Sök i Ratio Lex

Angående upplåtelse av kronan tillhörande jordägarandelar i gruvor

1925-02-06 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1925:52, Angående upplåtelse av kronan tillhörande jordägarandelar i gruvor

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 52.

1

Nr 52.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående upplåtelse av

kronan tillhörande jordägarandelar i gruvor; given Stockholms

slott den 6 februari 1925.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över handelsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Rickard Sandler.

Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans Maj.t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 6 februari

1925.

Närvarande: ,

Statsministern Sandler, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Olsson, Nothin, Hansson, Linders, Larsson, Wigforss, Möller, Levinson.

Efter gemensam beredning med chefen för justitiedepartementet anför

statsministern och chefen för handelsdepartementet Sandler följande:

Under en följd av år har riksdagen, i regel för ett år i sänder, medgivit,

att Kungl. Maj:t skulle äga åt svenska medborgare, i den ordning Kungl.

Maj:t bestämde, under en tid för varje gång av högst tjugu år mot årlig

avgift och under villkor i övrigt, som det skulle tillkomma Kungl. Maj:t

att fastställa, upplåta begagnandet av kronan tillhörande jordägarandelar

i gruvor, med rätt därjämte för den, som erhållit upplåtelse, att vid upplåtelsetidens

utgång äga företräde till förnyad upplåtelse, därest sådan

i fråga korn m e. Dylikt medgivande har av 1924 års riksdag enligt skrivelse

nr 138 lämnats för tiden intill den 1 januari 1926.

Då jag nu går att för Kungl. Maj:t anmäla frågan om förlängning av

ovannämnda bemyndigande, ber jag att till en början i korthet få erinra

Bihang till riksdagens protokoll 1925. 1 saml. i6 höft. (Nr 52.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 52.

Gruvlagstiftningssakkunnigas

betänkande

den 31

mars 1922.

Gruvlag stiftning

ssakkunnig

as skrivelse

den 13 mars

1922.

Yttranden

över gruvlagstiftning

ssakkunnigas

förslag.

Chefens för

handelsdepartementet

anförande till

statsrådsprotokollet

den 21 april

1922.

om de åtgärder, som under de senaste åren vidtagits eller ifrågasatts för

att — i avbidan på ny gruvlagstiftning och därmed sammanhängande definitiva

anordningar för förvaltningen av kronans gruvegendom — provisoriskt

åvägabringa största möjliga enhetlighet på ifrågavarande förvaltningsområde.

I dylikt hänseende tillåter jag mig anföra följande.

Den 31 mars 1922 inkommo de sakkunniga för utarbetande av förslag till

ny gruvlagstiftning, i anledning av erhållet uppdrag, till handelsdepartementet

med betänkande jämte förslag till förordning om förvaltning av

kronans jordägarandelar i gruvor, vilken förordning var avsedd att utfärdas

i administrativ väg med giltighet endast tills vidare i avbidan på

de förändrade bestämmelser om dispositionen av samma jordägarandelar,

som kunde komma att föranledas av den pågående revisionen av gällande

gruvlagstiftning. I sitt berörda betänkande föreslogo de sakkunniga, bland

annat, att förvaltningen av kronans jordägarandelar tills vidare skulle

uppdragas åt den under år 1917 tillsatta kommissionen för undersökning

och tillgodogörande av vissa mineralfyndigheter å kronojord, varjämte

enligt de sakkunnigas förslag vissa uppgifter med avseende å förvaltningen

skulle tillkomma vederbörande länsstyrelser och kommerskollegium.

1 samband med avlämnandet av nyssnämnda betänkande ingåvo de sakkunniga

till dåvarande chefen för justitiedepartementet en den 13 mars 1922

dagtecknad skrivelse, däri de sakkunniga bland annat anförde, att de vid

behandlingen av frågan rörande förvaltningen av kronans jordägarandelar

kommit till det resultat, att lagen den 31 maj 1918 innefattande särskilda

bestämmelser angående rätten till inmutning inom vissa län borde ersättas

med eu ny lag, gällande för fyndigheter å odisponerad kronojord inom

hela landet och innehållande ändrade bestämmelser även i flera andra avseenden.

Ett av de sakkunniga uppgjort lagförslag i ämnet fanns fogat

vid den till chefen för justitiedepartementet ingivna skrivelsen.

Över förslagen infordrades utlåtanden från åtskilliga myndigheter och

institutioner, däribland kommerskollegium. Kollegium, som i huvudsak

anslöt sig till de sakkunnigas mening, föreslog emellertid beträffande förvaltningen

av kronans jordägarandelar, att densamma — i stället för att

anförtros åt 1917 års mineralfyndighetskommission — skulle uppdragas åt

kollegium, varigenom förenkling i arbetet och besparing i kostnader skulle

vinnas.

För egen del anförde dåvarande chefen för handelsdepartementet — vid

anmälan för Kungl. Maj:t den 21 april 1922 av frågan om proposition till

riksdagen angående förnyande av det för tiden intill den 1 juli 1922 Kungl.

Maj:t lämnade bemyndigandet att utarrendera kronans jordägarandelar —

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Muj:ts proposition Nr 52. 3

att lian funne den av kommerskol legitim framförda tanken värd synnerligt

beaktande, varför lian ansåge densamma böra, innan slutligt standpunktstagande

ägde rum till det av de sakkunniga framlagda förslaget till förordning

om förvaltning av kronans jordägarandel i gruva, tagas under

närmare övervägande. Det syntes honom därför till eu början lämplig!,

att kommerskollegium erhölle i uppdrag att utarbeta förslag till de jämkningar

i det av gruvlagstiftningssakkunniga framlagda förslaget, som föranleddes

av den ifrågasatta ändringen beträffande förvaltningsorganet

eller som eljest enligt kollegii mening borde genomföras. Vid fullgörande

av detta uppdrag syntes, för vinnande av enhetlighet i förvaltningen

av kronans gruvegendom, jämväl böra tagas under övervägande, huruvida

icke dels den verksamhet, som utövades av 1917 års mineralfyndighetskommission,

kunde övertagas av kommerskollegium, dels ock de förvaltningsuppgifter,

som anginge annan kronans gruvegendom än jordägarandelarna,

närmast då de för kronans räkning å såväl krono- som enskild

jord verkställda inmutningarna, kunde sammanföras hos kollegium.

Sedan Kungl. Maj:t därefter genom beslut den 9 juni 1922 uppdragit af

kommerskollegium att, med beaktande av vad bemälde departementschef

sålunda anfört, verkställa den av honom ifrågasatta överarbetningen av

de sakkunnigas förslag, avgav kollegium den 14 oktober 1922 utlåtande i

ämnet, i sammanhang varmed kollegium, i enlighet med de kollegium

givna direktiven och på grundval av vissa av kollegium förordade principer,

framlade, bland annat, förslag till förordning om förvaltningen av

kronans gruvegendom. Vid utlåtandet voro fogade till kollegium inkomna

yttranden från ett flertal myndigheter och institutioner.

Vid föredragning inför Kungl. Maj:t den 9 februari 1923 av frågan om

proposition till riksdagen om förnyande av det utav föregående års riksdagar

Kungl. Maj:t lämnade bemyndigandet att utarrendera kronans jordägarandelar

i gruvor erinrade chefen för handelsdepartementet, hurusom

den av kommerskollegium verkställda överarbetningen i vissa hänseenden

av det utav gruvlagstiftningssakkunniga på sin tid avgivna förslaget till

förordning angående förvaltning av kronans jordägarandel i gruva bland

annat syftade till åstadkommande av en ur många synpunkter önskvärd

centralisering av den för det dåvarande på ett flertal olika myndigheter

uppdelade förvaltningen av kronans gruvägarintressen. Departementschefens

avsikt både varit att, för avhjälpande av den rådande bristen på

enhetlighet i förvaltningssystemet, ingå i prövning av de ingivna författningsförslagen

och de däröver avgivna yttrandena. Då emellertid

Kungl. Maj:t genom beslut den 24 november 1922 föreskrivit, att gruvlagstiftningssakkunnigas

arbete skulle vara slutfört senast den 31 maj 1923,

vid vilket förhållande det icke syntes komma att dröja alltför länge, innan

frågan om ny gruvlagstiftning komme under prövning, ansåge departe
-

Kommerskollegii

utlåtande

den 14

oktober 1922.

Chefens för

handelsdepartementet

anförande till

statsrådsprotokollet

den 9 februari

1923 och riksdagens

beslut

samma år.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Kungl. Maj:ts proposition Nr 52.

mentschefen olämpligt att vid nämnda tillfälle taga ställning till berörda

förslag till förordning, som ju vore avsedd att gälla allenast för tiden intill

dess ny gruvlagstiftning kunde träda i kraft. Härtill komme, att en nyorganisation

av förvaltningen av kronans jordägarandelar i enlighet med författningsförslaget

förutsatte vissa ändringar i 1918 års lag och följaktligen

icke kunde genomföras annorledes än i samband med att dylika

ändringar vidtoges. Chefen för justitiedepartementet hade emellertid förut

samma dag tillkännagivit, att han, med hänsyn till det läge, vari spörsmålet

om revision av gruvlagstiftningen befunne sig, icke ansett lämpligt

att för det dåvarande upptaga frågan om ändringar i 1918 års lag. I enlighet

härmed hade han allenast tillstyrkt avlåtande av proposition till

riksdagen om fortsatt tillämpning till den 1 oktober 1924 av sagda lag,

vilken hemställan av Kungl. Maj:t bifallits.

Av ovannämnda skäl ville chefen för handelsdepartementet inskränka

sig till att tillstyrka, att äskande gjordes hos riksdagen om ytterligare ett

ars förlängning av bemyndigandet för Kungl. Maj:t att utarrendera kronans

jordägarandelar i gruvor. Enligt hans mening hindrade detta emellertid

icke, att man, i avbidan på den nya gruvlagstiftningen och därmed

sammanhängande definitiva anordningar för förvaltningen av kronans

gruvegendom, borde kunna vidtaga vissa — låt vara mera begränsade _

åtgärder för avhjälpande av den rådande bristen på enhetlighet i förvaltningssystemet.

Efter att hava erinrat om de dåvarande anordningarna på ifrågavarande

område anförde departementschefen vidare följande:

»Vad som i centraliseringshänseende närmast synes mig nu kunna åtgöras

är, att, i anslutning till vad jag under fjolåret ifrågasatt och kommerskoHegm.

nl

att förvaltningen av kronans gruvegendom skall för den tid, varom nu

ar fråga, ankomma på kommerskollegium, dock att av praktiska skäl från

kollega förvaltning alltjämt torde böra undantagas dels den gruvegendom,

som för närvarande förvaltas av Mertainens gruvaktiebolag och domanstyrelsen,

dels intill utmålsläggningen de inmutningar, som av Sveriges

geologiska undersökning för kronans räkning verkställts eller komma

att verkställas, dels ock slutligen jordägarandelarna i nyinmutade fyndigheter

å kronojord inom de sydligare länen, beträffande''vilka jordägarandelar

1899 års kungörelse fortfarande torde böra gälla.

Åt k omme r sk o 11 eg ii förvaltning skulle sålunda i första hand anförtros

dels de jordägarandelar, som utarrenderats enligt 1899 års kungörelse, men

för vilka arrendetiden utgått eller utgår, dels de nu under 1917 års mineralfyndighetskornmissions

förvaltning stående jordägarandelarna i de enligt

1918 års lag nyinmutade fyndigheterna, till följd varav nyssberörda kommission.

skulle upphöra, dels och efter vederbörlig utmålsläggning de inmutningar,

som av Sveriges geologiska undersökning verkställts eller verkställas

för kronans räkning. I övrigt skulle under kommerskollegii inseende

falla all kronans gruvegendom, som icke enligt vad ovan sagts särskilt

undantagits.

Några allmänna regler — utöver dem, som innehållas i 1899 års kun
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 52. 5

Rörelse — rörande dispositionen av jordägarandelarna oeli övriga förvoltningsobjekt

torde ieke under provisorietiden kunna meddelas, utan lära

erforderliga beslut få fattas från fall till fall. Härvid bör givetvis gälla,

att, där fråga är, huruvida under kommerskollegii förvaltning stående

gruvegendom skall nyttiggöras genom utarrendering eller på annat sätt,

kollegium skall hava att med eget förslag underställa ärendet Kungl.

Ma.j:ts prövning.»

i anslutning till ovan återgivna anförande och sedan departementschefen

tillkännagivit sin avsikt att vid ett senare tillfälle, i överensstämmelse

med de av honom angivna riktlinjer, påkalla Kungl. Maj:ts beslut i förvaltningsfrågan,

äskades hos riksdagen allenast förlängning av merberörda

bemyndigande. Såsom jag redan nämnt, blev detta äskande — liksom

ock den på föredragning av chefen för justitiedepartementet beslutade

framställningen om förlängning av 1918 års lag — av riksdagen bifallet.

Sedermera utfärdade Kungl. Maj:t genom beslut den 17 maj 1923, i enlighet

med de riktlinjer, som äro angivna i ovannämnda statsrådsprotokoll

över handelsärenden för den 9 februari 1923, föreskrifter rörande förvaltningen

av kronans gruvegendom att gälla tillsvidare från och med den 1

juli 1923, i sammanhang varmed Kungl. Maj:t förordnade, att 1917 års

mineralfyndighetskommissions verksamhet skulle upphöra med utgången

av juni månad 1923.

På föredragning den 7 februari 1924 av dåvarande. chef en för justitiedepartementet

avlät Kungl. Maj:t till riksdagen proposition (nr 33) avseende

bland annat fortsatt tillämpning för tiden intill den 1 januari 1926 av

1918 års lag. Till statsrådsprotokollet över justitiedepartementsärenden

för den 25 januari 1924, därav utdrag fogats vid nyssberörda proposition,

hade chefen för justitiedepartementet anmält, att de här förut omförmälda

sakkunniga dåmera avgivit betänkande med förslag till ny gruvlagstiftning,

vilket betänkande jämte därvid fogade reservationer vore under

tryckning, samt vidare, såsom skäl för den ifrågasatta förlängningen, anfört

bland annat följande.

Med hänsyn till det läge, i vilket frågan om ny gruvlagstiftning befunne

sig, syntes honom tvekan icke råda därom, att den provisoriskt gällande

ordningen på det område, som reglerades av 1918 års lag, borde tillsvidare

upprätthållas. Någon anledning att upptaga den vid ärendets behandling

under de båda senaste åren berörda frågan om att — i avbidan å

en definitiv lagstiftning — ersätta 1918 års lag med en ny, likaledes provisorisk

lag, gällande för fyndigheter å kronojord inom hela landet och

innehållande ändrade bestämmelser även i flera andra hänseenden, syntes

honom för det dåvarande icke föreligga. Med dylika mera vittgående förändringar

borde lämpligen anstå, till dess ståndpunkt kunde tagas till det

av gruvlagstiftningssakkunniga avgivna förslaget. Huruvida den slutliga

prövningen av detta förslag kunde ske inom sådan tid, att frågan

kunde föreläggas 1925 års riksdag vore med hänsyn till ämnets vikt och

Kungl. Maj.ts

beslut den 17

maj 1923.

Kungl. Maj.ts

proposition

till 1924 års

riksdag angående

förlängning

åt;

1918 års lag.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition Nr 52.

omfattning tvivelaktigt. Då emellertid möjligheten härav icke vore utesluten,

syntes en utsträckning av den provisoriska lagens giltighet böra

avse den tid, som under förutsättning av frågans avgörande vid 1925 års

riksdag kunde antagas förflyta, innan en ny lag kunde träda i kraft, d. v. s.

tiden intill den 1 januari 1926.

Chefens för Vid föredragning inför Kungl. Maj:t nämnda den 7 februari 1924 av

departementet 0‘ägan om proposition till riksdagen om förnyande av det Kungl. Maj:t

anförande till lämnade bemyndigandet att utarrendera kronans jordägarandelar i grutokoTief‘den''7

vor anförde dåvarande chefen för handelsdepartementet bland annat

februari 1934 följande.

beslut3samma Då, enligt vad chefen för justitiedepartementet meddelat, förslag till ny

år. gruvlagstiftning icke komme att föreläggas 1924 års riksdag och frågan

om 1918 års lags utsträckande till att gälla fyndigheter å kronojord över

hela landet icke ansetts böra till prövning upptagas annorledes än i samband

med nyssberörda spörsmål, syntes icke heller i avseende å förvaltningen

av kronans jordägarandelar definitiva anordningar för det dåvarande

kunna träffas. Genom de under år 1923 i ifrågavarande hänseende

vidtagna åtgärderna, varigenom förvaltningsuppgifterna i huvudsak sammanförts

hos kommerskollegium, hade emellertid, efter vad de dittills

vunna erfarenheterna syntes giva vid handen, åstadkommits en förhållandevis

tillfredsställande provisorisk ordning, vilken — i avbidan på ett

slutligt ordnande av ifrågavarande lagstiftnings- och därmed sammanhängande

förvaltningsfrågor — lämpligen borde allt fortfarande upprätthållas.

Framställning borde därför göras hos riksdagen om förlängning

av det Kungl. Maj:t givna bemyndigandet att utarrendera kronans

jordägarandelar i gruvor. Förlängningen syntes departementschefen böra

avse tiden till den 1 januari 1926 eller samma dag, intill vilken 1918 års

lag skulle givas fortsatt tillämpning.

Av Kungl. Maj:t i enlighet härmed hos riksdagen gjort äskande blev

— liksom även ovannämnda framställning om förlängning av 1918 års lag

— av riksdagen bifallet.

Kungl. Maj:ts

proposition

till innevarande

års

riksdag

angående

förlängning

av 1918 års

lag.

Genom eu den 19 december 1924 dagtecknad proposition, nr 6, har på

föredragning av chefen för justitiedepartementet Kungl Maj:t nu hos

riksdagen hemställt, att 1918 års lag måtte erhålla fortsatt giltighet till

den 1 januari 1927. Såsom skäl för den sålunda ifrågasatta förlängningen

har chefen för justitiedepartementet anfört bland annat följande.

Över det av omförmälda sakkunniga avgivna betänkandet med förslag

till ny gruvlagstiftning hade numera kommerskollegium, efter samtliga

bergmästares hörande, avgivit utlåtande, varjämte yttranden över för
-

slaget inkommit från ingenjörsvetenskapsakademien, järnkontoret, svenska

teknologföreningen och Sveriges industriförbund. I viss del hade förslaget

remitterats till socialstyrelsen, och hade utlåtande därifrån helt nyligen

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition Nr 52.

inkommit. Då förslaget ännu icke kunnat bliva föremål för någon prövning

från departementschefens sida, vore det uteslutet, att denna omfattande

och svårlösta lagstiftningsfråga kunde genom proposition föreläggas

1925 års riksdag. Vid sådant förhållande syntes, i enlighet med

vad samtliga i ärendet hörda myndigheter tillstyrkt, åtgärd böra vidtagas

för att den provisoriska lagen erhölle fortsatt giltighet även efter den

senast fastställda tidpunkten eller den 31 december 1925. En dylik utsträckning

av lagens giltighetstid syntes honom lämpligen höra avse

ett år.

Med hänsyn till det läge, vari frågan angående ny gruvlagstiftning Departement

för närvarande befinner sig, lära icke heller i år definitiva anordningar «*«/««•

för förvaltningen av kronans jordägarandelar i gruvor kunna träffas. Den

år 1923 på ifrågavarande förvaltningsområde genomförda provisoriska

ordningen torde vid sådant förhållande böra tillsvidare bibehållas. För

dylikt ändamål torde framställning böra göras hos riksdagen om ytterligare

förlängning under viss tid av det Kungl. Maj:t meddelade bemyndigandet

att utarrendera ifrågavarande jordägarandelar. Förlängningen

synes mig skäligen böra avse tiden till den 1 januari 1927 eller samma dag,

intill vilken, enligt vad Kungl. Maj:t föreslagit, 1918 års lag skulle givas

fortsatt tillämpning.

På grund av vad jag sålunda anfört, hemställer jag, att Kungl. Maj:t

måtte i proposition föreslå riksdagen

att för tiden intill den 1 januari 1927 medgiva, att Kungl. Maj:t må

äga åt svenska medborgare, i den ordning Kung]. Maj:t bestämmer, mot

årlig avgift och under de villkor i övrigt, Kungl. Maj:t fastställer, under

en tid för varje gång av högst tjugu år upplåta begagnandet av kronan

tillhörande jordägarandelar i gruvor, med rätt därjämte för den, som erhållit

upplåtelse, att vid upplåtelsetidens utgång äga företräde till förnyad

upplåtelse, därest sådan ifrågakommer.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagar Hans Maj:t Konungen lämna bifall

och förordnar, att proposition i ämnet av den lydelse,

bilaga vid detta protokoll utvisar, skall avlåtas tillriksdagen.

Ur protokollet:

Karl Lindström.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1925:76 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående upplåtelse av kronan tillhörande jordägarandelar i gruvor. a1 i texten
  2. JoU 1925:17 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående upplåtelse av kronan tillhörande jordägarandelar i gruvor. a1 i texten