Angående skolundervisning åt lotsoch fyrpersonalens barn
1925-01-30 · 15 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 14 av 15 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1925:37, Angående skolundervisning åt lotsoch fyrpersonalens barn
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition Nr 37.
1
Nr 37.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående skolundervisning
åt lots- och fyrpersonalens barn; given Stockholms slott
den 30 januari 1925.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF.
Olof Olsson.
Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet injör Hans
Maj: t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 30
januari 1925.
Närvarande:
Statsministern Sandler, ministern för utrikes ärendena Under, statsråden
Olsson, Nothin, Hansson, Linders, Larsson, Wigforss, Möller, LeV1NSON.
Efter gemensam beredning med chefen för handelsdepartementet anför
härefter chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Olsson:
Vid anmälan den 2 januari 1925 av de frågor, som tillhörde regleringen Skolanderför
budgetåret 1925—1926 av utgifterna under riksstatens åttonde huvud- visnin“ åt
titel, hemställde jag, att Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen att i av- personalens
bi dan på den proposition angående ordnande av skolundervisningen åt barnlots-
och fyrpersonalens barn, som kunde varda riksdagen förelagd, i riksBiliang
till riksdagens protokoll 1925. 1 samt. 31 höft. (Nr 37.) 1
2
Kung!. Maj:ts proposition Nr 37.
staten under åttonde huvudtiteln, huvudavdelningen I. Folkundervisningen,
underavdelningen: Folkskolor samt rubriken: Bidrag till vissa kostnader för
skolundervisning åt lots- och fyrpersonalens barn, beräkna ett ordinarie förslagsanslag
å 36,000 kronor. Till stöd för denna min hemställan, vilken
blev av Kungl. Maj:t bifallen, anförde jag följande:
För undervisning åt lots- och fyrpersonalens skolpliktiga barn är för närvarande
sörjt dels genom lotsbarnskolor och dels genom inackorderingsbidrag
för barnen. I det under riksstatens tionde huvudtitel uppförda ordinarie
förslagsanslaget till lots- och fyrinrättningen ingår ett såsom förslagsanslagbetecknat
belopp å 19,000 kronor till lotsverkets undervisningsanstalter m. in.,
från vilket anslag omkostnaderna för skolundervisningen bestridas. Organisationen
av lotsbarnskolorna har länge betraktats såsom otillfredsställande,
varför Kungl. Maj:t den 25 april 1919 uppdrog åt lotsstyrelsen och skolöverstyrelsen
att gemensamt verkställa utredning och avgiva förslag rörande
lotsbarnskolornas organisation och verksamhet jämte därmed i samband stående
frågor. Förslag i sådant hänseende har numera av ämbetsverken avgivits.
Enligt detta skulle handläggningen av ärenden rörande ifrågavarande
undervisning överflyttas från handelsdepartementet till ecklesiastikdepartementet.
Den nuvarande
organisationen
av lotsbarnundervisningen.
Ärendet var då icke i det skick, att det kunde framläggas för riksdagen.
Sedan utredningen i ämnet numera fullbordats, anhåller jag att åter få anmäla
detsamma. Först ber jag få lämna eu redogörelse för den nuvarande
organisationen av lotsbarnens undervisning.
Som jag nämnde, sörjes för undervisningen åt lots- och fyrpersonalens
barn dels genom lotsbarnskolor och dels genom inackorderingsbidrag. Bestämmelser
härom äro meddelade i kungl. brev till lotsstyrelsen den 31 december
1914. Lotsbarnskola med i regel 4V» månaders årlig undervisning
anordnas genom lotsstyrelsens försorg i allmänhet å lots- eller fyrplats, då
barnantalet uppgår till 4 ä 5 eller därutöver och platsen är tämligen långt
avlägsen från skola, ofta å någon ö långt från skola eller fastlandet och med
svåra kommunikationer. Är barnantalet lägre än 4 ä 5, lämnas i allmänhet inackorderingsbidrag;
likaledes utgår dylikt bidrag, då utrymmet i bostadslägenheterna
å platsen ej medger anordnande av skola. Efter prövning av förhållandena
i varje särskilt fall bestämmer lotsstyrelsen, huruvida vid en plats
lotsbarnskola skall upprättas eller inackorderingsbidrag utgå för dåvarande
skolpliktiga barn.
Enligt förenämnda brev den 31 december 1914 utgick inackorderingsbidrag
med 80 kronor årligen för vart barn, men bidraget höjdes genom
beslut av 1920 års riksdag och utgår från och med 1920 med 160 kronor
för varje barn. Bidraget utbetalas, sedan medelst intyg styrkts, att barnet
under året varit inackorderat å annan plats än den där fadern är bosatt,
och därvid åtnjutit minst 4 månaders offentlig eller motsvarande enskildundervisning.
I ett mindre antal fall lämnar dessutom lotsverket kontant bidrag till
kommunal skola, där lots- och fyrpersonalen tillhörande barn åtnjuter undervisning.
Antalet skolor, skolpliktiga barn, till vilkas undervisning lotsverket bidrager,
samt de därav betingade utgifterna framgå av följande tabell, avseende
förhållandena år 1919.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:ts proposition Nr 37.
B
Lotsdistrikt
Antal
lots-
barn-
skolor
Antal
skolpliktiga barn
Utgifter i kronor till
Summa
i lots- barn- skolor
för vilka
inackor- derings- bidrag
utg&tt
för vilka
bidrag
litmimts
till kom- munala
skolor
1 »Irares
avi. utom
tillf, löne- förbiittr.
o. dyrtids- tillfteg
inackor-
derings-
bidrag
kom-
munala
skolor
Övre norra .
3
15
G
—
960
480
—
1,440
Nedre norra . .
6
26
12
—
1,800
960
—
2,760
Mellersta . . .
4
12
8
21
1,380
640
700
2,720
Östra......
2
14
28
—
780
2,240
—
3,020
Södra .....
2
10
4
—
720
320
—
1,040
Västra.....
4
23
16
-—
1,260
1,280
—
2,540
Summa
21
100
74
21
6,900
5,920
700
13,520
Lotsbarnskolorna äro närmast att jämföra med flyttande mindre folkskolor
med en årlig undervisningstid av 472 månader.
För lärarpersonalen finnas inga bestämda kompetenskrav uppställda, utan
kan vid lotsbarnskola anställas även person, som ej avlagt examen vid seminarium.
I regel ha dock anställts lärarinnor med småskollärarinneexamen.
Lärartjänst behöver ej offentligen kungöras ledig. Tjänsten tillsättes av
lotskaptenen i det lotsdistrikt, inom vilket lärare skall tjänstgöra, genom
kontrakt med 4 månaders uppsägning. Lärarinna bar skyldighet att meddela
undervisning vid den eller de lotsbarnskolor, lotskaptenen bestämmer.
Om lotsstyrelsen skulle finna så lämpligt, är lärarinna emellertid skyldig
tjänstgöra vid lotsbarnskola även inom närliggande lotsdistrikt.
Lärarinna vid lotsbarnskola åtnjuter avlöning av 300 kronor för 47s månaders
undervisning jämte tre ålderstillägg å 60 kronor, vartdera efter 5,
10 och 15 års av vederbörande lotsbefäl väl vitsordad tjänstgöring med
minst 8 månaders årlig undervisningstid. Därjämte är hon berättigad till
bostad å eller i närheten av den plats, där undervisningen pågår, jämte nödig
vedbrand, eller ock till ersättning för nämnda förmåner efter 100 kronor
per år för tid, då fri bostad och vedbrand ej åtnjutes. A den kontanta lönen
uppbär lärarinna i lotsbarnskola sedan år 1919 tillfällig löneförbättring,
utgående med 25 procent av de kontanta löneförmånerna. Dessutom erhåller
hon dyrtidstillägg enligt de för befattningshavare i statens tjänst fastställda
grunderna. För resor mellan hemorten och skolplatsen samt för
resor mellan olika skolor åtnjutes resekostnads- och traktamentsersättning
enligt femte klassen i resereglementet. Lärarinna vid lotsbarnskola äger
pensionsrätt i statens anstalt för pensionering av folkskollärare m. fl.
Lotsbarnskolornas lokaler äro i allmänhet ganska primitiva. De bestå i
de flesta fall av ett mindre rum i någon staten tillhörig byggnad, ett rum
å vinden till ett bostadshus eller ett rum sammanbyggt med lots- eller fyrplatsens
brygghus, någon gång av ett oanvänt bostadsrum eller den åt lärarinnan
upplåtna bostaden. Den bostad, som kan erbjudas lärarinnan, är
också mycket enkel, oftast bestående av endast ett rum. På många ställen
saknas särskild bostad, varför lärarinnan måste inackordera sig i någon
familj. Det är mången gång förenat med stora svårigheter att erhålla skollokal
och lärarinnebostad, då särskilt på fyrplatserna personalen är trångbodd,
varför skola i vissa fall ej kunnat uppehållas på plats, där förutsättning
för sådan för övrigt funnits.
4
Lotsstyrelsen
och skolöverstyrelsen.
Kritik av den
nuvarande
organisationen.
Eungl. Maj:ts proposition Nr 37.
Mot den nuvarande anordningen av lotsbarnskolorna hava lotsstyrelsen och
skolöverstyrelsen i den av dem verkställda utredningen riktat en skarp kritik.
De förklara denna anordning mindre tillfredsställande såväl med hänsyn
till kravet på tidsenlig undervisning för barnen samt de yttre anordningarna
härför som med hänsyn till lärarkårens anställnings- och avlöningsförhållanden.
Jag anhåller att få lämna en sammanfattning av de utav ämbetsverken
framställda anmärkningarna.
I förra avseendet framhålles, att undervisningstiden i lotsbarnskolorna är för
kort. Den uppgår endast till 4 V» månader om året, under det att gällande
författningar ålägga skoldistrikten att i regel bereda 8 månaders årlig undervisning
och medgiva dem att anordna halvtidsläsning blott i undantagsfall.
Beträffande lärarinnornas anställning anföra ämbetsverken, att de med
hänsyn till tryggheten äro sämre ställda än lärarinnor med liknande utbildning
vid kommunal skola. Lärarinna vid småskola kan erhålla ordinarie
tjänst och även lärarinna vid mindre folkskola har en relativt fast anställning
redan efter en jämförelsevis kort tjänstgöringstid. Lärarinna vid lotsbarnskola
däremot antages och entledigas av vederbörande lotskapten och
anställes genom kontrakt tills vidare med 4 månaders ömsesidig uppsägningstid.
Aven i det avseendet intager lärarinna vid lotsbarnskola en sämre
ställning, att hon vid förflyttning till kommunal skola ej får i och för uppflyttning
i högre lönegrad räkna sig till godo de tjänstår, som förvärvats
under anställning vid lotsbarnskola.
I fråga om lärarinnornas avlöningsförhållanden framhålla ämbetsverken,
att de härvidlag äro jämställda med lärarinnor vid småskolor såsom deras
löner fastställdes år 1908. Lärarinna vid lotsbarnskola uppbär för en tjänstgöring
av omkring 9 månader årligen — hon tjänstgör nämligen i allmänhet
vid två skolor — i de olika lönegraderna respektive 600, 660, 720 och 780
kronor, vartill dock kommer tillfällig löneförbättring och dyrtidstillägg. Från
och med år 1919 har emellertid lärarpersonalen vid folk- och småskolor fått
avsevärt förhöjd avlöning och, sedan dyrtidstillägget till denna personal jämväl
blivit höjt, har lärarinna vid lotsbarnskola blivit betydligt sämre ställd
än lärarinna vid småskola. Följande tablå lämnar en jämförelse mellan
deras avlöningar under år 1920, varvid i avlöningen inräknats tillfällig löneförbättring
och dyrtidstillägg.
Lönegrad
Småskollärarinna
med 9 månaders
undervisning
Lärarinna vid
lotsbarnskola
1..........
2,855: 25
1,926: 22
2..........
3,171:03
2,092: 53
3..........
3,434: 97
2,252: 40
4..........
3,698: 88
2,395: 92
Därtill kommer, att lärarinna vid lotsbarnskola i fråga om bostad eller
ersättning därför är avsevärt sämre ställd än övrig lärarpersonal, enär några
bestämmelser om beskaffenheten av åt henne upplåten bostad icke meddelats
och hon, därest bostad icke kan lämnas, i ersättning erhåller endast 100
kronor för år.
5
Kung!,. May.ts proposition Nr 37.
Slutligen framhålla ämbetsverken, att lotsbarnskolorna icke på samma
sätt som de kommunala skolorna lyda under vederbörande skolråd och folkskolinspektör,
varför de sakna den sakkunniga tillsyn, som komma dessa
skolor till del.
Efter denna kritik övergå ämbetsverken till att framlägga förslag till omorganisation
av undervisningen för lots- och fyrpersonalens barn och anföra i
detta avseende följande:
Den särställning gent emot landsbygdens övriga skolor, som lotsbarnskolorna
intaga i ekonomiskt hänseende, synes ej fullt motiverad. Skyldigheten
att sörja för de skolpliktiga barnens undervisning är genom gällande folkskolestadga
lagd på församlingarna, och det är ju tydligt, att denna deras
skyldighet måste omfatta samtliga distriktets skolpliktiga barn.
Vid bedömandet av frågan om det berättigade däri, att staten underhåller
ifrågavarande skolor och helt befriar skoldistrikten från deras skyldighet i
detta avseende, bör beaktas det avlägsna läge, som deras förläggningsplatser
hava, och de därav beroende stora kostnaderna för skolväsendet därstädes.
Det är alltid förenat med stora svårigheter för skoldistrikten att ordna skolväsendet,
då inom ett distrikt någon eller några familjer öro bosatta långt
från övriga befolkade trakter. En för alla parter tillfredsställande organisation
kan där ej vinnas. Barnen få ofta långa besvärliga skolvägar, då
kommunen^ ej kan upprätta skola endast för ett fåtal barn, eller också måste
de inackoraeras i närheten av skola, varvid föräldrarna i mån av behov erhålla
bidrag till barnens inackordering.
De lots- och fyrplatser, som det här är fråga om, intaga inom skoldistrikten
en sådan ställning som angivits. De äro vanligen avlägset belägna,
hysa endast ett par familjer, vilka bosatt sig där, ej för att platsen i och
för sig ger dem tillfälle att där vinna sitt uppehälle, utan därför, att det
allmänna kräver, att de skola bosätta sig där. Det är alltså en mera konstlad
kolonisation, som framkallar behovet av skola på dessa platser. Det är
givetvis på grund av dessa omständigheter, som staten på ifrågavarande
platser övertagit kommunernas skyldighet rörande barnens undervisning.
Då emellertid en ändrad organisation av dessa skolor är nödvändig för
att bereda barnen en undervisning motsvarande den, som landets övriga
barn erhålla, och denna förändring medför väsentligt ökad kostnad dels på
grund av undervisningstidens förlängning och dels i följd av en nödvändig
förbättring av lärarinnornas ekonomiska villkor, synes det lämpligt, att en
sådan _ ändring rörande desamma vidtages, att skoldistrikten ej helt befrias
från sin skyldighet mot de barn, för vilka skolorna äro inrättade.
Skola skoldistrikten i någon mån deltaga i kostnaderna för de ifrågavarande
skolorna, böra de också erhålla ett visst inflytande på deras ledning.
Det torde emellertid vara svårt att finna en organisationsplan, som ger skoldistrikten
något inflytande, om skolorna alltjämt skola stå under lotsstyrel6ens
överinseende. Då därtill deras hittillsvarande särställning gent emot
övriga folkskolor ej kan sägas vara motiverad, utan snarare de flesta redan
påpekade förhållandena i fråga om dessa skolor äro en följd av denna särställning,
synes allt tala för att skolorna böra överföras till de vanliga kommunala
skolorna och skoldistrikten genom sina organ taga hand om dem.
Genom eu sådan ändring skulle utsikt vinnas för att skolorna erhölle en
mera sakkunnig och intresserad styrelse, skolrådet, de komrne under folk
-
Grunderna
för en omorganisation
-
6 Kungl. Maj:ts proposition Nr 37.
skolinspektörernas inseende, och deras lärare erhölle samma ställning som
övriga lärarkrafter vid likartade skolformer.
På grund härav vilja styrelserna uttala sig för att vederbörande skoldistrikt
böra övertaga undervisningen även av de lots- och fyrpersonalen tillhöriga
barn, för vilka staten nu sörjer genom lotsbarnskolor eller iuackorderingsbidrag,
men att-staten bör bidraga till de därmed förenade kostnaderna
genom ett statsunderstöd, något större än till övriga skolor.
Inackorde- Vid undersökning av frågan rörande de grunder, efter vilka staten skulle
ringabidrag. UU(ferstödja ifrågavarande kommuner för deras ökade utgifter till skolväsendet,
för den händelse de skulle övertaga vården av även de barns undervisning,
för vilka staten hittills ensam sörjt, bör först framhållas, att med
hänsyn till den ökade kostnad för statsverket, som skulle komma att föranledas
av undervisningstidens vid lotsbarnskolorna utsträckande från 4 Vä till
minst 8 månader, enligt styrelsernas mening inackorderingsbidrag bör utgå i
större antal fall än för närvarande. I samband härmed bör emellertid erinras
därom, att de nya tekniska uppfinningarna inom fyrväsendet möjligen
kunna medföra, att bevakningen å vissa fyrplatser kommer att minskas. Då
detta givetvis i första hand kommer att bliva fallet med de mindre fyrplatserna,
torde man framdeles kunna räkna med någon minskning av antalet
barn, vilka för sin skolgång äro i behov av inackorderingsbidrag.
Vad angår storleken av inackorderingsbidragen, bör erinras därom, att
1920 års riksdag beslutat höja dessa bidrag till lots- och fyrpersonalens skolpliktiga
barn till 160 kronor för barn och år, under villkor att barnet under
minst fyra månader varit för undervisning inackorderat på annan plats, än
där fadern varit bosatt. Riksdagen bar därigenom uttalat sig för att 40
kronor i månaden kan vara eu skälig ersättning för .den merutgift, som
föräldrarna få vidkännas genom barnens inackordering på annan plats, än
där hemmet är beläget.
Inackorderingsbidrag av 40 kronor i månaden har enligt riksdagens beslut
endast utgått under 4 månader om året. Många av de ifrågavarande barnen
hava emellertid åtnjutit undervisning under längre tid, oftast under
hela den i gällande författningar föreskrivna tiden av 8 månader..För dessa
barns inackordering har månadsbidraget av statsmedel faktiskt endast uppgått
till 20 kronor. Man torde därför kunna säga, att under året inackorderingsbidrag
till lots- och fyrpersonalens skolpliktiga barn utgått med högst
40 och lägst 20 kronor i månaden.
Det synes styrelserna mindre lämpligt, att inackorderingsbidraget bestämmes
för år, då undervisningstiden ännu är så olika i skilda kommunala
skolor, i det att barnen i några åtnjuta undervisning 8 månader och i andra
endast 4 månader. Ett inackorderingsbidrag fastställt för år medför, att det
ställer sig ekonomiskt ofördelaktigare för eu målsman att låta barnen besöka
en skola med normal lästid än en halvtidsläsande skola, och det kan tänkas
det fall, att denna synpunkt blir utslagsgivande, då det gäller val av
skola. Styrelserna anse fördenskull, att inackorderingsbidraget bör bestämmas
för månad. Härför talar också den omständigheten, att sådant bidrag
skäligen bör utgå under hela den tid, då barn på grund av gällande lag är
pliktigt besöka skola, alltså även under tid, då det deltager i fortsättningsskolundervisningen.
Då levnadskostnaderna på olika platser äro så olika, torde ett för alla
lika inackorderingsbidrag ej böra fastställas, utan bör inom varje skoldistrikt,
7
Kung!,. Maj-.ts proposition Nr 37.
i vilket sådant bidrag kommer i fråga, detta bestämmas med hänsyn till
den beräknade verkliga kostnaden för inackordering vid den lots- eller fyrplatsen
närmast belägna skola, där möjlighet för inackordering finnes. Därvid
bör dock hänsyn tagas därtill, att det ifrågavarande beloppet ej behöver
fullt täcka de med inackorderingen förenade kostnaderna, utan blott är ett
bidrag till föräldrarna för den merutgift, som barnens inackordering på annan
plats medför. Intet skäl synes styrelserna därför föreligga att föreslå
annat maximibelopp än det genom 1920 års riksdags beslut bestämda, nämligen
40 kronor för månad, och synes minimibeloppet böra bliva det för
vissa barn faktiskt utgående minimibidråget, 20 kronor.
Det ritan givetvis ifrågasättas, om detta bidrag fortfarande såsom förut
skall utgå helt och hållet av statsmedel. Då emellertid enligt styrelsernas
förslag lotsbarnskolorna skulle vara en kommunal angelägenhet, synes det
vara riktigt, att skoldistrikten förpliktas att bidraga jämväl till inackorderingskostnaderna.
Ett särskilt skäl härtill ligger däri, att det närmast torde
böra tillkomma skoldistriktet att i varje särskilt fall bestämma inackorderingsavgifternas
storlek. Det synes vid sådant förhållande vara lämpligt, att
skoldistriktet får ett omedelbart intresse av att kostnaderna härför begränsas
så mycket som möjligt. Med hänsyn därtill att det här i särskild grad är
fråga om eu statsangelägenhet, varför ock inackorderingsbidraget förut helt
och hållet påvilat staten, bör emellertid skoldistriktets bidrag uppenbarligen
sättas jämförelsevis lågt. Någon motsvarighet inom annat område, vilken
kan tjäna till ledning vid avvägandet av detta bidrags storlek, förefinnes
knappast. En utgångspunkt skulle man dock kunna finna däri, att staten
i fråga om den kontanta begynnelseavlöningen till folkskolans lärare bidrager
med nio tiondelar, skoldistrikten med en tiondel. En motsvarande fördelning
av det ifrågavarande bidraget synes styrelserna på ett lämpligt sätt
motsvara statens och kommunens olika förpliktelser även på det område det
här gäller. Om inackorderingsbidraget bestämmes enligt de nu angivna
grunderna, komme av ett månadsbidrag å 40 kronor 36 kronor att bestridas
av staten och 4 kronor av skoldistriktet, alltså för år av staten 288 och
av skoldistriktet 32 kronor. Givetvis bör den angivna proportionen tillämpas,
även om bidraget bestämmes till lägre belopp.
Det kan synas, som om staten enligt styrelsernas förslag finge eu oskäligt
stor andel av kostnaderna för lotsbarnens inackordering. Det må emellertid
erinras om, att staten till lärarnas kontanta avlöning bidrager med betydligt
mera än nio tiondelar, enär ålderstilläggen samt skillnaden mellan^ manlig
och kvinnlig lärares avlöning helt och hållet utgå av statsmedel. Återigen
må här framhållas, att omsorgen om lotsbarnens undervisning i särskild
grad är en statens angelägenhet.
Då inackorderingsbidragen inom de föreslagna gränserna böra bestämmas
med hänsyn till levnadskostnaderna på platsen, och då de till en del skola
gäldas av kommunala medel, synes det lämpligt, att bidragens storlek bestämmes
av vederbörande kyrkostämma efter förslag av skolrådet.
Inackorderingsbidrag synes böra utgå i de fall, då barn för sin skolgång
är inackorderat eller medlem i skolhushåll på annan plats, än där familjen
är bosatt. Då barn kan besöka närliggande kommunal skola och utan större
svårighet dagligen kali tillryggalägga vägen till och från skolan, bör intet
bidrag utgå, även om barnet varit inackorderat vid denna eller annan skola.
Det torde vara omöjligt att en gång för alla bestämma, huru lång skolvägen
bör vara för att kunna motivera inackorderingsbidrag. Hänsyn bör
Inrättandet
ar lotsbarnekolor.
8 Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 37.
för övrigt tagas ej blott till vägens längd utan även till dess beskaffenhet,
helst som de vägar, vilka här komma i fråga, oftast äro de sämsta möjliga’
Särskilt då det gäller sjöväg kan till och med en mycket kort vägsträcka
omöjliggöra daglig färd för skolbarnen, särskilt om farleden ligger utsatt
för vind och sjö från öppna havet. I fråga om sjöväg bör dessutom alltid
hänsyn tagas därtill, att det under vissa tider, då isen ej bär och man ej
kan komma fram i båt, kan vara omöjligt för barnen att deltaga i undervisningen,
om de skola vara bosatta i sina hem. På grund av dessa
omständigheter torde behov av inackorderingsbidrag böra prövas i varje
särskilt fall.
Olika meningar kunna råda beträffande frågan, vilken myndighet som
skall hava avgörandet, då det gäller prövning av rätt till inackorderingsbidrag.
Att lägga detta hos vederbörande kyrkostämma eller skolråd torde ej
vara lämpligt, då församlingarna enligt föreliggande förslag skola gälda en
del av inackorderingskostnaderna, och det därför kan ligga i deras intresse,
att bidragen bliva så få som möjligt. Om avgörandet lägges hos vederbörande
lotsbefäl, finnes ej heller säkerhet för att frågan skall bedömas allsidigt,
så att kommunens intressen vederbörligen beaktas. En mera opartisk
myndighet synes böra hava det avgörande ordet. Enligt styrelsernas mening
är det lämpligt, att folkskolinspektören efter samråd med vederbörande lotskaptener
får avgörandet i dessa frågor. lian har möjlighet att på ort och
ställe lära känna förhållandena och vid avgörandet i någon mån taga hänsyn
till övriga .skoldistriktets barn. Då lots- och fyrplatser äro förlagda till
ett stort antal inspektionsområden och dessa frågor därför skola avgöras av
liera folkskolinspektörer, finnes visserligen ej full garanti för enhetlighet vid
ärendenas handläggning. Viss likformighet kan dock ernås därigenom, att
folkskolinspektörs beslut kan överklagas hos skolöverstyrelsen, som före besvärens
avgörande lärer böra infordra lotsstyrelsens yttrande.
I händelse inackorderingsbidrag prövats skola utgå, synes målsman ej böra
åläggas att för sitt barns undervisning begagna sig av viss bestämd skola,
utan bör han äga rätt att själv bestämma därom. Dock bör han själv bekosta
den särskilda skolavgift, som eventuellt utgår, om barnet åtnjuter
undervisning i skola utom skoldistriktet, därvid ban icke bör åtnjuta större
inackorderingsbidrag än som skulle utgå, därest barnet vore inackorderat vid
skola inom eget skoldistrikt.
Bidrag bör utgå endast för så lång tid, som barnet behöver för att inhämta
de i lag föreskrivna lärokurserna i folkskola. Skulle barnet åtnjuta
undervisning vid annan skola än folkskola, bör bidrag utgå endast till och
med vårterminen det år, barnet fyller tretton år. Får barn undervisning i
folkskola eller mindre folkskola, bör inackorderingsbidrag utgå under hela
den tid, det där undervisas. Jämväl under den tid, då barn bevistar fortsättningsskolkurs,
bör inackorderingsbidrag kunna utgå. För erhållande av
inackorderingsbidrag bör målsman styrka, att barnet för sin skolgång varit
inackorderat eller varit medlem av skolhushåll på annan plats, än där familjen
är bosatt, t, ex. genom intyg av lärare vid den skola, i vilken barnet
åtnjutit undervisning.
Där barnantalet på en lots- eller fyrplats är så stort, att det för stat och
kommun medför mindre kostnad att anordna skola än att lämna inackorderingsbidrag
enligt förut föreslagna grunder, bör en skola komma till stånd.
Det är emellertid av stor vikt, att ej endast en rent matematisk beräknings
-
9
Kungl. Maj:ts proposition Nr 37.
grund blir utslagsgivande, då det gäller frågan om skola skall upprättas eller
ej, utan att tillbörlig hänsyn tagen till de fördelar för barnens uppfostran,
som vistelsen i hemmet under skoltiden medför. Det torde därför i allmänhet
vara fördelaktigt, att eu skola kommer till stånd på en plats, även om
det för stat och kommun skulle vara förenat med något större utgift att
uppehålla skola än att lämna barnen inackorderingsbidrag. Lämpligt synes
vara, att skola kommer till stånd på en plats, då i allmänhet 7 barn i skolåldern
finnas där.
En skola, som inrättas för här ifrågavarande ändamål, bör till skolråd,
kyrkostämma och övriga skolmyndigheter intaga samma ställning som övriga
folkskolor, men den bör något kraftigare understödjas genom statsmedel än
andra^ distriktens skolor. Upprättandet av skola på sådan plats, varom här
är fråga, måste betraktas såsom en vanlig förändring i organisationen av
vederbörande distrikts skolväsende och regleras genom ändring i gällande
reglemente och beslut därom underställas vederbörande folkskolinspektör och
domkapitel. Folkskolinspektör skall också vid granskning av statsbidragsrekvisition
från skoldistrikt, i vilket under året lotsbarnskola upprättats, vitsorda
den nyinrättade lärartjänstens behövlighet enligt därom stadgad föreskrift
i gällande författning angående avlöning åt lärare vid folk- och småskolor
samt statsbidrag till sådan avlöning. Den skolform, som skulle kunna
komma i fråga på dessa platser med deras ringa barnantal, kan näppeligen
vara annan än en mindre folkskola av första D-formen i gällande undervisningsplan
den 31 oktober 1919.
Det för en kommun mest betungande, då det gäller upprättande av eu
ny skola, är anskaffandet av skollokal och bostad åt lärare. Erfordras för
anskaffande härav nybyggnad, komma de skoldistrikt, som böra inrätta skola
endast för lots- och fyrpersonalens barn, att åsamkas en betydande kostnad
för dessa barns undervisning. Såsom skollokaler hava hittills på ifrågavarande
platser använts lediga bostadsutrymmen i statens byggnader. Styrelserna
utgå ifrån att nämnda lokaler alltjämt må kunna ställas till förfogande
och att vid förestående byggnad för statens räkning på någon av de ifrågavarande
platserna hänsyn tages till behov av skollokal och lärarinnebostad.
För den skull föreslå styrelserna, att staten bidrager till dessa skolor, förutom
genom statsbidrag till lärarnas avlöning efter därom stadgade grunder,
även genom att tillhandahålla skollokal och lärarinnebostad. På de platser,
där tjänlig bostad i enlighet med bestämmelserna i boställsordningen för
lärarpersonalen vid folk- och småskolor den 18 september 1918 ej kan beredas,
torde skälig ersättning för bristande förmån tills vidare kunna givas.
Men även om genom statens försorg skollokal och lärarinnebostad tillhandahölles,
skulle skoldistrikten med all säkerhet få vidkännas eu väsentligt
större kostnad för undervisningen åt lots- och fyrpersonalens skolplikt^
barn än för distriktens övriga skolbarn. Det synes därför lämpligt, att dessa
skolor erhölle ett ännu kraftigare understöd, t. ex. därigenom att erforderligt
bränsle tillhandahölles och bekostades av lotsstyrelsen. Härför talar
också den omständigheten, att de platser, som kunna komma i fråga förskolor
av denna art, oftast äro avlägset belägna, mången gång på öar långt
från fastlandet. Det blir under sådana förhållanden ofta svårt för skoldistrikten
att transportera erforderlig ved till dessa platser. Då statsverket
lämnar bidrag till uppvärmning av vaktrummen å lotsplatserna och bekostar
ved till personalen vid fyrplatserna, torde det ej erbjuda några svårigheter,
om bränsle genom statens försorg anskaffades även för skolorna å dessa platser.
10
Kungl. Maj.is proposition Nr 37.
Kostnads
beräkning.
Kostnaderna för den föreslagna organisationen beräknas av ämbetsverken
på följande sätt.
Utgifterna för en lotsbarnskola skulle bliva ungefär följande:
Avlöning åt lärarinna (högsta lönegraden) .
Ersättning för bostadsförmån..........
Ved till skola och lärarbostad..........
Städning och eldning av skola.........
Undervisningsmateriel! och diverse utgifter
......kronor 1,650: —
...... * 150: —
...... » 300: —
...... » 150:—
...... » 150: -
Summa kronor 2,400: —
Av dessa utgifter skulle skoldistriktet betala: bidrag till lärarlönen 120
kronor, städning och eldning 150 kronor samt undervisningsmateriell och
diverse utgifter 150 kronor eller sammanlagt 420 kronor. Övriga utgifter,
sammanlagt 1,980 kronor, skulle gäldas av staten, som därjämte skulle
lämna skollokal och eventuellt även lärarbostad. Nämnda belopp minskas
med respektive 150, 300 och 450 kronor, därest lärarinna åtnjuter avlöning
i lägre lönegrad än den högsta.
Enligt av ämbetsverken verkställd beräkning kan antalet lotsbarnskolor,
som enligt förut-angivna grunder lämpligen böra vara inrättade, uppskattas
till 7; kostnaden för staten för dessa skulle då uppgå till 13,860 kronor för
år. Antalet barn, för vilka inackorderingsbidrag av statsmedel skulle behöva
utgå, beräknas till 120; efter ett årligt maximibelopp av 288 kronor |y^-8-4oj
erfordras härför i statsanslag tillhopa 34,560 kronor. Hela årliga kostnaden
för staten för undervisningen skulle sålunda uppgå till 48,420 kronor. Då
emellertid statsbidrag till lärarinnornas avlöning borde utgå ur anslaget till
avlöning åt lärare vid folkskolor, skulle för undervisningen av lots- och fyrpersonalens
barn krävas ett särskilt anslag av högst 37,710 kronor. Med
hänsyn till att vid de gjorda beräkningarna upptagits maximital, föreslå
ämbetsverken ett förslagsanslag för ändamålet å 36,000 kronor.
Från lotsförbundet och fyrpersonalens förening har inkommit en skrivelse
i ärendet, däri hemställts om sådan ändring i ämbetsverkens förslag, att
inackorderingsbidrag skulle utgå med ett belopp av 40 kronor för barn och
månad under åtta månader oberoende av orten.
Statskontoret har den 16 oktober 1924 avgivit utlåtande i ärendet och
därvid anfört följande:
Statskontoret har vid granskning av det utav lotsstyrelsen och skolöverstyrelsen
framlagda förslaget, såvitt det faller inom området för statskontorets
bedömande, funnit detsamma i huvudsak tillfredsställande. Sålunda
måste själva den grundläggande principen för förslaget — att kommunernas
allmänna plikt att sörja för skolundervisningen för barnen inom skoldistriktet
även skall äga tillämpning på lots- och fyrpersonalens barn och att den inskränkning
i berörda skyldighet, som hittills faktiskt ägt rum genom att
11
Kungl. Maj:tv proposition Nr 87.
staten helt och hållet bekostat undervisningen av sistnämnda barn, således
skall upphöra — anses välbetänkt.
Mot den uppgjorda kostnadsberäkningen för organisationsförslagets genomförande
synes ej heller något vara att erinra.
Beträffande frågan om vem som skall bestämma bidragets storlek, föreslå
ämbetsverken vederbörande kyrkostämma efter förslag av skolrådet. Statskontoret,
som utgår från att ett och samma bidragsbelopp skall gälla för
hela skoldistriktet och att beloppet således icke skall prövas i det individuella
fallet, vill emellertid ifrågasätta lämpligheten av att låta skoldistriktet
avgöra en angelägenhet, i vilken det är avsett, att distriktet skall hava ett
mycket ringa ekonomiskt intresse, under det att den ojämförligt största
delen av kostnaden faller på statsverket. Det synes statskontoret kunna
tänkas, att åt vederbörande folkskolinspektör, vilken enligt förslaget skall
bestämma, i vilka fall bidraget skall utgå, också inrymdes befogenhet att
bestämma storleken av det inom distriktet utgående bidraget. Härigenom
skulle måhända en mera objektiv prövning av ärendet vinnas.
Vidkommande statens bidrag till de nya kommunala skolorna innebär
förslaget visserligen en ganska väsentlig utsträckning av statens vanliga
bidrag till det kommunala skolväsendet, men torde i stort sett kunna anses
motiverat av de säregna och för skoldistrikten väl i allmänhet särskilt kostsamma
förhållanden, under vilka ifrågavarande skolor måste organiseras.
Vad beträffar den viktigaste posten, tillhandahållande av skollokal och
lärarinnebostad, vill statskontoret dessutom erinra, att förslag föreligger om
statsbidrag för sådant ändamål till högst betydande belopp till alla landsortskommuner
med ett visst minimiskattetryck. Statskontoret har således
intet att i huvudsak erinra mot förslaget i denna del. Endast beträffande
statens andel i inackorderingsavgiften synes det med skäl kunna ifrågasättas,
om icke denna är för högt tilltagen. Ämbetsverken hava till stöd för den
föreslagna fördelningen med en tiondel på kommunen och nio tiondelar
på statsverket åberopat, att motsvarande och till och med för kommunerna
något gynnsammare proportion tillämpas i avseende å avlöningen till lärarna.
Statskontoret vill emellertid framhålla, att omsorgen om att de skolpliktiga
barnen beredas ekonomisk möjlighet att också bevista skolan synes vara
en kommunal angelägenhet av helt annan och mera utpräglad art än läraravlöningen,
och statskontoret kan icke finna, att billigheten skulle trädas
för nära, om bidraget fördelades med t. ex. en femtedel på kommunen och
fyra femtedelar på staten. Någon alltför stor praktisk betydelse för statsverket
har ju saken icke, då skillnaden mellan de beräknade maximibeloppen,
som i ena eller andra fallet skulle drabba staten, utgör det jämförelsevis
obetydliga beloppet av 3,^40 kronor, men med hänsyn till det alltmera
framträdande spörsmålet om förhållandet mellan statens och kommunernas
ekonomiska ansvarighet för folkskoleväsendet synes frågan icke sakna en
viss principiell betj-delse.
Lotsstyrelsen och skolöverstyrelsen synas mig på ett övertygande sätt
hava uppvisat bristerna i den nuvarande organisationen av lotsbarnundervisningen.
Jämväl riksdagen har haft uppmärksamheten riktad på hithörande
spörsmål. Vid 1924 års riksdag väcktes motion om omorganisation
av lotsbarnskolorna i anslutning till det av omförmälda ämbetsverk utarbetade
förslaget i ämnet. I anledning härav yttrade riksdagen i skrivelse den
9 april 1924, nr 10 A, punkt ll:o:
Departe
mentschefei
-
12
Kung!-. Maj:ts proposition Nr 37.
Vad berörda motion beträffar har riksdagen visserligen, i likhet med vad
däri framhålles, ansett, att lotsbarnskolorna i sin nuvarande anordning måste
betraktas såsom mindre tillfredsställande, och synes det riksdagen, som
funnit syftet med motionen behjärtansvärt, i hög grad önskvärt, att en omorganisation
av skolundervisningen för lots- och fyrpersonalens barn snarast
möjligt kommer till stånd. Då emellertid frågan är av rätt invecklad beskaffenhet,
har det icke synts riksdagen tillrådligt att på grundval av enskild
motion vidtaga åtgärder i saken, utan torde frågan först efter närmare
utredning av Kungl. Maj:t böra underställas riksdagens prövning.
Det av lotsstyrelsen och skolöverstyrelsen framlagda förslaget innebär, att
skolundervisningen åt lots- och fyrpersonalens barn i princip likställes med
annan folkskolundervisning. Det skulle således icke längre tillkomma staten
att ordna förstnämnda undervisning utan detta skulle åligga vederbörande
skoldistrikt, som dock härför skulle erhålla statsbidrag i större utsträckning
än för undervisning åt övriga barn. Något extra bidrag från lots verkets sida
till kommunal skola, där ifrågavarande barn undervisas, skulle icke mera ifrågakomma.
Särskild skola för sådana barn skulle av skoldistriktet upprättas
å plats, där ett relativt stort antal barn, sju eller därutöver, vore bosatta
eller eljest omständigheterna kunde anses påkalla särskild skolas inrättande.
Dylik skola skulle lyda under de vanliga skolmyndigheterna. Kostnaden
för sådan skola, i regel anordnad som mindre folkskola av första D-formen,
skulle delas mellan staten och skoldistriktet, varvid staten skulle lämna, förutom
bidrag enligt gällande bestämmelser till lärarens avlöning, skollokal
med nödigt bränsle samt enligt bestämmelserna i gällande boställsordning
för lärarpersonalen vid folk- och småskolor bostad åt läraren jämte bränsle
eller ersättning därför. Skoldistriktet skulle således betala vanligt bidrag
till lärarlönen samt bekosta städning och eldning av skollokalen ävensom
undervisningsmateriell. Om barn på grund av längden eller beskaffenheten
i övrigt av vägen till skolan icke lämpligen kunde under skoltiden vistas i
hemmet, skulle utgå särskilt inackorderingsbidrag eller bidrag för hållande
av skolhushåll. Vederbörande folkskolinspektör skulle efter samråd med lotskaptenen
inom distriktet bestämma, när sådant bidrag finge utgå. Bidrag
skulle utgå med lägst 20 och högst 40 kronor för månad och till beloppet
bestämmas av kyrkostämman efter förslag av skolrådet,
Av det till inackordering utgående beloppet skulle staten betala 9/io och
skoldistriktet Vio. För barn, som åtnjöte undervisning i folk- eller fortsättningsskola,
skulle statsbidraget utgå, så länge barnet tillhörde skolan. För
barn, som undervisades i annan skola, skulle bidraget utgå från och med
höstterminen det år, barnet fyllde 7 år, till och med vårterminen det år, det
fyllde 13 år.
Ett genomförande av förslaget synes komma att undanröja de obestridliga
svagheterna i den nuvarande organisationen och skapa möjlighet för
en förbättrad undervisning åt barnen till ifrågavarande befattningshavare.
Mot de föreslagna närmare grunderna för denna undervisnings anordnande
13
Kungl. Ma.j.is proposition Nr 37.
har jag i stort sett intet att erinra. Då de speciella anordningar i undervisningshänseende,
som krävas för den ifrågavarande kategorien av skolpliktiga
barn, äro betingade av nödvändigheten att tillgodose ett allmänt
intresse, lots- och fyrväsendet, om vilket staten har omvårdnad, synes det
vara skäligt, att staten i större utsträckning lämnar bidrag till undervisningen
åt nämnda barn än till undervisning åt övriga barn. Det förefaller
mig, som om skolöverstyrelsen och lotsstyrelsen med beaktande härav skulle
hava på ett lämpligt sätt avvägt statens och kommunernas respektive anparter
i kostnaden för denna undervisning.
Jag kan följaktligen icke godkänna den av statskontoret framställda anmärkningen
mot fördelningen mellan staten och vederbörande skoldistrikt
av kostnaderna för inackorderingsbidragen. På en punkt i detaljutformningen
av förslaget har jag dock en erinran att göra; den gäller sättet för
bestämmande av inackorderingsbidragens storlek, vilket enligt skolöverstyrelsen
och lotsstyrelsen borde ske av kyrkostämman efter förslag av skolrådet.
Jag anser, att beslutanderätten i detta fall bör, liksom beträffande frågan,
när inackorderingsbidrag skall utgå, tillkomma vederbörande folkskolinspektör
efter samråd med lotskaptenen inom distriktet.
Personalorganisationernas hemställan, att inackorderingsbidrag skulle utgå
med 40 kronor för barn och månad under åtta månader oberoende av ort,
anser jag mig icke kunna tillstyrka. Förhållandena torde å olika orter vara
av så olika natur, att möjlighet bör finnas att inom vissa gränser fastställa
olika belopp för bidraget.
Jag tillstyrker således, att det av lotsstyrelsen och skolöverstyrelsen utarbetade
förslaget till grunder för skolundervisning åt lots- och fyrpersonalens
barn förelägges riksdagen. Av riksdagen torde även böra utverkas rätt för
Kungl. Maj.t att meddela de närmare föreskrifter, som för tillämpningen av
dessa grunder bliva erforderliga.
Den årliga kostnaden för ett genomförande av förslaget har av ämbetsverken
beräknats till högst 48,420 kronor. Från detta belopp borde emellertid
dragas vad som åtgår i statsbidrag för lärarpersonal vid de för lotsoch
fyr personal ens barn särskilt upprättade skolorna. Denna utgift, uppskattad
till 10,710 kronor, skulle nämligen bestridas från anslaget till avlöning
åt lärare vid folkskolor. Det särskilda anslaget för undervisning åt
nämnda barn skulle således uppgå till högst 37,710 kronor, varför ämbetsverken,
som i sina beräkningar utgått från maximibelopp, hemställa om beviljande
av ett förslagsanslag för ändamålet av 36,000 kronor. Denna anslagsberäkning
föranleder ingen erinran från min sida.
Såsom jag förut nämnt, ingår nu i det under tionde huvudtiteln uppförda
ordinarie förslagsanslaget till lots- och fyrinrättningen ett belopp å 19,000
kronor till lotsverkets undervisningsanstalter. Genomförandet av det av
mig nu förordade förslaget skulle alltså i själva verket medföra en kostnadsökning
av omkring 27,700 kronor. Berörda anslagsbelopp under tionde
14
Kungl. Maj:ts proposition Nr 37.
huvudtiteln skulle hädanefter icke behövas. Chefen för handelsdepartementet
har också, såsom jag torde få erinra, gjort framställning om förslag till riksdagen
att minska förslagsanslaget till lots- och fyrinrättningen med detta belopp,
19,000 kronor. Under åttonde huvudtiteln torde däremot böra för ifrågavarande
ändamål uppföras ett nytt ordinarie förslagsanslag å 36,000 kronor. Vad angår
beteckningen å detta anslag synes mig den föreslagna: »Skolundervisning
åt lots- och fyrpersonalens barn» icke fullt lämplig, då en del av kostnaderna
för berörda undervisning skulle bestridas jämväl av annat anslag.
Jag vill för min del föreslå rubriken: Bidrag till vissa kostnader för skolundervisning
åt lots- och fyrpersonalens barn.
Någon ökning av förslagsanslaget till avlöning åt lärare vid folkskolor
torde den ovan angivna merutgiften å 10,710 kronor icke behöva föranleda.
Under åberopande av vad jag sålunda anfört, hemställer jag, att Eders
Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen att
dels godkänna följande grunder ifråga om undervisningen
åt lots- och fyrpersonalens barn, med rätt för Kungl. Maj:t
att meddela de närmare föreskrifter, som för tillämpningen
av sagda grunder må befinnas erforderliga:
1) Lots- och fyrpersonalens barn åtnjuta undervisning i
de allmänna skolor, som tillhöra de skoldistrikt, inom vilka
de äro bosatta. Där antalet barn eller andra förhållanden
sådant påkalla, upprättar skoldistriktet särskild till vederbörande
lots- eller fyrplats förlagd skola.
2) Där på grund av skolvägarnas längd eller beskaffenhet
i övrigt barnen icke lämpligen kunna under skoltiden kvarbo
i hemmet, utgår bidrag till inackordering eller till hållande
av skolbushåll.
3) För sådan särskild skola, som, på sätt under punkt 1
sagts, upprättats på lots- eller fyrplats, tillhandahåller staten
lokaler med nödigt bränsle.
4) Till lärarens avlöning skall utgå bidrag enligt de bestämmelser,
som för avlöning och statsbidrag till lärare
vid folk- och småskolor äro eller varda fastställda. Därjämte
tillhandahåller staten vederbörande lärare bostad med bränsle
eller ersättning därför enligt bestämmelserna i gällande boställsordning
för lärarpersonalen vid folk- och småskolor.
5) Det under punkt 2 omförmälda inackorderingsbidrag
eller bidrag för skolhushåll utgår efter ortens pris med lägst
20 och högst 40 kronor per barn och månad. Till nämnda
belopp bidrager staten med 9/io; återstoden gäldas av vederbörande
skoldistrikt. För barn, som åtnjuter undervisning
i folkskola eller fortsättningsskola, må statsbidrag till in
-
15
Kung!. Maj. ts proposition Nr 37.
ackordering eller hållande av skolhushåll utgå, så länge det
tillhör sådan skola. För barn, som undervisas i annan skola
än ovan nämnts, må dylikt bidrag utgå från och med höstterminen
det år, barnet fyller 7 år, till och med vårterminen
det år, det fyller 13 år;
dels och i riksstaten å åttonde huvudtiteln, huvudavdelningen
I. Folkundervisningen, underavdelningen Folkskolor
samt rubriken: Bidrag till vissa kostnader för skolundervisning
åt lots- och fyrpersonalens barn uppföra ett ordinarie
förslagsanslag å 36,000 kronor.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
behagar Hans Maj:t Konungen lämna bifall ävensom
förordna, att proposition av den lydelse, bilaga vid detta
protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
E. Meurling.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1925:124 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående skolundervisning åt lotsoch fyrpersonalens horn järnte en i ämnet väckt motion. s. 14 i texten
- SU 1925:43 Utlåtande i anledning av Kungl. May.ts proposition angående skolundervisning åt lotsoch fyrpersonalens barn jämte en i ämnet väckt motion. s. 9 i texten