Angående efterskänkande av en kronans fordran mot jägmästaren i Kristinehamns revir Erik Danielsson
1925-01-30 · 6 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 4 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1925:30, Angående efterskänkande av en kronans fordran mot jägmästaren i Kristinehamns revir Erik Danielsson
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition Nr 30.
1
Nr 30.
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående efterskänkande av
en kronans fordran mot jägmästaren i Kristinehamns revir
Erik Danielsson; given Stockholms slott den 30 januari 1925.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF
-
Sven Linders.
Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans Maj.t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 30 januari 1925#
Närvarande:
Statsministern Sandler, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Olsson, Nothin, Hansson, Linders, Larsson, Wigforss, Möller, Levinson.
Departementschefen, statsrådet Linders anför:
I en med skrivelse av domänstyrelsen den 30 juli 1923 till Kungl. Maj:t
överlämnad framställning har jägmästaren i Kristinehamns revir Erik
Danielsson anhållit, att Kungl. Maj:t måtte av nåd befria honom från honom
av domänstyrelsen ålagd ersättningsskyldighet till statsverket för utan borgen
försålt virke.
I ärendet hava utlåtanden avgivits den (i oktober 1923 av länsstyrelsen i
Värmlands län, den 13 november 1923 av statskontoret samt den 10 december
1923 av domänstyrelsen.
Enligt gällande författningar [förordningen den 26 januari 1894 (nr 17)
angående hushållningen med de allmänna skogarna i riket, § 47, och instruktionen
för domänverket den 11 februari 1921 (nr 64), 2 kap. 26 §] sker försäljning
av skogsalster från bl. a. kronans skogar å offentlig auktion, som
Bihang till riksdagens protokoll 1925. 1 samt. 25 höft. (Nr 30—31). 1
2
Kungl. Maj:ts proposition Nr 30.
förrättas inför; vederbörande länsstyrelse. Emellertid äger jägmästare att
under hand till ortens pris sälja virke till mindre belopp ävensom skogsavfall
m. m. Vid försäljning av skogsapel- genom skogsstatstjänstemans försorg
får, enligt föreskrift i 50 § av nämnda förordning, det försålda icke
avverkas eller utlämnas, förr än köpeskillingen är betald eller säkerhet därför
blivit ställd.
Närmare bestämmelser härutinnan äro av domänstyrelsen meddelade i de
s. k. reglementariska föreskrifterna. I dessa stadgas (cirkulär den 24 januari
1919, nr 1) att, om köparen erhållit anstånd med betalningen, han skall
i jägmästarens förvar lämna antingen bankgaranti, depositionsbevis eller
garantibrev av viss lydelse eller ock ställa till vederhäftigheten styrkt borgen.
I förevarande fall har vederbörande jägmästare, efter att under hand hava
försålt ett parti avfallsvirke, underlåtit att före detsammas avforsling till
köparen avkräva denne säkerhet för köpeskillingen. Sedan köparen därefter
råkat i konkurs, har fråga uppkommit om jägmästarens skyldighet att ersätta
kronan den skada, som genom jägmästarens berörda underlåtenhet blivit
kronan tillskyndad.
Av handlingarna i ärendet inhämtas följande.
Enligt slutsedel den 8 maj 1920 försålde Danielsson till handlanden C. G.
Andersson, Kristinehamn, från Sommersta länsmansboställe ett parti osorterad
barrved om 472.5 kubikmeter (löst mått) till ett pris av 11 kronor 50 öre
för kubikmeter. Köpeskillingen, som uppgick till sammanlagt 5,438 kronor
75 öre, skulle betalas till länsstyrelsen i Värmlands län genom insättning å
statsverkets giroräkning i riksbankskontoret i Karlstad senast den 1 juni 1920.
I en till länsstyrelsen i Värmlands län genom vederbörande överjägmästare
överlämnad förteckning över under maj månad 1920 från skogar inom
Kristinehamns revir under hand försålt virke m. m., för vilket köpeskillingen
enligt avlämnade förbindelser skulle betalas till länsstyrelsen, uppförde Danielsson
ovannämnda virkesparti.
Vid granskning av Värmlands läns skogsmedelsräkning för januari—april
månader 1921 anmärkte revisionen hos domänstyrelsen till indrivning ovannämnda
belopp, ,5,433 kronor 75 öre, jämte därå upplupen ränta efter sex
procent för år. I häröver avgiven förklaring meddelade landskontoret i
Värmlands län, att köparen av virkespartiet i fråga, Andersson, blivit försatt
i konkurs samt att länsstyrelsen vidtagit åtgärder för bevakande av
kronans rätt.
Med anledning av påminnelse från revisionen överlämnade länsstyrelsen,
som infordrat Danielssons yttrande i ärendet, förnyad förklaring av landskontoret,
däri landskontoret anförde i huvudsak följande.
I en den 19 maj 1920 till Kungl. Maj:ts befallningshavande från vederbörande
överjägmästare inkommen förteckning hade till landskontoret för
behörig åtgärd anmälts tre särskilda av jägmästaren i Kristinehamns revir
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:ts proposition Nr 30. Ii
under hand försålda virkes parti er, bland annat nu ifrågavarande parti, utgörande
472.5 kubikmeter kastved från länsmansbostället Sommersta i Visnums
kocken. Förteckningen både icke varit åtföljd av vederbörliga säkerhetshandlingar.
Ehuru indrivningsrapporten varit i anmärkta hänseendet
ofullständig, hade den sålunda av överjägmästaren godkänts, och veden hade
fatt från platsen avföras, innan betalning erlagts (iller säkerhet blivit köparen
avfordrad. Sedan efter förfallotidens utgång bemärkts, att likvid uteblivit,
både länsstyrelsen avlåtit erinringar till köparen ävensom till Danielsson,
därvid från köparen meddelats, att medlen snarast skulle insändas till länsstyrelsen.
Då emellertid likvid ej erlagts, både efter någon kortare tid ytterligare
påminnelser gjorts. Samtidigt både erinran gjorts till Danielsson,
vilken under vidgående, att borgen ej avfordrats köparen, genmält, att det
ej vore någon som helst risk att medgiva uppskov med likviden, då köparen
vore att anse såsom fullt solid och ränta å beloppet alltid komme att erläggas.
Dessa erinringar till köparen och jägmästaren hade avlåtits under juni
månad 1920. Sedermera hade under sommarens lopp erinringarna från
landskontoret förnyats, varefter den 26 oktober 1920 av länsstyrelsen till
magistraten i Kristinehamn avlåtits skrivelse med anmodan att hos vederbörande
uttaga beloppet jämte ränta. Vid med anledning härav den 13
november 1920 skedd exekutiv åtgärd hade bos gäldenären utmätts lös egendom
till ett värde av 9,105 kronor. I anledning av förenämnda skrivelse
hade från magistraten anmälts, att Andersson den 13 december 1920 avträtt
sin egendom till konkurs. Efter vederbörlig bevakning i konkursen både
kronan för sin fordran bekommit utdelning med ett belopp av 653 kronor
97 öre, som den 29 december 1921 till länsstyrelsen inlevererats.
Sedan revisionen i avgivna ytterligare påminnelser anfört, att Danielsson
med hänsyn till vad i målet förekommit syntes pliktig att ansvara för återstående
köpeskillingen 4,779 kronor 78 öre jämte ränta, samt domänfiskalen
inkommit med yttrande, beslöt domänstyrelsen den 28 februari 1923 att
ålägga Danielsson att genom inbetalning till revirets kassa erlägga dels icke
gulden del av omförmälda köpeskilling, 4,779 kronor 78 öre, dels ränta efter
sex procent för år å 5,433 kronor 75 öre från och med den 2 juni 1920 till
och med den 29 december 1921 eller 514 kronor 52 öre, dels ock ränta efter
sex procent för år å 4,779 kronor 78 öre från och med den 30 december
1921 tills full betalning skedde.
I en till Kungl. Maj:t ställd, av domänstyrelsen med utlåtande den 30
juli 1923 överlämnad ansökning anhåller nu Danielsson, att Kungl. Maj:t
måtte, om Danielsson skulle formellt befinnas ersättningsskyldig för kronans
lidna förlust å ifrågavarande vedparti, av nåd befria honom från betalningsskyldigheten.
I sistberörda framställning anför Danielsson bland annat följande.
På grund av det korta betalningsanstånd, som lämnades firman Andersson
av Danielsson eller från den 8 maj till den 1 juni 1920, hade Danielsson
ansett fara ej vara för handen beträffande likvidens behöriga erläggande, dä
några betalningssvårigheter, enligt vad Danielsson kunnat förspörja, icke dittills
förelegat för firman. I början av juni månad kort efter förfallodagen
hade Danielsson erhållit meddelande telefonledes från landskontoret, att köparen
begärt några dagars eller i varje fall helt kort tids uppskov med
4
Kungl. Maj:ts proposition Nr 30.
likvidens erläggande, vartill Danielsson genmält, att lian ansåge firman fullt
solid. Danielsson hade då icke anat, att länsstyrelsen skulle utsträcka sitt
uppskovsmedgivande över så lång tid som skett. Danielsson, som förmoda t,
att likviden erlagts efter ett endast kortvarigt anstånd i juni månad, hade
därför blivit icke så litet överraskad, då han sedermera, enligt vad han ville
erinra sig, över två och en halv månader efteråt eller närmare bestämt i
slutet av augusti 1920 erhållit ännu ett telefonmeddelande från landskontoret,
att köparen begärde ytterligare betalning.sanståmh Efter detta senare meddelande
hade Danielsson ansett sig böra tolka länsstyrelsens åtgärder i ärendet
så, att länsstyrelsen själv övertagit ansvaret för fordrans indrivande, i anledning
varav Danielsson icke heller vidtagit åtgärd för beloppets indrivande
eller borgens ställande. Länsstyrelsens uppgift att under sommarens lopp
hava förnyat erinringarna avsåge gäldenären men icke Danielsson. Ännu så
sent som den 26 oktober 1920 hade länsstyrelsen, genom ärendets remitterande
till stadsfogden i Kristinehamn för yttrande, funnit sig böra taga under
förnyat övervägande, huruvida icke ytterligare uppskov kunde beviljas firman.
Och då stadsfogden ansett sig icke kunna tillstyrka utan tvärom varnat för
uppskov, hade länsstyrelsen icke funnit sig föranlåten att ofördröjligen påbjuda
exekutiv åtgärd mot gäldenären. Först den 13 november 1920 hade
stadsfogden kunnat inskrida i dylikt hänseende.
Danielsson uppgiver vidare, att ifrågavarande vedparti utgjorts av avfall
efter avverkning av äldre skog, nämligen lump och toppar samt undertryckt
(ved-)skog och i sin helhet varit av mindervärdig kvalité. Dylikt virke betingade
dåmera ett pris av omkring 3 kronor 50 öre per kubikmeter löst
mått, medan priset vid försäljningstillfället uppgått till 11 kronor 50 öre.
Danielsson har vid skriften fogat intyg av stadsfogden i Kristinehamn Carl
E. Möller, av Haell Andersson i egenskap av förutvarande innehavare av
firman C. G. Andersson, samt av Per Berge, vilken vid ifrågavarande tid
varit anställd såsom kontorschef hos firman. Berge uppgiver, att länsstyrelsen
åtminstone vid två särskilda tillfällen och senast i slutet av augusti 1920
medgivit firman anstånd med erläggande av likvid för det inköpta vedpartiet
samt att i firmans kassa ett för ifrågavarande likvid avsett penningbelopp
funnits reserverat och tillgängligt vid skilda tillfällen under sommaren 1920
men att likviden ej verkställts på grund av att länsstyrelsen på begäran
beviljat anstånd därmed.
Vid överlämnande av Danielssons framställning har domänstyrelsen i
förberörda skrivelse den 30 juli 1923 anfört bland annat följande.
Visserligen gåve den i ärendet förebragta utredningen vid handen, att
jägmästaren Danielsson vid försäljning av ifrågavarande virke icke fordrat
borgen eller sådan säkerhet, som föreskreves i domänstyrelsens cirkulär den
24 januari 1919, men å andra sidan hade domänstyrelsen ej kunnat undgå
fästa uppmärksamheten därvid, att länsstyrelsen, till vilken köpeskillingen
skolat erläggas, vid upprepade tillfällen syntes hava medgivit virkesköparen
betalningsanstånd utan att såsom villkor därför hava fordrat betryggande
säkerhet för beloppets behöriga erläggande.
Det ville förefalla domänstyrelsen som om detta länsstyrelsens förfarande
varit ägnat att bibringa Danielsson den uppfattningen, att frånvaron av
säkerhet icke heller av länsstyrelsen tillmättes någon vidare betydelse. Emel
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:ts proposition Nr SO.
lertid borde härvid icke förbises, att länsstyrelsens ställning till säkerhetsfrågan
— åtminstone i viss mån — kunnat dikteras av de lugnande upplysningar
beträffande köparens vederhäftighet, som Danielsson obestridligen
lämnat länsstyrelsen.
Ehuru domänstyrelsen icke kunde frånkänna jägmästaren Danielsson eu
dryg andel i den olyckliga utgången av förevarande vedförsäljning, syntes
det dock styrelsen som om åtskilliga förmildrande omständigheter kunde åbeberopas
till hans förmån; och ansåge sig styrelsen därför böra tillstyrka bifall
till den gjorda ansökningen. Styrelsen hemställde förty, att Kungl. Maj:t
måtte av nåd befria Danielsson från betalningsskyldighet av ifrågavarande
belopp, 5,294 kronor 30 öre, jämte ränta.
I sitt förberörda yttrande den 6 oktober 1923 har länsstyrelsen i Värmlands
län tillstyrkt bifall till Danielssons framställning.
Statskontoret, som, enligt vad tidigare nämnts, den 13 november 1923
avgivit utlåtande i ärendet, har yttrat bland annat följande.
Lika med domänstyrelsen funne statskontoret, att förmildrande omständigheter
talade till sökandens förmån, men ansåge statskontoret det i viss män
betänkligt, om Danielsson skulle helt och hållet befrias från att ersätta kronan
den förlust, som dock i första hand Qrsakats av ett åsidosättande från Danielssons
sida av gällande föreskrifter. Statskontoret kunde därför endast i
så måtto tillstyrka ansökningen, att Danielsson befriades från den honom
genom domänstyrelsens beslut i anmärkningsmålet den 28 februari 1923
ålagda ersättningsskyldigheten under det villkor, att han inom en månad
efter det han av Kungl. Maj:ts beslut erhållit del till revirets kassa inbetalade
ett belopp av 1,000 kronor.
Domänstyrelsen, som därefter ånyo utlåtit sig den 10 december 1923, bär
förklarat sig vidhålla sin i skrivelsen den 30 juli 1923 gjorda hemställan om
bifall till Danielssons ansökning.
Kungl. Maj:t har sedermera den 22 februari 1924 förordnat, att regeringsrättens
yttrande över Danielssons framställning skulle inhämtas.
Enligt ett jordbruksdepartementet tillhandakommet utdrag av protokoll,
hållet i Kungl. Maj:ts regeringsrätt den 1 maj 1924 hava regeringsrättens
flesta'' ledamöter (regeringsråden Wall, Ernberg, Planting-Gyllenbåga och
Söderwall) förenat sig om följande yttrande:
Den ersättningsskyldighet, som i förevarande avseende må åligga Danielsson,
torde till sin natur rätteligen vara att anse såsom skadeståndsplikt.
Det hemställes förty, att Kungl. Maj:t måtte finna efterskänkande därav icke
böra äga rum annorledes än efter inhämtande av riksdagens medgivande.
Regeringsrådet Palmgren hemställde, att med avseende å förekomna omständigheter
Danielsson måtte befrias från den honom genom domänstyrelsens
ifrågavarande beslut ålagda ersättningsskyldigheten.
Jag torde få erinra om, att ett ärende, likartat med det nu förevarande,
varit underställt riksdagens prövning. Sedan jägmästaren A. E. A. P. Maas
på grund av uraktlåtenhet att tillse, att betryggande säkerhet blivit ställd
för erläggande av köpeskilling för från kronans skogar försålt virke, blivit
6
Departements
chefen.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 30.
av allmän domstol förpliktad att till kronan erlägga visst belopp jämte ränta,
föreslog nämligen Kungl. Maj:t 1918 års lagtima riksdag (prop. nr 174) medgiva,
att Maas befriades från skyldighet att till Kungl. Maj:t och kronan
utgiva honom ådömt ersättningsbelopp. Sedan jordbruksutskottet (uti. nr 46)
biträtt förslaget, beslöt riksdagen (skr. nr 325) bifalla propositionen.
I likhet med de i ärendet hörda myndigheterna anser även jag förmildrande
omständigheter tala till sökandens förmån. Men, såsom statskontoret
anfört, vore det dock betänkligt, om han skulle helt befrias från att ersätta
kronan förlusten. Det skulle lätt kunna ingiva den föreställningen, att det
icke vore så allvarligt menat med föreskriften, att av skogsstatstjänsteman
under hand försålt virke icke får avverkas eller utlämnas, förrän köpeskillingen
är betald eller säkerhet därför hlivit ställd. På grund härav kan jag
endast tillstyrka, att Danielsson befrias från ifrågavarande ersättningsskyldighet
på villkor, att han inom viss tid, förslagsvis den 1 augusti 1925,
till revirets kassa inbetalar ett belopp, vilket jag på grund av vad i ärendet
förekommit föreslår böra sättas till 500 kronor. Då jag delar den av regeringsrättens
flesta ledamöter uttalade uppfattningen, att efterskänkandet icke
bör äga rum annorledes än efter inhämtande av riksdagens medgivande,
hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,
att jägmästaren i Kristinehamns revir Erik Danielsson befrias från den
honom genom domänstyrelsens beslut den 28 februari 1923 ålagda skyldigheten
att till Kungl. Maj:t och kronan utgiva 5,294 kronor 30 öre jämte
ränta under det villkor, att han före den 1 augusti 1925 till revirets
kassa inbetalar ett belopp av 500 kronor.
Statsrådets övriga ledamöter instämma i vad departementschefen
hemställt. Hans Maj:t Konungen behagar
härtill lämna bifall samt förordnar, att till riksdagen
skall avlåtas proposition av den lydelse, bilaga vid detta
protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Nils Flodman.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1925:64 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Mai ds proposition angående efterskänkande av en kronans fordran mot jägmästaren i Kristinehamns revir Erik Danie s. 1 i texten
- JoU 1925:12 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående efterskänkande av en kronans fordran mot jägmästaren i Kristinehamns revir Erik Danielsson. s. 1 i texten