Sök i Ratio Lex

Angående godkännande av tullverkets utgiftsstater för budgetåret 1925—1926 m. m

1925-03-13 · 77 sidor, varav 61 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 61 av 77 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1925:190, Angående godkännande av tullverkets utgiftsstater för budgetåret 1925—1926 m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts proposition Nr 190.

1

Nr 190.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående godkännande av

tullverkets utgiftsstater för budgetåret 1925—1926 m. m;

given Stockholms slott den 13 mars 1925.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande t. f. departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Ernst W ig forss.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 13 mars 1925.

Närvarande:

Statsministern Sandler, statsråden Olsson, Nothin, Svensson, Hansson, Linders,

Larsson, Wigforss, Möller, Levinson.

T. f. departementschefen, statsrådet Wigforss, anför härefter:

I skrivelse den 31 oktober 1924 har generaltullstyrelsen avgivit förslag

till reglering av tullverkets utgiftsstater för budgetåret 1925—1926.

Innan jag ingår på detta förslag, torde jag emellertid först få redogöra

för det huvudsakliga innehållet av det betänkande, som den med stöd av

Kungl. Maj:ts bemyndigande den 21 juni 1922 tillsatta tjänstgöringskommissionen

för tullverket den 30 juni 1924 avgivit.

Denna kommission, som den 14 oktober 1922 avgav preliminära yttranden

och förslag, vilka förslag av generaltullstyrelsen anmälts för Kungl.

Maj:t i skrivelse den 27 i samma månad angående definitivt fastställande

Bihang till riksdagens protokoll 1925. 1 samt. 153 höft. (Nr 190.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Antalet befattningshavare

i l:a—

I3:e lönegraderna.

Tjänstgåringskommissionens

allmänna

motivering.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 190.

av tjänsteförteckning för tullverket för tiden 1 januari—30 juni 1923, har

haft till huvudsaklig uppgift att verkställa undersökning och avgiva förslag

rörande dels antalet tullförvaltartjänster inom de olika lönegraderna och

den förändring i klassificeringen av dessa tjänster, vartill omständigheterna

kunde giva anledning, dels ock det vid envar tullförvaltning erforderliga

antalet tjänstemän av lägre tjänstegrad än förste tullkontrollörs.

Sedan vederbörande tullförvaltningar avgivit infordrade yttranden över

ifrågavarande betänkande, har kommissionen beretts tillfälle taga del av

yttrandena ävensom av vissa från sammanslutningar av tulltjänsteman inkomna

uttalanden rörande kommissionens förslag. Åtskilliga av de myndigheter

och korporationer, vilka blivit i frågan hörda, hava framlagt en

uppfattning, som till vissa delar avviker från den, vilken hävdats av kommissionen.

Kommissionen har i anledning härav underkastat de delar av

sina förslag, som gjorts till föremål för kritik, en förnyad granskning och

avgivit utlåtande den 27 september 1924.

Kommissionens betänkande sönderfaller i två delar, av vilka den förra,

avdelning I, behandlar frågan om antalet befattningshavare i l:a—13:e lönegraderna

vid tullverkets lokalförvaltning, och den senare, avdelning II, frågan

om tullförval tarf jänsternas klassificering m. m.

Tjänstgöringskommissionens förslag.

Jag skall da först tillåta mig att lämna en kortfattad redogörelse för det

huvudsakliga innehållet av den i avdelning I av kommissionens betänkande

lämnade allmänna motiveringen för kommissionens förslag.

Sedan kommissionen i inledningen till den allmänna motiveringen lämnat

en historik över kommissionens tillkomst och en redogörelse för de uppgifter,

som skulle tillkomma densamma, ävensom erinrat om förberörda den 14

oktober 1922 avgivna preliminära yttranden och förslag, har kommissionen

angivit de syftemål, kommissionen avsett att vinna med en av densamma

efter styrelsens medgivande anordnad arbetsstatistisk undersökning, och i

sammanhang därmed betonat, att en av kommissionens huvuduppgifter varit

att söka åstadkomma största möjliga likformighet i användningen av arbetskraft

vid de olika tullförvaltningarna, med iakttagande att icke statens

intresse eller verkets behöriga funktionerande sattes på spel genom anlitande

av otillräckligt skolad arbetskraft för mera krävande uppgifter. Kommissionen

hade därför sökt uppställa eu plan för de tullverket åliggande arbetsuppgifternas

fördelning på olika befattningshavare, avsedd att ligga till grund

för kommissionens förslag till definitiv personalbesättning.

Sedan kommissionen därefter angivit de skäl, vilka föranledde, att den

»normalstat» för tullverkets lokalförvaltning, som kommissionen sökt åstadkomma,

icke omedelbart och i hela dess omfång kunde genomföras — i

främsta rummet att kommissionen med avseende å vissa kategorier av ordinarie

befattningshavare kommit till lägre siffror än de för närvarande be
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kanyl. Maj:ts proposition Nr 190.

3

fintliga samt att nuvarande extra ordinarie kammarskrivare ieke kunde

stiillas utan arbete — har kommissionen lämnat en sammanfattning av det

förslag med avseende å antalet befattningshavare i l:a—13:e lönegraderna,

vartill kommissionen kommit.1

De synpunkter, som varit vägledande för kommissionens förslag, hava av

kommissionen angivits vara huvudsakligen följande: att högre kvalificerad

arbetskraft utbyttes, där sådant utan olägenhet kunde ske, mot lägre kvalificerad,

företrädesvis på det kamerala området men även i någon mån på

tullbehandlingsområdet, samt att tulluppsyningsman i viss utsträckning ersattes

av tillsyningsman; att största möjliga hänsyn toges till de allt mera

skärpta kraven på iakttagande av den strängaste sparsamhet i statsförvaltningen;

samt slutligen, att förslaget byggde på största möjliga enkelhet i

arbetsmetoderna.

Såsom nyss nämnts har en av kommissionens huvuduppgifter varit att

tillse, att högre kvalificerad arbetskraft utbytes, där sådant utan olägenhet

kan ske, mot lägre kvalificerad samt att, vad bevakningspersonalen angår,

tulluppsyningsmän i viss utsträckning ersättas av tillsyningsman.

I förstnämnda hänseende har huvudfrågan för kommissionen varit den, vilka

arbetsuppgifter kunde och borde överlämnas till personer utan kammarskrivarutbildning

och vilka borde reserveras för kammarskrivare respektive

befattningshavare av högre grad.

Vad då först angår fördelningen i fråga om det kamerala arbetet, har

kommissionen erinrat om sin i det preliminära utlåtandet uttalade uppfattning,

att från de kammarskrivarutbildade tjänstemännens arbetsområde borde

kunna utskiljas icke endast rent mekaniskt skrivarbete utan även åtskilliga

andra något mera fordrande arbetsuppgifter, samt tillagt, att denna uppfattning

under kommissionens fortsatta undersökningar till fullo bestyrkts och

att den redan påbörjade omläggningen i sådan riktning kunde och borde

ytterligare genomföras. De högre utbildade tjänstemännens uppgift inom

kameralarbetet kunde och borde i stort sett inskränkas till att tjänstgöra

såsom arbetsledare och till avgörandet av uppkommande svårare frågor.

Vissa arbetsslag borde dock i regel på grund av sin natur företrädesvis handläggas

av tjänstemän med högre utbildning, nämligen angivning av sjöledes

inkommande gods, klarering av fartyg, kontrolldebitering av tullbehandlingsattester,

nederlagsärenden samt upprättandet av avlöningslistor,

balanslistor och månadsredovisning. Beträffande uppbörd och därmed sammanhängande

göromål funnes icke någon anledning att förbehålla desamma

åt befattningshavare med högre utbildning; å vissa platser, där uppbörden

vore av en mera betydande storlek, ehuruväl icke av den omfattning, att

en kassörstjänst erfordrades, borde en kammarskrivare avses för uppbördsgöromålen,

därest vid sidan därav andra, mera krävande uppgifter förelädes

honom.

Tjänstgöringskommissionens

förslag

beträffande

de särskilda

befattningarna.

Arbetsfördelningen

mellan, ä,

ena si dan,

kammarskrivare

och befattningshavare

av

högre grad

samt, å

andra

sidan, befattningshavare

av

lägre grad.

1 Den närmare innebörden av kommissionens förslag framgår av den å sid. 20 i statsrådsprotokollet

intagna tablån.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Kung!. Maj:ts proposition Nr 190.

Bil ledamot av kommissionen har i dessa frågor reservationsvis framhållit,

dels att utförandet av de slag av göromål, som av kommissionen ansetts

böra företrädesvis handläggas av högre utbildade tjänstemän, icke i

och för sig påfordrade högre kompetens hos vederbörande tjänstemän, dels

ock att uppbörds- och övriga enklare kamerala göromål vid mindre tullkamrar

borde i större utsträckning än vad kommissionen förutsatte förrättas

av tullkontorister, vilka jämväl borde anlitas såsom vikarier för tullkassörer.

Vad härefter beträffar fullbehandlingsarbetet har kommissionen till en

början uttalat sin anslutning till den av generaltullstyrelsen gent emot

1914 års tullkommission hävdade uppfattningen om olämpligheten att genom

en för förvaltningarna bindande varuförteckning uppdraga fasta gränser

mellan de båda tjänstemannakategoriernas verksamhetsområden ävensom till

styrelsens mening om behövligheten av vissa direktiv för respektive packhuschefer

eller vågföreståndare med hänsyn till arbetets fördelning. Kommissionen

har vidare hyst den åsikt, att användandet av befattningshavare

med lägre kompetens, förnämligast tullkontorister, såsom biträden, »sekreterare»,

vid tullbehandlingsexpeditioner — vilka sålunda bleve tvåmansexpeditioner

— visserligen kunde vara av nytta för tjänstemännens utbildning

men att själva systemet med särskilda »sekreterare», vilket numera i allmänhet

övergivits, vore att förorda endast i undantagsfall. Kommissionen

hade vid sina undersökningar rörande tullbehandlingsarbetets uppdelning

fått den bestämda uppfattningen, att man, då det gällde utbytande av mera

kvalificerad mot mindre kvalificerad arbetskraft, ganska snart komme till

den gräns, utöver vilken man icke kunde gå utan allvarliga risker för såväl

statens som trafikanternas rätt och intressen; i motsats till vad fallet

vore på en stor del av det kamerala arbetsfältet, måste enligt kommissionens

mening i fråga om tullbehandlingen fackutbildningen anses vara av

avgörande betydelse.

I nu förevarande ämne har en reservant inom kommissionen uttalat den

särskilda mening, att systemet med tullkontorister såsom biträden vid tullbehandlingsexpeditioner

borde, till fromma för dessa tjänstemäns utbildning,

snarare utvecklas än avskaffas samt att möjligheten att använda befattningshavare

utan kammarskrivarkompetens för tullbehandlingsgöromål ingalunda

vore så snävt begränsad som kommissionen ville göra gällande.

Vidkommande slutligen tullbevakning sarbetet har kommissionen anfört

att detta område vore så gott som i sin helhet — endast med undantag för

det högsta befälet — överlämnat åt tjänstemän med lägre utbildning och

att den viktigaste frågan gällde de å större platser anställda s. k. bevakningskontrollörernas

ställning och uppgifter. Dessa tjänstemäns ojämförligt

viktigaste uppgift vore att kontrollera användningen av bevakningspersonalen

genom utövande av eu permanent personalinspektion; i övrigt borde de

huvudsakligen anlitas för sådana uppgifter, för vilka det lägre bevakningsbefälet

icke kunde antagas äga erforderliga förutsättningar, alltså uppgifter,

som fordrade mera omfattande språkkunskaper eller grundligare författningskännedom.

Reservationsvis har av en ledamot av kommissionen framhållits, att eu

eller annan bevakningskontrollör borde kunna ersättas med kammarskrivare.

Fördelningen

av

arbetet

mellan

kontrollörer

och

kammarskrivare.

Enligt det kommissionen lämnade uppdraget har densamma haft att avgiva

förslag beträffande allenast två tjänstemannakategorier med kammarskrivarkompetens,

nämligen kontrollörer och kammarskrivare. Beträffande

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kint(/I. Maj:ts proposition Nr 190- 5

de principer, som av kommissionen tillämpats i fråga om fördelningen av

arbetet mellan dessa båda grupper, har kommissionen — efter att hava åberopat

av generaltullstyrelsen tidigare gjorda uttalanden av innebörd, att

kontrollörsbefattningarna i princip borde hava karaktären av befälstjänster

men att det likvisst icke kunde sägas vara bofälsställningens omfattning

eller antalet underordnade, som bleve avgörande för placeringen, utan fast

mera kvaliteten i de göromål, vederbörande både att leda, deltaga i eller

själv utföra — anfört i huvudsak följande.

Vad först beträffade kameralarbetet hade kommissionen, på sätt redan

förut framhållits, funnit de högre kvalificerade tjänstemännens deltagande

däri över huvud kunna i avsevärd mån begränsas, något som föranlett, att

kommissionen icke ansett sig kunna räkna med användande av tullkontrollörer

på detta område annat än i ganska ringa omfattning, ehuru det å

andra sidan icke borde förbises, att just de sänkta genomsnittskvalifikationerna

hos befattningshavarna i gemen ställde förhållandevis större krav på

innehavarna av förmansposter. Det kunde påtagligen vara nog så vanskligt

att i varje särskilt fall avgöra, huruvida en uppgift kunde anförtros åt en

kammarskrivare eller borde reserveras för en kontrollör, då ju dessa tjänstemäns

utbildning vore densamma. Kommissionen hade emellertid ansett sig

hava gått så långt i sparsamhet på denna punkt som vore möjligt, om man

ville, att den större erfarenhet och den allmänna mognad i omdöme, varom

den uppnådda kontrollörsställningen finge anses vittna, över huvud taget

skulle finnas att tillgå på detta arbetsområde. På de största förvaltningarnas

tullkameralkontor kunde man i varje fall med hänsyn till nödvändigheten

av deras uppdelning på avdelningar, rörelsens storlek och den underordnade

personalens talrikhet icke undvara ett viss antal kontrollörsbefattningar.

Med avseende å fördelningen av tullbehandlingsarbetet mellan kontrollörer

och kammarskrivare borde det i Stockholm tillämpade systemet med en

tullkontrollör såsom chef för minst två vågexpeditioner, vilka var och en

under kontrollörens överinseende förestodes av en kammarskrivare, vinna

tillämpning även i övriga större packhus. Detta system ägde, såsom även

generaltullstyrelsen tidigare framhållit, ur statsekonomisk synpunkt företräde

framför det förut av kommissionen omförmälda systemet med tvåmansexpeditioner.

Om, till nedbringandet av kostnaderna för tvåmanssystemet, personal

med lägre utbildning användes såsom biträden, bleve kontrollsynpunkten

knappast på önskvärt sätt tillgodosedd och hela tullbehandlingsarbetets

nivå skulle löpa fara att sänkas. Tullbehandlingens säkerhet finge ej, hur

angeläget det än vore att göra besparingar, offras för de lönebesparingar,

som eu allmän sänkning av kvalifikationerna för den till tullbehandlingsarbete

använda personalen skulle kunna medföra. Slutligen ville kommissionen

framhålla vikten av att vid de tre tullbehandlingsinspektionerna tillsyn

genom fortlöpande personlig kontroll utövades över att den tullbehandlande

personalen liölles rörlig och icke onödigtvis fastlåstes vid vissa expeditioner

ävensom betydelsen av att uppackningsarbetet vore lämpligen ordnat.

I fråga om beräkningen av antalet högre utbildade tjänstemän inom bevakningsområdet

finge kommissionen hänvisa till de förut gjorda uttalandena

om bevakningskontrollörernas ställning och uppgifter.

Enligt kommissionens förslag skulle antalet tullkontrollörer, för närvarande

115, nedsättas till 99 och det totala antalet ordinarie kammar
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition Nr 190.

skrivartjänster, nu 372, bestämmas till 364. Sistnämnda antal hade, enligt vad

kommissionen anfört, erhållits på det sätt, att, sedan det för varje enskild

förvaltning behövliga antalet tjänster uträknats, till summan härav lagts

dels 13 i lokalförvaltningens stat för generaltullstyrelsens behov upptagna tjänster,

dels 15 befattningar, avsedda såsom »landsreserv»,huvudsakligen för tjänstgöring

under seglationstiden vid vissa Norrlandstullkamrar samt för sjukreserv

och semestertjänstgöring, varefter den på detta sätt erhållna slutsumman

minskats med 40 extra ordinarie kammarskrivare, vilka ansetts

böra såsom fullt utbildade medtagas vid beräknandet av den för förvaltningarna

behövliga kammarskrivarbesättningen. En följd härav bleve, att

på de platser, där någon eller några av dessa 40 extra ordinarie kammarskrivare

placerades, antalet ordinarie kammarskrivare borde med motsvarande

siffra understiga det i kommissionens speciella förslag för respektive

plats upptagna antal kammarskrivare, enär i förslaget icke skiljdes på ordinarie

och icke-ordinarie kammarskrivare.

I samband med den kammarskrivarutbildade personalens antal har även

den frågan berörts, i vad mån denna personal bör utgöras av ordinarie

eller icke-ordinarie befattningshavare. Beträffande denna fråga har kommissionen

uttalat, att den erforderliga rekryteringspersonalen borde innehava

extra ordinarie anställning. Denna personal har av kommissionen

beräknats böra uppgå till 50 å 60 extra ordinarie kammarskrivare, vartill

skulle komma 15 å 10 aspiranter. Av berörda antal extra ordinarie kammarskrivare

borde de, som innehade en tjänstetid av mera än två år från

antagandet till aspiranter och vilkas antal borde vara omkring 40, anses

såsom fullt utbildade och inberäknas i det totala antal kammarskrivarutbildade

tjänstemän, som vore behövligt för verket; av dem skulle 15

stycken utgöra den förut omförmälda »landsreserven» och de övriga placeras

enligt generaltullstyrelsens bestämmande. De extra ordinarie kammarskrivare,

som hade en kortare tjänstetid än nyss sagts, kunde icke anses

såsom fullt utbildade och borde, liksom aspiranterna, användas huvudsakligen

för biträdesgöromål. Några extra (tillfälliga) befattningshavare i

de kammarskrivarutbildade kategorierna syntes icke annat än i undantagsfall

vara att räkna med.

Vidare har kommissionen framhållit, att de sålunda gjorda uttalandena

avsåge förhållandena sådana de komme att gestalta sig, sedan omorganisationen

fullt genomförts och den av kommissionen förutsatta arbetsfördelningen

och personalplaceringen kunnat helt förverkligas. För den närmaste

tiden komme läget att bliva något annorlunda på grund av det nu

befintliga betydliga överskottet av extra ordinarie kammarskrivare. Då

befordringsutsikterna för de nuvarande extra ordinarie kammarskrivarna

genom de av kommissionen ifrågasatta indragningarna av kontrollörs- och

kammarskrivartjänster bleve betydligt försämrade och då dessa tjänstemän

på grund av långvarig och väl meriterad tjänstgöring måste anses hava

för länge sedan passerat »rekryteringsstadiet», vore det högeligen önskvärt,

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 190.

7

om ett visst antal av de äldre bland dem kunde såsom eu övergångsanordning

sättas på ordinarie stat samt antalet sedermera efter avgång successivt

nedbringas till det av kommissionen föreslagna. I varje fall borde

det tillses, att åt samtliga nuvarande extra ordinarie kammarskrivare bereddes

fortsatt tjänstgöring på vissa av de platser, där kommissionen såsom

definitiv placering räknat med tullkontorister eller kvinnliga biträden,

något som icke endast vore ett befattningshavarnas intresse utan även

innebure den fördel för tullverket, att de nya kategorierna tjänstemän

hunne att successivt växa in i sina uppgifter under ledning av fullt utbildad

personal.

Vad härefter beträffar arbetsfördelningen mellan befattningshavare utan

kammarskrivarkompetens har kommissionen vad härvid först tullkassörerna

beträffar anfört, att kommissionen utgått från den av generaltullstyrelsen

uttalade grundsatsen, att kassörstjänster borde finnas på sådana

tjänsteställen, där kassagöromålen uteslutande toge tjänstemannens hela

arbetstid i anspråk samt att dessutom räknats med ej endast omfattningen

av kassarörelsen utan även storleken av det därmed förenade penningansvaret.

Antalet tullkassörstjänster har av kommissionen föreslagits till 15 eller

samma antal som för närvarande.

Kommissionen, som härefter övergått till att uppdraga gränserna mellan

tullkontoristernas och de kvinnliga biträdenas arbetsfält, har härutinnan

såsom allmänna grundsatser uttalat, att användandet av kvinnlig arbetskraft

inom tullverket praktiskt sett vore att räkna med endast på det kamerala

området men att sådan arbetskraft där vore lämplig, särskilt vid

de större förvaltningarna; att anställande av tullkontorist för arbete, som

kunde utföras av kvinnligt biträde, icke borde förekomma utan särskilda

skäl, såsom exempelvis att det gällde en mindre plats, där fullständig arbetsfördelning

icke kunde genomföras; att användande av bevakningstjänstemän

för kamerala göromål icke syntes böra förekomma åtminstone

på större platser och då det gällde ett regelbundet återkommande arbete;

samt att det vore svårt att komma till något pålitligt resultat med avseende

å en jämförelse mellan mäns och kvinnors arbetsprestation, men att

det vore att antaga, att den kvinnliga arbetskraft, som kunde tänkas

komma att söka sig till tullverket, vore minst lika väl lämpad för det

kamerala arbetet därstädes som den arbetskraft, vilken genomsnittligt

kunde erhållas från tullbevakningspersonalen, åtminstone från dennas

äldre årsklasser.

Från dessa utgångspunkter har kommissionen ansett sig i huvudsak

kunna föreslå följande fördelning av de kamerala arbetsuppgifterna:

tullkontorister: kassakontrollantskap (förande av kassa journal) på sådana

platser, där tullkassörer finnas; arbete vid transiteringsexpeditioner;

tullkontorister eller kanslibiträden: biträde vid klarerings- och angiv
-

Arb e t sf ördelninge

n

mellan befattningshavare

utan kammarskrivarkompetens.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition Nr 190.

ningsexpeditioner för sjöledes ankommande gods, angivning av transito ankommande

gods, vissa debiteringsarbeten, kassagöromål, biträde med månadsredovisning,

transitoupplagsärenden, förande av konfiskations journal m. m.;

kontorsbiträden: angivning av postpaket, förande av inkommande och

utgående journal, nederlagsjournal, diverse inkomsters, bötes- m. fl. journaler

samt skeppslistor och förteckningar över post- och transitgods, avprickning

av avräkningar, biträde med debiterings- och kassagöromål

samt godsredovisning, upprättande av varubalans, nummerextrakt och

balanslista, sammanställande av statistiska uppgifter;

skrivbiträden: utskrivning av räkningar, verkställande av renskrifter,

avskrifter och utdrag, summeringsarbeten, ordnande av verifikationer, s. k.

nålning av attester och inlagor m. m.

Givetvis vore det enligt kommissionens mening icke möjligt eller lämpligt

att i detalj genomföra detta schema på alla platser, då olika arbetskombinationer

allt efter förhållandena måste företagas och samma arbetsuppgift

kunde påfordra större kvalifikationer på den ena platsen än på den andra.

Enligt kommissionens förslag skulle antalet tullkontoristtjänster, för

närvarande 65, bestämmas till 112, antalet kvinnliga kanslibiträdestjänster,

för närvarande 5, bestämmas till 12, antalet kontorsbiträdesbefattningar,

nu 12, utgöra 56 samt antalet skrivbiträdesbefattningar, i nuvarande

stat upptaget till 12, ökas till 37. I fråga om antalet kontorsskrivare

överensstämmer kommissionens förslag med nuvarande stat. Endast

en kontorsskrivartjänst skulle alltså upptagas i staten.

Beträffande nu behandlade frågor har en reservant inom kommissionen

framhållit som sin uppfattning, att tullkontorister kunde på det kamerala

arbetsområdet tagas i användning för så gott som alla slag av förekommande

arbeten, ehuruväl i fråga om vissa sådana endast såsom biträden

åt högre kvalificerade tjänstemän, att det vore angeläget att i så stor utsträckning

som möjligt avse tullkontorister för enklare tullbehandlingsgöromål,

såsom tullbehandling av tullfritt gods samt partigods och kolonialvaror,

men även såsom biträden vid expeditioner för tullbehandling

av annat gods samt att ökning av den kvinnliga arbetskraften i tullverket

borde ske mera varsamt än vad kommissionen ifrågasatt. Reservanten

har ej heller kunnat dela kommissionens mening om den kvinnliga arbetskraftens

företräde på det kamerala arbetsområdet framför arbetskrafter av

befattningshavare ur bevakningspersonalens led och har reservanten för

övrigt ej helt kunnat ansluta sig till kommissionens plan till fördelning

av kamerala arbetsuppgifter mellan skilda slag av befattningshavare utan

kammarskrivarkompetens.

Kommissionen har härefter övergått till att yttra sig rörande bevakningspersonalen.

Sedan kommissionen härvid först erinrat, att i den mån

förmansskapet över bevakningspersonalen i viss utsträckning uppdragits

åt särskild för ändamålet anställd tjänsteman av högre grad, detsamma

utövades på platser, där rörelsens storlek över huvud föranledde behov av

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kandi. Maj:ts proposition Nr 190.

!)

särskilt bevakningsbefäl, av tullmästare eller överuppsyningsmän, har

kommissionen angivit sin ställning till frågan om placering av sådana

tullmästare och överuppsyningsmän, som vore avsedda att tjänstgöra såsom

bevakningsbefäl å större tullförvaltningar. I denna fråga bär kommissionen

anfört bland annat, att i några fall en kombinering av bevakningsförmanskapet

med sådana göromål, som eljest vore avsedda för tullkontorister,

vore lämplig, varför i sådana fall tullöveruppsyningsmanstjänsterna

borde besättas med personer, som innehade tullkontoristkompetens;

att kommissionen även räknat med att tulluppsyningsman skulle

kunna tagas i användning för utövande av bevakningsbefäl; samt att de

inspektioner av nattvakter, som inginge i överuppsyningsmännens åligganden,

borde ordnas så, att de ej komme att innebära full nattjänstgöring

med krav på ledighet hela följande dag,

Beträffande vidare arbetsfördelningen mellan tulluppsyningsman och tillsyningsman

har kommissionen, efter att hava hänvisat till vissa av generaltullstyrelsen

gjorda uttalanden i detta ämne, anfört bland annat, att

kommissionen icke ville ifrågasätta någon mera genomgripande förändring

av de utav generaltullstyrelsen angivna grunderna för denna arbetsfördelning

samt att det vore önskvärt, att i varje packhus eller mera betydande

packhusavdelning eller varuskjul en tulluppsyningsman funnes att tillgå,

på vilken ansvaret för godset och förmanskapet för den övriga bevakningspersonalen

kunde läggas.

Rörande slutligen arbetsfördelningen mellan tillsyningsman och tullvakter

har kommissionen uttalat den mening, att de senare borde avses

för flertalet tullstationer och någon av de minsta tullkamrarna samt vidare

för uppassningsarbete och för enklare bevakningsgöromål i frihamnarna.

Efter att hava framhållit, att det icke vore tänkbart att fullständigt

genomföra en arbetsfördelning inom bevakningspersonalen på sådant sätt,

att varje befattningshavare endast komme att utföra de arbetsslag, som

vore avsedda för hans speciella tjänstegrad, har kommissionen beträffande

beräkningen av antalet av varje olika slag av befattningshavare inom

denna personal anfört i huvudsak följande.

Tulluppsyningsmännens antal måste antingen tilltagas så stort, att det

komme att räcka till för utförande av för dem speciellt avsedda göromål

även vid de starkare belastade perioderna, i vilket fall de under mellantiderna

måste användas till mindre kvalificerade göromål, eller ock beräknas

till en genomsnittssiffra efter den kvantitet tulluppsyningsmansarbete, som

kunde antagas sammanlagt förekomma under en viss period, i vilket fall

man måste räkna med att antalet icke komme att räcka till för sådant arbete,

då detta förekomme i större mängd, utan att detsamma då måste i ganska

stor utsträckning överlåtas åt tillsyningsman. Kommissionen hade ansett

sig böra stanna vid det senare alternativet; dock hade den sålunda, efter

arbetsrapporterna från tullförvaltningarna beräknade siffran i vissa fall

korrigerats, varjämte kommissionen måst räkna med en viss mindre marginal

för oundgänglig reserv vakt men däremot icke ansett sig kunna upptaga

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kung1. Maj:ts -proposition Nr 190.

några särskilda tulluppsyningsman såsom semesterersättare. Med tillämpning

av dessa grunder hade kommissionen kommit till ett lägre antal uppsyningsman

än det nuvarande.

Antalet tillsyningsman kunde, enär den icke-ordinarie bevakningspersonalen

i betydande utsträckning komme att användas för tillsyningsmans^öromal,

beräknas väsentligt lägre än som skulle svara mot det för närvarande

förekommande tillsyningsmansarbetet. Ehuru onekligen ganska starka skäl

kunde aberopas tor en betydande ökning av den ordinarie bevakningspersonaten,

hade kommissionen dock icke ansett sig under nuvarande förhållanden

hora föreslå en dylik åtgärd, bland annat på grund av den mycket

starka ökning av sagda personal, som redan ägt rum under det senaste årtiondet.

Av stor vikt för en ekonomisk personalanvändning, framför allt i de

tre största staderna, där omkring 56 procent av den nuvarande ordinarie bevakmngsstyrkan

vore förlagda, vore, dels att de fasta posteringarna beräknades

sparsamt och att hela grupperingen stode under permanent uppsikt

tran den centrala ledningens sida, dels det sätt, på vilket nattvaktsposteungen

skedde. I fråga om nattvaktstjänstgöringen syntes det kunna ifrågasattas,

huruvida man icke kunde nöja sig med glesare vaktkedjor än för

närvarande eller, på små platser med mindre smugglingsrisk, avstå från permanent

nattbevakning och nöja sig med tillfälliga ronder samt kontrollvisitatmner

a kvarEggande fartyg. Över huvud både kommissionen icke någon

storie tilltro till de for förhindrande av smugglingsförsök utsatta permanenta

kaj vakternas effektiv, tet.. Då man i alla fall icke kunde absolut förhindra

a, .. obehörig trafik, syntes de fast posterande vakterna i största möjliga utsträckning

hora .ersättas med civilklädda bevakningspatruller, som skulle

hava till uppgift att genom oväntat uppträdande överraska smugglarna, varjamte

större vikt borde läggas vid den rena detektivverksamheten än vad

nu vore fallet. Det kunde for övrigt förutsättas, att den fortsatta lagstiftningen

mot olovlig varumförsel icke skulle bliva utan resultat

Kommissionen har föreslagit, att antalet tullmästartjänster, i gällande

stat upptaget till 23, skulle höjas till 26, antalet tullöveruppsyningsmanstjänster,

nu 128, nedsättas till 120, antalet tulluppsyningsmanstjänster, nu

477, nedsättas till 431, antalet tillsyningsmanstjänster, nu 688, ökas till

745 samt antalet tullvaktstjänster, nu 111, höjas till 133.

Härefter har kommissionen angivit de olika faktorer, som, frånsett

den ökade smugglingsrisken, framkallat den starka stegringen i siffran för

anvand bevakningspersonal, samt till belysning av denna fråga hänvisat

till en vid betänkandet fogad bilaga, enligt vilken de av dessa faktorer

som late sig åtminstone någorlunda med siffror uppskattas, skulle hava

föranlett en personalökning av omkring 480 man. Härav belöpte sig på arbetstidens

förkortning 110 man, på extra inkomsternas upphörande 210 man,

pa semesterformånernas ökning 60 man samt på nytillkomna förvaltningar

och arbetsuppgifter 100 man. Kommissionen bär framhållit, att personalbehovet

under ar 1923 kunde ha influerats av vissa omständigheter, som icke

med nödvändighet behövde för framtiden utöva samma inflytande, samt

vidare anfört, att 4 § i kungörelsen den 28 mars 1924 med bestämmelser

angående tjänstgöringstid för viss personal vid tullverket i hög grad försvarade

eu ändamålsenlig nattvaktsindelning, att på vissa platser bevaknings
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kanal. Maj:Is proposition Nr 190.

11

personalen alltjämt regelbundet deltoge i uppackningsarbetet vid tullbehandling

samt att med järnväg ankommande oförtullat gods på några platser

icke av järnvägsförvaltningen avlämnades till tullförvaltningen — allt förhållanden,

som i sin mån bidroge till ökat personalbehov för tullverket.

Slutligen har kommissionen framhållit, att en icke alltför obetydlig

marginal av icke-ordinarie befattningshavare borde bibehållas, huvudsakligen

på grund av de ställvis mycket betydande säsongvariationerna i

arbetet inom tullverket. Av den icke-ordinarie personalen borde såsom

extra ordinarie befattningshavare uppföras dels det antal, som kunde anses

behövligt för rekryteringsändamål, dels ock ytterligare ett så stort

antal, att icke förvaltningarna bleve i det väsentliga hänvisade att använda

sig av tillfälliga arbetskrafter.

I avgiven reservation har en ledamot av kommissionen i nu förevarande

ämne anfört, bland annat, att det nuvarande antalet tulluppsyningsmanstjänster

ingalunda i allmänhet vore för högt tilltaget och att det av kommissionen

föreslagna antalet dylika tjänster borde göras något större, så att

- det kunde inrymma en viss del oundgängligt tillsyningsmansarbete samt

semestervikarier för bevakningsförmän och kontorister. Härjämte borde tillläggas

ytterligare så många tulluppsyningsman, som kunde beräknas i medeltal

under året samtidigt åtnjuta semester eller annan ledighet. Den relativt

ringa ökning i antalet tillsyningsmanstjänster, som av kommissionen föresloges,

vore enligt reservantens uppfattning icke tillräcklig för att en någorlunda

tillfredsställande proportion i antal mellan ordinarie och icke-ordinarie

bevakningsmän vid lokaltullförvaltningen skulle komma till stånd. Det nuvarande

antalet extra ordinarie bevakningstjänstemän vid lokaltullförvaltningen

borde ökas, så att extra ordinarie anställning bereddes samtliga ickeordinarie

bevakningstjänstemän, vilka året om användes i stadigvarande

tjänstgöring.

Beträffande de allmänna synpunkter, vilka av kommissionen sålunda an- GenerattuHgivits

såsom vägledande för förslaget till personalbesättning vid tullförvalt- styrelsen

ningarna, har generaltullstyrelsen i princip ej haft något att erinra. Vid

tillämpningen av dessa grundsatser har styrelsen dock funnit sig icke kunna

i fullt lika stor omfattning som kommissionen föreslå utbytande av högre

kvalificerad arbetskraft mot lägre kvalificerad sådan, varjämte styrelsen,

ehuru till fullo beaktande det av kommissionen med mycken styrka betonade

sparsamhetskravet, likväl ansett sig böra ifrågasätta någon ökning utöver

kommissionens förslag såväl av den ordinarie bevakningspersonalen — ehuru

icke i den mera betydande omfattning, som av en kommissionsledamot reservationsvis

föreslagits — som även av antalet befattningshavare i vissa andra

tjänstegrader.

I vad kommissionen anfört beträffande arbetsfördelningen mellan befattningshavare

med och utan kammarskrivarkompetens har generaltullstyrelsen

i allt huvudsakligt instämt.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Kungl. Maj:ts proposition Nr 190.

Vad härefter beträffar de av kommissionen tillämpade principerna i fråga

om placering av tullkontrollörstjänster samt förhållandet mellan antalet

ordinarie och icke-ordinarie kammarskrivare framgår generaltullstyrelsens

ställning härtill av vad i det följande anföres vid behandlingen av frågan

om tjänstantalet i vardera av tullkontrollörs- och kammarskrivargrupperna.

I fråga om den av kommissionen ifrågasatta övergångsanordningen för motverkande

av den försämring av de nuvarande extra ordinarie kammarskrivarnas

befordringsmöjligheter, vilken bleve en följd av kommissionens förslag,

har generaltullstyrelsen anfört följande:

Ȁven generaltullstyrelsen finner de nuvarande extra ordinarie kammarskrivarnas

ställning i hög grad behjärtansvärd. Såsom redan nämnts finnes

närvarande ett antal av 127 extra ordinarie kammarskrivare med en

tjänstålder av i medeltal nära 10 år. Ehuru styrelsens förslag till stat för

budgetåret 1925 1926 upptager ett större antal ordinarie kammarskrivar
tjänster

än vad kommissionen ifrågasatt, skulle dock, vid ingången av sagda

budgetår, med frånseende av dessförinnan inträffande avgång av extra ordinarie

kammarskrivare, finnas ett antal av 98 sådana tjänstemän, vilka icke

kunde erhålla ordinarie tjänst. Om den normala avgången beräknas till

omkring 13 extra ordinarie kammarskrivare om året, skulle alltså en tidsrymd

av över 7 år förflyta, innan samtliga dessa extra ordinarie kammarskrivare

hunne vinna ordinarie anställning. Även om i verkligheten förhållandena

antagligen komma att ställa sig något gynnsammare, lärer det

dock vara otvivelaktigt, att för ifrågavarande befattningshavare tjänståldern

\ id befordran till ordinarie tjänst kommer att ej oväsentligt överskrida nyssberörda

redan i och för sig höga medeltal. Styrelsen finner därför kommissionens

ovan omförmälda önskemål vara i och för sig beaktansvärt och skulle

föi sin del med hänsyn till den personal det här gäller gärna vilja instämma

däri. Då styrelsen det oaktat icke anser sig böra framställa något förslag i

sådan riktning, beror detta därpå, att det ur principiell synpunkt måste

anses oriktigt, att antalet ordinarie tjänster av visst slag skulle, låt vara för

tillgodoseende av ett än så behjärtansvärt personalintresse, ökas utöver vad''

ur det allmännas synpunkt prövats erforderligt.»

Kommissionens uttalanden i fråga om uppdragandet av gränserna mellan

tullkontoristernas och de kvinnliga biträdenas arbetsfält samt vad av kommissionen

föreslagits rörande fördelning av de kamerala arbetsuppgifterna

mellan tullkontorister och de olika slagen av kvinnliga befattningshavare

hava i stort sett icke givit anledning till någon erinran från styrelsens sida.

I nagla fall har styrelsen dock ansett sig böra frångå kommissionens förslag,

sålunda hava exempelvis de kvinnliga biträden, som avsetts för nederlagsexpeditionerna

ä tullkameralkontoren i Stockholm, Göteborg och Malmö,

ansetts, med hänsyn till den kvalificerade beskaffenheten av de göromål, som

åligga dem, böra placeras i kanslibiträdesgraden i stället för kontorsbiträdesgraden.

Haijämte har styrelsen starkt betonat — något som även kommissionen

framhållit — att ett sålunda uppgjort schema för arbetsfördelningen ingalunda

kunde erhålla allmängiltig tillämpning i alla detaljer utan att avvikelser

därifrån ej sällan både kunde och borde ifrågakomma, beroende på

göromålens omfattning och beskaffenhet i allmänhet, det sätt varpa göromål

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kunyl. Maj:ts proposition Nr 190.

av olika slag finnas lämpligast kunna kombineras, befattningshavarnas personliga

kvalifikationer in. m.

Såsom nämnts hade kommissionen ifrågasatt, att tulluppsyningsman

skulle tagas i anspråk för utövande av bevakningsbefäl samt att överuppsyningsmännens

nattjänstgöring skulle i viss mån inskränkas. Vad detta

förslag beträffar har generaltullstyrelsen framhållit vissa betänkligheter

mot vidtagande av sådana anordningar, åtminstone på större platser.

Tjänstemän avsedda för inspektion och ledning av arbete syntes styrelsen

böra innehava en verklig befälsställning; och en inskränkning i tullöveruppsyningsmännens

nattjänstgöring skulle, om densamma genomfördes i

sådan omfattning, att en eller annan överuppsyningsmanstjänst därigenom

kunde undvaras, på de större platserna enligt styrelsens mening vara

äventyrlig för bevakningens effektivitet.

Mot kommissionens uttalande i fråga om fördelningen av arbetet mellan

tulluppsyningsman och tillsyningsman samt mellan tillsyningsman och

tullvakter har styrelsen icke haft något att erinra men har styrelsen, i

likhet med kommissionen, framhållit, att någon fullt genomförd arbetsfördelning

mellan dessa slag av befattningshavare icke kunde åstadkommas,

och vore en dylik enligt styrelsens mening icke heller ur tullverkets

synpunkt vare sig lämplig eller ens önskvärd.

Mot det sätt, på vilket antalet tulluppsyningsman av kommissionen beräknats,

har visserligen, på sätt kommissionen själv medgivit, den invändning

synts styrelsen kunna göras, att därigenom tulluppsyningsmansarbete

komme att i ganska betydande omfattning förrättas av tillsyningsman.

Då emellertid, såsom nyss nämnts, någon fullt genomförd arbetsfördelning

mellan dessa personalgrupper icke syntes kunna uppehållas samt det anmärkta

förhållandet givetvis ur utbildningssynpunkt erbjöde vissa fördelar,

har styrelsen, med beaktande jämväl av frågans ekonomiska sida, funnit

sig böra för sin del godkänna kommissionens beräkningssätt.

Däremot har generaltullstyrelsen icke kunnat ansluta sig till det av

tjänstgöringskommissionen vid behandlingen av frågan om tillsyningsmännens

antal väckta förslaget, att till besparing av för nattvaktstjänstgöring

erforderlig personal man skulle åtnöja sig med glesare bevakningskedjor

eller, på mindre platser, avstå från permanent nattbevakning och

ersätta densamma med tillfälliga ronder. Endast en av de tullförvaltningar,

som yttrat sig i detta avseende, hade instämt i kommissionens

förevarande förslag men i sammanhang därmed framkastat tanken på anställande

i tullverket av fasta nattvakter. Från de övriga tullmyndigheternas

sida hade däremot starka betänkligheter framförts mot den av

kommissionen ifrågasatta anordningen. Det hade i sådant hänseende anförts,

bland annat, att utsikterna för tillfälliga patruller att genom överraskning

hindra smuggling vore synnerligen små, att smugglingen under

sådana förhållanden med all sannolikhet skulle i hög grad ökas samt att

anordningen vore ägnad att ingiva personalen den föreställning, att ett

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition Nr 190.

»låt-gå-system» kunde tolereras. Styrelsen delade de sålunda framförda

betänkligheterna och ansåge därför denna utväg till personalbesparing

endast undantagsvis kunna anlitas. Vad kommissionen i detta sammanhang

för övrigt anfört rörande personalbehovet för bevakningsändamål

hade icke givit styrelsen anledning till annat yttrande, än att nu vunnen

erfarenhet om verkningarna av de under innevarande år tillkomna bestämmelserna

om tjänstgöringstid för bevakningspersonalen vid lokaltullförvaltningen

otvivelaktigt tydde på, att sagda bestämmelser avsevärt

stegrat personalbehovet. Huruvida, såsom kommissionen syntes antaga,

denna stegring skulle kunna i större eller mindre mån motverkas genom

viss ändring av berörda bestämmelser, syntes icke kunna avgöras utan

en ingående undersökning.

Innan generaltullstyrelsen gått att taga ställning till tjänstgöringskommissionens

förslag till personalbesättning vid de olika tullförvaltningarna

eller, såsom kommissionen även betecknat förslaget, »normalstat» för

lokaltullförvaltningen, har styrelsen, som, enligt vad i det föregående anförts,

endast i få och jämförelsevis obetydliga punkter haft en mot tjänstgöringskommissionen

stridande uppfattning, framhållit, att kommissionens

förslag till personalbesättning på grund av den med synnerlig styrka

betonade sparsamhetssynpunkten tydligen måste förutsätta, att samtliga

befattningshavare icke allenast skulle vara fullt utbildade för de speciella

göromål, som skulle åligga var och en av dem, utan även så att säga

stå på höjden av arbetsduglighet och prestationsförmåga. I ett verk av

tullverkets storlek måste man dock alltid räkna med att flera eller färre

befattningshavare till följd av nedsatta krafter, sjuklighet eller andra förhållanden

— utan att vederbörande av sådan anledning kunde tvingas

att i förtid avgå ur tjänsten — vore i större eller mindre grad urståndsätta

att fullgöra det arbete, som enligt arbetsplanen skulle ankomma på

dem. Till detta förhållande måste enligt styrelsens mening en viss hänsyn

stundom tagas vid beräkning av en tullförvaltnings personalbehov.

Vidare utmärkte sig enligt styrelsens mening kommissionens förslag fölen

av sparsamhetshänsyn betingad, låg beräkning av personalbehovet. I

detta hänseende hade anmärkning mot förslaget framställts av ett stort

antal tullförvaltningar; och styrelsen hade funnit en höjning av antalet

befattningshavare i vissa tjänstegrader vara erforderlig. Styrelsen ansåge

sig därjämte böra betona, att, därest den tendens till ökning av trafiken,

som på senare tider kunnat iakttagas, skulle fortfara och än mer

om denna tendens skulle stegras, behov av ytterligare ökning av personalen

med nödvändighet komme att göra sig gällande. Å andra sidan

borde givetvis, därest trafiken skulle nedgå i omfattning, den minskning

i personalantalet, som i sådant fall vore möjlig, genomföras. Kommissionens

förslag kunde sålunda icke få betraktas såsom för någon längre

tid normerande, vad tjänstantalet beträffade; dess största betydelse syntes

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kunyl. Maj:ts proposition Nr 190.

15

ligga i fastställandet av principerna för arbetsfördelningen mellan olika

kategorier av tjänstemän.

Slutligen har styrelsen framhållit, att den »normalstat» för lokaltullförvaltningen,

som styrelsen framlade, lika litet som kommissionens förslag

till sådan stat kunde, vad tjänstantalet beträffade, förväntas bliva beståndande

och att, på grund av vissa redan av kommissionen berörda förhållanden,

icke heller styrelsens »normalstat» kunde omedelbart genomföras

utan att sådant måste ske successivt. Det av styrelsen avgivna förslaget

till stat för lokaltullförvaltningen för budgetåret 1925—1926 avveke alltså

i vissa delar väsentligt från styrelsens »normalstat». I de stater, som

komme att fastställas för de följande åren, syntes sålunda, enligt styrelsens

mening, alltjämt med tillämpning av de godkända principerna för arbetsfördelningen

mellan olika slag av befattningshavare, successivt de

förändringar böra vidtagas, som betingades av vid varje tillfälle rådande

förhållanden samt medgåves av inträdda möjligheter att närma sig och

slutligen uppnå »normalstaten», sådan densamma, med tillämpning av

nämnda principer men med personalantalet i de olika tjänstegraderna avvägt

efter rådande förhållanden, skulle te sig.

Vad tullkontrollörerna beträffar skulle antalet sådana befattningar, för

närvarande 115, enligt tjänstgöringskommissionens förslag nedsättas med

16 till 99. Generaltullstyrelsen har emellertid anslutit sig till en inom

kommissionen avgiven reservation, enligt vilken tullkontrollörstjänsternas

antal skulle bestämmas till 104 — varigenom indragningen av dessa

tjänster komme att begränsas till 11 — samt därutöver föreslagit bibehållande

av ytterligare tre tullkontrollörstjänster, nämligen en vid tullkameralkontoret

och en vid frihamnstullförvaltningen i Malmö samt ännu

en vid tullbehandlingsinspektionen i Göteborg. De 5 tjänster, som enligt

reservantens, av generaltullstyrelsen biträdda mening borde, utöver kommissionens

förslag, bibehållas, vore: en vid tullkameralkontoret i Stockholm

(för nederlags- och transitrörelsen), tre vid tullbehandlingsinspektionen

därstädes och en vid tullbehandlingsinspektionen i Göteborg.

Enligt generaltullstyrelsens förslag skulle alltså antalet kontrollörstjänster

utgöra 107 eller 8 mindre än det i nuvarande stat upptagna antalet

och 8 mera än enligt kommissionens förslag.

Antalet tullkassör st fönster skulle enligt såväl kommissionens som generaltullstyrelsens

förslag motsvara det nuvarande antalet eller 15.

Antalet kammarskrivartjänster å lokaltullförvaltningens stat utgör för

närvarande 372, däri inbegripna dels 12 för generaltullstyrelsens byråer

använda, dels 2 för huvudlaboratoriet i Stockholm avsedda sådana tjänster.

Enligt kommissionens sammanställning av personalen vid lokaltullförvaltningen

skulle det sammanlagda antal kammarskrivare, som erfordrades

vid de olika förvaltningarna, utgöra 376. Denna siffra borde emel
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition Nr 190.

lertid, enligt vad generaltullstyrelsen framhållit, höjas till 378, beroende

dels därpå, att antalet kammarskrivare vid tullkameralkontoret i Göteborg

oriktigt upptagits till 10, medan motiveringen utvisade, att antalet

rätteligen borde vara 11 — något som kommissionen själv vitsordat i sitt

förberörda utlåtande av den 27 september 1924 — dels även därpå, att

kommissionen i anledning av vad tullkammaren i Trälleborg anfört föreslagit

ökning av det för tullkammarens behov avsedda antalet kammarskrivartjänster

från 15 till 16.

Dan sålunda erhållna siffran 378 betecknade emellertid icke det antal

kammarskrivartjänster, som enligt kommissionens förslag skulle uppföras

å lokaltullförvaltningens stat. Såsom framgår av den redogörelse, som förut

lämnats, hade detta antal av kommissionen beräknats till 364, en siffra som

med hänsyn till nyss omförmälda förhållanden torde böra höjas till 366.

Häri inginge dock 13 av kommissionen för styrelsens räkning avsedda

kammarskrivare, därav 2 för tullverkets huvudlaboratorium.

Då kommissionen vid denna beräkning ansett, att icke hela det för lokaltullförvaltningen

erforderliga antalet kammarskrivare borde vara uppfört å

ordinarie stat, hade anledningen härtill synts styrelsen vara, att det vore nödvändigt

att äga tillgång till för rekrytering av kammarskrivargraden lämplig

och kompetent personal. Denna personal, vilkens antal av kommissionen beräknats

till 50 å 60, borde, såsom förut nämnts, inneliava extra ordinarie

anställning, och av dessa tjänstemän borde de, som under mer än två år

varit anställda i tullverket och vilkas antal borde vara omkring 40, såsom

varande fullt utbildade förrätta samma göromål som ordinarie kammarskrivare

och kunde alltså inräknas i det totala kammarskrivarantalet.

Kommissionen hade dock betonat, att detta uttalande avsåge förhållandena,

sådana de framdeles, efter genomförandet av »normalstaten», komme att

gestalta sig, och att för närvarande läget bleve annorlunda på grund av

det nu befintliga stora överskottet av extra ordinarie kammarskrivare.

Styrelsen biträdde för egen del den av kommissionen uttalade uppfattningen,

att framdeles ett visst antal extra ordinarie kammarskrivare borde ingå i

det såsom erforderligt ansedda totala antalet personal i kammarskrivargraden.

På sätt av kommissionen antytts, syntes emellertid det nuvarande

läget betinga, att ett dylikt inberäknande icke borde äga rum. För närvarande

funnes nämligen ett antal av 127 extra ordinarie kammarskrivare,

vilka vore fullt utbildade och varit anställda i tullverkets tjänst under i medeltal

9.7 år. Vid sådant förhållande kunde enligt styrelsens mening icke föreligga

vare sig något behov av eller något skäl för att i och för rekrytering eller

tjänstgöring som »landsreserv» låta i den oundgängligen erforderliga kontingenten

av kammarskrivarutbildad personal ingå något antal extra ordinarie

kammarskrivare, utan syntes hela denna kontingent böra vara uppförd å ordinarie

stat; och detta så mycket hellre som många av de nuvarande extra

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr VJO.

IT

ordinarie kammarskrivarna redan för länge sedan uppnått den tjänstålder,

som borde anses berättiga till ordinarie anställning.

Under framhållande, att enligt styrelsens mening 12 kammarskrivartjänster

borde uppföras å styrelsens stat, bär styrelsen beträffande antalet

kammarskri vartjänster för lokal tullförvaltningens behov anfört följande:

»Såsom styrelsen i det föregående omförmält, har styrelsen funnit sig

icke kunna i fullt lika stor omfattning som kommissionen föreslå utbytande

av högre kvalificerad arbetskraft mot lägre kvalificerad sådan. I sakens

natur ligger, att denna styrelsens uppfattning vid jämförelse med kommissionens

förslag kommer till uttryck i en viss ökning av antalet kammarskriva

(''tjänster och minskning av antalet tullkontorist- och kvinnliga biträdestjänster.

Men även därutöver har styrelsen funnit någon ökning av

antalet kammarskrivartjänster utöver vad kommissionen föreslagit vara av

behovet påkallad. Efter noggrann granskning av såväl kommissionens förslag

som tullförvaltningarnas hemställanden i förevarande hänseende — det

må här anmärkas att det sammanlagda antal kammarskrivartjänster, som

begärts av tullförvaltningarna, utgör omkring 440 — har styrelsen kommit till

den övertygelse, att lokaltullförvaltningens behov av kammarskrivartjänster

icke kan tillgodoses med ett mindre antal sådana tjänster än 390.»

Antalet tullkontoristtjänster, som enligt nuvarande stat utgör 65, skulle

enligt kommissionens förslag utgöra 112 och enligt styrelsens förslag 103.

I fråga härom har styrelsen hänvisat till vad nyss anförts vid beräkningen

av antalet kammarskrivartjänster.

I fråga om antalet kontorsskrivare överensstämmer såväl kommissionens

som styrelsens förslag med nuvarande stat. Endast en kontorsskrivartjänst

skulle alltså upptagas i staten.

Antalet kvinnliga kanslibiträdestjänster, för närvarande 5, skulle enligt

kommissionens förslag utgöra 12 och enligt styrelsens förslag 16.

Ökningen beror förnämligast på styrelsens förut uttalade uppfattning, att

de kvinnliga biträden, som avsåges för nederlagsexpeditionerna vid tullkameralkontoren,

borde vara placerade i kanslibiträdesgraden i stället för

kontorsbiträdesgraden.

I nu gällande stat äro upptagna 12 kvinnliga kontor sb iträdesbe fattningar.

Enligt kommissionens förslag skulle antalet sådana befattningar

utgöra 56 och enligt styrelsens förslag 51. Skillnaden mellan kommissionens

och styrelsens förslag beror i första hand på vad nyss sagts

rörande vissa kvinnliga biträdens upptagande såsom kanslibiträden men

även i någon mån på styrelsens uttalade uppfattning, att kommissionen i

något för stor utsträckning velat ersätta högre kvalificerad arbetskraft

med lägre kvalificerad sådan.

Antalet kvinnliga skrivbiträdesbefattningar, i nuvarande stat upptaget

till 12 och av kommissionen föreslaget till 37, har av styrelsen ansetts

böra nedsättas till 34.

Tullmästartjänster finnas i gällande stat upptagna till ett antal av

Bihang till riksdagens protokoll 1925. 1 saml. 153 höft. (Nr 190.) 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition Nr 190.

23. Enligt kommissionens förslag skulle antalet, såsom förut nämnts, utgöra

26. Styrelsen har anslutit sig till detta förslag.

Antalet tullöveruppsyningsmanstjänster, i gällande stat upptaget till

128, har av kommissionen nedsatts till 120. Till indragning hava föreslagits

två överuppsyningsmanstjänster i Stockholm, nämligen en vid

tullkameralkontoret och en vid tullbehandlingsinspektionen, en vid tullbevakningen

i Visby och tre vid tullstationer i Visby tullkammardistrikt,

två i Malmö, nämligen en vid tullbevakningen och en i frihamnen, samt

en vid tullbevakningen i Hälsingborg, varjämte överuppsyningsmanstjänsten

vid tullstationen i Oxelösund skulle ersättas med en tullmästartjänst,

sålunda tillsammans en minskning med tio tullöveruppsyningsmanstjänster.

Då kommissionen emellertid dels å ordinarie stat uppfört

den för närvarande med avlöning å extra stat upptagna tullöveruppsyningsmanstjänsten

vid tullstationen i Nynäshamn, dels föreslagit inrättandet

av en sådan tjänst vid tullbevakningen i Falkenberg, stannar

minskningen vid åtta tullöveruppsyningsmanstjänster.

Generaltullstyrelsen, som biträtt kommissionens förslag rörande utbytande

av tullöveruppsyningsmanstjänsten i Oxelösund mot en tullmästartjänst

samt inrättande av en ny tullöveruppsyningsmanstjänst i Falkenberg ävensom

om indragning av tullöveruppsyningsmanstjänsterna vid tullkameralkontoret

och tullbehandlingsinspektionen i Stockholm, vid tullbevakningen

i Malmö frihamn och vid tullbevakningen i Hälsingborg, har däremot

ansett sig icke böra nu ifrågasätta uppförande å ordinarie stat av någon

tjänst i Nynäshamn. Vidare har styrelsen ansett tullöveruppsyningsmanstjänsten

i Visby böra bibehållas, huvudsakligen på den grund, att trafiken

i Visby hamn, vilken i stor utsträckning användes såsom nöd- och orderhamn

samt årligen besöktes av ett stort antal lustseglare, vore vida

större än som angåves av det siffermässiga uttrycket för sjöfarten. Uppsyningsmannen

i Visby måste nämligen i stor utsträckning användas för

vikariatstjänstgöring vid tullstationerna i distriktet och kunde därför icke

i större mån anlitas för bestridande av överuppsyningsmansgöromål i

staden. Då styrelsen ock ansåge frågan om indragning av tre tullstationer

i Visby tullkammardistrikt icke kunna i förevarande sammanhang

avgöras, hade styrelsen givetvis icke kunnat biträda förslaget om

indragning av tullöveruppsyningsmanstjänsterna därstädes.

Slutligen har generaltullstyrelsen, huvudsakligen av skäl, för vilka i det

föregående redogjorts vid behandlingen av kommissionens i den allmänna

motiveringen framförda förslag, att tulluppsyningsman skulle tagas i

anspråk för utövande av bevakningsbefäl samt att tullöveruppsyningsmännens

nattjänstgöring skulle i viss mån inskränkas, funnit erforderligt,

dels att den av kommissionen till indragning föreslagna tullöveruppsyningsmanstjänsten

vid tullbevakningen i Malmö bibehölles, dels att vid tullbevakningen

i Stockholm inrättades två nya tullöveruppsyningsmanstjänster

och vid tullbevakningen i Göteborg en ny sådan tjänst.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 190. 1!)

Enligt styrelsens förslag skulle alltså antalet tullöveruppsyningsmanstjänster

utgöra 127.

I gällande stat är, såsom förut omförmälts, tulluppsyningsman jänsternas

antal upptaget till 477. Kommissionen har i sin allmänna motivering

redogjort för det av kommissionen använda sättet för beräkning av antalet

av dessa tjänster, och i enlighet därmed har kommissionen kommit till

siffran 431. Generaltullstyrelsen, som, enligt vad förut sagts, funnit sig,

om också med en viss tvekan, böra godkänna kommissionens beräkningssätt,

har upptagit antalet ifrågavarande tjänster till 433.

Antalet tillsy ning smanstvänster uppgår enligt gällande stat till 688 och

enligt kommissionens förslag till 745; antalet tullvakttjänster utgör för

närvarande 111 men skulle enligt kommissionens förslag höjas till 132 eller,

med inberäknande av ytterligare en tull vakttjänst, som i anledning av vad

tullkammaren i Visby anfört av kommissionen i dess förberörda utlåtande

den 27 september 1924 föreslagits till inrättande vid tullstationen i Kylley,

till 133. I denna siffra ingå emellertid två för tullstationen i Nynäshamn

avsedda tullvakttjänster, vilka av kommissionen upptagits på ordinarie

stat. Då styrelsen emellertid, såsom redan antytts, icke nu ifrågasatt uppförande

av den för sistnämnda tullstation erforderliga personal på ordinarie

stat, har styrelsen räknat med att enligt kommissionens förslag antalet

tullvakttjänster skulle uppgå till 131.

Sammanlagda antalet tillsyningsmans- och tullvakttjänster utgör alltså

för närvarande 799 (688 + 111) och skulle enligt kommissionens förslag —

med undantag för Nynäshamn — uppgå till 876 (745 + 131), vilket innebär

en ökning av sammanlagda antalet tjänstemän i dessa båda tjänstegrader

med 77. Då emellertid kommissionen föreslagit en nedsättning av antalet

tulluppsyningsmanstjänster från 477 till 431 eller med 46, utgör hela ökningen

av tullbevakningspersonal enligt kommissionens förslag 31. Kommissionen

har i sin allmänna motivering angivit de skäl, som föranlett

densamma att begränsa ökningen till detta antal. Emellertid har dels i

reservation av en ledamot av kommissionen, dels av vederbörande tullmyndigheter,

dels ock av svenska tullmannaförbundet påyrkats en vida

mera betydande ökning av den ordinarie bevakningspersonalens antal.

Styrelsen har nu anfört, att, ehuruväl styrelsen, liksom kommissionen,

funnit skäl tala för en sådan åtgärd, styrelsen dock ansett sig icke kunna

i någon större omfattning understödja detta krav, huvudsakligen på grund

därav, att det allt fortfarande måste anses ovisst, huru länge en av de

faktorer, som i mera betydande grad bidragit till personalbehovets ökning,

nämligen smugglingstrafiken, skulle komma att verka med nuvarande

styrka. I detta sammanhang ville styrelsen nämna, att konstituerande

till tullvakt för närvarande i regel ägde rum efter en tjänstetid av 4 till

5 år. Styrelsen hade dock, för att förhållandet mellan den ordinarie och

den icke-ordinarie personalens antal måtte i någon mån förbättras, funnit

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition Nr 190.

Departe
mentschefen.

sig böra föreslå höjning av antalet tillsyningsmanstjänster till 765, sålunda

20 mera än enligt kommissionens förslag. Antalet tullvakttjänster hade

styrelsen, i anslutning till kommissionens förslag, upptagit till 131.

Styrelsens förslag till »normalstat» eller personalförteckning för lokaltullförvaltningen

upptager det i följande tablå angivna antal tjänster i

de olika tjänstegraderna.

Befattningshavare

i

!

Lönegrad 1

Nuvarande

antal

Antal enligt

kommissio- nens förslag

Antal enligt

generaltull- styrelsens

förslag

;

Manliga befattningshavare.

1

Tulldirektörer .................................

B

19

3

__

3

T ullö verinspektörer.........................

B

17

3

_

3

Tullbevakningschefer ........................

B

16

3

__

3

Tulldirektörsassistenter .....................

B

16

3

3

Tullförvaltare av klass I A ..............

B

16

5

_

Tullkommissarier.........................

B

16

3

_

3

Tullförvaltare av klass I B ..............

B

15

5

_

6

Tullöverkontrollörer ........................

B

15

20

_

20

Förste tullkontrollörer ..................

B

14

15

_

15

Tullförvaltare av klass 2 ..................

B

14

21

_

20

Tullförvaltare av klass 3 ................

B

13

15

_

15

Tullkontrollörer .................

B

13

115

99

107

Tullförvaltare av klass 4 ...........

B

11

10

_

10

Tullkassörer .......................

B

11

15

15

15

Kammarskrivare ..................

B

9

360*

355 2

390 3

Tullmästare ................

B

8

23

26

26

Tullkontorister...................

B

6

65

112

103

Tullöveruppsvningsmän ..................

B

6

128

120 4

127

Tulluppsyningsman................

B

4

477

431

433

Tillsyningsman........................

B

2

688

745

Tullvakter ....................

B

1

111

1331

131

Kvinnliga befattningshavare.

Kontorsskrivare .............................

C

5 ,

1

1

1

Kanslibiträden .............................

C

3

5

12

16

Kontorsbiträden ..............................

c

2

12

58

Skrivbiträden...........................

c

1

12

37

34

2 H?r! *.cke inberäknade 12 för generaltullstyrelsens räkning använda kammarskrivare.

Häri inberäknade 2 av kommissionen för tullverkets huvudlaboratorium avsedda kammarskrivartjänster

men däremot icke 11 för styrelsens byråer avsedda sådana tjänster.

Häri inberäknade för tullverkets huvudlaboratorium avsedda kammarskrivartjänster

men däremot icke några sådana tjänster för styrelsens räkning. De senare upptagas å

styrelsens stat.

4 Häri inberäknade av kommissionen för tullstationen i Nynäshamn avsedd personal (en

tullöveruppsyningsman och två tullvakter).

Mot de allmänna synpunkter, vilka tjänstgöringskommissionen angivit

såsom vägledande för sitt ifrågavarande förslag, har jag, i likhet med

generaltullstyrelsen, icke något att erinra.

Såsom nämnts, har en av kommissionens huvuduppgifter varit att tillse,

att i fråga om teoretisk utbildning högre kvalificerad arbetskraft utbytes,

där sådant utan olägenhet kan ske, mot i nämnda hänseende lägre kvali
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kuutjl. Muj:ts proposition Nr 190.

21

licerad, varvid huvudfrågan för kommissionen varit den, vilka arbetsuppgifter

böra överlämnas till personer utan kammarskrivarutbildning och

vilka böra reserveras för kammarskrivare respektive befattningshavare av

högre grad. Den fördelning i fråga om arbetet mellan dessa båda kategorier,

kommissionen härvid förordat och generaltullstyrelsen i allt huvudsakligt

tillstyrkt, har ej heller synts mig giva skäl till erinran.

Kommissionen har härefter, såsom förut omförmälts, ingått på arbetsfördelningen

mellan befattningshavarna inom de nyssnämnda två kategorierna,

varvid kommissionen först uppdragit vissa principer för fördelningen

av arbetet mellan tullkontrollörer och kammarskrivare och därefter

övergått till att uppdraga gränserna för de lägre befattningshavarnas

arbetsfält. Jämväl till de förslag, kommissionen härutinnan framlagt och

vilka generaltullstyrelsen tillstyrkt, har jag ansett mig böra giva min

anslutning. Jag bortser nu från antalet tjänster av de särskilda kategorierna,

varom ju delade meningar gjort sig gällande.

Vad antalet tjänster beträffar, har tjänstgöringskommissionen framhållit,

att den s. k. normalstat för tullverkets lokalförvaltning, kommissionen

sökt åstadkomma, icke omedelbart och i hela sin omfattning kunde genomföras.

Generaltullstyrelsen har jämväl påpekat, att styrelsens uormalstat

ej heller kunde omedelbart genomföras utan att sådant måste ske successivt.

Intetdera av förslagen kunde för övrigt enligt generaltullstyrelsens mening

betraktas såsom för någon längre tid normerande, vad tjänstantalet beträffade.

I de stater, som komme att fastställas för de följande åren, syntes

sålunda styrelsen — alltjämt med tillämpning av de föreslagna principerna

för arbetsfördelningen mellan olika slag av befattningshavare — successivt

de förändringar böra vidtagas, som betingades av vid varje tillfälle rådande

förhållanden samt medgåves av inträdda möjligheter att närma sig och

slutligen uppnå »normalstaten», sådan densamma, med tillämpning av

nämnda principer men med personalantalet i de olika tjänstegraderna avvägt

efter rådande förhållanden, skulle te sig.

Jag torde ock i detta sammanhang få erinra om att Kungl. Maj:t genom

beslut den 5 september 1924 förordnat, att, intill dess tjänstgöringskommissionens

förslag blivit vederbörligen prövat och utgiftsstat för tullverket

därefter fastställd, ledigblivande kammarskrivar-, tullöveruppsyningsmans-

och tulluppsyningsmanstjänster skola tillsättas allenast

medelst förordnande tills vidare med rätt för de sålunda förordnade och

för dem, vilka med anledning härav komma att i omedelbar eller medelbar

succession uppehålla ordinarie tjänst, att åtnjuta avlöning enligt de

i 43 § av kungörelsen den 31 december 1921 (nr 778) med avlöningsbestämmelser

för icke-ordinarie befattningshavare vid statsdepartement

och vissa andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen, angivna

grunder.

Att intaga någon bestämd ståndpunkt till vare sig tjänstgöringskommissionens

eller generaltullstyrelsens förslag till normalstat synes mig, såvitt

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition Nr 190.

angår statens omfattning, under nu rådande förhållanden icke kunna ske.

Vad däremot angår fördelningen av de olika göromålen på befattningshavare

i skilda lönegrader synes man kunna på grundvalen av kommissionens

utredningar redan nu intaga åt minstone principiell ställning till

normalstaten. Enligt min mening hör kommissionens arbete tillerkännas

den betydelsen, att man vid prövningen av tullverkets personalbehov söker

närma sig den fördelning av personalen, som kommit till uttryck i kommissionens

förslag till normalstat. Kommissionens uppslag beträffande arbetsfördelningen

och dess förslag till utbyte av arbetskraft med kammarskrivarutbildning

mot sådan med lägre teoretisk kompetens böra givetvis, såsom

ägnade att åstadkomma besparingar, bliva väl beaktade. Jag erinrar härvid,

att en av kommissionens ledamöter funnit sig böra gå till och med något

längre i förevarande avseende än kommissionens majoritet. Det synes mig

så mycket mera nödvändigt, att man i fortsättningen inriktar sig på att

nedbringa personal- och övriga kostnader vid tullverket, som dessa kostnader

under de senaste åren visat en oroväckande tendens till ökning.

Förenklingar i arbetet, vilka dels i och för sig äro ägnade att medföra

besparingar, dels underlätta utnyttjandet av personal med lägre teoretisk

kompetens, böra fördenskull eftersträvas. Ett led i strävandena till förenkling

utgör den av Kungl. Maj:t den 23 februari 1925 anbefallda utredningen

i fråga om revision av gällande tulltaxa. Men i sista hand

ankommer det på tullverket självt att på ett mera ekonomiskt sätt utnyttja

arbetskrafterna ävensom i övrigt iakttaga största möjliga sparsamhet i

förvaltningen.

Om, såsom nyss anförts, jag alltså nu icke är beredd att taga definitiv

ståndpunkt till de förslag till normalstater, som i detta sammanhang

framlagts, har jag emellertid vid uppgörande av mitt förslag till utgiftsstater

för tullverket för nästkommande budgetår, så långt mig synts möjligt,

beaktat förslagen i fråga.

Innan jag går att framlägga förslag till utgiftsstater för tullverket för

budgetåret 1925—1926 torde jag emellertid först få redogöra för tjänstgöringskommissionens

i avdelning II av dess betänkande avlåtna förslag

angående tullförvaltartjänsternas klassificering m. m. samt angiva min

ställning till detta förslag.

Tullförvaltartjänsternas klassificering in. in.

TuUfBrvaUar- \ avdelning II av sitt förberörda betänkande har tullverkets tjänstklassificering,

gonngskommission, såsom redan nämnts, behandlat frågan om tullförvalTjunstgtsrincs.

tarf jänsternas klassificering.

kommissionen. Efter att först hava lämnat en översikt över vad tidigare förekommit

i denna fråga och därvid erinrat, att tullförvaltartjänsternas klassificering

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition Nr 190.

skett på grundval av s. k. poängtabeller, har kommissionen redogjort för

de anmärkningar, som kunde riktas mot detta sätt för fragans läsande.

I fortsättningen har kommissionen anfört i huvudsak följande.

Ehuru kommissionen redan från början byst vissa tvivel om möjligheten

att åstadkomma en för klassificeringen tillfredsställande poängtabell, hade

kommissionen dock ansett sig förpliktad att fullfölja försöken därmed och

fördenskull framlagt ett av densamma utarbetat utkast till nya grunder föi

poängtabell, vilket utkast återfunnes i en vid utlåtandet såsom bilaga 1 fogad

promemoria. Denna promemoria hade delgivits vederbörande tullmyndigheter,

vilka i däröver avgivna yttranden i allmänhet uttalat, att de. nya

grunderna innebure ett väsentligt framsteg i förhållande till de vid tidigaie

tabellers uppgörande tillämpade. Ett par tullkamrar hade emellertid uttalat

mera principiella betänkligheter, riktade mot hela tanken på en gemensam

tabell för alla tullkamrar. För egen del hade kommissionen kommit till

det resultat, att en poängtabell, med vilken omsorg den än uppgjordes, icke

kunde tillerkännas en sådan grad av objektivitet eller exakthet, att. den

erhölle någon avgörande betydelse för lösandet av tullverkets klassificermgs
De

omständigheter, som tidigare föranlett, att en poängtabell lades till

grund för klassificeringen, förelåge icke längre. Tullförvaltningarnas personalförhållanden

och tullkamrarnas hela arbete hade numera granskats av

kommissionen, och den behövliga kontakten med lokalförvaltningen voie föi

framtiden tryggad genom den nyinrättade personalbyrån. Det syntes da

naturligast att lägga den på detta sätt vunna erfarenheten om de olika tullkamrarna

till grund för klassificeringen. Det statistiska materialet borde

givetvis härvid icke lämnas obeaktat utan användas såsom komplettering

av och stöd för de personliga iakttagelserna. .....

Ville man använda någon enstaka av de i förslaget till grunder tor poangtabell

omförmälda faktorerna såsom norm för rangordningen, borde man

enligt kommissionens uppfattning snarast välja antalet befattningshavaic a\

olika grader. Man måste nämligen, sedan personalbehovet nu genom kommissionens

undersökningar grundligt prövats, vara berättigad anse, att kvantiteten

och kvaliteten av en förvaltnings arbete i stort sett kunde avläsas i

antalet och graden av de befattningshavare, som föreslagits till anställning

vid densamma, ehuruväl även en rangordning enligt personalantalet skulle

tarva icke få korrigeringar, särskilt för inlands- och gränstullkamrarnas vidkommande.

Då en »personalpoäng» emellertid hade sitt värde såsom ett

hjälpmedel att pröva det resultat, vartill man på annan väg kommit, hade

kommissionen i samband med förslaget till placering för vaije säiskild. ör

vältning angivit en sådan poängsiffra, baserad på kommissionens nu avgivna

förslag och beräknad på det sätt, att varje manlig ordinarie befattningshavare

upptagits med den siffra, som motsvarade hans lönegrad, under det

att de kvinnliga ordinarie befattningshavarna hänförts, skrivbiträdena till

lönegraden B 1, kontorsbiträdena till lönegraden B 3 och kanslibiträdena

till lönegraden B 5 samt upptagits med motsvarande siffror.

Beträffande klassificeringen av tullförvaltartjänsterna ville kommissionen

särskilt framhålla, att kustbevakningschefskap — i motsats till gränsbevakningschefskap

- icke ansetts böra inverka på en tullförvaltartjänsts klassificering,

då detta uppdrag icke vore bundet vid respektive förvaltning, utan

hade personlig karaktär. En eventuell ersättning för kustbevakningschefskap

syntes följaktligen böra beredas genom ett särskilt arvode, varigenom man

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Tull förn alt•

ning ärna.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 190.

skibL^a .möjli8''he^ av,vä8a ersättningens storlek efter distriktets särskilda

iordrmgar pa kustbevaknmgschefen.

Enligt kommissionens förslag skulle hänföras:

till klass 1 A: tullförvaltartjänsterna i Hälsingborg, Norrköping, Trälleborg

och Gävle;

tm Mass 1 B: tullförvaltartjänsterna i Sundsvall, Stockholms frihamn

Malmo frihamn, Göteborgs frihamn, Halmstad, Landskrona, Kalmar''

Örebro och Borås; *

till klass 2: tullförvaltartjänsterna i Strömstad, Karlskrona, Härnösand

\stad,

Lund Varberg, Jönköping, Söderhamn, Haparanda, Visby och Linköping;

till klass 3: tullförvaltartjänsterna i Hudiksvall, Lysekil, Charlottenberg!

Vasteras, Örnsköldsvik, Västervik, Eskilstuna, Uddevalla, Mon, Falun

Storhen Östersund, Falkenberg, Södertälje, Umeå och Kristinehamn; samt

till klass 4: tullförvaltartjänsterna i Sölvesborg, Ronneby, Skellefteå

Simrishamn, Lidköping, Kiruna, Motala, Marstrand och Piteå.

Från nu gällande klassindelning skiljer sig kommissionens förslag därutinnan,

att

tullförvaltartjänsten i Sundsvall skulle nedflyttas från klass 1 A till

klass 1 B;

tullförvaltartjänsterna i Stockholms frihamn, Örebro och Borås uppflyttas

från klass 2 till klass 1 B;

tullförval tartjänsten i Hudiksvall nedflyttas från klass 2 till klass 3;

tullförvaltartjänsten i Linköping uppflyttas från klass 3 till klass V

samt

tullförvaltartjänsten i Falkenberg uppflyttas från klass 4 till klass 3.

1 de av tullförvaltningarna häröver avgivna yttrandena har yrkats,

av tuUkamrarna i Sundsvall och Hudiksvall, att tullförvaltartjänsterna

därstädes måtte bibehållas i nuvarande klasser;

av tullkammaren i Halmstad, att tullförvaltartjänsten därstädes måtte

uppflyttas i klass 1 A och att förste kontrollörstjänsten vid tullkammaren

matte utbytas mot en överkontrollörstjänst;

av tullkamrarna i Karlstad och Ahus, att tullförvaltartjänsterna därstädes

matte uppflyttas i klass 1 B;

av tullkamrarna i Södertälje, Lysekil, Uddevalla, Örnsköldsvik och

Östersund-, att tullförvaltartjänsterna därstädes måtte uppflyttas i klass 2;

samt

av tullkamrarna i Sölvesborg, Skellefteå och Kiruna, att tullförvaltartjansterna

därstädes måtte uppflyttas i klass 3.

Härjämte har tullkammaren i Örnsköldsvik instämt i de av tullkamrarna

i blodsvall och Hudiksvall gjorda yrkandena samt hemställt, att tullförvaltartjänsten

i Umeå måtte uppflyttas i klass 2.

opaginerad Kontrollera mot PDF

IvuikjI. Maj:ts proposition Nr

2.r>

Tjänstgöringskoinmissionen bär funnit de sålunda gjorda framställningarna

icke giva anledning till ändring i det av kommissionen avgivna förslaget.

För egen del har generaltullstyrelsen i detta ämne anfört följande:

»Det av tjänstgöringskoinmissionen framlagda förslag till klassificering av

fullföljaltartjänsterna är grundat, förutom på detaljerade statistiska uppgifter

om rörelsens omfattning vid tullförvaltningarna — sålunda enahanda

material, som legat till grund för de tidigare utarbetade poängtabellerna —

jämväl på eu genom undersökning vid de olika tullplatserna vunnen personlig

erfarenhet om göromålen och arbetsförhållandena å desamma. Det lider därför

intet tvivel, att en klassificering, uppgjord med stöd av berörda material

och personliga iakttagelser, måste anses äga ett visst företräde framför de

tidigare, i stort sett allenast på grund av statistiska uppgifter verkställda

klassificeringarna. Vid det förhållande, att de av kommissionen ifrågasatta

förändringarna i klassificeringen i allt fall icke äro av någon större omfattning,

vill det emellertid synas styrelsen, som om den tidigare använda

metoden att verkställa klassificeringen huvudsakligen på grundval av poängtabell

under normala förhållanden icke kunde anses alltför otillfredsställande,

i all synnerhet om vid sådana tabellers upprättande tillämpas de av kommissionen

föreslagna grunderna därför, vilka otvivelaktigt innebära en förbättring,

som måhända kan ytterligare stärkas. Då, såsom kommissionen

antyder, en klassificering av tullförvaltartjänsterna icke lärer kunna bestå

under obegränsad tid utan måste, ehuruväl icke alltför ofta, revideras samt

det icke gärna kan ifrågakomma att vid varje sådan revidering anlita en så

vidlyftig apparat som en tjänstgöringskommission, lärer enligt styrelsens

mening icke någon annan utväg återstå än att i huvudsak stödja klassificeringen

på statistiska uppgifter eller, med andra ord, på en poängtabell.

Den mest framträdande bristen i det sätt, varpå klassificeringen ägt rum,

torde vara, att poängtabellerna avsett allenast ett enda år och att klassificeringen

alltså kommit att stödja sig på förhållanden, som lätteligen kunnat

vara av tillfällig natur. Från en sådan brist är tydligen icke heller kommissionens

förslag helt fritt; åtminstone har det av alla de tullförvaltningar,

som påyrkat ändring i detsamma, framhållits, att de av kommissionen använda

uppgifterna om arbetets omfattning avsåge en tidsrymd, år 1923, som

icke kunde betraktas såsom ett normalår, och att i allt fall arbetet under

den gångna, delen av år 1924 mer eller mindre ökats. Även om denna

ökning icke i någon större mån förändrat relationen mellan de olika platserna

är det dock icke uteslutet, att sådant i något fall kan hava varit förhållandet.

Styrelsens uppfattning är, att det för vinnande av en så rättvis

klassificering som möjligt är ofrånkomligt, att man därvid äger tillgång till

en fortlöpande årlig statistik över rörelsen och arbetet vid de olika tullkamrarna;

och är det styrelsens avsikt att snarast möjligt verkställa utredning,

på vad sätt en sådan statistik — vilken för övrigt även under tiderna mellan

de periodvis återkommande revideringarna av klassindelningen skulle vara

av stort värde, särskilt för bedömandet av personalbehovet vid tullförvaltningarna

— må kunna åstadkommas med lägsta möjliga kostnad samt att

i sammanhang därmed jämväl söka finna det lämpligaste sättet att i en

poängtabell sammanfatta de statistiska uppgifterna.

Med ovanberörda uppfattning och då, såsom redan nämnts, de av kommissionen

verkställda undersökningarna icke givit kommissionen anledning

att ifrågasätta några mera vittgående ändringar i klassificeringen, har styrelsen

— med hänsyn jämväl till såväl de invändningar mot av kommis
-

Generaltull
styrelsen.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition Nr 190.

sionen föreslagna nedflyttningar som de yrkanden om uppflyttning av vissa

tullförvaltartjänster utöver vad kommissionen föreslagit, vilka under åberopande

av rörelsens och arbetets ökade omfattning under år 1924 framförts

av respektive tullkamrar — för sin del ansett det lämpligast, att den nuvarande

klassindelningen tills vidare bibehålies, dock med det undantag att

tullförvaltartjänsten i Stockholms frihamn i enlighet med kommissionens

förslag likställes med tullförvaltartjänsterna i de båda övriga frihamnarna.

Kommissionen anför till stöd för sitt förslag härutinnan, att uppförandet

av tullförvaltartjänsten i Stockholms frihamn i klass 2, medan tullförvaltartjänsterna

i de båda övriga frihamnarna placerats i klass 1 B, torde hava

sammanhängt med den provisoriska karaktären av Stockholms frihamn, men

att denna särställning för Stockholms frihamn icke längre hade något fog

för sig. I fråga om uppbörden intoge Stockholms frihamn numera den ojämförligt

främsta platsen, under det att Malmö frihamn komme långt efter de

båda andra. Även i fråga om trafiken torde i de flesta avseenden Malmö

frihamn ligga under frihamnarna i Stockholm och Göteborg; dock kunde

framhållas, att såväl Malmö som Göteborgs frihamnar varit i verksamhet

sa kort tid, att allt för vittgående slutsatser icke kunde dragas av nu tillgängliga

siffror. För sin del hölle kommissionen före, att den särställning,

dessa chefstjänster intoge i förhållande till de övriga tullförvaltningarnas,

och de speciella krav, som på grund av frihamnsrörelsens natur borde ställas

på deras innehavare och som måhända icke i så hög grad, som fallet vore

på andra områden, vore beroende av trafikens omfattning, borde föranleda,

att de tre tullförvaltartjänsterna i frihamnarna upptoges i samma klass,

vilken icke borde vara lägre än 1 B.

Styrelsen delar obetingat kommissionens uppfattning, att intet giltigt skäl

förefunnes för bibehållande av tullförvaltartjänsten i Stockholms frihamn i

lägre klass än tullförvaltartjänsterna i Malmö och Göteborgs frihamnar.

Såsom kommissionen anfört, överstiger rörelsen i Stockholms frihamn

väsentligt rörelsen i Malmö frihamn; och den förutvarande provisoriska

karaktären av Stockholms frihamn torde numera få anses hava upphört. De

mera allmänna skäl, som av kommissionen andragits för att tullförvaltartjänsterna

i alla tre frihamnarna likställas ävensom för att tjänsterna icke

uppföras i lägre klass än 1 B, synas styrelsen icke kunna jävas.»

Under åberopande av vad sålunda anförts har generaltullstyrelsen hemställt,

att tullförvaltartjänsten i Stockholms frihamn måtte uppflyttas från

klass 2 till klass 1 B.

Tullför- Med avseende a de olika tullförvaltarklassernas lönegradsplacering kar

valtarnas .

lönegrads- tjänstgörmgskommissionen anfört, att densamma icke ansett sig befogad

placering föreslå någon förändring, ehuru kommissionen icke kunnat undgå att finna

den löneställning, de flesta tullförvaltare härigenom erliölle, väl låg såväl

i förhållande till övriga tjänster inom tullverket som ock allmänt sett med

hänsyn till arten av deras uppgifter och det med deras chefsställning

förenade betydande ansvaret.

Frågan om höjning av tullförvaltartjänsternas lönegradsplacering har

dessutom framförts dels av åtskilliga tullförvaltningar dels av Sveriges

allmänna tulltjänstemannaförening, som nu upprepat tidigare gjort yrkande,

att tullförvaltartjänsterna av klass 4 måtte placeras i 13:e lönegraden och

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 190. 27

do övriga tullförvaltarklasserna i respektive 14:e, 15:e, 16:e och 17:e lönegraderna.

Generaltullstyrelsen har i denna fråga fortfarande vidhållit den mening,

åt vilken styrelsen givit uttryck i skrivelser till Kungl. Maj:t den 28

oktober 1922 och den 29 september 1923 med förslag till utgiftsstater för

tullverket för respektive budgetåren 1923—1924 och 1924—1925, nämligen

att tullförvaltartjänsterna över huvud taget erhållit en för låg placering å

löneskalan. Med hänsyn dels därtill, att en vid 1922 års riksdag väckt

motion om höjning av tullförvaltartjänsternas lönegrader blivit av statsutskottet

enhälligt avstyrkt och av riksdagen avslagen, dels till förut omförmälda

förhållande, att styrelsen ansett sig icke för närvarande kunna

ifrågasätta en allmän revidering av tullförvaltartjänsternas klassificering,

har styrelsen likväl funnit sig icke heller böra nu framlägga något förslag

om ändring i dessa tjänsters lönegradsplacering.

Såsom den lämnade redogörelsen utvisar, har generaltullstyrelsen på °ep*£e.™nt,m

anförda skäl funnit tjänstgöringskommissionens förslag i fråga om tull- °

förvaltartjänsternas klassificering icke böra för närvarande föranleda till

någon åtgärd, dock att styrelsen, i likhet med kommissionen, ansett, att

tullförvaltartjänsten i Stockholms frihamn bör likställas med tullförvaltartjänsterna

i de båda övriga frihamnarna och sålunda uppflyttas från klass 2

till klass 1 B.

Till denna generaltullstyrelsens uppfattning ansluter jag mig, och anser

jag sålunda i likhet med styrelsen lämpligast, att den nuvarande klassindelningen

med nyssnämnda undantag tillsvidare bibehålies.

Vad beträffar frågan om tullförvaltarnas lönegradsplacering synes mig

med hänsyn till vad generaltullstyrelsen härutinnan anfört anledning till

något uttalande från min sida icke föreligga.

Förslag till utgiftsstater för budgetåret 1925—1926.

Sedan jag sålunda lämnat en redogörelse för tjänstgöringskommissionens

särskilda förslag och generaltullstyrelsens utlåtande över förslagen i fråga

ävensom angivit min allmänna ställning till desamma, övergår jag nu att

närmare redogöra för styrelsens i förberörda skrivelse den 31 oktober 1924

avgivna förslag till reglering av tullverkets utgiftsstater för budgetåret

1925—1926.

Härvid torde jag för överskådlighetens skull först få erinra om de för

innevarande budgetår fastställda staterna för tullverket.

Sedan riksdagen i skrivelse den 23 maj 1924, nr 186, anmält sina beslut

i anledning av Kungl. Maj:ts under sjunde huvudtiteln av 1924 års statsverksproposition

gjorda framställning angående tullverkets utgiftsstater för

budgetåret 1924—1925 m. m., har Kungl. Maj:t den 13 juni 1924 för

nämnda budgetår för tullverket fastställt följande

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl''. Maj:ts proposition Nr 190.

Ordinarie stat.

A. Avlöning sstat.

Generaltullstyrelsen.

Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag

kr. 430,000

Vikariatsersättningar, förslagsanslag ............ » 20,000

Arvode till tullverkets ombudsman ............... » 2,000

Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare

m. in., förslagsanslag .................... » 160,000

Tullstaten.

Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag

............................,........................ kr. 10,084,000

Vikariatsersättningar, förslagsanslag ............ » 180,000

Arvoden till två laboratorieföreståndare å

högst 1,000 respektive 500 kronor, för år

räknat .....;............................ ............... » 1,500

Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare

m. in., förslagsanslag » 1,771,000 kr. 12,657,500

B. Indragnings- och övergångsstater.

Avlöningar till tjänstemän å indragnings- och övergångsstater.

.................................................................

C. Pensionsstater.

Pensioner till avskedade tjänstemän, förslagsanslag

............................................... kr.

Pensioner till avlidna tjänstemäns änkor och

barn, förslagsanslag ............................... »

Gottgörelse till tullstatens enskilda pensionsinrättning

för mistade andelar av avlöning

vid vakanta tjänster ........................... »

D. Omkostnadsstat.

Kostnader för avdömande av tullmål, förslagsanslag

kr. 37,300

Resekostnads- och traktamentsersättningar

m. m., förslagsanslag.................................... » 95 qoo

Hemliga utgifter ............................................ » 4’ooo

Övriga kostnader för tullverket, förslagsanslag » 1,457,530 kr. 1,593.830

Summa förslagsanslag kr. 14,820,000.

kr. 55,670.

475,000

25,000

13,000 kr. 513.000.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 190. 29

1 sin merberörda skrivelse den 31 oktober 1924 har nu generaltullstyrelsen,

vad till en början

avlöning sstaten för generaltullstyrelsen

angår, meddelat, att av de å styrelsens stat för budgetåret 1924—1925 upptagna

tjänster följande vore valcanta, nämligen

2 aktuarietjänster å statistiska avdelningen;

1 revisorstjänst å revisionsbyrån;

2 kvinnliga kontorsbiträdestjänster;

1 kvinnlig skrivbiträdestjänst; samt

1 expeditionsvaktstjänst.

Vidare har styrelsen anfört huvudsakligen följande.

Jämlikt Kungl. Maj:ts vid särskilda tillfällen i november och december

månader 1923 samt i januari och oktober månader 1924 meddelade beslut

uppehölles samtliga dessa tjänster,med undantag av revisorstjänsten å revisionsbyrån,

på förordnande tills vidare. Revisorstjänsten, som blev ledig

genom innehavarens död i maj 1924, uppehölls på förordnande intill utgången

av därpå följande juni månad, men hade därefter varit lämnad

utan vikarie. På grund av vad chefen för finansdepartementet anfört till

statsrådsprotokollet den 29 februari 1924 angående berörda tjänst (Kungl.

Maj:ts proposition nr 121 angående anslag till statskontoret, kammarrätten,

riksräkenskapsverket och allmänna civilförvaltningens lönenämnd

sid. 53 och 77) syntes samma tjänst böra med ingången av budgetåret

1925—1926 avföras från styrelsens stat och alltså antalet revisorstjänster i

tjänsteförteckningen för sagda budgetår upptagas till 12 i stället för det

nuvarande antalet 13.

Av de i tjänsteförteckningen för budgetåret 1924—1925 under lokaltullförvaltningen

upptagna 372 kammarskrivartjänsterna vore 11 avsedda för

generaltullstyrelsens byråer. Då tullverkets tjänstgöringskommission i sitt

betänkande angåve antalet av de för användning hos styrelsen avsedda

kammarskrivarna till 13 berodde detta därpå, att två vid tullbehandlingsinspektionen

i Stockholm placerade kammarskrivare, som erfordrades för

tjänstgöring å tullverkets huvudlaboratorium av kommissionen inräknats i

det antal kammarskrivare, som vore avsett för generaltullstyrelsens räkning.

Emellertid hade behov av sakkunnigt biträde åt kustbevakningsinspektören

visat sig oundgängligt, och hade detta behov blivit tillgodosett

på det sätt, att en på indragningsstat uppförd befattningshavare,

förutvarande kustbevakningschefen i Hallands samt Göteborgs och Bohus

län E. G. D. Maechel, vilken förordnats att bestrida en av förberörda 372

kammarskrivartjänster, tagits i anspråk såsom biträde åt kustbevakningsinspektören.

Då denne syntes vara närmast hänförlig till styrelsen och i

allt fall i förteckningen över tullverkets personal upptoges under styrelsen,

. vore strängt taget 12 av nyssnämnda 372 kammarskrivartjänster tagna i

anspråk för styrelsens räkning. Det syntes styrelsen riktigast, att dessa 12

tjänster ock upptoges i personalförteckningen under generaltullstyrelsen. Motsvarande

förfaringssätt med för huvudlaboratoriet behövliga kammarskrivartjänster

har styrelsen däremot icke funnit anledning ifrågasätta.

Vad härefter den icke-ordinarie personalen hos generaltullstyrelsen beträffade,

hade styrelsen hos sig anställda 19 amanuenser, därav 2 förste amanuenser,

samt 10 kvinnliga extra ordinarie skrivbiträden, varförutom tjänstgjorde ett

växlande antal extra amanuenser och kvinnliga extra skrivbiträden.

s. 30 Kontrollera mot PDF

Departement?

chefen,

30 Kungl. Maj:ts proposition Nr 190.

Förenämnda amanuenser och extra ordinarie skrivbiträden vore inräknade

i det antal av högst 400 extra ordinarie befattningshavare, som jämlikt

Kungl. Maj:ts beslut den 30 november 1923 finge från och med den 1 december

samma år tills vidare och intill dess annorlunda bestämdes finnas

anställda i tullverket.

Såväl de extra ordinarie som de extra skrivbiträdena fullgjorde, förutom

rena skrivgöromål, även i betydande omfattning registrerings- och annat

arbete, vilket med fullt skäl kunde anses hänförligt till åtminstone kontorsbiträdesgöromål.

Styrelsen ansåge det vara med billighet överensstämmande,

att en del av dessa befattningshavare komme i en i någon mån förbättrad

ställning i avseende å anställnings- och avlöningsvillkor. En sådan förbättring

syntes kunna åstadkommas med en jämförelsevis ringa kostnad för

tullverket genom att de extra ordinarie skrivbiträdena uppflyttades till extra

ordinarie kontorsbiträden och omkring hälften av de extra skrivbiträdena,

vilkas antal utgjorde 22, antoges till extra ordinarie kontorsbiträden.

Någon ändring i fråga om amanuenserna och de extra amanuenserna

ansåge sig styrelsen däremot icke böra ifrågasätta.

Då Kungl. Maj:t hittills bestämt antalet extra ordinarie befattningshavare

i tullverket, förutsatte styrelsen, att så även för framtiden skulle bliva förhållandet.

För genomförande av den nyss berörda förändringen i hos styrelsen

anställda icke-ordinarie befattningshavares ställning hemställde alltså

styrelsen om bemyndigande att för budgetåret 1925—1926 hava hos sig anställda

19 amanuenser och 20 extra ordinarie kvinnliga kontorsbiträden.

I fråga om beräkningen av det i specifikationen till utgiftsstater upptagna

förslagsanslaget till lön åt ordinarie befattningshavare hos styrelsen hade

styrelsen utgått ifrån medeltalet av de för juli, augusti och september månader

år 1924 faktiskt utbetalda lönebeloppen till sagda befattningshavare —

ined undantag av kammarskrivarna — vilka belopp i medeltal utgjorde

36,619 kronor. Genom multiplikation av denna siffra med 12 erhölles alltså

ett belopp av 439,428 kronor för ar. Härtill hade lagts de för närvarande

av anslaget till lön åt ordinarie befattningshavare vid tullstaten utgående

avlöningsbeloppen till 11 av de för styrelsens behov använda 12 kammarskrivare,

som enligt styrelsens förslag skulle uppföras å styrelsens stat; till

den tolfte, förre kustbevakningscliefen Maechel, vilken, såsom förut nämnts,

vore uppförd å indragningsstat, utginge lön av anslaget till avlöningar till

tjänstemän å indragnings- och övergångsstater. Medeltalet av lönebeloppen

för nyssnämnda tre månader utgjorde 5,231 kronor för månad, motsvarande

ett årligt belopp av 62,772 kronor. Med summan av förenämnda båda belopp,

439,428 kronor och 62,772 kronor, eller 562,200 kronor hade anslaget

upptagits i specifikationen.

_ Det under avlöningar till ordinarie tjänstemän anvisade förslagsbeloppet

till personliga lönetillägg in. m. ävensom övriga å avlöningsstaten för styrelsen

uppförda anslag hade styrelsen, då förut omförmälda av styrelsen

föreslagna förändring i fråga om vissa icke-ordinarie befattningshavares ställning

icke syntes behöva inverka på beräkningen av anslaget till avlöning

åt vissa icke-ordinarie befattningshavare, arvoden åt extra befattningshavare

samt gratifikationer, upptagit med de i staten för budgetåret 1924—1925

angivna belopp.

Vad den av generaltullstyrelsen föreslagna avlöningsstaten för styrelsen

angår torde till en början få erinras, att chefen för finansdepartementet vid

äskandet av anslag till riksräkenskapsverket och dess verksamhet under

budgetaret 1925 1926 (sjunde huvudtiteln, punkt 15), under erinran om det

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kuntjl. Maj:ts proposition Nr 190.

i propositionen nr 121 vid 1924 års riksdag framlagda förslaget om överflyttande

frän och med nu ifrågavarande budgetår av eu revisor stjänst från

generaltullstyrelsens till riksräkenskapsverkets stat — vilket förslag av riksdagen

lämnades utan erinran — å sistnämnda stat föreslagit till uppförande

ytterligare en revisorsbefattning. I det förslag till ny stat för generaltullstyrelsen,

jag nu framlägger, har fördenskull antalet revisorsbefattningar

hos generaltullstyrelsen nedsatts från tretton till tolv.

Såsom nämnts har generaltullstyrelsen föreslagit, att av de nu i tjänsteförteckningen

för tullverket upptagna kammarslcrivarbefattningarna, av vilka

elva avsetts för generaltullstyrelsens byråer men i sagda förteckning uppförts

under lokaltullförvaltningen, tolv befattningar måtte upptagas å styrelsens

stat. Mot den ifrågasatta överflyttningen av elva för styrelsen avsedda

befattningar av nu berörda slag har jag icke funnit skäl till erinran, och

finner jag mig ävenledes böra tillstyrka överflyttning från lokaltullförvaltningens

till styrelsens stat av ännu en kammarskrivarbefattning, avsedd

såsom biträde åt kustbevakningsinspektören.

Vad däremot angår den av generaltullstyrelsen föreslagna uppflyttningen

i lönegrad av den extra skrivbiträdespersonalen kan jag icke förorda styrelsens

förslag i denna del.

Vidkommande slutligen de av styrelsen framlagda beräkningarna av de i

staten ingående anslagsposterna har jag icke funnit skäl till annan ändring

härutinnan än som föranledes av riksdagens beslut angående ordnandet av

kvinnliga befattningshavares avlöningsförhållanden. Detta beslut medför en

ökad belastning å anslaget för avlöningar till ordinarie befattningshavare med

i runt tal 11,000 kronor. Höjning av anslagsposten för avlöningar till ickeordinarie

befattningshavare m. m. synes mig däremot icke erforderlig. Jag

föreslår alltså, att förslagsanslaget till avlöningar åt ordinarie befattningshavare

hos styrelsen höjes från dess nuvarande belopp, 438,000 kronor, till 513,200

kronor samt att övriga å styrelsens avlöningsstat upptagna anslag uppföras

med oförändrade belopp. Jag förutsätter härvid, att, såsom för närvarande

är fallet, anslaget för avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare ej må

överskridas utan Kungl. Maj:ts medgivande.

Vad härefter beträffar generaltullstyrelsens förslag till

avlöningsstat för tullstaten

för budgetåret 1925—1926 kan, såsom förut framhållits, styrelsens förslag

till »normalstat» icke fullständigt genomföras vid ingången av sagda

budgetår. Anledningarna härtill äro dels att för närvarande finnes ett

större antal befattningshavare i kontrollörs och tulluppsyningsman tjänstegrader

än som upptagits i förslaget, dels ock det nu befintliga överskottet

av extra ordinarie kammarskrivare. Dessa förhållanden hava ock

givit anledning till vissa modifikationer i förslaget. Beträffande dessa modifikationer

och skälen därför har generaltullstyrelsen anfört följande:

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kung!. Maj:ts proposition Nr 190.

»Av de i gällande stat uppförda 115 kontrollörstjänsterna äro för närvarande

3 vakanta och uppehållas enligt Kungl. Maj:ts beslut den 5 september

1924 medelst förordnande tills vidare. Antalet kontrollörer utgör

alltså nu 112. Då enligt styrelsens förslag till »normalstat» antalet kontrollörstjänster

skulle utgöra 107 äro alltså 5 av de nuvarande kontrollörerna

övertaliga. För reglering av detta förhållande synes det icke nödvändigt,

att någon särskild indragnings- eller övergångsstat fastställes, utan

torde regleringen enklast kunna ske på det sätt, att i personalförteckningen

för budgetåret 1925—1926 dels antalet kontrollörer angives till 112 med

anmärkning att 5 av dessa äro övertaliga och skola vid inträffande lediglieter

ersättas med kammarskrivare, dels ock antalet kammarskrivare minskas

med 5 eller från det i »normalstaten» upptagna antalet 390 till 385. Vid

varje tillfälle, då en avgående kontrollör sålunda ersättes med en kammarskrivare,

inträder tydligen eu besparing ä avlöningsstaten. Regleringen

kan måhända icke helt genomföras under budgetåret 1925—1926, men i

sådant fall lärer intet hinder möta för att i staten för ett eller flera därpå

följande budgetår vidtaga motsvarande åtgärder med de ändringar, som be

tingas av då rådande förhållanden. Skulle tilläventyrs en eller flera av de

nuvarande 112 kontrollörerna avgå före ingången av budgetåret 1925—1926

lära den eller de sålunda ledigblivna tjänsterna böra, på grund av Kungl.

Majas nyssberörda beslut den 5 september 1924, uppehållas på förordnande

till och med utgången av juni månad 1925 och motsvarande antal av de

felande 5 kammarskrivartjänsterna tillsättas från och med den 1 juli samma

år eller snarast möjligt därefter.

Med det för närvarande befintliga överskottet av tulluppsyningsman skid le

förfaras på enahanda sätt. Av det nuvarande antalet tulluppsyningsnrinstjänster,

477, äro 3 vakanta och uppehållas medelst förordnande tills vidare,

varför antalet tulluppsyningsman utgör 474. Enligt styrelsens förslag till

»normalstat» skulle antalet tulluppsyningsman uppgå till 433; överskottet

utgör alltså 41. I personalförteckningen för budgetåret 1925 — 1926 synes

därför tulluppsyningsmännens antal böra upptagas till 474 med anmärkning

att 41 av dessa äro övertaliga och skola vid inträffande ledigheter

ersättas med tillsyningsmän, varjämte tillsyningsmännens antal — enligt

»normalstaten» 765 — böra minskas med 41 och alltså upptagas till 724.

Ehuru enligt styrelsens förslag till »normalstat» antalet tullöveruppsyningsmän,

127, understiger det i nuvarande stat upptagna, 128, med en, lärer

detta förhållande, da för närvarande 5 tullöveruppsyningsmanstjänster äro

vakanta och uppehållas på förordnande, icke påkalla någon särskild åtgärd.

Den andra anledningen till att »normalstaten» icke kan omedelbart tilllämpas

är, såsom ovan nämnts, det nu befintliga överskottet av extra ordinarie

kammarskrivare. Kommissionen beräknar det erforderliga antalet

sadana tjänstemän till 50 å 60; det nuvarande antalet utgör 127. Enligt

vad kommissionen uttalat maste det — även om eu av kommissionen fram

förd tanke, att en del av dessa skulle såsom en övergångsanordning uppföras

å ordinarie stat, icke bliver realiserad — i alla händelser tillses, att fortsatt

tjänstgöring beredes samtliga de extra ordinarie kammarskrivare, som

icke kunna vinna ordinarie anställning. Detta kali tydligen, såsom kommissionen

ock framhåller, ske endast på det sätt, att extra ordinarie kammarskrivare

användas för förrättande av göromål, som för framtiden äro

avsedda att fullgöras av tullkontorister och kvinnliga biträden, varav i sin

ordning följer, att ett motsvarande antal av de nya kontorist- och kvinnliga

bit rädesbe fattningar, som enligt »normalstaten» skulle erfordras för lokaltullförvaltningens

behov, tillsattes först i den män extra ordinarie kammarskrivare

befordras till ordinarie tjänst eller eljest avgå. I detta samman
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:In proposition Nr 190.

33

lian^ tillåter styrelsen si k betona, att den tillfälliga anordningen med användandet

av extra ordinarie kammarskrivare i stället för tullkontorister

oeh kvinnliga biträden icke blott betingas av skyldig hänsyn till de nuvarande

extra ordinarie kammarskrivarna utan även, såsom kommissionen ock

framhåller — —- —, måste anses vara till fördel för tullverket. Det må

ock framhållas, att berörda extra ordinarie kammarskrivare, i betraktande

av den stränga gallring av de inträdessökande i tullverket, som ägt rum

vid de senaste elevkurserna, samt deras långvariga tjänstgöring, måste anses

såsom eu mycket värdefull tillgång på högt kvalificerade tjänstemän och

att genom befintligheten av dessa tjänstemän, bland annat, den under krigsåren

erforderliga utförselkontrollen kunnat vederbörligen upprätthållas, något

som eljest näppeligen kunnat ske på ett tillfredsställande sätt.

För bestämmande av det sammanlagda antal tullkontorist- och kvinnliga

biträdestjänster, som av nu ifrågavarande anledning icke skulle tillsättas

omedelbart vid ingången av budgetåret 1925—1926, måste det undersökas,

huru många extra ordinarie kammarskrivare då må vara disponibla för

förrättande av göromål, vilka eljest skulle förrättas av nya tullkontorister

och kvinnliga biträden. För lokaltullförvaltningens behov äro för närvarande

avsedda 360 kammarskrivartjänster, av vilka dock 4 äro vakanta;

antalet ordinarie kammarskrivare utgör alltså för närvarande 356. Då det

antal kammarskrivare som för lokaltullförvaltningens behov upptagits i

styrelsens förslag till stat för nyssnämnda budgetår, utgör 385, skulle alltså

29 extra ordinarie kammarskrivare vinna ordinarie anställning. Härutöver

.synas i enlighet med kommissionens förslag 15 extra ordinarie kammarskrivare

böra avses såsom »landsreserv». Dessa kunna nämligen icke, om

de skola fylla sitt ändamål, disponeras för stadigvarande bestridande av

göromål, som enligt arbetsplanen eljest ankomma på ordinarie befattningshavare.

Då summan av 29 och 15 utgör 44, skulle av de nuvarande 127

extra ordinarie kammarskrivarna återstå ett antal av 83 såsom ersättare för

kontorister och kvinnliga biträden, och följaktligen ett motsvarande antal

av de i styrelsens förslag till »normalstat» upptagna nya kontorist- och

kvinnliga biträdesbefattningarna lämnas otillsatt. Då sammanlagda antalet

av dessa befattningar, den nuvarande kontorsskrivarbefattningen icke inberäknad,

utgör enligt nu gällande stat 94 och enligt sagda förslag 204, sålunda

110 mera än i gällande stat, skulle alltså av dessa 110 tjänster tillsättas

allenast 27 (110—83). Ur ekonomisk synpunkt vore det givetvis för

statsverket fördelaktigast, om dessa 27 tjänster tillsattes så att säga nedifrån,

med början i skrivbiträdesgraden och först därefter i högre grader.

Detta skulle innebära, att 22 nya skrivbiträdesbefattningar (skillnaden mellan

de nuvarande 12 och »normalstatens» antal 34) samt 5 av de 39 nya kontorsbiträdesbefattningarna

skulle tillsättas men däremot icke någon ny kanslibiträdesbefattning

eller tullkontoristtjänst. Förnämligast med hänsyn till

önskvärdheten därav, att inrättande av en del av de i »normalstaten» upptagna

nya tullkontoristbefattningarna utan för långt uppskov må komma

till stånd, har styrelsen dock ansett nu omförmälda förfarande icke böra

ifrågakomma utan vill i stället föreslå, att ovanberörda 27 tjänster fördelas

med ungefär hälften till tullkontoristgruppen och hälften till de kvinnliga

biträdesgrupperna, så att 13 nya tullkontoristtjänster samt 4 nya kanslibiträdes-,

5 nya kontorsbiträdes- och 5 nya skrivbiträdesbefattningar tillsättas.

Då antalet av ifrågavarande befattningshavare enligt gällande stat utgör

respektive 65, 5, 12 och 12, skulle sålunda i personalförteckningen för budgetåret

1925—1926 upptagas:

Ritning till riksdagens protokoll 1925. 1 samt. 153 höft. (Nr 190)

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition Nr 190.

78 tullkontorister,

9 kvinnliga kanslibiträden,

17 » kontorsbiträden samt

17 » skrivbiträden,

motsvarande i förhållande till styrelsens förslag till »normalstat» en

minskning med:

25 tullkontorister (103—78),

7 kvinnliga kanslibiträden (16—9),

34 » kontorsbiträden (51—17) samt

17 » skrivbiträden (34—17).

Vid avgång genom befordran eller annorledes av i tullverket nu anställd

extra ordinarie kammarskrivare — vare sig avgången äger rum före ingången

av budgetåret 1925—1926 eller under sagda budgetår — torde i stället

en av de otillsatta tullkontorist- eller kvinnliga biträdesbefattningarna böra

besättas med ordinarie innehavare, dock givetvis icke till högre antal för

varje särskild grupp av dessa befattningshavare än som motsvarar nyss

omförmälda skillnad mellan det i »normalstaten» och det i staten för samma

budgetår angivna antalet. I överensstämmelse med styrelsens nyss uttalade

uppfattning rörande förfarandet vid tillsättandet av ovanberörda 27 tjänster

i kontorist- och de kvinnliga biträdesgrupperna torde, enligt styrelsens mening,

vid avgång av extra ordinarie kammarskrivare det förfarande böra

iakttagas, att i stället för den först avgående extra ordinarie kammarskrivaren

tillsättes eu tullkontoristtjänst, i stället för den därnäst avgående

extra ordinarie kammarskrivaren en kvinnlig biträdesbefattning, varvid det

synes böra ankomma på generaltullstyrelsen att allt efter omständigheterna

bestämma, huruvida en kanslibiträdes-, kontorsbiträdes- eller skrivbiträdesbefattning

bör tillsättas, och så vidare varannan gång en tullkontoristtjänst

och varannan gång en kvinnlig biträdesbefattning. I regel kommer ett sådant

utbyte av en extra ordinarie kammarskrivare mot en tullkontorist eller

kvinnligt biträde att medföra besparing för statsverket; någon utgiftsökning

torde därigenom icke i något fall kunna uppstå. Åtgärden föranleder dock

alltid en överflyttning av utgift från anslaget till arvoden åt vissa ickeordinarie

befattningshavare till anslaget till avlöningar åt ordinarie befattningshavare,

vilka emellertid båda äro förslagsanslag.

Föreskrift om iakttagande av nu omförmälda förfarande vid avgång av

extra ordinarie kammarskrivare synes lämpligen kunna meddelas genom en

anmärkning till personalförteckningen för budgetåret 1925—1926.»

I detta sammanhang torde jag få redogöra för väckt förslag om särskilda

arvoden åt tullförvaltare med befäl över kustbevakning.

Chefskap över kustbevakningspersonal utövas för närvarande:

i första kustbevakningsdistriktet av tullförvaltaren i Haparanda;

i andra distriktet av tullförvaltaren i Luleå;

i tredje distriktet av tullförvaltaren i Skellefteå;

i fjärde distriktet av tullförvaltaren i Umeå;

i femte distriktet av tullförvaltaren i Härnösand;

i sjätte distriktet av tullförvaltaren i Sundsvall;

i sjunde distriktet av tullförvaltaren i Gävle;

i åttonde och nionde distrikten av tullbevakningschefen i Stockholm;

i tionde distriktet av tullförvaltaren i Nyköping;

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ls proposition Nr 190.

35

i elfte distriktet av tullförvaltaren i Norrköping;

i tolfte och trettonde distrikten av tullförvaltaren i Kalmar;

i fjortonde distriktet av tullförvaltaren i Visby;

i femtonde distriktet av tullförvaltaren i Karlskrona;

i sextonde distriktet av tullförvaltaren i Åhus;

i sjuttonde distriktet av tullförvaltaren i Trälleborg;

i adertonde distriktet av tullbevakningschefen i Malmö;

i nittonde distriktet av tullförvaltaren i Hälsingborg;

i tjugonde distriktet av tullförvaltaren i Halmstad;

i tjuguförsta distriktet av tullförvaltaren i Varberg;

i tjuguandra distriktet av tullbevakningschefen i Göteborg ;

i tjugutredje distriktet av tullförvaltaren i Lysekil; samt

i tjugufjärde distriktet av tullförvaltaren i Strömstad.

Såsom förut omförmälts hade tjänstgöringskommissionen ansett kustbevakningschefskap

— i motsats till gränsbevakningschefskap — icke böra

inverka på en tullförvaltartjänsts klassificering, då sådant uppdrag icke

vore bundet vid respektive förvaltning, utan både personlig karaktär. En

eventuell ersättning för kustbevakningscbefskap både därför synts kommissionen

böra beredas genom särskilt arvode, beräknat efter vederbörande

distrikts särskilda fordringar på kustbevakningschefen.

Sveriges allmänna tulltjänstemannaförening har hemställt, att tullförvaltare

med chefskap över kustbevakningsdistrikt ävensom de med enahanda

chefskap utrustade tullbevakningscheferna i Stockholm, Malmö och

Göteborg måtte såsom gottgörelse för ifrågavarande uppdrag erhålla ett

särskilt arvode, utgående med lägst 500 kronor för år. Jämväl en eller

annan av tullförvaltningarna har ifrågasatt utbetalande av ett sådant

arvode.

Innan generaltullstyrelsen yttrat sig i förevarande fråga, har styrelsen

erinrat om att enligt såväl generaltullstyrelsens förslag till omorganisation

av tullverkets kustbevakning som Kungl. Maj:ts till 1922 års riksdag

avlåtna proposition (nr 89) angående godkännande av tullverkets utgiftsstater

för tiden 1 januari—3d juni 1923 det lokala chefskapet över kustbevakningen

skulle, med undantag för viss del av den nordligaste kusten,

utövas av särskilt därför avsedda tjänstemän, kustbevakningskontrollörer,

men att riksdagen icke bifallit detta förslag utan ansett, att berörda chefskap

borde uppdragas åt därför lämpliga tullförvaltare samt tullbevakningscheferna

i Stockholm, Malmö och Göteborg. Vid denna frågas behandling

inom riksdagen hade framhållits, att överlåtandet av befäl över kustbevakning

åt ifrågavarande tjänstemän kunde föranleda, att särskild ersättning

härför borde beredas dem.

För egen del har generaltullstyrelsen anfört, att då sålunda ett särskilt

uppdrag ålagts tullbevakningscheferna och en del tullförvaltare utöver de

dessa tjänstemän tillkommande övriga tjänståligganden, efter vilkas omfång

och beskaffenhet deras avlöning syntes hava bestämts, styrelsen funne

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kanyl. Maj:ts proposition Nr 190.

det rättvist och billigt, att någon särskild ersättning bereddes dera därför.

Befälet över en ofta ganska talrik kustbevakningspersonal innebure redan

i och för sig och under vanliga förhållanden särskilt ansvar och särskilda

göromål. Under de senaste åren hade emellertid, såsom allmänt vore känt,

den olovliga införseln, framför allt av spritdrycker, i hög grad ökats; och

organiserandet av kampen mot denna olovliga införsel, som måste betraktas

såsom ett mycket allvarligt samhällsont, hade väsentligt ökat ansvaret och

göromålen för de tjänstemän, som beklätts med befäl över kustbevakningen.

Resultatet av denna kamp vore givetvis i hög grad beroende av det

nit och intresse, vederbörande ägnade däråt. Det ville därför synas styrelsen,

att beredandet av en särskild ersättning åt dem för ifrågavarande

uppdrag icke blott vore en åtgärd av billighet och rättvisa utan även

skulle utgöra en välförtjänt uppmuntran till ökat nit i deras ifrågavarande

arbete till det allmännas bästa.

En sådan ersättning syntes, efter förslag av generaltullstyrelsen, böra

för var och eu av förberörda tjugutvå tjänstemän bestämmas av Kungl.

Maj:t med hänsyn till respektive distrikts storlek, därstädes anställd

kustbevakningspersonals antal samt omfattningen av det arbete, som föranleddes

av befälsuppdraget. Till bestridande av ifrågavarande ersättningsbelopp

syntes lämpligen böra under titel »avlöningar till ordinarie tjänstemän»

vid tullstaten upptagas ett särskilt förslagsanslag, vilket styrelsen,

med utgående från att högsta ersättningsbeloppet skulle vara 800 kronor

för åi, enligt gjord beräkning, som dock vore av endast mera provisorisk

natur, föreslagit till 12,000 kronor.

Styrelsen har alltså hemställt, att till tullbevakningschef eller tullförvaltare,

som erhållit uppdrag att vara chef för ett eller flera kustbevakningsdistrikt,

måtte efter Kungl. Maj:ts bestämmande få såsom ersättning

för berörda särskilda uppdrag utbetalas ett årligt arvode, högst 800 kronor,

samt att för sådant ändamål måtte i staten för budgetåret 1925—1926

under titel »avlöningar till ordinarie tjänstemän» vid tullstaten uppföras

ett förslagsanslag av 12,000 kronor.

Vad härefter den vid kustbevakningen anställda personalen angår har

generaltullstyrelsen, trots den enligt styrelsens mening oriktiga proportionen

mellan ordinarie och icke-ordinarie personal vid kustbevakningen

funnit sig icke nu kunna hemställa om någon förändring av den gällande

staten för denna bevakning.

Vidkommande slutligen den vid gränsbevakningen anställda personalen

har generaltullstyrelsen till en början erinrat, att tjänstgöringskommissionen

vid behandlingen av frågan om tullpersonalen vid tullkammaren i

Haparanda anfört, att kommissionen uppmärksammat det relativt stora

antalet gränsuppsyningsmän inom Haparanda stads område, uppgående till

15 man, fördelade på 5 posteringar, varav 2 med 9 mans besättning i

det omedelbera grannskapet av staden. Ehuru frågan icke direkt folie

inom området för kommissionens uppdrag, hade kommissionen dock ansett

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kunfjl. Maj:ts proposition Nr 190.

;j7

sig böra ifrågasätta, om ej gränsbevakningsuppgifterna å denna del av

gränsen vore av sådan art, att de kunde utföras av tillsyningsman, och

om det för övrigt icke ur organisatorisk synpunkt vore lämpligare att

ställa all bevakning inom stadsområdet under tullförvaltaren därstädes.

Det hade förefallit kommissionen icke uteslutet, att härigenom någon

personalbesparing skulle kunna uppnås; i varje fall skulle enligt kommissionens

mening, på grund av skillnaden i avlöning vid gränsuppsyningsmanstjänst

och tillsyningsmanstjänst, en avlöningsbesparing vinnas.

En ledamot av kommissionen har i avgiven reservation förklarat sig icke

kunna dela kommissionens mening, att ifrågavarande åtgärd skulle medföra

besparing för tullverket, och till stöd härför anfört, bland annat, att personalen

därigenom komme att lyda under arbetstidsbestämmelserna för tullverket och

att på grund härav en ökning i kostnaden för upprätthållande av erforderlig

bevakningstillsyn skulle uppkomma, vilken antagligen skulle överstiga besparingen.

Tullkammaren i Haparanda har, med förmälan att densamma obetingat

anslöte sig till kommissionens mening, att all bevakning inom Haparanda

stads område borde utövas av tullbevakningspersonal därstädes, vidare anfört

huvudsakligen följande.

De gränsbevakningsposteringar, i vilkas åligganden inginge bevakning av

till Haparanda stad hörande områden, vore Haparanda norra och Haparanda

södra posteringar med en besättning av tre gränsuppsyningsmän i den förra

och sex sådana tjänstemän i den senare posteringen. Tjänstgöringen i Haparanda

norra postering fullgjordes uteslutande genom patrulleringar och intet

hinder funnes för att en dylik tjänstgöring skulle lika effektivt kunna fullgöras

av tullbevakningspersonal i Haparanda. För övrigt bleve posteringen

helt och hållet överflödig, då den nya väg, som vore avsedd att anläggas

mellan Haparanda och Torneå i omedelbar närhet till posteringens bevakningsområde,

bleve färdig, enär detsamma då komme att vara under ständig

tillsyn av tullbevakningen i Haparanda från den vaktstuga, som för dennas

räkning komme att uppföras vid den nya vägen. Någon ökning av antalet

tillsyningsmän behövde icke fördenskull vidtagas.

Tjänstgöringen inom Haparanda södra postering fullgjordes dels inom statsområdet,

dels å gränsen. Den förra tjänstgöringen vore av alldeles enahanda

beskaffenhet som den vid tullbevakningen i Haparanda förekommande och

kunde mycket väl överflyttas dit; dock erfordrades i sådant fall tre nya tillsyningsmän.

De sex gränsuppsyningsmännen i denna postering skulle vid

sådant förhållande kunna minskas med tre; de övriga tre bleve däremot

fortfarande behövliga för tjänstgöring vid gränsen.

Genom dessa anordningar skulle alltså gränsbevakningspersonalen kunna

minskas med sex gränsuppsyningsmän men däremot tullbevakningspersonalen

behöva ökas med tre tillsyningsmän; och syntes därav framgå att farhågorna

för en kostnadsökning vore obefogade. Bevakningens effektivitet bleve icke

heller i någon mån lidande genom anordningarnas genomförande.»

Generaltullstyrelsen har för sin del funnit det av tullkammaren i Haparanda

sålunda framlagda förslaget, såsom ägnat att utan minskad effektivitet

• av bevakningen medföra en viss kostnadsbesparing för tullverket, böra genom
-

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition Nr 190.

föras. Då någon gränsuppsyningsmanstjänst icke för närvarande vore vakant,

kunde någon åtgärd i berörda syfte icke omedelbart vidtagas, utan

måste förändringens genomförande ske successivt i den mån sex inom Hapalanda

gränsbevakningsdistrikt anställda gränsuppsyningsmän avginge från

tjänsten. Styrelsen bär dock framhållit, att man härvid icke syntes böra

räkna med tvångsförflyttning av gränsuppsyningsmän i nämnda distrikt till

inom andra gränsbevakningsdistrikt eventuellt ledigblivande gränsuppsyningsmanstjänster,

då nämligen sådan förflyttning till följd av de stora olikheterna

i förhållandena inom de olika distrikten i regel Ange anses mindre

lämplig och därför samt delvis även av hänsyn mot ifrågavarande personal,

som i allmänhet vore starkt bunden vid sin hemtrakt, endast i undantagsfall

syntes böra förekomma. Förändringen har synts styrelsen lämpligen

kunna genomföras på det sätt, att, vid inträffande ledigheter å gränsuppsyningsmanstjänster

inom Haparanda gränsbevakningsdistrikt intill ett antal

av tre, dessa utbyttes mot tillsyningsmanstjänster vid tullbevakningen i

Haparanda, vilkas innehavare skulle ersätta tre av de i Haparanda södra

postering tjänstgörande gränsuppsyningsmännen, samt att, vid sedermera

inträffande ledigheter å gränsuppsyningsmanstjänster inom distriktet intill

ett antal av ytterligare tre, på Kung]. Maj:ts bestämmande finge ankomma,

huruvida tjänsterna skulle tills vidare ersättas medelst tillsyningsmanstjänster,

avsedda for Haparanda norra postering, vilka tjänster dock skulle

uppehållas allenast medelst förordnande, eller helt indragas. Tillfälle att välja

mellan dessa två alternativ syntes böra förefinnas, då enligt vad tullkammaren

meddelat, indragning av personalen i sistnämnda postering kunde ske först

då den av tullkammaren omförmälda vägen mellan Haparanda och Tonica

bleve färdig, men tidpunkten härför nu icke kunde med någon tillförlitlighet

bestämmas.''

Föreskrift om iakttagande av nu omförmälda förfarande syntes styrelsen,

på sätt förut ifrågasatts rörande förfarandet vid befordran eller avgångav

extra ordinarie kammarskrivare, lämpligen kunna meddelas i en anmärkning

till personalförteckningen för budgetåret 1925—1926.

Beträffande gränsbevakningens stat i övrigt har styrelsen icke haft anledning

att ifrågasätta någon förändring.

Slutligen torde jag i detta sammanhang få anmäla, att generaltullstyrelsen

i sin merberörda skrivelse den 31 oktober 1924 hemställt, att under

budgetaret 1925—1926 måtte få på statsverkets bekostnad uppehållas eu

tullstation i Nynäshamn med villkor, att trafikaktiebolaget Stockholm—

Nynäs enligt de närmare bestämmelser, som meddelades av generaltullstyrelsen,

tillhandahölle ej mindre stationen, kostnadsfritt för tullverket,

erforderliga expeditions- och vaktlokaler samt behövligt varumagasin än

aven personalen, bestående av en tullöveruppsyningsman och två tullvakter,

mot. skälig hyra tjänliga bostäder. Styrelsen hemställde, att den för tullstationen

erforderliga personalen måtte hänföras till icke-ordinarie befatt
-

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj:ts proposition Nr MO.

ningshavare med avlöning enligt de för tjänstemän å extra stat gällande

grunder att utgå av det å avlöningsstaten för tullstaten uppförda förslagsanslaget

till avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. in.

Vad denna framställning beträffar, torde få erinras om att generaltullstyrelsen

i skrivelse till Kungl. Maj:t den 29 september 1923 angående

tullverkets utgiftsstater för budgetåret 1924—1925 hemställde, dels att

den på trafikaktiebolaget Stockholm—Nynäs’ bekostnad anordnade tullstationen

i Nynäshamn måtte från och med den 1 juli 1924 i stället bekostas

av statsverket under vissa av styrelsen angivna villkor rörande

skyldighet för bolaget att tillhandahålla erforderliga expeditions- och vaktlokaler

samt varumagasin ävensom mot skälig hyra bostäder för tullpersonalen,

dels ock att i staten för budgetåret 1924—1925 måtte för stationens

räkning uppföras en tullöveruppsyningsmanstjänst och två tullvakttjänster.

Enligt utdrag av protokollet över finansärenden den 2 januari 1924

(bilaga till 1924 års statsverksproposition, sjunde huvudtiteln, sid. 56)

tillstyrkte föredragande departementschefen, att tullstationen från den 1

juli 1924 och på av generaltullstyrelsen förordade villkor förändrades till

en på tullverkets bekostnad inrättad tullstation, men föreslog på anförda

skäl, att den för stationen erforderliga personalen, vilken syntes böra bestämmas

på sätt styrelsen ifrågasatt, till eu tullöveruppsyningsman och

två tullvakter, skulle tillsvidare hänföras till icke-ordinarie befattningshavare

med avlöning enligt de för tjänstemän å extra stat gällande grunder,

att utgå från anslaget till avlöningar åt vissa icke-ordinarie befattningshavare,

arvoden åt extra befattningshavare m. m.

Enligt skrivelse till Kungl. Maj:t den 23 maj 1924, nr 186, har riksdagen,

med bifall till Kungl. Maj:ts förslag rörande avlöningsstaten för

tullverket, förklarat sig icke finna skäl till erinran vare sig mot storleken

av de utav Kungl. Maj:t i fråga om denna stat äskade anslagsbeloppen

eller mot de förslag, Kungl. Maj:t i samband därmed framlagt.

Vidkommande härefter beräkningen av de å avlöningsstaten för tullstaten

uppförda särskilda anslagen har generaltullstyrelsen, vad först förslagsanslaget

till avlöningar åt ordinarie befattningshavare angår, anfört

följande:

»Beräkningen av det i specifikationen till utgiftsstaterna upptagna förslagsanslaget

till avlöningar åt ordinarie befattningshavare vid tullstaten

har skett på det sätt, att motsvarande anslag för budgetåret 1924—1925 dels

minskats med sammanlagda avlöningsbeloppen vid det antal tjänster av olika

slag, med vilket styrelsens förslag till personalförteckning för budgetåret

1925—1926 understiger det antal tjänster av samma slag, som finnes upptaget

i personalförteckningen för budgetåret 1924—1925, dels ökats med

sammanlagda avlöningsbeloppen vid det antal tjänster av olika slag, varmed

förslaget överskjuter antalet av samma tjänster i sistnämnda personalförteckning,

dock med undantag för kammarskrivartjänsterna, vilkas antal

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition Nr 190.

okats med allenast 14. I det nuvarande antalet å lokaltullförvaltningens

stat uppförda karnmarskrivartjänster, 372, eller — med frånräknande av en

kammarskrivartjänst, som, på sätt nämnts vid behandlingen av avlöningsstaten

för generaltullstyrelsen, på förordnande uppehälles av en å indragnings
stat

uppförd befattningshavare och användes för styrelsens räkning _ 371,

ingå nämligen 11, avsedda för generaltullstyrelsens byråer. För lokaltullforvaltmngens

rakning återstå alltså för närvarande 360 kammarskrivarantal

enligt styrelsens förslag skulle för budgetåret 1925—

1926 okas till 385, eller med 25. Avlöningen vid nyssberörda 11 kammarskri

var tjänster är emellertid inberäknad i det nuvarande anslaget till avlöningar

åt ordinarie befattningshavare vid tullstaten. Då, enligt styrelsens

här ovan framställda förslag, ifrågavarande karnmarskrivartjänster skulle

överflyttas till styrelsens stat och avlöningen vid dem inberäknats i anslaget

till avlöningar åt ordinarie befattningshavare hos styrelsen, bör följaktligen

vad kammarskrivartjänsterna beträffar, anslaget till avlöningar vid tullstaten

okas med avlöning vid allenast 14 dylika tjänster, eller skillnaden mellan

25 och 11.

. Avlöningsbeioppen vid ifrågavarande tjänster, såväl de fråndragna som de

tillagda, kunna icke exakt till siffran angivas. Då emellertid flertalet befattningshavare

i tullverket är placerat å platser, som tillhöra de tre högsta

ortsgrupperna, har styrelsen räknat med avlöningsbeloppen för F-ort. I fråga

om löneklass har, där i respektive lönegrad finnas 5 löneklasser, den mellersta

valts och dar loneklassernas antal är allenast 4, räknats med medeltalet

mellan avlöningen i högsta och avlöningen i lägsta löneklass i lönegraden.

Styrelsens anslagsberäkning har följande utseende.

Anslaget för budgetåret 1924 1925 till avlöningar åt ordinarie befattningshavare

vid tullverkets lokalförvaltning samt kust- och gränsbevakning

utgör.......................................................................... kronor 9,9o0,000

Härifrån avgår avlöning vid:

3 kontrollörstjänster ............................

• kronor

20,475

1 t ullöver uppsy ningsningsmans tjänst—

»

3,960

3 tulluppsyningsmanstjänster................

9’540 » 33,975

Härtill kommer avlöning vid:

14 karnmarskrivartjänster .....................

■ kronor

Rest kronor 9,866.025

71,820

13 tullkontoristtjänster........................

»

51,480

4 kanslibiträdesbefattningar ................

»

10,890

5 kontorsbiträdesbefattningar ..........

»

11,513

5 skrivbiträdesbefattningar....................

»

9,600

3 tullmästartjänster..............................

»

14,310

36 tillsyningsmantjänster ......................

»

103,680

20 tullvakttjänster .................................

»

54,600 kronor 327,893

Summa kronor 10,193,918

I enlighet härmed har anslaget av styrelsen upptagits till ett avrundat

belopp av 10,194,000 kronor.

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ls proposition Nr MO.

41

Beträffande följande ä avlöningsstaten för tullstaten uppförda anslag

har generaltullstyrelsen anfört:

»Till felräknings penningar är i staten för budgetåret 1924—1925 upptaget

ett förslagsanslag å 14,000 kronor. Enligt Kungl. Maj:ts brev till generaltullstyrelsen

den (i juni 1924 må felräkningspenningar tills vidare utgå till

tullpersonal i uppbördstjänst vid vissa angivna tjänsteställen med ett sammanlagt

belopp av 8,580 kronor. Anslaget synes styrelsen lämpligen kunna

nedsättas till 10,000 kronor.

I enlighet med styrelsens ovan gjorda hemställan har styrelsen under rubriken

avlöningar till ordinarie tjänstemän upptagit ett förslagsanslag å

12.000 kronor till arvoden åt tullbevakningschef eller tullförvaltare, som

erhållit uppdrag att vara chef för kustbevakningsdistrikt.

Förslagsanslaget till personliga lönetillägg samt ersättning för indragna

extra inkomster, i staten för budgetåret 1924—1925 upptaget till 80,000

kronor, torde, då utgifterna från anslaget under berörda budgetår nu kunna

beräknas till omkring 72,000 kronor samt enligt gällande föreskrifter utgående

ersättning för mistade extra inkomster skall successivt minskas under

en nio-årsperiod, kunna nedsättas till 64,000 kronor.

I staten för budgetåret 1924—1925 är upptaget ett förslagsanslag av 13,500

kronor till arvoden åt tullexpeditions- och gränstullstationsföreståndare.

Utgifterna under året för ifrågavarande ändamål kunna beräknas till 14,300

kronor. Med hänsyn härtill och då tilläventyrs en eller annan tullexpedition

eller gränstullstation kan komma att ytterligare inrättas — något som enligt

gällande instruktion för generaltullstyrelsen ankommer på styrelsen —

har styrelsen nu upptagit anslaget till 15,000 kronor.»

Till arvoden åt visso icke-ordinarie befattningshavare, arvoden åt extra

befattningshavare samt gratifikationer är i staten för budgetåret 1924—

1925 upptaget ett förslagsanslag av 1,700,000 kronor. Utgifterna för ifrågavarande

ändamål hava i runda tal utgjort under budgetåret 1923—1924

2.085.000 kronor samt under senare halvåret 1924 1,240,000 kronor.

Beträffande detta anslag har generaltullstyrelsen anfört i huvudsak:

»Då styrelsen i skrivelse till Kungl. Maj:t den 29 september 1923 föreslog

anslaget till 1,700,000 kronor, stöddes detta förslag på det förhållande, att

utgifterna för icke-ordinarie befattningshavares avlöning under första hälften

av år 1923 utgjort i runt tal 850,000 kronor. Enär emellertid den vid 1923

års ingång tillgängliga bevakningspersonalen vid lokaltullförvaltningen icke

var tillräcklig och därför under första hälften av detta år i stor utsträckning

tjänstgöring å övertid måste anlitas för bevakningstjänstens behöriga

fullgörande, intill dess efterhand erforderligt antal extra personal utöver den

tidigare befintliga hunnit anställas, föranledde alltså redan den grund, efter

vilken anslaget beräknades, att detsamma blev för lågt upptaget.

Emellertid hava flera andra faktorer samverkat till att det för innevarande

budgetår beräknade anslaget lärer bliva otillräckligt. Flera av dessa faktorer

voro visserligen för handen redan under den tid, som lades till grund för

anslagets beräkning; men dels hade dessa faktorer då ännu icke hunnit att

visa sin fulla verkan dels hava desamma därefter ökats i styrka. Till det

förra slaget höra vissa av de nya avlöningsbestämmelserna, särskilt de, som

röra ökad semester samt indragningen av extra inkomsterna för övertids
-

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Klingl. Maj:ts proposition Nr 190.

tjänstgöring och ersättning för sådan tjänstgöring med ledighet under stadgad

tjänstgöringstid; till det senare slaget förnämligast den tilltagande smugglingstrafiken

och den i allmänhet ökade rörelsen. Härtill har emellertid under

innevarande år kommit en ny omständighet, som, vad lokaltullförvaltningen

beträffar, väsentligt ökat behovet av bevakningspersonal, nämligen de genom

kungörelsen den 28 mars 1924 (nr 60) meddelade bestämmelserna angående

tjänstgöringstid för viss personal vid tullverket.

Innan styrelsen går att föreslå beloppet av förevarande anslag för budgetåret

192o 1926, anser styrelsen sig böra redogöra för de förutsättningar,

från vilka styrelsen utgått vid anslagets beräknande.

Vad lokaltullförvaltningen beträffar erfordras icke-ordinarie personal dels

för kontors- och tullbehandlingsgöromål dels för bevakningsgöromål. För

kust- och gränsbevakningens behov är däremot icke-ordinarie personal behövlig

endast för bevakningsgöromål.

För kontors- och tullbehandlingsgöromål vid lokaltullförvaltningen har

använts, förutom de extra ordinarie kammarskrivarna, ett varierande antal

extra befattningshavare, såväl manliga som kvinnliga. Dessa hava uppburit

avlöning, de manliga såsom ''extra tullkontorister’ enligt sjätte lönegraden i

löneplanen för manliga aspiranter och de kvinnliga såsom ''extra skrivbiträden

enligt första lönegraden i löneplanen för kvinnliga aspiranter.

Visserligen komme vid bifall till styrelsens nu föreliggande förslag beträffande

personalbesättningen vid lokalförvaltningen behovet av icke-ordinarie

befattningshavare för ifrågavarande göromål att minskas, men styrelsen ansei

sig dock böra räkna med att omkring ett trettiotal extra befattningshavare

fortfarande skall bliva erforderligt för nämnda göromål.

I detta sammanhang torde styrelsen få erinra, att då, på sätt här ovan

framhållits, 29 av de nuvarande 127 extra ordinarie kammarskrivarna skulle.

vid bifall (ill styrelsens förslag till stat för budgetåret 1925—1926, vinna

ordinarie anställning, det kvarstående antalet sådana tjänstemän skulle

minskas till 98.

Med hänsyn till de förhållanden, vilka, enligt vad ovan omförmälts, samverkat

till ökning av behovet av bevakningspersonal vid lokaltullförvaltningen

och kustbevakningen, bär styrelsen funnit sig icke kunna uppskatta

antalet av den för bevakningsgöromål vid lokaltullförvaltningen och kustbevakningen

erforderliga icke-ordinarie personalen till mindre än i medeltal

.)60 personer för lokaltullförvaltningen och 260 personer för kustbevakningen.

I skrivelse till Kungl. Maj:t den 13 november 1922 angående avlöningen

åt icke-ordinarie personal vid tullverket framhöll styrelsen, att för fullgörande

av de arbetsuppgifter, för vilka den ordinarie personalen icke vore

tillräcklig, ävensom för vinnande av eu tillfredsställande rekrytering av den

ordinarie tull- och kustbevakningspersonalen i manskapsgrad krävdes anställande

icke blott av extra ordinarie tullvakter och extra ordinarie kustbevakningsbiträden

utan även av extra ordinarie tillsyningsman och extra

ordinarie kust vakter. Om styrelsen det oaktat ansåge sig då icke böra för

den närmaste framtiden ifrågasätta anställande av extra ordinarie tillsyningsman

och extra ordinarie kustvakter, föranleddes detta av hänsyn till nödvändigheten

att under rådande förhållanden den strängaste sparsamhet bleve

iakttagen.

Sedermera anförde styrelsen i skrivelse till Kungl. Maj:t den 7 maj 1923

angående rätt att hava anställda extra ordinarie befattningshavare i tullverket

till visst angivet antal, hurusom bevakningstjänst i allt större om
-

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kunyl. Maj:fn proposition Nr 190.

43

fattning must anförtros åt extra personal. Sedan dess liar ytterligare eif

betydande antal sådan personal mast anställas.

Givet är, att det intresse som det allmänna äger i att hava en pålitlig

och, såvitt möjligt, effektiv tullbevakning, betänkligt äventyras, om för den

ansvarsfulla bevakningstjänsten i allt för stor utsträckning användes personal,

vilken är så löst anställd och så lågt avlönad som den nuvarande extra

bevakningspersonalen. Arbetet med smugglingens bekämpande är också

förenat med personliga risker, vilka en person i den extra befattningshavarens

osäkra ställning kan tänkas möta med mindre styrka än tjänstens

behöriga tillgodoseende kräver. Behövligheten av en fastare och bättre avlönad

ställning för den icke-ordinarie bevakningspersonalen, varav under alla

förhållanden för lång tid framåt lärer komma att föreligga ett konstant

behov, synes därför påtaglig.

Såsom en ur statsverkets synpunkt behövlig och ur personalens synpunkt

billig och rättvis förbättring i den icke-ordinarie bevakningspersonalens vid

lokaltullförvaltningen och kustbevakningen ställning anser sig styrelsen

sålunda bära föreslå, dels att antalet extra ordinarie befattningshavare utökas

över det för närvarande förefintliga, åtminstone i sådan utsträckning,

att något mer'' än hälften av hela det enligt vad nyss är sagt i medeltal

erforderliga antalet icke-ordinarie befattningshavare kommer att uppföras

såsom extra ordinarie tjänstemän, dels att samtliga extra ordinarie befattningshavare

hänföras till andra lönegraden såsom extra ordinarie tillsyningsman,

respektive extra ordinarie kustvakter, i stället för, såsom nu är förhållandet,

till första lönegraden såsom respektive extra ordinarie tullvakter

och extra ordinarie kustbevakningsbiträden. De icke-ordinarie befattningshavare,

som alltjämt till betydande omfattning ehuru till skiftande antal en

längre tid framåt torde komma att visa sig erforderliga utöver extra ordinarie

tillsyningsmän och extra ordinarie kustvakter, synas skäligen fortfarande

böra bibehållas såsom extra befattningshavare och hänföras till

första lönegraden. Anställande av extra ordinarie befattningshavare jämväl

i lägsta lönegraden och av extra befattningshavare i andra lönegraden anser

styrelsen böra undvikas, enär en så vidlyftig differentiering av den ickeordinarie

personalen icke torde vara behövlig och dessutom kom me att medföra

avsevärda besvärligheter av organisatorisk art.

På grund av vad nu anförts anser styrelsen, att, i stället för det nuvarande

antalet extra ordinarie tullvakter, eller 178, bör anställas ett antal

av 300 extra ordinarie tillsyningsmän och, i stället för det nuvarande antalet

extra ordinarie kustbevakningsbiträden, eller 37, ett antal av 140 extra

ordinarie kustvakter samt att återstoden av det, enligt vad ovan sagts, i

medeltal erforderliga antalet icke-ordinarie befattningshavare, sålunda omkring

260 personer vid lokaltullförvaltningen och omkring 120 personer vid

kustbevakningen, fortfarande bör hava anställning såsom respektive extra

tullvakter och extra kustbevakningsbiträden.

Den för gränsbevakningen erforderliga icke-ordinarie personalen, extra

ordinarie gränsuppsyningsmän och extra gränsuppsyningsmän, har hitintills

varit hänförd till tredje lönegraden och någon förändring härutinnan synes

icke böra ske. I fråga om denna personal anser styrelsen sig böra räkna

med ett antal av 25, därav 20 extra ordinarie gränsuppsyningsmän. För

närvarande utgör antalet sådana befattningshavare 19.

Det till avlöning åt ovan avsedda extra ordinarie och extra befattningshavare

vid tullstaten erforderliga belopp skulle enligt gällande avlöningsbestämmelser

uppgå till omkring 2,247,000 kronor. Härtill skulle, enligt

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts proposition Nr 190.

styl e]sons ovan gjorda hemställan, komma avlöning åt eu överuppsyningsman

och två tullvakter vid tullstationen i Nynäshamn, eller omkring 8,000

kronor. I enlighet härmed_ bär styrelsen upptagit nu förevarande anslag

till 2,255,000 kronor, eller 555,000 kronor mera än för innevarande budgetår.

Då, såsom redan tidigare framhållits, styrelsen förutsätter, att antalet

extra ordinarie befattningshavare fortfarande skall bestämmas av Kungl.

Maj:t hemställer styrelsen, att styrelsen måtte erhålla bemyndigande att för

budgetåret 1925 1926 hava i tullverket anställda följande antal extra ordinarie

befattningshavare i nedannämnda tjänsteställning, nämligen:

98 extra ordinarie kammarskrivare,

800 extra ordinarie tillsyningsman,

140 extra ordinarie kustvakter samt

20 extra ordinarie gränsuppsyningsmän;

dock att antalet extra ordinarie kammarskrivare skall minskas i den

män sådana tjänstemän på grund av befordran eller eljest avgå.»

Vad slutligen angår följande två anslag har styrelsen anfört:

»Till läkarvård och medikamenter samt begravningshjälp åt icke-ordinarie

befattningshavare är i gällande stat uppfört ett förslagsanslag av

7,500 kronor. Med hänsyn till den jämförelsevis ringa omfattning, vari

förevarande anslag hittills kommit till användning, har detsamma nu upptagits

med allenast 3,000 kronor.

I staten för budgetåret 1924—1925 är upptaget ett förslagsanslag av 50,000

kronor till ersättning för övertidstjänstgöring. Utgifterna för detta ändamål

hava i runda tal utgjort:

under juli månad 1924 ........................................ kronor 19,300

» augusti » » ........................................ » 2,700

» september » » ....................................... » 3^000

alltså sammanlagt kronor 25,000.

lläi vid äi dock att märka, att i det under juli månad utbetalta beloppet

omkring 15,000 kronor såsom ersättning för övertidstjänstgöring, som

förrättats långt tidigare, redan under förra hälften av år 1923. Fråndrages

detta belopp, återstår alltså för tredje kvartalet 1924 ett belopp i runt tal

10,000 kronor, motsvarande 40,000 kronor för år.

Ifrågavarande anslag torde emellertid av nedan omförmäld anledning böra

ökas utöver sistnämnda belopp. Sedan styrelsen i skrivelse till Kungl

Maj:t den 21 juni 1924 hemställt, bland annat, att Kungl. Maj:t måtte bemyndiga

styrelsen att till ordinarie eller extra ordinarie befattningshavare

i högst 12:e^ lönegraden, som förordnats att handhava bestyr med tullbehandImg

av från utrikes ort ankommande resandes effekter m. m., för sådant

bestyr, i den man detsamma måste förrättas utöver fastställd arbetstid och

motsvarande ledighet icke kunde beredas befattningshavaren, utbetala ersättning

enligt vissa av styrelsen föreslagna grunder, har Kungl. Maj:t, enligt

finansdepartementets skrivelse till generaltullstyrelsen den 12 september

1924, enär det ankommit på styrelsen att med tillämpning av 9 § i kungörelsen

den 31 december 1921 (nr 753) med tilläggsbestämmelser till avlöningsreglementet

den 22 juni 1921 för tiden efter 1922 års utgång medgiva

utbetalning av övertidsersättning för ifrågavarande bestyr, funnit

styrelsens sålunda gjorda framställning icke föranleda någon Kungl. Maj-ts

åtgärd.

T sin nyssberörda skrivelse den 21 juni 1924 åberopade styrelsen vad den
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:Is proposition Nr 190.

4.'')

samma i förevarande ämne anfört och hemställt i skrivelse till Kungl. Maj:t

den 29 september 1923 angående tullverkets utgiftsstater för budgetåret

1924—1925. I sistberörda skrivelse hade styrelsen gjort hemställan om ett

särskilt förslagsanslag till belopp av 20,000 kronor för år för gottgörande

av ifrågavarande övertidsersättning, varvid till ledning för denna beräkning

åberopades, att under åren 1921 och 1922, i enlighet med då gällande bestämmelser,

för ändamålet utbetalts respektive 21,725 och 21,635 kronor.

Då emellertid, vid det förhållande att på grund av Kungl. Majtts ovanberörda

beslut ersättning för övertidstjänstgöring av nu ifrågavarande slag

lärer kunna utbetalas i samma ordning som ersättning för annan övertidstjänstgöring,

jämväl kostnaderna för förstnämnda slag av övertidstjänstgöring

böra utgå av förevarande anslag, torde till ovanberörda för anslaget beräknade

belopp, 40,000 kronor, böra läggas kostnaden för ersättning för övertidstjänstgöring,

som föranledes av bestyr med tullbehandling av passagerareffekter.

Med hänsyn till den alltjämt fortgående minskningen av den

kammarskrivarutbildade personalens antal och då för ifrågavarande grannlaga

och krävande göromål sådan personal måste användas, är det icke uteslutet,

att övertidstjänstgöring måste i större omfattning än tidigare tagas i anspråk

och styrelsen har därför ansett det nödvändigt att beräkna kostnaden något

högre än i sin ovanberörda skrivelse den 29 september 1923, nämligen till

25,000 kronor.

Anslagets hela belopp skulle alltså uppgå till 65,000 kronor.»

I övriga, av mig icke omförmälda anslag å avlöningsstaten för innevarande

budgetår har styrelsen icke ifrågasatt någon förändring.

Vad angår avlöningsstaten för tullstaten torde först böra erinras om mitt Departement»- i det föregående gjorda förslag om uppflyttning av tullförvaltartjänsten i cJiefenStockholms

frihamn från klass 2 till klass 1 B.

I fråga om antalet övriga tjänster av högre lönegrad än den, till vilken

kammarskrivarna äro hänförda, eller den 9:e, har jag icke att föreslå någon

ändring med undantag för tullkontrollörerna.

Vad dessa senare beträffar är, såsom av utredningen i ämnet framgår,

antalet i gällande stat uppförda kontrollörstjänster 115, varav 3 äro vakanta.

Antalet kontrollörer utgör sålunda för närvarande 112. Enligt tjänstgöringskommissionens

förslag till normalstat skulle detta antal nedbringas till 99,

under det att enligt generaltullstyrelsens förslag till sådan stat antalet skulle

fixeras till 107. Såsom jag i annat sammanhang anfört, är jag nu icke

beredd att taga definitiv ståndpunkt till vare sig tjänstgöringskommissionens

eller generaltullstyrelsens förslag i fråga om normalstat för lokaltullförvaltningen.

Försiktigheten erbjuder dock, att man icke nu binder sig för ett större

antal tjänster i kontrollörsgraden än som synes vara av förhållandena oavvisligen

påkallat. Då jag icke funnit de skäl, generaltullstyrelsen anfört för ett

bibehållande i fortsättningen av ett större antal kontrollörstjänster än det

kommissionen ifrågasatt, övertygande, har jag ansett mig böra stanna för

vad kommissionen härutinnan föreslagit. I enlighet härmed skulle alltså av

det nuvarande antalet kontrollörstjänster, 112, 13 vara övertaliga. För

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ls proposition Nr 190.

legleiing av detta förhållande synes, på sått generaltullstyrelsen föreslagit,

någon särskild indragnings- eller övergångsstat icke böra fastställas, utan

torde reglei ingen enklast kunna ske pa det sätt, att i personalförteckningen

för budgetåret 1925 1926 antalet kontrollörer angives till 112 med anmärkning

att 13 av dem äro övertaliga och att dessa befattningar vid inträffande

ledighet icke få återbesättas.

Beträffande härefter kammarskrivarbefattningarna å lokaltullförvaltningens

stat utgör antalet dylika befattningar för närvarande 372, däri inbegripna

dels 12 för general tullstyrelsens byråer använda dels två för tullverkets

huvudlaboratorium i Stockholm avsedda tjänster. Enligt vad jag förut

föreslagit, skulle 12 av de nu å berörda stat uppförda tjänsterna upptagas

å generaltullstyrelsens stat, vadan antalet ordinarie befattningar å lokaltullförvaltningens

stat skulle utgöra 360. Tjänstgöringskommissionen har i sitt

förslag till normalstat upptagit antalet av ifrågavarande befattningar till

355, häri inberäknade för huvudlaboratoriet avsedda tjänster men däremot

icke sådana för styrelsens rakning. Enligt generaltullstyrelsens förslag till

normalstat skulle antalet kammarskrivartjänster bestämmas till 390 och

antalet dylika tjänster för budgetåret 1925—1926 utgöra 385. Då man

enligt min mening i varje fall icke bör räkna med ett större antal ordinarie

kammarskrivare än det nuvarande, har jag i mitt statförslag för sagda

budgetår upptagit kammarskrivarbefattningarna till det antal, som skulle

återstå, sedan 12 av det nuvarande antalet överflyttats till generaltullstyrelsens

stat, eller 360.

Tjänstgöringskommissionens av generaltullstyrelsen biträdda förslag i fråga

om antalet tullmästartjänster har jag ansett mig böra tillstyrka.

''Vidkommande härefter tullkontoristerna, i nu gällande stat upptagna

till ett antal av 65, skulle dessas antal enligt kommissionens förslag bestämmas

till 112, enligt styrelsens förslag till normalstat till 103 och enligt

styrelsens förslag till stat för nu ifrågavarande budgetår till 78. Styrelsens

sistnämnda förslag har jag ansett mig kunna biträda.

Vad tullöveruppsyningsmans- och tulluppsyningsmanstjänsterna angår

skulle enligt såväl tjänstgöringskommissionens som generaltullstyrelsens

förslag till normalstat båda dessa tjänstemannakategorier kunna till antalet

begränsas, den senare i ganska avsevärd mån. Om det ock, på sätt

kommissionen anfört, icke är möjligt att omedelbart nedbringa antalet av

ifrågavarande befattningar till vad kommissionen härutinnan föreslagit,

synes detta emellertid enligt min mening inom en nära framtid utan

olägenhet kunna ske. För budgetåret 1925—1926 torde man få stanna vid

att antalet tullöveruppsyningsmanstjänster, nu 128, begränsas till 127 samt

att antalet tulluppsyningsmanstjänster, nu 477, nedsättes till 474. Av

dessa senare kunna med all visshet ett fyrtiotal anses övertaliga och böra

vid inträffad ledighet ersättas med tillsyningsman. Tillsvidare torde i

enlighet med tjänstgöringskommissionens förslag 43 få anses övertaliga.

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:t8 proposition Nr 190.

47

Antalet tillsyningsmans- och tullvaktstjänster, i nu gällande stat 688

respektive 111, bär i tjänstgöringskommissionens förslag till normalstat

upptagits till 745 respektive 133 samt i generaltullstyrelsens förslag till

normalstat till 765 respektive 131. I styrelsens förslag till stat för budgetåret

1925—1926 bär antalet dylika befattningar upptagits med 724 respektive

131. Även jag bar ansett en utökning av ifrågavarande tjänster vara

motiverad, dock att jag ansett, att antalet tillsyningsmanstjänster bör

begränsas till 700 och antalet tullvaktstjänster till 130. Jag vill erinra

om att antalet extra ordinarie tullvakter under senaste halvåret 1924 utgjorde

i medeltal 153 samt att antalet extra tullvakter uppgått till i medeltal

453.

Beträffande slutligen de å staten för lokaltullförvaltningen uppförda

kvinnliga befattningarna har i fråga om antalet kontorsskrivare — nu 1

— någon ändring icke ifrågasatts vare sig av tjänstgöringskommissionen

eller av generaltullstyrelsen, och synes mig ej heller anledning därtill

föreligga. Vad däremot kansli-, kontors- och skrivbiträdena angår — nu

till antalet respektive 5, 12 och 12 — har antalet ifrågavarande befattningar i

tjänstgöringskommissionens förslag till normalstat upptagits till respektive

12, 56 och 37 och i generaltullstyrelsens förslag till normalstat till respektive

16, 51 och 34. I styrelsens förslag till stat för budgetåret 1925—1926

är antalet berörda befattningar uppfört med respektive 9, 17 och 17. Jag

har ansett mig böra ansluta mig till detta förslag och vill härvid erinra,

att antalet extra skrivbiträden i medeltal under senare halvåret 1924 utgjort

57.

Innan jag härefter övergår till att angiva min ställning till generaltullstyrelsens

förslag i fråga om antalet befattningshavare vid kustbevakningen

och gränsbevakningen, vill jag angiva min ståndpunkt till den av

generaltullstyrelsen väckta frågan om särskilt arvode till tullbevakningschef

eller tullförvaltare, som erhållit uppdrag att vara chef för ett eller

flera kustbevakningsdistrikt. Då ifrågavarande uppdrag torde få anses i

viss mån falla utom befattningshavarnas vanliga uppgifter, har jag icke

kunnat frånkänna kravet på särskilt arvode allt fog. Emellertid synes

mig förändringen av befattningshavarnas tjänståligganden icke vara av

den betydelse, att den med nödvändighet skall medföra en ökning av befattningshavarnas

löneförmåner. Efter prövning av alla på frågan inverkande

omständigheter har jag funnit mig icke kunna tillstyrka förslaget

i fråga.

I fråga om generaltullstyrelsens förslag beträffande den vid kustbevakningen

anställda personalen eller att denna personal måtte för nästkommande

budgetår'' upptagas till samma antal som å innevarande års stat

har jag icke haft något att erinra.

Vidkommande slutligen den vid gränsbevakningen anställda personalen

har någon ändring i antalet av denna personal för nästkommande budgetår

icke ifrågasatts. Generaltullstyrelsen har emellertid efter förslag av

s. 48 Kontrollera mot PDF

48 Kungl. Maj:ts proposition Nr 190.

tjänstgöringskommissionen på anförda skäl föreslagit, att under viss angiven

förutsättning sex gränsuppsyningsmanstjänster inom Haparanda

stads område skulle utbytas mot tillsyningsmanstjänster vid tullbevakningen

i Haparanda på det sätt, att vid inträffande ledigheter å gränsuppsyningsmanstjänster

inom Haparanda gränsbevakningsdistrikt intill ett

antal av tre, dessa skulle utbytas mot tillsyningsmanstjänster vid tullbevakningen

i Haparanda samt att vid sedermera inträffande ledigheter å

gränsuppsyningsmanstjänster inom distriktet intill ett antal av ytterligare

tre på Kungl. Maj:ts bestämmande skulle få ankomma, huruvida tjänsterna

skulle tills vidare ersättas medelst tillsyningsmanstjänster eller helt indragas.

Detta styrelsens förslag har jag ansett mig kunna biträda. Såsom

antytts inverkar emellertid förslaget icke på antalet tjänster vid

gränsbevakningen för nästkommande budgetår.

Sedan jag sålunda angivit min uppfattning angående antalet ordinarie

tjänster, som för nästkommande budgetår synas böra upptagas å tullverkets

lokalstat, vill jag uttala min anslutning till styrelsens förslag om

fortsatt uppehållande av en tullstation i Nynäshamn på statsverkets bekostnad.

Beträffande härefter beräkningen av de å avlöningsstaten för tullstaten

uppförda särskilda förslagsanslagen kunna, såsom generaltullstyrelsen ock

framhållit, avlöningsbeloppen vid de tjänster, varom fråga är, såväl de

till indragning föreslagna som de till inrättande förordade, icke exakt till

siffran angivas. Då emellertid flertalet befattningshavare äro placerade å

platser, som tillhöra de tre högsta ortsgrupperna, torde det vara lämpligt

att, på sätt styrelsen föreslagit, vid beräkningen utgå från avlöningsbeloppen

å F-ort. I fråga om löneklass har styrelsen, såsom nämnts, där i

respektive lönegrad finnas fem löneklasser, valt den mellersta och, där

löneklassernas antal är allenast fyra, räknat med medeltalet mellan avlöningen

i högsta och avlöningen i lägsta lönegraden. Min anslagsberäkning,

vid vilken jag följt generaltullstyrelsens beräkningssätt, skulle i

enlighet härmed få följande utseende.

Anslaget för budgetåret 1924—1925 till avlöningar åt ordinarie befattningshavare

vid tullverkets lokalförvaltning samt kust- och gränsbevak
-

ningen utgör .........................................

kronor 9,900,000

Härifrån avgår avlöning

vid:

3 kontrollörstjänster .........................

kronor 20,475

12 kammarskrivartjänster...................

» 61,560

1 tullöveruppsyningsmanstjänst.......

» 3,960

3 tulluppsyningsmanstjänster ...........

» 9,540

» 95,535

Rest kronor 9,804,465

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kanot. Maj:ts proposition Nr 190.

49

Härtill kommer avlöning vid:

13 tullkontoristtjänster .........

4 kanslibiträdesbefattningar

5 kontorsbiträdesbefattningar

5 skrivbiträdesbefattningar

3 tullmästartjänster

12 tillsyningsmanstjänster

19 tullvaktstjänster

kronor 51,480

10,890

11,513

9,600

» 14,310

... 34,560

51,870 kronor 184,223

Summa kronor 9,988,688

Till detta belopp skulle komma dels kostnaden för uppflyttning av eu

t ullför valtar tjänst från klass 2 till klass 1 B, i runt tal 900 kronor, dels

ock kostnaden i anledning av riksdagens beslut angående ordnandet av

kvinnliga befattningshavares avlöningsförhållanden, i runt tal 10,000

kronor, vadan förevarande anslag skulle i dess helhet bestämmas till ett

avrundat belopp av 10,000,000 kronor eller sålunda 194,000 kronor mindre

än generaltullstyrelsen ifrågasatt.

Såsom nämnts liar generaltullstyrelsen i sitt förslag upptagit ett anslag

å 12,000 kronor till arvoden åt tullbevakningschef eller tullförvaltare, son:

erhållit uppdrag att vara chef för kusthevakningsdistrikt. På sätt jag

förut framhållit, har jag ansett mig icke kunna tillstyrka detta styrelsens

förslag.

Styrelsens förslag i fråga om beräkning av anslagen till felräkningsponningar,

till personliga lönetillägg samt ersättning för indragna extra-inkomster

ävensom till arvoden åt tullexpeditions- och gränstullstationsföreståndare

hava icke givit mig anledning till erinran.

Anslaget till arvoden åt vissa icke-ordinarie befattningshavare, arvoden

åt extra befattningshavare samt gratifikationer har generaltullstyrelsen

föreslagit till 2,255,000 kronor, motsvarande en höjning i förhållande till

det nuvarande anslagsbeloppet med icke mindre än 555,000 kronor.

Vad detta anslag beträffar vill jag erinra, att förutvarande chefen för

finansdepartementet vid anmälan av generaltullstyrelsens förslag angående

anslag för ändamålet i fråga för innevarande budgetår — vilket förslag

innebar en ökning av det för budgetåret 1923—1924 anvisade anslaget

med 470,000 kronor — med hänsyn till den sålunda ifrågasatta höjningen

anförde, att åtgärder för begränsning av de kostnader, som bestredos från

anslaget, syntes erforderliga. Departementschefen erinrade, att åtgärder

i sådan riktning då redan vidtagits av Kungl. Maj:t. Sålunda hade Kungl.

Maj:t genom beslut den 30 november 1923 förklarat, att antalet extra ordinarie

befattningshavare vid tullverket finge från och med den 1 december

1923 tills vidare och intill dess annorlunda bestämdes utgöra högst 400,

dock att detta antal skulle minskas, i den mån antalet extra ordinarie

kammarskrivare på grund av befordran eller eljest nedginge Med hän
Bihang

till riksdagens protokoll 1925. 1 saml. 159 höft. {Sr 190).

4

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts proposition Nr 190.

syn härtill ansåge departementschefen det visserligen kunna ifrågasättas,

huruvida icke en reducering av det av generaltullstyrelsen då föreslagna

anslagsbeloppet skulle kunna vidtagas. I betraktande av den belastning,

som ägt rum å anslaget, och på grund av de upplysningar departementschefen

under hand inhämtat från generaltullstyrelsen, ansåg sig departementschefen

dock icke kunna föreslå en dylik reducering. Departementschefen

förutsatte emellertid, att överskridande av anslaget icke skulle

behöva ifrågakomma. Skulle anledning härtill mot förmodan yppa sig,

borde generaltullstyrelsen därom göra anmälan hos Kungl. Maj:t med

angivande av orsaken till utgiftsökningen.

I skrivelse den 6 februari 1925 har generaltullstyrelsen till åtlydnad av

i nu berörda hänseende given föreskrift anmält, att ifrågavarande anslagtorde

komma att för budgetåret 1924—1925 överskridas.

Styrelsen har härvid — under erinran om de omständigheter, styrelsen

i sin skrivelse den 31 oktober 1924 framhållit såsom orsaker till ökat personalbehov

— angivit antalet å den extra personal, som under åren 1923

och 1924 tagits i användning för tullverkets olika uppgifter.

Vad till en början anginge behovet av personal för tullbehandlingsgöromål,

vilket givetvis påverkades av importens stegring, hade under nedan

nämnda tider i medeltal följande antal icke-ordinarie befattningshavare

använts, nämligen:

1923: första halvåret ................................ 170

andra halvåret ................................ 107

1924: första halvåret ................................ 309

andra halvåret ...... 180

Ökningen i trafiken hade i och för sig även stegrat behovet av bevakningspei

sonal, men den ökade användningen av icke-ordinarie personal

hade i än högre grad berott på de i förberörda skrivelse den 31 oktober

1924 omförmälda faktorerna. För att i görligaste mån hålla tillbaka den

under senare åren alltmera stegrade smugglingstrafiken hade det sålunda

synts ofrånkomligt att högst väsentligt förstärka icke blott kustbevakningen,

den s. k. yttre bevakningen, utan även bevakningen i hamnarna, den

s. k. inre bevakningen.

I vilken utsträckning tullverket nödgats öka användningen av icke-ordinarie

personal för bevakningstjänst framgår av följande tablå, utvisande

halvårsvis för åren 1923 och 1924 antalet vid lokalförvaltningen, kustbevakningen

och gränsbevakningen i medeltal använd icke-ordinarie bevakningspersonal.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kuntjl. Maj ris proposition Nr 190.

Öl

Antal använd

icke-ordinarie

bevakningspersonal vid

T i (1

Lokalförvalt- :

ningen (den |

inre bevak- ningen)

Kustbevak- (

ni ngen

ränsbevak- ''

ningen

1

Summa

;

Första

11)2:5

halvåret.............-........

.......... 43:5

141

25

599

Andra

halvåret...................

.......... 540

211

25

770 j

1924

Första

halvåret......................

.......... 514

204

23

741

Andra halvåret

(il Mi

279

912

I fråga om belastningen av anslaget under senaste hälften av år 1924

har generaltullstyrelsen i sin nyssnämnda skrivelse den 6 februari 1925

meddelat, att å detsamma utbetalats omkring 1,240,000 kronor. Ett ej obetydligt

överskridande av det för innevarande budgetår anvisade anslaget

synes sålunda vara att förvänta.

Generaltullstyrelsen har, såsom nämnts, föreslagit anslagets upptagande

för nästkommande budgetår till 2,255,000 kronor. En ökning av anslaget

synes ock mig under förhan den varande förhållanden ofrånkomlig.

En faktor, som i icke ringa mån påverkar den av generaltullstyrelsen föreslagna

höjningen av förevarande anslag utgör styrelsens förslag i fråga

om den icke-ordinarie bevakningspersonalens vid lokaltullförvaltningen och

kustbevakningen ställning i lönehänseende. Styrelsen har sålunda på anförda

skäl föreslagit dels att antalet extra ordinarie befattningshavare måtte

avsevärt utökas, dels att samtliga extra ordinarie befattningshavare måtte

hänföras till andra lönegraden såsom extra ordinarie tillsyningsman respektive

extra ordinarie kustvakter i stället för, såsom nu är förhållandet, till första

lönegraden såsom respektive extra ordinarie tullvakter och extra ordinarie

kustbevakningsbiträden. Detta styrelsens förslag torde emellertid

icke böra i nu förevarande sammanhang vinna sin lösning utan lärer få

ankomma på närmare prövning av Kungl. Maj:t. Storleken av den föreslagna

utökningen är emellertid ägnad att väcka betänkligheter. Å andra

sidan synes det mig angeläget, att bevakningspersonalen beredes en så

tryggad ställning, att man av densamma kan förvänta ett tillfredsställande

arbete.

Till stöd för en förbättring av den extra personalens ställning har, bland

annat, anförts, att arbetet med smugglingens bekämpande vore förenat

med personliga risker, vilka en person med en extra befattningshavares

osäkra ställning kunde tänkas möta med mindre styrka än tjänstens behöriga

tillgodoseende krävde. Beträffande detta spörsmål vill jag dock

erinra, att bestämmelserna i kungörelsen den 31 december 1921 (nr 778)

med avlöningsbestämmelser för icke-ordinarie befattningshavare vid

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts proposition Nr 190.

statsdepartement och vissa andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen,

medgiva extra befattningshavare i huvudsak samma rätt till läkarvård

m. m., som tillkommer extra ordinarie tjänsteman. Jag förutsätter

ock, att, där dessa bestämmelser icke äro tillräckliga för beredande

av nödig trygghet åt ifrågavarande personal, Kungl. Maj:t må äga i förekommande

fall vidtaga de åtgärder, som kunna anses påkallade.

Om jag sålunda anser kravet på en förbättrad ställning för den ickeordinarie

bevakningspersonalen icke kunna helt tillbakavisas, måste å andra

sidan största möjliga återhållsamhet iakttagas, när det gäller utökning av

personalens antal. En begränsning synes mig här med nödvändighet böra

eftersträvas. Till vinnande av detta syfte anser jag mig böra föreslå, att

generaltullstyrelsens rätt att disponera ifrågavarande anslag begränsas till

anslagssummans belopp. Jag förordar alltså en bestämmelse, att generaltullstyrelsen

icke må utan Kungl. Maj:ts medgivande för ifrågavarande

ändamål disponera högre belopp än det, varå anslagsposten slutar.

Vad angår storleken av ifrågavarande anslag är, på sätt jag redan antytt,

en avsevärd höjning ofrånkomlig. Med hänsyn till den minskningav

personalantalet, som jag för min del anser nödvändig och möjlig, torde

dock höjningen kunna begränsas till 300,000 kronor och anslaget förty

upptagas med ett belopp av 2,000,000 kronor.

Generaltullstyrelsens förslag i fråga om anslagen till läkarvård och medikamenter

samt begravningshjälp ävensom till ersättning för övertidstjänstgöring

liksom styrelsens förslag beträffande å avlöningsstaten uppförda

anslag, i vilka ändring icke ifrågasatts, hava ej givit mig anledning

till erinran.

Indragnings- och övergångsstater.

Till avlöningar åt tjänstemän å indragnings- och övergångsstater är i

staten för budgetåret 1924—1925 uppfört ett anslag av 55,670 kronor. Beträffande

dessa stater har generaltullstyrelsen anfört följande:

»På sätt framgår av den i specifikationen av utgiftsstaterna (bil. 2) införda

förteckningen erfordras för dessa stater — sedan en å indragningsstaten

för budgetåret 1924—1925 med avlöning av 800 kronor uppförd befattningshavare,

kustuppsyningsmannen A. G. Christensson, avgått samt en

annan befattningshavare, tullflskalen G. S. von Zweigbergk, vilken å samma

indragningsstat uppförts med en avlöning av 4,250 kronor, enligt Kungl.

Maj:ts utslag den 13 september 1923 tillerkänts tredje avlöningsförhöjningen

med 400 kronor — ett belopp av 52,050 kronor. Under förutsättning att,

liksom skett för innevarande budgetår, Kungl. Maj:t täckes förklara vissa

tjänstemän å äldre stat berättigade att komma i åtnjutande av tillfälligt

lönetillägg till högst det belopp för år, som genom kungörelsen den 22 juni

1921 (nr 444) angående tillfälliga lönetillägg åt viss personal vid tullverket

blivit bestämt för år 1922 — något varom styrelsen här nedan kommer att

göra hemställan — skulle ovanberörda belopp, 52,050 kronor, ökas med

2,820 kronor, motsvarande tillfälligt lönetillägg för en var av de å indrag - ningsstaten uppförda tullfiskalerna med 720 kronor och för kustbevaknings
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Mnj:ts proposition. AV ISO.

chef eu K. U. I). Maeehel med MO kronor. Staternas hela belopp skulle

alltså utgöra 54,870 kronor.»

General till Istyrelsens beräkning av anslaget till indragnings- och övergångsstater

föranleder ingen erinran från min sida.

Departements
chefen,

I detta sammanhang torde .jag få anmäla, att generaltullstyrelsen, under

hänvisning till ett av Kungl. Maj:t i brev till styrelsen den 13 juni 1924

angående fastställande av tullverkets utgiftsstater för budgetåret 1924—1925

m. m. lämnat förklarande, hemställt, att sådan å den 33 december 1922

gällande ordinarie stat kvarstående tjänsteman vid tullverket, som ej anmalt

sig icke vilja övergå på den nya staten, måtte under budgetaret 3 925 1920

komma i åtnjutande av tillfälligt lönetillägg till belopp, vilket Kungl. Maj:t,

efter förslag av generaltullstyrelsen, prövar stå i lämpligt förhållande till

den tjänstgöring, som må komma att krävas av vederbörande, eller Kungl.

AIaj:t eljest kan finna skäligt, dock icke i något fall till högre belopp, föi

år räknat, än som genom kungörelsen den 22 juni 3 921 (nr 444) angående

tillfälliga lönetillägg åt viss personal vid tullverket för år 1922 blivit bestämt.

De för ifrågavarande ändamål erforderliga medel hava, såsom nyss

ornfövmälts, inberäknats i anslaget till indragnings- och övergångsstater.

Av vad jas nyss anfört i fråga om generaltullstyrelsens förslag till beräkning

av anslaget till indragnings- och övergångsstater framgar, att jag

funnit mig böra biträda styrelsens förevarande förslag.

Pensionsstater.

Till pensioner åt avskedade tjänstemän är i staten för budgetåret 1924—

3925 upptaget ett förslagsanslag av 475,000 kronor. Under budgetåret 1923

—1924 uppgingo utgifterna för ifrågavarande ändamål till i runt tal 533,100

kronor och i medeltal för juli—september månader år 1924 till 46,320 kronor.

Med anledning härav har generaltullstyrelsen föreslagit anslagets uppförande

med ett till 555,000 kronor förhöjt belopp.

T Övriga anslag å pensionsstaterna liar någon förändring icke ifrågasatts.

Ej heller beträffande pensionsstaterna har jag någon

generaltullstyrelsens förslag.

erinran att göra mot Departementschefen.

Omkostnadsstaten.

Vad slutligen beträffar omkostnadsstaten för tullstaten, har generaltullstyrelsen

i fråga om följande anslag anfört:

»Till gottgörelse åt rådhusrätterna för avgörande av tullmål är i omkostnadsstaten

för budgetåret 1924—1925 uppfört ett förslagsanslag av 35,000

kronor. Sådan gottgörelse utgår enligt Kungl. Majtts brev den 15 februari

3S41 och den 6 april 1858 med ett belopp av femton kronor för vane slut
-

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

K ung/. Maj:ts proposition Nr 190.

lisen avgjort tullmal utöver det antal av sex sådana mai. som årligen bör

av varje rådhusrätt kostnadsfritt för tullverket handläggas och avdömas.

hornJ’\U fetalVt :!"4 har såsom gottgörelse åt rådhusrätterna ut
tält.

ett belopp av 43,30a kronor, vilket belopp, då gottgörelsen utbetalas

''■v To-m % ,Va!''3e ar f<,n!.d^, nästföregående aret, motsvarar kostnaden för

a 1£L3. Med hänsyn härtill och till den alltjämt i stor omfattning bet

uvna smugglingen har styrelsen ansett sig icke kunna upptaga anslaget

lor budgetåret 1925-1926 till lägre belopp än 43,000 kronor.

Under rubriken resekostnads- och traktamentsersättningar in. m. är i

staten för budgetaret 1924—1925 upptaget dels ett förslagsanslag till ersättnin9

f°r. flyttningskostnad a 20,000 kronor dels ock ett dylikt anslag till

/•esc- och traktamentskostnad a 75,000 kronor. Utgifterna från dessa båda

anslag undei budgetaret 1923—1924 hava emellertid väsentligt överstigit

n > nsnamnda belopp; i flyttningskostnad hava utbetalts 41,000 kronor och i

rese- och traktamentskostnad 180,000 kronor, allt i runda tal. I sistnämnda

ei. *nga h11 fentlig del kostnader för tjänstgöringstraktamenten till

xtattnmgshavare under tjänstgöring å annan ort än stationeringsorten eller

a vid äustbeyakmngen använda farkoster; andra mera betydande poster utgmas

av kostnader for befattningshavares i styrelsen och tullstaten inspektions-

och tjänsteresor samt tjänstemäns resor i och för tullbehandling av

resgods a angtarjelmjen mellan Trälleborg och Sassnitz ävensom a jämi

agslmjen over riksgränsen mot Norge m. m.

Vad först anslaget till flyttningskostnad beträffar, torde dock någon liöinmg

av detsamma icke vara behövlig. Det höga belopp, vartill utgifterna

tran detta anslag uppgått under budgetaret 1923—1924, lärer i väsentlig

man bero pa det stora antal tjänsttillsättningar, som blivit eu följd av omorganisationen.

Däremot kan styrelsen icke underlåta att ifrågasätta höjning av anslaget

1 rese- och traktamentskostnader. Utgifterna från detta anslag under

mfTÄnoN JU I • ■s,‘l)tember 1924 hava i medeltal för månad utgjort i runt

tal 13,700 kronor, varför styrelsen funnit anslaget böra upptagas med 165.000

^l11, ''ioo(!r>^ av fortskuffningsmateriell är i staten för budgetaret

19-4—192.) uppfort ett förslagsanslag av 184,000 kronor. Utgifterna

"”rf" anslagT ,hava under budgetåret 1923-1924 utgjort i runt tal

134,400 ki onor. Icke desto mindre ser styrelsen sig föranlåten att i frågasafta

en betydande höjning av detta anslags belopp. Allt eftersom för bekampande

av smugglmgstrafiken särskilda snabbgående farkoster anskaffats

hava "tg“te™a tor chaft oeh underhåll av tullverkets fortskaffningsmateriell

väsentligt stegrats Under juli-september månader 1924 hava dessa utg.

''|.,tei,.! medeltal lor manad uppgått till 32.700 kronor, motsvarande eu utf.

!. ,tor ett ar av omkring 392,000 kronor. Ehuru visserligen bevakningstjänsten

under dessa tre månader av aret måste bedrivas mera intensivt än

\<k eljest tidvis ar fallet, har dock styrelsen, som här nedan kommer att

gorå framställning om höjning av det till åtgärder för bekämpande av den

i '' n narf i''al Uln f<,1‘so111 för innevarande budgetår beviljade förslagsanslaget av

lo0,000 kronor, bland annat i syfte att bliva i tillfälle anskaffa liera snabbgående''

batar och eventuellt aven flygbåtar, ansett sig böra föreslå, att det

nu ifrågavarande anslaget bestämmes till ett belopp av 400.000 kronor

shmet etf" i T" LlldSetaret 1924-1925 är till utbildning i tulltjänsten anslaget

ett belopp av 2a,000 kronor. Under budgetåret 1923—1924 användes

tor sadant ändamål ett belopp av omkring 28,700 kronor. Med anled
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. M<ij:ts proposition Nr 190.

»ilig härav och da frågan om utbildningskurser inom tullverket, i \''iIket

ämne utlåtande och förslag avgivits av tillkallade sakkunniga, ännu icke

erhållit slutgiltig lösning, har styrelsen upptagit förslagsanslaget till »1

bildning i tulltjänsten till ett belopp av 30,000 kronor.

Till beklädnad och beväpning är i staten för budgetaret 1924 1925

uppfört ett förslagsanslag av 16,000 kronor. Utgifterna för berörda ändamål,

bland vilka ingått kostnad för överdragsdräkter och eu del pälsar, som

ansetts skäligen böra till personalen utlämnas såsom lån för användning i

tjänsten, hava under budgetåret 1923—1924 uppgått till omkring 25,000

kronor. Vid sådant förhållande har styrelsen ansett ifrågavarande anslag

böra upptagas med sistnämnda belopp.

För bestridande av utgifterna till beslagarandelar och tullstatens enskilda

pensionsinrältnings andelar av böter är i staten för budgetåret 1924—1925

upptaget ett förslagsanslag av 90,000 kronor. Under budgetåret 1923—1924

hava emellertid ifrågavarande utgifter uppgått till icke mindre än i Tunt tal

403,000 ki-onor. Mot dessa utgifter svarar dock för samma budgetår en inkomst

för statsverket av konfiskationer och böter av i runt tal 674,500

kronor; alltså en bibehållen inkomst för statsverket av omkring 271,500

kronor. Då ifrågavarande höga inkomst- och utgiftsbelopp väsentligen bero

på verkställda beslag å olovligen infört gods och smuggligen ännu icke

synes tendera att minskas, torde anslaget böra upptagas till 400,000 kronor.

I staten för budgetåret 1924—1925 är under rubriken övriga kostnader

för tullverket upptaget ett förslagsanslag av 150,000 kronor till särskilda

åtgärder för bekämpande av olovlig varuinförsel m. m. För samma ändamål

var i staten för budgetåret 1923— 1924 anslaget ett belopp av 300,000

kronor.

Enligt generaltullstyrelsens motivering för framställningen om detta anslag

skulle detsamma användas dels för anställandet av detektivundersökningar

för tullverkets räkning, dels för anskaffande av ett antal smärre

men snabbgående motorbåtar för kustbevakningens behov, dels slutligen för

kustbevakningspersonalens utrustande med kikare och pistoler.

Då styrelsen i skrivelse till Kungl. Maj:t den 29 september 1923 angående tullverkets

utgiftsstater för budgetåret 1924—1925 gjorde framställning om anslag

för samma ändamål i staten för nämnda budgetår, åberopade styrelsen nyssomförmälda

motivering samt anförde vidare, bland annat, att styrelsen ansåge

det oundgängligt, att anslag för avlönande av detektiver fortfarande funnes

till styrelsens förfogande, samt att det vore av synnerlig vikt, ej mindre

att styrelsens förfoganderätt över anslaget icke begränsades så, att anslaget

endast finge användas för detta eller överhuvud taget för något eller några

särskilt bestämda ändamål, än även att anslaget vore så tilltaget, att detsamma

gåve styrelsen en viss handlingsfrihet även i fråga om utgifter från

detsamma. De personer, som befattade sig med den organiserade olovliga

varuinförseln, ådagalade nämligen eu mycket stor uppfmningsrikhet i fråga

om nya metoder och förfogade ofta över betydande ekonomiska resurser;

och kampen mot den organiserade smugglingen måste, för att hava någon

utsikt till framgång, rätta sig efter de använda metoderna, varför utgifter

kunde komma i fråga, vilka icke kunde på förhand beräknas. Det kunde

bliva nödvändigt att använda någon del av det anslag, som bleve beviljat

för budgetåret 1924—1925, till anskaffande av snabbgående motorbåtar och

av telefon åt en del kust- eller gränsbevakningsposteringar.

De förhållanden, som föranlett statsmakterna att för innevarande och nästförutgångna

budgetår bevilja anslag för nu ifrågavarande ändamål, äro alltjämt

opaginerad Kontrollera mot PDF

öb

Kungl. Maj:ts proposition Nr 190.

för handen och hava snarare vunnit än förlorat i styrka. Såvitt styrelsen kan

döma, linnes icke heller någon utsikt, att dessa förhållanden skola inom den

närmaste framtiden undergå någon sådan förändring, att ett anslag för ifrågavarande

ändamål skulle bliva obehövligt för budgetåret 1925—1926. Snarare

synes allt giva vid handen, att den försätta kampen mot den olovliga

varuinförseln kommer att kräva ökade anslag för sagda tidsperiod. Styrelsen

tillåter sig i detta sammanhang erinra om vad riksdagens revisorer i

sin under innevarande ar avgivna berättelse anfört rörande åtgärder mot

smugglingen och vad styrelsen i anledning därav andragit i utlåtande till

Kungl. Maj:t den 26 september 1924.

Revisorerna hade i huvudsak anfört, att den främsta förutsättningen för

eu verksam strid mot spritsmugglingen syntes vara, att tullverket hade till

sitt förfogande ett tillräckligt antal snabbgående båtar av erforderlig sjövärdighet

och av beskaffenhet att bereda personalen nöjaktig bekvämlighet

vid eu längre tids vistelse ombord, att en synnerligen god hjälp för spaningsarbetets

effektivitet vore, att spaning från luften komme till användning,

för vilket ändamål det vore önskvärt, att ett eller annat av flottans

flygplan till eu början försöksvis ställdes till kustbevakningens förfogande,

att kampen mot smuggeltrafiken sannolikt skulle bliva vida mer framgångsrik,

därest flottan tillhörande fartyg kunde användas för bevakningstjänst,

särskilt i sådana trakter, där spritlastade fartyg uppehölle sig, från vilka

sprit avliämtades och ilandfördes av snabbgående smärre hatar; samt att

det vore önskvärt, att genom internationella överenskommelser någon utväg

erbjödes till hävande av de hinder, som mötte mot ett ingripande från

myndigheternas sida mot utländska fartyg, vilka utanför territorialgränsen

tillhandahöll sprit åt smugglare.

I sitt nyssberörda utlåtande häröver anförde generaltullstyrelsen i huvudsak

följande.

De för tullverket anskaffade nya bevakningsbatarna, särskilt de, som hade

mycket stor fart, hade visat sig vara till stor nytta för stiivjande av smuggling.

För att fylla sitt ändamål borde emellertid båtarna, förutom att de

vore snabbgående, dels erbjuda personalen tillräcklig bekvämlighet dels besitta

erforderlig sjövärdighet. Då alla dessa egenskaper vore svåra att förena

i eu båt av lämplig storlek, måste båtar av flera olika typer komma

till användning, varför det för styrelsen vore eu angelägenhet av vikt att

ined stöd av erfarenheterna tran den hittills anskaffade och med liera eller

färre brister behäftade bätmateriellen söka utveckla de typer, som visade

sig lämpade efter förhallandena inom de olika patrulleringsornradena.

Flygbåtar skulle sannolikt för vissa kuststräckor bliva eu värdefull komplettering

av den fortskaffningsmateriell, som nu användes i kampen mot

smugglingen, om det också vore eu svaghet, att flygmateriellen endast vore

användbar vid dagsljus. Det vore utan tvivel synnerligen lämpligt, om

genom lån från flottan av dylik materiell jämte erforderlig personal erfarenhet

kunde vinnas, huruvida och i vad mån flygbåtar kunde vara lämpliga att

användas till smugglingens bekämpande.

bör bevakning av utom territorialgränsen liggande spritfartyg, varigenom

betydande avbräck skulle kunna tillfogas smugglingstrafiken, skulle emellertid

erfordras sjögående båtar till sa stort antal, att en dylik båt kunde avdelas

till varje fartyg. För närvarande förfogade tullverket endast över en sådan

hot, som, enligt uppgift med gott resultat, haft till åliggande att förhindra

svenska, hatar att besöka spritfartygen. En annan förutsättning för att dylik

bevakning skulle bliva effektiv vore emellertid, att tullpersonalen vore i till
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kumjt. Muj:ts proposition Nr IHU.

F.Il.'' att även a internationellt vatten preja och uppbrinna svenska hatar,

som haft beröring med spritfartygen. Härvid uppkomma givetvis trana om

ohistorisk inrenistrerinn och märkning aven av sadana hatar, som nu • .1

vore underkastade sådana bestämmelser.

Det vore säkerlinen lämplig, att, såsom av revisorerna tororda s, tullverket

Unge frän flottan disponera för nyssnämnda, bevakning lämplig ma

,eriell jämte erforderlig personal. Vid gott resultat av sadana lorsoksanord,

,ingår borde det ankomma pa styrelsen att med stöd av sålunda vunnen

erfarenhet lata uppgöra förslag till anskaffande av den matenell, smal till

verket skulle bava behov för berörda ändamål. .

Ett synnerligen verksamt medel för smugglingens stavjande voie givetvis,

om genom internationella överenskommelser de stater, från vilka spritvaror

företrädesvis utfördes, kunde tillförbindas att förbjuda utförsel av sadana

varor, sa snart det funnes anledning antaga, att varan vore avsedd att olovligen

införas i annat land.

Slutligen ville styrelsen framhålla, att eu enligt de antydda liktlmjnna

mer eller mindre genomförd förstärkning av kustbevakningen givetvis komma

att medföra ökade kostnader för statsverket och att derför värjo utgärd av

berörda slag städse måste prövas med aktgivande på densammas ekonomiska

sida. Styrelsen förväntade sig fa tillfälle att framdeles till närmare behandling

upptaga ifrågavarande spörsmål noll att därvid framlägga den utledning

och de förslag, som kunde anses betingade av forliallandena.

Vad styrelsen sålunda anfört dels i ovanberorda skrivelse den _.) september

1923 angående tullverkets utgiftsstater för budgetåret 1924 -192a dels i nyss

omförmälda utlåtande av den 26 september 1924 River styrelsen anledning

att nu föreslå upptagande även i staten för budgetaret 1925 1926 av ett

förslagsanslag till särskilda åtgärder för bekämpande av olovlig varu införsel

in in De undersökningar och försöksanordningar av i _ nyss berörda utlåtande

antydd beskaffenhet, vilka kunna komma till stånd utexpenmenteraudet

och anskaffandet av lämplig båtmatenell, eventuella försök med flygbåtar

in. in. torde betinga ganska avsevärda kostnader; och styrelsen ansei

sig därför icke kunna föreslå anslaget till lägre belopp an 300,000 kionoi.

Styrelsen tillåter sig även nu framhålla angelägenheten av att styrelsen

beträffande användningen av anslaget må erhålla all den rorelsehihet, som

må vara erforderlig för att kampen mot smugglingen ma kunna rattas etter

de av smugglarna använda metoderna.

Under erinran, hurusom av 1922 års riksdag för inköp av sex tullja0ait

beviljats ett belopp av 286,800 kronor, upptaget i ett anslag till inköp av

törtskaffningsmateriell för tull- och kustbevakningen, men att något motsvarande

anslag icke funnits uppfört i staterna för budgetåren - och 1924—1925, anser styrelsen sig böra bär omförmäla anledningen därtill,

att något särskilt anslag till inköp av fortskaffningsmaterie 1 för kustbevakningen

icke nu ifrågasattes. I ovanberörda skrivelse den 29 september lJ-o

anförde styrelsen, att, ehuru styrelsen icke då, innan provning av de un ei

byggnad varande tullkryssarna (tulljagarna) kunnat verkställas, kunde detinitivt

uttala sig, huruvida de tullkryssare, som ytterligare kunde komma

att anskaffas, borde till beskaffenheten överensstämma med do under byggnad

varande, styrelsen dock, för att icke genomförandet av kustbevakningens

omorganisation skulle mer än nödvändigt vore uppskjutas, ansett sig icke

böra underlåta att hemställa om anslag för ytterligare sex tullkryssare

Anslagets belopp föreslogs av styrelsen till 300,000 kronor. Kungl. Maj.t

biträdde sä till vida denna styrelsens hemställan, att i propositionen till

opaginerad Kontrollera mot PDF

Departement s

chefen.

Kungl. Majits proposition Nr 190.

1924 ars riksdag upptogs ett anslag av 180,000 kronor till anskaffande av

ytterligare fyra tullkryssare utöver de sex, till vilka anslag beviljats av

1922 års riksdag. 1924 års riksdag fann sig emellertid, då någon närmare

erfarenhet om tullkryssarnas lämplighet icke vore för handen och då någon

direkt olägenhet av ett uppskov med nyanskaffning av sådana fartyg icke

torde föreligga, icke kunna bifalla Kungl. Maj:ts berörda förslag.

De sex tullkryssare, till vilka, såsom nyss nämnts, anslag beviljats av 1922

ars riksdag, äro numera samtliga i bruk. Ehuru styrelsen icke tilltror sig

att redan nu, efter den relativt korta tid åtminstone en del av dem använts,

uttala något definitivt omdöme om desamma, torde det dock vara otvivelaktigt,

att tullkryssarna, vilka ju äro avsedda för kustbevakningens behov

under normala förhållanden, icke fylla de anspråk, framför allt med avseende

å fart och delvis även å sjövärdighet, vilka i vissa fall måste ställas

på den båtmateriell, som erfordras för bekämpandet av smugglingen i dess

nuvarande former och omfattning. Vid sådant förhållande och då enligt

styrelsens mening huvudvikten för närvarande måste läggas på att vidtaga

sådana åtgärder och anskaffa sådan båtmateriell, som den nuvarande smugglingstrafiken

nödvändiggör, har styrelsen ansett någon nyanskaffning av

tullkrvssare icke heller under budgetåret 1925—1926 böra ifrågakomma.

Till diverse utgifter är i staten för budgetåret 1924—1925 upptaget ett

förslagsanslag av 171,210 kronor. Utgifterna från berörda anslag under

budgetåret 1923—1924 hava utgjort i runt tal 181,000 kronor. Bland dessa

utgifter förekomma emellertid vissa, som varit av tillfällig beskaffenhet, och

till vilka hänsyn vid nu förevarande beräkning icke torde behöva tagas.

Du dessa utgifter, bland vilka kostnaderna för tullverkets numera upplösta

tjänstgöringskommission ingå med över 51,000 kronor, sammanlagt utgöra

omkring 60,000 kronor, har styrelsen ansett anslaget böra uppföras med

120,000 kronor, eller, för jämnande av staternas slutsumma med 119,810

kronor.

Styrelsen anser sig böra omförmäla, att av anslaget till diverse utgifter

bestritts kostnad för inköp av spårvagns- eller färjepoletter, som utdelats till

bevakningspersonalen a tre tull platser, där avstånden till vissa tjänstgöringsplatser

äro mera betydande eller förhållandena eljest synts påkalla, att eu

sådan förmån skäligen bör beredas personalen. Sa är förhållandet i Stockholm

för personal, som beordras till tjänstgöring i frihamnen eller Vårta - hamnen in. fl. platser, i Göteborg för personal, som har att tjänstgöra a

norra sidan av Göta älv, samt i Ronneby, där avståndet från staden till

redden, varest tullhuset är beläget, utgör omkring 4 kilometer. Kostnaderna

för ifrågavarande poletter uppgingo under år 1923—1924 till omkring 8,700

kronor. Vad Stockholm beträffar har förhållandet tidigare, i styrelsens skrivelse

den 26 november 1919 angående uppförande av bostadshus för tullverkets

vid Värtahamnen stationerade personal (se Kungl. Majits proposition

till 1920 års riksdag, nr 323. sid. 3), anmälts hos Kungl. Ma.jit.

Övriga anslag å omkostnadsstaten har styrelsen upptagit med de i staten

för budgetåret 1924—1925 bestämda belopp.

Såsom av det anförda framgår, skulle vid bifall till generaltullstyrelsens

förslag, i vad detsamma avser omkostnadsstaten för tullverket, samtliga

de anslag, i vilka ändring ifrågasatts, med undantag av anslaget till diverse

utgifter, undergå höjning. Anslagen til! underhåll och drift av fortskaffnings
-

s. 59 Kontrollera mot PDF

Knuffl. Maj.ls proposition Nr 190. 59

materiell samt till rese- och traktamentskostnader skulle sålunda mer än

fördubblas, i det att det hirra, nu 184,000 kronor, skulle bestämmas till

400,000 kronor och det senare, nu 75,000 kronor, sättas till 165,000 kronor,

anslaget till beslagarandelar samt till tullstatens enskilda pensionsinrättnings

andelar av böter, nu 90,000 kronor, skulle bestämmas till 400,000 kronor

och anslaget till särskilda åtgärder för bekämpande av olovlig varuinförsel

in. m., nu 150,000 kronor, skulle fördubblas. Vad beträffar de tre övriga

anslagen, i vilka jämkning föreslagits, nämligen anslagen till gottgörelse åt

rådhusrätterna för avgörande av tullmål, till utbildning i tulltjänsten samt

till beklädnad och beväpning, äro do ifrågasatta höjningarna av mindre betydenhet,

eller respektive 10,000, 5,000 och 9,000 kronor.

Vid den prövning, jag ägnat generaltullstyrelsens förslag i denna del, har

jag vad nu först angår de föreslagna höjningarna av anslagen till underhåll

och drift av fortskaffningsmateriell samt till särskilda åtgärder för

bekämpande av olovlig varuinförsel in. in., vilka anslagskrav äga ett visst

samband med varandra, icke kunnat undgå att hysa stark tvekan, huruvida

dessa höjningar kunna anses vara av förhållandena oavvisligen påkallade.

Generaltullstyrelsen har till stöd för sitt förslag i fråga om sistberörda

anslag anfört, att de förhållanden, som föranlett statsmakterna att för innevarande

och nästföregångna budgetår bevilja anslag för ändamålet, alltjämt

vore för handen och snarare vunnit än förlorat i styrka. Att smuggling,

särskilt av spritdrycker, alltfortfarande och i stor utsträckning pågår, torde

ock vara allmänt känt. Emellertid torde jag få erinra om, att särskilda

åtgärder för smugglingstraflkens hämmande på andra vägar, än varom

nu är fråga, under senaste tid vidtagits. Genom lagen den 20 juni

1924 med särskilda bestämmelser angående olovlig befattning med spritdrycker

och vin har det straffrättsliga ingripandet mot spritsmugglingen i

hög grad skärpts. Såvitt hittills kunnat bedömas, hava ock verkningarna

av den nya lagstiftningen varit gynnsamma. Emellertid framhölls vid

lagens tillkomst, att full effektivitet i bekämpandet av den olovliga spritinförseln

knappast stode att vinna, med mindre överenskommelse träffades

staterna emellan att ömsesidigt understödja varandra i denna kamp, och ansågs

sådan överenskommelse böra gå ut på dels åtgärder i syfte att genom

kontroll å utförseln av rusdrycker från ett land hindra tillförseln därav till

ett annat, dels ömsesidigt erkännande av varje stats rätt att jämväl utanför

sin territorialvattensgräns undersöka och beslagtaga smugglarfartyg. Ett

steg i denna riktning utgjorde den i Hälsingfors efter inbjudan av Finlands

regering under sistlidet år hållna konferensen för överläggningar om åtgärder

mot spritsmuggling, vid vilken konferens de delegerade enade sig om

att hos sina regeringar anbefalla till antagande ett vid konferensen utarbetat

förslag till konvention i ämnet. I fråga om det närmare innehållet av detta

förslag, som jag i annat sammanhang underställt Kungl. Maj-.ts prövning,

torde jag nu icke behöva redogöra utan vill jag blott erinra, att Kungl.

Maj:ts godkännande skett med förbehåll om ratifikation under villkor av

s. 60 Kontrollera mot PDF

60 Kungl. Mdj:ts proposition Nr 190.

riksdagens bifall. I propositionen nr S.9 har oek förslag i ämnet förelagts

riksdagen.

Såsom ett led i åtgärderna för spritsmugglingens bekämpande torde jag

jämväl få nämna, att även från enskilt håll initiativ tagits i sådant syfte.

Jag har nyss nämnt, att, såvitt hittills kunnat bedömas, verkningarna av

förberörda lag den 20 juni 1924 varit gynnsamma. Likaså vill jag erinra,

att jag vid anmälan inför Kungl. Maj:t av förenäinnda förslag till konvention

med vissa stater såsom min mening uttalade, att det syntes mig icke

vara tvivel underkastat, att tillkomsten av en dylik konvention i överensstämmelse

med förslaget verksamt skulle bidraga till bekämpandet av spritsmugglingen

på samma gång som en fast grundval skulle läggas för ett

vidgat, internationellt samarbete till förhindrande av denna olovliga liantering.

Under förutsättning att riksdagen godkänner nu ifrågavarande konventionsförslag

synas mig alltså goda förhoppningar förefinnas, att smugglingstrafiken

skall allt mer kunna stävjas, och synes enligt min mening — även

om på grund av denna konvention en starkare yttre tullbevakning än den

nu befintliga erfordras — i avvaktan på närmare erfarenhet angående resultatet

av ifrågavarande åtgärder anslagshöjningarna kunna begränsas till

lägre belopp än vad generaltullstyrelsen ifrågasatt. Det synes mig nödvändigt,

att allt göres för att hålla kostnaderna nere utan att dock

åsidosätta kravet på ett tillfredsställande skydd mot smugglingstrafiken.

Jag torde ock i detta sammanhang få erinra om att de under sommaren

1924 samlade riksdagens revisorer framhållit, att kampen mot smugglingstrafiken

sannolikt skulle bliva vida mer framgångsrik, därest flottan

tillhörande fartyg kunde användas för bevakningstjänst samt att en synnerligen

god hjälp för spaningsarbetets effektivitet vore, att spaning från

luften komme till användning, för vilket ändamål det ansetts önskvärt, att

ett eller annat av flottans flygplan till en början försöksvis ställdes till kustbevakningens

förfogande. Vad sålunda ifrågasatts synes mig värt allt beaktande,

och torde fördenskull dessa spörsmål böra närmare undersökas.

På grund av vad jag sålunda anfört, och då, enligt mitt förmenande,

någon större nyanskaffning av materiell icke torde böra vidtagas, förrän

närmare erfarenhet om nödvändigheten härav vunnits, har jag ansett mig

kunna föreslå, att anslaget till underhåll och drift av fortskaffningsmateriell

bestämmes till 300,000 kronor samt att anslaget till särskilda åtgärder för

bekämpande av olovlig varuinförsel begränsas till 200,000 kronor. Jag förutsätter

ock härvid, att det sistnämnda anslaget icke utan särskilt medgivande

av Kungl. Maj:t må av generaltullstyrelsen överskridas.

Vidkommande härefter de två anslag i övrigt, i vilka någon mera a vsevärd

förhöjning ifrågasatts, nämligen anslagen till rese- och traktamentskostnader

och till beslagarandelar samt tullstatens enskilda pensionsinrättnings andelar

i böter har jag med hänsyn till belastningssiffrorna för sistförflutna budgetåret

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Muj:ls proposition Nr 190. (il

funnit mig icke kunna motsätta mig generaltullstyrelsens förslag härutinnan.

Jag tillstyrker alltså, att det förstnämnda anslaget uppföres med 165,000

kronor och att det senare bestämmes till 400,000 kronor.

Vad slutligen angår de anslag, i vilka, enligt vad förut nämnts, mindre

jämkningar ifrågasatts, ävensom övriga nu å omkostnadsstaten upptagna, till

uppförande med oförändrade belopp föreslagna anslag, har jag icke funnit

skäl till erinran mot vad generaltullstyrelsen föreslagit.

Enligt generaltullstyrelsens förslag skulle tullverkets ordinarie utgiftsstater

för budgetåret 1925—1926 komma att utvisa följande slutsummor:

avlöningsstaten..................................................................... kronor 13,574,700

indragnings- och övergångsstaterna......................................... » 54,870

pensionsstaterna ......................;................................................. * 593,000

omkostnadsstaten ........................................................................ * 2,332,430

Summa kronor 16,555,000.

Motsvarande belopp för budgetåret 1924-1925 uppgå till:

för avlöningsstaten .................................................................... kronor 12,657,500

» indragnings- och övergångsstaterna ................................ » 55,670

» pensionsstaterna .................................................................... Ä 513,000

» omkostnadsstaten ................................................................ * 1,593,830

Summa kronor 14,820,000.

Slutsumman av staterna för budgetåret 1925—1926 skulle alltså överstiga

motsvarande slutsumma för budgetåret 1924—1925 med 1,735,000 kronor,

vari dock ingår ett belopp av 310,000 kronor, motsvarande ökningen av det

bland övriga kostnader för tullverket upptagna förslagsanslaget till beslagareandel

samt tullstatens enskilda pensionsinrättnings andelar av böter. Da

detta belopp icke utgör någon verklig utgift utan utgår av till tullverket

influten inkomst, skulle den verkliga utgiftsökningen belöpa sig till 1,425,000

kronor.

Innan jag med iakttagande av vad jag i skilda hänseenden förordat,

framlägger förslag angående fastställande av tullverkets utgiftsstater för

budgetåret 1925—1926, anhåller jag emellertid att få för Kungl. Maj:t anmäla

ett vid 1924 års riksdag upptaget spörsmål om beredande av en del

ytterligare förmåner åt vissa grupper av befattningshavare vid tullverket.

Beredande av ytterligare förmåner åt vissa grupper befattningshavare vid

tullverket.

I motioner vid 1924 års riksdag hemställdes, bland annat,

dels att riksdagen måtte besluta, att stadgandet i kungörelsen den 15 juni

1922 (nr 368) under B, punkt 3, stycket 3, måtte utsträckas att omfatta en

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Ett extra

åld erstilllägg

till

kammarskrivare.

Kung!. Maj:ts proposition Nr 190.

var, som före 1917 ars utgång antagits till e. o. kammarskrivare vid lokaltullförvaltningen

och som med eller efter ingången av år 1923 vunnit eller

vinner befordran till ordinarie kammarskrivare,

dels att riksdagen måtte besluta att tillerkänna tulltjänsteman, som omedelbart

före det nu gällande avlöningsreglementets ikraftträdande var förordnad

a tjänst på tullverkets extra stat eller i omedelbar eller medelbar succession

efter å sådan tjänst förordnad tjänsteman eller å tjänst, som jämlikt Kung!.

Maj:ts beslut skolat, i avbidan på tullverkets omorganisation, icke besättas

med ordinarie innehavare utan uppehållas på förordnande, (‘Iller i omedelbar

eller medelbar succession efter sålunda förordnad tjänsteman,

rätt att icke lida minskning i honom förut tillkommande förmån i fråga

om semester, varvid eu månad alltid skall räknas som 30 dagar,

rätt till avlöningsbelopp, som omförmäles i kungörelsen den 15 juni 1922

(nr 369) (s. k. övergångsavlöning) samt

rätt till personligt dyrtidstillägg enligt kungörelsen den 15 juni 1922

(nr 356) och den 15 juni 1923 (nr 265);

dels ock att riksdagen måtte besluta att även för tidsperioden den 1 juli

1920 30 juni 1921 tillerkänna tjänstemän i tullverket, förordnade å tjänst

på extra stat eller i omedelbar eller medelbar succession efter å sådan tjänst

förordnade tjänstemän, ålderstillägg i enlighet med de bestämmelser, som

under sagda tid tillämpats å tullverkets ordinarie tjänstemän.

Under erinran, hurusom statsutskottet ansåg sig icke kunna tillstyrka

nämnda förslag och att riksdagen ställde sig på samma ståndpunkt men att

under debatten i andra kammaren uttalats önskvärdheten av att utredning

verkställdes angående möjligheten att tillerkänna ifrågavarande befattningshavare

förmåner av förberörda slag, anmodade förutvarande chefen för

finansdepartementet generaltullstyrelsen att så snart ske kunde verkställa och

till finansdepartementet inkomma med utredning, i vilka fall och — där det

gällde kontanta löneförmåner — med vilka belopp nyss angivna förmåner

skulle hava utgått, därest desamma varit tillerkända de i motionerna avsedda

grupper av befattningshavare; och borde därvid kostnaderna för personliga

dyrtidstillägg avse dels tiden 1 januari—30 juni 1923, dels budgetåret

1923—1924, dels ock budgetåret 1924—1925.

Tillika anmodade departementschefen styrelsen att avgiva yttrande huruvida

och i vad mån här avsedda förmåner ansåges böra tillerkännas ifrågavarande

befattningshavare, därvid hänsyn borde tagas jämväl till de konsekvenser,

som skulle kunna uppstå för andra delar av statsförvaltningen

genom en utsträckning av förmånerna i fråga om tullverket.

I anledning härav har styrelsen med skrivelse den 19 november 1924 inkommit

med utredning i berörda hänseenden.

Vad då först beträffar utsträckningen av den genom kungörelsen den 15

juni 1922 (nr 368) medgivna förmånen för vissa kammarskrivare får jag

erinra, att nämnda förman, som tillkommit på initiativ av riksdagens stats
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Klint//. Maj:ts iiro/iositinn AV I/JO. 03

utskott, av riksdagen i skrivelse den 7 juni 1 J>22, nr 270, motiverades pa

följande sätt:

»Den nya löneställning, som kommer att beredas kammarskrivare, kali

iiven anses innefatta gottgörelse för den i jämförelse med flera andra verks

personal längre extratiden för dessa, särskilt som den nya organisationen

måste genom att lämna möjlighet till snabbare befordran leda till väsentlig

minskning av denna tid. Endast för de nuvarande ä ordinarie eller extra

stat uppförda kammarskrivare gestalta sig förhållandena ogynnsammare härutinnan.

Det synes därför riksdagen skäligt, att en förbättring av deras

ställning i den nya organisationen åstadkommes. Denna förbättring anser

riksdagen böra ske fullt fristående och bestå däri, att rätt lämnas envar dylik

kammarskrivare, som övergår på den nya staten, att sedan han med tilllämpning

jämväl av avlöningsreglementets bestämmelser om tillgodoräknande

av tjänstetid kan anses hava tillhört den för kammarskrivarbefattning avsedda

lönegradens högsta löneklass i sex år bliva uppflyttad i närmast högre

löneklass inom närliggande lönegrad, såsom om denna senare löneklass tillhörde

den för kammarskrivare bestämda lönegraden. Den här åsyftade förmånen

bör emellertid icke få avse den, som först från och med den 1 januari

1923 tillträder kammarskrivarbefattning.»

Sedermera hemställde styrelsen för Sveriges allmänna tulltjänstemannaförening

i en till generaltullstyrelsen inkommen skrivelse, att berörda förmån

måtte utsträckas att gälla envar, som före utgången av år 1917 antagits

till e. o. kammarskrivare vid tullverkets lokalförvaltning eller i

generaltullstyrelsens byråer. Därvid anförde föreningen, efter att hava

erinrat om riksdagens här förut intagna uttalanden, huvudsakligen följande.

Beträffande två kategorier tjänstemän, vilka icke skulle komma i åtnjutande

av förmånen, vore någon sådan avkortning av extratiden, som av riksdagen

omförmälts, icke för handen och kunde ej heller påräknas. Den ena av

dessa kategorier utgjordes av de e. o. kammarskrivare, som förordnats att bestrida

kammarskrivartjänst i omedelbar eller medelbar succession efter å extra

stat förordnad tjänsteman. Den andra kategorien bestode av de i tullverket

anställda äldre e. o. kammarskrivarna. Medan extratiden för ett flertal å

ordinarie stat uppförda kammarskrivare uppginge till omkring 8 år — i

några fall till endast 6 å 7 år — vore densamma för de i succession förordnade

i övervägande flertalet fall omkring 10 år eller därutöver; och

det kunde redan nu med full visshet konstateras, att extratiden för de äldre

e. o. kammarskrivarna jämväl komme att uppgå till 10 år eller sannolikt

överstiga denna tid.

Nämnda framställning behandlades av generaltullstyrelsen i samband med

avgivande av förslag till utgiftsstater för tullverket för budgetåret 1923—

1924. Därvid anförde styrelsen, att även enligt styrelsens mening kunde

göras gällande, att ett förbiseende ägt rum av det förhållande, att en del

dåvarande e. o. tjänstemän i avseende å extratidens långvarighet befunne

sig i ett minst lika ogynnsamt läge som de dåvarande kammarskrivarna a

ordinarie och extra stat. Styrelsen tillstyrkte därför den gjorda framställningen,

dock endast såvitt rörde de personer, som före utgången av år 1917

antagits till e. o. kammarskrivare vid tullverkets lokalförvaltning. Vad där
-

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Knnfjl. Maj:ts proposition Nr 190.

emot anginge de före sagda tidpunkt antagna e. o. kammarskrivarna a styrelsens

byråer, ansåge styrelsen, att på grund av såväl besnaffenheten av

deras tjänstgöring som den dagliga tjänstgöringstidens längd i regel icke

samma skäl förelåge för beviljande åt dem av ifrågavarande förmån som åt

e. o. kammarskrivarna vid lokaltullförvaltningen.

Vid behandlingen av styrelsens berörda förslag yttrade föredragande departementschefen

(1923 års statsverksproposition, punkt 25, sid. 55), att,

även om skäl kunde åberopas för en mindre snäv gräns i nu ifrågavarande

hänseende, han ansåge sig med hänsyn till riksdagens nyss berörda uttalande

icke böra föreslå någon utsträckning av förmånen i fråga.

Efter att hava erinrat om sin nyss omförmälda framställning i statförslaget

för budgetåret 1923—1924 har generaltullstyrelsen i sin nu förevarande

skrivelse anfört följande:

»Den framställning, som motionsvis gjordes i förevarande avseende vid

1924 års riksdag, innebär sålunda ett återupprepande av den hemställan,

generaltullstyrelsen gjorde vid avgivande av sitt ovannämnda statförslag. De

skäl, som då föranledde styrelsen att göra sådan hemställan, äro enligt styrelsens

mening allt fortfarande för handen, och den erfarenhet, som efter omorganisationens

genomförande vunnits beträffande extratiden för de e. o. kammarskrivarna,

har ytterligare givit stöd för befogenheten av att utsträcka nämnda

förmån till de äldre e. o. kammarskrivarna. Riksdagens antagande, att den

nya organisationen skulle genom att lämna möjlighet till snabbare befordran

leda till väsentlig avkortning av extratiden, har nämligen hitintills icke

motsvarats av verkligheten. Generaltullstyrelsen har också vid flera tillfällen

och senast i sin den 31 oktober 1924 till Kungl. Maj:t avlåtna skrivelse

med förslag till utgiftsstater för tullverket för budgetåret 1925—192G

givit uttryck åt den bekymmersamma ställning, vari de äldre e. o. kammarskrivarna

befinna sig i fråga om utsikterna att vinna befordran. Efter

ingången av år 1923 och hittintills hava 38 e. o. kammarskrivare och 1

extra kammarskrivare befordrats till ordinarie kammarskrivare. Dessa voro

antagna till e. o. kammarskrivare 3 år 1907, 2 år 1908, 2 år 1909, 4 år

1911, 15 år 1912, 7 år 1913 5 år 1914 och''1 år 1917. Vad åter angår de

nuvarande e. o. kammarskrivarna vid lokaltullförvaltningen, som antagits i

sådan egenskap före utgången av år 1917 och huvudsakligen ägna sig åt

tullverkets tjänst, äro dessa antagna i tullverkets tjänst, 1 år 1886, 1 år

1902. 1 år 1908, 1 är 1909, 10 år 1912, 4 år 1913, 23 år 1914, 26 av

1915, 16 år 1916 och 6 år 1917. De flesta av de före utgången av

år 1917 antagna e. o. kammarskrivarna hava före antagningen måst genomgå

en av tullverket anordnad tio månaders utbildningskurs. Om, såsom styrelsen

i senaste statförslaget beräknat, den årliga avgången av e. o. kammarskrivare

är 13, torde härav framgå, att extratiden för de e. o. kammarskrivare,

till vilka den förmån, varom nu är fråga, skulle utsträckas, kan

antagas bliva oskäligt lång och i varje fall icke komma att understiga motsvarande

tid för flertalet av de kammarskrivare, som kommit i åtnjutande

av förmånen. Styrelsen finner därför allt fortfarande, att en utsträckning

av förmånen till de e. o. kammarskrivare, som före utgången av år 1917

antagits vid lokalförvaltningen, skulle stå i full överensstämmelse med de

grunder, som varit för riksdagen bestämmande vid medgivandet av förmånen

i fråga.

s. 65 Kontrollera mot PDF

65

Kungl. Maj:ts proposition Nr 190.

Med hänsyn till den egenartade ställning i fråga om anställnings- och

tjänstgöringsförhållanden, vari de e. o. kammarskrivarna före omorganisationen

befunnit sig, samt de ogynnsamma befordringsutsikterna för dem

håller styrelsen det icke för sannolikt, att en utsträckning av förmånen, på

sätt ovan angivits, skulle kunna med fog åberopas till stöd för liknande

yrkanden från tjänstemän inom andra förvaltningsgrenar.»

Någon exakt beräkning av det sammanlagda kostnadsbelopp, som ifrågavarande

förmån skulle betinga, har generaltullstyrelsen ansett icke kunna

verkställas.

Vad därefter angår frågan om rätten att i samband med löneregleringens

genomförande icke lida minskning i förut medgiven semesterförmån har

generaltullstyrelsen anfört huvudsakligen följande.

Av den verkställda utredningen hade framgått, att ett medgivande av

sådan rätt för ifrågavarande grupper befattningshavare icke skulle hava

någon större räckvidd och att medgivandet i varje fall skulle förlora sin

betydelse inom jämförelsevis ganska kort tid. Då det vidare i allmänhet

torde hava förhållit sig så, att extrastatstjänstemän och därmed likställda

befattningshavare ägt tillgodonjuta samma förmåner i fråga om semester

som motsvarande ordinarie tjänstemän, även om full likställighet i avlöningshänseende

icke varit rådande mellan dem, samt dylik förmån torde

hava medgivits jämväl dem, som förordnats att bestrida av Kungl. Maj:t

provisoriskt inrättade befattningar, syntes det ingalunda oantagligt, att, om

den nu ifrågavarande förmånen beträffande semester beviljades tullpersonal,

tjänstemän inom andra förvaltningsgrenar skulle under åberopande härav

kunna framställa befogade yrkanden om erhållande av samma förmån. På

grund härav hade styrelsen funnit sig icke kunna tillstyrka, att nu ifrågavarande

förmån, som beträffande ordinarie tjänstemän i tullverket medgivits

av Kungl. Maj:t genom brev den 27 oktober 1922, beviljades jämväl

övriga, här avsedda grupper befattningshavare.

För den händelse emellertid Kungl. Maj:t skulle finna sådan förmån böra

medgivas, torde densamma i varje fall icke böra komma annan tjänsteman

till godo än den, som från och med år 1923 konstituerats till ordinarie

tjänst i tullverket.

Beträffande frågan om rätt för vissa grupper icke-ordinarie befattningshavare

i tullverket att komma i åtnjutande av övergångsavlöning ävensom,

i förekommande fall, personliga dyrtidstillägg och ytterligare ålderstillägg

har i de i dessa ämnen väckta motionerna till stöd härför åberopats den

likställighet i avlöningshänseende, som tidigare förefunnits i förhållande

till motsvarande tjänstemän å ordinarie stat.

Vad rätten till övergångsavlöning beträffar, tillerkändes de ordinarie tjänstemännen

vid tullverket vid övergången till det nya lönesystemet rätt att

uppbära ett belopp, motsvarande vad vederbörande skulle hava i den befattning,

han vid utgången av år 1922 innehade, i förskott uppburit för

januari månad 1923, om de dittillsvarande avlöningsbestämmelserna då fortfarande

varit gällande, en förmån, som icke tillerkänts icke-ordinarie befattningshavare.

Vidare hava de ordinarie tjänstemännen till skillnad från de

Bihang till riksdagens protokoll 1925. 1 samt. 153 höft. (Sr 190.) 5

Semester
förm&ri.

Ö vergångsavlöning,

personliga

dyrtidstilll»gg.

ålderstill
tägg.

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj:ts proposition Nr 190.

icke-ordinarie vid övergången till det nya lönesystemet tillerkänts rätt till personliga

dyrtidstillagg, därest för någon löneinkomsten jämte dyrtidstillägg understiger^

vad som skulle utgjort befattningshavarens löneinkomst närmast före

övergången till den nya lönestaten jämte dyrtidstillägg enligt de för oreglerade

verk stadgade grunderna. Vad slutligen rätten till ytterligare ålderstillagg

angar, liava tjänstemännen å extra stat vid tullverket och deras succedenter

först från och med den 1 juli 1921 kommit i åtnjutande av den förmån

som genom kungörelsen den 7 maj 1920 (nr 212) med vissa bestämmelser

angående alderstillagg for civila befattningshavare i statens tjänst tillerkändes

de ordinarie tjänstemännen från och med den 1 juli 1920.

Sedan generaltullstyrelsen framhållit, att likställighet i avlöningshänseende

förut forefunnits mellan ordinarie och icke-ordinarie befattningshavare vid

tullverket, har styrelsen i denna fråga anfört följande:

»Det kan under sadana förhållanden för den härav berörda tullpersonalen

synas anmärkningsvärt, att denna likställighet i fortsättningen icke blivit i

alla avseenden genomförd, i det att vissa avlöningsförmåner, som kommit

rT* ordinarie personalen till godo, icke samtidigt tillerkänts motsvarande

cke-ordinane befattningshavare. Ur synpunkten av denna personals intressen

skulle styrelsen darfor gärna se, att förmånerna i fråga beviljades.

Da emellertid styrelsen jämlikt erhållen föreskrift haft att taga i övervägande

de konsekvenser, som en utsträckning av förmånerna till ifrågavarande

tjänstemannagrupper inom tullverket skulle kunna medföra för

andra grenar av statsförvaltningen, har styrelsen icke blivit övertygad därom

att yrkanden om erhållande av samma förmåner icke skulle kunna med

visst log framföras aven från andra tjänstemannagrupper. Huruvida därvid

lika starka skal skulle kunna åberopas som i fråga om tullverkets personal,

taland(fP°rSnla ’ varom styrelsen icke tilltror sig att göra något bestämt ut
.

Darest ^viljande av nu ifrågavarande kontanta avlöningsförmåner skulle

<l) , „ ,ng1, Magt anses vara befogat, lära desamma å ena sidan icke böra

utsträckas att galla samtliga de befattningshavare, som angivas i riksdagsmo

lönerna, men å andra sidan böra omfatta även vissa andra tjänstemannagrupper

som icke eller åtminstone icke uttryckligen avses i motionerna; och

tar styrelsen härutinnan anföra följande.

Ovan har framhållits, att antalet ordinarie tjänstemän år 1923 inom de

kategorier, mom vilka extrastatstjänster voro upptagna å 1922 års stat, med

ett par undantag utan nämnvärd betydelse, översteg antalet befattningar

inom motsvarande kategorier å ordinarie och extra stat för år 1922. De

tjänstemän, som voro förordnade å extrastatstjänster vid 1922 års utgång

konstituerades också — med undantag av en tjänsteman, som återgick till orrnaioo9

in°P samma lönegrad som extrastatstjänsten — från och med

ar,1, „ , ordinarie befattningar, vilka merendels motsvarade dem, som

vederbörande uppehöllo vid utgången av år 1922. Dessa förhållanden torde

Vantyda pa att extrastatsbefattningarna voro betingade av ett stadigvarande

behov. Anledningen till att de icke tidigare upptagits å ordinarie stat

torde vara, att söka i det arbete med tullverkets omorganisation, som påborjades

redan 1914 men vann sin avslutning först vid 1922 års riksdag.

at?r de tjänstemän, som uppehöllo vakantsatta tjänster, var

torhallandet delvis ett annat, i det att dessa bestredo befattningar, om vilkas

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kult yl. Muj:ts proposition Nr 1!>U. <>7

indragning eller förändring fråga blivit väckt. Också liava ett stort antal

av dessa tjänstemän — i flertalet fall sådana, som bestritt tjänster vid kustbevakningen

— från och med år 1923 återgått till de befattningar, som de

förut innehaft. Till följd av att vakantsättningen av tjänster vid kustbevakningen

beslöts redan år 1916, blev emellertid ett oproportionerligt stort

antal av dylika tjänster uppehållna allenast medelst förordnande. Ehuru

ett betydande antal av de förordanden, som meddelats att uppehålla ledigblivna

tjänster vid kustbevakningen, måste anses hava redan från början

varit av tillfällig natur, och sådant förordnande icke grundat något som

helst anspråk på befordran till ordinarie tjänst, inträdde emellertid jämväl

vid kustbevakningen så småningom det förhållandet, att ett vissst antal

tjänster, som under vanliga förhållanden hade bort besättas med ordinarie

innehavare, vid utgången av år 1922 uppehöllos allenast medelst förordnande.

Vad slutligen angår succedenterna, voro visserligen de förordnanden, som

av dem uppehöllos, icke av samma stadigvarande beskaffenhet som förordnandena

å extrastatstjänster och å vakantsatta tjänster. Då tjänsteman,

som förordnats å extrastatstjänst eller å vakantsatt befattning, befordrades

eller eljest frånträdde förordnandet, återgick nämligen i regel den i succession

efter honom förordnade tjänstemannen till den ordinarie eller extraordinarie

anställning, som han innehade före tillträdandet av förordnandet.

I övrigt hade succedenterna samma ställning som de tjänstemän, vilkas befattningar

de uppehöllo. Enligt styrelsens mening föreligga därför icke giltiga

skäl för att, vid ett eventuellt medgivande av ifrågavarande förmåner,

utesluta samtliga succedenter.

Att ur synpunkten av vilka befattningar betingats av ett stadigvarande

behov draga gränsen mellan dem, som borde och dem som icke borde komma

i åtnjutande av förmånerna i fråga, är givetvis mycket vanskligt. De åberopade

synpunkterna torde bliva, om icke fullständigt så dock i huvudsak

beaktade, därest rätt till övergångsavlöning och personliga dyrtidstillägg tillerkännes

allenast de till ifrågavarande kategorier hörande tjänstemän, vilka

konstituerats till ordinarie befattningar från och med år 1923. Beträffande

rätten till ålderstillägg för extrastatstjänstemän och succedenter efter dem

för tiden den 1 juli 1920—30 juni 1921 synes däremot icke föreligga anledning

att göra en sådan begränsning, som dessutom skulle få ringa betydelse,

enär de flesta av nu ifrågavarande tjänstemän med några få undantag från

och med - år 1923 eller tidigare tillträtt ordinarie befattningar i tullverket.

Å andra sidan torde, såsom ovan antytts, en eventuell utsträckning av

förmånerna böra omfatta även vissa andra tjänstemannagrupper än dem,

som uttryckligen angivas i riksdagsmotionerna.

Till en början böra de tjänstemän, som vid 1922 års utgång bestredo

tjänster å tilläggsstat för samma år, ävensom succedenter efter dem innefattas

i ett eventuellt medgivande av rätt till övergångsavlöning och personliga

dyrtidstillägg.

Med avseende å ovan berörda av Kungl. Maj:t i regeringsrätten meddelade

utslag1 torde vidare jämväl de tjänstemän, som under tiden den

i juli 1920—30 juni 1921 uppehållit sådana tjänster, vilka på grund av särskilda

bestämmelser tillsatts allenast medelst förordnande tills vidare, ävensom

succedenter efter dem böra i fråga om rätt till ålderstillägg under nämnda

1 Avser Kungl. Maj:ts utslag den 3 november 1022 i anledning av besvär av en e. o. kammarskrivare

att på grund av förordnande å ordinarie kammarskrivartjänst komma i åtnjutande

av avlöningsförhöjning enligt kungörelsen den 22 juni 1921 (nr 445''.

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kung!. Maj:ts proposition Nr 190.

period likställas med extrastatstjänstemännen och deras succedenter. Även de

flesta av dessa tjänstemän hava tillträtt ordinarie befattning från och med

år 1923 eller tidigare. Under ett sådant medgivande skulle då inbegripas_

förutom de tjänstemän, som mot åtnjutande av samtliga till vederbörande

tjänster hörande avlöningsförmåner varit förordnade å tjänster hos generaltullstyrelsen,

vid lokalförvaltningen och vid gränsbevakningen, samt den

tjänsteman, som uppehållit befattningen som kustbevakningschef i Skåne

och Blekinge, ävensom succedenter efter dem — dels två e. o. kammarskrivare,

som bestritt kammarskrivartjänst i succession efter tillförordnade

tullförvaltaren i Vadstena, dels ock de tjänstemän, som på förordnande

uppehållit tjänster vid kustbevakningen. Beträffande sistnämnda grupp

tjänstemän torde emellertid, såsom ovan närmare utvecklats, frågan, huruvida

de i avseende å rätt till ålderstillägg för tiden från och med den

1 juli 1921 kunna anses likställda med de ordinarie tjänstemännen, icke

vara slutgiltigt avgjord. Däremot synes förmånen knappast böra tillgodokomma

de tjänstemän, som uppehållit ovanberörda tjänster vid tullförvaltningen

i Stockholms frihamn och vid tullkammaren i Motala, vilka tjänster

av Kungl. Maj:t provisoriskt inrättats utan riksdagens medverkan, ''liksom

ej heller succedenterna efter dem.

Det skulle vidare kunna ifrågasättas, huruvida icke såsom villkor för

åtnjutande av förmånerna borde föreskrivas, att vederbörande vid den tidpunkt,

då beloppen skulle kunna utbetalas, förslagsvis den 1 juli 1925,

fortfarande bestrider ordinarie tjänst i tullverket eller åtnjuter pension

av statsmedel. Härigenom skulle person, som av någon anledning slutat

sin anställning i tullverket före uppnådd pensionsålder, icke kunna framställa

krav pa utbekommande av ifrågavarande ytterligare avlöningsbelopp.

I fråga om övergångsavlöningen får styrelsen vidare erinra om följande.

I skrivelse till Kungl. Maj:t den 11 oktober 1920 angående tullverkets

utgiftsstater för år 1922 hemställde generaltullstyrelsen, att Kungl. Maj:t

och riksdagen måtte på extra stat för år 1922 upptaga ett belopp av 428,000

kronor till bestridande av kostnaderna för övergång till anordning med

hela avlöningens utbetalning i efterskott. I det av styrelsen beräknade

beloppet ingick, ehuru detta icke omförmälts i styrelsens berörda skrivelse,

ett belopp av 22,248 kronor 81 öre, som var avsett till övergångsavlöning

till deu ä tullverkets extra stat uppförda personalen. Emellertid upptog

1921 ais riksdag icke till avgörande frågan om tullverkets omorganisation

men beslöt, att ett betydande antal nya tjänster skulle uppföras på tullverkets

extra avlöningsstat för år 1922. I sin underdåniga skrivelse den

17 oktober 1921 med förslag till reglering av tullverkets utgiftsstater för

liden 1 januari 30 juni 1923 upprepade styrelsen sin hemställan om

anvisade av 428,000 kronor för övergångsavlöning åt underlydande tjänstemän.

Styrelsen förutsatte även då, att sådan avlöning skulle utgå jämväl

till de å extra avlöningsstat uppförda befattningshavarna. Därvid torde

emellertid styrelsen hava förbisett den ökning i antalet av dessa befattningshavare,

som ägt rum genom beslut av 1921 års riksdag. 1922 års riksdag

beviljade för ifrågavarande ändamål ett förslagsanslag å 428,000 kronor.

. Ende! åberopande av den jämställdhet, som förefanns mellan extrastatstjänstemännen

och de ordinarie tjänstemännen i tullverket, samt med framhållande,

att uttryckligt stadgande därom, att förmånen av övergångsavlöning

skulle tillkomma extrastatstjänstemännen, icke kunde av styrelsen åberopas,

hemställde styrelsen i skrivelse till Kungl. Maj:t den 9 december 1922, att

Kungl. Maj:t täcktes bemyndiga styrelsen att, där i övrigt förutsättningarna

s. 69 Kontrollera mot PDF

69

Kunyl. Maj:In proposition Nr 190.

för utförande av övergångsavlöning förelåge, utbetala sådan avlöning åt

styrelsen underlydande befattningshavare, uppförda å extra avlöningsstat

Genom beslut den 30 december 1922 fann Kungl. Maj.t nämnda fram

ställning ej till annan åtgärd föranleda, äii att Kungl. Maj:t föreskrev, att,

där befattningshavare vid tullverket, vilken under år 1922 åtnjutit avlönmg

frän anslag å extra stat, icke vore berättigad uppbära omförmälda övergångsavlöning,

till sådan befattningshavare finge, på av honom gjord fram

ställning vid ingången av januari månad 1923 i förskott utbetalas ett belopp,

motsvarande vad han såsom befattningshavare å extra stat ägt uppbära vid

början av december 1922 såsom lön för samma månad; att berörda förskottsutbetalning

skulle bestridas från det anslag, varifrån medel till befattningshavarens

avlönande eljest utginge; samt att det utbetalade beloppet skulle

genom avdrag å befattningshavarens avlöning återbäras med en tolftedel

vid utgången av varje månad ar 1923, dock att, därest befattningshavare

under samma år erhölle entledigande från sin anställning, vad av det för

skotterade beloppet kunde återstå skulle senast, vid befattningshavarens

avgång ur tjänsten i sin helhet återbäras.

Å berörda, för bestridande av övergångsavlönmg beviljade anslag, 4ä8,uuu

kronor, uppstod ett överskott av 17,111 kronor 78 öre, beroende på att

styrelsen ansåg sig icke kunna, såsom från början förutsatts, utbetala sådan

avlöning till extrastatstjänstemännen.»

Därest förmånen av övergångsavlöning skulle beviljas ytterligare vissa

grupper befattningshavare i tullverket i förut angiven utsträckning, skulle

enligt generaltullstyrelsens beräkning för ändamålet erfordras ett anslag å

90,000 kronor.

Kostnader för ålderstillägg och därå belöpande ortstillägg för tiden den

1 juli 1920—30 juni 1921 har likaledes beräknats till 90,000 kronor.

Kostnaderna för personliga dyrtidstillägg åt de tjänstemän, utredningen

avser, hava beräknats till i runda tal 49,000 kronor för tiden 1 januari—

30 juni 1923, 65,000. kronor för tiden 1 juli 1923—30 juni 1924 och 45,000

kronor för budgetåret 1924—1925.

Genom remiss den 18 december 1924 har allmänna civilförvaltningens

lönenämnd anbefallts avgiva yttrande i nu berörda frågor.

I det utlåtande, lönenämnden i anledning härav den 10 februari 1925

avgivit, har nämnden åberopat vad nämnden i utlåtande1 den 28 februari

1924 till riksdagens statsutskott anfört beträffande vissa vid 1924 års riksdag

väckta motioner, avseende beredande åt särskilda grupper av befattningshavare

vid tullverket av åtskilliga förmåner, i väsentliga delar motsvarande

dem, som behandlas i generaltullstyrelsens nu förevarande framställning.

Vad sagda styrelse däri yttrat och föreslagit har icke givit lönenämnden

anledning att frångå den uppfattning, varåt nämnden i nyssnämnda utlåtande

givit uttryck. En ledamot av nämnden har i avgiven reservation

Kostnads
frågan.

1 Utlåtandet finnes återgivet i statsutskottets utlåtande nr 86 vid 1924 ars riksdag.

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj:ts proposition Nr 190.

anfört, att han ansett de förmåner, som vid löneregleringen år 1923 kommit

de ordinarie befattningshavarna tillgodo, även borde utsträckas till de extra

ordinarie tjänstemän, som nu avses. En annan reservant har uttalat sig

till förmån för att de tjänstemän, varom fråga är, icke må lida minskning

i förut tillerkänd semester samt att de måtte komma i åtnjutande av s. k.

övergångsavlöning och persopliga dyrtidstillägg.

DePchefé7ntS'' Såsom den av mig nu lämnade utredningen giver vid handen, voro de

spörsmål, som i utredningen beröras, föremål för sistlidet års riksdags prövning,

därvid riksdagen i enlighet med statsutskottets hemställan avslog de

i nu nämnda hänseenden väckta motionerna. Allmänna civilförvaltningens

lönenämnd har ock, såsom nämnts, funnit sig icke kunna frångå den ståndpunkt,

vartill nämnden kommit i sitt förut omförmälda utlåtande den 28

februari 1924. Generaltullstyrelsen har för sin del ansett sig kunna allenast

förorda en utsträckning av den genom kungörelsen den 15 juni 1922 medgivna

förmånen för vissa kammarskrivare att kunna uppflyttas i 17:de

löneklassen. Även jag finner en dylik utsträckning skälig. I övrigt anser

jag mig — även om billighetsskäl i ett tidigare skede icke synes hava helt

saknats för ett bifall till något av de framställda kraven — med hänsyn

till de konsekvenser, en utsträckning av rätten till de förmåner, varom

fråga är, skulle medföra, förhindrad att framlägga förslag i något av de

hänseenden, utredningen avser.

Tvista 1 sammanhang med frågan om beviljande av förut omförmälda förmåner

av krigs- generaltullstyrelsen ansett sig böra omnämna en till styrelsen inkommen

s^pektivo ^ramställning från styrelsen för Sveriges allmänna tull tjänstemannaförening

dyrtids- rörande ytterligare en förmån för tullverkets förutvarande extrastatstjänstetillägg.

män och succedenter efter dem, nämligen rätt till krigstids- och dyrtidstillägg

å det avdrag — motsvarande ordinarie tjänstemännens pensionsavgifter

— som gjorts från den till sådan tjänsteman utgående, i avlöningsstaten

upptagna avlöningen. Styrelsen har emellertid icke tagit någon

ställning till frågan om rättmätigheten av ifrågavarande framställning.

Allmänna civilförvaltningens lönenämnd, som på grund av förberörda

remiss den 18 december 1924 jämväl yttrat sig rörande denna framställning,

har av principiella skäl avstyrkt bifall till densamma.

DePchefZente'' ÄV6n ''iag Önner det kiaV’ S°m innehålles 1 framställningen i fråga, vara

av den beskaffenhet, att jag icke kan tillstyrka detsamma.

s. 71 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ls proposition Nr 190.

71

Med iakttagande av vad av mig förut förordats i fråga om tullverkets

ordinarie utgiftsstater för budgetåret 1925—1926 skulle dessa för sagda

budgetår komma att utvisa följande slutsummor:

Avlöningsstaten kronor 13,124,700

Indragnings- och övergångsstaterna » 54,870

Pensionsstaterna » 593,000

Omkostnadsstaten.................................................. » 2,132,430

Summa kronor 15,905,000.

I en särskild specifikation (Bil. A) av utgiftsstater för tullverket, att

tillämpas under budgetåret 1925—1926 hava mina förslag beträffande de

särskilda anslagsbeloppen sammanställts. Antalet ordinarie befattningshavare

i olika lönegrader hos generaltullstyrelsen samt vid tullstaten

under sagda budgetår hava jämväl upptagits i en särskild specifikation

(Bil. B). I denna specifikation har hänsyn tagits till de förändringar, som

bliva en följd av riksdagens beslut angående ordnandet av kvinnliga

befattningshavares avlöningsförhållanden.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl.

Maj:t måtte föreslå riksdagen att

dels besluta, att antalet ordinarie befattningar vid

tullverket jämte de för vederbörande befattningshavare

avsedda lönegrader skall bestämmas i enlighet med

vad av mig föreslagits;

dels för budgetåret 1925—1926 för tullverket godkänna

följande

Ordinarie stat.

A. Avlöning sstat.

Generaltullstyrelsen.

Avlöningar till ordinarie

tjänstemän, förslagsan
-

slag .........................

Vikariatsersättningar, för-

kr.

514,200

slagsanslag ...................

Arvode till tullverkets om-

»

20,000

budsman .................

Avlöningar till icke-ordi- narie befattningshavare

»

2,000

m. m., förslagsanslag

Tullstaten.

»

160,000

Avlöningar till ordinarie

tjänstemän, förslagsanslag

.............................. » 10,164,000

Samman

fattning

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 190.

Vikariatsersättningar,/örslagsanslag

kr. 180,000

Arvoden till två laboratorieföreståndare,

å högst

l, 000, respektive 500 kronor

för år räknat » 1,500

Avlöningar till icke-ordinarie

befattningshavare

m. m., förslagsanslag » 2,083,000 kr. 13,124,700.

B. Indragnings- och övergångsstater.

Avlöningar till tjänstemän å indragnings-

och övergångsstater................. kr. 54,870.

C. Pensionsstater.

Pensioner till avskedade

tjänstemän, förslagsanslag

......... kr.

Pensioner till avlidna

tjänstemäns änkor och

barn, förslagsanslag »

Gottgörelse till tullstatens

enskilda pensionsinrättning

för mistade andelar

av avlöning vid

vakanta tjänster............ »

555,000

25,000

13,000 kr.

593,000.

D. Omkostnadsstat.

Kostnader för avdömande

av tullmål, förslagsanslag

kr. 47,300

Resekostnads- och traktamentsersättningar

m, m.,

förslagsanslag » 185,000

Hemliga utgifter » 4,000

Övriga kostnader för tullverket,

förslagsanslag » 1,896,130 kr.

2,132,430

Summa förslagsanslag kr. 15,905,000.

dels i riksstaten uppföra ordinarie förslagsanslaget

för tullverket med ett mot statens slutsumma svarande

belopp av kronor 15,9u5,000

att direkt utgå av tullmedel;

s. 73 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts proposition Nr 19o.

73

dels förklara, att sådan ä don 31 december 1922

gällande ordinarie stat kvarstående tjänsteman vid tullverket,

som ej anmält sig icke vilja övergå på den nya staten,

må under budgetåret 1925—1926 efter Kungl. Maj:ts

bestämmande komma i åtnjutande av tillfälligt lönetillägg

till belopp, vilket kan anses stå i lämpligt förhållande

till den tjänstgöring, som må komma att

krävas av vederbörande, eller eljest kan prövas skäligt,

dock icke i något fall till högre belopp, för år räknat,

än som genom kungörelsen den 22 juni 1921 (nr 444)

angående tillfälliga lönetillägg åt viss personal vid

tullverket för år 1922 blivit bestämt;

dels ock besluta, att stadgandet i kungörelsen den

15 juni 1922 (nr 368) under B, punkt 3, stycket 3, må

utsträckas att omfatta en var, som före 1917 års utgång

antagits till e. o. kammarskrivare vid lokaltullförvaltningen

eller som med eller efter ingången av

år 1923 vunnit eller vinner befordran till ordinarie

kammarskrivare.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagar Hans Maj:t Konungen lämna bifall

samt förordnar, att proposition i ämnet av den lydelse,

bil. litt. vid detta protokoll utvisar, skall avlåtas till

riksdagen.

Ur protokollet:

Elis Lindahl.

a

Bihang tili riksdagens protokoll 19tö.

1 samt.

153 höft. fNr 19S.)

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kungl. Maj:ts proposition Nr 190.

Bilaga A.

Specifikation

av utgiftsstater för tullverket, att tillämpas under budgetåret

1925—1926.

Kronor

Kronor

A. Avlöningsstat.

Generaltullstyrelsen.

Avlöningar till ordinarie tjänstemän:

Förslagsanslag till avlöningar åt ordinarie be- fattningshavare hos generaltullstyrelsen......... kr. 513,200

Förslagsbelopp till personliga lönetillägg och er- sättning för indragna extra inkomster ävensom

till läkarvård och medikamenter samt begrav- ningshjälp ................................................ » 1,000

514,200

Vikar iatsersättningar:

Förslagsanslag ..............................................................

20,000

Arvode till tullverkets ombudsman:

Anslag ........................................................................

2,000

Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. m.:

Förslagsanslag till avlöning åt vissa icke-ordinarie befattnings- havare, arvoden åt extra befattningshavare samt gratifika- tioner........................................................................

160,000

696,200

Tullstaten.

Avlöningar till ordinarie tjänstemän:

Förslagsanslag till avlöningar åt ordinarie befattningshavare

vid tullverkets lokalförvaltning samt kust- och gränsbevak-

ning..................................................... kr. 10,000,000

Förslagsanslag till kallortstillägg och kallorts-

traktamenten............................................. > 50 000

Förslagsanslag till felräkningspenningar ......... » 10^000

Förslagsanslag till personliga lönetillägg samt

ersättning för indragna extra inkomster ...... » 64,000

Förslagsanslag till läkarvård och medikamenter

samt begravningshjälp .............................. » 40,000

Vikariatser sättningar:

Förslagsanslag ..............................................................

10,164,000

180,000

Arvoden till två laboratorieföreståndare:

Anslag till arvoden åt föreståndare för lokala laboratorierna i

Göteborg och Malmö med högst 1,000 respektive 500 kronor

för år räknat ...............................................................

1,500

Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. m.:

Förslagsanslag till arvoden åt tullexpeditions- och gränstull-

stationsföreståndare... ................................ kr. 15,000

Förslagsanslag till avlöning åt vissa icke-ordinarie

befattningshavare, arvoden åt extra befattnings- havare samt gratifikationer ......................... » 2,000,000

s. 75 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr ISO.

75

Kronor

Förslagsanslag till läkarvård och medikamenter

samt begravningshjälp .......................;...... kr.

Förslagsanslag till ersättning för övertidsljänst
göring.

..................................................... *_

3,000

65,000

B. Indragnings• och övergångsstater.

Anslag till avlöningar till tjänstemän å indragnings- och

övergångsstater .........................................................

2,083,000

Kronor

Indragningsstaten.

Stockholm: kustbevakningschefen E. G. D.

Maechel ...... .................. kr.

tullförvaltaren A. H. M Eneman ... »

» C. P. A. Lidman ... »

tullfiskalen T. G. E. Eksandh ...... »

Malmö: tullfiskalen C. J. Hallström .............:• »

Landskrona: kustroddaren A. P. L. Bahr......... *

Falkenberg: jakt uppsy ningsmannen C F. Anders
-

7,150

7,550

7,950

4,650

4,500

700

Varberg: kustroddaren J. A. Berndtsson......... »

» J. A. A. Gustafsson..... »

» A. Andersson .............. »

Göteborg: tullfiskalen G. S. von Zweigbergk ... »

kustuppsyningsmannen C. G. Meyer »

kustroddaren E. Svensson ............... *

Östersund: gränsinspekloren A. J- Lidbom...... *

gränsridaren J. P. Bodin............... *_

Kronor 46,350

1,100

700

700

700

4,650

800

700

3,800

700

Övergångsstaten.

Malmö: kontrollören A. F. Richter.................. kr.

5,700

Summa kronor 52,050

C. Pensionsstater.

Förslagsanslag till pensioner åt avskedade tjänstemän......

Förslagsanslag till bestridande av den genom Kungl. Maj:ts

reglemente den 16 februari 1833 stadgade pensionering av

avlidna tjänstemäns änkor och barn ...........................

Anslag till gottgörelse till tullstatens enskilda pensionsinrätt

ning för mistade andelar av avlöning vid vakanta tjänster

D. Omkostnadsstaten.

Kostnader för avdömande av tullmål:

Arvode till särskild ordförande i gränstullrätten inom Norr
boltens

län ............................................ kr. 2,000

Arvode till tolk för finska språket vid samma

gränstuIIrätt .......................................... 1

Förslagsanslag till gottgörelse åt rådhusrätterna

för avgörande av tullm&l ........................... » 45,000

12,428,500

54,870

555,000

25.000

13.000

47,800

593,000

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kungl. Maj:ts proposition Nr 190.

Besekostnads- och traktamentsersättningar in. in.:

I Förslagsanslag till ersättning för flyttnings
j

kostnad .... . ........... ........................ kr. 20,000

j förslagsanslag till rese- och traktamentskostnader » 165,000

Hemliga utgifter:

Anslag ....................................................

Övriga kostnader för tullverket:

Arvode till präst i Sandhamn........................ kr. 250

Arvode till skollärare i Landsort (före stationens

förflyttning till Regarn).............................. » 70

Förslagsanslag till byggnader, hyror och tomtören » 75,000

förslagsanslag till underhåll och drift av fort
skaffning-materiell

.................................... » 300,000

rorslagsanslag till expenser......................... » 550,000

j Förslagsanslag till telegramporto .................. » 20 000

! Förslagsanslag till gratifikationer åt kronolots
och

kanal personal ................................. » 7 000 *

Förslagsanslag till legor för fortskaffningsmateriell » 175 000

Förs agsanslag till utbildning i tulltjänsten...... » 30,000

rörMagsanslag till beklädnad och beväpning... » 25 0()0

Förslagsanslag till beslagarandelar samt tullstatens

enskilda pensionsinrättnings andelar

i av böter................................................... $ 400 000*

| Förslagsanslag till särskilda åtgärder för be
i

kämpande av olovlig varuinförsel m. m....... a> 200,000 1

I förslagsanslag till diverse utgifter.................. * 119,810

Summa kronor

Kronor Kronor

185,000

1,896,130

2,132.430 :

15,905,000

s. 77 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj: in proposition Nr 190.

77

Bilaga B.

Förteckning öven antalet ordinarie befattningshavare i tullverket

under budgetåret 1925—1926.

1

Befattningshavare

Löne-

grad

Befattningshavare

Löne-

grad

6 tullförvaltare av klass 1 B .........

B

24

I. Generaltullstyrelsen.

1 generaltulldirektör, arvode enligt

20 tullöverkontrollörer ..................

B

24

5 § i avlöningsreglementet ......

15 förste tullkontrollörer ...............

B

22

B

30

20

B

22

1 kustbevakningsinspektör, arvode

15

tullförvaltare av klass 3............

B

21

enligt 5 § i avlöningsreglementet

112

tullkontrollörer 1 .....................

B

21

1 chef för statistiska avdelningen ■■■

»

2 (i

10

tullförvaltare av klass 4............

B

18

] 7 byråinspektörer ..................... •••

B

24

15

tullkassörer ...........................

B

18

j 2 förste revisorer ........................

B

24

360

kammarskrivare .....................

B

16

1 kamrerare.................................

B

24

26

tullmästare..............................

B

15

2 sekreterare ..............................

B

24

78

tullkontorister ........................

B

12

4 aktuarie!'' .................................

B

21

127

tullöveruppsyningsmän ............

B

12

2 notarier....................................

B

21

1

kansliskrivare ........................

B

11 1

B

21

B

8

474

tulluppsyningsman ..................

112 revisorer ................................

B

21

9

kanslibiträden ........................

B

7

j 12 kammarskrivare .......................

B

16

700

tillsyningsman ........................

B

6

1 1 materialförvaltare .....................

B

15

130

tullvakter ..............................

B

5

3 kansliskrivare ...........................

B

11

17

kontorsbiträden........................

B

4

1 förste expeditionsvakt ...............

B

7

17

skrivbiträden...........................

B

2

15 kanslibiträden...........................

B

7

j 7 expeditionsvakter .....................

j .

B

5

22

2. Kustbevakningen.

kustöveruppsvningsmän ............

B

12

20 kontorsbiträden ........................

B

4

1 5 skrivbiträden ...........................

B

2

44

kustuppsyningsmän..................

B

8

i

42

förste kustvakter .....................

B

7

|

11. Tullstaten.

149

kustvakter ..............................

B

6

1. Lokaltullförvaltningen.

30

kustbevakningsbiträden ............

B

5

} 3 tulldirektörer ...........................

B

29

3. Gränsbevakningen.

[ 3 tullöverinspektörer.....................

B

27

1

gränsbevakningschef ...............

B

22

3 tullbevakningschefer ..................

B

26

1

gränstullmästare .....................

B

16

! 3 tulldirektörsassistenter ...............

B

26

1

kammarskrivare .....................

B

16

: 5 tullförvaltare av klass 1 A .........

B

26

10

gränsöveruppsyningsmän .........

B

12

3 tullkommissarier........................

B

26

199

gränsuppsyningsmän3...............

B

8

1 Av dessa äro 13 övertaliga och skola vid inträffande ledighet icke återbesättas.

8 Av dessa äro 43 övertaliga och skola vid inträffande ledighet ersättas med tillsyningsman.

8 Vid inträffande ledigheter å gränsuppsyningsmanstjänster inom Haparanda gränsbevakningsdistrikt

intill ett antal av sex iakttages, att de tre först ledighiivande tjänsterna utbytas mot tillsyningsmanstjänster

vid tullbevakningen i Haparanda och att, i fråga om de tre därnäst ledigblivando gränsuppsyningsinanstjänsterna,

på Kungl. Haj:ts bestämmande ankommer, huruvida desamma skola tills

vidare ersättas medelst på förordnande uppehållna tillsyningsmanstjänster vid samma bevakning eller

indragas.

Bihang till riksdagens protokoll 1925. 1 samt. 153 höft. (Nr 190.) 7

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1925:221 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående godkännande av tullverkets utgiftsstater för budgetåret 1925—1926 m. m. jämte en i ämn s. 6 i texten