Sök i Ratio Lex

Angående anslag till polisväsendet i riket m. m

1925-02-20 · 29 sidor, varav 21 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 21 av 29 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1925:59, Angående anslag till polisväsendet i riket m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr ii9.

1

Nr 59.

Kung!. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag

till polisväsendet i riket m. m.; given Stockholms

slott den 20 februari 1925.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bifogade utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande depai*tementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Gustav Möller.

Utdrag av protokollet Över socialärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 20 februari 1925.

Närvarande:

Statsministern Sandler, ministern för utrikes ärendena Under, statsråden

Olsson, Nothin, Hansson, Linders, L\rsson, Wigforss, Möller, Levinson.

Chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller anför:

I statsverkspropositionen till innevarande års riksdag har Kungl. Maj:t

under femte huvudtiteln på min hemställan föreslagit riksdagen att i avbidan

på den proposition angående omorganisation av rikets polisväsen, som

kunde varda riksdagen förelagd,

dels, under punkten 89, i riksstaten beräkna det ordinarie anslaget till

överståthållarämbetet till 95,722 kronor,

dels, under punkten 96, till polisväsendet i riket för budgetåret 1925—1926

beräkna ett extra förslagsanslag av 1,625,000 kronor,

dels, under punkten 97, till beredande av vissa ersättningar åt befattningshavare

vid polis- och åklagarväsendet för budgetåret 1925—1926 beräkna ett

extra förslagsanslag av 225,000 kronor,

Bihang till riksdagens protokoll 1925. 1 samt. 53 hå/t. (Nr 59.) 427 25 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Grunderna

för polisorganisationen.

Polisdistrikt.

Den lokala

polisorganisationen.

Kungl. Maj it» proposition nr 59.

dels, under punkten 98, i riksstaten till polisväsendet i Stockholm beräkna

ett ordinarie anslag av 28,100 kronor,

dels, under punkten 101, i riksstaten beräkna det ordinarie förslagsanslaget

till rese- och trakt amen t spenört iga r till 800,000 kronor, och

dels, under punkten 104, i riksstaten beräkna det ordinarie förslagsanslaget

till skrmnaterialier och expenser, ved m. rn. till 1,200,000 kronor.

Sedan Kungl. Maj:t förut i dag på min hemställan beslutat att genom

proposition (nr 58) föreslå riksdagen att dels antaga, bland annat, ett vid

propositionen fogat förslag till lag om polisväsendet i riket och dels bemyndiga

Kungl. Maj:t att i huvudsaklig överensstämmelse med ett propositionen

likaledes bifogat förslag utfärda tillägg till reglementet den 31 december

1919 för statens anstalt för pensionering av folkskollärare m. fl.,

anhåller jag att få anmäla frågan om anvisandet av anslag för nyss omförmälda

ändamål.

Till en början torde det tillåtas mig att erinra om de delar av nämnda

förslag, som äro av beskaffenhet att medföra ändring i nu utgående anslag.

För polisväsendets upprätthållande skall riket vara indelat i polisdistrikt.

Städer, liksom köpingar, som enligt särskilda bestämmelser äro pliktiga att

själva bekosta för dem erforderlig polispersonal, skola bilda egna distrikt,

medan, vad angår den egentliga landsbygden, landsfiskalsdistrikten efter

vissa grunder skola indelas i polisdistrikt. I

I städer och förenämnda köpingar skola för dessas eget behov anställas

polismän, vilka, liksom nämnda polisdistrikts polisverksamhet i övrigt, skola

helt bekostas av vederbörande polisdistrikt. I övriga landsbygdsdistrikt

skola anställas polismän, som skola övertaga såväl den polisverksamhet, som

nu upprätthålles av s. k. extra polismän, som den verksamhet, som nu ankommer

på fjärdingsmännen. Till dessa polisdistrikts kostnader skall statsverket

bidraga med en tredjedel av vissa personalkostnader, nämligen lön,

pension och, i förekommande fall, familjeunderstöd och begravningshjälp.

Dylikt polisdistrikt är berättigat att ansluta sin personal till statens anstalt

för pensionering av folkskollärare m. fl., i vilket fall erforderliga avgifter

erläggas med en tredjedel av befattningshavaren, fyra niondelar av polisdistriktet

och två niondelar av statsverket. Anslutes icke befattningshavare

till pensionsanstalten, bidrager staten med två niondelar av den utgående

pensionen. Polisdistrikt är skyldigt att låta befattningshavare, som vid den

tidpunkt, då den nya lagstiftningen blir tillämplig å distriktet, har ordinarie

anställning vid dess polisväsen, i pensionsavseende tillgodoräkna sig

även den tid före lagens ikraftträdande, som han i en följd innehaft ordinarie

anställning för distriktet. I de retroaktivkostnader, som sålunda

måste uppkomma för andra polisdistrikt å landsbygden än omförmälda köpingar,

deltager staten på grund av skyldigheten att bidraga till vederbörandes

pensionering efter enahanda grund som i övriga pensioneringskostnader.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr ~>9. 3

Landsting skall vara berättigat att organisera ordningspolisavdelningar.

Till landstings kostnader för polisväsendet bidrager staten efter samma

grunder som till kostnaderna för polisväsendet i sist omförmälda polisdistrikt.

Städer med minst 10,000 invånare, ävensom en stad i varje län, där stad

med minst 10,000 invånare ej finnes, skola vara pliktiga att vid tillfälligt

behov av polisförstärkning å annan ort tillhandahålla en reservpolisman för

varje fullt tal av 10,000 invånare, dock att, om numerären enligt nämnda

grund icke uppgår till tre, tre polismän dock skola tillhandahållas. Konungen

bestämmer1, i vad mån reservpolismännen skola utgöras av befäl eller vara

beridna. Till polisdistrikt, som skall tillhandahålla reservpolismän, utgår

statsbidrag för varje reservpolisman, som skall tillhandahållas, med en

tredjedel av de sammanlagda löneförmåner, som årligen tillkomma i distriktet

anställd polisman med lägsta lön inom den tjänstegrad, reservpolismannen

skall tillhöra. Har polisdistrikt tillhandahållit reservpolispersonal, bestrider

statsverket ej mindre vad av vederbörande polismans lön belöper å tid, som

han tjänstgjort utom distriktet, ävensom reservpolispersonalens transport

till och från tjänstgöringsorten, personalens bostad och kost under tjänst,

göringstiden samt särskilda kostnader för hästar och fordon, än även dagarvode

till varje polisman. Dessutom skall staten vidkännas kostnader, som

kunna föranledas därav, att polisman under kommendering såsom reservpolisman

skadas i tjänsten.

Personal, som är anställd i polisdistrikt å landsbygden, vilket åtnjuter

generellt statsbidrag, eller för landstingsområde, kan tillfälligtvis användas

till polisverksamhet utanför det område, för vilket vederbörande polisman

är anställd. I detta fall betalar staten den sålunda beordrade personalens

lön under tjänstgöringstiden samt de av tjänstgöringen föranledda särskilda

kostnaderna, varjämte staten liksom i fråga om reservpolismän vidkännes

kostnad för skada å personal.

Vid kriminalpolisavdelning i stad skola, om och till det antal, Konungen

bestämmer, anställas kriminalpolismän för användning huvudsakligen utom

staden. Då skyldighet att hålla kriminalpolismän för eget behov skall åligga

de städer, som äro pliktiga att tillhandahålla reservpolismän, komma förstnämnda

kriminalpolismän att användas huvudsakligen för landsbygdens och

de mindre städernas behov. Vederbörande stationsort skall i första hand

vidkännas kostnaden för dessa kriminalpolismän, men staten gottgör stationsorten

samtliga löne- och pensioneringskostnader, varjämte staten skall vidkännas

alla kostnader, som föranledas av deras kriminalpolisverksamhet

utom stationsorten.

I de polisdistrikt, Konungen bestämmer, skola polismän för hela rikets

behov finnas anställda. Kostnaden för sådan personal bestrides i första

hand av vederbörande polisdistrikt men skall gottgöras polisdistriktet av

statsverket. Vidare skola vissa polisdistrikt efter Konungens förordnande

draga försorg om särskilda anordningar för polisväsendet i dess helhet.

Polisdistriktets kostnad härför gottgöres likaledes helt av statsmedel. Med

nu omnämnda bestämmelser avses, såvitt här är i fråga, personal och an
-

Landstingspnlis.

Peserrpolis.

Tjänstgöringsskyldighet

utom vederhörande

distrikt för

ordningspolis.

Kriminal
polis.

Polispersonal

för hela rikets

behov.

s. 4 Kontrollera mot PDF

Polisstyrelse.

Ikraft
trädande.

Ersättning

för kläder.

Över.

ståthållare

ämbetet.

4 Kung!-. Maj:ts proposition nr of).

ordningar för polisskola, centralbyrån för fingeravtryck, tidningen »Polisunderrättelser»

samt särskilda gränsbevakningar.

Yissa frågor angående tillsättning, entledigande och disciplinär bestraffning

av befattningshavare vid polisväsendet skola handläggas av särskilda

för varje län, liksom för Stockholm, inrättade polisstyrelser, bestående av

två ledamöter, utsedda av Kung! Maj:t, tre ledamöter för varje landsting

och tre ledamöter för varje stad, som är pliktig att tillhandahålla reservpolismän.

Kostnaderna för dessa polisstyrelser skola bestridas av statsmedel.

Den föreslagna lagstiftningen skall träda i kraft den 1 januari 1926, så

vitt den avser städer, därmed jämställda köpingar samt landsting, och skall

i samband därmed det särskilda anslaget till polisväsendet i Stockholm upphöra

att utgå. Högre kurs vid Stockholms polisskola skall dock redan

under hösten 1925 bekostas av statsmedel. I övrigt skall lagen vara satt i

tillämpning senast den 1 januari 1932, och meningen är, att lagen skall

under tiden intill sistnämnda dag successivt genomföras på det sätt, att anslaget

till polisväsendet för varje budgetår höjes med så stort belopp, som

motsvarar statsbidraget till 200 polismän.

Enligt ett lagförslag, om vars remitterande till lagrådet chefen för justitiedepartementet

senare i dag lärer komma att hemställa, skall staten, om polisman

under utövning av sin tjänst fått sina kläder sönderrivna eller eljest

skadade, ersätta sagda skada utom i det fall, att polisman, anställd i stad

eller därmed jämställd köping för polisdistriktets eget behov, fått sina kläder

skadade vid tjänstgöring inom distriktet.

Jag övergår härefter till de olika anslagen, vilka jag upptager i den ordning

och under de benämningar, varunder de förekomma i statsverkspropositionen.

I statsverkspropositionen under femte huvudtiteln, punkten 89, har jag

framhållit, att det ur olika synpunkter synes lämpligt, att samtliga anslag

för polisväsendet sammanföras under en ny avdelning, benämnd »Polisväsendet»,

och att i samband därmed det belopp å 28,100 kronor, som av

det till överståthållarämbetet utgående anslaget enligt Kungl. Maj:ts brev

den 23 februari 1858 är avsett till polisens vidmakthållande i Stockholm,

utbrvtes och upptages såsom ett särskilt bestämt ordinarie anslag under

benämningen »Polisväsendet i Stockholm». Såsom framgår av den förut

lämnade redogörelsen för förslaget till omorganisation av polisväsendet, innefattar

nämnda förslag, att ifrågavarande bidrag till Stockholms polisväsen skall

bortfalla från den 1 januari 1926. Ehuru utbrytningen sålunda skulle få

betydelse endast för budgetåret 1925—1926, synes det mig lämpligt, att för

nämnda budgetår den ifrågasatta utbrytningen äger rum.

På sätt jag likaledes vid nyss omförmälda punkt i statsverkspropositionen

anmärkt, behöver det ordinarie bestämda anslaget till överståthållarämbetet,

vilket anslag för närvarande är i riksstaten upptaget till 123,822 kronor, icke

av annan anledning undergå ändring. Det ordinarie anslaget till överståthållarämbetet

torde alltså i riksstaten för budgetåret 1925 - 1926 beräknas

till 95,722 kronor och i samband härmed i nämnda riksstat uppföras ett

nytt ordinarie anslag till polisväsendet i Stockholm å 14.050 kronor.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj.ts proposition nr oil. -T

För vartdera av budgetåren 1923—1924 och 1924—1925 har till avlöning

och underhåll av särskild polisstyrka pa landet, där sådan kan av förhållandena

påkallas, anvisats, att användas i huvudsak efter hittills gällande

grunder, ett extra förslagsanslag av 1,200,000 kronor.

Då den nya organisationen föreslås skola träda i kraft, vad högre kursen

vid polisskolan i Stockholm angår, från och med hösten 1925 men i övrigt

först från och med den 1 januari 1926, skulle, frånsett kostnaden för berörda

polisskolekurs, anslaget komma att under förra hälften av budgetåret 1925

1926 utgå efter hittills gällande grunder. Av anslaget har under budgetåret

1923—1924 icke tagits i anspråk mer än 1,013,939 kronor. Dessutom har

— på grund av att Stockholms stad från och med den 1 januari 1925 uppsagt

det med staden ingångna avtalet om tillhandahållande av reservpolis

gottgörelsen härutinnan till nämnda stad, för helt år uppgående till 16,900

kronor, bortfallit. I följd härav torde för disposition enligt hittills gällande

grunder för omförmälda del av budgetåret böra beräknas något mindre belopp

än förut. Med hänsyn till att kostnaden för dyrtidstillägg stegrats och

att man måste räkna med möjligheten av ökning av bidraget till extra polismän

synes man av försiktighetsskäl böra beräkna det för senare halvåret

1925 för användning enligt hittills tillämpade grunder behövliga beloppet

till 550,000 kronor.

Eftersom den nya organisationen vad landsbygden beträffar enligt förslaget

skall genomföras successivt, måste tydligen under det senare halvåret

till landsbygdens polisväsen anslag utgå efter såväl äldre som nya grunder.

Innan jag övergår till en redogörelse för den anslagsökning, som den nya

organisationen nödvändiggör för det senare halvåret av instundande budgetår,

ber jag att få erinra om att, sedan förslag till en omorganisation av rikets

polisväsen under år 1922 framlagts av dåvarande regeringsrådet S. Linnér,

under hösten 1924 inom socialdepartementet med biträde av särskild sakkunnig

utarbetats ett nytt förslag i ämnet, vilket förslag i den förut omnämnda pro.

positionen nr 58 benämnes 1924 ars förslag. Angående den granskning,

1924 års förslag sedermera underkastats, torde jag få hänvisa till vad jag

anfört i statsverkspropositionen under femte huvudtiteln, punkten 89. I

1924 års förslag ingår jämväl en p. m. angående den kostnadsökning, som

förslaget kan antagas medföra för statsverket. Förslaget, inklusive berörda

p. m., finnes såsom bilaga fogat vid propositionen nr 58.

I fråga om polispersonal, anställd i polisdistrikt på landsbygden utom

förut omnämnda köpingar, förutsätter sistberörda proposition i överensstämmelse

med 1924 års förslag, att anslaget för varje budgetår successivt höjes

med vad som motsvarar statsbidraget till 200 nya polismän.

I 1924 års förslag räknades med en medellön av 2,200 kronor för de nya

polismän, som skulle komma i stället för de nuvarande fjäidingsmännen.

Det belopp, varmed statsbidraget för lön till dessa polismän skulle ökas för

varje nytt budgetår, beräknades alltså till en tredjedel av 440,000 kronor

eller till i runt tal 150,000 kronor. För budgetåret 1925 1926 beräknades

åtgå hälften av sistnämnda belopp eller 75,000 kronor. Samtidigt anmärktes,

Polisväsendet

1 rllcet.

Statsbidrag

till landsbygdens

personalkostnad.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Kuiigl. Maj:ts proposition nr 59.

att dela nya organisationen knappast kunde redan under första halvåret

genomföras i sådan utsträckning, att hela sistnämnda belopp komme att tagas

i anspråk.

Då den totala ökningen av anslaget till löner, exklusive dyrtidstillägg,

till nu ifrågavarande personal vid genomförd organisation i 1924 års förslag

beräknats till 712,700 kronor, är det tydligt, att en så stor ökning som omkring

150,000 kronor för år räknat icke kan behövas under vart och ett av

de''sju budgetår, övergångsperioden omfattar, utan att det bör räcka med att

öka anslaget med så stort belopp, som kan behövas för att möjliggöra reglering

av 200 nya tjänster varje år. För detta ändamål skulle nämligen,

utom eventuell anslagsökning, stå till förfogande de belopp, som bliva fria

vid nyorganisation av polisbefattningar, till vilka nu utgår högre bidrag än

som enligt det nya systemet medgives. För budgetåret 1925—1926 synes

man emellertid böra godtaga det i 1924 års förslag upptagna beloppet,

emedan man icke lärer med säkerhet kunna räkna med att någon befattning,

till vilken nu 50 % statsbidrag utgår, skall omorganiseras redan under

nämnda budgetår. I enlighet med det anförda bör till statsbidrag till personalens

löner i de här avsedda polisdistrikt, som under budgetåret 1925—1926

övergå till den nya organisationen, få användas ej mindre de belopp, som

nu utgå till polismän i dessa distrikt, än även ett belopp av ytterligare

75,000 kronor eller det högre eller lägre belopp, som må betingas av att

medellönen i nyreglerade distrikt över- eller understiger 2,200 kronor om

året. Till det sålunda beräknade beloppet bör läggas dyrtidstillägg, vilket

torde böra beräknas efter samma grunder som det till statstjänstemän med

nyreglerade löner utgående. I enlighet härmed torde för dyrtidstillägg kunna

för budgetåret beräknas ett belopp av 15,000 kronor.

Statens kostnad för bidrag till pensionering av personal i nyreglerade distrikt

skulle enligt propositionen utgöra % av den totala pensionskostnaden,

vilken för den till statens anstalt för pensionering av folkskollärare m. fl.

anslutna personalen beräknats till 12 % av tjänstepensionsunderlaget, vilket

i sin tur skall utgöra % av de sammanlagda löneförmåner, som befattningshavaren

högst må åtnjuta. För de under budgetåret nytillkomna befattningshavarna

i polisdistrikt å landsbygden komma således statens pensionskostnader,

under förutsättning att samtliga befattningshavare anslutas

till statspensionsanstalten, att uppgå till s/9 x 12 % X “j3 X 220,000 kronor

eller omkring 3,900 kronor. Detta belopp är dock något för litet med hänsyn

till att det beräknats på grundvalen av lönernas medelbelopp i stället

för på eventuella slutlöner. I den mån anslutning icke sker, erfordras

icke för budgetåret något bidrag av statsmedel, men i stället kommer ett

så mycket större belopp att erfordras, då pensionsfall en gång inträffa.

Emellertid kan under budgetåret den nya lagstiftningen komma att bliva

tillämplig utom å de 200 polismännen å ytterligare något antal polismän på

landsbygden, anställda i distrikt, som redan åtnjuta statsbidrag enligt hittills

gällande grunder och som utan ökning av statens bidrag till lönekostnaderna

omedelbart övergå till det nya systemet. Om med hänsyn till här

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

KungI. Maj:ls proposition nr r>!K

omnämnda omständighet statens pensioneringskostnad för ifrågavarande budgetår

beräknas till 4,000 kronor, torde man befinna sig på den säkra sidan.

Den skyldighet att deltaga i retroaktivkostnaden för nuvarande personals

pensionering, som förenämnda proposition innefattar, har i 1924 års förslag

antagits komma att behöva tagas i anspråk för omkring 000 befattningshavare,

vilken siffra icke torde vara för lågt upptagen. Under förutsättning,

att samtliga de distrikt, vari dessa befattningshavare äro anställda,

omedelbart överginge till det nya systemet, att samtliga ifrågavarande befattningshavare

anslötes till statspensionsanstalten, att dessa befattningshavare

vid lagens ikraftträdande vore i medeltal 40 år samt att retroaktivavgifterna

enligt 9 § i reglementet för berörda pensionsanstalt skulle erläggas

med lika annuiteter under eu tid av 30 år, skulle statens årliga kostnad

för retroaktivavgifter bliva omkring 28,000 kronor. Detta belopp är

baserat på en medellön av 2,200 kronor i stället för på eventuella slutlöner

och är med hänsyn härtill något för litet. Å andra sidan torde åtminstone

de två först angivna av nyssnämnda förutsättningar icke komma att i större

utsträckning förverkligas, i följd varav anslagsbehovet för ifrågavarande

budgetår kommer att minskas. Man torde emellertid vara på den säkra

sidan, om man beräknar statens kostnad för retroaktivavgifter för budgetåret

1925—1926 till hälften av förenämnda belopp eller 14,000 kronor.

I fråga om kostnaden för statsbidrag till landstingens kostnader för polis- Landstingsväsendet

innefattar förslaget en minskning. Bidraget till landstingens löne- v°Us''

kostnader inklusive dyrtidstillägg utgör för närvarande, för helt år räknat, i

runt tal 60,000 kronor. Detta belopp skulle, genom att bidragsprocenten

fr. o. in. den 1 januari 1926 minskas från 50 % till 33 1/3 %, komma att för

budgetåret 1925—1926 nedgå med omkring 10,000 kronor. Kostnaden för bidrag

till landstingens övriga poliskostnader uppgår för närvarande, likaledes för

helt år räknat, till i runt tal 22,000 kronor. Detta belopp skulle helt bortfalla

från och med den 1 januari 1926, varigenom för budgetåret en besparing

av omkring 11,000 kronor skulle uppstå.

Å andra sidan skulle tillkomma bidrag till pensioneringskostnader. Därest

dessa beräknas på basis av nuvarande löner men i övrigt efter samma grunder

som motsvarande kostnader för den i polisdistrikt på landsbygden anställda

personalen, skulle statsbidraget till de årliga pensionsavgifterna

komma att för helt år uppgå till 2,200 kronor och för budgetåret 1925—

1926 alltså till 1,100 kronor. Statsbidraget till retroaktivavgifter skulle efter

enahanda grunder för helt år belöpa sig till ungefär 2,500 kronor och för

budgetåret 1925—1926 alltså till ungefär 1,250 kronor.

Den totala besparing, som skulle vinnas i fråga om landstingspolisen,

skulle alltså för budgetåret 1925—1926 belöpa sig till i runt tal 18,500 kronor.

Kostnaden för avlöning av polisman, anställd i polisdistrikt å landsbyg- PoUsfbrstarkden

eller för landstingsområde, under tid, då polismannen varit beordrad distril^till

till tjänstgöring utom det område, för vilket han är anställd, skall liksom annat.

kostnad, föranledd av att polisman under sådan tjänstgöring lidit kropps
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Begravningshjälp

m. m.

Anslag till

statspensionsanstalten.

Administrationskostnad

för statspensionsanstalten.

Pensions
anstaltens
styrelse.

Departements
chefen.

Reserv
polismän.

Kungl. Maj:ts proposition nr 59.

skada, utgå av förevarande anslag. Något särskilt belopp har icke synts

mig böra för detta ändamål beräknas för budgetåret 1925—1926.

För bidrag till begravningshjälp och familjeunderstöd, avseende polis

personal, anställd i polisdistrikt på landsbygden eller för landstingsområde,

har i 1924 års förslag för ifrågavarande budgetår icke upptagits något särskilt

belopp. Möjligt är väl också, att några medel för detta ändamål icke

komma att erfordras. För säkerhets skull torde emellertid ett belopp av

l, 000 kronor härför böra för budgetåret beräknas.

Av vad jag här anfört angående beräkningen av statens bidrag till kostnaden

för pensionering torde framgå, att detta bidrag såväl i den mån det belöper

å personal, som anslutes till statens anstalt för pensionering av folkskollärare

m. fl., som i den mån det belöper å till anstalten icke ansluten personal,

förutsättes skola utgå av förevarande anslag. Om jag sålunda icke ansett

mig böra föreslå, att för kostnaden till pensionsbidrag i avseende å den till

anstalten anslutna personalen medel skola avses i det under elfte huvudtiteln

uppförda anslaget till sagda anstalt, är skälet härtill framför allt, att

det pensioneringsbidrag, som skall utbetalas till polisdistrikten, icke synes

mig lämpligen kunna uppföras på annat anslag än det förevarande och

att det icke är möjligt att bedöma, huruvida för pensioneringsbidrag avsedda

medel skola utbetalas såsom statsbidrag till kommun eller utanordnas

till statsanstalten. Man kan med andra ord väl beräkna den totala

pensioneringskostnaden men icke dess fördelning å till statsanstalten ansluten

och å dit icke ansluten personal. Vid sådant förhållande förefaller

mig det här valda systemet vara det mest praktiska.

Jag ber vidare att i detta sammanhang få framhålla, att den rätt att ansluta

polispersonal till nämnda anstalt, som enligt den nya polisorganisationen

skulle tillkomma landsting och vissa polisdistrikt på landsbygden,

uppenbarligen kan medföra en så stor arbetsökning för anstalten, att ytterligare

personal kan behöva där anställas.

I infordrat yttrande över det Linnérska förslaget — vilket beträffande

samtliga kommunalt anställda befattningshavare vid polisväsendet innefattade

omedelbar obligatorisk anslutning till ifrågavarande anstalt — anförde

anstaltens styrelse, att anstalten med sin nuvarande organisation ej vore i

stånd att övertaga den ökning i arbetsuppgifter, som det Linnérska förslaget

skulle medföra, samt att styrelsen måste uppställa genomförandet av en,

för övrigt redan nödvändig omorganisation av anstaltens personal såsom ett

villkor för övertagandet av ifrågavarande pensionering.

Då man med det i propositionen nr 58 framlagda förslaget ej kan på

förhand bedöma, i vilken utsträckning personal kommer att anslutas till

anstalten, och i vart fall någon mera avsevärd arbetsökning näppeligen är

att förvänta redan under budgetåret 1925—1926, torde någon ökning av anslaget

till anstalten icke behöva begäras för nämnda budgetår.

Den reservpolisstyrka, som enligt det föreliggande förslaget skulle av

vissa städer tillhandahållas, skulle med nuvarande befolkningssiffror utgöra

186 man.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kung!. Majiti proposition nr o9. 9

För den reservpolisstjrka av 236 man, som föreslogs i 1924 års förslag,

beräknades i samma förslag en årlig merkostnad, utöver den för reservpolisstyrkan

för budgetåret 1924—1925 beräknade, av, exklusive dyrtidstilllägg,

105,000 kronor.

För att erhålla eu i möjligaste mån exakt beräkning av ifrågavarande

kostnad har jag på grundvalen av de uppgifter angående polispersonalens löner,

som lämnats i yttranden över det Linnérska förslaget, sökt göra en kalkyl

över densamma.

Jag har därvid antagit, att skyldighet att tillhandahålla reservpolismän

kommer att i län, där stad med 10,000 invånare saknas, åläggas den största

staden i länet samt att befäl skall på sätt, som i kalkylen närmare angivits,

tillhandahållas av Stockholm, Göteborg, Malmö, Norrköping och Hälsingborg.

Dessa antaganden har jag gjort uteslutande för att få ett någorlunda exakt

belopp för anslagsbehovet, och jag avser icke att härigenom på något sätt före
-

gripa det beslut, som härom enligt förslaget skall av Kungl. Maj:t meddelas.

Stad

Kommissarie i

i

Överkonstapel

Konstapel 1

Stats-

bidrag

Antal

i

Lön

i

1

Antal !

Lön i

Antal

Lön

Stockholm.....................

1

6,000

4

16,800 i

37

115.440 i

46,080

Göteborg .....................

1

5.850 !

2

8,000

19

51.300 1

21,716

Malmö .........................

— !

1

3.360

10

24,000

9,120

i Norrköping ..................

— i

1

4.320

4

10,800

5,010

Hälsingborg..................

—

1

4,620

3

7,200

3,910

: Gävle...........................

—

—

—

b

6.300

2,100

Örebro ........................

. -

— |

-- ,

3

7,128 1

2.376

Borås...........................

—

—

—

—

3

6,600 |

2.200

Eskilstuna.....................

—

—

—

— 1

3

10,620 i

3,540

1 Västerås ......................

—

—

—

—

3

5,220 i

1.740

Jönköping.....................

—

—

_ !

— !

O

6,600

2,200

Uppsala........................

—

—

—

—-

3

7,500

2,500

! Karlskrona ..................

—

— 1

'' -

—

3

7,770 1

2,590

i Linköping.................: ..

—

—

—

—

3

7,650 ■

2,550

Lund ...........................

—

- —

-^

—

o

6,000

2,000

Karlstad ......................

. — ■

—

—

3

6,300

2,100

i Landskrona-..................

—

—

—

—

3

7,200

2,400

Halmstad ...................

—

—

—

3

6.000

2,000

Kalmar ......................

—

—

—

—■

3

5,400

1,800

i Sundsvall .....................

—

—

—

—

3

5,400

1.800

! Trollhättan .................

—

—

3

6,000

2,000

! Mölndal........................

— .

—

-- ]

— .

3

7.200

2,400

Södertälje.....................

—

--

—

3

6,000

2,000

Östersund....................

—

—

—

--

ö

6,300

2,100

1 Uddevalla ............ .....

-v--

.. —

—

. _

o

O

6,900

2,300

j Falun...........................

—

—

—

■■ —

3

8,400

2,800

I Kristianstad..................

- ''

—

- 1

—

O

O

10,200

3,400

| Trälleborg.....................

—

---

—

3

8,700

2,900

i Västervik .....................

—

—

-- 1

—

3

6,000

2,000

j Kristinehamn ...............

—

—

—

3

9,600

3,200

j Ystad..........................

—

—

•-

—

3

10.200

3,400

—

—

—

—

3

6,000

2,000

j Härnösand ..................

—

—

—

—

3

5,100

1,700

| Söderhamn ..................

—

—

—

O

4,800

1,600

1 Luleå...........................

—

—

—

—

! 3

12,750

4,250

| Skövde ........................

—

—

—

—...

3

5,400

1,800

J Visby...................

—

—

—

—

3

6,600

2,200

i Växjö..........................

—

—

—

—

3

5.550

1.850

j Umeå....... ...................

—

—

—’ |

—

3

5.100

1 1,700

Summa

2

—

! 9 :

—

175

j

165.392

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kriminal
polismän.

Kungl. Maj:ts proposition nr Öl).

Om från beloppet 165,392 kronor dragés det belopp, vartill kostnaden för

reservpolisstyrka uppgår från och med ingångén av innevarande år, eller

81,345 kronor, uppstår en merkostnad för år räknat av, exklusive dyrtidstilllägg,

84,047 kronor. Att på förhand beräkna dyrtidstilläggets belopp är av

lätt insedda skäl förenat med svårigheter. Jag tror emellertid, att man

approximativt kan beräkna kostnaden härför till 25 % eller till, för år räknat,

omkring 41,500 kronor. Därvid må erinras om att dyrtidstilläggen i vissa

städer äro betydligt högre än vad här förutsatts, medan i andra städer

lönerna redan reglerats så, att dyrtidstijlägg ej längre utgår.

De kostnader, som uppkomma i fall, då reservpolispersonal använts, utgå

nu av förevarande anslag. Någon nämnvärd ändring av dessa kostnaders

belopp kan den nya organisationen icke antagas medföra. På sätt jag längre

fram kommer att något närmare beröra, skall av dessa kostnader det särskilda

dagarvode, som skall tillkomma utkommenderade reservpolismän, utgå

av anslaget till vissa ersättningar åt befattningshavare vid polis- och åklagarväsendet.

Med hänsyn till de obetydliga belopp, varom här är fråga, synes

mig någon minskning av förevarande anslag ej böra ske.

På grundvalen av det anförda synes merkostnaden för reservpolismännen

inklusive dyrtidstillägg för budgetåret 1925—1926 kunna beräknas till hälften

av (84,047 + 41,500) 125,547 kronor eller till i runt tal 63,000 kronor.

I 1924 års förslag har den årliga begynnelselönen för de 60 kriminalpolismän,

som skola anställas vid vissa städers kriminalpolisavdelningar för

användning huvudsakligen utanför vederbörande stationsort, upptagits till

2,800 kronor, motsvarande en årlig kostnad av 168,000 kronor, vartill

dock bör komma något ytterligare belopp för de av ifrågavarande kriminalpolismän,

som böra erhålla överkonstapels tjänsteställning. I 1924 års förslag

beräknades också den totala merkostnaden för löner, efter avdrag av

vad som utgår i bidrag till nuvarande fem länsdetektiver, till 165,000 kronor.

Detta belopp synes mig kunna godtagas. Om härtill lägges 25 %

ökning för dyrtidstillägg, varom jag får hänvisa till vad jag yttrat om dylikt

tillägg för reservpolismännen, uppstår för löner eu merkostnad av, för helt

år räknat, i runt tal 206,000 kronor. Härtill kommer pensioneringskostnaden,

som, under antagande att slutlönen för kriminalpolisman kommer att

stiga till i medeltal 3,600 kronor, för varje kriminalpolisman kan beräknas

till 8 % av 2,400 kronor eller, för hela kåren och för helt år räknat, till i

runt tal 12,000 kronor.

För begravningshjälp och familjeunderstöd åt kriminalpolismännen torde

för ifrågavarande budgetår ej behöva beräknas något särskilt belopp.

Den totala merkostnaden för ifrågavarande kriminalpolismän för bugetäret

1925—1926 torde i enlighet med det sagda böra beräknas till hälften

av 206,000+12,000 kronor eller 109,000 kronor.

Jag vill i detta sammanhang framhålla, att den omständigheten, att genom

den nya organisationen detektivpersonal kommer att över allt stå till förfogande,

icke torde böra föranleda till borttagande av rätten att ur förevarande

anslag lämna bidrag till kostnaden för grövre brotts upptäckande

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl, Maj.ts proposition nr ■) it.

I I

och misstänkta personers efterspanande och gripande. För utsättande av

belöning för brottslings gripande och dylikt skulle eljest medel icke stå till

förfogande. Säkerligen måste den nya organisationen medföra eu minskning

av behovet av medel för nu omhandlade ändamål, men denna minskning

torde ej bliva så stor, att nedsättning av anslaget på denna grund bör ske.

Av de anordningar för polisväsendet i riket, som enligt den föreslagna

lagen om polisväsendet i riket skulle helt bekostas av statsverket, utgår

redan nu av förevarande anslag medel till gränsbevakning i Norrbottens

län. Någon ändring av anslagsbehovet för detta ändamål erfordras icke för

nu ifrågavarande budgetår.

Ny är däremot kostnaden för polisskola.

Polisskolan, som skulle inrättas vid Stockholms poliskår och utgöra eu

fortsättning på den där nu förefintliga, skulle bestå av två klasser. I den

högre klassen, som skulle vara uppdelad på två avdelningar om vardera

12 elever, skulle årligen två kurser medhinnas, så att varje år 48 elever

skulle kunna utexamineras. I den lägre klassen, vilken skulle vara uppdelad

på tre avdelningar om vardera högst 20 elever, skulle likaledes två

kurser kunna medhinnas varje år, så att från denna skulle kunna årligen

utexamineras ungefär 120 elever.

Kostnaden för den högre klassen måste redan från och med höstterminen

1925 bestridas av statsmedel för att möjliggöra rekrytering av de nya, för

landsbygden och småstädernas behov avsedda kriminalpolistjänsterna. Då

man genom en kurs blott skulle kunna utbilda 24 aspiranter, skulle tydligen

på detta sätt behovet därav ej kunna fyllas. Ehuru det torde vara

förenat med vissa olägenheter att bedriva undervisningen med avdelningar

å mer än 12 elever, torde för de två första kurserna undantagsvis de två

avdelningarna kunna utvidgas till att omfatta vardera 15. På detta sätt

skulle på ett läsår erforderligt antal aspiranter kunna utbildas. Möjlighet

att omedelbart rekrytera samtliga ifrågavarande befattningar torde dock

förefinnas på den grund, att vid Stockholms poliskår finnes ett antal obefordrade

konstaplar, som genomgått polisskolans högre klass.

Lönekostnaden för polisskolans högre klass har överslagsvis — enligt

förslaget till lag om polisväsendet i riket skola lönebeloppen fastställas av

Stockholms stadsfullmäktige, vilkas beslut skall underställas överståthållarämbetets

prövning — beräknats på följande sätt.

Föreståndare med undervisningsskyldighet i polisförfatt
-

ningsrätt och praktisk polistjänst .................

.................. kronor 11,100: —

Lärare i straffrätt...................................................

.................. » 3,800: —

>> i civilrätt ...................................................

.................. » 3,000: —

» i stats- och kommunalkunskap ..............

.................. » 450:

» i modersmålet.............................................

.................. » 1,350: —

» i stenograf!.................................................

................. » 300: —

Diverse arvoden....................................................

.................. » 2.500: —

Kronor 22,500: —

Särskilda

anordningar

för hela

rikets behov.

Polisskola.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kanyl. Maj:ts proposition nr 39.

Lönekostnaden för polisskolans lägre klass kar, likaledes överslagsvis,

beräknats sålunda.

Klassföreståndare med undervisningsskyldighet i polisför
-

fattningsrätt och praktisk polistjänst.................

................ kronor

6,600: —

Lärare i straffrätt.....................................................

............... »

2,500: —

; i civilrätt ................................................

............. .. »

1,650: —

» i stats- och kommunalkunskap .................

................ »

600: -

» i modersmålet ............................................

2,150: -

i maskinskrivning.........................................

.............. »

1,400: —

i välskrivning...............................................

180: —

» i stenografi .................................................

950: —

i samarittjänst ...........................................

............... »

900: - -

i gymnastik ................................................

................ »

1,200: —

Diverse arvoden.......................................................

»

770: —

Kronor 18,900: —

Till dessa kostnader kommer dessutom dyrtidstillägg enligt de för Stockholm

gällande grunderna. Detta dyrtidstillägg har beräknats till 4,500

kronor för den högre och 3,800 kronor för den lägre kursen.

Vidare erfordras medel till vissa för båda klasserna gemensamma utgifter,

nämligen till hyra, förslagsvis 4,500 kronor, och till städning, belysning,

telefon m. in., förslagsvis 2,800 kronor.

Påpekas må, att jag icke upptagit något belopp för undervisning i utländska

språk, söm nu bedrives vid polisskolan i Stockholm i samband

med högre klassen och omfattar eu tid av 24 arbetsveckor. Att upprätthålla

en dylik undervisning för elever från landsortsstäderna och således endast

för detta ändamål kvarhålla dessa elever i huvudstaden, kan icke gärna komma

i fråga.

Den totala kostnaden för polisskolan blir alltså för år räknat 57,000

kronor.

För budgetåret 1925—1920 skulle erfordras dels hela kostnaden för högre

klassen eller 27,000 kronor, dels halva kostnaden för lägre klassen eller

11,350 kronor och dels tre fjärdedelar av de gemensamma kostnaderna eller

5,475 kronor eller tillhopa i runt tal 44,000 kronor.

Därtill komma för nämnda år vissa engångskostnader, nämligen för inköp

av skrivmaskiner 9,000 kronor och för inköp av inventarier in. m. 2,300

kronor eller tillhopa 11,300 kronor.

Därvid har räknats med att Stockholms stad utan särskild kostnad skall

ställa till förfogande de av dess polisskola nu använda inventarierna, i värde

uppgående till omkring 16,000 kronor.

I det Linnérska förslaget förutsattes härutinnan, att Stockholms stad utan

ersättning skulle överlämna ifrågavarande inventarier.

I det utlåtande, som av stadsfullmäktige i Stockholm avgavs över det

Linnérska förslaget, gjordes icke någon anmärkning mot förslaget på nyssnämnda

punkt. Sedermera har drätselnämnden i Stockholm, i anledning av

gjord förfrågan, genom skrivelse den 6 februari 1925 meddelat, att stadsfullmäktiges

omförmälda utlåtande finge anses innebära, att staden avsett att utan

ersättning avstå de för stadens polisskola anskaffade inventarierna.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kuntjl. Maj:ts proposition nr .5,9. 1 ■ ’>

Polisskoleutbildning skall .enligt det föreliggande förslaget icke krävas av

polispersonal, anställd i polisdistrikt å den egentliga landsbygden och i de

minsta städerna och köpingarna. Däremot åsyftas att för dylik personal

anordna kortare kurser i poliskunskap och exekutionsväsende. Redan under

nu ifrågavarande budgetår torde emellertid någon dylik kurs knappast böra

komma till stånd. Något särskilt belopp för detta ändamål bar jag därför

ej bär beräknat.

Bland särskilda anordningar äro jämväl att räkna tidningen »Polisunderrättelser»

och centralbyrån för fingeravtryck, och böra medel härför, på sätt

jag i statsverkspropositionen, under punkten 89, anfört, beräknas inom ramen

av förevarande anslag.

För fortsatt utgivande av tidningen »Polisunderrättelser» hava extra anslag Polisunderanvisats,

för budgetåret 1923—1924 å 60,000 kronor och för budgetåret 1924 — ''dUelsa.

1925 å 55,000 kronor.

I skrivelse den 9 juli 1924 har överståthållarämbet^t anhållit om äskande överståtMUar

av anslag å 55,000 kronor för fortsatt utgivande av ifrågavarande tidning ämbetet,

under budgetåret 1925—1920.

Kostnaderna för tidningens utgivande torde emellertid röna inverkan av den Departemontsförändring

i fråga om sättet för kungörande av vissa uppgifter rörande motorfordonsväsendet,

varom — på av chefen för kommunikationsdepartementet

efter samråd med mig verkställd föredragning — förslag avgivits i statsverkspropositionen

under sjätte huvudtiteln. Denna förändring, vilken beräknas

medföra en årlig besparing för statsverket på omkring 30,000 kronor, skulle

bestå bland annat däruti, att den för närvarande genom överståthållarämbetets

försorg utgivna samt av anslaget till registrering av automobiler under

sjätte huvudtiteln bekostade publikationen »Meddelanden angående automobiltrafik»

kommer att från och med budgetåret 1925—1926 upphöra och kungörandet

av en mindre del av de däri intagna uppgifterna, nämligen beslut om

återkallelse av körkort, överflyttas till tidningen »Polisunderrättelser». Den

härav föranledda ökningen av kostnaderna för sistnämnda tidnings utgivande

har överslagsvis beräknats till omkring 1,500 kronor. Då det ur praktisk synpunkt

är önskvärt, att kostnaderna för tidningen icke splittras på olika utgiftstitlar,

torde av förevarande anslag — under förutsättning av bifall till berörda

förslag — böra anslås medel till den ifrågasatta ökningen av kostnaderna

för utgivande av tidningen »Polisunderrättelser».

Kostnaden för ifrågavarande publikation torde alltså för budgetåret 1925—

1926 böra beräknas till 56,500 kronor.

För upprätthållande av centralbyrån för fingeravtryck hava för ett vart Centralbyrån

av budgetåren 1923—1924 och 1924—1925 anvisats extra anslag å 25,000 ^aftryck.

kronor.

I skrivelse den 9 juli 1924 har överståthållarämbetet anhållit, att för enahanda örerståthäilarändamål

måtte för budgetåret 1925—1926 äskas ett anslag av 25,000 kronor. ambetot
Då

någon anledning till ändring av kostnaden för berörda institution Departementsej

heller eljest synes föreligga, torde kostnaden för ifrågavarande anordning otefe“''

jämväl för budgetåret 1925—1926 böra beräknas till 25,000 kronor.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Ersättning

för kläder.

Samman
fattning.

Tillämpning

av äldre

regler.

Kungl. Maj:ts proposition nr 59.

Ersättning till polisman för skada å kläder, utgår redan av detta anslag.

De nya reglerna innefatta endast en oväsentlig utvidgning av statens ersättningsplikt.

Någon särskild merkostnad torde icke böra härutinnan beräknas

för bugetåret 1925—1920.

De kostnader i övrigt, som den nya organisationen medför, avses skola

bestridas av det föreslagna anslaget till vissa ersättningar åt befattningshavare

vid polis- och åklagarväsendet.

Enligt vad jag här anfört torde sålunda anslaget till polisväsendet i riket,

vilket anslag, därest ny organisation icke genomföres, skulle

kunna beräknas till.................................................................... kr. 1,100,000: —

böra för budgetåret 1925—1926 höjas med följande belopp:

För bidrag till avlöning av polismän i nyreglerade polisdistrikt

å landsbygden............................................................ » 75,000: —

För bidrag till dyrtidstillägg åt samma polismän.................. » 15,000: —

För pensionsbidrag åt samma polismän ................................. » 4,000: —

För retroaktiva pensionsbidrag åt polismän i polisdistrikt å

landsbygden............................................................................. » 14,000: —

För bidrag till begravningshjälp och familjeunderstöd åt

polismän å landsbygden......................................................... » 1,000: —

För reservpolismän.................................................................... » 63,000: -—

För kriminalpolismän .............................................................. » 109,000: —

För polisskola............................................................................. » 44,000: —

För engångskostnad för polisskola .......................................... » 11,300: —

För tidningen »Polisunderrättelser» ................................. » 56,500: —

För centralbyrån för fingeravtryck ......................................... » 25,000: —

kr. 1,517,800: —

Därifrån avgår dock den besparing, som vinnes genom ned
sättningen

av bidraget till landstingens polisväsen........... » 18.500: —

Återstår alltså.......................................................................... kr. 1,499,300: —

Anslaget torde således lämpligen kunna beräknas till 1,500,000 kronor.

I förhållande till det i statsverkspropositionen för ändamålet preliminärt

beräknade beloppet, 1,625,000 kronor, innebär nyssnämnda anslagskrav alltså

en nedsättning med 125,000 kronor.

Innan jag lämnar detta anslag, torde jag jämväl få göra några erinringar

beträffande rätten att efter det den nya polisorganisationen beslutats tillämpa

hittills gällande grunder för statsbidrag. Det kan härvid endast vara tal om

bidrag till polismän, anställda i viss kommun å landsbygden. Så länge den

nya organisationen icke trätt i tillämpning för viss kommun eller med kommun

likställt samhälle, måste dylik kommunal bildning givetvis vara oförhindrad ej

blott att åtnjuta redan utgående statsbidrag utan även att göra framställning

om sådant till nyinrättad polismansbefattning. Emellertid måste det anses

ligga i sakens natur, att bidrag till dylika polismansbefattningar ej såsom

regel bör medgivas enligt de äldre grunderna, därest hinder ej föreligger

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kanyl. Majtts proposition nr 50. 1:)

för vederbörande att övergå till det nya systemet. Dylikt hinder kan företinnas

antingen därutinnan, att inom det polisdistrikt, dit den bidragsäskande

kommunen enligt fastställd indelning skall höra, finnes fjärdingsman,

vars tjänstgöringstid ännu ej utgått, eller därutinnan, att annan till

polisdistriktet hörande kommun vägrar att övergå. I de undantagsfall, då

synnerliga skäl anses böra motivera ett tillfälligt uppskov med den nya

organisationens genomförande — jag tänker närmast på det fall, att eu

kommuns ekonomi tillfälligtvis är särskilt dålig — bör möjlighet förefinnas

att medgiva nytt anslag även då formellt hinder att övergå till det lira

systemet ej förefinnes.

En särskild erinran torde här böra göras om de s. k. extra landsfiskaler,

som, helt bekostade av förevarande anslag, förordnats i åtskilliga landsfiskalsdistrikt.

I den mån dessa befattningshavare verkställa polisarbete, som enligt

den föreslagna lagen om polisväsendet i riket skall ankomma på däri

avsedd polispersonal, bliva de tydligen överflödiga vid ett fullständigt genomförande

av den nya organisationen. I den mån de åter verkställa arbete,

som egentligen ankommer å vederbörande landsfiskal, lära de bliva överflödiga,

så snart en sådan reform av fögderiförvaltningen genomförts, att

erforderliga biträden ställas till landsfiskalernas förfogande. Så länge emellertid

av ena eller andra anledningen dessa befattningshavare erfordras, torde

de få bekostas av förevarande anslag enligt hittillsvarande grunder.

Till sist må erinras om att av förevarande anslag bestrides kostnaden för

personal, som vid särskilda tillfällen utrustas med polismans myndighet för

att användas för ordningens upprätthållande. Yid ett genomförande av den

nya organisationen torde — genom den förbättrande reservpolisorganisationen

och genom rätten att anlita polispersonal, anställd för landstingsområde eller

i polisdistrikt å den egentliga landsbygden, för ordningspolisverksamhet å

annat håll — behovet av dylikt tillfälligt brukat manskap bliva mindre än förut.

I den mån sådant manskap dock erfordras — en eventualitet, som är beaktad

i 17 § i den föreslagna lagen om polisväsendet i riket — lära medel härför

enligt hittills tillämpade grunder få disponeras av förevarande anslag.

På grund av det anförda torde i riksstaten för budgetåret 1925—1926 böra

upptagas ett extra förslagsanslag av 1,500,000 kronor till polisväsendet i riket

att användas ej mindre i huvudsaklig överensstämmelse med hittills gällande

grunder i enlighet med vad här anförts än även till genomförande i av mig

här angiven omfattning av en omorganisation av rikets polisväsen.

På sätt jag i årets statsverksproposition under femte huvudtiteln, punkten

89, antytt, torde det vara lämpligt, att ett särskilt anslag avses för de ersättningar,

som skola tillkomma befattningshavare vid polis- och åklagarväsendet.

De ersättningar, som skulle bestridas från detta särskilda anslag, äro först

och främst de, som oberoende av den föreslagna omorganisationen skola

utgå till landsfogdar och landsfiskaler, samt vidare de, som föranledas av

den nämnda omorganisationen. Därutöver höra hit hänföras ersättningar

till vissa polismän för åtgärder, vidtagna på grund av lagen den 14 juni 1918

Vlasa ersätt

ningar till

befattningshavare

vid

polis- och

åklagarväsendet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Polis
styrelser.

Landsfogdar.

Landsfiskaler.

Gällande

bestämmelser.

Det Linnérska

förslaget.

IG K ungl. Maj:ta proposition nr 59.

om fattigvården, varom bestämmelser tidigare utfärdats, ävensom för åtgärder,

vidtagna på grund av den under nästlidet år utfärdade lagen om samhällets

barnavård. Jag ber att nu i ett sammanhang få redogöra för samtliga de

olika fal], i vilka ersättning från det här föreslagna anslaget skulle utgå.

I följd av den i den föreslagna lagen om polisväsendet i riket stadgade

skyldigheten för statsverket att bekosta polisstyrelsernas verksamhet bör av

förevarande anslag ersättning utgå till polisstyrelsernas ordförande och ledamöter.

Denna ersättning torde lämpligen höra utgå efter enahanda grunder,

som angående ersättning för kommittéuppdrag äro eller kunna varda bestämda.

Jag ber att härom få hänvisa till kungörelsen den 29 augusti 1921 (nr 517)

med vissa bestämmelser angående kommittéer.

Då polisstyrelse vanligen torde komma att sammanträda i länsresidensstaden,

lärer sammanträdeslokal i regel kunna tillhandahållas densamma

genom länsstyrelsens försorg utan särskild kostnad. Protokollsföring, utskrift

o. d. torde kunna ombesörjas av länsstyrelsernas personal, varför

medel härför icke torde behöva beräknas å detta anslag.

Till landsfogde utgår nu ersättning enligt kungörelsen den 14 december

1917 (nr 874). Enligt denna äger landsfogde vid resa i och för tjänsten rätt

till reseersättning och dagtraktamente enligt resereglementet ävensom till

ersättning för särskilda utgifter i övrigt, som landsfogden fått vidkännas för

sin polisverksamhet. De sålunda bestämda grunderna för ersättningsrätten

torde kunna bibehållas oförändrade med allenast den modifikationen, att

landsfogdes rätt till ersättning för särskilda utgifter torde böra uttryckligen

förklaras omfatta ej blott utgifter, som föranletts av landsfogdens polisverksamhet,

utan jämväl utgifter, föranledda av hans åklagarverksamhet.

Till landsfiskaler utgå för närvarande ersättningar för vissa resor enligt

kungörelserna den 31 december 1908 (nr 1GG, sid. 3), och den 14 juni 1918

(nr 455). Däremot utgår icke dagtraktamente.

De grunder, enligt vilka dessa ersättningar utgå, torde kunna i huvudsak

bibehållas oförändrade. I vissa avseenden synas dock kompletteringar böra ske.

Vad först angår landsfiskalernas verksamhet för kriminal- och ordningspolisändamål,

utgår för närvarande ersättning för tjänsteresor, som företagits

dels för att, då någon utan veterligen föregången sjukdom finnes ligga död,

företaga undersökning om den döde avlidit av egen eller andras handaverkan,

dels för brottslingars efterspanande eller gripande, dels för annan undersökning

eller utredning med anledning av sådan överträdelse av lag eller allmänna

stadgande!], som utgör föremål för allmän åklagares beivran, och dels

för lösdrivares anhållande.

Under erinran om angelägenheten av att landsfiskal icke på grund av de

med viss åtgärd förenade utgifterna skulle behöva draga i betänkande att

företaga densamma, föreslogs i det Linnérska förslaget, att ersättning i förevarande

avseende skulle utgå jämväl, då landsfiskal företoge resa för förebyggande

av brott eller för att, likaledes i preventivt syfte, inställa sig å plats,

opaginerad Kontrollera mot PDF

1 7

Kungl. Maj.ts proposition nr 59.

tiar händelse, som störde allmän ordning och säkerhet, inträffat eller i följd

av förekomna omständigheter kunde befaras. I samband därmed förordades

även ersättning för resa, som avsåge verkställande av beslag eller av kvarstad

å tryckt skrift.

Utöver ersättning för resor för kriminal- och ordningspolisändamal i mera

inskränkt mening åtnjuter landsfiskal enligt nyssnämnda kungörelse ersättning,

då lian företager tjänsteresa på länsstyrelsens kallelse till och från residensstaden

eller för inställelse vid ting, där landsfiskalen har att å tjänstens vägnar uppvakta,

eller för verkställande av vägsyn eller formlig efterbesiktning av väg eller

för åtgärd, som ankommer på landsfiskalen enligt lagen den 30 juni 1913 om

behandling av alkoholister, eller för undersökning, som avses i 21 § i lagen

den 17 juni 1916 om försäkring för olycksfall i arbete eller i kungörelsen

den 21 december 1917 angående anmälan om olycksfall i arbete in. m., eller

för undersökning och utredning i mål och ärenden enligt lagen den 14 juni

1918 om fattigvården eller för handräckning enligt samma lag.

Till de sålunda omnämnda ersättningsfallen lades i det Linnérska förslaget

det fall, att landsfiskalen företoge tjänsteresa för undersökning, som

avsåges i förordningen den 18 juni 1909 om ersättning i anledning av kroppsskada,

ådragen under militärtjänstgöring.

I yttrande över det Linnérska förslaget förklarade statskontoret sig icke

hava något att erinra mot vad i nämnda förslag förordats.

1924 års förslag överensstämde med det Linnérska med det undantag,

att ersättning däri tillerkändes landsfiskal jämväl vid resa för undersökning

eller utredning enligt lagen den 6 juni 1924 om samhällets barnavård eller

för handräckning enligt samma lag.

Beträffande den utvidgning av ersättningsrätten, som i sistnämnda avseende

föreslogs i 1924 års förslag, ber jag att få erinra om vad jag anfört i årets

statsverksproposition under femte huvudtiteln, punkten 40 (s. 135). Jag förordade

där bl. a., att för undersökning, utredning och handräckning, som

enligt 65, 72 och 77 §§ i lagen om samhällets barnavård kunde åligga landsfiskal,

ersättning skulle tillkomma landsfiskalen efter enahanda grund som

för motsvarande åtgärder enligt lagen om fattigvården. Vad 1924 års förslag

härutinnan innehåller överensstämmer fullständigt med vad jag sålunda förordat.

Då jag icke heller i övrigt har något att erinra mot de utvidgningar av

landsfiskalernas ersättningsrätt, som i 1924 års förslag upptagits, kan jag

alltså härutinnan helt godtaga detsamma.

I detta sammanhang torde böra omnämnas, att styrelsen för föreningen

Sveriges landsfiskaler i en den 2 februari detta år ingiven framställning,

bland annat, hemställt, att traktamente måtte tillerkännas landsfiskalerna vid

resor i tjänsten.

Det sålunda uppkomna spörsmålet synes mig lämpligen böra upptagas

till provning i samband med behandlingen av frågan om en lönereglering

Bihang till riksdagens protokoll 1925. 1 samt. 53 höft. (Nr 59.) 427 25 2

Gällande bestämmelser.

Det Linnérska

förslaget.

Statskontoret.

1924 års

förslag.

Departements
chefen.

s. 18 Kontrollera mot PDF

Reservpolismän1924

års

förslag.

Departements
chefen.

Kriminalpolismän.

1924 års

förslag.

Departements
chefen.

Polismäns

resor atom

tj dust g öring sområdet.

1924 års

förslag.

Departements
chefen.

Polismäns

ersättning vid

resor inom

tjänst gör ing sområdet.

18 KungL Maj.ts proposition nr 69.

för landsfiskalerna. Då sistnämnda fråga, vari ett utarbetat förslag föreligger»

icke kan föreläggas årets riksdag, torde ej heller spörsmålet om

landsfiskals rätt till traktamente böra nu upptagas.

Enligt 1924 års förslag skall till reservpolisman utgå ett dagtraktamente

av fem kronor eller, om polismannen innehar befälsgrad, åtta kronor. Bestämmelsen

ansluter sig ganska nära till flertalet av de nuvarande reservpoliskontrakten,

enligt vilka en var av reservpolismanskapet skall åtnjuta

ett särskilt arvode av fyra kronor samt slitpenningar för persedlar med 40

öre för varje dygn, som helt eller delvis tagits i anspråk för reservpoliskommendering.

Berörda belopp har kunnat sättas lägre än vanligt traktamente med hänsyn

till att kostnaden för bostad och kost under kommenderingen direkt

skall bestridas av statsmedel. Med hänsyn härtill synas mig de föreslagna

beloppen böra godtagas.

Enligt 1924 ars förslag skall kriminalpolisman, som anställts för kriminalpolisverksamhet

huvudsakligen utom vederbörande stationsort, vid i tjänsten

anbefallda resor utom stationsorten erhålla såväl dagtraktamente som reseersättning.

Då dylik kriminalpolisman skall erhålla enahanda lön som övriga, å stationsorten

anställda kriminalpolismän, torde ersättning för de av resorna

föranledda särskilda kostnaderna icke lämpligen kunna beräknas på annat

sätt än det föreslagna, vilket jag alltså kan förorda.

Jämväl för det fall, att polisman, som är anställd för landstingsområde

eller i annat polisdistrikt a landsbygden än med stad jämställd köping, beordras

till ordningspolisverksamhet utanför det område, för vilket han är

anställd, later 1924 ars förslag polismannen erhålla såväl dagtraktamente

som reseersättning enligt resereglementet. Detsamma föreslås för det fall,

att resa i tjänsten företages av polisman, som i visst polisdistrikt är anställd

för hela rikets behov.

Någon anledning till anmärkning mot vad sålunda föreslagits och som i

princip överensstämmer med vad som nu enligt kungörelse den 17 maj 1867

tinnes stadgat för fall, då fjärdingsman beordras till tjänstförrättning utom

sitt distrikt, synes mig icke föreligga.

För närvarande äro andra polismän än landsfogdar och landsfiskaler

icke — frånsett handräckning enligt lagen om fattigvården, vartill jag senare

skall komma berättigade till ersättning för resor, som de i tjänsteärende

måste företaga inom eget tjänstgöringsområde. Att dylik ersättning icke bör

ifrågakomma vid resor inom polisdistrikt, som består av stad eller köping,

ligg01'' i sakens natur; även i sådana köpingar, som icke själva äro pliktiga

att bekosta sitt polisväsen, torde sålunda ersättning icke kunna ifrågasättas.

opaginerad Kontrollera mot PDF

l‘>

Kung}. Muj.ts proposition nr HD.

I viss man annorlunda ligga förhållandena på den egentliga landsbygden och

särskilt i mera vidsträckta polisdistrikt. Sant är visserligen, att landsbygdens

polismän i stor utsträckning måste befinna sig på rörlig fot, särskilt

på grund av den dem åliggande restindrivningen, och att deras löneförmåner

måste bestämmas med hänsyn härtill. Men fall kunna dock förekomma,

för vilka man icke rättvisligen kan anse lönen avsedd.

I den Linnér ska utredningen framhölls i denna del, att, om kriminalpolis- Den (J™4^ka

personal under förundersöknings gång komme att samarbeta med andra polismän

eller fjärdingsman och arbetet förorsakade dessa särskilt stora kostnader,

skulle det för dem komma att te sig obilligt, om de icke kunde påräkna

någon ersättning för sina utgifter.

Linnér föreslog i enlighet härmed, att, om underordnad polisman i vissa

närmare angivna fall företagit resa, som förorsakat befattningshavaren särskilt

stora utgifter, länsstyrelsen skulle på framställning äga att bereda honom

ersättning av statsmedel för resekostnaden eller någon del därav. De fall, i

vilka ersättning sålunda skulle kunna utgå, voro sådana, i vilka polismannen

på överordnads befallning företagit resa för förebyggande av brott eller

brottslingars efterspanande och gripande, för annan undersökning eller utredning

med anledning av sådan överträdelse av lag eller allmänna stadganden,

som utgör föremål för allmän åklagares beivran, för verkställande av

kvarstad å Lyckt skrift eller beslag, för inställelse a plats, däi händelse, som

störde allmän ordning och säkerhet, inträffat eller i följd av förekomna omständigheter

kunde befaras eller för delgivning av stämning eller föreläggande

i brottmål.

1924 års förslag meddelade enahanda regel som det Linnérska förslaget 1|^]iiSrs

för det fall, att polisman, anställd för landstingsområde eller i annat polis- tolsag''

distrikt å landsbygden än med stad jämställd köping, enligt överordnads befallning

inom det område, för vilket han vore anställd, företagit med särskilt

stora utgifter förenad resa antingen av den art, att, om den företagits av

landsfiskal, reseersättning skulle hava tillkommit denne, eller ock för delgivning

av stämning eller föreläggande i brottmål.

Såsom jag redan antytt, är även jag av den uppfattningen, att fall före- Departementsfinnas,

i vilka ersättning bör av statsmedel utgå till polispersonal, till vars c e on''

avlöning statsverket bidrager. Att i dylika fall ersättning för närvarande

regelrätt icke utgår, har föranlett därtill, att Ivungl. Maj:t pa särskilda framställningar

måst tilldela vederbörande gottgörelse av allmänna medel, och

det skulle säkerligen innebära en fördelaktig förenkling, om prövningsrätt

härutinnan kunde tillerkännas länsstyrelserna. Sannolikt kommer behovet

av en bestämmelse sådan som den föreslagna att bliva mindre, sedan den

nya polisorganisationen genomförts och i enlighet därmed tillfredsställande

ekonomiska förmåner tillförsäkrats samtliga befattningshavare. Sistnämnda omständighet

utgör dock ingen anledning att underlåta att upptaga en regel, som ej

sällan torde komma att visa sig värdefull. Då länsstyrelserna skulle få prov
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Mcij:ts proposition nr 59.

ningsrätt, torde det icke vara erforderligt att, såsom i det Linnérska förslaget

skett, begränsa ersättningsrätten till endast vissa av de fall, där ovillkorlig

rätt till ersättning tillkommer landsfiskal. Genom att gottgörelse kan beredas

den underordnade polismannen i samtliga dylika fall får landsfiskalen större

möjlighet att reservera sin arbetskraft för sådant arbete, som i första hand

kräver hans personliga deltagande. Härutinnan synes mig alltså 1924 års

förslag vara att föredraga.

Eu jämförelse emellan nu omliandlade regler och dem, som angående

polismans resa utanför det område, för vilket han är anställd, upptagits i

1924 års förslag och av mig i det föregående förordats, visar, att, om polisman,

som i visst polisdistrikt å den egentliga landsbygden anställts för hela

rikets behov, företager resa inom det polisdistrikt, där han är anställd, ersättning

icke skulle kunna beredas honom. Huruvida dylika polismän erfordras,

är måhända ej alldeles klart. Man kan emellertid tänka sig, att det

kan vara lönnligt att låta i polisdistrikt å landsbygden i Norrbottens län

anställa gränspolismän. Med hänsyn härtill torde även den här omliandlade

ersättningsrätten böra omfatta all polispersonal, som helt eller delvis avlönas

med statsmedel.

På grund av det anförda får jag, med den modifikation, som nyss nämnts,

1 denna del förorda 1924 års förslag.

oVsmän l det föreliggande förslaget till omorganisation av polisväsendet skola

VfjärdingsmUn. efter den 1 januari 1926 samtidigt på landsbygden finnas dels polismän, tillsatta

efter de nya reglerna, och dels fjärdingsman och polismän, tillsatta enligt

det äldre systemet.

Fjärdingsmännen äro för närvarande enligt kungörelserna den 30 december

1863 (nr 82) och den IT maj 1867 (nr 31) berättigade till traktamente och reseersättning

då de beordras till tjänsteförrättning utom sitt distrikt vid beväringsmönstringar,

marknader o. d. Angående sättet för dylik ersättnings erhållande

äro bestämmelser meddelade i förstnämnda kungörelse samt i brevet den

2 februari 1877 (nr 2) till statskontoret i fråga om förändrad lvdelse av § 9

i samma kungörelse.

Enligt 1924 ars förslag skulle samtliga här omnämnda författningar upphävas,

så vitt de angå fjärdingsmän. A fjärdingsmän skulle tillämpas den

förut behandlade regeln om rätt för länsstyrelse att helt eller delvis bevilja

ersättning för resa, som varit förenad med särskilt stora kostnader. I övrigt

innehåller samma förslag inga uttryckliga bestämmelser om fjärdingsmän

och extra polismän.

Såsom framgår av vad jag förut yttrat är möjligheten att bereda de oftast

illa avlönade fjärdingsmännen ersättning för resa, som varit förenad med

särskilt stora utgifter, alldeles speciellt av behovet påkallad, och mot vad

1924 års förslag därutinnan innehåller har jag icke någon erinran. Emellertid

torde dylik rätt uttryckligen böra tillerkännas jämväl extra polismän. Vidare

torde fjärdingsmännen under den tid, som de ännu skola finnas, böra ut
-

Gällande

bestämmelser.

1924 års

förslag.

Departements
chefen.

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kanyl. Majits proposition nr ~)0.

Lyckligen bibehållas vid den rätt till ersättning för tjänstgöring utom vederbörande

distrikt, som nu tillkommer dem.

Enligt kungörelsen den 20 juni 1924 (nr 255) angående ersättning av statsmedel

för handräckning i vissa fall enligt 72 § i lagen den 14 juni 1918 om

fattigvården utgår av statsmedel reseersättning till polismyndighet i stad, som

enligt nyssnämnda stadgande verkställer handräckning för inställande till

arbete av den, som underlåter att efterkomma föreläggande, varom i 71 § i

sagda lag sägs, eller för återhämtande av understödstagare eller försörjningspliktig,

som olovligen avvikit från fattigvårdsanstalt, å vilken lian varit intagen.

Likaledes utgår ersättning av statsmedel i fall, då polisman eller

fjärdingsman på landsfiskals uppdrag i dennes ställe verkställer handräckning

av nyss angiven art. Däremot utgår icke något dagtraktamente.

1924 års förslag upptager i förevarande avseende bestämmelse om att, då

annan polisman än landsfiskal för meddelande av handräckning jämlikt lagen

den 14 juni 1918 om fattigvården eller lagen den 6 juni 1924 om samhällets

barnavård företagit resa utom det område, för vilket han är anställd, härför

skall av statsmedel utgå reseersättning och dagtraktamente enligt resereglementet.

Beträffande resor inom nämnda område upptages icke någon

särskild föreskrift, utan skulle härutinnan gälla den allmänna regeln, att

länsstyrelse skulle äga att i fall, då resa förorsakat befattningshavare å landsbygden

utom vissa köpingar särskilt stora utgifter, bereda honom ersättning

för resekostnaden eller någon del därav.

Till belysande av det spörsmål, varom här är fråga, må erinras om de

bestämmelser angående handräckning, som förefinnas i lagarna om fattigvården

och om samhällets barnavård.

Enligt 72 § i den förra lagen skall vederbörande polismyndighet meddela

handräckning dels för delgivning av föreläggande, som enligt 71 § meddelas

försörjningspliktig att inställa sig till och efter sin förmåga fullgöra honom

å fattigvårdsanstalt eller eljest anvisat arbete, dels för inställande till arbete

av den, som underlåter att efterkomma sådant föreläggande, och dels för

återhämtande av understödstagare eller försörjningspliktig, som olovligen

avvikit från fattigvårdsanstalt, å vilken han varit intagen. Dylik handräckning

meddelas utan kostnad för fattigvårdsstyrelsen eller anstalten. Enligt

74 § i samma lag är vidare polismyndighet skyldig att på begäran utan

kostnad för vederbörande fångvårdsstyrelse verkställa delgivning av varning,

som enligt nämnda paragraf beslutats. Enligt 62 § i sagda lag äger fattigvårdsstyrelse

hos vederbörande polismyndighet erhålla handräckning för omhändertagande

av understödstagare tillhörig egendom.

Enligt 72 § i lagen om samhällets barnavård, vilken lag skall träda i tilllämpning

från och med den 1 januari 1926, skola bland annat enahanda

regler gälla för de motsvarande fall, som kunna uppstå enligt nämnda lag.

Enligt 77 § i samma lag äger barnavårdsnämnd eller dess ordförande samt

styrelse eller föreståndare för skyddshem att för vidtagande av på dem an
-

Handräckning

enligt

lagarna om

fattigvården

och om samhällets

barnavård.

G iil lan do

bestämmelser.

1924 års

förslag.

Departements
chefen.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj.ts proposition nr of).

kommande åtgärd utan kostnad för nämnden eller styrelsen erhålla handräckning

av polismyndighet. Åtgärder, som på grund härav kunna påkallas,

äro dels verkställande av delgivningar, dels omhändertagande, förflyttning

eller återhämtande av barn, dels hämtning till förhör, dels omhändertagande

av egendom jämlikt 68 § 1 mom. och dels beredande av tillträde till lägenhet,

där undersökning eller annan åtgärd skall verkställas.

Yad angår handräckning enligt lagen om fattigvården skilja sig 1924 års

kungörelse och 1924 års förslag i tre avseenden. Först och främst medger

den förra icke ersättning annat än i vissa angivna handräckningsfall, medan

förslaget låter sådan ersättning principiellt utgå vid all handräckning. Vidare

medger kungörelsen ersättning oavsett om resa företagits utom eller inom vederbörandes

tjänstgöringsområde, medan förslaget begränsar ersättningsrätten

till det förra fallet och i det senare fallet, såsom tidigare omnämnts, icke alls

medger dylik ersättning åt polisman, som är anställd i stad eller därmed

jämställd köping, och beträffande annan polispersonal å den egentliga landsbygden

än landsfiskal allenast bereder möjlighet till ersättning vid särskilt

stora utgifter. Slutligen utgår enligt förslaget ej blott reseersättning utan

även traktamente.

Den första av dessa skiljaktigheter är snarast av formell natur. De handräckningsåtgärder,

för vilka enligt kungörelsen ersättning icke utgår, äro sådana,

för vilka resa utom vederbörandes tjänstgöringsområde regelrätt icke

erfordras. Såsom framgår av propositionen den 19 mars 1924 (nr 162), vilken

ligger till grund för kungörelsen, åberopades såsom skäl för att icke medgiva

ersättning för delgivning av föreläggande enligt 71 § just, att dylik delgivning

verkställdes inom polismyndighetens tjänstgöringsområde. Vad de

två övriga skiljaktigheterna beträffa motiveras förslagets ståndpunkt synbarligen

av intresset att göra ersättningsreglerna så konsekventa som möjligt.

Såsom skäl för att icke medgiva dagtraktamente har tidigare (se berörda

proposition, s. 10) åberopats, att det icke vore lämpligt att i förevarande

avseende försätta polismyndighet i stad i förmånligare ställning än den, som

för närvarande tillkommer landsfiskal. Om emellertid traktamente blott

skall utgå vid resa utom tjänstgöringsdistriktet, torde denna invändning förlora

sin betydelse. Landsfiskal synes nämligen icke lämpligen böra begiva

sig från sitt distrikt för att verkställa här avsedda handräckningsåtgärder,

vilka samtliga torde vara av den beskaffenhet, att de utan olägenhet kunna

anförtros åt landsfiskalen underordnad personal. Det bör ej heller förbises,

att de resor, som för dessa handräckningar ifrågakomma, ofta kunna vara

så långa, att man ej skäligen kan låta befattningshavaren själv vidkännas traktamentskostnaden,

ävensom att möjlighet för honom att för denna utfå gottgörelse

av vederbörande polisdistrikt icke torde föreligga. Då jag ej heller

i övrigt finner någon olägenhet förenad med vad som förordats i 1924 års

förslag, kan jag i förevarande avseende ansluta mig till detsamma.

Vad beträffar handräckning enligt lagen om samhällets barnavård tillåter

jag mig att erinra om att jag i statsverkspropositionen till årets riksdag

under femte huvudtiteln, punkten 40, (s. 135) framhållit, bland annat,

s. 23 Kontrollera mot PDF

Runyl. Maj.ts proposition nr ''>!>. 23

att de skid, som ligga till grund för bestämmelserna i 1924 ars kungörelse,

tala för att dessa bestämmelser utsträckas att gidla även för motsvarande

fall enligt lagen om samhällets barnavård. Jag anmärkte tillika, att ersättning

därutöver syntes påkallad i vissa fall, som ej hava motsvarighet i lagen

om fattigvården.

Godtager man emellertid beträffande handräckning enligt sistnämnda lag

vad jag i det föregående förordat, torde anledning saknas att beträffande

handräckning enligt lagen om samhällets barnavård intaga eu annan ståndpunkt.

Även här torde alltså en enhetlig — och med den för handräckning

enligt lagen om fattigvården föreslagna överensstämmande — regel kunna

meddelas för samtliga handräckningsfall. Jag kan följaktligen även i nu

omliandlade del godtaga 1924 års förslag.

Enligt 1924 års förslag skall såväl landsfiskal som övriga befattningshavare

vid polisväsendet, till vilka reseersättning enligt samma förslag skall

eller kan utgå, vara berättigade till gottgörelse av statsmedel för särskild

kostnad, som befattningshavare, utöver kostnaden för eget behov, fått vidkännas

för behörigt verkställande av åtgärd, för vilken landsfiskal ma företaga

resa mot ersättning av statsmedel.

Den föreslagna bestämmelsen överensstämmer, vad landsfiskalerna vidkommer,

med vad som redan gäller enligt kungörelsen den 14 juni 1918,

ehuru den — i följd av att antalet fall, i vilka reseersättning skulle tillerkännas

landsfiskal, skulle ökas — skulle komma att få en något mera omfattande

tillämpning än förut. Beträffande övriga befattningshavare gäller

likaledes den här föreslagna regeln vid handräckning enligt lagen om fattigvården.

I övrigt innebär den en nyhet.

Att det överensstämmer med billighet, att ersättning, på sätt här föreslagits,

tilldelas befattningshavare för särskilda utgifter, synes mig ligga i

öppen dag. Huruvida eu i och för sig nödvändig utgift kommit att göras

av landsfiskalen eller av annan befattningshavare, torde icke böra tillmätas

betvdelse för frågan, om utgiften bör gottgöras av statsverket. Däremot

synes ersättningsrätten böra bestämmas så, att ersättning icke utgår till

polisman i andra fall än då för en för den ifrågavarande åtgärden behövlig

resa ersättning skall eller kan tilläggas befattningshavaren. Genom en sådan

begränsning skulle polismyndighet i stad och därmed jämställd köping uteslutas

från ersättning utom i fall, då handräckning meddelas enligt lagarna

om fattigvården och om samhällets barnavård. Med nämnda modifikation

kan jag i denna del förorda 1924 års förslag.

Enligt ett flertal av de bestämmelser, jag i det föregående förordat, skall

ersättning utgå enligt resereglementet.

Därest nytt sådant reglemente varder utfärdat i huvudsaklig överensstämmelse

med det förslag, över vilket riksdagens yttrande genom proposition

den 13 innevarande februari (nr 95) inhämtats, skulle bestämmelser komma att erfordras

om, till vilka reseklasser de olika befattningshavarna vid polisväsendet

Ersättning

för särskilda

kostnader.

Departements
chefen.

Befattningshavares

placering

i rescreglementet.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Jfaj:ts proposition nr 59.

skola hänföras, och om de traktamentsbelopp, som böra tillkomma dem. Då

emellertid i nämnda förslag förutsatts, att bestämmelser av dylik natur

skola av Kungl. Maj:t utfärdas, bär jag, efter samråd med t. f. chefen för

finansdepartementet, funnit mig sakna anledning att nu framlägga några särskilda

förslag därutinnan.

Ersättning för

telefonförbindelse.

Landsfogdar

och

landsfiskaler.

Gällande bestämmelser.

Enligt kungörelsen den 14 juni 1918 äger landsfiskal av statsmedel åtnjuta

ersättning för dels två tredjedelar av årsavgift, som av honom utgives för

begagnande av telefonförbindelse, vilken anordnats eller anordnas till tjänstelokalen,

dels ock stadgad inträdes- och anläggningsavgift för telefonförbindelse,

som till tjänstelokalen inrättas, med iakttagande av att nämnda ersättning

medgives landsfiskal för allenast en telefonledning och att ersättning för

annan än rikstelefonledning ej må utgå, med mindre tillstånd därtill lämnas

av Kungl. Maj.t.

Det Lirmérska Enligt det Linnérska förslaget skulle landsfogde, länspolisassessor, polistois

aget. mästare samt lands- och stadsfiskaler av statsmedel undfå ersättning för inträdes-

och anläggningsavgift för rikstelefonförbindelse, som inrättades till

tjänstelokalen eller bostaden, så ock för årsavgift för sådan telefonförbindelse,

som dit anordnades, dock med iakttagande av att ersättning skulle utgå för

allenast en telefonledning till vartdera stället.

Statskontoret. I yttrande över det Linnérska förslaget anförde statskontoret, att i princip

knappast något vore att erinra mot den föreslagna utsträckningen av

ersättningsrätten, men att statskontoret ville ifrågasätta, huruvida det icke

borde ankomna på vederbörande länsstyrelse att pröva, om ersättning för

telefonförbindelse till både tjänstelokal och bostad kunde anses erforderlig.

Därjämte anmärktes, att bestämmelserna varken i 1918 års kungörelse eller

i det Linnérska förslaget avfattats med den terminologi, som kommit till

användning i nu gällande telefonreglemente.

1924 års Enligt 1924 års förslag skulle landsfogdar och landsfiskaler äga att av

forskg. statsmedel undfå ersättning för inträdesavgift och, i förekommande fall,

flyttningsavgift för rikstelefonförbindelse, som inrättades till tjänstelokalen

eller bostaden, ävensom för årsavgift för sådan telefonförbindelse, som dit

anordnades, samt för hyresavgift för ledning, som anlades och underhölles

av telegrafverket men enligt gällande bestämmelser skulle bekostas av abonnent,

Ersättning finge dock ej utgå till mer än en telefonledning till tjänstelokalen

och en sådan till bostaden.

Gällande tele- Till klargörande av skiljaktigheterna i ersättningsrättens omfattning

fonrcBiementc. emellan nuvarande bestämmelser och 1924 års förslag torde böra erinras

om vad gällande telefonreglemente den 29 november 1915 (nr 474) med

däri senare gjorda ändringar innehåller angående telefonavgifter. Enligt

§ 10 i dess lydelse enligt kungörelsen den 26 september 1921 (nr 539) erlägges

för fortlöpande abonnemang dels inträdesavgift och dels abonnemangsavgift.

Abonnemangsavgiften är bestämd till visst belopp för kvartal (jfr

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kunyl. Maj-.ts proposition nr ■''>!). 2o

kungörelsen den 3U maj 1924, nr 187). Enligt kungörelse den 28 juni 1918

(nr 432) utgick därjämte anläggningsavgift, men denna avgift avskaffades

genom förenämnda kungörelse den 26 september 1921.

Enligt § 11 i telefonreglementet bestrider telegrafverket kostnad för anläggning

och underhåll av huvudledning till station med minst 50 helårsabonnenter

intill gränsen av ett för varje sådan station av telegrafstyrelsen

fastställt område, som benämnes stationens frikrets. Anläggning och underhåll

av sådan del av huvudledning, som framgår utanför stations frikrets,

samt av huvudledning till station, där antalet helarsabonnenter är mindre

än 50 och frikrets således icke medgives, bekostas av abonnenten. Dock

åtager sig telegrafverket för abonnents räkning anläggning av dylik ledning,

eller kan abonnent av telegrafverket förhyra ledning, allt enligt taxa, som

fastställes av telegrafstyrelsen. För abonnemang å anknuten apparat samt å

extra apparater och anordningar med tillhörande ledningar ävensom för

flyttning av apparater och ledningar gälla de villkor och avgifter, som fastställas

av telegrafstyrelsen.

Yad först angår frågan om, vilka befattningshavare vid polisväsendet som

böra åtnjuta statsbidrag till telefon, må till eu början anmärkas, att det förslag

till ny polisorganisation, som Kuugl. Maj:t nu beslutat förelägga riksdagen,

i motsats till det Linnérska icke innehåller något om inrättande av länspolisassessorstjänster

eller om förstatligande av polismästare och stadsfiskalstjänsterna.

Det torde därför vara klart, att någon ersättningsrätt ej kan komma

i fråga för andra än landsfogdar och landsfiskaler. Yad polismästare och stadsfiskaler

beträffar må det tillkomma vederbörande polisdistrikt att draga försorg

om behövlig telefonförbindelse. Då landsfogde enligt gällande bestämmelser

skall hava sin tjänstelokal hos länsstyrelsen och någon ändring härutinnan ej

förutsättes, torde länsstyrelsen hava att liksom nu förse landsfogden med telefon

å tjänsterummet. Några särskilda bestämmelser i detta avseende lära alltså icke

erfordras. Vad som återstår att reglera är således bostadstelefon åt landsfogde

samt tjänste- och bostadstelefon åt landsfiskal. Härutinnan torde

böra erinras om vikten av att ifrågavarande polischefer när som helst på

dygnet och oavsett om de befinna sig å tjänsterummet eller i bostaden

kunna nås med telefonmeddelande i fall, då deras omedelbara ingripande

kan behövas. För detta ändamål bör man kunna ålägga landsfogde att

hålla telefon i bostaden och landsfiskalen att hålla telefon såväl å tjällstelokalen

som, då tjänstelokalen ej är anordnad i omedelbar anslutning till

bostaden, i denna. Ett dylikt åläggande kan dock icke billigtvis givas, om

befattningshavaren själv skall vidkännas kostnaden. Att därvid göra någon

reduktion med hänsyn till att befattningshavaren jämväl själv kan komma

att draga nytta av telefonförbindelsen, är knappast staten värdigt. Vad

vidkommer frågan, på vad sätt ersättningsrätten lämpligen bör bestämmas,

kan jag för min del icke finna någon erinran mot att jämväl kostnaden

för ledning i fall, då befattningshavaren är bosatt utom frikrets,

bestrides av staten. Då landsfogde skall hava sin tjänstelokal hos länssty
-

Dcpartements
ehofon.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kung!. Maj:ts proposition nr 59.

relsen och alltså måste bo i länsresidensstaden eller i dess omedelbara närhet

samt landsfiskal skall vara bosatt å sitt boställe eller å plats inom distriktet,

som länsstyrelsen finner vara lämplig för hans tjänstutövning, och endast

med Kungl. Maj:ts samtycke får bo utom sitt distrikt, finnes ingen risk för

att landsfogde eller landsfiskal skall kunna obehörigen förorsaka det allmänna

kostnader för telefon genom att välja eu avlägset liggande bostad.

Ej hellei mot förslaget att lata staten vidkännas flyttningsavgift synes mig

något vara att anmärka. Såsom framgår av redogörelsen för gällande telefonreglemente

utgår ej längre anläggningsavgift. Behov av att möjliggöra

annan telefonförbindelse än rikstelefonförbindelse lärer numera icke föreligga.

På grund av det anförda vill jag i denna del förorda 1924 års förslag.

landsbygd en angår rikstelefonförbindelse till andra befattningshavare än polis
i)ot

Linnérska c^e^erna föreslogs i det Linnérska förslaget, att dylika befattningshavare

forslade*, skulle, dar länsstyrelsen det bestämde, åtnjuta ersättning för enahanda kostnader

som polischef. Till denna kostnad skulle emellertid staten liksom till

personalkostnader i allmänhet bidraga med allenast eu fjärdedel.

å.s i 1924 års förslag beröres ej alls fråga om ersättning för telefonförbindelse

till polisman, anställd i stad eller därmed jämställd köping. Till dylik

telefonförbindelse anses nämligen staten enligt sagda förslag lika litet böra

bidraga som till dessa polisdistrikts kostnader i övrigt. Däremot innehåller

1924 års förslag, att staten skall, om landsting eller annat polisdistrikt på

landsbygden än köping, som nyss berörts, beslutat förse polisman med rikstelefonförbindelse,

ersätta landstinget eller distriktet hälften av de avgifter,

som staten beträffande landsfogdar och landsfiskaler helt bestrider.

"t8‘ Beträffande denna fråga bär jag redan uttalat mig i det yttrande, vari jag

anmälde förslaget till lag om polisväsendet i riket m. m. (se prop. nr 58,

sid. 59). Jag pekade där på angelägenheten av att på landsbygden upprättandet

av telefonförbindelse till polispersonalen på allt sätt främjas och

på att eu högre norm för statsbidraget än beträffande personalkostnaden

liäi motiv erad pa den grund, att rikstelefonförbindelses anordnande innebäi,

att utgiften pa polisväsendets stat återkommer å telegrafverkets

inkomstsida. Såsom jag i nämnda yttrande betonade, bär jag intet att

erinra mot den bär föreslagna bestämmelsen.

Ifrågasättas kunde att meddela ett särskilt stadgande angående rätt för

kriminalpolisman, som i viss stad anställes för verksamhet huvudsakligen

utom staden, att åtnjuta ersättning för telefonförbindelse. Emellertid lärer

det i allmänhet vara tillräckligt med den telefon, som finnes å vederbörande

kriminalstation och som skall bekostas av stationsorten.

Telefonsamtals-

och

telegramavgifter.

1924 års

förslag.

Departements
chefen.

Enligt 1924 års förslag skall befattningshavare, som är berättigad till reseersättning

i enlighet med råd jag förut omnämnt, äga av statsmedel åtnjuta

ersättning för vad lian visar sig hava utgivit för telefonsamtal och telegram

i tjänsteärende.

Mot denna regel synes mig icke annan erinran vara att göra än att ersättningsrätten

bör uttryckligen bestämmas så, att den ej omfattar ersättning

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj.ts proposition nr bil.

till polisman i stad och därmed jämställd köping i andra fall än da utgiften

avser tjänstgöring utom staden. Av städernas och berörda köpingars skyldighet

att själva vidkännas kostnaden för sitt polisväsen lärer nämligen

följa, att övriga samtals- och telegramavgifter skola bestridas av polis

distriktet.

Jag har därmed avslutat min redogörelse för de grunder, efter vilka

ersättningar böra utgå av ifrågavarande anslag, och övergår nu till fiagaii

om storleken av det belopp, vartill anslaget bör beräknas.

1 den mån de ersättningar, varom här är fråga, redan utgå, bestridas de

delvis från femte huvudtitelns ordinarie förslagsanslag till rese- och traktamentspenningar

och delvis från samma huvudtitels ordinarie förslagsanslag

till skrivmaterialier och expenser, ved m. m. Från dessa anslag bör alltså,

såsom jag i statsverkspropositionen, under punkten 80, omnämnt, till förevarande

anslag överföras ett så stort belopp, som motsvarar nuvarande kostnader

för ändamålet. Då de nya reglerna icke torde böra bliva tillämpliga

förrän i samband med polisreformens genomförande eller från och med ingången

av år 1926, lärer, även om förevarande anslag måste upptagas för

hela budgetåret 1025—1926, till detsamma böra överföras allenast vad som

svarar mot behovet för den senare hälften av budgetåret. Approximativt

kan beräknas, att ifrån nyssnämnda äldre anslag böra för budgetåret 1925

1926 överföras respektive 100,000 kronor och <5,000 kronor.

De ökade utgifter, som föranledas av de nya reglerna, hava i 1924 års

förslag beräknats till 125,000 kronor om året vid genomförd omorganisation

och till 50,000 kronor för budgetåret 1925—1926. Givetvis kan icke heller

denna beräkning vara annat än approximativ, men jag saknar anledning att

beräkna det erforderliga beloppet annorlunda än i nämnda förslag skett.

I anslutning till det sålunda anförda torde till beredande av vissa ersättningar

åt befattningshavare vid polis- och åklagarväsendet för budgetåret 1925

1926 böra i riksstaten uppföras ett extra förslagsanslag av (100,000 + 75,000

+ 50,000) 225,000 kronor att utgå i huvudsaklig överensstämmelse med här

angivna grunder.

Rörande behovet och storleken av ett anslag till polisväsendet i Stockholm

får jag hänvisa till vad jag redan anfört i samband med behandlingen av

det ordinarie anslaget till överståthållarämbetet.

Femte huvudtitelns förslagsanslag till rese- och traktamentspenningar

har för vartdera av budgetåren 1923—1924 och 1924—1925 uppförts med

800,000 kronor. Nettoutgifterna från det för budgetåret 1923 1924 anvisade

anslaget hava enligt riksräkenskapsverkets budgetredovisning uppgått till

953,960 kronor.

Såsom framgår av vad jag redan anfört skulle från sagda förslagsanslag

det belopp, som åtgår till bestridande av rese- och traktamentspenningar

åt befattningshavare vid polis- och åklagarväsendet, från och med budgetåret

1925—1926 utbrytas och jämte visst annat belopp från anslaget till skriv
-

Anslagets

belopp.

Polisväsendet

1

Stockholm.

Rese- och

traktamente-''

penningar.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 59.

materialier och expenser, ved m. m. sammanföras till ett särskilt anslag till

vissa ersättningar åt befattningshavare vid polis- och åklagarväsendet. °Det

belopp, som från anslaget till rese- och traktamentspenningar skulle utbrytas,

har för budgetåret 1925—1926 approximativt beräknats till 100,000 kronor

eller vad som svarar mot behovet för den senare hälften av budgetåret.

Med hänsyn till det anförda och innan erfarenhet vunnits, i vad män

det till riksdagen genom proposition den 13 innevarande februari (nr 95) föryttrande

överlämnade förslaget till nytt resereglemente kan komma att — därest

ett i överensstämmelse därmed avfattat reglemente varder utfärdat — medföra

eu minskning i avseende å utgifter i ifrågakomna hänseende, synes i anslutning

till vad jag anfört i ämnet under punkten 101 i statsverkspropositionen

anslaget till rese- och traktamentspenningar jämväl för nästa budgetår kunna

beräknas till 800,000 kronor.

materialier ^ . ? ad ^rut anfört framgår, att den föreslagna omorganisationen

och expenser, av polisväsendet och det därav föranledda upptagandet av ett särskilt

ved m. rn. anslag till vissa ersättningar åt befattningshavare vid polis- och åklagarväsendet

kommer att medföra, att till sistnämnda anslag från det ordinarie

förslagsanslaget till skrivmaterialier och expenser, ved m. m. för budgetåret

1925—1926 överföres ett belopp av 75,000 kronor. Slutlig beräkning av anslaget

till skrivmaterialier och expenser, ved in. in. kan emellertid ske först i

samband med eu definitiv lönereglering för landshövdingarna, varom jag, såsom

jag i statsverkspropositionen, under punkten 90, omnämnt, senare kommer

att framlägga förslag.

merkostna- , ^ ?nmd av de beräkn“gar, Jag [ det föregående gjort beträffande anden

för polis- sbigsbehovet för budgetåret 1925—1926, synes det mig vara på sin plats att

väsendet, bär gorå ett överslag över den totala årliga merkostnad, som uppkommer

vid ett fullständigt genomförande av den föreslagna omorganisationen av

polisväsendet. Denna merkostnad torde kunna beräknas sålunda:

Bidrag till löner åt polismän, anställda i polisdistrikt

a landsbygden, torde böra upptagas i enlighet med

1924 års förslag till......................................................... kronor

Bidrag till dyrtidstillägg härå........................................... »

Bidrag till pensionering av polismän, anställda i polisdistrikt

å landsbygden ................................................... »

Bidrag till retroaktiva pensionsavgifter åt samma polismän »

Bidrag till begravningshjälp och familjeunderstöd ......... »

Reservpolismän, inklusive dyrtidstillägg........................... »

Kriminalpolismän, inklusive dyrtidstillägg, pensionskostnad,

begravningshjälp, familj eunderstöd och vid tiden

för omorganisationens genomförande intjänade ålders
tillägg.

................................................................................

■ "Polisskola ......................................

712,700: —

142,540: —

68,760: —

28,000: —

5,000: —

126,000: —

240,000: —

57,000: -

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kung!. 1\faj.ts proposition nr ''>!).

29

Ökning av vissa ersättningar åt befattningshavare vid

polis- och åklagarväsendet .......................................... kronor 125,000:

kronor 1,505,000: —

Om från detta belopp dragas de besparingar, som vinnas

genom minskning av bidraget till landstingens polisväsen

och indragning av det äldre bidraget till Stockholms

polisväsen eller .................................................. »_65,100: —

kommer jag till en total årlig merkostnad av ............ kronor 1,439,900: —

Med hänsyn till att för vissa ändamål, som torde betinga endast en

oväsentlig årlig kostnad, icke något särskilt belopp beräknats och för att

man må erhålla skälig marginal torde den totala årliga merkostnaden böra

beräknas till 1,500,000 kronor, eller samma belopp, vartill ifrågavarande

merkostnad i 1924 års förslag, delvis på andra grunder, upptagits.

På grund av vad jag här i skilda hänseenden anfört får jag hemställa, att

Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att under femte huvudtiteln

dels under avdelningen överståthållarämbetet och landsstaten

nedsätta det ordinarie anslaget till överståthållarämbetet, nu

123,822 kronor, med 28,100 kronor till........ kronor 95,722: —;

dels under avdelningen polisväsendet till polisväsendet i

riket för användning i huvudsaklig överensstämmelse med av

mig här förordade grunder för budgetåret 1925—1926 anvisa

ett extra förslagsanslag av ........................ kronor 1,500,000:—;

dels under sistnämnda avdelning till vissa ersättningar åt

befattningshavare vid polis- och åklagarväsendet, att utgå

i huvudsaklig överensstämmelse med av mig här angivna

grunder, för budgetåret 1925—1926 anvisa ett extra förslagsanslag

av........................................................ kronor 225,000: —;

dels under samma avdelning under rubriken polisväsendet i

Stockholm uppföra ett ordinarie anslag av... kronor 14,050:—;

dels ock under avdelningen diverse uppföra det ordinarie förslagsanslaget

till rese- och traktamentspenningar

med.................................................................. kronor 800,000: —.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagar Hans Maj:t Konungen lämna bifall

samt förordnar, att proposition i ämnet av den lydelse bilaga

till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet.

Conr. Falkenberg.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1925:266 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till polisväsendet i riket in. in. jämte i ärendet väckta motioner. s. 22 i texten
  2. 2SärU 1925:4 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till polisväsendet i riket m. m. jämte i ämnet väckta motioner. s. 12 i texten