Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning om fortsatt tillämpning av förordningen den 11 juni 1920 (nr 277) angående försäljning av odenaturerad sprit, framställd ur avfallslut vid sulfitcellulosatillverkning

1925-03-13 · 10 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 9 av 10 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1925:218, Med förslag till förordning om fortsatt tillämpning av förordningen den 11 juni 1920 (nr 277) angående försäljning av odenaturerad sprit, framställd ur avfallslut vid sulfitcellulosatillverkning

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition, Nr 218.

1

Nr 21S.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

om fortsatt tillämpning av förordningen den 11 juni 1920 (nr

277) angående försäljning av odenaturerad sprit, framställd ur

avfallslut vid sulfitcellulosatillverkning; given Stockholms slott

den 13 mars 1925.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

antaga härvid fogade förslag till förordning om fortsatt tillämpning av

förordningen den 11 juni 1920 (nr 277) angående försäljning av odenaturerad

sprit, framställd ur avfallslut vid sulfitcellulosatillverkning.

GUSTAF.

Ernst Wigforss.

■Bihang till riksdagens protokoll 1925. 1 smal. 178 haft. (Nr 218—219.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 2.18.

Förslag

till

förordning om fortsatt tillämpning av förordningen den 11 juni 1920

(nr 277) angående försäljning av odenaturerad sprit, framställd nr

avfallslnt vid sulfitcellulosatillverkning.

Härigenom förordnas, att förordningen den 11 juni 1920 angående försäljning

av odenaturerad sprit, framställd ur avfallslut vid sulfitcellulosatillverkning,

vilken gäller till och. med den 30 september 1925, skall äga

fortsatt tillämpning tillsvidare till och med den 30 september 1930; dock

att 4 § i förordningen från och med den 1 oktober 1925 skall hava fölr

jande ändrade lydelse:

4 %.

I övrigt skola bestämmelserna i 29, 31, 32 och 33 §§ i förordningen

angående handel med skattefri sprit i tillämpliga delar lända till efterrättelse.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 218.

3

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj.t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 13 mars 1925.

Närvarande:

Statsministern Sandler, statsråden Olsson, Nothin, Hansson, Linders, Larsson,

Wigforss, Möller, Levinson.

T. f. chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anmäler fråga

om fortsatt tillämpning av gällande bestämmelser rörande försäljning till

reningsverk av sulfitsprit för, bland annat, förtäringsändamål.

Föredraganden anför:

»Vid tillverkning av brännvin, vare sig till förtäring eller för andra

ändamål, användes i Sverige ännu vid början av 1900-talet såsom råämnen

uteslutande säd, potatis, melass, betor eller andra jordfrukter m. m.

dylikt. Tillverkningen bedrevs vid jordbruksbrännerier och pressjästfabriker.

Under 1900-talets första årtionde började emellertid tekniken inrikta

sig på tillgodogörande för brännvinstillverkning av den avfallslut, som

uppstod vid sulfitcellulosafabrikerna. Praktiska försök i stor skala under

år 1909 vid en sulfitspritfabrik erböllo ett gynnsamt förlopp, och denna

första fabrik följdes under de närmaste åren av ytterligare ett par sådana.

I det hela infriades dock icke förväntningarna om en snabb utveckling av

sulfitspritindustrien, och fråga uppkom snart om de åtgärder, som lämpligen

kunde från statens sida vidtagas för främjande av denna industri.

I en den 21 april 1915 avgiven teknisk-ekonomisk utredning angående

sulfitsprittillverkningen1 förordade kommerskollegium, att statliga åtgärder

i sådant syfte i huvudsak borde gå ut på att såtillvida förekomma konkurrens

mellan sulfitspritfabrikerna och potatisbrännerierna, att tillverkningen

och försäljningen av denaturerad sprit för motordrift och andra

tekniska ändamål, så långt möjligt, förbehölles åt de förra, under det att

tillverkningen av förtäringssprit avsåges för de senare. Denna ståndpunkt

intogs jämväl i senare förslag beträffande reglering av sulfitspritens användning.

Den återfanns sålunda i nykterhetskommitténs den 31 januari

1916 dagtecknade betänkande med förslag till förordning angående tillhandahållande

av skattefri sprit samt alkoholhaltiga varor för andra

ändamål än förtäring m. m. samt i kontrollstyrelsens den 5 mars 1917

dagtecknade utlåtande med förslag till förordningar angående skattefri

sprit samt vissa alkoholhaltiga preparat m. m. I ett den 27 augusti 1917

1 Kungl. kommerskollegii utredning angående åtgärder lör främjande av sulfitsprittillverkningen,

verkställd med biträde av tillkallade sakkunniga. Stockholm 1916.

Historik.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 218.

avgivet utlåtande över nämnda betänkanden och sulfitspritfrågan i allmänhet

avstyrkte kommerskollegium de däri tillika framkomna förslagen om

monopollagstiftning på detta område samt vidhöll i övrigt sin i omförmälda

utredning intagna ståndpunkt i huvudfrågan. I förordning den 25 september

1917 (nr 669) om vissa ändringar i förordningen den 10 oktober

1890 (nr 56 sid. 3) angående denaturering av brännvin följdes, såvitt

nu är i fråga, väsentligen den av kommerskollegium angivna grundsatsen.

Jämväl förordningen den 1 juli 1918 (nr 508) angående handel med

skattefri sprit byggde på samma grundsats. 1

Med hänsyn till i främsta rummet nödvändigheten att för livsmedelsoch

foderförsörjningen reservera tillgänglig spannmål och potatis underkastades

brännvinstillverkningen under tillverkningsåren 1914/15—1919/20

starka begränsningar, vilka dock i det stora hela icke drabbade brännvinstillverkning

i sammanhang med pressjästberedning eller sulfitcellulosatillverkning.

På grund av avspärrningen från utlandet under större delen av

samma tid och särskilt svårigheterna att erhålla tillräckliga mängder bensin

till skäliga priser stimulerades i hög grad sulfltindustrien att i forcerat

tempo bygga spritfabriker. Sålunda blevo icke mindre än åtta nya sulfitspritfabriker

färdiga under år 1918 samt tre sådana fabriker under år 1919.

Vid ingången av år 1919 förefanns brist å brännvin för förtäringsändamål.

I anledning härav föranstaltades om undersökningar, huruvida

icke renad sulfitsprit (i beskattad form) skulle kunna användas inom vissa

av de områden, som dittills varit förbehållna brännvin, framställt vid jordbruksbrännerier

och pressjästfabriker. Ungefär samtidigt minskades efterfrågan

på sulfitsprit för tekniska ändamål högst betydligt genom den ånyo

igångsatta importen av brännoljor. Sedan Kungl. Maj:t till 1919 års

riksdag framlagt förslag till förordningar, i syfte att sulfitspriten måtte (i

beskattad form) komma till användning för vetenskapliga, medicinska,

farmaceutiska, tekniska, industriella eller likartade ändamål, beslöt riksdagen

på hemställan av bevillningsutskottet, efter det motion härom väckts

inom första kammaren, att på det sätt utvidga Kungl. Maj:ts förslag, att

den beskattade sulfitspriten skulle få användas även för förtäringsändamål.

Enligt riksdagens beslut skulle emellertid lagstiftningen gälla allenast till

utgången av juni månad år 1920, då det ansågs erforderligt, att utredning

föranstaltades om de med sulfitspritens användande till förtäringsändamål

sammanhängande spörsmål." Samtidigt anhöll riksdagen

om utarbetande och framläggande av förslag till ny brännvinstillverkningsförordning.

8 Författningar i ämnet utfärdades den 6 juni 1919 (nr

309—311).

1 Se sammanfattande redogörelse i Kungl. Maj:ts proposition 1918: 323 ävensom Kommersiella

meddelanden 1917 nr 18 sid. 874 tf.

2 Kungl. Maj:ts proposition nr 365; motion 1: 172: bevillningsutskottets betänkande nr 34;

riksdagens skrivelse nr 175.

3 Betänkande avgivet av kontrollstyrelsen den 19 december 1922 (Statens offentliga utredningar

1923: 28).

opaginerad Kontrollera mot PDF

KunyL Maj:tu preposition Nr 218.

I samband med anmälan i statsråd den 6 juni 1919 av riksdagens berörda beslut

anförde chefen för finansdepartementet bland annat: Huvudpunkten i den

av riksdagen begärda utredningen vore frågan om på vad sätt framställning

av brännvin framdeles skulle få bedrivas. Härvid borde beaktas å

ena sidan, huruvida avsättningsmöjligheter för sulfitsprit komme att förefinnas,

därest brännvinstillverkning ur potatis in. fl. jordbruksprodukter

framdeles bleve i större eller mindre utsträckning tillåten, och å den andra

sidan, huruledes, efter ett förbud mot eller en kvantitetsbegränsning av

tillverkningen ur dylika produkter, andra avsättningsmöjligheter måtte

kunna beredas för det i vissa landsdelar uppkommande överskott å potatis

och andra tidigare som råvaror för brännvinstillverkning producerade

jordbruksalster. Därest utredningen ledde till någon mera djupgående

förändring av gällande förordning angående tillverkning av brännvin,

syntes efter avslutandet av utredningsarbetet uppkomma fråga, om ej lagstiftningen

på förevarande område även i andra delar borde undergå revision.

Utredningen anförtroddes åt sakkunniga, vilka den 6 februari 1920 avgåvo

principbetänkande i ämnet ävensom förslag till förordning angående provisorisk

reglering intill den 1 oktober 1921 av tillverkningen av brännvin vid

andra brännerier än sådana, som tillverkade brännvin i sammanhang med

pressjästberedning.1 Av potatis jämte oundgängligen erforderligt grönmalt

skulle enligt detta förslag under ett tillverkningsår få tillverkas högst 10

miljoner liter'' brännvin av normalstyrka, och dylik tillverkning skulle endast

få bedrivas vid jordbruksbrännerier i egentlig mening enligt av Konungen

meddelade föreskrifter. Dessutom skulle brännvin få framställas ur avfallslut

från sulfitcellulosatillverkning, för försäljning till reningsändamål under de

villkor och till den myckenhet, som Konungen bestämde. Såsom nödvändiga förutsättningar

för förslaget uppställde de sakkunniga tillika följande principer:

l:o) att brännvinstillverkningen av jordbruksprodukter successivt inskränktes i

riktning mot en framtida fullständig avveckling av densamma; 2:o) att tillstånd

att tillverka brännvin i framtiden beviljades sulfitspritfabrikerna endast genom

kortvariga koncessioner och under klart framhållande av att, därest sedermera

åtgärder vidtoges, vilka medförde en inskränkning i konsumtionen eller

tillverkningen av sprit, detta icke komme att berättiga sulfitspritindustrien

till gottgörelse i vad form det vara kunde; samt 3:o) att vid prissättningen å

sulfitspriten borde tillses, att alltjämt samma pris bestämdes för den sprit,

som sedermera renades till förtäring, som för annan odenaturerad sulfitsprit.

I huvudsaklig anslutning till de sakkunnigas betänkande och förslag framlades

till 1920 års riksdag proposition i ämnet (nr 348). — I utlåtande nr 30

över propositionen jämte väckta motioner (1: 266 och II: 382) om avslag å propositionen,

i vad den avsåg provisorisk reglering av brännvinstillverkningen,

yttrade bevillningsutskottet, att något principuttalande beträffande avvecklingen

av brännvinstillverkningen av jordbruksprodukter icke borde göras,

1 De sakkunnigas betänkande är fogat såsom bilaga till Knngl. Maj:ts proposition 1920: 348.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungi. Maj:ts proposition Nr 218.

innan resultatet av den fortsatta utredningen förelåge. Utskottet vore

icke övertygat om lämpligheten av kortvariga koncessionstider. Frågan

om framtida ersättningsrätt för sulfitspritbrännerier borde bedömas med

hänsyn till den monopolliknande ställning dessa brännerier, tack vare

statens ingripande, komme att erhålla. Något ersättningskrav borde icke

kunna ifrågakomma, så snart det endast gällde statsåtgärder, som medförde

minskad användning av sprit inom landet, vare sig för förtäring eller för

tekniska behov. I andra fall, t. ex. om staten skulle förbjuda export eller

tillverkning över huvud taget, borde åter rätt till gottgörelse icke vara aprioriskt

utesluten. Någon för all framtid gällande prissättningsprincip syntes

icke böra fastslås. Beträffande sulfitspritens användbarhet för förtäringsändamål

förefölle det utskottet — trots sakkunnigas vittnesbörd och vederbörligen

utövad kontroll — som en brist, att medicinalstyrelsen, såsom den officiella

auktoriteten på området, icke beretts tillfälle att yttra sig i ärendet. Smakfrågan

finge jämväl tillmätas betydelse. Berättigade hänsyn syntes påkalla,

att saluhållandet av de olika slagen av brännvin ägde rum under sådana

former, att förväxling dem emellan förekommes, detta finge nu ske genom

tydligt skiljaktiga etiketter eller på annat sätt. — Riksdagen godkände icke

Kungl. Maj:ts berörda proposition, i vad den avsåg reglering av brännvinstillverkningen

vid olika slags brännerier, utan antog allenast de författningsförslag,

som avsågo att bestämma formerna för försäljning till reningsverk

av sulfitsprit för förtäringsändamål m. m. (skrivelse nr 256).

Författningar i ämnet utfärdades den 11 juni 1920 (nr 277 279). Enligt

förordningen (nr 277) angående försäljning av odenaturerad sprit,

framställd ur avfallslut vid sulötcellulosatillverkning, må partihandlare

med skattefri sprit under de villkor och till den myckenhet, som Konungen

bestämmer, för reningsändamål försälja dylik sprit, därvid partihandlaren

påföres brännvinstillverkningsskatten; förordningen innefattar därjämte

straffbestämmelser m. m. Genom förordningen den 11 juni 1920 (nr 278)

har i 12 § 5 mom. av brännvinstillverkningsförordningen intagits erinran

om denna beskattning. Av tillämpningsföreskrifterna i ämnet, vilka innefattas

i kungörelsen den 11 juni 1920 (nr 279), bör nämnas, att det

renade sulfitbrännvinet icke må försäljas från reningsverket, med mindre

kontrollstyrelsen efter verkställda prov funnit brännvinet hava den renhetsgrad,

att det utan våda kan tillhandahållas för förbrukning.

Giltighetstiden för omförmälda författningar utgår den 30 september

1925.

Efter framställning av 1923 års riksdag om utredning rörande sulfitspritens

utnyttjande som motorbränsle förelädes sistlidet års riksdag,

genom proposition nr 193, författningsförslag av innebörd, att för användning

till motordrift skulle få försäljas på visst sätt denaturerad sprit,

s. k. motorsprit, utan iakttagande av de i förordningen angående handel

med skattefri sprit givna restriktiva försäljningsbestämmelserna. Riks
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Mnj:ts proposition Nr 218.

dagen biföll berörda proposition (skrivelse nr 166), och författningar i

ämnet utfärdades den 23 maj 1924 (nr 123—125). Samma riksdag beslöt

ock i anledning av Kungl. Maj:ts förslag om särskild skatt å bensin enabanda

beskattning jämväl av motorsprit, vilken beskattning dock icke skall

tillämpas förrän den 1 juli 1929 (sv. f. 1924: 126).

Under sulfitspritindustriens hittillsvarande utvecklingsskede har, på Statist*.

sätt framgår av en sammanställning som torde få fogas såsom bilaga

till detta statsrådsprotokoll (tabell I), antalet i gång varande sulfitspritfabriker

småningom ökats till 21 men sedan åter minskats, så att under

tillverkningsåret 1923/24 allenast 7 sådana fabriker varit sysselsatta, sedan

försäljningen av motorsprit efter beslut av 1924 års riksdag underlättats,

lärer nämnda antal åter hava ökats. Hela antalet potatis-, jäst- och sulfitbrännerier

har under sistförflutna tillverkningsår utgjort 123 emot omkring

139 i medeltal under tillverkningsåren närmast före världskriget. Brännvinsproduktionen

i dess helhet har nedgått från omkring 42.o miljoner

liter brännvin i årligt medeltal under tiden före världskriget till allenast

25.3 miljoner liter under tillverkningsåret 1923/24. Av nämnda myckenheter

brännvin hava potatisbrännerierna representerat omkring 83 respektive

60 procent samt jäst- och sulfitspritfabrikerna återstående 17 respektive

40 procent; av sistnämnda andel, utgörande omkring 10.i miljoner

liter, hava belöpt på jästfabrikerna 4.5 och på sulfitspritfabrikerna, såväl

för renings- som andra ändamål, sammanlagt 5.6 miljoner liter. Den

årliga tillverkningen vid sulfitspritfabrikerna och fördelningen på olika

ändamål av de utlämnade myckenheterna sprit under åren 1919—1924

utvisas av tabell II i omförmälda bilaga. I

I skrivelse den 21 sistlidna februari har kontrollstyrelsen framlagt förslag

i fråga om fortsatt giltighet av gällande bestämmelser angående försäljning stallning.

till reningsverk av sulfitsprit för, bland annat, förtäringsändamål.

Till stöd för sitt förslag har kontrollstyrelsen anfört huvudsakligen

följande:

Innan sulfitspriten i renat skick år 1919 först gjorts tillgänglig för förtäringsändamål,

hade på kontrollstyrelsens föranstaltande ingående undersökningar

företagits i fråga om den rektificerade sulfitspritens renhetsgrad, varvid

det slutresultatet av undersökningarna erhållits, att ifrågavarande sprit

kunde sägas vara fullt användbar för förtäring. Sedermera hade ett synnerligen

framgångsrikt arbete pågått i syfte att göra såväl den för rening avsedda

sulfitråspriten som den rektificerade varan fullt fria även från de rester

av föroreningar, som tidigare förefunnits. Numera hade man i detta avseende

kommit så långt, att redan råspriten, som ginge till reningsverken,

praktiskt taget vore befriad från metylalkohol, och att den renade sulfitspriten

torde kunna sägas vara minst lika fri från föroreningar som den

renade potatisspriten. Den av riksdagens bevillningsutskott år 1920 uttalade

anmärkningen, att medicinalstyrelsen icke beretts tillfälle att yttra sig om

sulfitspritens användbarhet för förtäringsändamål, kunde icke heller längre

s. 8 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

8 Kungl. Maj:ts proposition Nr 218.

framföras, sedan även nämnda ämbetsverk, med anledning av framställning

om förhindrande av sulfitspritens försäljning till förtäring, i ett gemensamt

med kontrollstyrelsen den 6 juni 1922 avgivet yttrande uttalat sig i ärendet.

Därvid hade verken — med hänvisning till utredning i frågan av professorn

K. Sondén, medlem av medicinalstyrelsens vetenskapliga råd, och yttrande 1

av medicinska fakulteten i Uppsala — funnit det ådagalagt, att några medicinska

skäl icke förebragts, vilka kunde göra det erforderligt att utfärda

förbud mot försäljning inom landet av renat sulfitbrännvin till förtäringsändamål.

Om någon tvekan kunnat förefinnas rörande den renade sulfitspritens

användbarhet för dylikt ändamål, så länge en mindre kvantitet

metylalkohol ingått även i den rektificerade sulfitspriten, torde sådan tvekan

numera icke hava minsta stöd. Vid samtliga från och med den 22 december

1923 hos kontrollstyrelsen verkställda undersökningar av prov å renad sulfitsprit

hade frånvaro av metylalkohol konstaterats. Även statens provningsanstalt

hade enligt ett den 29 augusti 1924 dagtecknat analysprotokoll intygat,

att metylalkohol icke förefunnits i undersökt prov av renad sulfitsprit.

Med hänsyn till sulfitbrännvinets renhetsgrad kunde numera enligt kontrollstyrelsens

mening inga betänkligheter resas mot att permanent tillstånd

lämnades till sulfitspritens användande för förtäringsändamål. När kontrollstyrelsen

ändock för närvarande ansåge sig böra hemställa om fortsatt provisorisk

lagstiftning rörande sulfitspritens tillhandahållande i beskattad form för,

bland annat, förtäringsändamål, hade styrelsen föranletts därtill av hänsynen

till att det av kontrollstyrelsen den 19 december 1922 framlagda

förslaget till ny brännvinstillverkningsförordning — vilket jämte däröver avgivna

yttranden för närvarande vore under styrelsens omprövning — inom kort

torde komma att föreläggas riksdagen. I denna nya förordning borde enligt

kontrollstyrelsens mening bestämmelserna om sulfitspritens beskattning m. m.

ingå. Vid utarbetande av förslaget torde också i övrigt framkomna erinringar

mot permanent tillstånd till sulfitspritens användande för förtäringsändamål

få tagas under övervägande. Före nämnda förslags framläggande

torde icke permanent karaktär böra givas åt de hittillsvarande provisoriska

författningarna, vilka därför borde erhålla förlängd giltighet för ytterligare

fem år.

Vid kontrollstyrelsens skrivelse har fogats förslag till förordning om fortsatt

tillämpning av förordningen den 11 juni 1920 (nr 277) angående försäljning

av odenaturerad sprit, framställd ur avfallslut vid sulfitcellulosatillverkning,

enligt vilket förordningen skulle gälla till och med den 30

september 1930, dock med viss ändrad lydelse av 4 §.

Enligt hittills vunnen erfarenhet har gällande lagstiftning om sulfitspritens

tillhandahållande för, bland annat, förtäringsändamål, såvitt

känt är, i det stora hela verkat tillfredsställande. Såsom medicinalstyrelsen

och kontrollstyrelsen vitsordat, föreligga ur medicinsk synpunkt

icke några skäl att särskilt hindra just sulfitspritens användande till förtäring.

Vid sådant förhållande bör hinder icke möta mot fortsatt tilllämpning

av berörda lagstiftning efter den 30 september 1925. I och för 1

1 Medicinska fakultetens vid Uppsala universitet yttrande till Kungl. medicinalstyrelsen

rörande sockercellulosabrännvin. Uppsala 1922.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 218.

9

sig borde lagstiftningen kunna erhålla permanent karaktär. Emellertid

har, på sätt jag senare i dag kommer att för Kungl. Maj:t utveckla, åt

kommerskollegium och kontrollstyrelsen uppdragits att gemensamt verkställa

utredning rörande frågan om spritutbytet vid pressjästberedning, i

samband varmed den mera omfattande och ur nationalekonomisk synpunkt

betydelsefulla frågan om förhållandet över huvud mellan potatis-, jästoch

sulfitsprittillverkningen skulle tagas under övervägande. Denna utredning

pågår alltjämt och kan väntas avslutad först inom sådan tid,

att slutligt förslag kan bliva framlagt för 1926 års riksdag. I anledning

härav och då, på sätt kontrollstyrelsen erinrat, jämväl frågan om ny

brännvinstillverkningslagstiftning är under handläggning, anser jag, lika

med kontrollstyrelsen, att definitiv giltighet icke bör givas åt de nuvarande

bestämmelserna om försäljning av sulfitsprit för förtäringsändamål. I

anslutning till kontrollstyrelsens förslag tillstyrker jag ett fortsatt provisorium

tillsvidare under fem år.

Det av kontrollstyrelsen framlagda författningsförslaget föranleder ingen

erinran i sak från min sida. Den föreslagna ändringen av 4 § i förordningen

den 11 juni 1920 (nr 277) sammanhänger med den ändrade

lydelse, som 30 § i förordningen angående handel med skattefri sprit erhållit

genom förordningen den 22 juni 1921 (nr 362).

Genom förordningen den 23 maj 1924 (nr 124) har 12 § 5 mom. i

brännvinstillverkningsförordningen förlänats definitiv giltighet, i följd

varav föreskrift om fortsatt tillämpning av nämnda stadgande icke varder

erforderlig.»

Föredraganden uppläser härefter förslag till förordning om fortsatt tilllämpning

av förordningen den 11 juni 1920 (nr 277) angående försäljning

av odenaturerad sprit, framställd ur avfallslut vid sulfitcellulosatillverkning,

samt hemställer, att Kungl. Maj:t måtte i proposition föreslå riksdagen

att antaga samma förslag.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen,

att proposition av den lydelse, bil. litt. vid detta

protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Elis Lindahl.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition Nr 216.

Bilaga.

I. Frännyinstlllverkningen 1908/09—1923/24.

Jordbruksbrännerier

Jästfabriker

Sulfitspritfabriker

Samtliga

Tillverknings-

år

Antal

Miljoner liter

normalstyrka

Antal

Miljoner liter

normalstyrka

Antal

Miljoner liter

normal styrka

Antal

Miljoner liter

normals''yrka

1908/09

117

38.2

12

6.0

1

0.0

130

44.2

1909/10

123

29.2

11

5.1

2

0.5

136

34.8

1910/11

129

35.0

10

4.3

3

1.4

142

40.7

1911/12

127

31.8

9

4.1

3

4.3

139

40.2

1912/13

131

37.2

9

3.8

3

4.3

143

45.8

1913/14

130

38.8

9

4.1

3

3.8

142

46.7

1914/15

124

14.8

8

3.6

3

4.8

135

23.2

1915/16

124

27.9

8

3.8

3

5.0

135

36.7

1916/17

116

11.5

8

3.8

4

4.9

128

20.2

1917/18

ll

O.o

8

3.9

9

6.6

18

10.5

1918/19

33

1.2

9

6.8

15

11.9

57

19.4

1919/20

101

12.s

8

6.8

21

11.7

130

30.s

1920/21

105

27.1

8

7.3

21

14.5

134

48.9

1921/22

107

18.6

8

8.1

20

13.9

135

40.6

1922/23

104

9.9

8

6.3

14

5.0

126

21.2

1923/24

108

15.2

8

4.0

7

5.6

1 123

25.3

II. Vid snlfltspritfabrikerna tillverkad och därifrån utlämnad sprit 1919—1924.

(liter normalstyrka)

. ..... .......

Tillverkad

sprit

U t 1 ä m n

d sprit

2

Å r

för renings- ändamål

för export

för motor- ändamål

för andra

ändamål

1919..............................

10,835,027.1

592,541.7

1,343,018.6

973,618.2

4,055,653.5

1920 ..............................

15,483,851.8

9,571,422.6

7,344,010.3

15,932.5

1,458,915.2

1921 ..............................

14,079,297.6

116,010.9

12,190,247.7

37,949.2

958,150.2:

1922 ..............................

11,905,422.6

784,215.5

6,314,826.1

186,328.»

1,180,201.0

1923 ..............................

3,395,926.1

1,141,413.6

2,387,181.9

536,039.8

1,481,429.4

1924..............................

6,438,060.6

2,026,656.0

2,120,542.0

691,380.0

4,186,175.01

1 Enbärsbränneri (försök).

'' Uppgifterna för år 1924 äro preliminära.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1925:155 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning om fortsatt tilllämpning av förordningen den 11 juni 1920 a1 i texten
  2. BevU 1925:25 Betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om fortsatt tillämpning av förordningen den 11 juni 1920 s. 1 i texten