Sök i Ratio Lex

Angående lindring i betalningsvillkoren för lån från dräneringsfonden

1925-03-13 · 8 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 7 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1925:187, Angående lindring i betalningsvillkoren för lån från dräneringsfonden

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Mai ds proposition Nr 187.

1 ■

INr 1»?.

Kungl. Majds proposition till riksdagen angående lindring i betalningsvillkoren

för lån från dräneringsfonden; given Stockholms

slott den 13 mars 1925.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Sven Linders.

Utdrag av jrrotokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 13 mars 1925.

Närvarande:

Statsministern Sandler, statsråden Olsson, Nothin, Svensson, Hansson,

Linders, Larsson, Wigforss, Möller, Levinson.

Departementschefen, statsrådet Linders anför:

Dräneringsfonden inrättades genom beslut av 1918 ars lagtima riksdag

(skr. nr 370), varvid riksdagen till fonden anvisade sammanlagt 9,000,000

kronor. Redan följande år tillfördes fonden ytterligare 5,000,000 kronor

(skr. nr 332), vadan alltså inalles till densamma anvisats 14,000,000 kronor.

Genom beslut vid riksdagen 1920 (skr. nr 346) överfördes emellertid

2,000,000 kronor av de sålunda anvisade medlen till täckdikningslånefonden,

varjämte samtidigt beslöts, att å lan från dräneringsfonden inflytande

kapitalavbetalningar skulle från och med år 1921 tillföras täckdikningslånefonden.

Enligt av statskontoret meddelad uppgift uppgå dräneringsfondens utlånade

medel för närvarande till i runt tal 5,650,000 kronor.

X skrivelse den 12 februari 1925 har Skaraborgs läns hushållningesäll
Bihang

till riksdagens protokoll 1925. 1 samt. 150 höft. (Nr 187). 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 187.

skaps förvaltningsutskott hemställt om sådan lindring i återbetalningsvillkoren

för lån från dräneringsfonden att låntagare, som därom gjorde

framställning och som visade sig vara i verkligt behov av hjälp, måtte

medgivas ett års räntefritt moratorium och därefter förlängning av amorteringstiden

till det dubbla med bibehållande av räntefriheten.

Förvaltningsutskottet anför i änrnet bland annat följande.

Hos Skaraborgs läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott hade ett

antal jordbrukare inom länet, vilka åtnjöte lån från dräneringsfonden,

framhållit det trängande behovet av att någon lindring med avseende på

lånens återbetalning med det snaraste kunde beredas såväl dem som flertalet

övriga innehavare inom länet av lån från nämnda fond. De hade

som motiv härför framhållit, att de två senaste åren för länets jordbruksnäring

varit de sämsta i mannaminne, närmast beroende på den synnerligen

ogynnsamma väderlek, som under dessa år varit rådande, ett förhållande,

som utskottet obetingat kunde vitsorda.

Dessa förhållanden syntes ej vara för Skaraborgs lön säregna, utan av

allt att döma genomginge jordbruket i snart sagt hela landet för närvarande

en synnerligen kännbar ekonomisk kris, även om sakläget till följd

av exceptionellt ogynnsamma väderleksförhållanden syntes vara särskilt

svårt inom Skaraborgs och övriga västsvenska län.''

Inför eu dylik situation hade Skaraborgs läns hushållningssällskaps

förvaltningsutskott ansett sig böra vädja till Kungl. Maj:t om vidtagande

av sådana åtgärder, att lindring i en eller annan form med avseende på

återbetalning av de under krigsåren utlämnade dräneringslånen snarast

möjligt kunde beredas lånlagarna. De personer, som i denna angelägenhet

hänvänt sig till förvaltningsutskottet, hade ifrågasatt två års räntefritt

moratorium samt reducering av lånen i förhållande till penningvärdets

stegring från tiden för lånens beviljande, och hade de därvid framhållit,

att de åtminstone under innevarande år ansåge sig oförmögna att kunna

göra någon som helst amortering å lånen.

Även om läget för mången låntagare vore sådant, att en avskrivning av

en del av lånebeloppet utgjorde hans enda möjlighet till räddning från

ekonomisk ruin, syntes av statsfinansiella skäl en dylik åtgärd icke vara

möjlig. Utskottet tilläte sig för sin del föreslå ett års räntefritt moratorium

och därefter förlängning av amorteringstiden till det dubbla med bibehållande

av räntefriheten. Utskottet förutsatte därvid, att endast sådana

låntagare, som hos vederbörande hushållningssällskap därom gjorde

framställning och som på ett eller annat sätt styrkte sig vara i verkligt behov

av hjälp, skulle komma i åtnjutande av dessa förmåner. Utskottet

förbisåge ingalunda vare sig de helt visst mycket stora krav, som beviljandet

av dessa förmåner komme att ställa på statskassan, ej heller de

störa svårigheter, som vid det praktiska genomförandet komme att möta,

men utskottet vågade hoppas, att detta icke skulle utgöra oöverstigliga

hinder för bringandet av hjälp i ett obestridligt och oförvållat nödläge.

Skulle hjälpen utebliva, måste man åtminstone inom Skaraborgs län

med dess 118 dräneringslåntagare räkna med, att många av dem under innevarande

år ej kunde fullgöra sina betalningsskyldigheter enligt lånekontraktet,

i vilka fall hushållningssällskapet för att skydda sig mot förluster

måste söka på laglig väg indriva lånen. Att därvid kunna räkna med

alt få lånen till fullo infriade, ansåge utskottet uteslutet, då i åtskilliga fall,

såväl låntagare som löftesmän i nuvarande stund syntes vara insolventa.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kurujl. Maj:Is proposition Nr 187.

3

Förluster syntes sålunda ej kunna undvikas, och då nu staten redan gått

In för principen att vidkännas sådana förluster, som för hushållningssällskapen

kunde uppstå på dräneringslåneförmedlingen till följd av såväl

låntagarens som löftesmännens insolvens, vore det uppenbarligen ett statsfinansiellt

intresse att söka förekomma och minska dessa förluster, vilket

enligt utskottets mening borde vara möjligt genom beviljande av ovan

föreslagna lindringar i återhetalningsvillkoren. Även ett mera allmänt

statsintresse syntes kunna motivera de föreslagna åtgärderna. Ett villkor

för att staten skulle taga ovanberörda förluster syntes nämligen vara,

att vederbörande låneförmedlare kunde visa, att han genom konkursförfarando

sökt att av låntagaren och hans löftesmän utfå största möjliga

del av skuldbeloppet.

Det vore emellertid uppenbart, att ett tillämpande i någon större utsträckning

av dylika åtgärder skulle för jordbruksnäringen komma att

medföra de allvarligaste konsekvenser. De besparingar i form av minskade

förluster på utlämnade dräneringslån, som skulle kunna åstadkommas

genom ett stort antal jordbrukares försättande i konkurs, bleve förvisso

för landet dyrköpta. Det förtjänade i detta sammanhang framhållas,

att låntagarnas från dräneringsfonden löftesmän åtminstone inom Skaraborgs

län så gott som undantagslöst själva vore jordbrukare.

Starka skäl syntes alltså tala för, att de jordbrukare, som under

kristiden beredvilligt följde statsmakternas uppmaningar att genom dränering

bringa sin jord i högre växtkraft och dymedelst bidraga till tryggandet

av landets självförsörjning och som för dräneringens utförande

måst begagna sig av lån från dräneringsfonden, nu, då lågkonjunktur

och dåliga skördar hotade deras ekonomi, kunde erhålla någon hjälp i

form av lindring i återhetalningsvillkoren för dessa lån.

I skrivelse den 28 februari 1925 har Kristianstads läns hushållningssällskaps

förvaltningsutskott instämt i vad Skaraborgs läns hushållningsskaps

förvaltningsutskott i ovanherörda skrivelse föreslagit och såsom skäl

härför anfört, att de jordbrukare inom Kristianstads län, som innehade lån

ur dräneringsfonden — av vilka lån sammanlagt 593 ännu vore endast delvis

amorterade — hade ytterst svårt att fullgöra sina förbindelser, och betydande

förluster syntes kunna undvikas, om lindring i återhetalningsvillkoren

erhölles.

I skrivelse den 10 mars 1925 har jämväl Kronobergs läns hushållningssällskap

uttalat sin anslutning till Skaraborgs läns hushållningssällskaps

förvaltningsutskotts framställning.

I remissutlåtande den 24 februari 1925 har lantbruksstyrelsen hemställt

om åtgärders vidtagande för, att hushållningssällskap, efter prövning i

varje särskilt fall och då synnerligt behov därav förelåge, måtte kunna

medgiva,

dels att betalningstiden finge framflyttas ett år för alla under år 1925 och

därefter till betalning förfallande annuiteter å ifrågavarande lån,

dels ock att amorteringstiden i fråga om lån, vilka enligt fastställd

amoteringsplan icke till fullo återbetalats den 1 januari 1925, måtte för då

enligt samma plan återstående skuldbelopp förlängas med ytterligare

fem år.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Kurgl. Maj:ts proposition Nr 187.

Till stöd för denna hemställan anför lantbruksstyrelsen bland annat

följande.

I punkt 4 av kungörelsen den 20 juni 1918 (nr 401) angående villkoren

för lån från dräneringsfonden m. in. stadgades bland annat, att å statslån

från nämnda fond icke erlades någon ränta, samt att, sedan lånet

innehafts under två år från lyftningsdagen, eu femtedel av det ursprungliga

beloppet skulle återbetalas vid utgången av vart och ett av de därpå

följande fem åren.

.1 sin framställning hade Skaraborgs läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott

föreslagit ett års räntefritt moratorium i återbetalningsskyldigheten

av ifrågavarande lån tillika med förlängning av lånens amorteringstid

från fem till tio år med bibehållande av räntefriheten, vilken lindring

i återbetalningsyillkoren emellertid skulle gälla endast sådana låntagare,

som därom gjorde framställning hos vederbörande hushållningssällskap

och som på ett eller annat sätt styrkte sig vara i verkligt behov

av hjälp.

Enligt från statens odlingskommitté den 21 november 1922 till lantbruksstyrelsen

överlämnade handlingar syntes lån ur dräneringsfonden hava

utlämnats till sammanlagt 11,820,898 kronor 52 öre, varav 117,577 kronor

96 öre under år 1918, 3,914,281 kronor 56 öre under år 1919 och 7,789,039

kronor under år 1920. Av sistnämnda belopp hade större delen beviljats i

slutet av december 1920 och kunde sålunda antagas hava utbetalats till vederbörande

hushållningssällskap först år 1921.

Enligt i förenämnda kungörelse intagna bestämmelser skulle de år 1921

inl>^mriaC^eo ^all( n Jara till hushållningssällskapen återbetalade under år

1928 och sålunda å desamma för närvarande återstå 4 amorteringar, medan

de år 1918 utlämnade lånen skulle vara slutamorterade under år 1925.

I detta sammanhang ville lantbruksstyrelsen erinra, dels att, därest stadgad

kapitalinbetalning å ifrågavarande statslån icke fullgjordes i rätt

tid, statskontoret hade att enligt i mom. 15 av förenämnda kungörelse

intagen föreskrift därom gorå anmälan hos Kungl. Maj:t, som då hade att

besluta i ärendet, dels ock att Kungl. Majrt jämlikt bestämmelserna i

ifrågavarande kungörelse förklarat sig vilja, på framställning av vederborande

hushållningssällskap och efter prövning av de i varje fall förekommande

omständigheter, av driineringsfondens medel anvisa hushållningssällskap

gottgörelse för liden förlust å utlämnade lån.

Le av Skaraborgs läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott framhailna_svårigheterna

för ett stort antal jordbrukare, till vilka dräneringslån

blivit utlämnade, att fullgöra dem åliggande amorteringsskyldighet

till vederbörande hushållningssällskap torde enligt lånt bruksstyrelsens

förmenande utan. tvivel vara till väsentlig del härrörande av de senare

arens av såväl kristiden som den mindre göda årsväxten framkallade depression

inom jordbruket. Ehuru såsom regel syntes kunna förutsättas,

att en omsorgsfullt planerad och utförd täckdikning kunde beräknas bliva

genom därav framkallad skördeökning till fullo betald inom relativt kor1

tid, stundom uppgående till endast eu del av eu cirkulationsperiod på 7

ar aunde likväl vid dessa liksom vid andra förbättringsarbeten icke undvikas,

att den påräknade vinsten icke inträffade utan i stället kunde

komma att förvandlas till förlust för jordägaren, när täckdikning en, såsom

här ofta vai it lallet, verkställts under eu tid med högt uppdrivna arbetspriser

och låneamorteringarna skulle gäldas under år med fallande

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 187. 5

konjunkturer, varigenom värdet av den genom täckdikn ingen uppkomna

produktionsökningen icke komme att stå i rimligt förhållande till den för

dess erhållande nedlagda kostnaden.

På grund härav samt nitid hänsyn till den för statsverkets del ökade förlustrisk,

som syntes vara ofrånkomlig, därest låntagarnas egendomar

ginge till exekutiv försäljning, syntes åtgärder höra vidtagas för underlättande

av föreliggande svårigheter med avseende på ifrågavarande

laneamor teringar.

I likhet med förvaltningsutskottet funne lanthruksstyrelsen, att sålunda

påkallade lindringar i gällande återbctalningsvillkor lämpligen borde ske

dels genom framflyttning ett år av återstående amorteringar, dels oek genom

förlängning av amorteringstiden med bibehållande av räntefriheten.

Vad först beträffade förslaget att framflytta återstående amorteringar å

dräneringslånen med ett år, syntes detsamma böra omfatta under år 1925

och därefter till betalning förfallande annuiteter å ifrågavarande lån.

I avseende på den föreslagna förlängningen av amorteringstiden från 5

till 10 år syntes icke kunna undvikas, att densamma komme att verka i

hög grad ojämnt. Under förutsättning att hittills förfallna amorteringar

blivit till hushållningssällskapet behörigen erlagda och förfallodagen för

återstående annuiteter framflyttades ett år, skulle exempelvis amorteringstiden

för ett år 1918 utlämnat lån å 1,000 kronor, som enligt nu gällande

bestämmelser skulle slutamorteras under år 1925 med 200 kronor, utsträckas

till år 1931 och amorteringen för vartdera av åren 1926—1931 uppgå till

endast omkring 33 kronor. Å andra sidan skulle beträffande ett år 1920

beviljat och år 1921 utlämnat lån av samma storlek amorteringstiden under

nyssnämnda förutsättning komma att utsträckas från år 1928 till år

1934, varvid årliga amorteringen skulle minskas från 200 kronor till omkring

90 kronor. I det förra exemplet komma minskningen i det årliga

amorteringsbeloppet sålunda att utgöra omkring 85 procent, men i senare

fallet endast 55 procent. Dessa ojämna verkningar syntes näppeligen kunna

undvikas. Emellertid syntes måhända kunna förutsättas, att förlängning

i amorteringstiden skulle endast i undantagsfall behöva komma i

fråga för äldre lån, vilka redan blivit till större delen återbetalade.

Framhållas finge, att verkningarna av en förlängning utav amorteringstiden

skulle kunna utjämnas därigenom, att den för varje särskilt lån,

vid en viss tidpunkt, exempelvis den 1 januari 1925, återstående amorteringstiden

fördubblades, varigenom amorteringsbeloppen sålunda komme

att, för alla lån uppgå till hälften av de enligt den ursprungliga amorteringsplanen

bestämda. Det syntes emellertid kunna antagas, att den

lindring i återbetalningsvillkoren, som därigenom kunde åstadkommas,

icke skulle bliva så effektiv, som för många låntagare säkerligen vore

ömkligt med hänsyn till nu rådande förhållanden.

Lanthruksstyrelsen hade även ansett en begränsning av amorteringstiden

till 7 år i stället för av förvaltningsutskottet föreslagna 10 år kunna

ifrågasättas, då därigenom skulle erhållas överensstämmelse med amorteringstiden

för lån från täckdikningslånefonden enligt kungörelse den

22 juni 1920 (nr 332) angående villkoren för lån från täckdikningslånefonden.

Framhållas finge emellertid, att sistnämnda lån, för vilka erlades

fyra procent årlig ränta, vore begränsade till 5,000 kronor per år för

varje särskild låntagare, under iakttagande jämväl, att denne icke finge

på grund av särskilda täckdikningslån samtidigt häfta i skuld till högre

belopp än 10.000 kronor eller, efter särskilt medgivande av Kungl. Maj:t,

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Kungl. Maj:ts proposition AV 187.

högst 15,000 kronor, medan i avseende på dräneringslånen någon begränsning

av lånebeloppet för varje låntagare icke förefunnits. Sistnämnda

lån syntes också i ett llertal fall hava uppgått till högst avsevärda belopp,

vilket givetvis även måste inverka på möjligheten för vederbörande jordägare

att i rätt tid gälda amorteringarna. Täckdikningslånen hade dessutom

i endast relativt obetydlig omfattning tagits i anspråk under krisåren.

Sålunda beviljades år 1920 intet lån från täckdikningslånefonden,

och lånebeloppen uppginge till endast 57,302 kronor år 1918, 2,830 kronor år

1919, 117,530 kronor år 1921 och 7G0,100 kronor år 1922. Härav syntes

framgå, att de med avseende på sistnämnda lån eventuellt uppkommande

återbetalningssvårigheter, som kunde vara att härleda från kristidens

verkningar, icke syntes behöva förväntas bliva av sådan allvarlig art som

i fråga om dräneringslånen.

_ Lantbruksstyrelsen hade med hänsyn till vad sålunda framhållits ansett

sig böra tillstyrka förslaget om förlängning av amorteringstiden med ytterligare

fem år.

I likhet med vad i ansökningen syntes hava ifrågasatts, funne lantbruksstyrelsen,

att vederbörande hushållningssällskap, som måste anses

äga de största förutsättningarna för rätt bedömande av låntagarnas ekonomiska

ställning, borde tillerkännas befogenhet att efter prövning i varje

särskilt fall bevilja ifrågavarande lindring i återbetalningsvillkoren, varefter

sällskapet skulle hava att om sitt beslut och motiven därför underrätta

statskontoret. För den händelse låntagare vore missnöjd med sällskapets

beslut, borde han äga rätt att däri söka ändring hos Kungl. Maj:t.

I ärendet har statskontoret den 10 mars 1925 avgivit infordrat utlåtande

och därvid anfört följande.

I gällande kungörelse angående villkoren för lån från dräneringsfonden

m. m. vore stadgat, att, sedan av hushållningssällskap från nämnda fond

uppburet statslån lör utlämnande av dräneringslån innehafts under två år

från lyftningsdagen, av statslånet skulle vid utgången av vart och ett av

de därpå följande fem åren årligen återbetalas en femtedel av det ursprungliga

beloppet. Vidare vore föreskrivet, att de för statslån stadgade

återbetalningsvillkoren skulle tillämpas jämväl å dräneringslån.

Av vad i detta ärende förekommit med avseende å svårigheterna för

innehavarna av dräneringslån att till vederbörande hushållningssällskap

fullgöra låntagarna åliggande amorteringsskyldigheter syntes''framgå, att

åtgärder borde vidtagas för beredande av tillfälle för hushållningssällskap,

som erhållit statslån, varom nu vore fråga, att efter prövning av

omständigheterna i varje särskilt fall, lämna anstånd med amorteringsskyldighetens

fullgörande; och syntes för sådant ändamål tiden för statslånens

återgäldande till fonden böra framflyttas, oaktat statsverket härigenom

skulle komma att ytterligare någon tid gå miste om ränteavkastning

å ifrågavarande medel.

Stål skontoret finge därför hemställa, att betalningstiden finge framflyttas

ett år för alla under år 1925 och därefter till betalning förfallande

annuitet^ å_ de från _ dräneringsfonden utlämnade statslånen samt att

amorteringstiden å dylika lan, vilka enligt fastställd amorteringsplan icke

till fullo återbetalats den 1 januari 1925, finge för då enligt samma plan

återstående skuldbelopp förlängas med ytterligare fem år, allt i den mån

motsvarande anstånd av hushållningssällskapen medgivits di’äneringslånens

innehavare.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kun yl Maj:ts proposition Nr 187.

7

För det fall att sådan låneinnehavaro icke komme i åtnjutande av lättnader

i återbetalningsvillkoren, utan dräneringslån amorterades i enlighet

med nu gällande bestämmelser, borde det alltså åligga hushållningssällskapet

att till statskontoret inleverera sådana fullgjorda inbetalningar.

Statskontoret finge tillika framhålla, att, jämlikt Kungl. Maj:tsoch riksdagens

beslut, från och med år 1921 å lån från dräneringsfonden inflytande

kapitalavbetalningar skulle tillföras täckdikningslånefonden. Då å denna

fond för närvarande funnes kapitalmedel, som icke tagits i anspråk, till

belopp av i runt tal 5,475,000 kronor, syntes med hänsyn till den hittillsvarande

omfattningen av från denna fond utlämnade lån, knappast några

olägenheter vara att förvänta därav, att tiden för ifrågavarande amorteringars

överförande till fonden, såsom nu föreslagits, komme att framflyttas.

Tillskapandet av dräneringsfonden ingick såsom ett led i de åtgär- Departement*

der, som under kristiden vidtogos från statsmakternas sida för att

öka jordbrukets avkastning och därigenom i möjligaste mån trygga landets

självförsörjning. Det starka prisfall å lantbruksprodukter, som

kännetecknat åren 1922 och 1923, i förening med de sist förflutna två årens

svaga skörderesultat bär utan tvivel ställt åtskilliga innehavare av dräneringslån

i en synnerligen brydsam situation. I likhet med vad lantbruksstyrelsen

uttalat, anser även jag, att ett fortsatt fasthållande vid

de amorteringsbestämmelser, som nu gälla i fråga om dylika lån, måste

för låntagarna medföra betydande ekonomiska svårigheter. Särskilt gäller

detta Skaraborgs län, där ett stort antal dylika lån upptagits och där

de senaste två årens skördeförhållanden varit sämre än i ett flertal andra

län. Jag vill därför tillstyrka, att åtgärder vidtagas för att bereda låntagarna

en verksam lättnad. Såsom en lämplig form för åstadkommande

av en sådan lättnad bär föreslagits medgivande av ett års moratorium för

samtliga återstående inbetalningar å lånen och en med fem år förlängd

amorteringstid för vid 1925 års ingång till någon del o guld na lån för låntagare,

som därom komme att ansöka och som styrkte sig vara i synnerligt

behov därav. Jag ansluter mig till detta förslag ävensom därtill, att hushållningssällskapen

må bemyndigas att pröva ansökningar om erhållande

av de ifrågasatta lättnaderna. Då emellertid även återbetalning inom de

vidgade gränser, vilka nu av mig tillstyrkas, bör anses vara en angelägenhet,

som endast berör hushållningssällskapen och de enskilda låntagarna,

anser jag icke lämpligt att medgiva låntagarna någon klagorätt hos

Kungl. Maj:t över hushållningssällskaps ifrågavarande beslut. Däremot

ligger det i sakens natur, att hushållningssällskapen måste delgiva statskontoret

sina beslut i förevarande frågor.

På grund av vad jag sålunda anfört hemställer jag, att Kungl. Maj:t

måtte föreslå riksdagen medgiva,

att, utan hinder av gällande bestämmelser angående villkoren för lån från

dräneringsfonden och under förutsättning, att vederbörande hushållningssällskap

visat sig hava, efter prövning i varje särskilt fall, medgivit dräne
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition Nr 187.

ringslånens innehavare motsvarande anstånd, betalningstiden må framflyttas

ett år för alla under 1925 och därefter till betalning förfallande annuiteter

å från dräneringsfonden till hushållningssällskap utlämnat statslån

samt att amorteringstiden för dylikt lån, som enligt fastställd amorteringsplan

icke till fullo återbetalts den 1 januari 1925, må förlängas med

fem år.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagar Hans Maj:t Konungen lämna bifall

och förordnar, att proposition i ämnet av den lydelse,

bilaga till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till

riksdagen.

Ur protokollet:

Nils Flodman,

Stockholm, Isaac Mnrcus’ Boktryckeri-Aktiebolag, 1926

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1925:255 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående lindring i betalningsvillkoren för lån från dränering sfonden. a1 i texten
  2. JoU 1925:60 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående lindring i betalningsvillkoren för lån från dräneringsfonden. s. 4 i texten