Sök i Ratio Lex

Angående pensionering av vissa icke-ordinarie befattningshavare vid Flyinge hingstdepå och stuteri samt Strömsholms hingstdepå

1925-01-30 · 15 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 13 av 15 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1925:45, Angående pensionering av vissa icke-ordinarie befattningshavare vid Flyinge hingstdepå och stuteri samt Strömsholms hingstdepå

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts proposition Nr 45.

1

Nr 45.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående pensionering av vissa

icke-ordinarie befattningshavare vid Flyinge hingstdepå och

stuteri samt Strömsholms hingstdepå; given Stockholms slott

den 30 januari 1925.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Sven Linders.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans Maj.t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 30 januari 1925.

Närvarande:

Statsministern Sandlek, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Olsson, Nothin, Hansson, Linders, Larsson, Wigforss, Möller,

Levinson.

Departementschefen, statsrådet Linders anför:

I anledning av en inom andra kammaren väckt motion nr 264 har 1924

års riksdag i skrivelse den 30 maj 1924, nr 215, anhållit, att Kungl. Maj:t

måtte låta verkställa utredning angående pensionering av icke-ordinarie befattningshavare

vid Flyinge hingstdepå och stuteri samt Strömsholms hingstdepå

ävensom därefter för riksdagen framlägga det förslag, vartill berörda

utredning kunde giva anledning.

Sedan Kungl. Maj:t därefter genom beslut den 13 juni 1924 anbefallt

statskontoret att i samråd med stuteriöverstyrelsen verkställa ovanberörda

utredning, har nu statskontoret i skrivelse den 14 oktober 1924 inkommit

med utredning i ämnet jämte förslag till grunder för pensionering av vissa

Bihang till riksdagens protokoll 1925. 1 samt. 39 höft. (Nr i5.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 45.

icke-ordinarie befattningshavare vid Flyinge hingstdepå och stuteri samt

Strömsholms hingstdepå.

över statskontorets skrivelse har 1921 års pensionskommitté den 19 november

1924 avgivit infordrat utlåtande.

Jag vill till en början i korthet beröra ifrågavarande befattningshavares

avlöningsförmåner.

Jämlikt av Kungl. Maj:t den 13 juni 1924 fastställda avlöningsstater

för betjäningen vid Flyinge hingstdepå och stuteri samt Strömsholms hingstdepå

må finnas anställda vid Flyinge en fodermarsk, en foder marsk-stoöverskötare,

en kormästare, 29 stallbetjänte, en nattvakt, en hushållerska och en

hovslagare samt vid Strömsholm en fodermarsk, en kormästare, 16 stallbetjänte,

en nattvakt och en hovslagare.

Vid Flyinge finnas f. n. endast 27 stallbetjänte anställda, varför sammanlagda

antalet hithörande befattningshavare alltså uppgår till 53.

Storleken av personalens avlöningar, vilka bestridas från anslaget till

hingstdepåernas och stuteriets verksamhet, framgår av följande sammanställning

:

Begynnelse-

avlöning

Kronor

Avlöning

efter 5 år

Kronor

Avlöning

efter 10 år

Kronor

Fodermarsk1 .........

l.aso

1,500

1,620

Kormästare............

1,260

1,380

1,500

Stallbetjänt............

960

1,020

1,080

Nattvakt...... ......

1,020

1,080

1,140

Hushållerska .........

900

960

1,020

1 Fodermarsk-stoöverskötaren erhåller därjämte för skötsel av fölstona och fölen, särskilt

under och närmast efter fölningstiden, 20 kronor för varje föl, dock högst 600 kronor.

Hovslagarna erhålla betalning för sitt arbete efter taxa, varjämte den vid

Flyinge anställde åtnjuter ett mindre arvode i egenskap av motorskötare samt

äger rätt att utöva jämväl annan praktik än vid depåen och stuteriet.

Fodermarskar, kormästare, nattvakter, hovslagare och gifta stallbetjänter

tilldelas i mån av tillgång bostad med planteringsland samt erhålla bränsleförmåner

in natura. Ogifta stallbetjänter anvisas gemensamhetsrum, vilka

uppvärmas genom vederbörande depås försorg. Hushållerskan tilldelas ett

rum med uppvärmning.

Utöver de i staten fastställda avlöningsförmånerna utgår beklädnadsersättning

med 140 kronor till fodermarsk, kormästare och stallbetjänt. Vederbörande

depå tillhandahåller åt nattvakt regnkappa och päls för tjänstebruk.

Dyrtidstillägg å den till personalen utgående kontanta avlöningen samt

beklädnadsersättningen skall beräknas efter de grunder, som för närvarande

äro fastställda eller framdeles må gälla beträffande nyreglerade verk i all
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition Nr 45.

mänhet, därvid dyrtidstillägg dock icke må beräknas ä ovanberörda till fodermarsk-stoöverskötaren

vid Flyinge utgående särskilda ersättning för skötsel

av fölston och föl.

Ifrågavarande befattningshavare åtnjuta dessutom kostnadsfri läkarvård.

Personalen antages av vederbörande depåchef genom avtal gällande för

viss av depåchefen bestämd tid.

Såsom icke-ordinarie äro befattningshavarna i fråga visserligen icke tillförsäkrade

pensionsrätt, men vissa förmåner hava dock beretts dem för deras

ålderdom. Sålunda hava de vid Strömsholms hingstdepå anställda stallbetjänte

m. fl. efter erhållet avsked brukat bekomma fri bostad jämte vissa

andra naturaförmåner ävensom något kontant årligt understöd. Även änka

efter stallbetjänt har likaledes erhållit vissa naturaförmåner jämte ett mindre

kontant understöd. Vid Flyinge hingstdepå anställd stallbetjänt har i allmänhet

efter avsked erhållit något årligt understöd av depåns medel, men

till änka efter sådan stallbetjänt torde dylikt understöd icke hava utgått.

I detta sammanhang må nämnas, att riksdagen under de senare åren i

vissa fall beviljat pensioner å allmänna indragningsstaten åt stallbetjänte

vid hingstdepåerna, varvid pensionsbeloppen tillmätts med hänsyn till vederbörandes

ålder, tjänstetid och hälsotillstånd samt växlat mellan 200 kronor

och 500 kronor årligen. Genom beslut vid 1923 års riksdag ersattes vissa

tidigare av Flyinge hingstdepås medel beviljade understöd åt stallbetjänte

därstädes med motsvarande understöd å allmänna indragningsstaten, varigenom

pensionstillägg kommo att utgå å understödsbeloppen. Senast har

beslut om pensionering av vissa stallbetjänte fattats av 1924 års riksdag.

Pensionering av änka efter stallbetjänt vid hingstdepå torde hittills hava

förekommit endast i ett fall, där änkan efter en stallbetjänt, som omkommit

genom skada till följd av olycksfall under tjänstutövning, tillerkändes livränta

enligt olycksfallsförsäkringslagen. Vid 1922 års riksdag beviljades

understöd från allmänna indragningsstaten i form av uppfostringsbidrag till

belopp av 100 kronor åt vartdera av två minderåriga barn efter en avliden

stallbetjänt vid Flyinge hingstdepå.

Fodermarsk vid hingstdepå har under senare år i ett fall tillerkänts pension

å allmänna indragningsstaten till belopp av 1,000 kronor årligen.

Genom kungl. brev den 22 maj 1812 bildades en pensionskassa för tjänstemännen

vid Strömsholms stuteri, numera Strömsholms hingstdepå, samt

deras änkor och barn. Till denna kassa har förutom bidrag från delägarna

även lämnats tillskott av statsmedel.

Frågan om denna kassas avveckling vann aktualitet i samband med om

bildandet av befattningarna såsom depåchef, beridare, bokhållare och veterinär

vid hingstdepåerna till ordinarie statstjänster, varom beslut fattades vid 1909

års riksdag. Med anställningen såsom ordinarie följde nämligen för veder
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 45.

börande dels rätt till pension enligt 1907 års civila pensionslag, dels ock

under viss förutsättning skyldighet att inträda i civilstatens änke- och pupillkassa.

Spörsmålet rörande den framtida användningen av den hos Strömsholms

pensionskassa samlade pensionsfonden upptogs till behandling av statskontoret

i utlåtande den 31 december 1908, avgivet i anledning av ifrågasatt nytt

reglemente för nämnda pensionskassa, och framförde statskontoret därvid

tanken, att den hos kassan samlade fonden lcunde, sedan därmed avsedda

ändamål fyllts, användas till förbättrad pensionering av betjänte vid Strömsholms

hingstdepå samt deras änkor och barn. Sedan stuteriöverstyrelsen i

skrivelse den 31 augusti 1912 framlagt utredning med förslag till åtgärder

för avveckling av pensionskassan, framföll statskontoret i ett den

31 oktober 1918 avgivet förnyat utlåtande i ämnet, bland annat, att den

hos kassan samlade fonden borde, i den mån så kunde ske, utan rubbning

i de förpliktelser, som reglementsenligt ålåge kassan, komma till användning

för ett dess ursprungliga syfte så närstående ändamål som pensionering av

stallbetjänte med flera extra befattningshavare vid hingstdepåerna. Då fonden

slutligen fullgjort sina förpliktelser på grund av inbetalda avgifter och således

varken delägare eller pensionärer längre funnes, syntes det nämligen

icke kunna vara något att erinra mot, att fonden, som förutom genom delägareavgifter

uppkommit genom direkt anslag av statsmedel, användes av

staten till förmån för befattningshavare, vilkas verksamhet vore förlagd till

de institutioner, som uppehölles genom anslaget till hästavelns förbättrande.

Med hänsyn till det ansenliga belopp, vartill fonden vuxit, och då avkastningen

kunde väntas lämna icke obetydligt överskott, sedan pensionerna

bestritts, borde det icke heller möta hinder att redan tidigare än fondens

alla förpliktelser bortfallit taga dylikt överskott i anspråk för förut antydda

nya ändamål.

Den 21 mars 1919 meddelade Kungl. Maj:t beslut angående avvecklingen

av omförmälda pensionskassa. Kungl. Maj:t föreskrev därvid, bland annat,

att den hos kassan samlade pensionsfondens tillgångar skulle vid utgången

av april månad 1919 överlämnas till statskontoret; att fonden skulle underförutvarande

benämning hos statskontoret särskilt bokföras och förvaltas;

samt att statskontoret skulle till fondens pensionärer utbetala dem tillkommande

pensioner.

I samband härmed uppdrog Kungl. Maj:t åt överdirektören och chefen för

försäkringsinspektionen P. J. G. Laurin att verkställa utredning och uppgöra

förslag rörande lämpligaste sättet för beredande av rätt till pension åt

stallbetjänte med flera extra befattningshavare. Sedan emellertid Kungl.

Maj:t uppdragit åt 1921 års pensionskommitté att verkställa utredning

rörande pensionering av icke-ordinarie befattningshavare vid statsförvaltningen,

har den åt överdirektören Laurin anförtrodda utredningen icke

kommit till utförande, och har Kungl. Maj:t sedermera den 13 juni 1924

återkallat ifrågavarande uppdrag.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds proposition Nr 45.

Riksdagen liar vid åtskilliga tillfällen fastställt grunder för pensionering

av olika grupper icke-ordinarie befattningshavare. Sålunda fastställdes dylika

grunder för daglönare med flera vid marinen av 1910 års riksdag. Av 1917

års riksdag fastställdes vidare pensionsbestämmelser beträffande vissa ickeordinarie

befattningshavare vid statens järnvägar, telegrafverket och statens

vattenfallsverk. Slutligen antog 1918 års riksdag liknande bestämmelser

i fråga om förmän och arbetare vid statens järnvägsbyggnader in. in.

I förberörda skrivelse den 30 maj 1924, nr 215, har riksdagen anfört, bland

annat, följande.

Enligt riksdagens mening syntes det önskvärt, att eu ordnad pensionering

av icke-ordinarie personal vid statens stuteri och hingstdepåer komme till

stånd. Med hänsyn till ifrågavarande befattningshavares jämförelsevis fasta

anställning torde det nämligen få anses vara billigt, att de i likhet med

åtskilliga jämställda personalgrupper vid avgång ur tjänst efter visst antal

levnads- och tjänstår finge komma i åtnjutande av eu till beloppet på förhand

bestämd pension. Frågan om en pensionering av här avsedd personal

ägde måhända visst samband med spörsmålet om pensionering av statens

icke-ordinarie befattningshavare i allmänhet, vilken fråga innefattades i det

utredningsuppdrag, som anförtrotts åt 1921 års pensionskommitté men ännu

icke fullbordats. En särskild anledning att utan avvaktan på slutförandet

av sistnämnda utredning för sig upptaga frågan om ordnande av pensionsförhållandena

för icke-ordinarie befattningshavare vid stuteriet och hingstdepåerna

syntes emellertid ligga i förefintligheten av den pensionsfond, som

samlats av viss för tjänstemän vid Strömsliolm inrättad men numera under

avveckling stadd pensionskassa. Denna fond hade vid utgången av första

halvåret 1923 uppgått till, i hela krontal, 250,411 kronor. Fondens inkomster

under nämnda halvår utgjorde 4,760 kronor, medan de utgifter,

som fonden under samma tid hade att bestrida, inskränkte sig till ett belopp

av 2,403 kronor, allt i hela krontal. Riksdagen delade den av statskontoret

uttalade uppfattningen, att berörda fond, som till stor del uppkommit

genom direkta tillskott av statsmedel, syntes böra komma till användning

för pensionering av här ifrågavarande icke-ordinarie befattningshavare,

i den mån så kunde ske utan rubbning av fondens ännu kvarstående förpliktelser.

Vidkommande sättet för pensioneringens ordnande syntes den frivilliga

pensionsförsäkringen icke fullt tillfredsställande beträffande eu personal med

den jämförelsevis fasta anställning, varom här vore fråga. Lämpligare

syntes vara att tillämpa ett system motsvarande det, som för närvarande

gällde för pensionering av viss icke-ordinarie personal vid kommunikationsverken.

Då emellertid, enligt vad inom riksdagen uppgivits, befattningshavare

tillhörande stallbetjäningen vid hingstdepåerna icke sällan efter därstädes

vunnen utbildning samt längre eller kortare tids tjänstgöring plägade

övergå från statstjänsten till enskild anställning, kunde det måhända förtjäna

tagas under övervägande, huruvida icke en pensionering i anslutning

till de grunder, vilka gällde beträffande pension åt förmän och arbetare vid

statens järnvägsbyggnader, kunde vara att föredraga. Detta spörsmål borde

emellertid göras till föremål för närmare utredning.

I sin ovanberörda skrivelse den 14 oktober 1924 har statskontoret anfört,

bland annat, följande.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition Nr 45.

Statskontoret hölle före, att hinder icke kunde anses förefinnas mot att

åtgärder redan nu vidtoges för beredande av ordnad pensionering för betjäningen

vid statens hingstdepåer. För att emellertid icke i någon mån

föregripa den utredning, som anförtrotts 1921 års pensionskommitté och

vilken utredning givetvis komme att inbegripa även nu ifrågavarande personalgrupper,

syntes det lämpligt, att man nu inskränkte sig till ett provisoriskt

ordnande av pensioneringen för hingstdepåernas betjäningspersonal.

Den ifrågasatta pensioneringen borde alltså, enligt statskontorets av

stuteriöverstyrelsen biträdda mening, tillsvidare icke ordnas efter de mera

invecklade grunder, som kommit till tillämpning enligt reglementen av den

29 juni 1917 för pensionering av viss icke-ordinarie personal vid telegrafverket,

statens järnvägar och statens vattenfallsverk. Pensioneringen vore

enligt nämnda reglementen byggd på ett system, som förutsatte, att befattningshavarna

själva med avgifter bidroge till sin pensionering. Tillämpning

å hingstdepåernas betjäningspersonal av ett dylikt system torde dock

knappast kunna äga rum utan rubbning i de så nyligen som den 13 juni

1924 fastställda staterna för ifrågavarande personal. Såsom en provisorisk

lösning av förevarande spörsmål syntes i stället en sådan anordning kunna

förordas, som kommit till tillämpning vid pensionering av förmän och

daglönare vid marinen eller av förmän och arbetare vid statens järnvägsbyggnader

och vid statens vattenfallsverks byggnadsavdelning. Pensioneringen

av nu nämnda grupper av extra befattningshavare i statens tjänst

vore icke byggd på ett system med avgifter för egen pensionering, utan

gällde för pensioneringen vissa mera summariska och enkla bestämmelser,

som lämpligen syntes kunna tagas till förebild vid ett provisoriskt ordnande

av nu ifrågavarande pensionering — med avsikt att låta denna pensionering

i sinom tid ersättas av de mera rationella pensioneringsgrunder, som kunde

bliva resultatet av 1921 års pensionskommittés utredningar och dess blivande

förslag rörande pensioneringen av icke-ordinarie personal inom stora

delar av statsförvaltningen. De pensioneringsgrunder, som sålunda skulle

kunna ifrågakomma såsom förebilder för nu ifrågavarande pensionering,

företedde emellertid sins emellan vissa olikheter. Båda stadgade en tjänstetid

av minst 25 år såsom förutsättning för erhållande av pension; men

under det att pensioneringsgrunderna för byggnadsarbetarna medgåve pension

redan vid uppnådd levnadsålder av 55 år och stadgade förhöjda pensioner

till vissa angivna belopp vid högre levnadsålder och längre tjänstetid,

bleve enligt pensioneringsgrunderna för marinens daglönarpersonal, för

vilken i regel avgång ägde ruin först vid uppnådd levnadsålder av 65 år,

den för 25 års tjänstetid bestämda pensionen förhöjd med visst belopp för

varje tjänstår, som intjänats utöver minimitjänstetiden av 25 år. Då det

senare systemet syntes vara att föredraga, när det gällde personalgrupper

med den jämförelsevis fasta anställning, som innehades av betjäningspersonalen

vid hingstdepåerna, hade statskontoret i samråd med stuteriöverstyrelsen

utarbetat sitt förslag i ämnet med tillämpning av sistnämnda system.

I pensioneringen syntes icke böra medtagas vare sig den vid Flyinge anställda

hovslagaren — som avlönades enligt taxa och som utövade jämväl annan

praktik än vid depån och stuteriet — eller husmodern vid Flyinge. Vad

anginge nämnda liusmodersbefältning, som icke hade motsvarighet vid Ström sholm,

vore att märka, att den nuvarande innehavaren av befattningen icke

uppnatt sådan ålder, att pensionering under den närmaste tiden kunde antagas

ifrågakomma. Ej heller de kvinnliga daglönarna vid marinen, såsom

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:In proposition Nr •/•>.

sjuksköterskor och tvätterskor, voro inbegripna under pensioneringsbestämmelserna

för marinens daglönare, utan vore det avsett, att i förekommande

fall frågan om pension åt sådan kvinnlig extra befattningshavare skulle

göras till föremål för särskild framställning till riksdagen.

I fråga om tjänstår sberäkning en syntes det skäligt, att även tjänstetid i

annan statstjänst, som vederbörande tilläventyrs innehaft före anställningen

vid hingstdepå, kunde få medräknas.

Av stuteriöverstyrelsen hade framhållits, att med hänsyn till tjänstgöringens

beskaffenhet och tjänstens krav på spänstighet pensionsåldern för

stallbetjänt och nattvakt icke lämpligen borde sättas högre än till 60 levnadsår,

varemot fodermarsk och kormästare utan olägenhet i regel torde

kunna kvarstå till uppnådda 65 levnadsår. Från nämnda styrelses sida hade

tillika framhållits önskvärdheten därav, att möjlighet bereddes till pensionering

av såväl stallbetjänt och nattvakt som fodermarsk och kormästare

vid tidigare ålder, då dessa befattningshavare icke alltid kunde lämpligen

bibehållas i tjänst till den regelmässiga pensionsåldern utan fall kunde inträffa,

då sådan befattningshavare måste tidigare entledigas till följd av

genom sjukdom föranledd oförmåga att längre bestrida sitt arbete eller dä

hans arbetsförmåga blivit av en eller annan anledning sa nedsatt, att han

icke längre kunde lämpligen bibehållas vid sin befattning. Med hänsyn till

dessa erinringar, som av statskontoret funnits befogade, hade i det av statskontoret

och stuteriöverstyrelsen uppgjorda författningsförslaget upptagits

vissa bestämmelser om förtidspensionering för den personal, som i förslaget

avsåges. De föreslagna bestämmelserna, som i viss man hade motsvarighet

i pensioneringsgrunderna för marinens daglönarpersonal, innebure, att pension

Unge tillkomma befattningshavare, som entledigats antingen efter uppnådd

ålder av 50 år till följd av genom styrkt sjukdom föranledd oförmåga

till arbete eller efter uppnådd ålder av 60 år beträffande fodermarsk och

kormästare eller 55 år i fråga om annan befattningshavare, när han till

följd av försvagat hälsotillstånd eller nedsatta krafter vore mindre tjänlig

för sitt arbete.

Vid bestämmande av pensionsbeloppen vore givetvis de nu utgående avlöningsförmånerna

av största betydelse, men hänsyn torde också i viss mån

få tagas till de belopp, som av riksdagen beviljats såsom pension åt befattningshavare

tillhörande de personalgrupper, om vilka här vore fråga, jämte

det pensionstillägg, som av sådan pensionär åtnjötes enligt kungörelsen den

15 juni 1922 (nr 360).

Vad därvid först beträffade stallbetjänte, utgörande det övervägande

flertalet inom ifrågavarande personalgrupper, ävensom nattvakter, vilka i aylöningshänseende

vore nära jämförliga med stallbetjänte, hade pension vid

flera tillfällen av riksdagen beviljats sådan befattningshavare till belopp av

500 kronor, då tjänstetiden uppgått till minst 35 år samt vederbörande varit

oförmögen att med arbete i någon mån försörja sig. Utöver pensionen utginge

till sådan pensionär pensionstillägg å 180 kronor. Liksom personalens

avlöning numera vore att anse såsom nyreglerad — ett förhållande som framträdde

bland annat däri, att dyrtidstillägg å avlöningen beräknades efter de

strängare grunder, som gällde för befattningshavare i nyreglerade verk —

borde jämväl de pensionsbelopp, som bleve bestämda för hingstdepåernas

betjäningspersonal, få betraktas såsom grundade på nyreglerad avlöning med

påföljd dels att pensionstillägg ej finge åtnjutas dels ock att dyrtidstillägg

å pensionerna skulle beräknas efter de mindre gynnsamma grunder, som i

sådant avseende funnes fastställda för s. k. nyreglerade pensioner. Vid sådana

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition Nr 45.

förhållanden hade minimibeloppet för pension åt stallbetjänt och nattvakt

ansetts böra utgöra 600 kronor. Då tjänstetiden överstege 25 år, skulle enligt

ovan antydda system pensionen ökas med visst belopp för varje år därutöver;

och hade denna ökning funnits böra föreslås till 30 kronor för varje

överskjutande tjänstår. Dock borde därvid ett maximibelopp bestämmas och

hade detta förslagsvis satts till 900 kronor, vilket pensionsbelopp alltså skulle

erhållas, om vid avgången en tjänstetid av minst 35 år uppnåtts. Detta

pensionsmaximum kunde vid första påseendet synas väl högt i förhållande

till stallbetjänts slutavlöning, som utgjorde 1,080 kronor; men såsom grundläggande

vid pensionsbeloppets tillmätande torde få tagas stallbetjänts samtliga

förmåner i tjänsten, utgörande — utöver nämnda kontanta arvode —

fri bostad m. fl. naturaförmåner, uppskattade till värde av cirka 300 kronor

vid Strömsholms hingstdepå och till cirka 260 kronor vid Flyinge hingstdepå

och stuteri. Med hänsyn härtill måste de föreslagna pensionsbeloppen

anses såsom lämpligen avpassade och skäliga.

Vidkommande därefter de pensionsbelopp, som kunde anses böra bestämmas

för fodermarsk och kormästare, vore att märka, hurusom riksdagen år

1920 beviljade pension å 1,000 kronor till en fodermarsk vid Flyinge samt

att å detta belopp åtnjötes pensionstillägg å 180 kronor enligt kungörelsen

den 15 juni 1922. Att ett jämförelsevis så högt pensionsbelopp beviljades i

omförmälda fall torde emellertid hava berott på den osedvanligt långa tjänstetid

av inemot 50 år, som av den pensionerade intjänats. Om för fodermarsk

och kormästare bestämdes en minimipension av 720 kronor vid 25 tjänstår,

en förhöjning i pensionen med 30 kronor för varje tjänstår därutöver samt

ett maximibelopp av 1,200 kronor, syntes pensionen bliva skälig såväl i förhållande

till avlöningen, vilken efter intjänade ålderstillägg uppginge till

1,620 kronor förutom naturaförmåner till uppskattat värde av cirka 550

kronor vid Strömsholm och cirka 400 kronor vid Flyinge, som ock i jämförelse

med vad som föreslagits såsom pension åt stallbetjänt och nattvakt.

I fall av förtidspensionering, som enligt vad förut framhållits skulle förekomma

vid entledigande till följd av invaliditet eller eljest nedsatt arbetsförmåga,

syntes pensionsbeloppet böra bestämmas att utgöra minst vad vederbörande

skulle hava bekommit i pension, om han vid avgången kunnat

räkna 25 år i statens tjänst.

Såsom särskilt villkor för att komma i åtnjutande av den för fodermarsk

och kormästare bestämda pensionen syntes böra föreskrivas viss tids innehavande

av sådan befattning på sätt som funnes stadgat i fråga om den

högre pension, som enligt pensioneringsgrunderna för marinens daglönare

tillkomme sjukvaktare eller förman; och hade denna tid satts till fem år.

Den fodermarsk eller kormästare, som icke uppfyllde detta villkor, borde dock,

om de för pension åt stallbetjänt stadgade förutsättningar förelåge, erhålla

den pension, som under för handen varande förhållanden skulle hava tillkommit

honom, därest han i stället avgått från befattning såsom stallbetjänt.

Fråga om rätt till erhållande av pension enligt de föreslagna grunderna

syntes lämpligen böra avgöras av statskontoret, som redan hade sig anförtrott

att i stor omfattning pröva pensionsrättsfrågor och förvaltade de medel,

som vore avsedda att för ifrågavarande pensionering tagas i anspråk; och

både i förslaget till pensioneringsgrunder influtit ett stadgande härom, varjämte

bestämmelser införts rörande ansökning om pension och om pensions

utbetalning.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majits proposition Nr 15.

9

I fråga om pensionsbeloppens storlek och därmed sammanhängande frågor

har 1921 års pensionskommitté i Kitt förberörda utlåtande anfört följande.

De pensionsbelopp, som enligt förslaget skulle kunna utgå till stallbetjänte

oeh nattvakter vid statens hingstdepåer, skulle måhända kunna synas viil

höga i förhållande till de kontanta avlöningar, som fastställts för dessa befattningshavare,

samt om hänsyn toges till att pensionsavgifter icke skulle

erliiggas. Såsom statskontoret framhållit utginge emellertid jiimte den kontanta

avlöningen vissa naturaförmåner, vilkas värde kunde uppskattas till

åtminstone vad i statskontorets skrivelse angivits eller måhända till och

med något högre. Därjämte syntes det kunna antagas, att, därest pensionsavgifter

ålades befattningshavarna, avlöningarna skulle komma att med hänsyn

härtill höjas med minst däremot svarande belopp. Vid nu angivna förhållanden

hade pensionskommittén ansett de föreslagna pensionsbeloppen

lämpligt avvägda i förhållande till de fastställda avlöningsförmånernas sammanlagda

värde. Då förslaget icke heller i övrigt givit anledning till

erinran, funne sig kommittén böra förorda detsamma, dock under den bestämda

förutsättningen att pensionstillägg ej finge åtnjutas på nu ifrågavarande

pensioner samt att dyrtidstillägg å sådana pensioner borde beräknas

efter de grunder, som gällde för s. k. nyreglerade pensioner.

Vad slutligen beträffar de medel, från vilka pensioneringskostnaderna böra

bestridas, har statskontoret yttrat följande.

Det hade icke ansetts nödigt eller lämpligt att i pensioneringsbestämmelserna

intaga annan föreskrift i förevarande avseende än att pensioner, som

beviljades enligt de föreslagna grunderna, skulle utgå av medel, som för

sådant ändamål ställts till statskontorets förfogande. Statskontoret föreställde

sig emellertid, att riksdagens medgivande borde utverkas därtill, att kostnaderna

för ifrågavarande pensionering finge bestridas av pensionskassan för

tjänstemännen vid Strömsholms hingstdepå enligt de närmare föreskrifter,

som av Kungl. Maj:t kunde meddelas.

Den hos kassan samlade fonden hade vid utgången av budgetåret 1923—

1924 en behållning av något över 254,000 kronor; av årsavkastningen, som,

oberäknat ett belopp av 55 kronor 23 öre årsavgift, belöpt sig till något mer

än 10,800 kronor, hade under året ett sammanlagt belopp av 4,556 kronor

utbetalts i pensioner. Då den siste delägaren i kassan inom kort avginge

från sin befattning med åtnjutande av pension från kassan till belopp av

2,373 kronor årligen, komme kassans utgifter att ökas med motsvarande

belopp. Pensionsutgifterna för år räknat bleve därefter tillsvidare 6,804

kronor; och någon ökning av belastningen för pensioner enligt kassans reglemente

kunde härefter icke äga rum, varemot småningom en minskning

komme att inträda alltefter som pensionärer bortginge; där ny pensionär

kunde träda i annans ställe, såsom exempelvis kunde ske, om den, som inom

kort tillträdde pension, avlede och efterlämnade pensionsberättigad anhörig,

kunde dock fondens belastning med enligt kassans reglemente utgående pensioner

icke vidare ökas. Av årsavkastningen från kassans fond kunde alltså

ett belopp av minst 4,000 kronor årligen beräknas såsom överskott. Att

döma efter levnadsåldern hos de befattningshavare, för vilka den föreslagna

pensioneringen skulle komma att gälla, torde pensionering under den närmaste

tiden icke kunna antagas komma att äga rum i sådan utsträckning,

att icke nämnda årsbelopp väl kunde beräknas därtill förslå. Men även

om mot förmodan pensioneringen under den tid, som de provisoriska be
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Kungl. Maj:ts proposition Nr 45.

stämmelserna komma att tillämpas, skulle visa sig draga större årskostnad

än att den kunde till fullo täckas av årsavkastningens överskottsmedel, syntes

enligt statskontorets mening hinder icke böra möta för att av kassans sparade

kapital fylla bristen, vilken i alla händelser kunde antagas icke bliva betydlig.

Möjligen kunde den åtgärd anses lämplig, att överskottsmedlen å

årsavkastningen från och med budgetåret 1925—1926 avsattes och i kassans

räkenskap särskilt bokfördes för att komma till användning för ifrågavarande

pensionering.

Statskontorets förslag till grunder för pensionering av vissa icke-ordinarie

befattningshavare vid Flyinge bingstdepå och stuteri samt Strömsholms

bingstdepå är av följande lydelse:]

1 §•

Vid Flyinge bingstdepå och stuteri eller vid Strömsholms bingstdepå anställd

fodermarsk, kormästare, stallbetjänt eller nattvakt erhåller vid avgång

från tjänsten pension till belopp och under villkor, som nedan stadgas.

2 §.

1. För rätt att komma i åtnjutande av pension erfordras ej mindre att

hava tjänat staten under minst 25 år än även att hava uppnått en levnadsålder

av 65 år beträffande fodermarsk och kormästare eller av 60 år i fråga

om stallbetjänt och nattvakt. 0

2. Ändå att de i 1 mom. angivna villkor icke äro uppfyllda, ma befattningsbavare

kunna erhålla pension i följande fall, nämligen:

a) där han entledigas på grund därav, att han beflnnes vara av behörigen

styrkt sjukdom oförmögen för framtiden till utförande av sitt arbete, samt

han tillika uppnått en levnadsålder av minst 50 år, samt

b) där han entledigas på grund därav, att han beflnnes vara till följd av

försvagat hälsotillstånd eller nedsatta krafter mindre tjänlig till sitt arbete,

samt han tillika uppnått en levnadsålder beträffande fodermarsk eller kormästare

av 60 år eller, beträffande stallbetjänt eller nattvakt, av 55 år.

3 §•

Pensionsbeloppet bestämmes efter tjänstetidens längd och utgör vid en

tjänstetid av 25 år för fodermarsk och kormästare 720 kronor samt för stallbetjänt

och nattvakt 600 kronor; för varje fullt tjänstår därutöver hojes

pensionsbeloppet med 30 kronor; dock skall högsta pensionsbeloppet utgöra

för fodermarsk och kormästare 1,200 kronor samt för stallbetjänt och nattvakt

900 kronor. , . . .

I fall, som i 2 § 2 mom. avses, skall, ändå att tjanstarens antal icke uppgår

till 25, pensionens belopp icke understiga vad i sådant avseende tillkommit

vederbörande, därest han vid avgången kunnat räkna 25 tjänstår.

4

För erhållande av pension såsom fodermarsk eller kormästare erfordras

att hava innehaft sådan befattning i minst fem år närmast före avgången.

Uppfyller icke vederbörande detta villkor, erhåller han vid avgången från

sådan befattning, som nyss nämnts, pension till det belopp, som skulle hava

tillkommit honom, därest han i stället avgått från befattning såsom stallbetjänt.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 45.

11

5 §.

Ansökning om pension ställes till statskontoret och ingives till cliefen för

den hingstdepå, vid vilken sökanden är anställd, för att av denne med vederbörlig

utredning om sökandens levnads- och tjänstålder samt de övriga omständigheter,

som må vara av betydelse för prövning av pensionsrätter insändas

till stuteriöverstyrelsen, som med yttrande och förslag överlämnar

handlingarna i ärendet till statskontoret.

6 *.

Statskontoret prövar inkommen ansökning om erhållande av pension och

meddelar vederbörande skriftlig underrättelse om sitt beslut.

7 §.

Pension utgår från de medel, som för sådant ändamål ställts till statskontorets

förfogande, och utbetalas månadsvis i efterskott.

Dessa bestämmelser träda i kraft den 1 juli 1925 och gälla tillsvidare intill

dess annorlunda förordnas.

Jag delar den av 1924 års riksdag uttalade uppfattningen, att det vore Departementsönskvärt,

att förevarande pensioneringsfråga redan nu kunde få sin lös- chef™- ning. Det synes mig nämligen icke föreligga anledning till ytterligare

dröjsmål, då medel till bestridande av kostnaderna för pensioneringen kunna

stå till förfogande genom ovanberörda för tjänstemännen vid Strömsholms

hingstdepå bildade pensionskassa, vilken numera fått sina uppgifter så begränsade,

att ett för här ifrågavarande ändamål tillräckligt årligt överskott

å dess avkastning uppstår, och då ett beslut icke synes behöva föregripa frågan

om en allmän pensionering av statens icke-ordinarie befattningshavare.

Genomförandet av en ordnad pensionering för berörda personal vid hingstdepåerna

synes mig medföra åtskilliga fördelar. Sålunda torde rekryteringen

bliva underlättad, varjämte möjligheten att få behålla duglig och invand

personal vid depåerna och stuteriet torde ökas. Vidare torde personalen icke

komma att kvarstå i tjänsten till en så hög ålder, som hittills varit fallet,

varigenom den genomsnittliga arbetsdugligheten hos personalen blir större.

Någon minskning i antalet stallbetjänte borde därför bliva möjlig, sedan

de nya pensionsbestämmelserna trätt i tillämpning.

Om jag således på anförda skäl vill föreslå Kungl. Maj:t att för riksdagen

framlägga förslag rörande pensionering av ifrågavarande personal, förutsätter

jag emellertid, såsom jag nyss antagit, att inga dispositioner vidtagas, som

kunna anses prejudicera förberörda 1921 års pensionskommitté anförtrodda

utredning; och jag biträder därför statskontorets förslag, att tillsvidare endast

provisoriska föreskrifter i ämnet må utfärdas.

Vidkommande det pensioneringssystem, som bör väljas, har statskontoret

föreslagit, att såsom förebild skulle användas ovanberörda av 1910 års riksdag

för daglönare m. fl. vid marinen antagna pensioneringsgrunder. Nämnda

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition Nr 45.

pensionering är icke byggd på avgifter för egen pensionering, utan för

densamma gälla enklare och mera summariska bestämmelser. I betraktande

av ifrågavarande befattningshavares löner, som icke torde medgiva påläggande

av pensionsavgifter utan motsvarande höjning av avlöningsbeloppen,

samt även med hänsyn till den blivande pensioneringens mera provisoriska

karaktär anser jag mig böra tillstyrka vad statskontoret sålunda föreslagit.

Föremål för pensioneringen anser jag, i likhet med statskontoret och stuteriöverstyrelsen,

endast böra bliva vid hingstdepåerna och stuteriet anställda

fodermarskar, kormästare, stallbetjänte och nattvakter. Från pensioneringen

böra således undantagas hovslagarna vid depåerna samt hushållerskan vid

Flyinge.

Mot vad statskontoret, med instämmande av 1921 års pensionskommitté,

föreslagit beträffande pensionernas storlek har jag icke något att erinra. De

föreslagna pensionsbeloppen förefalla måhända väl höga i förhållande till de

kontant utgående lönerna. Såsom emellertid i den förebragta utredningen

framhållits, åtnjuta befattningshavarna i fråga till värdet jämförelsevis betydande

naturaförmåner, till vilka hänsyn vid pensionernas beräknande jämväl

bör tagas. Pensionsbeloppen synas mig också komma att ganska väl överensstämma

med de pensioner, som riksdagen tidigare beviljat enskilda befattningshavare,

tillhörande ifrågavarande personal.

I detta sammanhang torde viss uppmärksamhet böra ägnas 1916 års lag

om försäkring för olycksfall i arbete samt kungörelsen den 30 november 1917

angående särskilda bestämmelser i fråga om tillämpning av sagda lag å

arbetare, som användas till arbete för statens räkning. Enligt bestämmelserna

i 1 § av nämnda kungörelse jämförda med föreskrifterna i 11 § i berörda

lag skall från sjukpenning, livränta, begravningshjälp eller annan

ersättning, som utgives enligt lagen, avdragas vad i anledning av olycksfallet

för motsvarande ändamål till följd av särskild författning utgår såsom pension

från kassa eller pensionsinrättning. Entledigas befattningshavare tillhörande

ifrågavarande personal såsom till följd av olycksfall i arbete varaktigt

oförmögen eller mindre tjänlig till sitt arbete, uppstår således fråga,

huruvida avdrag å honom tillkommande livränta jämlikt ovan åberopade

författningsrum bör äga rum. Jag har under hand inhämtat, att ovannämnda

författningsrum tolkats så, att avdrag skett å enligt olycksfallsförsäkringslagen

utgående livränta med belopp motsvarande pension, utgående

enligt grunder liknande dem av mig nu föreslagna.

Det torde böra framhållas, att de blivande pensionärerna såsom regel icke

komma att åtnjuta pensionstillägg jämlikt 1913 års lag om allmän pensionsförsäkring.

Statskontoret har föreslagit, att förtidspensionering skulle kunna beviljas

befattningshavare, som vid 50 års ålder entledigats såsom varande till följd

av sjukdom fullständigt oförmögen till arbete. Däremot skulle, då befattningshavaren

entledigats såsom till följd av försvagat hälsotillstånd eller nedsatta

krafter mindre arbetsför, för förtidspensionering erfordras, att befattnings
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 45.

13

havaren uppnått en ålder av stallbetjänt och nattvakt 55 år och de övriga

60 år. Då de angivna bestämmelserna rörande förtidspensionering förefalla

mig väl valda med hänsyn till arten av vederbörandes arbete samt förhållandena

i övrigt, ansluter jag mig till vad statskontoret i nämnda hänseende

anfört och föreslagit.

Statskontoret har i sin utredning icke berört frågan, huruvida befattningshavare

under viss förutsättning bör gå sin pensionsrätt förlustig. I analogi

med vad som i allmänhet stadgats i gällande pensionsförfattningar finner jag

lämpligt, att i förslaget intages föreskrift, att rätt till pension icke tillkommer

befattningshavare, som för tjänstefel blivit skild från tjänsten.

Statskontoret har beräknat, att av förenämnda pensionsfonds årliga avkastning

ett belopp av minst 4,000 kronor kan beräknas såsom överskott och

sålunda vara disponibelt för nu ifrågavarande pensionering; och har statskontoret

tillika framhållit, att nämnda belopp väl torde förslå för ändamålet.

Även sedan kostnaderna för nu ifrågavarande'' pensionering guldits, kan sålunda

ett överskott å fondens avkastning väntas uppstå. Sådant överskott

torde, i likhet med vad som hittills skett, böra läggas till fondens kapital.

Skulle mot förmodan i stället brist uppstå, vilken i varje fall icke kan komma

att uppgå till något mera avsevärt belopp, föreslår jag, att densamma täckes

från det under elfte huvudtiteln uppförda ordinarie förslagsanslaget till allmänna

indragningsstaten.

Föredragande departementschefen uppläser härefter ett inom jordbruksdepartementet

utarbetat förslag till kungörelse med grunder för pensionering

av vissa icke-ordinarie befattningshavare vid Flyinge hingstdepå och stuteri

samt Strömsholms hingstdepå, vilket förslag fogats såsom bilaga A till detta

protokoll, samt hemställer, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

dels godkänna sagda förslag till kungörelse,

dels ock medgiva, att för bestridande av kostnaderna för nämnda pensionering

må användas det årliga överskott, som må uppstå å avkastningen av

den hos pensionskassan för tjänstemännen vid Strömsholms hingstdepå samt

deras änkor och barn samlade pensionsfond, sedan de årliga pensionsbeloppen

till kassans pensionärer guldits, samt att, i den mån detta överskott icke

förslår för ändamålet, må tagas i anspråk det under elfte huvudtiteln uppförda

ordinäre förslagsanslaget till allmänna indragningsstaten.

Till vad föredragande departementschefen sålunda hemställt,

däruti statsrådets övriga ledamöter förena sig,

behagar Hans Maj:t Konungen lämna bifall samt förordnar,

att till riksdagen skall avlåtas proposition av

den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Nils Flodman.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition Nr 45.

Bilaga A.

Förslag

till

kungörelse med grunder för pensionering av vissa icke-ordinarie befattningshavare

vid Flyinge hingstdepå och stuteri samt Strömsholms

hingstdepå.

Härigenom förordnas som följer:

1 $.

Rätt att vid avgång från tjänsten komma i åtnjutande av pension tillkommer,

under de villkor, som här nedan stadgas, vid Flyinge hingstdepå

och stuteri samt vid Strömsholms hingstdepå anställda fodermarskar, kormästare,

stallbetjänte och nattvakter.

2 %.

Rätt att komma i åtnjutande av pension inträder:

1) då befattningshavare, efter att hava uppnått en levnadsålder av minst

50 år, entledigas på grund därav, att han befinnes till följd av sjukdom,

vanförhet, lyte eller försvagat hälsotillstånd varaktigt oförmögen till sitt

arbete;

2) då befattningshavare, efter att hava uppnått en levnadsålder av

fodermarsk och kormästare minst 60 år,

stallbetjänt och nattvakt minst 55 år,

entledigas på grund därav, att han befinnes till följd av sjukdom, vanförhet,

lyte eller försvagat hälsotillstånd mindre tjänlig till sitt arbete;

3) då befattningshavare, i andra fall än här ovan under 1) och 2) sägs,

entledigas, efter att hava uppnått en levnadsålder av

fodermarsk och kormästare minst 65 år,

stallbetjänt och nattvakt minst 60 år,

under förutsättning att han vid avgången under minst 25 år innehaft

anställning i statens tjänst (tjänstår).

3 §.

Rätt till pension tillkommer icke befattningshavare, som för tjänstefel

blivit skild från tjänsten.

4 %.

Pensionsbeloppet bestämmes efter tjänstetidens längd och utgör vid en

tjänstetid av 25 år för fodermarsk och kormästare 720 kronor samt för stall
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 45. l.r)

betjänt och nattvakt 600 kronor; för varje fullt tjänstår därutöver höjes

pensionsbeloppet med 30 kronor; dock skall högsta pensionsbeloppet utgöra

för fodermarsk och kormästare 1,200 kronor samt för stallbetjänt och nattvakt

900 kronor.

I fall, som i 2 § 1) och 2) avses, skall, ändå att tjänstärens antal icke

uppgå till 25, pensionens belopp icke understiga vad i sådant avseende tillkommit

vederbörande, därest han vid avgången kunnat räkna 25 tjänstår.

5 *.

För erhållande av pension såsom fodermarsk eller kormästare erfordras

att hava innehaft sådan befattning i minst fem år närmast före avgången.

Uppfyller icke vederbörande detta villkor, erhåller han vid avgången från

sådan- befattning, som nyss nämnts, pension till det belopp, som skulle hava

tillkommit honom, därest han i stället avgått från befattning såsom stallbetjänt.

6 §.

Ansökning om pension skall, ställd till statskontoret, ingivas till chefen

för den hingstdepå, vid vilken sökanden är anställd. Depåchefen skall med

vederbörlig utredning om sökandens levnads- och tjänstår samt de övriga

omständigheter, som må vara av betydelse för prövning av pensionsrätter

insända ansökningen till stuteriöverstyrelsen, som med yttrande och förslag

har att överlämna handlingarna i ärendet till statskontoret.

7 %.

Statskontoret prövar inkommen ansökning om erhållande av pension och

meddelar vederbörande skriftlig underrättelse om sitt beslut.

8 §.

Pension utgår från de medel, som för sådant ändamål ställts till statskontorets

förfogande, och utbetalas månadsvis i efterskott.

Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1925.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1925:67 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående pensionering av vissa icke-ordinarie befattningshavare vid Flyinge hingstdepå och stu s. 6 i texten
  2. BU 1925:18 Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående pensionering av vissa icke-ordinarie befattningshavare vid Flyinge hingstdepå och stuteri samt Strö s. 11 i texten