét kan finna

lämpligt vidtaga. ■ c- v. ,

De områden, beträffande vilka ifrågavarande lag äger tillämpning, äro dels

de ovan odlingsgränsen belägna delarna av Västerbottens län, innefattande

delar av försele, Stensele, Tärna, Vilhelmina och Dorotea socknar, dels ock

de vid tiden för lagens tillkomst odisponerade överloppsmarkerna nedom

odlingsgränsen, belägna huvudsakligen inom Sorsele socken av Västerbpttens

län samt inom Gällivare, Jockmocks och Arjeplogs socknar av Norrbottens

län.

över den av landshövdingen Kingstraiid sålunda gjorda framställningen

hava infordrade utlåtanden avgivits av lantmäterisfyrelsen, därvid jag, i

min dåvarande: egenskap av t, f. chef för ämbetsverket, deltagit i ärendets

handläggning, samt av länsstyrelsen i Norrbottens lön, vilken sistnämnda

myndighet tillika överlämnat yttranden av landsfiskalerna i Jockmocks och

Arjeplogs distrikt.

Lantmäteristyrelsen har anfört:

Pa sätt framgår av propositionerna nr 108 och 109. till, 1909 års riksdag

samt i anslutning därtill fattade beslut och. utfärdade författningar, tillkom

nyssnämnda lag i samband med att .ändrade bestämmelser meddelades

för avvittringsförlärandet. Dessa bestodo bland annat däri, att varje

bruka ingsdcl tillkommande skogsanslag, som ejavsattes till allmänning,

skulle utbrytas såsom särskilt område, endast niet!, det undantag, som innefattades

i begreppet samfälld husbehovsskog, samt att nmjlighét bereddes

ägare eller åbor i ett byalag, enstaka hemman.eller nybygge att genom

godkännande av uppgjort förslag till delning av, inägprhu få även denna

delning fastställd i samband med fastställelse!} av avvittringen i dess helhet.

Snhsidiärt synes män hava tänkt sig, att rätten att, erhålla laga

skifte å mark, som undergått avvittring enligt de; nyå, bestämmelserna,

borde regleras genom uttryckliga stadgande!!, och jatt utredningen av

vilka bestämmelser i detta hänseende, som kunde anses, påkallade* borde

uppdragas åt skiftesstadgekommittén för att töretagas , i samband med

frågan opi revision av reglerna om laga skifte över Ji,dy ii d.J.ay vaktare

på vad som i anledning av degna utredning kunde ■bliva'', förordna}, an

sågs, atf rätten att erhålla Jaga skifte å Jfrågayarande, opirådeii borje

helt och half et, uteslutas, och någon obillighet ansågs delta icke innepärm

då vederbörande, hemmansägare pell. åbor samtidigt beredjes1 möjligfie;

att genom överenskommelse om markens delning i sanimaplifiiig med av
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

KinifiJ. Maj:ts proposition Nr 18. 5

vittringen utan sldfteskostnader tillförsäkra sig i huvudsak enahanda förmåner,

som laga skifte avsäg att bereda.

Skiftesstadgekommittén synes emellertid icke hava tagit befattning med

nyssnämnda spörsmål. Anledningen härtill torde böra sökas i det förhål

landet, att man, innan kommittén avslutade sitt arbete, icke kunde med

någon grad av säkerhet bedöma, i vilken utsträckning det skulle låta sig

göra att sämjevis, pa •sätt ovan angivits, iiven verkställa delning av inägoraa

och alltså icke heller veta om några särskilda bestämmelser bleve

erforderliga. 1 denna del fick man emellertid snart nog klarhet i så måtto,

■att det vid avvittringens utförande icke ifrågasattes annat fin att delningen

skulle utsträckas även till inägorna. Resultatet har blivit, att i sansband

med avvittringen verkställda delningar å inägorna kunnat fastställas

utom vad angår ett hemman i Sorsele socken.

Redan i sitt den 3 mars 1916 avgivna underdåniga utlåtande rörande

frågor, som ägde samband med den då pågående avvittringen inom visst,

delar av Västerbottens läns lappmark, uttalade iantmäteristyrelsen önskvärdheten

av att frågan om upphävande av ifrågavarande lag borde upptagas

till prövning, helst icke ens avsöndring av jord kunde öga rum vad

skattehemman anginge. Detta spörsmål upptog Iantmäteristyrelsen pa

nytt i sitt underdåniga utlåtande den 13 mars 1920 angående vissa frågor

rörande tilläggsavvittring inom Västerbottens län. Styrelsen framhöll

därvid, att behovet i orten av instituten klyvning och ägostyckning torde

vara desto större, som möjligheterna att använda avsöndringsinstitutei

vore synnerligen begränsade till följd därav, att det största antalet hemman

voro av krononatur. Slutligen har styrelsen uti underdånigt utlutande

den 28 nästlidne april över ett inom Eders Kung]. Maj:ts justitiedepartement

av tillkallad sakkunnig upprättat förslag till lag om delning

av jord å landet m. in. uttalat sig för att ifrågavarande 1909 års lag

borde upphävas senast i samband med tillkomsten av den nya skifteslagstiftningen.

Enligt lantmäteristyrelsens mening medför den fortsatta giltigheten av

ifrågavarande lag allvarliga olägenheter för befolkningen. Innehållet i

landshövding Ringstrands skrivelse synes också, visa, att ändrade förhållanden

på ifrågavarande område måste anses betingade av ett stort och

behjärtansvärt behov.

I anledning av den av landshövding Ringstrand berörda frågan om begränsningar

i fråga om rätten att dela jorden tillåter sig lantmäteristyrelsen

framhålla, att ovanberörda förslag till ny skifteslagstiftning innehåller

bestämmelser i denna del, som äro fullt tillfredsställande även för nu

ifrågavarande bygder. Emellertid håller Iantmäteristyrelsen före, afl

upphävande av 3909 års ifrågavarande lag bör kunna ske från den 1 juli

3925 och alltså något år före den tidpunkt, då den nya skifteslagstiftningen

kan väntas komma att träda i kraft. Under sådana förhållanden

kunde ifrågasättas att meddela särskilda inskränkande bestämmelser i

fråga om hemmansklyvningsinstitutet att gälla för nyssberörda mellanliggande

tid. Lantmäteristyrelsen anser emellertid meddelande av sådana

.obehövligt. v

Länsstyrelsen i Norrbottens län har anfört:

Vad Norrbottens län angår berör ifrågavarande förbud endast ett begränsat

antal hemman inom Arjeplogs, Jockmocks och Gällivare socknar.

Då avvittringen och i samband därmed verkställd delning av dessa hem
-

Länsstyrelsen

i Norrbottens

län.

s. 6 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

6 Kungl. Maj:ts proposition Nr 18.

man fastställts så sent som under år 1918 och följande år, har några mera

kännbara olägenheter av förbudet här ännu icke hunnit göra sig gällande.

Det torde dock icke vara uteslutet, att i ett och annat fall redan föreligger

behov av jorddelning, särskilt avsöndring, som icke kan tillgodoses, så

länge förbudslagen ägor bestånd. I den mån befolkningsstocken ökas och

förutsättningar skapas för utvidgad bebyggelse blir detta behov givetvis

alltmera framträdande.

Då det nu föreliggande förslaget till ny lagstiftning om skifte inom få

år torde bliva förverkligat och detta förslag innehåller nödiga bestämmelser

till förhindrande av för långt gående jorddelning, anser länsstyrelsen

i likhet med lantmäteristyrelsen några särskilda inskränkande bestämmelser

beträffande rätten till hemmansk 1 yvning inom nu ifrågavarande områden

icke erforderliga såvitt Norrbottens län angår.

Länsstyrelsen får sålunda i underdånighet tillstyrka, att lagen den 5

juni 1909 om uteslutande tillsvidare av rätten att erhålla laga skifte inom

vissa områden måtte upphävas från och med den 1 juli 1925.

Landsfiskalerna i Jockmocks och Arjeplogs distrikt hava uttalat sin anslutning

till den av landshövdingen Ringstrand gjorda framställningen, därvid

emellertid landsfiskalen i Jockmocks distrikt såsom sin åsikt framhållit, att

delning av fastighet borde tillåtas allenast efter förutgången prövning.

Att tiden numera är inne för avlägsnande av det hinder för jorddelningen

inom ovan omförmälda delar av Västerbottens och Norrbottens läns lappmarker,

som förenämnda lag den 5 juni 1909 innebär, synes mig icke vara

underkastat tvivel. Då lagrådets granskning av föreliggande förslag till ny

allmän jorddelningslagstiftning, enligt vilket förslag berörda lag är avsedd

att fortfarande äga giltighet allenast i vad densamma innefattar hinder

mot skiftande av allmän husbehovsskog, icke kan avslutas inom sådan tid.

att förslaget kan underställas den nu sammanträdande riksdagens prövning,

samt det i allt fall måste komma att förflyta ej obetydlig tid innan förslaget,

även om det antages av 1926 års riksdag, kan tänkas därefter träda i kraft,

har jag ansett särskild lagstiftningsåtgärd böra vidtagas för möjliggörande,

så långt lämpligen kan ske, av laga delning av jord inom förenämnda lapj>- marksområden.

Härvid har jag först och främst ansett mig böra föreslå, att själva förbudslagen,

lagen den 5 juni 1909 om uteslutande tills vidare av rätten att

erhålla laga skifte inom vissa områden, skall upphöra att gälla. Emellertid

erfordras härutöver vissa bestämmelser beträffande ej mindre rätten att

erhålla laga skifte inom samma områden än även verkställande av de laga

skiften, som inom dessa områden kunna komma till stånd.

Enligt kungörelsen den 5 juni 1909, innefattande ytterligare föreskrifter

angående avvittringen inom Västerbottens och Norrbottens läns lappmarker,

gäller, att inom de områden, vilka förenämnda lag den 5 juni 1909 avser,

avvittringen, där delägarna i viss föreskriven form därom uttrycka önskan,

kan så verkställas, att särskilt område jämväl i inägor utlägges åt varje

brukningsdel av byalag, enstaka hemman eller nybygge, som av avvittringen

opaginerad Kontrollera mot PDF

Ku»al. Maj:ts proposition Nr 18.

V>oröres. Kesultatet av dylikt förfarande varder, att — bortsett från vid

uvvittringen utlagd samfälld husbehovsskog — inom byalaget, enstaka hemmanet

eller nybygget kommer till stand en uppdelning i ägolotter likartad

med den, vilken uppkommer genom laga skifte. På sätt av lantmäteristyrelsens

av mig återgivna utlåtande framgår, hava dylika s. k. åbodelningar

jämväl i synnerligen stor utsträckning genomförts.

Då för närvarande laga skifte inom nu ifrågavarande områden icke kali

tiga rum, har spörsmålet, huruvida dylik åbodelning utan vidare kan genom

laga skifte brytas eller icke, saknat betydelse. Detta spörsmål dryftades

emellertid i samband med tillkomsten av omförmälda kungörelse och lag, pa

sätt framgår av propositionen nr 108 till 1909 års riksdag sid. 66. Skrider

man till upphävande av förbudslagen, varder det ock givetvis nödvändigt

att i samband därmed reglera förhållandet mellan de inom ifrågavarande

lappmarksområden verkställda åbodelningarna samt laga skiftesinstitutet.

Äbodelning, varom nu är sagt, torde efter förbudslagens upphävande icke

utan att särskilda föreskrifter därom meddelas kunna äga bestånd gent emot

framställt yrkande om laga skifte. Emellertid lärer det ock vara tydligt,

att dylikt yrkande icke utan vidare bör få föranleda åbodelnings brytande,

helst sådan delning varit avsedd att träda i stället för laga skifte och, på

sätt av förenämnda kungörelse framgår, i viktiga delar skall hava verkställts

i enlighet med föreskrifterna om sådant skifte. Fråga kunde då uppstå

därom att med avseende å orubblighet genom särskilt stadgande likställa

åbodelning med laga skifte. Härmed skulle ock vinnas, att de vid åbodelning

utlagda ägolotterna omedelbart skulle kunna göras till föremål för fastställbar

hemmansklyvning samt ägostyckning. Emellertid synes ett dylikt stadgande

föra allt för långt, och sådan orubblighet för åbodelningen lärer ej heller, enligt

vad av förarbetena till förbudslagen synes framgå, vid lagens tillkomst hava

varit avsedd. Låt vara att ifrågavarande åbodelningar säkerligen verkställts

med omsorg samt, såsom redan anmärkts, i viktiga delar i enlighet med de

för laga skifte gällande föreskrifter, så synes det dock, särskilt vid det förhållande

att de icke, på sätt om laga skifte är föreskrivet, för fastställelse

underkastats prövning av ägodelningsrätt, möta betänkligheter att för laga

skifte å mark, som undergått åbodelning, uppställa samma stränga fordringar

som för omskifte av genom laga skifte delade ägor. Erinras må visserligen,

att i föreliggande förslag till ny lagstiftning om delning av jord a

landet omförmälda åbodelningar beträffande graden av orubblighet jämställts

med laga skiften; härvid lärer emellertid böra beaktas, att enligt förslaget

villkoren för brytande av laga skifte äro långt mindre stränga än vad för

närvarande är fallet.

En framkomlig väg synes emellertid erbjuda sig, därest man genom särskilt

stadgande i skifteshänseende likställer mark, vilken undergått åbodelning

av nu omförmäld beskaffenhet, med ägor, vilka delats genom storskifte.

För sådant fall kommer, under förutsättning att jorden genom åbodelningen

opaginerad Kontrollera mot PDF

s

Kung!. Mai:ts ''proposition Nr 18.

blivit i flera skiften lagd, vilket undantagslöst torde vara fallet, beträffande

vitsord till laga skifte att gälla följande: Har yrkande om laga skifte blivit

framställt och bestrides yrkandet ej av någon delägare, verkställes skiftet.

Påstår åter någon delägare att vid åbodelningen skall förbliva, skola lantmätaren

och gode männen företaga sådan undersökning, som i 89 § första

stycket skiftesstadgan omtalas, samt avgiva utlåtande, huruvida laga skifte

bör äga rum eller icke. Godkännes detta utlåtande av samtliga vid det

sammanträde, å vilket utlåtandet avgives, närvarande delägare, varder detsamma

gällande; i annat fall skall det underställas ägodelningsrättens prövning.

Har genom lagakraftägande beslut blivit avgjort, att laga skifte

icke skall komma till stånd, lärer, i överensstämmelse med i fråga om storskiften

för motsvarande fall tillämpad praxis, åbodelningen för framtiden

böra anses i fråga om orubblighet likställd med laga skifte, varav vidare

torde följa, att de vid åbodelningen utlagda ägolotterna kunna göras till föremål

för fastställbar hemman sklyvning samt ägostyckning.

Av stadgande med nu angivet innehåll lärer vidare följa* att, där

skifte kommer till stånd, de i fråga om storskiftade ägor i 69 § samt 85

andra stycket skiftesstadgan meddelade föreskrifter varda vid förrättningen

tillämpliga.

En lösning av frågan efter nu antydda riktlinjer medför visserligen,

att vid åbodelning, varom nu är fråga, utlagd ägolott icke kan göras

till föremål för fastställbar hemmansklyvning eller ägostyckning, utan

att frågan om åbodelningens bestånd gent emot framställt yrkande om laga

skifte förut blivit prövad med det resultat, att laga skifte förklarats icke

böra äga rum. Anser man sig icke kunna utan vidare godkänna åbodelningarna

såsom laga skiften, lärer detta emellertid icke stå att undvika;

skulle i flera eller färre fall omskifte verkligen böra komma till

stånd, är det givetvis eu fördel att klyvning eller styckning inom de särskilda

ägolotterna därförinnan icke kan fastställas. Påpekas må i detta

sammanhang, att med det ifrågasatta stadgandet provisorisk klyvning enligt

94 § första stycket sista punkten skiftesstadgan av vid åbodelning utlagd

lott givetvis kan utan vidare äga rum, liksom ock att avsöndring av jord

från sådan lott i och med skiftesförbudets bortfallande kan ske i den utsträckning,

sådant eljest inom Västerbottens och Norrbottens län är medgivet.

Särskilda inskränkande bestämmelser i fråga om användande av hemmansklyvningsinstitutet

inom nu ifrågavarande lappmarksområden hava, på sätt

av lantmäteristyrelsens i förevarande ärende avgivna utlåtande framgår, av

ämbetsverket ansetts obehövliga. Såsom jag redan nämnt, har jag i egenskap

av t. f. chef för styrelsen deltagit i ärendets handläggning därstädes, och

jag har ej funnit anledning frångå den uppfattning i berörda fråga, som i

utlåtandet kommit till uttryck.

Enligt omförmälda kungörelse den 5 juni 1909 skall i vissa fall vid avvittringen

inom berörda lappmarksområden för två eller flera brukningsdelar utläggas

s. k. samfälld husbehovsskog. Enligt 7 § i lagen av samma dag (nr 58

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 18. 9

s. 1) angående husbehovsskogar inom vissa områden gäller, att område, som

blivit utlagt till dylik skog, skall bibehållas oförminskat och förvaltas enligt

reglemente, som efter delägarnas hörande fastställes av länsstyrelsen. Skulle

förbudslagens upphävande medföra, att laga skiften i större eller mindre utsträckning

komma till stånd, kan givetvis tänkas att område, varom nu är

sagt, enligt allmänna regler kunde anses ingå i skifteslagets mark och följaktligen

böra intagas i delningen. Intagande av samfälld husbehovsskog i

skifte bör naturligen icke tillåtas, och ej heller eljest lärer sådan skog böra

få i vanlig ordning underkastas laga skifte. Huruvida under vissa förhållanden

delning av dylik skog må kunna för särskilt fall medgivas, bör måhända

göras till föremål för utredning; frågan härom torde emellertid i förevarande

ärende ej lämpligen kunna upptagas till prövning. Anmärkas bör

kanske i detta sammanhang, att ägostyckning å samfälld husbehovsskog ej lärer

kunna komma i fråga, samt att mot avsöndring av jord från dylik skog

torde möta hinder i förenämnda under 7 § i lagen om husbehovsskogar

upptagna stadgande.

I anslutning till vad nu anförts har jag låtit inom justitiedepartementet

utarbeta förslag till lag innefattande särskilda bestämmelser med avseende

å upphävande av lagen den 5 juni 1909 (nr 53 s. 7) om uteslutande tills

vidare av rätten att erhålla laga skifte inom vissa områden.

Vidkommande de särskilda bestämmelserna i förslaget må anmärkas följande:

I första stycket angives den väsentliga innebörden av förslaget, upphävandet

av förbudslagen. Särskilt förklarande, att skifte inom de områden, som i lagen

avses, härefter må äga rum, torde icke vara erforderligt.

Väl hava, såsom i förenämnda proposition nr 108 till 1909 års riksdag

erinras, föreskrifter om utförande av åbodelning i samband med avvittring

meddelats i vissa kungliga brev, tillkomna tidigare än omförmälda kungörelse

den 5 juni 1909. Då emellertid avvittringsarbetena enligt nämnda föreskrifter,

vilka avsågo trakter inom de områden, för vilka berörda kungörelse

numera är gällande, och vilka föreskrifter genom densamma blivit upphävda,

icke någonstädes slutförts, torde hänvisning till de äldre föreskrifterna icke

böra göras. Beträffande det sakliga innehållet av andra stycket bör observeras,

att detsamma, såsom ock''av det föregående lärer framgå, till sin väsentliga

innebörd är en bestämmelse rörande skiftesvitsord

I första punkten innehåller tredje stycket en föreskrift om skifteslags omfång.

Bestämmelsen skall givetvis tillämpas vare sig delning av inägorna

i samband med avvittringen ägt rum eller icke. Med hänsyn till den i

skiftesstadgan använda terminologien torde få anses riktigast att stadgandet

formuleras såsom ett undantag från den allmänna regeln, att all skifteslagets

mark skall i skiftet ingå. Vad andra punkten av stycket beträffar, hänvisas,

till vad i det föregående anförts.

Bihang till riksdagens protokoll 1925. 1 samt- 17 höft. (Nr 1S.J

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition Nr 18.

Tiden för den föreslagna lagens trädande i kraft synes, i överensstämmelse

med vad de hörda myndigheterna därutinnan föreslagit, lämpligen kunna

bestämmas till den 1 juli innevarande år.»

Departementschefen uppläser härefter omförmälda lagförslag av den lydelse,

bilaga till detta protokoll utvisar, samt hemställer, att för det ändamål, § 87

regeringsformen omförmäler, lagrådets utlåtande över förslaget måtte genom

utdrag av protokollet inhämtas.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Maj:t Konungen.

Ur protokollet:

Oskär Adelsohn.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungi. Muj:ls proposition Nr 18.

11

F ö r slag

till

Lag

innefattande särskilda bestämmelser med avseende ä upphävande av lagen

den 5 juni 1909 (nr 53 s. 7) om uteslutande tills vidare av rätten att erhålla

laga skifte inom vissa områden.

Härigenom förordnas som följer:

Lagen den 5 juni 1909 om uteslutande tills vidare av rätten att erhålla laga

skifte inom vissa områden skall upphöra att gälla.

Har med tillämpning av kungörelsen den 5 juni 1909 (nr 54), innefattande

ytterligare föreskrifter angående avvittringen inom Västerbottens och Norrbottens

läns lappmarker, avvittring så verkställts, att skilda områden jämväl

i inägor utlagts åt olika brukningsdelar inom byalag, enstaka hemman eller

nybygge, då skall i fråga om laga skifte å skifteslag, inom vilket i samband

med avvittringen sålunda tillkommen ägoindelning förefinnes, vad i skiftesstadgan

föreskrives om laga skifte å ägor, vilka undergått storskifte, äga

motsvarande tillämpning.

Kommer laga skifte till stånd inom område, som avses i förenämnda lag

den 5 juni 1909, må till skifteslaget börande samfälld husbehovsskog icke i

delningen intagas. Laga skifte å samfälld husbehovsskog må ej heller äga

rum såsom särskild förrättning.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1925.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition Nr 18.

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl, Maj.ts lagråd den 21 januari

1925.

Närvarande: i

justitierådet Svedelius,

regeringsrådet Palmgren,

justitierådet Christiansson,

justitierådet Högstedt.

Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden,

hållet inför Hans Maj:t Könungen i statsrådet den 9 januari

1925, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för det

i § 87 regeringsformen omförmälda ändamål inhämtas över upprättat förslag

till lag innefattande särskilda bestämmelser med avseende å upphävande

av lagen den 5 juni 1909 (nr 53 s. 7) om uteslutande tills vidare

av rätten att erhålla laga skifte inom vissa områden.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits

av hovrättsrådet Bertil Wieselgren.

Lagrådet lämnade förslaget utan anmärkning.

Ur protokollet:

A. V. Stenkula.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:t8 proposition Nr 18.

13

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 23

januari 1925.

Närvarande:

Ministern för utrikes ärendena Undén, statsräden Thorsson, Olsson, Sandler,.

Nothin, Hansson, Larsson, Wigforss, Möller, Levinson.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Nothin, anmäler lagrådets den

21 januari 1925 avgivna utlåtande över det den 9 i samma månad till lagrådet

remitterade förslaget till lag innefattande särskilda bestämmelser med

avseende å upphävande av lagen den 5 juni 1909 (nr 53 s. 7) om uteslutande

tills vidare av rätten att erhålla laga skifte inom vissa områden.

Föredraganden hemställer# att förslaget, som .jäv lagråcjet lämnats utan

anmärkning, måtte, sedan förslagets rubrik och andra stycke i redaktionellt

hänseende undergått viss jämkning, genom proposition föreläggas riksdagen

till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen,

att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse,

bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Siegfried Mata.

Bihang till riksdagens protokoll 1925. 1 sand. 17 höft. (Nr 18.)

3

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1925:229 Skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag innefattande bestämmelser med avseende å upphävande av lagen den 5 ju s. 7 i texten