Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning angående restitution av sockerskatt eller befrielse från sådan skatt för socker, som använts vid tillverkning av exportvaror

1925-03-20 · 11 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,0 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 11 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1925:221, Med förslag till förordning angående restitution av sockerskatt eller befrielse från sådan skatt för socker, som använts vid tillverkning av exportvaror

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 221.

1

Nr 221.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

angående restitution av sockerskatt eller befrielse från sådan

skatt för socker, som använts vid tillverkning av exportvaror;

given Stockholms slott den 20 mars 1925.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga

härvid fogade förslag till förordning angående restitution av sockerskatt eller

befrielse från sådan skatt för socker, som använts vid tillverkning av exportvaror.

GUSTAF.

Ernst W ig forss.

Bihang till riksdagens protokoll 1925.

1 samt.

180 höft. (Nr 221.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 221.

Förslag

till

förordning angående restitution av sockerskatt eller befrielse från sådan

skatt för socker, som använts vid tillverkning av exportvaror.

Härigenom förordnas som följer:

§ 1.

Åt näringsidkare, som vill ur riket utföra i Sverige framställda tillverkningar,

innehållande socker, må för särskilt fall eller för viss tid kunna

medgivas rätt att vid utförsel av sålunda framställd vara eller vid dess

uppläggning å sådant restitutionsupplag, som omförmäles i § 13 mom. 7

av förordningen den 9 juni 1911 (nr 80) med tulltaxa för inkommande varor,

återbekomma sockerskatt, som erlagts för vid exportvarans tillverkning

använt socker, eller, i fall sockerskatten ännu icke erlagts, njuta befrielse

från dess gäldande; kunnande härvid jämväl tagas hänsyn till råämnesförlust,

som finnes oundviklig vid exportvaras framställning.

Sådant medgivande, vilket endast må lämnas åt näringsidkare, som är

känd såsom redbar och i övrigt prövas lämplig för erhållande av ifrågavarande

förmån, ankommer på prövning av Konungen, som jämväl bestämmer

de närmare villkoren för rättighetens tillgodonjutande; skolande

emellertid denna anses förfallen med avseende å utländskt socker, som

ingår i exportvara, vilken icke inom två år efter det utländska sockrets

angivning till förtullning utförts eller intagits å sådant restitutionsupplag,

som ovan sagts.

§ 2.

I fall, som avses i denna förordning, gäller om betalningsanstånd, ställande

av säkerhet, påföljd för fördröjd eller utebliven betalning samt utförsel

till frihamn eller intagande å frilager ävensom beträffande restitutionsupplagsgods

och påföljd för lämnande av oriktig uppgift i tillämpliga

delar vad i § 13 mom. 5, 6, 7 och 8 av förordningen den 9 juni 1911 med

tulltaxa för inkommande varor finnes föreskrivet rörande tullavgifter.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition Nr 221.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen, enligt

därå meddelad uppgift, från trycket utkommit i Svensk författningssamling.

Genom denna förordning upphäves förordningen den 15 maj 1908 (nr 37)

angående restitution av erlagd sockerskatt eller befrielse från sådan skatt

för socker, som använts vid tillverkning av exportvaror, med i sistnämnda

förordning sedermera gjorda ändringar och tillägg.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 221.

Gällande

bestämmelser.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj.t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 20 mars 1925.

Närvarande:

Statsministern Sandler, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Olsson, Nothin, Svensson, Hansson, Larsson, Wigforss, Möller, Levinson.

T. f. chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anför:

Enligt förordning den 15 maj 1908 (nr 37) må under vissa villkor medgivas

restitution av erlagd sockerskatt eller befrielse från sådan skatt för

socker, som använts vid tillverkning av exportvaror.

Förordningens § 1, vilken innehåller de allmänna föreskrifterna för åtnjutande

av dylik förmån, är av följande lydelse:

»Vid utförsel sjöledes från stapelstad eller med järnväg till Norge av

i Sverige framställda tillverkningar, innehållande socker, kan under nedanstående

villkor den för sockret erlagda skatt återbetalas eller, därest

tillverkningen skett vid sockerfabrik, befrielse från erläggande av skatt

medgivas.

Eestitution medgives endast åt tillverkaren och utgår för den kvantitet

av det använda sockret, som ingår i-exportvaran, såvida icke tillverkningen

ägt rum under offentlig kontroll, i vilket fall restitution må beviljas

eller befrielse från erläggande av sockerskatt medgivas för den kvantitet

socker, som i och för tillverkningen bevisligen blivit använd.»

Av dessa bestämmelser framgår, att såsom villkor för att restitution

av skatt för hela den använda myckenheten socker skall kunna beviljas och

hänsyn sålunda tagas jämväl till råämnesförlust gäller, att tillverkningen

är ställd under offentlig kontroll. Sker tillverkningen icke under dylik

kontroll, kan restitution erhållas endast för den myckenhet socker, som

bevisligen ingår i exportvaran, något som förutsättes skola kunna utrönas

genom kemisk undersökning av varan.

Med avseende å den ordning, i vilken ifrågavarande förmån beviljas,

göres i § 2 av förordningen åtskillnad för följande tre fall.

1. (§ 2 mom. 1). Därest till framställning av exportvara användes till''

fritt bruk utlämnat socker och i densamma icke ingå några utländska

råmaterialier, för vilka restitution av erlagd tull ifrågasättes, ankommer

på kontrollstyrelsen att medgiva restitution av den erlagda sockerskatten,

därvid styrelsen har att iakttaga vissa i förordningen närmare angivna

villkor.

2. (§ 2 mom 2). Ingå i utförselvaran, förutom till fritt bruk utlämnat

socker, jämväl utländska råmaterialier, för vilka tullrestitution ifråga
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kung!. Maj:ts proposition Nr 221.

sättes, tillkommer det generaltullstyrelsen att, efter inhämtande av kontrollstyrelsens

yttrande, meddela beslut i frågor av hithörande slag, därvid

de för ovan under 1 nämnda fall föreskrivna villkor skola i tillämpliga

delar iakttagas, varjämte generaltullstyrelsen har att meddela de närmare

föreskrifter, som till förekommande av missbruk kunna anses erforderliga.

3. (§ 2 mom. 3). Beträffande slutligen det fall, att till framställning av

exportvara användes utländskt socker, för vilket restitution jämväl av

erlagd tull ifrågasättes, må den för det använda sockret erlagda skatten

av generaltullstyrelsen restitueras under iakttagande av de villkor, som

gälla för rätt att vid utförsel av vara, till vars framställning använts

från utlandet införda materialier, åtnjuta tullrestitution för de i exportvaran

ingående utländska materialier.

Vid tillkomsten av omförmälda förordning den 15 maj 1908 gällde beträffande

rätt till sådan tullrestitution, som i § 2 mom. 3 i förordningen

avses, bestämmelserna i § 9 mom. 5 i de vid tulltaxan den 8 juni 1906 (nr 38)

fogade underrättelser om vad vid taxans tillämpning iakttagas bör, enligt

vilka bestämmelser generaltullstyrelsen ägde att under vissa angivna villkor—

nära överensstämmande med de i 1908 års förordning, § 2 mom. 1

och 2, för där avsedda fall angivna villkor — medgiva rätt till tullrestitution.

Genom tillkomsten av förordningen den 9 juni 1911 (nr 80) med tulltaxa

för inkommande varor inträdde emellertid förändring med avseende

å bestämmelserna om rätt till tullrestitution. De i ämnet tidigare i § 9

mom. 5 i tulltaxeunderrättelserna meddelade detaljerade bestämmelserna

ersattes av bestämmelser i § 13 i förordningen. I enlighet härmed ankommer

det på Kungl. Maj:t att i varje fall medgiva rätt till tullrestitution samt

bestämma, under vilka villkor rättigheten må åtnjutas. De åberopade

bestämmelserna i tulltaxeförordningen hava, efter det vissa ändringar

blivit genom kungörelser den 11 juni 1915 (nr 252) och den 27 april 1923

(nr 80) vidtagna, följande lydelse:

§ 13.

5. Åt näringsidkare, som vill införa utländsk tullpliktig vara för att,

med eller utan tillsats av inhemskt eller icke tullpliktigt utländskt råämne,

använda densamma till framställning av exportvara, må, för särskilt

fall eller för viss tid, kunna medgivas rätt att vid utförsel av sålunda

framställd vara eller vid dess uppläggning å restitutionsupplag,

varom i mom. 7 stadgas, återbekomma erlagd tullavgift för den utländska

tullpliktiga råvaran eller, ifall tullavgiften, efter vad nedan sägs, ännu

icke erlagts, njuta befrielse från dess gäldande; kunnande härvid jämväl

tagas hänsyn till råämnesförlust, som finnes oundviklig vid exportvaras

framställning. Sätt till tullrestitution enligt detta moment må endast

lämnas åt näringsidkare, som är känd såsom redbar och i övrigt prövas

lämplig.

Historik.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition Nr 221.

Sådant medgivande, vilket kan lämnas även för exportvara, som i mom.

1 sägs, i händelse den därstädes bestämda restitution anses icke bereda

nöjaktig gottgörelse för den erlagda tullavgiften, ankommer på prövning

av Konungen, som jämväl bestämmer de närmare villkoren för rättighetens

tillgodonjutande; skolande emellertid denna anses förfallen med avseende

å utländsk råvara, som ingår i exportvara, vilken icke inom två

år efter råvarans angivning till förtullning utförts eller intagits å restitutionsupplag.

Önskar näringsidkare, åt vilken medgivits sådan rätt, som nu är sagd,

anstånd med erläggande av tullavgiften för vara, som han i ovan angivna

ändamål infört, till dess frågan avgjorts, huruvida befrielse från tullavgiften

må njutas, vare han till sådant anstånd berättigad, därest han,

med anmälan om förhållandet, till generaltullstyrelsen avlämnar säkerhet,

som styrelsen finner betryggande, för vad honom kan åligga att till tullkassan

inbetala.

Har, där anstånd med tullavgiftens erläggande ägt rum, exportvaran icke

blivit utförd eller å restitutionsupplag lagd inom sådan tid och under sådana

omständigheter, att befrielse från tullavgiften må njutas, skall

denna till tullkassan inbetalas tillika med ränta därå, efter sex för hundra

om året, från det den införda varan angivits till förtullning.

Angående tullverkets rätt att efter utgången av den tid, under vilken

anstånd med tullavgiftens erläggande må njutas, göra sig av den ställda

säkerheten betäckt för sagda avgift jämte ränta skola i tillämpliga delar

gälla de i § 32 tullstadgan meddelade föreskrifter.

6. Vad i denna paragraf är föreskrivet angående tullrestitution eller

befrielse från tullavgift vid utförsel gäller även, då gods, för vilket sådan

restitution eller befrielse ifrågasättes, utföres till frihamn eller intages

å frilager; skolande landväga utförsel till frihamn ävensom intagning

å frilager verificeras på sätt särskilt är eller varder stadgat, varemot

i fråga om verificering av utförsel sjöledes till frihamn skall i tilllämpliga

delar lända till efterrättelse vad förut i denna paragraf är föreskrivet

beträffande verificering av utförsel till utrikes ort.

7. Tullrestitution eller befrielse från tullavgift, efter vad i denna paragraf

sägs, må jämväl medgivas, därest exportvaran i stället för att genast

utföras upplägges i stapelstad under kronans lås å särskilt, för sådant

ändamål inrättat upplag (restitutionsupplag) inom lägenhet, som av

staden eller vederbörande exportör tillhandahålles och av tullverket godkänts.

Vill ägare av gods, som å restitutionsupplag finnes upplagt, åter inom

riket förfoga däröver, skall restitutionsbeloppet jämte därå från lyftningsdagen

belöpande ränta, efter sex för hundra om året, till tullkassan

återbetalas. Har tullrestitution för godset icke åtnjutits, utan i stället

befrielse från tullavgift för däri ingående råämne beviljats, skall denna

avgift till tullkassan inbetalas jämte ränta därå, efter sex för hundra om

året, från det den införda varan angivits till förtullning.

Lag samma vare, där godset icke inom ett år efter uppläggningen å

restitutionsupplaget utförts; och svare i sådant fall godset för avgiften

jämte räntan.

Närmare föreskrifter angående restitutionsupplag och villkoren för dess

begagnande meddelas av Konungen.

8. Befinnes någon hava för erhållande av tullrestitution enligt bestämmelserna

i denna paragraf lämnat uppgift, som med verkliga förhållandet

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 221. 7

icke överensstämmer, kan rätt att vidare erhålla sådan restitution honom

förvägras.

I samband med den genom kungörelsen den 11 juni 1915 genomförda

ändringen i tulltaxeförordningen skedde en revision jämväl av villkoren

för rätt att åtnjuta tullrestitution, och förenklades därvid väsentligen

den av tullverket utövade förädlingskontrollen. Den fortlöpande tillsynen

genom särskilt beordrade tjänstemän, bland annat i och för råvarors förvaring

under kronans lås och utlämnande i mån av behov, har sålunda i

de flesta fall ersatts av tillverkares edfästa viktnota över i exportvara ingående

utländska råmaterial, varför restitution av tullavgift borde äga

rum, samt av en mera tillfällig efterkontroll på obestämda tider genom

tullmyndighet. Man har vidare ansett sig kunna i vissa fall uppgiva

fordran på att undersökning av exportvaran skall vara grundläggande

för restitutionens beräknande, varjämte vid restitutionen hänsyn tages

jämväl till råämnesförlust.

De ändringar beträffande rätten till tullrestitution, för vilka nu redogjorts,

hava emellertid icke föranlett annan ändring i bestämmelserna om

restitution av sockerskatt än att genom kungörelse den 19 april 1912 (nr 48)

den i § 2 mom. 3 av förordningen den 15 maj 1908 enligt författningsrummets

ursprungliga lydelse förekommande hänvisningen till förenämnda

i 1906 års tulltaxeunderrättelser intagna stadgande ersatts med en allmän

föreskrift om skyldighet för vederbörande myndighet att vid restitution

av sockerskatt i här avsett fall iakttaga de i och för återbekommande

av vid införseln erlagd tullavgift föreskrivna villkor. I övriga

delar gälla de i 1908 års restitutionsförordning meddelade bestämmelser

oförändrade.

Den bristande överensstämmelse, som sålunda föreligger mellan bestämmelserna

om restitution av tull och av sockerskatt, har vid bestämmelsernas

praktiska tillämpning lett till resultat, som föranlett framställning från

representanter för näringslivet om vidtagande av ändring i villkoren för

restitution av sockerskatt i syfte att bringa desamma till större överensstämmelse

med de i fråga om tullrestitution av förevarande slag tillämpade

principer.

Sålunda har handelskammaren i Gävle hos Kungl. Maj:t anhållit om

föranstaltande av sådan ändring av de allmänna föreskrifterna i § 1 i

förberörda förordning den 15 maj 1908, att restitution jämlikt § 2 mom.

3 i samma förordning kunde beviljas på enahanda villkor, som numera tilllämpades

i fråga om tullrestitution enligt § 13 mom. 5 tulltaxeförordningen.

Till stöd för sin framställning har handelskammaren i huvudsak anfört

följande.

Kungl. Maj:t hade viss firma inom handelskammarens

distrikt jämlikt § 13 mom. 5 tulltaxeförordningen medgivits rätt till resti
-

Handelskammatens

i

Gävle framställning.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition Nr 221.

tution av erlagd tull för de kvantiteter från utlandet infört socker, som av

firman användes vid tillverkning av vissa exportvaror, medan däremot

en samtidigt av firman gjord framställning om restitution av skatt för

samma importerade socker enligt förordningen den 15 maj 1908 om restitution

av sockerskatt icke kunnat bifallas. Då det för handelskammaren

synts av vikt, att den med utländskt socker arbetande exportindustrien

bereddes all den lättnad, som vore förenlig med tillvaratagandet av statens

fiskaliska intressen, hade handelskammaren icke velat underlåta att

fästa uppmärksamheten på den bristande överensstämmelse, som sålunda

visat sig förefinnas mellan ovan omförmälda bestämmelser. Anledningen

till att den av förenämnda firma gjorda ansökningen om restitution av

sockerskatt icke kunnat bifallas, vore de i § 1 av förordningen den 15 maj

1908 inrymda allmänna föreskrifterna om rätt till restitution av sockerskatt.

Vid den av firman bedrivna fabrikationen hade nämligen någon

offentlig kontroll ieke kunnat anordnas, enär detta skulle medföra alltför

stora kostnader, och hade ej heller restitution på grund av undersökning

av den i exportvaran ingående kvantitet socker kunnat ifrågakomma, enär

exportvarans sammansättning vore av den beskaffenhet, att ifrågavarande

kvantitet socker icke kunnat med full säkerhet fastställas genom sådan

undersökning, som för dylika fall användes. Då icke någon av de i sockerskatterestitutionsförordningen

angivna kontrollförfarandena sålunda kunnat

praktiskt tillämpas i förevarande fall, hade skatterestitution icke kunnat

medgivas, ehuru den vid tillverkningen anordnade kontrollen för erhållande

av tullrestitution ansetts vara fullt betryggande. Enligt handelskammarens

förmenande måste det emellertid anses vara synnerligen

oegentligt, att restitution av sockerskatt vid förädling av utländskt socker

för export blott kunde erhållas under betydligt mera betungande former

än restitution av tull. Något sakligt skäl för att i det förra avseendet

fordra ett strängare kontrollförfarande än i det senare syntes icke finnas,

allra helst som tullen å socker vore högre än skatten. Kunde därför jämlikt

§ 13 mom. 5 tulltaxeförordningen restitution av tull i huvudsak grundas

på näringsidkarens edliga försäkran om riktigheten av de lämnade

uppgifterna, så torde även samma garanti vid restitution av sockerskatt

få anses fullt tillfredsställande för tillvaratagande av statens intressen.

Likaså borde, liksom numera vore fallet i fråga om tullrestitution, återbekommande

av sockerskatt böra medgivas jämväl för den kvantitet socker,

som oundvikligen ginge förlorad vid exportvarans tillverkning.

över handelskammarens berörda framställning avgåvo kommerskollegium

och generaltullstyrelsen den 9 juli 1920 gemensamt utlåtande, vari

ämbetsverken anförde bland annat följande.

Ämbetsverken funne den av handelskammaren uttalade uppfattningen,

att anledning saknades att upprätthålla eu strängare kontroll i fråga om

skatterestitutionen för importerat socker än i fråga om restitution av tull,

ganska naturlig, då det ju i båda fallen rörde sig om statsverkets säkerhet

för utbekommande av vissa avgifter, påvilande ett och samma objekt, det

importerade sockret. Om och i vad mån förordningen den 15 maj 1908 angående

restitution av erlagd sockerskatt m. in. borde ändras, syntes emellertid

ej utan särskild utredning kunna bedömas. Förordningen i fråga

reglerade nämligen samtliga de omständigheter, som stode i samband med

restitution av erlagd sockerskatt, sålunda även restitution vid utförsel av

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl, Maj:ts proposition Nr 2‘41.

9

varor, vi.4 vilkas tillverkning använts inhemskt socker. Man syntes därför

icke kunna undgå att pröva frågan även från sistnämnda synpunkt.

På grund av vad sålunda anförts och med förmälan att ämbetsverken

hade för avsikt att i samråd med kontrollstyrelsen verkställa utredning i

ärendet och till Kungl. Maj:t inkomma med den framställning, vartill utredningen

kunde föranleda, hemställde ämbetsverken, att handelskammarens

förevarande framställning icke måtte för det dåvarande föranleda

någon Kungl. Maj:ts åtgärd.

I enlighet med ämbetsverkens hemställan förklarade Kungl. Maj:t genom

beslut den 11 februari 1921 den av handelskammaren gjorda framställningen

ieke föranleda annan Kungl. Maj:ts åtgärd än att framställningen

i fråga överlämnades till ämbetsverken för att vara tillgänglig vid den

tillämnade utredningen.

Sedan kommerskollegium och generaltullstyrelsen under medverkan av

kontrollstyrelsen slutfört nyss omförmälda utredning, hava ämbetsverken

med gemensamt utlåtande den 12 mars 1925 överlämnat ett av ämbetsverken

utarbetat förslag till ny förordning angående restitution av sockerskatt

eller befrielse från sådan skatt för socker, som använts vid tillverkning

av exportvaror.

Det av ämbetsverken framlagda förslaget till förordning åsyftar, att

vid export av vara, vari skattepliktigt socker ingår, i samtliga fall skola

i fråga om rätt till restitution av sockerskatt eller befrielse från sådan skatt

i huvudsak gälla likartade bestämmelser som för åtnjutande av den i § 13

mom. 5 tulltaxeförordningen avsedda förmån. Som följd härav skulle

prövningen av medgivande av förevarande art jämväl i fråga om sockerskatt

i första hand ankomma på Kimgl. Maj:t.

Med avseende å förslagets, närmare utformning hava ämbetsverken am

fort följande:

»§ 1, första stycket.

Beträffande skatterestitutionens likställande med tullrestitution torde

få erinras, att tull och skatt beträffande importerat socker redan i gällande

förordning angående restitution av soekerskatt, liksom i den allmänna förordningen

angående beskattning av socker, sammanförts under tullverkets

kontroll. De två fall, som synas äga största praktiska betydelsen för sockerskatterestitution

— nämligen restitution i fråga om vara, i vilken ingår

antingen utländskt införtullat socker eller till fritt bruk utlämnat inhemskt

socker jämte utländska råmaterialier, för vilka tullrestitution kan

lämnas — uppvisa båda en sådan kombination.

På grund härav torde det vara lämpligt, att bestämmelserna beträffande

sockerskattens restitution vid export i huvudsak komme att överensstämma

med tullrestitutionsreglerna.

Bihang till riksdagens protokoll 1925. 1 samt. 180 höft. (Nr 221.)

Kommer 8- kolleyium,

generaltullstyrelsen

och

kontrollstyrelsen.

Författning s/

örslag.

Specialmotivering,

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Departements
chefen.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 221.

I det tredje möjliga fallet, sötvara tillverkad med svenskt socker och

utan någon beståndsdel, för vilken tullrestitution ifrågakommer, kan dock

endast skatterestitution ske.

Konsekvensen härav torde vara, att ett skatterestitutionsärende av någon

av de två förenämnda typerna handlägges av generaltullstyrelsen, men

i det tredje fallet av kontrollstyrelsen, något som fullt motsvarar den i

1908 års förordning angående restitution av sockerskatt m. m. angivna

ordning och även har beaktats vid avfattning av nu föreliggande förslag

(§2).

§ 1, andra stycket.

Antages förestående grund för den nya ordningen, lärer därav följa, att

avgörandet i fråga om rätten till och villkoren för åtnjutande av sockerskatterestitution

förbehålles Kungl. Maj :t och göres beroende av prövning

i varje särskilt fall. Erfarenheten från bland annat handläggning av

ärenden rörande tullrestitution giver vid handen, att denna utväg innebär

lämpligaste sättet att på ett för såväl trafikanterna som kontrollmyndigheten

tillfredsställande sätt i praktiken förverkliga statsmakternas syften

med skatterestitutionsmedgivande av här ifrågavarande art, rörande

vilka syften ämbetsverken hänvisa till riksdagens bevillningsutskotts utlåtanden

nr 21, 1908, och nr 11, 1912.

§ 2.

Med hänsyn till vad ovan anförts angående § 1, första stycket, har uppgiften

att omhänderhava restitution av sockerskatt tillagts kontrollstyrelsen

för det fall, att i exportvaran ingående socker är av inhemsk tillverkning

och tullrestitution ej if rågasättes för någon av varans beståndsdelar.

I övriga fall, d. v. s. då restitution av tull jämväl ifrågakommer, förutsättes

i förslaget, att generaltullstyrelsen omhänderhaver även restitutionen

av sockerskatt.

§ 3.

I fråga om betalningsanstånd, ställande av säkerhet och påföljd för fördröjd

eller utebliven betalning gälla vid tullrestitution vissa i tulltaxeförordningen

§ 13 mom. 5 och 6 angivna regler, vilka samtliga synas böra

föreskrivas till efterrättelse jämväl beträffande avgifter i samband med

skatterestitution för socker, så att likformigheten i fråga om dessa båda

restitutionsformer kan tillfullo upprätthållas. Av samma skäl torde även

bestämmelserna i samma förordnings § 13 mom. 7 beträffande restitutionsupplagsgods

och mom. 8 rörande påföljd, då någon för erhållande av tullrestitution

lämnat uppgift, som med verkliga förhållandet icke överensstämmer,

i tillämpliga delar böra gälla även restitution av sockerskatt.»

Av den lämnade redogörelsen framgår, att bestämmelserna om restitution

i förevarande fall av tull och av sockerskatt ursprungligen voro

med varandra nära överensstämmande. Genom tillkomsten av 1911 års

tulltaxeförordning med däri sedermera vidtagna ändringar blevo stadgandena

angående tullrestitution vid utförsel av vara, vari utländska materialier

ingå, i väsentlig mån förenklade. Motsvarande ändringar i bestämmelserna

för åtnjutande av restitution av sockerskatt vid export av

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition Nr 221.

sötvara hava emellertid icke vidtagits oaktat det nära sambandet mellan

restitution av tull och av skatt för socker.

Den olikhet i restitutionsförfarandet, som nu gällande bestämmelser

medföra, torde från början icke hava varit avsedd, och några sakliga skäl

för upprätthållande av strängare villkor beträffande restitution av skatt

än för restitution av tull torde icke kunna åberopas.

Lika med ämbetsverken finner jag det lämpligt, att en mera likformig

kontroll beträffande tull- och skatterestitution för socker i nu ifrågavarande

fall åstadkommes. För vinnande av detta syfte torde det av ämbetsverken

framlagda författningsförslaget efter vidtagande av vissa ändringar böra

antagas.

Ämbetsverken hava under § 2 i sitt förslag upptagit vissa bestämmelser

i fråga om befogenheten att pröva ansökan om återbekommande av sockerskatt,

för vilken tillstånd till restitution enligt de i förslaget intagna

allmänna föreskrifterna blivit av Kungl. Maj:t meddelat. Då jag ansett

lämpligt, att föreskrifter av dylikt slag må av Kungl. Maj:t utfärdas i

samband med tillståndets meddelande eller eljest, har jag ur mitt förslag

uteslutit de i sådant avseende av ämbetsverken föreslagna bestämmelserna.

I övrigt hava vissa smärre formella ändringar vidtagits i ämbetsverkens

förslag.

Föredraganden uppläser härefter förslag till förordning angående restitution

av sockerskatt eller befrielse från sådan skatt för socker, som använts

vid tillverkning av exportvaror, samt hemställer, att Kungl. Maj:t

måtte i proposition föreslå riksdagen att antaga nämnda förslag.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen,

att proposition av den lydelse, bil. litt. vid detta

protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Svante Ericsson.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1925:156 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj ds \proposition med förslag till förordning angående restitution av sockerskatt eller befrielse från sådan sk a1 i texten
  2. BevU 1925:26 Betänkande, i anledning av Kungl. Maj ds proposition med förslag till förordning angående restitution av sockerskatt eller befrielse från sådan skatt för socker s. 3 i texten