Angående godkännande av tullverkets utgiftsstater för budgetåret 1925—1926 m. m
1925-03-13 · 77 sidor, varav 61 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 61 av 77 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1925:190, Angående godkännande av tullverkets utgiftsstater för budgetåret 1925—1926 m. m
Dokumentets text
Kung!. Maj:ts proposition Nr 190.
1
Nr 190.
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående godkännande av
tullverkets utgiftsstater för budgetåret 1925—1926 m. m;
given Stockholms slott den 13 mars 1925.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande t. f. departementschefen
hemställt.
GUSTAF.
Ernst W ig forss.
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 13 mars 1925.
Närvarande:
Statsministern Sandler, statsråden Olsson, Nothin, Svensson, Hansson, Linders,
Larsson, Wigforss, Möller, Levinson.
T. f. departementschefen, statsrådet Wigforss, anför härefter:
I skrivelse den 31 oktober 1924 har generaltullstyrelsen avgivit förslag
till reglering av tullverkets utgiftsstater för budgetåret 1925—1926.
Innan jag ingår på detta förslag, torde jag emellertid först få redogöra
för det huvudsakliga innehållet av det betänkande, som den med stöd av
Kungl. Maj:ts bemyndigande den 21 juni 1922 tillsatta tjänstgöringskommissionen
för tullverket den 30 juni 1924 avgivit.
Denna kommission, som den 14 oktober 1922 avgav preliminära yttranden
och förslag, vilka förslag av generaltullstyrelsen anmälts för Kungl.
Maj:t i skrivelse den 27 i samma månad angående definitivt fastställande
Bihang till riksdagens protokoll 1925. 1 samt. 153 höft. (Nr 190.) 1
2
Antalet befattningshavare
i l:a—
I3:e lönegraderna.
Tjänstgåringskommissionens
allmänna
motivering.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 190.
av tjänsteförteckning för tullverket för tiden 1 januari—30 juni 1923, har
haft till huvudsaklig uppgift att verkställa undersökning och avgiva förslag
rörande dels antalet tullförvaltartjänster inom de olika lönegraderna och
den förändring i klassificeringen av dessa tjänster, vartill omständigheterna
kunde giva anledning, dels ock det vid envar tullförvaltning erforderliga
antalet tjänstemän av lägre tjänstegrad än förste tullkontrollörs.
Sedan vederbörande tullförvaltningar avgivit infordrade yttranden över
ifrågavarande betänkande, har kommissionen beretts tillfälle taga del av
yttrandena ävensom av vissa från sammanslutningar av tulltjänsteman inkomna
uttalanden rörande kommissionens förslag. Åtskilliga av de myndigheter
och korporationer, vilka blivit i frågan hörda, hava framlagt en
uppfattning, som till vissa delar avviker från den, vilken hävdats av kommissionen.
Kommissionen har i anledning härav underkastat de delar av
sina förslag, som gjorts till föremål för kritik, en förnyad granskning och
avgivit utlåtande den 27 september 1924.
Kommissionens betänkande sönderfaller i två delar, av vilka den förra,
avdelning I, behandlar frågan om antalet befattningshavare i l:a—13:e lönegraderna
vid tullverkets lokalförvaltning, och den senare, avdelning II, frågan
om tullförval tarf jänsternas klassificering m. m.
Tjänstgöringskommissionens förslag.
Jag skall da först tillåta mig att lämna en kortfattad redogörelse för det
huvudsakliga innehållet av den i avdelning I av kommissionens betänkande
lämnade allmänna motiveringen för kommissionens förslag.
Sedan kommissionen i inledningen till den allmänna motiveringen lämnat
en historik över kommissionens tillkomst och en redogörelse för de uppgifter,
som skulle tillkomma densamma, ävensom erinrat om förberörda den 14
oktober 1922 avgivna preliminära yttranden och förslag, har kommissionen
angivit de syftemål, kommissionen avsett att vinna med en av densamma
efter styrelsens medgivande anordnad arbetsstatistisk undersökning, och i
sammanhang därmed betonat, att en av kommissionens huvuduppgifter varit
att söka åstadkomma största möjliga likformighet i användningen av arbetskraft
vid de olika tullförvaltningarna, med iakttagande att icke statens
intresse eller verkets behöriga funktionerande sattes på spel genom anlitande
av otillräckligt skolad arbetskraft för mera krävande uppgifter. Kommissionen
hade därför sökt uppställa eu plan för de tullverket åliggande arbetsuppgifternas
fördelning på olika befattningshavare, avsedd att ligga till grund
för kommissionens förslag till definitiv personalbesättning.
Sedan kommissionen därefter angivit de skäl, vilka föranledde, att den
»normalstat» för tullverkets lokalförvaltning, som kommissionen sökt åstadkomma,
icke omedelbart och i hela dess omfång kunde genomföras — i
främsta rummet att kommissionen med avseende å vissa kategorier av ordinarie
befattningshavare kommit till lägre siffror än de för närvarande be
-
Kanyl. Maj:ts proposition Nr 190.
3
fintliga samt att nuvarande extra ordinarie kammarskrivare ieke kunde
stiillas utan arbete — har kommissionen lämnat en sammanfattning av det
förslag med avseende å antalet befattningshavare i l:a—13:e lönegraderna,
vartill kommissionen kommit.1
De synpunkter, som varit vägledande för kommissionens förslag, hava av
kommissionen angivits vara huvudsakligen följande: att högre kvalificerad
arbetskraft utbyttes, där sådant utan olägenhet kunde ske, mot lägre kvalificerad,
företrädesvis på det kamerala området men även i någon mån på
tullbehandlingsområdet, samt att tulluppsyningsman i viss utsträckning ersattes
av tillsyningsman; att största möjliga hänsyn toges till de allt mera
skärpta kraven på iakttagande av den strängaste sparsamhet i statsförvaltningen;
samt slutligen, att förslaget byggde på största möjliga enkelhet i
arbetsmetoderna.
Såsom nyss nämnts har en av kommissionens huvuduppgifter varit att
tillse, att högre kvalificerad arbetskraft utbytes, där sådant utan olägenhet
kan ske, mot lägre kvalificerad samt att, vad bevakningspersonalen angår,
tulluppsyningsmän i viss utsträckning ersättas av tillsyningsman.
I förstnämnda hänseende har huvudfrågan för kommissionen varit den, vilka
arbetsuppgifter kunde och borde överlämnas till personer utan kammarskrivarutbildning
och vilka borde reserveras för kammarskrivare respektive
befattningshavare av högre grad.
Vad då först angår fördelningen i fråga om det kamerala arbetet, har
kommissionen erinrat om sin i det preliminära utlåtandet uttalade uppfattning,
att från de kammarskrivarutbildade tjänstemännens arbetsområde borde
kunna utskiljas icke endast rent mekaniskt skrivarbete utan även åtskilliga
andra något mera fordrande arbetsuppgifter, samt tillagt, att denna uppfattning
under kommissionens fortsatta undersökningar till fullo bestyrkts och
att den redan påbörjade omläggningen i sådan riktning kunde och borde
ytterligare genomföras. De högre utbildade tjänstemännens uppgift inom
kameralarbetet kunde och borde i stort sett inskränkas till att tjänstgöra
såsom arbetsledare och till avgörandet av uppkommande svårare frågor.
Vissa arbetsslag borde dock i regel på grund av sin natur företrädesvis handläggas
av tjänstemän med högre utbildning, nämligen angivning av sjöledes
inkommande gods, klarering av fartyg, kontrolldebitering av tullbehandlingsattester,
nederlagsärenden samt upprättandet av avlöningslistor,
balanslistor och månadsredovisning. Beträffande uppbörd och därmed sammanhängande
göromål funnes icke någon anledning att förbehålla desamma
åt befattningshavare med högre utbildning; å vissa platser, där uppbörden
vore av en mera betydande storlek, ehuruväl icke av den omfattning, att
en kassörstjänst erfordrades, borde en kammarskrivare avses för uppbördsgöromålen,
därest vid sidan därav andra, mera krävande uppgifter förelädes
honom.
Tjänstgöringskommissionens
förslag
beträffande
de särskilda
befattningarna.
Arbetsfördelningen
mellan, ä,
ena si dan,
kammarskrivare
och befattningshavare
av
högre grad
samt, å
andra
sidan, befattningshavare
av
lägre grad.
1 Den närmare innebörden av kommissionens förslag framgår av den å sid. 20 i statsrådsprotokollet
intagna tablån.
4 Kung!. Maj:ts proposition Nr 190.
Bil ledamot av kommissionen har i dessa frågor reservationsvis framhållit,
dels att utförandet av de slag av göromål, som av kommissionen ansetts
böra företrädesvis handläggas av högre utbildade tjänstemän, icke i
och för sig påfordrade högre kompetens hos vederbörande tjänstemän, dels
ock att uppbörds- och övriga enklare kamerala göromål vid mindre tullkamrar
borde i större utsträckning än vad kommissionen förutsatte förrättas
av tullkontorister, vilka jämväl borde anlitas såsom vikarier för tullkassörer.
Vad härefter beträffar fullbehandlingsarbetet har kommissionen till en
början uttalat sin anslutning till den av generaltullstyrelsen gent emot
1914 års tullkommission hävdade uppfattningen om olämpligheten att genom
en för förvaltningarna bindande varuförteckning uppdraga fasta gränser
mellan de båda tjänstemannakategoriernas verksamhetsområden ävensom till
styrelsens mening om behövligheten av vissa direktiv för respektive packhuschefer
eller vågföreståndare med hänsyn till arbetets fördelning. Kommissionen
har vidare hyst den åsikt, att användandet av befattningshavare
med lägre kompetens, förnämligast tullkontorister, såsom biträden, »sekreterare»,
vid tullbehandlingsexpeditioner — vilka sålunda bleve tvåmansexpeditioner
— visserligen kunde vara av nytta för tjänstemännens utbildning
men att själva systemet med särskilda »sekreterare», vilket numera i allmänhet
övergivits, vore att förorda endast i undantagsfall. Kommissionen
hade vid sina undersökningar rörande tullbehandlingsarbetets uppdelning
fått den bestämda uppfattningen, att man, då det gällde utbytande av mera
kvalificerad mot mindre kvalificerad arbetskraft, ganska snart komme till
den gräns, utöver vilken man icke kunde gå utan allvarliga risker för såväl
statens som trafikanternas rätt och intressen; i motsats till vad fallet
vore på en stor del av det kamerala arbetsfältet, måste enligt kommissionens
mening i fråga om tullbehandlingen fackutbildningen anses vara av
avgörande betydelse.
I nu förevarande ämne har en reservant inom kommissionen uttalat den
särskilda mening, att systemet med tullkontorister såsom biträden vid tullbehandlingsexpeditioner
borde, till fromma för dessa tjänstemäns utbildning,
snarare utvecklas än avskaffas samt att möjligheten att använda befattningshavare
utan kammarskrivarkompetens för tullbehandlingsgöromål ingalunda
vore så snävt begränsad som kommissionen ville göra gällande.
Vidkommande slutligen tullbevakning sarbetet har kommissionen anfört
att detta område vore så gott som i sin helhet — endast med undantag för
det högsta befälet — överlämnat åt tjänstemän med lägre utbildning och
att den viktigaste frågan gällde de å större platser anställda s. k. bevakningskontrollörernas
ställning och uppgifter. Dessa tjänstemäns ojämförligt
viktigaste uppgift vore att kontrollera användningen av bevakningspersonalen
genom utövande av eu permanent personalinspektion; i övrigt borde de
huvudsakligen anlitas för sådana uppgifter, för vilka det lägre bevakningsbefälet
icke kunde antagas äga erforderliga förutsättningar, alltså uppgifter,
som fordrade mera omfattande språkkunskaper eller grundligare författningskännedom.
Reservationsvis har av en ledamot av kommissionen framhållits, att eu
eller annan bevakningskontrollör borde kunna ersättas med kammarskrivare.
Fördelningen
av
arbetet
mellan
kontrollörer
och
kammarskrivare.
Enligt det kommissionen lämnade uppdraget har densamma haft att avgiva
förslag beträffande allenast två tjänstemannakategorier med kammarskrivarkompetens,
nämligen kontrollörer och kammarskrivare. Beträffande
Kint(/I. Maj:ts proposition Nr 190- 5
de principer, som av kommissionen tillämpats i fråga om fördelningen av
arbetet mellan dessa båda grupper, har kommissionen — efter att hava åberopat
av generaltullstyrelsen tidigare gjorda uttalanden av innebörd, att
kontrollörsbefattningarna i princip borde hava karaktären av befälstjänster
men att det likvisst icke kunde sägas vara bofälsställningens omfattning
eller antalet underordnade, som bleve avgörande för placeringen, utan fast
mera kvaliteten i de göromål, vederbörande både att leda, deltaga i eller
själv utföra — anfört i huvudsak följande.
Vad först beträffade kameralarbetet hade kommissionen, på sätt redan
förut framhållits, funnit de högre kvalificerade tjänstemännens deltagande
däri över huvud kunna i avsevärd mån begränsas, något som föranlett, att
kommissionen icke ansett sig kunna räkna med användande av tullkontrollörer
på detta område annat än i ganska ringa omfattning, ehuru det å
andra sidan icke borde förbises, att just de sänkta genomsnittskvalifikationerna
hos befattningshavarna i gemen ställde förhållandevis större krav på
innehavarna av förmansposter. Det kunde påtagligen vara nog så vanskligt
att i varje särskilt fall avgöra, huruvida en uppgift kunde anförtros åt en
kammarskrivare eller borde reserveras för en kontrollör, då ju dessa tjänstemäns
utbildning vore densamma. Kommissionen hade emellertid ansett sig
hava gått så långt i sparsamhet på denna punkt som vore möjligt, om man
ville, att den större erfarenhet och den allmänna mognad i omdöme, varom
den uppnådda kontrollörsställningen finge anses vittna, över huvud taget
skulle finnas att tillgå på detta arbetsområde. På de största förvaltningarnas
tullkameralkontor kunde man i varje fall med hänsyn till nödvändigheten
av deras uppdelning på avdelningar, rörelsens storlek och den underordnade
personalens talrikhet icke undvara ett viss antal kontrollörsbefattningar.
Med avseende å fördelningen av tullbehandlingsarbetet mellan kontrollörer
och kammarskrivare borde det i Stockholm tillämpade systemet med en
tullkontrollör såsom chef för minst två vågexpeditioner, vilka var och en
under kontrollörens överinseende förestodes av en kammarskrivare, vinna
tillämpning även i övriga större packhus. Detta system ägde, såsom även
generaltullstyrelsen tidigare framhållit, ur statsekonomisk synpunkt företräde
framför det förut av kommissionen omförmälda systemet med tvåmansexpeditioner.
Om, till nedbringandet av kostnaderna för tvåmanssystemet, personal
med lägre utbildning användes såsom biträden, bleve kontrollsynpunkten
knappast på önskvärt sätt tillgodosedd och hela tullbehandlingsarbetets
nivå skulle löpa fara att sänkas. Tullbehandlingens säkerhet finge ej, hur
angeläget det än vore att göra besparingar, offras för de lönebesparingar,
som eu allmän sänkning av kvalifikationerna för den till tullbehandlingsarbete
använda personalen skulle kunna medföra. Slutligen ville kommissionen
framhålla vikten av att vid de tre tullbehandlingsinspektionerna tillsyn
genom fortlöpande personlig kontroll utövades över att den tullbehandlande
personalen liölles rörlig och icke onödigtvis fastlåstes vid vissa expeditioner
ävensom betydelsen av att uppackningsarbetet vore lämpligen ordnat.
I fråga om beräkningen av antalet högre utbildade tjänstemän inom bevakningsområdet
finge kommissionen hänvisa till de förut gjorda uttalandena
om bevakningskontrollörernas ställning och uppgifter.
Enligt kommissionens förslag skulle antalet tullkontrollörer, för närvarande
115, nedsättas till 99 och det totala antalet ordinarie kammar
-
6
Kungl. Maj:ts proposition Nr 190.
skrivartjänster, nu 372, bestämmas till 364. Sistnämnda antal hade, enligt vad
kommissionen anfört, erhållits på det sätt, att, sedan det för varje enskild
förvaltning behövliga antalet tjänster uträknats, till summan härav lagts
dels 13 i lokalförvaltningens stat för generaltullstyrelsens behov upptagna tjänster,
dels 15 befattningar, avsedda såsom »landsreserv»,huvudsakligen för tjänstgöring
under seglationstiden vid vissa Norrlandstullkamrar samt för sjukreserv
och semestertjänstgöring, varefter den på detta sätt erhållna slutsumman
minskats med 40 extra ordinarie kammarskrivare, vilka ansetts
böra såsom fullt utbildade medtagas vid beräknandet av den för förvaltningarna
behövliga kammarskrivarbesättningen. En följd härav bleve, att
på de platser, där någon eller några av dessa 40 extra ordinarie kammarskrivare
placerades, antalet ordinarie kammarskrivare borde med motsvarande
siffra understiga det i kommissionens speciella förslag för respektive
plats upptagna antal kammarskrivare, enär i förslaget icke skiljdes på ordinarie
och icke-ordinarie kammarskrivare.
I samband med den kammarskrivarutbildade personalens antal har även
den frågan berörts, i vad mån denna personal bör utgöras av ordinarie
eller icke-ordinarie befattningshavare. Beträffande denna fråga har kommissionen
uttalat, att den erforderliga rekryteringspersonalen borde innehava
extra ordinarie anställning. Denna personal har av kommissionen
beräknats böra uppgå till 50 å 60 extra ordinarie kammarskrivare, vartill
skulle komma 15 å 10 aspiranter. Av berörda antal extra ordinarie kammarskrivare
borde de, som innehade en tjänstetid av mera än två år från
antagandet till aspiranter och vilkas antal borde vara omkring 40, anses
såsom fullt utbildade och inberäknas i det totala antal kammarskrivarutbildade
tjänstemän, som vore behövligt för verket; av dem skulle 15
stycken utgöra den förut omförmälda »landsreserven» och de övriga placeras
enligt generaltullstyrelsens bestämmande. De extra ordinarie kammarskrivare,
som hade en kortare tjänstetid än nyss sagts, kunde icke anses
såsom fullt utbildade och borde, liksom aspiranterna, användas huvudsakligen
för biträdesgöromål. Några extra (tillfälliga) befattningshavare i
de kammarskrivarutbildade kategorierna syntes icke annat än i undantagsfall
vara att räkna med.
Vidare har kommissionen framhållit, att de sålunda gjorda uttalandena
avsåge förhållandena sådana de komme att gestalta sig, sedan omorganisationen
fullt genomförts och den av kommissionen förutsatta arbetsfördelningen
och personalplaceringen kunnat helt förverkligas. För den närmaste
tiden komme läget att bliva något annorlunda på grund av det nu
befintliga betydliga överskottet av extra ordinarie kammarskrivare. Då
befordringsutsikterna för de nuvarande extra ordinarie kammarskrivarna
genom de av kommissionen ifrågasatta indragningarna av kontrollörs- och
kammarskrivartjänster bleve betydligt försämrade och då dessa tjänstemän
på grund av långvarig och väl meriterad tjänstgöring måste anses hava
för länge sedan passerat »rekryteringsstadiet», vore det högeligen önskvärt,
Kungl. Maj:ts proposition Nr 190.
7
om ett visst antal av de äldre bland dem kunde såsom eu övergångsanordning
sättas på ordinarie stat samt antalet sedermera efter avgång successivt
nedbringas till det av kommissionen föreslagna. I varje fall borde
det tillses, att åt samtliga nuvarande extra ordinarie kammarskrivare bereddes
fortsatt tjänstgöring på vissa av de platser, där kommissionen såsom
definitiv placering räknat med tullkontorister eller kvinnliga biträden,
något som icke endast vore ett befattningshavarnas intresse utan även
innebure den fördel för tullverket, att de nya kategorierna tjänstemän
hunne att successivt växa in i sina uppgifter under ledning av fullt utbildad
personal.
Vad härefter beträffar arbetsfördelningen mellan befattningshavare utan
kammarskrivarkompetens har kommissionen vad härvid först tullkassörerna
beträffar anfört, att kommissionen utgått från den av generaltullstyrelsen
uttalade grundsatsen, att kassörstjänster borde finnas på sådana
tjänsteställen, där kassagöromålen uteslutande toge tjänstemannens hela
arbetstid i anspråk samt att dessutom räknats med ej endast omfattningen
av kassarörelsen utan även storleken av det därmed förenade penningansvaret.
Antalet tullkassörstjänster har av kommissionen föreslagits till 15 eller
samma antal som för närvarande.
Kommissionen, som härefter övergått till att uppdraga gränserna mellan
tullkontoristernas och de kvinnliga biträdenas arbetsfält, har härutinnan
såsom allmänna grundsatser uttalat, att användandet av kvinnlig arbetskraft
inom tullverket praktiskt sett vore att räkna med endast på det kamerala
området men att sådan arbetskraft där vore lämplig, särskilt vid
de större förvaltningarna; att anställande av tullkontorist för arbete, som
kunde utföras av kvinnligt biträde, icke borde förekomma utan särskilda
skäl, såsom exempelvis att det gällde en mindre plats, där fullständig arbetsfördelning
icke kunde genomföras; att användande av bevakningstjänstemän
för kamerala göromål icke syntes böra förekomma åtminstone
på större platser och då det gällde ett regelbundet återkommande arbete;
samt att det vore svårt att komma till något pålitligt resultat med avseende
å en jämförelse mellan mäns och kvinnors arbetsprestation, men att
det vore att antaga, att den kvinnliga arbetskraft, som kunde tänkas
komma att söka sig till tullverket, vore minst lika väl lämpad för det
kamerala arbetet därstädes som den arbetskraft, vilken genomsnittligt
kunde erhållas från tullbevakningspersonalen, åtminstone från dennas
äldre årsklasser.
Från dessa utgångspunkter har kommissionen ansett sig i huvudsak
kunna föreslå följande fördelning av de kamerala arbetsuppgifterna:
tullkontorister: kassakontrollantskap (förande av kassa journal) på sådana
platser, där tullkassörer finnas; arbete vid transiteringsexpeditioner;
tullkontorister eller kanslibiträden: biträde vid klarerings- och angiv
-
Arb e t sf ördelninge
n
mellan befattningshavare
utan kammarskrivarkompetens.
8
Kungl. Maj:ts proposition Nr 190.
ningsexpeditioner för sjöledes ankommande gods, angivning av transito ankommande
gods, vissa debiteringsarbeten, kassagöromål, biträde med månadsredovisning,
transitoupplagsärenden, förande av konfiskations journal m. m.;
kontorsbiträden: angivning av postpaket, förande av inkommande och
utgående journal, nederlagsjournal, diverse inkomsters, bötes- m. fl. journaler
samt skeppslistor och förteckningar över post- och transitgods, avprickning
av avräkningar, biträde med debiterings- och kassagöromål
samt godsredovisning, upprättande av varubalans, nummerextrakt och
balanslista, sammanställande av statistiska uppgifter;
skrivbiträden: utskrivning av räkningar, verkställande av renskrifter,
avskrifter och utdrag, summeringsarbeten, ordnande av verifikationer, s. k.
nålning av attester och inlagor m. m.
Givetvis vore det enligt kommissionens mening icke möjligt eller lämpligt
att i detalj genomföra detta schema på alla platser, då olika arbetskombinationer
allt efter förhållandena måste företagas och samma arbetsuppgift
kunde påfordra större kvalifikationer på den ena platsen än på den andra.
Enligt kommissionens förslag skulle antalet tullkontoristtjänster, för
närvarande 65, bestämmas till 112, antalet kvinnliga kanslibiträdestjänster,
för närvarande 5, bestämmas till 12, antalet kontorsbiträdesbefattningar,
nu 12, utgöra 56 samt antalet skrivbiträdesbefattningar, i nuvarande
stat upptaget till 12, ökas till 37. I fråga om antalet kontorsskrivare
överensstämmer kommissionens förslag med nuvarande stat. Endast
en kontorsskrivartjänst skulle alltså upptagas i staten.
Beträffande nu behandlade frågor har en reservant inom kommissionen
framhållit som sin uppfattning, att tullkontorister kunde på det kamerala
arbetsområdet tagas i användning för så gott som alla slag av förekommande
arbeten, ehuruväl i fråga om vissa sådana endast såsom biträden
åt högre kvalificerade tjänstemän, att det vore angeläget att i så stor utsträckning
som möjligt avse tullkontorister för enklare tullbehandlingsgöromål,
såsom tullbehandling av tullfritt gods samt partigods och kolonialvaror,
men även såsom biträden vid expeditioner för tullbehandling
av annat gods samt att ökning av den kvinnliga arbetskraften i tullverket
borde ske mera varsamt än vad kommissionen ifrågasatt. Reservanten
har ej heller kunnat dela kommissionens mening om den kvinnliga arbetskraftens
företräde på det kamerala arbetsområdet framför arbetskrafter av
befattningshavare ur bevakningspersonalens led och har reservanten för
övrigt ej helt kunnat ansluta sig till kommissionens plan till fördelning
av kamerala arbetsuppgifter mellan skilda slag av befattningshavare utan
kammarskrivarkompetens.
Kommissionen har härefter övergått till att yttra sig rörande bevakningspersonalen.
Sedan kommissionen härvid först erinrat, att i den mån
förmansskapet över bevakningspersonalen i viss utsträckning uppdragits
åt särskild för ändamålet anställd tjänsteman av högre grad, detsamma
utövades på platser, där rörelsens storlek över huvud föranledde behov av
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kandi. Maj:ts proposition Nr 190.
!)
särskilt bevakningsbefäl, av tullmästare eller överuppsyningsmän, har
kommissionen angivit sin ställning till frågan om placering av sådana
tullmästare och överuppsyningsmän, som vore avsedda att tjänstgöra såsom
bevakningsbefäl å större tullförvaltningar. I denna fråga bär kommissionen
anfört bland annat, att i några fall en kombinering av bevakningsförmanskapet
med sådana göromål, som eljest vore avsedda för tullkontorister,
vore lämplig, varför i sådana fall tullöveruppsyningsmanstjänsterna
borde besättas med personer, som innehade tullkontoristkompetens;
att kommissionen även räknat med att tulluppsyningsman skulle
kunna tagas i användning för utövande av bevakningsbefäl; samt att de
inspektioner av nattvakter, som inginge i överuppsyningsmännens åligganden,
borde ordnas så, att de ej komme att innebära full nattjänstgöring
med krav på ledighet hela följande dag,
Beträffande vidare arbetsfördelningen mellan tulluppsyningsman och tillsyningsman
har kommissionen, efter att hava hänvisat till vissa av generaltullstyrelsen
gjorda uttalanden i detta ämne, anfört bland annat, att
kommissionen icke ville ifrågasätta någon mera genomgripande förändring
av de utav generaltullstyrelsen angivna grunderna för denna arbetsfördelning
samt att det vore önskvärt, att i varje packhus eller mera betydande
packhusavdelning eller varuskjul en tulluppsyningsman funnes att tillgå,
på vilken ansvaret för godset och förmanskapet för den övriga bevakningspersonalen
kunde läggas.
Rörande slutligen arbetsfördelningen mellan tillsyningsman och tullvakter
har kommissionen uttalat den mening, att de senare borde avses
för flertalet tullstationer och någon av de minsta tullkamrarna samt vidare
för uppassningsarbete och för enklare bevakningsgöromål i frihamnarna.
Efter att hava framhållit, att det icke vore tänkbart att fullständigt
genomföra en arbetsfördelning inom bevakningspersonalen på sådant sätt,
att varje befattningshavare endast komme att utföra de arbetsslag, som
vore avsedda för hans speciella tjänstegrad, har kommissionen beträffande
beräkningen av antalet av varje olika slag av befattningshavare inom
denna personal anfört i huvudsak följande.
Tulluppsyningsmännens antal måste antingen tilltagas så stort, att det
komme att räcka till för utförande av för dem speciellt avsedda göromål
även vid de starkare belastade perioderna, i vilket fall de under mellantiderna
måste användas till mindre kvalificerade göromål, eller ock beräknas
till en genomsnittssiffra efter den kvantitet tulluppsyningsmansarbete, som
kunde antagas sammanlagt förekomma under en viss period, i vilket fall
man måste räkna med att antalet icke komme att räcka till för sådant arbete,
då detta förekomme i större mängd, utan att detsamma då måste i ganska
stor utsträckning överlåtas åt tillsyningsman. Kommissionen hade ansett
sig böra stanna vid det senare alternativet; dock hade den sålunda, efter
arbetsrapporterna från tullförvaltningarna beräknade siffran i vissa fall
korrigerats, varjämte kommissionen måst räkna med en viss mindre marginal
för oundgänglig reserv vakt men däremot icke ansett sig kunna upptaga
10
Kung1. Maj:ts -proposition Nr 190.
några särskilda tulluppsyningsman såsom semesterersättare. Med tillämpning
av dessa grunder hade kommissionen kommit till ett lägre antal uppsyningsman
än det nuvarande.
Antalet tillsyningsman kunde, enär den icke-ordinarie bevakningspersonalen
i betydande utsträckning komme att användas för tillsyningsmans^öromal,
beräknas väsentligt lägre än som skulle svara mot det för närvarande
förekommande tillsyningsmansarbetet. Ehuru onekligen ganska starka skäl
kunde aberopas tor en betydande ökning av den ordinarie bevakningspersonaten,
hade kommissionen dock icke ansett sig under nuvarande förhållanden
hora föreslå en dylik åtgärd, bland annat på grund av den mycket
starka ökning av sagda personal, som redan ägt rum under det senaste årtiondet.
Av stor vikt för en ekonomisk personalanvändning, framför allt i de
tre största staderna, där omkring 56 procent av den nuvarande ordinarie bevakmngsstyrkan
vore förlagda, vore, dels att de fasta posteringarna beräknades
sparsamt och att hela grupperingen stode under permanent uppsikt
tran den centrala ledningens sida, dels det sätt, på vilket nattvaktsposteungen
skedde. I fråga om nattvaktstjänstgöringen syntes det kunna ifrågasattas,
huruvida man icke kunde nöja sig med glesare vaktkedjor än för
närvarande eller, på små platser med mindre smugglingsrisk, avstå från permanent
nattbevakning och nöja sig med tillfälliga ronder samt kontrollvisitatmner
a kvarEggande fartyg. Över huvud både kommissionen icke någon
storie tilltro till de for förhindrande av smugglingsförsök utsatta permanenta
kaj vakternas effektiv, tet.. Då man i alla fall icke kunde absolut förhindra
a, .. obehörig trafik, syntes de fast posterande vakterna i största möjliga utsträckning
hora .ersättas med civilklädda bevakningspatruller, som skulle
hava till uppgift att genom oväntat uppträdande överraska smugglarna, varjamte
större vikt borde läggas vid den rena detektivverksamheten än vad
nu vore fallet. Det kunde for övrigt förutsättas, att den fortsatta lagstiftningen
mot olovlig varumförsel icke skulle bliva utan resultat
Kommissionen har föreslagit, att antalet tullmästartjänster, i gällande
stat upptaget till 23, skulle höjas till 26, antalet tullöveruppsyningsmanstjänster,
nu 128, nedsättas till 120, antalet tulluppsyningsmanstjänster, nu
477, nedsättas till 431, antalet tillsyningsmanstjänster, nu 688, ökas till
745 samt antalet tullvaktstjänster, nu 111, höjas till 133.
Härefter har kommissionen angivit de olika faktorer, som, frånsett
den ökade smugglingsrisken, framkallat den starka stegringen i siffran för
anvand bevakningspersonal, samt till belysning av denna fråga hänvisat
till en vid betänkandet fogad bilaga, enligt vilken de av dessa faktorer
som late sig åtminstone någorlunda med siffror uppskattas, skulle hava
föranlett en personalökning av omkring 480 man. Härav belöpte sig på arbetstidens
förkortning 110 man, på extra inkomsternas upphörande 210 man,
pa semesterformånernas ökning 60 man samt på nytillkomna förvaltningar
och arbetsuppgifter 100 man. Kommissionen bär framhållit, att personalbehovet
under ar 1923 kunde ha influerats av vissa omständigheter, som icke
med nödvändighet behövde för framtiden utöva samma inflytande, samt
vidare anfört, att 4 § i kungörelsen den 28 mars 1924 med bestämmelser
angående tjänstgöringstid för viss personal vid tullverket i hög grad försvarade
eu ändamålsenlig nattvaktsindelning, att på vissa platser bevaknings
-
Kanal. Maj:Is proposition Nr 190.
11
personalen alltjämt regelbundet deltoge i uppackningsarbetet vid tullbehandling
samt att med järnväg ankommande oförtullat gods på några platser
icke av järnvägsförvaltningen avlämnades till tullförvaltningen — allt förhållanden,
som i sin mån bidroge till ökat personalbehov för tullverket.
Slutligen har kommissionen framhållit, att en icke alltför obetydlig
marginal av icke-ordinarie befattningshavare borde bibehållas, huvudsakligen
på grund av de ställvis mycket betydande säsongvariationerna i
arbetet inom tullverket. Av den icke-ordinarie personalen borde såsom
extra ordinarie befattningshavare uppföras dels det antal, som kunde anses
behövligt för rekryteringsändamål, dels ock ytterligare ett så stort
antal, att icke förvaltningarna bleve i det väsentliga hänvisade att använda
sig av tillfälliga arbetskrafter.
I avgiven reservation har en ledamot av kommissionen i nu förevarande
ämne anfört, bland annat, att det nuvarande antalet tulluppsyningsmanstjänster
ingalunda i allmänhet vore för högt tilltaget och att det av kommissionen
föreslagna antalet dylika tjänster borde göras något större, så att
- det kunde inrymma en viss del oundgängligt tillsyningsmansarbete samt
semestervikarier för bevakningsförmän och kontorister. Härjämte borde tillläggas
ytterligare så många tulluppsyningsman, som kunde beräknas i medeltal
under året samtidigt åtnjuta semester eller annan ledighet. Den relativt
ringa ökning i antalet tillsyningsmanstjänster, som av kommissionen föresloges,
vore enligt reservantens uppfattning icke tillräcklig för att en någorlunda
tillfredsställande proportion i antal mellan ordinarie och icke-ordinarie
bevakningsmän vid lokaltullförvaltningen skulle komma till stånd. Det nuvarande
antalet extra ordinarie bevakningstjänstemän vid lokaltullförvaltningen
borde ökas, så att extra ordinarie anställning bereddes samtliga ickeordinarie
bevakningstjänstemän, vilka året om användes i stadigvarande
tjänstgöring.
Beträffande de allmänna synpunkter, vilka av kommissionen sålunda an- GenerattuHgivits
såsom vägledande för förslaget till personalbesättning vid tullförvalt- styrelsen
ningarna, har generaltullstyrelsen i princip ej haft något att erinra. Vid
tillämpningen av dessa grundsatser har styrelsen dock funnit sig icke kunna
i fullt lika stor omfattning som kommissionen föreslå utbytande av högre
kvalificerad arbetskraft mot lägre kvalificerad sådan, varjämte styrelsen,
ehuru till fullo beaktande det av kommissionen med mycken styrka betonade
sparsamhetskravet, likväl ansett sig böra ifrågasätta någon ökning utöver
kommissionens förslag såväl av den ordinarie bevakningspersonalen — ehuru
icke i den mera betydande omfattning, som av en kommissionsledamot reservationsvis
föreslagits — som även av antalet befattningshavare i vissa andra
tjänstegrader.
I vad kommissionen anfört beträffande arbetsfördelningen mellan befattningshavare
med och utan kammarskrivarkompetens har generaltullstyrelsen
i allt huvudsakligt instämt.
12 Kungl. Maj:ts proposition Nr 190.
Vad härefter beträffar de av kommissionen tillämpade principerna i fråga
om placering av tullkontrollörstjänster samt förhållandet mellan antalet
ordinarie och icke-ordinarie kammarskrivare framgår generaltullstyrelsens
ställning härtill av vad i det följande anföres vid behandlingen av frågan
om tjänstantalet i vardera av tullkontrollörs- och kammarskrivargrupperna.
I fråga om den av kommissionen ifrågasatta övergångsanordningen för motverkande
av den försämring av de nuvarande extra ordinarie kammarskrivarnas
befordringsmöjligheter, vilken bleve en följd av kommissionens förslag,
har generaltullstyrelsen anfört följande:
Ȁven generaltullstyrelsen finner de nuvarande extra ordinarie kammarskrivarnas
ställning i hög grad behjärtansvärd. Såsom redan nämnts finnes
närvarande ett antal av 127 extra ordinarie kammarskrivare med en
tjänstålder av i medeltal nära 10 år. Ehuru styrelsens förslag till stat för
budgetåret 1925 1926 upptager ett större antal ordinarie kammarskrivar
tjänster
än vad kommissionen ifrågasatt, skulle dock, vid ingången av sagda
budgetår, med frånseende av dessförinnan inträffande avgång av extra ordinarie
kammarskrivare, finnas ett antal av 98 sådana tjänstemän, vilka icke
kunde erhålla ordinarie tjänst. Om den normala avgången beräknas till
omkring 13 extra ordinarie kammarskrivare om året, skulle alltså en tidsrymd
av över 7 år förflyta, innan samtliga dessa extra ordinarie kammarskrivare
hunne vinna ordinarie anställning. Även om i verkligheten förhållandena
antagligen komma att ställa sig något gynnsammare, lärer det
dock vara otvivelaktigt, att för ifrågavarande befattningshavare tjänståldern
\ id befordran till ordinarie tjänst kommer att ej oväsentligt överskrida nyssberörda
redan i och för sig höga medeltal. Styrelsen finner därför kommissionens
ovan omförmälda önskemål vara i och för sig beaktansvärt och skulle
föi sin del med hänsyn till den personal det här gäller gärna vilja instämma
däri. Då styrelsen det oaktat icke anser sig böra framställa något förslag i
sådan riktning, beror detta därpå, att det ur principiell synpunkt måste
anses oriktigt, att antalet ordinarie tjänster av visst slag skulle, låt vara för
tillgodoseende av ett än så behjärtansvärt personalintresse, ökas utöver vad''
ur det allmännas synpunkt prövats erforderligt.»
Kommissionens uttalanden i fråga om uppdragandet av gränserna mellan
tullkontoristernas och de kvinnliga biträdenas arbetsfält samt vad av kommissionen
föreslagits rörande fördelning av de kamerala arbetsuppgifterna
mellan tullkontorister och de olika slagen av kvinnliga befattningshavare
hava i stort sett icke givit anledning till någon erinran från styrelsens sida.
I nagla fall har styrelsen dock ansett sig böra frångå kommissionens förslag,
sålunda hava exempelvis de kvinnliga biträden, som avsetts för nederlagsexpeditionerna
ä tullkameralkontoren i Stockholm, Göteborg och Malmö,
ansetts, med hänsyn till den kvalificerade beskaffenheten av de göromål, som
åligga dem, böra placeras i kanslibiträdesgraden i stället för kontorsbiträdesgraden.
Haijämte har styrelsen starkt betonat — något som även kommissionen
framhållit — att ett sålunda uppgjort schema för arbetsfördelningen ingalunda
kunde erhålla allmängiltig tillämpning i alla detaljer utan att avvikelser
därifrån ej sällan både kunde och borde ifrågakomma, beroende på
göromålens omfattning och beskaffenhet i allmänhet, det sätt varpa göromål
13
Kunyl. Maj:ts proposition Nr 190.
av olika slag finnas lämpligast kunna kombineras, befattningshavarnas personliga
kvalifikationer in. m.
Såsom nämnts hade kommissionen ifrågasatt, att tulluppsyningsman
skulle tagas i anspråk för utövande av bevakningsbefäl samt att överuppsyningsmännens
nattjänstgöring skulle i viss mån inskränkas. Vad detta
förslag beträffar har generaltullstyrelsen framhållit vissa betänkligheter
mot vidtagande av sådana anordningar, åtminstone på större platser.
Tjänstemän avsedda för inspektion och ledning av arbete syntes styrelsen
böra innehava en verklig befälsställning; och en inskränkning i tullöveruppsyningsmännens
nattjänstgöring skulle, om densamma genomfördes i
sådan omfattning, att en eller annan överuppsyningsmanstjänst därigenom
kunde undvaras, på de större platserna enligt styrelsens mening vara
äventyrlig för bevakningens effektivitet.
Mot kommissionens uttalande i fråga om fördelningen av arbetet mellan
tulluppsyningsman och tillsyningsman samt mellan tillsyningsman och
tullvakter har styrelsen icke haft något att erinra men har styrelsen, i
likhet med kommissionen, framhållit, att någon fullt genomförd arbetsfördelning
mellan dessa slag av befattningshavare icke kunde åstadkommas,
och vore en dylik enligt styrelsens mening icke heller ur tullverkets
synpunkt vare sig lämplig eller ens önskvärd.
Mot det sätt, på vilket antalet tulluppsyningsman av kommissionen beräknats,
har visserligen, på sätt kommissionen själv medgivit, den invändning
synts styrelsen kunna göras, att därigenom tulluppsyningsmansarbete
komme att i ganska betydande omfattning förrättas av tillsyningsman.
Då emellertid, såsom nyss nämnts, någon fullt genomförd arbetsfördelning
mellan dessa personalgrupper icke syntes kunna uppehållas samt det anmärkta
förhållandet givetvis ur utbildningssynpunkt erbjöde vissa fördelar,
har styrelsen, med beaktande jämväl av frågans ekonomiska sida, funnit
sig böra för sin del godkänna kommissionens beräkningssätt.
Däremot har generaltullstyrelsen icke kunnat ansluta sig till det av
tjänstgöringskommissionen vid behandlingen av frågan om tillsyningsmännens
antal väckta förslaget, att till besparing av för nattvaktstjänstgöring
erforderlig personal man skulle åtnöja sig med glesare bevakningskedjor
eller, på mindre platser, avstå från permanent nattbevakning och
ersätta densamma med tillfälliga ronder. Endast en av de tullförvaltningar,
som yttrat sig i detta avseende, hade instämt i kommissionens
förevarande förslag men i sammanhang därmed framkastat tanken på anställande
i tullverket av fasta nattvakter. Från de övriga tullmyndigheternas
sida hade däremot starka betänkligheter framförts mot den av
kommissionen ifrågasatta anordningen. Det hade i sådant hänseende anförts,
bland annat, att utsikterna för tillfälliga patruller att genom överraskning
hindra smuggling vore synnerligen små, att smugglingen under
sådana förhållanden med all sannolikhet skulle i hög grad ökas samt att
anordningen vore ägnad att ingiva personalen den föreställning, att ett
14
Kungl. Maj:ts proposition Nr 190.
»låt-gå-system» kunde tolereras. Styrelsen delade de sålunda framförda
betänkligheterna och ansåge därför denna utväg till personalbesparing
endast undantagsvis kunna anlitas. Vad kommissionen i detta sammanhang
för övrigt anfört rörande personalbehovet för bevakningsändamål
hade icke givit styrelsen anledning till annat yttrande, än att nu vunnen
erfarenhet om verkningarna av de under innevarande år tillkomna bestämmelserna
om tjänstgöringstid för bevakningspersonalen vid lokaltullförvaltningen
otvivelaktigt tydde på, att sagda bestämmelser avsevärt
stegrat personalbehovet. Huruvida, såsom kommissionen syntes antaga,
denna stegring skulle kunna i större eller mindre mån motverkas genom
viss ändring av berörda bestämmelser, syntes icke kunna avgöras utan
en ingående undersökning.
Innan generaltullstyrelsen gått att taga ställning till tjänstgöringskommissionens
förslag till personalbesättning vid de olika tullförvaltningarna
eller, såsom kommissionen även betecknat förslaget, »normalstat» för
lokaltullförvaltningen, har styrelsen, som, enligt vad i det föregående anförts,
endast i få och jämförelsevis obetydliga punkter haft en mot tjänstgöringskommissionen
stridande uppfattning, framhållit, att kommissionens
förslag till personalbesättning på grund av den med synnerlig styrka
betonade sparsamhetssynpunkten tydligen måste förutsätta, att samtliga
befattningshavare icke allenast skulle vara fullt utbildade för de speciella
göromål, som skulle åligga var och en av dem, utan även så att säga
stå på höjden av arbetsduglighet och prestationsförmåga. I ett verk av
tullverkets storlek måste man dock alltid räkna med att flera eller färre
befattningshavare till följd av nedsatta krafter, sjuklighet eller andra förhållanden
— utan att vederbörande av sådan anledning kunde tvingas
att i förtid avgå ur tjänsten — vore i större eller mindre grad urståndsätta
att fullgöra det arbete, som enligt arbetsplanen skulle ankomma på
dem. Till detta förhållande måste enligt styrelsens mening en viss hänsyn
stundom tagas vid beräkning av en tullförvaltnings personalbehov.
Vidare utmärkte sig enligt styrelsens mening kommissionens förslag fölen
av sparsamhetshänsyn betingad, låg beräkning av personalbehovet. I
detta hänseende hade anmärkning mot förslaget framställts av ett stort
antal tullförvaltningar; och styrelsen hade funnit en höjning av antalet
befattningshavare i vissa tjänstegrader vara erforderlig. Styrelsen ansåge
sig därjämte böra betona, att, därest den tendens till ökning av trafiken,
som på senare tider kunnat iakttagas, skulle fortfara och än mer
om denna tendens skulle stegras, behov av ytterligare ökning av personalen
med nödvändighet komme att göra sig gällande. Å andra sidan
borde givetvis, därest trafiken skulle nedgå i omfattning, den minskning
i personalantalet, som i sådant fall vore möjlig, genomföras. Kommissionens
förslag kunde sålunda icke få betraktas såsom för någon längre
tid normerande, vad tjänstantalet beträffade; dess största betydelse syntes
Kunyl. Maj:ts proposition Nr 190.
15
ligga i fastställandet av principerna för arbetsfördelningen mellan olika
kategorier av tjänstemän.
Slutligen har styrelsen framhållit, att den »normalstat» för lokaltullförvaltningen,
som styrelsen framlade, lika litet som kommissionens förslag
till sådan stat kunde, vad tjänstantalet beträffade, förväntas bliva beståndande
och att, på grund av vissa redan av kommissionen berörda förhållanden,
icke heller styrelsens »normalstat» kunde omedelbart genomföras
utan att sådant måste ske successivt. Det av styrelsen avgivna förslaget
till stat för lokaltullförvaltningen för budgetåret 1925—1926 avveke alltså
i vissa delar väsentligt från styrelsens »normalstat». I de stater, som
komme att fastställas för de följande åren, syntes sålunda, enligt styrelsens
mening, alltjämt med tillämpning av de godkända principerna för arbetsfördelningen
mellan olika slag av befattningshavare, successivt de
förändringar böra vidtagas, som betingades av vid varje tillfälle rådande
förhållanden samt medgåves av inträdda möjligheter att närma sig och
slutligen uppnå »normalstaten», sådan densamma, med tillämpning av
nämnda principer men med personalantalet i de olika tjänstegraderna avvägt
efter rådande förhållanden, skulle te sig.
Vad tullkontrollörerna beträffar skulle antalet sådana befattningar, för
närvarande 115, enligt tjänstgöringskommissionens förslag nedsättas med
16 till 99. Generaltullstyrelsen har emellertid anslutit sig till en inom
kommissionen avgiven reservation, enligt vilken tullkontrollörstjänsternas
antal skulle bestämmas till 104 — varigenom indragningen av dessa
tjänster komme att begränsas till 11 — samt därutöver föreslagit bibehållande
av ytterligare tre tullkontrollörstjänster, nämligen en vid tullkameralkontoret
och en vid frihamnstullförvaltningen i Malmö samt ännu
en vid tullbehandlingsinspektionen i Göteborg. De 5 tjänster, som enligt
reservantens, av generaltullstyrelsen biträdda mening borde, utöver kommissionens
förslag, bibehållas, vore: en vid tullkameralkontoret i Stockholm
(för nederlags- och transitrörelsen), tre vid tullbehandlingsinspektionen
därstädes och en vid tullbehandlingsinspektionen i Göteborg.
Enligt generaltullstyrelsens förslag skulle alltså antalet kontrollörstjänster
utgöra 107 eller 8 mindre än det i nuvarande stat upptagna antalet
och 8 mera än enligt kommissionens förslag.
Antalet tullkassör st fönster skulle enligt såväl kommissionens som generaltullstyrelsens
förslag motsvara det nuvarande antalet eller 15.
Antalet kammarskrivartjänster å lokaltullförvaltningens stat utgör för
närvarande 372, däri inbegripna dels 12 för generaltullstyrelsens byråer
använda, dels 2 för huvudlaboratoriet i Stockholm avsedda sådana tjänster.
Enligt kommissionens sammanställning av personalen vid lokaltullförvaltningen
skulle det sammanlagda antal kammarskrivare, som erfordrades
vid de olika förvaltningarna, utgöra 376. Denna siffra borde emel
-
16
Kungl. Maj:ts proposition Nr 190.
lertid, enligt vad generaltullstyrelsen framhållit, höjas till 378, beroende
dels därpå, att antalet kammarskrivare vid tullkameralkontoret i Göteborg
oriktigt upptagits till 10, medan motiveringen utvisade, att antalet
rätteligen borde vara 11 — något som kommissionen själv vitsordat i sitt
förberörda utlåtande av den 27 september 1924 — dels även därpå, att
kommissionen i anledning av vad tullkammaren i Trälleborg anfört föreslagit
ökning av det för tullkammarens behov avsedda antalet kammarskrivartjänster
från 15 till 16.
Dan sålunda erhållna siffran 378 betecknade emellertid icke det antal
kammarskrivartjänster, som enligt kommissionens förslag skulle uppföras
å lokaltullförvaltningens stat. Såsom framgår av den redogörelse, som förut
lämnats, hade detta antal av kommissionen beräknats till 364, en siffra som
med hänsyn till nyss omförmälda förhållanden torde böra höjas till 366.
Häri inginge dock 13 av kommissionen för styrelsens räkning avsedda
kammarskrivare, därav 2 för tullverkets huvudlaboratorium.
Då kommissionen vid denna beräkning ansett, att icke hela det för lokaltullförvaltningen
erforderliga antalet kammarskrivare borde vara uppfört å
ordinarie stat, hade anledningen härtill synts styrelsen vara, att det vore nödvändigt
att äga tillgång till för rekrytering av kammarskrivargraden lämplig
och kompetent personal. Denna personal, vilkens antal av kommissionen beräknats
till 50 å 60, borde, såsom förut nämnts, inneliava extra ordinarie
anställning, och av dessa tjänstemän borde de, som under mer än två år
varit anställda i tullverket och vilkas antal borde vara omkring 40, såsom
varande fullt utbildade förrätta samma göromål som ordinarie kammarskrivare
och kunde alltså inräknas i det totala kammarskrivarantalet.
Kommissionen hade dock betonat, att detta uttalande avsåge förhållandena,
sådana de framdeles, efter genomförandet av »normalstaten», komme att
gestalta sig, och att för närvarande läget bleve annorlunda på grund av
det nu befintliga stora överskottet av extra ordinarie kammarskrivare.
Styrelsen biträdde för egen del den av kommissionen uttalade uppfattningen,
att framdeles ett visst antal extra ordinarie kammarskrivare borde ingå i
det såsom erforderligt ansedda totala antalet personal i kammarskrivargraden.
På sätt av kommissionen antytts, syntes emellertid det nuvarande
läget betinga, att ett dylikt inberäknande icke borde äga rum. För närvarande
funnes nämligen ett antal av 127 extra ordinarie kammarskrivare,
vilka vore fullt utbildade och varit anställda i tullverkets tjänst under i medeltal
9.7 år. Vid sådant förhållande kunde enligt styrelsens mening icke föreligga
vare sig något behov av eller något skäl för att i och för rekrytering eller
tjänstgöring som »landsreserv» låta i den oundgängligen erforderliga kontingenten
av kammarskrivarutbildad personal ingå något antal extra ordinarie
kammarskrivare, utan syntes hela denna kontingent böra vara uppförd å ordinarie
stat; och detta så mycket hellre som många av de nuvarande extra
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:ts proposition Nr VJO.
IT
ordinarie kammarskrivarna redan för länge sedan uppnått den tjänstålder,
som borde anses berättiga till ordinarie anställning.
Under framhållande, att enligt styrelsens mening 12 kammarskrivartjänster
borde uppföras å styrelsens stat, bär styrelsen beträffande antalet
kammarskri vartjänster för lokal tullförvaltningens behov anfört följande:
»Såsom styrelsen i det föregående omförmält, har styrelsen funnit sig
icke kunna i fullt lika stor omfattning som kommissionen föreslå utbytande
av högre kvalificerad arbetskraft mot lägre kvalificerad sådan. I sakens
natur ligger, att denna styrelsens uppfattning vid jämförelse med kommissionens
förslag kommer till uttryck i en viss ökning av antalet kammarskriva
(''tjänster och minskning av antalet tullkontorist- och kvinnliga biträdestjänster.
Men även därutöver har styrelsen funnit någon ökning av
antalet kammarskrivartjänster utöver vad kommissionen föreslagit vara av
behovet påkallad. Efter noggrann granskning av såväl kommissionens förslag
som tullförvaltningarnas hemställanden i förevarande hänseende — det
må här anmärkas att det sammanlagda antal kammarskrivartjänster, som
begärts av tullförvaltningarna, utgör omkring 440 — har styrelsen kommit till
den övertygelse, att lokaltullförvaltningens behov av kammarskrivartjänster
icke kan tillgodoses med ett mindre antal sådana tjänster än 390.»
Antalet tullkontoristtjänster, som enligt nuvarande stat utgör 65, skulle
enligt kommissionens förslag utgöra 112 och enligt styrelsens förslag 103.
I fråga härom har styrelsen hänvisat till vad nyss anförts vid beräkningen
av antalet kammarskrivartjänster.
I fråga om antalet kontorsskrivare överensstämmer såväl kommissionens
som styrelsens förslag med nuvarande stat. Endast en kontorsskrivartjänst
skulle alltså upptagas i staten.
Antalet kvinnliga kanslibiträdestjänster, för närvarande 5, skulle enligt
kommissionens förslag utgöra 12 och enligt styrelsens förslag 16.
Ökningen beror förnämligast på styrelsens förut uttalade uppfattning, att
de kvinnliga biträden, som avsåges för nederlagsexpeditionerna vid tullkameralkontoren,
borde vara placerade i kanslibiträdesgraden i stället för
kontorsbiträdesgraden.
I nu gällande stat äro upptagna 12 kvinnliga kontor sb iträdesbe fattningar.
Enligt kommissionens förslag skulle antalet sådana befattningar
utgöra 56 och enligt styrelsens förslag 51. Skillnaden mellan kommissionens
och styrelsens förslag beror i första hand på vad nyss sagts
rörande vissa kvinnliga biträdens upptagande såsom kanslibiträden men
även i någon mån på styrelsens uttalade uppfattning, att kommissionen i
något för stor utsträckning velat ersätta högre kvalificerad arbetskraft
med lägre kvalificerad sådan.
Antalet kvinnliga skrivbiträdesbefattningar, i nuvarande stat upptaget
till 12 och av kommissionen föreslaget till 37, har av styrelsen ansetts
böra nedsättas till 34.
Tullmästartjänster finnas i gällande stat upptagna till ett antal av
Bihang till riksdagens protokoll 1925. 1 saml. 153 höft. (Nr 190.) 2
18
Kungl. Maj:ts proposition Nr 190.
23. Enligt kommissionens förslag skulle antalet, såsom förut nämnts, utgöra
26. Styrelsen har anslutit sig till detta förslag.
Antalet tullöveruppsyningsmanstjänster, i gällande stat upptaget till
128, har av kommissionen nedsatts till 120. Till indragning hava föreslagits
två överuppsyningsmanstjänster i Stockholm, nämligen en vid
tullkameralkontoret och en vid tullbehandlingsinspektionen, en vid tullbevakningen
i Visby och tre vid tullstationer i Visby tullkammardistrikt,
två i Malmö, nämligen en vid tullbevakningen och en i frihamnen, samt
en vid tullbevakningen i Hälsingborg, varjämte överuppsyningsmanstjänsten
vid tullstationen i Oxelösund skulle ersättas med en tullmästartjänst,
sålunda tillsammans en minskning med tio tullöveruppsyningsmanstjänster.
Då kommissionen emellertid dels å ordinarie stat uppfört
den för närvarande med avlöning å extra stat upptagna tullöveruppsyningsmanstjänsten
vid tullstationen i Nynäshamn, dels föreslagit inrättandet
av en sådan tjänst vid tullbevakningen i Falkenberg, stannar
minskningen vid åtta tullöveruppsyningsmanstjänster.
Generaltullstyrelsen, som biträtt kommissionens förslag rörande utbytande
av tullöveruppsyningsmanstjänsten i Oxelösund mot en tullmästartjänst
samt inrättande av en ny tullöveruppsyningsmanstjänst i Falkenberg ävensom
om indragning av tullöveruppsyningsmanstjänsterna vid tullkameralkontoret
och tullbehandlingsinspektionen i Stockholm, vid tullbevakningen
i Malmö frihamn och vid tullbevakningen i Hälsingborg, har däremot
ansett sig icke böra nu ifrågasätta uppförande å ordinarie stat av någon
tjänst i Nynäshamn. Vidare har styrelsen ansett tullöveruppsyningsmanstjänsten
i Visby böra bibehållas, huvudsakligen på den grund, att trafiken
i Visby hamn, vilken i stor utsträckning användes såsom nöd- och orderhamn
samt årligen besöktes av ett stort antal lustseglare, vore vida
större än som angåves av det siffermässiga uttrycket för sjöfarten. Uppsyningsmannen
i Visby måste nämligen i stor utsträckning användas för
vikariatstjänstgöring vid tullstationerna i distriktet och kunde därför icke
i större mån anlitas för bestridande av överuppsyningsmansgöromål i
staden. Då styrelsen ock ansåge frågan om indragning av tre tullstationer
i Visby tullkammardistrikt icke kunna i förevarande sammanhang
avgöras, hade styrelsen givetvis icke kunnat biträda förslaget om
indragning av tullöveruppsyningsmanstjänsterna därstädes.
Slutligen har generaltullstyrelsen, huvudsakligen av skäl, för vilka i det
föregående redogjorts vid behandlingen av kommissionens i den allmänna
motiveringen framförda förslag, att tulluppsyningsman skulle tagas i
anspråk för utövande av bevakningsbefäl samt att tullöveruppsyningsmännens
nattjänstgöring skulle i viss mån inskränkas, funnit erforderligt,
dels att den av kommissionen till indragning föreslagna tullöveruppsyningsmanstjänsten
vid tullbevakningen i Malmö bibehölles, dels att vid tullbevakningen
i Stockholm inrättades två nya tullöveruppsyningsmanstjänster
och vid tullbevakningen i Göteborg en ny sådan tjänst.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:ts proposition Nr 190. 1!)
Enligt styrelsens förslag skulle alltså antalet tullöveruppsyningsmanstjänster
utgöra 127.
I gällande stat är, såsom förut omförmälts, tulluppsyningsman jänsternas
antal upptaget till 477. Kommissionen har i sin allmänna motivering
redogjort för det av kommissionen använda sättet för beräkning av antalet
av dessa tjänster, och i enlighet därmed har kommissionen kommit till
siffran 431. Generaltullstyrelsen, som, enligt vad förut sagts, funnit sig,
om också med en viss tvekan, böra godkänna kommissionens beräkningssätt,
har upptagit antalet ifrågavarande tjänster till 433.
Antalet tillsy ning smanstvänster uppgår enligt gällande stat till 688 och
enligt kommissionens förslag till 745; antalet tullvakttjänster utgör för
närvarande 111 men skulle enligt kommissionens förslag höjas till 132 eller,
med inberäknande av ytterligare en tull vakttjänst, som i anledning av vad
tullkammaren i Visby anfört av kommissionen i dess förberörda utlåtande
den 27 september 1924 föreslagits till inrättande vid tullstationen i Kylley,
till 133. I denna siffra ingå emellertid två för tullstationen i Nynäshamn
avsedda tullvakttjänster, vilka av kommissionen upptagits på ordinarie
stat. Då styrelsen emellertid, såsom redan antytts, icke nu ifrågasatt uppförande
av den för sistnämnda tullstation erforderliga personal på ordinarie
stat, har styrelsen räknat med att enligt kommissionens förslag antalet
tullvakttjänster skulle uppgå till 131.
Sammanlagda antalet tillsyningsmans- och tullvakttjänster utgör alltså
för närvarande 799 (688 + 111) och skulle enligt kommissionens förslag —
med undantag för Nynäshamn — uppgå till 876 (745 + 131), vilket innebär
en ökning av sammanlagda antalet tjänstemän i dessa båda tjänstegrader
med 77. Då emellertid kommissionen föreslagit en nedsättning av antalet
tulluppsyningsmanstjänster från 477 till 431 eller med 46, utgör hela ökningen
av tullbevakningspersonal enligt kommissionens förslag 31. Kommissionen
har i sin allmänna motivering angivit de skäl, som föranlett
densamma att begränsa ökningen till detta antal. Emellertid har dels i
reservation av en ledamot av kommissionen, dels av vederbörande tullmyndigheter,
dels ock av svenska tullmannaförbundet påyrkats en vida
mera betydande ökning av den ordinarie bevakningspersonalens antal.
Styrelsen har nu anfört, att, ehuruväl styrelsen, liksom kommissionen,
funnit skäl tala för en sådan åtgärd, styrelsen dock ansett sig icke kunna
i någon större omfattning understödja detta krav, huvudsakligen på grund
därav, att det allt fortfarande måste anses ovisst, huru länge en av de
faktorer, som i mera betydande grad bidragit till personalbehovets ökning,
nämligen smugglingstrafiken, skulle komma att verka med nuvarande
styrka. I detta sammanhang ville styrelsen nämna, att konstituerande
till tullvakt för närvarande i regel ägde rum efter en tjänstetid av 4 till
5 år. Styrelsen hade dock, för att förhållandet mellan den ordinarie och
den icke-ordinarie personalens antal måtte i någon mån förbättras, funnit
20
Kungl. Maj:ts proposition Nr 190.
Departe
mentschefen.
sig böra föreslå höjning av antalet tillsyningsmanstjänster till 765, sålunda
20 mera än enligt kommissionens förslag. Antalet tullvakttjänster hade
styrelsen, i anslutning till kommissionens förslag, upptagit till 131.
Styrelsens förslag till »normalstat» eller personalförteckning för lokaltullförvaltningen
upptager det i följande tablå angivna antal tjänster i
de olika tjänstegraderna.
Befattningshavare
i
!
Lönegrad 1
Nuvarande
antal
Antal enligt
kommissio- nens förslag
Antal enligt
generaltull- styrelsens
förslag
;
Manliga befattningshavare.
1
Tulldirektörer .................................
B
19
3
__
3
T ullö verinspektörer.........................
B
17
3
_
3
Tullbevakningschefer ........................
B
16
3
__
3
Tulldirektörsassistenter .....................
B
16
3
3
Tullförvaltare av klass I A ..............
B
16
5
_
Tullkommissarier.........................
B
16
3
_
3
Tullförvaltare av klass I B ..............
B
15
5
_
6
Tullöverkontrollörer ........................
B
15
20
_
20
Förste tullkontrollörer ..................
B
14
15
_
15
Tullförvaltare av klass 2 ..................
B
14
21
_
20
Tullförvaltare av klass 3 ................
B
13
15
_
15
Tullkontrollörer .................
B
13
115
99
107
Tullförvaltare av klass 4 ...........
B
11
10
_
10
Tullkassörer .......................
B
11
15
15
15
Kammarskrivare ..................
B
9
360*
355 2
390 3
Tullmästare ................
B
8
23
26
26
Tullkontorister...................
B
6
65
112
103
Tullöveruppsvningsmän ..................
B
6
128
120 4
127
Tulluppsyningsman................
B
4
477
431
433
Tillsyningsman........................
B
2
688
745
Tullvakter ....................
B
1
111
1331
131
Kvinnliga befattningshavare.
Kontorsskrivare .............................
C
5 ,
1
1
1
Kanslibiträden .............................
C
3
5
12
16
Kontorsbiträden ..............................
c
2
12
58
Skrivbiträden...........................
c
1
12
37
34
2 H?r! *.cke inberäknade 12 för generaltullstyrelsens räkning använda kammarskrivare.
Häri inberäknade 2 av kommissionen för tullverkets huvudlaboratorium avsedda kammarskrivartjänster
men däremot icke 11 för styrelsens byråer avsedda sådana tjänster.
Häri inberäknade för tullverkets huvudlaboratorium avsedda kammarskrivartjänster
men däremot icke några sådana tjänster för styrelsens räkning. De senare upptagas å
styrelsens stat.
4 Häri inberäknade av kommissionen för tullstationen i Nynäshamn avsedd personal (en
tullöveruppsyningsman och två tullvakter).
Mot de allmänna synpunkter, vilka tjänstgöringskommissionen angivit
såsom vägledande för sitt ifrågavarande förslag, har jag, i likhet med
generaltullstyrelsen, icke något att erinra.
Såsom nämnts, har en av kommissionens huvuduppgifter varit att tillse,
att i fråga om teoretisk utbildning högre kvalificerad arbetskraft utbytes,
där sådant utan olägenhet kan ske, mot i nämnda hänseende lägre kvali
-
Kuutjl. Muj:ts proposition Nr 190.
21
licerad, varvid huvudfrågan för kommissionen varit den, vilka arbetsuppgifter
böra överlämnas till personer utan kammarskrivarutbildning och
vilka böra reserveras för kammarskrivare respektive befattningshavare av
högre grad. Den fördelning i fråga om arbetet mellan dessa båda kategorier,
kommissionen härvid förordat och generaltullstyrelsen i allt huvudsakligt
tillstyrkt, har ej heller synts mig giva skäl till erinran.
Kommissionen har härefter, såsom förut omförmälts, ingått på arbetsfördelningen
mellan befattningshavarna inom de nyssnämnda två kategorierna,
varvid kommissionen först uppdragit vissa principer för fördelningen
av arbetet mellan tullkontrollörer och kammarskrivare och därefter
övergått till att uppdraga gränserna för de lägre befattningshavarnas
arbetsfält. Jämväl till de förslag, kommissionen härutinnan framlagt och
vilka generaltullstyrelsen tillstyrkt, har jag ansett mig böra giva min
anslutning. Jag bortser nu från antalet tjänster av de särskilda kategorierna,
varom ju delade meningar gjort sig gällande.
Vad antalet tjänster beträffar, har tjänstgöringskommissionen framhållit,
att den s. k. normalstat för tullverkets lokalförvaltning, kommissionen
sökt åstadkomma, icke omedelbart och i hela sin omfattning kunde genomföras.
Generaltullstyrelsen har jämväl påpekat, att styrelsens uormalstat
ej heller kunde omedelbart genomföras utan att sådant måste ske successivt.
Intetdera av förslagen kunde för övrigt enligt generaltullstyrelsens mening
betraktas såsom för någon längre tid normerande, vad tjänstantalet beträffade.
I de stater, som komme att fastställas för de följande åren, syntes
sålunda styrelsen — alltjämt med tillämpning av de föreslagna principerna
för arbetsfördelningen mellan olika slag av befattningshavare — successivt
de förändringar böra vidtagas, som betingades av vid varje tillfälle rådande
förhållanden samt medgåves av inträdda möjligheter att närma sig och
slutligen uppnå »normalstaten», sådan densamma, med tillämpning av
nämnda principer men med personalantalet i de olika tjänstegraderna avvägt
efter rådande förhållanden, skulle te sig.
Jag torde ock i detta sammanhang få erinra om att Kungl. Maj:t genom
beslut den 5 september 1924 förordnat, att, intill dess tjänstgöringskommissionens
förslag blivit vederbörligen prövat och utgiftsstat för tullverket
därefter fastställd, ledigblivande kammarskrivar-, tullöveruppsyningsmans-
och tulluppsyningsmanstjänster skola tillsättas allenast
medelst förordnande tills vidare med rätt för de sålunda förordnade och
för dem, vilka med anledning härav komma att i omedelbar eller medelbar
succession uppehålla ordinarie tjänst, att åtnjuta avlöning enligt de
i 43 § av kungörelsen den 31 december 1921 (nr 778) med avlöningsbestämmelser
för icke-ordinarie befattningshavare vid statsdepartement
och vissa andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen, angivna
grunder.
Att intaga någon bestämd ståndpunkt till vare sig tjänstgöringskommissionens
eller generaltullstyrelsens förslag till normalstat synes mig, såvitt
22
Kungl. Maj:ts proposition Nr 190.
angår statens omfattning, under nu rådande förhållanden icke kunna ske.
Vad däremot angår fördelningen av de olika göromålen på befattningshavare
i skilda lönegrader synes man kunna på grundvalen av kommissionens
utredningar redan nu intaga åt minstone principiell ställning till
normalstaten. Enligt min mening hör kommissionens arbete tillerkännas
den betydelsen, att man vid prövningen av tullverkets personalbehov söker
närma sig den fördelning av personalen, som kommit till uttryck i kommissionens
förslag till normalstat. Kommissionens uppslag beträffande arbetsfördelningen
och dess förslag till utbyte av arbetskraft med kammarskrivarutbildning
mot sådan med lägre teoretisk kompetens böra givetvis, såsom
ägnade att åstadkomma besparingar, bliva väl beaktade. Jag erinrar härvid,
att en av kommissionens ledamöter funnit sig böra gå till och med något
längre i förevarande avseende än kommissionens majoritet. Det synes mig
så mycket mera nödvändigt, att man i fortsättningen inriktar sig på att
nedbringa personal- och övriga kostnader vid tullverket, som dessa kostnader
under de senaste åren visat en oroväckande tendens till ökning.
Förenklingar i arbetet, vilka dels i och för sig äro ägnade att medföra
besparingar, dels underlätta utnyttjandet av personal med lägre teoretisk
kompetens, böra fördenskull eftersträvas. Ett led i strävandena till förenkling
utgör den av Kungl. Maj:t den 23 februari 1925 anbefallda utredningen
i fråga om revision av gällande tulltaxa. Men i sista hand
ankommer det på tullverket självt att på ett mera ekonomiskt sätt utnyttja
arbetskrafterna ävensom i övrigt iakttaga största möjliga sparsamhet i
förvaltningen.
Om, såsom nyss anförts, jag alltså nu icke är beredd att taga definitiv
ståndpunkt till de förslag till normalstater, som i detta sammanhang
framlagts, har jag emellertid vid uppgörande av mitt förslag till utgiftsstater
för tullverket för nästkommande budgetår, så långt mig synts möjligt,
beaktat förslagen i fråga.
Innan jag går att framlägga förslag till utgiftsstater för tullverket för
budgetåret 1925—1926 torde jag emellertid först få redogöra för tjänstgöringskommissionens
i avdelning II av dess betänkande avlåtna förslag
angående tullförvaltartjänsternas klassificering m. m. samt angiva min
ställning till detta förslag.
Tullförvaltartjänsternas klassificering in. in.
TuUfBrvaUar- \ avdelning II av sitt förberörda betänkande har tullverkets tjänstklassificering,
gonngskommission, såsom redan nämnts, behandlat frågan om tullförvalTjunstgtsrincs.
tarf jänsternas klassificering.
kommissionen. Efter att först hava lämnat en översikt över vad tidigare förekommit
i denna fråga och därvid erinrat, att tullförvaltartjänsternas klassificering
23
Kungl. Maj:ts proposition Nr 190.
skett på grundval av s. k. poängtabeller, har kommissionen redogjort för
de anmärkningar, som kunde riktas mot detta sätt för fragans läsande.
I fortsättningen har kommissionen anfört i huvudsak följande.
Ehuru kommissionen redan från början byst vissa tvivel om möjligheten
att åstadkomma en för klassificeringen tillfredsställande poängtabell, hade
kommissionen dock ansett sig förpliktad att fullfölja försöken därmed och
fördenskull framlagt ett av densamma utarbetat utkast till nya grunder föi
poängtabell, vilket utkast återfunnes i en vid utlåtandet såsom bilaga 1 fogad
promemoria. Denna promemoria hade delgivits vederbörande tullmyndigheter,
vilka i däröver avgivna yttranden i allmänhet uttalat, att de. nya
grunderna innebure ett väsentligt framsteg i förhållande till de vid tidigaie
tabellers uppgörande tillämpade. Ett par tullkamrar hade emellertid uttalat
mera principiella betänkligheter, riktade mot hela tanken på en gemensam
tabell för alla tullkamrar. För egen del hade kommissionen kommit till
det resultat, att en poängtabell, med vilken omsorg den än uppgjordes, icke
kunde tillerkännas en sådan grad av objektivitet eller exakthet, att. den
erhölle någon avgörande betydelse för lösandet av tullverkets klassificermgs
De
omständigheter, som tidigare föranlett, att en poängtabell lades till
grund för klassificeringen, förelåge icke längre. Tullförvaltningarnas personalförhållanden
och tullkamrarnas hela arbete hade numera granskats av
kommissionen, och den behövliga kontakten med lokalförvaltningen voie föi
framtiden tryggad genom den nyinrättade personalbyrån. Det syntes da
naturligast att lägga den på detta sätt vunna erfarenheten om de olika tullkamrarna
till grund för klassificeringen. Det statistiska materialet borde
givetvis härvid icke lämnas obeaktat utan användas såsom komplettering
av och stöd för de personliga iakttagelserna. .....
Ville man använda någon enstaka av de i förslaget till grunder tor poangtabell
omförmälda faktorerna såsom norm för rangordningen, borde man
enligt kommissionens uppfattning snarast välja antalet befattningshavaic a\
olika grader. Man måste nämligen, sedan personalbehovet nu genom kommissionens
undersökningar grundligt prövats, vara berättigad anse, att kvantiteten
och kvaliteten av en förvaltnings arbete i stort sett kunde avläsas i
antalet och graden av de befattningshavare, som föreslagits till anställning
vid densamma, ehuruväl även en rangordning enligt personalantalet skulle
tarva icke få korrigeringar, särskilt för inlands- och gränstullkamrarnas vidkommande.
Då en »personalpoäng» emellertid hade sitt värde såsom ett
hjälpmedel att pröva det resultat, vartill man på annan väg kommit, hade
kommissionen i samband med förslaget till placering för vaije säiskild. ör
vältning angivit en sådan poängsiffra, baserad på kommissionens nu avgivna
förslag och beräknad på det sätt, att varje manlig ordinarie befattningshavare
upptagits med den siffra, som motsvarade hans lönegrad, under det
att de kvinnliga ordinarie befattningshavarna hänförts, skrivbiträdena till
lönegraden B 1, kontorsbiträdena till lönegraden B 3 och kanslibiträdena
till lönegraden B 5 samt upptagits med motsvarande siffror.
Beträffande klassificeringen av tullförvaltartjänsterna ville kommissionen
särskilt framhålla, att kustbevakningschefskap — i motsats till gränsbevakningschefskap
- icke ansetts böra inverka på en tullförvaltartjänsts klassificering,
då detta uppdrag icke vore bundet vid respektive förvaltning, utan
hade personlig karaktär. En eventuell ersättning för kustbevakningschefskap
syntes följaktligen böra beredas genom ett särskilt arvode, varigenom man
24
Tull förn alt•
ning ärna.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 190.
skibL^a .möjli8''he^ av,vä8a ersättningens storlek efter distriktets särskilda
iordrmgar pa kustbevaknmgschefen.
Enligt kommissionens förslag skulle hänföras:
till klass 1 A: tullförvaltartjänsterna i Hälsingborg, Norrköping, Trälleborg
och Gävle;
tm Mass 1 B: tullförvaltartjänsterna i Sundsvall, Stockholms frihamn
Malmo frihamn, Göteborgs frihamn, Halmstad, Landskrona, Kalmar''
Örebro och Borås; *
till klass 2: tullförvaltartjänsterna i Strömstad, Karlskrona, Härnösand
\stad,
Lund Varberg, Jönköping, Söderhamn, Haparanda, Visby och Linköping;
till klass 3: tullförvaltartjänsterna i Hudiksvall, Lysekil, Charlottenberg!
Vasteras, Örnsköldsvik, Västervik, Eskilstuna, Uddevalla, Mon, Falun
Storhen Östersund, Falkenberg, Södertälje, Umeå och Kristinehamn; samt
till klass 4: tullförvaltartjänsterna i Sölvesborg, Ronneby, Skellefteå
Simrishamn, Lidköping, Kiruna, Motala, Marstrand och Piteå.
Från nu gällande klassindelning skiljer sig kommissionens förslag därutinnan,
att
tullförvaltartjänsten i Sundsvall skulle nedflyttas från klass 1 A till
klass 1 B;
tullförvaltartjänsterna i Stockholms frihamn, Örebro och Borås uppflyttas
från klass 2 till klass 1 B;
tullförval tartjänsten i Hudiksvall nedflyttas från klass 2 till klass 3;
tullförvaltartjänsten i Linköping uppflyttas från klass 3 till klass V
samt
tullförvaltartjänsten i Falkenberg uppflyttas från klass 4 till klass 3.
1 de av tullförvaltningarna häröver avgivna yttrandena har yrkats,
av tuUkamrarna i Sundsvall och Hudiksvall, att tullförvaltartjänsterna
därstädes måtte bibehållas i nuvarande klasser;
av tullkammaren i Halmstad, att tullförvaltartjänsten därstädes måtte
uppflyttas i klass 1 A och att förste kontrollörstjänsten vid tullkammaren
matte utbytas mot en överkontrollörstjänst;
av tullkamrarna i Karlstad och Ahus, att tullförvaltartjänsterna därstädes
matte uppflyttas i klass 1 B;
av tullkamrarna i Södertälje, Lysekil, Uddevalla, Örnsköldsvik och
Östersund-, att tullförvaltartjänsterna därstädes måtte uppflyttas i klass 2;
samt
av tullkamrarna i Sölvesborg, Skellefteå och Kiruna, att tullförvaltartjansterna
därstädes måtte uppflyttas i klass 3.
Härjämte har tullkammaren i Örnsköldsvik instämt i de av tullkamrarna
i blodsvall och Hudiksvall gjorda yrkandena samt hemställt, att tullförvaltartjänsten
i Umeå måtte uppflyttas i klass 2.
opaginerad Kontrollera mot PDF
IvuikjI. Maj:ts proposition Nr
2.r>
Tjänstgöringskoinmissionen bär funnit de sålunda gjorda framställningarna
icke giva anledning till ändring i det av kommissionen avgivna förslaget.
För egen del har generaltullstyrelsen i detta ämne anfört följande:
»Det av tjänstgöringskoinmissionen framlagda förslag till klassificering av
fullföljaltartjänsterna är grundat, förutom på detaljerade statistiska uppgifter
om rörelsens omfattning vid tullförvaltningarna — sålunda enahanda
material, som legat till grund för de tidigare utarbetade poängtabellerna —
jämväl på eu genom undersökning vid de olika tullplatserna vunnen personlig
erfarenhet om göromålen och arbetsförhållandena å desamma. Det lider därför
intet tvivel, att en klassificering, uppgjord med stöd av berörda material
och personliga iakttagelser, måste anses äga ett visst företräde framför de
tidigare, i stort sett allenast på grund av statistiska uppgifter verkställda
klassificeringarna. Vid det förhållande, att de av kommissionen ifrågasatta
förändringarna i klassificeringen i allt fall icke äro av någon större omfattning,
vill det emellertid synas styrelsen, som om den tidigare använda
metoden att verkställa klassificeringen huvudsakligen på grundval av poängtabell
under normala förhållanden icke kunde anses alltför otillfredsställande,
i all synnerhet om vid sådana tabellers upprättande tillämpas de av kommissionen
föreslagna grunderna därför, vilka otvivelaktigt innebära en förbättring,
som måhända kan ytterligare stärkas. Då, såsom kommissionen
antyder, en klassificering av tullförvaltartjänsterna icke lärer kunna bestå
under obegränsad tid utan måste, ehuruväl icke alltför ofta, revideras samt
det icke gärna kan ifrågakomma att vid varje sådan revidering anlita en så
vidlyftig apparat som en tjänstgöringskommission, lärer enligt styrelsens
mening icke någon annan utväg återstå än att i huvudsak stödja klassificeringen
på statistiska uppgifter eller, med andra ord, på en poängtabell.
Den mest framträdande bristen i det sätt, varpå klassificeringen ägt rum,
torde vara, att poängtabellerna avsett allenast ett enda år och att klassificeringen
alltså kommit att stödja sig på förhållanden, som lätteligen kunnat
vara av tillfällig natur. Från en sådan brist är tydligen icke heller kommissionens
förslag helt fritt; åtminstone har det av alla de tullförvaltningar,
som påyrkat ändring i detsamma, framhållits, att de av kommissionen använda
uppgifterna om arbetets omfattning avsåge en tidsrymd, år 1923, som
icke kunde betraktas såsom ett normalår, och att i allt fall arbetet under
den gångna, delen av år 1924 mer eller mindre ökats. Även om denna
ökning icke i någon större mån förändrat relationen mellan de olika platserna
är det dock icke uteslutet, att sådant i något fall kan hava varit förhållandet.
Styrelsens uppfattning är, att det för vinnande av en så rättvis
klassificering som möjligt är ofrånkomligt, att man därvid äger tillgång till
en fortlöpande årlig statistik över rörelsen och arbetet vid de olika tullkamrarna;
och är det styrelsens avsikt att snarast möjligt verkställa utredning,
på vad sätt en sådan statistik — vilken för övrigt även under tiderna mellan
de periodvis återkommande revideringarna av klassindelningen skulle vara
av stort värde, särskilt för bedömandet av personalbehovet vid tullförvaltningarna
— må kunna åstadkommas med lägsta möjliga kostnad samt att
i sammanhang därmed jämväl söka finna det lämpligaste sättet att i en
poängtabell sammanfatta de statistiska uppgifterna.
Med ovanberörda uppfattning och då, såsom redan nämnts, de av kommissionen
verkställda undersökningarna icke givit kommissionen anledning
att ifrågasätta några mera vittgående ändringar i klassificeringen, har styrelsen
— med hänsyn jämväl till såväl de invändningar mot av kommis
-
Generaltull
styrelsen.
26
Kungl. Maj:ts proposition Nr 190.
sionen föreslagna nedflyttningar som de yrkanden om uppflyttning av vissa
tullförvaltartjänster utöver vad kommissionen föreslagit, vilka under åberopande
av rörelsens och arbetets ökade omfattning under år 1924 framförts
av respektive tullkamrar — för sin del ansett det lämpligast, att den nuvarande
klassindelningen tills vidare bibehålies, dock med det undantag att
tullförvaltartjänsten i Stockholms frihamn i enlighet med kommissionens
förslag likställes med tullförvaltartjänsterna i de båda övriga frihamnarna.
Kommissionen anför till stöd för sitt förslag härutinnan, att uppförandet
av tullförvaltartjänsten i Stockholms frihamn i klass 2, medan tullförvaltartjänsterna
i de båda övriga frihamnarna placerats i klass 1 B, torde hava
sammanhängt med den provisoriska karaktären av Stockholms frihamn, men
att denna särställning för Stockholms frihamn icke längre hade något fog
för sig. I fråga om uppbörden intoge Stockholms frihamn numera den ojämförligt
främsta platsen, under det att Malmö frihamn komme långt efter de
båda andra. Även i fråga om trafiken torde i de flesta avseenden Malmö
frihamn ligga under frihamnarna i Stockholm och Göteborg; dock kunde
framhållas, att såväl Malmö som Göteborgs frihamnar varit i verksamhet
sa kort tid, att allt för vittgående slutsatser icke kunde dragas av nu tillgängliga
siffror. För sin del hölle kommissionen före, att den särställning,
dessa chefstjänster intoge i förhållande till de övriga tullförvaltningarnas,
och de speciella krav, som på grund av frihamnsrörelsens natur borde ställas
på deras innehavare och som måhända icke i så hög grad, som fallet vore
på andra områden, vore beroende av trafikens omfattning, borde föranleda,
att de tre tullförvaltartjänsterna i frihamnarna upptoges i samma klass,
vilken icke borde vara lägre än 1 B.
Styrelsen delar obetingat kommissionens uppfattning, att intet giltigt skäl
förefunnes för bibehållande av tullförvaltartjänsten i Stockholms frihamn i
lägre klass än tullförvaltartjänsterna i Malmö och Göteborgs frihamnar.
Såsom kommissionen anfört, överstiger rörelsen i Stockholms frihamn
väsentligt rörelsen i Malmö frihamn; och den förutvarande provisoriska
karaktären av Stockholms frihamn torde numera få anses hava upphört. De
mera allmänna skäl, som av kommissionen andragits för att tullförvaltartjänsterna
i alla tre frihamnarna likställas ävensom för att tjänsterna icke
uppföras i lägre klass än 1 B, synas styrelsen icke kunna jävas.»
Under åberopande av vad sålunda anförts har generaltullstyrelsen hemställt,
att tullförvaltartjänsten i Stockholms frihamn måtte uppflyttas från
klass 2 till klass 1 B.
Tullför- Med avseende a de olika tullförvaltarklassernas lönegradsplacering kar
valtarnas .
lönegrads- tjänstgörmgskommissionen anfört, att densamma icke ansett sig befogad
placering föreslå någon förändring, ehuru kommissionen icke kunnat undgå att finna
den löneställning, de flesta tullförvaltare härigenom erliölle, väl låg såväl
i förhållande till övriga tjänster inom tullverket som ock allmänt sett med
hänsyn till arten av deras uppgifter och det med deras chefsställning
förenade betydande ansvaret.
Frågan om höjning av tullförvaltartjänsternas lönegradsplacering har
dessutom framförts dels av åtskilliga tullförvaltningar dels av Sveriges
allmänna tulltjänstemannaförening, som nu upprepat tidigare gjort yrkande,
att tullförvaltartjänsterna av klass 4 måtte placeras i 13:e lönegraden och
Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 190. 27
do övriga tullförvaltarklasserna i respektive 14:e, 15:e, 16:e och 17:e lönegraderna.
Generaltullstyrelsen har i denna fråga fortfarande vidhållit den mening,
åt vilken styrelsen givit uttryck i skrivelser till Kungl. Maj:t den 28
oktober 1922 och den 29 september 1923 med förslag till utgiftsstater för
tullverket för respektive budgetåren 1923—1924 och 1924—1925, nämligen
att tullförvaltartjänsterna över huvud taget erhållit en för låg placering å
löneskalan. Med hänsyn dels därtill, att en vid 1922 års riksdag väckt
motion om höjning av tullförvaltartjänsternas lönegrader blivit av statsutskottet
enhälligt avstyrkt och av riksdagen avslagen, dels till förut omförmälda
förhållande, att styrelsen ansett sig icke för närvarande kunna
ifrågasätta en allmän revidering av tullförvaltartjänsternas klassificering,
har styrelsen likväl funnit sig icke heller böra nu framlägga något förslag
om ändring i dessa tjänsters lönegradsplacering.
Såsom den lämnade redogörelsen utvisar, har generaltullstyrelsen på °ep*£e.™nt,m
anförda skäl funnit tjänstgöringskommissionens förslag i fråga om tull- °
förvaltartjänsternas klassificering icke böra för närvarande föranleda till
någon åtgärd, dock att styrelsen, i likhet med kommissionen, ansett, att
tullförvaltartjänsten i Stockholms frihamn bör likställas med tullförvaltartjänsterna
i de båda övriga frihamnarna och sålunda uppflyttas från klass 2
till klass 1 B.
Till denna generaltullstyrelsens uppfattning ansluter jag mig, och anser
jag sålunda i likhet med styrelsen lämpligast, att den nuvarande klassindelningen
med nyssnämnda undantag tillsvidare bibehålies.
Vad beträffar frågan om tullförvaltarnas lönegradsplacering synes mig
med hänsyn till vad generaltullstyrelsen härutinnan anfört anledning till
något uttalande från min sida icke föreligga.
Förslag till utgiftsstater för budgetåret 1925—1926.
Sedan jag sålunda lämnat en redogörelse för tjänstgöringskommissionens
särskilda förslag och generaltullstyrelsens utlåtande över förslagen i fråga
ävensom angivit min allmänna ställning till desamma, övergår jag nu att
närmare redogöra för styrelsens i förberörda skrivelse den 31 oktober 1924
avgivna förslag till reglering av tullverkets utgiftsstater för budgetåret
1925—1926.
Härvid torde jag för överskådlighetens skull först få erinra om de för
innevarande budgetår fastställda staterna för tullverket.
Sedan riksdagen i skrivelse den 23 maj 1924, nr 186, anmält sina beslut
i anledning av Kungl. Maj:ts under sjunde huvudtiteln av 1924 års statsverksproposition
gjorda framställning angående tullverkets utgiftsstater för
budgetåret 1924—1925 m. m., har Kungl. Maj:t den 13 juni 1924 för
nämnda budgetår för tullverket fastställt följande
28
Kungl''. Maj:ts proposition Nr 190.
Ordinarie stat.
A. Avlöning sstat.
Generaltullstyrelsen.
Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag
kr. 430,000
Vikariatsersättningar, förslagsanslag ............ » 20,000
Arvode till tullverkets ombudsman ............... » 2,000
Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare
m. in., förslagsanslag .................... » 160,000
Tullstaten.
Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag
............................,........................ kr. 10,084,000
Vikariatsersättningar, förslagsanslag ............ » 180,000
Arvoden till två laboratorieföreståndare å
högst 1,000 respektive 500 kronor, för år
räknat .....;............................ ............... » 1,500
Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare
m. in., förslagsanslag » 1,771,000 kr. 12,657,500
B. Indragnings- och övergångsstater.
Avlöningar till tjänstemän å indragnings- och övergångsstater.
.................................................................
C. Pensionsstater.
Pensioner till avskedade tjänstemän, förslagsanslag
............................................... kr.
Pensioner till avlidna tjänstemäns änkor och
barn, förslagsanslag ............................... »
Gottgörelse till tullstatens enskilda pensionsinrättning
för mistade andelar av avlöning
vid vakanta tjänster ........................... »
D. Omkostnadsstat.
Kostnader för avdömande av tullmål, förslagsanslag
kr. 37,300
Resekostnads- och traktamentsersättningar
m. m., förslagsanslag.................................... » 95 qoo
Hemliga utgifter ............................................ » 4’ooo
Övriga kostnader för tullverket, förslagsanslag » 1,457,530 kr. 1,593.830
Summa förslagsanslag kr. 14,820,000.
kr. 55,670.
475,000
25,000
13,000 kr. 513.000.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 190. 29
1 sin merberörda skrivelse den 31 oktober 1924 har nu generaltullstyrelsen,
vad till en början
avlöning sstaten för generaltullstyrelsen
angår, meddelat, att av de å styrelsens stat för budgetåret 1924—1925 upptagna
tjänster följande vore valcanta, nämligen
2 aktuarietjänster å statistiska avdelningen;
1 revisorstjänst å revisionsbyrån;
2 kvinnliga kontorsbiträdestjänster;
1 kvinnlig skrivbiträdestjänst; samt
1 expeditionsvaktstjänst.
Vidare har styrelsen anfört huvudsakligen följande.
Jämlikt Kungl. Maj:ts vid särskilda tillfällen i november och december
månader 1923 samt i januari och oktober månader 1924 meddelade beslut
uppehölles samtliga dessa tjänster,med undantag av revisorstjänsten å revisionsbyrån,
på förordnande tills vidare. Revisorstjänsten, som blev ledig
genom innehavarens död i maj 1924, uppehölls på förordnande intill utgången
av därpå följande juni månad, men hade därefter varit lämnad
utan vikarie. På grund av vad chefen för finansdepartementet anfört till
statsrådsprotokollet den 29 februari 1924 angående berörda tjänst (Kungl.
Maj:ts proposition nr 121 angående anslag till statskontoret, kammarrätten,
riksräkenskapsverket och allmänna civilförvaltningens lönenämnd
sid. 53 och 77) syntes samma tjänst böra med ingången av budgetåret
1925—1926 avföras från styrelsens stat och alltså antalet revisorstjänster i
tjänsteförteckningen för sagda budgetår upptagas till 12 i stället för det
nuvarande antalet 13.
Av de i tjänsteförteckningen för budgetåret 1924—1925 under lokaltullförvaltningen
upptagna 372 kammarskrivartjänsterna vore 11 avsedda för
generaltullstyrelsens byråer. Då tullverkets tjänstgöringskommission i sitt
betänkande angåve antalet av de för användning hos styrelsen avsedda
kammarskrivarna till 13 berodde detta därpå, att två vid tullbehandlingsinspektionen
i Stockholm placerade kammarskrivare, som erfordrades för
tjänstgöring å tullverkets huvudlaboratorium av kommissionen inräknats i
det antal kammarskrivare, som vore avsett för generaltullstyrelsens räkning.
Emellertid hade behov av sakkunnigt biträde åt kustbevakningsinspektören
visat sig oundgängligt, och hade detta behov blivit tillgodosett
på det sätt, att en på indragningsstat uppförd befattningshavare,
förutvarande kustbevakningschefen i Hallands samt Göteborgs och Bohus
län E. G. D. Maechel, vilken förordnats att bestrida en av förberörda 372
kammarskrivartjänster, tagits i anspråk såsom biträde åt kustbevakningsinspektören.
Då denne syntes vara närmast hänförlig till styrelsen och i
allt fall i förteckningen över tullverkets personal upptoges under styrelsen,
. vore strängt taget 12 av nyssnämnda 372 kammarskrivartjänster tagna i
anspråk för styrelsens räkning. Det syntes styrelsen riktigast, att dessa 12
tjänster ock upptoges i personalförteckningen under generaltullstyrelsen. Motsvarande
förfaringssätt med för huvudlaboratoriet behövliga kammarskrivartjänster
har styrelsen däremot icke funnit anledning ifrågasätta.
Vad härefter den icke-ordinarie personalen hos generaltullstyrelsen beträffade,
hade styrelsen hos sig anställda 19 amanuenser, därav 2 förste amanuenser,
samt 10 kvinnliga extra ordinarie skrivbiträden, varförutom tjänstgjorde ett
växlande antal extra amanuenser och kvinnliga extra skrivbiträden.
Departement?
chefen,
30 Kungl. Maj:ts proposition Nr 190.
Förenämnda amanuenser och extra ordinarie skrivbiträden vore inräknade
i det antal av högst 400 extra ordinarie befattningshavare, som jämlikt
Kungl. Maj:ts beslut den 30 november 1923 finge från och med den 1 december
samma år tills vidare och intill dess annorlunda bestämdes finnas
anställda i tullverket.
Såväl de extra ordinarie som de extra skrivbiträdena fullgjorde, förutom
rena skrivgöromål, även i betydande omfattning registrerings- och annat
arbete, vilket med fullt skäl kunde anses hänförligt till åtminstone kontorsbiträdesgöromål.
Styrelsen ansåge det vara med billighet överensstämmande,
att en del av dessa befattningshavare komme i en i någon mån förbättrad
ställning i avseende å anställnings- och avlöningsvillkor. En sådan förbättring
syntes kunna åstadkommas med en jämförelsevis ringa kostnad för
tullverket genom att de extra ordinarie skrivbiträdena uppflyttades till extra
ordinarie kontorsbiträden och omkring hälften av de extra skrivbiträdena,
vilkas antal utgjorde 22, antoges till extra ordinarie kontorsbiträden.
Någon ändring i fråga om amanuenserna och de extra amanuenserna
ansåge sig styrelsen däremot icke böra ifrågasätta.
Då Kungl. Maj:t hittills bestämt antalet extra ordinarie befattningshavare
i tullverket, förutsatte styrelsen, att så även för framtiden skulle bliva förhållandet.
För genomförande av den nyss berörda förändringen i hos styrelsen
anställda icke-ordinarie befattningshavares ställning hemställde alltså
styrelsen om bemyndigande att för budgetåret 1925—1926 hava hos sig anställda
19 amanuenser och 20 extra ordinarie kvinnliga kontorsbiträden.
I fråga om beräkningen av det i specifikationen till utgiftsstater upptagna
förslagsanslaget till lön åt ordinarie befattningshavare hos styrelsen hade
styrelsen utgått ifrån medeltalet av de för juli, augusti och september månader
år 1924 faktiskt utbetalda lönebeloppen till sagda befattningshavare —
ined undantag av kammarskrivarna — vilka belopp i medeltal utgjorde
36,619 kronor. Genom multiplikation av denna siffra med 12 erhölles alltså
ett belopp av 439,428 kronor för ar. Härtill hade lagts de för närvarande
av anslaget till lön åt ordinarie befattningshavare vid tullstaten utgående
avlöningsbeloppen till 11 av de för styrelsens behov använda 12 kammarskrivare,
som enligt styrelsens förslag skulle uppföras å styrelsens stat; till
den tolfte, förre kustbevakningscliefen Maechel, vilken, såsom förut nämnts,
vore uppförd å indragningsstat, utginge lön av anslaget till avlöningar till
tjänstemän å indragnings- och övergångsstater. Medeltalet av lönebeloppen
för nyssnämnda tre månader utgjorde 5,231 kronor för månad, motsvarande
ett årligt belopp av 62,772 kronor. Med summan av förenämnda båda belopp,
439,428 kronor och 62,772 kronor, eller 562,200 kronor hade anslaget
upptagits i specifikationen.
_ Det under avlöningar till ordinarie tjänstemän anvisade förslagsbeloppet
till personliga lönetillägg in. m. ävensom övriga å avlöningsstaten för styrelsen
uppförda anslag hade styrelsen, då förut omförmälda av styrelsen
föreslagna förändring i fråga om vissa icke-ordinarie befattningshavares ställning
icke syntes behöva inverka på beräkningen av anslaget till avlöning
åt vissa icke-ordinarie befattningshavare, arvoden åt extra befattningshavare
samt gratifikationer, upptagit med de i staten för budgetåret 1924—1925
angivna belopp.
Vad den av generaltullstyrelsen föreslagna avlöningsstaten för styrelsen
angår torde till en början få erinras, att chefen för finansdepartementet vid
äskandet av anslag till riksräkenskapsverket och dess verksamhet under
budgetaret 1925 1926 (sjunde huvudtiteln, punkt 15), under erinran om det
31
Kuntjl. Maj:ts proposition Nr 190.
i propositionen nr 121 vid 1924 års riksdag framlagda förslaget om överflyttande
frän och med nu ifrågavarande budgetår av eu revisor stjänst från
generaltullstyrelsens till riksräkenskapsverkets stat — vilket förslag av riksdagen
lämnades utan erinran — å sistnämnda stat föreslagit till uppförande
ytterligare en revisorsbefattning. I det förslag till ny stat för generaltullstyrelsen,
jag nu framlägger, har fördenskull antalet revisorsbefattningar
hos generaltullstyrelsen nedsatts från tretton till tolv.
Såsom nämnts har generaltullstyrelsen föreslagit, att av de nu i tjänsteförteckningen
för tullverket upptagna kammarslcrivarbefattningarna, av vilka
elva avsetts för generaltullstyrelsens byråer men i sagda förteckning uppförts
under lokaltullförvaltningen, tolv befattningar måtte upptagas å styrelsens
stat. Mot den ifrågasatta överflyttningen av elva för styrelsen avsedda
befattningar av nu berörda slag har jag icke funnit skäl till erinran, och
finner jag mig ävenledes böra tillstyrka överflyttning från lokaltullförvaltningens
till styrelsens stat av ännu en kammarskrivarbefattning, avsedd
såsom biträde åt kustbevakningsinspektören.
Vad däremot angår den av generaltullstyrelsen föreslagna uppflyttningen
i lönegrad av den extra skrivbiträdespersonalen kan jag icke förorda styrelsens
förslag i denna del.
Vidkommande slutligen de av styrelsen framlagda beräkningarna av de i
staten ingående anslagsposterna har jag icke funnit skäl till annan ändring
härutinnan än som föranledes av riksdagens beslut angående ordnandet av
kvinnliga befattningshavares avlöningsförhållanden. Detta beslut medför en
ökad belastning å anslaget för avlöningar till ordinarie befattningshavare med
i runt tal 11,000 kronor. Höjning av anslagsposten för avlöningar till ickeordinarie
befattningshavare m. m. synes mig däremot icke erforderlig. Jag
föreslår alltså, att förslagsanslaget till avlöningar åt ordinarie befattningshavare
hos styrelsen höjes från dess nuvarande belopp, 438,000 kronor, till 513,200
kronor samt att övriga å styrelsens avlöningsstat upptagna anslag uppföras
med oförändrade belopp. Jag förutsätter härvid, att, såsom för närvarande
är fallet, anslaget för avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare ej må
överskridas utan Kungl. Maj:ts medgivande.
Vad härefter beträffar generaltullstyrelsens förslag till
avlöningsstat för tullstaten
för budgetåret 1925—1926 kan, såsom förut framhållits, styrelsens förslag
till »normalstat» icke fullständigt genomföras vid ingången av sagda
budgetår. Anledningarna härtill äro dels att för närvarande finnes ett
större antal befattningshavare i kontrollörs och tulluppsyningsman tjänstegrader
än som upptagits i förslaget, dels ock det nu befintliga överskottet
av extra ordinarie kammarskrivare. Dessa förhållanden hava ock
givit anledning till vissa modifikationer i förslaget. Beträffande dessa modifikationer
och skälen därför har generaltullstyrelsen anfört följande:
32
Kung!. Maj:ts proposition Nr 190.
»Av de i gällande stat uppförda 115 kontrollörstjänsterna äro för närvarande
3 vakanta och uppehållas enligt Kungl. Maj:ts beslut den 5 september
1924 medelst förordnande tills vidare. Antalet kontrollörer utgör
alltså nu 112. Då enligt styrelsens förslag till »normalstat» antalet kontrollörstjänster
skulle utgöra 107 äro alltså 5 av de nuvarande kontrollörerna
övertaliga. För reglering av detta förhållande synes det icke nödvändigt,
att någon särskild indragnings- eller övergångsstat fastställes, utan
torde regleringen enklast kunna ske på det sätt, att i personalförteckningen
för budgetåret 1925—1926 dels antalet kontrollörer angives till 112 med
anmärkning att 5 av dessa äro övertaliga och skola vid inträffande lediglieter
ersättas med kammarskrivare, dels ock antalet kammarskrivare minskas
med 5 eller från det i »normalstaten» upptagna antalet 390 till 385. Vid
varje tillfälle, då en avgående kontrollör sålunda ersättes med en kammarskrivare,
inträder tydligen eu besparing ä avlöningsstaten. Regleringen
kan måhända icke helt genomföras under budgetåret 1925—1926, men i
sådant fall lärer intet hinder möta för att i staten för ett eller flera därpå
följande budgetår vidtaga motsvarande åtgärder med de ändringar, som be
tingas av då rådande förhållanden. Skulle tilläventyrs en eller flera av de
nuvarande 112 kontrollörerna avgå före ingången av budgetåret 1925—1926
lära den eller de sålunda ledigblivna tjänsterna böra, på grund av Kungl.
Majas nyssberörda beslut den 5 september 1924, uppehållas på förordnande
till och med utgången av juni månad 1925 och motsvarande antal av de
felande 5 kammarskrivartjänsterna tillsättas från och med den 1 juli samma
år eller snarast möjligt därefter.
Med det för närvarande befintliga överskottet av tulluppsyningsman skid le
förfaras på enahanda sätt. Av det nuvarande antalet tulluppsyningsnrinstjänster,
477, äro 3 vakanta och uppehållas medelst förordnande tills vidare,
varför antalet tulluppsyningsman utgör 474. Enligt styrelsens förslag till
»normalstat» skulle antalet tulluppsyningsman uppgå till 433; överskottet
utgör alltså 41. I personalförteckningen för budgetåret 1925 — 1926 synes
därför tulluppsyningsmännens antal böra upptagas till 474 med anmärkning
att 41 av dessa äro övertaliga och skola vid inträffande ledigheter
ersättas med tillsyningsmän, varjämte tillsyningsmännens antal — enligt
»normalstaten» 765 — böra minskas med 41 och alltså upptagas till 724.
Ehuru enligt styrelsens förslag till »normalstat» antalet tullöveruppsyningsmän,
127, understiger det i nuvarande stat upptagna, 128, med en, lärer
detta förhållande, da för närvarande 5 tullöveruppsyningsmanstjänster äro
vakanta och uppehållas på förordnande, icke påkalla någon särskild åtgärd.
Den andra anledningen till att »normalstaten» icke kan omedelbart tilllämpas
är, såsom ovan nämnts, det nu befintliga överskottet av extra ordinarie
kammarskrivare. Kommissionen beräknar det erforderliga antalet
sadana tjänstemän till 50 å 60; det nuvarande antalet utgör 127. Enligt
vad kommissionen uttalat maste det — även om eu av kommissionen fram
förd tanke, att en del av dessa skulle såsom en övergångsanordning uppföras
å ordinarie stat, icke bliver realiserad — i alla händelser tillses, att fortsatt
tjänstgöring beredes samtliga de extra ordinarie kammarskrivare, som
icke kunna vinna ordinarie anställning. Detta kali tydligen, såsom kommissionen
ock framhåller, ske endast på det sätt, att extra ordinarie kammarskrivare
användas för förrättande av göromål, som för framtiden äro
avsedda att fullgöras av tullkontorister och kvinnliga biträden, varav i sin
ordning följer, att ett motsvarande antal av de nya kontorist- och kvinnliga
bit rädesbe fattningar, som enligt »normalstaten» skulle erfordras för lokaltullförvaltningens
behov, tillsattes först i den män extra ordinarie kammarskrivare
befordras till ordinarie tjänst eller eljest avgå. I detta samman
-
Kung!. Maj:In proposition Nr 190.
33
lian^ tillåter styrelsen si k betona, att den tillfälliga anordningen med användandet
av extra ordinarie kammarskrivare i stället för tullkontorister
oeh kvinnliga biträden icke blott betingas av skyldig hänsyn till de nuvarande
extra ordinarie kammarskrivarna utan även, såsom kommissionen ock
framhåller — —- —, måste anses vara till fördel för tullverket. Det må
ock framhållas, att berörda extra ordinarie kammarskrivare, i betraktande
av den stränga gallring av de inträdessökande i tullverket, som ägt rum
vid de senaste elevkurserna, samt deras långvariga tjänstgöring, måste anses
såsom eu mycket värdefull tillgång på högt kvalificerade tjänstemän och
att genom befintligheten av dessa tjänstemän, bland annat, den under krigsåren
erforderliga utförselkontrollen kunnat vederbörligen upprätthållas, något
som eljest näppeligen kunnat ske på ett tillfredsställande sätt.
För bestämmande av det sammanlagda antal tullkontorist- och kvinnliga
biträdestjänster, som av nu ifrågavarande anledning icke skulle tillsättas
omedelbart vid ingången av budgetåret 1925—1926, måste det undersökas,
huru många extra ordinarie kammarskrivare då må vara disponibla för
förrättande av göromål, vilka eljest skulle förrättas av nya tullkontorister
och kvinnliga biträden. För lokaltullförvaltningens behov äro för närvarande
avsedda 360 kammarskrivartjänster, av vilka dock 4 äro vakanta;
antalet ordinarie kammarskrivare utgör alltså för närvarande 356. Då det
antal kammarskrivare som för lokaltullförvaltningens behov upptagits i
styrelsens förslag till stat för nyssnämnda budgetår, utgör 385, skulle alltså
29 extra ordinarie kammarskrivare vinna ordinarie anställning. Härutöver
.synas i enlighet med kommissionens förslag 15 extra ordinarie kammarskrivare
böra avses såsom »landsreserv». Dessa kunna nämligen icke, om
de skola fylla sitt ändamål, disponeras för stadigvarande bestridande av
göromål, som enligt arbetsplanen eljest ankomma på ordinarie befattningshavare.
Då summan av 29 och 15 utgör 44, skulle av de nuvarande 127
extra ordinarie kammarskrivarna återstå ett antal av 83 såsom ersättare för
kontorister och kvinnliga biträden, och följaktligen ett motsvarande antal
av de i styrelsens förslag till »normalstat» upptagna nya kontorist- och
kvinnliga biträdesbefattningarna lämnas otillsatt. Då sammanlagda antalet
av dessa befattningar, den nuvarande kontorsskrivarbefattningen icke inberäknad,
utgör enligt nu gällande stat 94 och enligt sagda förslag 204, sålunda
110 mera än i gällande stat, skulle alltså av dessa 110 tjänster tillsättas
allenast 27 (110—83). Ur ekonomisk synpunkt vore det givetvis för
statsverket fördelaktigast, om dessa 27 tjänster tillsattes så att säga nedifrån,
med början i skrivbiträdesgraden och först därefter i högre grader.
Detta skulle innebära, att 22 nya skrivbiträdesbefattningar (skillnaden mellan
de nuvarande 12 och »normalstatens» antal 34) samt 5 av de 39 nya kontorsbiträdesbefattningarna
skulle tillsättas men däremot icke någon ny kanslibiträdesbefattning
eller tullkontoristtjänst. Förnämligast med hänsyn till
önskvärdheten därav, att inrättande av en del av de i »normalstaten» upptagna
nya tullkontoristbefattningarna utan för långt uppskov må komma
till stånd, har styrelsen dock ansett nu omförmälda förfarande icke böra
ifrågakomma utan vill i stället föreslå, att ovanberörda 27 tjänster fördelas
med ungefär hälften till tullkontoristgruppen och hälften till de kvinnliga
biträdesgrupperna, så att 13 nya tullkontoristtjänster samt 4 nya kanslibiträdes-,
5 nya kontorsbiträdes- och 5 nya skrivbiträdesbefattningar tillsättas.
Då antalet av ifrågavarande befattningshavare enligt gällande stat utgör
respektive 65, 5, 12 och 12, skulle sålunda i personalförteckningen för budgetåret
1925—1926 upptagas:
Ritning till riksdagens protokoll 1925. 1 samt. 153 höft. (Nr 190)
34
Kungl. Maj:ts proposition Nr 190.
78 tullkontorister,
9 kvinnliga kanslibiträden,
17 » kontorsbiträden samt
17 » skrivbiträden,
motsvarande i förhållande till styrelsens förslag till »normalstat» en
minskning med:
25 tullkontorister (103—78),
7 kvinnliga kanslibiträden (16—9),
34 » kontorsbiträden (51—17) samt
17 » skrivbiträden (34—17).
Vid avgång genom befordran eller annorledes av i tullverket nu anställd
extra ordinarie kammarskrivare — vare sig avgången äger rum före ingången
av budgetåret 1925—1926 eller under sagda budgetår — torde i stället
en av de otillsatta tullkontorist- eller kvinnliga biträdesbefattningarna böra
besättas med ordinarie innehavare, dock givetvis icke till högre antal för
varje särskild grupp av dessa befattningshavare än som motsvarar nyss
omförmälda skillnad mellan det i »normalstaten» och det i staten för samma
budgetår angivna antalet. I överensstämmelse med styrelsens nyss uttalade
uppfattning rörande förfarandet vid tillsättandet av ovanberörda 27 tjänster
i kontorist- och de kvinnliga biträdesgrupperna torde, enligt styrelsens mening,
vid avgång av extra ordinarie kammarskrivare det förfarande böra
iakttagas, att i stället för den först avgående extra ordinarie kammarskrivaren
tillsättes eu tullkontoristtjänst, i stället för den därnäst avgående
extra ordinarie kammarskrivaren en kvinnlig biträdesbefattning, varvid det
synes böra ankomma på generaltullstyrelsen att allt efter omständigheterna
bestämma, huruvida en kanslibiträdes-, kontorsbiträdes- eller skrivbiträdesbefattning
bör tillsättas, och så vidare varannan gång en tullkontoristtjänst
och varannan gång en kvinnlig biträdesbefattning. I regel kommer ett sådant
utbyte av en extra ordinarie kammarskrivare mot en tullkontorist eller
kvinnligt biträde att medföra besparing för statsverket; någon utgiftsökning
torde därigenom icke i något fall kunna uppstå. Åtgärden föranleder dock
alltid en överflyttning av utgift från anslaget till arvoden åt vissa ickeordinarie
befattningshavare till anslaget till avlöningar åt ordinarie befattningshavare,
vilka emellertid båda äro förslagsanslag.
Föreskrift om iakttagande av nu omförmälda förfarande vid avgång av
extra ordinarie kammarskrivare synes lämpligen kunna meddelas genom en
anmärkning till personalförteckningen för budgetåret 1925—1926.»
I detta sammanhang torde jag få redogöra för väckt förslag om särskilda
arvoden åt tullförvaltare med befäl över kustbevakning.
Chefskap över kustbevakningspersonal utövas för närvarande:
i första kustbevakningsdistriktet av tullförvaltaren i Haparanda;
i andra distriktet av tullförvaltaren i Luleå;
i tredje distriktet av tullförvaltaren i Skellefteå;
i fjärde distriktet av tullförvaltaren i Umeå;
i femte distriktet av tullförvaltaren i Härnösand;
i sjätte distriktet av tullförvaltaren i Sundsvall;
i sjunde distriktet av tullförvaltaren i Gävle;
i åttonde och nionde distrikten av tullbevakningschefen i Stockholm;
i tionde distriktet av tullförvaltaren i Nyköping;
Kungl. Maj:ls proposition Nr 190.
35
i elfte distriktet av tullförvaltaren i Norrköping;
i tolfte och trettonde distrikten av tullförvaltaren i Kalmar;
i fjortonde distriktet av tullförvaltaren i Visby;
i femtonde distriktet av tullförvaltaren i Karlskrona;
i sextonde distriktet av tullförvaltaren i Åhus;
i sjuttonde distriktet av tullförvaltaren i Trälleborg;
i adertonde distriktet av tullbevakningschefen i Malmö;
i nittonde distriktet av tullförvaltaren i Hälsingborg;
i tjugonde distriktet av tullförvaltaren i Halmstad;
i tjuguförsta distriktet av tullförvaltaren i Varberg;
i tjuguandra distriktet av tullbevakningschefen i Göteborg ;
i tjugutredje distriktet av tullförvaltaren i Lysekil; samt
i tjugufjärde distriktet av tullförvaltaren i Strömstad.
Såsom förut omförmälts hade tjänstgöringskommissionen ansett kustbevakningschefskap
— i motsats till gränsbevakningschefskap — icke böra
inverka på en tullförvaltartjänsts klassificering, då sådant uppdrag icke
vore bundet vid respektive förvaltning, utan både personlig karaktär. En
eventuell ersättning för kustbevakningscbefskap både därför synts kommissionen
böra beredas genom särskilt arvode, beräknat efter vederbörande
distrikts särskilda fordringar på kustbevakningschefen.
Sveriges allmänna tulltjänstemannaförening har hemställt, att tullförvaltare
med chefskap över kustbevakningsdistrikt ävensom de med enahanda
chefskap utrustade tullbevakningscheferna i Stockholm, Malmö och
Göteborg måtte såsom gottgörelse för ifrågavarande uppdrag erhålla ett
särskilt arvode, utgående med lägst 500 kronor för år. Jämväl en eller
annan av tullförvaltningarna har ifrågasatt utbetalande av ett sådant
arvode.
Innan generaltullstyrelsen yttrat sig i förevarande fråga, har styrelsen
erinrat om att enligt såväl generaltullstyrelsens förslag till omorganisation
av tullverkets kustbevakning som Kungl. Maj:ts till 1922 års riksdag
avlåtna proposition (nr 89) angående godkännande av tullverkets utgiftsstater
för tiden 1 januari—3d juni 1923 det lokala chefskapet över kustbevakningen
skulle, med undantag för viss del av den nordligaste kusten,
utövas av särskilt därför avsedda tjänstemän, kustbevakningskontrollörer,
men att riksdagen icke bifallit detta förslag utan ansett, att berörda chefskap
borde uppdragas åt därför lämpliga tullförvaltare samt tullbevakningscheferna
i Stockholm, Malmö och Göteborg. Vid denna frågas behandling
inom riksdagen hade framhållits, att överlåtandet av befäl över kustbevakning
åt ifrågavarande tjänstemän kunde föranleda, att särskild ersättning
härför borde beredas dem.
För egen del har generaltullstyrelsen anfört, att då sålunda ett särskilt
uppdrag ålagts tullbevakningscheferna och en del tullförvaltare utöver de
dessa tjänstemän tillkommande övriga tjänståligganden, efter vilkas omfång
och beskaffenhet deras avlöning syntes hava bestämts, styrelsen funne
36
Kanyl. Maj:ts proposition Nr 190.
det rättvist och billigt, att någon särskild ersättning bereddes dera därför.
Befälet över en ofta ganska talrik kustbevakningspersonal innebure redan
i och för sig och under vanliga förhållanden särskilt ansvar och särskilda
göromål. Under de senaste åren hade emellertid, såsom allmänt vore känt,
den olovliga införseln, framför allt av spritdrycker, i hög grad ökats; och
organiserandet av kampen mot denna olovliga införsel, som måste betraktas
såsom ett mycket allvarligt samhällsont, hade väsentligt ökat ansvaret och
göromålen för de tjänstemän, som beklätts med befäl över kustbevakningen.
Resultatet av denna kamp vore givetvis i hög grad beroende av det
nit och intresse, vederbörande ägnade däråt. Det ville därför synas styrelsen,
att beredandet av en särskild ersättning åt dem för ifrågavarande
uppdrag icke blott vore en åtgärd av billighet och rättvisa utan även
skulle utgöra en välförtjänt uppmuntran till ökat nit i deras ifrågavarande
arbete till det allmännas bästa.
En sådan ersättning syntes, efter förslag av generaltullstyrelsen, böra
för var och eu av förberörda tjugutvå tjänstemän bestämmas av Kungl.
Maj:t med hänsyn till respektive distrikts storlek, därstädes anställd
kustbevakningspersonals antal samt omfattningen av det arbete, som föranleddes
av befälsuppdraget. Till bestridande av ifrågavarande ersättningsbelopp
syntes lämpligen böra under titel »avlöningar till ordinarie tjänstemän»
vid tullstaten upptagas ett särskilt förslagsanslag, vilket styrelsen,
med utgående från att högsta ersättningsbeloppet skulle vara 800 kronor
för åi, enligt gjord beräkning, som dock vore av endast mera provisorisk
natur, föreslagit till 12,000 kronor.
Styrelsen har alltså hemställt, att till tullbevakningschef eller tullförvaltare,
som erhållit uppdrag att vara chef för ett eller flera kustbevakningsdistrikt,
måtte efter Kungl. Maj:ts bestämmande få såsom ersättning
för berörda särskilda uppdrag utbetalas ett årligt arvode, högst 800 kronor,
samt att för sådant ändamål måtte i staten för budgetåret 1925—1926
under titel »avlöningar till ordinarie tjänstemän» vid tullstaten uppföras
ett förslagsanslag av 12,000 kronor.
Vad härefter den vid kustbevakningen anställda personalen angår har
generaltullstyrelsen, trots den enligt styrelsens mening oriktiga proportionen
mellan ordinarie och icke-ordinarie personal vid kustbevakningen
funnit sig icke nu kunna hemställa om någon förändring av den gällande
staten för denna bevakning.
Vidkommande slutligen den vid gränsbevakningen anställda personalen
har generaltullstyrelsen till en början erinrat, att tjänstgöringskommissionen
vid behandlingen av frågan om tullpersonalen vid tullkammaren i
Haparanda anfört, att kommissionen uppmärksammat det relativt stora
antalet gränsuppsyningsmän inom Haparanda stads område, uppgående till
15 man, fördelade på 5 posteringar, varav 2 med 9 mans besättning i
det omedelbera grannskapet av staden. Ehuru frågan icke direkt folie
inom området för kommissionens uppdrag, hade kommissionen dock ansett
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kunfjl. Maj:ts proposition Nr 190.
;j7
sig böra ifrågasätta, om ej gränsbevakningsuppgifterna å denna del av
gränsen vore av sådan art, att de kunde utföras av tillsyningsman, och
om det för övrigt icke ur organisatorisk synpunkt vore lämpligare att
ställa all bevakning inom stadsområdet under tullförvaltaren därstädes.
Det hade förefallit kommissionen icke uteslutet, att härigenom någon
personalbesparing skulle kunna uppnås; i varje fall skulle enligt kommissionens
mening, på grund av skillnaden i avlöning vid gränsuppsyningsmanstjänst
och tillsyningsmanstjänst, en avlöningsbesparing vinnas.
En ledamot av kommissionen har i avgiven reservation förklarat sig icke
kunna dela kommissionens mening, att ifrågavarande åtgärd skulle medföra
besparing för tullverket, och till stöd härför anfört, bland annat, att personalen
därigenom komme att lyda under arbetstidsbestämmelserna för tullverket och
att på grund härav en ökning i kostnaden för upprätthållande av erforderlig
bevakningstillsyn skulle uppkomma, vilken antagligen skulle överstiga besparingen.
Tullkammaren i Haparanda har, med förmälan att densamma obetingat
anslöte sig till kommissionens mening, att all bevakning inom Haparanda
stads område borde utövas av tullbevakningspersonal därstädes, vidare anfört
huvudsakligen följande.
De gränsbevakningsposteringar, i vilkas åligganden inginge bevakning av
till Haparanda stad hörande områden, vore Haparanda norra och Haparanda
södra posteringar med en besättning av tre gränsuppsyningsmän i den förra
och sex sådana tjänstemän i den senare posteringen. Tjänstgöringen i Haparanda
norra postering fullgjordes uteslutande genom patrulleringar och intet
hinder funnes för att en dylik tjänstgöring skulle lika effektivt kunna fullgöras
av tullbevakningspersonal i Haparanda. För övrigt bleve posteringen
helt och hållet överflödig, då den nya väg, som vore avsedd att anläggas
mellan Haparanda och Torneå i omedelbar närhet till posteringens bevakningsområde,
bleve färdig, enär detsamma då komme att vara under ständig
tillsyn av tullbevakningen i Haparanda från den vaktstuga, som för dennas
räkning komme att uppföras vid den nya vägen. Någon ökning av antalet
tillsyningsmän behövde icke fördenskull vidtagas.
Tjänstgöringen inom Haparanda södra postering fullgjordes dels inom statsområdet,
dels å gränsen. Den förra tjänstgöringen vore av alldeles enahanda
beskaffenhet som den vid tullbevakningen i Haparanda förekommande och
kunde mycket väl överflyttas dit; dock erfordrades i sådant fall tre nya tillsyningsmän.
De sex gränsuppsyningsmännen i denna postering skulle vid
sådant förhållande kunna minskas med tre; de övriga tre bleve däremot
fortfarande behövliga för tjänstgöring vid gränsen.
Genom dessa anordningar skulle alltså gränsbevakningspersonalen kunna
minskas med sex gränsuppsyningsmän men däremot tullbevakningspersonalen
behöva ökas med tre tillsyningsmän; och syntes därav framgå att farhågorna
för en kostnadsökning vore obefogade. Bevakningens effektivitet bleve icke
heller i någon mån lidande genom anordningarnas genomförande.»
Generaltullstyrelsen har för sin del funnit det av tullkammaren i Haparanda
sålunda framlagda förslaget, såsom ägnat att utan minskad effektivitet
• av bevakningen medföra en viss kostnadsbesparing för tullverket, böra genom
-
38
Kungl. Maj:ts proposition Nr 190.
föras. Då någon gränsuppsyningsmanstjänst icke för närvarande vore vakant,
kunde någon åtgärd i berörda syfte icke omedelbart vidtagas, utan
måste förändringens genomförande ske successivt i den mån sex inom Hapalanda
gränsbevakningsdistrikt anställda gränsuppsyningsmän avginge från
tjänsten. Styrelsen bär dock framhållit, att man härvid icke syntes böra
räkna med tvångsförflyttning av gränsuppsyningsmän i nämnda distrikt till
inom andra gränsbevakningsdistrikt eventuellt ledigblivande gränsuppsyningsmanstjänster,
då nämligen sådan förflyttning till följd av de stora olikheterna
i förhållandena inom de olika distrikten i regel Ange anses mindre
lämplig och därför samt delvis även av hänsyn mot ifrågavarande personal,
som i allmänhet vore starkt bunden vid sin hemtrakt, endast i undantagsfall
syntes böra förekomma. Förändringen har synts styrelsen lämpligen
kunna genomföras på det sätt, att, vid inträffande ledigheter å gränsuppsyningsmanstjänster
inom Haparanda gränsbevakningsdistrikt intill ett antal
av tre, dessa utbyttes mot tillsyningsmanstjänster vid tullbevakningen i
Haparanda, vilkas innehavare skulle ersätta tre av de i Haparanda södra
postering tjänstgörande gränsuppsyningsmännen, samt att, vid sedermera
inträffande ledigheter å gränsuppsyningsmanstjänster inom distriktet intill
ett antal av ytterligare tre, på Kung]. Maj:ts bestämmande finge ankomma,
huruvida tjänsterna skulle tills vidare ersättas medelst tillsyningsmanstjänster,
avsedda for Haparanda norra postering, vilka tjänster dock skulle
uppehållas allenast medelst förordnande, eller helt indragas. Tillfälle att välja
mellan dessa två alternativ syntes böra förefinnas, då enligt vad tullkammaren
meddelat, indragning av personalen i sistnämnda postering kunde ske först
då den av tullkammaren omförmälda vägen mellan Haparanda och Tonica
bleve färdig, men tidpunkten härför nu icke kunde med någon tillförlitlighet
bestämmas.''
Föreskrift om iakttagande av nu omförmälda förfarande syntes styrelsen,
på sätt förut ifrågasatts rörande förfarandet vid befordran eller avgångav
extra ordinarie kammarskrivare, lämpligen kunna meddelas i en anmärkning
till personalförteckningen för budgetåret 1925—1926.
Beträffande gränsbevakningens stat i övrigt har styrelsen icke haft anledning
att ifrågasätta någon förändring.
Slutligen torde jag i detta sammanhang få anmäla, att generaltullstyrelsen
i sin merberörda skrivelse den 31 oktober 1924 hemställt, att under
budgetaret 1925—1926 måtte få på statsverkets bekostnad uppehållas eu
tullstation i Nynäshamn med villkor, att trafikaktiebolaget Stockholm—
Nynäs enligt de närmare bestämmelser, som meddelades av generaltullstyrelsen,
tillhandahölle ej mindre stationen, kostnadsfritt för tullverket,
erforderliga expeditions- och vaktlokaler samt behövligt varumagasin än
aven personalen, bestående av en tullöveruppsyningsman och två tullvakter,
mot. skälig hyra tjänliga bostäder. Styrelsen hemställde, att den för tullstationen
erforderliga personalen måtte hänföras till icke-ordinarie befatt
-
39
Kungl. Maj:ts proposition Nr MO.
ningshavare med avlöning enligt de för tjänstemän å extra stat gällande
grunder att utgå av det å avlöningsstaten för tullstaten uppförda förslagsanslaget
till avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. in.
Vad denna framställning beträffar, torde få erinras om att generaltullstyrelsen
i skrivelse till Kungl. Maj:t den 29 september 1923 angående
tullverkets utgiftsstater för budgetåret 1924—1925 hemställde, dels att
den på trafikaktiebolaget Stockholm—Nynäs’ bekostnad anordnade tullstationen
i Nynäshamn måtte från och med den 1 juli 1924 i stället bekostas
av statsverket under vissa av styrelsen angivna villkor rörande
skyldighet för bolaget att tillhandahålla erforderliga expeditions- och vaktlokaler
samt varumagasin ävensom mot skälig hyra bostäder för tullpersonalen,
dels ock att i staten för budgetåret 1924—1925 måtte för stationens
räkning uppföras en tullöveruppsyningsmanstjänst och två tullvakttjänster.
Enligt utdrag av protokollet över finansärenden den 2 januari 1924
(bilaga till 1924 års statsverksproposition, sjunde huvudtiteln, sid. 56)
tillstyrkte föredragande departementschefen, att tullstationen från den 1
juli 1924 och på av generaltullstyrelsen förordade villkor förändrades till
en på tullverkets bekostnad inrättad tullstation, men föreslog på anförda
skäl, att den för stationen erforderliga personalen, vilken syntes böra bestämmas
på sätt styrelsen ifrågasatt, till eu tullöveruppsyningsman och
två tullvakter, skulle tillsvidare hänföras till icke-ordinarie befattningshavare
med avlöning enligt de för tjänstemän å extra stat gällande grunder,
att utgå från anslaget till avlöningar åt vissa icke-ordinarie befattningshavare,
arvoden åt extra befattningshavare m. m.
Enligt skrivelse till Kungl. Maj:t den 23 maj 1924, nr 186, har riksdagen,
med bifall till Kungl. Maj:ts förslag rörande avlöningsstaten för
tullverket, förklarat sig icke finna skäl till erinran vare sig mot storleken
av de utav Kungl. Maj:t i fråga om denna stat äskade anslagsbeloppen
eller mot de förslag, Kungl. Maj:t i samband därmed framlagt.
Vidkommande härefter beräkningen av de å avlöningsstaten för tullstaten
uppförda särskilda anslagen har generaltullstyrelsen, vad först förslagsanslaget
till avlöningar åt ordinarie befattningshavare angår, anfört
följande:
»Beräkningen av det i specifikationen till utgiftsstaterna upptagna förslagsanslaget
till avlöningar åt ordinarie befattningshavare vid tullstaten
har skett på det sätt, att motsvarande anslag för budgetåret 1924—1925 dels
minskats med sammanlagda avlöningsbeloppen vid det antal tjänster av olika
slag, med vilket styrelsens förslag till personalförteckning för budgetåret
1925—1926 understiger det antal tjänster av samma slag, som finnes upptaget
i personalförteckningen för budgetåret 1924—1925, dels ökats med
sammanlagda avlöningsbeloppen vid det antal tjänster av olika slag, varmed
förslaget överskjuter antalet av samma tjänster i sistnämnda personalförteckning,
dock med undantag för kammarskrivartjänsterna, vilkas antal
40
Kungl. Maj:ts proposition Nr 190.
okats med allenast 14. I det nuvarande antalet å lokaltullförvaltningens
stat uppförda karnmarskrivartjänster, 372, eller — med frånräknande av en
kammarskrivartjänst, som, på sätt nämnts vid behandlingen av avlöningsstaten
för generaltullstyrelsen, på förordnande uppehälles av en å indragnings
stat
uppförd befattningshavare och användes för styrelsens räkning _ 371,
ingå nämligen 11, avsedda för generaltullstyrelsens byråer. För lokaltullforvaltmngens
rakning återstå alltså för närvarande 360 kammarskrivarantal
enligt styrelsens förslag skulle för budgetåret 1925—
1926 okas till 385, eller med 25. Avlöningen vid nyssberörda 11 kammarskri
var tjänster är emellertid inberäknad i det nuvarande anslaget till avlöningar
åt ordinarie befattningshavare vid tullstaten. Då, enligt styrelsens
här ovan framställda förslag, ifrågavarande karnmarskrivartjänster skulle
överflyttas till styrelsens stat och avlöningen vid dem inberäknats i anslaget
till avlöningar åt ordinarie befattningshavare hos styrelsen, bör följaktligen
vad kammarskrivartjänsterna beträffar, anslaget till avlöningar vid tullstaten
okas med avlöning vid allenast 14 dylika tjänster, eller skillnaden mellan
25 och 11.
. Avlöningsbeioppen vid ifrågavarande tjänster, såväl de fråndragna som de
tillagda, kunna icke exakt till siffran angivas. Då emellertid flertalet befattningshavare
i tullverket är placerat å platser, som tillhöra de tre högsta
ortsgrupperna, har styrelsen räknat med avlöningsbeloppen för F-ort. I fråga
om löneklass har, där i respektive lönegrad finnas 5 löneklasser, den mellersta
valts och dar loneklassernas antal är allenast 4, räknats med medeltalet
mellan avlöningen i högsta och avlöningen i lägsta löneklass i lönegraden.
Styrelsens anslagsberäkning har följande utseende.
Anslaget för budgetåret 1924 1925 till avlöningar åt ordinarie befattningshavare
vid tullverkets lokalförvaltning samt kust- och gränsbevakning
utgör.......................................................................... kronor 9,9o0,000
Härifrån avgår avlöning vid:
3 kontrollörstjänster ............................
• kronor
20,475
1 t ullöver uppsy ningsningsmans tjänst—
»
3,960
3 tulluppsyningsmanstjänster................
9’540 » 33,975
Härtill kommer avlöning vid:
14 karnmarskrivartjänster .....................
■ kronor
Rest kronor 9,866.025
71,820
13 tullkontoristtjänster........................
»
51,480
4 kanslibiträdesbefattningar ................
»
10,890
5 kontorsbiträdesbefattningar ..........
»
11,513
5 skrivbiträdesbefattningar....................
»
9,600
3 tullmästartjänster..............................
»
14,310
36 tillsyningsmantjänster ......................
»
103,680
20 tullvakttjänster .................................
»
54,600 kronor 327,893
Summa kronor 10,193,918
I enlighet härmed har anslaget av styrelsen upptagits till ett avrundat
belopp av 10,194,000 kronor.
Kungl. Maj:ls proposition Nr MO.
41
Beträffande följande ä avlöningsstaten för tullstaten uppförda anslag
har generaltullstyrelsen anfört:
»Till felräknings penningar är i staten för budgetåret 1924—1925 upptaget
ett förslagsanslag å 14,000 kronor. Enligt Kungl. Maj:ts brev till generaltullstyrelsen
den (i juni 1924 må felräkningspenningar tills vidare utgå till
tullpersonal i uppbördstjänst vid vissa angivna tjänsteställen med ett sammanlagt
belopp av 8,580 kronor. Anslaget synes styrelsen lämpligen kunna
nedsättas till 10,000 kronor.
I enlighet med styrelsens ovan gjorda hemställan har styrelsen under rubriken
avlöningar till ordinarie tjänstemän upptagit ett förslagsanslag å
12.000 kronor till arvoden åt tullbevakningschef eller tullförvaltare, som
erhållit uppdrag att vara chef för kustbevakningsdistrikt.
Förslagsanslaget till personliga lönetillägg samt ersättning för indragna
extra inkomster, i staten för budgetåret 1924—1925 upptaget till 80,000
kronor, torde, då utgifterna från anslaget under berörda budgetår nu kunna
beräknas till omkring 72,000 kronor samt enligt gällande föreskrifter utgående
ersättning för mistade extra inkomster skall successivt minskas under
en nio-årsperiod, kunna nedsättas till 64,000 kronor.
I staten för budgetåret 1924—1925 är upptaget ett förslagsanslag av 13,500
kronor till arvoden åt tullexpeditions- och gränstullstationsföreståndare.
Utgifterna under året för ifrågavarande ändamål kunna beräknas till 14,300
kronor. Med hänsyn härtill och då tilläventyrs en eller annan tullexpedition
eller gränstullstation kan komma att ytterligare inrättas — något som enligt
gällande instruktion för generaltullstyrelsen ankommer på styrelsen —
har styrelsen nu upptagit anslaget till 15,000 kronor.»
Till arvoden åt visso icke-ordinarie befattningshavare, arvoden åt extra
befattningshavare samt gratifikationer är i staten för budgetåret 1924—
1925 upptaget ett förslagsanslag av 1,700,000 kronor. Utgifterna för ifrågavarande
ändamål hava i runda tal utgjort under budgetåret 1923—1924
2.085.000 kronor samt under senare halvåret 1924 1,240,000 kronor.
Beträffande detta anslag har generaltullstyrelsen anfört i huvudsak:
»Då styrelsen i skrivelse till Kungl. Maj:t den 29 september 1923 föreslog
anslaget till 1,700,000 kronor, stöddes detta förslag på det förhållande, att
utgifterna för icke-ordinarie befattningshavares avlöning under första hälften
av år 1923 utgjort i runt tal 850,000 kronor. Enär emellertid den vid 1923
års ingång tillgängliga bevakningspersonalen vid lokaltullförvaltningen icke
var tillräcklig och därför under första hälften av detta år i stor utsträckning
tjänstgöring å övertid måste anlitas för bevakningstjänstens behöriga
fullgörande, intill dess efterhand erforderligt antal extra personal utöver den
tidigare befintliga hunnit anställas, föranledde alltså redan den grund, efter
vilken anslaget beräknades, att detsamma blev för lågt upptaget.
Emellertid hava flera andra faktorer samverkat till att det för innevarande
budgetår beräknade anslaget lärer bliva otillräckligt. Flera av dessa faktorer
voro visserligen för handen redan under den tid, som lades till grund för
anslagets beräkning; men dels hade dessa faktorer då ännu icke hunnit att
visa sin fulla verkan dels hava desamma därefter ökats i styrka. Till det
förra slaget höra vissa av de nya avlöningsbestämmelserna, särskilt de, som
röra ökad semester samt indragningen av extra inkomsterna för övertids
-
42
Klingl. Maj:ts proposition Nr 190.
tjänstgöring och ersättning för sådan tjänstgöring med ledighet under stadgad
tjänstgöringstid; till det senare slaget förnämligast den tilltagande smugglingstrafiken
och den i allmänhet ökade rörelsen. Härtill har emellertid under
innevarande år kommit en ny omständighet, som, vad lokaltullförvaltningen
beträffar, väsentligt ökat behovet av bevakningspersonal, nämligen de genom
kungörelsen den 28 mars 1924 (nr 60) meddelade bestämmelserna angående
tjänstgöringstid för viss personal vid tullverket.
Innan styrelsen går att föreslå beloppet av förevarande anslag för budgetåret
192o 1926, anser styrelsen sig böra redogöra för de förutsättningar,
från vilka styrelsen utgått vid anslagets beräknande.
Vad lokaltullförvaltningen beträffar erfordras icke-ordinarie personal dels
för kontors- och tullbehandlingsgöromål dels för bevakningsgöromål. För
kust- och gränsbevakningens behov är däremot icke-ordinarie personal behövlig
endast för bevakningsgöromål.
För kontors- och tullbehandlingsgöromål vid lokaltullförvaltningen har
använts, förutom de extra ordinarie kammarskrivarna, ett varierande antal
extra befattningshavare, såväl manliga som kvinnliga. Dessa hava uppburit
avlöning, de manliga såsom ''extra tullkontorister’ enligt sjätte lönegraden i
löneplanen för manliga aspiranter och de kvinnliga såsom ''extra skrivbiträden
enligt första lönegraden i löneplanen för kvinnliga aspiranter.
Visserligen komme vid bifall till styrelsens nu föreliggande förslag beträffande
personalbesättningen vid lokalförvaltningen behovet av icke-ordinarie
befattningshavare för ifrågavarande göromål att minskas, men styrelsen ansei
sig dock böra räkna med att omkring ett trettiotal extra befattningshavare
fortfarande skall bliva erforderligt för nämnda göromål.
I detta sammanhang torde styrelsen få erinra, att då, på sätt här ovan
framhållits, 29 av de nuvarande 127 extra ordinarie kammarskrivarna skulle.
vid bifall (ill styrelsens förslag till stat för budgetåret 1925—1926, vinna
ordinarie anställning, det kvarstående antalet sådana tjänstemän skulle
minskas till 98.
Med hänsyn till de förhållanden, vilka, enligt vad ovan omförmälts, samverkat
till ökning av behovet av bevakningspersonal vid lokaltullförvaltningen
och kustbevakningen, bär styrelsen funnit sig icke kunna uppskatta
antalet av den för bevakningsgöromål vid lokaltullförvaltningen och kustbevakningen
erforderliga icke-ordinarie personalen till mindre än i medeltal
.)60 personer för lokaltullförvaltningen och 260 personer för kustbevakningen.
I skrivelse till Kungl. Maj:t den 13 november 1922 angående avlöningen
åt icke-ordinarie personal vid tullverket framhöll styrelsen, att för fullgörande
av de arbetsuppgifter, för vilka den ordinarie personalen icke vore
tillräcklig, ävensom för vinnande av eu tillfredsställande rekrytering av den
ordinarie tull- och kustbevakningspersonalen i manskapsgrad krävdes anställande
icke blott av extra ordinarie tullvakter och extra ordinarie kustbevakningsbiträden
utan även av extra ordinarie tillsyningsman och extra
ordinarie kust vakter. Om styrelsen det oaktat ansåge sig då icke böra för
den närmaste framtiden ifrågasätta anställande av extra ordinarie tillsyningsman
och extra ordinarie kustvakter, föranleddes detta av hänsyn till nödvändigheten
att under rådande förhållanden den strängaste sparsamhet bleve
iakttagen.
Sedermera anförde styrelsen i skrivelse till Kungl. Maj:t den 7 maj 1923
angående rätt att hava anställda extra ordinarie befattningshavare i tullverket
till visst angivet antal, hurusom bevakningstjänst i allt större om
-
Kunyl. Maj:fn proposition Nr 190.
43
fattning must anförtros åt extra personal. Sedan dess liar ytterligare eif
betydande antal sådan personal mast anställas.
Givet är, att det intresse som det allmänna äger i att hava en pålitlig
och, såvitt möjligt, effektiv tullbevakning, betänkligt äventyras, om för den
ansvarsfulla bevakningstjänsten i allt för stor utsträckning användes personal,
vilken är så löst anställd och så lågt avlönad som den nuvarande extra
bevakningspersonalen. Arbetet med smugglingens bekämpande är också
förenat med personliga risker, vilka en person i den extra befattningshavarens
osäkra ställning kan tänkas möta med mindre styrka än tjänstens
behöriga tillgodoseende kräver. Behövligheten av en fastare och bättre avlönad
ställning för den icke-ordinarie bevakningspersonalen, varav under alla
förhållanden för lång tid framåt lärer komma att föreligga ett konstant
behov, synes därför påtaglig.
Såsom en ur statsverkets synpunkt behövlig och ur personalens synpunkt
billig och rättvis förbättring i den icke-ordinarie bevakningspersonalens vid
lokaltullförvaltningen och kustbevakningen ställning anser sig styrelsen
sålunda bära föreslå, dels att antalet extra ordinarie befattningshavare utökas
över det för närvarande förefintliga, åtminstone i sådan utsträckning,
att något mer'' än hälften av hela det enligt vad nyss är sagt i medeltal
erforderliga antalet icke-ordinarie befattningshavare kommer att uppföras
såsom extra ordinarie tjänstemän, dels att samtliga extra ordinarie befattningshavare
hänföras till andra lönegraden såsom extra ordinarie tillsyningsman,
respektive extra ordinarie kustvakter, i stället för, såsom nu är förhållandet,
till första lönegraden såsom respektive extra ordinarie tullvakter
och extra ordinarie kustbevakningsbiträden. De icke-ordinarie befattningshavare,
som alltjämt till betydande omfattning ehuru till skiftande antal en
längre tid framåt torde komma att visa sig erforderliga utöver extra ordinarie
tillsyningsmän och extra ordinarie kustvakter, synas skäligen fortfarande
böra bibehållas såsom extra befattningshavare och hänföras till
första lönegraden. Anställande av extra ordinarie befattningshavare jämväl
i lägsta lönegraden och av extra befattningshavare i andra lönegraden anser
styrelsen böra undvikas, enär en så vidlyftig differentiering av den ickeordinarie
personalen icke torde vara behövlig och dessutom kom me att medföra
avsevärda besvärligheter av organisatorisk art.
På grund av vad nu anförts anser styrelsen, att, i stället för det nuvarande
antalet extra ordinarie tullvakter, eller 178, bör anställas ett antal
av 300 extra ordinarie tillsyningsmän och, i stället för det nuvarande antalet
extra ordinarie kustbevakningsbiträden, eller 37, ett antal av 140 extra
ordinarie kustvakter samt att återstoden av det, enligt vad ovan sagts, i
medeltal erforderliga antalet icke-ordinarie befattningshavare, sålunda omkring
260 personer vid lokaltullförvaltningen och omkring 120 personer vid
kustbevakningen, fortfarande bör hava anställning såsom respektive extra
tullvakter och extra kustbevakningsbiträden.
Den för gränsbevakningen erforderliga icke-ordinarie personalen, extra
ordinarie gränsuppsyningsmän och extra gränsuppsyningsmän, har hitintills
varit hänförd till tredje lönegraden och någon förändring härutinnan synes
icke böra ske. I fråga om denna personal anser styrelsen sig böra räkna
med ett antal av 25, därav 20 extra ordinarie gränsuppsyningsmän. För
närvarande utgör antalet sådana befattningshavare 19.
Det till avlöning åt ovan avsedda extra ordinarie och extra befattningshavare
vid tullstaten erforderliga belopp skulle enligt gällande avlöningsbestämmelser
uppgå till omkring 2,247,000 kronor. Härtill skulle, enligt
44
Kungl. Maj:ts proposition Nr 190.
styl e]sons ovan gjorda hemställan, komma avlöning åt eu överuppsyningsman
och två tullvakter vid tullstationen i Nynäshamn, eller omkring 8,000
kronor. I enlighet härmed_ bär styrelsen upptagit nu förevarande anslag
till 2,255,000 kronor, eller 555,000 kronor mera än för innevarande budgetår.
Då, såsom redan tidigare framhållits, styrelsen förutsätter, att antalet
extra ordinarie befattningshavare fortfarande skall bestämmas av Kungl.
Maj:t hemställer styrelsen, att styrelsen måtte erhålla bemyndigande att för
budgetåret 1925 1926 hava i tullverket anställda följande antal extra ordinarie
befattningshavare i nedannämnda tjänsteställning, nämligen:
98 extra ordinarie kammarskrivare,
800 extra ordinarie tillsyningsman,
140 extra ordinarie kustvakter samt
20 extra ordinarie gränsuppsyningsmän;
dock att antalet extra ordinarie kammarskrivare skall minskas i den
män sådana tjänstemän på grund av befordran eller eljest avgå.»
Vad slutligen angår följande två anslag har styrelsen anfört:
»Till läkarvård och medikamenter samt begravningshjälp åt icke-ordinarie
befattningshavare är i gällande stat uppfört ett förslagsanslag av
7,500 kronor. Med hänsyn till den jämförelsevis ringa omfattning, vari
förevarande anslag hittills kommit till användning, har detsamma nu upptagits
med allenast 3,000 kronor.
I staten för budgetåret 1924—1925 är upptaget ett förslagsanslag av 50,000
kronor till ersättning för övertidstjänstgöring. Utgifterna för detta ändamål
hava i runda tal utgjort:
under juli månad 1924 ........................................ kronor 19,300
» augusti » » ........................................ » 2,700
» september » » ....................................... » 3^000
alltså sammanlagt kronor 25,000.
lläi vid äi dock att märka, att i det under juli månad utbetalta beloppet
omkring 15,000 kronor såsom ersättning för övertidstjänstgöring, som
förrättats långt tidigare, redan under förra hälften av år 1923. Fråndrages
detta belopp, återstår alltså för tredje kvartalet 1924 ett belopp i runt tal
10,000 kronor, motsvarande 40,000 kronor för år.
Ifrågavarande anslag torde emellertid av nedan omförmäld anledning böra
ökas utöver sistnämnda belopp. Sedan styrelsen i skrivelse till Kungl
Maj:t den 21 juni 1924 hemställt, bland annat, att Kungl. Maj:t måtte bemyndiga
styrelsen att till ordinarie eller extra ordinarie befattningshavare
i högst 12:e^ lönegraden, som förordnats att handhava bestyr med tullbehandImg
av från utrikes ort ankommande resandes effekter m. m., för sådant
bestyr, i den man detsamma måste förrättas utöver fastställd arbetstid och
motsvarande ledighet icke kunde beredas befattningshavaren, utbetala ersättning
enligt vissa av styrelsen föreslagna grunder, har Kungl. Maj:t, enligt
finansdepartementets skrivelse till generaltullstyrelsen den 12 september
1924, enär det ankommit på styrelsen att med tillämpning av 9 § i kungörelsen
den 31 december 1921 (nr 753) med tilläggsbestämmelser till avlöningsreglementet
den 22 juni 1921 för tiden efter 1922 års utgång medgiva
utbetalning av övertidsersättning för ifrågavarande bestyr, funnit
styrelsens sålunda gjorda framställning icke föranleda någon Kungl. Maj-ts
åtgärd.
T sin nyssberörda skrivelse den 21 juni 1924 åberopade styrelsen vad den
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:Is proposition Nr 190.
4.'')
samma i förevarande ämne anfört och hemställt i skrivelse till Kungl. Maj:t
den 29 september 1923 angående tullverkets utgiftsstater för budgetåret
1924—1925. I sistberörda skrivelse hade styrelsen gjort hemställan om ett
särskilt förslagsanslag till belopp av 20,000 kronor för år för gottgörande
av ifrågavarande övertidsersättning, varvid till ledning för denna beräkning
åberopades, att under åren 1921 och 1922, i enlighet med då gällande bestämmelser,
för ändamålet utbetalts respektive 21,725 och 21,635 kronor.
Då emellertid, vid det förhållande att på grund av Kungl. Majtts ovanberörda
beslut ersättning för övertidstjänstgöring av nu ifrågavarande slag
lärer kunna utbetalas i samma ordning som ersättning för annan övertidstjänstgöring,
jämväl kostnaderna för förstnämnda slag av övertidstjänstgöring
böra utgå av förevarande anslag, torde till ovanberörda för anslaget beräknade
belopp, 40,000 kronor, böra läggas kostnaden för ersättning för övertidstjänstgöring,
som föranledes av bestyr med tullbehandling av passagerareffekter.
Med hänsyn till den alltjämt fortgående minskningen av den
kammarskrivarutbildade personalens antal och då för ifrågavarande grannlaga
och krävande göromål sådan personal måste användas, är det icke uteslutet,
att övertidstjänstgöring måste i större omfattning än tidigare tagas i anspråk
och styrelsen har därför ansett det nödvändigt att beräkna kostnaden något
högre än i sin ovanberörda skrivelse den 29 september 1923, nämligen till
25,000 kronor.
Anslagets hela belopp skulle alltså uppgå till 65,000 kronor.»
I övriga, av mig icke omförmälda anslag å avlöningsstaten för innevarande
budgetår har styrelsen icke ifrågasatt någon förändring.
Vad angår avlöningsstaten för tullstaten torde först böra erinras om mitt Departement»- i det föregående gjorda förslag om uppflyttning av tullförvaltartjänsten i cJiefenStockholms
frihamn från klass 2 till klass 1 B.
I fråga om antalet övriga tjänster av högre lönegrad än den, till vilken
kammarskrivarna äro hänförda, eller den 9:e, har jag icke att föreslå någon
ändring med undantag för tullkontrollörerna.
Vad dessa senare beträffar är, såsom av utredningen i ämnet framgår,
antalet i gällande stat uppförda kontrollörstjänster 115, varav 3 äro vakanta.
Antalet kontrollörer utgör sålunda för närvarande 112. Enligt tjänstgöringskommissionens
förslag till normalstat skulle detta antal nedbringas till 99,
under det att enligt generaltullstyrelsens förslag till sådan stat antalet skulle
fixeras till 107. Såsom jag i annat sammanhang anfört, är jag nu icke
beredd att taga definitiv ståndpunkt till vare sig tjänstgöringskommissionens
eller generaltullstyrelsens förslag i fråga om normalstat för lokaltullförvaltningen.
Försiktigheten erbjuder dock, att man icke nu binder sig för ett större
antal tjänster i kontrollörsgraden än som synes vara av förhållandena oavvisligen
påkallat. Då jag icke funnit de skäl, generaltullstyrelsen anfört för ett
bibehållande i fortsättningen av ett större antal kontrollörstjänster än det
kommissionen ifrågasatt, övertygande, har jag ansett mig böra stanna för
vad kommissionen härutinnan föreslagit. I enlighet härmed skulle alltså av
det nuvarande antalet kontrollörstjänster, 112, 13 vara övertaliga. För
46
Kungl. Maj:ls proposition Nr 190.
legleiing av detta förhållande synes, på sått generaltullstyrelsen föreslagit,
någon särskild indragnings- eller övergångsstat icke böra fastställas, utan
torde reglei ingen enklast kunna ske pa det sätt, att i personalförteckningen
för budgetåret 1925 1926 antalet kontrollörer angives till 112 med anmärkning
att 13 av dem äro övertaliga och att dessa befattningar vid inträffande
ledighet icke få återbesättas.
Beträffande härefter kammarskrivarbefattningarna å lokaltullförvaltningens
stat utgör antalet dylika befattningar för närvarande 372, däri inbegripna
dels 12 för general tullstyrelsens byråer använda dels två för tullverkets
huvudlaboratorium i Stockholm avsedda tjänster. Enligt vad jag förut
föreslagit, skulle 12 av de nu å berörda stat uppförda tjänsterna upptagas
å generaltullstyrelsens stat, vadan antalet ordinarie befattningar å lokaltullförvaltningens
stat skulle utgöra 360. Tjänstgöringskommissionen har i sitt
förslag till normalstat upptagit antalet av ifrågavarande befattningar till
355, häri inberäknade för huvudlaboratoriet avsedda tjänster men däremot
icke sådana för styrelsens rakning. Enligt generaltullstyrelsens förslag till
normalstat skulle antalet kammarskrivartjänster bestämmas till 390 och
antalet dylika tjänster för budgetåret 1925—1926 utgöra 385. Då man
enligt min mening i varje fall icke bör räkna med ett större antal ordinarie
kammarskrivare än det nuvarande, har jag i mitt statförslag för sagda
budgetår upptagit kammarskrivarbefattningarna till det antal, som skulle
återstå, sedan 12 av det nuvarande antalet överflyttats till generaltullstyrelsens
stat, eller 360.
Tjänstgöringskommissionens av generaltullstyrelsen biträdda förslag i fråga
om antalet tullmästartjänster har jag ansett mig böra tillstyrka.
''Vidkommande härefter tullkontoristerna, i nu gällande stat upptagna
till ett antal av 65, skulle dessas antal enligt kommissionens förslag bestämmas
till 112, enligt styrelsens förslag till normalstat till 103 och enligt
styrelsens förslag till stat för nu ifrågavarande budgetår till 78. Styrelsens
sistnämnda förslag har jag ansett mig kunna biträda.
Vad tullöveruppsyningsmans- och tulluppsyningsmanstjänsterna angår
skulle enligt såväl tjänstgöringskommissionens som generaltullstyrelsens
förslag till normalstat båda dessa tjänstemannakategorier kunna till antalet
begränsas, den senare i ganska avsevärd mån. Om det ock, på sätt
kommissionen anfört, icke är möjligt att omedelbart nedbringa antalet av
ifrågavarande befattningar till vad kommissionen härutinnan föreslagit,
synes detta emellertid enligt min mening inom en nära framtid utan
olägenhet kunna ske. För budgetåret 1925—1926 torde man få stanna vid
att antalet tullöveruppsyningsmanstjänster, nu 128, begränsas till 127 samt
att antalet tulluppsyningsmanstjänster, nu 477, nedsättes till 474. Av
dessa senare kunna med all visshet ett fyrtiotal anses övertaliga och böra
vid inträffad ledighet ersättas med tillsyningsman. Tillsvidare torde i
enlighet med tjänstgöringskommissionens förslag 43 få anses övertaliga.
Kungl. Maj:t8 proposition Nr 190.
47
Antalet tillsyningsmans- och tullvaktstjänster, i nu gällande stat 688
respektive 111, bär i tjänstgöringskommissionens förslag till normalstat
upptagits till 745 respektive 133 samt i generaltullstyrelsens förslag till
normalstat till 765 respektive 131. I styrelsens förslag till stat för budgetåret
1925—1926 bär antalet dylika befattningar upptagits med 724 respektive
131. Även jag bar ansett en utökning av ifrågavarande tjänster vara
motiverad, dock att jag ansett, att antalet tillsyningsmanstjänster bör
begränsas till 700 och antalet tullvaktstjänster till 130. Jag vill erinra
om att antalet extra ordinarie tullvakter under senaste halvåret 1924 utgjorde
i medeltal 153 samt att antalet extra tullvakter uppgått till i medeltal
453.
Beträffande slutligen de å staten för lokaltullförvaltningen uppförda
kvinnliga befattningarna har i fråga om antalet kontorsskrivare — nu 1
— någon ändring icke ifrågasatts vare sig av tjänstgöringskommissionen
eller av generaltullstyrelsen, och synes mig ej heller anledning därtill
föreligga. Vad däremot kansli-, kontors- och skrivbiträdena angår — nu
till antalet respektive 5, 12 och 12 — har antalet ifrågavarande befattningar i
tjänstgöringskommissionens förslag till normalstat upptagits till respektive
12, 56 och 37 och i generaltullstyrelsens förslag till normalstat till respektive
16, 51 och 34. I styrelsens förslag till stat för budgetåret 1925—1926
är antalet berörda befattningar uppfört med respektive 9, 17 och 17. Jag
har ansett mig böra ansluta mig till detta förslag och vill härvid erinra,
att antalet extra skrivbiträden i medeltal under senare halvåret 1924 utgjort
57.
Innan jag härefter övergår till att angiva min ställning till generaltullstyrelsens
förslag i fråga om antalet befattningshavare vid kustbevakningen
och gränsbevakningen, vill jag angiva min ståndpunkt till den av
generaltullstyrelsen väckta frågan om särskilt arvode till tullbevakningschef
eller tullförvaltare, som erhållit uppdrag att vara chef för ett eller
flera kustbevakningsdistrikt. Då ifrågavarande uppdrag torde få anses i
viss mån falla utom befattningshavarnas vanliga uppgifter, har jag icke
kunnat frånkänna kravet på särskilt arvode allt fog. Emellertid synes
mig förändringen av befattningshavarnas tjänståligganden icke vara av
den betydelse, att den med nödvändighet skall medföra en ökning av befattningshavarnas
löneförmåner. Efter prövning av alla på frågan inverkande
omständigheter har jag funnit mig icke kunna tillstyrka förslaget
i fråga.
I fråga om generaltullstyrelsens förslag beträffande den vid kustbevakningen
anställda personalen eller att denna personal måtte för nästkommande
budgetår'' upptagas till samma antal som å innevarande års stat
har jag icke haft något att erinra.
Vidkommande slutligen den vid gränsbevakningen anställda personalen
har någon ändring i antalet av denna personal för nästkommande budgetår
icke ifrågasatts. Generaltullstyrelsen har emellertid efter förslag av
48 Kungl. Maj:ts proposition Nr 190.
tjänstgöringskommissionen på anförda skäl föreslagit, att under viss angiven
förutsättning sex gränsuppsyningsmanstjänster inom Haparanda
stads område skulle utbytas mot tillsyningsmanstjänster vid tullbevakningen
i Haparanda på det sätt, att vid inträffande ledigheter å gränsuppsyningsmanstjänster
inom Haparanda gränsbevakningsdistrikt intill ett
antal av tre, dessa skulle utbytas mot tillsyningsmanstjänster vid tullbevakningen
i Haparanda samt att vid sedermera inträffande ledigheter å
gränsuppsyningsmanstjänster inom distriktet intill ett antal av ytterligare
tre på Kungl. Maj:ts bestämmande skulle få ankomma, huruvida tjänsterna
skulle tills vidare ersättas medelst tillsyningsmanstjänster eller helt indragas.
Detta styrelsens förslag har jag ansett mig kunna biträda. Såsom
antytts inverkar emellertid förslaget icke på antalet tjänster vid
gränsbevakningen för nästkommande budgetår.
Sedan jag sålunda angivit min uppfattning angående antalet ordinarie
tjänster, som för nästkommande budgetår synas böra upptagas å tullverkets
lokalstat, vill jag uttala min anslutning till styrelsens förslag om
fortsatt uppehållande av en tullstation i Nynäshamn på statsverkets bekostnad.
Beträffande härefter beräkningen av de å avlöningsstaten för tullstaten
uppförda särskilda förslagsanslagen kunna, såsom generaltullstyrelsen ock
framhållit, avlöningsbeloppen vid de tjänster, varom fråga är, såväl de
till indragning föreslagna som de till inrättande förordade, icke exakt till
siffran angivas. Då emellertid flertalet befattningshavare äro placerade å
platser, som tillhöra de tre högsta ortsgrupperna, torde det vara lämpligt
att, på sätt styrelsen föreslagit, vid beräkningen utgå från avlöningsbeloppen
å F-ort. I fråga om löneklass har styrelsen, såsom nämnts, där i
respektive lönegrad finnas fem löneklasser, valt den mellersta och, där
löneklassernas antal är allenast fyra, räknat med medeltalet mellan avlöningen
i högsta och avlöningen i lägsta lönegraden. Min anslagsberäkning,
vid vilken jag följt generaltullstyrelsens beräkningssätt, skulle i
enlighet härmed få följande utseende.
Anslaget för budgetåret 1924—1925 till avlöningar åt ordinarie befattningshavare
vid tullverkets lokalförvaltning samt kust- och gränsbevak
-
ningen utgör .........................................
kronor 9,900,000
Härifrån avgår avlöning
vid:
3 kontrollörstjänster .........................
kronor 20,475
12 kammarskrivartjänster...................
» 61,560
1 tullöveruppsyningsmanstjänst.......
» 3,960
3 tulluppsyningsmanstjänster ...........
» 9,540
» 95,535
Rest kronor 9,804,465
Kanot. Maj:ts proposition Nr 190.
49
Härtill kommer avlöning vid:
13 tullkontoristtjänster .........
4 kanslibiträdesbefattningar
5 kontorsbiträdesbefattningar
5 skrivbiträdesbefattningar
3 tullmästartjänster
12 tillsyningsmanstjänster
19 tullvaktstjänster
kronor 51,480
10,890
11,513
9,600
» 14,310
... 34,560
51,870 kronor 184,223
Summa kronor 9,988,688
Till detta belopp skulle komma dels kostnaden för uppflyttning av eu
t ullför valtar tjänst från klass 2 till klass 1 B, i runt tal 900 kronor, dels
ock kostnaden i anledning av riksdagens beslut angående ordnandet av
kvinnliga befattningshavares avlöningsförhållanden, i runt tal 10,000
kronor, vadan förevarande anslag skulle i dess helhet bestämmas till ett
avrundat belopp av 10,000,000 kronor eller sålunda 194,000 kronor mindre
än generaltullstyrelsen ifrågasatt.
Såsom nämnts liar generaltullstyrelsen i sitt förslag upptagit ett anslag
å 12,000 kronor till arvoden åt tullbevakningschef eller tullförvaltare, son:
erhållit uppdrag att vara chef för kusthevakningsdistrikt. På sätt jag
förut framhållit, har jag ansett mig icke kunna tillstyrka detta styrelsens
förslag.
Styrelsens förslag i fråga om beräkning av anslagen till felräkningsponningar,
till personliga lönetillägg samt ersättning för indragna extra-inkomster
ävensom till arvoden åt tullexpeditions- och gränstullstationsföreståndare
hava icke givit mig anledning till erinran.
Anslaget till arvoden åt vissa icke-ordinarie befattningshavare, arvoden
åt extra befattningshavare samt gratifikationer har generaltullstyrelsen
föreslagit till 2,255,000 kronor, motsvarande en höjning i förhållande till
det nuvarande anslagsbeloppet med icke mindre än 555,000 kronor.
Vad detta anslag beträffar vill jag erinra, att förutvarande chefen för
finansdepartementet vid anmälan av generaltullstyrelsens förslag angående
anslag för ändamålet i fråga för innevarande budgetår — vilket förslag
innebar en ökning av det för budgetåret 1923—1924 anvisade anslaget
med 470,000 kronor — med hänsyn till den sålunda ifrågasatta höjningen
anförde, att åtgärder för begränsning av de kostnader, som bestredos från
anslaget, syntes erforderliga. Departementschefen erinrade, att åtgärder
i sådan riktning då redan vidtagits av Kungl. Maj:t. Sålunda hade Kungl.
Maj:t genom beslut den 30 november 1923 förklarat, att antalet extra ordinarie
befattningshavare vid tullverket finge från och med den 1 december
1923 tills vidare och intill dess annorlunda bestämdes utgöra högst 400,
dock att detta antal skulle minskas, i den mån antalet extra ordinarie
kammarskrivare på grund av befordran eller eljest nedginge Med hän
Bihang
till riksdagens protokoll 1925. 1 saml. 159 höft. {Sr 190).
4
50
Kungl. Maj:ts proposition Nr 190.
syn härtill ansåge departementschefen det visserligen kunna ifrågasättas,
huruvida icke en reducering av det av generaltullstyrelsen då föreslagna
anslagsbeloppet skulle kunna vidtagas. I betraktande av den belastning,
som ägt rum å anslaget, och på grund av de upplysningar departementschefen
under hand inhämtat från generaltullstyrelsen, ansåg sig departementschefen
dock icke kunna föreslå en dylik reducering. Departementschefen
förutsatte emellertid, att överskridande av anslaget icke skulle
behöva ifrågakomma. Skulle anledning härtill mot förmodan yppa sig,
borde generaltullstyrelsen därom göra anmälan hos Kungl. Maj:t med
angivande av orsaken till utgiftsökningen.
I skrivelse den 6 februari 1925 har generaltullstyrelsen till åtlydnad av
i nu berörda hänseende given föreskrift anmält, att ifrågavarande anslagtorde
komma att för budgetåret 1924—1925 överskridas.
Styrelsen har härvid — under erinran om de omständigheter, styrelsen
i sin skrivelse den 31 oktober 1924 framhållit såsom orsaker till ökat personalbehov
— angivit antalet å den extra personal, som under åren 1923
och 1924 tagits i användning för tullverkets olika uppgifter.
Vad till en början anginge behovet av personal för tullbehandlingsgöromål,
vilket givetvis påverkades av importens stegring, hade under nedan
nämnda tider i medeltal följande antal icke-ordinarie befattningshavare
använts, nämligen:
1923: första halvåret ................................ 170
andra halvåret ................................ 107
1924: första halvåret ................................ 309
andra halvåret ...... 180
Ökningen i trafiken hade i och för sig även stegrat behovet av bevakningspei
sonal, men den ökade användningen av icke-ordinarie personal
hade i än högre grad berott på de i förberörda skrivelse den 31 oktober
1924 omförmälda faktorerna. För att i görligaste mån hålla tillbaka den
under senare åren alltmera stegrade smugglingstrafiken hade det sålunda
synts ofrånkomligt att högst väsentligt förstärka icke blott kustbevakningen,
den s. k. yttre bevakningen, utan även bevakningen i hamnarna, den
s. k. inre bevakningen.
I vilken utsträckning tullverket nödgats öka användningen av icke-ordinarie
personal för bevakningstjänst framgår av följande tablå, utvisande
halvårsvis för åren 1923 och 1924 antalet vid lokalförvaltningen, kustbevakningen
och gränsbevakningen i medeltal använd icke-ordinarie bevakningspersonal.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kuntjl. Maj ris proposition Nr 190.
Öl
Antal använd
icke-ordinarie
bevakningspersonal vid
T i (1
Lokalförvalt- :
ningen (den |
inre bevak- ningen)
Kustbevak- (
ni ngen
ränsbevak- ''
ningen
1
Summa
;
Första
11)2:5
halvåret.............-........
.......... 43:5
141
25
599
Andra
halvåret...................
.......... 540
211
25
770 j
1924
Första
halvåret......................
.......... 514
204
23
741
Andra halvåret
(il Mi
279
912
I fråga om belastningen av anslaget under senaste hälften av år 1924
har generaltullstyrelsen i sin nyssnämnda skrivelse den 6 februari 1925
meddelat, att å detsamma utbetalats omkring 1,240,000 kronor. Ett ej obetydligt
överskridande av det för innevarande budgetår anvisade anslaget
synes sålunda vara att förvänta.
Generaltullstyrelsen har, såsom nämnts, föreslagit anslagets upptagande
för nästkommande budgetår till 2,255,000 kronor. En ökning av anslaget
synes ock mig under förhan den varande förhållanden ofrånkomlig.
En faktor, som i icke ringa mån påverkar den av generaltullstyrelsen föreslagna
höjningen av förevarande anslag utgör styrelsens förslag i fråga
om den icke-ordinarie bevakningspersonalens vid lokaltullförvaltningen och
kustbevakningen ställning i lönehänseende. Styrelsen har sålunda på anförda
skäl föreslagit dels att antalet extra ordinarie befattningshavare måtte
avsevärt utökas, dels att samtliga extra ordinarie befattningshavare måtte
hänföras till andra lönegraden såsom extra ordinarie tillsyningsman respektive
extra ordinarie kustvakter i stället för, såsom nu är förhållandet, till första
lönegraden såsom respektive extra ordinarie tullvakter och extra ordinarie
kustbevakningsbiträden. Detta styrelsens förslag torde emellertid
icke böra i nu förevarande sammanhang vinna sin lösning utan lärer få
ankomma på närmare prövning av Kungl. Maj:t. Storleken av den föreslagna
utökningen är emellertid ägnad att väcka betänkligheter. Å andra
sidan synes det mig angeläget, att bevakningspersonalen beredes en så
tryggad ställning, att man av densamma kan förvänta ett tillfredsställande
arbete.
Till stöd för en förbättring av den extra personalens ställning har, bland
annat, anförts, att arbetet med smugglingens bekämpande vore förenat
med personliga risker, vilka en person med en extra befattningshavares
osäkra ställning kunde tänkas möta med mindre styrka än tjänstens behöriga
tillgodoseende krävde. Beträffande detta spörsmål vill jag dock
erinra, att bestämmelserna i kungörelsen den 31 december 1921 (nr 778)
med avlöningsbestämmelser för icke-ordinarie befattningshavare vid
52
Kungl. Maj:ts proposition Nr 190.
statsdepartement och vissa andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen,
medgiva extra befattningshavare i huvudsak samma rätt till läkarvård
m. m., som tillkommer extra ordinarie tjänsteman. Jag förutsätter
ock, att, där dessa bestämmelser icke äro tillräckliga för beredande
av nödig trygghet åt ifrågavarande personal, Kungl. Maj:t må äga i förekommande
fall vidtaga de åtgärder, som kunna anses påkallade.
Om jag sålunda anser kravet på en förbättrad ställning för den ickeordinarie
bevakningspersonalen icke kunna helt tillbakavisas, måste å andra
sidan största möjliga återhållsamhet iakttagas, när det gäller utökning av
personalens antal. En begränsning synes mig här med nödvändighet böra
eftersträvas. Till vinnande av detta syfte anser jag mig böra föreslå, att
generaltullstyrelsens rätt att disponera ifrågavarande anslag begränsas till
anslagssummans belopp. Jag förordar alltså en bestämmelse, att generaltullstyrelsen
icke må utan Kungl. Maj:ts medgivande för ifrågavarande
ändamål disponera högre belopp än det, varå anslagsposten slutar.
Vad angår storleken av ifrågavarande anslag är, på sätt jag redan antytt,
en avsevärd höjning ofrånkomlig. Med hänsyn till den minskningav
personalantalet, som jag för min del anser nödvändig och möjlig, torde
dock höjningen kunna begränsas till 300,000 kronor och anslaget förty
upptagas med ett belopp av 2,000,000 kronor.
Generaltullstyrelsens förslag i fråga om anslagen till läkarvård och medikamenter
samt begravningshjälp ävensom till ersättning för övertidstjänstgöring
liksom styrelsens förslag beträffande å avlöningsstaten uppförda
anslag, i vilka ändring icke ifrågasatts, hava ej givit mig anledning
till erinran.
Indragnings- och övergångsstater.
Till avlöningar åt tjänstemän å indragnings- och övergångsstater är i
staten för budgetåret 1924—1925 uppfört ett anslag av 55,670 kronor. Beträffande
dessa stater har generaltullstyrelsen anfört följande:
»På sätt framgår av den i specifikationen av utgiftsstaterna (bil. 2) införda
förteckningen erfordras för dessa stater — sedan en å indragningsstaten
för budgetåret 1924—1925 med avlöning av 800 kronor uppförd befattningshavare,
kustuppsyningsmannen A. G. Christensson, avgått samt en
annan befattningshavare, tullflskalen G. S. von Zweigbergk, vilken å samma
indragningsstat uppförts med en avlöning av 4,250 kronor, enligt Kungl.
Maj:ts utslag den 13 september 1923 tillerkänts tredje avlöningsförhöjningen
med 400 kronor — ett belopp av 52,050 kronor. Under förutsättning att,
liksom skett för innevarande budgetår, Kungl. Maj:t täckes förklara vissa
tjänstemän å äldre stat berättigade att komma i åtnjutande av tillfälligt
lönetillägg till högst det belopp för år, som genom kungörelsen den 22 juni
1921 (nr 444) angående tillfälliga lönetillägg åt viss personal vid tullverket
blivit bestämt för år 1922 — något varom styrelsen här nedan kommer att
göra hemställan — skulle ovanberörda belopp, 52,050 kronor, ökas med
2,820 kronor, motsvarande tillfälligt lönetillägg för en var av de å indrag - ningsstaten uppförda tullfiskalerna med 720 kronor och för kustbevaknings
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Mnj:ts proposition. AV ISO.
chef eu K. U. I). Maeehel med MO kronor. Staternas hela belopp skulle
alltså utgöra 54,870 kronor.»
General till Istyrelsens beräkning av anslaget till indragnings- och övergångsstater
föranleder ingen erinran från min sida.
Departements
chefen,
I detta sammanhang torde .jag få anmäla, att generaltullstyrelsen, under
hänvisning till ett av Kungl. Maj:t i brev till styrelsen den 13 juni 1924
angående fastställande av tullverkets utgiftsstater för budgetåret 1924—1925
m. m. lämnat förklarande, hemställt, att sådan å den 33 december 1922
gällande ordinarie stat kvarstående tjänsteman vid tullverket, som ej anmalt
sig icke vilja övergå på den nya staten, måtte under budgetaret 3 925 1920
komma i åtnjutande av tillfälligt lönetillägg till belopp, vilket Kungl. Maj:t,
efter förslag av generaltullstyrelsen, prövar stå i lämpligt förhållande till
den tjänstgöring, som må komma att krävas av vederbörande, eller Kungl.
AIaj:t eljest kan finna skäligt, dock icke i något fall till högre belopp, föi
år räknat, än som genom kungörelsen den 22 juni 3 921 (nr 444) angående
tillfälliga lönetillägg åt viss personal vid tullverket för år 1922 blivit bestämt.
De för ifrågavarande ändamål erforderliga medel hava, såsom nyss
ornfövmälts, inberäknats i anslaget till indragnings- och övergångsstater.
Av vad jas nyss anfört i fråga om generaltullstyrelsens förslag till beräkning
av anslaget till indragnings- och övergångsstater framgar, att jag
funnit mig böra biträda styrelsens förevarande förslag.
Pensionsstater.
Till pensioner åt avskedade tjänstemän är i staten för budgetåret 1924—
3925 upptaget ett förslagsanslag av 475,000 kronor. Under budgetåret 1923
—1924 uppgingo utgifterna för ifrågavarande ändamål till i runt tal 533,100
kronor och i medeltal för juli—september månader år 1924 till 46,320 kronor.
Med anledning härav har generaltullstyrelsen föreslagit anslagets uppförande
med ett till 555,000 kronor förhöjt belopp.
T Övriga anslag å pensionsstaterna liar någon förändring icke ifrågasatts.
Ej heller beträffande pensionsstaterna har jag någon
generaltullstyrelsens förslag.
erinran att göra mot Departementschefen.
Omkostnadsstaten.
Vad slutligen beträffar omkostnadsstaten för tullstaten, har generaltullstyrelsen
i fråga om följande anslag anfört:
»Till gottgörelse åt rådhusrätterna för avgörande av tullmål är i omkostnadsstaten
för budgetåret 1924—1925 uppfört ett förslagsanslag av 35,000
kronor. Sådan gottgörelse utgår enligt Kungl. Majtts brev den 15 februari
3S41 och den 6 april 1858 med ett belopp av femton kronor för vane slut
-
54
K ung/. Maj:ts proposition Nr 190.
lisen avgjort tullmal utöver det antal av sex sådana mai. som årligen bör
av varje rådhusrätt kostnadsfritt för tullverket handläggas och avdömas.
hornJ’\U fetalVt :!"4 har såsom gottgörelse åt rådhusrätterna ut
tält.
ett belopp av 43,30a kronor, vilket belopp, då gottgörelsen utbetalas
''■v To-m % ,Va!''3e ar f<,n!.d^, nästföregående aret, motsvarar kostnaden för
a 1£L3. Med hänsyn härtill och till den alltjämt i stor omfattning bet
uvna smugglingen har styrelsen ansett sig icke kunna upptaga anslaget
lor budgetåret 1925-1926 till lägre belopp än 43,000 kronor.
Under rubriken resekostnads- och traktamentsersättningar in. m. är i
staten för budgetaret 1924—1925 upptaget dels ett förslagsanslag till ersättnin9
f°r. flyttningskostnad a 20,000 kronor dels ock ett dylikt anslag till
/•esc- och traktamentskostnad a 75,000 kronor. Utgifterna från dessa båda
anslag undei budgetaret 1923—1924 hava emellertid väsentligt överstigit
n > nsnamnda belopp; i flyttningskostnad hava utbetalts 41,000 kronor och i
rese- och traktamentskostnad 180,000 kronor, allt i runda tal. I sistnämnda
ei. *nga h11 fentlig del kostnader för tjänstgöringstraktamenten till
xtattnmgshavare under tjänstgöring å annan ort än stationeringsorten eller
a vid äustbeyakmngen använda farkoster; andra mera betydande poster utgmas
av kostnader for befattningshavares i styrelsen och tullstaten inspektions-
och tjänsteresor samt tjänstemäns resor i och för tullbehandling av
resgods a angtarjelmjen mellan Trälleborg och Sassnitz ävensom a jämi
agslmjen over riksgränsen mot Norge m. m.
Vad först anslaget till flyttningskostnad beträffar, torde dock någon liöinmg
av detsamma icke vara behövlig. Det höga belopp, vartill utgifterna
tran detta anslag uppgått under budgetaret 1923—1924, lärer i väsentlig
man bero pa det stora antal tjänsttillsättningar, som blivit eu följd av omorganisationen.
Däremot kan styrelsen icke underlåta att ifrågasätta höjning av anslaget
1 rese- och traktamentskostnader. Utgifterna från detta anslag under
mfTÄnoN JU I • ■s,‘l)tember 1924 hava i medeltal för månad utgjort i runt
tal 13,700 kronor, varför styrelsen funnit anslaget böra upptagas med 165.000
^l11, ''ioo(!r>^ av fortskuffningsmateriell är i staten för budgetaret
19-4—192.) uppfort ett förslagsanslag av 184,000 kronor. Utgifterna
"”rf" anslagT ,hava under budgetåret 1923-1924 utgjort i runt tal
134,400 ki onor. Icke desto mindre ser styrelsen sig föranlåten att i frågasafta
en betydande höjning av detta anslags belopp. Allt eftersom för bekampande
av smugglmgstrafiken särskilda snabbgående farkoster anskaffats
hava "tg“te™a tor chaft oeh underhåll av tullverkets fortskaffningsmateriell
väsentligt stegrats Under juli-september månader 1924 hava dessa utg.
''|.,tei,.! medeltal lor manad uppgått till 32.700 kronor, motsvarande eu utf.
!. ,tor ett ar av omkring 392,000 kronor. Ehuru visserligen bevakningstjänsten
under dessa tre månader av aret måste bedrivas mera intensivt än
\<k eljest tidvis ar fallet, har dock styrelsen, som här nedan kommer att
gorå framställning om höjning av det till åtgärder för bekämpande av den
i '' n narf i''al Uln f<,1‘so111 för innevarande budgetår beviljade förslagsanslaget av
lo0,000 kronor, bland annat i syfte att bliva i tillfälle anskaffa liera snabbgående''
batar och eventuellt aven flygbåtar, ansett sig böra föreslå, att det
nu ifrågavarande anslaget bestämmes till ett belopp av 400.000 kronor
shmet etf" i T" LlldSetaret 1924-1925 är till utbildning i tulltjänsten anslaget
ett belopp av 2a,000 kronor. Under budgetåret 1923—1924 användes
tor sadant ändamål ett belopp av omkring 28,700 kronor. Med anled
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. M<ij:ts proposition Nr 190.
»ilig härav och da frågan om utbildningskurser inom tullverket, i \''iIket
ämne utlåtande och förslag avgivits av tillkallade sakkunniga, ännu icke
erhållit slutgiltig lösning, har styrelsen upptagit förslagsanslaget till »1
bildning i tulltjänsten till ett belopp av 30,000 kronor.
Till beklädnad och beväpning är i staten för budgetaret 1924 1925
uppfört ett förslagsanslag av 16,000 kronor. Utgifterna för berörda ändamål,
bland vilka ingått kostnad för överdragsdräkter och eu del pälsar, som
ansetts skäligen böra till personalen utlämnas såsom lån för användning i
tjänsten, hava under budgetåret 1923—1924 uppgått till omkring 25,000
kronor. Vid sådant förhållande har styrelsen ansett ifrågavarande anslag
böra upptagas med sistnämnda belopp.
För bestridande av utgifterna till beslagarandelar och tullstatens enskilda
pensionsinrältnings andelar av böter är i staten för budgetåret 1924—1925
upptaget ett förslagsanslag av 90,000 kronor. Under budgetåret 1923—1924
hava emellertid ifrågavarande utgifter uppgått till icke mindre än i Tunt tal
403,000 ki-onor. Mot dessa utgifter svarar dock för samma budgetår en inkomst
för statsverket av konfiskationer och böter av i runt tal 674,500
kronor; alltså en bibehållen inkomst för statsverket av omkring 271,500
kronor. Då ifrågavarande höga inkomst- och utgiftsbelopp väsentligen bero
på verkställda beslag å olovligen infört gods och smuggligen ännu icke
synes tendera att minskas, torde anslaget böra upptagas till 400,000 kronor.
I staten för budgetåret 1924—1925 är under rubriken övriga kostnader
för tullverket upptaget ett förslagsanslag av 150,000 kronor till särskilda
åtgärder för bekämpande av olovlig varuinförsel m. m. För samma ändamål
var i staten för budgetåret 1923— 1924 anslaget ett belopp av 300,000
kronor.
Enligt generaltullstyrelsens motivering för framställningen om detta anslag
skulle detsamma användas dels för anställandet av detektivundersökningar
för tullverkets räkning, dels för anskaffande av ett antal smärre
men snabbgående motorbåtar för kustbevakningens behov, dels slutligen för
kustbevakningspersonalens utrustande med kikare och pistoler.
Då styrelsen i skrivelse till Kungl. Maj:t den 29 september 1923 angående tullverkets
utgiftsstater för budgetåret 1924—1925 gjorde framställning om anslag
för samma ändamål i staten för nämnda budgetår, åberopade styrelsen nyssomförmälda
motivering samt anförde vidare, bland annat, att styrelsen ansåge
det oundgängligt, att anslag för avlönande av detektiver fortfarande funnes
till styrelsens förfogande, samt att det vore av synnerlig vikt, ej mindre
att styrelsens förfoganderätt över anslaget icke begränsades så, att anslaget
endast finge användas för detta eller överhuvud taget för något eller några
särskilt bestämda ändamål, än även att anslaget vore så tilltaget, att detsamma
gåve styrelsen en viss handlingsfrihet även i fråga om utgifter från
detsamma. De personer, som befattade sig med den organiserade olovliga
varuinförseln, ådagalade nämligen eu mycket stor uppfmningsrikhet i fråga
om nya metoder och förfogade ofta över betydande ekonomiska resurser;
och kampen mot den organiserade smugglingen måste, för att hava någon
utsikt till framgång, rätta sig efter de använda metoderna, varför utgifter
kunde komma i fråga, vilka icke kunde på förhand beräknas. Det kunde
bliva nödvändigt att använda någon del av det anslag, som bleve beviljat
för budgetåret 1924—1925, till anskaffande av snabbgående motorbåtar och
av telefon åt en del kust- eller gränsbevakningsposteringar.
De förhållanden, som föranlett statsmakterna att för innevarande och nästförutgångna
budgetår bevilja anslag för nu ifrågavarande ändamål, äro alltjämt
opaginerad Kontrollera mot PDF
öb
Kungl. Maj:ts proposition Nr 190.
för handen och hava snarare vunnit än förlorat i styrka. Såvitt styrelsen kan
döma, linnes icke heller någon utsikt, att dessa förhållanden skola inom den
närmaste framtiden undergå någon sådan förändring, att ett anslag för ifrågavarande
ändamål skulle bliva obehövligt för budgetåret 1925—1926. Snarare
synes allt giva vid handen, att den försätta kampen mot den olovliga
varuinförseln kommer att kräva ökade anslag för sagda tidsperiod. Styrelsen
tillåter sig i detta sammanhang erinra om vad riksdagens revisorer i
sin under innevarande ar avgivna berättelse anfört rörande åtgärder mot
smugglingen och vad styrelsen i anledning därav andragit i utlåtande till
Kungl. Maj:t den 26 september 1924.
Revisorerna hade i huvudsak anfört, att den främsta förutsättningen för
eu verksam strid mot spritsmugglingen syntes vara, att tullverket hade till
sitt förfogande ett tillräckligt antal snabbgående båtar av erforderlig sjövärdighet
och av beskaffenhet att bereda personalen nöjaktig bekvämlighet
vid eu längre tids vistelse ombord, att en synnerligen god hjälp för spaningsarbetets
effektivitet vore, att spaning från luften komme till användning,
för vilket ändamål det vore önskvärt, att ett eller annat av flottans
flygplan till eu början försöksvis ställdes till kustbevakningens förfogande,
att kampen mot smuggeltrafiken sannolikt skulle bliva vida mer framgångsrik,
därest flottan tillhörande fartyg kunde användas för bevakningstjänst,
särskilt i sådana trakter, där spritlastade fartyg uppehölle sig, från vilka
sprit avliämtades och ilandfördes av snabbgående smärre hatar; samt att
det vore önskvärt, att genom internationella överenskommelser någon utväg
erbjödes till hävande av de hinder, som mötte mot ett ingripande från
myndigheternas sida mot utländska fartyg, vilka utanför territorialgränsen
tillhandahöll sprit åt smugglare.
I sitt nyssberörda utlåtande häröver anförde generaltullstyrelsen i huvudsak
följande.
De för tullverket anskaffade nya bevakningsbatarna, särskilt de, som hade
mycket stor fart, hade visat sig vara till stor nytta för stiivjande av smuggling.
För att fylla sitt ändamål borde emellertid båtarna, förutom att de
vore snabbgående, dels erbjuda personalen tillräcklig bekvämlighet dels besitta
erforderlig sjövärdighet. Då alla dessa egenskaper vore svåra att förena
i eu båt av lämplig storlek, måste båtar av flera olika typer komma
till användning, varför det för styrelsen vore eu angelägenhet av vikt att
ined stöd av erfarenheterna tran den hittills anskaffade och med liera eller
färre brister behäftade bätmateriellen söka utveckla de typer, som visade
sig lämpade efter förhallandena inom de olika patrulleringsornradena.
Flygbåtar skulle sannolikt för vissa kuststräckor bliva eu värdefull komplettering
av den fortskaffningsmateriell, som nu användes i kampen mot
smugglingen, om det också vore eu svaghet, att flygmateriellen endast vore
användbar vid dagsljus. Det vore utan tvivel synnerligen lämpligt, om
genom lån från flottan av dylik materiell jämte erforderlig personal erfarenhet
kunde vinnas, huruvida och i vad mån flygbåtar kunde vara lämpliga att
användas till smugglingens bekämpande.
bör bevakning av utom territorialgränsen liggande spritfartyg, varigenom
betydande avbräck skulle kunna tillfogas smugglingstrafiken, skulle emellertid
erfordras sjögående båtar till sa stort antal, att en dylik båt kunde avdelas
till varje fartyg. För närvarande förfogade tullverket endast över en sådan
hot, som, enligt uppgift med gott resultat, haft till åliggande att förhindra
svenska, hatar att besöka spritfartygen. En annan förutsättning för att dylik
bevakning skulle bliva effektiv vore emellertid, att tullpersonalen vore i till
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kumjt. Muj:ts proposition Nr IHU.
F.Il.'' att även a internationellt vatten preja och uppbrinna svenska hatar,
som haft beröring med spritfartygen. Härvid uppkomma givetvis trana om
ohistorisk inrenistrerinn och märkning aven av sadana hatar, som nu • .1
vore underkastade sådana bestämmelser.
Det vore säkerlinen lämplig, att, såsom av revisorerna tororda s, tullverket
Unge frän flottan disponera för nyssnämnda, bevakning lämplig ma
,eriell jämte erforderlig personal. Vid gott resultat av sadana lorsoksanord,
,ingår borde det ankomma pa styrelsen att med stöd av sålunda vunnen
erfarenhet lata uppgöra förslag till anskaffande av den matenell, smal till
verket skulle bava behov för berörda ändamål. .
Ett synnerligen verksamt medel för smugglingens stavjande voie givetvis,
om genom internationella överenskommelser de stater, från vilka spritvaror
företrädesvis utfördes, kunde tillförbindas att förbjuda utförsel av sadana
varor, sa snart det funnes anledning antaga, att varan vore avsedd att olovligen
införas i annat land.
Slutligen ville styrelsen framhålla, att eu enligt de antydda liktlmjnna
mer eller mindre genomförd förstärkning av kustbevakningen givetvis komma
att medföra ökade kostnader för statsverket och att derför värjo utgärd av
berörda slag städse måste prövas med aktgivande på densammas ekonomiska
sida. Styrelsen förväntade sig fa tillfälle att framdeles till närmare behandling
upptaga ifrågavarande spörsmål noll att därvid framlägga den utledning
och de förslag, som kunde anses betingade av forliallandena.
Vad styrelsen sålunda anfört dels i ovanberorda skrivelse den _.) september
1923 angående tullverkets utgiftsstater för budgetåret 1924 -192a dels i nyss
omförmälda utlåtande av den 26 september 1924 River styrelsen anledning
att nu föreslå upptagande även i staten för budgetaret 1925 1926 av ett
förslagsanslag till särskilda åtgärder för bekämpande av olovlig varu införsel
in in De undersökningar och försöksanordningar av i _ nyss berörda utlåtande
antydd beskaffenhet, vilka kunna komma till stånd utexpenmenteraudet
och anskaffandet av lämplig båtmatenell, eventuella försök med flygbåtar
in. in. torde betinga ganska avsevärda kostnader; och styrelsen ansei
sig därför icke kunna föreslå anslaget till lägre belopp an 300,000 kionoi.
Styrelsen tillåter sig även nu framhålla angelägenheten av att styrelsen
beträffande användningen av anslaget må erhålla all den rorelsehihet, som
må vara erforderlig för att kampen mot smugglingen ma kunna rattas etter
de av smugglarna använda metoderna.
Under erinran, hurusom av 1922 års riksdag för inköp av sex tullja0ait
beviljats ett belopp av 286,800 kronor, upptaget i ett anslag till inköp av
törtskaffningsmateriell för tull- och kustbevakningen, men att något motsvarande
anslag icke funnits uppfört i staterna för budgetåren - och 1924—1925, anser styrelsen sig böra bär omförmäla anledningen därtill,
att något särskilt anslag till inköp av fortskaffningsmaterie 1 för kustbevakningen
icke nu ifrågasattes. I ovanberörda skrivelse den 29 september lJ-o
anförde styrelsen, att, ehuru styrelsen icke då, innan provning av de un ei
byggnad varande tullkryssarna (tulljagarna) kunnat verkställas, kunde detinitivt
uttala sig, huruvida de tullkryssare, som ytterligare kunde komma
att anskaffas, borde till beskaffenheten överensstämma med do under byggnad
varande, styrelsen dock, för att icke genomförandet av kustbevakningens
omorganisation skulle mer än nödvändigt vore uppskjutas, ansett sig icke
böra underlåta att hemställa om anslag för ytterligare sex tullkryssare
Anslagets belopp föreslogs av styrelsen till 300,000 kronor. Kungl. Maj.t
biträdde sä till vida denna styrelsens hemställan, att i propositionen till
opaginerad Kontrollera mot PDF
Departement s
chefen.
Kungl. Majits proposition Nr 190.
1924 ars riksdag upptogs ett anslag av 180,000 kronor till anskaffande av
ytterligare fyra tullkryssare utöver de sex, till vilka anslag beviljats av
1922 års riksdag. 1924 års riksdag fann sig emellertid, då någon närmare
erfarenhet om tullkryssarnas lämplighet icke vore för handen och då någon
direkt olägenhet av ett uppskov med nyanskaffning av sådana fartyg icke
torde föreligga, icke kunna bifalla Kungl. Maj:ts berörda förslag.
De sex tullkryssare, till vilka, såsom nyss nämnts, anslag beviljats av 1922
ars riksdag, äro numera samtliga i bruk. Ehuru styrelsen icke tilltror sig
att redan nu, efter den relativt korta tid åtminstone en del av dem använts,
uttala något definitivt omdöme om desamma, torde det dock vara otvivelaktigt,
att tullkryssarna, vilka ju äro avsedda för kustbevakningens behov
under normala förhållanden, icke fylla de anspråk, framför allt med avseende
å fart och delvis även å sjövärdighet, vilka i vissa fall måste ställas
på den båtmateriell, som erfordras för bekämpandet av smugglingen i dess
nuvarande former och omfattning. Vid sådant förhållande och då enligt
styrelsens mening huvudvikten för närvarande måste läggas på att vidtaga
sådana åtgärder och anskaffa sådan båtmateriell, som den nuvarande smugglingstrafiken
nödvändiggör, har styrelsen ansett någon nyanskaffning av
tullkrvssare icke heller under budgetåret 1925—1926 böra ifrågakomma.
Till diverse utgifter är i staten för budgetåret 1924—1925 upptaget ett
förslagsanslag av 171,210 kronor. Utgifterna från berörda anslag under
budgetåret 1923—1924 hava utgjort i runt tal 181,000 kronor. Bland dessa
utgifter förekomma emellertid vissa, som varit av tillfällig beskaffenhet, och
till vilka hänsyn vid nu förevarande beräkning icke torde behöva tagas.
Du dessa utgifter, bland vilka kostnaderna för tullverkets numera upplösta
tjänstgöringskommission ingå med över 51,000 kronor, sammanlagt utgöra
omkring 60,000 kronor, har styrelsen ansett anslaget böra uppföras med
120,000 kronor, eller, för jämnande av staternas slutsumma med 119,810
kronor.
Styrelsen anser sig böra omförmäla, att av anslaget till diverse utgifter
bestritts kostnad för inköp av spårvagns- eller färjepoletter, som utdelats till
bevakningspersonalen a tre tull platser, där avstånden till vissa tjänstgöringsplatser
äro mera betydande eller förhållandena eljest synts påkalla, att eu
sådan förmån skäligen bör beredas personalen. Sa är förhållandet i Stockholm
för personal, som beordras till tjänstgöring i frihamnen eller Vårta - hamnen in. fl. platser, i Göteborg för personal, som har att tjänstgöra a
norra sidan av Göta älv, samt i Ronneby, där avståndet från staden till
redden, varest tullhuset är beläget, utgör omkring 4 kilometer. Kostnaderna
för ifrågavarande poletter uppgingo under år 1923—1924 till omkring 8,700
kronor. Vad Stockholm beträffar har förhållandet tidigare, i styrelsens skrivelse
den 26 november 1919 angående uppförande av bostadshus för tullverkets
vid Värtahamnen stationerade personal (se Kungl. Majits proposition
till 1920 års riksdag, nr 323. sid. 3), anmälts hos Kungl. Ma.jit.
Övriga anslag å omkostnadsstaten har styrelsen upptagit med de i staten
för budgetåret 1924—1925 bestämda belopp.
Såsom av det anförda framgår, skulle vid bifall till generaltullstyrelsens
förslag, i vad detsamma avser omkostnadsstaten för tullverket, samtliga
de anslag, i vilka ändring ifrågasatts, med undantag av anslaget till diverse
utgifter, undergå höjning. Anslagen til! underhåll och drift av fortskaffnings
-
Knuffl. Maj.ls proposition Nr 190. 59
materiell samt till rese- och traktamentskostnader skulle sålunda mer än
fördubblas, i det att det hirra, nu 184,000 kronor, skulle bestämmas till
400,000 kronor och det senare, nu 75,000 kronor, sättas till 165,000 kronor,
anslaget till beslagarandelar samt till tullstatens enskilda pensionsinrättnings
andelar av böter, nu 90,000 kronor, skulle bestämmas till 400,000 kronor
och anslaget till särskilda åtgärder för bekämpande av olovlig varuinförsel
in. m., nu 150,000 kronor, skulle fördubblas. Vad beträffar de tre övriga
anslagen, i vilka jämkning föreslagits, nämligen anslagen till gottgörelse åt
rådhusrätterna för avgörande av tullmål, till utbildning i tulltjänsten samt
till beklädnad och beväpning, äro do ifrågasatta höjningarna av mindre betydenhet,
eller respektive 10,000, 5,000 och 9,000 kronor.
Vid den prövning, jag ägnat generaltullstyrelsens förslag i denna del, har
jag vad nu först angår de föreslagna höjningarna av anslagen till underhåll
och drift av fortskaffningsmateriell samt till särskilda åtgärder för
bekämpande av olovlig varuinförsel in. in., vilka anslagskrav äga ett visst
samband med varandra, icke kunnat undgå att hysa stark tvekan, huruvida
dessa höjningar kunna anses vara av förhållandena oavvisligen påkallade.
Generaltullstyrelsen har till stöd för sitt förslag i fråga om sistberörda
anslag anfört, att de förhållanden, som föranlett statsmakterna att för innevarande
och nästföregångna budgetår bevilja anslag för ändamålet, alltjämt
vore för handen och snarare vunnit än förlorat i styrka. Att smuggling,
särskilt av spritdrycker, alltfortfarande och i stor utsträckning pågår, torde
ock vara allmänt känt. Emellertid torde jag få erinra om, att särskilda
åtgärder för smugglingstraflkens hämmande på andra vägar, än varom
nu är fråga, under senaste tid vidtagits. Genom lagen den 20 juni
1924 med särskilda bestämmelser angående olovlig befattning med spritdrycker
och vin har det straffrättsliga ingripandet mot spritsmugglingen i
hög grad skärpts. Såvitt hittills kunnat bedömas, hava ock verkningarna
av den nya lagstiftningen varit gynnsamma. Emellertid framhölls vid
lagens tillkomst, att full effektivitet i bekämpandet av den olovliga spritinförseln
knappast stode att vinna, med mindre överenskommelse träffades
staterna emellan att ömsesidigt understödja varandra i denna kamp, och ansågs
sådan överenskommelse böra gå ut på dels åtgärder i syfte att genom
kontroll å utförseln av rusdrycker från ett land hindra tillförseln därav till
ett annat, dels ömsesidigt erkännande av varje stats rätt att jämväl utanför
sin territorialvattensgräns undersöka och beslagtaga smugglarfartyg. Ett
steg i denna riktning utgjorde den i Hälsingfors efter inbjudan av Finlands
regering under sistlidet år hållna konferensen för överläggningar om åtgärder
mot spritsmuggling, vid vilken konferens de delegerade enade sig om
att hos sina regeringar anbefalla till antagande ett vid konferensen utarbetat
förslag till konvention i ämnet. I fråga om det närmare innehållet av detta
förslag, som jag i annat sammanhang underställt Kungl. Maj-.ts prövning,
torde jag nu icke behöva redogöra utan vill jag blott erinra, att Kungl.
Maj:ts godkännande skett med förbehåll om ratifikation under villkor av
60 Kungl. Mdj:ts proposition Nr 190.
riksdagens bifall. I propositionen nr S.9 har oek förslag i ämnet förelagts
riksdagen.
Såsom ett led i åtgärderna för spritsmugglingens bekämpande torde jag
jämväl få nämna, att även från enskilt håll initiativ tagits i sådant syfte.
Jag har nyss nämnt, att, såvitt hittills kunnat bedömas, verkningarna av
förberörda lag den 20 juni 1924 varit gynnsamma. Likaså vill jag erinra,
att jag vid anmälan inför Kungl. Maj:t av förenäinnda förslag till konvention
med vissa stater såsom min mening uttalade, att det syntes mig icke
vara tvivel underkastat, att tillkomsten av en dylik konvention i överensstämmelse
med förslaget verksamt skulle bidraga till bekämpandet av spritsmugglingen
på samma gång som en fast grundval skulle läggas för ett
vidgat, internationellt samarbete till förhindrande av denna olovliga liantering.
Under förutsättning att riksdagen godkänner nu ifrågavarande konventionsförslag
synas mig alltså goda förhoppningar förefinnas, att smugglingstrafiken
skall allt mer kunna stävjas, och synes enligt min mening — även
om på grund av denna konvention en starkare yttre tullbevakning än den
nu befintliga erfordras — i avvaktan på närmare erfarenhet angående resultatet
av ifrågavarande åtgärder anslagshöjningarna kunna begränsas till
lägre belopp än vad generaltullstyrelsen ifrågasatt. Det synes mig nödvändigt,
att allt göres för att hålla kostnaderna nere utan att dock
åsidosätta kravet på ett tillfredsställande skydd mot smugglingstrafiken.
Jag torde ock i detta sammanhang få erinra om att de under sommaren
1924 samlade riksdagens revisorer framhållit, att kampen mot smugglingstrafiken
sannolikt skulle bliva vida mer framgångsrik, därest flottan
tillhörande fartyg kunde användas för bevakningstjänst samt att en synnerligen
god hjälp för spaningsarbetets effektivitet vore, att spaning från
luften komme till användning, för vilket ändamål det ansetts önskvärt, att
ett eller annat av flottans flygplan till en början försöksvis ställdes till kustbevakningens
förfogande. Vad sålunda ifrågasatts synes mig värt allt beaktande,
och torde fördenskull dessa spörsmål böra närmare undersökas.
På grund av vad jag sålunda anfört, och då, enligt mitt förmenande,
någon större nyanskaffning av materiell icke torde böra vidtagas, förrän
närmare erfarenhet om nödvändigheten härav vunnits, har jag ansett mig
kunna föreslå, att anslaget till underhåll och drift av fortskaffningsmateriell
bestämmes till 300,000 kronor samt att anslaget till särskilda åtgärder för
bekämpande av olovlig varuinförsel begränsas till 200,000 kronor. Jag förutsätter
ock härvid, att det sistnämnda anslaget icke utan särskilt medgivande
av Kungl. Maj:t må av generaltullstyrelsen överskridas.
Vidkommande härefter de två anslag i övrigt, i vilka någon mera a vsevärd
förhöjning ifrågasatts, nämligen anslagen till rese- och traktamentskostnader
och till beslagarandelar samt tullstatens enskilda pensionsinrättnings andelar
i böter har jag med hänsyn till belastningssiffrorna för sistförflutna budgetåret
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Muj:ls proposition Nr 190. (il
funnit mig icke kunna motsätta mig generaltullstyrelsens förslag härutinnan.
Jag tillstyrker alltså, att det förstnämnda anslaget uppföres med 165,000
kronor och att det senare bestämmes till 400,000 kronor.
Vad slutligen angår de anslag, i vilka, enligt vad förut nämnts, mindre
jämkningar ifrågasatts, ävensom övriga nu å omkostnadsstaten upptagna, till
uppförande med oförändrade belopp föreslagna anslag, har jag icke funnit
skäl till erinran mot vad generaltullstyrelsen föreslagit.
Enligt generaltullstyrelsens förslag skulle tullverkets ordinarie utgiftsstater
för budgetåret 1925—1926 komma att utvisa följande slutsummor:
avlöningsstaten..................................................................... kronor 13,574,700
indragnings- och övergångsstaterna......................................... » 54,870
pensionsstaterna ......................;................................................. * 593,000
omkostnadsstaten ........................................................................ * 2,332,430
Summa kronor 16,555,000.
Motsvarande belopp för budgetåret 1924-1925 uppgå till:
för avlöningsstaten .................................................................... kronor 12,657,500
» indragnings- och övergångsstaterna ................................ » 55,670
» pensionsstaterna .................................................................... Ä 513,000
» omkostnadsstaten ................................................................ * 1,593,830
Summa kronor 14,820,000.
Slutsumman av staterna för budgetåret 1925—1926 skulle alltså överstiga
motsvarande slutsumma för budgetåret 1924—1925 med 1,735,000 kronor,
vari dock ingår ett belopp av 310,000 kronor, motsvarande ökningen av det
bland övriga kostnader för tullverket upptagna förslagsanslaget till beslagareandel
samt tullstatens enskilda pensionsinrättnings andelar av böter. Da
detta belopp icke utgör någon verklig utgift utan utgår av till tullverket
influten inkomst, skulle den verkliga utgiftsökningen belöpa sig till 1,425,000
kronor.
Innan jag med iakttagande av vad jag i skilda hänseenden förordat,
framlägger förslag angående fastställande av tullverkets utgiftsstater för
budgetåret 1925—1926, anhåller jag emellertid att få för Kungl. Maj:t anmäla
ett vid 1924 års riksdag upptaget spörsmål om beredande av en del
ytterligare förmåner åt vissa grupper av befattningshavare vid tullverket.
Beredande av ytterligare förmåner åt vissa grupper befattningshavare vid
tullverket.
I motioner vid 1924 års riksdag hemställdes, bland annat,
dels att riksdagen måtte besluta, att stadgandet i kungörelsen den 15 juni
1922 (nr 368) under B, punkt 3, stycket 3, måtte utsträckas att omfatta en
62
Ett extra
åld erstilllägg
till
kammarskrivare.
Kung!. Maj:ts proposition Nr 190.
var, som före 1917 ars utgång antagits till e. o. kammarskrivare vid lokaltullförvaltningen
och som med eller efter ingången av år 1923 vunnit eller
vinner befordran till ordinarie kammarskrivare,
dels att riksdagen måtte besluta att tillerkänna tulltjänsteman, som omedelbart
före det nu gällande avlöningsreglementets ikraftträdande var förordnad
a tjänst på tullverkets extra stat eller i omedelbar eller medelbar succession
efter å sådan tjänst förordnad tjänsteman eller å tjänst, som jämlikt Kung!.
Maj:ts beslut skolat, i avbidan på tullverkets omorganisation, icke besättas
med ordinarie innehavare utan uppehållas på förordnande, (‘Iller i omedelbar
eller medelbar succession efter sålunda förordnad tjänsteman,
rätt att icke lida minskning i honom förut tillkommande förmån i fråga
om semester, varvid eu månad alltid skall räknas som 30 dagar,
rätt till avlöningsbelopp, som omförmäles i kungörelsen den 15 juni 1922
(nr 369) (s. k. övergångsavlöning) samt
rätt till personligt dyrtidstillägg enligt kungörelsen den 15 juni 1922
(nr 356) och den 15 juni 1923 (nr 265);
dels ock att riksdagen måtte besluta att även för tidsperioden den 1 juli
1920 30 juni 1921 tillerkänna tjänstemän i tullverket, förordnade å tjänst
på extra stat eller i omedelbar eller medelbar succession efter å sådan tjänst
förordnade tjänstemän, ålderstillägg i enlighet med de bestämmelser, som
under sagda tid tillämpats å tullverkets ordinarie tjänstemän.
Under erinran, hurusom statsutskottet ansåg sig icke kunna tillstyrka
nämnda förslag och att riksdagen ställde sig på samma ståndpunkt men att
under debatten i andra kammaren uttalats önskvärdheten av att utredning
verkställdes angående möjligheten att tillerkänna ifrågavarande befattningshavare
förmåner av förberörda slag, anmodade förutvarande chefen för
finansdepartementet generaltullstyrelsen att så snart ske kunde verkställa och
till finansdepartementet inkomma med utredning, i vilka fall och — där det
gällde kontanta löneförmåner — med vilka belopp nyss angivna förmåner
skulle hava utgått, därest desamma varit tillerkända de i motionerna avsedda
grupper av befattningshavare; och borde därvid kostnaderna för personliga
dyrtidstillägg avse dels tiden 1 januari—30 juni 1923, dels budgetåret
1923—1924, dels ock budgetåret 1924—1925.
Tillika anmodade departementschefen styrelsen att avgiva yttrande huruvida
och i vad mån här avsedda förmåner ansåges böra tillerkännas ifrågavarande
befattningshavare, därvid hänsyn borde tagas jämväl till de konsekvenser,
som skulle kunna uppstå för andra delar av statsförvaltningen
genom en utsträckning av förmånerna i fråga om tullverket.
I anledning härav har styrelsen med skrivelse den 19 november 1924 inkommit
med utredning i berörda hänseenden.
Vad då först beträffar utsträckningen av den genom kungörelsen den 15
juni 1922 (nr 368) medgivna förmånen för vissa kammarskrivare får jag
erinra, att nämnda förman, som tillkommit på initiativ av riksdagens stats
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Klint//. Maj:ts iiro/iositinn AV I/JO. 03
utskott, av riksdagen i skrivelse den 7 juni 1 J>22, nr 270, motiverades pa
följande sätt:
»Den nya löneställning, som kommer att beredas kammarskrivare, kali
iiven anses innefatta gottgörelse för den i jämförelse med flera andra verks
personal längre extratiden för dessa, särskilt som den nya organisationen
måste genom att lämna möjlighet till snabbare befordran leda till väsentlig
minskning av denna tid. Endast för de nuvarande ä ordinarie eller extra
stat uppförda kammarskrivare gestalta sig förhållandena ogynnsammare härutinnan.
Det synes därför riksdagen skäligt, att en förbättring av deras
ställning i den nya organisationen åstadkommes. Denna förbättring anser
riksdagen böra ske fullt fristående och bestå däri, att rätt lämnas envar dylik
kammarskrivare, som övergår på den nya staten, att sedan han med tilllämpning
jämväl av avlöningsreglementets bestämmelser om tillgodoräknande
av tjänstetid kan anses hava tillhört den för kammarskrivarbefattning avsedda
lönegradens högsta löneklass i sex år bliva uppflyttad i närmast högre
löneklass inom närliggande lönegrad, såsom om denna senare löneklass tillhörde
den för kammarskrivare bestämda lönegraden. Den här åsyftade förmånen
bör emellertid icke få avse den, som först från och med den 1 januari
1923 tillträder kammarskrivarbefattning.»
Sedermera hemställde styrelsen för Sveriges allmänna tulltjänstemannaförening
i en till generaltullstyrelsen inkommen skrivelse, att berörda förmån
måtte utsträckas att gälla envar, som före utgången av år 1917 antagits
till e. o. kammarskrivare vid tullverkets lokalförvaltning eller i
generaltullstyrelsens byråer. Därvid anförde föreningen, efter att hava
erinrat om riksdagens här förut intagna uttalanden, huvudsakligen följande.
Beträffande två kategorier tjänstemän, vilka icke skulle komma i åtnjutande
av förmånen, vore någon sådan avkortning av extratiden, som av riksdagen
omförmälts, icke för handen och kunde ej heller påräknas. Den ena av
dessa kategorier utgjordes av de e. o. kammarskrivare, som förordnats att bestrida
kammarskrivartjänst i omedelbar eller medelbar succession efter å extra
stat förordnad tjänsteman. Den andra kategorien bestode av de i tullverket
anställda äldre e. o. kammarskrivarna. Medan extratiden för ett flertal å
ordinarie stat uppförda kammarskrivare uppginge till omkring 8 år — i
några fall till endast 6 å 7 år — vore densamma för de i succession förordnade
i övervägande flertalet fall omkring 10 år eller därutöver; och
det kunde redan nu med full visshet konstateras, att extratiden för de äldre
e. o. kammarskrivarna jämväl komme att uppgå till 10 år eller sannolikt
överstiga denna tid.
Nämnda framställning behandlades av generaltullstyrelsen i samband med
avgivande av förslag till utgiftsstater för tullverket för budgetåret 1923—
1924. Därvid anförde styrelsen, att även enligt styrelsens mening kunde
göras gällande, att ett förbiseende ägt rum av det förhållande, att en del
dåvarande e. o. tjänstemän i avseende å extratidens långvarighet befunne
sig i ett minst lika ogynnsamt läge som de dåvarande kammarskrivarna a
ordinarie och extra stat. Styrelsen tillstyrkte därför den gjorda framställningen,
dock endast såvitt rörde de personer, som före utgången av år 1917
antagits till e. o. kammarskrivare vid tullverkets lokalförvaltning. Vad där
-
64
Knnfjl. Maj:ts proposition Nr 190.
emot anginge de före sagda tidpunkt antagna e. o. kammarskrivarna a styrelsens
byråer, ansåge styrelsen, att på grund av såväl besnaffenheten av
deras tjänstgöring som den dagliga tjänstgöringstidens längd i regel icke
samma skäl förelåge för beviljande åt dem av ifrågavarande förmån som åt
e. o. kammarskrivarna vid lokaltullförvaltningen.
Vid behandlingen av styrelsens berörda förslag yttrade föredragande departementschefen
(1923 års statsverksproposition, punkt 25, sid. 55), att,
även om skäl kunde åberopas för en mindre snäv gräns i nu ifrågavarande
hänseende, han ansåge sig med hänsyn till riksdagens nyss berörda uttalande
icke böra föreslå någon utsträckning av förmånen i fråga.
Efter att hava erinrat om sin nyss omförmälda framställning i statförslaget
för budgetåret 1923—1924 har generaltullstyrelsen i sin nu förevarande
skrivelse anfört följande:
»Den framställning, som motionsvis gjordes i förevarande avseende vid
1924 års riksdag, innebär sålunda ett återupprepande av den hemställan,
generaltullstyrelsen gjorde vid avgivande av sitt ovannämnda statförslag. De
skäl, som då föranledde styrelsen att göra sådan hemställan, äro enligt styrelsens
mening allt fortfarande för handen, och den erfarenhet, som efter omorganisationens
genomförande vunnits beträffande extratiden för de e. o. kammarskrivarna,
har ytterligare givit stöd för befogenheten av att utsträcka nämnda
förmån till de äldre e. o. kammarskrivarna. Riksdagens antagande, att den
nya organisationen skulle genom att lämna möjlighet till snabbare befordran
leda till väsentlig avkortning av extratiden, har nämligen hitintills icke
motsvarats av verkligheten. Generaltullstyrelsen har också vid flera tillfällen
och senast i sin den 31 oktober 1924 till Kungl. Maj:t avlåtna skrivelse
med förslag till utgiftsstater för tullverket för budgetåret 1925—192G
givit uttryck åt den bekymmersamma ställning, vari de äldre e. o. kammarskrivarna
befinna sig i fråga om utsikterna att vinna befordran. Efter
ingången av år 1923 och hittintills hava 38 e. o. kammarskrivare och 1
extra kammarskrivare befordrats till ordinarie kammarskrivare. Dessa voro
antagna till e. o. kammarskrivare 3 år 1907, 2 år 1908, 2 år 1909, 4 år
1911, 15 år 1912, 7 år 1913 5 år 1914 och''1 år 1917. Vad åter angår de
nuvarande e. o. kammarskrivarna vid lokaltullförvaltningen, som antagits i
sådan egenskap före utgången av år 1917 och huvudsakligen ägna sig åt
tullverkets tjänst, äro dessa antagna i tullverkets tjänst, 1 år 1886, 1 år
1902. 1 år 1908, 1 är 1909, 10 år 1912, 4 år 1913, 23 år 1914, 26 av
1915, 16 år 1916 och 6 år 1917. De flesta av de före utgången av
år 1917 antagna e. o. kammarskrivarna hava före antagningen måst genomgå
en av tullverket anordnad tio månaders utbildningskurs. Om, såsom styrelsen
i senaste statförslaget beräknat, den årliga avgången av e. o. kammarskrivare
är 13, torde härav framgå, att extratiden för de e. o. kammarskrivare,
till vilka den förmån, varom nu är fråga, skulle utsträckas, kan
antagas bliva oskäligt lång och i varje fall icke komma att understiga motsvarande
tid för flertalet av de kammarskrivare, som kommit i åtnjutande
av förmånen. Styrelsen finner därför allt fortfarande, att en utsträckning
av förmånen till de e. o. kammarskrivare, som före utgången av år 1917
antagits vid lokalförvaltningen, skulle stå i full överensstämmelse med de
grunder, som varit för riksdagen bestämmande vid medgivandet av förmånen
i fråga.
65
Kungl. Maj:ts proposition Nr 190.
Med hänsyn till den egenartade ställning i fråga om anställnings- och
tjänstgöringsförhållanden, vari de e. o. kammarskrivarna före omorganisationen
befunnit sig, samt de ogynnsamma befordringsutsikterna för dem
håller styrelsen det icke för sannolikt, att en utsträckning av förmånen, på
sätt ovan angivits, skulle kunna med fog åberopas till stöd för liknande
yrkanden från tjänstemän inom andra förvaltningsgrenar.»
Någon exakt beräkning av det sammanlagda kostnadsbelopp, som ifrågavarande
förmån skulle betinga, har generaltullstyrelsen ansett icke kunna
verkställas.
Vad därefter angår frågan om rätten att i samband med löneregleringens
genomförande icke lida minskning i förut medgiven semesterförmån har
generaltullstyrelsen anfört huvudsakligen följande.
Av den verkställda utredningen hade framgått, att ett medgivande av
sådan rätt för ifrågavarande grupper befattningshavare icke skulle hava
någon större räckvidd och att medgivandet i varje fall skulle förlora sin
betydelse inom jämförelsevis ganska kort tid. Då det vidare i allmänhet
torde hava förhållit sig så, att extrastatstjänstemän och därmed likställda
befattningshavare ägt tillgodonjuta samma förmåner i fråga om semester
som motsvarande ordinarie tjänstemän, även om full likställighet i avlöningshänseende
icke varit rådande mellan dem, samt dylik förmån torde
hava medgivits jämväl dem, som förordnats att bestrida av Kungl. Maj:t
provisoriskt inrättade befattningar, syntes det ingalunda oantagligt, att, om
den nu ifrågavarande förmånen beträffande semester beviljades tullpersonal,
tjänstemän inom andra förvaltningsgrenar skulle under åberopande härav
kunna framställa befogade yrkanden om erhållande av samma förmån. På
grund härav hade styrelsen funnit sig icke kunna tillstyrka, att nu ifrågavarande
förmån, som beträffande ordinarie tjänstemän i tullverket medgivits
av Kungl. Maj:t genom brev den 27 oktober 1922, beviljades jämväl
övriga, här avsedda grupper befattningshavare.
För den händelse emellertid Kungl. Maj:t skulle finna sådan förmån böra
medgivas, torde densamma i varje fall icke böra komma annan tjänsteman
till godo än den, som från och med år 1923 konstituerats till ordinarie
tjänst i tullverket.
Beträffande frågan om rätt för vissa grupper icke-ordinarie befattningshavare
i tullverket att komma i åtnjutande av övergångsavlöning ävensom,
i förekommande fall, personliga dyrtidstillägg och ytterligare ålderstillägg
har i de i dessa ämnen väckta motionerna till stöd härför åberopats den
likställighet i avlöningshänseende, som tidigare förefunnits i förhållande
till motsvarande tjänstemän å ordinarie stat.
Vad rätten till övergångsavlöning beträffar, tillerkändes de ordinarie tjänstemännen
vid tullverket vid övergången till det nya lönesystemet rätt att
uppbära ett belopp, motsvarande vad vederbörande skulle hava i den befattning,
han vid utgången av år 1922 innehade, i förskott uppburit för
januari månad 1923, om de dittillsvarande avlöningsbestämmelserna då fortfarande
varit gällande, en förmån, som icke tillerkänts icke-ordinarie befattningshavare.
Vidare hava de ordinarie tjänstemännen till skillnad från de
Bihang till riksdagens protokoll 1925. 1 samt. 153 höft. (Sr 190.) 5
Semester
förm&ri.
Ö vergångsavlöning,
personliga
dyrtidstilll»gg.
ålderstill
tägg.
66
Kungl. Maj:ts proposition Nr 190.
icke-ordinarie vid övergången till det nya lönesystemet tillerkänts rätt till personliga
dyrtidstillagg, därest för någon löneinkomsten jämte dyrtidstillägg understiger^
vad som skulle utgjort befattningshavarens löneinkomst närmast före
övergången till den nya lönestaten jämte dyrtidstillägg enligt de för oreglerade
verk stadgade grunderna. Vad slutligen rätten till ytterligare ålderstillagg
angar, liava tjänstemännen å extra stat vid tullverket och deras succedenter
först från och med den 1 juli 1921 kommit i åtnjutande av den förmån
som genom kungörelsen den 7 maj 1920 (nr 212) med vissa bestämmelser
angående alderstillagg for civila befattningshavare i statens tjänst tillerkändes
de ordinarie tjänstemännen från och med den 1 juli 1920.
Sedan generaltullstyrelsen framhållit, att likställighet i avlöningshänseende
förut forefunnits mellan ordinarie och icke-ordinarie befattningshavare vid
tullverket, har styrelsen i denna fråga anfört följande:
»Det kan under sadana förhållanden för den härav berörda tullpersonalen
synas anmärkningsvärt, att denna likställighet i fortsättningen icke blivit i
alla avseenden genomförd, i det att vissa avlöningsförmåner, som kommit
rT* ordinarie personalen till godo, icke samtidigt tillerkänts motsvarande
cke-ordinane befattningshavare. Ur synpunkten av denna personals intressen
skulle styrelsen darfor gärna se, att förmånerna i fråga beviljades.
Da emellertid styrelsen jämlikt erhållen föreskrift haft att taga i övervägande
de konsekvenser, som en utsträckning av förmånerna till ifrågavarande
tjänstemannagrupper inom tullverket skulle kunna medföra för
andra grenar av statsförvaltningen, har styrelsen icke blivit övertygad därom
att yrkanden om erhållande av samma förmåner icke skulle kunna med
visst log framföras aven från andra tjänstemannagrupper. Huruvida därvid
lika starka skal skulle kunna åberopas som i fråga om tullverkets personal,
taland(fP°rSnla ’ varom styrelsen icke tilltror sig att göra något bestämt ut
.
Darest ^viljande av nu ifrågavarande kontanta avlöningsförmåner skulle
<l) , „ ,ng1, Magt anses vara befogat, lära desamma å ena sidan icke böra
utsträckas att galla samtliga de befattningshavare, som angivas i riksdagsmo
lönerna, men å andra sidan böra omfatta även vissa andra tjänstemannagrupper
som icke eller åtminstone icke uttryckligen avses i motionerna; och
tar styrelsen härutinnan anföra följande.
Ovan har framhållits, att antalet ordinarie tjänstemän år 1923 inom de
kategorier, mom vilka extrastatstjänster voro upptagna å 1922 års stat, med
ett par undantag utan nämnvärd betydelse, översteg antalet befattningar
inom motsvarande kategorier å ordinarie och extra stat för år 1922. De
tjänstemän, som voro förordnade å extrastatstjänster vid 1922 års utgång
konstituerades också — med undantag av en tjänsteman, som återgick till orrnaioo9
in°P samma lönegrad som extrastatstjänsten — från och med
ar,1, „ , ordinarie befattningar, vilka merendels motsvarade dem, som
vederbörande uppehöllo vid utgången av år 1922. Dessa förhållanden torde
Vantyda pa att extrastatsbefattningarna voro betingade av ett stadigvarande
behov. Anledningen till att de icke tidigare upptagits å ordinarie stat
torde vara, att söka i det arbete med tullverkets omorganisation, som påborjades
redan 1914 men vann sin avslutning först vid 1922 års riksdag.
at?r de tjänstemän, som uppehöllo vakantsatta tjänster, var
torhallandet delvis ett annat, i det att dessa bestredo befattningar, om vilkas
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kult yl. Muj:ts proposition Nr 1!>U. <>7
indragning eller förändring fråga blivit väckt. Också liava ett stort antal
av dessa tjänstemän — i flertalet fall sådana, som bestritt tjänster vid kustbevakningen
— från och med år 1923 återgått till de befattningar, som de
förut innehaft. Till följd av att vakantsättningen av tjänster vid kustbevakningen
beslöts redan år 1916, blev emellertid ett oproportionerligt stort
antal av dylika tjänster uppehållna allenast medelst förordnande. Ehuru
ett betydande antal av de förordanden, som meddelats att uppehålla ledigblivna
tjänster vid kustbevakningen, måste anses hava redan från början
varit av tillfällig natur, och sådant förordnande icke grundat något som
helst anspråk på befordran till ordinarie tjänst, inträdde emellertid jämväl
vid kustbevakningen så småningom det förhållandet, att ett vissst antal
tjänster, som under vanliga förhållanden hade bort besättas med ordinarie
innehavare, vid utgången av år 1922 uppehöllos allenast medelst förordnande.
Vad slutligen angår succedenterna, voro visserligen de förordnanden, som
av dem uppehöllos, icke av samma stadigvarande beskaffenhet som förordnandena
å extrastatstjänster och å vakantsatta tjänster. Då tjänsteman,
som förordnats å extrastatstjänst eller å vakantsatt befattning, befordrades
eller eljest frånträdde förordnandet, återgick nämligen i regel den i succession
efter honom förordnade tjänstemannen till den ordinarie eller extraordinarie
anställning, som han innehade före tillträdandet av förordnandet.
I övrigt hade succedenterna samma ställning som de tjänstemän, vilkas befattningar
de uppehöllo. Enligt styrelsens mening föreligga därför icke giltiga
skäl för att, vid ett eventuellt medgivande av ifrågavarande förmåner,
utesluta samtliga succedenter.
Att ur synpunkten av vilka befattningar betingats av ett stadigvarande
behov draga gränsen mellan dem, som borde och dem som icke borde komma
i åtnjutande av förmånerna i fråga, är givetvis mycket vanskligt. De åberopade
synpunkterna torde bliva, om icke fullständigt så dock i huvudsak
beaktade, därest rätt till övergångsavlöning och personliga dyrtidstillägg tillerkännes
allenast de till ifrågavarande kategorier hörande tjänstemän, vilka
konstituerats till ordinarie befattningar från och med år 1923. Beträffande
rätten till ålderstillägg för extrastatstjänstemän och succedenter efter dem
för tiden den 1 juli 1920—30 juni 1921 synes däremot icke föreligga anledning
att göra en sådan begränsning, som dessutom skulle få ringa betydelse,
enär de flesta av nu ifrågavarande tjänstemän med några få undantag från
och med - år 1923 eller tidigare tillträtt ordinarie befattningar i tullverket.
Å andra sidan torde, såsom ovan antytts, en eventuell utsträckning av
förmånerna böra omfatta även vissa andra tjänstemannagrupper än dem,
som uttryckligen angivas i riksdagsmotionerna.
Till en början böra de tjänstemän, som vid 1922 års utgång bestredo
tjänster å tilläggsstat för samma år, ävensom succedenter efter dem innefattas
i ett eventuellt medgivande av rätt till övergångsavlöning och personliga
dyrtidstillägg.
Med avseende å ovan berörda av Kungl. Maj:t i regeringsrätten meddelade
utslag1 torde vidare jämväl de tjänstemän, som under tiden den
i juli 1920—30 juni 1921 uppehållit sådana tjänster, vilka på grund av särskilda
bestämmelser tillsatts allenast medelst förordnande tills vidare, ävensom
succedenter efter dem böra i fråga om rätt till ålderstillägg under nämnda
1 Avser Kungl. Maj:ts utslag den 3 november 1022 i anledning av besvär av en e. o. kammarskrivare
att på grund av förordnande å ordinarie kammarskrivartjänst komma i åtnjutande
av avlöningsförhöjning enligt kungörelsen den 22 juni 1921 (nr 445''.
68
Kung!. Maj:ts proposition Nr 190.
period likställas med extrastatstjänstemännen och deras succedenter. Även de
flesta av dessa tjänstemän hava tillträtt ordinarie befattning från och med
år 1923 eller tidigare. Under ett sådant medgivande skulle då inbegripas_
förutom de tjänstemän, som mot åtnjutande av samtliga till vederbörande
tjänster hörande avlöningsförmåner varit förordnade å tjänster hos generaltullstyrelsen,
vid lokalförvaltningen och vid gränsbevakningen, samt den
tjänsteman, som uppehållit befattningen som kustbevakningschef i Skåne
och Blekinge, ävensom succedenter efter dem — dels två e. o. kammarskrivare,
som bestritt kammarskrivartjänst i succession efter tillförordnade
tullförvaltaren i Vadstena, dels ock de tjänstemän, som på förordnande
uppehållit tjänster vid kustbevakningen. Beträffande sistnämnda grupp
tjänstemän torde emellertid, såsom ovan närmare utvecklats, frågan, huruvida
de i avseende å rätt till ålderstillägg för tiden från och med den
1 juli 1921 kunna anses likställda med de ordinarie tjänstemännen, icke
vara slutgiltigt avgjord. Däremot synes förmånen knappast böra tillgodokomma
de tjänstemän, som uppehållit ovanberörda tjänster vid tullförvaltningen
i Stockholms frihamn och vid tullkammaren i Motala, vilka tjänster
av Kungl. Maj:t provisoriskt inrättats utan riksdagens medverkan, ''liksom
ej heller succedenterna efter dem.
Det skulle vidare kunna ifrågasättas, huruvida icke såsom villkor för
åtnjutande av förmånerna borde föreskrivas, att vederbörande vid den tidpunkt,
då beloppen skulle kunna utbetalas, förslagsvis den 1 juli 1925,
fortfarande bestrider ordinarie tjänst i tullverket eller åtnjuter pension
av statsmedel. Härigenom skulle person, som av någon anledning slutat
sin anställning i tullverket före uppnådd pensionsålder, icke kunna framställa
krav pa utbekommande av ifrågavarande ytterligare avlöningsbelopp.
I fråga om övergångsavlöningen får styrelsen vidare erinra om följande.
I skrivelse till Kungl. Maj:t den 11 oktober 1920 angående tullverkets
utgiftsstater för år 1922 hemställde generaltullstyrelsen, att Kungl. Maj:t
och riksdagen måtte på extra stat för år 1922 upptaga ett belopp av 428,000
kronor till bestridande av kostnaderna för övergång till anordning med
hela avlöningens utbetalning i efterskott. I det av styrelsen beräknade
beloppet ingick, ehuru detta icke omförmälts i styrelsens berörda skrivelse,
ett belopp av 22,248 kronor 81 öre, som var avsett till övergångsavlöning
till deu ä tullverkets extra stat uppförda personalen. Emellertid upptog
1921 ais riksdag icke till avgörande frågan om tullverkets omorganisation
men beslöt, att ett betydande antal nya tjänster skulle uppföras på tullverkets
extra avlöningsstat för år 1922. I sin underdåniga skrivelse den
17 oktober 1921 med förslag till reglering av tullverkets utgiftsstater för
liden 1 januari 30 juni 1923 upprepade styrelsen sin hemställan om
anvisade av 428,000 kronor för övergångsavlöning åt underlydande tjänstemän.
Styrelsen förutsatte även då, att sådan avlöning skulle utgå jämväl
till de å extra avlöningsstat uppförda befattningshavarna. Därvid torde
emellertid styrelsen hava förbisett den ökning i antalet av dessa befattningshavare,
som ägt rum genom beslut av 1921 års riksdag. 1922 års riksdag
beviljade för ifrågavarande ändamål ett förslagsanslag å 428,000 kronor.
. Ende! åberopande av den jämställdhet, som förefanns mellan extrastatstjänstemännen
och de ordinarie tjänstemännen i tullverket, samt med framhållande,
att uttryckligt stadgande därom, att förmånen av övergångsavlöning
skulle tillkomma extrastatstjänstemännen, icke kunde av styrelsen åberopas,
hemställde styrelsen i skrivelse till Kungl. Maj:t den 9 december 1922, att
Kungl. Maj:t täcktes bemyndiga styrelsen att, där i övrigt förutsättningarna
69
Kunyl. Maj:In proposition Nr 190.
för utförande av övergångsavlöning förelåge, utbetala sådan avlöning åt
styrelsen underlydande befattningshavare, uppförda å extra avlöningsstat
Genom beslut den 30 december 1922 fann Kungl. Maj.t nämnda fram
ställning ej till annan åtgärd föranleda, äii att Kungl. Maj:t föreskrev, att,
där befattningshavare vid tullverket, vilken under år 1922 åtnjutit avlönmg
frän anslag å extra stat, icke vore berättigad uppbära omförmälda övergångsavlöning,
till sådan befattningshavare finge, på av honom gjord fram
ställning vid ingången av januari månad 1923 i förskott utbetalas ett belopp,
motsvarande vad han såsom befattningshavare å extra stat ägt uppbära vid
början av december 1922 såsom lön för samma månad; att berörda förskottsutbetalning
skulle bestridas från det anslag, varifrån medel till befattningshavarens
avlönande eljest utginge; samt att det utbetalade beloppet skulle
genom avdrag å befattningshavarens avlöning återbäras med en tolftedel
vid utgången av varje månad ar 1923, dock att, därest befattningshavare
under samma år erhölle entledigande från sin anställning, vad av det för
skotterade beloppet kunde återstå skulle senast, vid befattningshavarens
avgång ur tjänsten i sin helhet återbäras.
Å berörda, för bestridande av övergångsavlönmg beviljade anslag, 4ä8,uuu
kronor, uppstod ett överskott av 17,111 kronor 78 öre, beroende på att
styrelsen ansåg sig icke kunna, såsom från början förutsatts, utbetala sådan
avlöning till extrastatstjänstemännen.»
Därest förmånen av övergångsavlöning skulle beviljas ytterligare vissa
grupper befattningshavare i tullverket i förut angiven utsträckning, skulle
enligt generaltullstyrelsens beräkning för ändamålet erfordras ett anslag å
90,000 kronor.
Kostnader för ålderstillägg och därå belöpande ortstillägg för tiden den
1 juli 1920—30 juni 1921 har likaledes beräknats till 90,000 kronor.
Kostnaderna för personliga dyrtidstillägg åt de tjänstemän, utredningen
avser, hava beräknats till i runda tal 49,000 kronor för tiden 1 januari—
30 juni 1923, 65,000. kronor för tiden 1 juli 1923—30 juni 1924 och 45,000
kronor för budgetåret 1924—1925.
Genom remiss den 18 december 1924 har allmänna civilförvaltningens
lönenämnd anbefallts avgiva yttrande i nu berörda frågor.
I det utlåtande, lönenämnden i anledning härav den 10 februari 1925
avgivit, har nämnden åberopat vad nämnden i utlåtande1 den 28 februari
1924 till riksdagens statsutskott anfört beträffande vissa vid 1924 års riksdag
väckta motioner, avseende beredande åt särskilda grupper av befattningshavare
vid tullverket av åtskilliga förmåner, i väsentliga delar motsvarande
dem, som behandlas i generaltullstyrelsens nu förevarande framställning.
Vad sagda styrelse däri yttrat och föreslagit har icke givit lönenämnden
anledning att frångå den uppfattning, varåt nämnden i nyssnämnda utlåtande
givit uttryck. En ledamot av nämnden har i avgiven reservation
Kostnads
frågan.
1 Utlåtandet finnes återgivet i statsutskottets utlåtande nr 86 vid 1924 ars riksdag.
70
Kungl. Maj:ts proposition Nr 190.
anfört, att han ansett de förmåner, som vid löneregleringen år 1923 kommit
de ordinarie befattningshavarna tillgodo, även borde utsträckas till de extra
ordinarie tjänstemän, som nu avses. En annan reservant har uttalat sig
till förmån för att de tjänstemän, varom fråga är, icke må lida minskning
i förut tillerkänd semester samt att de måtte komma i åtnjutande av s. k.
övergångsavlöning och persopliga dyrtidstillägg.
DePchefé7ntS'' Såsom den av mig nu lämnade utredningen giver vid handen, voro de
spörsmål, som i utredningen beröras, föremål för sistlidet års riksdags prövning,
därvid riksdagen i enlighet med statsutskottets hemställan avslog de
i nu nämnda hänseenden väckta motionerna. Allmänna civilförvaltningens
lönenämnd har ock, såsom nämnts, funnit sig icke kunna frångå den ståndpunkt,
vartill nämnden kommit i sitt förut omförmälda utlåtande den 28
februari 1924. Generaltullstyrelsen har för sin del ansett sig kunna allenast
förorda en utsträckning av den genom kungörelsen den 15 juni 1922 medgivna
förmånen för vissa kammarskrivare att kunna uppflyttas i 17:de
löneklassen. Även jag finner en dylik utsträckning skälig. I övrigt anser
jag mig — även om billighetsskäl i ett tidigare skede icke synes hava helt
saknats för ett bifall till något av de framställda kraven — med hänsyn
till de konsekvenser, en utsträckning av rätten till de förmåner, varom
fråga är, skulle medföra, förhindrad att framlägga förslag i något av de
hänseenden, utredningen avser.
Tvista 1 sammanhang med frågan om beviljande av förut omförmälda förmåner
av krigs- generaltullstyrelsen ansett sig böra omnämna en till styrelsen inkommen
s^pektivo ^ramställning från styrelsen för Sveriges allmänna tull tjänstemannaförening
dyrtids- rörande ytterligare en förmån för tullverkets förutvarande extrastatstjänstetillägg.
män och succedenter efter dem, nämligen rätt till krigstids- och dyrtidstillägg
å det avdrag — motsvarande ordinarie tjänstemännens pensionsavgifter
— som gjorts från den till sådan tjänsteman utgående, i avlöningsstaten
upptagna avlöningen. Styrelsen har emellertid icke tagit någon
ställning till frågan om rättmätigheten av ifrågavarande framställning.
Allmänna civilförvaltningens lönenämnd, som på grund av förberörda
remiss den 18 december 1924 jämväl yttrat sig rörande denna framställning,
har av principiella skäl avstyrkt bifall till densamma.
DePchefZente'' ÄV6n ''iag Önner det kiaV’ S°m innehålles 1 framställningen i fråga, vara
av den beskaffenhet, att jag icke kan tillstyrka detsamma.
Kungl. Maj:ls proposition Nr 190.
71
Med iakttagande av vad av mig förut förordats i fråga om tullverkets
ordinarie utgiftsstater för budgetåret 1925—1926 skulle dessa för sagda
budgetår komma att utvisa följande slutsummor:
Avlöningsstaten kronor 13,124,700
Indragnings- och övergångsstaterna » 54,870
Pensionsstaterna » 593,000
Omkostnadsstaten.................................................. » 2,132,430
Summa kronor 15,905,000.
I en särskild specifikation (Bil. A) av utgiftsstater för tullverket, att
tillämpas under budgetåret 1925—1926 hava mina förslag beträffande de
särskilda anslagsbeloppen sammanställts. Antalet ordinarie befattningshavare
i olika lönegrader hos generaltullstyrelsen samt vid tullstaten
under sagda budgetår hava jämväl upptagits i en särskild specifikation
(Bil. B). I denna specifikation har hänsyn tagits till de förändringar, som
bliva en följd av riksdagens beslut angående ordnandet av kvinnliga
befattningshavares avlöningsförhållanden.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen att
dels besluta, att antalet ordinarie befattningar vid
tullverket jämte de för vederbörande befattningshavare
avsedda lönegrader skall bestämmas i enlighet med
vad av mig föreslagits;
dels för budgetåret 1925—1926 för tullverket godkänna
följande
Ordinarie stat.
A. Avlöning sstat.
Generaltullstyrelsen.
Avlöningar till ordinarie
tjänstemän, förslagsan
-
slag .........................
Vikariatsersättningar, för-
kr.
514,200
slagsanslag ...................
Arvode till tullverkets om-
»
20,000
budsman .................
Avlöningar till icke-ordi- narie befattningshavare
»
2,000
m. m., förslagsanslag
Tullstaten.
»
160,000
Avlöningar till ordinarie
tjänstemän, förslagsanslag
.............................. » 10,164,000
Samman
fattning
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:ts proposition Nr 190.
Vikariatsersättningar,/örslagsanslag
kr. 180,000
Arvoden till två laboratorieföreståndare,
å högst
l, 000, respektive 500 kronor
för år räknat » 1,500
Avlöningar till icke-ordinarie
befattningshavare
m. m., förslagsanslag » 2,083,000 kr. 13,124,700.
B. Indragnings- och övergångsstater.
Avlöningar till tjänstemän å indragnings-
och övergångsstater................. kr. 54,870.
C. Pensionsstater.
Pensioner till avskedade
tjänstemän, förslagsanslag
......... kr.
Pensioner till avlidna
tjänstemäns änkor och
barn, förslagsanslag »
Gottgörelse till tullstatens
enskilda pensionsinrättning
för mistade andelar
av avlöning vid
vakanta tjänster............ »
555,000
25,000
13,000 kr.
593,000.
D. Omkostnadsstat.
Kostnader för avdömande
av tullmål, förslagsanslag
kr. 47,300
Resekostnads- och traktamentsersättningar
m, m.,
förslagsanslag » 185,000
Hemliga utgifter » 4,000
Övriga kostnader för tullverket,
förslagsanslag » 1,896,130 kr.
2,132,430
Summa förslagsanslag kr. 15,905,000.
dels i riksstaten uppföra ordinarie förslagsanslaget
för tullverket med ett mot statens slutsumma svarande
belopp av kronor 15,9u5,000
att direkt utgå av tullmedel;
Kung!. Maj:ts proposition Nr 19o.
73
dels förklara, att sådan ä don 31 december 1922
gällande ordinarie stat kvarstående tjänsteman vid tullverket,
som ej anmält sig icke vilja övergå på den nya staten,
må under budgetåret 1925—1926 efter Kungl. Maj:ts
bestämmande komma i åtnjutande av tillfälligt lönetillägg
till belopp, vilket kan anses stå i lämpligt förhållande
till den tjänstgöring, som må komma att
krävas av vederbörande, eller eljest kan prövas skäligt,
dock icke i något fall till högre belopp, för år räknat,
än som genom kungörelsen den 22 juni 1921 (nr 444)
angående tillfälliga lönetillägg åt viss personal vid
tullverket för år 1922 blivit bestämt;
dels ock besluta, att stadgandet i kungörelsen den
15 juni 1922 (nr 368) under B, punkt 3, stycket 3, må
utsträckas att omfatta en var, som före 1917 års utgång
antagits till e. o. kammarskrivare vid lokaltullförvaltningen
eller som med eller efter ingången av
år 1923 vunnit eller vinner befordran till ordinarie
kammarskrivare.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Maj:t Konungen lämna bifall
samt förordnar, att proposition i ämnet av den lydelse,
bil. litt. vid detta protokoll utvisar, skall avlåtas till
riksdagen.
Ur protokollet:
Elis Lindahl.
a
Bihang tili riksdagens protokoll 19tö.
1 samt.
153 höft. fNr 19S.)
74
Kungl. Maj:ts proposition Nr 190.
Bilaga A.
Specifikation
av utgiftsstater för tullverket, att tillämpas under budgetåret
1925—1926.
Kronor
Kronor
A. Avlöningsstat.
Generaltullstyrelsen.
Avlöningar till ordinarie tjänstemän:
Förslagsanslag till avlöningar åt ordinarie be- fattningshavare hos generaltullstyrelsen......... kr. 513,200
Förslagsbelopp till personliga lönetillägg och er- sättning för indragna extra inkomster ävensom
till läkarvård och medikamenter samt begrav- ningshjälp ................................................ » 1,000
514,200
Vikar iatsersättningar:
Förslagsanslag ..............................................................
20,000
Arvode till tullverkets ombudsman:
Anslag ........................................................................
2,000
Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. m.:
Förslagsanslag till avlöning åt vissa icke-ordinarie befattnings- havare, arvoden åt extra befattningshavare samt gratifika- tioner........................................................................
160,000
696,200
Tullstaten.
Avlöningar till ordinarie tjänstemän:
Förslagsanslag till avlöningar åt ordinarie befattningshavare
vid tullverkets lokalförvaltning samt kust- och gränsbevak-
ning..................................................... kr. 10,000,000
Förslagsanslag till kallortstillägg och kallorts-
traktamenten............................................. > 50 000
Förslagsanslag till felräkningspenningar ......... » 10^000
Förslagsanslag till personliga lönetillägg samt
ersättning för indragna extra inkomster ...... » 64,000
Förslagsanslag till läkarvård och medikamenter
samt begravningshjälp .............................. » 40,000
Vikariatser sättningar:
Förslagsanslag ..............................................................
10,164,000
180,000
Arvoden till två laboratorieföreståndare:
Anslag till arvoden åt föreståndare för lokala laboratorierna i
Göteborg och Malmö med högst 1,000 respektive 500 kronor
för år räknat ...............................................................
1,500
Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. m.:
Förslagsanslag till arvoden åt tullexpeditions- och gränstull-
stationsföreståndare... ................................ kr. 15,000
Förslagsanslag till avlöning åt vissa icke-ordinarie
befattningshavare, arvoden åt extra befattnings- havare samt gratifikationer ......................... » 2,000,000
Kungl. Maj:ts proposition Nr ISO.
75
Kronor
Förslagsanslag till läkarvård och medikamenter
samt begravningshjälp .......................;...... kr.
Förslagsanslag till ersättning för övertidsljänst
göring.
..................................................... *_
3,000
65,000
B. Indragnings• och övergångsstater.
Anslag till avlöningar till tjänstemän å indragnings- och
övergångsstater .........................................................
2,083,000
Kronor
Indragningsstaten.
Stockholm: kustbevakningschefen E. G. D.
Maechel ...... .................. kr.
tullförvaltaren A. H. M Eneman ... »
» C. P. A. Lidman ... »
tullfiskalen T. G. E. Eksandh ...... »
Malmö: tullfiskalen C. J. Hallström .............:• »
Landskrona: kustroddaren A. P. L. Bahr......... *
Falkenberg: jakt uppsy ningsmannen C F. Anders
-
7,150
7,550
7,950
4,650
4,500
700
Varberg: kustroddaren J. A. Berndtsson......... »
» J. A. A. Gustafsson..... »
» A. Andersson .............. »
Göteborg: tullfiskalen G. S. von Zweigbergk ... »
kustuppsyningsmannen C. G. Meyer »
kustroddaren E. Svensson ............... *
Östersund: gränsinspekloren A. J- Lidbom...... *
gränsridaren J. P. Bodin............... *_
Kronor 46,350
1,100
700
700
700
4,650
800
700
3,800
700
Övergångsstaten.
Malmö: kontrollören A. F. Richter.................. kr.
5,700
Summa kronor 52,050
C. Pensionsstater.
Förslagsanslag till pensioner åt avskedade tjänstemän......
Förslagsanslag till bestridande av den genom Kungl. Maj:ts
reglemente den 16 februari 1833 stadgade pensionering av
avlidna tjänstemäns änkor och barn ...........................
Anslag till gottgörelse till tullstatens enskilda pensionsinrätt
ning för mistade andelar av avlöning vid vakanta tjänster
D. Omkostnadsstaten.
Kostnader för avdömande av tullmål:
Arvode till särskild ordförande i gränstullrätten inom Norr
boltens
län ............................................ kr. 2,000
Arvode till tolk för finska språket vid samma
gränstuIIrätt .......................................... 1
Förslagsanslag till gottgörelse åt rådhusrätterna
för avgörande av tullm&l ........................... » 45,000
12,428,500
54,870
555,000
25.000
13.000
47,800
593,000
76
Kungl. Maj:ts proposition Nr 190.
Besekostnads- och traktamentsersättningar in. in.:
I Förslagsanslag till ersättning för flyttnings
j
kostnad .... . ........... ........................ kr. 20,000
j förslagsanslag till rese- och traktamentskostnader » 165,000
Hemliga utgifter:
Anslag ....................................................
Övriga kostnader för tullverket:
Arvode till präst i Sandhamn........................ kr. 250
Arvode till skollärare i Landsort (före stationens
förflyttning till Regarn).............................. » 70
Förslagsanslag till byggnader, hyror och tomtören » 75,000
förslagsanslag till underhåll och drift av fort
skaffning-materiell
.................................... » 300,000
rorslagsanslag till expenser......................... » 550,000
j Förslagsanslag till telegramporto .................. » 20 000
! Förslagsanslag till gratifikationer åt kronolots
och
kanal personal ................................. » 7 000 *
Förslagsanslag till legor för fortskaffningsmateriell » 175 000
Förs agsanslag till utbildning i tulltjänsten...... » 30,000
rörMagsanslag till beklädnad och beväpning... » 25 0()0
Förslagsanslag till beslagarandelar samt tullstatens
enskilda pensionsinrättnings andelar
i av böter................................................... $ 400 000*
| Förslagsanslag till särskilda åtgärder för be
i
kämpande av olovlig varuinförsel m. m....... a> 200,000 1
I förslagsanslag till diverse utgifter.................. * 119,810
Summa kronor
Kronor Kronor
185,000
1,896,130
2,132.430 :
15,905,000
Kungl. Maj: in proposition Nr 190.
77
Bilaga B.
Förteckning öven antalet ordinarie befattningshavare i tullverket
under budgetåret 1925—1926.
1
Befattningshavare
Löne-
grad
Befattningshavare
Löne-
grad
6 tullförvaltare av klass 1 B .........
B
24
I. Generaltullstyrelsen.
1 generaltulldirektör, arvode enligt
20 tullöverkontrollörer ..................
B
24
5 § i avlöningsreglementet ......
15 förste tullkontrollörer ...............
B
22
B
30
20
B
22
1 kustbevakningsinspektör, arvode
15
tullförvaltare av klass 3............
B
21
enligt 5 § i avlöningsreglementet
112
tullkontrollörer 1 .....................
B
21
1 chef för statistiska avdelningen ■■■
»
2 (i
10
tullförvaltare av klass 4............
B
18
] 7 byråinspektörer ..................... •••
B
24
15
tullkassörer ...........................
B
18
j 2 förste revisorer ........................
B
24
360
kammarskrivare .....................
B
16
1 kamrerare.................................
B
24
26
tullmästare..............................
B
15
2 sekreterare ..............................
B
24
78
tullkontorister ........................
B
12
4 aktuarie!'' .................................
B
21
127
tullöveruppsyningsmän ............
B
12
2 notarier....................................
B
21
1
kansliskrivare ........................
B
11 1
B
21
B
8
474
tulluppsyningsman ..................
112 revisorer ................................
B
21
9
kanslibiträden ........................
B
7
j 12 kammarskrivare .......................
B
16
700
tillsyningsman ........................
B
6
1 1 materialförvaltare .....................
B
15
130
tullvakter ..............................
B
5
3 kansliskrivare ...........................
B
11
17
kontorsbiträden........................
B
4
1 förste expeditionsvakt ...............
B
7
17
skrivbiträden...........................
B
2
15 kanslibiträden...........................
B
7
j 7 expeditionsvakter .....................
j .
B
5
22
2. Kustbevakningen.
kustöveruppsvningsmän ............
B
12
20 kontorsbiträden ........................
B
4
1 5 skrivbiträden ...........................
B
2
44
kustuppsyningsmän..................
B
8
i
42
förste kustvakter .....................
B
7
|
11. Tullstaten.
149
kustvakter ..............................
B
6
1. Lokaltullförvaltningen.
30
kustbevakningsbiträden ............
B
5
} 3 tulldirektörer ...........................
B
29
3. Gränsbevakningen.
[ 3 tullöverinspektörer.....................
B
27
1
gränsbevakningschef ...............
B
22
3 tullbevakningschefer ..................
B
26
1
gränstullmästare .....................
B
16
! 3 tulldirektörsassistenter ...............
B
26
1
kammarskrivare .....................
B
16
: 5 tullförvaltare av klass 1 A .........
B
26
10
gränsöveruppsyningsmän .........
B
12
3 tullkommissarier........................
B
26
199
gränsuppsyningsmän3...............
B
8
1 Av dessa äro 13 övertaliga och skola vid inträffande ledighet icke återbesättas.
8 Av dessa äro 43 övertaliga och skola vid inträffande ledighet ersättas med tillsyningsman.
8 Vid inträffande ledigheter å gränsuppsyningsmanstjänster inom Haparanda gränsbevakningsdistrikt
intill ett antal av sex iakttages, att de tre först ledighiivande tjänsterna utbytas mot tillsyningsmanstjänster
vid tullbevakningen i Haparanda och att, i fråga om de tre därnäst ledigblivando gränsuppsyningsinanstjänsterna,
på Kungl. Haj:ts bestämmande ankommer, huruvida desamma skola tills
vidare ersättas medelst på förordnande uppehållna tillsyningsmanstjänster vid samma bevakning eller
indragas.
Bihang till riksdagens protokoll 1925. 1 samt. 153 höft. (Nr 190.) 7
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1925:221 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående godkännande av tullverkets utgiftsstater för budgetåret 1925—1926 m. m. jämte en i ämn s. 6 i texten