Angående upplåtelse av kronan tillhörande jordägarandelar i gruvor
1925-02-06 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1925:52, Angående upplåtelse av kronan tillhörande jordägarandelar i gruvor
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition Nr 52.
1
Nr 52.
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående upplåtelse av
kronan tillhörande jordägarandelar i gruvor; given Stockholms
slott den 6 februari 1925.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över handelsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF.
Rickard Sandler.
Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans Maj.t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 6 februari
1925.
Närvarande: ,
Statsministern Sandler, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Olsson, Nothin, Hansson, Linders, Larsson, Wigforss, Möller, Levinson.
Efter gemensam beredning med chefen för justitiedepartementet anför
statsministern och chefen för handelsdepartementet Sandler följande:
Under en följd av år har riksdagen, i regel för ett år i sänder, medgivit,
att Kungl. Maj:t skulle äga åt svenska medborgare, i den ordning Kungl.
Maj:t bestämde, under en tid för varje gång av högst tjugu år mot årlig
avgift och under villkor i övrigt, som det skulle tillkomma Kungl. Maj:t
att fastställa, upplåta begagnandet av kronan tillhörande jordägarandelar
i gruvor, med rätt därjämte för den, som erhållit upplåtelse, att vid upplåtelsetidens
utgång äga företräde till förnyad upplåtelse, därest sådan
i fråga korn m e. Dylikt medgivande har av 1924 års riksdag enligt skrivelse
nr 138 lämnats för tiden intill den 1 januari 1926.
Då jag nu går att för Kungl. Maj:t anmäla frågan om förlängning av
ovannämnda bemyndigande, ber jag att till en början i korthet få erinra
Bihang till riksdagens protokoll 1925. 1 saml. i6 höft. (Nr 52.) 1
2
Kungl. Maj:ts proposition Nr 52.
Gruvlagstiftningssakkunnigas
betänkande
den 31
mars 1922.
Gruvlag stiftning
ssakkunnig
as skrivelse
den 13 mars
1922.
Yttranden
över gruvlagstiftning
ssakkunnigas
förslag.
Chefens för
handelsdepartementet
anförande till
statsrådsprotokollet
den 21 april
1922.
om de åtgärder, som under de senaste åren vidtagits eller ifrågasatts för
att — i avbidan på ny gruvlagstiftning och därmed sammanhängande definitiva
anordningar för förvaltningen av kronans gruvegendom — provisoriskt
åvägabringa största möjliga enhetlighet på ifrågavarande förvaltningsområde.
I dylikt hänseende tillåter jag mig anföra följande.
Den 31 mars 1922 inkommo de sakkunniga för utarbetande av förslag till
ny gruvlagstiftning, i anledning av erhållet uppdrag, till handelsdepartementet
med betänkande jämte förslag till förordning om förvaltning av
kronans jordägarandelar i gruvor, vilken förordning var avsedd att utfärdas
i administrativ väg med giltighet endast tills vidare i avbidan på
de förändrade bestämmelser om dispositionen av samma jordägarandelar,
som kunde komma att föranledas av den pågående revisionen av gällande
gruvlagstiftning. I sitt berörda betänkande föreslogo de sakkunniga, bland
annat, att förvaltningen av kronans jordägarandelar tills vidare skulle
uppdragas åt den under år 1917 tillsatta kommissionen för undersökning
och tillgodogörande av vissa mineralfyndigheter å kronojord, varjämte
enligt de sakkunnigas förslag vissa uppgifter med avseende å förvaltningen
skulle tillkomma vederbörande länsstyrelser och kommerskollegium.
1 samband med avlämnandet av nyssnämnda betänkande ingåvo de sakkunniga
till dåvarande chefen för justitiedepartementet en den 13 mars 1922
dagtecknad skrivelse, däri de sakkunniga bland annat anförde, att de vid
behandlingen av frågan rörande förvaltningen av kronans jordägarandelar
kommit till det resultat, att lagen den 31 maj 1918 innefattande särskilda
bestämmelser angående rätten till inmutning inom vissa län borde ersättas
med eu ny lag, gällande för fyndigheter å odisponerad kronojord inom
hela landet och innehållande ändrade bestämmelser även i flera andra avseenden.
Ett av de sakkunniga uppgjort lagförslag i ämnet fanns fogat
vid den till chefen för justitiedepartementet ingivna skrivelsen.
Över förslagen infordrades utlåtanden från åtskilliga myndigheter och
institutioner, däribland kommerskollegium. Kollegium, som i huvudsak
anslöt sig till de sakkunnigas mening, föreslog emellertid beträffande förvaltningen
av kronans jordägarandelar, att densamma — i stället för att
anförtros åt 1917 års mineralfyndighetskommission — skulle uppdragas åt
kollegium, varigenom förenkling i arbetet och besparing i kostnader skulle
vinnas.
För egen del anförde dåvarande chefen för handelsdepartementet — vid
anmälan för Kungl. Maj:t den 21 april 1922 av frågan om proposition till
riksdagen angående förnyande av det för tiden intill den 1 juli 1922 Kungl.
Maj:t lämnade bemyndigandet att utarrendera kronans jordägarandelar —
Kungl. Muj:ts proposition Nr 52. 3
att lian funne den av kommerskol legitim framförda tanken värd synnerligt
beaktande, varför lian ansåge densamma böra, innan slutligt standpunktstagande
ägde rum till det av de sakkunniga framlagda förslaget till förordning
om förvaltning av kronans jordägarandel i gruva, tagas under
närmare övervägande. Det syntes honom därför till eu början lämplig!,
att kommerskollegium erhölle i uppdrag att utarbeta förslag till de jämkningar
i det av gruvlagstiftningssakkunniga framlagda förslaget, som föranleddes
av den ifrågasatta ändringen beträffande förvaltningsorganet
eller som eljest enligt kollegii mening borde genomföras. Vid fullgörande
av detta uppdrag syntes, för vinnande av enhetlighet i förvaltningen
av kronans gruvegendom, jämväl böra tagas under övervägande, huruvida
icke dels den verksamhet, som utövades av 1917 års mineralfyndighetskommission,
kunde övertagas av kommerskollegium, dels ock de förvaltningsuppgifter,
som anginge annan kronans gruvegendom än jordägarandelarna,
närmast då de för kronans räkning å såväl krono- som enskild
jord verkställda inmutningarna, kunde sammanföras hos kollegium.
Sedan Kungl. Maj:t därefter genom beslut den 9 juni 1922 uppdragit af
kommerskollegium att, med beaktande av vad bemälde departementschef
sålunda anfört, verkställa den av honom ifrågasatta överarbetningen av
de sakkunnigas förslag, avgav kollegium den 14 oktober 1922 utlåtande i
ämnet, i sammanhang varmed kollegium, i enlighet med de kollegium
givna direktiven och på grundval av vissa av kollegium förordade principer,
framlade, bland annat, förslag till förordning om förvaltningen av
kronans gruvegendom. Vid utlåtandet voro fogade till kollegium inkomna
yttranden från ett flertal myndigheter och institutioner.
Vid föredragning inför Kungl. Maj:t den 9 februari 1923 av frågan om
proposition till riksdagen om förnyande av det utav föregående års riksdagar
Kungl. Maj:t lämnade bemyndigandet att utarrendera kronans jordägarandelar
i gruvor erinrade chefen för handelsdepartementet, hurusom
den av kommerskollegium verkställda överarbetningen i vissa hänseenden
av det utav gruvlagstiftningssakkunniga på sin tid avgivna förslaget till
förordning angående förvaltning av kronans jordägarandel i gruva bland
annat syftade till åstadkommande av en ur många synpunkter önskvärd
centralisering av den för det dåvarande på ett flertal olika myndigheter
uppdelade förvaltningen av kronans gruvägarintressen. Departementschefens
avsikt både varit att, för avhjälpande av den rådande bristen på
enhetlighet i förvaltningssystemet, ingå i prövning av de ingivna författningsförslagen
och de däröver avgivna yttrandena. Då emellertid
Kungl. Maj:t genom beslut den 24 november 1922 föreskrivit, att gruvlagstiftningssakkunnigas
arbete skulle vara slutfört senast den 31 maj 1923,
vid vilket förhållande det icke syntes komma att dröja alltför länge, innan
frågan om ny gruvlagstiftning komme under prövning, ansåge departe
-
Kommerskollegii
utlåtande
den 14
oktober 1922.
Chefens för
handelsdepartementet
anförande till
statsrådsprotokollet
den 9 februari
1923 och riksdagens
beslut
samma år.
4 Kungl. Maj:ts proposition Nr 52.
mentschefen olämpligt att vid nämnda tillfälle taga ställning till berörda
förslag till förordning, som ju vore avsedd att gälla allenast för tiden intill
dess ny gruvlagstiftning kunde träda i kraft. Härtill komme, att en nyorganisation
av förvaltningen av kronans jordägarandelar i enlighet med författningsförslaget
förutsatte vissa ändringar i 1918 års lag och följaktligen
icke kunde genomföras annorledes än i samband med att dylika
ändringar vidtoges. Chefen för justitiedepartementet hade emellertid förut
samma dag tillkännagivit, att han, med hänsyn till det läge, vari spörsmålet
om revision av gruvlagstiftningen befunne sig, icke ansett lämpligt
att för det dåvarande upptaga frågan om ändringar i 1918 års lag. I enlighet
härmed hade han allenast tillstyrkt avlåtande av proposition till
riksdagen om fortsatt tillämpning till den 1 oktober 1924 av sagda lag,
vilken hemställan av Kungl. Maj:t bifallits.
Av ovannämnda skäl ville chefen för handelsdepartementet inskränka
sig till att tillstyrka, att äskande gjordes hos riksdagen om ytterligare ett
ars förlängning av bemyndigandet för Kungl. Maj:t att utarrendera kronans
jordägarandelar i gruvor. Enligt hans mening hindrade detta emellertid
icke, att man, i avbidan på den nya gruvlagstiftningen och därmed
sammanhängande definitiva anordningar för förvaltningen av kronans
gruvegendom, borde kunna vidtaga vissa — låt vara mera begränsade _
åtgärder för avhjälpande av den rådande bristen på enhetlighet i förvaltningssystemet.
Efter att hava erinrat om de dåvarande anordningarna på ifrågavarande
område anförde departementschefen vidare följande:
»Vad som i centraliseringshänseende närmast synes mig nu kunna åtgöras
är, att, i anslutning till vad jag under fjolåret ifrågasatt och kommerskoHegm.
nl
att förvaltningen av kronans gruvegendom skall för den tid, varom nu
ar fråga, ankomma på kommerskollegium, dock att av praktiska skäl från
kollega förvaltning alltjämt torde böra undantagas dels den gruvegendom,
som för närvarande förvaltas av Mertainens gruvaktiebolag och domanstyrelsen,
dels intill utmålsläggningen de inmutningar, som av Sveriges
geologiska undersökning för kronans räkning verkställts eller komma
att verkställas, dels ock slutligen jordägarandelarna i nyinmutade fyndigheter
å kronojord inom de sydligare länen, beträffande''vilka jordägarandelar
1899 års kungörelse fortfarande torde böra gälla.
Åt k omme r sk o 11 eg ii förvaltning skulle sålunda i första hand anförtros
dels de jordägarandelar, som utarrenderats enligt 1899 års kungörelse, men
för vilka arrendetiden utgått eller utgår, dels de nu under 1917 års mineralfyndighetskornmissions
förvaltning stående jordägarandelarna i de enligt
1918 års lag nyinmutade fyndigheterna, till följd varav nyssberörda kommission.
skulle upphöra, dels och efter vederbörlig utmålsläggning de inmutningar,
som av Sveriges geologiska undersökning verkställts eller verkställas
för kronans räkning. I övrigt skulle under kommerskollegii inseende
falla all kronans gruvegendom, som icke enligt vad ovan sagts särskilt
undantagits.
Några allmänna regler — utöver dem, som innehållas i 1899 års kun
-
Kungl. Maj:ts proposition Nr 52. 5
Rörelse — rörande dispositionen av jordägarandelarna oeli övriga förvoltningsobjekt
torde ieke under provisorietiden kunna meddelas, utan lära
erforderliga beslut få fattas från fall till fall. Härvid bör givetvis gälla,
att, där fråga är, huruvida under kommerskollegii förvaltning stående
gruvegendom skall nyttiggöras genom utarrendering eller på annat sätt,
kollegium skall hava att med eget förslag underställa ärendet Kungl.
Ma.j:ts prövning.»
i anslutning till ovan återgivna anförande och sedan departementschefen
tillkännagivit sin avsikt att vid ett senare tillfälle, i överensstämmelse
med de av honom angivna riktlinjer, påkalla Kungl. Maj:ts beslut i förvaltningsfrågan,
äskades hos riksdagen allenast förlängning av merberörda
bemyndigande. Såsom jag redan nämnt, blev detta äskande — liksom
ock den på föredragning av chefen för justitiedepartementet beslutade
framställningen om förlängning av 1918 års lag — av riksdagen bifallet.
Sedermera utfärdade Kungl. Maj:t genom beslut den 17 maj 1923, i enlighet
med de riktlinjer, som äro angivna i ovannämnda statsrådsprotokoll
över handelsärenden för den 9 februari 1923, föreskrifter rörande förvaltningen
av kronans gruvegendom att gälla tillsvidare från och med den 1
juli 1923, i sammanhang varmed Kungl. Maj:t förordnade, att 1917 års
mineralfyndighetskommissions verksamhet skulle upphöra med utgången
av juni månad 1923.
På föredragning den 7 februari 1924 av dåvarande. chef en för justitiedepartementet
avlät Kungl. Maj:t till riksdagen proposition (nr 33) avseende
bland annat fortsatt tillämpning för tiden intill den 1 januari 1926 av
1918 års lag. Till statsrådsprotokollet över justitiedepartementsärenden
för den 25 januari 1924, därav utdrag fogats vid nyssberörda proposition,
hade chefen för justitiedepartementet anmält, att de här förut omförmälda
sakkunniga dåmera avgivit betänkande med förslag till ny gruvlagstiftning,
vilket betänkande jämte därvid fogade reservationer vore under
tryckning, samt vidare, såsom skäl för den ifrågasatta förlängningen, anfört
bland annat följande.
Med hänsyn till det läge, i vilket frågan om ny gruvlagstiftning befunne
sig, syntes honom tvekan icke råda därom, att den provisoriskt gällande
ordningen på det område, som reglerades av 1918 års lag, borde tillsvidare
upprätthållas. Någon anledning att upptaga den vid ärendets behandling
under de båda senaste åren berörda frågan om att — i avbidan å
en definitiv lagstiftning — ersätta 1918 års lag med en ny, likaledes provisorisk
lag, gällande för fyndigheter å kronojord inom hela landet och
innehållande ändrade bestämmelser även i flera andra hänseenden, syntes
honom för det dåvarande icke föreligga. Med dylika mera vittgående förändringar
borde lämpligen anstå, till dess ståndpunkt kunde tagas till det
av gruvlagstiftningssakkunniga avgivna förslaget. Huruvida den slutliga
prövningen av detta förslag kunde ske inom sådan tid, att frågan
kunde föreläggas 1925 års riksdag vore med hänsyn till ämnets vikt och
Kungl. Maj.ts
beslut den 17
maj 1923.
Kungl. Maj.ts
proposition
till 1924 års
riksdag angående
förlängning
åt;
1918 års lag.
6
Kungl. Maj:ts proposition Nr 52.
omfattning tvivelaktigt. Då emellertid möjligheten härav icke vore utesluten,
syntes en utsträckning av den provisoriska lagens giltighet böra
avse den tid, som under förutsättning av frågans avgörande vid 1925 års
riksdag kunde antagas förflyta, innan en ny lag kunde träda i kraft, d. v. s.
tiden intill den 1 januari 1926.
Chefens för Vid föredragning inför Kungl. Maj:t nämnda den 7 februari 1924 av
departementet 0‘ägan om proposition till riksdagen om förnyande av det Kungl. Maj:t
anförande till lämnade bemyndigandet att utarrendera kronans jordägarandelar i grutokoTief‘den''7
vor anförde dåvarande chefen för handelsdepartementet bland annat
februari 1934 följande.
beslut3samma Då, enligt vad chefen för justitiedepartementet meddelat, förslag till ny
år. gruvlagstiftning icke komme att föreläggas 1924 års riksdag och frågan
om 1918 års lags utsträckande till att gälla fyndigheter å kronojord över
hela landet icke ansetts böra till prövning upptagas annorledes än i samband
med nyssberörda spörsmål, syntes icke heller i avseende å förvaltningen
av kronans jordägarandelar definitiva anordningar för det dåvarande
kunna träffas. Genom de under år 1923 i ifrågavarande hänseende
vidtagna åtgärderna, varigenom förvaltningsuppgifterna i huvudsak sammanförts
hos kommerskollegium, hade emellertid, efter vad de dittills
vunna erfarenheterna syntes giva vid handen, åstadkommits en förhållandevis
tillfredsställande provisorisk ordning, vilken — i avbidan på ett
slutligt ordnande av ifrågavarande lagstiftnings- och därmed sammanhängande
förvaltningsfrågor — lämpligen borde allt fortfarande upprätthållas.
Framställning borde därför göras hos riksdagen om förlängning
av det Kungl. Maj:t givna bemyndigandet att utarrendera kronans
jordägarandelar i gruvor. Förlängningen syntes departementschefen böra
avse tiden till den 1 januari 1926 eller samma dag, intill vilken 1918 års
lag skulle givas fortsatt tillämpning.
Av Kungl. Maj:t i enlighet härmed hos riksdagen gjort äskande blev
— liksom även ovannämnda framställning om förlängning av 1918 års lag
— av riksdagen bifallet.
Kungl. Maj:ts
proposition
till innevarande
års
riksdag
angående
förlängning
av 1918 års
lag.
Genom eu den 19 december 1924 dagtecknad proposition, nr 6, har på
föredragning av chefen för justitiedepartementet Kungl Maj:t nu hos
riksdagen hemställt, att 1918 års lag måtte erhålla fortsatt giltighet till
den 1 januari 1927. Såsom skäl för den sålunda ifrågasatta förlängningen
har chefen för justitiedepartementet anfört bland annat följande.
Över det av omförmälda sakkunniga avgivna betänkandet med förslag
till ny gruvlagstiftning hade numera kommerskollegium, efter samtliga
bergmästares hörande, avgivit utlåtande, varjämte yttranden över för
-
slaget inkommit från ingenjörsvetenskapsakademien, järnkontoret, svenska
teknologföreningen och Sveriges industriförbund. I viss del hade förslaget
remitterats till socialstyrelsen, och hade utlåtande därifrån helt nyligen
7
Kungl. Maj:ts proposition Nr 52.
inkommit. Då förslaget ännu icke kunnat bliva föremål för någon prövning
från departementschefens sida, vore det uteslutet, att denna omfattande
och svårlösta lagstiftningsfråga kunde genom proposition föreläggas
1925 års riksdag. Vid sådant förhållande syntes, i enlighet med
vad samtliga i ärendet hörda myndigheter tillstyrkt, åtgärd böra vidtagas
för att den provisoriska lagen erhölle fortsatt giltighet även efter den
senast fastställda tidpunkten eller den 31 december 1925. En dylik utsträckning
av lagens giltighetstid syntes honom lämpligen höra avse
ett år.
Med hänsyn till det läge, vari frågan angående ny gruvlagstiftning Departement
för närvarande befinner sig, lära icke heller i år definitiva anordningar «*«/««•
för förvaltningen av kronans jordägarandelar i gruvor kunna träffas. Den
år 1923 på ifrågavarande förvaltningsområde genomförda provisoriska
ordningen torde vid sådant förhållande böra tillsvidare bibehållas. För
dylikt ändamål torde framställning böra göras hos riksdagen om ytterligare
förlängning under viss tid av det Kungl. Maj:t meddelade bemyndigandet
att utarrendera ifrågavarande jordägarandelar. Förlängningen
synes mig skäligen böra avse tiden till den 1 januari 1927 eller samma dag,
intill vilken, enligt vad Kungl. Maj:t föreslagit, 1918 års lag skulle givas
fortsatt tillämpning.
På grund av vad jag sålunda anfört, hemställer jag, att Kungl. Maj:t
måtte i proposition föreslå riksdagen
att för tiden intill den 1 januari 1927 medgiva, att Kungl. Maj:t må
äga åt svenska medborgare, i den ordning Kung]. Maj:t bestämmer, mot
årlig avgift och under de villkor i övrigt, Kungl. Maj:t fastställer, under
en tid för varje gång av högst tjugu år upplåta begagnandet av kronan
tillhörande jordägarandelar i gruvor, med rätt därjämte för den, som erhållit
upplåtelse, att vid upplåtelsetidens utgång äga företräde till förnyad
upplåtelse, därest sådan ifrågakommer.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Maj:t Konungen lämna bifall
och förordnar, att proposition i ämnet av den lydelse,
bilaga vid detta protokoll utvisar, skall avlåtas tillriksdagen.
Ur protokollet:
Karl Lindström.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1925:76 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående upplåtelse av kronan tillhörande jordägarandelar i gruvor. a1 i texten
- JoU 1925:17 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående upplåtelse av kronan tillhörande jordägarandelar i gruvor. a1 i texten