Angående godkännande av avtal om försäljning av statens spannmålslag erhus i Roma
1925-02-06 · 5 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 4 av 5 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1925:46, Angående godkännande av avtal om försäljning av statens spannmålslag erhus i Roma
Dokumentets text
K un (/l. Maj:ts proposition Nr 46.
1
Nr 46.
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående godkännande av
avtal om försäljning av statens spannmålslag erhus i Roma;
given Stockholms slott den 6 februari 1925.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF.
Sven Linders.
Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans Maj-.t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 6 februari 1925.
Närvarande:
Statsministern Sandlek, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Olsson, Nothin, Hansson, Linders, Laksson, Wigfoess, Möller, Levinson.
Departementschefen, statsrådet Linders anför:
I skrivelse den 16 oktober 1924 har, såsom omförmäles i punkt 75 under
nionde huvudtiteln av årets statsverksproposition, statens lagerhus- och fryshusstyrelse
gjort framställning om godkännande av ett den 9 september
samma år mellan styrelsen och Gotländska lantmännens centralförening
m. b. p. a. under förbehåll av Kungl. Maj:ts och riksdagens godkännande
preliminärt upprättat kontrakt om försäljning till föreningen av statens
spannmålslagerhus i Roma.
Det preliminära avtalet innehåller, bland andra, följande bestämmelser:
Säljaren överlåter till köparen en lägenhet om 0.67so hektar jord (reg. nr
1 U4), avsöndrad från 7.5174 hektar jord under 5 19/32 mantal Roma klosters
kungsgård i Roma socken, jämte därå uppförda spannmålslagerhus och övriga
anläggningar mot en köpeskilling av 30,000 kronor, att kontant erläggas,
så snart Kungl. Maj:ts och riksdagens godkännande av försäljningen erhållits.
Bihang till riksdagens protokoll 1925. 1 samt. 40 höft. (Nr 46.)
1
2
Kungl. Maj:ts proposition Nr 46.
Fastigheten säljes i det skick, den befinner sig vid tillträdesdagen; och
åtager sig köparen att med Gotländska lantmännens magasinsaktiebolag,
som för närvarande förhyr spannmålslagerliuset, träffa uppgörelse rörande
ersättning för de reparationer, som kunna hava verkställts under den tid,
lagerhuset av magasinsaktiebolaget enligt hyreskontrakt disponerats, så att i
varje fall staten icke drabbas av några kostnader för desamma.
Köparen förbinder sig att icke överlåta spannmålslagerliuset till annan än
en lantmannaorganisation.
Så snart köpeskillingen guldits, överlämnar säljaren till köparen lagfartsbevis,
karta och övriga fastigheten rörande handlingar, som kunna finnas i
säljarens besittning.
Fastigheten får tillträdas av köparen, så snart Kungl. Maj:ts och riksdagens
godkännande av försäljningen föreligger, och övertager köparen hyreskontraktet
med Gotländska lantmännens magasinsaktiebolag, därest detta
kontrakt vid tillträdet ännu är gällande.
Med fastigheten följa samtliga å densamma befintliga, säljaren tillhöriga
inventarier.
Lagfartskostnad och övriga med köpet förenade utgifter skall koparen
ensam vidkännas.
Lagerhus- och fryshusstyrelsen har i ärendet anfört, bland annat, följande.
Såväl från Kungl. Maj:ts sida som ock från riksdagens hade vid flera
tillfällen, senast i riksdagens skrivelse den 28 maj 1924, nr 9 A p. 41,
framhållits angelägenheten av, att statens lagerhus- och fryshusstyrelses
verksamhet genom lagerhusens försäljning, uthyrning eller på annat sätt så
ordnades, att statsverkets årliga utgifter därför i möjligaste mån nedbringades.
Med anledning härav hade styrelsen uthyrt lagerhusen i Roma och
Eskilstuna och i övrigt vidtagit särskilda åtgärder, ägnade att minska utgifterna
för lagerhusen och öka inkomsterna av desamma. På grund av att
riksdagen förordat en försäljning av lagerhusen, där detta måste anses
erforderligt för minskande av statsverkets utgifter för respektive lagerhus,
hade styrelsen beträffande de anläggningar, som enligt styrelsens mening
hade de minsta förutsättningarna att kunna bliva utnyttjade, verkställt
undersökning rörande möjligheterna för en försäljning. Styrelsen ansåge
emellertid, att vid en försäljning av lagerhusen måste tagas i betraktande,
vad som framhölls, då statsmakterna fattade beslut om anläggningarnas tillkomst,
nämligen att de skulle tjäna lantmännens intresse. Med utgångspunkt
härifrån hade styrelsen inlett förhandlingar med Gotländska lantmännens
centralförening in. h. p. a. för att intressera föreningen för ett inköp av
lagerhuset i Roma, och hade dessa förhandlingar lett till, att med föreningen
upprättats ett preliminärt köpekontrakt, avslutet under förbehåll av Kungl.
Maj:ts och riksdagens godkännande.
Lagerhustomten i fråga hade statsverket erhållit som gåva av Gotlands
järnvägsaktiebolag. Lagerhusanläggningen med byggnader, maskiner och
spåranläggning hade enligt en på sin tid inom lagerhusbyggnadskommissionen
upprättad beräkning kostat omkring 668,000 kronor. Det vore emellertid
att märka, att anläggningen utförts under den dyraste kristiden, att konkurrensen
beträffande arbetet just på Gotland varit ringa samt att den maskinella
utrustningen måst för höga kostnader importeras från Tyskland.
Även om dessa omständigheter toges i betraktande, måste emellertid erkännas,
att den preliminärt avtalade försäljningssumman, 30,000 kronor, vore
ganska låg. Detta oaktat ansåge styrelsen, att köpeavtalet vore fördelaktigt
Kunt/l. Maj:ts proposition Nr 46. 3
lor staten, då ingå som helst utsikter torde finnas till, att inkomsterna av
ifrågavarande lagerhus skulle täcka utgifterna. Till och med under kristiden,
da bristen på lagerlokaler var som störst och folkhushållningskommissionen
utnyttjade samtliga övriga lagerhus, hade lagerhuset i Koma stått
tomt. Under de senaste åren hade visserligen utgifterna för lagerhuset
endast uppgått till några hundra kronor för år, men vid besiktning hade
nu utrönts, att lagerhuset vore i behov av en hel del reparationer, vilka
enligt verkställd beräkning torde komma att kosta omkring 16,300 kronor.
I olikhet med lagerhusen på fastlandet hade detta lagerhus icke tillgång
till elektrisk kraft för driften, utan hade vid lagerhuset anlagts en ängcentral,
som levererade den erforderliga kraften. Denna anläggning hade
emellertid visat sig vara synnerligen dyrbar i drift, varför den, om lagerhuset
med fördel skulle kunna användas, måste ersättas med en annan anlaggning,
som vore billigare i drift. Allt detta gjorde emellertid, att lagerhuset,
om det för framtiden skulle av staten behållas, komme att draga
-mycket avsevarda kostnader. Då det dessutom vore Gotländska lantmännens
centraltörening m. b. p. a., som skulle bliva ägare av anläggningen, och
föreningen vore en kooperativ sammanslutning av Gotlands jordbrukare
komme ju anläggningen det gotländska jordbruket till godo, och kunde man
saga, att lagerhuset härigenom komme att fylla den uppgift, som man vid
dess tillkomst tillämnade det. De skäl, som talade för en försäljning av
lagerhuset i Korna, skulle emellertid icke kunna göra sig lika starkt gällande
\ ld eventuellt uppkommande fråga om försäljning av något annat lagerhus,
vårtor den omständigheten, att priset i detta fall satts relativt lågt, icke
kunde medföra några konsekvenser beträffande de övriga anläggningarna.
Un ligt styrelsens mening torde utsikt förefinnas, att dessa anläggningar
sjalva snart skulle täcka sina utgifter.
Enligt avtalet skulle fastigheten få av centralföreningen tillträdas, så
snart Kungl. Maj:ts och riksdagens godkännande av försäljningen lämnats,
och skulle föreningen då övertaga fastigheten i befintligt skick. För att
emelleitid styrelsen icke skulle få några ytterligare utgifter för anläggningen,
hade avtalats, att centralföreningen skulle med Gotländska lantmännens
magasmsaktiebolag, som nu förhyrde anläggningen och som för övrigt
vore en sammanslutning inom centralföreningen och verkade i dennas intresse,
träffa uppgörelse rörande ersättning för de reparationer, som under
hyrestiden kunde hava verkställts, så att i varje fall statsverket icke skulle
drabbas av några kostnader för desamma. Enligt hyreskontraktet hade
nämligen Gotländska lantmännens magasinsaktiebolag skyldighet att betala
kostnaderna för normalt underhåll av byggnaderna endast upp till ett belopp
av 500 kronor för år.
Tillika föieskreve kontraktet, att centralföreningen skulle övertaga hyreskontraktet
med Gotländska lantmännens magasinsaktiebolag och inträda som
hyresvärd i styrelsens ställe.
I kontraktet hade centralföreningen förbundit sig att icke överlåta anläggningen
till annan än en lantmannaorganisation. Denna bestämmelse
hade tillkommit för att styrelsen skulle i någon mån försäkra sig om, att
lagerhuset komme det gotländska jordbruket till godo och ej användes som
rent spekulationsobjekt.
Enligt avtalet skulle de till lagerhuset hörande inventarierna ingå i köpet
och alla med köpet förenade kostnader gäldas av centralföreningen.
4
Kungl. Maj:ts proposition Nr 46.
I infordrat utlåtande av den 31 oktober 1924 har länsstyrelsen i Gotlands
län tillstyrkt bifall till lagerhus- och fryshusstyrelsens framställning
och därvid tillika överlämnat av länets hushållningssällskaps förvaltningsutskott
avgivet yttrande i ärendet.
Förvaltningsutskottet anför bland annat.
Gotländska lantmännens centralförening m. b. p. a. utgjorde en avdelning
av Svenska lantmännens riksförbund med Gotland som verksamhetsområde.
Som medlemmar i centralföreningen antoges dels registrerade lokalföreningar,
som antagit stadgar, upprättade efter av centralföreningen fastställda
grunder, och vars medlemmar brukade sammanlagt minst 100 hektar
åker, dels ock enskild person, som brukade minst 50 hektar. Medlemmarna
vore’ köpepliktiga för de lantmannaförnödenheter, som föreningen tillhandaliölle,
utom utsäde och frö.
Enligt tillgängliga uppgifter var den 30 juni 1923 medlemsantalet 87,.
varav 60 lokalföreningar och 27 enskilda jordbrukare, som brukade en
sammanlagd åkerareal av 23,306 hektar. Föreningen förmedlade under tiden
1 juli 1922—30 juni 1923 inköp till ett värde av 1,946,964 kronor 13 öre.
Det vore sålunda en för den gotländska jordbruksnäringen betydande
verksamhet, som föreningen i fråga bedreve. Otvivelaktigt skulle länets
lantmannanäringar ytterligare främjas, därest centralföreningen bleve ägare
till spannmålslagerhuset i Roma.
På grund av det anförda ansåge sig förvaltningsutskottet böra tillstyrka
den ifrågasatta försäljningen till föreningen.
Slutligen har statskontoret i remissutlåtande den 28 januari 1925 anfört
följande.
I likhet med statens lagerhus- och fryshusstyrelse ansåge statskontoret,
att en försäljning av statens spannmålslagerhus i Roma borde komma till
stånd. Den med Gotländska lantmännens centralförening m. b. p. a. preliminärt
avtalade försäljningssumman, 30,000 kronor, måste väl — såsom
lagerhus- och fryshusstyrelsen framhållit — anses låg. Med hänsyn till vad
styrelsen anfört i fråga om utsikterna för en ekonomisk drift av lagerhuset
och då någon annan spekulant, till vilken lagerhuset skäligen kunde överlåtas,
svårligen torde kunna uppletas, syntes emellertid det föreliggande
anbudet böra antagas.
Mot det mellan statens lagerhus- och fryshusstyrelse och centralföreningen
preliminärt upprättade köpekontraktet hade statskontoret för sin del icke
något att erinra; dock syntes — i syfte att statsverket, sedan lagerhuset
avträtts, icke vidare måtte vidkännas några utgifter för lagerhuset — i
kontraktet böra intagas en bestämmelse, att centralföreningen skulle ansvara
för utskylder m. m. för lagerhuset, vilka förfölle till betalning, sedan centralföreningen
tillträtt lagerhuset.
Beträffande redovisningen av den inflytande köpeskillingen fmge statskontoret
erinra, att de av riksdagen jämlikt beslut 1917, 1918 och 1920 för
anordnande av spannmålslagerhus och fryshus beviljade medel, tillhopa
11,800,000 kronor, anvisats såsom utgifter för kapitalökning och utgått av
lånemedel. Då köpeskillingsbeloppet icke vidare, sedan lagerhusens och fryshusens
ställning i budgettekniskt hänseende numera ordnats, torde erfordras
för det ändarna!, för vilket nämnda lånemedel anvisats, syntes beloppet böra
inlevereras till riksgäldskontoret.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:ts proposition Nr 40.
Som skäl för försäljning av omförmälda lagerhus hava av myndigheterna
angivits, förutom statsmakternas tidigare gjorda uttalanden om
önskvärdheten av ett nedbringande av utgifterna för ifrågavarande verksamhet,
dels att bibehållande av lagerhuset i statens ägo skulle föranleda
utgifter för reparationer av omkring 16,500 kronor, dels att annan lämplig
spekulant än Gotländska lantmännens eentralförening svårligen torde kunna
uppletas, dels ock att genom försäljning till den kooperativa sammanslutning
av Gotlands jordbrukare, nämnda förening utgör, jordbrukarintresset
bleve tillgodosett och lagerhuset sålunda komme att fylla en med dess
uppförande avsedd uppgift. Å andra sidan må erinras, att anläggningen
i fråga beräknas hava kostat statsverket omkring 668,000 kronor,
och att den preliminärt avtalade försäljningssumman icke utgör mera än
30,000 kronor. Om ock förstnämnda summa får ses i belysning av kristidsförhållandena,
måste dock tvekan råda, huruvida försäljningsförslaget
bör godkännas. Då jag likväl vill lämna min anslutning därtill, sker
detta framför allt därför, att statens omkostnader vid ett bibehållande av
lagerhuset synas bliva alltför stora.
Mot bestämmelserna i det preliminära köpekontraktet med det tillägg,
som av statskontoret förordats, har jag ingen erinran. Därest riksdagen
biträder försäljningsförslaget, torde statens lagerhus- och fryshusstyrelse
bemyndigas att i huvudsaklig överensstämmelse med samma bestämmelser
å Kungl. Maj:ts och kronans vägnar träffa slutligt avtal i försäljningsfrågan.
Såsom statskontoret anfört torde köpeskillingsbeloppet böra inlevereras
till riksgäldskontoret.
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen att
dels godkänna, i vad avser försäljning av staten tillhörig mark med därå
befintliga anläggningar, ifrågavarande mellan statens lagerhus- och fryshusstyrelse
samt Gotländska lantmännens centralförening m. b. p. a. den
9 september 1924 upprättade köpeavtal med ovan förordade tillägg,
dels ock besluta, att inflytande köpeskillingsbelopp skall inlevereras till
riksgäldskontoret.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Maj:t Konungen lämna bifall
samt förordnar, att proposition i ämnet av den lydelse,
bilaga till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till
riksdagen.
Ur protokollet:
Rune Thygesen.
Departementschefen.
Bihang till riksdagens protokoll 1925. 1 saml. 40 käft. (Nr ii6.)
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- JoU 1925:16 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående godkännande av avtal om försäljning av statens spannmålslagerhus i Hörna. s. 3 i texten