Angående vissa understöd och pensioner, att utgå av postmedel m. rn
1925-02-20 · 12 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 11 av 12 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1925:64, Angående vissa understöd och pensioner, att utgå av postmedel m. rn
Dokumentets text
Kungi. Maj-.ls proposition nr 64.
1
Nr 64.
Kungl. Majds proposition till riksdagen angående vissa
understöd och pensioner, att utgå av postmedel m. rn.;
given Stockholms slott den 20 februari 1925.
Kungl. Maj.-t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF.
Viktor Larsson.
Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet
inför Hans Majd Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 20 februari 1925.
Närvarande:
Statsministern Sandler, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Olsson, Nothin, Hansson, Linders, Larsson, Wigforss, Möller, Levinson,
Departementschefen, statsrådet Larsson anför:
1:°)
I skrivelse den 12 september 1924 har generalpoststyrelsen hemställt om
beviljande av understöd åt städerskan vid postkontoret Malmö 1 Karna
Petersson och därvid anfört i huvudsak följande:
Karna Petersson, som vore född den 20 oktober 1854 och således nära
70 år gammal, hade tjänstgjort såsom städerska vid postkontoret Malmö 1
sedan år 1895, eller sålunda omkring 30 år. Hennes dagliga arbetstid hade
uppgått till 3 å 3Yj timmar, på grund av arbetets beskaffenhet huvudsakligen
förlagd till sena kvällen och natten. För utförandet av sitt arbete hade
Karna Petersson erhållit det bästa vitsord.
Bihang till riksdagens protokoll 1925. 1 saml. 58 höft. (Nr 64.)
Understöd åt
städerskan
K. Petersson.
Gcneralpost
styrelsen.
372 25 1
2
Kungi. Mdj:ts proposMdn nr 64-
I januari 1923 hade hon vid passerandet av en trappa i postlokalen
råkat falla och skada sig i ena ögat, ett olycksfall varav hon ännu hade
känning.
Hennes årliga ersättning från postverket, som tidigare utgjort 420 kronor,
hade från och med den 1 oktober 1916 höjts till 520 kronor och utginge
från och med 1918 års ingång med 560 kronor. Utöver ersättningen från
postverket förtjänade hon endast omkring 20 kronor i månaden genom arbete
vid en korkfabrik.
På grund av ålderdomssvaghet, syntes hon bliva nödsakad att med utgången
av år 1924 lämna sin anställning som städerska.
. Enligt uppgift från vederbörande fattigvårdstillsyningsman i Malmö befunne
sig Kärna Petersson, som vore änka, i mycket små omständigheter,
och, enär hon dessutom saknade anhöriga, som kunde taga vård om henne,
ansåge generalpoststyrelsen billigt, att hon bereddes ålderdomsunderstöd
för sin återstående livstid.
Till grund för beräknande av understöd åt personer, som icke innehaft ordinarie
anställning vid postverket, plägade tagas ett belopp, som motsvarade 2/.,
av deras senast innehavda årsarvode. Enligt denna beräkningsgrund skulle
understödsbeloppet i här ifrågavarande fall komma att uppgå till 373 kronor
33 öre. På grund av nu gällande bestämmelser om dyrtidstillägg åt pensionärer
m. fl. syntes det dock vara nödvändigt att, i enlighet med vad som
tidigare skett vid bestämmandet av liknande understöd, reducera detta belopp,
så att det komme i ett bättre avvägt förhållande till det arvode, som
senast utgått. I överensstämmelse härmed funne styrelsen lämpligt, att
understödsbeloppet sattes till 260 kronor för år.
Med stöd av vad sålunda anförts har generalpoststyrelsen hemställt, att
städerskan Petersson måtte tilldelas ett årligt understöd av 260 kronor, att
utgå från och med den 1 januari 1925.
Statskontoret. Statskontoret, som avgivit utlåtande i , ärendet den 26 september 1924, har
förklarat sig icke hava något annat mot framställningen att erinra, än att
pensionen med hänsyn till det pensionstillägg om 180 kronor om året, som
enligt gällande bestämmelser komme att utgå, icke borde bestämmas till
högre belopp än 200 kronor.
Departements- Med hänsyn till städerskan Peterssons långvariga arbete i postverkets
chefen. tjänst och hennes höga ålder samt knappa ekonomiska omständigheter anser
jag mig böra förorda, att hon för sin återstående livstid tillerkännes ett
årligt understöd. I överensstämmelse med de regler, som tillämpats i ett
flertal liknande fall under senare år, torde pensionsbeloppet böra avvägas
så, att det tillsammans med pensionstillägget står i lämpligt förhållande till
den senast åtnjutna avlöningen. Med hänsyn härtill torde pensionen böra
utgå med det av statskontoret föreslagna beloppet, 200 kronor.
Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva
att städerskan Karna Petersson må, räknat från och med,
den 1 januari 1925, under sin återstående livstid uppbära ett
årligt understöd av 200 kronor, att utgå av postmedel.
Kungl. Maj:ts proposition nr H4.
3
2:o)
I skrivelser ilen 7 mars 1924 och den 16 januari 1925 har järnvägsstyrelsen
gjort framställning om beredande av pension åt förre konduktören Anders
Gustaf Anderssons änka Anna Sofia Andersson, född Aman, förre lokomotivföraren
Per August Rundqvists änka Anna Lovisa Rundqvist, född Bratt,
förre konduktören Anders Fredrik Gustafssons änka Hedda Gustafsson,
född Schyberg, förre pumparen Sven Erik Petterssons änka Maria Sofia
Pettersson, född Larsson, förre lokomotivföraren Per Bernhard Mattsson Elions
äril-:). Edla Johanna Elion, född Öberg, förre kolvakten Anders Gustaf Skölds
änka Anna Maria Sköld, född Nilsson, och statiönsmästaren Jöns Nilsson
Holms änka Edla Maria Holm, född Pettersson.
Beträffande samtliga dessa änkor gäller, att deras män erhållit ordinarie
anställning vid statens jiirnvägar så tidigt, att de ej varit skyldiga att ingå
såsom delägare i statens järnvägars änke- och pupillkassa, samt att de ej
begagnat sig av den rättighet, som härutinnan förelegat. Ankorna åtnjuta
sålunda icke för närvarande någon pension från kassan.
Av styrelsens framställningar samt därvid fogade handlingar framgår, att
samtliga ovannämnda änkor befinna sig i mycket knappa ekonomiska förhållanden,
samt att de till följd av sin nödställda belägenhet erhållit understöd
till smärre belopp från statsbaneföreningen »Gör gott».
Järnvägsstyrelsen påpekar, att riksdagen i ett flertal fall beviljat pensioner
åt sådana änkor efter befattningshavare vid statens järnvägar, som befunnit
sig i nödställd belägenhet i ekonomiskt avseende till följd av deras
mäns underlåtenhet att genom delägarskap i statens järnvägars änke- och
pupillkassa trygga deras framtid. Med anledning härav och under åberopande
särskilt av att nästlidet års riksdag på därom av Kungl. Maj:t gjord
framställning beviljat pension i ett med de nu ifrågavarande alldeles likartat
fall, nämligen åt lokomotivföraren K. J. A. Rundins änka Maria Magdalena
Hedvig Rundin, har järnvägsstyrelsen hemställt, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen att tillerkänna jämväl de ovan uppräknade änkorna någon
pension för deras återstående livstid.
I fråga om beräknande av pensionsbeloppens storlek har styrelsen ansett
samma grunder böra tillämpas, som kommit till användning i fråga om nyssnämnda
pension till änkan Rundin. Pensionerna skulle i enlighet härmed
utgå med en tredjedel av den summa, vederbörande skulle hava åtnjutit,
därest mannen vid sin död varit delägare i statens järnvägars änke- och
pupillkassa.
Beträffande ifrågavarande personers ålder m. fl. data rörande dem och
deras män ävensom de i varje fall föreslagna pensionsbeloppen tillåter jag
tnig hänvisa till följande sammanställning.
Pension åt f.
konduktören
A. G. Anders
sons änka
A. S. Anders
son, född
Åman, ra. fl.
Järnvägs
styrelsen.
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 64.
Statskontoret.
Departements
chefen.
Man
nen
Änkan
ret
8-
Född.
Erhöll
ordi-
narie
anställ-
ning.
Avgick
med
pen-
sion.
Död.
Årlig
avlöning
vid avgång
ur tjänsten.
Kronor.
Född.
Ingick
äkten-
skap.
Pensions-
belopp,
därest
mannen
varit
delägare
i kassan.
Kronor.
Föreslag
pension
belopp
Kronor
Andersson ...
1846
1871
1897
1919
1,200
1848
1874
530
180
Rundqvist ...
1844
1872
1890
1896
1,500
—
1852
1882
600
_
200
_
Gustafsson ...
1849
1872
1903
1916
1,080
—
1844
1873
493
_
165
Pettersson ...
1834
1863
1893
1908
720
—
1845
1867
408
_
140
_
Elion............
1847
1872
1904
1912
1,800
—
1850
1875
690
_
230
_
Sköld .........
1840
1863
1899
1906
720
—
1839
1864
408
_
140
_
Holm...........
1843
1868
—
1900
1,200
—
1858
1882
530
—
180
—
Statskontoret tiar i utlåtanden den 15 mars 1924 ock den 24 januari 1925
förklarat sig icke hava något att erinra mot järnvägsstyrelsens framställningar.
Enär järnvägsstyrelsens förberörda skrivelse den 7 mars 1924, vilken omfattade
samtliga ovannämnda änkor med undantag av änkan Holm, icke inkom
i sådan tid att frågan kunde föreläggas nästlidet års riksdag, tilldelade
Kungl. Maj:t genom beslut den 25 april 1924 änkorna Andersson, Rundqvist,
Gustafsson, Pettersson, Elion och Sköld tillfälliga understöd med belopp
motsvarande de av järnvägsstyrelsen för var och en föreslagna pensionerna.
Ifrågavarande änkor befinna sig samtliga i synnerligen knappa ekonomiska
omständigheter samt äro på grund av hög ålder — beträffande alla utom en
över sjuttio år — ur stånd att i nämnvärd grad försörja sig själva. Med
hänsyn härtill och i betraktande av den långvariga anställning, deras män
tidigare innehaft i statens järnvägars tjänst, finner jag mig böra tillstyrka,
att änkorna, i likhet med vad som tidigare i alldeles jämförliga fall skett,
erhålla någon pension av statsmedel. Mot de av järnvägsstyrelsen föreslagna
beloppen har jag intet att erinra.
Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva
att till följande personer må av trafikmedel utbetalas pensioner
med nedannämnda årliga belopp, nämligen till förre
konduktören Anders Gustaf Anderssons änka Anna Sofia
Andersson, född Åman, med 180 kronor, till förre lokomotivföraren
Per August Rundqvists änka Anna Lovisa Rundqvist,
född Bratt, med 200 kronor, till förre konduktören Anders
Fredrik Gustafssons änka Hedda Gustafsson, född Schyberg,
med 165 kronor, till förre pumparen Sven Erik Petterssons
änka Maria Sofia Pettersson, född Larsson, med 140 kronor,
till förre lokomotivföraren Per Bernhard Mattsson Elions änka
5
JCungl. May.t» proposition nr 64.
Edla Johanna Elion, född Öberg, med 230 kronor, till förre
kolvakten Anders Gustaf Skölds linka Anna Maria Sköld, född
Nilsson, med 140 kronor samt till stationsmästaren Jöns Nilsson
Holms änka Edla Maria Holm, född Pettersson, med 180
kronor, att utgå från och med den 1 januari 1925 i enlighet
med de grunder, som i §§ 6 och 7 av gällande reglemente för
statens järnvägars änke- och pupillkassa stadgas rörande pensioner
till änkor efter delägare i nämnda kassa.
3:o)
I skrivelse den 6 december 1924 har järnvägsstyrelsen hemställt om beredande
av pension åt förre banmästaren Carl Magnus Nilssons änka Hilda
Kristina Nilsson, född Andersson, förre banmästaren Erik Adolf Nylins änka
Anna Matilda Nylin, född Karlsson, förre banvakten Karl Johan Evenséns
änka Maja Kajsa Evensén, född Johansdotter, förre överkonduktören Karl
August Lönnqvists änka Eredrique Lönnqvist, född Östergren, förre banvakten
Klas Herman Anderssons änka Karolina Dorotea Andersson, född
Dahl, förre banvakten Anders Daniel Molanders änka Maria Joliannesdotter
Molander, förre banvakten Lars Andersson Flodins änka Elsa Flodin, född
Olsson, samt förre banvakten Johannes Andersson-Fagerlunds änka Kristina
Magnusson-Fagerlund.
I samtliga dessa fall hava männen varit delägare i statens järnvägars
änke- och pupillkassa, Äktenskapen med de nu efterlevande änkorna hava
emellertid ingåtts efter det männen fyllt 50 år, således efter den tid, då,
enligt för kassan gällande bestämmelser, äktenskapet skulle hava ingåtts för
att i vanlig ordning medföra pensionsrätt för änkan.
Järnvägsstyrelsen framhåller, att det givetvis alltid vore betänkligt att av
statsmedel hålla efterlevande mer eller mindre skadeslösa för anhörigas underlåtenhet
att begagna till buds stående och av staten själv anvisade åtgärder till
deras tryggande. I fall av nu förevarande slag, som i motsats till de fall,
då vederbörande aldrig varit delägare i änke- och pupillkassan, kunde befaras
ständigt återkomma, måste uppenbart alldeles särskilda skäl krävas för
att staten skulle träda hjälpande emellan. Styrelsen ansåge, att en om än
aldrig så lång tjänstetid icke kunde i och för sig betraktas såsom tillfyllest,
ehuru den givetvis vore ett oundgängligt villkor för att understöd skulle
kunna komma i fråga. Yad som däremot syntes styrelsen förtjänt av beaktande
vore, om anställningen vid statens järnvägar varit förlagd till tider,
då den ifrågavarande personalkategori tilldelade avlöningen varit så låg, att
denna omständighet kunde antagas hava utgjort en bidragande orsak till
vederbörandes underlåtenhet att söka delägarskap i änke- och pupillkassan
för sina hustrur. Detta förhållande förelåge just för nu ifrågavarande personals
del. Den äldste av förenämnda befattningshavare hade pensionerats
redan år 1888 och den yngste år 1905; ingen av dem hade kommit i åtnjutande
av tillnärmelsevis de löneförmåner, som numera bereddes innehavare
av motsvarande tjänster. Härtill komme, att tilläggsavgifterna för förvärvande
Pension
åt förre
banmästaren
C. M. Nilssons
änka H. K.
Nilsson, född
Andersson,
m. fl.
Järnvägs
styrelsen.
6
Statskontoret.
Departements
chefen.
Kungl. Mdy.ts proposition nr 64''.
av delägarrätt för hustrurna i änke- och pupillkassan skulle för dessa befattningshavare
hava uppgått till vida högre belopp, än som för närvarande
tillämpades, vilket också ställt ifrågavarande personal i en ogynnsammare
ställning än yngre kamrater. Vid dylikt förhållande ansåge styrelsen, att
ett mindre understöd åt änkorna kunde lämnas utan risk för att detta skulle
inverka oförmånligt på den i tjänst varande personalens villighet att sörja
för sina efterlevande.
Under åberopande härav och med hänvisning till att nästlidet års riksdag
med anledning av motionsvis gjord framställning beviljat pension i ett med
de nu förevarande alldeles likartat fall, nämligen åt kontorsbiträdet C. O.
Ferms änka Thyra Sofia Ferm, har järnvägsstyrelsen hemställt, att pension
måtte beredas ovannämnda änkor med belopp, som borde bestämmas efter
samma principer, vilka tillämpats beträffande de under 2:o) här ovan omförmälda
änkor. Beloppen framgå av nedanstående tabell, vari jämväl angivas
vissa andra uppgifter beträffande personerna i fråga.
Man
nen
Ä. n k a n
1
Född.
Erhöll
ordi-
narie
anställ-
ning.
Avgick
med
pen-
sion.
Död
Avlöning
vid avgång
ur tjänsten.
Kronor.
Född.
Ingick
äkten-
skap.
Pensions-
belopp,
därest
mannen
varit för
hustrun
delägare i
kassan.
Kronor.
1
Föreslaget
pensions- j
belopp. |
Kronor. |
Nilsson. ........
1832
1863
1896
1911
780
1858
1887
428
145
_!
Nylin .........
1837
1873
1903
1908
900
—
1854
1889
465
—
155
—
Evensén ......
1829
1862
1891
1923
540
—
1852
1886
382
—
130
—
Lönnqvist ....
1834
1863
1896
1920
1,500
—
1847
1893
600
—
200
Andersson ...
1846
1874
1905
1912
660
—
1855
1896
390
—
130
_
Molander......
1846
1875
1903
1914
660
—
1849
1898
390
—
130
_1
Flodin .........
1837
1864
1898
3919
600
—
1862
1888
390
—
130
_
Fagerlund ...
1818
1857
1888
1904
540
—
1840
1877
382
—
130
_j
Till följd av remiss har statskontoret avgivit utlåtande i ärendet av den
9 januari 1925. Ämbetsverket framhåller, att ehuru vissa principiella betänkligheter
gjorde sig gällande, rättvisa och billighet syntes tala för beviljande
av understöd av statsmedel i förevarande fall i högre grad än beträffande
änkan Ferm. Kontorsbiträdet Ferm hade nämligen hunnit ingå på
den för kommunikationsverken nu gällande lönestaten med dess för befattningshavare
av lägre grad gynnsamma avlöningsförmåner. De befattningshavare
åter, för vilkas änkor pension nu begärdes, hade, såsom järnvägsstyrelsen
påpekat, avgått ur tjänsten på en tid, då avlöningarna i de lägre
lönegraderna varit betydligt knappare tillmätta, varför större svårighet förelegat
för dem att erlägga vederbörliga avgifter till änke- och pupillkassan.
Statskontoret har därför funnit sig böra tillstyrka bifall till framställningen.
Med stöd av vad järnvägsstyrelsen och statskontoret i ärendet anfört
anser jag mig böra förorda, att någon pension beredes ifrågavarande änkor,
7
Kungl. Maj:ta proposition nr (14.
vilka alla, såsom av vid järnvägsstyrelsens skrivelse fogade handlingar framgår,
befinna sig i bekymmersamma ekonomiska förhållanden. De föreslagna
pensionsbeloppen föranleda ingen erinran från min sida.
Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva
att till följande personer må av trafikmedel utbetalas pension
med nedannämnda årliga belopp, nämligen till förre banmästaren
Carl Magnus Nilssons änka Hilda Kristina Nilsson,
född Andersson, med 145 kronor, till förre banmästaren Erik
Adolf Nylins änka Anna Matilda Nylin, född Karlsson, med
155 kronor, till förre banvakten Karl Johan Evenséns änka
Maja Kajsa Evensén, född Johansdotter, med 130 kronor, till
förre överkonduktören Karl August Lönnqvists änka Fredrique
Lönnqvist, född Östergren, med 200 kronor, till förre banvakten
Klas Herman Anderssons änka Karolina Dorotea
Andersson, född Dahl, med 130 kronor, till förre banvakten
Anders Daniel Molanders änka Maria Johannesdotter Molander,
med 130 kronor, till förre banvakten Lars Andersson Elodins
änka Elsa Flodin, född Olsson, med 130 kronor, samt till
förre banvakten Johannes Andersson-Fagerlunds änka Kristina
Magnusson-Fagerlund, med 130 kronor, att utgå från och med
den 1 januari 1925 i enlighet med de grunder, som i §§ 6 och
7 av gällande reglemente för statens järnvägars änke- och
pupillkassa stadgas rörande pensioner till änkor efter delägare
i nämnda kassa.
4:o)
Järnvägsstyrelsen har i skrivelse den 7 maj 1924 förmält, att förre kontors- Pension
biträdet vid statens järnvägsbyggnader Carl August Löwencrantz’ änka åt förre
Emma Sofia Löwencrantz, född Carlsson, hos styrelsen anhållit att komma bUrädTc. a.
i atll]utand.0 av pension. Löwencrantz1
Löwencrantz har, såsom icke tillhörande statens järnvägars ordinarie per- ^LöJtn-8''
sonal, ej kunnat bliva delägare i statens järnvägars änke- och pupillkassa, trtmtx, född
vadan hans änka ej kan därifrån påräkna någon pension. '' Carlsson
Beträffande Löwencrantz’ tjänstgöring vid statens järnvägar ävensom ifråga
om hans och änkans ekonomiska förhållanden inhämtas av handlingarna i
ärendet bland annat följande:
Löwencrantz, som varit anställd vid statens järnvägsbyggnader under en
tid av sammanlagt omkring 36 år, huvudsakligen såsom materialskrivare och
skrivbiträde samt under de senaste åren såsom kontorsbiträde, hade avgått
med pension med utgången av år 1921. Arsavlöningen hade under den
senaste tiden uppgått till 3,114 kronor, oberäknat dyrtidstillägg.
Löwencrantz hade avlidit den 12 november 1923 och efterlämnat sin
hustru, med vilken han varit i äktenskap förenad sedan år 1882, samt nio - till myndig ålder komna barn. Boet hade utvisat en behållning av 4,281
• öre. Den huvudsakliga tillgången hade utgjorts av en mindre
jordlägenhet, taxeringsvärderad till 4,100 kronor.
Ankan Löwencrantz vore född den 6 maj 1864. Hon åtnjöte icke för
närvarande understöd av något slag och erhölle icke heller någon hjälp från
Järnvägs
styrelsen.
Statskontoret.
Departements
chefen.
Understöd åt
f. stationsföreståndaren
A. Nilsson.
8 Kungl. Maj:ts proposition nr 64.
sina barn, vilka endast nödtorftigt kunde försörja sig själva. Fastigheten
vore graverad med inteckningar och kunde icke bereda henne bärgning. Då
änkan Löwencrantz därjämte hade en sjuk hemmavarande dotter att försörja,
vore hon i stort behov av understöd.
Därest mannen varit delägare i statens järnvägars änke- och pupillkassa,
skulle änkan fått uppbära en årlig pension av 708 kronor.
Järnvägsstyrelsen har med hänvisning till tidigare liknande fall, där pensioner
av riksdagen beviljats, hemställt, att änkan Löwencrantz måtte tillerkännas
en årlig pension av 240 kronor att utgå från och med den 1 december
1923.
I utlåtande den 16 maj 1924 har statskontoret förklarat sig icke hava
något att erinra mot bifall till framställningen.
Riksdagen har tidigare i ett flertal fall beviljat pensioner åt änkor efter
personer, som innehaft anställning vid statens järnvägsbyggnader. Jag ber
att härutinnan få hänvisa till Kungl. Maj:ts proposition nr 69 till 1917 års
riksdag med framställning om pension åt bland annat materialförvaltaren vid
statens järnvägsbyggnader J. Anderssons änka, i vilken proposition finnes
intagen en redogörelse för ett antal sådana fall. Under åberopande härav
samt med hänvisning till Löwencrantz’ långvariga anställning i statens tjänst
pch hans efterlevande änkas uppenbara behov av understöd vill jag tillstyrka,
att någon pension av statsmedel tilldelas henne. Mot det av järnvägsstyrelsen
i sådant hänseende föreslagna beloppet, vilket är beräknat
efter samma grunder, som tillämpats beträffande de under punkterna 2:o)
och 3:o) ovan omförmälda änkor efter ordinarie befattningshavare vid statens
järnvägar, synes intet vara att erinra.
Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva
att till förre kontorsbiträdet vid statens järnvägsbyggnader
Carl August Löwencrantz’ änka Emma Sofia Löwencrantz, född
Carlsson, må av trafikmedel utbetalas pension med ett årligt
belopp av 240 kronor, att utgå från och med den 1 december
1923 i enlighet med de grunder, som i §§ 6 och 7 av gällande
reglemente för statens järnvägars änke- och pupillkassa stadgas
rörande pensioner till änkor efter delägare i nämnda kassa.
5:o)
Uti en till Kungl. Maj:t ingiven skrift har förre stationsföreståndaren vid
den numera staten tillhöriga Kävlinge—Sjöbo järnväg Axel Nilsson anhållit
att få komma i åtnjutande av årligt understöd av statsmedel för sin återstående
livstid.
Av ansökningen och därvid fogade handlingar framgår bland annat
följande.
Nilsson, som vore född den 19 april 1862, hade från och med den 1
januari 1896 erhållit anställning hos Landskrona—Kävlinge—Sjöbo järnvägsaktiebolag
såsom stationsföreståndare vid Holmby station å järnvägen Kävlinge—Sjöbo.
På grund av sjukdom — kronisk ledgångsreumatism, ischias
Kungl. Maj:ts proposition nt> 64. 9
och neurasteni, ådragna under tjänstgöringen — hade Nilsson erhållit avsked
från den 1 april 1914.
Nilsson, som tillhört enskilda järnvägarnas pensionskassa, uppbure därifrån
en årlig pension av 382 kronor. På grund av ömmande omständigheter
hade Nilsson från avskedet av järnvägsaktiebolaget tilldelats ett pensionsbidrag
av 218 kronor om året samt dessutom uppfostringsbidrag för vart
och ett av hans fyra minderåriga barn, intill dess de fyllt 15 år, med årliga
belopp av 60 kronor. Därjämte hade Nilsson från och med år 1917 av
bolaget tillerkänts understöd utöver pensionsbidraget med växlande belopp,
nämligen för år 1917 med 100 kronor, för år 1918 med 150 kronor, för vart
och ett av åren 1919 och 1920 med 200 kronor samt för vart och ett av
åren 1921, 1922 och 1923 med 500 kronor. Under de tre sistnämnda åren
hade Nilsson alltså, förutom uppfostringsbidrag till barnen, från bolaget
uppburit 718 kronor årligen. Den inkomst utöver pensionen Nilsson sålunda
haft, vore visserligen mycket knapp, men hade dock gjort det möjligt för
honom att nödtorftigt draga försorg om sig själv och familjen.
Till följd därav, att Landskrona—Kävlinge—Sjöbo järnvägsaktiebolag den
31 december 1923 trätt i konkurs, hade emellertid de Nilsson av bolaget
tillerkända pensions- och uppfostringsbidrag samt understöd upphört att
utgå med ingången av år 1924. Under detta år hade Nilsson, som fortfarande
vore på grund av sjukdom oförmögen till arbete, sålunda ej haft
annan inkomst än förenämnda pension å 382 kronor från enskilda järnvägarnas
pensionskassa.
Nilsson vore gift och hade fem barn att försörja. Det yngsta barnet,
dottern Greta, vore fött den 12 mars 1910 och hade sålunda ännu ej fyllt
15 år.
Nilssons oförmögenhet att genom eget arbete försörja sig samt hans
synnerliga behov av understöd vitsordades av intyg från pastorsämbetena
i Eiseberga samt Kvidinge och Västra Sönnarslöv församlingar.
Järnvägen Kävlinge—Sjöbo har den 30 augusti 1924 å exekutiv auktion
inköpts av riksgäldskontoret för statsverkets räkning. Jämlikt Kungl. Majrts
beslut den 27 september 1924 har järnvägen därefter ställts under järnvägsstyrelsens
förvaltning.
Nilsson framhåller nu, att det syntes billigt, att staten, såsom numera
ägare till den järnväg, där han varit anställd, för framtiden övertoge de förpliktelser
mot honom, som järnvägsaktiebolaget på sin tid åtagit sig. Nilsson
hemställer därför, att Kungl. Maj:t, med behjärtande av det nödläge vari han
och hans familj befunne sig, måtte hos riksdagen utverka årligt understöd
åt honom från och med år 1924 med samma belopp, som han under senare
år uppburit från järnvägsaktiebolaget, eller 718 kronor, jämte 60 kronor för
hans yngsta dotter, till dess hon uppnått 15 års ålder.
Över ifrågavarande framställning hava utlåtanden avgivits dels av järnvägsstyrelsen
den 22 januari 1925 dels av statskontoret den 7 februari 1925.
Järnvägsstyrelsen har med hänsyn till de i ärendet föreliggande omständigheterna
ansett sig icke böra avstyrka bifall till framställningen. Styrelsen
har utgått från, att bestämmelserna om pensionstillägg och dyrtidstillägg
icke komme att bliva tillämpliga i fråga om Nilsson. Om emellertid så
skulle anses vara fallet, borde enligt styrelsens mening de i pensions- och
dyrtidstillägg utgående beloppen avdragas från den begärda understödssumman,
718 kronor.
Bihang till riksdagens protokoll 1925. 1 saml. 58 höft. (Nr 64.)
Järnvägs
styrelsen.
372 25 2
opaginerad Kontrollera mot PDF
to
Statskontoret.
Departements
chefen.
Kungl. Maja* proposition nr 64.
Statskontoret finner det vara med billigheten överensstämmande att staten,
sedan den numera övertagit den Landskrona—Kävlinge—Sjöbo järnvägsaktiebolag
tillhöriga järnvägen, också påtager sig de förbindelser, bolaget
iklätt sig mot sina f. d. tjänstemän. I överensstämmelse härmed ville
ämbetsverket tillstyrka, att årlig pension utverkades åt Nilsson med 718
kronor samt åt hans minderåriga dotter Greta med 60 kronor intill fyllda
15 år. Å pensionen, vilken syntes böra gäldas av statens järnvägars trafikmedel,
borde enligt statskontorets mening icke utgå dyrtidstillägg, pensionstillägg
eller annat tillägg, som eventuellt i framtiden kunde medgivas andra
pensionärer.
Det torde framstå såsom fullt skäligt, att staten, såsom numera ägare till
den järnväg, där Nilsson varit anställd, åtager sig att till honom utgiva de
understöd, som järnvägens förutvarande ägare med hänsyn till föreliggande
ömmande omständigheter ansett sig böra bevilja honom och av vilka han
på grund av sitt uppenbara nödläge allt fortfarande är i stort behov. Jag
vill erinra därom, att principen om statens övertagande av vissa ekonomiska
förpliktelser i fall såsom detta kan sägas hava kommit till uttryck bland
annat i stadgandena angående dyrtidstillägg åt f. d. befattningshavare i
statens tjänst m. fl. pensionärer. Genom bestämmelserna i § 9 av kungörelsen
den 15 juni 1923 i detta ämne hava nämligen f. d. befattningshavare vid av
staten övertagen järnväg, vilka avgått från tjänsten redan innan järnvägen
övertagits av staten, i avseende å dyrtidstillägg likställts med f. d. befattningshavare
i statens tjänst.
Jag anser mig alltså böra tillstyrka Nilssons framställning. Då avsikten
ju endast är att bibehålla Nilsson vid de inkomster han förut uppburit från
järnvägsaktiebolaget, böra givetvis dyrtids-, pensions- eller andra tillägg icke
utgå å de belopp, som kunna tillerkännas honom.
Järnvägen Kävlinge—Sjöbo har visserligen tillsvidare provisoriskt ställts
under järnvägsstyrelsens förvaltning, men den har icke införlivats med statsbanenätet
utan drives i likhet med den ävenledes genom inköp å exekutiv
auktion i statens ägo komna Svartälvs järnväg såsom ett fristående företag,
i räkenskapshänseende skilt från statens järnvägar i övrigt. Då det synes
lämpligt, att såvitt möjligt alla i sammanhang med järnvägen stående kostnader
redovisas å företaget, torde — i analogi med vad som tidigare stadgats
beträffande utgifter för pensionering av personal vid Svartälvs järnväg
—- ifrågavarande understöd böra utgå av Kävlinge—Sjöbo järnvägs medel.
I anslutning till vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Maj:t
måtte föreslå riksdagen medgiva
att årliga understöd må, räknat från och med den 1 januari
1924, av Kävlinge —Sjöbo järnvägs medel utgå till förre stationsföreståndaren
vid sagda järnväg Axel Nilsson under hans återstående
livstid med 718 kronor och till hans dotter Greta intill
dess hon uppnått 15 års ålder med 60 kronor, dock att å
ifrågavarande belopp ej må utgå dyrtidstillägg, pensionstillägg
eller annat tillägg.
11
Kungl. Maj:ln proposition nr 64.
6:o)
I skrivelse den 10 maj 1924 har vattenfallsstyrelsen hemställt, att Rungl.
Maj:t mätte hos riksdagen utverka pension åt extra biträdande ingenjören
vid Trollliätte kraftverk Axel Norbergs änka Elin Aurora Norberg, född
Andersson.
Vattenfallsstyrelsen har anfört i huvudsak följande:
Norberg hade anställts i statens vattenfallsverks tjänst såsom extra ritare
den 2 januari 1909, hade den 1 juli 1910 befordrats till extra underingenjör
och den 1 juli 1920 övergått till befattning såsom extra biträdande ingenjör,
i vilken befattning han kvarstått till sin död den 16 april 1922. Hans
tjänstetid vid verket hade sålunda uppgått till omkring 13 år och 3 månader.
Norberg, som med mycket intresse, största plikttrohet och på ett förtjänstfullt
sätt utövat sina åligganden, hade under senare tid uppburit en avlöning
av 360 kronor i månaden jämte dyrtidstillägg.
Norberg hade vid sin död efterlämnat sin hustru, Elin Aurora Norberg,
född Andersson. Tillgångarna i boet hade, förutom nödvändiga möbler och
husgerådssaker, utgjort endast 1,987 kronor 88 öre. Då änkan sedan mannens
frånfälle ej haft andra medel till sitt uppehälle, vore ifrågavarande tillgångar
numera förbrukade. Änkan Norberg, som vore född den 27 december 1875,
vore enligt läkarintyg oförmögen att försörja sig genom eget arbete.
På grund av dessa omständigheter och då Norberg icke varit i tillfälle
att genom inträde i någon av staten understödd anstalt bereda underhåll åt
sina efterlevande, funne vattenfallsstyrelsen synnerliga skäl föreligga att åt
den efterlevande änkan bereda pension av statsmedel. Det för Norberg i
egenskap av delägare i statens vattenfallsverks pensionskassa för pensionering
av icke ordinarie personal senast gällande pensionsunderlaget hade utgjort
2,300 kronor. Pensionen åt änkan syntes, med hänsyn till vad pensionsbeloppet
skulle uppgått till, för den händelse Norberg med nämnda pensionsunderlag
varit delägare i civilstatens änke- och pupillkassa, höra bestämmas
till 580 kronor för år räknat.
Pension åt
e. biträdande
ingenjören vid
''Prollhätte
kraftverk
A. Norbergs
änka E- A.
Norberg, född
Andersson.
Vattenfalls
styrelsen.
Vattenfallsstyrelsen har med stöd av vad sålunda anförts hemställt, att
änkan Norberg måtte tillerkännas en årlig pension av 580 kronor.
Statskontoret, som till följd av remiss avgivit utlåtande i ärendet den statskontoret
21 maj 1924, har påpekat, att i fall, där innehavare av befattning i statens
tjänst icke kunnat vinna delaktighet i någon av staten understödd kassa för
familjepensionering, pension av statsmedel plägat beviljas sådan befattningshavares
änka under förutsättning att behov av understöd förelegat, varvid
pensionsbeloppet med någon reduktion avpassats efter vad änkan skulle
hava erhållit, om mannen varit delägare i kassa av nämnt slag. Med hänsyn
till änkan Norbergs medellöshet och oförmögenhet att försörja sig har statskontoret
därför ansett, att någon pension borde komma henne till del. Vad
beträffar pensionens storlek har ämbetsverket, som visserligen icke funnit
det föreslagna beloppet, 580 kronor, i och för sig överdrivet högt, påpekat,
att en pension från civilstatens änke- och pupillkassa — som vattenfallsstyrelsen
tagit såsom norm — skulle hava grundat sig på inbetalda avgifter,
vartill ju motsvarighet i detta fall saknades. Med hänsyn härtill har statskontoret
funnit pensionsbeloppet böra något reduceras, förslagsvis till 450 a
500 kronor.
12
Departements
chefen.
Kungl. Maj:ts proposition nr 64.
Som frågan icke kunde föreläggas nästlidet års riksdag, har Kungl. Makt
genom beslut den 15 augusti 1924 tilldelat änkan Norberg ett tillfälligt understöd
av 500 kronor.
Änkan Norberg har visserligen icke uppnått högre ålder — hon är född
i december 1875 och sålunda ännu ej fyllda 50 år — men är enligt handlingama
bifogat läkarintyg pa grund av nervsvaghet och höggradig allmän
klenhet ur stånd att själv förvärva sitt uppehälle. Som hon dessutom saknar
nämnvärda tillgångar, är hon givetvis i stort behov av understöd från statens
sida. Dylikt ^ understöd har tidigare i några fall beviljats efterlevande efter
extra befattningshavare vid statens vattenfallsverk. Jag vill bland annat
erinra om att 1919 års riksdag på Kungl. Maj:ts förslag beviljat årliga pensioner
åt änka och barn efter extra förrådsförmannen vid kraftverket i Trollhättan
O. F. G. Göransson. Dennes tjänstetid hade uppgått till blott åtta
år. ^ Norberg bär tjänstgjort avsevärt längre tid och han har för sitt arbete
erhållit synnerligen goda vitsord. Med hänsyn till dessa förhållanden vill
jag icke motsätta mig, att iinkan Norberg beredes någon pension av statsmedel.
På av statskontoret angivna skäl torde pensionsbeloppet böra sättas något
lägre än vad vattenfallsstyrelsen i sådant hänseende föreslagit. Den av
statskontoret alternativt angivna summan 500 kronor synes mig med
hänsyn till storleken av de pensioner, som i tidigare jämförliga fall beviljats,
lämpligt avvägd. Pensionen torde böra utgå av statens vattenfallsverks
medel.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Maj:t
.måtte föreslå riksdagen medgiva
att till extra biträdande ingenjören vid Trollhätte kraftverk
Axel Norbergs änka Elin Aurora Norberg, född Andersson,
må från och med den 1 januari 1925, så länge hon förbliver i
sitt nuvarande änkestånd, av statens vattenfallsverks medel utbetalas
pension med ett årligt belopp av 500 kronor.
Till vad departementschefen under punkterna l:o)—6:o)
hemställt, vari statsrådets övriga ledamöter instämma,
behagar Hans Maj.t Konungen lämna bifall samt förordnar
att proposition i ämnet av den lydelse, bilaga till
detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
A. C. F. v. Krusenstierna.
Stockholm. K. L. Beckmans Boktr., 1925.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.