Sök i Ratio Lex

Angående vissa understöd och pensioner, att utgå av postmedel m. rn

1925-02-20 · 12 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 11 av 12 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1925:64, Angående vissa understöd och pensioner, att utgå av postmedel m. rn

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj-.ls proposition nr 64.

1

Nr 64.

Kungl. Majds proposition till riksdagen angående vissa

understöd och pensioner, att utgå av postmedel m. rn.;

given Stockholms slott den 20 februari 1925.

Kungl. Maj.-t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Viktor Larsson.

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet

inför Hans Majd Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 20 februari 1925.

Närvarande:

Statsministern Sandler, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Olsson, Nothin, Hansson, Linders, Larsson, Wigforss, Möller, Levinson,

Departementschefen, statsrådet Larsson anför:

1:°)

I skrivelse den 12 september 1924 har generalpoststyrelsen hemställt om

beviljande av understöd åt städerskan vid postkontoret Malmö 1 Karna

Petersson och därvid anfört i huvudsak följande:

Karna Petersson, som vore född den 20 oktober 1854 och således nära

70 år gammal, hade tjänstgjort såsom städerska vid postkontoret Malmö 1

sedan år 1895, eller sålunda omkring 30 år. Hennes dagliga arbetstid hade

uppgått till 3 å 3Yj timmar, på grund av arbetets beskaffenhet huvudsakligen

förlagd till sena kvällen och natten. För utförandet av sitt arbete hade

Karna Petersson erhållit det bästa vitsord.

Bihang till riksdagens protokoll 1925. 1 saml. 58 höft. (Nr 64.)

Understöd åt

städerskan

K. Petersson.

Gcneralpost
styrelsen.

372 25 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungi. Mdj:ts proposMdn nr 64-

I januari 1923 hade hon vid passerandet av en trappa i postlokalen

råkat falla och skada sig i ena ögat, ett olycksfall varav hon ännu hade

känning.

Hennes årliga ersättning från postverket, som tidigare utgjort 420 kronor,

hade från och med den 1 oktober 1916 höjts till 520 kronor och utginge

från och med 1918 års ingång med 560 kronor. Utöver ersättningen från

postverket förtjänade hon endast omkring 20 kronor i månaden genom arbete

vid en korkfabrik.

På grund av ålderdomssvaghet, syntes hon bliva nödsakad att med utgången

av år 1924 lämna sin anställning som städerska.

. Enligt uppgift från vederbörande fattigvårdstillsyningsman i Malmö befunne

sig Kärna Petersson, som vore änka, i mycket små omständigheter,

och, enär hon dessutom saknade anhöriga, som kunde taga vård om henne,

ansåge generalpoststyrelsen billigt, att hon bereddes ålderdomsunderstöd

för sin återstående livstid.

Till grund för beräknande av understöd åt personer, som icke innehaft ordinarie

anställning vid postverket, plägade tagas ett belopp, som motsvarade 2/.,

av deras senast innehavda årsarvode. Enligt denna beräkningsgrund skulle

understödsbeloppet i här ifrågavarande fall komma att uppgå till 373 kronor

33 öre. På grund av nu gällande bestämmelser om dyrtidstillägg åt pensionärer

m. fl. syntes det dock vara nödvändigt att, i enlighet med vad som

tidigare skett vid bestämmandet av liknande understöd, reducera detta belopp,

så att det komme i ett bättre avvägt förhållande till det arvode, som

senast utgått. I överensstämmelse härmed funne styrelsen lämpligt, att

understödsbeloppet sattes till 260 kronor för år.

Med stöd av vad sålunda anförts har generalpoststyrelsen hemställt, att

städerskan Petersson måtte tilldelas ett årligt understöd av 260 kronor, att

utgå från och med den 1 januari 1925.

Statskontoret. Statskontoret, som avgivit utlåtande i , ärendet den 26 september 1924, har

förklarat sig icke hava något annat mot framställningen att erinra, än att

pensionen med hänsyn till det pensionstillägg om 180 kronor om året, som

enligt gällande bestämmelser komme att utgå, icke borde bestämmas till

högre belopp än 200 kronor.

Departements- Med hänsyn till städerskan Peterssons långvariga arbete i postverkets

chefen. tjänst och hennes höga ålder samt knappa ekonomiska omständigheter anser

jag mig böra förorda, att hon för sin återstående livstid tillerkännes ett

årligt understöd. I överensstämmelse med de regler, som tillämpats i ett

flertal liknande fall under senare år, torde pensionsbeloppet böra avvägas

så, att det tillsammans med pensionstillägget står i lämpligt förhållande till

den senast åtnjutna avlöningen. Med hänsyn härtill torde pensionen böra

utgå med det av statskontoret föreslagna beloppet, 200 kronor.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva

att städerskan Karna Petersson må, räknat från och med,

den 1 januari 1925, under sin återstående livstid uppbära ett

årligt understöd av 200 kronor, att utgå av postmedel.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr H4.

3

2:o)

I skrivelser ilen 7 mars 1924 och den 16 januari 1925 har järnvägsstyrelsen

gjort framställning om beredande av pension åt förre konduktören Anders

Gustaf Anderssons änka Anna Sofia Andersson, född Aman, förre lokomotivföraren

Per August Rundqvists änka Anna Lovisa Rundqvist, född Bratt,

förre konduktören Anders Fredrik Gustafssons änka Hedda Gustafsson,

född Schyberg, förre pumparen Sven Erik Petterssons änka Maria Sofia

Pettersson, född Larsson, förre lokomotivföraren Per Bernhard Mattsson Elions

äril-:). Edla Johanna Elion, född Öberg, förre kolvakten Anders Gustaf Skölds

änka Anna Maria Sköld, född Nilsson, och statiönsmästaren Jöns Nilsson

Holms änka Edla Maria Holm, född Pettersson.

Beträffande samtliga dessa änkor gäller, att deras män erhållit ordinarie

anställning vid statens jiirnvägar så tidigt, att de ej varit skyldiga att ingå

såsom delägare i statens järnvägars änke- och pupillkassa, samt att de ej

begagnat sig av den rättighet, som härutinnan förelegat. Ankorna åtnjuta

sålunda icke för närvarande någon pension från kassan.

Av styrelsens framställningar samt därvid fogade handlingar framgår, att

samtliga ovannämnda änkor befinna sig i mycket knappa ekonomiska förhållanden,

samt att de till följd av sin nödställda belägenhet erhållit understöd

till smärre belopp från statsbaneföreningen »Gör gott».

Järnvägsstyrelsen påpekar, att riksdagen i ett flertal fall beviljat pensioner

åt sådana änkor efter befattningshavare vid statens järnvägar, som befunnit

sig i nödställd belägenhet i ekonomiskt avseende till följd av deras

mäns underlåtenhet att genom delägarskap i statens järnvägars änke- och

pupillkassa trygga deras framtid. Med anledning härav och under åberopande

särskilt av att nästlidet års riksdag på därom av Kungl. Maj:t gjord

framställning beviljat pension i ett med de nu ifrågavarande alldeles likartat

fall, nämligen åt lokomotivföraren K. J. A. Rundins änka Maria Magdalena

Hedvig Rundin, har järnvägsstyrelsen hemställt, att Kungl. Maj:t måtte

föreslå riksdagen att tillerkänna jämväl de ovan uppräknade änkorna någon

pension för deras återstående livstid.

I fråga om beräknande av pensionsbeloppens storlek har styrelsen ansett

samma grunder böra tillämpas, som kommit till användning i fråga om nyssnämnda

pension till änkan Rundin. Pensionerna skulle i enlighet härmed

utgå med en tredjedel av den summa, vederbörande skulle hava åtnjutit,

därest mannen vid sin död varit delägare i statens järnvägars änke- och

pupillkassa.

Beträffande ifrågavarande personers ålder m. fl. data rörande dem och

deras män ävensom de i varje fall föreslagna pensionsbeloppen tillåter jag

tnig hänvisa till följande sammanställning.

Pension åt f.

konduktören

A. G. Anders

sons änka

A. S. Anders

son, född

Åman, ra. fl.

Järnvägs
styrelsen.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 64.

Statskontoret.

Departements
chefen.

Man

nen

Änkan

ret

8-

Född.

Erhöll

ordi-

narie

anställ-

ning.

Avgick

med

pen-

sion.

Död.

Årlig

avlöning

vid avgång

ur tjänsten.

Kronor.

Född.

Ingick

äkten-

skap.

Pensions-

belopp,

därest

mannen

varit

delägare

i kassan.

Kronor.

Föreslag

pension

belopp

Kronor

Andersson ...

1846

1871

1897

1919

1,200

1848

1874

530

180

Rundqvist ...

1844

1872

1890

1896

1,500

—

1852

1882

600

_

200

_

Gustafsson ...

1849

1872

1903

1916

1,080

—

1844

1873

493

_

165

Pettersson ...

1834

1863

1893

1908

720

—

1845

1867

408

_

140

_

Elion............

1847

1872

1904

1912

1,800

—

1850

1875

690

_

230

_

Sköld .........

1840

1863

1899

1906

720

—

1839

1864

408

_

140

_

Holm...........

1843

1868

—

1900

1,200

—

1858

1882

530

—

180

—

Statskontoret tiar i utlåtanden den 15 mars 1924 ock den 24 januari 1925

förklarat sig icke hava något att erinra mot järnvägsstyrelsens framställningar.

Enär järnvägsstyrelsens förberörda skrivelse den 7 mars 1924, vilken omfattade

samtliga ovannämnda änkor med undantag av änkan Holm, icke inkom

i sådan tid att frågan kunde föreläggas nästlidet års riksdag, tilldelade

Kungl. Maj:t genom beslut den 25 april 1924 änkorna Andersson, Rundqvist,

Gustafsson, Pettersson, Elion och Sköld tillfälliga understöd med belopp

motsvarande de av järnvägsstyrelsen för var och en föreslagna pensionerna.

Ifrågavarande änkor befinna sig samtliga i synnerligen knappa ekonomiska

omständigheter samt äro på grund av hög ålder — beträffande alla utom en

över sjuttio år — ur stånd att i nämnvärd grad försörja sig själva. Med

hänsyn härtill och i betraktande av den långvariga anställning, deras män

tidigare innehaft i statens järnvägars tjänst, finner jag mig böra tillstyrka,

att änkorna, i likhet med vad som tidigare i alldeles jämförliga fall skett,

erhålla någon pension av statsmedel. Mot de av järnvägsstyrelsen föreslagna

beloppen har jag intet att erinra.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva

att till följande personer må av trafikmedel utbetalas pensioner

med nedannämnda årliga belopp, nämligen till förre

konduktören Anders Gustaf Anderssons änka Anna Sofia

Andersson, född Åman, med 180 kronor, till förre lokomotivföraren

Per August Rundqvists änka Anna Lovisa Rundqvist,

född Bratt, med 200 kronor, till förre konduktören Anders

Fredrik Gustafssons änka Hedda Gustafsson, född Schyberg,

med 165 kronor, till förre pumparen Sven Erik Petterssons

änka Maria Sofia Pettersson, född Larsson, med 140 kronor,

till förre lokomotivföraren Per Bernhard Mattsson Elions änka

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

JCungl. May.t» proposition nr 64.

Edla Johanna Elion, född Öberg, med 230 kronor, till förre

kolvakten Anders Gustaf Skölds linka Anna Maria Sköld, född

Nilsson, med 140 kronor samt till stationsmästaren Jöns Nilsson

Holms änka Edla Maria Holm, född Pettersson, med 180

kronor, att utgå från och med den 1 januari 1925 i enlighet

med de grunder, som i §§ 6 och 7 av gällande reglemente för

statens järnvägars änke- och pupillkassa stadgas rörande pensioner

till änkor efter delägare i nämnda kassa.

3:o)

I skrivelse den 6 december 1924 har järnvägsstyrelsen hemställt om beredande

av pension åt förre banmästaren Carl Magnus Nilssons änka Hilda

Kristina Nilsson, född Andersson, förre banmästaren Erik Adolf Nylins änka

Anna Matilda Nylin, född Karlsson, förre banvakten Karl Johan Evenséns

änka Maja Kajsa Evensén, född Johansdotter, förre överkonduktören Karl

August Lönnqvists änka Eredrique Lönnqvist, född Östergren, förre banvakten

Klas Herman Anderssons änka Karolina Dorotea Andersson, född

Dahl, förre banvakten Anders Daniel Molanders änka Maria Joliannesdotter

Molander, förre banvakten Lars Andersson Flodins änka Elsa Flodin, född

Olsson, samt förre banvakten Johannes Andersson-Fagerlunds änka Kristina

Magnusson-Fagerlund.

I samtliga dessa fall hava männen varit delägare i statens järnvägars

änke- och pupillkassa, Äktenskapen med de nu efterlevande änkorna hava

emellertid ingåtts efter det männen fyllt 50 år, således efter den tid, då,

enligt för kassan gällande bestämmelser, äktenskapet skulle hava ingåtts för

att i vanlig ordning medföra pensionsrätt för änkan.

Järnvägsstyrelsen framhåller, att det givetvis alltid vore betänkligt att av

statsmedel hålla efterlevande mer eller mindre skadeslösa för anhörigas underlåtenhet

att begagna till buds stående och av staten själv anvisade åtgärder till

deras tryggande. I fall av nu förevarande slag, som i motsats till de fall,

då vederbörande aldrig varit delägare i änke- och pupillkassan, kunde befaras

ständigt återkomma, måste uppenbart alldeles särskilda skäl krävas för

att staten skulle träda hjälpande emellan. Styrelsen ansåge, att en om än

aldrig så lång tjänstetid icke kunde i och för sig betraktas såsom tillfyllest,

ehuru den givetvis vore ett oundgängligt villkor för att understöd skulle

kunna komma i fråga. Yad som däremot syntes styrelsen förtjänt av beaktande

vore, om anställningen vid statens järnvägar varit förlagd till tider,

då den ifrågavarande personalkategori tilldelade avlöningen varit så låg, att

denna omständighet kunde antagas hava utgjort en bidragande orsak till

vederbörandes underlåtenhet att söka delägarskap i änke- och pupillkassan

för sina hustrur. Detta förhållande förelåge just för nu ifrågavarande personals

del. Den äldste av förenämnda befattningshavare hade pensionerats

redan år 1888 och den yngste år 1905; ingen av dem hade kommit i åtnjutande

av tillnärmelsevis de löneförmåner, som numera bereddes innehavare

av motsvarande tjänster. Härtill komme, att tilläggsavgifterna för förvärvande

Pension

åt förre

banmästaren

C. M. Nilssons

änka H. K.

Nilsson, född

Andersson,

m. fl.

Järnvägs
styrelsen.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statskontoret.

Departements
chefen.

Kungl. Mdy.ts proposition nr 64''.

av delägarrätt för hustrurna i änke- och pupillkassan skulle för dessa befattningshavare

hava uppgått till vida högre belopp, än som för närvarande

tillämpades, vilket också ställt ifrågavarande personal i en ogynnsammare

ställning än yngre kamrater. Vid dylikt förhållande ansåge styrelsen, att

ett mindre understöd åt änkorna kunde lämnas utan risk för att detta skulle

inverka oförmånligt på den i tjänst varande personalens villighet att sörja

för sina efterlevande.

Under åberopande härav och med hänvisning till att nästlidet års riksdag

med anledning av motionsvis gjord framställning beviljat pension i ett med

de nu förevarande alldeles likartat fall, nämligen åt kontorsbiträdet C. O.

Ferms änka Thyra Sofia Ferm, har järnvägsstyrelsen hemställt, att pension

måtte beredas ovannämnda änkor med belopp, som borde bestämmas efter

samma principer, vilka tillämpats beträffande de under 2:o) här ovan omförmälda

änkor. Beloppen framgå av nedanstående tabell, vari jämväl angivas

vissa andra uppgifter beträffande personerna i fråga.

Man

nen

Ä. n k a n

1

Född.

Erhöll

ordi-

narie

anställ-

ning.

Avgick

med

pen-

sion.

Död

Avlöning

vid avgång

ur tjänsten.

Kronor.

Född.

Ingick

äkten-

skap.

Pensions-

belopp,

därest

mannen

varit för

hustrun

delägare i

kassan.

Kronor.

1

Föreslaget

pensions- j

belopp. |

Kronor. |

Nilsson. ........

1832

1863

1896

1911

780

1858

1887

428

145

_!

Nylin .........

1837

1873

1903

1908

900

—

1854

1889

465

—

155

—

Evensén ......

1829

1862

1891

1923

540

—

1852

1886

382

—

130

—

Lönnqvist ....

1834

1863

1896

1920

1,500

—

1847

1893

600

—

200

Andersson ...

1846

1874

1905

1912

660

—

1855

1896

390

—

130

_

Molander......

1846

1875

1903

1914

660

—

1849

1898

390

—

130

_1

Flodin .........

1837

1864

1898

3919

600

—

1862

1888

390

—

130

_

Fagerlund ...

1818

1857

1888

1904

540

—

1840

1877

382

—

130

_j

Till följd av remiss har statskontoret avgivit utlåtande i ärendet av den

9 januari 1925. Ämbetsverket framhåller, att ehuru vissa principiella betänkligheter

gjorde sig gällande, rättvisa och billighet syntes tala för beviljande

av understöd av statsmedel i förevarande fall i högre grad än beträffande

änkan Ferm. Kontorsbiträdet Ferm hade nämligen hunnit ingå på

den för kommunikationsverken nu gällande lönestaten med dess för befattningshavare

av lägre grad gynnsamma avlöningsförmåner. De befattningshavare

åter, för vilkas änkor pension nu begärdes, hade, såsom järnvägsstyrelsen

påpekat, avgått ur tjänsten på en tid, då avlöningarna i de lägre

lönegraderna varit betydligt knappare tillmätta, varför större svårighet förelegat

för dem att erlägga vederbörliga avgifter till änke- och pupillkassan.

Statskontoret har därför funnit sig böra tillstyrka bifall till framställningen.

Med stöd av vad järnvägsstyrelsen och statskontoret i ärendet anfört

anser jag mig böra förorda, att någon pension beredes ifrågavarande änkor,

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ta proposition nr (14.

vilka alla, såsom av vid järnvägsstyrelsens skrivelse fogade handlingar framgår,

befinna sig i bekymmersamma ekonomiska förhållanden. De föreslagna

pensionsbeloppen föranleda ingen erinran från min sida.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva

att till följande personer må av trafikmedel utbetalas pension

med nedannämnda årliga belopp, nämligen till förre banmästaren

Carl Magnus Nilssons änka Hilda Kristina Nilsson,

född Andersson, med 145 kronor, till förre banmästaren Erik

Adolf Nylins änka Anna Matilda Nylin, född Karlsson, med

155 kronor, till förre banvakten Karl Johan Evenséns änka

Maja Kajsa Evensén, född Johansdotter, med 130 kronor, till

förre överkonduktören Karl August Lönnqvists änka Fredrique

Lönnqvist, född Östergren, med 200 kronor, till förre banvakten

Klas Herman Anderssons änka Karolina Dorotea

Andersson, född Dahl, med 130 kronor, till förre banvakten

Anders Daniel Molanders änka Maria Johannesdotter Molander,

med 130 kronor, till förre banvakten Lars Andersson Elodins

änka Elsa Flodin, född Olsson, med 130 kronor, samt till

förre banvakten Johannes Andersson-Fagerlunds änka Kristina

Magnusson-Fagerlund, med 130 kronor, att utgå från och med

den 1 januari 1925 i enlighet med de grunder, som i §§ 6 och

7 av gällande reglemente för statens järnvägars änke- och

pupillkassa stadgas rörande pensioner till änkor efter delägare

i nämnda kassa.

4:o)

Järnvägsstyrelsen har i skrivelse den 7 maj 1924 förmält, att förre kontors- Pension

biträdet vid statens järnvägsbyggnader Carl August Löwencrantz’ änka åt förre

Emma Sofia Löwencrantz, född Carlsson, hos styrelsen anhållit att komma bUrädTc. a.

i atll]utand.0 av pension. Löwencrantz1

Löwencrantz har, såsom icke tillhörande statens järnvägars ordinarie per- ^LöJtn-8''

sonal, ej kunnat bliva delägare i statens järnvägars änke- och pupillkassa, trtmtx, född

vadan hans änka ej kan därifrån påräkna någon pension. '' Carlsson

Beträffande Löwencrantz’ tjänstgöring vid statens järnvägar ävensom ifråga

om hans och änkans ekonomiska förhållanden inhämtas av handlingarna i

ärendet bland annat följande:

Löwencrantz, som varit anställd vid statens järnvägsbyggnader under en

tid av sammanlagt omkring 36 år, huvudsakligen såsom materialskrivare och

skrivbiträde samt under de senaste åren såsom kontorsbiträde, hade avgått

med pension med utgången av år 1921. Arsavlöningen hade under den

senaste tiden uppgått till 3,114 kronor, oberäknat dyrtidstillägg.

Löwencrantz hade avlidit den 12 november 1923 och efterlämnat sin

hustru, med vilken han varit i äktenskap förenad sedan år 1882, samt nio - till myndig ålder komna barn. Boet hade utvisat en behållning av 4,281

• öre. Den huvudsakliga tillgången hade utgjorts av en mindre

jordlägenhet, taxeringsvärderad till 4,100 kronor.

Ankan Löwencrantz vore född den 6 maj 1864. Hon åtnjöte icke för

närvarande understöd av något slag och erhölle icke heller någon hjälp från

s. 8 Kontrollera mot PDF

Järnvägs
styrelsen.

Statskontoret.

Departements
chefen.

Understöd åt

f. stationsföreståndaren

A. Nilsson.

8 Kungl. Maj:ts proposition nr 64.

sina barn, vilka endast nödtorftigt kunde försörja sig själva. Fastigheten

vore graverad med inteckningar och kunde icke bereda henne bärgning. Då

änkan Löwencrantz därjämte hade en sjuk hemmavarande dotter att försörja,

vore hon i stort behov av understöd.

Därest mannen varit delägare i statens järnvägars änke- och pupillkassa,

skulle änkan fått uppbära en årlig pension av 708 kronor.

Järnvägsstyrelsen har med hänvisning till tidigare liknande fall, där pensioner

av riksdagen beviljats, hemställt, att änkan Löwencrantz måtte tillerkännas

en årlig pension av 240 kronor att utgå från och med den 1 december

1923.

I utlåtande den 16 maj 1924 har statskontoret förklarat sig icke hava

något att erinra mot bifall till framställningen.

Riksdagen har tidigare i ett flertal fall beviljat pensioner åt änkor efter

personer, som innehaft anställning vid statens järnvägsbyggnader. Jag ber

att härutinnan få hänvisa till Kungl. Maj:ts proposition nr 69 till 1917 års

riksdag med framställning om pension åt bland annat materialförvaltaren vid

statens järnvägsbyggnader J. Anderssons änka, i vilken proposition finnes

intagen en redogörelse för ett antal sådana fall. Under åberopande härav

samt med hänvisning till Löwencrantz’ långvariga anställning i statens tjänst

pch hans efterlevande änkas uppenbara behov av understöd vill jag tillstyrka,

att någon pension av statsmedel tilldelas henne. Mot det av järnvägsstyrelsen

i sådant hänseende föreslagna beloppet, vilket är beräknat

efter samma grunder, som tillämpats beträffande de under punkterna 2:o)

och 3:o) ovan omförmälda änkor efter ordinarie befattningshavare vid statens

järnvägar, synes intet vara att erinra.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva

att till förre kontorsbiträdet vid statens järnvägsbyggnader

Carl August Löwencrantz’ änka Emma Sofia Löwencrantz, född

Carlsson, må av trafikmedel utbetalas pension med ett årligt

belopp av 240 kronor, att utgå från och med den 1 december

1923 i enlighet med de grunder, som i §§ 6 och 7 av gällande

reglemente för statens järnvägars änke- och pupillkassa stadgas

rörande pensioner till änkor efter delägare i nämnda kassa.

5:o)

Uti en till Kungl. Maj:t ingiven skrift har förre stationsföreståndaren vid

den numera staten tillhöriga Kävlinge—Sjöbo järnväg Axel Nilsson anhållit

att få komma i åtnjutande av årligt understöd av statsmedel för sin återstående

livstid.

Av ansökningen och därvid fogade handlingar framgår bland annat

följande.

Nilsson, som vore född den 19 april 1862, hade från och med den 1

januari 1896 erhållit anställning hos Landskrona—Kävlinge—Sjöbo järnvägsaktiebolag

såsom stationsföreståndare vid Holmby station å järnvägen Kävlinge—Sjöbo.

På grund av sjukdom — kronisk ledgångsreumatism, ischias

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nt> 64. 9

och neurasteni, ådragna under tjänstgöringen — hade Nilsson erhållit avsked

från den 1 april 1914.

Nilsson, som tillhört enskilda järnvägarnas pensionskassa, uppbure därifrån

en årlig pension av 382 kronor. På grund av ömmande omständigheter

hade Nilsson från avskedet av järnvägsaktiebolaget tilldelats ett pensionsbidrag

av 218 kronor om året samt dessutom uppfostringsbidrag för vart

och ett av hans fyra minderåriga barn, intill dess de fyllt 15 år, med årliga

belopp av 60 kronor. Därjämte hade Nilsson från och med år 1917 av

bolaget tillerkänts understöd utöver pensionsbidraget med växlande belopp,

nämligen för år 1917 med 100 kronor, för år 1918 med 150 kronor, för vart

och ett av åren 1919 och 1920 med 200 kronor samt för vart och ett av

åren 1921, 1922 och 1923 med 500 kronor. Under de tre sistnämnda åren

hade Nilsson alltså, förutom uppfostringsbidrag till barnen, från bolaget

uppburit 718 kronor årligen. Den inkomst utöver pensionen Nilsson sålunda

haft, vore visserligen mycket knapp, men hade dock gjort det möjligt för

honom att nödtorftigt draga försorg om sig själv och familjen.

Till följd därav, att Landskrona—Kävlinge—Sjöbo järnvägsaktiebolag den

31 december 1923 trätt i konkurs, hade emellertid de Nilsson av bolaget

tillerkända pensions- och uppfostringsbidrag samt understöd upphört att

utgå med ingången av år 1924. Under detta år hade Nilsson, som fortfarande

vore på grund av sjukdom oförmögen till arbete, sålunda ej haft

annan inkomst än förenämnda pension å 382 kronor från enskilda järnvägarnas

pensionskassa.

Nilsson vore gift och hade fem barn att försörja. Det yngsta barnet,

dottern Greta, vore fött den 12 mars 1910 och hade sålunda ännu ej fyllt

15 år.

Nilssons oförmögenhet att genom eget arbete försörja sig samt hans

synnerliga behov av understöd vitsordades av intyg från pastorsämbetena

i Eiseberga samt Kvidinge och Västra Sönnarslöv församlingar.

Järnvägen Kävlinge—Sjöbo har den 30 augusti 1924 å exekutiv auktion

inköpts av riksgäldskontoret för statsverkets räkning. Jämlikt Kungl. Majrts

beslut den 27 september 1924 har järnvägen därefter ställts under järnvägsstyrelsens

förvaltning.

Nilsson framhåller nu, att det syntes billigt, att staten, såsom numera

ägare till den järnväg, där han varit anställd, för framtiden övertoge de förpliktelser

mot honom, som järnvägsaktiebolaget på sin tid åtagit sig. Nilsson

hemställer därför, att Kungl. Maj:t, med behjärtande av det nödläge vari han

och hans familj befunne sig, måtte hos riksdagen utverka årligt understöd

åt honom från och med år 1924 med samma belopp, som han under senare

år uppburit från järnvägsaktiebolaget, eller 718 kronor, jämte 60 kronor för

hans yngsta dotter, till dess hon uppnått 15 års ålder.

Över ifrågavarande framställning hava utlåtanden avgivits dels av järnvägsstyrelsen

den 22 januari 1925 dels av statskontoret den 7 februari 1925.

Järnvägsstyrelsen har med hänsyn till de i ärendet föreliggande omständigheterna

ansett sig icke böra avstyrka bifall till framställningen. Styrelsen

har utgått från, att bestämmelserna om pensionstillägg och dyrtidstillägg

icke komme att bliva tillämpliga i fråga om Nilsson. Om emellertid så

skulle anses vara fallet, borde enligt styrelsens mening de i pensions- och

dyrtidstillägg utgående beloppen avdragas från den begärda understödssumman,

718 kronor.

Bihang till riksdagens protokoll 1925. 1 saml. 58 höft. (Nr 64.)

Järnvägs
styrelsen.

372 25 2

opaginerad Kontrollera mot PDF

to

Statskontoret.

Departements
chefen.

Kungl. Maja* proposition nr 64.

Statskontoret finner det vara med billigheten överensstämmande att staten,

sedan den numera övertagit den Landskrona—Kävlinge—Sjöbo järnvägsaktiebolag

tillhöriga järnvägen, också påtager sig de förbindelser, bolaget

iklätt sig mot sina f. d. tjänstemän. I överensstämmelse härmed ville

ämbetsverket tillstyrka, att årlig pension utverkades åt Nilsson med 718

kronor samt åt hans minderåriga dotter Greta med 60 kronor intill fyllda

15 år. Å pensionen, vilken syntes böra gäldas av statens järnvägars trafikmedel,

borde enligt statskontorets mening icke utgå dyrtidstillägg, pensionstillägg

eller annat tillägg, som eventuellt i framtiden kunde medgivas andra

pensionärer.

Det torde framstå såsom fullt skäligt, att staten, såsom numera ägare till

den järnväg, där Nilsson varit anställd, åtager sig att till honom utgiva de

understöd, som järnvägens förutvarande ägare med hänsyn till föreliggande

ömmande omständigheter ansett sig böra bevilja honom och av vilka han

på grund av sitt uppenbara nödläge allt fortfarande är i stort behov. Jag

vill erinra därom, att principen om statens övertagande av vissa ekonomiska

förpliktelser i fall såsom detta kan sägas hava kommit till uttryck bland

annat i stadgandena angående dyrtidstillägg åt f. d. befattningshavare i

statens tjänst m. fl. pensionärer. Genom bestämmelserna i § 9 av kungörelsen

den 15 juni 1923 i detta ämne hava nämligen f. d. befattningshavare vid av

staten övertagen järnväg, vilka avgått från tjänsten redan innan järnvägen

övertagits av staten, i avseende å dyrtidstillägg likställts med f. d. befattningshavare

i statens tjänst.

Jag anser mig alltså böra tillstyrka Nilssons framställning. Då avsikten

ju endast är att bibehålla Nilsson vid de inkomster han förut uppburit från

järnvägsaktiebolaget, böra givetvis dyrtids-, pensions- eller andra tillägg icke

utgå å de belopp, som kunna tillerkännas honom.

Järnvägen Kävlinge—Sjöbo har visserligen tillsvidare provisoriskt ställts

under järnvägsstyrelsens förvaltning, men den har icke införlivats med statsbanenätet

utan drives i likhet med den ävenledes genom inköp å exekutiv

auktion i statens ägo komna Svartälvs järnväg såsom ett fristående företag,

i räkenskapshänseende skilt från statens järnvägar i övrigt. Då det synes

lämpligt, att såvitt möjligt alla i sammanhang med järnvägen stående kostnader

redovisas å företaget, torde — i analogi med vad som tidigare stadgats

beträffande utgifter för pensionering av personal vid Svartälvs järnväg

—- ifrågavarande understöd böra utgå av Kävlinge—Sjöbo järnvägs medel.

I anslutning till vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Maj:t

måtte föreslå riksdagen medgiva

att årliga understöd må, räknat från och med den 1 januari

1924, av Kävlinge —Sjöbo järnvägs medel utgå till förre stationsföreståndaren

vid sagda järnväg Axel Nilsson under hans återstående

livstid med 718 kronor och till hans dotter Greta intill

dess hon uppnått 15 års ålder med 60 kronor, dock att å

ifrågavarande belopp ej må utgå dyrtidstillägg, pensionstillägg

eller annat tillägg.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ln proposition nr 64.

6:o)

I skrivelse den 10 maj 1924 har vattenfallsstyrelsen hemställt, att Rungl.

Maj:t mätte hos riksdagen utverka pension åt extra biträdande ingenjören

vid Trollliätte kraftverk Axel Norbergs änka Elin Aurora Norberg, född

Andersson.

Vattenfallsstyrelsen har anfört i huvudsak följande:

Norberg hade anställts i statens vattenfallsverks tjänst såsom extra ritare

den 2 januari 1909, hade den 1 juli 1910 befordrats till extra underingenjör

och den 1 juli 1920 övergått till befattning såsom extra biträdande ingenjör,

i vilken befattning han kvarstått till sin död den 16 april 1922. Hans

tjänstetid vid verket hade sålunda uppgått till omkring 13 år och 3 månader.

Norberg, som med mycket intresse, största plikttrohet och på ett förtjänstfullt

sätt utövat sina åligganden, hade under senare tid uppburit en avlöning

av 360 kronor i månaden jämte dyrtidstillägg.

Norberg hade vid sin död efterlämnat sin hustru, Elin Aurora Norberg,

född Andersson. Tillgångarna i boet hade, förutom nödvändiga möbler och

husgerådssaker, utgjort endast 1,987 kronor 88 öre. Då änkan sedan mannens

frånfälle ej haft andra medel till sitt uppehälle, vore ifrågavarande tillgångar

numera förbrukade. Änkan Norberg, som vore född den 27 december 1875,

vore enligt läkarintyg oförmögen att försörja sig genom eget arbete.

På grund av dessa omständigheter och då Norberg icke varit i tillfälle

att genom inträde i någon av staten understödd anstalt bereda underhåll åt

sina efterlevande, funne vattenfallsstyrelsen synnerliga skäl föreligga att åt

den efterlevande änkan bereda pension av statsmedel. Det för Norberg i

egenskap av delägare i statens vattenfallsverks pensionskassa för pensionering

av icke ordinarie personal senast gällande pensionsunderlaget hade utgjort

2,300 kronor. Pensionen åt änkan syntes, med hänsyn till vad pensionsbeloppet

skulle uppgått till, för den händelse Norberg med nämnda pensionsunderlag

varit delägare i civilstatens änke- och pupillkassa, höra bestämmas

till 580 kronor för år räknat.

Pension åt

e. biträdande

ingenjören vid

''Prollhätte

kraftverk

A. Norbergs

änka E- A.

Norberg, född

Andersson.

Vattenfalls
styrelsen.

Vattenfallsstyrelsen har med stöd av vad sålunda anförts hemställt, att

änkan Norberg måtte tillerkännas en årlig pension av 580 kronor.

Statskontoret, som till följd av remiss avgivit utlåtande i ärendet den statskontoret

21 maj 1924, har påpekat, att i fall, där innehavare av befattning i statens

tjänst icke kunnat vinna delaktighet i någon av staten understödd kassa för

familjepensionering, pension av statsmedel plägat beviljas sådan befattningshavares

änka under förutsättning att behov av understöd förelegat, varvid

pensionsbeloppet med någon reduktion avpassats efter vad änkan skulle

hava erhållit, om mannen varit delägare i kassa av nämnt slag. Med hänsyn

till änkan Norbergs medellöshet och oförmögenhet att försörja sig har statskontoret

därför ansett, att någon pension borde komma henne till del. Vad

beträffar pensionens storlek har ämbetsverket, som visserligen icke funnit

det föreslagna beloppet, 580 kronor, i och för sig överdrivet högt, påpekat,

att en pension från civilstatens änke- och pupillkassa — som vattenfallsstyrelsen

tagit såsom norm — skulle hava grundat sig på inbetalda avgifter,

vartill ju motsvarighet i detta fall saknades. Med hänsyn härtill har statskontoret

funnit pensionsbeloppet böra något reduceras, förslagsvis till 450 a

500 kronor.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Departements
chefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 64.

Som frågan icke kunde föreläggas nästlidet års riksdag, har Kungl. Makt

genom beslut den 15 augusti 1924 tilldelat änkan Norberg ett tillfälligt understöd

av 500 kronor.

Änkan Norberg har visserligen icke uppnått högre ålder — hon är född

i december 1875 och sålunda ännu ej fyllda 50 år — men är enligt handlingama

bifogat läkarintyg pa grund av nervsvaghet och höggradig allmän

klenhet ur stånd att själv förvärva sitt uppehälle. Som hon dessutom saknar

nämnvärda tillgångar, är hon givetvis i stort behov av understöd från statens

sida. Dylikt ^ understöd har tidigare i några fall beviljats efterlevande efter

extra befattningshavare vid statens vattenfallsverk. Jag vill bland annat

erinra om att 1919 års riksdag på Kungl. Maj:ts förslag beviljat årliga pensioner

åt änka och barn efter extra förrådsförmannen vid kraftverket i Trollhättan

O. F. G. Göransson. Dennes tjänstetid hade uppgått till blott åtta

år. ^ Norberg bär tjänstgjort avsevärt längre tid och han har för sitt arbete

erhållit synnerligen goda vitsord. Med hänsyn till dessa förhållanden vill

jag icke motsätta mig, att iinkan Norberg beredes någon pension av statsmedel.

På av statskontoret angivna skäl torde pensionsbeloppet böra sättas något

lägre än vad vattenfallsstyrelsen i sådant hänseende föreslagit. Den av

statskontoret alternativt angivna summan 500 kronor synes mig med

hänsyn till storleken av de pensioner, som i tidigare jämförliga fall beviljats,

lämpligt avvägd. Pensionen torde böra utgå av statens vattenfallsverks

medel.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Maj:t

.måtte föreslå riksdagen medgiva

att till extra biträdande ingenjören vid Trollhätte kraftverk

Axel Norbergs änka Elin Aurora Norberg, född Andersson,

må från och med den 1 januari 1925, så länge hon förbliver i

sitt nuvarande änkestånd, av statens vattenfallsverks medel utbetalas

pension med ett årligt belopp av 500 kronor.

Till vad departementschefen under punkterna l:o)—6:o)

hemställt, vari statsrådets övriga ledamöter instämma,

behagar Hans Maj.t Konungen lämna bifall samt förordnar

att proposition i ämnet av den lydelse, bilaga till

detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

A. C. F. v. Krusenstierna.

Stockholm. K. L. Beckmans Boktr., 1925.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.