Sök i Ratio Lex

Angående garanti för ett obligationslån, avsett att upptagas av Torne och Muonio gränsälvars flottningsförening

1925-02-20 · 5 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,1 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 4 av 5 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1925:66, Angående garanti för ett obligationslån, avsett att upptagas av Torne och Muonio gränsälvars flottningsförening

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 66.

1

Nr 60.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående garanti för ett

obligationslån, avsett att upptagas av Torne och Muonio gränsälvars

flottningsförening; given Stockholms slott den 20 februari

1925.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Sven Linders.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 20 februari 1925.

Närvarande:

Statsministern Sandler, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Olsson, Nothin, Hansson, Linders, Larsson, Wigforss, Möller, Le vin son.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför

departementschefen, statsrådet Linders:

I en till Kungl. Maj:t ställd, av domänstyrelsen med utlåtande den 25

februari 1924 överlämnad framställning har Torne och Muonio gränsälvars

flottningsförening anhållit om tillstånd att upptaga ett av svenska

och finska staterna garanterat obligationslån å 1,500,000 kronor till bestridande

av i Torne och Muonio gränsälvar nedlagda kostnader för vattendragens

flottbargörande.

Till stöd för sin framställning har flottningsföreningen anfört bland

annat följande.

Framflottning av virke i Torneälven uppgåves hava ägt rum ända

sedan 1850-talet i fråga om sågat virke och av timmer från början av

1870-talet. Så länge inga flottledsbyggnader vore utförda i vattendraget,

kunde flottning ske endast i fasta flottar och därvid endast i begränsade

kvantiteter. Med stigande virkespriser hade emellertid flottningen fått allt

Bihang till riksdagens protokoll 1925. 1 samt. 60 höft. (Nr 66.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 66.

större omfattning och uppgåves, att år 1912 framflottats inemot 600,000

klampar, den största fastflottning som någonsin ägt rum. Med stegrad

efterfrågan å virke hade emellertid kravet på förbättrade flottningsförhållanden

följt och enligt deklaration med Ryssland den - *ul‘ 1917

20 juni

hade överenskommelse mellan svenska regeringen och ryska provisoriska

regeringen träffats angående ordnandet av lösflottningen i Torne och

Muonio älvar. Den 30 mars 1918 fastställdes av länsstyrelsen i Norrbottens

län och landshövdingen över Uleåborgs län reglemente för Torne

och Muonio gränsälvars flottningsförening.

Efter det landshövdingen över Uleåborgs län, vad beträffade finska

sidan, lämnat motsvarande medgivande, hade länsstyrelsen i Norrbottens

län i resolution den 12 maj 1919 funnit skäligt för sin del lämna flottningsföreningen

tillstånd att under år 1919 bedriva lösflottning i Torneå

och Muonio gränsälvar från Muonionalusta till älvens utlopp i Bottniska

viken.

Dessförinnan hade av svenska och finska staterna gemensamt förordnats

om syn för vattendragens i fråga reglering för allmän flottning, vilken

syn i huvudsak verkställts sommaren 1919.

På därom av flottningsföreningen den 15 september 1919 gjord framställning

beviljade länsstyrelserna genom resolution den 7 augusti 1920

flottningsföreningen tillstånd att tillsvidare under fem år från och med

den 1 augusti 1920 bedriva lösflottning i Muonio och Torne älvar från

och med Muonionalusta till Torne älvs utlopp ävensom att för flottningens

underlättande under tillsyn av en av länsstyrelserna utsedd kontrollant

utföra vissa regleringsarbeten enligt ansökningen bifogat förslag,

vilket till huvudsaklig del utgjorde ett utdrag av synemännens blivande

förslag och till en mindre del en inskränkning eller avkortning av detsamma

genom upptagande av vissa provisoriska anordningar eller bomledningar,

där synemännen hade tilltänkt byggnader av mera permanent

natur.

Dessa arbeten hade numera blivit utförda och av synemännen vitsordade

såsom ändamålsenliga och ägnade att avsevärt förbilliga flottningen ävensom

att möjliggöra och säkerställa lösflottningen av väsentligt större kvantiteter

än som förut kunnat framflottas i fasta flottar. Så hade under år

1923 framflottats ej mindre än 12,013,846 kbft. och hade de utförda byggnaderna

därvid visat sig tillfyllest och till fullo motsvara alla förväntningar

på desamma. De utförda regleringsarbetena hade dragit en kostnad

av 2,172,676 kronor 94 öre.

Till bestridande av dessa kostnader hade flottningsföreningen av domänstyrelsen

erhållit ett amorteringslån å 550,000 kronor, för vilket årliga

räntan utgjorde 5 procent, som föreningen givetvis vore angelägen att få

behålla på samma villkor, medan återstoden erhållits genom i svenska

handelsbanken upptagna växellån, för vilkas säkerhet flottningsintressenterna

tecknat borgen »en för alla och alla för en».

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 66.

3

De räntav, som de förlagsgivande bankerna betingade sig, niedfördo

naturligtvis högre amorteringsavgälder å flottgodset än som bleve fallet,

om billigare lån kunde erhållas. För intressenterna vore det även motbjudande

att teckna borgen å växellån, enär de sedermera icke kunde få

sina namn dödade å desamma, även om de skulle upphöra att vara intressenter

i flottleden, varigenom deras engagement i bankerna ökades

och kreditgivningen till dem under dessa penningknappa tider givetvis

försvårades.

Då regleringen av ifrågavarande vattendrag och ett rätt handhavande

av flottningen utgjorde en nödvändig förutsättning för ett rationellt utnyttjande

och skötsel av de stora skogsområden, vilka till största delen

tillhörde respektive stater, syntes det vara i första rummet ett statsintresse,

att företaget även bleve på det mest ekonomiska sätt finansierat. Detta

önskemål torde bäst kunna förverkligas bland annat genom att flottningsföreningen

erhölle billiga förlagslån, för vilkas säkerhet intressenterna

icke borde åläggas teckna borgen, och torde härvid enda utvägen

vara, att antingen svenska och finska staterna iklädde sig ansvarsskyldigheten

eller också beviljade statslån. Med de höga räntor, som för

närvarande vore rådande, torde önskemålet om billiga lån dock icke kunna

förverkligas på detta sätt, åtminstone icke i fråga om de medel, som eventuellt

skulle kunna erhållas inom Finland. Härtill komme, att respektive statskassor

för närvarande redan vore hårt betungade, varför detta förfarande

syntes mindre lämpligt. Otvivelaktigt skulle frågan bäst kunna ordnas,

om flottningsföreningen erhölle tillstånd att upptaga ett obligationslån,

för vilket svenska och finska staterna lämnade garanti, vilket vore en nödvändig

förutsättning för försäljningen av obligationerna. Härigenom

kunde målet nås, utan att statskassorna behövde anlitas.

Domänstyrelsen har hemställt om bifall till framställningen.

Länsstyrelsen i Norrbottens län har den 30 juni 1924 avgivit utlåtande

i ärendet och därvid anfört bland annat följande.

Till belysande av i vad mån arbetenas utförande vore att anse såsom ett

statsintresse Ange länsstyrelsen hänvisa till en av överjägmästaren J.

Wallmark gjord sammanställning beträffande areal, skogsmark m. m.

inom flodområdet. Av denna sammanställning framginge, att de skogsmarker,

från vilka virke tillfördes reglerade delar av gränsälvarna, utgjordes

på svenska sidan av

43 % statsskogar med 72 % av totala virkestillsläppningen

1 % ecklesiastika skogar

10 % allmänningsskogar med 5 % av totala virkestillämpningen

46 % enskilda skogar » 23 % » » »

Av enskildas skogar ägdes blott 0.9 % av trävarubolag.

På finska sidan uppginge motsvarande siffror till

67 % statsskogar med 54 % av virkestillsläppningen

33 % enskilda skogar » 46 %

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 66.

Departements■

chefen.

Av enskildes skogar ägdes 1.6 % av hela skogsmarksarealen av trävarubolag.

Härav f ramgin ge således, att de båda staterna ägde ett oerhört stort intresse

av, att flottningsförhållandena och därmed även finansieringen av

flottledernas utbyggande ordnades på mest ekonomiska sätt och att trävarubolagens

intressen i jämförelse härmed vore mycket obetydliga. Visserligen

köpte dessa mestadels virket å rot från statsskogarna men minskades

rotvärdena med samma belopp, vartill flottnings- och amorteringskostnaderna

uppginge.

Länsstyrelsen, som tillstyrkt framställningen, har i detta sammanhang

ansett sig böra ifrågasätta, om icke av respektive länsstyrelser utsedda ombud

borde tillerkännas samma befogenhet som övriga ledamöter i styrelsen

inom flottningsföreningen. Länsstyrelsen ansåge dock, att härmed kunde

anstå tills hela deklarationen bleve reviderad, vilken fråga snart torde komma

att upptagas till prövning.

Statskontoret har i utlåtande den 4 augusti 1924 anfört bland annat

följande.

Då det måste anses vara av stort intresse för svenska statsverket, att

flottningsföreningens upplåning företoges på sådant sätt, att minsta möjliga

kostnad därav föranleddes, hade statskontoret intet att erinra mot, att underhandlingar

inleddes med finländska myndigheter om de två staternas medverkan

för upplåningens ändamålsenliga ordnande.

Vad beträffade Sverige, skulle det givetvis ställa sig billigast, om staten

själv ombesörjde inlåningen av det erforderliga beloppet och därefter i sin

tur lånade ut det till föreningen. De ifrågasatta underhandlingarna syntes

därför främst böra avse undersökande av frågan huru de finländska

myndigheterna skulle komma att ställa sig till en sådan anordning och villkoren

härför. Kunde saken ej på sådant sätt ordnas, syntes underhandlingarna

böra avse frågans ordnande i form av obligationslån med garanti

av de två staterna. Värd beaktande syntes den av länsstyrelsen i Norrbottens

län framkastade tanken att, därest de två staterna trädde emellan

för ordnande av föreningens lånefråga, representanter för respektive stater

borde äga rätt att deltaga i beslut inom flottningsföreningens styrelse.

Från utrikesdepartementet har sedermera överlämnats »Förordning angående

beviljande av statsgaranti för ett av Torne—Muonio älvars flottningsförening

upptaget obligationslån, given i Helsingfors den 30 december

1924», vilken är av följande lydelse:

»Med Biksdagens begivande bemyndigas, på föredragning av Finansministern,

Statsrådet härmed att å statens vägnar ikläda sig garanti för ett av

Torne—Muonio älvars flottningsförening upptaget obligationslån av 1,500,000

kronor, på vilkor att svenska staten förbinder sig till enahanda garanti för

sagda lån.»

Denna frågas ordnande torde även för svenska statsverket vara av stort

intresse. Såsom av statskontoret framhållits, skulle det för Sveriges del hava

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kunfjl. Maj:ts proposition Nr 66. ••

kurmat ifrågasättas, att staten själv ombesörjde inlåningen av erforderliga

belopp. Då emellertid finska staten, på sätt här ovan omnämnts, biträtt

flottningsföreningens hemställan under villkor att svenska staten förbunde

sig till enahanda garanti, anser jag mig böra förorda föreningens

framställning. Det torde få överlämnas till Kungl. Maj:t att i samband

med förbindelsens tecknande bestämma de villkor och former, varunder

garantien skall ställas. Tillräckliga skäl synas mig icke hava förebragts för

att lämnandet av denna garanti skulle förbindas med rätt för ett statens

ombud att deltaga i beslut inom flottningsföreningens styrelse.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

dels medgiva, att Kungl. Maj:t må — under förutsättning av liknande

förbindelse från finska statens sida — förbinda svenska staten att ikläda

sig garanti för ett obligationslån å 1,500,000 kronor, som är avsett att upptagas

av Torne och AI no nio gränsälvars flottningsförening,

dels ock bemyndiga riksgäldskontor att i fall av behov infria nämnda

förbindelse.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagar Hans Maj:t Konungen lämna bifall

samt förordnar, att proposition i ämnet av den lydelse,

bilaga vid detta protokoll utvisar, skall avlåtas till

riksdagen.

Ur protokollet:

Allan Tigerschiöld.

Bihang till riksdagens protokoll 1925. 1 samt. 60 höft (Sr 66.)

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1925:137 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj ds proposition angående garanti för ett obligationslån, avsett att upptagas av Törne och Muonio gränsälvars fl a1 i texten
  2. JoU 1925:27 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående garanti för ett obligationslån, avsett att upptagas av Torne och Muonios gränsälvars flottningsfören s. 1 i texten