Sök i Ratio Lex

Angående ersättningar åt vissa befattningshavare för förlust av i Ryssland kvarlämnad egendom

1925-03-20 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1925:189, Angående ersättningar åt vissa befattningshavare för förlust av i Ryssland kvarlämnad egendom

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majrts proposition nr 189.

1

\t 189.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående ersättningar åt

vissa befattningshavare för förlust av i Ryssland kvarlämnad

egendom; given Stockholms slott den 20 mars

. 1925.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över utrikesdepartementsärenden

för denna dag vill Kungl. Maj:t föreslå riksdagen att bifalla

det förslag, om vars avlåtande föredragande departementschefen hemställt.

GUSTAF.

Östen TJliden.

Utdrag ur protokollet över utrikesdepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

den 20 mars 1925.

Närvarande:

Statsministern Sandler, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Olsson, Nothin, Svensson, Hansson, Larsson, Wigforss, Möller, Levinson.

Ministern för utrikes ärendena anför:

»Vid föredragning, den 2 sistlidne januari, av punkt 23 under tredje huvudtiteln

i årets statsverksproposition har jag, under erinran att riksdagen sedan en

följd av år anvisat medel till ersättningar för mistning av bohag åt framlidne

envoyén P. H. E. Brändströms arvingar och likaledes framlidne generalkonsuln

C. A. Askers änka, bland annat anfört att den utredning, som igångsatts i syfte

att åvägabringa en definitiv reglering av berörda krav, ansetts böra utsträckas

att omfatta jämväl de förluster av motsvarande art, som kunde hava drabbat

vissa andra avlönade befattningshavare, vilka tjänstgjorde i Ryssland vid tiden

för de diplomatiska förbindelsernas avbrytande. I betraktande av att nämnda

utredning vid tiden för statsverkspropositionens avlåtande icke befann sig i så
Bihang

till riksdagens protokoll 1925. 1 samt. 152 haft. (Nr 189.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 189.

dant skick, att den kunde ligga till grund för hithörande frågors definitiva reglering,

ansåg jag mig böra föreslå, att det hittills beviljade årliga anslagsbeloppet

upptogs under samma anslagstitel jämväl för nästkommande budgetår, varvid

jag dock betonade, att jag därmed ej i något avseende velat föregripa utredningens

resultat i avseende å de ersättningsbelopp, som eventuellt kunde

befinnas skäliga. Med bifall till min hemställan har Kungl. Maj:t föreslagit

riksdagen att, i avvaktan på den proposition som kunde bliva riksdagen förelagd

rörande reglering av ersättningsanspråk, som av vissa befattningshavare

i Ryssland eller deras rättsägare framställts för lidna förluster, till ersättningar

åt envoyéen Brändströms arvingar och generalkonsul Askers änka för mistning

av bohag för budgetåret 1925— 1926 beräkna ett extra anslag av 20,000

kronor.

Jag anhåller nu att få redogöra för de resultat, som vunnits genom förut berörda

utredning, för vilken legat till grund dels de till utrikesdepartementet ingivna

ersättningsanspråken, dels verkställda inventeringar av i förutvarande beskickningshuset

i Leningrad och konsulatfastigheten i Moskva befintligt lösöre,

dels ock de efterforskningar av ifrågavarande tjänstemäns i Ryssland kvarlämnade

egendom, som i övrigt anställts av vår representation därstädes.

Förutom de Brändströmska och Askerska kraven — å resp. 294,366 och

106,065 kronor — hava ersättningsanspråk av motsvarande slag, sammanlagt

uppgående till omkring 275,000 kronor, framställts av ett tjugotal lönade befattningshavare,

och har beträffande flertalet av dessa framställningar kunnat

konstateras, att all den egendom, för vilken gottgörelse begärts, måste anses

oåterkalleligen förlorad. Endast i ett par fall har viss del av det bohag, som

vederbörande nödgats kvarlämna, återfunnits i mer eller mindre oskadat skick

i statens fastighet i Leningrad. Med utgångspunkt från vederbörandes egen

uppskattning skulle värdet av sålunda återfunnet lösöre uppgå till omkring

35,000 kronor.

För vad åter angår det bohag, som tillhört envoyén Brändström och generalkonsul

Asker, har en icke oväsentlig del därav — till ett värde enligt vederbörandens

egna framställningar av omkring 130,000 resp. 45,000 kronor — återfunnits

i nämnda fastigheter i Leningrad, resp. Moskva.

Uti förutvarande beskickningsfastigheten i Leningrad befinner sig vidare ett

antal föremål, vartill äganderätten icke med säkerhet kunnat fastställas men beträffande

vilka det finnes skäl att antaga, att de tillhöra vissa av nu ifrågavarande

befattningshavare.

Den egendom, vilken sålunda visat sig finnas i behåll, torde böra återställas

till ägarna. Det är därför min avsikt att, så snart ske kan, låta i första hand

till Stockholm överföra det lösöre, som antingen redan identifierats eller förmodas

tillhöra berörda tjänstemän. Först sedan vederbörande intressenter själva

kunnat härstädes besiktiga dessa föremål, torde äganderätten därtill kunna med

visshet fastställas och fullständig överblick vinnas över omfattningen av den

egendom, som gått förlorad.

Den verkställda utredningen har vidare givit vid handen, att det av ägarna

uppgivna värdet å den egendom, för vilken gottgörelse begärts, i de särskilda

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Ma.j:ts proposition nr 180. 3

fallen icke beräknats efter fullt likartade grunder. Sålunda synes uppskattningen

i vissa fall hava skett med hänsyn till prisnivån vid den tidpunkt, då

vederbörande nödgades lämna Ryssland, d. v. s. under åren 1918—1919, eller

tiden närmast därefter, utan hänsynstagande till den stegring av penningvärdet,

som sedermera inträtt, överhuvud bör i fråga om varje ersättningsanspråk en

närmare prövning ske rörande dess skälighet, därvid vederbörande befattningshavare

böra lämnas tillfälle att själva bidraga till en utredning. De förhandlingar,

som i sådant hänseende visat sig erforderliga, komma att med skyndsamhet

bedrivas under ledning av särskilt tillkallad sakkunnig.

Av vad jag nu anfört framgår att, ehuru en ungefärlig uppgift föreligger

beträffande omfattningen av den förlorade egendomen, det för närvarande icke

låter sig göra att exakt angiva de ersättningsbelopp, som i varje särskilt fall

må vara skäliga, och ser jag mig till följd därav icke i tillfälle att nu föreslå

anvisandet av medel för en — i och för sig önskvärd — definitiv reglering av

förevarande frågor. Jag vill i detta sammanhang framhålla, att enligt ingångna

underrättelser motsvarande ersättningsfrågor ännu icke kunnat definitivt regleras

i Danmark, Nederländerna och Norge.

Som ovan erinrats hava i tvenne av de nu förevarande fallen, nämligen åt

envoyén Brändströms arvingar och generalkonsul Askers änka, hittills beviljats

årliga, sammanlagt till 20,000 kronor uppgående ersättningar, vilket sistnämnda

belopp jämväl i årets statsverksproposition preliminärt upptagits för samma

ändamål. Emellertid torde, enligt vad nyss framhållits, en icke oväsentlig del

av envoyén Brändströms i Ryssland kvarlämnade lösöre senast under loppet av

det instundande budgetåret komma att återställas till rättsägarna. Med hänsyn

härtill och till den nu förestående slutgiltiga uppskattningen och definitiva

regleringen av samtliga ersättningskrav synes det icke vara befogat att åt berörda

tvenne anspråk nu giva en undantagsställning gentemot övriga, i många fall ävenledes

behjärtansvärda framställningar. Ehuru framläggandet av förslag till slutlig

uppgörelse av ovan anförda skäl måste anstå till nästa års riksdag, torde

därför i riksstaten 1925—1926 icke böra — med förbigående av övriga anspråk

-— upptagas någon särskild ersättning åt envoyén Brändströms arvingar

och generalkonsul Askers änka.

Å andra sidan synes det mig synnerligen önskvärt, att möjlighet lämnas öppen

för Kungl. Maj:t att under nämnda budgetår i avvaktan på en slutgiltig

uppgörelse bereda någon ekonomisk lättnad åt sådana tjänstemän, som särskilt

hårt träffats genom de i Ryssland lidna förlusterna. För detta ändamål synes

mig lämpligen böra anslås det belopp av 20,000 kronor, vilket Kungl. Maj :t föreslagit

riksdagen att i avbidan på proposition i ärendet beräkna till ersättningar

åt envoyén Brändströms arvingar och generalkonsul Askers änka, beträffande

vilka sistnämnda personer det givetvis, vid bifall till mitt förslag, skulle, i likhet

med övriga anspråk, ankomma på Kungl. Maj :ts prövning, huruvida någon

provisorisk gottgörelse under budgetåret skäligen borde utgå.

För att icke i något hänseende föregripa ersättningsbeloppens slutgiltiga fastställande

torde en första förutsättning för utbetalandet av sådan gottgörelse

böra vara att i varje särskilt fall en förnyad uppskattning av den förlorade

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Kungl. Maj:ts proposition nr 189.

egendomen äger rum i enlighet med ovan antydda principer. Vidare torde dessa

utanordningar böra uttryckligen erhålla karaktären av förskott å de belopp,

som senare må befinnas skäliga, och utgå i enlighet med villkor, som i de olika

fallen av Kungl. Maj:t fastställas. Dylika förskott synas böra utbetalas med

endast en mindre del, förslagsvis högst 20 %, av det uppskattade värdet.

På grund av vad jag sålunda anfört, får jag hemställa, det Kungl. Maj:t

måtte föreslå riksdagen

att till ersättningar åt vissa befattningshavare för förlust av

i Kyssland kvarlämnad egendom för budgetåret 1925—1926

anvisa ett extra anslag av 20,000 kronor.»

Vad ministern sålunda hemställt, däri statsrådets övriga närvarande

ledamöter instämma, behagar Hans Majestät Konungen - bifalla samt förordnar, att proposition av den lydelse, bilagan

till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Torsten Vinell.

Stockholm 1925. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

251 no

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.