Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om ändrad lydelse av 11 kap. 38 § rättegångsbalken

9 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 7 av 9 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1925:5, Med förslag till lag om ändrad lydelse av 11 kap. 38 § rättegångsbalken

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 5.

1

Nr 5.

Kung!. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

ändrad lydelse av 11 kap. 38 § rättegångsbalken; given

Stockholms slott den 12 december 1924.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill

Kungl. Maj :t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen att antaga

härvid fogat förslag till lag om ändrad lydelse av 11 kap. 38 § rättegångsbalken.

GUSTAF.

Torsten Nothin.

Bihang till riksdagens protokoll 1925. 1 samt. 5 käft. (Nr 5.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 5.

Förslag

till

Lag om ändrad lydelse av 11 kap. 38 § rättegångsbalken.

Härigenom förordnas, att 11 kap. 38 § rättegångsbalken i dess lydelse enligt

lagen den 29 juni 1912 (nr 125) skall i nedan angiven del erhålla följande ändrade

lydelse:

Intyg av två stämningsmän, emot vilka ej förekommer jäv, som om vittnen är

stadgat, gälle såsom fullt bevis att delgivning blivit så verkställd, som intyget

innehåller. Enahanda vitsord tillkomme intyg, som meddelats av landsfogde,

stadsfogde, landsfiskal, stadsfiskal eller notarius publicus eller av svensk konsul

eller vid svenskt konsulat anställd tjänsteman, så ock intyg av fjärdingsman,

då han verkställt delgivningen efter förmans uppdrag. Skriftligt erkännande

om delgivning vare ock, där det är genom intyg av en ojävig stämningsman

bestyrkt, ansett såsom fullt bevis om delgivningen.

Intyg att----verkställts så, som intyget innehåller.

Denna lag skall träda i kraft den 1 juli 1925.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds proposition nr 5.

3

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet

inför Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

den 23 september 1924.

N ärvarande:

Statsministern Trygger, ministern för utrikes ärendena friherre Marks von

"Wurtbmberg, statsråden Ekeberg, Löbeck, Clason, Wohlin, Peitkrsson.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Ekeberg, anför:

»I underdånig skrivelse den 21 april 1924 har styrelsen för föreningen Sve- Framställriges

landsfogdar hemställt om vidtagande av sådan ändring ill kap. 38 § rät- gtyrelsen^för

tegångsbalken, att intyg, vilket om delgivning av stämning eller annan hand- föreningen

ling utfärdats av landsfogde, må gälla såsom fullt bevis att delgivning blivit

så verkställd, som intyget innehåller. Styrelsen erinrar, att enligt nämnda lag- fogdar.

rum dylikt vitsord tillkommer intyg, som utfärdats av kronofogde, stadsfogde,

länsman eller notarius publicus eller av svensk konsul eller vid svenskt konsulat

anställd tjänsteman så ock intyg av fjärdingsman, då han verkställt delgivningen

efter förmans uppdrag. Genom lag den 14 juni 1917 (nr 304) förordnades,

att vad i lag eller författning vore stadgat med avseende å kronofogde skulle,

sedan kronofogdetjänsterna med utgången av år 1917 indragits, äga tillämpning

med avseende å landsfiskal, så vitt ej annorlunda blivit stadgat. Landsfiskal

hade sålunda att med laga verkan utfärda intyg av ifrågavarande beskaffenhet.

Sådan befogenhet tillkomme däremot icke landsfogde. En landsfogde, som vid

verkställande av förundersökning i brottmål funne sig böra omedelbart instämma

en därvid hörd person till vittne, vore sålunda hänvisad att för stämningens

delgivning anlita landsfiskal eller fjärdingsman. Detta innebure en olägenhet,

som borde undanröjas.

Uti en till justitiekanslersämbetet ingiven och av ämbetet med eget yttrande Framställtill

Kungl. Maj.4 överlämnad skrivelse den 27 mars 1924 har jämväl styrelsen ning från

för föreningen Sveriges stadsfiskaler gjort framställning om ändring i 11 kap. ^förening en

38 § rättegångsbalken. Efter att hava återgivit lagrummets innehåll har sty- Sveriges

relsen anfört: Såsom förhållandena numera utvecklats, syntes skäl föreligga fiskaler

att enahanda delgivningsbefogenhet som för stadsfogde och länsman tillädes

även stadsfiskal. Tidigare torde i städerna stadsfogde merendels hava anlitats

för delgivningar av varjehanda slag, men numera vore det mera vanligt och allmänt

att handräckning för delgivning av t. ex. tjänstestämningar i brottmål,

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 5.

Justitie
kanslers
ämbetet.

förelägganden m. in. verkställdes genom stadsfiskalerna och polisväsendet. Det

vållade under sådana förhållanden emellanåt onödiga olägenheter, att delgivning

icke kunde verkställas av stadsfiskal eller honom underordnad polisman på

samma sätt som av landsfiskal eller av fjärdingsman efter förmans uppdrag.

Då vid lagens tillkomst berörda delgivningsbefogenhet tillagts stadsfogde, torde

därmed hava avsetts att täcka det behov, som kunde förefinnas för stad, då

nästan 1 alla städer stadsfogde fanns anställd. Efter lagens tillkomst hade

emellertid ett betydande antal nya städer bildats, lydande under landsrätt, utan

att där stadsfogde, men väl stadsfiskal, funnes anställd. Detta syntes delvis

ådagalägga behov av att i frågavarande delgivningsbefogenhet tillädes jämväl

stadsfiskal. I regel funnes visserligen i stad att tillgå flera stämningsmän, varför

1 allmänhet hinder av svårare art ej mötte för delgivnings verkställande, och i

allmänhet syntes alltså icke förefinnas de trängande skäl — nämligen svårighet

att utöver fjärdingsman anskaffa ytterligare en stämningsmän — vilka beträffande

landet uppenbarligen utgjort grund för att intyg av allenast fjärdingsman

i visst fall tillerkänts vitsord om verkställd delgivning. Men i överensstämmelse

härmed syntes dock starka skäl tala för att jämväl åt städernas polismän

i vissa fall borde inrymmas enahanda delgivningsbefogenhet. Lämpligt

syntes vara, att häradsrätt eller rådhusrätt ägde att för varje stad förordna

vissa polismän med befogenhet att verkställa delgivning efter allmän åklagares

eller eventuellt annan förmans uppdrag och att av sådan polisman utfärdat intyg

skulle gälla såsom fullt bevis om verkställd delgivning. Då på sina håll tillgången

på polismän och stämningsmän vid särskilda tillfällen kunde vara otillräcklig,

skulle det medföra icke obetydliga praktiska fördelar om bestämmelse i

antydda riktning åstadkommes. Säkerligen kunde inga rimliga skäl förefinnas

mot lämpligheten av att ifrågavarande delgivningsbefogenhet tillädes stadsfiskaler

och, efter förmans uppdrag, särskilda därtill förordnade polismän i städerna.

Styrelsen hemställde förty om lagändring i sådant hänseende.

Justitiekanslersämbetet har i sitt med anledning av sistberörda framställning

avgivna yttrande anfört följande: Ämbetet saknade erfarenhet rörande behovet

av att det vitsord, som enligt 11 kap. 38 § rättegångsbalken tillkomme intyg

av där angivna befattningshavare, utsträcktes att gälla även vissa andra befattningshavares

intyg. Väl vore —- särskilt med hänsyn till delgivning av

brottmålsstämningar och för övrigt även andra delgivningar i de icke så få städer,

där stadsfogde saknades — möjligen en brist, att nämnda lagrum ej tillerkände

vitsord åt ett av stadsfiskal utfärdat intyg om verkställd delgivning. Ämbetet

antoge dock, att, även om ändring därutinnan åstadkommes, de tillfällen,

då stadsfiskal personligen verkställde delgivning, skulle bliva jämförelsevis fåtaliga.

Sannolikt torde ock styrelsen för stadsfiskalsföreningen fästa huvudvikten

vid den del av framställningen, som avsåge att i förevarande hänseende

likställa särskilt förordnade polismän med fjärdingsmännen d. v. s. att åt en

sådan befattningshavares intyg om delgivning tillmättes vitsord, då delgivningen

verkställts efter förmans uppdrag. Huru härmed än kunde förhålla sig,

syntes det emellertid ämbetet som om svårighet icke borde föreligga att i städerna

i mån av behov öka antalet stämningsmän, vadan en lagändring, sådan

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 5. rf

som den föreslagna, knappast borde vara särskilt angelägen. I sak hade ämbetet

eljest ingen anmärkning att framställa mot en lagändring i angivna riktning.

I syfte att för kärande i rättegång underlätta förandet av bevis om att stäm7

ningen i målet blivit svaranden kungjord meddelades genom kungl. förordningen

den 10 augusti 1877 (nr 31 s. 62) stadgande om anställande av särskilda stämningsmän

jämte föreskrift, att skriftligt intyg av två stämningsmän skulle gälla

såsom fullt bevis om delgivning. Då 11 kap. rättegångsbalken genom lagen

den 10 juli 1899 (nr 60 s. 1) erhöll ändrad lydelse, upptogos nämnda bestäm-’

melser i 37 och 38 §§. Enligt det till högsta domstolen remitterade förslaget

skulle kronofogde, stadsfogde, länsman eller nämndeman vara stämningsmän

utan särskilt förordnande, om han åtoge sig uppdraget. I ändamål att minska

kostnaderna för stämnings kungörande föreslogs tillika, att med två stämningsmäns

intyg om delgivning skulle likställas svarandens skriftliga erkännande

därom, bestyrkt av en stämningsmän. Med anledning av den granskning, förslaget

undergick i högsta domstolen, vidtogos i den till riksdagen avlåtna propositionen

vissa ändringar i förslaget, bland annat därutinnan, att enligt 38 §

enahanda vitsord, som tillkommer intyg av två ojäviga stämningsmän om verkställd

delgivning, skulle gälla i fråga om sådant intyg, som meddelats av kronofogde,

stadsfogde eller länsman. Riksdagen godkände i denna del propositionen.

På riksdagens initiativ infördes sedermera genom lag den 28 september

1907 (nr 71) i 38 § den bestämmelse, att nyssnämnda vitsord skall tillkomma!

jämväl intyg av fjärdingsman, då han verkställt delgivningen efter förmans

uppdrag.

Vid den år 1917 genomförda omorganisationen av fögderiförvaltningen upphörde

kronofogde- och länsmanstjänsterna, och de med dem förenade åligganj

dena övergingo till de nyinrättade landsfogde- och landsfiskalsbefattningarna.

I samband härmed vidtogs icke någon formell ändring av stadgandet i 11 kap.

38 § rättegångsbalken. Detta lagrum erhöll, såsom erinrats i den av styrelsen

för föreningen Sveriges landsfogdar gjorda framställningen, förändrad innebörd

genom den i särskild lag givna förklaringen, att vad i lag eller författning

vore stadgat med avseende å kronofogde skulle, så vitt ej annorlunda blivit stadgat,

äga tillämpning med avseende å landsfiskal. Ehuru landsfogde i vissa avseenden

övertagit de kronofogde förut åliggande göromål, bland annat i fråga

om förberedande utredning och åtal företrädesvis angående grövre brott, äger

landsfogde icke med samma laga verkan som förut kronofogde utfärda intyg

om verkställd delgivning av stämning eller annan handling. Det lärer icke

kunna bestridas, att häri ligger en oegentlighet, även om den icke kan anses

äga någon mera avsevärd praktisk betydelse. Då något särskilt skäl ej torde

kunna påvisas, varför landsfogde i förevarande hänseende skall intaga en annan

ställning än landsfiskal, synes ett iakttagande härav vara påkallat, om anledning

eljest föreligger att vidtaga ändring ill kap. 38 § rättegångsbalken.

Då bestämmelse infördes om det vitsord, som med avseende å verkställd delgivning

skall tillkomma intyg av vissa befattningshavare, har därmed avsetts

att ytterligare fullfölja det syfte, vilket lagstiftaren redan tidigare velat befordra

genom inrättande av stämningsmannainstitutionen, nämligen att för den rätts
-

Departe
ments
chefen.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 5.

sökande allmänheten underlätta bevisning om delgivningen. Otvivelaktigt innebär

det en icke oväsentlig praktisk fördel, att för delgivningens verkställande

finnes att tillgå en offentlig funktionär, av vilken ett dylikt uppdrag kan utföras.

Jämväl då delgivning skall äga rum i och för en sådan befattningshavares

tjänst, sker detta ofta på ett enklare och snabbare sätt genom honom själv

än om han skall vara hänvisad till att anlita andra personer. Det intresse, som

alltså är förbundet med att laga vitsord tillkommer ett av behörig tjänsteman

utfärdat intyg om delgivning, ansågs vid lagens stiftande bliva för städernas

och stadsbefolkningens del i skälig mån tillgodosett genom att dylikt vitsord

skulle tillkomma intyg av stadsfogde. Vid nämnda tid torde eu bestämmelse

av detta innehåll hava motsvarat behovet, i det att i det övervägande flertalet

av då befintliga städer stadsfogdetjänst fanns inrättad, ej sällan i förening

med stadsfiskalstjänst. Såsom i den av styrelsen för föreningen Sveriges stadsfiskaler

ingivna framställningen erinrats, äro emellertid förhållandena numera

ändrade. I de många samhällen, vilka under de båda senaste årtiondena erhållit

stadsrättigheter utan särskild jurisdiktion, likasom i de äldre städer, vilka

lyda under landsrätt, saknas stadsfogde. Lägges härtill, att dylik befattning

icke finnes inrättad i fjorton av de övriga städerna, utgör för närvarande sammanlagda

antalet av ifrågavarande städer trettiosex. För att den förut berörda

bestämmelsen i 11 kap. 38 § rättegångsbalken skall med avseende å dem erhålla

den tillämpning, som otvivelaktigt varit åsyftad, erfordras alltså en lagändring.

Da 1 samtliga städer finnes särskild stadsfiskalsbefattnmg och anledning ej lärer

förekomma, att med avseende å utfärdandet av delgivningsintyg stadsfiskal

icke skulle kunna likställas meci landsfiskal, synes lämpligen bestämmelse kunna

införas om att jämväl intyg av stadsfiskal skall äga det vitsord, varom här är

fråga. Jag anser mig alltså böra tillstyrka framställningen i nu angiven del.

Styrelsen för stadsfiskalsföreningen har tillika hemställt, att till underlättande

av delgivningsbesväret i städerna föreskrift måtte meddelas att intyg om

delgivning av polisman skall hava samma vitsord som tillkommer dylikt intyg

av fjärdingsman. Härvid må emellertid erinras, att förhållandena i stad och å

landsbygd äro ganska olika med avseende å delgivningens verkställande. De

större avstånden och det i förhållande härtill vanligen ringare antalet särskilt

förordnade stämningsmän hava i fråga om landsbygden innefattat anledning

att medgiva den avvikelse från den allmänna regeln, vilken bestämmelsen om

vitsord åt fjärdingsmans intyg obestridligen utgör. Anmärkas må ock, att enligt

rättspraxis (Nytt Juridiskt Arkiv Avd. I, årg. 1921 sid. 59) åt fjärdingsmans

intyg icke tillerkännes vitsord angående delgivning i mål mellan enskilda

parter utan endast i tjänstemål. En lagändring, varigenom polismans intyg i

förevarande hänseende skulle jämställas med fjärdingsmans, erhåller med denna

uppfattning en mer begränsad räckvidd än måhända antagits. Då något

större praktiskt behov av en bestämmelse i dylik riktning icke torde vara för

handen och tillräckliga skäl ej heller synas vara förebragta för en lagändring

av mera principiell innebörd i syfte att utvidga den nuvarande regeln, har jag

icke ansett mig böra föreslå någon åtgärd i sådant hänseende.

I enlighet med de av mig nu angivna grunder har jag låtit inom justitiedepar
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 5. 7

temeritet upprätta förslag till lag om ändrad lydelse av 11 kap. 38 § rättegångsbalken.

»

Föredraganden uppläser härefter berörda förslag av den lydelse, bilaga1 till

detta protokoll utvisar, och hemställer, att lagrådets yttrande över förslaget

måtte för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamål inhämtas genom utdrag

av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Maj:t Konungen.''

Ur protokollet:

Arvid Torold.

1 Penna bilaga, vilken är lika lydande med det vid propositionen fogade lagförslaget, har här

uteslutits.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 5.

6

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 24 november

1924.

Närvarande:

justitierådet Svedelius,

regeringsrådet Palmgren,

justitierådet Chuistiansson,

justitierådet Högstedt.

Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden,

hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den 23 september

1924, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets yttrande skulle för det i § 87

regeringsformen omförmälda ändamål inhämtas över upprättat förslag till lag

om ändrad lydelse av 11 kap. 38 § rättegångsbalken.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av

chefen för justitiedepartementets lagavdelning, hovrättsrådet Axel Afzelius.

Lagrådet lämnade förslaget utan anmärkning.

Ur protokollet:

A. V. Stenkula.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 6.

9

Utdrag av protokollet över justiticdepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

den 12 december 1924.

N ärvarande:

Statsråden Thorsson, Olsson, Sandler, Nothin, Hansson, Linders, Larsson,

WlGFORSS, LEVINSON.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Nothin, anmäler lagrådets den

24 november 1924 avgivna utlåtande över det den 23 september 1924 till lagrådet

remitterade förslaget till lag om ändrad lydelse av 11 kap. 38 § rättegångsbalken;

därvid föredraganden hemställer, att förslaget, som av lagrådet

lämnats utan anmärkning, måtte, jämlikt § 87 regeringsformen, genom proposition

föreläggas 1925 års riksdag till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att till nästkommande

års riksdag skall avlåtas proposition av den lydelse,

bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

H. Stefenson.

Bihang till riksdagens protokoll 1926. 1 samt. 5 käft. (Nr 5.)

■)

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1925:23 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 11 kap. 38 § rättegångsbalken. a1 i texten
  2. 1LU 1925:4 Utlåtande i anledning av Kunyl. Muj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 11 kap. 38 § rättegångsbalken. s. 1 i texten