Kungl. Majits proposition Nr 208
1925-03-20 · 10 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 8 av 10 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1925:208, Kungl. Majits proposition Nr 208
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Majits proposition Nr 208.
Nr 208.
Kung1. Maj:ts p-oposition till riksdagen angående understödjande
av folkskolebarns ferie- och studieresor; given Stockholms
slott den 20 mars 1925.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF.
Olof Olsson.
Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 20
mars 1925.
Närvarande:
Statsministern Sandler, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Olsson, Nothin, Svensson, Hansson, Larsson, Wxgforss, Möller,
Levinson.
Departementschefen, statsrådet Olsson anför:
Vid anmälan den 2 januari 1925 av de frågor, som tillhöra regleringen
för budgetåret 1925—1926 av utgifterna under riksstatens åttonde huvudtitel,
hemställde jag under punkten 177, att Kungl. Magt måtte föreslå riksdagen
att, i avbidan på den proposition i ämnet, som kunde varda riksdagen förelagd,
i riksstaten beräkna det ordinarie förslagsanslaget till understödjande
av folkskolebarns ferieresor med oförändrat belopp, 115,000 kronor. Denna
min hemställan blev av Kungl. Maj:t bifallen. Sedan ärendet nu blivit ytterligare
berett, anhåller jag att ånyo få föredraga detsamma,
Bihang till riksdagens protokoll 1925. 1 sand. 168 käft. (Nr 208.) 1
Understödjande
av folkskolebams
ferie- och
studieresor.
2
Nu gällande
bestämmelser.
Kungl. May.ts proposition Nr 208.
För närvarande är i riksstaten uppfört ett ordinarie förslagsanslag till
understödjande av folkskolebarns ferieresor å 115,000 kronor. Gällande bestämmelser
rörande anslaget äro meddelade genom Kungl. Maj:ts brev den
15 juni 1922, där Kungl. Majd föreskrivit följande att lända till efterrättelse
från och med den 1 januari 1923:
att järnvägsstyrelsen skall tills vidare — därest av riksdagen beviljat anslag
till understödjande av folkskolebarns ferieresor står till förfogande —
äga att på rekvisition av vederbörande skolmyndighet mot avgift, utgående
för varje person med 25 procent av den för person över 12 år gällande befordringsavgiften
enligt allmänna taxan, tillhandahålla biljetter till färd å
statens järnvägar i tredje klassens vagn åt dels medellösa eller svagt bemedlade
barn vid småskola, egentlig folkskola, seminariums övningsskola, folkskolas
högre avdelning, fortsättningsskola eller högre folkskola i stad eller
stadsliknande samhälle med ett invånarantal av minst 3,000, då barnen utsändas
till landet under ferierna för att vistas där under minst fjorton dagar,
dels ock, där särskilda omständigheter därtill föranleda, efter särskild
prövning av vederbörande skolråd eller skolstyrelse, barn av ovan angivna
slag, som efter slutad skolgång utsändas till landet för att vistas där under
minst fjorton dagar, under villkor att resorna fullbordas inom tre månader
efter näst föregående lästermins slut, allt vid resor till och från den ort, där
barnen skola uppehålla sig under ifrågavarande lantvistelse;
att vid resgrupp av tio personer enahanda nedsättning må tillgodonjutas
av en lärare (respektive lärarinna), dock att nedsättningen må åtnjutas av
två lärare (respektive lärarinnor), därest gruppen består av barn från olika
skolor, samt av en lärare och en lärarinna, därest gruppen består av både
gossar och flickor;
att, i händelse resgrupp utgöres av flera än tio personer, det skall ankomma
på järnvägsstyrelsen att bestämma det antal lärare (respektive lärarinnor),
som mot erläggande av den nedsatta biljettavgiften må åtfölja resgrupp
;
att biljetter till nedsatt pris icke må gälla för resa med snälltåg, utan att
härför stadgad tilläggsavgift erlägges;
att järnvägsstyrelsen skall i samråd med skolöverstyrelsen utfärda de kontrollföreskrifter,
som kunna anses erforderliga; samt
att av det ordinarie anslag till understödjande av dylika resor, som för
varje år kan komma att av riksdagen beviljas, må tillgodoräknas statens
järnvägar det belopp, som motsvarar skillnaden mellan de avgifter, som enligt
allmänna taxan skolat utgå för de resor av ovan angivna slag, för vilkas
understödjande dylikt anslag beviljats, och de för resorna i fråga verkligen
erlagda avgifterna.
Till grund för ovan angivna bestämmelser ligger ett av 1922 års riksdag
i ämnet fattat beslut (riksdagsskrivelse nr 8 A, punkten 182).
Intill början av år 1923 utgick anslag av statsmedel jämväl för understödjande
av folkskolebarns studieresor. 1922 års riksdag indrog emellertid
i enlighet med Kungl. Maj:ts förslag och av statsfinansiella skäl understödet
till sistnämnda slag av resor. I fråga om biljettpriset vid dessa resor gällde
samma nedsättning som för ferieresorna.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 208. 3
Härjämte vill jag erinra om att enligt kungl. brevet den 2 februari 190(5
och kungl. kungörelsen den 5 maj 1922 (nr 189) eu prisnedsättning av 25
procent gäller för all skolungdom vid gemensamma resor under lärares eller
lärarinnas ledning till ett antal av minst tio personer, vilken nedsättning
jämväl ;\tnjutes av ett flertal andra kategorier av trafikanter, såsom vissa
sjuksköterskor, diakonissor in. fl. För denna prisnedsättning erhålla statens
järnvägar ingen gottgörelse av statsverket.
I samband med beviljandet av anslag till folkskolebarns ferieresor anhöll
1924 års riksdag, det Kungl. Maj:t måtte utfärda bestämmelser beträffande
folkskolebarns ferie- och studieresor i syfte att barnens biljettavgifter bringades
ned till belopp, som stode i överensstämmelse med statsbanornas självkostnader.
Riksdagen anförde därvid, bland annat, följande.''
Skolöverstyrelsen hade i ett den 10 oktober 1922 i förevarande ämne avgivet
utlåtande påpekat vissa omständigheter, som syntes giva vid handen,
att det allmännas verkliga kostnader för ifrågavarande resor icke uppginge
till de belopp, som från statsverket levererades till statens järnvägar såsom
täckning av prisskillnaden mellan den av barnen erlagda biljettavgiften och
biljettens normala pris. Då statens järnvägar erhölle fulla biljettpriset för
alla studieresande skolbarn, måste studieresorna medföra ett tillskott i järnvägarnas
driftresultat. Till jämförelse hade överstyrelsen meddelat-, att flertalet
enskilda järnvägar i landet kunnat lämna lika stor nedsättning i biljettpriset
vid folkskolebarns ferie- och studieresor som statens järnvägar, utan
att dessa enskilda järnvägar dock vore berättigade till eller komme i åtnjutande
av någon som helst ersättning härför från det allmänna. Då syftet
med den verksamhet, varom nu vore fråga, enligt riksdagens uppfattning
vore av sådan allmän samhällelig betydelse, att i förevarande fall ersättning
icke borde påkallas utöver statsbanornas självkostnader, syntes riksdagen
giltiga skäl föreligga för att åtgärder vidtoges för nedbringande av barnens
biljettavgifter till belopp, som kunde anses överensstämma med järnvägsdriftens
självkostnader.
Med anledning härav anbefallde Kungl. Maj:t genom beslut den 30 maj
1924 järnvägsstyrelsen att före den 1 oktober 1924 till Kungl. Maj:t inkomma
med utredning i fråga om nedbringande av biljettavgifterna för
ferie- och studieresor för folkskolebarn till överensstämmelse med statsbanornas
självkostnader ävensom med förslag till de bestämmelser i ämnet,
som i sådant syfte kunde böra av Kungl. Maj:t meddelas.
Med skrivelse den 28 januari 1925 har järnvägsstyrelsen till Kungl. Maj:t
inkommit med den sålunda anbefallda utredningen, för vars innehåll jag
här i korthet vill redogöra.
Efter att hava med anledning av riksdagens ovan återgivna uttalande
framhållit, att detsamma syntes stå i strid mot de strävanden, som under
de senare åren alltmer gjort sig gällande, att genomföra en fullt affärsmässig
avgränsning mellan å ena sidan staten såsom ekonomisk företagare
och å andra sidan statens allmänna politiska förvaltning och sociala uppgifter,
ingår järnvägsstyrelsen på frågan om beräkningen av järnvägsdriftens
självkostnader. Härom anföres:
1924 års
riksdag
Järnvägsstyrelsen
den
28 januari
i 925.
4
Kungl. Maj.is proposition Nr 208.
Beträffande beräkningen av statsbanornas självkostnader för här ifrågavarande
resor synes skolöverstyrelsen, vars uttalanden av riksdagen åberopats,
vilja göra gällande, att man borde kunna utgå från de direkta merkostnader,’
som statens järnvägar kunde åsamkas genom transporterna i fråga. Nämnda
styrelse bär nämligen uttalat, att studieresorna medförde ett plus i järnvägarnas
driftsresultat, men föranledde mera sällan en ökning av vagnsutrymme
och tågbetjäning. Det är givet, att det i individuella fall icke uppstår
några nämnvärda särskilda kostnader för här ifrågavarande transporter,
under det att större eller mindre sådana kunna uppkomma i andra fall.’
Att räkna järnvägen tillkommande befordringsavgifter efter de merkostnader,
som sålunda genomsnittligt kunna uppkomma särskilt för dessa transporter’
anser styrelsen under inga förhållanden böra få ske. Tillämpandet av sådana
grunder för beräknandet av allmänt gällande befordringsavgifter är av så
betänklig art, att styrelsen måste på det kraftigaste motsätta sig något
sådant.
Någon verklig beräkning av statsbanornas självkostnader för ifrågavarande
resor kan järnvägsstyrelsen för övrigt icke åstadkomma, Endast för en
mindre del av de kostnader, som förorsakas av persontrafiken kan nämligen
fördelningen drivas så långt som för sådant ändamål vore erforderligt,
under det att huvudparten av kostnaderna i fråga måste sägas vara gemensamma
för alla transporter, som framföras i de personförande tågen eller
åtminstone för hela resandetrafiken. — Att ett visst samband existerar mellan
resandetal och kostnader är uppenbart, men detsamma är indirekt och Alltför
komplicerat, för att några exakta kalkyler skola vara möjliga. 1907 års
ta x e k om m i 11 c har ej heller sökt konstruera några s. k. minimitariffer i
persontrafik. Det synes under sådana förhållanden ej heller vara av större
intresse att söka bedöma, huruvida visst slags resandetrafik kan anses förorsaka
mindre kostnader än annan trafik av samma storlek.
I fråga om möjligheten att nedbringa biljettpriset för folkskolebarnens
ferieresor uttalar järnvägsstyrelsen, att den nu gällande avgiften av 12,5
öre per zon redan ligger under statsbanornas genomsnittliga självkostnader
för hela persontrafiken och att styrelsen icke kan förorda en sänkning av
samma avgift.
Däremot föreslår styrelsen eu sänkning av nu utgående avgift för skolungdoms
— inbegripet folkskolebarns — studieresor av innebörd, att avgiften
skulle även för sådan skolungdom, som överskridit 12 års ålder,
utgöra 75 proc. av den för person under 12 år gällande befordringsavgiften
enligt allmänna taxan, d. v. s. för samtliga i studieresorna deltagande barn
utgå med 18,75 öre per zon enligt gällande zontariff i stället för, såsom
för närvarande är fallet, med 37,5 öre per zon för barn, som fyllt 12 år,
och 18,7a öre per zon för barn under 12 års ålder. I detta sammanhang
berör styrelsen verkningarna av indragningen av statsanslaget till folkskolebarns
studieresor.
Styrelsen bär låtit undersöka, i vilken grad indragningen av det förr utgående
statsbidraget till folkskolebarnens studieresor verkat minskande på
dylika resor å statens järnvägar. Det har därvid visat sig, att minskningen
är mycket stor. En sänkning av avgifterna för dylika resor skulle otvivelaktigt
åter öka resornas antal, utan att statsbanornas inkomster komme att
minskas. Tvärtom torde man kunna påräkna en om ock ringa inkomstökning.
För det vida övervägande flertalet av dessa resor synes nämligen eu
Kungl. May.ts proposition Nr 208. 5
väsentlig nedsättning vara ett nödvändigt villkor för att desamma överhuvudtaget
skola kunna komma till stånd. Särskilt torde detta gälla barn,
som uppnått 12 års ålder, och vilka därför ha att lösa hel biljett; dessa
kunna ju lika litet som de yngre beräknas hava någon egen inkomst, och
föräldrarnas möjligheter att bestrida en utgift äro väl ungefär desamma
oavsett barnets ålder.
I fråga om de resor av ifrågavarande slag, som även utan nedsättning
skulle komma till stånd, inträder givetvis genom nedsättningen en inkomstminskning,
men denna torde i värjo fall icke vara av någon betydelse för
statens järnvägars ekonomi.
Man torde ock i fråga om alla dessa resor beakta, att den ökade kunskap
om vårt land och dess sevärdheter, som resorna i fråga giva barnen, icke
kunna undgå att i sin mån öka reslusten och sålunda i sinom tid medföra
för järnvägarna fördelaktiga verkningar.
Järnvägsstyrelsen ställer sig därför i princip icke avvisande vid tanken
på en nedsättning.
Över järnvägsstyrelsens ifrågavarande utredning och förslag har på grund
av remiss skolöverstyrelsen den 7 februari 1925 avgivit utlåtande.
Skolöverstyrelsen kritiserar formuleringen av järnvägsstyrelsens förslag i
vad det avser angivandet av de läroanstalter, vilkas lärjungar skulle komma
i åtnjutande av den föreslagna sänkningen, samt påyrkar eu utvidgning till
även andra grupper av skolor än dem, som omfattas av järnvägsstyrelsens
förslag. På dessa frågor går jag icke in i detta sammanhang, då det ju
bär är fråga endast om ferie- och studieresor för folIcsMebarn, d. v. s. barn,
tillhörande småskola, egentlig folkskola, seminariums övningsskola, folkskolans
högre avdelning, fortsättningsskola och högre folkskola, och i denna
del någon ändring med avseende å prisnedsättningens giltighetsområde icke
ifrågasatts.
Emellertid upptar skolöverstyrelsen frågan om återinförande av samma
bestämmelser för folkskolebarns studieresor som för ferieresorna. Överstyrelsen
utvecklar skälen för cn sådan åtgärd på följande sätt:
Såsom ovan framhållits innebär järnvägsstyrelsens förslag en sänkning av
biljettpriserna utöver de nuvarande allenast för skolungdom över 12 år.
För barn under 12 år skulle däremot avgifterna vid studieresor bliva desamma
som för närvarande. Då flertalet folkskolebarn befinna sig i åldern
under 12 år, kan alltså förslaget för folkskolans vidkommande endast i mera
begränsad utsträckning få betydelse. Vid jämförelse med de bestämmelser
rörande folkskolebarnens studieresor, som gällde före indragningen av statsunderstödet
till dessa resor, ställer sig dessutom järnvägsstyrelsens förslag
ogynnsamt. Enligt nämnda bestämmelser hade nämligen folkskolebarnen
att vid studieresor erlägga samma biljettavgift som vid ferieresor. Järnvägsstyrelsen
har i sin utredning vitsordat, att indragningen av det förr utgående
statsbidraget till folkskolebarnens studieresor haft till följd en mycket
stor minskning av dylika resor å statens järnvägar. Järnvägsstyrelsens nu
föreliggande förslag, som endast beträffande de högsta åldersgrupperna inom
den egentliga folkskolan medför någon ökad förmån, kan således icke förväntas
få till följd någon ökning av studieresefrekvensen vad folkskolans
Skolöversty
relsen.
6
Kungl. Maj:ts proposition Nr 208.
barn under 12 år beträffar. Vill man på ett verksamt sätt underlätta dessa
resor, torde man därför böra återgå till förhållandena före år 1923 och medgiva
samma nedsättning för studieresorna som för ferieresorna. Detta synes
också stå i god överensstämmelse med riksdagens upprepade gånger uttalade
uppfattning. Sålunda betonade 1922 års riksdag vid indragning av dittills
utgående statsbidrag till folkskolebarnens studieresor vikten av att den verksamhet,
som här avsåges, i sina förutvarande former kunde återupptagas,
så snart tidsläget sådant medgåve, och 1924 års riksdag har förklarat sig
hysa samma uppfattning samt framhållit önskvärdheten av att omständigheterna
snart måtte medgiva anslagets uppförande i dess förutvarande omfattning.
\ ad som för folkskolebarnens del framför allt gör en ytterligare sänkning
av biljettavgifterna nödvändig, om studiereseverksamheten skall kunna upptagas
i sin tidigare omfattning, är givetvis, att dessa barn i mycket stor
utsträckning tillhöra svagt bemedlade hem, för vilka den med skolresorna
förknippade ekonomiska uppoffringen är mycket kännbar. Omkostnaderna
för dessa resor inskränka sig nämligen just beträffande de fattigare hemmen
mera sällan till själva biljettavgiften och det blygsamma penningbelopp,
som kräves för barnens uppehälle under resan. Ofta nog kräver resan därjämte,
att barnen utrustas med nya kläder och skodon.
I fråga om den ersättning, som vid bifall till överstyrelsens förslag borde
tillkomma statens järnvägar i form av statsanslag, anför överstyrelsen följande:
Av den föreliggande utredningen synes icke fullt klart framgå, huruvida
järnvägsstyrelsen tänkt sig, att ersättning från statsverket fortfarande skulle
utgå för folkskolebarnens ferieresor. Styrelsen har emellertid betonat, att
den vid dessa resor nu bestämda avgiften ligger avsevärt under den avgift,
som styrelsen såsom yttersta gräns nedåt ansett sig kunna föreslå för studieresorna,
och även under statsbanornas genomsnittliga självkostnader för hela
persontrafiken. Det vill under sådana förhållanden synas, som om statsbanorna
fortfarande borde erhålla viss ersättning för ifrågavarande resor.
Om ersättning skall utgå för folkskolebarnens ferieresor, synes emellertid
sådan böra beredas även för folkskolebarnens studieresor, under förutsättning
nämligen att biljettpriset vid båda dessa slag av resor blir detsamma, som
för närvarande gäller vid ferieresorna, eller 25 proc. av avgiften för vuxen
person.
. ^ id beräkningen av en från statsverket till statsbanorna utgående ersättning
för folkskolebarnens ferie- och studieresor synes man lämpligen böra
bestämma denna till skillnaden mellan den av järnvägsstyrelsen föreslagna
avgiften vid skolungdomens studieresor i allmänhet och den biljettavgift,
som skulle erläggas av folkskolebarnen, vilket med nu gällande taxa utgör
skillnaden mellan 18,75 och 12,5 öre, d. v. s. 6,25 öre per zon.
Enligt från järnvägsstyrelsen under hand inhämtad uppgift torde under
ovan angivna förutsättningar erfordras ett anslag icke överstigande 100,000
kronor till understödjande av folkskolebarns ferie- och studieresor.
Med anledning av vad skolöverstyrelsen anfört infordrades förnyat utlåtande
från järnvägsstyrelsen, som avgav sådant den 4 mars 1925.
Järnvägs- Vidkommande överstyrelsens förslag om att biljettpriset vid folkskolebarns
styrelsen studieresor skulle sättas lika med det nedsatta priset för deras ferieresor
(ten 4 mars r
1925.
opaginerad Kontrollera mot PDF
t
Knut)}. Maj:ts proposition Nr 208.
samt angående ersättningen till statsbanorna yttrar järnvägsstyrelsen följande:
Mot
överstyrelsens förslag, att biljettpriset för folkskolebarns studieresor
sättes lika med det nedsatta priset för deras ferieresor, har järnvägsstyrelsen
intet att erinra, under förutsättning alt statens järnvägar erhålla ersättning
genom statsanslag för skillnaden mellan vad statens järnvägar enligt järnvägsstyrelsens
förslag skulle erhålla för skolungdomens studieresor i allmänhet
och den för folkskolebarnens studieresor sålunda nedsatta avgiften, det vill
säga skillnaden mellan 18,75 och 12,5 öre pr zon.
Skolöverstyrelsens förslag, att den till statens järnvägar av statsanslag utgående
ersättningen även för folkskolebarnens ferieresor skulle beräknas
enligt nyss angivna avgiftsskillnad, kan järnvägsstyrelsen däremot icke biträda
av följande skäl. Före år 1923 gällde den för sistberörda slags resor
medgivna nedsättningen endast för medellösa barn. På överstyrelsens förslag
ändrades emellertid denna bestämmelse från år 1923 därhän, att nedsättningen
skulle gälla även svagt bemedlade barn. Med hänsyn till att
statens järnvägar för dessa resor erhöllo full ersättning upptill avgiften
enligt allmänna taxan, hade järnvägsstyrelsen då intet att erinra mot ändringen
ifråga, ehuru järnvägsstyrelsen befarade, att den kunde komma att
leda till vissa oegentligheter, beroende på vederbörande intygsgivares tolkning
av uttrycket »svagt bemedlad». Någon allmängiltig definition härå kan ju
svårligen givas, då förutsättningarna för att en familj må anses svagt bemedlad
givetvis äro olika för familjer av olika storlek samt olika på skilda
orter med hänsyn till de skiftande levnadsomkostnaderna med mera. Dessa
farhågor hava också visat sig icke sakna grund. Det har nämligen kommit
till järnvägsstyrelsens kännedom, att biljetter mot nedsatt avgift för folkskolébarns
ferieresor i en del fall rekvirerats för barn till personer, vilkas
ekonomiska ställning icke motiverat något understöd. Som exempel härpå
kan anföras, att en överlärare, som av vederbörande skolråd bemyndigats
utfärda biljettrekvisitioner för feriebarn, utfärdat dylik rekvisition för barn,
tillhörande eu familj, där familjefadern under det näst föregående året haft
en inkomst av 15,000 kronor. Fn annan överlärare, som tillsammans med
sin hustru, vilken är folkskollärarinna, under det näst föregående året haft
en inkomst av över 12,000 kronor, har utfärdat dylik rekvisition för sitt
eget barn. Det vill alltså synas, som om vissa skolmyndigheter eller vissa
personer, vilka av dylik myndighet anförtrotts att utfärda rekvisitioner, icke
alltid beakta, att utfärdandet av dylika rekvisitioner innebär ett ^anordnande
av medel från ett statsanslag. Järnvägsstationerna kunna i regel icke
utöva kontroll över huruvida rekvisitionerna äro utfärdade enligt de intentioner,
som varit bestämmande för riksdagen vid beviljandet av vederbörande
anslag, och järnvägsstyrelsen veterlig! finnes över huvud icke någon
organiserad kontroll över den rätta användningen av anslaget ifråga.
De nu anförda omständigheterna giva vid handen, att det icke är uteslutet,
att familjer, som icke borde vara berättigade till det understöd, som
den nedsatta avgiften för barnens resor medför, komma i åtnjutande av
sådant understöd, och det synes järnvägsstyrelsen under sådana förhållanden
högst betänkligt, om statens järnvägar skulle för dessa resor, ifråga om
vilka någon kompensation i form av ökad trafik icke kan påräknas, av statsmedel
erhålla endast den låga avgiftsskillnad, som järnvägsstyrelsen ansett
sig kunna gå med på för studieresor under förhoppning, att den av nedsättningen
föranledda inkomstminskningen för statens järnvägar kommer att
8 Kung!. Maj:ts proposition Nr 208.
kompenseras genom eu avsevärd ökning av dessa resor. Järnvägsstyrelsen
har beräknat att, om överstyrelsens förslag i avseende å ersättning av stats
medel åt järnvägen för nedsättningen för ferieresor skulle tillämpas, statens
järn vagars inkomst, om man räknar med 1923 års trafik, skulle komma att
minskas med 68,000 kronor utan någon som helst utsikt för nämnda järngenom
ökad trafik erhålla kompensation för denna minskning.
V ld tillämpning av överstyrelsens förslag skulle nämligen statens järnvägar
i ersättning för ferieresorna erhålla blott 29,000 kronor i stället för 97 000
kronor enligt det nuvarande beräkningssättet.
Vidkommande slutligen storleken av det förslagsanslag av statsmedel, som
i ^25 1926 kan anses erforderligt för understödjande av folk
skolebarns
här ifrågavarande resor, håller järnvägsstyrelsen före, att anslaget
för ferieresorna kan beräknas till 100,000 kronor enligt järnvägsstyrelsens
ini. 37-n00 ^ronor enl,St överstyrelsens förslag. Enligt sistnämnda förslag
skulle härtill enligt av järnvägsstyrelsen verkställd uppskattning komma ett
belopp av 35,000 kronor för studieresorna.
rnentsr-hefen. ®en utmaning, för vilken jag här redogjort, har, såsom förut nämnts,
tillkommit i anledning av riksdagens år 1924 uttalade önskan, att biljettavgifterna
vid folkskolebarns ferie- och studieresor måtte nedbringas till
belopp, som stode i överensstämmelse med statsbanornas självkostnader.
Någon närmare kännedom om de av ifrågavarande resor föranledda merkostnaderna
för statens järnvägar har emellertid icke genom berörda utredning
vimnits. Jag kan ej heller förneka, att vad järnvägsstyrelsen anfört
om svårigheterna att verkställa en sådan beräkning på ett tillförlitligt sätt,
synes mig- äga ett visst fog för sig. Åtskilligt av värde har dock genom
utredningen framkommit. Järnvägsstyrelsen avvisar visserligen med bestämdhet
varje tanke på ytterligare reducering av den vid folkskolebarns
ferieresor nu -utgående avgiften: 25 procent av den för person över 12 år
gällande befordringsavgiften enligt allmänna taxan eller för närvarande 12,5 öre
per zon, vilken avgift säges ligga under statsbanornas genomsnittliga självkostnader
för persontrafiken. Men styrelsen föreslår eu ytterligare nedsättning av befordringsavgiften
vid studieresor för skolungdom i allmänhet, nämligen till
75 procent av avgiften för person under 12 år, samt förklarar sig, i händelse
priset vid studieresor för folkskolebarn nedsättes till detsamma som
vid ferieresor, nöjd med eu ersättning, motsvarande skillnaden mellan priset
vid studieresor för skolungdom i allmänhet enligt järnvägsstyrelsens nyss
nämnda förslag och den för folkskolebarns studieresor sålunda ifrågasatta
ytterligare reducerade avgiften d. v. s. skillnaden mellan 18,75 och 12,5 öre
per zon. Till bestridande av dylik ersättning erforderligt statsanslag’ uppskattar
järnvägsstyrelsen till 35,000 kronor.
Beträffande ferieresorna råder meningsskiljaktighet mellan skolöverstyrelsen
och järnvägsstyrelsen så till vida, att skolöverstyrelsen anser, att den
av statsmedel utgående ersättningen till statsbanorna bör i fråga om ferieresorna
beräknas efter samma grunder, som föreslagits för studieresorna,
9
Kung!. Maj:ts proposition Nr 208.
vilket skulle innebära en minskning från nu utgående 37,5 öre respektive
12,5 öre per zon till 6,25 öre per zon, varemot järnvägsstyrelsen gör gällande,
att en dylik reducerad ersättning icke kan vara befogad vad ferieresorna
angår, enär statens järnvägar för nedsättningen i priset å dessa
resor icke skulle kunna förvänta någon kompensation i form av ökad trafik.
För egen del vill jag först framhålla, att jag icke anser någon ytterligare
nedsättning av barnens egna avgifter för ferieresorna böra ifrågakomma.
Nästa fråga, som tarvar ett avgörande, är den om folkskolebarnens studieresor.
Då anslaget till understödjande av dessa resor med år 1923 indrogs
och den större prisnedsättningen för berörda resor i och med detsamma
bortföll, torde detta hava skett under en tämligen allmän känsla av att man
här nödgades undandraga ifrågavarande barn en förmån, vilken till sina
verkningar ägde en synnerligen stor allmännyttig betydelse. Riksdagen har
också vid flera tillfällen uttalat sig för anslagets återuppförande på riksstaten,
och då nu järnvägsstyrelsen själv intygar, att eu återgång till förutvarande
förhållanden härutinnan, långt ifrån att lända till men för järnvägarnas
ekonomi, tvärtom, särskilt om man ser saken på lång sikt, torde för statsbanorna
medföra ökad trafikfrekvens och i sin mån ökade inkomster, synes
mig tiden vara inne att föreslå, att medel till understödjande av dylika
studieresor ånyo upptagas i riksstaten. Prisnedsättningen torde böra bestämmas
till samma belopp som för ferieresorna. Det erforderliga anslagsbeloppet
har enligt förut angiven grund för ersättningens beräknande, mot
vilken jag intet bar att invända, uppskattats till 35,000 kronor.
Återstår slutligen frågan om den av statsmedel utgående ersättningen till statens
järnvägar för folkskolebarnens ferieresor. Såsom nämnts motsätter sig
järnvägsstyrelsen på anförda skäl, att nedsättning i denna ersättning vidtages
därhän, att ersättningen kommer att utgå efter samma grunder som ifråga om
folkskole-barnens studieresor. Då emellertid båda slagen av dessa resor ansetts
vara av den natur, att avgifterna för desamma till viss del böra täckas av
statsbidrag, och då det torde vara sannolikt, att just detta bidrag från statens
sida för statens järnvägar bör kunna medföra ökad resefrekvens även ifråga
om ferieresorna, synes det mig med fog kunna ifrågasättas, huruvida icke
utan men för statens järnvägars ekonomi någon reduktion i ersättningen
jämväl för dessa resor bör kunna ske. När järnvägsstyrelsen funnit sig
kunna gå med på att avgiften för skolbarn vid studieresor sättes lika för
barn under och över 12 år, vill det i varje fall synas, som om statens järnvägar
av samma skäl, som den framhållit till stöd för sin ståndpunkt härutinnan,
borde kunna åtnöjas med enahanda ersättning av statsmedel för
barn över 12 år som för barn under denna ålder även vid ferieresorna.
Efter samråd med chefen för kommunikationsdepartementet vill jag därför
föreslå, att dylik jämkning sker i sättet för beräknandet av den av statsmedel
utgående ersättningen till statens järnvägar för avgiftsreduktionen vid
folkskolebarns ferieresor. Denna ersättning skulle sålunda bestämmas till
Bihang till riksdagens protokoll 1925. 1 samt. 168 käft. (Nr 208.) 2
10
Kungl. May.ts proposition Nr 208.
skillnaden mellan de avgifter, som för person under 12 år skolat enligt
allmänna taxan utgå för resor av ifrågavarande slag, och de för rosorna
verkligen erlagda avgifterna eller, med nu gällande personavgifter, till 12,5
öre per zon för skolbarn såväl under som över 12 år mot av skolöverstyrelsen
ifrågasatta 6,25 öre. Enligt inom järnvägsstyrelsen företagna
beräkningar uppskattas statens järnvägars inkomstminskning vid eu ersättning
av statsmedel efter 12,5 öre per zon på grundval av 1923 års
trafiksiffror till 42,000 kronor. Det erforderliga statsanslaget beräknas
till 55,000 kronor. Då statsbidraget till studieresorna av järnvägsstyrelsen
angivits till 35,000 kronor, skulle sålunda det erforderliga totala statsbidraget
uppgå till 90,000 kronor, vilket belopp torde böra såsom ett ordinarie förslagsanslag
till understödjande av folkskolebarns ferie- och studieresor uppföras
i riksstaten under åttonde huvudtiteln, samtidigt med att det nuvarande
anslaget å 115,000 kronor till understödjande av folkskolebarns ferieresor
uteslutes ur riksstaten.
Beträffande villkoren för understöds utgående torde i fråga om ferieresorna
böra gälla samma bestämmelser, som innehållas i 1922 års riksdags beslut
i ämnet. Vad studieresorna angår torde understöd böra utgå oavsett
barnens ekonomiska ställning och utan någon inskränkning till allenast barn
från städer eller stadsliknande samhällen. I övrigt torde såväl ifråga om
dessa resor som beträffande ferieresorna kunna göras tillämpliga de genom
förenämnda kungl. brev den 15 juni 1922 meddelade föreskrifter.
I varje fall torde erforderliga närmare föreskrifter angående anslagets
användning böra meddelas av Kungl. Maj:t efter skolöverstyrelsens och järnvägsstyrelsens
hörande.
Under åberopande av vad jag här anfört, hemställer jag, att Eders Kungl.
Maj:t täcktes föreslå riksdagen
att — med uteslutande av det ordinarie förslagsanslaget å
115,000 kronor till understödjande av folkskolebarns ferieresor
i riksstaten upptaga ett ordinarie förslagsanslag
till understödjande av folkskolebarns ferie- och studieresor
av 90,000 kronor, att utgå enligt de bestämmelser, Kungl.
Maj:t, i huvudsaklig överensstämmelse med av mig här ovan
förordade grunder, kan finna gott meddela.
Vad departementschefen sålunda, med instämmande av
statsrådets övriga ledamöter, hemställt, behagar Hans Maj:t
Konungen bifalla samt förordnar, att proposition i ämnet
av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, skall avlåtas
till riksdagen.
Ur protokollet:
Gustaf Odmann.
Stockholm 1925, Ivar Haggströms Boktryckeri A. B.
250965
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1925:223 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående understödjande av folkskolebarns ferieoch studieresor jämte en i ämnet väckt motion. s. 1 i texten
- SU 1925:94 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående understödjande av folkskolebarns ferieoch studieresor jämte två i ämnet väckta motioner. a1 i texten