Sök i Ratio Lex

Kungl. Majits proposition Nr 208

1925-03-20 · 10 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 8 av 10 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1925:208, Kungl. Majits proposition Nr 208

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Majits proposition Nr 208.

Nr 208.

Kung1. Maj:ts p-oposition till riksdagen angående understödjande

av folkskolebarns ferie- och studieresor; given Stockholms

slott den 20 mars 1925.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Olof Olsson.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 20

mars 1925.

Närvarande:

Statsministern Sandler, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Olsson, Nothin, Svensson, Hansson, Larsson, Wxgforss, Möller,

Levinson.

Departementschefen, statsrådet Olsson anför:

Vid anmälan den 2 januari 1925 av de frågor, som tillhöra regleringen

för budgetåret 1925—1926 av utgifterna under riksstatens åttonde huvudtitel,

hemställde jag under punkten 177, att Kungl. Magt måtte föreslå riksdagen

att, i avbidan på den proposition i ämnet, som kunde varda riksdagen förelagd,

i riksstaten beräkna det ordinarie förslagsanslaget till understödjande

av folkskolebarns ferieresor med oförändrat belopp, 115,000 kronor. Denna

min hemställan blev av Kungl. Maj:t bifallen. Sedan ärendet nu blivit ytterligare

berett, anhåller jag att ånyo få föredraga detsamma,

Bihang till riksdagens protokoll 1925. 1 sand. 168 käft. (Nr 208.) 1

Understödjande

av folkskolebams

ferie- och

studieresor.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Nu gällande

bestämmelser.

Kungl. May.ts proposition Nr 208.

För närvarande är i riksstaten uppfört ett ordinarie förslagsanslag till

understödjande av folkskolebarns ferieresor å 115,000 kronor. Gällande bestämmelser

rörande anslaget äro meddelade genom Kungl. Maj:ts brev den

15 juni 1922, där Kungl. Majd föreskrivit följande att lända till efterrättelse

från och med den 1 januari 1923:

att järnvägsstyrelsen skall tills vidare — därest av riksdagen beviljat anslag

till understödjande av folkskolebarns ferieresor står till förfogande —

äga att på rekvisition av vederbörande skolmyndighet mot avgift, utgående

för varje person med 25 procent av den för person över 12 år gällande befordringsavgiften

enligt allmänna taxan, tillhandahålla biljetter till färd å

statens järnvägar i tredje klassens vagn åt dels medellösa eller svagt bemedlade

barn vid småskola, egentlig folkskola, seminariums övningsskola, folkskolas

högre avdelning, fortsättningsskola eller högre folkskola i stad eller

stadsliknande samhälle med ett invånarantal av minst 3,000, då barnen utsändas

till landet under ferierna för att vistas där under minst fjorton dagar,

dels ock, där särskilda omständigheter därtill föranleda, efter särskild

prövning av vederbörande skolråd eller skolstyrelse, barn av ovan angivna

slag, som efter slutad skolgång utsändas till landet för att vistas där under

minst fjorton dagar, under villkor att resorna fullbordas inom tre månader

efter näst föregående lästermins slut, allt vid resor till och från den ort, där

barnen skola uppehålla sig under ifrågavarande lantvistelse;

att vid resgrupp av tio personer enahanda nedsättning må tillgodonjutas

av en lärare (respektive lärarinna), dock att nedsättningen må åtnjutas av

två lärare (respektive lärarinnor), därest gruppen består av barn från olika

skolor, samt av en lärare och en lärarinna, därest gruppen består av både

gossar och flickor;

att, i händelse resgrupp utgöres av flera än tio personer, det skall ankomma

på järnvägsstyrelsen att bestämma det antal lärare (respektive lärarinnor),

som mot erläggande av den nedsatta biljettavgiften må åtfölja resgrupp

;

att biljetter till nedsatt pris icke må gälla för resa med snälltåg, utan att

härför stadgad tilläggsavgift erlägges;

att järnvägsstyrelsen skall i samråd med skolöverstyrelsen utfärda de kontrollföreskrifter,

som kunna anses erforderliga; samt

att av det ordinarie anslag till understödjande av dylika resor, som för

varje år kan komma att av riksdagen beviljas, må tillgodoräknas statens

järnvägar det belopp, som motsvarar skillnaden mellan de avgifter, som enligt

allmänna taxan skolat utgå för de resor av ovan angivna slag, för vilkas

understödjande dylikt anslag beviljats, och de för resorna i fråga verkligen

erlagda avgifterna.

Till grund för ovan angivna bestämmelser ligger ett av 1922 års riksdag

i ämnet fattat beslut (riksdagsskrivelse nr 8 A, punkten 182).

Intill början av år 1923 utgick anslag av statsmedel jämväl för understödjande

av folkskolebarns studieresor. 1922 års riksdag indrog emellertid

i enlighet med Kungl. Maj:ts förslag och av statsfinansiella skäl understödet

till sistnämnda slag av resor. I fråga om biljettpriset vid dessa resor gällde

samma nedsättning som för ferieresorna.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 208. 3

Härjämte vill jag erinra om att enligt kungl. brevet den 2 februari 190(5

och kungl. kungörelsen den 5 maj 1922 (nr 189) eu prisnedsättning av 25

procent gäller för all skolungdom vid gemensamma resor under lärares eller

lärarinnas ledning till ett antal av minst tio personer, vilken nedsättning

jämväl ;\tnjutes av ett flertal andra kategorier av trafikanter, såsom vissa

sjuksköterskor, diakonissor in. fl. För denna prisnedsättning erhålla statens

järnvägar ingen gottgörelse av statsverket.

I samband med beviljandet av anslag till folkskolebarns ferieresor anhöll

1924 års riksdag, det Kungl. Maj:t måtte utfärda bestämmelser beträffande

folkskolebarns ferie- och studieresor i syfte att barnens biljettavgifter bringades

ned till belopp, som stode i överensstämmelse med statsbanornas självkostnader.

Riksdagen anförde därvid, bland annat, följande.''

Skolöverstyrelsen hade i ett den 10 oktober 1922 i förevarande ämne avgivet

utlåtande påpekat vissa omständigheter, som syntes giva vid handen,

att det allmännas verkliga kostnader för ifrågavarande resor icke uppginge

till de belopp, som från statsverket levererades till statens järnvägar såsom

täckning av prisskillnaden mellan den av barnen erlagda biljettavgiften och

biljettens normala pris. Då statens järnvägar erhölle fulla biljettpriset för

alla studieresande skolbarn, måste studieresorna medföra ett tillskott i järnvägarnas

driftresultat. Till jämförelse hade överstyrelsen meddelat-, att flertalet

enskilda järnvägar i landet kunnat lämna lika stor nedsättning i biljettpriset

vid folkskolebarns ferie- och studieresor som statens järnvägar, utan

att dessa enskilda järnvägar dock vore berättigade till eller komme i åtnjutande

av någon som helst ersättning härför från det allmänna. Då syftet

med den verksamhet, varom nu vore fråga, enligt riksdagens uppfattning

vore av sådan allmän samhällelig betydelse, att i förevarande fall ersättning

icke borde påkallas utöver statsbanornas självkostnader, syntes riksdagen

giltiga skäl föreligga för att åtgärder vidtoges för nedbringande av barnens

biljettavgifter till belopp, som kunde anses överensstämma med järnvägsdriftens

självkostnader.

Med anledning härav anbefallde Kungl. Maj:t genom beslut den 30 maj

1924 järnvägsstyrelsen att före den 1 oktober 1924 till Kungl. Maj:t inkomma

med utredning i fråga om nedbringande av biljettavgifterna för

ferie- och studieresor för folkskolebarn till överensstämmelse med statsbanornas

självkostnader ävensom med förslag till de bestämmelser i ämnet,

som i sådant syfte kunde böra av Kungl. Maj:t meddelas.

Med skrivelse den 28 januari 1925 har järnvägsstyrelsen till Kungl. Maj:t

inkommit med den sålunda anbefallda utredningen, för vars innehåll jag

här i korthet vill redogöra.

Efter att hava med anledning av riksdagens ovan återgivna uttalande

framhållit, att detsamma syntes stå i strid mot de strävanden, som under

de senare åren alltmer gjort sig gällande, att genomföra en fullt affärsmässig

avgränsning mellan å ena sidan staten såsom ekonomisk företagare

och å andra sidan statens allmänna politiska förvaltning och sociala uppgifter,

ingår järnvägsstyrelsen på frågan om beräkningen av järnvägsdriftens

självkostnader. Härom anföres:

1924 års

riksdag

Järnvägsstyrelsen

den

28 januari

i 925.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.is proposition Nr 208.

Beträffande beräkningen av statsbanornas självkostnader för här ifrågavarande

resor synes skolöverstyrelsen, vars uttalanden av riksdagen åberopats,

vilja göra gällande, att man borde kunna utgå från de direkta merkostnader,’

som statens järnvägar kunde åsamkas genom transporterna i fråga. Nämnda

styrelse bär nämligen uttalat, att studieresorna medförde ett plus i järnvägarnas

driftsresultat, men föranledde mera sällan en ökning av vagnsutrymme

och tågbetjäning. Det är givet, att det i individuella fall icke uppstår

några nämnvärda särskilda kostnader för här ifrågavarande transporter,

under det att större eller mindre sådana kunna uppkomma i andra fall.’

Att räkna järnvägen tillkommande befordringsavgifter efter de merkostnader,

som sålunda genomsnittligt kunna uppkomma särskilt för dessa transporter’

anser styrelsen under inga förhållanden böra få ske. Tillämpandet av sådana

grunder för beräknandet av allmänt gällande befordringsavgifter är av så

betänklig art, att styrelsen måste på det kraftigaste motsätta sig något

sådant.

Någon verklig beräkning av statsbanornas självkostnader för ifrågavarande

resor kan järnvägsstyrelsen för övrigt icke åstadkomma, Endast för en

mindre del av de kostnader, som förorsakas av persontrafiken kan nämligen

fördelningen drivas så långt som för sådant ändamål vore erforderligt,

under det att huvudparten av kostnaderna i fråga måste sägas vara gemensamma

för alla transporter, som framföras i de personförande tågen eller

åtminstone för hela resandetrafiken. — Att ett visst samband existerar mellan

resandetal och kostnader är uppenbart, men detsamma är indirekt och Alltför

komplicerat, för att några exakta kalkyler skola vara möjliga. 1907 års

ta x e k om m i 11 c har ej heller sökt konstruera några s. k. minimitariffer i

persontrafik. Det synes under sådana förhållanden ej heller vara av större

intresse att söka bedöma, huruvida visst slags resandetrafik kan anses förorsaka

mindre kostnader än annan trafik av samma storlek.

I fråga om möjligheten att nedbringa biljettpriset för folkskolebarnens

ferieresor uttalar järnvägsstyrelsen, att den nu gällande avgiften av 12,5

öre per zon redan ligger under statsbanornas genomsnittliga självkostnader

för hela persontrafiken och att styrelsen icke kan förorda en sänkning av

samma avgift.

Däremot föreslår styrelsen eu sänkning av nu utgående avgift för skolungdoms

— inbegripet folkskolebarns — studieresor av innebörd, att avgiften

skulle även för sådan skolungdom, som överskridit 12 års ålder,

utgöra 75 proc. av den för person under 12 år gällande befordringsavgiften

enligt allmänna taxan, d. v. s. för samtliga i studieresorna deltagande barn

utgå med 18,75 öre per zon enligt gällande zontariff i stället för, såsom

för närvarande är fallet, med 37,5 öre per zon för barn, som fyllt 12 år,

och 18,7a öre per zon för barn under 12 års ålder. I detta sammanhang

berör styrelsen verkningarna av indragningen av statsanslaget till folkskolebarns

studieresor.

Styrelsen bär låtit undersöka, i vilken grad indragningen av det förr utgående

statsbidraget till folkskolebarnens studieresor verkat minskande på

dylika resor å statens järnvägar. Det har därvid visat sig, att minskningen

är mycket stor. En sänkning av avgifterna för dylika resor skulle otvivelaktigt

åter öka resornas antal, utan att statsbanornas inkomster komme att

minskas. Tvärtom torde man kunna påräkna en om ock ringa inkomstökning.

För det vida övervägande flertalet av dessa resor synes nämligen eu

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition Nr 208. 5

väsentlig nedsättning vara ett nödvändigt villkor för att desamma överhuvudtaget

skola kunna komma till stånd. Särskilt torde detta gälla barn,

som uppnått 12 års ålder, och vilka därför ha att lösa hel biljett; dessa

kunna ju lika litet som de yngre beräknas hava någon egen inkomst, och

föräldrarnas möjligheter att bestrida en utgift äro väl ungefär desamma

oavsett barnets ålder.

I fråga om de resor av ifrågavarande slag, som även utan nedsättning

skulle komma till stånd, inträder givetvis genom nedsättningen en inkomstminskning,

men denna torde i värjo fall icke vara av någon betydelse för

statens järnvägars ekonomi.

Man torde ock i fråga om alla dessa resor beakta, att den ökade kunskap

om vårt land och dess sevärdheter, som resorna i fråga giva barnen, icke

kunna undgå att i sin mån öka reslusten och sålunda i sinom tid medföra

för järnvägarna fördelaktiga verkningar.

Järnvägsstyrelsen ställer sig därför i princip icke avvisande vid tanken

på en nedsättning.

Över järnvägsstyrelsens ifrågavarande utredning och förslag har på grund

av remiss skolöverstyrelsen den 7 februari 1925 avgivit utlåtande.

Skolöverstyrelsen kritiserar formuleringen av järnvägsstyrelsens förslag i

vad det avser angivandet av de läroanstalter, vilkas lärjungar skulle komma

i åtnjutande av den föreslagna sänkningen, samt påyrkar eu utvidgning till

även andra grupper av skolor än dem, som omfattas av järnvägsstyrelsens

förslag. På dessa frågor går jag icke in i detta sammanhang, då det ju

bär är fråga endast om ferie- och studieresor för folIcsMebarn, d. v. s. barn,

tillhörande småskola, egentlig folkskola, seminariums övningsskola, folkskolans

högre avdelning, fortsättningsskola och högre folkskola, och i denna

del någon ändring med avseende å prisnedsättningens giltighetsområde icke

ifrågasatts.

Emellertid upptar skolöverstyrelsen frågan om återinförande av samma

bestämmelser för folkskolebarns studieresor som för ferieresorna. Överstyrelsen

utvecklar skälen för cn sådan åtgärd på följande sätt:

Såsom ovan framhållits innebär järnvägsstyrelsens förslag en sänkning av

biljettpriserna utöver de nuvarande allenast för skolungdom över 12 år.

För barn under 12 år skulle däremot avgifterna vid studieresor bliva desamma

som för närvarande. Då flertalet folkskolebarn befinna sig i åldern

under 12 år, kan alltså förslaget för folkskolans vidkommande endast i mera

begränsad utsträckning få betydelse. Vid jämförelse med de bestämmelser

rörande folkskolebarnens studieresor, som gällde före indragningen av statsunderstödet

till dessa resor, ställer sig dessutom järnvägsstyrelsens förslag

ogynnsamt. Enligt nämnda bestämmelser hade nämligen folkskolebarnen

att vid studieresor erlägga samma biljettavgift som vid ferieresor. Järnvägsstyrelsen

har i sin utredning vitsordat, att indragningen av det förr utgående

statsbidraget till folkskolebarnens studieresor haft till följd en mycket

stor minskning av dylika resor å statens järnvägar. Järnvägsstyrelsens nu

föreliggande förslag, som endast beträffande de högsta åldersgrupperna inom

den egentliga folkskolan medför någon ökad förmån, kan således icke förväntas

få till följd någon ökning av studieresefrekvensen vad folkskolans

Skolöversty
relsen.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition Nr 208.

barn under 12 år beträffar. Vill man på ett verksamt sätt underlätta dessa

resor, torde man därför böra återgå till förhållandena före år 1923 och medgiva

samma nedsättning för studieresorna som för ferieresorna. Detta synes

också stå i god överensstämmelse med riksdagens upprepade gånger uttalade

uppfattning. Sålunda betonade 1922 års riksdag vid indragning av dittills

utgående statsbidrag till folkskolebarnens studieresor vikten av att den verksamhet,

som här avsåges, i sina förutvarande former kunde återupptagas,

så snart tidsläget sådant medgåve, och 1924 års riksdag har förklarat sig

hysa samma uppfattning samt framhållit önskvärdheten av att omständigheterna

snart måtte medgiva anslagets uppförande i dess förutvarande omfattning.

\ ad som för folkskolebarnens del framför allt gör en ytterligare sänkning

av biljettavgifterna nödvändig, om studiereseverksamheten skall kunna upptagas

i sin tidigare omfattning, är givetvis, att dessa barn i mycket stor

utsträckning tillhöra svagt bemedlade hem, för vilka den med skolresorna

förknippade ekonomiska uppoffringen är mycket kännbar. Omkostnaderna

för dessa resor inskränka sig nämligen just beträffande de fattigare hemmen

mera sällan till själva biljettavgiften och det blygsamma penningbelopp,

som kräves för barnens uppehälle under resan. Ofta nog kräver resan därjämte,

att barnen utrustas med nya kläder och skodon.

I fråga om den ersättning, som vid bifall till överstyrelsens förslag borde

tillkomma statens järnvägar i form av statsanslag, anför överstyrelsen följande:

Av den föreliggande utredningen synes icke fullt klart framgå, huruvida

järnvägsstyrelsen tänkt sig, att ersättning från statsverket fortfarande skulle

utgå för folkskolebarnens ferieresor. Styrelsen har emellertid betonat, att

den vid dessa resor nu bestämda avgiften ligger avsevärt under den avgift,

som styrelsen såsom yttersta gräns nedåt ansett sig kunna föreslå för studieresorna,

och även under statsbanornas genomsnittliga självkostnader för hela

persontrafiken. Det vill under sådana förhållanden synas, som om statsbanorna

fortfarande borde erhålla viss ersättning för ifrågavarande resor.

Om ersättning skall utgå för folkskolebarnens ferieresor, synes emellertid

sådan böra beredas även för folkskolebarnens studieresor, under förutsättning

nämligen att biljettpriset vid båda dessa slag av resor blir detsamma, som

för närvarande gäller vid ferieresorna, eller 25 proc. av avgiften för vuxen

person.

. ^ id beräkningen av en från statsverket till statsbanorna utgående ersättning

för folkskolebarnens ferie- och studieresor synes man lämpligen böra

bestämma denna till skillnaden mellan den av järnvägsstyrelsen föreslagna

avgiften vid skolungdomens studieresor i allmänhet och den biljettavgift,

som skulle erläggas av folkskolebarnen, vilket med nu gällande taxa utgör

skillnaden mellan 18,75 och 12,5 öre, d. v. s. 6,25 öre per zon.

Enligt från järnvägsstyrelsen under hand inhämtad uppgift torde under

ovan angivna förutsättningar erfordras ett anslag icke överstigande 100,000

kronor till understödjande av folkskolebarns ferie- och studieresor.

Med anledning av vad skolöverstyrelsen anfört infordrades förnyat utlåtande

från järnvägsstyrelsen, som avgav sådant den 4 mars 1925.

Järnvägs- Vidkommande överstyrelsens förslag om att biljettpriset vid folkskolebarns

styrelsen studieresor skulle sättas lika med det nedsatta priset för deras ferieresor

(ten 4 mars r

1925.

opaginerad Kontrollera mot PDF

t

Knut)}. Maj:ts proposition Nr 208.

samt angående ersättningen till statsbanorna yttrar järnvägsstyrelsen följande:
Mot

överstyrelsens förslag, att biljettpriset för folkskolebarns studieresor

sättes lika med det nedsatta priset för deras ferieresor, har järnvägsstyrelsen

intet att erinra, under förutsättning alt statens järnvägar erhålla ersättning

genom statsanslag för skillnaden mellan vad statens järnvägar enligt järnvägsstyrelsens

förslag skulle erhålla för skolungdomens studieresor i allmänhet

och den för folkskolebarnens studieresor sålunda nedsatta avgiften, det vill

säga skillnaden mellan 18,75 och 12,5 öre pr zon.

Skolöverstyrelsens förslag, att den till statens järnvägar av statsanslag utgående

ersättningen även för folkskolebarnens ferieresor skulle beräknas

enligt nyss angivna avgiftsskillnad, kan järnvägsstyrelsen däremot icke biträda

av följande skäl. Före år 1923 gällde den för sistberörda slags resor

medgivna nedsättningen endast för medellösa barn. På överstyrelsens förslag

ändrades emellertid denna bestämmelse från år 1923 därhän, att nedsättningen

skulle gälla även svagt bemedlade barn. Med hänsyn till att

statens järnvägar för dessa resor erhöllo full ersättning upptill avgiften

enligt allmänna taxan, hade järnvägsstyrelsen då intet att erinra mot ändringen

ifråga, ehuru järnvägsstyrelsen befarade, att den kunde komma att

leda till vissa oegentligheter, beroende på vederbörande intygsgivares tolkning

av uttrycket »svagt bemedlad». Någon allmängiltig definition härå kan ju

svårligen givas, då förutsättningarna för att en familj må anses svagt bemedlad

givetvis äro olika för familjer av olika storlek samt olika på skilda

orter med hänsyn till de skiftande levnadsomkostnaderna med mera. Dessa

farhågor hava också visat sig icke sakna grund. Det har nämligen kommit

till järnvägsstyrelsens kännedom, att biljetter mot nedsatt avgift för folkskolébarns

ferieresor i en del fall rekvirerats för barn till personer, vilkas

ekonomiska ställning icke motiverat något understöd. Som exempel härpå

kan anföras, att en överlärare, som av vederbörande skolråd bemyndigats

utfärda biljettrekvisitioner för feriebarn, utfärdat dylik rekvisition för barn,

tillhörande eu familj, där familjefadern under det näst föregående året haft

en inkomst av 15,000 kronor. Fn annan överlärare, som tillsammans med

sin hustru, vilken är folkskollärarinna, under det näst föregående året haft

en inkomst av över 12,000 kronor, har utfärdat dylik rekvisition för sitt

eget barn. Det vill alltså synas, som om vissa skolmyndigheter eller vissa

personer, vilka av dylik myndighet anförtrotts att utfärda rekvisitioner, icke

alltid beakta, att utfärdandet av dylika rekvisitioner innebär ett ^anordnande

av medel från ett statsanslag. Järnvägsstationerna kunna i regel icke

utöva kontroll över huruvida rekvisitionerna äro utfärdade enligt de intentioner,

som varit bestämmande för riksdagen vid beviljandet av vederbörande

anslag, och järnvägsstyrelsen veterlig! finnes över huvud icke någon

organiserad kontroll över den rätta användningen av anslaget ifråga.

De nu anförda omständigheterna giva vid handen, att det icke är uteslutet,

att familjer, som icke borde vara berättigade till det understöd, som

den nedsatta avgiften för barnens resor medför, komma i åtnjutande av

sådant understöd, och det synes järnvägsstyrelsen under sådana förhållanden

högst betänkligt, om statens järnvägar skulle för dessa resor, ifråga om

vilka någon kompensation i form av ökad trafik icke kan påräknas, av statsmedel

erhålla endast den låga avgiftsskillnad, som järnvägsstyrelsen ansett

sig kunna gå med på för studieresor under förhoppning, att den av nedsättningen

föranledda inkomstminskningen för statens järnvägar kommer att

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Kung!. Maj:ts proposition Nr 208.

kompenseras genom eu avsevärd ökning av dessa resor. Järnvägsstyrelsen

har beräknat att, om överstyrelsens förslag i avseende å ersättning av stats

medel åt järnvägen för nedsättningen för ferieresor skulle tillämpas, statens

järn vagars inkomst, om man räknar med 1923 års trafik, skulle komma att

minskas med 68,000 kronor utan någon som helst utsikt för nämnda järngenom

ökad trafik erhålla kompensation för denna minskning.

V ld tillämpning av överstyrelsens förslag skulle nämligen statens järnvägar

i ersättning för ferieresorna erhålla blott 29,000 kronor i stället för 97 000

kronor enligt det nuvarande beräkningssättet.

Vidkommande slutligen storleken av det förslagsanslag av statsmedel, som

i ^25 1926 kan anses erforderligt för understödjande av folk
skolebarns

här ifrågavarande resor, håller järnvägsstyrelsen före, att anslaget

för ferieresorna kan beräknas till 100,000 kronor enligt järnvägsstyrelsens

ini. 37-n00 ^ronor enl,St överstyrelsens förslag. Enligt sistnämnda förslag

skulle härtill enligt av järnvägsstyrelsen verkställd uppskattning komma ett

belopp av 35,000 kronor för studieresorna.

rnentsr-hefen. ®en utmaning, för vilken jag här redogjort, har, såsom förut nämnts,

tillkommit i anledning av riksdagens år 1924 uttalade önskan, att biljettavgifterna

vid folkskolebarns ferie- och studieresor måtte nedbringas till

belopp, som stode i överensstämmelse med statsbanornas självkostnader.

Någon närmare kännedom om de av ifrågavarande resor föranledda merkostnaderna

för statens järnvägar har emellertid icke genom berörda utredning

vimnits. Jag kan ej heller förneka, att vad järnvägsstyrelsen anfört

om svårigheterna att verkställa en sådan beräkning på ett tillförlitligt sätt,

synes mig- äga ett visst fog för sig. Åtskilligt av värde har dock genom

utredningen framkommit. Järnvägsstyrelsen avvisar visserligen med bestämdhet

varje tanke på ytterligare reducering av den vid folkskolebarns

ferieresor nu -utgående avgiften: 25 procent av den för person över 12 år

gällande befordringsavgiften enligt allmänna taxan eller för närvarande 12,5 öre

per zon, vilken avgift säges ligga under statsbanornas genomsnittliga självkostnader

för persontrafiken. Men styrelsen föreslår eu ytterligare nedsättning av befordringsavgiften

vid studieresor för skolungdom i allmänhet, nämligen till

75 procent av avgiften för person under 12 år, samt förklarar sig, i händelse

priset vid studieresor för folkskolebarn nedsättes till detsamma som

vid ferieresor, nöjd med eu ersättning, motsvarande skillnaden mellan priset

vid studieresor för skolungdom i allmänhet enligt järnvägsstyrelsens nyss

nämnda förslag och den för folkskolebarns studieresor sålunda ifrågasatta

ytterligare reducerade avgiften d. v. s. skillnaden mellan 18,75 och 12,5 öre

per zon. Till bestridande av dylik ersättning erforderligt statsanslag’ uppskattar

järnvägsstyrelsen till 35,000 kronor.

Beträffande ferieresorna råder meningsskiljaktighet mellan skolöverstyrelsen

och järnvägsstyrelsen så till vida, att skolöverstyrelsen anser, att den

av statsmedel utgående ersättningen till statsbanorna bör i fråga om ferieresorna

beräknas efter samma grunder, som föreslagits för studieresorna,

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kung!. Maj:ts proposition Nr 208.

vilket skulle innebära en minskning från nu utgående 37,5 öre respektive

12,5 öre per zon till 6,25 öre per zon, varemot järnvägsstyrelsen gör gällande,

att en dylik reducerad ersättning icke kan vara befogad vad ferieresorna

angår, enär statens järnvägar för nedsättningen i priset å dessa

resor icke skulle kunna förvänta någon kompensation i form av ökad trafik.

För egen del vill jag först framhålla, att jag icke anser någon ytterligare

nedsättning av barnens egna avgifter för ferieresorna böra ifrågakomma.

Nästa fråga, som tarvar ett avgörande, är den om folkskolebarnens studieresor.

Då anslaget till understödjande av dessa resor med år 1923 indrogs

och den större prisnedsättningen för berörda resor i och med detsamma

bortföll, torde detta hava skett under en tämligen allmän känsla av att man

här nödgades undandraga ifrågavarande barn en förmån, vilken till sina

verkningar ägde en synnerligen stor allmännyttig betydelse. Riksdagen har

också vid flera tillfällen uttalat sig för anslagets återuppförande på riksstaten,

och då nu järnvägsstyrelsen själv intygar, att eu återgång till förutvarande

förhållanden härutinnan, långt ifrån att lända till men för järnvägarnas

ekonomi, tvärtom, särskilt om man ser saken på lång sikt, torde för statsbanorna

medföra ökad trafikfrekvens och i sin mån ökade inkomster, synes

mig tiden vara inne att föreslå, att medel till understödjande av dylika

studieresor ånyo upptagas i riksstaten. Prisnedsättningen torde böra bestämmas

till samma belopp som för ferieresorna. Det erforderliga anslagsbeloppet

har enligt förut angiven grund för ersättningens beräknande, mot

vilken jag intet bar att invända, uppskattats till 35,000 kronor.

Återstår slutligen frågan om den av statsmedel utgående ersättningen till statens

järnvägar för folkskolebarnens ferieresor. Såsom nämnts motsätter sig

järnvägsstyrelsen på anförda skäl, att nedsättning i denna ersättning vidtages

därhän, att ersättningen kommer att utgå efter samma grunder som ifråga om

folkskole-barnens studieresor. Då emellertid båda slagen av dessa resor ansetts

vara av den natur, att avgifterna för desamma till viss del böra täckas av

statsbidrag, och då det torde vara sannolikt, att just detta bidrag från statens

sida för statens järnvägar bör kunna medföra ökad resefrekvens även ifråga

om ferieresorna, synes det mig med fog kunna ifrågasättas, huruvida icke

utan men för statens järnvägars ekonomi någon reduktion i ersättningen

jämväl för dessa resor bör kunna ske. När järnvägsstyrelsen funnit sig

kunna gå med på att avgiften för skolbarn vid studieresor sättes lika för

barn under och över 12 år, vill det i varje fall synas, som om statens järnvägar

av samma skäl, som den framhållit till stöd för sin ståndpunkt härutinnan,

borde kunna åtnöjas med enahanda ersättning av statsmedel för

barn över 12 år som för barn under denna ålder även vid ferieresorna.

Efter samråd med chefen för kommunikationsdepartementet vill jag därför

föreslå, att dylik jämkning sker i sättet för beräknandet av den av statsmedel

utgående ersättningen till statens järnvägar för avgiftsreduktionen vid

folkskolebarns ferieresor. Denna ersättning skulle sålunda bestämmas till

Bihang till riksdagens protokoll 1925. 1 samt. 168 käft. (Nr 208.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. May.ts proposition Nr 208.

skillnaden mellan de avgifter, som för person under 12 år skolat enligt

allmänna taxan utgå för resor av ifrågavarande slag, och de för rosorna

verkligen erlagda avgifterna eller, med nu gällande personavgifter, till 12,5

öre per zon för skolbarn såväl under som över 12 år mot av skolöverstyrelsen

ifrågasatta 6,25 öre. Enligt inom järnvägsstyrelsen företagna

beräkningar uppskattas statens järnvägars inkomstminskning vid eu ersättning

av statsmedel efter 12,5 öre per zon på grundval av 1923 års

trafiksiffror till 42,000 kronor. Det erforderliga statsanslaget beräknas

till 55,000 kronor. Då statsbidraget till studieresorna av järnvägsstyrelsen

angivits till 35,000 kronor, skulle sålunda det erforderliga totala statsbidraget

uppgå till 90,000 kronor, vilket belopp torde böra såsom ett ordinarie förslagsanslag

till understödjande av folkskolebarns ferie- och studieresor uppföras

i riksstaten under åttonde huvudtiteln, samtidigt med att det nuvarande

anslaget å 115,000 kronor till understödjande av folkskolebarns ferieresor

uteslutes ur riksstaten.

Beträffande villkoren för understöds utgående torde i fråga om ferieresorna

böra gälla samma bestämmelser, som innehållas i 1922 års riksdags beslut

i ämnet. Vad studieresorna angår torde understöd böra utgå oavsett

barnens ekonomiska ställning och utan någon inskränkning till allenast barn

från städer eller stadsliknande samhällen. I övrigt torde såväl ifråga om

dessa resor som beträffande ferieresorna kunna göras tillämpliga de genom

förenämnda kungl. brev den 15 juni 1922 meddelade föreskrifter.

I varje fall torde erforderliga närmare föreskrifter angående anslagets

användning böra meddelas av Kungl. Maj:t efter skolöverstyrelsens och järnvägsstyrelsens

hörande.

Under åberopande av vad jag här anfört, hemställer jag, att Eders Kungl.

Maj:t täcktes föreslå riksdagen

att — med uteslutande av det ordinarie förslagsanslaget å

115,000 kronor till understödjande av folkskolebarns ferieresor

i riksstaten upptaga ett ordinarie förslagsanslag

till understödjande av folkskolebarns ferie- och studieresor

av 90,000 kronor, att utgå enligt de bestämmelser, Kungl.

Maj:t, i huvudsaklig överensstämmelse med av mig här ovan

förordade grunder, kan finna gott meddela.

Vad departementschefen sålunda, med instämmande av

statsrådets övriga ledamöter, hemställt, behagar Hans Maj:t

Konungen bifalla samt förordnar, att proposition i ämnet

av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, skall avlåtas

till riksdagen.

Ur protokollet:

Gustaf Odmann.

Stockholm 1925, Ivar Haggströms Boktryckeri A. B.

250965

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1925:223 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående understödjande av folkskolebarns ferieoch studieresor jämte en i ämnet väckt motion. s. 1 i texten
  2. SU 1925:94 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående understödjande av folkskolebarns ferieoch studieresor jämte två i ämnet väckta motioner. a1 i texten