Sök i Ratio Lex

Angående vissa anslag till privatläroverken m. m

1925-03-20 · 87 sidor, varav 78 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 78 av 87 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1925:214, Angående vissa anslag till privatläroverken m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 214.

1

Nr 214.

Kungl. May.ts proposition till riksdagen angående vissa anslag till

privatläroverken m. m.; given Stockholms slott den 20

mars 1925.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Olof Olsson.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans

May.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 20

mars 1925.

* Närvarande:

Statsministern Sandler, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Olsson, Nothin, Svensson, Hansson, Larsson, Wigforss, Möller,

Levinson.

Departementschefen, statsrådet Olsson anför härefter:

Vid anmälan inför Kungl. Maj:t den 2 januari 1925 av de frågor, som

tillhöra regleringen för budgetåret 1925—1926 av utgifterna under riksstatens

åttonde huvudtitel, hemställde jag, under punkterna 143, 144 och 145 i

protokollet över ecklesiastikärenden för nämnda dag, att Kungl. Maj:t måtte

föreslå riksdagen att, i avbidan på proposition angående anslagen till privatläroverken

in. m., i riksstaten för budgetåret 1925—1926 dels beräkna eu

höjning av det ordinarie reservationsanslaget till privatläroverken, nu 675,000

kronor, med 76,000 kronor till 751,000 kronor, dels beräkna en minskning

av det ordinarie förslagsanslaget till lönetillägg åt lärarinnor vid statsunderstödda

enskilda läroanstalter, nu 480,000 kronor, med 6,000 kronor till

474,000 kronor, dels ock för beredande under tiden 1 juli 1925—30 juni

Bihang till riksdagens protokoll 1925. 1 sand. 174 höft. (Nr 214) 1

Vissa anslag

till privatläroverken

in. in.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kung!. Majds proposition Nr 214.

1926 av tillfällig löneförbättring åt lärare och lärarinnor vid enskilda mellan - skolor, högre flickskolor, högre goss- och samskolor samt enskilda lärarinneseminarier

beräkna ett extra förslagsanslag av 2,286,000 kronor.

Vidare hemställde jag, under punkt 48, att Kungl. Maj:t måtte föreslå

riksdagen att, i avbidan på proposition angående anslag till privatläroverken

m. m., till understöd åt utbildningskurser för lärarinnor i hushållsgöromål i

riksstaten för budgetåret 1925—1926 beräkna ett extra anslag av 16,000 kronor.

Anledningen till att jag icke såg mig i stånd att göra slutlig hemställan

beträffande här ifrågavarande anslag var den, att ett av särskilda inom ecklesiastikdepartementet

tillkallade sakkunniga för utredning av frågor rörande

privatläroverken den 15 december 1924 avgivet betänkande och förslag då

ännu ej hunnit undergå den granskning, som erfordrades för att därå kunna

grunda framställning till riksdagen. Samtidigt förklarade jag min avsikt

vara att, när ärendet hunnit vederbörligen beredas, föreslå Kungl. Maj:t att

på grundvalen av sakkunnigförslaget avlåta proposition till årets riksdag

rörande vissa anslag till privatläroverken.

Genom särskilda remisser inhämtades yttranden över ovannämnda sakkunnigbetänkande

av statskontoret, skolöverstyrelsen, riksräkenskapsverket,

centralstyrelsen för flink- och samskoleföreningen samt styrelsen för Sveriges

flick- och samskolors lärarinneförbund. Vidare meddelade skolöverstyrelsen

genom ett cirkulär de statsunderstödda privatläroverkens föreståndare och

föreståndarinnor, vilka samtliga förut genom ecklesiastikdepartementets försorg

fått sig tillsända exemplar av de sakkunnigas utredning, att tillfälle

vore dem berett att till överstyrelsen inkomma med de yttranden i ärendet,

vartill de kunde finna anledning. Sådana yttranden hava inkommit från

53 skolor, av vilka 18 skolor i Stockholm förenat sig om ett gemensamt,

yttrande. En skola har vidare inkommit direkt till Kungl. Maj:t med sitt

yttrande.

Sedan numera utredningen avslutats, anhåller jag att för Kungl. Maj:t

få ånyo anmäla här förevarande spörsmål, och har jag då ansett lämpligt

att till en början lämna en kortfattad redogörelse för deras förhistoria,

varvid jag i huvudsak anslutit mig till vad de sakkunniga anfört i de båda

första kapitlen av sitt betänkande.

De sakkunniga hava till en början avfattat eu kort historisk inledning,

huvudsakligen på grundvalen av den utförliga översikt, »Privatskoleväsendets,

särskilt flickskolornas, yttre utveckling sedan början av 1800-talet», som utarbetats

av undervisningsrådet Axel Åström och som finnes intagen i skolkommissionens

betänkande, II, Historiska översikter och särskilda utredningar,

sid. 65—117. Denna inledning (betänkandet sid. 8—15), till vilken

jag i övrigt torde få hänvisa, ger eu sammanträngd överblick över privatskolornas

utveckling och i all synnerhet över deras förhållande till staten från

en ringa början, då vid 1874 års riksdag ett mindre anslag anvisades till

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 214. 3

understöd åt enskilda skolor för kvinnlig ungdom, till de stora anslag, som

blcvo en nödvändighet på grund av do genom kristiden förändrade förhållandena.

Härefter hava de sakkunniga (betänkandet sid. 16—38) lämnat en översikt

över anslagen till privatskoleväsendet under de senaste åren, och torde

denna översikt för ett riktigt bedömande av de nu föreliggande anslagsfrågorna

vara av så grundläggande betydelse, att den här synes böra återgivas,

åtminstone i stora drag.

I anledning av vissa utav Kungl. Maj:t i statsverkspropositionen till 1923

års riksdag under åttonde huvudtiteln gjorda framställningar anmälde riksdagen

i skrivelse den 7 april 1923, nr 8 A, under punkt 138, att riksdagen,

i anledning av Kungl. Maj:ts förslag, i riksstaten för budgetåret 1923—1924

uppfört det ordinarie reservationsanslaget till privatläroverken med ett belopp

av 751,000 kronor.

I samma skrivelse anförde riksdagen, under punkt 141, att riksdagen i

samband med prövningen av Kungl. Maj:ts förslag angående anslag till tillfällig

löneförbättring åt lärarpersonalen vid privatläroverken till behandling

förehaft en inom riksdagen väckt motion (I: 51), däri hemställts, att riksdagen

ville företaga den jämkning i föreskrifterna för tillfällig löneförbättring till

privatläroverken, som kunde vara erforderlig till nedbringande av kostnaderna.

X motionen hade bland annat berörts den avsevärda stegringen i kostnaderna

för privatläroverken under de senaste åren. Vad härutinnan anförts

funne riksdagen vara av beskaffenhet att böra ägnas vederbörlig uppmärksamhet.

Riksdagen ville även framhålla, att de höjda statsanslagen icke

förbundits med några vidgade skyldigheter för dessa läroverk. Härtill komme

dessutom, att någon detaljerad redovisningsskyldighet i avseende å privatläroverkens

ekonomiska förhållanden icke förefunnes och att dessa läroverk

icke, såsom fallet vore med statens läroverk, finge sina räkenskaper underkastade

någon officiell granskning eller kontroll.

De omständigheter, som sålunda berörts, syntes riksdagen påkalla en

ingående granskning av ifrågavarande skolors ekonomiska förhållanden och

nödvändiggöra, att från statens sida en effektiv kontroll komme till stånd

över användningen av de medel, som staten ansloge till dessa skolor. Riksdagen

förutsatte, att nu senast berörda förhållanden bleve av Kungl. Maj:t

behörigen uppmärksammade och att en undersökning snarast igångsattes i

syfte att råda bot för de brister, som i angivna och andra hänseenden härutinnan

förelåge.

I anledning av vad riksdagen anfört anbefallde Kungl. Maj:t genom

skrivelse till skolöverstyrelsen den 17 maj 1923 angående tillfällig löneförbättring

åt lärarpersonalen vid privatläroverken överstyrelsen att föranstalta

om utredning i det av riksdagen avsedda syftet samt därefter till Kung!.

Maj:t inkomma med de förslag i ämnet, vartill utredningen kunde föranleda.

Riksdagens

skrivelse den

7 april 1923.

Kungl. Maj.ts

skrivelse till

skolöverstyrelsen

den

17 maj 1923.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 214.

revisorer^en InnaU denn& utredninS hunnit slutföras, avgåvo riksdagens revisorer den

HO november 39 november 1923 sin berättelse om den år 1923 av dem verkställda gransk1923.

ning av statsverkets jämte därtill hörande fonders tillstånd, styrelse och förvaltning

under år 1922 och riktade därvid (å sid. 67 och följande) vissa

anmärkningar mot privatläroverken (betänkandet sid. 17 och 18), varjämte

de slutligen uttalade, att de med sin redogörelse beträffande förhållandena

vid privatläroverken avsett att understryka vikten av att den utredning,

som skolöverstyrelsen fått i uppdrag att verkställa, utan större tidsutdräkt

framlades.

styrelsensTtit- DeU 20 december 1923 avlämnade skolöverstyrelsen sin utredning av privatredHing

den läroverkens ekonomiska förhållanden med särskild hänsyn till granskning

20 december och kontroll av desamma, och i samma dag avgivet underdånigt utlåtande

i anledning av riksdagens revisorers ovannämnda uttalande inskränkte sig

överstyrelsen i huvudsak till att hänvisa till denna utredning.

Skolöverstyrelsens utredning, för vilken de sakkunniga utförligt redogjort,

utmynnade i en hemställan, att Kungl. Maj:t täcktes vid förnyad utredning

av understöd från reservationsanslaget till privatläroverk taga under övervägande,

huruvida icke för åtnjutande av dylikt understöd, utöver de villkor

och bestämmelser, som i sådant avseende redan vore fastställda, borde

ytterligare föreskrivas:

att storleken av de vid vederbörande läroanstalt normalt utgående terminsavgifterna

underställdes skolöverstyrelsens prövning och fastställelse;

att vid läroanstalten skulle finnas en styrelse, bland vars ledamöter en

skulle utses av statlig myndighet;

att läroanstaltens räkenskaper skulle granskas av minst två revisorer och

att eu av dessa skulle förordnas av statlig myndighet; samt

att läroanstaltens räkenskaper för ytterligare granskning skulle insändas

till riksräkenskapsverket.

propositionen ^ statsverkspropositionen till 1924 års riksdag anförde dåvarande statsrådet

till 1924 års och chefen för ecklesiastikdepartementet beträffande reservationsanslaget till

riksdag privatläroverken, bland annat, att han icke ansåge sig kunna för det* dåvalande

tillstyrka någon nedsättning av det anslagsbelopp, som borde stå till

Kungl. Maj:ts förfogande, därest ej grunderna för understöds utgående underkastades

ändring. Någon ändring i dessa grunder kunde statsrådet dock

icke tillstyrka, då vederbörande myndigheter ännu icke hunnit att yttra sig

över den av skolöverstyrelsen verkställda utredningen i ämnet, Enligt stats”

lådets förmenande måste man avvakta utredningsarbetets avslutande för att

kunna rätt bedöma de ganska invecklade förhållanden, som vore bestämmande

för det av riksdagen behandlade spörsmålet.

Emellertid hade under årens lopp reservationer uppstått å anslaget, enligt

riksrakenskapsverkets budgetredovisning vid slutet av år 1922 uppgående

till 103,187 kronor. Härav torde kunna tagas i anspråk ett belopp av 76,000

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj: t a proposition Nr 214. 5

kronor, varigenom förevarande anslag, nu 751,000 kronor, skulle nedbringas

till 675,000 kronor.

Under hänvisning till det ovan anförda hemställde statsrådet, att Kungl.

Maj:t täcktes föreslå riksdagen

att minska det ordinarie reservationsanslaget till privatläroverken, nu

751.000 kronor, med 76,000 kronor till 675,000 kronor samt i riksstaten för

budgetåret 1924—1925 uppföra de i nämnda anslag ingående anslagsposterna

med följande belopp, nämligen:

enskilda mellanskolor..............kronor 18,225: —

högre flickskolor.................. » 422,550: -—•

högre goss- och samskolor........... » 208,575: —

enskilda lärarinneseminarier.......... » 25,650: —

att utgå såsom ett gemensamt reservationsanslag å sammanlagt 675,000 kronor.

Under punkt 121 av samma huvudtitel hemställde statsrådet vidare, att

Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att höja det ordinarie förslagsanslaget

till lönetillägg åt lärarinnor vid statsunderstödda enskilda läroanstalter med

30.000 kronor till 480,000 kronor.

Under punkt 122 av huvudtiteln anförde slutligen statsrådet, bland

annat, att den tillfälliga löneförbättringen åt privatläroverkens lärarpersonal

allt ifrån början varit avsedd att utgöra en provisorisk lönereglering för

sagda personal, intill dess frågan om den påyrkade revisionen av det allmänna

undervisningsväsendet blivit prövad och avgjord. Då det omfattande

spörsmålet om undervisningsväsendets omorganisation ej ännu kunde föreläggas

riksdagen till slutlig prövning, kvarstode givetvis samma behov av

löneförbättring åt här ifrågavarande lärarpersonal, som hittills föranlett riksdagen

att bevilja medel till löneförbättringens bestridande.

Under de senaste åren hade berörda anslag uppgått till 2,000,000 kronor

men hade årligen överskridits. Då överskridandet alltså syntes vara föranlett

-av ett konstant behov, borde anslagsbeloppet i enlighet med gjorda

beräkningar av nämnda behov bestämmas till 2,450,000 kronor.

Under åberopande av det sålunda anförda hemställde nu statsrådet, att

Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

dels för beredande under tiden 1 juli 1924—30 juni 1925 av tillfällig

löneförbättring åt lärare och lärarinnor vid enskilda mellanskolor, högre

flickskolor, högre goss- eller samskolor samt enskilda lärarinneseminarier

anvisa för budgetåret 1924—1925 ett extra förslagsanslag av 2,450,000 kronor;

dels bestämma, att den tillfälliga löneförbättringen skall i sin helhet gäldas

av statsmedel samt utgå efter vissa närmare angivna grunder.

I anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen under punkterna

117, 121 och 122 av åttonde huvudtiteln gjorda framställningar angående

kommunala mellanskolor, lönetillägg åt lärarinnor vid statsunderstödda enskilda

läroanstalter samt tillfällig löneförbättring åt lärarpersonalen vid privat
-

Statsutskottets

utlåtande

den 4 april

1924.

opaginerad Kontrollera mot PDF

b Kungl. Maj:ts proposition Nr 214.

läroverken ävensom eu i anledning av framställningen rörande kommunala

mellanskof väckt motion framlade statsutskottet (i utlåtande den 4 april

1924, nr 34) bland annat förslag till vissa ändrade villkor och bestämmelser

för utgåendet av statsunderstöd till privatläroverken (betänkandet sid. 28—32).

Genom uppställande av de utav statsutskottet angivna villkoren skulle eu

besparing å anslaget till tillfällig löneförbättring åt lärarpersonalen vid

privatläroverken vinnas med i runt tal 200,000 kronor. ''

Utskottet hemställde, att riksdagen måtte

a) besluta, att mom. 3 och 4 i avdelningen A) av de utav riksdagen antagna

bestämmelserna angående avlöning av lärarinnorna vid statsunderstödda

enskdda läroanstalter samt angående statsunderstöd åt dessa läroanstalter

m. m. skulle hava följande ändrade lydelse:

3. Den tjänstgöring, som här avses, skall vara förlagd till klasserna över

de förberedande eller till läsavdelning av med skolan förbundet högre lärarinneseminarium.

4. Med full tjänstgöring förstås, vad angår stadium, motsvarande realoch

flickskola, undervisning under 24 till 28 timmar i veckan och, vad angår

stadium, motsvarande gymnasiet, undervisning i den omfattning, som är föreskriven

för lektor vid högre allmänt läroverk.

b) föreskriva, att såsom villkor för lärarpersonalens avlöning vid statsunderstödda

enskilda läroanstalter enligt de av riksdagen antagna grunderna

skulle gälla:

Uppdelning i parallellavdelningar av årsklass sker med iakttagande därav,

att. vad angår stadium, motsvarande real- och flickskola, minst 35 och beträffande

stadium, motsvarande gymnasiet, minst 30 lärjungar komma på varje

afdelning mom årsklassen, innan ny avdelning inom densamma upprättas,

dock att, där bristande lokalutrymmen därför lägga oöverkomliga hinder i

vägen, antalet lärjungar må i fråga om stadium, motsvarande real- och flickskola,

efter skolöverstyrelsens beprövande kunna begränsas till minst 30

c) föreskriva, att för läsåret 1924-1925 skulle gälla följande övergåugsstadgande:
Därest

vid någon läroanstalt en tillämpning av de under a) och b) angivna

bestämmelser och villkor skulle medföra, att, även sedan eventuellt anstaflda

timlärare entledigats och efter uppnådd pensionsålder kvarstående

lärare avgått, jämväl sådan lärarinna med full tjänstgöring skulle behöva

entledigas, vilken under minst två läsår varit anställd å innehavande tjänst,

må efter skolöverstyrelsens beprövande jämkning i sagda bestämmelser och

villkor vidtagas därhän, att entledigande av dylik lärarinna med full tjänstgöring

icke behöver under ifrågavarande läsår äga rum; ägande Kungl. Maj-t

att utfärda de närmare föreskrifter, som för tillämpning av detta övergångsstadgande

må befinnas erforderliga.

d) uppföra det ordinarie förslagsanslaget till lönetillägg åt lärarinnor vid

statsunderstödda enskilda läroanstalter med oförändrat belopp, 450,000 kronor.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kun tgl. Maj:ts proposition Nr 214.

Beträffande tillfällig löneförbättring åt nu ifrågavarande lärare hemställde

statsutskottet, under åberopande av vad utskottet tidigare anfört,

att riksdagen måtte

A) för beredande under tiden 1 juli 1924—30 juni 1925 av tillfällig löneförbättring

åt lärare och lärarinnor vid enskilda mellanskolor, högre flickskolor,

högre goss- eller samskolor samt enskilda lärarinneseminarier anvisa

för budgetåret 1924—1925 ett extra förslagsanslag av 2,100,000 kronor;

B) bestämma, att till lärare vid sådan enskild mellanskof, högre flickskola,

högre goss- eller samskola eller enskilt lärarinneseminarium, som åtnjöte

understöd från det i riksstaten uppförda gemensamma reservationsanslaget

till privatläroverk, måtte utgå tillfällig löneförbättring, under föiutsättning

att vid anordnande av undervisningen inom vederbörande läroanstalt ävensom

i övrigt följande villkor och bestämmelser iakttoges, nämligen,

1) att uppdelning i parallellavdelningar av årsklass sker med iakttagande

därav, att vad angår stadium, motsvarande real- och flickskola, minst 35

och beträffande stadium, motsvarande gymnasiet, minst 30 lärjungar komma

på varje avdelning inom årsklassen, innan ny avdelning upprättas inom

densamma, dock att, där bristande lokal utrymmen därför lägga oöverkomliga

hinder i vägen, antalet lärjungar må i fråga om stadium, motsvarande

real- och flickskola, efter skolöverstyrelsens beprövande kunna begränsas till

minst 30;

2) att medeltjänstgöringstiden vid läroanstalten för ämneslärare med full

tjänstgöring — föreståndare däri ej inberäknad uppgår till ungefär 26

timmar i veckan å stadium, motsvarande real- och flickskolan, samt å stadium,

motsvarande gymnasiet, till ungefär 21 timmar i veckan;

skolande dock beträffande läsåret 1924 1925 gälla följande öveigångs
stadgande:
Därest

vid någon läroanstalt en tillämpning av de under 1) och 2) angivna

villkor och bestämmelser skulle medföra, att, även sedan eventuellt anställda

timlärare entledigats och efter uppnådd pensionsålder kvarstående lärare

avgått, jämväl sådan lärarinna med full tjänstgöring skulle behöva

entledigas, vilken under minst två läsår varit anställd å innehavande tjänst,

må efter skolöverstyrelsens beprövande jämkning i sagda villkor och bestämmelser

vidtagas därhän, att entledigande av dylik lärarinna med full tjänstgöring

icke behöver under ifrågavarande läsår äga rum; ägande Kungl.

Maj:t att utfärda de närmare föreskrifter, som för tillämpning av detta övergångsstadgande

må befinnas erforderliga;

3) att storleken av de vid vederbörande läroanstalt normalt utgående

terminsavgifterna underställes skolöverstyrelsens prövning och fastställelse;

4) att vederbörande läroanstalts räkenskaper i den ordning, Ivungl. Maj.t

bestämmer, insändas till riksräkenskapsverket för granskning.

C) bestämma, att den tillfälliga löneförbättringen skall i sin helhet gäldas

av statsmedel samt utgå efter vissa närmare angivna grunder,

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition Nr 214.

D) förklara, att det måtte ankomma på Kungl. Maj:t att utfärda de närmare

föreskrifter, som för tillämpning av de under C) omnämnda grunder må befinnas

erforderliga.

Reservation Euaot detta statsutskottets beslut reserverade sig vissa ledamöter, som beutskottets

traffandc den först här omförmälda frågan ansågo, att utskottets yttrande

utlåtande och förslag bort i vissa delar hava en annan lydelse och föreslogo i anslut19241**11

detta uttalande, att utskottet ville hemställa,

att riksdagen måtte

a) höja det ordinarie förslagsanslaget till lönetillägg åt lärarinnor vid statsunderstödda

enskilda läroanstalter, nu 450,000 kronor, med 30,000 kronor

till 480,000 kronor;

b) i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, det Kungl. Maj:t täcktes låta verkställa

utredning i de av utskottet här ovan angivna hänseenden samt för

192o års riksdag framlägga det förslag, vartill denna utredning må kunna

giva anledning.

Beträffande frågan om tillfällig löneförbättring åt lärarpersonalen vid privatläroverken

ansågo vidare vissa reservanter inom. statsutskottet, att, då den utredning,

som av reservanterna under nästföregående punkt påkallats, berörde

även ^ detta förslag, utskottet i avvaktan på en dylik utredning icke borde

föreslå någon ändring av vad Kungl. Maj:t ifrågasatt utan hemställa, att

riksdagen måtte, med bifall till Kungl. Maj:ts förslag, för detta ändamål

anvisa 2,450,000 kronor.

Skiljaktiga I frågan fattade, kamrarna olika beslut, i det att första kammaren antog

riksdagens det forslag’ som innefattades i den avgivna reservationen, varemot andra

kamrar. kammaren biföll utskottets hemställan med den ändring, att i det under c)

intagna övergångsstadgandet orden »minst två läsår varit anställd å innchavande

tjänst» utbyttes mot »minst två läsår i denna egenskap varit anställd

vid läroanstalt, varom nu är fråga», ävensom i avseende å motiveringen

vidtog häremot svarande ändringar.

Memorial I anledning av kamrarnas skiljaktiga beslut i fråga om Kungl. Maj:ts i

Cn]flik™'''' statsverkspropositionen gjorda framställningar angående kommunala mellanskolor,

lönetillägg åt lärarinnor vid statsunderstödda enskilda läroanstalter

samt tillfällig löneförbättring åt lärarpersonalen vid privatläroverken ävensom

en i anledning av framställningen rörande kommunala mellanskolor väckt

motion, avgav statsutskottet (i memorial den 8 maj 1924, nr 62,) förnyat

yttrande i ärendet och föreslog därvid på anförda grunder, att riksdagen

måtte

a) föreskriva, att såsom villkor för lärarpersonalens avlöning vid statsunderstödda

enskilda läroanstalter enligt de av riksdagen antagna grunderna

skall gälla:

Uppdelning i parallellavdelningar av årsklass sker med iakttagande därav,

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kun yl. Maj: tu proposition Nr 214.

att, minst 30 lärjungar komma på värjo avdelning inom årsklassen, innan

ny avdelning inom densamma upprättas, dock att, där bristande lokalutrymmeu

lägga oöverkomliga hinder i vägen, antalet må efter skolöverstyrelsens

beprövande kunna begränsas till lägre lärjungantal;

b) föreskriva, att för läsåret 1924—1925 tjänstgöringstiden för lärarinna

med full tjänstgöring icke skall understiga 22—26 timmar i veckan;

c) böja det ordinarie förslagsanslaget till lönetillägg åt lärarinnor vid statsunderstödda

enskilda läroanstalter, nu 450,000 kronor, med 30,000 kronor

till 480,000 kronor;

d) i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, det Kungl. Maj:t täcktes låta utarbeta

lämpliga övergångsbestämmelser i syfte att för läsåret 1924—1925 anställda

ämneslärare med full tjänstgöring, vilka ej uppnått pensionsåldern,

icke må behöva avskedas på grund av de skärpta bestämmelser, som i fråga

om tjänstgöringens omfattning och förläggning, enligt vad utskottet anfört,

böra tillämpas från och med läsåret 1925—1926, samt för riksdagen framlägga

förslag i berörda hänseende.

Beträffande frågan om tillfällig löneförbättring föreslog statsutskottet i

samma memorial, bland annat, att riksdagen måtte, i anledning av Kungl.

Maj:ts förslag

A) för beredande under tiden 1 juli 1924—30 juni 1925 av tillfällig löneförbättring

åt lärare och lärarinnor vid enskilda mellanskolor, högre flickskolor,

högre goss- eller samskolor samt enskilda lärarinneseminarier anvisa

för budgetåret 1924—1925 ett extra förslagsanslag av 2,360,000 kronor;

B) bestämma, att till lärare vid sådan enskild mellanskola, högre flickskola,

högre goss- eller samskola eller enskilt lärarinneseminarium, som åtnjuter

understöd från det i riksstaten uppförda gemensamma reservationsanslaget

till privatläroverk, må utgå tillfällig löneförbättring, under förutsättning att

vid anordnande av undervisningen inom vederbörande läroanstalt ävensom

i övrigt följande villkor och bestämmelser iakttagas, nämligen,

1) att uppdelning i parallellavdelningar av årsklass sker med iakttagande

därav, att minst 30 lärjungar komma på varje avdelning inom årsklassen,

innan ny avdelning upprättas inom densamma, dock att där bristande lokalutrymmen

lägga oöverkomliga hinder i vägen, antalet må efter skolöverstyrelsens

beprövande kunna begränsas till lägre lärjungantal;

2) att tjänstgöringstiden för lärarinna med full tjänstgöring icke skall understiga

22—26 timmar i veckan;

3) att storleken av de vid vederbörande läroanstalt normalt utgående terminsavgifterna

underställes skolöverstyrelsens prövning och fastställelse;

4) att i granskningen av vederbörande läroanstalts räkenskaper skall deltaga

eu utav riksräkenskapsverket utsedd lokal revisor ävensom att räkenskaperna

skola vid anfordran ställas till förfogande av riksdagens revisorer;

C) bestämma, att den tillfälliga löneförbättringen skall i sin helhet gäldas

av statsmedel samt utgå efter vissa närmare angivna grunder;

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition Nr 214.

D) förklara, att det må ankomma på Kungl. Maj:t att utfärda de närmare

föreskrifter, som för tillämpning av de under C) omnämnda grunder må befinnas

erforderliga.

Statsutskottets i detta hänseende gjorda hemställan avslogs av första kam
-

Åter skiljaktiga

beslut

av riks- blaren, varemot andra kammaren biföll samma hemställan.

dagens

kamrar.

Memorial I anledning av kamrarnas skiljaktig^ beslut angående framlagt samman,

ipni!?24maJ'' jämkningsförslag i fråga om Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda

framställningar angående lönetillägg åt lärarinnor vid statsunderstödda enskilda

läroanstalter samt tillfällig löneförbättring åt lärarpersonalen vid privatläroverken

föreslog statsutskottet slutligen (i memorial den 23 maj 1924,

nr 95,) voteringspropositioner jämlikt § 65 riksdagsordningen för nämnda

frågors avgörande medelst gemensam votering.

Skrivelsfden . SedaU omförmälda gemensamma omröstningar företagits, anmälde slutit

juni 1924. %en riksdagen i skrivelse den 4 juni 1924, nr 261, i anledning av Kungl.

Maj ds i statsverkspropositionen under punkterna 121 och 122 av åttonde

huvudtiteln gjorda framställningar angående lönetillägg åt lärarinnor vid

statsunderstödda enskilda läroanstalter samt tillfällig löneförbättring åt lärarpersonalen

vid privatläroverken, under punkt 1, att riksdagen höjt det ordinarie

förslagsanslaget till lönetillägg åt lärarinnor vid statsunderstödda enskilda

läroanstalter, nu 450,000 kronor, med 30,000 kronor till 480,000

kronor.

I samma skrivelse anmälde riksdagen under punkt 2, att riksdagen

A) för beredande under tiden 1 juli 1924—30 juni 1925 av tillfällig löneförbättring

åt lärare och lärarinnor vid enskilda mellanskolor, högre flickskoloi,

högre goss- eller samskolor samt enskilda lärarinneseminarier anvisat

för budgetåret 1924—1925 ett extra förslagsanslag av 2,450,000 kronor;

B) bestämt, att den tillfälliga löneförbättringen skall i sin helhet gäldas

av statsmedel samt utgå efter följande grunder:

1) delaktighet i den tillfälliga löneförbättringen tillkommer den, som under

tiden 1 juli 1924—30 juni 1925 eller någon del av nämnda tid är anställd

i egenskap av föreståndare, ämneslärare med full tjänstgöring, timlärare

eller övningslärare vid sådan enskild mellanskola, högre flickskola,

högre goss- eller samskola eller enskilt lärarinneseminarium, som åtnjuter

understöd från det i riksstaten uppförda gemensamma reservationsanslaget

till privatläroverk;

2) den tillfälliga löneförbättringen utgår med följande belopp utöver föreskriven

minimiavlöning eller, där föreskrift om minimiavlöning saknas, utöver

den avlöning, som för motsvarande tjänstgöring i medeltal utgått under

åren 1913—1915:

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kung!. Maj:ts proposition Nr 214.

a) till en kvinnlig föreståndare vid högre llickskola och enskilt lärarinneseminarium

samt en föreståndare, manlig eller kvinnlig, vid enskild mcllanskola

och högre goss- eller samskola med 1,500 kronor för ar;

b) till ämneslärare med full tjänstgöring, manlig eller kvinnlig, vid enskild

mellanskola, högre flickskola, högre goss- eller Barnskola samt enskilt

lärarinneseminarium, därest läraren åtnjuter avlöning efter den löncskala,

som utgår från en begynnelseavlöning av 1,400 kronor, med 1,500 kronor

för år samt, därest läraren åtnjuter avlöning efter den löneskala, som utgår

från en begynnelseavlöning av 1,200 kronor, med 1,200 kronor för år;

c) till manlig timlärare vid enskild mellanskola, högre goss- eller samskola

samt enskilt lärarinneseminarium med 60 kronor för veckotimme och år,

dock beträffande lärare vid högre goss- eller samskola endast för det antal

veckotimmar, som för vederbörande läroanstalt tagits i beräkning vid bestämmande

av det särskilda understödet för anlitande i större omfattning

av manliga lärarkrafter;

d) till manlig timlärare vid högre flickskola med 50 kronor för veckotimme

och år;

e) till kvinnlig timlärare vid enskild mellanskola, högre flickskola, högre

goss- eller samskola samt enskilt lärarinneseminarium med 50 kronor för

veckotimme och år;

f) till övningslärare, manlig eller kvinnlig, vid enskild mellanskola, högre

flickskola, högre goss- eller samskola samt enskilt lärarinneseminarium med

40 kronor för veckotimme och år.

3) den tillfälliga löneförbättringen utgår, vad angår enskild mellanskola

och högre flickskola, under förutsättning att eu summa, motsvarande 20

procent av det sammanlagda till lärarpersonalen vid vederbörande skola i

tillfällig löneförbättring under tiden 1 juli 1924—30 juni 1925 utgående beloppet,

varder för skolans verksamhet för nämnda tid i övrigt anslagen av

kommun eller enskilda donatorer eller utgår av medel,, som eljest stå till

vederbörande läroanstalts förfogande;

C) förklarat, att det må ankomma på Kungl. Maj:t att utfärda de närmare

föreskrifter, som för tillämpning av dessa grunder må befinnas erforderliga.

Den 20 juni 1924 erhöll statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet

bemyndigande att tillkalla vissa sakkunniga för utredning av frågor

rörande privatläroverken.

Vad beträffade de riktlinjer, som skulle vara bestämmande för de sakkunnigas

arbete, anförde statsrådet i det yttrande till statsrådsprotokollet, som

föregick det nyssberörda bemyndigandet, att arten av utredningsarbetet till

stor del syntes vara antydd i ett av 1923 års riksdag gjort uttalande om

privatläroverken och deras understödjande av staten ävensom i vissa uttalanden

av statsutskottet vid 1924 års riksdag. Vad sålunda förekommit vid

Tillkallande

av sakkunniga.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kung]. Maj:ls proposition Nr 214.

riksdagens behandling av förevarande fråga syntes statsrådet rätt väl belysa

de punkter, där utredning kunde anses i första hand erforderlig. Därutöver

borde de sakkunniga givetvis äga att till övervägande upptaga andra

frågor, som kunde befinnas stå i sådant samband med här närmare omhandlade

spörsmål, att beträffande dem en granskning visade sig önskvärd

eller behövlig. Efter verkställd granskning borde de sakkunniga till Kuno-].

Maj it inkomma med det yttrande och förslag, vartill utredningen kunde

giva anledning. Utredningsarbetet borde uppenbarligen så bedrivas att utredningen

bleve färdig i så god tid, att på de sakkunnigas utlåtande fotat

förslag kunde föreläggas 1925 års riksdag.

i fed skrivelse den 15 december 1924 överlämnade, som jag förut nämnt

de sakkunniga »Utredning av vissa frågor rörande privatläroverken. Betänkande

och förslag av inom ecklesiastikdepartementet tillkallade sakkunniga.

, vilket betänkande sedermera blivit befordrat till trycket (Statens offentliga

utredningar 1925:1). Beträffande planläggningen av sitt arbete hava

(te sakkunniga anfört bland annat följande:

™ ™ +bdr]fn måstc. dc sakkunnigas arbete inriktas på att erhålla ett så

må 1 teiia iT m0/lgt for ett alls!dlgt belysande av hithörande spörs
nal.

Inhämtandet av dessa uppgifter ävensom bearbetandet av dem måste

tån ’J0( Va^dlghet uPPt:iga eu dryg del av den jämförelsevis korta tid, som

Lke nå alla mnnua ^ n ?meIlertld ’har utredningens brådskande natur

icke pa alla punkter medgivit den noggranna bearbetning och detaljgransk
ning

av det inkomna materialet, som hade varit önskvärd. Å andra sidan

Idka Ud,kmdU vininSnai''bete!3 -gå,D” understundom nya spörsmål uppkommit,

, lbland nödvändiggjort inhämtandet av nya, kompletterande upnlys
dröfarde°Csakl0m

dar-lamte kommit att på ett i förväg oberäkneligt sätt förhöja

de sakkunnigas arbete. Trots ovanberörda svårigheter hava emellertid

åffro^koehmgYa ngt-(-!et Va»rit dT “W sekt kontrollera och verifiera

räknine-armTnlff fbnS/^ att de därpå byggda redogörelserna och beförhådfndena

& de glYa 011 nktlg totalbild av de förhandenvarande

De i ovanberörda departementschefsuttalande framlagda synpunkterna

aioete, Do sakkunniga hava således ansett som sin främsta uppgift att un
mödShetCTnniUatft°rhanderaran<le

förbållandeua vid privatskolorna ävensom

.Jjljmtorna ,att mom den nuvarande organisationens ram och utan skada

omUSrriDT?f i\tadk<?mm‘ Sä T?Ttliga h-paringar förÄÄ

som möjligt. De sakkunniga hava således icke ansett sig hava anledning

att närmare ingå pa det stora förslag till omorganisation av rikets skof

lom förd närvfb 4 1923 fram]ades av 191» års skolkommission och

ändamål tiCKd”*6 SI$ uncJer behandling av särskilda för detta

ändamål tillkallade sakkunniga. A andra siden hava naturligtvis de av skol
m

Xn‘hors n|n g o ;ltrcfniuna,r 0Ch fÖrsk''g beaktats och vid åtskilliga

till tallen agts till grund for de sakkunnigas uttalanden.

miv™IU!n,gamVa emellertid under gången av sitt arbete funnit, att den

uv arande organisationen av privatläroverken lider av åtskilliga ofullkom
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kung1. Muj:ts proposition Nr 214. 13

ligheter, och de hava därför tagit under övervägande möjligheten av en genomgripande

omläggning av statens understödsverksamhet gentemot det privata

skolväsendet. Såväl med hänsyn till vad nyss anförts ^oin på grund

av den begränsade tid, som omöjliggjort de ingående undersökningar, på

vilka en dylik omläggning måste grundas, hava de sakkunniga emellertid i

vissa fall stannat vid att endast antyda några riktlinjer, som skulle kunna

läggas till grund för ett nytt system.

Då jag nu går att för Kungl. Maj:t framlägga de förslag, som äro av den

art, att de torde böra underkastas riksdagens prövning, ävensom de anslagsäskanden,

som äro av behovet påkallade för budgetåret 1925—1926, har jagansett

lämpligast att för överskådlighetens skull följa de sakkunnigas framställning.

Efter en kortfattad redogörelse för de viktigaste av de företagna undersökningarna

hava de sakkunniga ägnat kap. IV av sitt betänkande åt frågan

om omfattningen av lärarinnornas tjänstgöring.

Nu gällande bestämmelser angående vid statsunderstödda privatskolor anställda

lärarinnors tjänstgöring finnas i kungörelsen den 29 oktober 1909

angående avlöning av lärarinnor vid statsunderstödda enskilda läroanstalter

samt angående statsunderstöd åt dessa läroanstalter m. m. Här stadgas bl. a.,

att ämneslärarinna med full tjänstgöring vid dylik anstalt skall, alltefter graden

av behörighet, åtnjuta viss i kungörelsen fastställd minimiavlöning; att med

full tjänstgöring skall förstås tjänstgöring till ungefärligen den omfattning,

som åligger ämneslärarinna vid allmänt läroverk, och att den tjänstgöring,

som här avses, skall vara förlagd till klasserna över de förberedande eller

till läsavdelning av med skolan förbundet lärarinneseminarium, dock att

ämneslärarinna med full tjänstgöring må fullgöra intill en tredjedel därav

i de förberedande klasserna.

Till förtydligande av nu nämnda bestämmelser må tilläggas, att, enligt

gällande läroverksstadga, ämneslärarinnor vid allmänt läroverk äro förpliktade

att varje vecka vid läroverket lämna undervisning 22 till 26 timmar.

Med avseende å sådana lärarinnor gäller också, i likhet med vad som är

föreskrivet beträffande övriga ämneslärare vid statsläroverken, att för den,

som fått sig ålagt ett på grund av lärj ungan talets storlek eller antalet skri vlag

avsevärt drygare hemarbete med rättande av lärjungarnas skrivövningar

eller annat därmed jämförligt arbete utom den egentliga undervisningstiden,

må, där förhållandena sådant medgiva, de för tjänstgöringen stadgade lägsta

timtalen kunna minskas, dock icke utan skolöverstyrelsens medgivande med

mera än två timmar i veckan.

För biträdande föreståndarinna har skolöverstyrelsen medgivit, att undervisningsskyldigheten

må minskas med högst fem veckotimmar.

Manliga ämneslärares tjänstgöring är ej fastställd genom några allmänna

föreskrifter. I samband med bestämmelserna om tillfällig löneförbättring vid

privatläroverken är dock stadgat, att beträffande tjänstgöringens omfattning

för sådana lärare läroverksstadgans bestämmelser om ämneslärares undervisningsskyldighet

i tillämpliga delar skola gälla. Lärare med tjänstgöring, motsvarande

adjunkts, är alltså skyldig undervisa 24—28 veckotimmar, lärare

'' med lektorstjänstgöring 20—22 veckotimmar.

Omfattningen

av lära

rinnornas

tjänstgöring.

Nu gällande

bestämmelser.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottet

vid 1924

års riksdag.

Kitngl. Maj:ts proposition Nr 214.

Såsom tidigare i annat sammanhang blivit erinrat, föreslog statsutskottet

+ -n • ''^ års riksdaS> vid behandlingen av frågan om reservationsanslaget

till pnvatlarovarken, eu ändring av här ovan anförda bestämmelser rörande

amneslararmnornas tjänstgöring. Förslaget innebar, att med full tjänstgöring

skulle förstas, vad angmge stadium, som motsvarade real- och flickskola

undervisning under 24 till 28 timmar i veckan, och vad anginge stadium’

som motsvarade gymnasium, undervisning i den omfattning, som vore föreskriven

för lektor vid allmänt läroverk.

När frågan om tillfällig löneförbättring åt lärarpersonalen vid privatläro%ei

''eu behandlades, föreslog statsutskottet vidare, att såsom villkor för

den av utskottet föreslagna löneförbättringen för budgetåret 1924—1925

skulle bl. a. iakttagas, att medeltjänstgöringstiden för ämneslärare med full

tjänstgöring — föreståndare däri ej inberäknad — skulle uppgå till ungefär

2b timmar i veckan a stadium, motsvarande real- och flickskola, samt å

stadium, motsvarande gymnasiet, till ungefär 21 timmar i veckan

De sakkun
-

Med hänsyn till de sålunda ifrågasatta förändringarna av bestämmelser

rna

rörande nu ifrågavarande ämneslärares tjänstgöring hava de sakkunniga

underkastat tjänstgöringsförhållandena vid de olika privatläroverken en ingående

granskning.

„ Giei\om ti]} läroanstalterna utsända frågeformulär hava de sakkunniga infordrat

upplysningar från varje skola om antalet lärare med full tjänstgöung,

medeltalet tjänstgöringstimmar för dessa lärare med angivande tillika

av maximum och minimum av sådana timmar vid läroanstalten, vidare om

antalet timlarare i läroämnena och antalet av dessa lärare bestridda undervisningstimmar

samt huruvida dessa varit förlagda till gymnasiet eller den

oynga skolan. Tillika hava de sakkunniga begärt uppgift om i bur stor utskickning

ämneslärare tagits i anspråk för undervisning i övningsämnen

samt i vilken omfattning ämneslärare med huvudsaklig tjänstgöring å elementarstudiet

undervisat även i förberedande klasser. De sakkunniga hava

jämväl soKt vinna klarhet angående den viktiga frågan, huru vid tjänstgöringens

fördelning och tjänstgöringstidens bestämmande skrivlag rnorgonboner,

vakttimmar in. m. beräknats. Slutligen ha upplysningar inhämtats

om. föreståndares, forestandannnas och biträdande föreståndarinnas tjänstgöring.

J

Uppgifterna hava avsett läsåren 1921—1924 samt höstterminen 1924. För

sistnämnda termin hava de sakkunniga kompletterat uppgifterna genom från

skolorna till skolöverstyrelsen eller de enskilda läroanstalternas vikariatskassa

i annat sammanhang insända handlingar.

t ^hPSTferna framgår att, såsom redan skolöverstyrelsen i sin skrivelse

den .0 december 1923 uttalat, de privata läroanstalterna beträffande omfattningen

av lärarnas tjänstgöringstid hållit sig inom den lagstadgade ramen

Har tjänstgöringen någon gång gått under den fastställda minimitiden svnes

detta hava berott på att hänsyn tagits till drygare arbete med rättande

av skrivningar el er annat jämförligt arbete och alltså stå i god överensS^™me

se med gällande bestämmelser.

Tjänstgöringstidens medeltal har under läsåren 1921—1924 i över hälften

av de fall, som undersökningen omfattat, varit minst 24 veckotimmar, i ''

icke fa fall ri gör medelsiffran 2o veckotimmar eller därutöver. Under höstterminen

1924 ligger medeltalet över 24 timmar i 59 av de 100 undersökta ■

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kunyl. May.ts proposition Nr 214.

skolorna — i 9 av dessa skolor iir medeltalet 2fl eller därutöver, i 19 av

dem når medeltalet upp till 25 eller därutöver. 12 skolor hava i nu förevarande

avseende ett medeltal av jämnt 24 veckotimmar. Återstående skolor

— 29 — hava ett medeltal under 24 timmar.

Vad maximi- och minimitjänstgöring under den behandlade perioden boträffar,

växla siffrorna högst betydligt, och få de sakkunniga beträffande

dessa siffror hänvisa till det statistiska materialet.

I många fall, där tjänstgöringens medeltal närmar sig minimigränsen,

synes detta hava berott på att skolan är förbunden med gymnasium och

att en betydande del av denna tjänstgöring varit förlagd till gymnasiet. I

andra åter är skolan förbunden med ett seminarium, och lärarinnorna

hava i stor utsträckning varit upptagna med handledning av seminarieeleverna

vid dessas övuingslektioner. Ätt en dylik handledning med tull rätt

kan betraktas såsom med rättande av lärjungarnas skrivningar och dylikt

jämförligt arbete, vilket enligt läroverksstadgan möjliggör nedsättning av

undervisningsskyldigheten, synes de sakkunniga vara höjt över allt tvivel.

Då under debatterna vid 1924 års riksdag eu anmärkning riktades mot en

med seminarium förbunden skola för att icke hava följt gällande föreskrifter

beträffande lärarinnornas tjänstgöring, har detta förhållande tydligen blivit

förbisett. Att handledning av semin ar ieelever måste anses krävande och

fullt motivera eu viss nedsättning av tjänstgöringstiden framgår även därav,

att enligt gällande bestämmelser för statens högre lärarinneseminarium och

den därmed förenade normalskolan för flickor de vid sagda läroanstalt

tjänstgörande ämneslärarinnorna äro skyldiga att bestrida undervisning 20

till 2-f timmar i veckan, alltså 2 veckotimmar mindre än ämneslärarinnorna

vid de allmänna läroverken.

Beträffande skrivlag och genomgående av herbarier in. in. tyckes den

praxis vara genomgående, att hänsyn härtill tages vid tjänstgöringens fördelning,

så att någon lindring medgives den, som i sagda avseenden särskilt betungas,

utan att lindringen uppskattats i timtal och därmed inverkat på den beräknade

medeltjänstgöringen. Morgonbön anses på många håll ersätta^ /3

timme; vakttimmar beräknas lika med vanliga lektionstimmar. På några

håll har skötsel av skolans bibliotek eller annat expeditionellt aibete inräknats

i tjänstgöringen.

Efter denna allmänna redogörelse för de gjorda undersökningarna och

deras resultat hava de sakkunniga övergått till en principiell fi anställning

av sin ståndpunkt till frågan om tjänstgöringstidens utsträckning.

När riksdagen år 1909 såsom villkor för då beslutad lönereglering för

ämneslärarinnorna vid privatläroverken fastställde viss tjänstgöiing, jämställdes

dessa lärarinnor i det stora hela med ämneslärarinnorna vid statens

samskolor. Man torde ej misstaga sig, om man antager, att detta jämställande

berodde därpå, att dessa båda kategorier av lärarinnor såväl beträffande

arten av sin tjänstgöring som med hänsyn till ersättningen för sitt

arbete ansågos stå varandra nära. Väl voro privatskolorna såtillvida olika

statssamskolorna, som de i regeln, de förberedande klasserna oberäknade,

omfattade 8 årsklasser, under det samskolorna endast omfattade 6. Att

flickskolornas båda högsta klasser betraktades som jämförliga med gymnasiets

lägsta ringar, framgår därav, att de tidigare på många håll åtnjutit

gemensam undervisning med dessa i ett stort antal ämnen.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition Nr 214.

Med hänsyn till avlöningsförmåner jämställdes även de ämneslärarinnor

vid privatlaroyerken vilka avlagt de prov, som erfordrades för behörighet

till ordinarie ämneslärarmnetjänst vid allmänt läroverk, tämligen nära med

amneslärarninorna i statens samskolor. De förra tillförsäkrades 1,400 kronor

i forsta lönegraden, 1,700 kronor i andra och 2,000 kronor i tredje lönegraden;

lärarinnorna i Barnskolorna erhöllo 1,500 kronor i första och 2 000

kronor i andra och sista lönegraden.

nJärfu äri19M?4 har emellei;tid en ny skoltyp, den kommunala mellanskolan,

uppstått och tätt eu synnerligen stor spridning, och en ny grupp ämnesläraunnor

har alltså tillkommit, med vilka ämneslärarinnorna vid privatläroverken

i vissa avseenden kunna jämföras. Då statsutskottet år 1924 föreslog

av sistnämnda lärarinnors tjänstgöringstid, hänvisade utskottet

också till torhallandena vid de kommunala mellauskolorna, där lärare med

lull tjänstgöring voro skyldiga bestrida undervisning 24 till 28 veckotimmar,

i er ett bedömande av frågan, huruvida privatskolornas lärarinnor böra åläggas

motsvarande tjänstgöring, synes en- jämförelse mellan dessa och de

kommunala mellanskolornas lärarinnor även i andra hänseenden böra före
Ict^ciS.

Dessa sistnämnda lärarinnor tjänstgöra vid läroanstalter, som i likhet med

statens samskolor leda fram till realskolexamen och hava till uppgift att

meddela allmänt medborgerlig bildning. I sistnämnda avseende förete nämnda

skolor aven likhet med de Hosta privatläroverken. Omfattande endast fyra

årsklasser och byggda på fullständig folkskolekurs äro de emellertid med

hänsyn till sin organisation och sitt arbetssätt olika såväl statens samskolor

1 k-T6 KSnWi’ di° u Pnvatlär°verken. Tjänstgöringen kommer

, f1/.1 e,lbjuda hes tam da olikheter. Särskilt beaktansvärt är, att jämväl

l förhållande till de kommunala mellauskolorna de flesta av de statsunderstödda

privatsko orna nå upp till ett högre åldersstadium för lärjungarna

och_ att av orsaker, som ovan framhållits, rättandet av lärjungarnas skrivövningar

bär kommer att medföra ett drygare arbete än inom den kommunala

mellanskolan.

I avseende på avlöningsförhållanden framträder olikheten mellan de kommunala

inellanskolorna och privatläroverken vida skarpare. Miuimiavlöningen

för lärarinna vid kommunal mellanskola (minimiersättningen för bostad

cell bränsle däri inräknad) skulle - vid ett procenttal för dyrtidstillägget av

oj kunna beraknas till respektive 4,558, 4,952, 5,347 och 5,741 kronor

i de olika lonegrauerna. Den faktiska avlöningen torde på flertalet orter

vara större; i btockholm kan den beräknas till 5,933 kronor i lägsta och

, lh kronor i högsta lönegraden, i Malmö till respektive 5,583 och 6 766

kronor, i Norrköping till respektive 5,488 och 6,671 kronor. Vid ett antagande

av samma procenttal för dyrtidstilläggen hava de sakkunniga beräknat

Md statsunderstödd privatskola anställd ämneslärarinnas minimiavlöning

till respektive 3,o 16, o,946 och 4,316 kronor. Faktiskt svnes emellertid sisri

liamnda larannnekar i regeln hava åtnjutit något större löneförmåner i det

kommunerna eller skolorna beviljat frivilliga lönetillägg. Dessa äro mycket

till no,i i Sm St1°rlek, Vld etJ stort antal skolor uppgår detta tillägg icke

till 400 kronor, vid andra nar det upp till ett större belopp. Endast^ rena

undantagsfall överstiger dock detta tillägg 800 kronor.

Löneförmånerna för ordinarie ämneslärarinnor vid statens samskolor äro

■dMu i Mon^\,oiyrtK3t-U;''lV7S!,r0eGUt _ 1 de olika lönegraderna respektive

4,414, 4,819, 5,224 och o,629 kronor.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kunfjl. May.ts proposition Nr 214.

Härefter hava de sakkunniga anfört:

Genom nämnda lönetillägg hava visserligen nu ifrågavarande lärarinnors

avlöningsförhållanden, om ock mera provisoriskt, förbättrats, men skillnaden

mellan deras och lärarinnornas vid de kommunala mellanskolorna löneförmåner

är dock i regeln betydande, allrahelst de senare lärarinnorna å de

flesta orter, som med hänsyn till levnadskostnader äro jämförbara med de

platser, där statsunderstödda privatskolor äro upprättade, säkerligen erhålla

större ersättning för bostad och bränsle än det fastställda minimum.

När det gäller att fatta ståndpunkt till frågan, om tjänstgöringsförhållandena

vid de statsunderstödda privatskolorna kunna och böra ordnas efter

mönstret av de kommunala mellanskolorna, kan icke bortses från nu relaterade

fakta.

Olikheten i de båda här jämförda skoltypernas beskaffenhet och fratnför

allt den påvisade avsevärda skillnaden i löneförmåner mellan de kommunala

mellanskolornas och de statsunderstödda privatskolornas ämneslärarinnor

utgör enligt de sakkunnigas mening ett starkt skäl för att icke ålägga

sistnämnda kategori lärarinnor samma tjänstgöring, som fordrats av de förra.

Enligt en mycket sund praxis, som visserligen icke är undantagslös, har

inom statsförvaltningen en ökning av vederbörande löntagares tjänstgöringsskyldighet

icke plägat företagas utom i samband med lönereglering. Denna

regel synes även hava fog för sig i nu förevarande avseende, när det gäller

en kår, som till så väsentlig grad erhåller sin avlöning genom statsmedel.

Att staten under nuvarande ekonomiska förhållanden skulle öka statsbidragen

till denna lärarkårs avlönande, torde icke kunna ifrågasättas. Principiellt

sett kunde det emellertid tänkas, att statsmakterna i samband med

införande av nya bestämmelser beträffande lärarinnornas tjänstgöring påyrkade,

att sagda lärarinnors löner skulle höjas och därvid ålade respektive

privatskolor att av egna medel bestrida denna löneförhöjning. De sakkunniga

hava även tagit möjligheten av en sådan lönereglering under övervägande.

Av de ekonomiska undersökningar, som därvid gjorts, hava de

sakkunniga emellertid kommit till den uppfattningen, att jämförelsevis få

av de statsunderstödda privatläroverken skulle vara i stånd att, utan höjning

av terminsavgifterna, erbjuda sin lärarinnekår någon avsevärdare löneförhöjning.

Då sålunda en lönereglering icke lärer kunna förutsättas, åtminstone under

nuvarande ekonomiska förhållanden, tillåta sig de sakkunniga i förevarande

fråga anlägga en synpunkt, som även vid ett tillfälle framhållits under debatterna

i riksdagen år 1924. Skulle kraven på de privatanställda lärarinnornas

tjänstgöring höjas till likhet med den tjänstgöring, som fordras av

lärarinnorna vid de kommunala mellanskolorna, och skillnaden i avlöning

mellan dessa båda kategorier lärarinnor dock fortfarande bibehållas i sin

fulla utsträckning, föreligger en risk, att goda lärarkrafter dragas från privatskolorna.

Detta vore från många synpunkter att beklaga. Särskilt vilja

de sakkunniga framhålla, att, så länge i vårt lands större och medelstora

samhällen den kvinnliga ungdomens undervisning så gott som uteslutande

handhaves av privata läroanstalter, åtgärder, som kunna leda till undervisningens

försämrande, innebära eu orättfärdighet mot det kvinnliga släktet,

som alltför länge av staten i nu ifrågavarande hänseende behandlats styvmoderligt.

Härtill kommer en annan omständighet. Av den undersökning de sakkunniga

verkställt rörande tjänstgöringsförhållandena vid de statsunderstödda

Bihang till riksdagens protokoll 1925. 1 samt. 174 käft. (Nr 214.) 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kung!. Maj:ts proposition Nr 214.

enskilda läroverken framgår, att ett tillämpande av statsutskottets förslag

skulle leda till stora förändringar inom dessa. I det föregående har visats,

att ämneslärares tjänstgöring endast vid ett ringa fåtal skolor uppgått till

ett medeltal av 26 timmar, och att de flesta skolor stanna vid ett medeltal

av 24—25 veckotimmar eller därunder. Skulle nu det kravet framställas,

att lärarinnornas tjänstgöringsskyldighet utsträckes i överensstämmelse med

statsutskottets förslag, skulle ett stort antal lärarinnor vid privatläroverken

bliva överflödiga. En approximativ beräkning, som de sakkunniga uppgjort,

visar, att, om ett medeltal av 26 uudervisningstimmar uppställes såsom

norm, 59 lärarinnor skulle bliva överflödiga.1

En ändring av tjänstgöringsbestämmelserna, sådan som 1924 års statsutskott

påyrkat, skulle alltså leda till avsevärda svårigheter för skolorna, som

med en betydligt decimerad lärarinneuppsättning finge hart när olösliga uppgifter

beträffande arbetets fördelning såväl med hänsyn till undervisningens

bestridande i de olika ämnena som till klasstoreståndarskapets behöriga skötande.

Givetvis skulle övergångsbestämmelser, såsom också statsutskottet medgivit,

för de närmaste åren något minska olägenheterna, men såvida man

icke ville låta bestämmelserna bliva eu död bokstav, skulle svårigheterna

för skolorna endast uppskjutas, icke försvinna.

De sakkunniga förorda, att nuvarande bestämmelser angående tjänstgöringen

bibehållas för ämneslärarinnorna vid privatskolor. Ramen för tjänstgöringen

bör alltså fortfarande vara 22—26 veckotimmar för stadium, motsvarande

realskola eller flickskola, och ämneslärarinna vid privatskola alltså

icke kunna åläggas tjänstgöring utöver 26 timmar i veckan.

Då det emellertid, med hänsyn till önskvärdheten av statsutgifternas sänkning,

är av vikt, att tjänstgöringen icke i onödan förlägges nära intill minimum,

torde inom denna ram medeltjänstgöringen kunna något höjas. Av

en undersökning, som de sakkunniga företagit, framgår, att vid statens

samskolor genomsnittstjänstgöringen för ämneslärarinnor — första lärarinnor

undantagna — numera omfattar nära 25 veckotimmar. Det torde därför

kunna ifrågasättas, att skolöverstyrelsen för framtiden tillser, att även

vid privatskolorna denna tjänstgöring genomsnittligt uttages.

De sakkunniga hava ävenledes företagit eu undersökning för att utröna,

hur fordran på en sådan medeltjänstgöring som den nu av de sakkunniga

ifrågasätta skulle inverka på behovet av lärarinnor, och därvid funnit, att

ett dylikt krav skulle under nuvarande förhållanden göra 30 lärarinnor

överflödiga.

Emellertid böra vissa kategorier lärare endast kunna åläggas kortare tjänstgöring.

Detta gäller givetvis lärare, vilkas huvudsakliga tjänstgöring är

förlagd till gymnasium. I detta avseende föreslog statsutskottet vid 1924

ars riksdag, att med full tjänstgöring a stadium, som motsvarade gymnasiet,

skulle förstås undervisning i den omfattning, som är föreskriven för

1 I sistnämnda antal äro även inräknade de relativt få lärarinnor, som skulle bliva

överflödiga på grund av tjänstgöringens förläggning uteslutande till klasserna över de förberedande.

opaginerad Kontrollera mot PDF

1(J

Kungl. Maj:ts proposition Nr 214.

lektor vid allmänt läroverk, d. v. s. under 20 till 22 timmar. I likhet med

statsutskottet finna de sakkunniga eu sådan bestämmelse av omständigheterna

påkallad.

I anslutning till vad i betänkandet tidigare anförts om undeivisningen

vid sådana skolor, som äro förbundna med högre lärarinneseminarier, vilja

de sakkunniga även ifrågasätta någon nedsättning i undervisningsskyldigheten

för där tjänstgörande lärarinnor. Att staten ger understöd åt privata

lärarinneseminarier torde bevisa, att statsmakterna inse deras behövlighet.

Det är då givetvis av vikt, att de lärarinnor, som handleda seminarieeleverna

i deras övningsundervisning, erhålla den lättnad i sin övriga tjänstgöring,

att arbetet med den praktiska handledningen kan bliva fullt effektivt.

Med hänsyn till vad som i förevarande avseende stadgats beträffande statens

högre lärarinneseminarium och normalskolan hava de sakkunniga föreslagit

eu undervisningsskyldighet av 20 till 24 timmar i veckan för lärare,

som vid skola, förbunden med ett högre lärarinneseminarium, i större utsträckning

tagas i anspråk för seminarieelevernas praktiska handledning.

Under diskussionen om tjänstgöringsförhållandena vid privatläroverken

har påpekats, att även undervisning i sjunde och åttonde klasserna av dessa

läroverk vore så krävande, att tjänstgöring i dessa klasser borde beräknas

på ett annat sätt än tjänstgöring i den övriga skolan. Ehuru de sakkunniga,

såsom av det föregående med full tydlighet torde framgå, anse tjänstgöring

å nu ifrågavarande stadium mera betungande än tjänstgöring i lägre

klasser, anse sig dock de sakkunniga under förutsättning, att nuvarande

bestämmelser beträffande tjänstgöringstiden i privatskolorna bibehållas, icke

böra föreslå särskilda stadganden för tjänstgöring i meranämnda högre klasser.

Det torde böra ankomma på skolornas ledning att inom den fastställda

ramen giva sådana lärarinnor, som inom dessa klasser hava mera omfattande

tjänstgöring, nödig lindring. Skulle däremot Kungl. Maj:t finna, att

tjänstgöringstiden vid privatskolorna bör i det hela utsträckas i enlighet

med statsutskottets förslag, hava de sakkunniga hemställt, att tjänstgöring i

nu berörda klasser beräknas på ett annat sätt till lindrande av arbetsbördan

för de lärarinnor, som där hava någon mera omfattande tjänstgöring.

Mot detta de sakkunnigas förslag hava åtskilliga invändningar rests av Yttranden.

de skolor, som yttrat sig i frågan. En skola framhåller risken av att arbetets

kvalitet komme att sjunka, om tjänstgöringstiden utsträckes. Från åtskilliga

håll understrykes, att tjänstgöringen i klasserna 7 och 8 borde jämställas

med tjänstgöring å gymnasialstadiet. Från åtskilliga skolor anmärkes,

att en förändring av tjänstgöringstiden endast synes böra ifrågakomma i

samband med ny lönereglering, en annan skola avstyrker bestämt ökning i

timantalet under nuvarande löneförhållanden. I ett av stockholmsskolorna

gemensamt avgivet utlåtande framhålles, att lärarinna bör kunna erhålla ersättning

genom minskad tjänstgöringstid dels på grund av visst utom den

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition Nr 214.

egentliga undervisningstiden liggande arbete, såsom skrivlag, herbarier o. s. v.,

dels på grund av undervisning i sjunde och åttonde klasserna. För att möjliggöra

detta borde genomsnittstjänstgöringen hållas omkring 24 timmar.

Från en av de enskilda mellanskolorna framhålles, att arbetet i mellanskolan

är tyngre än i flickskolan, att tjänstgöring i mellanskolans avgångsklass

måste anses vara likvärdig med gymnasietjänstgöring samt att nedsättning

i tjänstgöringstiden i mellanskolan borde få äga rum i enlighet

med läroverksstadgans bestämmelser.

Styrelsen för Sveriges flick- och samskolors lärarinneförhund har i avgivet

yttrande anfört bland annat följande:

Ilur önskvärt det än under nuvarande ekonomiska förhållanden må vara,

att statens utgifter inom alla förvaltningens grenar inskränkas, anser lärarinneförbundet,

att varje besparing, som försämrar de vid privatskolorna anställda

lärarinnornas arbetsvillkor, för närvarande saknar berättigande.

Under en avsevärd iöljd av år har behovet av eu lönereglering gjort sig

kännbart och även av statsmakterna blivit erkänt. I nu föreliggande betänkande

framhålla även de sakkunniga, att lärarinnekåren vid privatläroverken

»är illa avlönad i jämförelse med statsanställda och kommuuanställda

lärare». De vilja därför icke förorda, att privatskolornas lärarinnor få en

tjänstgöring av samma omfattning som den i de kommunala mellanskolorna

fastställda, 24—28 veckotimmar.

Ur synpunkten av ett rationellt ordnande av de enskilda lärarinnornas

tjänstgöring synes de sakkunnigas lösning, oavsett alla jämförelser med

andra lärarkategorier, föga lämplig. Skall minimigränsen praktiskt taget få

någon som helst betydelse, är antalet 25 veckotimmar intet lämpligt medeltal

mellan 22 och 26. Då en rimlig kompensation skall lämnas eu lärarinna

för t. ex. rättning av flera skrivlag svenska uppsatser, kan detta icke ernås

annat än genom att. andra lärarinnor få maximitjänstgöring. De sakkunniga

föreslå, att »nödig lindring» bör lämnas lärarinnor med mera omfattande

tjänstgöring i sjunde och åttonde klasserna. Tydligen kan icke heller denna

vinnas på annat sätt än genom motsvarande ökning för andra lärare, om

den stadgade medelnivån i tjänstgöring skall kunna uppehållas. Någon

möjlighet för skolorna att i enlighet med lärarinneförbundets till de sakkunniga

framställda förslag ge lärarinnorna i de högsta flickskoleklasserna

en verklig minskning till motsvarighet av tjänstgöringen på gymnasiet är

enligt förslaget otänkbar. Ändock skola dessa klasser i storlek kunna överträffa

gymnasieringarna, varvid arbetet givetvis blir mera betungande.

Förmånen av att extra avlöning för övertimmar skall utgå för eu tjänstgöring

över 26 veckotimmar torde med stor sannolikhet endast bli ett undantagsfall

och kompenserar på intet sätt bristen i anpassning till de enskilda

fallen, ej heller nackdelen, att lärarinnorna anses ha en mindre tjänstgöring

än de verkligen hava.

. En av lärarinneförbundet företagen undersökning av tjänstgöringsförhållandena

under läsåret 1923—1924 vid 75 kommunala meilanskolor (3 skolor

med gymnasium ha ej medtagits, och för eu skola ha uppgifter ej kunnat

erhållas) ha givit vid handen, utt för samtliga dessa skolor, med eu stadgad

tjänstgöringsskyldighet för lärarna av 24—28 veckotimmar, medeltalet av

de kvinnliga lärarnas tjänstgöringstid per vecka är 25,7 timmar Härav

fiamgar, att medeltalet av7 dessa lärarinnors veckotjänstgöring understiger

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kung!. Mnj:ts proposition Nr Vid.

medelgränsen med 0.3 enheter, då däremot för privatskolelärarinnorna, enligt

de sakkunniga, medeltalet av tjänstgöringen per vecka med 1 enhet skulle

överstiga medelgränsen.

Vid beräkningen av medeltalet har 28 veckotimmars tjänstgöring räknats

som maximum, emedan i de tall, då den faktiska tjänstgöringen överstiger

28 timmar, den överskjutande tjänstgöringstiden avlönas extra.

En del lärarinnor vid kommunala mellanskolor ha eu relativt dryg tjänstgöringstid

per vecka (27 ä 28 timmar) beroende dels på att övningstimmar

T stor utsträckning ingå i tjänstgöringen, dels därpå att elevantalet i klasserna

vid många skolor är mycket ringa. Att elevantalet i de kommunala

mellanskolornas klasser i regel är lågt framgår därav att av de undersökta

skolorna 9 både i medeltal 11 —15, 34 skolor 15 20, 29 skolor 20 25 och

3 skolor 25—29 elever i varje klass.

1 och för sig är icke den föreslagna ökningen i tjänstgöring vare sig särskilt

betydande eller orimlig — redan nu hava åtskilliga privatskolor eu

tjänstgöring av denna omfattning — men den blir eu orättfärdighet, när

ingå som helst höjda löneförmåner föreslås eller ens ställas i utsikt. De sakkunniga

hava förebragt motivering för att löneförmånerna vid privatskolorna

borde vara bättre än vid de övriga (sid. 80): »Den osäkra ställning, som den

i enskild tjänst anställde alltid har, förlusten av löneturs- och pensionsrätt

in. m. göra eu högre avlöning i många fall berättigad.» Detta uttalande

gäller närmast de manliga lärarna men kan med samma beviskraft anföras

i fråga om de kvinnliga. I huru ringa utsträckning de sakkunnigas förslag

är överensstämmande med de principer, de samtidigt hävdat, åskådliggöres

till fullo av ovanstående utredning.

Även ur eu annan synpunkt synes ett genomförande av de sakkunnigas

förslag i stort sett mindre väl motiverat. Ehuru de sakkunniga själva torde

betrakta sitt förslag som ett provisorium, är det samtidigt av så pass omfattande

art, att det icke utan större men för skolor och lärarinnor skulle

kunna genomföras förrän till år 1930. Och dock hava icke de sakkunniga

enligt lärarinneförbundets mening tagit vederbörlig hänsyn till att vissa äldre

lärarinnor kunna ha krav på att icke få sin förut svaga ekonomiska ställning

ytterligare försämrad. Skulle skolväsendets bebådade omorganisation gå efter

helt andra linjer än de nuvarande, synes det egendomligt att omedelbart

dessförinnan slå in på en i hast tillskapad nödfallsutväg, som, utan större

vinst för statsfinanserna, endast skulle hinna verka desorganiserande, särskilt

på de privatskolor, som just genom sin egenart vore lämpade att efter eu

skolreform, eventuellt innebärande upprättandet av statliga högre skolor för

kvinnlig ungdom, kvarstå som fullt fria försöksskolor med rikligt understöd

av staten.

Centralstyrelsen för fide- och samslcoleföreningen har anfört bland annat

följande:

Centralstyrelsen anser i likhet med de sakkunniga, att starka skäl kunna

anföras mot eu höjning av nuvarande tjänstgöring för ämneslärarinna till

24—28 timmar. För bibehållande av nu gällande föreskrifter talar närmast

den av de sakkunniga utförligt klarlagda skillnaden i löneförmåner mellan

dessa lärarinnor och motsvarande kategorier vid statens samskolor och de

kommunala mellanskolorna. Det överensstämmer också med gällande god

praxis, att någon ökning av tjänstgöringsskyldighet icke genomföres annat

än i samband med eu lönereglering.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition Nr 214.

Emellertid innebär de sakkunnigas förslag en skärpning av nuvarande

föreskrifter, och det i dubbelt hänseende. Den möjlighet, som nu i likhet

med vad som är stadgat angående ämneslärarinnas vid statssamskola tiänsttm''

fore^uues> i undantagsfall sänka eu ämneslärarinna tjänstgöring

till 2(J timmar skulle nämligen bortfalla, såvitt denna icke vore förlagd till

gymnasium eller utfördes vid skola, med vilken ett högre seminarium är

tor bundet. Centralstyrelsen vill emellertid icke uttala sig emot denna skärp
Däremot

vill centralstyrelsen för sin del bestämt taga avstånd från de

sakkunnigas i motiveringen uttalade mening, att skolöverstyrelsen bör tillse

att en medeltjänstgöring av nära 25 veckotimmar uttages vid privatläroverken.

Detta skulle innebära, att en sänkning av tjänstgöringen till 22

immar för en ämneslärarinna med mycket krävande tjänstgöring måste

kompenseras med 26 timmars tjänstgöring för tre andra. Den rätt till nedsättning

i tjänstgöringen, som de sakkunniga själva anse böra tillkomma

amneslarannna, som bär sm huvudsakliga tjänstgöring förlagd till de högsta

klasserna eller som är betungad med scripta, herbarier, morgonböner o. d.

kan liksom hela bestämmelsen om 22 timmar såsom minimigräns härigenom

bliva illusorisk. Centralstyrelsen vill i dess ställe förorda, att skolöverstyrelsen

ma tillse, att medeltjänstgöringen uppgår till ungefär 24 timmar

samt att i överensstämmelse därmed de av de sakkunniga föreslagna övergångsbestämmelserna

mom. 2 och 3 må erhålla följande lydelse: »---— än
dock

icke medeltjänstgöringen å stadium, motsvarande real- och flickskola

uppgår till ungefär 24 timmar».

Statskontoret hav erinrat om att i gällande föreskrifter rörande utbetalande

av statsbidrag till högre flickskolor stadgats, att lästiden per år skulle vara

minst 36 veckor, vilken lästid väsentligt understege lästiden för vid statssamskolor

anställd lärarpersonal, för vilken den utgjorde 38 veckor. Ehuru

den omständigheten, att sålunda eu kortare lästid fastställts för privatläroverken,

icke kunde undgå att hava inflytande på bedömandet av frågan om

antalet tjänstgöringstimmar per vecka, ville dock statskontoret, som förutsatte,

att från skolöverstyrelsens sida noggrann kontroll komme att utövas i

avseende å tjänstgöringens omfattning, särskilt i betraktande av de olika

principerna för avlöningarnas utmätande, icke motsätta sig de sakkunnigas

förslag i denna del.

Skolöverstyrelsen har till eu början givit ett sammandrag av de av de sakkunniga

förordade bestämmelserna och därvid bland annat anmärkt, att det

uppenbarligen vore de sakkunnigas avsikt, att det underskridande av minimigränsen,

22 veckotimmar, med två veckotimmar på grund av skrivlag och

annat arbete utom den egentliga undervisningstiden, vilket nu vore möjligt

genom hänvisningen till läroverks,stadgans bestämmelser, ej längre skulle

vara medgivet. Redan häri läge eu avsevärd skärpning, vartill så komme

kravet på en medeltjänstgöring av omkring 25 veckotimmar.

Härefter fortsätter skolöverstyrelsen:

I likhet med de sakkunniga och på av dem anförda skäl anser jämväl

överstyrelsen, att det skulle vara obilligt och ur flera synpunkter olämpligt

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj. ts proposition Nr 214. 2a

att nu pålägga privatskolornas ämneslärarinnor samma undervisningsskyldighet,

som är stadgad för ämneslärarinnorna vid de kommunala mellanskolorna,

men för att åstadkomma cn önskvärd besparing i statsutgifterna

för privatläroverken torde den av de sakkunniga förordade utökningen i

undervisningsskyldigheten kunna anses skälig, och får överstyrelsen för sin

dol tillstyrka densamma. Erinras må i detta sammanhang, att läsåret vid

privatläroverken, bortsett från de enskilda niellanskolorna och några av de

högre gess- och samskolorna, omfattar 36 läsveckor och sålunda är två

veckor kortare än läsåret vid de allmänna läroverken och de kommunala

niellanskolorna. Överstyrelsen tillstyrker likaledes de sakkunnigas förslag,

att tjänstgöringsskyldigheten å stadium, motsvarande gymnasiet, må fastställas

till 20—22 veckotimmar samt att för lärare, som vid skola, förbunden

med ett högre lärarinneseminarium, i större utsträckning tages i anspråk för

seminarieelevernas praktiska handledning, full tjänstgöring skall omfatta

20—24 veckotimmar. .

För att bestämmelsen om medeltjänstgöring av omkring 25 veckotimmar

skall bliva verkligt bindande, torde densamma böra införas bland de allmanna

villkoren för lärarpersonalens avlöning vid statsunderstödda enskilda

läroanstalter. I sådant syfte torde bland nämnda villkor böra föreskrivas,

att vid bestämmande av tjänstgöringen för ämneslärarinnor med eu undervisningsskyldighet

av 22—26 veckotimmar skall iakttagas, att medeltjänstgöringen

för dessa lärarinnor skall uppgå till omkring 25 veckotimmar.

Mot detta skolöverstyrelsens utlåtande och fulslag, i vad detsamma avser

ämneslärarinnornas tjänstgöringsskyldighet, har en av överstyrelsens ledamöter

reserverat sig och därvid anfört, att han icke kunde finna nagra

bärande grunder för förändring i den hittills gällande ordningen.

Den fråga, vars avgörande det här gäller, är givetvis av stor vikt för

privatläroverken, och jag har därför funnit nödigt att låta redogörelsen

för det förhandenvarande läget och för de i ärendet avgivna utlatandena

bliva tämligen utförliga. Frågan om tjänstgöringstidens längd äger ett intimt

sammanhang såväl med frågan om läsårets längd som med frågan om

klassernas storlek och det stadium, där undervisningen meddelas. I det första

av dessa hänseenden, läsårets längd, äga, såsom skolöverstyrelsen och statskontoret

påpekat, lärarinnorna vid privatläroverken en bestämd fördel i det

två veckor kortare läsåret. Vad klassernas storlek beträffar, kommer jag

att i ett annat sammanhang föreslå föreskrifter, anslutande sig tdl den av

reservanterna inom statsutskottet vid 1924 års riksdag föreslagna anordningen.

Vid bifall till detta förslag skulle risken för att privatläroverkens

lärarinnor skulle bliva betungade med allt för störa klassavdelningar komma

att i hög grad förminskas.

Vad avlöningsfrågan angår, giver den av de sakkunniga meddelade utredningen

onekligen vid handen, att en avsevärd skillnad förefinnes mellan de

nu existerande lönerna för lärarinnorna vid privatskolorna och vid de kommunala

niellanskolorna. Såsom jag nyss anfört, har i åtskilliga av de av
-

Departe

mentschefen.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition Nr 214.

givna yttrandena framhållits den synpunkten, att en eventuell ökning av

lärarinnornas tjänstgöring endast kunde ifrågasättas i samband med eu lönereglering.

Det är visserligen sant, att eu ökning av tjänstgöringsskyldigheten

i allmänhet varit förbunden med eu lönereglering, men undantag från denna

regel finnas dock. Vidare innebära de stora understöd från statens sida, som

under de senaste åren kommit privatläroverken till del, en provisorisk lönebättring

tör dessas lärarpersonal.

De nu av mig anförda synpunkterna hava föranlett mig att stanna vid

den uppfattningen, att det är skäligt att av lärarna vid privatläroverken

förutsätta eu tjänstgöring av ungefär 26 timmar i veckan å stadium,

motsvarande real- och flickskolan, av ungefär 21 timmar i veckan å stadium,

motsvarande gymnasiet, samt av ungefär 22 timmar i veckan av lärare, som

vid skola, förbunden med ett högre lärarinneseminarium, i större utsträckning

tagas i anspråk för seminarieeleveinas praktiska handledning.

till de närmare bestämmelser och övergångsbestämmelser, som bliva en

följd av de nu av mig angivna grundlinjerna för lärarpersonalens tjänstgöringsskyldighet,

ävensom till de besparingar för statsverket, som därigenom

bliva möjliga och som det är nödvändigt att söka åvägabringa, anhåller jag

att senare få återkomma.

Pdeförbere- . Erdigt nu gällande bestämmelser för statsunderstödda privatläroverk må

dande Idas- intdl en tredjedel av ämneslärarinnas tjänstgöring förläggas till de förberegema

och vid dande klasserna.

med skolan „

förbundet Beträffande denna rätt hava de sakkunniga erinrat om att under debatsemnanuni.

terna vid 1924 års riksdag angående hithörande förhållanden gjordes gäl^fndegförng

knde’. dels att nämnda stadgande skulle överträtts, dels att stadgandet i och

beredande ^ör sig vore olämpligt såsom befrämjande användning av överkvalificerad

ktassema. arbetskraft, vilket i stor utsträckning skulle hava ägt rum.

De sakkunniga.

Vad det förstnämnda uttalandet beträffar, torde påståendet om överträdelse

vara grundat på ett missförstånd. Bestämmelsen om att intill en tredjedel

av ämneslärarinnas tjänstgöring må förläggas till de förberedande klasserna

har nämligen tolkats sålunda, att ämneslärarinna skall tjänstgöra i

klasserna över de förberedande under minst två tredjedelar av sin författningsenliga

tjänstgöringstid. Som denna utgöres av 22 till 26 timmar

(undantagsvis t. o. in. något lägre), skall dylik lärarinna alltså tjänstgöra

minst 15 (i undantagsfall 14) ä 17 veckotimmar i den högre skolan. Den

Övriga delen av sin tjänstgöring må lärarinnan fullgöra i den förberedande

skolan, och äger hon givetvis rätt att där tjänstgöra mer än minimitiden 8

tnnmar._ Har lärarinna tjänstgjort 14 å 15 timmar i den högre skolan kån

således ingalunda förmenas henne att, t. ex. för undvikande av splittring i

undervisningen på det förberedande stadiet, där påtaga sig en väsentligt större

tjänstgöring än 8 timmar.

För att utröna, i vilken utsträckning ämneslärarinnor tjänstgjort inom de

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. May.ts proposition Nr 214.

förberedande klasserna, hava de sakkunniga företagit eu ingående undersökning,

och liar denna utredning beträffande höstterminen 1924 givit vid handen,

att 21 av de 100 undersökta statsunderstödda enskilda skolorna icke äga

förberedande klasser. Beträffande 29 skolor med förberedande klasser har

konstaterats, att ingen lärarinna har sin tjänstgöring samtidigt förlagd till

såväl elementarstadiet som det förberedande stadiet. I 14 skolor förekommer

väl sådan delad tjänstgöring, men berör i mycket ringa omfattning

småskolan, i det endast sammanlagt högst fem veckotimmar förlagts till de

förberedande klasserna. I ytterligare 10 skolor rör det sig om eu tjänstgöring

av mer än fem men mindre än tio timmar på det förberedande stadiet.

De skolor, som i större utsträckning än tio timmar använt sig av

rätten att till de förberedande klasserna förlägga viss del av ämneslärarinnas

tjänstgöring, utgöras av de återstående 26; vid 16 av dessa omfattar dock

nu ifrågavarande undervisning mindre än 20 timmar. Somliga av nämnda

26 skolor höra till landets största skolor, vilka sysselsätta ett stort antal

ämneslärarinnor, varför även ett relativt högt antal timmar på det förberedande

stadiet ingalunda utgör en tredjedel av dessa lärarinnors sammanlagda

totala tjänstgöring. Sålunda har i den skola, där ojämförligt högsta antalet

veckotimmar å detta stadium givas av ämneslärarinnor, innevarande läsår 75

timmar, dock endast till föga mer äu en tredjedel utnyttjats den rätt, som

enligt förevarande bestämmelse tillkommer skolan (antalet läslektioner i

nämnda skolas klasser över de förberedande är nämligen nu 439). För landets

samtliga statsunderstödda privatskolor är summan av de veckotimmar,

som av ämneslärarinnor med full tjänstgöring givas i de förberedande klasserna,

611 5/e.

De sakkunniga hava även sökt utröna, av vad orsak delad tjänstgöring

förekommit, om uppdelningen skett huvudsakligen av schematekniska skäl

eller för att möjliggöra pedagogiska rön och försök och, i senare fallet, vilken

avsikten med dessa försök varit. Av de 50 skolor, som begagnat sig av

rätten att förlägga tjänstgöringen till olika stadier, hava 21 uppgivit, att så

skett huvudsakligen av schematekniska skäl. 21 skolor hava uppgivit, att

både schematekniska och pedagogiska hänsyn orsakat delningen, samt 8, att

de pedagogiska synpunkterna varit de dominerande.

Efter en redogörelse för de pedagogiska motiv för delningen, som av olika

skolor framhållits, hava de sakkunniga övergått till ett övervägande av frågan

om bibehållandet av här ifrågavarande medgivande, och därvid i huvudsak

anfört:

Mot ett bibehållande av nuvarande bestämmelser kan andragas följande.

Den av de sakkunniga verkställda utredningen visar, att tjänstgöring på ovan

angivet sätt, delad mellan elementarstadiet och det förberedande stadiet, i

större utsträckning endast förekommer vid ett fåtal skolor. Härav skulle

den slutsats kunna dragas, att nu gällande bestämmelser i ifrågavarande

hänseende icke av skolorna i allmänhet ansetts vara av något större värde.

Orsaken härtill kan emellertid vara den, att nuvarande bestämmelser leda

till ett brytande av en viktig pedagogisk princip, nämligen att på det förberedande

stadiet, liksom på skolans lägre stadium i det hela, barnens under
-

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition Nr214.

visning bör anförtros huvudsakligen åt en lärarinna, och att den splittring

av barnens intresse, som medföljer användandet av ett flertal samtidigt undervisande

lärare, på detta stadium i regeln bör undvikas. Men av de nuvara-.

de bestämmelsernas tillämpande i stor skala skulle ett motsatt förfaringssätt

följa. Pa dessa förhållanden har, vill det synas, berott, att skolorna så

litet använt sig av en rätt, som kunnat bereda dem eu ekonomisk fördel,

På sa är fallet, kan det tyckas, att bestämmelsen i fråga saklöst kunde

strykas. Härtill kommer nu att det ur nationalekonomisk synpunkt är

mindre välbetänkt att använda överkvalificerad kraft.

/^r ,.e^ bibehållande av rätten att använda lärarinnor med huvudsaklig

tjänstgöring å det högre stadiet även å det förberedande stadiet tala andra

omstanchgheter. Utvecklingen synes gå i riktning mot ett avskärande på

allt liera orter av de med skolans elementaravdelning förenade förberedande

klasserna, något som automatiskt minskar denna rätts räckvidd, och det vill

då synas, som om ett avskaffande av rätten ej borde brådstörtas, ifall detta

medför avsevärda olägenheter. Så är otvivelaktigt förhållandet. Om tjänstgöring

i de förberedande klasserna ej längre skulle tillåtas ämneslärarinna

okas nämligen i många fall de schematekniska svårigheterna vid vissa skolor''

Särskilt kannbara bliva dessa, då det gäller att åstadkomma lättnad i en för

övrigt pressande tjänstgöring eller att skaffa full tjänstgöring åt eu ämnesiarannna

vid skola på sådan ort, där tillgång på kvalificerade timlärare saknas.

tussa svårigheter torde dock ej böra tillmätas avgörande betydelse då

det gäller ett principiellt ståndpunktstagaudc till frågan.

Viktigare äro andra synpunkter. Det har alltid ansetts värdefullt från

organisatoriska och pedagogiska synpunkter att fastare förbinda olika skolstadier

med varandra. Ett bättre förbindelsemedel i nu förevarande avseende

än de personliga lärarkrafter, som hava erfarenheter från och intresse

tor ^ de olika stadierna, kan icke tänkas.

Ett bibehållande av nu gällande bestämmelser kan också medföra andra

pedagogiska vinster. Otvivelaktigt ha, som ovan framhållits, genom dessa

bestämmelser beaktansvärda pedagogiska och metodiska resultat på sina

s.aHen moj lggjorts, och fara föreligger givetvis, att ett borttagande av

ifrågavarande rättighet dels äventyrar reformernas fortbestånd, dels stäcker

™ojl''gheten till nya uppslag på området. Det synes därför vara av vikt

att möjligheten för dylik delning av tjänstgöringen ej för framtiden helt

avklippes, något som också i riksdagsdebatten från vissa håll förordades.

ot ett geneiellt bibehållande av medgivandet talar dock önskvärdheten

av att pa varje punkt största sparsamhet med statens medel iakttages. Endast

da verkligt bärande pedagogiska skäl kunna förebringas, bör dylikt medgivande

ia förekomma, alltså i mycket begränsad utsträckning och efter

provning av sakkunnig myndighet. Ifrågasättas kan, huruvida till förekommande

av missbruk varje ansökan borde avgöras av Kungl. Maj:t efter skolöverstyrelsens

hörande. Lämpligare torde dock vara att skolöverstyrelsen

som star i nära kontakt med skolorna, tillerkännes bestämmanderätt i dessa

iragor.

Om varje tjänstgöring av ämneslärarinna i de förberedande klasserna skall

vara underkastad skolöverstyrelsens prövning, kan ifrågasättas huruvida det

icke med hänsyn till vad ovan blivit sagt vore lämpligt, att samtidigt i nu

gal ande bestämmelser eu förändring vidtoges, som utan att förorsaka statsverket

okad kostnad mnebure eu avsevärd pedagogisk fördel Enligt nuva
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj. ts proposition Nr 214.

rande system finnes visserligen möjlighet för eu lärarinna att inom den tilllätna

tidsramen grundlägga undervisningen i ett eller annat ämne i en klass,

som hon sedermera följer till ett högre stadium, något som för detta ämnes

metodik kan vara av stort värde, men på grund av det nuvarande stadgandet

kan ämneslärarinna aldrig tillåtas helt ögna sig åt det lägre stadiet.

Den insats hon kan göra på detta område kan således aldrig bliva hel:

klassens undervisning splittras på liera händer, vilket, som ovan framhållits,

särskilt då det är fråga ont små barn, mycket är att beklaga. Ur budgetsynpunkt

är det givetvis likgiltigt, huruvida liera lärarinnor äga rätt att förlägga

mindre del av sin tjänstgöring till visst stadium, eller om färre lärarinnor

kunna erhålla denna rätt för eu större del av sin tjänstgöring, och

ur nationalekonomisk synpunkt är endast summan av de lektioner, som

hållas av överkvaliticerad arbetskraft, av betydelse. Men ur pedagogisk synpunkt

vore en förändring, som medgåve hel tjänstgöring å visst stadium

för därtill särskilt lämpad lärarinna, av oskattbart värde.

. Till förtydligande av vad här ovan anförts tillåta sig de sakkunniga framhålla

ytterligare en synpunkt. Om eu skola av pedagogiska skäl vill för

undervisningen i de förberedande klasserna använda lärarinnor med kompetens

för det högre stadiet, d. v. s. sådana som i regel bestrida undervisning

som »ämneslärarinnor med full tjänstgöring», kan det tyckas, som om

detta bör vara skolans ensak; staten vill ej bidraga till denna undervisning,

men det är skolan obetaget att hålla lärarinnan skadeslös för vad hon härigenom

förlorar. Oberoende av att detta rent ekonomiskt sett betyder en

utgift så stor, att de flesta skolor ej utan eu synnerligen stor höjning av

terminsavgifterna för detta stadium kunna ha råd till något dylikt, finnes

det vissa omständigheter, som omöjliggöra, att skolorna kunna hålla dessa

lärarinnor skadeslösa.

Av den lön eu lärarinna med högre kompetens i högsta lönegraden för

närvarande uppbär (om dyrtidstillägget beräknas etter 35 proc.) betalar staten

2,916 kronor. Till dylik lärarinnas pensionsavgifter bidrager staten med 60

kronor om året. Statens bidrag till vikariatskassan uppgår till 14 kronor.

Dessa belopp utgöra tillsammans cirka 3,000 kronor. Skulle detta belopp

utdebiteras på var och eu av eleverna i eu klass på 20 eller 30 lärjungar,

innebure detta en ökning av elevavgiften med 75 respektive 50 kronor i

termin. Även om en skola genom en dylik höjning eller på annat sätt

skulle se sig i stånd att ersätta lärarinnan nyss om förmälda 3,000 kronor,

bleve hon dock lidande genom tjänstgöringens förläggande till de förberedande

klasserna. En småskollärarinna äger nämligen ej rätt att tillhöra lärarinnornas

pensionsanstalt, och den olägenhet detta innebär kan ej gottgöras

genom hennes medlemskap i någon icke-statlig pensionsinrättning (maximipension

från den statliga anstalten är 2,400 kronor + dyrtidstillägg efter för

närvarande cirka 35 proc. å hela beloppet, maximibeloppet från exempelvis

svenska lärarinnornas pensionstorening 900 kronor). Likaså minskas högst

avsevärt de belopp hon vid sjukdom erhåller från vikariatskassan. Slutligen

får hon ej för sin tjänstgöring i de förberedande klasserna räkna tjänstår,

något som skolan vid hennes eventuella förflyttning till annat läroverk aldrig

kan gottgöra henne. Det kan således icke helt och hållet bliva eu skolas

ensak, om den vill förlägga eu ämneslärarinnas hela tjänstgöring till det

förberedande stadiet. För att lärarinnan ej härigenom skall bliva lidande,

måste visst medgivande inrymmas i gällande bestämmelser, som garanterar

henne ämneslärarinnors vanliga rättigheter.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Yttranden.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 214.

Av ekonomiska skäl böra emellertid möjligheter till sådan förläggning

starkt begränsas. För närvarande kan ju eu skola förlägga en tredjedel av

samtliga ämneslärarinnors tjänstgöring till den förberedande skolan. Skulle

nu skolan kunna erhålla rätt att efter överstyrelsens medgivande förlägga

någon eller några lärarinnors hela tjänstgöring till nederstadiet, torde viss

maximigräns böra uppställas, exempelvis så, att hela den till förberedande

skolan lörlagda delen av ämneslärarinnornas tjänstgöring ej må överstiga

en niondel av dessa lärarinnors hela tjänstgöring. Genom eu dylik begränsning

till tredjedelen av det för närvarande tillåtna och genom att varje medgivande

skall underkastas överstyrelsens prövning, torde garanti mot missbruk

skapas, besparing vinnas för statsverket och dock eu pedagogisk fördel

uppnås.

De sakkunniga sluta med att hemställa, att skolöverstyrelsen må äga medgiva

skola att helt eller delvis förlägga viss lärarinnas tjänstgöring till de

förberedande klasserna, när detta ur al 1 mänpedgogisk synpunkt måste anses

önskligt, med iakttagande dock av att hela den till förberedande skolan förlagda

tjänstgöringen ej må utgöra mer än en niondel av samtliga ämneslärarinnors

hela tjänstgöring.

Skulle detta förslag ej vinna statsmakternas bifall, torde i allt fall nuvarande

bestämmelse böra bibehållas i den formen, att skolöverstyrelsen i

undantagsfall må äga rätt medgiva viss lärarinna att fullgöra högst en tredjedel

av sin tjänstgöring inom de förberedande klasserna.

I de utav skolorna avgivna yttrandena har i allmänhet intet invänts mot

de sakkunnigas förslag. Fn skola önskar till och med en skärpning av

bestämmelserna så till vida, att överstyrelsen må äga rätt att medgiva, att

viss lärarinnas tjänstgöring helt eller delvis må förläggas till den tredje’förberedande

klassen, men att endast i undantagsfall liknande medgivande må

lämnas beträffande första och andra förberedande klasserna. Från en annan

skola fram hålles däremot, att sambandet mellan den grundläggande skolan

och elementarskolan icke får försvåras eller omöjliggöras till skada för såväl

barnens uppfostran och undervisning som för lärarinnorna, vilka genom

undervisningen i den förberedande skolan erhålla djupare insikter i barnps\

kologi, grunden för all metodik. Eu annan skola åter finner inga skäl

till ändring av nu gällande bestämmelser. Missbruk hade icke förekommit,

och medgivandet hade varit till gagn. Den föreslagna begränsningen syntes

godtyckligt vald, avgörandet borde helt läggas i skolöverstyrelsens hand.

Centralstyrelsen för flick- och samskoleföreningen har understrukit de sakkunnigas

uttalande, att ifrågavarande rätt i flera fall möjliggjort pedagogiska

och metodiska försök, och att fara kunde föreligga, att genom rättens borttagande

ett fortsatt reformarbete äventyrades, liksom att möjligheten till nya

uppslag och försök stäcktes. Dessa synpunkter talade enligt centralstyrelsens

mening närmast lör bibehållande av nu gällande bestämmelser oförändrade,

enär dessa inrymde möjlighet för varje skola att förlägga del av ämneslära
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. May.ts proposition Nr 214.

finnas tjänstgöring till de förberedande klasserna. Då emellertid de sakkunnigas

förslag trots den starka beskärning, det innebure, innehölle ett ur

pedagogisk synpunkt värdefullt medgivande, ville centralstyrelsen töi sin del

ansluta sig till detsamma och således förorda, att ämneslärarinnus t jänstgöring

på särskild ansökan och efter skolöverstyrelsens beprövande må 1 erläggas,

helt eller delvis, till de förberedande klasserna. De sakkunniga ansåge

vidare, att denna tjänstgöring icke borde omfatta mer än en niondel

av samtliga vid skolan anställda ämneslärarinnors hela tjänstgöring. Denna

begränsning syntes centralstyrelsen överflödig. Lades avgörandet av denna

fråga i skolöverstyrelsens hand, torde missbruk av medgivandet vara uteslutet,

och den av de sakkunniga föreslagna gränsen syntes dessutom tämligen

godtyckligt vald.

Överstyrelsen har anfört följande:

Rätten att förlägga ämneslärarinuas tjänstgöring till de förberedande klasserna

har i det hela utnyttjats i ringa omfattning och i större utsträckning

förekommit blott vid ett fåtal skolor. Så till vida har detta spörsmål ingen

större räckvidd. Dock anser överstyrelsen i överensstämmelse med de sakkunniga

och på de grunder, som dessa närmare utvecklat, att det av pedagogiska

och andra skäl är av betydande värde, att ifrågavarande rätt ej helt

avklippes utan i viss utsträckning bibehålies, om den ock av ekonomiska

skäl utan olägenhet kan och bör ytterligare begränsas. De sakkunnigas för

detta ändamål framställda huvudförslag, att skolöverstyrelsen må äga medgiva

skola att helt eller delvis förlägga viss lärarinnas tjänstgöring till de

förberedande klasserna, när detta ur allmän-pedagogisk synpunkt måste anses

önskligt, med iakttagande dock av att hela den till förberedande skolan

förlagda tjänstgöringen ej må utgöra mer än en niondel av samtliga ämueslärarinnors

hela tjänstgöring, förefaller onödigt krångligt och svårkontrollerbart

i tillämpningen. Därjämte ha de sakkunniga i sitt förslag till författningsbestämmelser,

utan att något skäl därtill anförts, utelämnat nu gällande

bestämmelse, att ämneslärarinnas tjänstgöring kan intill en tredjedel

fullgöras i övningsämnen. Denna bestämmelse, som infördes år 1914, har

onekligen ett bestämt praktiskt värde, i det att det mången gång kan vara

synnerligen lämpligt att utfylla en ämneslärarinnas tjänstgöring med några

timmar i ett eller annat övningsämne, något, som mycket ofta förekommer

även vid de kommunala mellanskolorna. Möjligheten härtill bör därför, enligt

överstyrelsens mening, bibehållas vid privatläroverken, om ock med någon

begränsning. För detta ändamål förordar överstyrelsen, i anslutning till

de sakkunnigas alternativt framställda förslag, att den nuvarande i bni orda

avseenden gällande bestämmelsen bibehålies i den formen, att skolöverstyrelsen

i undantagsfall må äga rätt medgiva viss ämneslärarinna att fullgöra

en mindre del av sin tjänstgöring inom de förberedande klasserna eller i

övningsämnen. Då prövningsrätten sålunda i varje fall kommer att ligga

hos överstyrelsen, synes begränsningen högst eu tredjedel utan olägenhet

kunna utbytas mot uttrycket en mindre del.

Den av de sakkunniga verkställda utredningen har givit vid handen, att

privatskolorna i allmänhet endast i mycket ringa utsträckning begagnat

sig av här ifrågavarande möjlighet. Dess stora betydelse ur pedagogisk syn
-

Departe
mentschefen.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition Nr 214.

punkt har emellertid kraftigt understrukits av samtliga dem, som yttrat sig

i ärendet. De sakkunnigas skäl för bibehållande av en dylik möjlighet hava

synts mig övertygande. Även beträffande begränsningen av dylik tjänstgöring

är enligt min uppfattning de sakkunnigas förslag ur pedagogisk synpunkt

att föredraga. De av överstyrelsen framhävda svårigheterna vid ett

genomförande av detta förslag torde icke vara oöverkomliga, och jag tillstyrker

alltså i detta hänseende vad de sakkunniga föreslagit. Naturligtvis

förutsätter jag, att skolöverstyrelsen vid ett meddelande av tillstånd av&här

ifrågavarande art kommer att förfara med största möjliga försiktighet och

urskilning, så att icke dylikt medgivande lämnas annat än när det ur pedagogiska

synpunkter måste anses vara synnerligen önskvärt.

I fiåga om rätten för lärarinna att till en viss del meddela undervisning

i övningsämnen anser jag mig böra ställa mig på den av skolöverstyrelsen

förordade ståndpunkten. Först och främst har under de senaste åren insikten

om övningsämnenas betydelse blivit väsentligt större, och det är därför

önskvärt, att möjlighet finnes att anlita väl kvalificerade lärarkrafter

i dessa ämnen. Härtill kommer .ett skäl av organisatorisk natur. Det kan

ofta, särskilt, i de mindre samhällena, stöta på svårigheter att erhålla en

lämplig lärarinna endast i övningsämnen. Om skolorna nu skulle frånhändas.

möjligheten att i viss mån för undervisning i dessa ämnen anlita sina

ordinarie ämneslärarinnor, skulle de understundom ställas inför svårigheter

att på behörigt sätt uppehålla undervisningen. Jag anser mig alltså på denna

punkt böra ansluta mig till skolöverstyrelsens förslag.

^med^ko gällande bestämmelser må ämneslärarinnas tjänstgöring ävenledes

lan förbundet vara förlagd till läsavdelning av med skolan förbundet seminarium. Statsseminarium.

utskottet yttrade vid behandlingen av denna fråga: »Tjänstgöringen bör

enligt utskottets förmenande vara förlagd — ---till läsavdelning av med

skolan förbundet högre lärarinneseminarium. Tjänstgöringen vid annat lärarinneseminarium

anser utskottet i detta sammanhang icke böra medräknas.»

Något skäl för denna sin ståndpunkt anförde utskottet icke.

Betiäffande tjänstgöring av denna art hava de sakkunniga anfört huvudsakligen

följande:

De enskilda lärarinneseminarier, som i detta sammanhang kunna ifrågakomma,

äro av fyra slag: högre lärarinneseminarier, folkskoleseminarier,

småskolesemmarier och skolkökslärarinneseminarier. Vad den första gruppen

beträffar, har någon ändring i de gällande bestämmelserna ej ifrågasatts

frågor de Sakkunniga ansett sig sakna anledning att här ingå på denna

De enskilda folkskoleseminarierna äro för närvarande två, det ena förlagt

bil Ateneum för fiickor i Stockholm, det andra till Sigrid Rudebecks skola

i Doteborg. Bägge åtnjuta för budgetåret 1924—1925 grundanslag å tillhopa

16,000 kronor.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 214. 31

Därjämte erhålla, som ovan nämnts, do vid dessa seminarier arbetande

lärarinnorna Inne- oeli ålderstillägg jämto tillfällig löneförbättring enligt

samma grunder som övriga vid statsunderstödda privatskolor anställda lärarinnor

ur det gemensamma anslaget härför. Denna rätt grundas på bestämmelsen,

att lärarinnas tjänstgöring må förläggas till läsavdelning av

med skolan förbundet seminarium. Visserligen kan det ur formell synpunkt

förefalla egendomligt, att ett seminarium, vars elever för sina övniugslektioner

ej få begagna sig av den egentliga flickskolan, dock anses med skolan

förbundet — ett betraktelsesätt, som emellertid genom regeringsrättens utslag

av den 3 december 1914 vunnit sanktion — men ur reell synpunkt

torde inga invändningar med fog kunna göras mot nu gällande bestämmelse.

Måhända vore det ur bokföringssynpunkt mera tilltalande att — i likhet

med vad fallet är beträffande grundanslaget — å eu särskild post under

åttonde huvudtiteln uppfördes löne- och ålderstillägg samt löneförbättringåt

dessa lärarinnor, men denna formella detaljfråga torde vara av så ringa

vikt, att ändring näppeligen behöver företagas. Enklast torde alltså vara

att låta dessa lärarinnor fortfarande åtnjuta löne- och ålderstillägg samt tillfällig

löneförbättring från det för de enskilda läroanstalterna gemensamma

anslaget härför.

Ett borttagande av möjligheten för ifrågavarande lärarinnor av dessa förmåner

skulle nämligen otvivelaktigt innebära en betänklig orättvisa. Deras

arbete är ju i stort sett detsamma som övriga lärarinnors vid de privata

skolorna, och att deras verksamhet, som ju direkt går ut på att för folkets

barn utbilda goda lärarkrafter, skulle i någon mån vara mindre samhällsgagnelig

än övriga lärarinnors torde icke med fog kunna göras gällande.

Så länge dessa seminarier existera, bör alltså deras lärarkår av staten åtnjuta

samma förmåner som övriga.

Eu annan sak är frågan, huruvida det ur samhällssynpunkt kan anses

lyckligt, att dessa seminarier fortsätta sin verksamhet. Denna fråga bör givetvis

skärskådas dels ur synpunkten av arbetets pedagogiska kvalitet, dels

med tanke på behovet av de av dem utbildade lärarkrafterna, dels slutligen

ur ekonomisk synpunkt. De sakkunniga hava tagit del av de officiella erkännanden,

som lämnats om dessa seminariers pedagogiska resultat, men

anse dock, att denna fråga faller utanför deras uppgift. Detsamma gäller

beträffande det för närvarande förefintliga behovet av lärarkrafter på folkskolans

område. För dessa båda frågors bedömande torde skolöverstyrelsen

vara rätt forum.

Vad slutligen den ekonomiska sidan av saken beträffar, vilja de sakkunniga

som sin mening uttala, att dessa seminariers verksamhet ur statlig synpunkt

sett innebär en stor fördel. Sålunda erhålles här en utbildning av

folkskollärarinnor, likvärdig statens egen, till en kostnad, som för statsverket

betydligt understiger kostnaden vid motsvarande statsseminarier. Det synes

därför ur statsekonomisk synpunkt vara mindre välbetänkt att äventyra dessa

privata seminariers fortbestånd. Och så länge de existera, synes rättvisan

fordra, att där arbetande lärarinnor ej bli sämre ställda än övriga vid privatskolor

anställda lärarinnor.

I fråga om övriga statsunderstödda privata seminarier, skolköks- och småskoleseminarier,

kunna samma synpunkter göras gällande. Frågan om deras

fortbestånd torde böra i annat sammanhang efter prövning av skolöverstyrelsen

företagas till avgörande, men så länge de existera, torde deras lärarpersonal

böra åtnjuta samma förmåner som övriga vid privatskolor anställda.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition Nr 214.

I detta sammanhang torde även böra framhållas, att en ändring i den av

statsutskottet loreslagna riktningen av nu ifrågavarande bestanunelse för

dessa seminariers lärarkar skulle medföra även andra ödesdigra fonder De

s-u e nämligen uteslutas från delaktighet i lärarinnornas pensionsanstalt och

de enskilda läroanstalternas vikariatskassa. För dessa förluster kunna de

enskilda laroanstalterna icke hålla dem skadeslösa

De sakkunniga hemställa alltså, att ingen förändring vidtages i nu gällande

föStt^s^minaHum ““ tjäUStgÖra 1 av med skolan

fr-nnhinitfattSTk-e''in /''l b?5järta de synPunkter, som av de sakkunniga

amhalhts, toide i allt fall sadana övergångsbestämmelser böra avfattas, att

de iararmnor, som for närvarande äro anställda vid ifrågavarande seminarier,

ej berövas små nuvarande rättigheter med avseende på lärarinnornas

pensionsanstalt och de enskilda läroanstalternas vikariatskassa. De sakkun
eifskriuir

1 detja syfte0från den sistnämnda kassans ombudsmöte mottagit

eu skrivelse med framhållande av vissa synpunkter i frågan

!lnSUdt<;n,a Sjflva ,skulle ett borttagande av nuvarande rättigSS.

f d‘,°ra Sa St0ra ^bigenheter, att såsom oavvisligt krav måste uppnå

tal rlfrr/å eu gradvis skeende avveckling. Statsutskottets yttrande

pa tal om följderna för de enskilda folkskoleseminarierna av eventuell be
ochUSde

ararprnwtl0l!en torde äga tillämpning även på denna fråga,

8/1994 sakkumnga tillåta s!g därför att anföra statsutskottets utlåtande nr

8 iy-4 sid, 81: »Dock böra härvid från Kungl. Maj:ts sida vederbörliga

införSén«!ter Vld^a?as ! sa. £od tld> att ifrågavarande seminarier icke ställas

mtor onodiga svårigheter i avseende å ordnande av sin undervisning.»

Skolörerstyr elsen har även upptagit denna fråga till behandling och därvid

antört följande.

\ ad angår den ifrågasatta ändringen i stadgandet rörande förläggning av

amneslara rinnas tjänstgöring till läsa vdelning av med skolan förbundet’ lä
km:nrSh-^T,

Um’ 1 S''dte,att härvid endast högre lärarinneseminarium skulle

unna ifrågakomma, ar det enligt överstyrelsens mening otvivelaktigt att

eu sådan ändring skulle återföra bestämmelsen till vad med densamma ur
dastDp

nH nuV™?'' -MaU har’ Där bestämmelsen gavs, säkerligen endast

^ tankt pa högre ararmnesemmanum, som åtnjöt anslag från reservaonsanslaget

till privatlaroverk, d. v. s. från samma anslag som den skola

dnll-Y11 rmil],arift, Vfr ^''bundet och som för detta skulle tjäna till övgrundS

av'' etf erhd -at’ SaS°m, de sakkunniga framhålla, ''särskilt på

ko mit att nlk f n''hgn| nS Ut:Slag den 3 december 1914 bestämmelsen

narie? såsom folkel r Sa’ gällt även andra lärår!nnesemi
Ser

Även om ''It TTn"’ +smaskoleseminarier och skolköksseminasén

fi sb, 1 h t ''11/01 ? tämhgen oegentligt, vill dock överstyrel
®®?,

. S''U del obetingat instämma i de sakkunnigas uttalande att rent

sakhgt sett niga befogade invändningar kunna göras mot den praxis som

alunda utbildat sig. Då härtill kommer, att den ifrågasatta änE £

o n de sakkunniga pavisa, skulle bereda de av ändringen berördaSäroanstalterna

och deras lärarinnor stora svårigheter och olä|enheter hnner sig

ring & vidhages ‘In '' t .Sakkurmi«as hemställan, att ingen föränd"

K g §al ande medgivande för ämneslärarinna att tjänstgöra i

lasdv delning av med skolan förbundet lärarinneseminarium.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition'' Nr 311. 33

1 detta sammanhang anser jag mig böra erinra, att jag under punkt

1 (10 av bilagan åttonde huvudtiteln till 1925 års statsverksproposition biträtt ett

av skolöverstyrelsen förordat förslag rörande successiv indragning av de privata

folkskoleseminarierna. I anslutning härtill hemställde jag under samma

punkt om förslag till riksdagen att till understöd åt Ateneums folkskoleseminarium

och Göteborgs kvinnliga folkskoleseminarium anvisa för budgetåret

1925—-1926 ett extra anslag av 14,000 kronor —- motsvarande anslag

för innevarande budgetår är 16,000 kronor. I den framställning av

styrelsen för Ateneum för flickor, som låg till grund för mitt ovanberörda

förslag, hade styrelsen upptagit här ifrågavarande spörsmål till behandling

och därvid uttalat sin vissa förhoppning att — därest Kungl. Maj:t skulle

anse sig böra för 1925 års riksdag framlägga förslag till ändrade bestämmelser

angående villkoren för statsbidragens utgående till lönetillägg ocli

tillfällig löneförbättring åt lärarpersonalen vid privatläroverken och Kungl.

Maj:t därvid skulle i likhet med statsutskottet vid 1924 års riksdag anse,

att dessa bidrag icke borde utgå för tjänstgöring vid annat med skola förbundet

lärarinneseminarium än högre sådant seminarium — Kungl. Maj:t

samtidigt skulle föreslå en sådan höjning av det under särskild rubrik till

Ateneums folkskoleseminarium utgående anslaget, att den tillfullo uppvägde

den minskning i anslag från stat och kommun, som de av Kungl. Maj:t

ifrågasatta förändrade villkoren komme att medföra. Enligt styrelsens beräkningar

— vilka framginge av ett framställningen bifogat förslag till stat

för seminariet för budgetåret 1925—1926 — skulle detta förutsätta en höjning

av anslaget med 23,650 kronor. Under förutsättning att anslag beviljades

till de i staten upptagna beloppen beräknades förlusten å seminariets

verksamhet under året uppgå till 15,380 kronor. Styrelsen slutade med att

hemställa, att Kungl. Maj:t täcktes vidtaga sådana åtgärder, att Ateneums

folkskoleseminarium måtte för budgetåret 1925—1926, under förutsättning

av oförändrade bidrag av statsmedel till lärarlönerna, erhålla ett statsbidrag

av 8,000 kronor eller, under förutsättning att inga statsbidrag till lärarlöner

komme att utgå, ett statsbidrag av 31,000 kronor.

Såsom jag tidigare erinrat, har vidare i statsverkspropositionen reserverats

ett anslag å 16,000 kronor till understöd åt utbildningskurser för lärarinnor

i hushållsgöromål.

Detta anslag har utgått till två enskilda läroanstalter, nämligen Ateneums

skolköksseminarium i Stockholm och Göteborgs skolköksseminarium. Såsom

jag anförde i punkt 148 av statsverkspropositionen, hade styrelsen för Göteborgs

skolköksseminarium, Göteborgs allmänna foikskolestyrelse, ifrågasatt eu

höjning av understödet till det tidigare utgående beloppet eller 9,000 kronor,

under det att styrelsen för Ateneum för flickor begärde samma anslag, som

beviljats för budgetåren 1923—1924 och 1924—1925, eller 8,000 kronor, dock

under förutsättning att läroanstalten fortfarande komme i åtnjutande av de

bidrag av statsmedel till löne- och ålderstillägg samt till pensionsavgifter, vilka

Bihang till riksdagens protokoll 1925. 1 samt. 174 höft. (Nr 214.) 3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Departe
mentschefen.

Kungl. May.ts proposition Nr 214.

hittills utgått även för de vid skolköksseminariet anställda lärarinnorna.

Skulle däremot 1925 års riksdag komma att fatta beslut om sådan ändring

av gällande bestämmelser, att dessa understöd ej längre kunde erhållas, såge

sig läroanstalten nödsakad att begära ett tilläggsanslag å 6,000 kronor, motsvarande

hittills till nämnda ändamål utgående bidrag från stat och kommun.

Skolöverstyrelsen förklarade sig i utlåtande den 30 augusti 1924 anse. att

för närvarande ej borde ifrågasättas högre anslag än 8,000 kronor till vardera

läroanstalten. För den händelse beslut skulle komma att fattas vid1925

års riksdag, vilka skulle medföra indragning av de till lärarinnorna

vid Ateneums skolköksseminarium hittills utgående understöden till löneoch

ålderstillägg in. in., borde enligt överstyrelsens mening frågan om anslagtill

sistnämnda läroanstalt upptagas till förnyad prövning.

Den i föreliggande fråga förebragta utredningen synes mig giva vid

handen, att man med här ifrågavarande bestämmelse ursprungligen endast

avsett de högre lärarinneseminarierna. Den nu föreliggande nödvändigheten

att varhelst detta är möjligt begränsa statsutgifterna har — jämte det förhållandet,

att inga egentliga sakskäl blivit anförda för ett bibehållande av

den praxis, som så småningom blivit rådande — kommit mig att i denna

Iråga instämma med det förslag, som gjordes av statsutskottet vid 1924 års

riksdag. Jag bortser icke från att härigenom svårigheter komma att vållas

för de seminarier, som härav beröras.

kran riksdagens sida har, såsom jag erinrade under ovanberörda punkt

100 angående de privata folkskoleseminarierna, antytts, att det torde vara

nödvändigt att vid minskningen av anslaget till dessa seminarier framgå med

stor varsamhet för att icke bringa seminarierna och deras lärarpersonal i

oskäligt trångmål vid den förestående avvecklingen. Detta har ju i viss mån

behjärtats genom de anslag till själva verksamheten vid seminarierna, som i

det föregående berörts. Men när det gäller den här ifrågavarande rätten till

tjänstgöringens förläggning och de på grund härav utgående lönetilläggen till

lärarpersonalen kan jag ej annat än känna mig tveksam. Det är visserligen

sant, att skolorna genom den av statsutskottet vid 1924 års riksdag

föreslagna ändringen av hithörande bestämmelser skulle få se sina inkomster

minskade på ett kännbart sätt, men a andra sidan kunna enligt mitt förmenande

ganska starka skäl anföras för att här följa statsutskottets linje.

Dessa skolor hava under åratal tack vare en praxis, som visserligen haft

stöd i regeringsriittens ovanberörda utslag men som dock, enligt vad såväl

de sakkunniga som skolöverstyrelsen framhålla, ursprungligen aldrig torde

hava avsetts, erhållit högst väsentliga tillskott av statsmedel. Nu, när strän- ■

gare bestämmelser överhuvudtaget synas böra genomföras på detta område,

torde det ej längre vara skäl att fasthålla vid denna praxis.

I ett hänseende har jag dock funnit nödigt att föreslå eu modifikation

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj:tu proposition Nr 214.

däri. De sakkunniga hava, som redan nämnts, framhållit, att, om statsmakterna

oj skulle behjärta de av dem framhållna synpunkterna, i allt

fall sådana övergångsbestämmelser torde höra avfattas, att de lärarinnor,

som för närvarande äro anställda vid dessa seminarier, ej berövas sina

nuvarande rättigheter med avseende på delaktighet i lärarinnornas pensionsanstalt

och de enskilda lärarinnornas vikariatskassa.

Åtgärder i den av do sakkunniga antydda riktningen torde vara nödvändiga,

för att icke dessa lärarinnor skola oförskyllt råka i eu svår ställning.

Kostnaderna för statsverket vid ett bifall härtill torde därjämte bliva helt

obetydliga, och torde det få ankomma på Kungl. Maj:t att framdeles, efter

verkställd ytterligare utredning i ämnet, utfärda de bestämmelser i detta

hänseende, som kunna befinnas erforderliga för tillvaratagande av lärarinnornas

berättigade intressen.

Beträffande slutligen anslaget till understöd åt utbildningskurser för lärarinnor

i hushållsgöromål synes mig detta, med hänsyn till vad förut anförts

och i likhet med vad som varit fallet föregående år, böra bestämmas till

16,000 kronor, att under de villkor, Kungl. Maj:t kan finna lämpligt föreskriva,

utgå till styrelsen för aktiebolaget Ateneum för flickor i Stockholm

och till Göteborgs allmänna folkskolestyrelse med högst 8,000 kronor till

vardera.

Vid behandlingen av frågan om anslag till privatläroverken föreslog statsutskottet

vid 1924 års riksdag, att riksdagen måtte föreskriva, att såsom

villkor för lärarpersonalens avlöning vid statsunderstödda enskilda läroanstalter

enligt de av riksdagen antagna grunderna skulle gälla följande bestämmelse:
Uppdelning

i parallellavdelning av årsklass sker med iakttagande därav,

att, vad angår stadium, motsvarande real- och flickskola, minst 35 och beträffande

stadium, motsvarande gymnasiet, minst 30 lärjungar komma på

varje avdelning inom årsklassen, innan ny avdelning inom densamma upprättas,

dock att, där bristande lokalutrymmen därför lägga oöverkomliga

hinder i vägen, antalet lärjungar må i fråga om stadium, motsvarande

real- och flickskola, efter skolöverstyrelsens beprövande kunna begränsas till

minst 30.

Såsom motiv för nämnda förslag anförde statsutskottet bland annat, att

enligt gällande bestämmelser för de allmänna läroverken såsom regel i varje

för viss klass eller ring bestämd avdelning undervisades i realskolan högst

35 och å gymnasiet högst 30 lärjungar; att utskottet tidigare tillstyrkt av

Kungl. Maj:t framlagt förslag om eu höjning till 35 av det för bildande av

parallellklass normala medeltalet lärjungar i läsavdelning av kommunal

mellanskof, dock med den jämkningen, att, där bristande lokalutrymmen

därför lade oöverkomliga hinder i vägen, antalet lärjungar kunde efter skolöverstyrelsens

beprövande begränsas till minst 30, och att utskottet, som vid

en granskning av förhållandena vid privatläroverken funnit, att en vidsträckt

Delning i

parallellavdelningar
-

s. 36 Kontrollera mot PDF

36 Kungl. Maj:ts proposition Nr 214.

uppdelning av parallellavdelningar dar ägde rum, icke tunne skäligt, att

privatläroverken i förevarande hänseende intoge en i förhållande till statens

läroverk så synnerligt gynnad ställning.

Mot detta utskottets förslag anmäldes reservation i syfte att eu utredning

i ilrendet skulle företagas, innan ändringar enligt utskottsmajoritetens hemställan

skedde i nu gällande bestämmelser. Som skäl för detta yrkande

framhölls, att det mot den ifrågasatta förändringen hade erinrats, att, då

liertalet flickskolor endast i ringa utsträckning förfogade över klassrum, som

rymde ens 30 lärjungar, den föreslagna skärpningen komme att för många

skolor medföra nödvändigheten antingen att avvisa åtskilliga av sina lärjungar

samt i sammanhang därmed omedelbart avskeda överflödiga lärarinnor,

eller ock att på egen bekostnad upprätta och underhålla parallella avdelningar,

något som dock utan tvivel komme att överstiga flertalet skolors

ekonomiska bärkraft.

En av de sakkunniga med anledning härav företagen undersökning av

hithörande förhållanden vid privatläroverken har givit till resultat, att av de

100 privatskolor, beträffande vilka uppgifter inhämtats, under höstterminen

1924 34 alldeles saknat parallellklasser och 22 andra haft sina klasser delade

i avdelningar på ett sådant sätt, att även med tillämpning av statsutskottsmajoritetens

principer ingen sammanslagning av avdelningar skulle hava

varit nödvändig. Endast 44 skolor skulle alltså beröras av nämnda princi

pers genomförande. Av dessa 44 skolor skulle emellertid ej mindre än 26

endast behöva indraga 1 klass var, 11 2 klasser, 4 3 klasser, 2 4 klasser

och 1 5 klasser. Sammanlagda antalet klasser, som enligt ovan anförda

grunder skulle indragas, belöpte sig till 73.

Härefter hava de sakkunniga till en början anfört åtskilliga förklaringsgrunder

till att parallellavdelningarna inom vissa privatskolor öro mindre

än sådana avdelningar vid de allmänna läroverken (betänkandet sid. 65).

Efter ett påpekande av det förhållandet, att upprättandet eller bibehållandet

av små parallellavdelningar medföra ökade kostnader icke blott för statsverket

utan även i hög grad för skolorna själva, hava de sakkunniga beträffande

själva frågan om en begränsning av klassavdelningarnas storlek

anfört bland annat följande.

Några av de mest befogade och oftast hörda anmärkningarna mot våra

dagars undervisning äro, att vid denna individerna för litet komma till sin

rätt och att den leder till mekanisering och jämnstrukenhet. Den kanske viktigaste

orsaken till detta förhållande har man funnit i det stora lärjungantalet

i varje klassavdelning som, utom det att det gör undervisningen

mindre fruktbärande för lärjungarna och på samma gång mer krävande för

läraren, även så gott som tvingar denne att undvika den individualisering,

som för lärjungarnas utveckling är så viktig. Statsmakterna hava tidigare

behjärtat detta. I samband med den sista läroverksreformen föreskrevs det,

att i varje gymnasieavdelning, som förut kunde bestå av iinda till 35 lärjungar,

högst 30 lärjungar Ange undervisas. När senare den kommunala

mellanskolan inrättades, bestämdes, att dess avdelningar skulle bestå av högst

30 lärjungar. De sakkunniga vilja i detta sammanhang även erinra därom,

att 1918 års skolkommission i sitt betänkande föreslagit, att klassavdelning

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kanyl. Maj.is proposition Nr 214.

inom realskolan och flickskolan för framtiden skulle bestå av högst 150 lärjungar,

vilket förslag ju innebär, att ny parallellavdelning skulle upprättas,

om klassens lärjungantal uppgick till över 30. Beträffande gymnasiet hemställde

skolkommissionen, att ny parallellavdelning här skulle bildas, om

ringens lärjungantal översteg 25.

Vid sådant förhållande vore det, enligt de sakkunnigas mening, en åtgärd

i reaktionär riktning, eu åtgärd, som stode i skarpaste motsats till moderna

pedagogiska strävanden, om man för de enskilda läroanstalterna krävde införande

av samma bestämmelser beträffande lärjungantalet i de olika klassavdelningarna,

som trots däremot riktad kritik ännu gälla för de allmänna

läroverken, och detta av eu föregiven hänsyn till rättfärdighet och likställighet,

som icke tillämpas i övrigt, när det gäller den kvinnliga ungdomens

högre utbildning.

I detta sammanhang vilja de sakkunniga tillika framhålla, att avseende i

nu förevarande fråga även torde böra fästas vid föräldrars och målsmäns

önskningar. Det är på grund av dessas bidrag till skolornas underhåll,

genom de jämförelsevis höga terminsavgifterna, vilka av ålder varit och fortfarande

torde vara skolornas förnämsta inkomstkälla, som dessa över huvud

taget kunna uppehållas. Det synes då vara en ganska skälig fordran, att även

deras röst i denna fråga får göra sig hörd. Och föräldrarnas ståndpunkt

härvidlag har ofta kommit till uttryck.

De sakkunniga hava dock, med hänsyn till vikten av besparingar för

statsverket, funnit skäl föreligga, att vissa rimliga restriktioner företagas beträffande

de enskilda skolornas rätt att uppdela årsklasser i parallellavdelningar.

Då de kommunala mellanskolornas klassavdelningar sedan gammalt

beräknats omfatta högst 30 lärjungar, ett lärjungantal, som riksdagen så

sent som år 1924 för sin del godkände, och då skolkommissionen föreslagit

samma lärjungantal för klasser i framtidens realskola, synes ett visst fog

finnas för att i regeln stanna vid denna siffra.

De sakkunniga hava i detta hänseende gjort eu undersökning av huru förhållandena

vid de enskilda läroverken skulle gestalta sig, om ett lärjungantal

av över 30 krävdes för rätt att upprätta en parallellavdelning. Denna

undersökning har givit det resultat, att utöver de 56 skolor, som icke skulle

beröras ens genom ett genomförande av de principer för delning av klass,

som statsutskottet föreslagit, ytterligare 27 skolor skulle förbliva oberörda av

eu bestämmelse, sådan som den av de sakkunniga nu ifrågasatta. Vid 17

skolor skulle däremot förändringar behöva genomföras. För de flesta av

•lossa skulle det blott gälla slopandet av 1 parallellklass, vid fyra 2, vid eu

skola 4 klasser. Sammanlagda antalet parallellklasser, som sålunda skulle

indragas, utgör 24.

Denna undersökning synes giva ytterligare stöd åt den mening de sakkunniga

här vilja göra gällande. Eu övergång från nuvarande förhållanden

till en ny ordning skulle nämligen för ett stort antal skolor underlättas, om

man fastsloge, att delning i parallcllklasser finge ske, när klassens lärjungantal

överskrede 30.

Beträffande gymnasialstadiet borde, i överensstämmelse med skolkommis

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition Nr 214.

sionens ovan nämnda förslag- och i viss analogi med vad här ovan föreslagits,

gälla, att uppdelning i parallellavdelningar därstädes skulle ske med

iakttagande därav, att 25 lärjungar komme på varje avdelning inom årsklassen,

innan ny avdelning därinom upprättades.

Vad angår klass, som en gång delats i parallellavdelningar, kan fråga uppstå,

om dessa under alla förhållanden skola förenas, då klassens sammanlagda

lärjungantal sjunker till 30, respektive 25. Här synes man böra gå

fram med en viss varsamhet, enär det ombyte av lärare, som måste följa

med en sådan sammanslagning, i regeln är av ondo, ej minst på ett högre

stadium. Vid de allmänna läroverken synes här också olika praxis råda.

De sakkunniga vilja i nu förevarande avseende föreslå, att, om klass i minst

tre år varit delad, sammanslagning av avdelningar ej behöver ske på det

skolans stadium, som representeras av klasserna VI—Vill och gymnasiet,

så vida ej lärjungantalet sjunker till 25, på gymnasiet 20.

De sakkunnigas undersökningar hava ådagalagt, att, även med den modifikation

i statsutskottets förslag, som här ifrågasatts, icke alla skolor med

sina nuvarande lokaler skulle kunna efterkomma nämnda restriktiva bestämmelser.

Då man icke rimligtvis lärer kunna begära, att skolorna skulle låta

ombygga sina skolhus, torde, såsom redan reservanterna i statsutskottet uttalat,

följden av den ifrågasatta skärpningen för dessa skolor närmast bliva

den, att de måste avvisa åtskilliga av sina nuvarande lärjungar samt att i

sammanhang därmed ett antal lärarinnor bleve överflödiga. Med hänsyn

till dessa svårigheter synes det nödigt, att till de nya bestämmelserna foga

det tillägg, att, där bristande utrymmen i nuvarande lokaler därför lägga

oöverkomliga hinder i vägen, antalet lärjungar må i fråga om stadium, motsvarande

real- och flickskola, efter skolöverstyrelsens beprövande kunna begränsas.

Vid tillämpningen av nu föreslagna restriktioner torde för (ivrigt böra tillses

att ej rent orimliga konsekvenser uppstå. Bestämmelserna få ej så mekaniskt

tillämpas, att, om t. ex. en eller annan lärjunge vid höstterminens

början oväntat uteblir, två klassavdelningar omedelbart sammanslås och respektive

skola ser sig nödsakad att avskeda en redan förordnad lärarinna.

Anställandet av lärarkrafter måste ske i tid, såsom 1924 års riksdag i eu

likartad fråga beträffande kommunala mcllanskolor (riksdagens skrivelse den

23 maj 1924, nr 181) ävenledes erinrat. Avgörandet om delning eller icke

delning av klass under ett läsår måste därför i regeln träffas redan vid närmast

föregående vårtermins slut. Vid nu förevarande skolor lärer det böra ankomma

på skolöverstyrelsen att med stöd av uppgifter om det förväntade

antalet lärjungar per klass och, såsom ovan nämnts, även klassrummens

storlek, på vederbörande skollednings förslag i god tid bestämma, om klass

må delas eller ej.

De sakkunniga hava vidare uppställt ett alternativt förslag rörande delning

av klass och därvid anfört följande:

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts proposition Kr 214. 39

Genom av de sakkunniga senast föreslagna bestämmelser torde vissa av

do svårigheter, som komma att uppstå på grund av tjänstgöringens omläggning,

i någon män kunna hävas. Det är emellertid att förutse, att för många

skolor kravet på större klassavdelningar kommer att kännas hårdare, enär

det strider mot en princip, som för ett stort antal skolor betraktats och betraktas

som en livsprincip. Det vore därför, enligt de sakkunnigas mening,

högligen önskvärt, om skolorna i sist berörda avseende finge möjlighet att

åtnjuta den frihet, som av ålder tillkommit enskilda läroanstalter. Givetvis

får emellertid denna frihet icke leda därhän, att statens utgifter för det privata

skolväsendet ökas.

De sakkunniga vilja med hänsyn till nu nämnda förhållanden förorda, att

statsunderstödd skola må, på ansökan, fortfarande erhålla rättighet att dela .

klasser i mindre klassavdelningar än tidigare föreslagits, under villkor dock

att lönetillägg och tillfällig löneförbättring samt dyrtidstillägg icke rekvireras

av skolan för större antal lärarkrafter, än som vid en på här förut angivet

sätt gjord uppdelning av klasser i klassavdelningar hade erfordrats. Sådan

skola bör, ändock att statsbidrag av ovan nämnda slag icke utgår till hela

lärarpersonalen, avlöna samtliga lärare efter i gällande bestämmelser för avlöningen

av lärarpersonalen vid enskilda läroanstalter stadgade grunder. De

lärarinnor, som sålunda helt och hållet skulle avlönas av skolorna själva,

borde på vanligt sätt äga lönetursrätt och vid behov åtnjuta bidrag från

vikariatskassan.

Det är tydligt, att endast få skolor äga en sådan ekonomisk ställning, att

de kunna åtaga sig de ökade utgifter, som skulle bliva följden av nu nämnda

förslag. Men det vore för skolväsendets fria utveckling av värde, om några

skolor i förevarande avseende finge behålla sin frihet. För staten skulle

förslaget icke innebära någon merkostnad.

Skolorna hava i sina avgivna yttranden i allmänhet icke haft något att Yttranden,

erinra mot de sakkunnigas förslag. Fn skola håller visserligen före, att den

föreslagna minimisiffran för delning — 30 — måste anses vara för stor av

pedagogiska skäl, och en annan skola anfört som sin åsikt, att ett elevantal

av 30 i en klass är svårt att förena med effektiv undervisning och personlig

omvårdnad om eleverna. Fn tredje skola befarar, att, om förslaget antages,

de små avdelningarna efter hand komma att helt försvinna och med dem

också möjligheten att pröva metoder, som blott kunna försökas i klasser med

begränsat antal lärjungar. Åtskilliga skolor uttrycka sin tillfredsställelse med

de sakkunnigas alternativt framställda förslag •— rätt för skola att på egen

bekostnad upprätta mindre parallellavdelningar — men uttala samtidigt farhågor

för att kostnaderna härför skola lägga oöverstigliga hinder i vägen

för ett dylikt förfaringssätt.

Skolöverstyrelsen har i allt väsentligt instämt i de synpunkter på denna

fråga, som anlagts av de sakkunniga och av dem närmare utvecklats.

Skolöverstyrelsen har därvid anfört:

Överstyrelsen vill för sin del i anslutning till de sakkunniga betona, att

det i regeln ej torde vara något affärsintresse för en skola att upprätta

många relativt små lärjungavdelningar, då varje sådan avdelning oavsett

statsunderstödet givetvis medför avsevärda kostnader för skolan. Motivet

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kung!. Maj:ta proposition Nr 214.

t.jx-de snarast cell väsentligen vara ett ideellt pedagogiskt intresse att göra

skolans verksamhet mera effektiv. Det vore förvisso till skada för privatlaroverkens

undervisande och uppfostrande verksamhet att i berörda avseende

vid dem införa samma bestämmelser, som gälla för de allmänna läroverken

bestämmelser, som föranlett ofta upprepade och befogade klagomål

over alltför störa lär | ungavdelningar med därav följande olägenheter. Då

e ^ genomförande vid privatläroverken av dessa bestämmelser, låt vara med

någon modifikation tillika skulle medföra betydande svårigheter och i många

tall omöjliggöras till följd av bristen på klassrum av erforderlig storlek och

därtill gorå ett alltför stort antal lärarinnor överflödiga, finner sig övorsty
iQo^n«

-i jVStyJka ;sä lån8''t gående restriktioner, som statsutskottet vid

. 1924 ars riksdag föreslagit.

De svårigheter, som de enskilda skolornas nuvarande lokaler i allmänhet

erbjuda för lärjungarnas sammanförande till klassavdelningar om 30 ä 35

Jarjungar belysas i någon män av den översikt över klassrummens antal

och storlek vid de statsunderstödda pnvatläroverken, som överstyrelsen låtit

sammanställa. Emellertid måste det på samma gång medgivas vara särdeles

rimligt, att privatläroverkens hittills obegränsade frihet på förevarande

område beskäres och att med hänsyn till vikten av besparingar vissa restrikhva

bestämmelser givas beträffande dessa skolors rätt att upprätta parallellavdelnmgar.

I sådant syfte hava de sakkunniga, under hänvisning

bland annat till bestämmelserna rörande kommunala mellanskof!- samt skolkommissionens

uttalande och förslag i förevarande fråga, föreslagit, att uppdelning

i parallellavdelningar av årsklass må ske med iakttagande därav

att vad ånger stadium, motsvarande real- och flickskola, minst 30 och beträffande

stadium, motsvarande gymnasiet, minst 25 lärjungar komma på

varje avdelning inom årsklassen, innan ny avdelning inom densamma upprättas,

dock att, där bristande lokalutrymmen därför lägga oöverkomliga

hinder ! vagen, antalet lärjungar må i fråga om stadium, motsvarande real

och flickskola, efter skolöverstyrelsens beprövande kunna begränsas De

okgen betel-, som ett genomförande av detta förslag skulle medföra, synas

särskilt pa grund av den i förslaget inlagda möjligheten till modifikationer’

icke vara större, an att de böra kunna övervinnas, och då på denna vä»’

sammaSkU P °rnäS avsevarda besparingar, får överstyrelsen tillstyrka det
Hur

forfaras bör i vissa av de sakkunniga tänkta fall, såsom när i eu

klass som eu gång delats i parallellavdelningar, lärjungantalet sedan sjuiiker

till eller under 30, respektive 25, därom torde särskilda tillämpningsföreskrifter

hora av Kung], Majrt utfärdas, och synas härutinnan de av de

sakkunniga för berörda fall och i andra hänseenden föreslagna bestämmelserna

vara lämpliga. ö

Såsom i redogörelsen för de sakkunnigas förslag omförmälts hava de

sakkunniga såsom eu utväg att i någon mån ytterligare begränsa de olägenheter,

som kunna uppkomma genom tjänstgöringens omläggning, och på

samma gång bereda skolor möjlighet att på egen bekostnad dela klasser i

mindre avdelningar, än som eljest enligt de nya bestämmelserna skulle vara

tillåtet, föreslagit ett tilläggsstadgande i löneförfattningen av innehåll, att

statsunderstödd skola på ansökan fortfarande må erhålla rättighet att på

vissa villkor dela klasser i mindre klassavdelningar än som förut föreslagits.

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kunijl. Maj:ts proposition Nr 214.

Beträffande detta förslag liur skolöverstyrelsen anfört, att dot vore uppenbart

att ett sådant stadgande endast undantagsvis kunde få någon praktisk

tillämpning. Då emellertid det därmed avsedda syftet voro bebjärtansvärt

och dess genomförande ej skulle medföra några direkta kostnader för staten,

ansåge sig överstyrelsen ej böra avstyrka berörda förslag.

Statskontoret har uttalat sin anslutning till de sakkunnigas förslag rörande

indelning i parallellavdelningar, då detsamma måste anses vara ägnat att

tillgodose statsverkets intressen med behörigt beaktande av de särskilda förhållandena

vid olika privatläroverk, men statskontoret har tillika förmält

sig utgå därifrån, att endast i undantagsfall dispens körnare att meddelas.

Emot de av de sakkunniga framförda synpunkterna har jag icke funnit Depurtenågot

väsentligt att erinra. Jag vill alltså uttala min anslutning till de av mentschefe

de sakkunniga uppdragna riktlinjerna.

Vad så beträffar frågan, huru man skall förfara, när bristande lokalutrymmen

lägga oöverstigliga hinder i vägen för eu uppdelning av klasserna

i enlighet med dessa riktlinjer, har jag även funnit mig böra ansluta mig

till de sakkunniga. Av den av skolöverstyrelsen verkställda, i dess utlåtande

omförmälda utredningen synes framgå, att svårigheterna för ett genomförande

av de strängare bestämmelserna på sina håll bliva betydande. Till grund

för de av skolöverstyrelsen företagna beräkningarna av det antal lärjungar,

som varje klassrum kan inrymma, har lagts en golvyta av 1,5 kvadratmeter

för lärjunge, varjämte tillsetts, att eu luftkub av minst fem kubikmeter för

lärjunge ej underskridits. Höstterminen 1924 utgjorde antalet undervisningsavdelningar,

de förberedande klasserna ej inräknade, 1,232. Hela antalet

klassrum, alltså även klassrummen för de förberedande avdelningarna

inräknade, utgjorde samtidigt 1,484. Av dessa hade enligt nyssnämnda

beräkningsgrunder — 148 plats för högst 15 lärjungar, 323 plats för 15

19 lärjungar, 439 plats för 20—24 lärjungar, 327 plats för 25—29 lärjungar,

178 plats för 30—34 lärjungar och 69 plats för 35 lärjungar och därutöver.

Att med utgångspunkt från dessa siffror beräkna antalet fall, där eu sammanslagning

av klassavdelningar i enlighet med de av mig nu förordade

grunderna skulle bliva erforderlig, har jag icke ansett nödigt att verkställa,

då denna beräkning ju endast kunde bliva ytterst approximativ, grundad

som den bleve på ett flertal svårberäkneliga eller t. o. in. oberäkneliga faktorer.

Men, som jag nyss sade, för närvarande torde det i icke så få fall

visa sig omöjligt att genomföra de skärpta bestämmelserna. För övrigt anhåller

jag att få återkomma till denna fråga längre fram i samband med

frågan om erforderliga övergångsbestämmelser.

Vad beträffar frågan, liur man skall förfara, när exempelvis lärjungantalet

i en klass, som en gång delats i parallellavdelningar, sjunkit till eller under 30,

respektive 25, torde det lämpligen böra få ankomma på Kung!. Maj:t att

s. 42 Kontrollera mot PDF

42 Kungl. Maj:ts proposition Nr 21å.

efter provning i vane särskilt fall medgiva bibehållande av sådan uppdelning.

Det stora värde, som — enligt vad som framgår såväl av de sakkunnigas

utlåtande som av vad i flera yttranden blivit anfört — från åtskilliga skolledningars

sida av pedagogiska skäl sättes på möjligheten att uppdela klasserna

i jämförelsevis små avdelningar, har kommit mig att såsom eu alternativ

lösning av denna fråga ansluta mig till de sakkunnigas förslag om

lätt för eu skola att helt och hållet på egen bekostnad uppdela en klass i

mindre parallellavdelningar än vad de allmänna bestämmelserna medgiva.

Jag är fullt ense med skolöverstyrelsen i att detta alternativa system endast

torde kunna komma till användning i undantagsfall — skolornas ekonomiska

förhållanden torde i de flesta fall komma att lägga oöverstigliga hinder i

vägen härför — men genom ett bifall till förslaget hålles dock denna möjlighet

öppen. De närmare föreskrifter, som kunna komma att bliva nödvändiga

med anledning härav, torde framdeles böra utfärdas av Kungl. Maj:t

efter skolöverstyrelsens hörande.

Ytterligare

delning alldags.

De sakkunniga.

Då de sakkunniga haft kännedom om att vid åtskilliga skolor klasser eller

klassavdelningar ytterligare uppdelas vid undervisningen i vissa ämnen, hava

de föreslagit eu undersökning i detta hänseende och därvid kommit till det

resultatet, att undervisning i delad klassavdelning i många skolor förekommit

i avsevärd utsträckning. Åtskilliga skolor hava tydligen använt denna

metod för att undvika den dyrare åtgärden att fullständigt dela en klass i

tva skilda avdelningar. Vad de olika ämnena vidkommer, ha dels vid undervisning

i huslig ekonomi och slöjd, stundom även teckning, klassavdelningar

ytterligare uppdelats i smärre grupper, dels har även i vissa läroämnen,

såsom svenska, främmande språk och matematik, sådant flerstädes

sicett. I vissa skolor är språkföljden för de främmande språken valfri. Det

hander därvid ofta, att språkavdelningar bliva olika störa, och man har da

delat den större avdelningen i två mindre. På sina ställen har även i andra

ämnen såsom naturkunnighet och geografi, uppdelning förekommit,

Beträffande denna fråga hava do sakkunniga anfört:

Beträffande ovannämnda övningsämnen har uppdelningen varit av förnallandena

pakallad. I gällande bestämmelser om statsunderstöd till undervisningen

i huslig ekonomi förutsättes, att undervisningsavdelningarna här

aro jämförelsevis små. Arbetet i skolköket fordrar, om det skall bliva effektivt,

att ej alltför raanga lärjungar samtidigt deltaga däri. Detsamma gäller

om undervisningen i slöjd. I detta ämne äro även de allmänna läroverkens

iarjungar delade i grupper, som äro mindre än de vanliga klasserna

\ ad delning av klass vid undervisning i läroämnen angår, finnes en motsyanghet

vid de allmänna läroverken för närvarande endast så till vida att

vid laboratioiier i de naturvetenskapliga ämnena sådan delning plägar äga

!™“j_ Att <len ,aven i aijdra Nanen är av nytta, speciellt i sådana, där

mycken ovmng ar nödvändig, såsom i språk och räkning, i synnerhet i de

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungi. Majli* proposition Nr 214.

tall, då deu vanliga klassavdelningen är stor, säger sig självt och torde icke

vidare behöva förklaras.

Det är emellertid tydligt, att om restriktioner företagas beträffande skolornas

rätt att uppdela årsklasser i parallellavdelningar, man också måste

begränsa skolornas frihet att dela klassavdelningarna vid undervisning i

vissa ämnen. Eljest kunde ovan nämnda restriktioner bliva fullständigt

illusoriska.

Såsom i det föregående påvisats, är det för effektiviteten av undervisningen

i huslig ekonomi och slöjd nödvändigt, att en klass, som uppnått

viss storlek, delas i två avdelningar, som på olika tider undervisas i ämnet.

Det blir vid denna delning nödvändigt att även sysselsätta den andra undervisningsavdelningen,

och på detta sätt kan, pa grund av schematekniska

svårigheter, undervisning med delad klass även i ett eller annat läroämne bliva

påkallad. Även av andra skid torde frihet böra givas åt skolorna att vid

Undervisningen i vissa ämnen ytterligare dela klass, som hav ett stort läijungantal.

Men givetvis böra missbruk förebyggas.

De sakkunniga vilja i detta sammanhang erinra om att 1918 års skolkommission

förordade delning av klass vid undervisningen i vissa ämnen.

Skolkommissionen uttalade, att förutom de naturvetenskapliga ämnena biologi,

fysik och kemi, där vid laborationsövningar lärjungarnas uppdelning

å skilda undervisningsavdelningar redan i betydande utsträckning vunnit

tillämpning, även ämnena främmande språk, svenska och matematik kunde

draga avsevärd fördel av sagda anordning. Då lärjungantalet i cn klass

överstege ett visst antal, förslagsvis IG, borde delning i två undervisningsavdelningar

kunna äga rum. Kommissionen ansåg, att föreskrift borde

givas därom, att med angivna inskränkning undervisningen under ett visst

högsta antal veckotimmar måtte kunna meddelas i delad klass. Detta antal

borde för realskola utan parallellavdelningar fastställas till It) samt vid annan

realskola i proportion därtill. Med avseende på ämnena slöjd och liushållsgöromål

fann kommissionen uppenbart, att motsvarande behov av reducerade

lärjungavdclningar vore för handen. Med hänsyn till de olika förhållandena

vid skilda läroverk ville kommissionen icke härvidlag genom

generella föreskrifter reglera uppdelningsmöjligheterna utan föreslog, att

skolöverstyrelsen efter framställning i varje särskilt fall skulle beträffande

nu nämnda ämnen äga rätt att medgiva erforderlig uppdelning vid undervisningen.

Beträffande undervisningen i flickskolor förordade kommissionen

likartade bestämmelser, som här ovan anförts angående realskolan.

De riktlinjer skolkommissionen sålunda angivit torde, enligt de sakkunnigas

mening, i nu förevarande avseende kunna följas. Erforderlig delning av

klass i mindre undervisningsavdelningar i vissa ämnen borde kunna på särskild

framställning beviljas av skolöverstyrelsen. En garanti för att sådan

delning icke antager alltför stora proportioner ligger, utom i överstyrelsens

prövningsrätt, även däri, att genom nu ifrågavarande uppdelning respektive

skolor åsamkas icke oväsentliga utgifter.

Emot de sakkunnigas förslag i detta hänseende hava i allmänhet inga

anmärkningar gjorts. Eu skola har framhävt vikten av att vid delning av

klass i ämnena huslig ekonomi och slöjd skolorna böra erhålla understöd

åtminstone för de ökade timmarna i dessa ämnen. Skolöverstyrelsen hai

ansett, att uttryckligt stadgande borde givas i själva löneförfattningen för

privatläroverken rörande skolornas rätt i detta hänseende.

Yttranden.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Departe
mentschefen
-

Timlärare.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 214.

sur

Skolöverstyrelsen har därefter anfört följande:

Såsom de sakkunniga framhålla och enligt vad överstyrelsen i övrim har

r bekant> förekommer vid privatläroverken dylik uppdelning i avsevärd

rl n i vi T''. I ■. ^ J . 11 • .. .

, , .. , . . , i. w , v_.Aivuir kx v luv uuuuwmuii i avsevara

utsträckning av skäl och för ändamål, som de sakkunniga närmare utveckla,

let ar enligt överstyrelsens erfarenhet i vissa fall nödvändigt, i andra fall

synnerligen önskvärt för undervisningens ändamålsenliga anordning och bednvande,

att möjlighet för skolan att göra en sådan uppdelning av klass

bibehalles, men tydligt är tillika, att skolornas frihet i detta avseende ej kan

amnas ouegransad, om det skall bliva någon mening med restriktionerna

beträdande ratten att uppdela årsklasser i parallellavdelningar. Önskvärt

vore,, att härvid nagra bestämda normer kunde uppställas. Överstyrelsen

ser sig emellertid icke i stånd att nu föreslå några sådana utan måste åtnöja

sig med att i likhet med de sakkunniga hänvisa till de riktlinjer för eu

dylik uppdelning av klasser, vilka skolkommissionen i sitt betänkande angivit.

i övrigt inskränker sig överstyrelsen till att i denna punkt tillstyrka

de sakkunnigas förslag, att delning av klass i mindre undervisningsavdel’

vlssf a.m.nen må på särskild framställning beviljas av överstyrelsen.

Ltt stadgande härom bör infogas i löneförfattningen i anslutning''till bestämmelserna

om. skolas rätt att uppdela årsklass i parallellavdelningar De

närmare tillampmngsbestämmelser, som i berörda avseende tilläventvrs kunna

erfordras, torde böra meddelas av Kungl. Maj:t.

De av de sakkunniga i denna fråga framförda synpunkterna synas mig

värda allt beaktande. Det torde böra ankomma på Kungl. Maj:t att framdeles,

sedan skolöverstyrelsens yttrande inhämtats, meddela de tillämpningsbeslämmelser,

som för reglerande av klassernas uppdelning på mindre undervisningsavdelningar

kunna bliva erforderliga

Med hänsyn till de svårigheter, som eu vidgad tjänstgöringsskyldighet

och sammanslagning av parallellavdelningar komma att medföra för privat1

a ro verkens lärarpersonal bland annat därigenom, att efter hand ett stort

antal amneslärannnebefattningar kommc att indragas, hava de sakkunniga

för att minska svårigheterna föreslagit, jämte särskilda övergångsbestämmelser,

varom mera framdeles, vissa åtgärder av mera permanent karaktär,

detta delvis i syfte att undanröja redan nu existerande olägenheter.

I detta hänseende anföra de sakkunniga huvudsakligen följande:

För närvarande bestrides undervisning i viss, stundom ganska stor utsträckning

av timlarare. Dessa utgöras till eu del, särskilt vid de enskilda

s -o ornas gymnasier av lärare, som hava sin huvudsakliga sysselsättning vid

MatsWoverken Andra åter aro uteslutande anställda vid privatskolorna.

feaval av statsutskottet vid 1924 års riksdag som ock inom riksdagens

, aj[irai. Arågasattes, att i samband med eu omreglering av tjänstgörino-sförhallandena

vid privatläroverken timlärarna i första rummet skulle avskeda*

hllShp n bire<Ja manga ämneslärare med full tjänstgöring som möjligt

tillfälle att stanna pa sina platser. "Vid små undersökningar om konsekvenserna

av nu ifrågasätta förändringar hava de sakkunniga utgått från detta

beslag. De sakkunniga äro likväl av den mening, att det i praktiken

mångenstädes kommer att visa sig omöjligt att avskeda samtliga timlärare

tossa representera i vissa fall sådana ämnen, där undervisning icke kan

opaginerad Kontrollera mot PDF

4f>

Knngl. Maj:ks proposition AV 2t-1

bestridas av skolans Övriga lärare, i andra fall eu högre kompetens, som är

erforderlig på ett högre stadium.

Genom de av de sakkunniga föreslagna övergångsbestämmelserna skulle

visserligen ingen nu anställd ämncslärare med full tjänstgöring pa grund

av de förändrade bestämmelserna behöva entledigas, men när nuvarande

ämneslärare avgå ur tjänsten, kunna ämneslärarbefattningar indragas. I

sådana fall kan sannolikt i allmänhet icke den med sådan befattning förenade

undervisningsskyldigheten fullständigt fördelas på vid skolan kvarstående

ämneslärare, utan en rest uppstår, som nödvändiggör anlitande av timlärare

till undervisningens bestridande.

Såväl denna omständighet som den ovan påpekade, att av pedagogiska

skål eu del timlärare måste bibehållas, giva de sakkunniga anledning att

antaga, att timlärarsystemet kommer att fortfara, kanske i ganska stor utsträckning.

Detta antagande får ytterligare ett stöd därutav, att redan nu på

liera ställen det förhållandet äger rum, att lärarinnor vare sig av hälsoskäl

eller av hänsyn till dem åliggande plikter att vårda ett hem icke vaga åtaga

sig full tjänstgöring efter nu gällande bestämmelser. Skulle medeltjänstgöringen,

på sätt förslagits, ökas, torde ännu flera lärarinnor av anförda

skäl förmås att hellre antaga timlärartjänst.

Den utveckling, som de sakkunniga sålunda förutse, skulle på nianga håll,

särskilt på mindre orter, där det kan möta avsevärda hinder att erhålla

kompetenta timlärare, kunna leda till betänkliga svårigheter både för skolorna

och lärarkåren, om ej åtgärder vidtagas för att förbättra timlärarnas

ställning.

De olägenheter, varöver timlärarna hava mest anledning att klaga, äro

att de, även om deras tjänstgöring till omfattningen närmat sig full tjänstgöring,

icke få i någon mån tillgodoräkna sig denna för uppflyttning i högre

lönegrad, och att de vid sjukdomsfall icke äga rätt till vikariatsbidrag från

de enskilda läroanstalternas vikariatskassa.

Det vore, enligt de sakkunnigas mening, högligen önskvärt, att i sammanhang

med nu föreslagna förändringar beträffande ämneslärares tjänstgöring,

timlärarnas ställning stärktes. I detta avseende skulle en sådan bestämmelse

vara av stort värdemått en timlärarinna, som i två år tjänstgjort vid statsunderstödd

enskild läroanstalt med en undervisningsskyldighet av minst 13

veckotimmar för år räknat, finge för sådan tjänstgöring tillgodoräkna sig

ett tjänstår i och för kommande uppflyttning i högre lönegrad.

Likaledes vore det önskvärt, att timlärarinna med sådan tjänstgöring, som

ovan omtalats, finge rätt till vikariatsbidrag från nämnda vikariatskassa. 1

och för sig synes kravet på en dylik rätt skäligt, då såväl lärarinnor i de

förberedande klasserna med minst 15 veckotimmars undervisning som ock

lärarinnorna i visst övningsämne (gymnastik) med minst 4 veckotimmars

tjänstgöring erhålla sådant bidrag.

I större samhällen med flera enskilda skolor äger redan nu det förhållandet

någon gång rum, att eu timlärare samtidigt undervisar i två skolor. I sådana

ämnen som fysik och kemi samt det på skolschemat sist inträdande främmande

språket, i vissa skolor engelska, i andra franska, är det ofta svårt

för en skola att vid sig binda fasta lärarkrafter, enär de timmar, som stå

till förfogande i sagda ämnen, äro så få, att de icke medgiva full tjänstgöring

åt en lärare. I dylika fall kan det ofta vara fördelaktigt, att två

skolor sig emellan dela eu sådan lärarkraft.

Det är att förutse, att med en omläggning av tjänstgöringsskyldigheten

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts proposition Nr 214.

vid privatskolorna detta förhållande framdeles blir vanligare än förut i den

män skolorna sträva efter att förskaffa sig fullt kompetenta lärare. Då en

sådan delad undervisning som den ovan omtalade förvisso icke kräver mindre

arbete av den undervisande än den odelade och då densamma för undervisningsväsendet

i det hela kan vara av samma värde, synas åtgärder böra

vidtagas, som innebära ett högre uppskattande av en i två skolor samtidigt

tjänstgörande timlärares arbete. De sakkunniga vilja i detta avseende föreslå

^ läFarinaas Pa två skolor delade tjänstgöring finge räknas, som vore

(ten tungjord i en skola, under förutsättning, att den timsumma dennadelade

tjänstgöring representerar, motsvarar vad som fordras för full tjänstgöring.

En sådan lärarinna borde alltså betraktas som ämneslärarinna och

i vanlig ordning kunna uppflyttas i högre lönegrad samt ävenledes såsom

amneslarannna kunna erhålla bidrag från de enskilda läroanstalternas vikanatskassa.

De sakkunniga tillåta sig bär beröra ytterligare en fråga, som med de nu

senast behandlade äger ett visst sammanhang. Förut är omförmält hurusom

många lärarinnor av olika orsaker icke kunna antaga full tjänstgöring

utan endast undervisa ett mindre antal timmar. Detta beror''till en de!

ayen därpå, att någon möjlighet att exempelvis vid sjukdom eller svag

hälsa . begära partiell tjänstledighet med reducerad undervisningsskyldighet

och givetvis reducerad avlöning icke finnes för vid enskilda skolor anställda

i olikhet med vad som gäller för statsläroverkens lärare. Här finnes eu

lucka i stadgade bestämmelser. Det skulle onekligen både lända till undervisningens

fromma och åstadkomma vissa lättnader vid de svårigheter som

ett genomförande av de sakkunnigas förslag skulle bereda de enskilda skolorna

och deras lärmnekår, om i nu gällande bestämmelser om avlöningen

av lärarinnor vid enskilda läroanstalter infördes ett stadgande, som i händelse

av vederbörligen styrkt sjukdom eller svag hälsa gåve ämneslärarinnor rätt

till partiell ledighet efter medgivande av skolöverstyrelsen, mot skyldighet

dock för sådan lärarinna att bestrida samtliga med tjänstens behöriga uppehållande

förenade kostnader.

Yttranden.

I de tiv skolorna samt av dessas sammanslutningar avgivna utlåtandena

har intet väsentligt blivit erinrat mot de sakkunnigas här ovan berörda förslag.

Tvärtom uttalas från åtskilliga håll tillfredsställelse med förslagen,

varigenom åtskilliga missförhållanden och svårigheter skulle bliva avhjälpta

Statskontoret har anfört, att statskontoret särskilt uppmärksammat föreskriften,

att timlärare, som i två år vid statsunderstödda enskilda läroanstalter

undervisat under minst 13 veckotimmar per år, skulle för uppflyttning

i högre lönegrad äga tillgodoräkna sig sin tjänstgöring på det sätt, att

två ar räknades som ett. Det torde icke kunna förbises, att ett införande

av denna bestämmelse komme att föranleda krav i fråga om förmånens

utsträckande till annan lärarpersonal och annan statsanställd personal. Da

starka billighet sskäl kunde anföras till förmån för bestämmelsen och särskilt

med hänsyn till att densamma i någon mån underlättade övergång från de

nuvarande bestämmelserna till de av de sakkunniga föreslagna, ansåge si"

dock statskontoret ej böra motsätta sig bestämmelsens införande.

Skolöverstyrelsen har till en början framhållit, att en inskränkning av tim
-

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kanyl. Maj. ts proposition Nr 214.

lärarsystemot, som vid privatläroverken hade långt större utbredning an vid

statens allmänna läroverk, ur pedagogiska och andra synpunkter voro önskvärd.

Av liera skäl måsto dock timlärarsystemet under alla förhållanden

komma att förpesta i viss, lät vara avsevärt begränsad omfattning. Detta

måste särskilt bliva fallet på skolornas gymnasialstadium, där man tills

vidare med nödvändighet i många fall väsentligen måsto bestrida undervisningen

med anlitande av timlärare. De sakkunnigas förslag torde också

huvudsakligen avse den egentliga flickskolan eller realskolestadiet.

Härefter fortsätter skolöverstyrelsen:

Då timlärarna i vissa hänseenden intaga eu ogynnsam ställning, framställa

de sakkunniga, för att för skolorna underlätta tillgången på kompetenta

timlärare, vissa förslag till förbättrande av deras förhållanden. Sålunda

föreslå de, att eu timlärarinna i läroämnen, vilken samtidigt tjänstgör vid

två skolor med en sammanlagd timsumma, som motsvarar vad som fordras

för full tjänstgöring, må betraktas som ämneslärarinna och med avseende

på uppflyttning i högre lönegrad och rätt till bidrag från de enskilda läroanstalternas

vikariatskassa likställas med ämneslärarinna. Överstyrelsen, som

anser vägande skäl tala för detta förslag, tillstyrker därför bifall till de sakkunnigas

i angivna syfte föreslagna författningsbestämmelse. Mera tveksam

känner sig överstyrelsen med hänsyn till den av de sakkunniga ifrågasatta

bestämmelsen, att en timlärarinna, som i två år tjänstgjort vid statsunderstödd

enskild läroanstalt med eu undervisningsskyldighet av minst 13 veckotimmar

för år räknat, skulle för sådan tjänstgöring l''å tillgodoräkna sig ett

tjänstår i och för uppflyttning i högre lönegrad. Sammanräkning av partiell

tjänstgöring för uppflyttning i högre lönegrad torde endast undantagsvis

hava tillämpats i statstjänst och synes såsom en så att säga ordinarie

väg för ernående av dylik uppflyttning vara en nyhet, vars konsekvenser

äro ganska ovissa. Överstyrelsen kan därför ej utan vidare förorda

nämnda anordning, som emellertid torde vara förtjänt av eu närmare utredning.

. ......

Mot eu bestämmelse, att timlärarinna med eu viss mimmitjänstgöring,

förslagsvis 13 veckotimmar (halv tjänstgöring), finge rätt till vikariatsbidrag

från vikariatskassan, har överstyrelsen i och för sig intet att erinra och i

anslutning till de sakkunniga skulle jämväl överstyrelsen anse särdeles önskvärt,

att i nu gällande bestämmelser om avlöningen av lärarinnor vid enskilda

läroanstalter infördes ett stadgande, som gåve ämneslärarinna i händelse

av vederbörligen styrkt sjukdom eller svag hälsa rätt till partiell

ledighet mot skyldighet för sådan lärarinna att bestrida samtliga med tjänstens

behöriga uppehållande förenade kostnader men med åtnjutande av

vederbörliga bidrag från vikariatskassan. Jämväl båda de nu senast berörda

förslagen torde dock behöva till sin innebörd och sin utformning närmare

utredas, innan de företagas till avgörande.

De av de sakkunniga föreslagna åtgärderna till förbättrande av timlärarnas

ställning synas mig med hänsyn till syftet med desamma värda beaktande.

De av skolöverstyrelsen framförda betänkligheterna göra emellertid,

att jag icke nu anser mig böra framkomma med några närmare

Departe
mentschefen.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

KungJ. Maj:ts proposition Nr 214.

utformade förslag. Skolöverstyrelsen torde därför böra anbefallas att verk

ställa ytterligare utredning i ärendet.

Lärårjtersnnalens

avlönande.

De sakkunniga.

Beträffande grunderna för den kvinnliga lärarpersonalens avlöning hava

niga förändringar ifrågasatts vare sig vid 1924 års riksdag eller av de sakkunniga,

och icke heller jag har funnit mig böra i detta sammanhang föreslå

några förändringar.

De sakkunniga hava däremot underkastat den manliga lärarpersonalens

och de manliga föreståndarnas avlöningsförhållanden eu noggrann undersökning

(betänkandet sid. 76 79) och därvid kommit till det resultatet, att såväl

föreståndare som manliga lärare vid privatläroverken hava löneförmåner,

som i icke så få fall äro högre än motsvarande befattningshavares löner

\id de allmänna läroverken, vilket är desto mera anmärkningsvärt, som

privatläroverkens lärare icke sällan hava lägre kompetens än motsvarande

lärare vid statsläroverken. I andra skolor äro föreståndare och lärare i lönehänseende

fullt jämställda med statsläroverkens rektorer och lärare. Enär

nämnda löneförmåner vid vissa privatskolor äro anmärkningsvärt höga, har

det av skolöverstyrelsen i dess skrivelse den 20 december 1923 ifrågasatts

att en viss maximilön härvidlag skulle fastställas och att privatläroverkens

frihet att öka lönerna, försåvitt det gällde tillskott av skolans egna medel,

skulle begränsas. Riksräkenskapsverket, som anbefallts avgiva yttrande över

skolöverstyrelsens utlåtande i ärendet, har för sin del i skrivelse den 18

mars 1924 föreslagit, att från och med läsåret 1924—1925 de extra lönebn!fägen,

nämligen tillfällig löneförbättring och dyrtidstillägg, endast skulle

utgå, om och i den mån avlöningen icke överstege den till motsvarande

befattningshavare vid statsläroverken utgående avlöningen, förhöjd med 25

procent. Härigenom skulle, enligt riksräkenskapsverket, möjlighet beredas

privatläroverken att »till eu skälig gräns- bereda sin personal högre avlöninoän

den, som utginge vid statsläroverken.

Beträffande den sålunda väckta frågan om viss maximilön till vid privatskolorna

anställda manliga föreståndare och lärare hava de sakkunniga anfört

följande:

lön t &ne! +lcke Tra \81S sJälv lämpligt, ej heller av förhållandena påkalJat,

att staten reglerande mgnper på det sätt, som skolöverstyrelsen ifråga-''

satt. Vilja de enskilda läroverken vid sig fästa dugande lärare, torde det

mången gång visa sig nödvändigt för dem att erbjuda sådana löneförmåner

att vederbörande finna med sitt intresse förenligt att hellre taga anställning

Md pnvatskoJa än vid statens läroverk. Den osäkra ställning, som den 1

enskild tjänst anställde alltid har, förlusten av löneturs- och pensionsrätt

in. in gorå en högre avlöning i många fall berättigad. Skulle man förmena

privatskolorna en sådan frihet, skulle det kunna på ett betänklig sätt

sänka sagda skolors nivå, ja, kanske till och med leda till vissa skolors

nedläggande. Av en mindre lojal skolstyrelse eller skolägare skulle en bestämmelse

av ifrågasatt art även lätt nog kunna kringgås

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kunyl. Maj:ts ''proposition Nr 214.

Om staten alltså, enligt de sakkunnigas mening, icke bör tvinga privatskolorna

att sänka lärarnas avlöning, lärer dock skäl föreligga att i vissa

fall sänka de statliga bidragen till denna avlöning. Det torde icke vara

mycket fog för att staten, samtidigt som den beviljat ordinarie lärare vid

statsläroverk 600 kronor i tillfällig löneförbättring, lämnar 1,500 kronor i

sådan löneförbättring till lärare i enskild tjänst, som vid sina respektive

skolor mången gång uppbära större avlöningar än statsläroverkens personal.

Det lärer också få anses skäligt, att staten icke genom av enskild myndighet

eller enskild person bestämd avlöning för befattningshavare i enskild tjänst

åsamkas ökade utgifter för dyrtidstilläggen. För kvinnliga lärare kan sådant

icke ske; där utbetalas nämligen dyrtidstillägg endast på den av staten bestämda

minimilönen jämte löneförbättringen.

Visserligen har eu viss inskränkning i de från staten utgående dyrtidstilläggen

införts, i det att genom kungörelsen den 22 juni 1923 med allmänna

grunder för dyrtidstillägg åt lärare vid privatläroverk (svensk förf.

sand. 305/1923) föreskrivits, att, om det s. k. tilläggsunderlaget uppgår till

mera än 650 kronor i månaden, dyrtidstillägg icke utgår å den del, som

överstiger nämnda belopp. Härigenom omöjliggöres att sådana bidrag från

staten som det av riksdagens revisorer påtalade beloppet å mer än 13,000

kronor för framtiden komma att utgå till eu enskild lärare. Detta lärer

emellertid icke vara tillfyllest, utan torde dyrtidstilläggen för manliga lärare

framdeles icke ensidigt böra bestämmas efter det avlöuingsbelopp, som privatskolornas

lärare vid en viss tidpunkt uppburit, utan även med hänsyn tagen

till vad motsvarande befattningshavare i statens tjänst i sådant avseende

erhålla.

På grund av vad som sålunda framhållits anse sig de sakkunniga böra

förorda, att tillfällig löneförbättring och dyrtidstillägg icke beviljas föreståndare

och manliga lärare med full tjänstgöring vid statsunderstödda enskilda

skolor till högre belopp än som tillerkännas motsvarande befattningshavare

i statens tjänst.

De sakkunniga förbise icke, att en bestämmelse sådan som den nu föreslagna

kan hårt drabba en och annan skola, där lärares och föreståndares

löner äro jämförelsevis blygsamma. De sakkunniga hava därför tagit under

allvarligt övervägande, huruvida det icke skulle vara lämpligare att följa

de av riksräkenskapsverket givna riktlinjerna och förorda eu minskning av

de statliga lönebidragen endast i det fall, att de till nu ifrågavarande lärare

utgående lönebeloppen uppginge till en viss höjd. Emot en sådan anordning

torde dock vägande skäl kunna anföras, bland annat, att bestämmelserna

lätt skulle kunna kringgås. Enligt de sakkunnigas mening torde för

övrigt de flesta hithörande skolor vara i stånd att vid behov kompensera

sina lärare för en eventuell nedsättning av de statliga lönebidragen. Icke

så få av dessa skolor uppehållas av kommunerna; här torde en nedskärning

av statsbidragen endast innebära en minskning av statens och en motsvarande

ökning av kommunens utgifter för skolan. I andra fall äro, enligt

vad de sakkunniga kunnat förvissa sig om vid de ekonomiska undersökningarna,

skolornas ekonomiska ställning så stark, att de av egna medel

kunna ersätta sina lärare, vad dessa till äventyrs kunna förlora i statsbidrag.

Vid några skolor äro de manliga lärarna med full tjänstgöring så få, att

en löneökning genom skolan själv icke skulle kunna tynga på dennas budget.

Endast i undantagsfall torde i nu berörda avseende svårigheter kuuua uppstå,

Bihang till riksdagens protokoll 1925. 1 samt. 174 höft. (Nr 214.) 4

s. 50 Kontrollera mot PDF

''yttranden.

50 Kungl. Maj.ts •proposition Nr 214.

vilka emellertid i väsentlig mån synas kunna hävas genom ökade understöd

— inom de nuvarande anslagens ram — till de skolor, som därav särskilt

äro i behov och i övrigt visat sig förtjänta av ett rikligare understöd.

Ingen särskild undervisningsskyldighet är stadgad för föreståndare vid

ovan omnämnda privatläroverk. Dessa uppbära därför också på många

ställen särskilt arvode såsom timlärare vid respektive skolor. Det lärer icke

finnas tillräcklig anledning att ändra dessa förhållanden. De särskilda läroanstalterna

äro så olika varandra, att full frihet bör finnas för dem att

ordna hithörande förhållanden på sätt, som kan anses lämpligt. Däremot

förefaller det de sakkunniga mindre lämpligt, att, såsom åtminstone på vissa

håll synes hava skett, nu nämnda föreståndare, vid sidan av sin tillfälliga

löneförbättring som föreståndare, även uppbära tillfällig löneförbättring såsom

timlärare, och att även dyrtidstillägg utgå till dem i denna dubbla egenskap.

Om vederbörande föreståndare däremot ej erhåller löneförbättring som föreståndare,

torde löneförbättringen å timlärartjänst kunna och böra utgå.

Emot detta de sakkunnigas förslag hava från de skolor, som närmast skulle

drabbas av den föreslagna nedsättningen, d. v. s. de enskilda mellanskolorna

och de högre goss- och samskolorna, riktats mycket skarpa anmärkningar.

En skola framhåller, att skolor, som i sin löne- och terminsavgiftspolitik

uppträtt mest honett, skulle drabbas värst av den föreslagna nedskärningen

av de statliga bidragen till''de manliga lärarna. Kommunerna kunna icke

bära ökade kostnader för skolväsendet, utan följden måste bli höjda terminsavgifter

och ett slopande av alla nedsättningar och befrielser. En annan

skola påpekar, att de enskilda skolornas lärare, så länge de sakna lönetursoch

pensionsrätt m. in., icke i löneavseende kunna jämställas med statsläroverkens

lärare. De sakkunniga hade åtminstone bort ansluta sig till riksräkenskapsverkets

riktlinjer i frågan. Vidare anföres, att den ifrågasatta

minskningen av de statliga bidragen till manliga lärare med full tjänstgöring

icke vore välbetänkt. Privatläroverkens strävan att skaffa dugliga lärare

skulle i hög grad försvåras. En av de utav kommun ägda skolorna påtalar

den tilltänkta sänkningen, vilken skulle medföra en motsvarande ökning

av kommunens utgifter. En annan skola håller före, att de sakkunniga

icke visat, att de manliga lärarnas avlöning är omotiverat hög. Från en

annan skola framhålles, att den föreslagna beskärningen av de manliga

lärarnas tillfälliga löneförbättring skulle medföra ökade svårigheter i fråga

om lärarrekryteringen. Det vore obilligt, om kommunerna skulle nödgas

bära nästan alla kostnader för de manliga lärarna. En skola uttalar eu

bestämd protest mot den tilltänkta avprutningen av den till de manliga

lärarna utgående löneförbättringen, vilken skulle verka mycket ojämnt.

Följden skulle antingen bliva överbefolkning på gymnasierna och höga

terminsavgifter eller ock att skolorna skulle tvingas anställa endast timlärare

till skada för sin verksamhet. En annan skola avstyrker bestämt här ifrågavarande

förslag. Skolan hade ej råd att hålla lärarna skadeslösa, så att,

om förslaget antoges, för gymnasieundervisningen nästan uteslutande måste

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 214. 51

användas timlärare. En realskola tillstyrker slutligen i stället riksräkenskapsvcrkets

förslag.

Centralstyrelsen för fide- och samslcqleföreningen har anfört bland annat

följande:

Den av de sakkunniga gjorda jämförelsen mellan storleken av den

tillfälliga löneförbättringen för lärarna vid de allmänna läroverken och

lärarna vid privatläroverken är icke hållbar. Då den ifrågavarande tillfälliga

löneförbättringen av 1,500 kronor av 1919 års riksdag beviljades

såväl manliga som kvinnliga lärare med full tjänstgöring, framhölls uttryckligen,

att denna löneförbättring för de kvinnliga lärarnas vidkommande

skulle utgöra en ersättning för de olägenheter, som bleve en följd av uppskov

med den för privatläroverken förberedda löneregleringen. Den är alltså

närmast att jämföra med den löneförhöjning, som genom 1918 års lönereglering

kom läroverkens lärare till del, i varje fall icke enbart med den

tillfälliga löneförbättring av 600 kronor, som efter sagda lönereglering utgår

till de allmänna läroverkens lärare.

De sakkunniga medgiva också, att den föreslagna åtgärden kan komma

att hårt drabba en och annan skola med svagare ekonomi, och anse, att

ifrågavarande svårighet torde kunna hävas genom ökade understöd inom de

nuvarande anslagens ram. På vad sätt denna ökning skall kunna åstadkommas,

hava de sakkunniga emellertid icke närmare angivit. I andra fall

skulle enligt de sakkunnigas förmenande ifrågavarande minskning i den tillfälliga

löneförbättringen »endast» innebära en motsvarande ökning av vederbörande

kommuns utgifter för skolan. Då emellertid kommunerna, respektive

skolorna för de manliga lärarnas avlöning få vidkännas högst betydligt

större utgifter än för de kvinnliga lärarna, och de manliga lärarnas arbete

ur statsnyttans synpunkt icke lärer kunna anses mindre värdefullt än de

kvinnligas, synes det icke vara billigt och rättvist, att ifrågavarande anslag

för de manliga lärarna beskäres. Då, såsom de sakkunniga framhålla, privatläroverken,

om de vilja draga till sig och vid sig fasthålla goda manliga

lärarkrafter, måste bjuda jämförelsevis goda villkor, innebär den föreslagna

åtgärden för ifrågavarande skolor ökade svårigheter i fråga om lärarrekryteringen.

Därest i enstaka fall någon skola genom ifrågavarande löneförbättring

blivit i stånd att giva sina manliga lärare allt för hög avlöning,

synes rättelse av ett dylikt förhållande böra ske på annat sätt, exempelvis

genom minskning av de till denna skola utgående anslagen, genom begränsning

av lärjungeavgifternas storlek och dylikt, varigenom undvikes att skolor,

vid vilka en korrigering av löneförhållandena icke är påkallad, på ett kännbart

sätt drabbas av åtgärden i fråga.

11 iksräkenslcapsverket har till en början konstaterat, att de sakkunnigas

åsikt ifråga om lärarpersonalens avlönande så till vida överensstämde

med riksräkenskapsverkets i dess utlåtande den 18 mars 1924 uttalade mening,

att de ansåge, att frågan om beränsning av de statliga lönebidragen

icke, på sätt skolöverstyrelsen föreslagit, borde uppskjutas till en kommande

lönereglering för privatläroverken.

Beträffande de utav de sakkunniga föreslagna bestämmelserna har riksräkenskapsverket

framhållit, att genom dessa egentligen icke vunnes det

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kung!. Maj ds proposition Nr 214.

syfte man i själva verket velat ernå, nämligen att bidrag av statsmedel icke

skulle utgå för de avlöningar, som fastställts till avsevärt högre belopp än

lönerna till lärarna vid statsläroverken.

De av riksräkenskapsverket föreslagna bestämmelserna åter innebure, att

tillfällig löneförbättring och dyrtidstillägg skulle utgå endast ‘om och i den

mån avlöningarna icke överstege den till motsvarande befattningshavare vid

statsläroverk utgående avlöningen, förhöjd med 25 procent. Dessa bestämmelser

skulle medföra, att statsbidrag icke utginge i de fall, då läroanstalternas

ekonomi vore så god, att avlöning till lärarna kunde utbetalas med

betydligt högre belopp än avlöningen till de statsanställda lärarna. Däremot

föranledde riksräkenskapsverkets förslag icke någon reducering av lönebidragen

för de läroanstalter, vilkas ekonomi icke vore så lysande och som därför kunde

avlöna sina lärare endast med normalt höga löner. Av nu angivna skäl ansåge

riksräkenskaps verket ändamålsenligare, att de av riksräkenskapsverket

föreslagna bestämmelserna genomfördes än de av de sakkunniga förordade.

Mot riksräkenskapsverkets förslag hade de sakkunniga visserligen anfört, att

detsamma lätt kunde kringgås. Med anledning härav påpekade emellertid

riksräkenskapsverket, att de sakkunniga tillstyrkte de i riksräkenskapsverkets

utlåtande den 18 mars 1924 framställda förslagen, att dels skolöverstyrelsen

skulle äga utse en representant i läroanstalternas styrelser, dels ock riksräkenskapsverket

skulle utse eu revisor för granskning av skolornas räkenskaper.

Dessa anordningar torde komma att skapa starka garantier för att

skolorna icke kringginge ifrågavarande bestämmelser.

Statskontoret har påpekat, att vissa svårigheter givetvis kunde förväntas

uppstå, därest de förutvarande bestämmelserna beträffande statsbidragen, på

sätt de sakkunniga föreslagit, genomfördes redan från och med budgetåret

1925—1926. Särskilt gällde detta kommunala läroverk, vilkas stater, upptagande

jämväl statsbidrag i enlighet med gällande bestämmelser, redan

hösten 1924 fastställts för kalenderåret 1925. Då det emellertid i varje fall

nu rörde sig om en jämförelsevis riuga sänkning av statsbidragen, torde

denna omständighet icke böra tillmätas den betydelse, att endast av denna

orsak ett frångående av de sakkunnigas förslag borde ifrågasättas,

j* Skolöverstyrelsen har slutligen anfört huvudsakligen följande:

Beträffande de manliga lärarnas avlöningsförhållanden ställa sig de sakkunniga

avvisande till den av överstyrelsen i dess ovan anförda yttrande

framhållna meningen, att även dessa, i likhet med vad som är fallet med den

kvinnliga lärarpersonalens löner, borde underkastas en närmare reglering, i

första rummet för att fastsiälla lämpliga minimilöner. Överstyrelsen har

dock icke funnit de sakkunnigas framställning i denna punkt fullt övertygande.

Den omständigheten, att det för närvarande bjudes jämförelsevis

goda anställningsvillkor för manliga lärare vid de enskilda skolorna, kan

nämligen tänkas vara beroende av tillfälliga, övergående förhållanden och

synes därför ej böra tagas till intäkt för obehövligheten av vissa reglerande

åtgärder. Överstyrelsen hyser alltså fortfarande den uppfattningen, att eu

kommande reglering av löneförhållandena vid privatläroverken bör omfatta

ej blott, såsom hittills, den kvinnliga, utan även den manliga lärarpersonalen.

I avsikt att närmare utröna de av den manliga lärarpersonalen vid de

enskilda skolorna åtnjutna löneförmånerna hava de sakkunniga verkställt en

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kuntjl. Maj;tn proposition Nr 211. 53

särskild undersökning angående hithörande förhållanden, varvid uppmärksamheten

i främsta rummet ägnats de högre goss- och samskoloma. Undersökningen

har givit vid handen, att såväl föreståndare som manliga lärare

med full tjänstgöring vid ifrågavarande skolor åtnjuta löneförmåner, som i

icke så få fall äro högre än motsvarande befattningshavares vid de allmänna

läroverken.

Beträffande förklaringen till detta förhållande, på vilket även överstyrelsen

i ovannämnda yttrande fäst uppmärksamheten, hava de sakkunniga i huvudsak

anslutit sig till det av överstyrelsen sammastädes gjorda uttalandet, att

det framförallt är frånvaron av vissa förmåner, vilka statstjänsten skänker,

som framtvingat ersättning genom höjning i en eller annan form av löneförmånerna

vid anställning i enskild tjänst. I likhet med överstyrelsen ha

de sakkunniga vidare funnit, att skolorna i eu del fall varit alltför frikostiga

med skolans medel, då det gällt att tillgodose föreståndares och lärares löneförmåner.

Med hänsyn till dylika fall torde det ej råda mer än en mening

därom, att statens understödjande verksamhet icke får tagas i anspråk för

att bereda enskilda personer omotiverat höga löneförmåner. Beträffande det

tillvägagångssätt, som bör användas för att .undanröja antydda missförhållande,

hava olika meningar framkommit. Överstyrelsen har ifrågasatt, att

vid en kommande lönereglering för privatläroverken en viss maximilön jämte

begränsning av skolornas frihet att genom tillskott av skolornas egna medel

öka lönerna skulle föreskrivas. Riksräkenskapsverket har i sitt yttrande över

skolöverstyrelsens . utlåtande föreslagit, att den tillfälliga löneförbättringen

och dyrtidstillägget endast skulle utgå, om och i den mån avlöningen icke

överstege den till motsvarande befattningshavare vid statsläroverken utgående

avlöningen, förhöjd med 25 procent, samt att detta skulle gälla redan från

och med läsåret 1924—1925. De sakkunniga anse sig ej kunna godtaga

någotdera av dessa förslag. Liksom beträffande tillskott till lärarinnornas

avlöningar kräva de full rörelsefrihet för skolorna även i fråga om de manliga

lärarnas löner. De anföra härvid, att det är ett livsvillkor för privatskolorna

att kunna genom goda löneförmåner vid sig mera varaktigt fästa

dugande lärare. »Skulle man förmena privatskolorna en sådan frihet», heter

det vidare, »skulle det kunna på ett betänkligt sätt sänka sagda skolors

nivå, ja, kanske till och med leda till vissa skolors nedläggande». De sakkunniga

ha emellertid funnit sig i viss mån böra ansluta sig till överstyrelsens

här ovan anförda mening, i det de medgiva, att de extra lönebidragen

av staten framstå såsom mindre befogade, där de enskilda skolorna

visa sig kunna giva lärarpersonalen löneförmåner, vida överstigande motsvarande

statstjänstemäns. För att bevara skolornas rörelsefrihet i fråga om

avlöningsförmånerna men samtidigt bereda statsverket vissa möjligheter till

besparingar föreslå nu de sakkunniga, »att tillfällig löneförbättring och dyrtidstillägg

icke beviljas föreståndare och manliga lärare med full tjänstgöring

vid statsunderstödda enskilda skolor till högre belopp, än som tillerkännas

motsvarande befattningshavare i statens tjänst».

I anledning av nu anförda förslag anser sig överstyrelsen beträffande den

tillfälliga löneförbättringen vid privatläroverken böra framhålla, att sådau

löneförbättring enligt kungörelsen den 17 maj 1923 (nr 242) icke utgår till

manlig föreståndare vid flickskola, vidare att densamma vid enskild mellanskola

eller högre goss- eller samskola med mer än en föreståndare utgår

endast till en sådan, samt slutligen att timlärare ävenledes komma i åtnju
-

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts jyrojposition Nr 214.

tando av nämnda löneförbättring. Överstyrelsen anser sig vidare, vad dyrtidstilläggen

åt privatläroverkens lärare angår, böra erinra därom, att dessa

jämlikt kungörelsen den 22 juni 1923 (nr 305) dels äro reglerade efter vissa

fastställda eller beräknade lönebelopp och dels begränsade uppåt genom bestämmande

av maximibelopp, å vilka dyrtidstillägg må utgå. Härigenom

torde man enligt överstyrelsens uppfattning i görligaste mån hava förekommit

den av de sakkunniga befarade möjligheten, att staten genom av enskild

myndighet eller enskild person bestämd avlöning för befattningshavare

i enskild tjänst skulle kunna åsamkas ökade utgifter för dyrtidstilläggen.

Vad sedan de sakkunnigas anförda förslag angår, vilket beräknats medföra

en årlig besparing för staten å 117,000 kronor, oavsett härav följande

nedgång i dyrtidstilläggen, vill överstyrelsen framhålla följande. Såsom av

de sakkunniga själva erkännes, torde en åtgärd som den föreslagna komma

att drabba vissa skolor ganska hårt, medan andra på grund av gynnsam

ekonomisk ställning ej torde finna svårighet att hålla sina lärare skadeslösa

för den mistade löneförbättringen. Till dessa senare torde man emellertid

ej utan vidare kunna räkna dem, som ägas av vederbörande kommun, ty i

åtskilliga fall synas ifrågavarande kommuner vara belastade med så tunga

ekonomiska bördor för upprätthållandet av förevarande skolor, att eu mera

avsevärd ökning av dessa utgifter skulle vålla allvarliga svårigheter. Därest

vederbörlig hänsyn tages härtill, torde det ingalunda, såsom de sakkunniga

synas vilja göra gällande, kunna förmodas, att det endast i undantagsfall

kommer att uppstå svårigheter i nu berörda hänseende. Vidare torde böra

framhållas, att den ifrågasatta begränsningen av den tillfälliga löneförbättringen,

såsom avseende endast manliga lärare med full tjänstgöring men ej

timlärare, komme att hårdast drabba sådana skolor, vilka till undervisningens

fromma funnit sig böra eftersträva att i största möjliga utsträckning bestrida

undervisningen medelst lärare med full tjänstgöring. Då förslagets genomförande

på grund härav kunde tänkas locka till begränsning i antalet lärare

med full tjänstgöring och till en utvidgning av timlärarsystemet, skulle den

avsedda besparingen för statsverket leda till en bestämd försämring i pedagogiskt

avseende av arbetet vid de av förevarande förslag berörda skolorna.

Betänkligheter av samma art framkallas därav, att förevarande förslag riktar

sig uteslutande mot de manliga lärarna. Det torde nämligen kunna befaras,

att en åtgärd sådan som den föreslagna skulle komma att minska de högre

goss- och samskolornas intresse att i så stor omfattning som möjligt anställa

dugliga manliga lärarkrafter, vilket intresse Kungl. Maj:t ansett böra särskilt

uppmuntras, i det att alltsedan år 1912 särskilda understöd beviljas åt

högre goss- och samskolor, som i större omfattning anlita manliga lärarkrafter.

Överstyrelsen anser sig slutligen böra erinra därom, att Kungl.

Maj:t i. senaste statsverkspropositionen synes ifrågasätta vidtagandet av åtgärder

i. och för en ökad tillfällig löneförbättring för läroverkens lärare. Då

emellertid löneförhållandena vid privatläroverken stå i ett ganska nära samband

med statsläroverkens, synes det mindre lämpligt att företaga en större

förändring i lönehänseende vid de förra skolorna, innan den aktuella lönefrågan

vid de senare erhållit en åtminstone temporär lösning.

På grund av det anförda anser sig överstyrelsen därför icke kunna tillstyrka

de sakkunnigas förslag angående viss begränsning av den tillfälliga

löneförbättringen åt föreståndare och manliga lärare med full tjänstgöring

vid de enskilda läroanstalterna.

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kungl. May.ts proposition Nr 214.

Överstyrelsen vill dock i samband härmed trånghålla, att i sådana fall,

där den manliga lärarpersonalen genom tillskott av skolans egna medel tillförsäkrats

löneförmåner, som kunna förefalla sakligt mindre motiverade, hai

Kungl. Maj:t redan för närvarande, åtminstone i viss utsträckning, möjlighet

att ingripa reglerande, nämligen vid beviljandet av understöd från det ordinarie

reservationsanslaget till privatläroverken. Ännu en utväg att inverka

modererande på de enskilda skolornas disponerande av genom skoldriften

uppkommande behållning torde uppkomma, därest de sakkunnigas förslag,

att de statsunderstödda enskilda skolornas terminsavgifter skola fastställas

av skolöverstyrelsen, vinner bifall.

Av de ovan återgivna yttrandena torde framgå, att de sakkunnigas förslag

hos de skolor, som närmast skulle bliva därav berörda, väckt stora betänkligheter,

vilka även delas av riksräkenskapsverket och skolöverstyrelsen.

Dessa myndigheter äro emellertid i det hänseendet ense med de sakkunniga,

att de anse en reglering av de statliga bidragen till avlönandet av de manliga

lärarna vid privatläroverken böra äga rum snarast möjligt utan att

invänta en allmän lönereglering. Det är endast i fråga om sättet härför,

som meningarna brutit sig. Och jag erkänner, att skäl kunna anföras till

förmån för såväl de sakkunnigas som riksräkenskapsverkets förslag. När

jag nu beslutit mig för att förorda de sakkunnigas förslag, sker detta dels

på de av dem anförda skälen, vilka jag funnit i huvudsak bärande, och

dels på grund av de stora besparingar för statsverket, som härigenom bliva

möjliga redan under instundande budgetår. De svårigheter, som kunna

uppkomma för ett fåtal skolor, få härvid icke ställa sig hindrande i vägen.

Det kan nämligen knappast vara rimligt, att staten till privata skolor betalar

större bidrag av tillfällig natur än vad den betalar till lärarna vid statens

läroverk.

För att emellertid de nu föreslagna bestämmelserna ej skola kunna för

någon skola lända till verkligt förfång, synes det mig likväl lämpligt, att

bemyndigande lämnas Kungl. Maj:t att i enstaka fall, efter prövning av

vederbörande skolas ekonomiska möjligheter, medgiva, att tillfällig löneförbättring

till skolans lärare må utgå med högre belopp än till motsvarande

lärare vid allmänt läroverk, dock med högst 1,500 kronor till varje lärare.

Skolöverstyrelsen har uttalat vissa farhågor för att skolorna skulle frestas

att utbyta undervisning av fast anställda lärare mot undervisning av timlärare.

Häremot må framhållas, att överstyrelsen torde hava möjlighet att

inverka på skolorna, så att dessa icke för att undkomma den nu föreslagna

skärpta bestämmelsen utbyta anställda lärare mot timlärare och låta dessa

timlärare undervisa samma antal lektioner som förut de fast anställda lärarna.

Skolöverstyrelsen har vidare befarat, att den hittills av Kungl. Maj:t genom

särskilda anslag understödda tendensen att anställa manliga lärare genom

den föreslagna bestämmelsen skulle förhindras att taga sig vidare uttryck. Häremot

vill jag invända, att det sannolikt aldrig varit de sakkunnigas mening

Departe

mentächefen.

s. 56 Kontrollera mot PDF

Lärjunge
avgifter.

De sakkunniga.

56 Kungl. Maj:ts proposition Nr 214.

att begränsa nedsättningen av statens bidrag endast till de manliga lärarna

med avlöning och utbildning, motsvarande lektorer och adjunkter vid de

allmänna läroverken, utan att de måste antagas hava avsett även de — åtminstone

hittills — ytterst fåtaliga kvinnliga lärare med motsvarande tjänsteställning,

som finnas vid privatläroverken. Jag har låtit omarbeta de sakkunnigas

förslag i denna punkt i överensstämmelse härmed.

De sakkunniga hava erinrat att en av de svåraste anmärkningar, som

riktats mot privatskolorna, vore den, att dessa under kristiden avsevärt höjt

sina terminsavgifter men icke sedan, när så småningom mera normala förhållanden

inträdde, vidtagit en mot penningvärdets förbättring svarande

sänkning av dessa höjda terminsavgifter. Härigenom skulle skolornas vinster

stigit till oskäliga belopp, samtidigt som föräldrar onödigtvis skulle betungats

med dryga terminsavgifter. Tillika hade föreslagits, att skolöverstyrelsen

skulle erhålla ökat inflytande i fråga om bestämmandet av terminsavgifternas

storlek.

En sak, som ävenledes varit under omprövning, har varit frågan om de

befrielser och nedsättningar, som skolorna medgivit. För närvarande föreskrives

i detta hänseende, beträffande högre flickskolor och enskilda mellanskolor,

att dylik läroanstalt är skyldig att åt lärjungar i klasserna över de

förberedande bevilja befrielse från eller nedsättning i de vid läroanstalten

utgående terminsavgifter till så stor utsträckning, att den minskning i avgifter,

som härigenom uppkommer, utgör minst 15 procent av det belopp,

vartill terminsavgifterna vid anstalten skolat uppgå, därest samtliga lärjungar

erlagt full terminsavgift, dock att läroanstalten icke är skyldig medgiva

befrielse från eller nedsättning i terminsavgifter till sammanlagt högre ''belopp,

än som motsvarar två tredjedelar av det anstalten tilldelade statsanslaget,

anslag till huslig ekonomi icke medräknat.

Beträffande högre goss- och samskolor har någon liknande bestämmelse

icke varit meddelad, detta sannolikt av den orsak, att någon skyldighet för

kommunerna att lämna dessa skolor understöd icke föreskrivits, men jämväl

på den grund, att dessa skolor i allmänhet endast förekomma å orter,

där andra läroanstalter finnas, varigenom det i allt fall varit möjligt för

obemedlade eller mindre bemedlade lärjungar att för en överkomlig avgift

erhålla en högre undervisning.

Då spörsmålen om terminsavgifternas storlek samt om befrielser från och

nedsättningar i desamma ju äro av största betydelse icke blott för skolorna

själva, vilkas ekonomi, trots de väsentligt förhöjda statsbidragen, fortfarande

i mycket hög grad bygger på elevavgifterna, utan även för föräldrar och

målsmän, icke minst i tider av ekonomisk depression, hava de sakkunniga

ansett sig böra underkasta hela denna fråga en noggrann undersökning, för

vilken de redogöra å sid. 84 o. f. i betänkandet.

Av dessa de sakkunnigas undersökningar framgår, bland annat, hurusom

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Kungl. Maj.ts proposition Nr 214.

avgifterna över lag undergått en mycket kraftig stegring men nu så småningom

tendera att återvända till mera normala förhållanden. Skolöverstyrelsen

har i sitt tidigare omförmälda, den 20 december 1923 avgivna ut.

låtande föreslagit, att skolöverstyrelsen skulle erhålla en viss bestämmanderätt

beträffande terminsavgifternas storlek. De sakkunniga hava icke funnit

något att erinra häremot utan tvärtom på det kraftigaste understrukit vikten

av att garanti vinnes för att terminsavgifterna vid privatläroverken sän

kas i den utsträckning, som över huvud taget är förenlig med de berättigade

kraven på en sund ekonomisk skötsel och utveckling av företagen.

Det vore, särskilt så länge undervisningen för den kvinnliga ungdomen förbleve

ordnad på samma sätt som nu, ett livsvillkor för de mindre bemedlade

samhällsklasserna att kunna utan allt för stora ekonomiska uppoffringar

hålla sina barn i dessa skolor.

Härefter fortsätta de sakkunniga:

De av de sakkunniga företagna undersökningarna beträffande privatskolornas

ekonomiska ställning giva emellertid vid handen, att endast relativt få av

privatskolorna skulle kunna, utan att deras ekonomiska fortbestånd helt riskerades,

sänka sina avgifter med mera än ett förhållandevis ringa belopp,

5 ä 10 kronor i medeltal per termin och lärjunge. De skolor, som verkligen

kunna bära en mera avsevärd sänkning av terminsavgifterna över lag,

böra emellertid genom skolöverstyrelsens försorg få sin uppmärksamhet fäst

härå, och bör även överstyrelsen hava möjlighet att — naturligtvis efter en

noggrann undersökning av skolans ekonomiska ställning åstadkomma eu

dylik sänkning av terminsavgifterna.

Vad beträffar storleken av inskrivningsavgifter ävensom av andra särskilda

avgifter, hava dessa belopp över lag utgått med föi''hållandevis små

belopp, och hava de sakkunniga med anledning härav ansett sig i detta

hänseende icke behöva ingå på en närmare bearbetning av det inkomna

materialet, utan vilja de sakkunniga endast inskränka sig till att hänvisa

till detta material. Emellertid är det klart, att, om det i enlighet med de

tidigare framkomna förslag, som av de sakkunniga upptagits, en kontroll

från det allmännas sida skulle införas beträffande själva terminsavgifternas

storlek, denna kontroll även måste komma att omfatta dessa särskilda avgifter,

då annars kontrollföreskrifterna lätt skulle kunna kringgås och göras

illusoriska.

De sakkunniga hava vidare företagit ganska ingående undersökningar beträffande

storleken av de befrielser från och nedsättningar i terminsavgifter,

som det jämlikt den tidigare återgivna bestämmelsen ålegat skolorna att

meddela, ävensom beträffande den faktiska storleken av befrielser och nedsättningar.

I detta hänseende har av de sakkunniga uppgjorts en tabell

(tab. 5), till vilken här hänvisas. Av tabellen framgår, att de skolor, som

haft skyldigheter i detta hänseende, så gott som över lag meddelat befrielser

och nedsättningar i större utsträckning, än vad som varit dem ålagt,

ofta både tre och fyra gånger så mycket, samt att jämväl de högre gossoch

samskolorna meddelat befrielser och nedsättningar, ofta till ganska avsevärda

belopp. Detta förhållande visar pa ett glädjande sätt, att privat
-

s. 58 Kontrollera mot PDF

Yttranden.

58 Kungl. Maj:ts proposition Nr 214.

skolorna även utan att vara därtill tvingade — behjärtat behovet hos

mindre välbärgade befolkningslager att för ingen eller blott en ringa avgift

erhålla högre utbildning för sina barn.

Härefter hava de sakkunniga anfört:

I detta sammanhang är det ett spörsmål, som de sakkunniga här anse sig

höra upptaga till närmare prövning. Såsom i det föregående antytts, hava

visserligen en del av privatskolorna en svag ekonomisk ställning, men å

andra sidan hava åtskilliga — i synnerhet under de senaste åren — kunnat

räkna med vinster, som måste anses vara väl rundligt tilltagna. De sakkunniga

hava förut antytt, att skolöverstyrelsen borde beredas möjlighet att

— naturligtvis efter en mycket noggrann undersökning — föreskriva sänkningar

i terminsavgifterna för skolor med för höga vinster. Samtidigt påpekade

emellertid de sakkunniga, att dessa skolors vinster dock i de flesta

fall voro så pass små, åtminstone i förhållande till elevantalet, att en sänkning

av terminsavgifterna över lag i hela elementarskolan (och eventuellt gymnasiet)

av endast fem eller tio kronor skulle konsumera hela den nuvarande

vinsten. Man frågar sig, om det icke vore lämpligare, att en skola i enlighet

med gällande praxis i stället för att företaga en dylik mindre sänkning

vidtoge åtgärder för att ett större antal elever komme i åtnjutande av befrielse

från eller nedsättning i sina terminsavgifter. Många skäl tala härför:

det skulle på detta sätt bliva betydligt lättare för föräldrar från de mindre bemedlade

eller obemedlade klasserna att giva sina barn den högre utbildning,

som privatskolorna förmå att giva, om de med eu större grad av säkerhet

kunde räkna med en dylik lättnad i sina utgifter. Särskilt i de fall, då en

skolas ekonomiska ställning visas vara så pass svag, att en sänkning av

terminsavgifterna över lag endast skulle kunna medföra en ytterst obetydlig

minskning, torde det vara att föredraga, att de belopp, som på detta sätt

skulle komma lärjungarna tillgodo, utgå i form av kraftigare nedsättningar

eller rent av befrielser för ett större antal elever, än vad eljest skulle kunnat

ske. A andra sidan hava de sakkunniga icke förbisett, att en om än

ringa sänkning av terminsavgifterna över lag kan medföra en ganska stor

ekonomisk lättnad för de särskilt i depressionstider stora befolkningslager,

som visserligen icke direkt hava möjlighet att för sina barn erhålla befrielse

från eller nedsättningar i terminsavgifter, men för vilka dock barnens skolgång

är förenad med avsevärda och ofta mycket kännbara ekonomiska unnoffringar.

Det har synts de sakkunniga vara mindre lämpligt att i detta hänseende föreslå

några allmänna bestämmelser, utan torde det höra ankomma på skolöverstyrelsen

att i varje särskilt fall -— efter undersökning av de sociala och

ekonomiska förhållandena vid skolan och med hänsyn tagen till det belopp,

varom det kan vara fråga — meddela bestämmelser.

Då sådana bestämmelser väl knappast torde kunna lämnas för mer än ett

år i sänder — de av de sakkunniga verkställda ekonomiska undersökningarna

hava givit vid handen, att det ekonomiska resultatet vid varje skola

kan variera ganska avsevärt från det ena året till det andra — är det vidare

självklart, att en viss säkerhetsmarginal måste lämnas, så att icke fluktuationerna

i terminsavgifterna under för övrigt i det stora hela oförändrade

ekonomiska förhållanden bliva allt för märkbara.

Mot de sakkunnigas förslag i detta hänseende hava skolorna i allmänhet

icke haft något att erinra. Hndast från en skola framhålles, att ytterligare

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

K-ungl. May.ts proposition Nr 214.

.sänkning av dess terminsavgifter nu vore otänkbar, då skolan om möjligt

måste ha ett reservkapital, en annan skola framhåller vikten av att vid beräkning

av avgifternas storlek en tillräckligt bred marginal lämnades. En

annan skola (Lunds privata elementarskola) har påpekat, att avsevärda belopp

kunna komma lärjungarna till godo på annat sätt än genom nedsättning

av terminsavgifter. Så t. ex. ansloge skolan årligen stora summor till

ett elevhem. Det vore högst olämpligt, att vederbörande ämbetsverk utan

kännedom om respektive skolors karaktär in. in. endast på grundval av torra

siffror finge befogenhet att bestämma om terminsavgifter in. in. Slutligen

framhåller en skola, att nedsättning i terminsavgifter borde beslutas först

då terminens facit både beträffande det ekonomiska resultatet och lärjungarnas

arbetsresultat förelåge.

Riksräkenskapsverket och statskontoret hava icke haft något i princip att

erinra mot förslaget.

Skolöverstyrelsen har för sin del anfört bland annat följande:

I samband med frågan om terminsavgifternas reglering ha de sakkun

niga ifrågasatt, huruvida det icke vore lämpligt, att eu skola i stället för

att vidtaga en allmän, i vissa fall måhända relativt obetydlig, sänkning av

terminsavgifterna, beviljade behövande elever befrielse från eller nedsättningar

i terminsavgifterna till motsvarande belopp, och på grund därav förordat,

att det skulle ankomma på skolöverstyrelsen att, efter undersökning

av de sociala och ekonomiska förhållandena vid skolan och med hänsyn

tagen till det belopp, varom det kan vara fråga, meddela bestämmelser. Överstyrelsen

finner denna synpunkt synnerligen fruktansvärd och har intet att

erinra mot de sakkunnigas framställning rörande denna sak.

Beträffande föreskriften om skyldighet för högre flickskolor och enskilda

mellanskolor att åt lärjungar i klasserna över de förberedande bevilja befrielse

från eller nedsättning i terminsavgifterna till så stor utsträckning, att

den minskning i avgifter, som härigenom uppkommer, utgör minst 15 procent

av det belopp, vartill terminsavgifterna vid anstalten skolat uppgå, därest

samtliga lärjungar erlagt full terminsavgift, dock att läroanstalten icke är

skyldig medgiva befrielse från eller nedsättning i terminsavgifter till sammanlagt

högre belopp än som motsvarar två tredjedelar av det anstalten

tilldelade statsanslaget, anslag till huslig ekonomi icke medräknat, vilken

föreskrift de sakkunniga synas vilja behålla oförändrad, får överstyrelsen

framhålla, att eu ändring härutinnan har blivit erforderlig, sedan förhållandet

mellan angivna gränser undergått en avsevärd förskjutning, därigenom

att sedan tiden, då ifrågavarande föreskrifter utfärdades, terminsavgiftssummorna

varit underkastade en kraftig stegring, medan anslagsbeloppen hållit

sig inom de en gång fastställda gränserna. Ett uttryck härför finner man

i det förhållandet, att ifrågavarande skolor så gott som undantagslöst beviljat

nedsättningar i större utsträckning, än vartill de enligt gällande bestämmelser

varit skyldiga, något som överstyrelsen i likhet med de sakkunniga

anser värt erkännande. Under sådana omständigheter finner överstyrelsen

tillräckligt, om det beträffande förevarande nedsättningsskyldighet föreskrives,

att densamma skall uppgå till minst 15 procent av det belopp, vartill

terminsavgifterna vid anstalten skolat uppgå, därest samtliga lärjungar erlagt

full terminsavgift; och överstyrelsen anser därför, att nu gällande bo
-

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj:ts proposition Nr 214.

gränsning av nämnda nedsättningsskyldigbet till viss del av det ordinarie

statsanslaget bör uppbävas.

Departe- Mot de sakkunnigas förslag med det ovan av skolöverstyrelsen föreslagna

mentschefen. tillägget har jag icke funnit något att invända. Såsom de sakkunniga framhållit,

hava redan nu befrielser från och nedsättningar i terminsavgifter

meddelats i så stor omfattning, att den föreslagna förändrade bestämmelsen

icke torde komma att medföra några väsentliga svårigheter för skolorna.

I detta sammanhang anser jag mig emellertid höra förorda ytterligare en

förändring av nu gällande bestämmelser. Som jag förut nämnt, har hittills

skyldigheten att meddela befrielser från eller nedsättningar i terminsavgifter

varit inskränkt till flickskolor och enskilda mellanskolor, under det

att de högre goss- och samskolorna varit undantagna härifrån. De förändrade

tidsförhållandena ävensom den omständigheten att dessa skolor redan, såsom

de sakkunnigas undersökningar visat, varit i stånd att meddela högst

betydande nedsättningar i eller befrielser från terminsavgifter, föranleda

mig att förorda, att nämnda undantagsställning för de högre goss- och samskolorna

upphäves.

Privatläro- De sakkunniga hava (i kap. X och XI av sitt betänkande) verkställt inekonomi

gående undersökningar angående varje statsunderstödd privatskolas ekonomiska

ställning, särskilt beträffande det ekonomiska resultatet av varje skolas

verksamhet under en viss tidsperiod. Dessa undersökningar hava varit förenade

med åtskilliga svårigheter, enär de olika skolorna föra sina räkenskaper

på synnerligen växlande sätt och i vissa fall rätt oöverskådligt eller

ofullständigt. Emellertid hava de sakkunniga med ledning av de inkomna

uPPgifterna upprättat dels för varje särskild skola en vinst- och förlusttablå

för vart och ett av de fem senaste räkenskapsåren, varvid till tablån i form

av anmärkningar jämväl fogats åtskilliga andra meddelanden angående skolans

ekonomiska förhållanden, dels för samtliga skolor en balanstablå över

deras ekonomiska ställning den 31 december 1923 (eventuellt den 30 juni

1924). Den senare tablån finnes tryckt såsom bilaga till de sakkunnigas betänkande,

de förra tablåerna hava däremot av kostnadsskäl icke blivit tryckta.

Såsom ett väsentligt resultat av den företagna utredningen anse sig de

sakkunniga kunna fastslå, att det övervägande antalet privatläroverk i ekonomiskt

avseende haft att uppvisa endast måttliga och i och för sig skäliga

ekonomiska vinster av sin verksamhet. Enligt de sakkunnigas mening hava

dessa skolor i stort sett letts av ideella bevekelsegrunder, och många av

dem hava under största delen av sin tillvaro haft att kämpa med stora ekonomiska

svårigheter, som ännu visst icke alltid äro övervunna. Endast i

enstaka fall anse sig de sakkunniga hava funnit, att eu skola till väsentlig

del ledes av motivet att bereda skolans ägare eu stor vinst.

De sakkunniga hava slutligen framhållit som sin mening, att det ur

alla synpunkter, icke minst med hänsyn till undervisningsväsendets sunda

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Kungl. Muj:ts proposition Nr 214.

utveckling, vore bäst, om en så ideell verksamhet som skolrörelse ej voro

sammankopplad med något privatekonomiskt intresse, samt att, sedan numera

staten genom sina bidrag av olika slag fatt ett allt starkare intresse

av privatläroverkens skötsel, på skolrörelsen eventuellt uppkommande vinster

icke helt böra komma den enskilda företagsamheten till godo. I detta syfte

föreslå de sakkunniga vissa åtgärder dels i fråga om äganderätten till skolorna,

dels i fråga om kontroll över deras ekonomi.

De sakkunniga hava i fråga om varje särskild skola undersökt äganderättsförhållandena

och kommit till det resultatet, att dessa i åtskilliga fall

äro ganska oklara. De sakkunniga indela i nu ifrågavarande avseende skolorna

i sådana som tillhöra aktiebolag, sådana som ägas av enskilda personer,

sådana som tillhöra stiftelser, föreningar etc. och sådana som tillhöra

kommuner. I fråga om de två förstnämnda och den sistnämnda av

dessa grupper är äganderätten fullt klar. Däremot företer den tredje gruppen

en ganska brokig blandning; dit hava de sakkunniga fört jämväl sådana

skolor —- enligt de sakkunnigas uppgift till antalet 17 — som uppges

ägas av »principaler» eller av vederbörande styrelse eller vara sina egna

ägare. Att alla dessa skolor sammanförts till en grupp med stiftelseskolorna,

beror därpå, att de i likhet med dessa i intet fall tjäna något privat vinstintresse,

ett förhållande som bland annat framträder däruti, att vid dessa

skolor icke förekommer utdelning av uppkommen vinst utan densamma alltjämt

kvarstår i rörelsen antingen i form av ökning av det egna kapitalet

eller såsom fondering för visst ideellt ändamål. Ehuru icke heller i andra

avseenden någon väsentlig anmärkning synes vara att gorå mot ifrågavarande

skolors ekonomi, måste det ju i alla händelser ligga ett visst moment av

osäkerhet i de oklara äganderättsförhållandena, och de sakkunniga föreslå

därför, att sådan skola skall efter utredning av överstyrelsen antingen övertagas

av kommunen eller ombildas till aktiebolag eller stiftelse.

Det är emellertid icke blott i klarhetens intresse, som de sakkunniga i

vissa fall yrka på förändringar i fråga om äganderätten till en skola, utan

även för att i möjligaste mån eliminera det enskilda vinstintresset. I detta

syfte föreslås, att skola, som för närvarande äges av enskild person, vid nuvarande

ägarens avgång skall ombildas till aktiebolag eller stiftelse. Vad

sålunda sagts torde väl avse även sådana fall, då skolan äges av flera enskilda

personer, som icke äro sammanslutna i form av aktiebolag, t. ex.

Lunds privata elementarskola, vilken är ett kooperativt företag med de ordinarie

lärarna såsom ägare, och sådana fall, då skolan äges av vederbörande

stad och föreståndarinnan gemensamt, t. ex. högre flickskolan i Gävle.

På äganderättens område röra sig jämväl de förslag, som de sakkunniga

framlagt rörande skola, som äges av aktiebolag, att i bolagsordningen skola

finnas bestämmelser om begränsad utdelning samt om tillgångarnas fortsatta

användande för uppfostringsändamål vid bolagets eventuella upplösning, och

rörande skola, som äges av stiftelse, att för stiftelsens stadgar skall i till
-

s. 62 Kontrollera mot PDF

Yttranden.

62 Kungl. May.ts proposition Nr 214.

lämpliga delar gälla, vad nyss sagts angående bolagsordning. Med det senare

uttrycket torde väl de sakkunniga avse allenast tillgångarnas användning

vid stiftelsens upplösning; utdelning torde knappast komma i fråga vid

en stiftelseskola.

De sakkunniga hava sammanfattat sina här nu refererade förslag i eu

hemställan, att för privatskolas erhållande av statsbidrag må, i de fall, då

skola icke äges av kommun, uppställas följande villkor:

1. beträffande skola, som äges av aktiebolag:

i bolagsordningen skola finnas bestämmelser om begränsad utdelning samt

om tillgångarnas fortsatta användande för uppfostringsändamål vid bolagets

eventuella upplösning;

2. beträffande skola, som äges av stiftelse:

för stiftelsens stadgar skall i tillämpliga delar gälla, vad här ovan under

1. förordats angående bolagsordning;

3. beträffande skola, som för närvarande äges av enskild person:

vid nuvarande ägarens avgång skall ombildning av sådan skola ske till

aktiebolag eller stiftelse; samt

4. beträffande skola, till vilken äganderätten för närvarande är oklar:

efter av skolöverstyrelsen verkställd utredning skall sådan skola antingen

övertagas av kommunen eller ombildas till aktiebolag eller stiftelse.

Tillika hava de sakkunniga hemställt, att föreskrift måtte meddelas, att vid

statsunderstödd privatskola, som icke äges av enskild person, skall finnas eu

styrelse, vars närmare befogenheter torde böra bestämmas av Kungl. Maj:t,

ävensom att skolöverstyrelsen skall äga utse minst en representant i denna

styrelse.

Från skolornas sida hava åtskilliga betänkligheter — dock i allmänhet av

mindre omfattning — rests mot de sakkunnigas förslag. En skola befarar,

att privatskolornas fria ställning skulle äventyras, om Kungl. Maj:t skall utfärda

instruktion för styrelserna. En annan skola anser, att de nya bestämmelserna

icke böra äga retroaktiv verkan på de gamla bolagen samt att

vinsten ej bör sättas lägre än till 8V2 procent. Stockholmsskolorna hava i

sitt gemensamma yttrande anfört, att de av de sakkunniga föreslagna bestämmelserna

borde förtydligas så, att tydligt framginge, vad som menades

med tillgångar vid bolags eller stiftelses upplösning. Från ett håll har framhållits,

att en skolägare borde hava samma ställning som andra svenska

företagare. Det skulle vara stor skada, om de rent personliga skolorna skulle

försvinna. Bolags- och stiftelseskolor förlorade lätt sin individuella karaktär

och därmed sin motståndskraft mot från staten utgående nivelleringssträvanden.

En realskola framhåller, att en skola visserligen ej får bliva en affär

men att den dock måste drivas så långt som möjligt affärsmässigt.

Centralstyrelsen för fide- och samsTcoleföreningen har på det livligaste uttalat

sin anslutning till de sakkunnigas förslag, i den mån dessa avsåge att bort
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition Nr 214. 03

eliminera de privatekonomiska intressena från skolföretagen. Centralstyrelsen

tiar vidare påpekat, att den hade sig bekant, att det funnes skolor, som på

grund av stiftelseurkunder eller tidigare överenskommelser av bindande natur

hade bestämmelser angående styrelsens sammansättning, vilkas förändring

skulle kunna för dem medföra betydande ekonomiska risker. Gentemot

de sakkunnigas uttalande, att Kungl. Maj:t borde fastställa de särskilda skolstyrelsernas

befogenheter, ville centralstyrelsen framhålla, att en både lättare

och lämpligare föreskrift vore, att instruktioner borde utarbetas, som fastställde

varje särskild skolstyrelses befogenheter, och att dessa borde prövas

och godkännas av skolöverstyrelsen.

Riksräkenskapsverket har i detta hänseende anfört bland annat:

Riksräkenskapsverket anser, att ett genomförande av vad de sakkunniga

sålunda hemställt skulle i hög grad bidraga till att förhindra, att den statsunderstödda

privata skolverksamheten utnyttjas för enskild vinning. Det må

emellertid framhållas, att de föreslagna bestämmelserna ingripa starkt på

den enskilda äganderätten och det är därför av vikt, att bestämmelserna

utformas så, att icke uppenbara orättvisor åsamkas dem, som nedlagt kapital

i den privata skolverksamheten. Sålunda anser riksräkenskapsverket det

böra medgivas, dels att, därest utdelningen undet1 ett år icke skulle räcka

till full vinstutdelning, vederbörande ett påföljande år må kunna utbekomma

skillnadsbeloppet, om vinsten då skulle möjliggöra detta, dels att vid upplösning

av ett skolaktiebolag aktieägarna må vara berättigade att ur bolagets tillgångar

erhålla aktiernas nominella värde jämte nyss angivna utdelning i

den mån densamma ej guldits. Sistnämnda medgivande synes nödvändigt

bland annat för förebyggande av orättvisa mot sådana skolbolag, som själva

äga skolbyggnaden, i jämförelse med sådana, som hyra skollokal. A andra

sidan bör uppmärksamhet riktas å det i utredningen å sid. 109 påpekade

förhållandet, att på åtskilliga håll i närmaste anslutning till ett för den

egentliga skolverksamheten grundat aktiebolag bildats ett annat bolag för

den byggnad, i vilken skolverksamheten bedrives. Det kan nämligen tänkas,

att i sådana fall skolbolaget skulle kunna komma att få erlägga till byggnadsbolaget

så hög hyra, att vinsten uppginge till obetydligt belopp, under

det att aktieägarna i byggnadsbolaget skulle erhålla en avsevärt hög utdelning

å sina aktier. Visserligen komme nog ett sådant förfaringssätt i viss

mån att förebyggas genom den förbättrade kontroll, som i utredningen föreslås,

men riksräkenskapsverket anser likväl, att denna fråga är av den vikt, att

även i de bestämmelser, som kunna komma att utfärdas, bör särskilt tagas

sikte på att förebygga den nu angivna möjligheten att kringgå föreskriften

om begränsad utdelning.

Under förutsättning att kompletterande föreskrifter i nu angivna riktningar

tillika utfärdas, tillstyrker riksräkenskapsverket de sakkunnigas å sid.

112 gjorda hemställan, att för privatskolas erhållande av statsbidrag må, i

de fall då skola icke äges av kommun, uppställas följande villkor:

1. beträffande skola, som äges av aktiebolag:

i bolagsordningen skola finnas bestämmelser om begränsad utdelning samt

om tillgångarnas fortsatta användande för uppfostringsändamål vid bolagets

eventuella upplösning;

2. beträffande skola, som äges av stiftelse:

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl.. Maj:ts proposition Nr 214.

för stiftelsens stadgar skall i tillämpliga delar gälla, vad här ovan under

1. förordats angående bolagsordning;

3. beträffande skola, som för närvarande äges av enskild person;

vid nuvarande ägarens avgång skall ombildning av sådan skola ske till

aktiebolag eller stiftelse; samt

4. beträffande skola, till vilken äganderätten för närvarande är oklar:

efter av skolöverstyrelsen verkställd utredning skall sådan skola antingen

övertagas av kommunen eller ombildas till aktiebolag eller stiftelse.

Tillika tillstyrker riksräkenskapsverket de sakkunnigas i anslutning härtill

gjorda hemställan, att föreskrift måtte meddelas, att vid statsunderstödd

privatskola, som icke äges av enskild person, skall finnas en styrelse, vars

närmare befogenheter böra bestämmas av Kungl. Maj:t, ävensom att skolöverstyrelsen

skall äga utse minst en representant i denna styrelse.

Statskontoret har icke haft något särskilt att erinra mot de sakkunnigas

förslag i detta hänseende.

Skolöverstyrelsen har till en början utförligt behandlat den av de sakkunniga

väckta frågan om utredning av äganderättsförhållandena vid skolorna

och därvid anfört bland annat:

Överstyrelsen instämmer till fullo däri, att eu förändring av ifrågavarande

skolors ställning vore önskvärd, och är givetvis beredd att i varje särskilt

fall träda i underhandling med vederbörande skolstyrelse och kommun om

en sådan åtgärd. Överstyrelsen förutser emellertid, att resultatet i åtskilliga

fall kan komma att visa sig ganska osäkert, och anser det därför föga

lyckligt, ifall ifrågavarande direktiv får en så kategorisk form som den av

de sakkunniga föreslagna. De sakkunniga ha tydligen såsom från en självklar

förutsättning utgått därifrån, att ombildningen måste lyckas, och detta

innan statsbidrag nästa gång beviljas; och följaktligen hava de icke givit

någon anvisning för det fall, att så icke skulle ske. Måhända hava de för

ett sådant i deras ögon osannolikt fall tänkt sig, att statsunderstödet skulle

indragas och skolan läggas ner. En sådan åtgärd, vilken ju skulle kunna

vara ödesdiger för en hel trakts skolväsen, vill överstyrelsen dock icke tänka

sig; hellre torde man då böra räkna med att skolan fortsätter sin verksamhet

i samma, låt vara föga lyckliga form som hittills. En annan möjlighet,

som de sakkunniga icke heller räkna med, är, att äganderätten vinner klarhet

på det sättet, att en enskild person övertager skolan. Överstyrelsen återkommer

längre fram till denna i särskild mening enskilda form av skolverksamhet

och kommer då att utveckla, hurusom överstyrelsen icke kan

finna densamma fullt så olämplig, som de sakkunniga anse. Under sådana

omständigheter anser överstyrelsen, att icke heller denna form för vinnande

av klarhet rörande äganderätten må vara helt utesluten.

På grund av vad sålunda anförts har överstyrelsen hemställt om bemyndigande

att i fråga om sådana skolor, rörande vilka äganderätten ej är fullt

klar, träda i underhandling med vederbörande skolstyrelse och kommun för

vinnande av dylik klarhet, helst på det sätt, att skolan övertages av kommunen

eller ombildas till aktiebolag eller stiftelse.

Härefter har skolöverstyrelsen till behandling upptagit de sakkunnigas

förslag om eventuell förändring av äganderättsförhållandena vid åtskilliga

av de privata skolorna och därvid anfört:

s. 65 Kontrollera mot PDF

Kttngl. Maj:ts proposition Nr 214. 65

Mot detta förslag vill överstyrelsen först anmärka, att förändringen i dylika

fall, lika väl som när det gäller fall av oklarhet i äganderätten, lämpligen

kan bestå jämväl däri, att vederbörande kommun övertager skolan.

Särskilt synes detta vara en naturlig utväg i fråga om sådana skolor, i

vilka staden redan är delägare. Vidare är den av de sakkunniga föreslagna

tidpunkten för förändring —- den nuvarande ägarens avgång — icke klart

tillämplig på sådana fall, då flera enskilda personer tillsammans äro ägare,

allra minst då kretsen av dessa är så bestämd, att den icke blott successivt

minskas genom att den ene ägaren avgår efter den andre, utan också successivt

förnyas genom att nya ägare automatiskt komma till.

Men framför allt: överstyrelsen kan icke anse risken för att det enskilda

initiativet på skolverksamhetens ideella område skall präglas av ett otillbörligt

vinstbegär så stor och farlig, att man under alla omständigheter måste

sträva efter att till det yttersta begränsa eller helt avstänga vinstmöjligheterna.

Överstyrelsen behöver icke närmare utveckla det uppenbara och av

de sakkunniga kraftigt betygade faktum, att det svenska skolväsendet står

i outplånlig tacksamhetsskuld till det enskilda initiativet, och detta icke minst

till sådant initiativ, som tagits icke av en förening eller annan sammanslutning

av enskilda utan av eu enskild person. I många, kanske de flesta,

fall har visserligen eu på detta sätt uppkommen och ledd skola varit en

begynnelse- och övergångsform, som så småningom ombildats till någon av

de andra förut omnämnda mera stabila — och man kan väl tillägga: mera

opersonliga — formerna. Överstyrelsen anser en sådan utveckling i regel

önskvärd, men är icke övertygad, att den bör påskyndas genom några kraftåtgärder;

allra minst bör den framtvingas. Händelsernas hithörande gång

visar, att förhållandenas egen makt i de flesta fall medför en utveckling av

sagda art, utan att särskilda kraftåtgärder behövas. Vidare finns ingen

garanti för att kraftåtgärderna lyckas; staten kan visserligen ställa en enskild

skolägare i valet mellan att ombilda och att nedlägga skolan men kan

icke hindra honom från att välja det senare alternativet — något som enligt

överstyrelsens mening i regel vore högst olyckligt, enär man knappast

kan anse någon av ifrågavarande skolor överflödig men väl måste finna åtskilliga

av dem så gott som omistliga. Vidare kunna sådana fall tänkas,

då en skolas säregna värde just ligger i den starkt personliga prägel, dess

ledning tryckt på densamma, och då den risk för denna prägels försvagande,

som lätt nog följer av en sådan förändring som den ifrågasatta, följaktligen

skulle innebära eu förlust i vårt skolväsens värdefulla tillgångar. Slutligen

måste man räkna med den möjligheten, att det även i framtiden kan uppstå

privatskolor, som visa sig väl värda statsunderstöd; det vore då en betänklig

begränsning i möjligheterna att bereda sådant understöd, om detta icke

kunde komma sådana skolor till del, som ägdes av enskilda personer.

På grund av det sålunda anförda kan överstyrelsen icke giva sin anslutning

till tanken på tvångsåtgärder i syfte att ombilda skolor, som ägas av

enskilda personer. Däremot är överstyrelsen beredd att söka med rådgivande

verksamhet främja en sådan ombildning.

Beträffande de sakkunnigas förslag om begränsad utdelning har skolöverstyrelsen

anfört vissa betänkligheter och — under erinran om att de sakkunnigas

utredning tydligt ådagalagt, att de fall, då skolverksamhet av här

ifrågavarande art berett enskilda personer oskälig vinst, vore synnerligen

fåtaliga — anfört, att det enligt överstyrelsens mening ej kunde vara väl
Bihang

till riksdagens protokoll 1925. 1 samt. 174 käft. (Nr 214.) 5

s. 66 Kontrollera mot PDF

Departe
mentschefen.

Kontroll
åtgärder.

66 Kungl. Maj. ts proposition Nr 214.

betänkt att för dessa få falls skull införa nu ifrågasatta bestämmelser med

risk att därigenom hämma det enskilda intresset för skolväsendet. Detta

uteslöte ej, att det möjligen vore önskvärt, att bestämmelsen i fråga på frivillighetens

väg infördes i allt fler av bär avsedda bolagsordningar; men

detta vore något helt annat än att framtvinga densamma.

Skolöverstyrelsen har slutligen till behandling upptagit frågan om bestämmelser

rörande tillgångarnas fortsatta användning.för uppfostringsändamål

i händelse av bolags eller stiftelses upplösning och därvid erinrat, att det i

vissa inkomna yttranden påpekats, att det kunde vara tvivelaktigt, vad de

sakkunniga avsåge med uttrycket tillgångarna. För egen del har överstyrelsen

anfört, att överstyrelsen icke kunde annat än finna dessa anmärkningar

befogade. Utan tvivel vore det eu riktig tanke, som läge bakom de

sakkunnigas förslag, men detta syntes icke vara tillräckligt genomtänkt för

att utan vidare kunna läggas till grund för lagstiftning i ärendet.

De sakkunnigas förslag i här förevarande avseende äro av vittutseende

natur, och ehuru jag i princip ansluter mig till de sakkunnigas allmänna

uppfattning, anser jag dock, att man här måste gå till väga med stor försiktighet.

Man torde kunna hysa den förhoppningen, att det skall bliva möjligt att

på frivillighetens väg vinna åtminstone delvis — vad de sakkunniga

åsyftat. Först i andra hand torde man böra ifrågasätta att genom fixerade

bestämmelser framdriva de förändringar, som kunna visa sig vara av behovet

påkallade för att så mycket som möjligt frigöra skolverksamheten

från privatekonomiska vinstintressen.

I ett hänseende anser jag emellertid, att åtgärder redan nu böra vidtagas.

Jag har nämligen för avsikt att hemställa, att Kungl. Maj:t måtte uppdraga

åt skolöverstyrelsen att införskaffa utredning beträffande äganderätten

till de skolor, rörande vilka denna fråga icke redan är klarlagd.

Till frågan om styrelser för de olika privatläroverken återkommer jag i

det följande.

I kap. XII och XIII av sitt betänkande hava de sakkunniga framlagt

förslag till dels kontroll och revision av privatläroverkens räkenskaper, dels

privatläroverkens bokföring. De sakkunnigas framställning utmynnar i en

hemställan

att privatläroverken åläggas att föra sina räkenskaper i enlighet med det

formulär, som Kungl. Maj:t kan komma att för sådant ändamål fastställa,

att privatläroverken skola vara skyldiga att till skolöverstyrelsen årligen

insända balansräkningar samt vinst- och förlusträkningar i enlighet med

fastställda formulär,

att riksräkenskapsverket må erhålla bemyndigande att för varje privat
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

07

Kungl. Maj:ts proposition Nr 214.

läroverk utse eu revisor för granskning av läroverkets räkenskaper samt att

för denne utfärda instruktion jämte de övriga föreskrifter, som kunna befinnas

erforderliga,

att föreskrifter må utfärdas angående skyldighet för privatläroverken att

tillhandagå vederbörande myndigheter med alla de uppgifter, som kunna

vara erforderliga vid kontroll och granskning av medelsrekvisitioner och

räkenskaper,

att vid statsunderstöds tilldelande till enskilda läroanstalter riksräkenskapsverket

må äga att avgiva yttrande om de olika läroanstalternas ekonomiska

förhållanden, samt

att riksräkenskapsverket skall beredas tillfälle att yttra sig om på skolöverstyrelsens

föranstaltande ifrågasatt sänkning av vid dylik skola utgående

terminsavgifter.

Då därjämte förslaget om styrelser för privatläroverken i viss mån torde

böra betraktas som en kontrollåtgärd, har jag ansett lämpligt att i detta

sammanhang även upptaga denna fråga.

Beträffande de sakkunnigas motivering för förslagen anhåller jag att få

hänvisa till betänkandet (sid. 113—125).

Åtskilliga skolor giva oförbehållsamt till känna sin anslutning till de sakkunnigas

förslag, eu skola anför till och med, att kontroll över skolornas

räkenskaper, förda efter ett visst, för alla skolor likartat system icke kunde

annat än stärka skolornas ställning. Från flera skolor anföres emellertid,

att det av de sakkunniga föreslagna systemet för såväl bokföring som revision

är alltför vidlyftigt, besvärligt och dyrbart, i all synnerhet för de mindre

läroverken. Från flera av kommuner bekostade skolor framhålles, att deras

räkenskaper redan torde vara underkastade tillräcklig granskning genom de

kommunala myndigheterna.

Riksräkenskapsverket har till en början beträffande de sakkunnigas förslag,

att revisorerna skulle utses av riksräkenskapsverket — vilket förslag ju ursprungligen

emanerat från riksräkenskapsverket — erinrat, att detta syntes

stå i överensstämmelse med de uttalanden, som i detta hänseende blivit

gjorda i statsutskottets senare utlåtande i detta ämne vid 1924 års riksdag,

och vilka i debatten i kamrarna lämnades utan erinran.

Riksräkenskapsverket har härefter till behandling upptagit frågan, om

ersättningen åt de revisorer, som enligt förslaget skulle utses av ämbetsverket,

borde bestridas av skolornas medel eller av statsmedel, och vid det

förhållandet, att granskningen främst avsåge att erhålla kontroll, huruvida de

till skolorna utbetalda statsmedlen behörigen användas, hållit före, att denna

ersättning borde bestridas med statsmedel. Kostnaderna beräknades till högst

200 kronor för varje skola, men med hänsyn till att vissa skolors räkenskaper

hade en jämförelsevis ringa omfattning, hade kostnaden i medeltal

Yttranden.

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj:ts proposition Nr 214.

beräknats till 150 kronor för varje skola eller för 100 statsunderstödda privatläroverk

i runt tal 15,000 kronor. Detta belopp borde enligt riksräkenskapsverkets

åsikt upptagas i riksstaten under åttonde huvudtiteln såsom ett särskilt

anslag tillsammans med övriga för privatläroverken anvisade anslag

och givas natur av reservationsanslag. Anslaget borde lämpligen benämnas:

»Ersättning till revisorer för deltagande i granskning av privatläroverkens

räkenskaper».

Beträffande räkenskapsformulär m. in. har riksräkenskapsverket ansett

sig böra instämma med de sakkunniga i nedanstående delar, nämligen:

att privatläroverken skola vara skyldiga att till skolöverstyrelsen årligen

insända balansräkningar samt vinst- och förlusträkningar i enlighet med

fastställda formulär,

att riksräkenskapsverket må erhålla bemyndigande att för varje privatläroverk

utse eu revisor för granskning av läroverkets räkenskaper samt att

för denne utfärda instruktion jämte de övriga föreskrifter, som kunna befinnas

erforderliga, samt

att föreskrifter må utfärdas angående skyldighet för privatläroverken att

tillhandagå vederbörande myndigheter med alla de uppgifter, som kunna

\ ara erforderliga vid kontroll och granskning av medelsrekvisitioner och

räkenskaper.

Statskontoret har i denna fråga anfört följande:

Beträffande frågan om anordnandet av kontrollen över privatläroverken

vill statskontoret till eu början erinra om att, enligt vad som vid upprepade

tillfällen framhållits, huvudsyftet med den inom statsförvaltningen bedrivna

revisionen måste anses vara att förebygga felaktigheter. Med hänsyn härtill

synes det statskontoret ändamålsenligt, att revisionen av privatläroverkens

räkenskaper anordnas i samråd med vederbörande myndigheter, som skola

utbetala statsbidragen. Enligt statskontorets mening bör den revisor, som

har att iakttaga framför allt statsverkets intressen, utses redan vid räkenskapsårets

början samt granska insända rekvisitioner av statsbidrag, varjämte

han skall vara skyldig att lämna skolöverstyrelsen, riksräkenskapsverket och

den myndighet, som har att utbetala statsbidrag, de upplysningar, som under

det löpande året kunna erfordras ur kontrollsynpunkt. Härigenom kan givetvis

ett förebyggande av felaktigheter ske och eu effektivare kontroll över

medlens användning äga rum än om revisionen helt överlämnas till riksräkenskapsverket,

vilket i allmänhet först lång tid efter eu utbetalning framställer

anmärkning med anledning av därvid tilläventyrs förekommande

felaktigheter. De av riksräkenskapsverket gjorda erinringarna mot skolöverstyrelsens

förslag torde, enligt statskontorets mening, icke vara av avgörande

betydelse, då riksräkenskapsverkets granskningsrätt rörande utbetalningarna

av ^statsbidrag allt fortfarande kommer att kvarstå.

Statskontoret tillåter sig jämväl erinra om, att skolöverstyrelsen är den

myndighet,

räkenskaper och bokslut, bland annat, för bedömande av huruvida en nedsättning

i lärjungeavgifterna kan och bör ifrågakomma. Att riksräkenskapsverkets

utlåtande även i fråga om dessa avgifters bestämmande ovillkorligen

s. 69 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts proposition Nr 214. 69

skulle inhämtas synes statskontoret vara ägnat att medföra onödig omgång,

och synes det givetvis mera praktiskt att de myndigheter, som skola utbetala

statsbidragen, därest så erfordras, 1''å tillfälle att yttra sig. Kravet på enhetlighet

å förevarande område kommer givetvis att tillgodoses genom att avgörandet

i fråga om lärjungeavgifterna i samtliga fall lägges i händerna på

skolöverstyrelsen. Även den omständigheten, att privatläroverken skola till

överstyrelsen avgiva vissa redogörelser för sina ekonomiska förhållanden,

utgör, enligt statskontorets mening, ett skäl för att överinseendet över privatläroverken

bör i sin helhet ligga hos skolöverstyrelsen. Därest över huvud

taget särskild revision från statsverkets sida för varje läroverk anses behövlig

— ett krav, som, därest en förenkling av räkenskapsväsendet, på sätt de

sakkunniga föreslagit, genomföres, mister en del av den betydelse, det för

närvarande kan anses äga — måste statskontoret finna, att den revisor,

som har att iakttaga speciellt statsverkets intressen, bör utses av skolöverstyrelsen

efter samråd med vederbörande myndighet, som för varje läroverks

vidkommande har att utbetala statsbidrag. Härigenom synes man kunna

såväl ordna kontrollen på ett ändamålsenligt sätt som tillgodose önskvärdheten

av att denna kontroll vinnes utan större olägenhet och omgång för

privatläroverken. En kontroll, anordnad på det av statskontoret sålunda

föreslagna sättet, utesluter givetvis icke, att instruktion och närmare föreskrifter

rörande kontrollen meddelas av skolöverstyrelsen i samråd med

riksräkenskapsverket.

iSkolöverstyrelsen har — med vissa smärre erinringar —- tillstyrkt de sakkunnigas

förslag beträffande såväl inrättandet av styrelser vid privatläroverken

som bokföringens ordnande vid nämnda läroverk. Beträffande granskningen

av skolornas räkenskaper instämmer överstyrelsen i riksräkenskapsverkets

ovan återgivna hemställan.

Överstyrelsen anför till slut, att av de åtgärder, överstyrelsen förordade

i fråga om privatläroverkens ekonomi, överstyrelsen ansåge det viktigaste

vara, att statens intressen bleve representerade inom skolornas styrelser och

revision.

Blotta tillvaron av ifrågavarande styrelseledamöter och revisorer torde vara

ägnad att lägga eu betydelsefull hämsko på möjligen förefintlig benägenhet

att låta privatekonomiska intressen spela för stor roll. Skulle i något enstaka

fall denna hämsko icke verka tillräckligt kraftigt, torde ifrågavarande

representanter icke försumma att anmäla förhållandet såväl för överstyrelsen

som för riksräkenskapsverket. Vilka åtgärder, som i så fall stode dessa

myndigheter till buds för åstadkommande av rättelse, den frågan torde icke

här behöva ingående dryftas; överstyrelsen ville allenast erinra därom, att

lärjungeavgifter kunde sänkas, statsunderstöd minskas eller i ytterlighetsfall

indragas.

Emellertid läge för överstyrelsen tyngdpunkten icke på sakens negativa

sida, att missförhållanden kunna avvärjas och rättas; överstyrelsen hade

nämligen av de sakkunnigas utredning blivit stärkt i den uppfattning, som

överstyrelsen redan tidigare vunnit genom egen erfarenhet, att dylika missförhållanden

i stort sett vore både få och små. Utan tyngdpunkten läge

på sakens positiva sida, att genom ifrågavarande representanter ett nytt

band bleve knutet mellan privatläroverken och statens myndigheter för yt
-

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj:ts proposition Nr 214.

terligare utveckling av båda

skolväsens fromma.

parternas redan förut goda samarbete till vårt

mentsrfiefen. återSivna förslagen till kontrollåtgärder synas mig, sedan vissa

modifikationer blivit gjorda, väl ägnade att läggas till grund för de föreskrifter,

som Kungl. Maj:t framdeles torde böra utfärda i ämnet.

Endast i ett par hänseenden har jag redan nu ansett mig böra tillkännagiva

min ståndpunkt. Det ena rör den myndighet, som skall hava att

utse revisorerna. Här har jag funnit de av statskontoret anförda skälen

övertygande och håller alltså före, att dessa revisorer böra utses av skolöverstyrelsen

efter samråd med den myndighet, som för varje läroverks

vidkommande har att utbetala statsbidrag. Det andra berör gäldandet av

kostnaderna för revisionen. I detta hänseende har, som jag nyss nämnde,

öreslagits, att dessa kostnader, som beräknades uppgå till i runt tal 15,000

kronor eller i medeltal 150 kronor för varje skola, skulle bestridas av statsverket

Med hänsyn till de stora belopp, som från statens sida komma

privatläroverken till del, ävensom till den jämförelsevis ringa summa, det här

ror sig om för varje skola, har jag icke funnit skäl biträda denna uppfattning

utan håller jag före, att de kostnader, som förorsakas av statsombudets

deltagande i revisionen, böra bestridas av skolorna själva.

Besparingar

för statsverket.

I kap. XIV hava de sakkunniga framlagt sina beräkningar beträffande

de besparingar för statsverket, som skulle bliva eu följd av de sakkunnigas

iöi slag. Enligt dessa beräkningar skulle anslaget till lönetillägg till lärarinnor

vid statsunderstödda enskilda läroanstalter kunna minskas med i runt

tal 23,000 kronor samt anslaget till tillfällig löneförbättring åt lärarpersona
mnnnn

,Pnvatläroverken med i runt tal 237,000 kronor eller sammanlagt

260,000 kronor. ö

Vid ett bifall till de av mig nu förordade förslagen skulle givetvis ytterit

komma att uppstå. Enligt de sakkunnigas undersökningar

(tab. 6) skulle, under förutsättning att ämneslärarnas medeltjänstgöring beräknades

till 26 veckotimmar, förlagda till klasserna över de förberedande,

och uppdelning av klass skedde först vid ett elevantal av 30, antalet överflödiga

amneslärarbefattningar bliva på grund av tjänstgöringen 59 och på

grund av elevantalet 24 eller sammanlagt 83, vartill skulle komma en nettommskmng

av ungefär 912 timlärartimmar. Användas samma beräkningsgrunder

som av de sakkunniga angivits, finner man, att besparingarna för

statsverket skulle bliva beträffande anslaget till lönetillägg i runt tal 34 500

kronor. Anslaget till tillfällig löneförbättring skulle kunna sänkas med dels

de av de sakkunmga beräknade 117,000 kronor på grund av sänkningen av

tillfällig löneförbättring åt de manliga lärarna, dels på grund av minskningen

av amneslararmnor, timlärartimmar och timmar i övningsämnen med

ungefär 17o,000 kronor eller tillhopa 292,000 kronor.

Den sammanlagda besparingen för statsverket vid ett fullständigt genom
-

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

K/ungl. Maj\ts proposition Nr 214.

förande av de utav mig nu förordade bestämmelserna skulle alltså, oberäknat

dyrtidstillägg, uppgå till i runt tal 326,500 kronor.

Vad beträffar besparingarna å anslaget till tillfällig löneförbättring toide

jag dock få erinra, att tidigare för Kungl. Maj:t anmälts frågan angående

tillfällig löneförbättring under budgetåret 192o 1926 för viss personal inom

den civila statsförvaltningen, enligt vilket förslag, bland annat, den till de

manliga lärarna vid statsläroverken utgående tillfälliga löneförbättringen

skulle höjas, för vissa kategorier ganska avsevärt. Om detta förslag vinner

riksdagens bifall, kommer givetvis även den tillfälliga löneförbättringen till

de manliga lärarna vid privatläroverken att ökas i motsvarande grad. Besparingarna

för statsverket bliva ju härigenom ej oväsentligt förminskade,

men å andra sidan torde man kunna hoppas, att samtidigt de påtalade svårigheterna

för här närmast ifrågakommande skolor åtminstone i någon mån

skola förminskas. Några närmare beräkningar rörande de ökade utgifter

för statsverket, som skulle bliva eu följd av nu omförmälda förslag, hava

icke nu varit möjliga att verkställa, bland annat av den anledningen, att,

enligt förslaget, den tillfälliga löneförbättringens storlek i viss mån skulle

bliva beroende av, huruvida vederbörande lärare vid privatläroverken kunna

anses likställda med lektor eller med adjunkt vid allmänt läroverk. Den

närmare omprövningen i detta hänseende torde böra ankomma på skolöverstyrelsen.

1 * * * * * * 8

1 kap. XVI av sitt betänkande framhålla de sakkunniga, att det ligger i

öppen dag, att ett genomförande av de skärpta bestämmelser beträffande

privatläroverken, som blivit ifrågasatta, måste komma att vid enstaka läro
anstalter

medföra svårigheter för vederbörande befattningshavare. De sak
kunniga

erinra vidare (s. 133 i betänkandet), att statsutskottet vid 1924 års

riksdag föreslog dels i utlåtande den 4 april 1924, att riksdagen måtte föi

läsåret 1924—1925 föreskriva visst övergångsstadgande, dels i memorial aen

8 maj 1924 att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att

Kungl. Maj:t täcktes låta utarbeta vissa övergångsbestämmelser.

De sakkunniga hava i huvudsak anslutit sig till ovanberörda av statsutskottet

förordade övergångsbestämmelser och därvid tillika för dessa bestämmelser

föreslagit en giltighetstid tills vidare, trots de svårigheter, som

detta enligt de sakkunnigas förmenande onekligen måste medföra. För ett

påskyndande av övergången hava de sakkunniga föreslagit, dels att övergångsbestämmelserna

icke utsträckas att gälla för ämneslärare med full tjänstgöring,

som blivit anställda senare än läsåret 1924 1925, dels att skolöver
styrelsen

tills vidare icke begagnar sig av den densamma tillkommande rätten

att meddela lärarinna, som uppnått 60 års ålder, tillstånd att kvarstå i

tjänst, dels ock att en kraftig minskning vidtages av antalet lektioner, som

bestridas av timlärare. Från de båda första av dessa bestämmelser torde

enligt de sakkunnigas uttalade mening knappast något undantag böra ske,

övergångs

bestämmelser.

De sakkunniga.

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Maj:ts proposition Nr 214.

beträffande det sistnämnda förelåge däremot vissa förhållanden, som kunde

ankas gorå ett undantag från regeln antingen nödvändigt eller åtminstone

.ytterst val motiverat. I detta hänseende hava de sakkunniga anfört:

i 1 d<i ifrån ■privfltläroverkou insända svaren har flera gånger påpekats och

de sakkunniga hava sig därjämte genom personlig erfarenhet bekant att

det understundom skulle stöta på hart när oöverstigliga svårigheter aU låta

en skolas amneslararinnor övertaga samtliga de lektioner, som för närvarande

oen Sd VÄT- V"rje ''f™8, "lbiWni“® ar 1

centrerad till ett fatal ämnen, att, särskilt vid de mindre skolorna det hifrtills

ofta agt rum, att undervisningen i ett eller annat ämne åtminstone i

Det Ke^eXtndeåsaiTentarStadiet’ måst anförtros åt särskdda timlärare.

eu del hl ? de sakkunnigas menmg, vara nödvändigt att åtminstone i

n del fall låta detta förhållande fortfara tills vidare till dess att slrnlm-ia

edning vid vakans bland ämneslärarinnorna hunnit verkställa en sådan re

variTmfilil r^Snen • bl''V o behf riScn ^presenterade. Det har icke

son det n fT8* 1 d®talj undersöka’ var ett förhållande

få skolor m ! d föreligger men sa synes dock vara fallet vid icke så

sko över tvrSsen ndUnUJa därfÖr> att mö-l''lighet bör lämnas öppen för

oioverstyielsen att, etter noggrann prövning i varje särskilt fall för ett

ar i sänder medgiva skola, där ett bedrivande av undervisningen utan an
q1ttai‘d(j.

,av..tlI,n]arare,skull(j stöta På avsevärda pedagogiska svårigheter rätt

att anlita timlarare, ändock att icke samtliga ämneslärare erhållit en tjänst

gormg av ungefär 25 timmar i veckan. 011 t-)dl,st''

...De. Sa^kunniga hava vida.re påpekat, att ett undantagslöst tillämpande av

oreskriften om överflyttandet av timlärartimmarna på ämneslärarinnorna i

vissa tall skulle leda till så beklagliga ekonomiska konsekvenser för enskilda

personer, att hänsyn härtill utan tvivel torde böra tagas.

e sakkunniga hava i detta sammanhang erinrat om att, när vid o-enomforandet

av 1904 års läroverksreform ett antal flickskolor i olika delar av

landet indrogos, pensioner bereddes för eu del av de då överflödiga lärarinnorna.

De sakkunniga hava dock icke ansett sig nu böra förorda eu dylik

ösning av denna fråga, utan hava ansett det vara lämpligare och därjämte

r statsveiket billigare, om skolöverstyrelsen medgives rätt att, efter prövning

, varje särskilt fall, för ett år i sänder medgiva skola, där ett indragande

av samtliga eller de flesta timlärartimmar skulle för timlärare, som

under en längre följd av år, minst 10, tjänstgjort vid samma skola,''medföra

avsevärda ekonomiska svårigheter, rätt att anlita ifrågavarande lärare

som timlarare, ändock att icke samtliga ämneslärare erhållit en tjänstgöring

av ungefär 25 timmar i veckan.

En bestämmelse, som de sakkunniga i likhet med statsutskottet vid 1924

års riksdag ansett sig böra intaga bland själva stadgande^, men som dock

I viss man torde få anses vara av övergående natur, är föreskriften, att

elevantalet r en klass vid dennas eventuella delning icke skall behöva uppgå

ill 30 i de skolor, där bristande lokalutrymme därför lägga oöverkomliga

hinder i vagen. Såsom sådana hinder torde, enligt de sakkunnigas mening,

endast vara att räkna hinder av hygienisk natur: alltså de ganska talrika

opaginerad Kontrollera mot PDF

7:5

Kungl. Maj:ts proposition Nr 214.

fall, då eu skola blivit byggd för små klasser eller är inhyst i eu lokal, där

icke enligt moderna hygieniska principer mer än ett mycket begränsat lär.

jungantal kan undervisas. Det ligger i sakens natur, att en skola, så länge

den bedriver sin verksamhet i dylika lokaler, måste arbeta med mindre parallellavdelningar

än de i allmänhet föreskrivna. Men om en nybyggnad

utföres för en skola, eller om en skola inflyttar i nya lokaler, torde det vara

skolans oavvisliga plikt att tillse, att dessa lokaler bliva sådana, att undervisningen

kan bedrivas enligt av statsmakterna uppdragna riktlinjer även i

fråga om parallellavdelningarnas storlek.

De sakkunniga hava icke ansett nödigt att intaga i föregående stycke berörda

föreskrift såsom ett led bland övergångsbestämmelserna, utan hava

de ansett vara tillräckligt, om skolöverstyrelsen vid inspektioner samt vid

avgivande av yttranden över sökta statsbidrag har sin uppmärksamhet riktad

på dessa förhållanden.

I anslutning till det nu anförda hava de sakkunniga föreslagit följande

övergångsbestämmelser:

1. Lärare med full tjänstgöring, som icke uppnått pensionsåldern och

som erhållit anställning vid privatläroverk senast från och med läsåret 1924

—1925, må icke behöva avskedas på grund av de skärpta bestämmelser, som

i fråga om tjänstgöringens omfattning och förläggning ävensom i fråga om

parallellavdelningarnas storlek komma att tillämpas från och med läsåret

1925—1926.

2. På därom gjord ansökning må skolöverstyrelsen, efter noggrann prövning

i varje särskilt fall, för ett år i sänder medgiva skola, där ett bedrivande

av undervisningen utan anlitande av timlärare skulle stöta på avsevärda

pedagogiska svårigheter, rätt att anlita timlärare, ändock att icke samtliga

ämneslärare erhållit en tjänstgöring av ungefär 25 timmar i veckan.

3. På därom gjord ansökning må skolöverstyrelsen, efter noggrann prövning

i varje särskilt fall, för ett år i sänder medgiva skola, där ett indragande

av samtliga eller de flesta timlärartimmar skulle för timlärare, som

under en längre följd av år, minst 10, tjänstgjort vid samma skola, medföra

avsevärda ekonomiska svårigheter, rätt att anlita denne eller dessa timlärare,

ändock att icke samtliga ämneslärare vid skolan erhållit eu tjänstgöring

av ungefär 25 timmar i veckan.

Härefter hava de sakkunniga anfört, att det vid en tillämpning av de

utav dem förordade övergångsbestämmelserna naturligtvis icke kunde undvikas,

att de besparingar för statsverket, som skulle bliva en följd av ett

omedelbart genomförande av de skärpta bestämmelserna, koinme att under

de närmaste åren i icke ringa grad minskas. De sakkunniga hava i detta

avseende gjort en, som de själva framhålla, ytterst approximativ beräkning

av de besparingar, som för budgetåret 1925—1926 kunde tänkas uppstå

vid ett genomförande av de sakkunnigas förslag jämte tillhörande övergångsbestämmelser,

och därvid kommit till det resultatet, att nämnda bo
-

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

randen.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 214.

sparingar, dyrtidstillägg oberäknade, skulle uppgå till i runt tal 170,000 kronoi,

därav å anslaget till lönetillägg åt lärarinnor vid statsunderstödda enskilda

läroanstalter 6,000 kronor och å anslaget till tillfällig löneförbättring

åt lärarpersonalen vid privatläroverken 164,000 kronor.

Av övergångsbestämmelserna är det egentligen endast förslaget om tillfällig

indragning av de tre respitåren för pensionsmässiga lärarinnor, som

väckt opposition, men denna har i stället varit så mycket kraftigare, i det

att så gott som alla skolor, som behandlat denna fråga, yttrat sig avstyrkande.

Från eu skola föreslås den modifikationen, att respitåren böra få bibehållas

åtminstone vid de skolor, som icke på grund av de skärpta bestämmelserna

bliva nödsakade att indraga någon lärarinnebefattning. En

skola har yrkat, att i övergångsbestämmelserna även skulle intagas föreskrift

om att medeltjänstgöringen skulle utgöra 24 veckotimmar.

Styrelse» för Sveriges flich och samskolors lärarinneförbund har anfört huvudsakligen

följande:

De sakkunniga diskutera icke i betänkandet de pensionsmässiga lärarinnornas

ställning, utan synas på denna punkt helt godtaga statsutskottets

förslag vid 1924 års riksdag. Om löne- och pensionsförhållandena vid de

privata skolorna vore viil ordnade, skulle deras ståndpunkt vara mera naturlig.

Men sådana förhållandena nu en gång äro, har möjligheten att få

tjänstgöra under de tre respitåren för de äldre lärarinnorna varit en om än

unga kompensation för de ytterst dåliga löneförhållanden, under vilka dessa

lärarinnor, i ännu högre grad och under ännu längre tid än de yngre läi

ammorna, haft att utföra sitt arbete för den kvinnliga ungdomens högre

skolutbildning. Dä för närvarande pensionsålderns höjning för de kvinnliga

befattningshavarna är eu i hög grad aktuell fråga, synes det vara obilligt

att innan den vunnit sin lösning kategoriskt neka de av dessa äldre

lärarinnor, som ännu ha sin fulla arbetskraft i behåll, möjlighet att kvarstå

enligt de nu gällande bestämmelserna. Också ur statsfinansiell synpunkt

törne det dessutom utan tvivel i stort sett vara fördelaktigare, att dessa lärarinnor

_ arbeta och uppbära lön än att de endast uppbära pension. Till

denna bidrager sluten nämligen med belopp, som i många fall så föga understiga

statsutgifterna för eu ämneslärarinnas lön, att denna skillnad utjämnas

eller mer än utjämnas därigenom, att den pensionerade lärarinnans

tjänstgöring, vilken endast i undantagsfall torde kunna helt fördelas på övriga

ämneslärarinuor med full tjänstgöring, kommer att delvis bestridas av

andra lärarkrafter, till vilkas avlöning staten bidrager.

. Pa dc sakkunniga anse, att de strängare bestämmelserna skulle råda »tills

vidare», kommer förslaget att hårdast drabba de lärarinnor, som under de

närmaste åren bliva pensionsmässiga, varigenom övergången skulle bli svårast

just i början, vilket de sakkunniga i övrigt sökt förebygga.

. Läiarinneförbundet uttalar sig av dessa skäl emot den föreslagna suspension^

av skolöverstyrelsens rätt att medgiva pensionsberättigad lärarinnas

kvarstående i tjänst samt vill dels uttala eu förhoppning, att denna rätt

måtte begagnas till förmån för de pensionsmässiga lärarinnor, som tjänstgöra

vid skolor, där inga indragningar av platser skulle behöva företagas,

dels göra följande förslag för ernående av en mjukare övergång. I analogi

s. 75 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition Nr 214. 75

med de sakkunnigas alternativ i fråga om parallellklasserna kunde man

tänka sig en bestämmelse, varigenom skolöverstyrelsen kunde medgiva skolorna

att om de så önska behålla och på egen bekostnad avlöna en pensionsmässig

lärarinna och använda hennes arbetskraft för att ge lättnad i

arbetet åt de övriga lärarinnorna. Detta förfaringssätt skulle innebära eu

ren besparing för staten, som under tiden icke hade några utgifter för lärarinnans

pension.

Centralstyrelsen för jlick- och samskoleföreningen bar framhållit, att de sakkunnigas

förslag i här förevarande hänseende flerstädes inom skolornas lärarinnekår

väckt stor förstämning och bär, utan att göra något eget yrkande,

framfört vad ett flertal kretsföreningar därom anfört.

Skolöverstyrelsen har i likhet med de sakkunniga ansett billighet och rättvisa

mot lärarpersonalen kräva en ej alltför kort övergångstid och därför

anslutit sig till de sakkunnigas förslag om en giltighetstid tillsvidare för de

erforderliga övergångsbestämmelserna, även om de med indragningen avsedda

besparingarna på sådant sätt först efter hand ernåddes.

Härefter anför skolöverstyrelsen:

Vad beträffar själva de föreslagna övergångsbestämmelserna, är överstyrelsen

benägen att i princip biträda desamma. I omedelbar anslutning till

övergångsbestämmelserna framhålla de sakkunniga, att indragningarna av

lärarinnebefattningar böra påskyndas dels därigenom, att skolöverstyrelsen

tills vidare ej meddelar lärarinna, som uppnått 60 års ålder, tillstånd att

kvarstå i tjänst, dels genom en kraftig minskning av antalet lektioner, som

bestridas av timlärare.

Beträffande den förstnämnda av de sålunda ifrågasatta åtgärderna får

överstyrelsen erinra därom, att överstyrelsen enligt gällande bestämmelser

äger rätt att på därom gjord framställning efter prövning av varje särskilt

fall medgiva lärarinna att kvarstå omkring tre år efter uppnådd pensionsålder,

00 år. Av denna rätt har överstyrelsen begagnat sig i ganska stor

omfattning. Mot förslaget, att denna överstyrelsens rätt tills vidare ej skulle

få utövas, hava anmärkningar riktats i åtskilliga av de från skolorna inkomna

yttrandena, och överstyrelsen hyser för egen del stora betänkligheter

mot ifrågavarande förslag. För skolorna själva skulle otvivelaktigt i åtskilliga

fall ett upphävande tills vidare av rätten att låta pensionsmässiga

lärarinnor kvarstå i tjänst framstå som en olägenhet, i all synnerhet vid

skola, där ingen lärarinnetjänst enligt de nya bestämmelserna skulle behöva

indragas och där måhända en lärarinna med stor erfarenhet och framstående

duglighet skulle nödgas vika för en ny, vida sämre kvalificerad arbetskraft.

Vidare må erinras att ej så få lärarinnor av olika skäl torde avgå från sin

tjänst vid uppnådd pensionsålder utan att ifrågasätta kvarstående i tjänst,

varigenom antalet av dem, som önska kvarstå, torde bliva mindre, än de

sakkunniga beräknat. Den besparing, som skulle ernås genom att framtvinga

samtliga lärarinnors avskedstagande vid nådd pensionsålder, motväges

ock till eu viss grad genom de tillskott till deras pensioner, som staten har

att erlägga. Överstyrelsen får på sålunda anförda grunder hemställa, att

den ifrågasatta suspensionen av överstyrelsens rätt att medgiva pensionsberättigade

lärarinnors kvarstående i tjänst ej måtte påbjudas. Till stöd

härför må jämväl åberopas den allt starkare framträdande tendensen att

s. 76 Kontrollera mot PDF

76 Kungl. Maj ds proposition Nr 214.

höja kvinnornas pensionsålder. Erinras må, att denna tendens bland annat

vid 1925 års riksdag tagit sig uttryck i det i samband med frågan om lönereglering

för kvinnliga befattningshavare i statens tjänst framställda förslaget

att höja dessa befattningshavares pensionsålder till 64 år.

Såsom eu andra utväg att påskynda de strängare bestämmelsernas genomförande

och den därmed åsyftade indragningen av ämneslärarinnebefattn

in gar framhålles eu kraftig minskning av antalet lektioner, som bestridas

av timlärare. Överstyrelsen anser det redan av pedagogiska skäl önskvärt,

att timlärarsystemet så långt möjligt är inskränkes. Överstyrelsen har sålunda

i princip intet väsentligt att invända mot här ifrågasatta åtgärd.

Emellertid vill överstyrelsen starkt betona nödvändigheten av att på nu berörda

område framgå med varsamhet, detta i första rummet med hänsyn till skolornas

bästa, då dessa av olika skäl otvivelaktigt allt fortfarande behöva

anlita timlärare i ej ringa utsträckning, samt även med hänsyn till de

många enskilda, lärare och lärarinnor, som hotas i sin verksamhet o-enom

långt drivna restriktioner i timlärarsystemet. Överstyrelsen vill uttala sin

tillfredsställelse med att de sakkunniga i de av dem formulerade övergångsbestämmelserna

sökt beakta ny^ssberörda synpunkter.

Ehuru det ej i de sakkunnigas framställning oförtydbart utsäges svnes

dock av densamma framgå, bland annat av de veckotimtal, med vilka”den

ror sig, att inskränkningarna i timlärarsystemet och den mera utsträckta användningen

av lärarkrafter med full tjänstgöring väsentligen avse den egentliga

flickskolan eller realskolestadiet men icke gymnasiet. Eu utsträckning

av de ifrågasätta åtgärderna till gymnasiet skulle också, då undervisningen

särskilt vid de gymnasier, som äro förbundna med högre flickskolor, väseiitigen

nästan uteslutande bedrives med timlärare, i dessa gymnasiers

lärarförhållanden medföra eu genomgripande omgestaltning, för vilken tills

vidare erforderliga förutsättningar torde saknas. Åtgärdernas begränsning

(ill leal- och flickskolestadiet synes böra uttryckligen angivas i övergångsbestämmelserna.

Beträffande dessas avfattning må för övrigt anmärkas, att

sista satsen i vartdera av momenten 2 och 3 erhållit en affattning som ej

giver uttryck åt, vad därmed avses. Den där angivna förutsättningen bör

uppenbarligen ^icke vara,_ att ej samtliga ämneslärare erhållit eu tjänstgöring

av ungefär 25 timmar i veckan, utan att medeltjänstgöringen för ifrågavm

rande ämneslärare ej uppgår till ungefär 25 veckotimmar. För förtydligande

av bestämmelserna i detta avseende med tillägg av de skolstadier, bestämmelserna

i vartdera fallet avse, får överstyrelsen förorda, att sista satsen i

slutet av mom, 2 liksom i slutet av inom. 3 erhåller följande förändrade

ydeise. ändock att icke medeltjänstgöringen för ämneslärarna å realskolans

och flickskolans stadium uppgår till omkring 25 veckotimmar. I övrigt har

överstyrelsen intet att erinra mot de föreslagna övergångsbestämmelserna

eller deras formulering.

mo-a<^iaÄ beloppet av de besparingar, som de sakkunniga för budgetåret

iy , ... beräknat skola uppstå vid ett genomförande av de sakkunnigas

förslag Jämte tillhörande övergångsbestämmelser, inskränker sig överstyrelsen

till att^ erinra, att beloppet av dessa besparingar givetvis något skulle sjunka,

om såsom överstyrelsen föreslagit, överstyrelsen bibehölles vid rätten att

medgiva pensionsmässiga lärarinnors kvarstående i tjänst, men att överstyrelsen

saknar möjlighet att ens tillnärmelsevis beräkna den minskning i besparingarna,

som därigenom skulle kunna uppstå,

s. 77 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj: ta proposition Nr 214. 77

Beträffande nödvändigheten av vissa bestämmelser för att underlätta övergången

till det nya systemet råder praktiskt taget enhällighet. I det stora

hela anser jag mig i detta hänseende kunna instämma med de sakkunniga,

vilka ju i sin ordning i huvudsak grundat sitt förslag på statsutskottets vid

1924 års riksdag uttalande.

Såsom av den nyss lämnade redogörelsen framgår, hava starka betänkligheter

rests mot de sakkunnigas förslag, att de tre respitåren för pensionsmässiga

lärarinnor tills vidare skulle avskaffas. De däremot anförda skälen

synas onekligen ganska tungt vägande, och jag har låtit mig angeläget vara

att söka finna någon utväg, som på eu gång tillfredsställer statsverkets

behov av besparingar och lärarinnornas i många fall väl motiverade åstundan

att få kvarstå i sina befattningar. I detta hänseende synes mig det av

styrelsen för Sveriges flick- och samskolors lärarinneförbund framställda förslaget

kunna läggas till grund. Visserligen kommer sannolikt på detta sätt

det fullständiga genomförandet av de skärpta bestämmelserna att något fördröjas

men å andra sidan skulle statsverket göra vissa besparingar på ifrågavarande

lärarinnors pension under övergångstiden. Jag är därför benägen

föreslå, att skolöverstyrelsen må äga att efter samma grunder som hittills

meddela lärarinna, som uppnått GO års ålder, rätt att under viss tid kvarstå

i tjänst, under förutsättning att statsverket icke genom detta medgivande förorsakas

några som helst kostnader för ifrågavarande lärarinnors avlöning.

Härefter anhåller jag att få övergå till eu beräkning av de besparingar,

som under iakttagande av de utav mig nu förordade bestämmelserna och

övergångsbestämmelserna skulle bliva möjliga under budgetåret 192o 1926.

Med ledning av utav de sakkunniga inhämtade uppgifter har jag då till eu

början låtit uppgöra nedanstående tabell, uppgjord enligt samma principer

som de sakkunnigas å sid. 134 i deras betänkande återgivna tabell. Av denna

framgår, i vilken mån de 83 lärarinnor, som, enligt vad jag förut omnämnt,

skulle bliva överflödiga vid ett bifall till de av mig förordade förslagen,

motsvaras av lärarinnor, som under ett vart av åren 1925—1930 inträda i

pensionsåldern.

1925

1926

1927

1928

1929

1930

Summa

Antalet av i pensionsåldern inträdande

lärn.rinnor ..............

39

14

13

11

14

9

100

Antalet av dylika lärarinnor, som

tjänstgöra vid skolor, där befatt- ningar böra indragas ..........

25

7

4

5

4

1

46

Enligt denna beräkning skulle alltså år 1930 vid ett antal läroanstalter

finnas 37 överflödiga lärarinnor. På de av de sakkunniga å sid. 134 anförda

Depurte

mentwhetVn.

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kungl. Maj.is proposition Nr 214.

skäl anser jag mig emellertid kunna antaga, att år 1930 den föreslagna indragningen

av lärarinnebefattningar i stort sett skall kunna vara genomförd.

Enligt ovanstående tabell skulle alltså under budgetåret 1925—1926 kunna

indragas 25 lärarinnebefattningar, vilket skulle innebära en besparing för

statsverket av, förutom dyrtidstillägg, i runt tal 47,500 kronor, därav ungefär

10,000 kronor å anslaget till lönetillägg och 37,500 kronor å anslaget till

tillfällig löneförbättring.

Vad vidare beträffar timlärartimmarna skulle enligt de sakkunnigas tab. 6

av dem inbesparas ungefär 912. Med ett beräknande på samma sätt som

de sakkunniga av den på grund av övergångsbestämmelserna följande

minskningen eller i runt tal till tjugu procent eller 182 timmar skulle här

kunna ske eu besparing i runt tal av 730 timmar, vilket för statsverket

skulle motsvara en besparing av, förutom dyrtidstillägg, 36,500 kronor. Å den

tillfälliga löneförbättringen för de manliga lärarna skulle enligt nu gällande

grunder besparingen uppgå till i runt tal 117,000 kronor utom dyrtidstillägg.

Härtill skulle så komma de besparingar, som sammanhänga med de av

mig förordade skärpta bestämmelserna rörande tjänstgöringens förläggning''

till med skola förbundet seminarium av annan art än högre, ävensom bespaiingar

pa grund av minskat antal övningslärartimmar. Då dessa besparingar

emellertid undandraga sig ett noggrant beräknande, har jag icke ansett mig

böra taga hänsyn till dem vid beräknande av anslagsbehovet för budgetåret.

1925—1926.

Enligt riksräkenskapsverkets budgetredovisning för budgetåret 1923—1924

hava utgifterna å de båda förslagsanslagen till lönetillägg in. m. och till

till tillfällig löneförbättring varit respektive 507,410 kronor 88 öre och

2.585.131 kronor 25 öre, d. v. s. respektive 27,410 kronor 88 öre och

135.131 -kronor 25 öre större än de för innevarande budgetår anvisade anslagen.

Med hänsyn till det av de sakkunniga påpekade faktum, att åtskilliga

skolor redan under läsåret 1924—1925 visat en tydlig tendens att

genom åtgärder av olika slag minska sitt behov av statsunderstöd, har jag

emellertid icke ansett nämnda överskridanden nu böra föranleda något förslag

till ändring av anslagsbeloppen.

I anslutning till det ovan anförda skulle alltså minskningen å anslaget

till lönetillägg uppgå till 10,000 kronor samt å anslaget till tillfällig löneförbättring

till 191,000 kronor, vadan besparingarna för statsverket för

budgetåret 1925 1926 skulle uppgå till, förutom dyrtidstillägg i runt tal

200,000 kronor.

Såsom jag förut erinrat, skulle ett bifall från riksdagens sida till det tidigare

för Kungl. Maj:t anmälda förslaget rörande förändrade grunder för

den tillfälliga löneförbättringen komma att medföra vissa förändringar i ovanstående

beräkningar. Av skäl, som tidigare anförts, hava emellertid dessa

förändringar icke kunnat närmare fixeras, och jag har därför icke nu kunnat

s. 79 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts proposition Nr 214. 79

taga någon hänsyn härtill. Anslagens natur av förslagsanslag torde därjämte

åstadkommas, att inga större olägenheter härav behöva befaras.

Innan jag övergår till att för Kungl. Maj:t framlägga dom av de förut Kommunala

återgivna förslagen, som synas mig vara av natur att böra underställas riks- yymnamer.

dagens prövning, ävensom de av desamma föranledda anslagsäskandena, är

det ännu eu fråga, som jag anser höra bringas under Kungl. Maj:ts prövning,

nämligen frågan om statsbidrag till de kommunala gymnasierna.

I sin skrivelse den 30 augusti 1924 angående anslag till de allmänna

läroverken m. m. för budgetåret 1 juli 1925—30 juni 1926 hemställde skolöverstyrelsen,

att Kungl. Maj:t täcktes

dels vidtaga åtgärder för sådan ändring av bestämmelserna rörande det i

reservationsanslaget till privatläroverk ingående särskilda anslaget till högre

goss- och samskolor, att till punkt 1 under avdelning E av kungörelsen den

29 oktober 1909 angående avlöning av lärarinnorna vid statsunderstödda

enskilda läroanstalter samt angående statsunderstöd åt dessa läroanstalter

m. m. göres följande tillägg: Understöd från detta anslag må kunna tilldelas

av kommun upprättat gymnasium, även då sådant är grundat på en statens

realskola,

dels föreslå riksdagen att, med beräkning i övrigt av reservationsanslaget

till privatläroverk sådant det utgick före nedsättningen vid 1924 års riksdag,

förhöja den i nämnda anslag ingående anslagsposten till högre goss- och

samskolor med 35,000 kronor från 232,500 kronor till 267,500 kronor, så

att anslaget för budgetåret 1925—1926 skulle i riksstaten uppföras med följande

belopp, nämligen:

enskilda mellanskolor..............kronor 20,000: —

högre flickskolor.................. » 470,000: —

högre goss- och samskolor........... » 267,500: —

enskilda lärarinneseminarier.......... » 28,500: —_

sammanlagt kronor 786,000: —

Under punkt 29 av samma skrivelse hemställde vidare skolöverstyrelsen

i samband härmed om en ökning av anslaget till tillfällig löneförbättring

åt lärarpersonalen vid privatläroverk med 50,000 kronor.

Den 22 december 1924 avgåvo privatskolesakkunniga infordrat yttrande över

detta skolöverstyrelsens förslag ävensom över skolöverstyrelsens den 31 december

1923 och den 26 maj 1924 avgivna utlåtanden angående framställningar

rörande statsunderstöd åt de kommunala gymnasierna i Eksjö, Eskilstuna,

Skövde, Söderhamn, Uddevalla och Södertälje.

De sakkunniga erinrade därvid till en början, att de i sin den 15 december

1924 avgivna utredning av vissa frågor rörande privatläroverken framhållit,

bland annat, att det hittills för statsverket varit och även fortfarande torde

vara en avsevärd ekonomisk fördel att tack vare enskilt initiativ och genom

opaginerad Kontrollera mot PDF

,S Kungl. Maj. ts proposition Nr 214.

uppoffring av arbete och penningar från såväl kommuner som enskilda på

skilda håll i vårt land upprätthölles en högre undervisning, som staten i

manga fall annars knappast skulle kunnat undandraga sig att ombesörja.

De sakkunniga uttalade därefter att de i princip icke både någonting att

invanda mot de gjorda framställningarna. När det däremot bleve fråga om

villa kommunala gymnasier, som borde erhålla statsunderstöd, hade de sakmnniga

icke ansett sig kunna eller böra ingå på eu närmare prövning härav,

e sakkunniga hade i sitt ovanberörda utlåtande den 15 december 1924

framhållit, att de ansett sig böra koncentrera sitt utredningsarbete till att

undersöka, i vad mån inom den nuvarande organisationens ram besparingar

-unde goras for statsverket, utan att därigenom några pedagogiska värden

äventyrades. De sakkunniga hade därför saknat anledning att närmare

undersöka, i vilken utsträckning de nuvarande statliga eller statsunderstödda

läroanstalterna av olika slag kunde anses tillfredsställa berättigade krav på

en i görligaste mån rättvis fördelning av tillfällena till högre bildning i

vart land. Denna fråga torde lämpligen böra behandlas i ett större sammanhang.

Departe
mentschefen.

till en början torde jag få erinra, att i motioner vid innevarande års

riksdag (1:105 och 11:135) hemställts, att riksdagen måtte besluta, att, för

beredande enligt de för högre goss- och samskolor i sådant hänseende gällande

grunder av understöd från och med den 1 juli 1925 jämväl åt do

kommunala gymnasierna i Eskilstuna, Södertälje, Eksjö, Uddevalla, Skövde

och Söderhamn, höja dels det i ordinarie reservationsanslaget till privatläroverken

för budgetåret 1925-1926 ingående anslaget till högre goss- och

samskolor med 35,000 kronor, dels ock det av Kungl. Maj:t för budgetåret

192o—1926 äskade extra förslagsanslag till tillfällig löneförbättring åt lärarpersonalen

vid privatläroverken med 65,000 kronor.

Jag är fullt ense såväl med skolöverstyrelsen som med de sakkunniga och

motionärerna, att staten i en eller annan form bör träda hjälpande emellan

beträffande de kommunala gymnasierna. Jag har därvid funnit, att detta

lämpligen skulle kunna ernås på det sätt, att ett anslag av exempelvis den av

skolöverstyrelsen föreslagna storleken, 35,000 kronor, beviljades såsom ett

fristående anslag under åttonde huvudtiteln. Därigenom skulle den ekonomiska

räckvidden dels, såsom jag nyss sagt, väsentligen begränsas, dels

kunna helt överblickas, då understöd från ett sådant fristående anslag ej

skulle medföra de förmåner i form av löne- och ålderstillägg, tillfällig löneförbättring

och dyrtidstillägg, som åtfölja understöd från reservationsanslaget

till privatläroverk. Jag vill emellertid uttryckligen betona, att beviljande av

understöd åt sådant kommunalt gymnasium, varom här är fråga, icke under

några omständigheter kan eller får anses innebära, att vid en eventuell omorganisation

av skolväsendet dylikt gymnasium skall förstatligas eller eljest

garanteras fortbestånd.

s. 81 Kontrollera mot PDF

81

Kungl. Maj:Is proposition Nr 214.

Några detaljerade grunder för beviljande av understöd synas med hänsyn till

understödens begränsade omfattning icke vara erforderliga, utan torde det böra

ankomma på Kungl. Maj:t att, efter företagen prövning i varje särskilt fall,

bestämma, vilka kommunala gymnasier må anses böra komma i åtnjutande

av understöd, och därvid tillika föreskriva de närmare villkor och bestämmelser

för understödets åtnjutande, som kunna befinnas erforderliga. I tilllämpliga

delar synas de för utgående av understöd från anslaget till privatläroverk

stadgade grunder kunna tjäna till ledning.

Jag vill erinra om att medel för detta ändamål ej beräknats i statsverkspropositionen

till 1925 års riksdag. Emellertid skulle, vid bifall till vad jag

i det föregående förordat, å anslagen till privatläroverken uppstå en besparing,

jämfört med vad i statsverkspropositionen beräknats, av sammanlagt

30,000 kronor, vilket belopp motsvarar största delen av det ifrågasatta anslaget

till understödjande av kommunala gymnasier. För det återstående

beloppet, 5,000 kronor, kan, enligt vad jag inhämtat av t. f. chefen för

finansdepartementet, täckning utan svårighet beredas å budgeten.

I anslutning till det nu anförda har jag ansett mig böra föreslå, att

reservationsanslaget till privatläroverken bör utgå med samma belopp som

före den vid 1924 års riksdag företagna nedsättningen, eller med 751,000

kronor.

Till de frågor rörande privatläroverken, som jag tidigare omförmält men

beträffande vilka jag icke ansett mig nu böra göra någon hemställan, anhåller

jag att framdeles få återkomma i samband med anmälan inför Eders

Kungl. Maj:t av riksdagens beslut om anslag till privatläroverken.

Slutligen får jag, under hänvisning till vad av mig i det föregående an- Hemställan.

förts, hemställa, det Eders Kungl. Maj.t måtte föreslå riksdagen att

A) besluta, att mom. 3 och 4 i avd. A av kungörelsen

den 21 februari 1914 om ändrad lydelse av vissa bestämmelser

i kungörelsen den 29 oktober 1909 angående avlöningav

lärarinnorna vid statsunderstödda enskilda läroanstalter

samt angående statsunderstöd åt dessa läroanstalter m. in.

skola hava följande ändrade lydelse:

3. Den tjänstgöring, som här avses, skall vara förlagd

till klasserna över de förberedande eller till läsavdelning av

med skolan förbundet högre lärarinneseminarium.

Tjänstgöringen må ävenledes, på särskild ansökan och

efter skolöverstyrelsens beprövande, kunna fullgöras i de

förberedande klasserna eller i övningsämnen, under förutsättning

att starka skäl av pedagogisk art kunna förebringas

för denna anordning. För samtliga ämneslärarinnor må

dock nämnda tjänstgöring icke till omfattningen motsvara mer

än en niondel av deras sammanlagda tjänstgöring vid skolan.

Bihang till riksdagens protokoll 1925. 1 saml. 174 käft. (Nr 214.) 6

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kung!. May.ts proposition Nr 214.

4. Med full tjänstgöring förstås, vad angår stadium, motsvarande

real- och flickskola, undervisning under 24—28

timmar i veckan och vad angår stadium, motsvarande gymnasiet,

undervisning i den omfattning, som är föreskriven

för lektor vid högre allmänt läroverk.

Vid skola, som är förbunden med ett högre lärarinneseminarium,

må för de lärare, som i större utsträckning

tagas i anspråk för seminarieelevernas praktiska utbildning,

full tjänstgöring beräknas till 20—24 timmar i veckan.

B) föreskriva, att såsom villkor för utgående av statsbidrag

till lärarpersonalens avlöning vid enskilda läroanstalter skall

gälla:

Uppdelning i parallellavdelningar av årsklass sker med

iakttagande därav, att, vad angår stadium, motsvarande realoch

flickskola, minst 30 och beträffande stadium, motsvalande

gymnasiet, minst 25 lärjungar komma på varje avdelning

inom årsklassen, innan ny avdelning inom densamma

upprättas.

När särskilda skäl därtill äro, må Kungl. Maj:t kunna

medgiva, att vidtagen uppdelning i parallellavdelningar må

bibehållas, även om antalet lärjungar i varje avdelning av

årsklassen understiger 30, respektive 25.

Skulle bristande lokalutrymmen lägga oöverkomliga hinder

i vägen för uppdelning av årsklass i parallellavdelningar

i enlighet med ovan angivna bestämmelser, må

efter skolöverstyrelsens beprövande i fråga om stadium,

motsvarande real och flickskola, begränsning ske av det antal

lärjungar, som berättigar till upprättande av parallellavavdelning.

Uppdelning av årsklass eller klassavdelning i mindre avdelningar

vid undervisning i vissa ämnen må på särskild

framställning beviljas av skolöverstyrelsen.

Skulle någon skola i större omfattning, än som med tillämpning

av ovan givna föreskrifter må ske, vilja verkställa uppdelning

av årsklass i parallellavdelningar, må skolöverstyrelsen

kunna på därom gjord ansökning medgiva, att statsbidrag må

utgå för det antal lärarkrafter, som motsvarar en uppdelning

av klasserna i enlighet med berörda föreskrifter. Sådan

skola skall, oavsett att statsbidrag icke utgår för alla där

anställda lärarinnor, avlöna jämväl sådan lärarinna, för vilken

statsbidrag på grund av ovan meddelade bestämmelser icke

erhålles, efter samma grunder, som gälla för skolans övriga

lärarinnor.

s. 83 Kontrollera mot PDF

83

Kungl. May.ts proposition Nr 214.

C) bestämma, att till lärare och lärarinnor vid sådan enskild

mellanskola, högre flickskola, högre goss- eller samskola eller

enskilt lärarinneseminarium, som åtnjuter understöd från det

i riksstaten uppförda gemensamma reservationsanslaget till

privatläroverk, må utgå tillfällig löneförbättring, under förutsättning

att såväl vid anordnande av undervisningen inom

vederbörande läroanstalt som i övrigt följande villkor och

bestämmelser iakttagas, nämligen:

1) Uppdelning i parallellavdelningar av årsklass skall ske

med iakttagande därav, att vad angår stadium, motsvarande

real- och flickskola, minst 30 och beträffande gymnasium

minst 25 lärjungar komma på varje avdelning inom årsklassen,

innan ny avdelning upprättas inom densamma.

När särskilda skäl därtill äro, må Kungl. Maj:t kunna

medgiva, att vidtagen uppdelning i parallellavdelningar må

bibehållas, även om antalet lärjungar i varje avdelning av

årsklassen understiger 30, respektive 25.

Skulle bristande lokalutrymmen lägga oöverkomliga hinder

i vägen för uppdelning av årsklass i parallellavdelningar

i enlighet med ovan angivna bestämmelser, må efter skolöverstyrelsens

beprövande i fråga om stadium, motsvarande

real- och flickskola, begränsning ske av det antal lärjungar,

som berättigar till upprättande av parallellavdelning.

Uppdelning av årsklass eller klassavdelning i mindre avdelningar

vid undervisning i vissa ämnen må på särskild

framställning beviljas av skolöverstyrelsen.

Skulle någon skola i större omfattning, än som med tillämpning

av ovan givna föreskrifter må ske, vilja verkställa uppdelning

av årsklass i parallellavdelningar, må skolöverstyrelsen

kunna på därom gjord ansökning medgiva, att statsbidrag må

utgå för det antal lärarkrafter, som motsvarar en uppdelning

av klasserna i enlighet med berörda föreskrifter. Sådan skola

skall, oavsett att statsbidrag icke utgår för alla där anställda

lärarinnor, avlöna jämväl sådan lärarinna, för vilken statsbidrag

på grund av ovan meddelade bestämmelser icke erhålles,

efter samma grunder, som gälla för skolans öriga lärarinnor.

2) Tjänstgöringen vid läroanstalten skall för ämneslärare

med full tjänstgöring — föreståndare däri ej inberäknad —

omfatta

å stadium, motsvarande real- och flickskola, 24—28 veckotimmar,

dock att för lärare, som vid skola, förbunden med

högre lärarinneseminarium, i större utsträckning tages i an
-

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Kungl. Majds proposition Nr 214.

språk för seminarieelevernas handledning, tjänstgöringen må

omfatta 20—24 veckotimmar, samt

å stadium, motsvarande gymnasiet, 20—22 veckotimmar;

_ D) föreskriva, att ovan omförmälda tillfälliga löneförbättring

skall i sin helhet gäldas av statsmedel samt utgå efter

följande grunder:

1) Delaktighet i den tillfälliga löneförbättringen tillkommer

den, som under tiden 1 juli 1925—30 juni 1926 eller någon

del av nämnda tid är anställd i egenskap av föreståndare,

ämneslärare med full tjänstgöring, timlärare eller övningslärare

vid sådan enskild mellanskola, högre flickskola, högre

goss- eller samskola eller enskilt lärarinneseminarium, som

åtnjuter understöd från det i riksstaten uppförda gemensamma

reservationsanslaget till privatläroverk.

2) Den tillfälliga löneförbättringen utgår med följande belopp

utöver föreskriven minimiavlöning eller, där föreskrift

om minimiavlöning saknas, utöver den avlöning, som för

motsvarande tjänstgöring i medeltal utgått under åren 1913

—1915:

a) till en kvinnlig föreståndare vid högre flickskola, enskilt

lärarinneseminarium, enskild mellanskola och högre

goss- eller samskola med 1,500 kronor för år;

b) till kvinnlig ämneslärare med full tjänstgöring vid enskild

mellanskola, högre flickskola, högre goss- eller Barnskola

samt enskilt lärarinneseminarium, därest läraren åtnjuter

avlöning efter den löneskala, som utgår från en

begynnelseavlöning av 1,400 kronor, med 1,500 kronor för

åi samt, därest läraren åtnjuter avlöning efter den löneskala,

som utgår från eu begynnelseavlöning av 1,200 kronor, med

1,200 kronor för år;

c) till en manlig föreståndare vid enskild mellanskola och

högre goss- eller samskola, där icke jämväl kvinnlig föreståndare

är anställd, till manlig ämneslärare med full

tjänstgöring vid enskild mellanskola, högre flickskola, högre

goss- eller samskola samt enskilt lärarinneseminarium ävensom

till kvinnlig ämneslärare med full tjänstgöring, som

åtnjuter avlöning enligt i huvudsak samma grunder som

manlig ämneslärare med full tjänstgöring vid samma skola,

med det belopp, som motsvarar tillfällig löneförbättring för

rektorer och lärare med motsvarande tjänsteställning vid

statens läroverk, dock att Kungl. Maj:t i undantagsfall må,

efter prövning av vederbörande skolas ekonomiska förhål
-

s. 85 Kontrollera mot PDF

85

Kungl. Maj:ts proposition Nr 214.

landen, medgiva, att sådan tillfällig löneförbättring må utgå

med högre belopp än till motsvarande rektor eller lärare vid

allmänt läroverk, dock med högst 1,500 kronor till varje

befattningshavare;

d) till manlig timlärare vid enskild mellanskola, högre

goss- eller Barnskola samt enskilt lärarinneseminarium med

60 kronor för veckotimme och år, dock beträffande lärare

vid högre goss- eller Barnskola endast för det antal veckotimmar,

som för vederbörande läroanstalt tagits i beräkning

vid bestämmande av det särskilda understödet för anlitande

i större omfattning av manliga lärarkrafter;

e) till manlig timlärare vid högre flickskola med 50 kronor

för veckotimme och år;

f) till kvinnlig timlärare vid enskild mellanskola, högre

flickskola, högre goss- eller samskola samt enskilt lärarinneseminarium

med 50 kronor för veckotimme och år;

g) till övningslärare, manlig eller kvinnlig, vid enskild

mellanskola, högre flickskola, högre goss- eller samskola samt

enskilt lärarinneseminarium med 40 kronor för veckotimme

och år.

3) Den tillfälliga löneförbättringen utgår, vad angår enskild

mellanskola och högre flickskola, under förutsättning

att en summa, motsvarande 20 procent av det sammanlagda

till lärarpersonalen vid vederbörande skola i tillfällig löneförbättring

under tiden 1 juli 1925—30 juni 1926 utgående

beloppet, varder för skolans verksamhet för nämnda tid i

övrigt anslagen av kommun eller enskilda donatorer eller

utgår av medel, som eljest stå till vederbörande läroanstalts

förfogande;

E) förklara, att det må ankomma på Kungl. Maj:t att

utfärda de närmare villkor och föreskrifter, som för tillämpning

av dessa grunder må befinnas erforderliga;

F) fastställa följande övergångsbestämmelser:

1. Lärare med full tjänstgöring, som icke uppnått pensionsåldern

och som erhållit anställning vid privatläroverk

senast från och med läsåret 1924—1925, må kunna bibehållas

i tjänst vid skolan utan hinder av ovan givna bestämmelser

i fråga om tjänstgöringens omfattning och förläggning

ävensom i fråga om förutsättningarna för uppdelning

av årsklass i parallellavdelningar.

2. På därom gjord ansökning må skolöverstyrelsen, efter

prövning i varje särskilt fall, för ett år i sänder medgiva

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Kung!.. Maj:ts proposition ''Nr 214.

skola, där ett bedrivande av undervisningen utan anlitande

av timlärare skulle stöta på avsevärda pedagogiska svårigheter,

rätt att anlita dylika lärare, ändock att icke medeltjänstgöringen

för ämneslärarna å realskolans och flickskolans

stadium uppgår till omkring 26 veckotimmar.

3. På därom gjord ansökning må skolöverstyrelsen, efter

prövning i varje särskilt fall, för ett år i sänder medgiva

skola, där ett indragande av samtliga eller de flesta timlärartimmar

skulle för timlärare, som under minst 10 år

tjänstgjort vid samma skola, medföra avsevärda ekonomiska

svårigheter, rätt att anlita denne eller dessa timlärare, ändock

att icke medeltjänstgöringen för ämneslärarna å realskolans

och flickskolans stadium uppgår till omkring 26

veckotimmar.

4. Skolöverstyrelsen må tills vidare icke lämna ämneslärarinna

sådant medgivande, som omförmäles i § 1 mom.

5 andra stycket av kungörelsen den 23 december 1910 angående

pensionering av den kvinnliga lärarpersonalen vid enskilda

läroanstalter, såvida icke vederbörande skola förklarar

sig villig att bestrida samtliga kostnader för avlönandet av

lärarinnan; samt

G) vid bifall till vad av mig i det föregående föreslagits,

dels öka det ordinarie reservationsanslaget till privatläroverken,

nu 675,000 kronor, med 76,000 kronor till 751,000

kronor samt i riksstaten för budgetåret 1925—1926 uppföra

de i nämnda anslag ingående anslagsposterna med följande

belopp, nämligen:

enskilda mellanskolor............. kronor 20,000

högre flickskolor............ » 470,000

högre goss- och samskolor............ » 232,500

enskilda lärarinneseminarier ........... » 28,500,

att utgå såsom ett gemensamt reservationsanslag å sammanlagt

751,000 kronor;

dels minska det ordinarie förslagsanslaget till lönetillägg

åt lärarinnor vid statsunderstödda enskilda läroanstalter, nu

480,000 kronor, med 10,000 kronor till 470,000 kronor och

i riksstaten för budgetåret 1925—1926 uppföra ifrågavarande

anslag med sistnämnda belopp;

dels för beredande under tiden 1 juli 1925—30 juni 1926 av

tillfällig löneförbättring åt lärare och lärarinnor vid enskilda

mellanskolor, högre flickskolor, högre goss- eller samskolor

s. 87 Kontrollera mot PDF

87

Kungl. May.ts proposition Nr 214.

samt enskilda lärarinneseminarier anvisa för budgetåret 1925

—1926 ett extra förslagsanslag av 2,260,000 kronor;

dels till beredande av understöd enligt Kungl. Maj:ts beprövande

av kommunalt gymnasium, som är förenat med

en statens realskola, för budgetåret 1925—1926 anvisa ett

extra reservationsanslag av 35,000 kronor, att utgå på de

villkor och under de närmare föreskrifter Kungl. Maj:t må

finna gott meddela;

dels och till understöd åt utbildningskurser för lärarinnor

i hushållsgöromål anvisa för budgetåret 1925—1926 ett extra

anslag av 16,000 kronor, att under de villkor, Kungl. Maj:t

må finna lämpligt föreskriva, utgå till styrelsen för aktiebolaget

Ateneum för flickor i Stockholm med högst 8,000

kronor och till Göteborgs allmänna folkskolestyrelse med

likaledes högst 8,000 kronor.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

behagar Hans Maj:t Konungen lämna bifall samt

förordnar, att proposition i ämnet av den lydelse, bilaga vid

detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

. Ur protokollet:

Gustaf Odntann.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1925:206 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående pissa anslag till privatläroverken m. m. jämte åtskilliga i ämnet väckta motioner. s. 2 i texten
  2. SU 1925:88 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa anslag till privatläroverken m. m. jämte åtskilliga i ämnet väckta motioner. a1 i texten