Sök i Ratio Lex

Kung! Maj-.ts proposition nr 26

1925-01-30 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1925:26, Kung! Maj-.ts proposition nr 26

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kung! Maj-.ts proposition nr 26.

1

Nr 26.

Kandi. Åtaj:ts proposition till riksdagm angående bidrag

av postmedel till centralkassan för postpersonalens

fackliga och ekonomiska sammanslutningar m. m.;

given Stockholms slott den SO januari 1925.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Viktor Larsson.

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, håll el

inför Hans Maja Konungen i statsrådet ä Stockholms

slott den 30 januari 1925.

Närvarande:

Statsministern Sandler, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Olsson, Nothin, Hansson, Linders, Larsson, Wigforss, Möller, Levinson.

Departementschefen, statsrådet Larsson anför:

1:°)

För att underlätta uppbörden av de medel, som skola erläggas av medlemmarna

i föreningar och andra sammanslutningar bland postverkets personal

av facklig art eller för sjuk- och begravningshjälp, skatteinbetalning

m. m., har tillskapats den s. k. centralkassan för postpersonalens fackliga

och ekonomiska sammanslutningar. Kassan ombesörjer för de till densamma

anslutna föreningarnas räkning inkassering av medlemsavgifter, livförsäkringspremier,

avgifter till sjuk- och begravningskassor samt medel för skattebetalning

m. m. och fördelar indrivna medel till de olika föreningarna.

Bihang till riksdagens protokoll 1925. 1 samt. 22 käft. (Nr 26.) iso so

Bidrag av

''postmedel till

eentralkassan

för postpersonalens

fackliga och

ekonomiska

sammanslutningar.

s. 2 Kontrollera mot PDF

Styrelsen

centralkas;

2 Kungl. Maj.ts proposition nr 26.

Kassans verksamhet sedd i sammanhang med det arbete, som de särskilda

sammanslutningarna utföra, är sålunda närmast att jämställa med verksamheten

hos s. k. intressekontor.

Såsom ersättning för sitt arbete uppbär kassan vissa avgifter från de anslutna

föreningarna. Emellertid hava de medel, som på detta sätt erhållits,

visat sig icke förslå till täckande av kassans utgifter. Då det synts lämpligt,

att kassan åtminstone i början av sin verksamhet erhölle något stöd

från statsmakternas sida, har riksdagen därför, med anledning av Kungl.

Maj:ts framställningar i ämnet, medgivit, att för vart och ett av åren 1923

och 1924 finge av postmedel utbetalas ett bidrag av 1,000 kronor att användas

till understöd och utveckling av kassans verksamhet.

för I en till Kungl. Maj:t ingiven skrift har centralkassans styrelse nu an?an‘

hållit om ytterligare understöd av postmedel för kassans verksamhet.

I denna skrift har framhållits bland annat följande:

För närvarande vore till kassan anslutna 22 olika organisationer bland

postpersonalen, utgörande större delen av denna personals olika sammanslutningar.

Medlemsantalet i de till centralkassan anslutna organisationerna

uppginge till cirka 11,000, varvid givetvis samma tjänstemän vore medlemmar

i flera organisationer.

Förutom uppbörd av vanliga års- eller kvartalsavgifter för de till centralkassan

anslutna organisationerna samt månadspremier för delägare i Svenska

postpersonalens livförsäkringsförening fullgjorde även centralkassan inkassering

av andra medel. Sålunda ombesörjde kassan räntebetalningar och

amorteringar å vissa lån, som beviljades delägarne såväl från vissa av de anslutna

föreningarna som från civilstatens änke- och pupillkassa i syfte bland

annat att underlätta inköp av egna hem eller bostadslägenheter. Under den

rådande depressionstiden med ökat penningvärde och sjunkande löner, som

gjort en stor del av dessa lån ytterligare betungande, hade den genom centralkassan

ordnade inbetalningen av räntor och amorteringar å dessa lån

varit till stor hjälp för medlemmarna.

Vidare ombesörjde centralkassan uppbörd av skattemedel från de nära

900 medlemmarna i Stockholms posttjänstemäns skatteinbetalningskassa.

Genom skattens fördelning på 12 månader underlättades skattebetalningen

för medlemmarna, varjämte det vore till största fördel för stat och kommun,

att skatterna för ett stort antal personer inflöte i god ordning vid uppbördsstämmorna.

Vid ett kommunikationsverk, där personalen vore underkastad

förflyttning mellan olika orter, ordnades genom kassan skattebetalningen på

ett för såväl samhället som skattedragaren fördelaktigt sätt.

Inom centralkassan funnes även en sparbanksavdelning för uppsamling

av medlemmarnas sparmedel, vilka varje månad insattes å vederbörandes

konto i postsparbanken. Antalet delägare i sparbanksavdelningen utgjorde

för närvarande 263 tjänstemän i olika grader placerade å orter över hela

landet. Delägarnas behållning i postsparbanken hade den 1 november 1924

uppgått till över 24,000 kronor. A vissa mindre orter, där skattekassor ej

funnes bland postpersonalen, använde sig tjänstemännen av sparbanksavdelningen

för att avsätta medel till skattebetalning. Centralkassans sparbanksavdelning

åtnjöte ingen ersättning från postsparbanken till omkostnaderna

för uppsamlingen av dessa sparmedel, utan dessa omkostnader, även innefattande

kostnaden för behövliga blanketter, betalades av kassan.

För medlemmarnas räkning hade centralkassan år 1923 inkasserat 603,100

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kull;/!. Maj:ts proposition nr 26. 3

kronor och under år 1924 syntes anslutningen komma att uppgå till omkring

6o3 000 kronor. Av dessa belopp utgjorde de till skattebetalning avsedda

medlen ojämförligt största delen.

avK^> som de till centralkassan anslutna organisationerna betalade

till kassan, uppginge för år 1924 till 32 öre, respektive 48 öro för år och

medlem, beroende på om inkassering skedde endast en gång i kvartalet eller

oftare. Dessa avgifter vore till synes tämligen små, men bleve dock rätt betungande

för de anslutna organisationerna.

Då berörda avgifter utgjorde kassans enda säkra inkomst, vore kassan givetvis

beroende på de anslutna föreningarnas förmåga att betala desamma.

Avgifterna kunde därför icke sättas så höga, att de anslutna organisationerna

funne det lämpligare att ordna inkasseringen på annat sätt. Ett återgående

till det före centralkassans tillkomst tillämpade systemet, att de

olika föreningarna var för sig hos postverkets redogörare uppbure sina av&ff®r>

skulle bli i hög grad betungande för nämnda redogörare.

Med nu gällande avgifter kunde centralkassans inkomster av desamma

beräknas till omkring 3,500 kronor för år 1925. Då centralkassan omedelbart

sedan medlen nppburits överlämnade dem till vederbörande organisationers

kassörer och endast förvaltade de för amortering m. m. av lån i

civilstatens änke- och pupillkassa inkasserade medlen, kunde ränteinkomsterna

knappast uppgå till mer än 300 kronor. Således kunde kassan för år 1925

beräkna en inkomst av omkring 3,800 kronor.

Då omkostnaderna för kassans verksamhet under samma år syntes komma

uPPgå till omkring 4,800 kronor, beräknades alltså en brist av omkring

1,000 kronor skola uppstå.

Utan hjälp från statsmakternas sida syntes därför verksamheten endast

med svårighet kunna uppehållas i nuvarande utsträckning och någon vidare

utveckling av densamma bleve icke möjlig.

Under åberopande av det betydelsefulla för staten såsom arbetsgivare att

flarn ja kassans strävanden att skapa en ordnad ekonomi för tjänstemännen

och med hänsyn till kassans verksamhet i fråga om skattebetalningar har

kassans styrelse därför hemställt om ett anslag för år 1925 av 1,000 kronor

att utgå av postmedel.

Till följd av remiss har generalpoststyrelsen den 9 december 1924 avgivit

utlåtande över förevarande framställning. Generalpoststyrelsen har

därvid anfört, att det skulle vara beklagligt om kassan, genom att nu understöd

förvägrades densamma, skulle tvingas att höja avgifterna för sina tjänster

Häimed skulle nämligen kassan sannolikt förlora en del av sina medlemmar

och få svårighet att fullfölja utvecklingen av sina nyaste verksamhetsgrenar

såsom ombud för postsparbanken och civilstatens änke- och pupillkassa.

Då enligt'' generalpoststyrelsens mening postpersonalens i såväl

ekonomiskt som socialt hänseende betydelsefulla självhjälpsverksamhet icke

kunde på rättvisare och verksammare sätt understödjas än genom ett anslag

till centralkassan, har styrelsen ansett sig böra tillstyrka bifall till framställningen

ifråga.

Statskontoret har i yttrande den 17 december 1924 förklarat sig icke hava

något att erinra mot bifall till kassans hemställan.

General
poststyrelsen.

Statskontoret.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Departements
chefen.

Räntefri

försträckning

åt telegraftjänstemännens

skatteinbetalningskassor.

Kungl. Majlts proposition nr 26.

Då centralkassan huvudsakligen är att betrakta som ett inkasseringsorgan

för de till densamma anslutna personalorganisationerna, är vidmakthållandet

av dess verksamhet givetvis i första hand ett intresse för dessa organisationer.

Emellertid får icke förbises, att vissa grenar av kassans arbete,

särskilt i vad detsamma avser ombesörjande av skatteinbetalningar och uppsamlande

av sparmedel, är åtminstone indirekt ett statsintresse.

Enligt vad jag inhämtat, hava utgifterna för centralkassans verksamhet

under nästförflutet år — oaktat statsbidraget — överstigit inkomsterna, så

att en del av den från tidigare år kvarstående behållningen måst tagas i

anspråk, varmed å denna behållning vid ingången av år 1925 återstod endast

omkring 1,300 kronor. På grund härav och med hänsyn till vad kassan i

övrigt anfört till stöd för sin framställning vill jag tillstyrka, att kassan även

för år 1925 kommer i åtnjutande av statsbidrag till samma belopp som föregående

år eller 1,000 kronor.

Då det tidigare förutsatts, att understöd till kassans verksamhet skulle

utgå endast under de första åren av dess tillvaro, må framhållas vikten avatt

styrelsen för kassan alltmera söker göra kassans arbete oberoende av

dylikt understöd. Främst torde därvid böra tagas under omprövning möjligheten

att i någon mån höja de anslutna organisationernas avgifter. Det

vill nämligen synas, som om den av kassan ombesörjda centrala uppbörden

skulle medföra en så avsevärd förenkling av de särskilda organisationernas

kassagöromål med mera, att kassans bibehållande vore för respektive föreningar

önskvärt även under förutsättning, att något högre bidrag till densamma

utginge.

Under åberopande av vad ovan anförts hemställer jag, att Kungl. Maj:t

måtte föreslå riksdagen medgiva,

att till centralkassan för postpersonalens fackliga och ekonomiska

sammanslutningar må av postmedel utbetalas ett bidrag

av 1,000 kronor, att användas till understöd och utveckling

av kassans verksamhet.

2:o)

Telegrafstyrelsen har ansett det från verkets synpunkt önskvärt att understödja

de å ett flertal orter av tjänstemännen bildade skatteinbetalningskassornas

strävan att i största möjliga utsträckning ordna personalens skattebetalningar.

En förutsättning för att de försumliga skattebetalarna skola

kunna i större omfattning värvas såsom medlemmar i kassorna är, att dessa

kunna övertaga betalningsansvaret för inneliggande bevis om införsel i lön

för ogulden skatt. Då kassorna emellertid icke disponera över härför erforderliga

medel, ifrågasatte telegrafstyrelsen i sin skrivelse med förslag till

stat för telegrafverkets driftkostnader år 1924, att skattekassorna skulle av

telegrafmedel erhålla räntefritt lån till belopp, ungefär motsvarande summan

av de inneliggande införselbevisen, att återbetalas successivt i den mån

medel in Höte genom avdrag å vederbörandes avlöningar. En dylik åtgärd

vore emellertid att betrakta blott såsom ett försök och borde därför till en

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kumjl, }fnj:ts proposition nr 26. 5

början ifrågakomma allenast beträffande eu av kassorna, lämpligast då den

i Stockholm.

I anledning av telegrafstyrelsens förslag och med hänsyn till att riksdagen

tidigare vid olika tillfällen uttalat sig för ett understödjande från statens

sida av organisationer för främjande av skatteinbetalning, hemställde Kungl.

Maj:t i proposition, nr 148, till nästlidet års riksdag under punkten 2:o), att

riksdagen måtte medgiva, att telegrafstyrelsen finge av tillgängliga medel

disponera ett belopp av högst 35,000 kronor att i form av räntefritt lån tillhandahållas

telegraftjänstemännens skatteinbetalningskassa i Stockholm.

Donna hemställan bifölls av riksdagen, som tillika uttalade, att lånet icke

borde lämnas på längre tid än fem år samt att frågan om eu eventuellt behövlig

förlängning av denna tid borde underställas riksdagens prövning.

Skatteinbetalningskassan i Stockholm har sedermera mot avlämnande av

vederbörlig skuldförbindelse i dess helhet lyftat ovanberörda belopp såsom

lån för eu tid av fem år, räknat från och med den 1 juli 1924.

I skrivelse den 12 november 1924 med förslag till stat för telegrafverkets

driftkostnader för år 1925 har telegrafstyrelsen förmält, att styrelsen tänkt

sig, att, därest försöket med låneunderstöd till skatteinbetalningskassan i

Stockholm ledde till önskat resultat, anordningen skulle prövas även på

andra orter, där förhållandena i fråga om införsel i lön för ogulden skatt

vore likartade med de i Stockholm rådande. I den av styrelsen för skatteinbetalningskassan

i Stockholm avgivna skuldförbindelsen hade förutsatts, att

eu mera avsevärd avbetalning å det erhållna lånet skulle iiga rum senast den 31

december 1925. Telegrafstyrelsen ansåge det önskvärt, att sålunda ledigblivna

medel kunde omedelbart utlämnas som lån till tjänstemännens skatteinbetalningskassor

å andra orter, där sådant vore behövligt. Styrelsen har därför

hemställt om medgivande att, så snart det till styrelsens disposition ställda beloppet

om 35,000 kronor icke längre befunnes helt eller delvis vara för telegraftjänstemänncns

skatteinbetalningskassa i Stockholm behövligt, under den

fastställda tiden av fem år använda detsamma för beviljande av lån till

andra av tjänstemännen vid telegrafverket bildade skatteinbetalningskassor.

Det jämlikt riksdagens medgivande verkställda försöket med låneunderstöd

till telegraftjänstemännens skatteinbetalningskassa i Stockholm måste

anses hava slagit synnerligen väl ut. Kassan har nämligen, enligt vad jag

inhämtat, redan nu genom övertagande av betalningsansvar för inneliggande

införselbevis utökat sitt medlemsantal med omkring 200 tjänstemän, och

summan av i avlöningskassorna vid telefonstationen i Stockholm samt i fjärde

linjedistriktet inneliggande införselbevis, som i november 1923, då telegrafstyrelsen

framställde sitt ovanberörda förslag, utgjorde omkring 33,000 kronor,

hade i mitten av januari månad innevarande år nedgått till omkring

9,000 kronor. Samtidigt som en stor del av personalen sålunda förhjälpts

till ett bättre ordnande av sin ekonomi -— vilket givetvis är till båtnad

även för staten såsom arbetsgivare — har eu avsevärd lättnad i arbetet beretts

såväl vederbörande uppbördsmyndigheter som framförallt avlönings
-

Telegraf
styrelsen.

Departements
chefen.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Kungl. Majits proposition nr 26.

kassorna vid telegrafverket. Tillströmningen av ansökningar från försumliga

skattebetalare om inträde i skatteinbetalningskassan är alltjämt mycket stor.

Kassans styrelse anser sig dock böra framgå med en viss försiktighet vid

övertagande av betalningsansvaret för resterande skatt, på det att möjligheterna

för kassan att fullgöra de vid lånets erhållande givna förbindelserna

med avseende å återbetalning m. m. icke måtte i någon mån äventyras.

Emellertid äro förhållandena i fråga om telegraf- och telefonpersonalens

skatteinbetalning på ett flertal orter likartade med de i Stockholm. Särskilt

vid telefonstationen i Göteborg förekommer införsel i lön för ogulden skatt

i stor utsträckning. Det vore givetvis önskvärt, om även de å dessa orter

bildade skattekassorna kunde sättas i tillfälle att i högre grad än nu är möjligt

ordna personalens skattebetalningar. I betraktande av det hittills vunna

goda resultatet vid Stockliolmsstationen finner jag mig därför böra förorda

telegrafstyrelsens förslag om att det för lån till skatteinbetalningskassan i

Stockholm avsedda beloppet må, i den mån det icke längre är för nämnda

kassa erforderligt, utlämnas såsom lån till telegraftjänstemännens skattekassor

å andra orter, där sådant kan av styrelsen prövas erforderligt.

En mera avsevärd återbetalning av den skattekassan i Stockholm lämnade

försträckningen väntas icke kunna ske förrän vid innevarande åi-s slut. Då

det emellertid är angeläget, att ledigblivna medel kunna så snart som möjligt

komma till användning på annat håll, torde frågan redan nu böra underställas

riksdagens prövning.

Åt telegrafstyrelsen torde böra överlåtas att med hänsyn till omständigheterna

i de särskilda fallen fastställa de närmare villkoren för lånens åtnjutande.

Här må allenast påpekas, att den av riksdagen angivna tidsbegränsningen

givetvis i alla fall bör iakttagas, liksom det bör tillses, att telegrafstyrelsen

erhåller möjlighet till kontroll över medlens användning.

Under hänvisning till vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Maj.-t

måtte föreslå riksdagen medgiva,

att det belopp om 35,000 kronor, som jämlikt*riksdagens

medgivande av telegrafstyrelsen såsom räntefritt lån tillhandahållits

telegraftjänstemännens skatteinbetalningskassa i Stockholm,

må, i den män det icke bliver för nämnda kassa erforderligt,

av styrelsen disponeras för tillhandahållande av rån tefria

lån åt andra av tjänstemän vid telegrafverket bildade skatteinbetalningskassor.

Till vad departementschefen under punkterna l:o) och

2:o) hemställt, vari statsrådets övriga ledamöter instämma,

behagar Hans Maj:t Konungen lämna bifall samt förordnar,

att proposition i ämnet av den lydelse, bilaga

till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

A. C. F. v. Krusenstiema.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1925.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. SU 1925:26 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående bidrag av postmedel till centralkassan för postpersonalens fackliga och ekonomiska sammanslutningar s. 13 i texten