Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag i anledning av Sveriges anslutning till de internationella konventionerna angående godsbefordring å järnväg samt angående befordring å järnväg av resande och resgods

1925-02-06 · 28 sidor, varav 25 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 25 av 28 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1925:33, Med förslag till lag i anledning av Sveriges anslutning till de internationella konventionerna angående godsbefordring å järnväg samt angående befordring å järnväg av resande och resgods

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 83.

1

Nr 33.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag i anledning

av Sveriges anslutning till de internationella konventionerna

angående godsbefordring å järnväg samt angående

befordring å järnväg av resande och resgods;

given Stockholms slott den 6 februari 1925.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill

Kungl. Maj :t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen att antaga

härvid fogade förslag till lag i anledning av Sveriges anslutning till de internationella

konventionerna angående godsbefordring å järnväg samt angående befordring

å järnväg av resande och resgods.

GUSTAF.

Torsten Nothin.

Bihang till riksdagens protokoll 1925

1 samt. 27 käft. (Nr 83.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 83.

Förslag

till

Lag

i anledning av Sveriges anslutning till de internationella konventionerna

angående godsbefordring å järnväg samt angående befordring å järnväg

av resande och resgods.

Sedan Yi för Sveriges del anslutit Oss till de uti Bern den 23 oktober 1924

avslutade internationella överenskommelserna angående godsbefordring å järnväg

samt angående befordring å järnväg av resande och resgods, förordnas

härigenom som följer:

1 §•

I denna lag äro under benämningarna den internationella konventionen angående

godsbefordring å järnväg samt den internationella konventionen angående

befordring å järnväg av resande och resgods sammanfattade samtliga den 23

oktober 1924 i Bern träffade internationella överenskommelser angående godsbefordring

å järnväg samt angående befordring å järnväg av resande och resgods,

så ock ändringar eller tillägg, som kunna komma att ske i nämnda överenskommelser.

Med järnväg förstås i denna lag sådant transportföretag inom eller utom

riket, å vilket bestämmelserna i de internationella konventionerna angående godsbefordring

å järnväg eller angående befordring å järnväg av resande och resgods

hava avseende.

2 §.

Äger innehavare av utländsk järnväg hos innehavare av svensk järnväg fordran,

som grundar sig på bestämmelserna i de internationella konventionerna

angående godsbefordring å järnväg eller angående befordring å järnväg av resande

och resgods, eller finnes här i riket rullande materiel, som hörer till utländsk

järnväg, må sådan fordran eller materiel ej utmätas eller beläggas med

kvarstad, med mindre åtgärden sökes på grund av dom eller beslut av domstol i

den stat, till vilken den utländska järnvägen hör.

Vad nu är stadgat om rullande materiel gäller även all i sådan materiel befintlig,

järnvägen tillhörig egendom.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 83.

3

3 §.

Har innehavare av järnväg på grund av bestämmelserna i de internationella

konventionerna angående godsbefordring å järnväg eller angående befordring

å järnväg av resande och resgods utgivit skadestånd, och vill han söka sitt åter

hos innehavare av andra järnvägar, vare, där någon av sistnämnda järnvägar

är belägen här i riket, berättigad att instämma samtliga svarande till den domstol,

under vilken den svenska järnvägens innehavare lyder. Äro flera svarande,

som lyda under olika domstolar här i riket, stämme käranden till den

av dessa domstolar han helst vill. Mal, som sålunda anhängiggöres, skall i hela

dess vidd genom en dom avgöras.

Ej må i annat fall än nu är sagt tvist om anspråk, som grundas på nämnda

konventioners bestämmelser, anhängiggöras här i riket mot innehavare av utländsk

järnväg.

4 §.

Utländsk domstols beslut, varigenom på grund av bestämmelserna i de internationella

konventionerna angående godsbefordring å järnväg eller angående

befordring å järnväg av resande och resgods någon ålagts betalningsskyldighet

eller annan förpliktelse, må här i riket verkställas, sedan stadfästelse å beslutet

här meddelats.

5 §.

Ansökan om stadfästelse, som i 4 § sägs, skall göras hos Svea hovrätt.

Ej må stadfästelse meddelas utan så är, att enligt de i de internationella

konventionerna angående godsbefordring å järnväg eller angående befordring

å järnväg av resande och resgods stadgade grunder det tillkommit domstol i den

stat, där beslutet meddelats, att målet upptaga, och att, enligt lagen i sagda

stat, beslutet äger laga kraft och vid den tid, då ansökning om stadfästelse

göres, fortfarande får därstädes verkställas.

6 §.

_ i denna lag är stadgat skall ej utgöra hinder för tillämpning av förordningen

den 15 juni 1861 (nr 35) om verkställighet av domar och utslag, meddelade

av domstol i konungariket Danmark.

Genom denna lag upphäves lagen den 22 november 1907 (nr 114 s. 1) i anledning

av Sveriges anslutning till den internationella godstrafikkonventionen.

Konungen äger förordna, när denna lag skall träda i kraft så ock när den

skall upphöra att gälla.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Eungl. Maj:ts proposition nr 33.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

den 16 januari 1925.

Närvarande:

Ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden Thorsson, Olsson, Nothin,

Hansson, Linders, Larsson, Wigforss, Möller, Levinson.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Nothin, anför efter gemensam beredning

med chefen för kommunikationsdepartementet:

»1 skrivelse den 21 april 1903 hemställde järnvägsstyrelsen om vidtagande

av åtgärder för att åt Sverige bereda anslutning till de uti Bern den 14 oktober

1890 avslutade internationella överenskommelserna angående järnvägsgodstrafiken

jämte de tilläggsöverenskommelser, som ingåtts den 20 september 1893, den

IG juli 1895 och den 16 juli 1898. På grund härav och då berörda anslutning

påkallade vissa ändringar av gällande bestämmelser i allmänna lagen, avlät

Kungl. Maj :t den 16 februari 1906 till riksdagen proposition (nr 54) med förslag

till lag i anledning av Sveriges anslutning till den internationella godstrafikkonventionen.

Sedan riksdagen i skrivelse den 12 april 1906 (nr

78) tillkännagivit, att nämnda proposition blivit av riksdagen bifallen, utfärdades

lag i ämnet den 22 november 1907 (nr 114 s. 1), varjämte samtidigt

förordnades att berörda lag skulle träda i kraft den 1 december 1907, med vilken

dag den internationella godstrafikkonventionen blivit tillämplig å Sverige

(jmfr Sv. förf. saml. 1908:38).

På grund av de genom världskriget och fredsslutet inträdda förändringarna

i de internationella transportförhållandena och därjämte på grund av tillkomsten

av ett flertal nya självständiga stater inbjöd schweiziska förbundsregeringen

samtliga i direkt spårförbindelse med varandra stående europeiska stater till en

konferens i Bern år 1923 med uppgift att revidera omförmälda överenskommelser

angående den internationella godstrafiken samt att, pa grundval av ett utarbetat,

mot den internationella godstrafiköverenskommelsen svarande förslag till

internationell överenskommelse angående befordring av resande och resgods å

järnväg, överlägga om avslutandet av en dylik överenskommelse. Den vid sist

berörda konferens omarbetade internationella konventionen angående godsbefordring

och det av samma konferens utarbetade nya förslaget till internationell

konvention angående befordring av resande och resgods å järnväg jämte tillhörande

slutprotokoll hava, med vissa av schweiziska förbundsrådet föreslagna

modifikationer, för Sveriges del undertecknats vid en diplomatisk konferens i

Bern den 23 oktober 1924. Vid sistnämnda konferens fastställdes också den

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr SS.

5

tid, inom vilken det vore önskvärt att såvitt möjligt konventionerna bringades

till verkställighet, till den 1 juni 1925.

En översättning av de nya konventionerna torde i transsumt få vidfogas protokollet

(bil. B och C).

De bestämmelser i den hittills gällande konventionen angående godsbefordring

å järnväg, som givit anledning till förenämnda lag den 22 november 1907 i

anledning av Sveriges anslutning till den internationella godstrafikkonventionen,

hava till innehållet oförändrade, men med smärre ändringar i formen influtit

i den omarbetade godstrafikkonventionen. I sin nya form hava de jämväl

intagits i den nya konventionen angående befordring av resande och resgods å

järnväg.

Ehuru således de nya konventionerna i huvudsak ej innehålla andra avvikelser

från bestämmelser av allmän lags natur än de, som innehållas i lagen den

22 november 1907, lära dock vissa ändringar av samma lag icke kunna undvikas,

därest ratificering av överenskommelserna för Sveriges del skall kunna

äga rum. Lagen bör avfattas så, att den kommer att hänföra sig icke blott till

den omarbetade godstrafikkonventionen, utan även till den nya konventionen

angående befordring å järnväg av resande och resgods. Vidare är att märka,

att enligt artikel 2 i båda de nya konventionerna med järnvägar likställas regelbundna

automobil- och sjöfartslinjer, som i anslutning till järnvägslinjer utföra

internationella transporter under ansvar av en kontraherande stat eller av en

järnväg, som är upptagen å den i konventionernas artikel 58 omförmälda listan

över de konventionerna underställda linjer. På grund härav bör i § 1 i lagen

den 22 november 1907 definitionen å järnväg ändras så, att med järnväg, enligt

lagens mening, förstås varje transportföretag inom eller utom riket, å vilket bestämmelserna

i de internationella konventionerna angående godsbefordring å

järnväg och angående befordring å järnväg av resande och resgods hava avseende.

Då de ändringar, som alltså böra vidtagas i 1907 års lag, hänföra sig till

lagens samtliga paragrafer och även lagens rubrik bör lämpas efter det förändrade

innehållet, har jag låtit inom justitiedepartementet utarbeta förslag till

helt ny lag i ämnet med rubriken lag i anledning av Sveriges anslutning .till de

internationella konventionerna angående godsbefordring å järnväg samt angående

befordring å järnväg av resande och resgods.»

Föredraganden uppläser härefter berörda förslag av den lydelse bilaga A.

till detta protokoll utvisar1 och hemställer, att lagrådets utlåtande över förslaget

måtte, för det ändamål § 87 regeringsformen omförmäler, inhämtas genom

utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Maj:t Konungen.

Ur protokollet:

Oskar Adelsohn.

1 Denna bilaga, vilken är lika lydande med det vid propositionen fogade lagförslaget, har här nte

slutits.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr SS.

(5

Bilaga B.

Internationellt Fördrag angående godsbefordring å järnväg

AVDELNING I.

Fördragets föremål och omfattning.

Artikel 1.

Järnvägar och transporter, å vilka fördraget äger tillämpning.

. § 1- Detta fördrag äger tillämpning på alla godssändningar, som inlämnas

till befordring med direkt fraktsedel över en befordringssträcka, som berör minst

två av de kontraherande staterna och som uteslutande omfattar linjer, upptagna

å den enligt artikel 58 i detta fördrag upprättade listan.

§ 2. Från tillämpningen av detta fördrag äro dock undantagna:

1. Sändningar, vilkas avsändnings- och bestämmelsestationer äro belägna å

eu och samma stats område och som endast transitera en annan stats område:

a) om de linjer, över vilka transiteringen äger rum, trafikeras av en järnväg

i avsändningsstaten;

b) eller om de linjer, över vilka transiteringen äger rum, icke trafikeras av en

järnväg i avsändningsstaten, såvida de i transporten deltagande järnvägarna

hava träffat särskilda överenskommelser, enligt vilka dessa transporter icke

skola betraktas såsom internationella.

2. Sändningar mellan stationer i två grannstater, såvida transporterna å

hela befordringssträckan utföras av järnvägar, som tillhöra den ena av dessa

stater,_ och såvida avsändaren genom valet av fraktsedelsformulär påyrkar tilllämpning

av för dessa järnvägar gällande inhemsk trafikstadga samt icke

någon av dessa stater gör invändning däremot.

Artikel 2.

Deltagande av andra transportföretag än järnvägar.

§ 1. Å den i artikel 1 nämnda listan kunna förutom järnvägar upptagas regelbundna

automobil- och sjöfartslinjer, som i anslutning till järnvägslinje utföra

internationella transporter under ansvar av en kontraherande stat eller av

en järnväg, som är upptagen å listan.

§ 2. De transportföretag, som trafikera dylika linjer, äro underkastade alla

de förpliktelser och åtnjuta alla de rättigheter, som åligga och tillkomma järnvägarna

enligt detta fördrag, dock med förbehåll för sådana avvikelser, som äro

nödvändiga på grund av det olika transportsättet. Dessa avvikelser få dock

icke innebära ändring av de i detta fördrag fastställda ansvarighetsbestämmelserna.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 83.

7

§ 3. Envar stat, som önskar låta å listan upptaga sådan linje, som namnes

i § 1, är pliktig att låta offentliggöra de i § 2 nämnda avvikelserna på samma

sätt som är föreskrivet i fråga om taxorna.

AVDELNING II.

Om fraktavtalet.

Kapitel I.

Fraktavtalets form och villkoren för detsamma.

Kapitel II.

Fraktavtalets fullgörande.

Kapitel III.

Ändring av fraktavtalet.

Kapitel IV.

Säkerhet för järnvägens rättigheter.

AVDELNING III.

Järnvägens ansvarighet.

Sättet för framställandet av anspråk mot järnvägen.

Kapitel I.

Ansvarighet.

Artikel 26.

Järnvägarnas gemensamma ansvarighet.

§ 1. Den järnväg, som till befordring mottagit godset jämte fraktsedeln, ansvarar

för transportens utförande över hela transportsträckan ända till dess

godset utlämnas.

§ 2. Varje efterföljande järnväg inträder genom själva övertagandet av godset

jämte den ursprungliga fraktsedeln i fraktavtalet, sådant detta är bestämt i

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr SS.

fraktsedeln, och ikläder sig därav härflytande förpliktelser, dock att med avseende

å bestämmelsejärnvägen är att iakttaga vad i artikel 42, § 3 föreskrives.

§ 3. Järnvägens ansvarighet på grund av detta fördrag upphör å den i

fraktsedeln angivna bestämmelsestationen, även om avsändaren angivit annan

bestämmelseort. Yidarebefordring från bestämmelsestationen äger rum enligt

vederbörande stats inhemska lagar och reglementen.

Artikel 27.

Ansvarighetens omfattning.

§ 1. I enlighet med bestämmelserna i detta kapitel är järnvägen ansvarig

för den skada, som under tiden från godsets mottagande till befordring till dess

det utlämnats uppstått till följd av att godset gått förlorat, minskats eller

skadats eller till följd av att leveransfristen överskridits.

§ 2. Har godset gått förlorat, minskats eller skadats, är järnvägen fri från

denna ansvarighet, såvida järnvägen visar, att skadan orsakats genom den

förfogandeberättigades vållande eller något förfogande av honom, som icke

föranletts av någon försummelse av järnvägen, eller genom godsets naturliga

beskaffenhet (inre förstöring, avdunstning, bortdamning, vanligt läckage

o. s. v.) eller ock uppkommit genom händelse av högre hand (force majeure).

§ 3. I fråga om skada, som uppstått till följd av leveransfristens överskridande,

är järnvägen fri från ansvarighet, om den visar, att förseningen berott

på förhållanden, som järnvägen varken kunnat undvika eller avhjälpa.

Kapitel II.

Anspråk, framställda i administrativ ordning och inför domstol. Förfaringssätt

och preskription ifråga om tvister på grund av fraktavtalet.

Artikel 40.

Anspråk framställda i administrativ ordning.

§ 1. På fraktavtalet grundade anspråk, som önskas behandlade i administrativ

ordning, skola skriftligen framställas hos vederbörande i artikel 42 angivna

järnväg.

§ 2. Rätten att i administrativ ordning framställa anspråk mot järnvägen

tillkommer de personer, som enligt artikel 41 äga rätt att instämma järnvägen

till domstol.

§ 3. Framställes sådant anspråk av avsändaren, skall han förete fraktsedelsdubbletten.

Framställes det av mottagaren, skall han förete fraktsedeln, såvida

densamma till honom utlämnats.

§ 4. Fraktsedeln, fraktsedelsdubbletten och handlingar i övrigt, som vederbörande

anser lämpligt att foga vid sin ansökan om ersättning, skola företes

antingen i original eller i avskrifter, vilka, om järnvägen så fordrar, skola vara

vederbörligen bestyrkta.

Vid slutlig uppgörelse av ersättningsanspråk kan järnvägen fordra, att fraktsedeln,

fraktsedelsdubbletten eller efterkravssedeln företes i original för att förses

med påskrift om regleringen.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 83.

9

Artikel 41.

Behörighet att instämma järnvägen till domstol.

§ 1. Hatt att inför domstol mot järnvägen framställa anspråk på återbetalning

av ett på grund av fraktavtalet erlagt belopp, tillkommer endast den, som

erlagt betalningen.

§ 2. Rätt att inför domstol mot järnvägen framställa anspråk, som avser

efterkrav (artikel 19), tillkommer endast avsändaren.

§ 3. Rätt att inför domstol mot järnvägen framställa andra anspråk på

grund av fraktavtalet tillkommer:

avsändaren, så länge han jämlikt artikel 21 äger rätt att ändra fraktavtalet;

mottagaren från den tidpunkt, då han mottagit fraktsedeln eller gjort gällande

sina rättigheter enligt artikel 16, § 3.

Vill avsändaren instämma järnvägen till domstol, är han pliktig att förete

fraktsedelsdubbletten. Kan han icke detta, äger han icke rätt att instämma järnvägen,

såvida icke mottagaren bemyndigat honom därtill eller han företer bevis

att mottagaren vägrat mottaga godset.

Artikel 42.

Järnvägar mot vilka rättegång kan'' anhängiggöras. Laga domstol.

§ 1. Rättegång angående återbetalning av ett på grund av fraktavtalet ^erlagt

belopp kan anhängiggöras endast mot den järnväg, som uppburit det ifrågavarande

beloppet.

§ 2. Rättegång angående efterkrav (artikel 19) kan anhängiggöras endast

mot avsändningsjärnvägen.

§ 3. Rättegång angående andra anspråk på grund av fraktavtalet kan anhängiggöras

endast mot avsändnings- eller bestämmelse järnvägen eller den järnväg,

å vilken den omständighet inträffat, varpå anspråket grundas.

Rättegång kan anhängiggöras mot bestämmelsejärnvägen, även om den icke

mottagit godset.

Käranden äger rätt att välja mellan nämnda järnvägar. Denna rätt upphör

så snart stämning delgivits.

§ 4. Såvida icke i avtal mellan staterna eller i järnvägarnas koncessioner

finnes annorlunda bestämt, kan rättegång anhängiggöras endast vid rätt forum

i den stat, till vilken den järnväg hör, mot vilken anspråket riktas.

Om ett järnvägsföretag trafikerar flera linjer med självständig förvaltning

i olika stater, betraktas varje sådan linje med avseende å tillämpningen av denna

paragraf såsom en särskild järnväg.

§ 5. Anspråk kan göras gällande även mot andra än i §§ 1, 2 och 3 nämnda

järnvägar, såvida nämligen anspråket sker i form av genstämning eller invändning

och framställes inför domstol, som har att avgöra huvudkäromålet på

grund av samma fraktavtal.

§ 6. Bestämmelserna i denna artikel äga icke tillämpning å regressmål mellan

järnvägarna, angående vilka föreskrifter lämnas i kapitel III av denna

avdelning.

Artikel 44.

Upphörande av på fraktavtalet grundade anspråk mot järnvägen.

§ 1. Sedan godset mottagits, upphöra alla på fraktavtalet grundade anspråk

mot järnvägen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

lö

Kungl. Maj:ts proposition nr 88.

§ 2. Härifrån äro likväl undantagna:

1. ersättningsanspråk, i fråga om vilka rättsinnehavaren bevisar, att skada

förorsakats med uppsåt eller av grov vårdslöshet från järnvägens sida;

2. ersättningsanspråk på grund av leveransfristens överskridande, såvida kravet

framställes hos någon av de i artikel 42, § 3 nämnda järnvägarna inom en

frist, icke överstigande fjorton dagar efter godsets utlämnande, utlämningsdagen

icke inräknad;

3. ersättningsanspråk på grund av att gods minskats eller skadats:

a) om minskningen eller skadan jämlikt artikel 43 fastställts, innan den förfogandeberättigade

mottagit godset;

b) om sådant fastställande, som bort ske enligt artikel 43, genom försummelse

å järnvägens sida underlåtits;

4. ersättningsanspråk på grund av sådana utifrån icke synliga skador, som

fastställts sedan godset utlämnats, under villkor:

a) att icke undersökning av godset å bestämmelsestationen av järnvägen erbjudits

den förfogandeberättigade;

b) att anhållan om fastställande enligt artikel 43 gjorts omedelbart efter

skadans upptäckt och senast å sjunde dagen efter godsets utlämnande;

c) att rättsinnehavaren visar, att skadan uppstått under tiden mellan godsets

mottagande till befordring och dess utlämnande;

5. anspråk å återbetalning av erlagda belopp eller efterkrav (artikel 19).

§ 3. Den förfogandeberättigade har rätt att, även sedan han mottagit fraktsedeln

och betalat frakten, vägra att mottaga godset, så länge icke av honom

begärd undersökning verkställts rörande de brister i godset, som han påstår

förefinnas.

Förbehåll vid godsets mottagande äro ogiltiga, såvida de icke godtagits av

järnvägen.

§ 4. Därest något eller några av i fraktsedeln upptagna kollin saknas vid

godsets utlämnande, äger den förfogandeberättigade i det i artikel 16, § 1

nämnda kvittot, med beskrivande av dessa kolli, anmärka, att de icke blivit

till honom utlämnade.

Artikel 45.

Preskription av anspråk på grund av fraktavtalet.

§ 1. Ersättningsanspråk på grund av fraktavtalet preskriberas efter ett år,

såvida icke det belopp, som skall betalas, fastställts genom erkännande, förlikning

eller dom.

Preskriptionstiden är likväl tre år i fråga om:

a) avsändarens anspråk å betalning av efterkrav, som järnvägen uppburit

av mottagaren;

b) anspråk på grund av skada, som förorsakats med uppsåt eller av grov

vårdslöshet;

c) anspråk på grund av bedrägeri, varom i artikel 38 sägs.

§ 2. Preskriptionstiden löper:

a) i fråga om anspråk å ersättning för minskning av eller skada å gods eller

leveransfristens överskridande:

från den dag, då utlämningen skedde;

b) i fråga om anspråk å ersättning för förlust:

från den dag, då leveransfristen utgick;

c) i fråga om anspråk å betalning eller återbetalning av frakt, extra avgifter

eller tilläggsfrakt eller i fråga om anspråk å rättelse av fraktbelopp på grund

av att taxan oriktigt tillämpats eller räknefel föreligger:

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 83.

11

från den dag, då frakten, extra avgiften eller tilläggsfrakten erlades, eller,

om betalning icke erlagts, från den dag, då godset mottogs till befordring;

d) ^ i fråga om anspråk på grund av efterkrav (artikel 19):

från 90:e dagen efter det att leveransfristen utgick;

e) i fråga om anspråk å betalning av utav tullmyndighet fordrad tilläggsavgift:
från

den dag, då betalningsanspråket framställdes av tullmyndigheten.

I preskriptionstiden inräknas icke den dag, som här ovan angives såsom

begynnelsedag.

§ 3. Har ansökan om ersättning i administrativ ordning enligt artikel 40

skriftligen ingivits till järnvägen, avbrytes preskriptionen. Den löper ånyo

från den dag, då järnvägen skriftligen avslagit ersättningsanspråket och återställt

vid ansökningen fogade handlingar. Bevisskyldigheten för att ansökan

om ersättning ingivits eller att beslut därom tillställts vederbörande ävensom

att handlingarna återställts åligger den som därå vill åberopa sig.

Senare ansökningar om ersättning avbryta icke preskriptionen.

§ 4. Med. förbehåll för förestående bestämmelser gälla i fråga om avbrott

av preskription lagar och reglementen i den stat, där anspråket framställts.

Artikel 46.

Förfallna eller preskriberade anspråk kunna icke göras gällande.

Anspråk, som jämlikt bestämmelserna i artiklarna 44 och 45 upphört eller

preskriberats, kunna icke ens genom genstämning eller i form av invändning

göras gällande.

Kapitel III.

Avräkning. Järnvägarnas regressrätt mot varandra.

Artikel 47.

Avräkning mellan järnvägarna.

§ 1. Varje järnväg, som vid godsets in- eller utlämning uppburit frakter eller

andra av fraktavtalet härrörande fordringsbelopp, är pliktig att till andra i

transporten deltagande järnvägar betala dem tillkommande andelar av dessa

frakter och fordringsbelopp.

§ 2. Genom att överlämna godset till nästföljande järnväg förvärvar den

överlämnande järnvägen rättighet att omedelbart debitera den mottagande järnvägen

ett belopp, motsvarande den frakt och de fordringar i övrigt, som enligt

fraktsedeln vila å godset vid dess överlämnande, dock att slutlig avräkning skall

äga rum enligt § 1 av denna artikel.

§ 3. Avsändningsjärnvägen är ansvarig för den frakt och de övriga avgifter,

som järnvägen underlåtit att uttaga av avsändaren, ehuru denne enligt fraktsedeln

förklarat sig vilja betala, järnvägen dock obetaget att söka sitt åter av

avsändaren.

§ 4. Utlämnar bestämmelsejärnvägen godset utan att uppbära betalning för

den frakt och de fordringar i övrigt, som vila å detsamma, är järnvägen ansvarig

för betalningen av berörda frakt och fordringar, järnvägen dock obetaget att

söka sitt åter av mottagaren.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Kungl. Maj:ts proposition nr 83.

Artikel 48.

Regressrätt i fråga om ersättning för förlust eller minskning av eller skada å gods.

§ 1. Järnväg, som enligt bestämmelserna i detta fördrag utbetalat ersättning

för förlust eller minskning av eller skada å gods, äger enligt följande

bestämmelser regressrätt mot de järnvägar, som deltagit i befordringen;

a) den järnväg, som förorsakat skadan, är ensam ansvarig därför;

b) hava flera järnvägar förorsakat skadan, ansvarar varje järnväg för den

skada, som förorsakats av densamma. Är i ett visst fall ett dylikt särskiljande

icke möjligt, skall skadeersättningsbeloppet fördelas mellan järnvägarna enligt i

mom. c) angivna grunder;

c) kan det icke visas, att skadan förorsakats av en viss eller vissa järnvägar,

skall ersättningsbeloppet fördelas mellan samtliga de i transporten deltagande

järnvägarna med undantag av dem, som kunna bevisa, att skadan icke förorsakats

å deras linjer. Fördelningen äger rum i förhållande till antalet tariffkilometer.

§ 2. Är någon av järnvägarna på obestånd, skall den å denna järnväg fallande,

icke betalda andelen fördelas mellan övriga järnvägar, som deltagit i

transporten, i förhållande till antalet på transporten belöpande tariffkilometer.

Artikel 49.

Regressrätt i fråga om ersättning för leveransfristens överskridande.

§ 1. I fråga om ersättning för leveransfristens överskridande tillämpas de

i artikel 48 meddelade bestämmelserna. Har det fastställts, att förseningen förorsakats

genom oregelmässigheter å flera järnvägar, skall ersättningsbeloppet

fördelas mellan dessa järnvägar i förhållande till omfattningen av det dröjsmål,

som förelupit å de särskilda järnvägarna.

§ 2. De i artikel 11 av detta fördrag bestämda leveransfristerna skola på

följande sätt fördelas mellan de järnvägar, som deltagit i transporten:

1. mellan två anslutande järnvägar:

a) expeditionsfristen delas i lika delar;

b) befordringsfristen delas i förhållande till det antal tariffkilometer, som

belöper på varje järnväg;

2. mellan tre eller flera järnvägar:

a) först äga den första och den sista järnvägen rätt att av expeditionsfristen

tillgodoräkna sig vardera tolv timmar för fraktgods och sex timmar för ilgods;

b) återstoden av expeditionsfristen samt en tredjedel av befordringsfristen

fördelas lika mellan alla de i transporten deltagande järnvägarna:

c) de två övriga tredjedelarna av befordringsfristen fördelas i förhållande

till antalet tariffkilometer på envar av dessa järnvägar.

§ 3. De tilläggsfrister, som en järnväg har rätt att tillgodoräkna sig, tilldelas

denna järnväg.

§ 4. Den tid, som förflyter mellan godsets mottagande till befordring av den

första järnvägen och leveransfristens början, räknas helt och hållet nämnda

järnväg till godo.

§ 5. Förestående fördelning företages, endast såvida leveransfristen i sin

helhet överskridits.

Artikel 50.

Förfaringssätt i regressmål.

§ 1. Den järnväg, mot vilken regressfordran enligt artiklarna 48 och. 49

göres gällande, är icke berättigad att bestrida rättmätigheten av den betalning,

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 33.

13

som verkställts av den järnväg, som gör gällande regressfordran, såvida ersättningsbeloppet

fastställts av domstol och järnvägen i fråga blivit vederbörligen

instämd samt varit i tillfälle att uppträda såsom mellankommande part i målet.

Domstolen i huvudmålet fastställer med hänsyn till omständigheterna i målet

tiden för stämnings delgivande och för utförande av talan såsom mellankommande

part.

§ 2. Den järnväg, som vill göra gällande sin regressfordran, skall i en och

samma stämning instämma samtliga de järnvägar, med vilka överenskommelse

icke blivit träffad, vid äventyr att regressrätten mot de icke instämda järnvägarna

förfaller.

§ 3. Rätten skall genom en och samma dom avgöra samtliga vid densamma

anhängiggjorda regressanspråk.

§ 4. De instämda järnvägarna äga icke rätt till ytterligare regress.

§ 5. Det är icke tillåtet att förena regressmål med det egentliga ersättningsrnålet.

Artikel 51.

Laga forum i regressmål.

§ 1. Enda lagliga forum i regressmål är domstolen å den ort, där den järnväg,

mot vilken regress sökes, har sitt säte.

§ 2. Avser käromålet flera järnvägar, har kärandejärnvägen rätt att välja

mellan de domstolar, som enligt föregående paragraf äro behöriga att i saken

döma.

Artikel 52.

Särskilda överenskommelser i fråga om regress.

Det står järnvägarna fritt att i fråga om regressanspråk i allmänhet eller i

ett visst fall träffa särskild överenskommelse angående regress.

AVDELNING IV.

Särskilda bestämmelser.

Artikel 53.

Tillämpning av inhemsk rätt.

I den mån föreskrifter saknas i detta fördrag, skola de för godstransport å

järnväg i varje särskild stat gällande lagar och reglementen äga tillämpning.

Artikel 54.

Allmänna regler för processförfarandet.

Såvida icke genom detta fördrag annorlunda stadgas, skall i fråga om processförfarandet

i alla tvister rörande transporter enligt fördraget lända till

efterrättelse vad i sådant avseende finnes föreskrivet i lagen i det land, som

processdomstolen tillhör.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Mai :ts proposition nr 33.

Artikel 55.

Verkställighet av domar. Kvarstad och utmätning. Ställande av säkerhet.

§ 1. Domar, som på grund av bestämmelserna i detta fördrag blivit av vederbörlig

domstol fällda, antingen efter det parterna förhandlat i målet eller tredskovis,

och som enligt för domstolen gällande lagar få verkställas, skola gå i verkställighet

i samtliga övriga kontraherande stater, så snart i vederbörande stat

föreskrivna former iakttagits. Prövning av domens materiella innehåll må icke

äga rum. Denna bestämmelse äger icke tillämpning å domar, som få verkställas,

ändå att de ej vunnit laga kraft, ej heller å annan dom, för så vitt den ålägger

käranden att, emedan han tappat i målet, betala, förutom rättegångskostnad,

ytterligare skadeersättning.

§ 2. Fordringar, som en järnväg på grund av en internationell transport har

hos en annan järnväg, som icke tillhör samma stat som den förstnämnda, kunna

icke beläggas med kvarstad eller utmätas annat än på grund av dom eller beslut

av domstol i den stat, till vilken den fordringsberättigade järnvägen hör.

§ 3. En järnvägs rullande materiel och alla järnvägen tillhöriga och i denna

materiel befintliga lösa föremål kunna icke beläggas med kvarstad eller utmätas

inom annan stat än den, till vilken den ägande järnvägen hör, såvida icke kvarstaden

eller utmätningen kommer till stånd på grund av dom eller beslut av

domstol i sistnämnda stat.

§ 4. Ställande av säkerhet för gäldande av rättegångskostnader kan icke fordras

i fråga om rättegång på grund av ett internationellt befordringsavtal.

Artikel 57.

Centralbyrå för internationella transporter å järnväg.

§ 1. För att underlätta och trygga tillämpningen av detta fördrag har en

Centralbyrå för internationella järnvägstransporter upprättats, vilken byrå har

till uppgift:

a) att mottaga meddelanden från samtliga kontraherande stater och från

samtliga vederbörande järnvägar ävensom att bringa dylika meddelanden till

övriga staters och järnvägars kännedom;

b) att samla, sammanställa och offentliggöra underrättelser av alla slag, som

äro av intresse för det internationella transportväsendet;

c) att på parternas begäran avgöra tvister, som kunna uppstå mellan järnvägarna

;

d) att underlätta dels utjämnandet av de ekonomiska mellanhavanden mellan

de olika järnvägarna, som kunna uppkomma i följd av den internationella

transporttjänsten, dels ock inkasseringen av utestående fordringar samt att

trygga järnvägarnas förhållande i detta avseende till varandra;

e) att handlägga förslag till ändringar av detta fördrag och, då anledning

därtill föreligger, föreslå sammankallandet av i artikel 60 omförmälda konferenser.

§ 2. Ett särskilt reglemente, som utgör Bilaga VI till detta fördrag, bestämmer

Centralbyråns säte, dess sammansättning och organisation ävensom huru

för dess verksamhet erforderliga medel skola anskaffas. Detta reglemente

samt de ändringar däri, om vilka samtliga kontraherande stater överenskommit,

skola hava samma giltighet och varaktighet som fördraget självt.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds proposition nr 33.

15

Artikel 58.

Lista över linjer, som äro underställda fördraget.

§ 1. Den i artikel 57 nämnda Centralbyrån skall upprätta lista över de linjer,

som äro underställda detta fördrag och hålla densamma fullständig. För detta

ändamål mottager byrån meddelanden från de kontraherande staterna angående

införande eller strykande av järnvägslinjer eller i artikel 2 omförmälda transportföretag.

§ 2. En ny linjes inträde i den internationella transporttjänsten äger icke

mm, förrän en månad förflutit från dagen för den skrivelse, varigenom Centralbyrån

underrättat de övriga staterna om linjens införande å listan.

§ 3.^ Centralbyrån stryker en linje från listan, så snart den kontraherande

stat, på vilkens begäran denna linje blivit införd å listan, underrättat byrån, att

linjen icke längre är i stånd att uppfylla de förpliktelser, som fördraget ålägger

densamma.

§ 4. Mottagandet av dylik underrättelse från Centralbyrån berättigar en

järnväg att omedelbart avbryta alla förbindelser i internationell transporttjänst

med den från listan strukna linjen, dock att transporter som påbörjats skola

föras till slut.

Artikel 59.

Nya staters anslutning till fördraget.

§ 1. En stat, som icke biträtt fördraget, men som vill ansluta sig till detsamma,

skall därom göra framställning hos schweiziska regeringen, vilken till

alla till fördraget anslutna stater överlämnar framställningen jämte ett utlåtande

från Centralbyrån angående ifrågavarande stats järnvägsförhållanden ur internationell

transportsynpunkt.

§ 2. Hava icke inom en tid av sex månader efter avlåtandet av nämnda

meddelande minst två stater underrättat schweiziska regeringen om att de icke

bifalla framställningen i fråga, är framställningen bifallen. Staten i fråga liksom

alla till fördraget förut anslutna stater erhålla genom schweiziska regeringen

underrättelse härom.

I motsatt fall underrättar schweiziska regeringen den sökande och alla övriga

stater om att framställningen förklarats vilande.

§ 3. Fördraget vinner tillämpning å nytillträdande järnväg en månad efter

dagen för det av schweiziska regeringen utsända meddelandet.

Artikel 60.

Revision av fördraget.

§ 1. Ombud för de kontraherande staterna skola på kallelse av schweiziska

regeringen sammanträda för revision av fördraget senast fem år sedan de på

närmast föregående konferens beslutade ändringarna trätt i kraft.

Dylik konferens skall sammankallas före denna tidpunkt, om framställning

därom göres av minst en tredjedel av de kontraherande staterna.

§ 2. För att hålla Bilaga I i överensstämmelse med tidens krav har inrättats

eu kommission av sakkunniga, för vilkas organisation och verksamhet gäller det

reglemente, som utgör Bilaga VII till detta fördrag. De beslut, som fattas av

denna kommission, skola omedelbart delgivas de kontraherande staternas regeringar

genom Centralbyråns förmedling. De betraktas såsom antagna, om icke

inom en tid av två månader efter avlåtandet av underrättelsen om besluten minst

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 88.

två regeringar gjort invändningar däremot. Besluten träda i kraft första dagen

i tredje månaden efter den månad, under vilken Centralbyrån meddelat de kontraherande

staternas regeringar, att de antagits. Nämnda dag skall av Centralbyrån

angivas i samband med meddelandet om beslutens antagande.

Artikel 61.

Tilläggsbestämmelser.

§ 1. Tilläggsbestämmelser, som kontraherande stater eller deltagande järnvägar

kunna finna lämpligt att utfärda för tillämpningen av fördraget, skola

av dessa meddelas Centralbyrån. _ .

§ 2. överenskommelser, som träffats angående dylika bestämmelser, träda i

kraft å de järnvägar, som antagit desamma, i enlighet med varje stats lagar och

reglementen. De få icke innebära ändring av detta fördrag.

Centralbyrån skall underrättas om deras ikraftträdande.

Artikel 62.

Giltighetstid för anslutning till fördraget.

§ 1. Giltighetstiden för detta fördrag är obegränsad.

Varje deltagande stat kan likväl frånträda fördraget under följande villkor.

Den första anslutningen är bindande till den 31 december av femte året efter

det år, under vilket detta fördrag trätt i kraft. _ Varje stat, som vid utgången

av angivna tid vill frånträda fördraget, är pliktig att minst ett år dessförinnan

göra anmälan därom till schweiziska regeringen, som härom underrättar alla

kontraherande stätGr»

Har anmälan icke blivit gjord inom nyss sagda tid, skall fördraget vara

bindande under en tid av tre år och vidare i treårsperioder, såvida icke anmälan

om utträde blivit gjord minst ett år före den 31 december det sista året av en

sådän tröårspGriod.

§ 2. Nya stater, som under loppet av femårsperioden eller någon av treårsperioderna

erhållit rätt att ansluta sig till fördraget, _ äro bundna därav till

periodens utgång och därefter till utgången av en följande period, såvida de

icke hava anmält sitt utträde minst ett år före utgången av eu period.

Artikel 63.

Fördragets texter och deras giltighet i förhållande till varandra.

Detta fördrag har i överensstämmelse med diplomatisk hävd avfattats och

undertecknats på franska språket.

Till den franska texten äro fogade en text på tyska och en text på italienska

språket, vilka äro att betrakta såsom officiella översättningar.

I fall av bristande överensstämmelse skall den franska texten vara avgörande.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts proposition nr 33.

17

Bilaga C.

Internationellt Fördrag angående befordring av resande och

resgods å järnväg.

AVDELNING I.

Fördragets föremål och omfattning.

Artikel 1.

Järnvägar och transporter, på vilka fördraget äger tillämpning.

§ 1. Detta fördrag äger tillämpning på all befordring av resande och resgods

.med internationella biljetter och med internationella resgodsbevis, då befordringssträckan

berör minst två av de kontraherande staternas områden och

uteslutande omfattar linjer, upptagna å den enligt art. 58 i detta fördrag upprättade

listan.

§ 2. Från tillämpning av detta fördrag äro dock undantagna:

1. Transporter, vilkas avgångs- och bestämmelsestationer äro belägna å en

och samma stats område och som endast transitera en annan stats område:

a) , om de linjer, över vilka transiteringen äger rum, trafikeras av en järnväg

i avsändningsstaten;

b) eller om de linjer, över vilka transiteringen äger rum, icke trafikeras av

en järnväg i avsändningsstaten, savida de i transporten deltagande järnvägarna

hava träffat särskilda. överenskommelser, enligt vilka dessa transporter icke

skola betraktas såsom internationella.

2. Transporter mellan stationer i två grannstater, såvida transporterna å

hela befordringssträckan utföras av järnvägar, som tillhöra den ena av dessa

stater, och såvida icke någon av dessa stater gör invändning däremot.

§ 3. Taxorna fastställa de stationsförbindelser, för vilka internationella

biljetter och resgodsbevis utfärdas.

Artikel 2.

Deltagande av andra transportföretag än järnvägar.

§ 1. Å den i artikel 1 nämnda listan kunna förutom järnvägar upptagas

regelbundna automobil- och sjöfartslinjer, som i anslutning till järnvägslinje

utföra internationella transporter under ansvar av en kontraherande stat eller

av en järnväg, som är upptagen å listan.

§ 2- vPe transP°rt/ör.etaS> som trafikera dylika linjer, äro underkastade alla

de förpliktelser och åtnjuta alla de rättigheter, som åligga och tillkomma järnv^?a^na

,enli£t detta fördrag, dock med förbehåll för sådana avvikelser, som äro

nödvändiga på grund av det olika transportsättet. Dessa avvikelser få dock

Bihang till riksdagens protokoll 1925. 1 samt. 27 käft. (Nr 33.)

o

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Kung!,. May.ts proposition nr 33.

icke innebära ändring av de i detta fördrag fastställda ansvarighetsbestämmelserna.

§ 3. Envar stat, som önskar låta å listan upptaga sådan linje, som nämnes

i § 1, är pliktig låta offentliggöra de i § 2 nämnda avvikelserna på samma sätt

som är föreskrivet ifråga om taxorna.

AVDELNING II.

Om befordringsavtalet.

Kapitel I.

Befordring av resande.

Kapitel II.

Befordring av resgods.

K a p it e 1 III.

Gemensamma bestämmelser för befordringen av resande och resgods.

AVDELNING III.

Järnvägens ansvarighet.

Sättet för framställandet av anspråk mot järnvägen.

Kapitel I.

Ansvarighet.

Artikel 28.

*

Ansvarighet för befordringen av resande, handresgods och levande djur.

§ 1. Järnvägens ansvarighet, därest resande dödats eller skadats genom

tågolycka och därest skada förorsakats genom försening eller inställande av

tåg eller genom förlorad anslutning, bestämmes av lagar och reglementen i

den stat, där händelsen tilldragit sig. Efterföljande artiklar i denna avdelning

äro icke tillämpliga i nu nämnda fall.

§ 2. Ifråga om handresgods och levande djur, om vilka den resande enligt

artikel 15, § 3, har att själv taga vård, är järnvägen ansvarig endast för sådan

skada, som förorsakats genom järnvägens försummelse.

§ 3. I förenämnda fall förekommer icke någon gemensam ansvarighet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 33.

Ut

Artikel 29.

Järnvägarnas gemensamma ansvarighet för resgods.

§ 1. Den järnväg, som till befordring mottagit resgodset och därå utfärdat

internationellt resgodsbevis, ansvarar för transportens utförande över hela transportsträckan

ända till dess godset utlämnas.

§ 2. Varje efterföljande järnväg inträder genom själva övert.agandet av

resgodset i fraktavtalet och ikläder sig därav härflytande förpliktelser, dock att

med avseende å bestämmelsejärnvägen är att iakttaga vad i artikel 42, § 2

föreskrives.

Artikel 30.

Ansvarighetens omfattning.

§ 1. -I enlighet med bestämmelserna i detta kapitel är järnvägen ansvarig

för den skada, som under tiden från resgodsets mottagande till befordring till

dess det utlämnats, uppstått till följd av att resgodset gått förlorat, minskats,

skadats eller för sent utlämnats.

§ 2. Har resgodset gått förlorat, minskats eller skadats, är järnvägen fri

från denna ansvarighet, såvida järnvägen visar, att skadan uppstått genom

den resandes vållande eller på grund av resgodsets naturliga beskaffenhet eller

genom händelser av högre hand (force majeure).

Järnvägen ansvarar icke för skada, som uppstått till följd av resgodsets

särskilda beskaffenhet, till följd av bristfälligt emballage eller till följd därav

att föremål, som äro uteslutna från befordring, likväl inlämnats såsom resgods.

Kan en skada, efter för handen varande omständigheter att döma, tillskrivas

antingen resgodsets särskilda beskaffenhet eller bristfälligt emballage eller det

förhållandet, att resgodset innehållit från befordring såsom resgods uteslutna

föremål, antages att skadan verkligen härrör av dessa orsaker, såvida icke den

till ersättning berättigade bevisar motsatsen.

§ 3. Ifråga om skada, som uppstått till följd av försenad utlämning, är järnvägen

likaledes fri från ansvarighet, om den visar, att förseningen berott på

förhållanden, som järnvägen varken kunnat undvika eller avhjälpa.

Kapitel II.

A »språk, framställda i administrativ ordning och inför domstol. Förfaringssätt

och preskription ifråga om tvister på grund av befordringsavtalet.

Artikel 40.

Anspråk, framställda i administrativ ordning.

§ 1. På befordringsavtalet grundade anspråk, som önskas behandlade i

administrativ ordning, skola skriftligen framställas hos vederbörande i artikel 42

angivna järnväg.

§ 2. Rätten att i administrativ ordning framställa anspråk mot järnvägen

tillkommer de personer, som enligt artikel 41 äga rätt att instämma järnvägen

till domstol.

§ 3. Biljetter, resgodsbevis och handlingar i övrigt, som vederbörande anser

lämpligt att foga vid sin ansökan om ersättning, skola företes antingen i original

s. 20 Kontrollera mot PDF

20 Eungl. Maj:ts proposition nr 33.

eller i avskrifter, vilka, om järnvägen så fordrar, skola vara vederbörligen

bestyrkta.

Vid slutlig uppgörelse av ersättningsanspråk kan järnvägen fordra, att biljetter

och resgodsbevis återställas till järnvägen.

Artikel 41.

Behörighet att instämma järnvägen till domstol.

Rätt att inför domstol mot järnvägen framställa anspråk på grund av befordringsavtalet,

tillkommer endast den som företer biljetten eller resgodsbeviset

eller som på annat sätt kan bevisa sin rätt.

Artikel 42.

Järnvägar, mot vilka rättegång kan anhängiggöra. Laga domstol.

§ 1. Rättegång angående återbetalning av ett på grund av befordringsavtalet

erlagt belopp kan anhängiggöras endast mot den järnväg, som uppburit

ifrågavarande belopp.

§ 2. Rättegång angående andra anspråk på grund av befordringsavtalet

kan anhängiggöras endast mot avsändnings- eller bestämmelsejärnvägen eller

den järnväg, å vilken den omständighet inträffat, varpå anspråket grundas.

Rättegång kan anhängiggöras mot bestämmelsejärnvägen, även om den icke

mottagit resgodset.

Käranden äger rätt att välja mellan nämnda järnvägar. Denna rätt upphör,

så snart stämning delgivits.

§ 3. Såvida icke i avtal mellan staterna eller i järnvägarnas koncessioner

finnes annorlunda bestämt, kan rättegång anhängiggöras endast vid rätt forum

i den stat, till vilken den järnväg hör, mot vilken anspråket riktas.

Om ett järnvägsföretag trafikerar flera linjer med självständig förvaltning

i olika stater, betraktas varje sådan linje med avseende å tillämpningen av

denna paragraf såsom en särskild järnväg.

§ 4. Anspråk kan göras gällande även mot andra än de i §§ 1 och 2 nämnda

järnvägar, såvida nämligen anspråket sker i form av genstämning eller invändning

och framställes inför domstol, som har att avgöra huvudkäromålet på

grund av samma befordringsavtal.

§ 5. Bestämmelserna i denna artikel äga icke tillämpning å regressmål

mellan järnvägarna, angående vilka föreskrifter lämnas i kapitel III av denna

avdelning.

Artikel 44.

Upphörande av på fraktavtalet angående resgods grundade anspråk mot järnvägen.

§ 1. Sedan resgods mottagits, upphöra alla på fraktavtalet grundade anspråk

mot järnvägen.

§ 2. Härifrån äro likväl undantagna:

1. ersättningsanspråk, ifråga om vilka den resande bevisar, att skada förorsakats

med uppsåt eller av grov vårdslöshet från järnvägens sida;

2. ersättningsanspråk på grund av försenad utlämning, såvida kravet framställes

hos någon av de i artikel 42, § 2 nämnda järnvägarna inom en frist,

icke överstigande fjorton dagar efter resgodsets utlämnande, utlämningsdagen

icke inräknad;

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 38.,

21

3. ersättningsanspråk på grund av att resgodset minskats eller skadats:

a) om förlusten eller skadan jämlikt artikel 43 fastställts, innan den resande

mottagit resgodset;

b) om sådant fastställande, som bort ske enligt artikel 43, genom försummelse

å järnvägens sida underlåtits;

4. ersättningsanspråk på grund av sådana utifrån icke synliga skador, som

fastställts, sedan resgodset utlämnats under villkor:

a) att icke undersökning av resgodset på bestämmelsestationen av järnvägen

erbjudits den resande;

b) att anhållan om fastställande enligt artikel 43 gjorts omedelbart efter

skadans upptäckt och senast å tredje dagen efter resgodsets utlämnande;

c) att den resande visar, att skadan uppstått under tiden mellan resgodsets

mottagande till befordring och dess utlämnande;

5. anspråk på återbetalning av erlagda belopp.

§ 3. Den resande har rätt att vägra att mottaga resgods, så länge icke av

honom begärd undersökning verkställts rörande de brister i resgodset, som han

påstår förefinnas.

Förbehåll vid resgodsets mottagande äro ogiltiga, såvida de icke godtagits av

järnvägen.

§ 4. Om något eller några av å resgodsbeviset upptagna kollin saknas vid

resgodsets utlämnande, äger den resande begära att järnvägen, innan han mottager

övriga kollin, lämnar honom intyg härom.

§ 5. Ansvarigheten för totalförlust upphör, om framställning om resgodsets

utlämnande icke göres å bestämmelsestationen inom sex månader efter ankomsten

av det tåg, med vilket detsamma skulle hava befordrats. Härigenom

befrias likväl icke järnvägen från förpliktelsen att, om resgodset återfinnes,

lämna den resande underrättelse härom, såvida de å resgodset förefintliga uppgifterna

möjliggöra fastställandet av hans adress.

Artikel 45.

Preskription av anspråk på grund av befordringsavtalet.

§ 1.. Ersättningsanspråk på grund av befordringsavtalet preskriberas efter

ett år, såvida icke det belopp, som skall betalas, fastställts genom erkännande,

förlikning eller dom.

Preskriptionstiden är likväl tre år ifråga om anspråk på grund av skada,

som förorsakats med uppsåt eller av grov vårdslöshet, eller på grund av bedrägeri

varom i artikel 38 sägs.

§ 2. Preskriptionstiden löper:

a) ifråga om anspråk å ersättning för minskning av eller skada å gods eller

försenad utlämning:

från den dag, då utlämningen skedde;

b) ifråga om anspråk å ersättning för förlust:

från den dag, då utlämningen skulle hava skett;

c) ifråga om anspråk å betalning eller återbetalning av avgifter, extra avgifter

eller tilläggsavgifter eller ifråga om anspråk å rättelse av avgifter på grund

av att taxan oriktigt tillämpats eller räknefel föreligger:

från den dag, då avgiften, extra avgiften eller tilläggsavgiften erlades, eller,

om betalning icke erlagts, från den dag, då betalningen skulle hava skett;

d) ifråga om anspråk å betalning av utav tullmyndighet fordrad tilläggsavgift

:

från den dag, då betalningsanspråket framställdes av tullmyndigheten;

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 33.

e) ifråga om andra anspråk, som avse befordring av personer:

från den dag, då biljettens giltighetstid utgår.

I preskriptionstiden inräknas icke den dag, som här ovan angives såsom begynnelsedag.

§ 3. Har ansökan om ersättning i administrativ ordning enligt artikel 40

ingivits till järnvägen, avbrytes preskriptionstiden. Den löper ånyo från den

dag, då järnvägen skriftligen avslagit ersättningsanspråket och återställt vid

ansökningen fogade handlingar. Bevisskyldigheten för att ansökan om ersättning

ingivits eller att beslut därom tillställts vederbörande ävensom att handlingarna

återställts åligger den, som därå vill åberopa sig.

Senare ansökningar om ersättning avbryta icke preskriptionen.

§ 4. Med förbehåll för förestående bestämmelser gälla ifråga om avbrott

av preskription lagar och reglementen i den stat, där anspråket framställts.

Artikel 46.

Förfallna eller preskriberade anspråk kunna icke göras gällande.

Anspråk, som jämlikt bestämmelserna i artiklarna 26, § 10, samt 44 och 45

upphört eller preskriberats, kunna icke ens genom genstämning eller i form av

invändning göras gällande.

Kapitel III.

Avräkning. Järnvägarnas regressrätt mot varandra.

Artikel 47.

Avräkning mellan järnvägarna.

Varje järnväg är pliktig att till andra i transporten deltagande järnvägar betala

dem tillkommande andelar av befordringsavgifter, som järnvägen uppburit

eller bort uppbära.

Artikel 48.

Regressrätt ifråga om ersättning för förlust eller minskning av eller skada å

resgods.

§ 1. Järnväg, som enligt bestämmelserna i detta fördrag utbetalat ersättning

för förlust eller minskning av eller skada å resgods, äger enligt följande

bestämmelser regressrätt mot de järnvägar, som deltagit i befordringen:

a) den järnväg, som förorsakat skadan, är ensam ansvarig därför;

b) hava flera järnvägar förorsakat skadan, ansvarar varje järnväg för den

skada, som förorsakats av densamma. År i ett visst fall ett dylikt särskiljande

icke möjligt, skall ersättningsbeloppet fördelas mellan järnvägarna enligt i

mom. c) angivna grunder;

c) kan det icke visas, att skadan förorsakats av en viss eller vissa järnvägar,

skall ersättningsbeloppet fördelas mellan samtliga de i transporten deltagande

järnvägarna, med undantag av dem, som kunna bevisa, att skadan icke

förorsakats å deras linjer. Fördelningen äger rum i förhållande till antalet tariffkilometer.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 83.

23

§ 2. Är någon av järnvägarna på obestånd, skall den å denna järnväg fallande,

icke betalda andelen fördelas mellan övriga järnvägar, som deltagit i

transporten, i förhållande till antalet på transporten belöpande tariffkilometer.

Artikel 49.

Regressrätt ifråga om ersättning för försenad utlämning.

Ifråga om ersättning för försenad utlämning tillämpas de i artikel 48 meddelade

bestämmelserna.

Har det fastställts, att förseningen förorsakats genom oregelmässigheter å

flera järnvägar, skall ersättningsbeloppet fördelas mellan dessa järnvägar i förhållande

till omfattningen av det dröjsmål, som förelupit å de särskilda järnvägarna.

Artikel 50.

Förfaringssätt i regressmål.

§ 1. Den järnväg, mot vilken regressfordran enligt artiklarna 48 och 49 göres

gällande, är icke berättigad att bestrida rättmätigheten av den betalning,

som verkställts av den järnväg, som gör gällande regressfordran, såvida ersättningsbeloppet

fastställts av domstol och järnvägen ifråga blivit vederbörligen

instämd samt varit i tillfälle att uppträda såsom mellankommande part i

målet. Domstolen i målet fastställer med hänsyn till omständigheterna i målet

tiden för stämnings delgivande och för utförande av talan såsom mellankommande

part.

§ 2. Den järnväg, som vill göra gällande sin regressfordran, skall i en och

samma stämning instämma samtliga de järnvägar, med vilka överenskommelse

icke blivit träffad, vid äventyr att regressrätten mot de icke stämda järnvägarna

förfaller.

§ 3. Rätten skall genom en och samma dom avgöra samtliga vid densamma

anhängiggjorda regressanspråk.

§ 4. De instämda järnvägarna äga icke rätt till ytterligare regress.

§ 5. Det är icke tillåtet att förena regressmål med det egentliga ersättningsmålet.

Artikel 51.

Laga forum i regressmål.

§ 1. Enda lagliga forum i regressmål är domstolen å den ort, där den järnväg,

mot vilken regress sökes, har sitt säte.

§ 2. Avser käromålet flera järnvägar, har kärandejärnvägen rätt att välja

mellan de domstolar, som enligt föregående paragraf äro behöriga att i saken

döma.

Artikel 52.

Särskilda överenskommelser ifråga om regress.

Det står järnvägarna fritt att ifråga om regressanspråk i allmänhet eller i ett

visst fall träffa särskild överenskommelse angående regress.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 33.

AVDELNING IV.

Särskilda bestämmelser.

Artikel 53.

Tillämpning av inhemsk rätt.

I den man föreskrifter saknas i detta fördrag, skola de för person- och resgodsbefordring

å järnväg i varje särskild stat gällande lagar och reglementen

äga tillämpning.

Artikel 54.

Allmänna regler för processförfarandet.

Såvida icke genom detta fördrag annorlunda stadgas, skall ifråga om processförfarandet

i alla tvister rörande transporter enligt fördraget lända till

efterrättelse vad i sådant avseende finnes föreskrivet i lagen i det land, som

processdomstolen tillhör.

Artikel 55.

Verkställighet av domar. Kvarstad och utmätning. Ställande av säkerhet.

§ 1. Domar, som på grund av bestämmelserna i detta fördrag blivit av vederbörlig

domstol fällda antingen efter det parterna förhandlat i målet eller

tredskovis, och som enligt för domstolen gällande lagar få verkställas, skola

gå i verkställighet i samtliga övriga kontraherande stater, så snart i vederbörande

stat föreskrivna former iakttagits. Prövning av domens materiella innehåll

må icke äga rum. Denna bestämmelse äger icke tillämpning på domar,

som få verkställas, ändå att de ej vunnit laga kraft, ej heller å annan dom,

för så vitt den ålägger käranden att, emedan han tappat i målet, betala, förutom

rättegångskostnaderna, ytterligare skadeersättning.

§ 2. Fordringar, som en järnväg på grund av en internationell transport har

hos en annan järnväg, som icke tillhör samma stat som den förstnämnda, kunna

icke beläggas med kvarstad eller utmätas annat än på grund av dom eller beslut

av domstol i den stat, till vilken den fordringsberättigade järnvägen hör.

§ 3. En järnvägs rullande materiel och alla järnvägen tillhöriga och i denna

materiel befintliga lösa föremål kunna icke beläggas med kvarstad eller utmätas

inom annan stat än den, till vilken den ägande järnvägen hör, såvida icke

kvarstaden eller utmätningen kommer till stånd på grund av dom eller beslut

av domstol i sistnämnda stat.

§ 4. Ställande av säkerhet för gäldande av rättegångskostnader kan icke

fordras ifråga om rättegång på grund av ett internationellt befordringsavtal.

Artikel 57.

Centralbyrå för internationella transporter å järnväg.

§ 1. För att underlätta och trygga tillämpningen av detta fördrag har en

Centralbyrå för internationella järnvägstransporter upprättats, vilken byrå

har till uppgift:

a) att mottaga meddelanden från samtliga kontraherande stater och från

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr So.

25

samtliga vederbörande järnvägar ävensom att bringa dylika meddelanden till

övriga staters och järnvägars kännedom;

b) att samla, sammanställa och offentliggöra underrättelser av alla slag,

som äro av intresse för det internationella transportväsendet;

c) att på parternas begäran avgöra tvister, som kunna uppstå mellan järnvägarna;
d)

att underlätta dels utjämnandet av de ekonomiska mellanhavanden mellan

de olika järnvägarna, som kunna uppkomma i följd av den internationella transporttjänsten,

dels ock inkasseringen av utestående fordringar samt att trygga

järnvägarnas förhållanden i detta avseende till varandra;

e) att handlägga förslag till ändringar av detta fördrag och, då anledning

därtill föreligger, föreslå sammankallandet av i artikel 60 omförmälda konferenser.

§ 2. Ett särskilt reglemente, som utgör Bilaga II till detta fördrag, bestämmer

Centralbyråns säte, dess sammansättning och organisation ävensom

huru för dess verksamhet erforderliga medel skola anskaffas. Detta reglemente

samt de ändringar däri, om vilka samtliga kontraherande stater överenskommit,

skola hava samma giltighet och varaktighet som fördraget självt.

Artikel 58.

Lista över linjer, som äro underställda fördraget.

§ 1. Den i artikel 57 nämnda Centralbyrån skall upprätta lista över de linjer,

som äro underställda detta fördrag, och hålla densamma fullständig. För

detta ändamål mottager byrån meddelanden från de kontraherande staterna angående

införande eller strykande av järnvägslinjer eller i artikel 2 omnämnda

transportföretag.

§ 2. En ny linjes inträde i den internationella transporttjänsten äger icke

rum, förrän en månad förflutit från dagen för den skrivelse, varigenom Centralbyrån

underrättat de övriga staterna om linjens införande å listan.

§ 3. Centralbyrån stryker en linje från listan, så snart den kontraherande

stat, på vilkens begäran denna linje blivit införd å listan, underrättat byrån,

att linjen icke längre är i stånd att uppfylla de förpliktelser, som fördraget

ålägger densamma.

§ 4. Mottagandet av dylik underrättelse från Centralbyrån berättigar en

järnväg att omedelbart avbryta alla förbindelser i internationell transporttjänst

med den från listan strukna linjen, dock att transporter, som påbörjats, skola

föras till slut.

Artikel 59.

Nya staters anslutning till fördraget.

§ 1. En stat, som icke biträtt fördraget, men vill ansluta sig till detsamma,

skall därom göra framställning hos schweiziska regeringen, vilken till alla till

fördraget anslutna stater överlämnar framställningen jämte ett utlåtande från

Centralbyrån angående ifrågavarande stats järnvägsförhållanden ur internationell

transportsynpunkt.

§ 2. Hava icke inom en tid av sex månader efter avlåtandet av nämnda meddelande

minst två stater underrättat schweiziska regeringen om, att de icke bifalla

framställningen ifråga, är framställningen bifallen. Staten ifråga liksom

alla till fördraget förut anslutna stater erhålla genom schweziska regeringen

underrättelse härom.

I motsatt fall underrättar schweiziska regeringen den sökande och alla övriga

stater om att framställningen förklarats vilande.

Bihang till riksdagens protokoll 192b. 1 samt. 27 höft. (Nr SS.)

o

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kung!,. Maj:ts proposition nr SS.

§ 3. Fördraget vinner tillämpning å nytillträdande järnväg en månad efter

dagen för det av schweiziska regeringen utsända meddelandet.

Artikel 60.

Revision av fördraget.

Ombud för de kontraherande staterna skola på kallelse av schweiziska regeringen

sammanträda för revision av fördraget senast fem år sedan de på närmast

föregående konferens beslutade ändringarna trätt i kraft.

Dylik konferens skall sammankallas före denna tidpunkt, om framställning

därom göres av minst en tredjedel av de kontraherande staterna.

Artikel 61.

Tilläggsbestämmelser.

§ 1. Tilläggsbestämmelser, som kontraherande stater eller deltagande järnvägar

kunna finna lämpligt att utfärda för tillämpningen av fördraget, skola

av dessa meddelas Centralbyrån.

§ 2. överenskommelser, som träffats angående dylika bestämmelser, träda

i kraft å de järnvägar, som antagit desamma, i enlighet med varje stats lagar

och reglementen. De få icke innebära ändring av detta fördrag.

Centralbyrån skall underrättas om deras ikraftträdande.

Artikel 62.

Giltighetstid för anslutning till fördraget.

§ 1. Giltighetstiden för detta fördrag är obegränsad. Varje deltagande stat

kan likväl frånträda fördraget under följande villkor.

Den första anslutningen är bindande till den 31 december av femte året efter

det år, under vilket detta fördrag trätt i kraft. Varje stat, som vid utgången

av angivna tid vill frånträda fördraget, är pliktig att minst ett år dessförinnan

göra anmälan därom till schweiziska regeringen, som härom underrättar alla

kontraherande stater.

Har anmälan icke blivit gjord inom nyss sagda tid, skall fördraget vara bindande

under en tid av tre år och vidare i treårsperioder, såvida icke anmälan

om utträde blivit gjord minst ett år före den 31 december det sista året av en

sådan treårsperiod.

§ 2. Nya stater, som under loppet av femårsperioden eller någon av treårsperioderna

erhållit rätt att ansluta sig till fördraget, äro bundna därav till

periodens utgång och därefter till utgången av en följande period, såvida de

icke hava anmält sitt utträde minst ett år före utgången av en period.

Artikel 63.

Fördragets texter och deras giltighet i förhållande till varandra.

Detta fördrag har i överensstämmelse med diplomatisk hävd avfattats och

undertecknats på franska språket.

Till den franska texten äro fogade en text på tyska och en text på italienska

språket, vilka äro att betrakta såsom officiella översättningar.

I fall av bristande överensstämmelse skall den franska texten vara avgörande.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr SS.

27

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Muj:ts lagråd den 29 januari

1925.

Närvarande:

justitierådet Svedelius,

regeringsrådet Palmgren,

justitierådet Christiansson,

justitierådet Alex anderson.

Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokoll över justitiedepartcmentsärenden,

hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den 16 januari

1925, hade Kungl. Maj:t förordna!, att lagrådets utlåtande skulle

för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamål inhämtas över upprättat

förslag till lag i anledning av Sveriges anslutning till de internationella konventionerna

angående godsbefordring å järnväg samt angående befordring å järnväg

av resande och resgods.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits

av överdirektören John Henrik Flodin.

Lagrådet lämnade förslaget utan anmärkning.

Ur protokollet:

A. V. Stenkula.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. May.ts proposition nr 33.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

den 6 februari 1925.

N ärv arande:

Statsministern Sandlek, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Olsson, Nothin, Hansson, Linders, Larsson, Wigforss, Möller, LevinSON.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Nothin, anmäler, efter gemensam

beredning med chefen för kommunikationsdepartementet, lagrådets den 29 januari

1925 avgivna utlåtande över det den 16 i samma månad till lagrådet remitterade

förslag till lag i anledning av Sveriges anslutning till de internationella

konventionerna angående godsbefordring å järnväg samt angående befordring

å järnväg av resande och resgods; därvid föredraganden hemställer, att förslaget,

som av lagrådet lämnats utan anmärkning, måtte genom proposition föreläggas

riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att till riksdagen

skall avlåtas proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll

utvisar.

Ur protokollet:

Arvid Torold.

Stockholm 1925. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1925:104 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag i anlédning av Sveriges ånslutning till de internationella konventionerna s. 1 i texten
  2. 1LU 1925:19 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag i anledning av Sveriges anslutning till de internationella konventionerna angående godsb s. 1 i texten