Med förslag till förordning om fortsatt tillämpning av förordningen den 11 juni 1920 (nr 277) angående försäljning av odenaturerad sprit, framställd ur avfallslut vid sulfitcellulosatillverkning
1925-03-13 · 10 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 9 av 10 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1925:218, Med förslag till förordning om fortsatt tillämpning av förordningen den 11 juni 1920 (nr 277) angående försäljning av odenaturerad sprit, framställd ur avfallslut vid sulfitcellulosatillverkning
Dokumentets text
Kungl. Maj.ts proposition, Nr 218.
1
Nr 21S.
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till förordning
om fortsatt tillämpning av förordningen den 11 juni 1920 (nr
277) angående försäljning av odenaturerad sprit, framställd ur
avfallslut vid sulfitcellulosatillverkning; given Stockholms slott
den 13 mars 1925.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
antaga härvid fogade förslag till förordning om fortsatt tillämpning av
förordningen den 11 juni 1920 (nr 277) angående försäljning av odenaturerad
sprit, framställd ur avfallslut vid sulfitcellulosatillverkning.
GUSTAF.
Ernst Wigforss.
■Bihang till riksdagens protokoll 1925. 1 smal. 178 haft. (Nr 218—219.)
1
2
Kungl. Maj:ts proposition Nr 2.18.
Förslag
till
förordning om fortsatt tillämpning av förordningen den 11 juni 1920
(nr 277) angående försäljning av odenaturerad sprit, framställd nr
avfallslnt vid sulfitcellulosatillverkning.
Härigenom förordnas, att förordningen den 11 juni 1920 angående försäljning
av odenaturerad sprit, framställd ur avfallslut vid sulfitcellulosatillverkning,
vilken gäller till och. med den 30 september 1925, skall äga
fortsatt tillämpning tillsvidare till och med den 30 september 1930; dock
att 4 § i förordningen från och med den 1 oktober 1925 skall hava fölr
jande ändrade lydelse:
4 %.
I övrigt skola bestämmelserna i 29, 31, 32 och 33 §§ i förordningen
angående handel med skattefri sprit i tillämpliga delar lända till efterrättelse.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 218.
3
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj.t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 13 mars 1925.
Närvarande:
Statsministern Sandler, statsråden Olsson, Nothin, Hansson, Linders, Larsson,
Wigforss, Möller, Levinson.
T. f. chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anmäler fråga
om fortsatt tillämpning av gällande bestämmelser rörande försäljning till
reningsverk av sulfitsprit för, bland annat, förtäringsändamål.
Föredraganden anför:
»Vid tillverkning av brännvin, vare sig till förtäring eller för andra
ändamål, användes i Sverige ännu vid början av 1900-talet såsom råämnen
uteslutande säd, potatis, melass, betor eller andra jordfrukter m. m.
dylikt. Tillverkningen bedrevs vid jordbruksbrännerier och pressjästfabriker.
Under 1900-talets första årtionde började emellertid tekniken inrikta
sig på tillgodogörande för brännvinstillverkning av den avfallslut, som
uppstod vid sulfitcellulosafabrikerna. Praktiska försök i stor skala under
år 1909 vid en sulfitspritfabrik erböllo ett gynnsamt förlopp, och denna
första fabrik följdes under de närmaste åren av ytterligare ett par sådana.
I det hela infriades dock icke förväntningarna om en snabb utveckling av
sulfitspritindustrien, och fråga uppkom snart om de åtgärder, som lämpligen
kunde från statens sida vidtagas för främjande av denna industri.
I en den 21 april 1915 avgiven teknisk-ekonomisk utredning angående
sulfitsprittillverkningen1 förordade kommerskollegium, att statliga åtgärder
i sådant syfte i huvudsak borde gå ut på att såtillvida förekomma konkurrens
mellan sulfitspritfabrikerna och potatisbrännerierna, att tillverkningen
och försäljningen av denaturerad sprit för motordrift och andra
tekniska ändamål, så långt möjligt, förbehölles åt de förra, under det att
tillverkningen av förtäringssprit avsåges för de senare. Denna ståndpunkt
intogs jämväl i senare förslag beträffande reglering av sulfitspritens användning.
Den återfanns sålunda i nykterhetskommitténs den 31 januari
1916 dagtecknade betänkande med förslag till förordning angående tillhandahållande
av skattefri sprit samt alkoholhaltiga varor för andra
ändamål än förtäring m. m. samt i kontrollstyrelsens den 5 mars 1917
dagtecknade utlåtande med förslag till förordningar angående skattefri
sprit samt vissa alkoholhaltiga preparat m. m. I ett den 27 augusti 1917
1 Kungl. kommerskollegii utredning angående åtgärder lör främjande av sulfitsprittillverkningen,
verkställd med biträde av tillkallade sakkunniga. Stockholm 1916.
Historik.
4
Kungl. Maj:ts proposition Nr 218.
avgivet utlåtande över nämnda betänkanden och sulfitspritfrågan i allmänhet
avstyrkte kommerskollegium de däri tillika framkomna förslagen om
monopollagstiftning på detta område samt vidhöll i övrigt sin i omförmälda
utredning intagna ståndpunkt i huvudfrågan. I förordning den 25 september
1917 (nr 669) om vissa ändringar i förordningen den 10 oktober
1890 (nr 56 sid. 3) angående denaturering av brännvin följdes, såvitt
nu är i fråga, väsentligen den av kommerskollegium angivna grundsatsen.
Jämväl förordningen den 1 juli 1918 (nr 508) angående handel med
skattefri sprit byggde på samma grundsats. 1
Med hänsyn till i främsta rummet nödvändigheten att för livsmedelsoch
foderförsörjningen reservera tillgänglig spannmål och potatis underkastades
brännvinstillverkningen under tillverkningsåren 1914/15—1919/20
starka begränsningar, vilka dock i det stora hela icke drabbade brännvinstillverkning
i sammanhang med pressjästberedning eller sulfitcellulosatillverkning.
På grund av avspärrningen från utlandet under större delen av
samma tid och särskilt svårigheterna att erhålla tillräckliga mängder bensin
till skäliga priser stimulerades i hög grad sulfltindustrien att i forcerat
tempo bygga spritfabriker. Sålunda blevo icke mindre än åtta nya sulfitspritfabriker
färdiga under år 1918 samt tre sådana fabriker under år 1919.
Vid ingången av år 1919 förefanns brist å brännvin för förtäringsändamål.
I anledning härav föranstaltades om undersökningar, huruvida
icke renad sulfitsprit (i beskattad form) skulle kunna användas inom vissa
av de områden, som dittills varit förbehållna brännvin, framställt vid jordbruksbrännerier
och pressjästfabriker. Ungefär samtidigt minskades efterfrågan
på sulfitsprit för tekniska ändamål högst betydligt genom den ånyo
igångsatta importen av brännoljor. Sedan Kungl. Maj:t till 1919 års
riksdag framlagt förslag till förordningar, i syfte att sulfitspriten måtte (i
beskattad form) komma till användning för vetenskapliga, medicinska,
farmaceutiska, tekniska, industriella eller likartade ändamål, beslöt riksdagen
på hemställan av bevillningsutskottet, efter det motion härom väckts
inom första kammaren, att på det sätt utvidga Kungl. Maj:ts förslag, att
den beskattade sulfitspriten skulle få användas även för förtäringsändamål.
Enligt riksdagens beslut skulle emellertid lagstiftningen gälla allenast till
utgången av juni månad år 1920, då det ansågs erforderligt, att utredning
föranstaltades om de med sulfitspritens användande till förtäringsändamål
sammanhängande spörsmål." Samtidigt anhöll riksdagen
om utarbetande och framläggande av förslag till ny brännvinstillverkningsförordning.
8 Författningar i ämnet utfärdades den 6 juni 1919 (nr
309—311).
1 Se sammanfattande redogörelse i Kungl. Maj:ts proposition 1918: 323 ävensom Kommersiella
meddelanden 1917 nr 18 sid. 874 tf.
2 Kungl. Maj:ts proposition nr 365; motion 1: 172: bevillningsutskottets betänkande nr 34;
riksdagens skrivelse nr 175.
3 Betänkande avgivet av kontrollstyrelsen den 19 december 1922 (Statens offentliga utredningar
1923: 28).
opaginerad Kontrollera mot PDF
KunyL Maj:tu preposition Nr 218.
I samband med anmälan i statsråd den 6 juni 1919 av riksdagens berörda beslut
anförde chefen för finansdepartementet bland annat: Huvudpunkten i den
av riksdagen begärda utredningen vore frågan om på vad sätt framställning
av brännvin framdeles skulle få bedrivas. Härvid borde beaktas å
ena sidan, huruvida avsättningsmöjligheter för sulfitsprit komme att förefinnas,
därest brännvinstillverkning ur potatis in. fl. jordbruksprodukter
framdeles bleve i större eller mindre utsträckning tillåten, och å den andra
sidan, huruledes, efter ett förbud mot eller en kvantitetsbegränsning av
tillverkningen ur dylika produkter, andra avsättningsmöjligheter måtte
kunna beredas för det i vissa landsdelar uppkommande överskott å potatis
och andra tidigare som råvaror för brännvinstillverkning producerade
jordbruksalster. Därest utredningen ledde till någon mera djupgående
förändring av gällande förordning angående tillverkning av brännvin,
syntes efter avslutandet av utredningsarbetet uppkomma fråga, om ej lagstiftningen
på förevarande område även i andra delar borde undergå revision.
Utredningen anförtroddes åt sakkunniga, vilka den 6 februari 1920 avgåvo
principbetänkande i ämnet ävensom förslag till förordning angående provisorisk
reglering intill den 1 oktober 1921 av tillverkningen av brännvin vid
andra brännerier än sådana, som tillverkade brännvin i sammanhang med
pressjästberedning.1 Av potatis jämte oundgängligen erforderligt grönmalt
skulle enligt detta förslag under ett tillverkningsår få tillverkas högst 10
miljoner liter'' brännvin av normalstyrka, och dylik tillverkning skulle endast
få bedrivas vid jordbruksbrännerier i egentlig mening enligt av Konungen
meddelade föreskrifter. Dessutom skulle brännvin få framställas ur avfallslut
från sulfitcellulosatillverkning, för försäljning till reningsändamål under de
villkor och till den myckenhet, som Konungen bestämde. Såsom nödvändiga förutsättningar
för förslaget uppställde de sakkunniga tillika följande principer:
l:o) att brännvinstillverkningen av jordbruksprodukter successivt inskränktes i
riktning mot en framtida fullständig avveckling av densamma; 2:o) att tillstånd
att tillverka brännvin i framtiden beviljades sulfitspritfabrikerna endast genom
kortvariga koncessioner och under klart framhållande av att, därest sedermera
åtgärder vidtoges, vilka medförde en inskränkning i konsumtionen eller
tillverkningen av sprit, detta icke komme att berättiga sulfitspritindustrien
till gottgörelse i vad form det vara kunde; samt 3:o) att vid prissättningen å
sulfitspriten borde tillses, att alltjämt samma pris bestämdes för den sprit,
som sedermera renades till förtäring, som för annan odenaturerad sulfitsprit.
I huvudsaklig anslutning till de sakkunnigas betänkande och förslag framlades
till 1920 års riksdag proposition i ämnet (nr 348). — I utlåtande nr 30
över propositionen jämte väckta motioner (1: 266 och II: 382) om avslag å propositionen,
i vad den avsåg provisorisk reglering av brännvinstillverkningen,
yttrade bevillningsutskottet, att något principuttalande beträffande avvecklingen
av brännvinstillverkningen av jordbruksprodukter icke borde göras,
1 De sakkunnigas betänkande är fogat såsom bilaga till Knngl. Maj:ts proposition 1920: 348.
6
Kungi. Maj:ts proposition Nr 218.
innan resultatet av den fortsatta utredningen förelåge. Utskottet vore
icke övertygat om lämpligheten av kortvariga koncessionstider. Frågan
om framtida ersättningsrätt för sulfitspritbrännerier borde bedömas med
hänsyn till den monopolliknande ställning dessa brännerier, tack vare
statens ingripande, komme att erhålla. Något ersättningskrav borde icke
kunna ifrågakomma, så snart det endast gällde statsåtgärder, som medförde
minskad användning av sprit inom landet, vare sig för förtäring eller för
tekniska behov. I andra fall, t. ex. om staten skulle förbjuda export eller
tillverkning över huvud taget, borde åter rätt till gottgörelse icke vara aprioriskt
utesluten. Någon för all framtid gällande prissättningsprincip syntes
icke böra fastslås. Beträffande sulfitspritens användbarhet för förtäringsändamål
förefölle det utskottet — trots sakkunnigas vittnesbörd och vederbörligen
utövad kontroll — som en brist, att medicinalstyrelsen, såsom den officiella
auktoriteten på området, icke beretts tillfälle att yttra sig i ärendet. Smakfrågan
finge jämväl tillmätas betydelse. Berättigade hänsyn syntes påkalla,
att saluhållandet av de olika slagen av brännvin ägde rum under sådana
former, att förväxling dem emellan förekommes, detta finge nu ske genom
tydligt skiljaktiga etiketter eller på annat sätt. — Riksdagen godkände icke
Kungl. Maj:ts berörda proposition, i vad den avsåg reglering av brännvinstillverkningen
vid olika slags brännerier, utan antog allenast de författningsförslag,
som avsågo att bestämma formerna för försäljning till reningsverk
av sulfitsprit för förtäringsändamål m. m. (skrivelse nr 256).
Författningar i ämnet utfärdades den 11 juni 1920 (nr 277 279). Enligt
förordningen (nr 277) angående försäljning av odenaturerad sprit,
framställd ur avfallslut vid sulötcellulosatillverkning, må partihandlare
med skattefri sprit under de villkor och till den myckenhet, som Konungen
bestämmer, för reningsändamål försälja dylik sprit, därvid partihandlaren
påföres brännvinstillverkningsskatten; förordningen innefattar därjämte
straffbestämmelser m. m. Genom förordningen den 11 juni 1920 (nr 278)
har i 12 § 5 mom. av brännvinstillverkningsförordningen intagits erinran
om denna beskattning. Av tillämpningsföreskrifterna i ämnet, vilka innefattas
i kungörelsen den 11 juni 1920 (nr 279), bör nämnas, att det
renade sulfitbrännvinet icke må försäljas från reningsverket, med mindre
kontrollstyrelsen efter verkställda prov funnit brännvinet hava den renhetsgrad,
att det utan våda kan tillhandahållas för förbrukning.
Giltighetstiden för omförmälda författningar utgår den 30 september
1925.
Efter framställning av 1923 års riksdag om utredning rörande sulfitspritens
utnyttjande som motorbränsle förelädes sistlidet års riksdag,
genom proposition nr 193, författningsförslag av innebörd, att för användning
till motordrift skulle få försäljas på visst sätt denaturerad sprit,
s. k. motorsprit, utan iakttagande av de i förordningen angående handel
med skattefri sprit givna restriktiva försäljningsbestämmelserna. Riks
-
7
Kungl. Mnj:ts proposition Nr 218.
dagen biföll berörda proposition (skrivelse nr 166), och författningar i
ämnet utfärdades den 23 maj 1924 (nr 123—125). Samma riksdag beslöt
ock i anledning av Kungl. Maj:ts förslag om särskild skatt å bensin enabanda
beskattning jämväl av motorsprit, vilken beskattning dock icke skall
tillämpas förrän den 1 juli 1929 (sv. f. 1924: 126).
Under sulfitspritindustriens hittillsvarande utvecklingsskede har, på Statist*.
sätt framgår av en sammanställning som torde få fogas såsom bilaga
till detta statsrådsprotokoll (tabell I), antalet i gång varande sulfitspritfabriker
småningom ökats till 21 men sedan åter minskats, så att under
tillverkningsåret 1923/24 allenast 7 sådana fabriker varit sysselsatta, sedan
försäljningen av motorsprit efter beslut av 1924 års riksdag underlättats,
lärer nämnda antal åter hava ökats. Hela antalet potatis-, jäst- och sulfitbrännerier
har under sistförflutna tillverkningsår utgjort 123 emot omkring
139 i medeltal under tillverkningsåren närmast före världskriget. Brännvinsproduktionen
i dess helhet har nedgått från omkring 42.o miljoner
liter brännvin i årligt medeltal under tiden före världskriget till allenast
25.3 miljoner liter under tillverkningsåret 1923/24. Av nämnda myckenheter
brännvin hava potatisbrännerierna representerat omkring 83 respektive
60 procent samt jäst- och sulfitspritfabrikerna återstående 17 respektive
40 procent; av sistnämnda andel, utgörande omkring 10.i miljoner
liter, hava belöpt på jästfabrikerna 4.5 och på sulfitspritfabrikerna, såväl
för renings- som andra ändamål, sammanlagt 5.6 miljoner liter. Den
årliga tillverkningen vid sulfitspritfabrikerna och fördelningen på olika
ändamål av de utlämnade myckenheterna sprit under åren 1919—1924
utvisas av tabell II i omförmälda bilaga. I
I skrivelse den 21 sistlidna februari har kontrollstyrelsen framlagt förslag
i fråga om fortsatt giltighet av gällande bestämmelser angående försäljning stallning.
till reningsverk av sulfitsprit för, bland annat, förtäringsändamål.
Till stöd för sitt förslag har kontrollstyrelsen anfört huvudsakligen
följande:
Innan sulfitspriten i renat skick år 1919 först gjorts tillgänglig för förtäringsändamål,
hade på kontrollstyrelsens föranstaltande ingående undersökningar
företagits i fråga om den rektificerade sulfitspritens renhetsgrad, varvid
det slutresultatet av undersökningarna erhållits, att ifrågavarande sprit
kunde sägas vara fullt användbar för förtäring. Sedermera hade ett synnerligen
framgångsrikt arbete pågått i syfte att göra såväl den för rening avsedda
sulfitråspriten som den rektificerade varan fullt fria även från de rester
av föroreningar, som tidigare förefunnits. Numera hade man i detta avseende
kommit så långt, att redan råspriten, som ginge till reningsverken,
praktiskt taget vore befriad från metylalkohol, och att den renade sulfitspriten
torde kunna sägas vara minst lika fri från föroreningar som den
renade potatisspriten. Den av riksdagens bevillningsutskott år 1920 uttalade
anmärkningen, att medicinalstyrelsen icke beretts tillfälle att yttra sig om
sulfitspritens användbarhet för förtäringsändamål, kunde icke heller längre
Departements
chefen.
8 Kungl. Maj:ts proposition Nr 218.
framföras, sedan även nämnda ämbetsverk, med anledning av framställning
om förhindrande av sulfitspritens försäljning till förtäring, i ett gemensamt
med kontrollstyrelsen den 6 juni 1922 avgivet yttrande uttalat sig i ärendet.
Därvid hade verken — med hänvisning till utredning i frågan av professorn
K. Sondén, medlem av medicinalstyrelsens vetenskapliga råd, och yttrande 1
av medicinska fakulteten i Uppsala — funnit det ådagalagt, att några medicinska
skäl icke förebragts, vilka kunde göra det erforderligt att utfärda
förbud mot försäljning inom landet av renat sulfitbrännvin till förtäringsändamål.
Om någon tvekan kunnat förefinnas rörande den renade sulfitspritens
användbarhet för dylikt ändamål, så länge en mindre kvantitet
metylalkohol ingått även i den rektificerade sulfitspriten, torde sådan tvekan
numera icke hava minsta stöd. Vid samtliga från och med den 22 december
1923 hos kontrollstyrelsen verkställda undersökningar av prov å renad sulfitsprit
hade frånvaro av metylalkohol konstaterats. Även statens provningsanstalt
hade enligt ett den 29 augusti 1924 dagtecknat analysprotokoll intygat,
att metylalkohol icke förefunnits i undersökt prov av renad sulfitsprit.
Med hänsyn till sulfitbrännvinets renhetsgrad kunde numera enligt kontrollstyrelsens
mening inga betänkligheter resas mot att permanent tillstånd
lämnades till sulfitspritens användande för förtäringsändamål. När kontrollstyrelsen
ändock för närvarande ansåge sig böra hemställa om fortsatt provisorisk
lagstiftning rörande sulfitspritens tillhandahållande i beskattad form för,
bland annat, förtäringsändamål, hade styrelsen föranletts därtill av hänsynen
till att det av kontrollstyrelsen den 19 december 1922 framlagda
förslaget till ny brännvinstillverkningsförordning — vilket jämte däröver avgivna
yttranden för närvarande vore under styrelsens omprövning — inom kort
torde komma att föreläggas riksdagen. I denna nya förordning borde enligt
kontrollstyrelsens mening bestämmelserna om sulfitspritens beskattning m. m.
ingå. Vid utarbetande av förslaget torde också i övrigt framkomna erinringar
mot permanent tillstånd till sulfitspritens användande för förtäringsändamål
få tagas under övervägande. Före nämnda förslags framläggande
torde icke permanent karaktär böra givas åt de hittillsvarande provisoriska
författningarna, vilka därför borde erhålla förlängd giltighet för ytterligare
fem år.
Vid kontrollstyrelsens skrivelse har fogats förslag till förordning om fortsatt
tillämpning av förordningen den 11 juni 1920 (nr 277) angående försäljning
av odenaturerad sprit, framställd ur avfallslut vid sulfitcellulosatillverkning,
enligt vilket förordningen skulle gälla till och med den 30
september 1930, dock med viss ändrad lydelse av 4 §.
Enligt hittills vunnen erfarenhet har gällande lagstiftning om sulfitspritens
tillhandahållande för, bland annat, förtäringsändamål, såvitt
känt är, i det stora hela verkat tillfredsställande. Såsom medicinalstyrelsen
och kontrollstyrelsen vitsordat, föreligga ur medicinsk synpunkt
icke några skäl att särskilt hindra just sulfitspritens användande till förtäring.
Vid sådant förhållande bör hinder icke möta mot fortsatt tilllämpning
av berörda lagstiftning efter den 30 september 1925. I och för 1
1 Medicinska fakultetens vid Uppsala universitet yttrande till Kungl. medicinalstyrelsen
rörande sockercellulosabrännvin. Uppsala 1922.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 218.
9
sig borde lagstiftningen kunna erhålla permanent karaktär. Emellertid
har, på sätt jag senare i dag kommer att för Kungl. Maj:t utveckla, åt
kommerskollegium och kontrollstyrelsen uppdragits att gemensamt verkställa
utredning rörande frågan om spritutbytet vid pressjästberedning, i
samband varmed den mera omfattande och ur nationalekonomisk synpunkt
betydelsefulla frågan om förhållandet över huvud mellan potatis-, jästoch
sulfitsprittillverkningen skulle tagas under övervägande. Denna utredning
pågår alltjämt och kan väntas avslutad först inom sådan tid,
att slutligt förslag kan bliva framlagt för 1926 års riksdag. I anledning
härav och då, på sätt kontrollstyrelsen erinrat, jämväl frågan om ny
brännvinstillverkningslagstiftning är under handläggning, anser jag, lika
med kontrollstyrelsen, att definitiv giltighet icke bör givas åt de nuvarande
bestämmelserna om försäljning av sulfitsprit för förtäringsändamål. I
anslutning till kontrollstyrelsens förslag tillstyrker jag ett fortsatt provisorium
tillsvidare under fem år.
Det av kontrollstyrelsen framlagda författningsförslaget föranleder ingen
erinran i sak från min sida. Den föreslagna ändringen av 4 § i förordningen
den 11 juni 1920 (nr 277) sammanhänger med den ändrade
lydelse, som 30 § i förordningen angående handel med skattefri sprit erhållit
genom förordningen den 22 juni 1921 (nr 362).
Genom förordningen den 23 maj 1924 (nr 124) har 12 § 5 mom. i
brännvinstillverkningsförordningen förlänats definitiv giltighet, i följd
varav föreskrift om fortsatt tillämpning av nämnda stadgande icke varder
erforderlig.»
Föredraganden uppläser härefter förslag till förordning om fortsatt tilllämpning
av förordningen den 11 juni 1920 (nr 277) angående försäljning
av odenaturerad sprit, framställd ur avfallslut vid sulfitcellulosatillverkning,
samt hemställer, att Kungl. Maj:t måtte i proposition föreslå riksdagen
att antaga samma förslag.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen,
att proposition av den lydelse, bil. litt. vid detta
protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Elis Lindahl.
10
Kungl. Maj:ts proposition Nr 216.
Bilaga.
I. Frännyinstlllverkningen 1908/09—1923/24.
Jordbruksbrännerier
Jästfabriker
Sulfitspritfabriker
Samtliga
Tillverknings-
år
Antal
Miljoner liter
normalstyrka
Antal
Miljoner liter
normalstyrka
Antal
Miljoner liter
normal styrka
Antal
Miljoner liter
normals''yrka
1908/09
117
38.2
12
6.0
1
0.0
130
44.2
1909/10
123
29.2
11
5.1
2
0.5
136
34.8
1910/11
129
35.0
10
4.3
3
1.4
142
40.7
1911/12
127
31.8
9
4.1
3
4.3
139
40.2
1912/13
131
37.2
9
3.8
3
4.3
143
45.8
1913/14
130
38.8
9
4.1
3
3.8
142
46.7
1914/15
124
14.8
8
3.6
3
4.8
135
23.2
1915/16
124
27.9
8
3.8
3
5.0
135
36.7
1916/17
116
11.5
8
3.8
4
4.9
128
20.2
1917/18
ll
O.o
8
3.9
9
6.6
18
10.5
1918/19
33
1.2
9
6.8
15
11.9
57
19.4
1919/20
101
12.s
8
6.8
21
11.7
130
30.s
1920/21
105
27.1
8
7.3
21
14.5
134
48.9
1921/22
107
18.6
8
8.1
20
13.9
135
40.6
1922/23
104
9.9
8
6.3
14
5.0
126
21.2
1923/24
108
15.2
8
4.0
7
5.6
1 123
25.3
II. Vid snlfltspritfabrikerna tillverkad och därifrån utlämnad sprit 1919—1924.
(liter normalstyrka)
. ..... .......
Tillverkad
sprit
U t 1 ä m n
d sprit
2
Å r
för renings- ändamål
för export
för motor- ändamål
för andra
ändamål
1919..............................
10,835,027.1
592,541.7
1,343,018.6
973,618.2
4,055,653.5
1920 ..............................
15,483,851.8
9,571,422.6
7,344,010.3
15,932.5
1,458,915.2
1921 ..............................
14,079,297.6
116,010.9
12,190,247.7
37,949.2
958,150.2:
1922 ..............................
11,905,422.6
784,215.5
6,314,826.1
186,328.»
1,180,201.0
1923 ..............................
3,395,926.1
1,141,413.6
2,387,181.9
536,039.8
1,481,429.4
1924..............................
6,438,060.6
2,026,656.0
2,120,542.0
691,380.0
4,186,175.01
1 Enbärsbränneri (försök).
'' Uppgifterna för år 1924 äro preliminära.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1925:155 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning om fortsatt tilllämpning av förordningen den 11 juni 1920 a1 i texten
- BevU 1925:25 Betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om fortsatt tillämpning av förordningen den 11 juni 1920 s. 1 i texten