Sök i Ratio Lex

Angående pensionering av befattningshavare hos svenska betesoch vallföreningen

1925-01-30 · 7 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,1 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 6 av 7 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1925:31, Angående pensionering av befattningshavare hos svenska betesoch vallföreningen

Dokumentets text

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 31.

7

Nr 31.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående pensionering av

befattningshavare hos svenska betes- och vallföreningen; given

Stockholms slott den 30 januari 1925.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Sven Linders.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 30 januari

Närvarande:

Statsministern Sandlek, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Olsson, Nothin, Hansson, Linders, Larsson, Wigforss, Möller, Levinson.

Departementschefen, statsrådet Linders anför:

Sedan Kungl. Maj:t såsom bidrag till uppehållande av den 1916 bildade

svenska betes- och vallföreningen från och med 1919 anvisat medel från

anslaget till befrämjande i allmänhet av jordbruk och lantmannanäringar,

bar Kungl. Maj:t — som den 31 oktober 1924 fastställt av föreningen antagna

förändrade stadgar, att tillsvidare lända till efterrättelse såsom villkor

for föreningens tillgodonjutande av statsbidrag — under punkt 87 i nionde

huvudtiteln av årets statsverksproposition föreslagit riksdagen att för uppehållande

av föreningens verksamhet i riksstaten för budgetålet 1925—1926

uppföra ett särskilt, extra anslag av 46,800 kronor. Därest denna framställning

av riksdagen bifalles, kommer betes- och vallföreningens verksamhet

att i viss mån förstatligas.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Kungl. Maj:ts proposition Nr 31.

Såsom jag i förenämnda punkt av statsverkspropositionen anfört, har föreningens

styrelse i samband med anslagsäskandet för instundande budgetår

hemställt, att föreningens fast anställda befattningshavare måtte beredas

pensionsrätt i statens anstalt för pensionering av folkskollärare in. fl.

I överensstämmelse med i riksdagens skrivelse den 18 maj 1920 givet bemyndigande

har Kungl. Maj:t genom kungörelse den 22 juni 1920 (nr 380)

förordna!, att till reglementet den 31 december 1919 (nr 878) för statens

anstalt för pensionering av folkskollärare m. fl. skulle fogas, ett särskilt

kapitel, VII, med särskilda bestämmelser angående befattningshavare bos

hushållningssällskap m. fl. Härigenom hava under nämnda reglemente inordnats,

bland andra, befattningshavare hos hushållningssällskap och dem

underlydande institutioner samt skogsvårdsstyrelserna, Sveriges utsädesförening,

svenska mosskulturföreningen och kemisk-växtbiologiska anstalten i

Norrbottens län ävensom vissa befattningshavare vid lantbruksakademien.

Förutsättningen för att pensionsrätt skall komma ifrågavarande befattningshavare

till del är, såsom av stadgandet i kap. I § o i reglementet framgår,

att befattningen bland annat i avlöningshänseende reglerats av den, hos

vilken befattningshavaren är anställd (huvudmannen), samt att regleringen

godkänts av Kungl. Maj:t eller den myndighet, som Kungl. Maj:t förordnar.

Kungl. Maj:t har sedermera genom kungörelse den 2 oktober 1920 (nr 650)

förordnat, att godkännande av reglering beträffande i kap. VII omförmälda

befattningshavare skall, utom beträffande befattningshavare hos lantbruksakademien

och hos skogsvårdsstyrelser, meddelas av lantbruksstyrelsen.

I utlåtande den 20 september 1924 över betes- och vallföreningens ovanberörda

framställning bär lantbruksstyrelsen förklarat sig icke hava något

att erinra mot, att föreningens tjänstemän beredas rätt att vinna inträde i

omförmälda pensionsanstalt. För befattningshavarna i fråga borde, framhåller

lantbruksstyrelsen vidare, gälla de särskilda bestämmelser ävensom

övergångsstadganden, vilka för befattningshavare vid hushållningssällskap

m. fl. stadgats genom berörda kungörelse den 22 juni 1920 (nr 380), övergångsstadgandena

under förutsättning att ifrågakommande befattning anmäldes

för beredande av pensionsrätt före den 1 januari 1926. Åt lantbruksstyrelsen

borde uppdragas att för befattningarna meddela godkännande

av för pensionsrätt erforderlig reglering av befattningshavarnas löneställning.

Styrelsen för statens anstalt för pensionering av folkskollärare in. fl. har

i ett den 28 november 1924 avgivet utlåtande i ärendet anfört, bland annat,

följande.

Därest föreningens verksamhet förstatligades, på sätt i remisshandlingarna

ifrågasattes, syntes intet vara att erinra mot, att därstädes fast anställda

funktionärer erhölle inträde i pensionsanstalten.

Denna pensionsrätt borde lämpligen anordnas i överensstämmelse med den

pensionsrätt, som redan beretts befattningshavare hos svenska mosskulturföreningen,

med vilken förevarande förening erbjöde vissa jämförelsepunkter.

Detta kunde enklast ske därigenom, att befattningshavarna i fråga upptoges

under kapitel VII i anstaltens reglemente den 31 december 1919 med tillägg

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 31. !)

enligt kungörelsen den 22 juni 1920 (nr 380) närmare bestämt i § 69 inom.

b). För befattningarnas förenande med pensionsrätt komme tydligen att

erfordras, att de förut särskilt reglerades, oeli av kungörelsen den 2 oktober

1920 (nr 650) torde då utan särskild föreskrift följa, att denna tjänstereglering

skulle godkännas av lantbruksstyrelsen.

Genom bestämmelserna i § 6 i reglementet för pensionsanstalten, vilken

paragraf handlar om retroaktiv giltighet av reglementet, hava tjänstinnehavare

beretts möjlighet att erhålla pension även i förhållande till den tid,

som de innehaft sin nuvarande eller liknande tjänst före inträdet i pensionsanstalten,

utan vilket medgivande en vid inträdet i pensionsanstalten till

ålder kommen befattningshavare eljest skulle kunnat erhålla allenast en ytterst

ringa pension. Med en sådan retroaktiv giltighet måste emellertid helt naturligt

följa särskilda och i många fall stora engångskostnader, för varje befattningshavare

desto större ju högre hans levnadsålder och antal tjänstår

äro. I § 9 av reglementet äro allmänna regler fastställda för hur denna

engångsavgift skall beräknas och erläggas. Enligt mom. 1 av denna paragraf

skola huvudmännen, där ej i de för befattningen gällande särskilda bestämmelserna

annorlunda stadgas, erlägga den engångsavgift, som pensionsanstalten

bestämmer. I mom. 2 stadgas emellertid också, att huvudmannen må

genom löneavdrag, som beräknas av pensionsanstalten, uttaga ersättning av

befattningshavaren för den del av engångsavgiften, som svarar mot de avgifter,

som befattningshavaren själv skulle hava erlagt.

Den möjlighet att erhålla hel eller åtminstone obetydligt avkortad pension,

som nyss berörda bestämmelser erbjuda nuvarande tjänstinnehavare, är givetvis

i och för sig av stor betydelse. Direkt värde för befattningshavaren få

dessa stadganden dock tydligen endast, om han och hans huvudman kunna

uppfylla de för erhållande av denna förmån stadgade villkoren. Då hushållningssällskapen.

lantbruksakademien och flertalet av de statsunderstödda

föreningar, vilka genom kungörelsen den 22 juni 1920 (nr 380) vunno inträde

i anstalten, hade stora ekonomiska svårigheter att kämpa mot och det

till följd därav skulle för dem hava varit i hög grad betungande att som

huvudmän erlägga den erforderliga engångsavgiften, även om denna fördelades

på ett antal år, samt det vore att förvänta att, då nämnda huvudmäns

inkomster till stor del utgjordes av statsanslag, ett stadgande om skyldighet

för dem att erlägga engångsavgift blott skulle leda till, att de för bestridande

av denna måste söka förhöjda statsbidrag och staten sålunda i alla fall, om

ock indirekt, skulle komma att bestrida kostnaderna i fråga, har, i överensstämmelse

med förslag av sakkunniga för utredning angående pensionering

av befattningshavare hos hushållningssällskap m. fl., till kap. VII i pensionsanstaltens

reglemente fogats vissa övergångsstadganden. Den i mom. 1 av dessa

angivna allmänna regeln innebär, att staten för de huvudmän, som i allmänhet

ej förfoga över fonder eller andra medel för ändamålet, påtager sig

så stor del av engångsavgiften, som motsvarar såväl statens som huvudmannens

andel av den årliga försäkringsavgiften för tjänstepension. HärBihang

till riksdagens protokoll 1925. 1 samt. 25 haft. (Nr 30—31.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition Nr 31.

igenom har alltså frågan om den del av engångsavgiften, som närmast tillhör

huvudmannen, blivit på ett för denne tillfredsställande sätt ordnad.

Vad angår befattningshavarens andel i engångskostnaden så stadgas, såsom

ovan nämnts, i § 9 mom. 2 i reglementet, att denna må av huvudmannen

uttagas genom löneavdrag. På framställning av befattningshavaren kan dock

pensionsanstalten helt eller delvis befria honom från dessa löneavdrag och

minska huvudmannens engångsavgift med motsvarande belopp; härmed följer

emellertid minskad pension.

Jag torde här få återgiva vad förenämnda sakkunniga beträffande erläggandet

av nu omhandlade del av engångsavgiften i sitt betänkande uttalade:

»Ehuru det från befattningshavarnas synpunkt givetvis skulle varit synnerligen

önskvärt och på grund av vissa omständigheter möjligen också försvarligt,

att staten helt eller delvis påtoge sig även befattningshavarens engångsavgift,

i den mån densamma motsvarar tjänstepension, ha vi dock ej

ansett oss kunna framlägga förslag även därom, enär detta skulle allt för

mycket strida mot hittills i liknande fall tillämpade principer. Det föreslagna

övergångsstadgandet åsyftar emellertid också att underlätta erläggandet av

befattningshavarens andel. Ifall huvudmannen på föreslaget sätt befrias från

sin andel av avgiften, torde det nämligen åtminstone i åtskilliga fall bliva

möjligt för honom att helt eller delvis efterskänka den del, som han skulle

äga rätt att uttaga av befattningshavaren medelst löneavdrag. Visserligen

tinnes, såsom redan framhållits, i regel inga medel för närvarande tillgängliga

härför, men det torde ej vara omöjligt, åtminstone i vissa fall, att med

tillhjälp av gåvomedel eller på annat sätt åstadkomma ett sådant bidrag till

tjänstemännen för att bereda dem en tryggad ålderdom. Någon utsikt till

att på detta sätt få till stånd så stora summor, att det skulle räcka till att

bestrida såväl huvudmannens som befattningshavarens andel i engångsavgiften

torde däremot i regel ej förefinnas.»

I enlighet med denna de sakkunnigas åsikt är heller icke bland övergångsstadgandena

intagen någon bestämmelse om avsteg från den i § 9 mom. 2 i

reglementet angivna regeln.

Vad nu bestridandet av engångsavgiften vid pensionering av befattningshavarna

hos betes- och vallföreningen angår, sä har lantbruksstyrelsen, som

ovan nämnts, ansett, att övergangsstadgandena vid kapitel VII i pensionsanstaltens

reglemente böra vinna tillämpning under förutsättning att ifrågakommande

befattning anmäles för beredande av pensionsrätt före den 1

januari 1926.

Styrelsen för pensionsanstalten har i sin ovanberörda skrivelse i detta ämne

anfört huvudsakligen följande.

Vad anginge engångsavgiftens beräknande, varom handlades i övergångsstadgarna

till kap. VII i pensionsanstaltens reglemente, ville anstalten dock,

gent emot vad lantbruksstyrelsen därutinnan föreslagit, ifrågasätta huruvida

det kunde anses lämpligt och behövligt att därutinnan meddela Hägra

särskilda föreskrifter, innebärande att staten skulle i större eller mindre utsträckning

bidraga till gäldande av engångsavgifter i sådana fall, där befattning

före viss tidpunkt anmäldes till inträde i pensionsanstalten. Att så

skedde, då till exempel hushållningssällskapens m. fl. institutioners befatt
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kunal. Maj:ts proposition Nr 31.

11

ningshavare erliöllo pensionsrätt enligt kap. VII i reglementet, torde

väsentligen hava berott därpå, att denna pensionsrättsfråga längre tid varit

föremål för utredning och att staten ansågs höra genom bidrag till retroaktiv-

eller engångsavgifterna hålla vederbörande skadeslösa för dröjsmålet

med pensionsfrågans ordnande. Sådana skäl torde icke kunna i detta fall

åberopas. Föreningen vore för övrigt av ett så jämförelsevis sent datum,

att det redan på grund härav torde få antagas, att dess befattningshavares

tjänstålder och möjligen även levnadsålder — varom någon utredning dock

icke förelåge — i allmänhet ej vore högre än att, om någon retroaktiv

tjänstårsberäkning över huvud taget kunde erfordras, avgiften härför ej

behövde bliva kännbarare än att den skäligen kunde gäldas av föreningen

och respektive befattningshavare utan bidrag av staten. Skulle det i allt

fall anses skäligt att staten bidroge till förekommande engångsavgifter efter

samma grunder, som kommo till användning till exempel vid bidrag till

engångsavgifter för befattningshavare hos mosskulturföreningen, finge anstalten,

då remisshandlingarna ej lämnade ledning för beräkning av denna

kostnad, allenast uttala den förmodan att denna kostnad bleve jämförelsevis

obetydlig.

På given anledning har från pensionsanstalten inkommit en den 24 december

1924 dagtecknad promemoria rörande kostnaderna för retroaktiv tjänstårsberäkning

för vissa nu hos betes- och vallföreningen anställda befattningshavare

vid inträde i pensionsanstalten i överensstämmelse med anstaltsstyrelsens

förslag, det vill säga delaktighet enligt samma grunder som för befattningshavarna

vid svenska mosskulturföreningen, dock utan sådan lindring i engångsavgifterna,

som omförmäles i övergångsstadgandena till kap. VII i

reglementet för anstalten.

Retro- Tjänste-1 Familje-! Engångsavgift Befattningshavarens j

aktiv ! pen- j pen- I_____ _____andel i engångsavgift j

Född |. tjänst- , sions- | sions- för tjänste-|för familje- för tjänste-jför familje-!

årsräkn. underlagiunderlag pensionen ] pensionen i pensionen l pensionen

från [ Kr. j Kr. j Kr, j Kr, j Kr. j Kr. ;

Borg, .1. E. V. ...

23/» 1889

23/t>1921

3,800

1,060

1,995

453

593

453

Wallin, B. I........

2/io 1885

V<1920

3.800

1,060

2,812

594

836

594

I.öfvenmark, 0. H.

9/31883

Ve 1920

3,660

1,032

2,635

549

805

549

i Forsgren, K. H. ..

13/71895

—

2,200

710

/Engångs av

\ derlig.

gift ej erfor-

—

-

Karlsson, F. V____

2S/21887

25/21919

2,200

740

1,973

508

587

508

\

Namn

Jag torde här få bringa i erinran, att, såsom i ovan omförmälda punkt av

årets statsverksproposition omförmälts, det är avsett, att nuvarande innehavaren

av statskonsulentbefattningen i fröodling A. Elofson, vilken i egenskap

av sekreterare hos betes- och vallföreningen handhaft ledningen av

föreningen, skall med frånträdande av sin statskonsulentbefattning helt övergå

till föreningen i egenskap av föreståndare för densamma. Engångsavgiften

för Elofson, som är född deu 25 juni 1873 skulle, under enahanda

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition Nr 31.

Departements

chefen.

förutsättningar som beträffande i ovanstående tablå angivna befattningshavare

och med retroaktiv tjänstårsberäkning från den 25 juni 1905, utgöra för

tjänstepensionen 9,995 kronor och för familjepensionen 3,210 kronor. Genom

löneavdrag hos Blofson skulle av huvudmannen komma att uttagas 2,975

kronor såsom bidrag till engångsavgiften för tjänstepensionen samt hela engångsavgiften

för familjepensionen.

I likhet med de i ämnet hörda myndigheterna finner jag intet vara att

erinra mot att, därest Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda framställning

om anslag till svenska betes- och vallföreningen i huvudsak vinner riksdagens

bifall, föreningens tjänstemän erhålla pensionsrätt enligt kap. VII i reglementet

för statens anstalt för pensionering av folkskollärare m. fl. Därest,

såsom jag vill föreslå, befattningshavarna upptagas under nämnda kapitel,

torde jämlikt föreskrifterna i kungörelsen den 2 oktober 1920 (nr 650) lantbruksstyrelsen

hava att godkänna för befattningarnas förenande med pensionsrätt

erforderlig tjänstereglering.

I fråga om engångsavgifternas beräknande vill jag ansluta mig till lantbruksstyrelsens

åsikt att de i mom. 1 i övergångsstadgandena till nämnda

kapitel angivna föreskrifter böra vinna tillämpning. Som skäl härför får

jag först och främst åberopa dels den mellan nu ifrågavarande förening och

svenska mosékulturföreningen i flera avseenden rådande likställigheten, dels

ock att, enligt vad av det ovan anförda framgår, föreningen otvivelaktigt

skulle komma att i högst kännbar grad betungas av de relativt stora engångsavgifter,

den såsom huvudman komme att erlägga. Jämväl med hänsyn

till den erkända betydelsen av föreningens hela landet omfattande

verksamhet synes det mig naturligt, att denna förening även i förevarande

avseende likställes med de statsunderstödda föreningar, vilkas befattningshavare

1920 bereddes delaktighet i pensionsanstalten. Jag har under hand

inhämtat, att pensionsanstalten, sedan utredning rörande kostnaderna för

tjänstårsberäkning för befattningshavarna i fråga numera verkställts, icke

ställer sig avvisande mot mitt förslag. Det finnes ock, enligt vad jag erfarit,

grundad anledning antaga, att, därest staten övertager jämväl den del av

engångsavgiften, som motsvarar föreningens andel av den årliga försäkringsavgiften

för tjänstepension, föreningen kommer att efterskänka den del,

densamma skulle äga rätt uttaga av befattningshavarna medelst löneavdrag.

Ytterligare må framhållas, att då, såsom ovan nämnts, nuvarande statskonsulenten

i fröodling antages skola övergå till att bliva föreningens föreståndare,

denne befattningshavare kommer att utträda ur civilstatens pensionskassa.

En anordning, som den jag här föreslagit, skulle medföra, att

hans övergång till statens anstalt för pensionering av folkskollärare m. fl.

torde komma att ske utan särskild kostnad för honom, vilket måste anses

så mycket mera rättvist som han ej äger återfå de avgifter, han för egen

pensionering erlagt i sin statskonsulentbefattning.

Den tid, inom vilken sådan anmälan, varom förmäles i 1 mom. av över
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition Nr 31.

gångsstadgandena til] reglementets VII kap., skall äga rum, torde böra bestämmas

till den 1 januari 1926.

Vidkommande den kostnad, som en pensionering i enlighet med mitt

förslag kommer att åsamka statsverket, vill jag erinra, att förhöjning visserligen

kan bliva behövlig i de båda under elfte huvudtiteln uppförda ordinarie

anslagen, nämligen bestämda anslaget å 5,310,000 kronor till bidrag

till folkskollärares m. fl. pensionering och förslagsanslaget å 3,255,000 kronor

till pensionsavgifter till statens anstalt för pensionering av folkskollärare

m. fl. Jag anser emellertid, att här föreslagna utvidgning av rätt till

pension icke nu kräver vidtagande av någon åtgärd för höjning av anslagen

i fråga, enär utvidgningen är av mindre omfattning och hänsyn till

anslagskraven icke torde behöva tagas förrän vid den försäkringstekniska

undersökning av pensionsanstalten, som periodvis sker för utredande av dess

anslagsbehov.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Maj:t

måtte föreslå riksdagen

att — under förutsättning att Kungl. Maj:ts i årets statsverksproposition

gjorda framställning angående anslag till svenska betes- och vallföreningen

i huvudsak vinner riksdagens bifall — bemyndiga Kungl. Maj:t att till

reglementet den 31 december 1919 (nr 878) för statens anstalt för pensionering

av folkskollärare m. fl. göra sådant tillägg, att de rättigheter och skyldigheter,

vilka jämlikt kungörelsen den 22 juni 1920 (nr 380) angående tilllägg

till samma reglemente tillkomma befattningshavare hos hushållningssällskap

m. fl., må i tillämpliga delar tillkomma jämväl befattningshavare

hos svenska betes- och vallföreningen.

Till vad föredragande departementschefen sålunda hemställt,

däruti statsrådets övriga ledamöter förena sig,

behagar Hans Maj:t Konungen lämna bifall samt förordnar,

att till riksdagen skall avlåtas proposition av

den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Nils Flodman.

Bihang till riksdagens protokoll 1925. 1 samt. 25 höft (Nr 30—31.)

3

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1925:169 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående pensionering av befattningshavare hos svenska betesoch vallföreningen. s. 17 i texten
  2. BU 1925:40 Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående pensionering av befattningshavare hos svenska betesoch vallföreningen. s. 6 i texten