Sök i Ratio Lex

Med anhållan om riksdagens yttrande rörande ett å den internationella arbetsorganisationens konferens i Geneve år 1921 antaget förslag till konvention angående obligatorisk läkarundersökning av barn och unga personer, som användas till arbete ombord d fartyg

1925-01-02 · 11 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 9 av 11 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1925:7, Med anhållan om riksdagens yttrande rörande ett å den internationella arbetsorganisationens konferens i Geneve år 1921 antaget förslag till konvention angående obligatorisk läkarundersökning av barn och unga personer, som användas till arbete ombord d fartyg

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 7.

1

Nr 7.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med anhållan

om riksdagens yttrande rörande ett å den internationella

arbetsorganisationens konferens i Geneve år 1921

antaget förslag till konvention angående obligatorisk

läkarundersökning av barn och unga personer, som

användas till arbete ombord d fartyg; given Stockholms

slott den 2 januari 1925.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden för denna dag, anhålla om riksdagens

yttrande rörande ett i nämnda protokoll omförmält, å den internationella

arbetsorganisationens konferens i Geneve år 1921 antaget förslag till konvention

angående obligatorisk läkarundersökning av barn och unga personer,

som användas till arbete ombord å fartyg.

GUSTAF.

Gustav Möller.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 2 januari 1925.

Närvarande:

Ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden Thorsson, Olsson, Sandler,

Nothin, Hansson, Linders, Larsson, "Wigforss, Möller, Levinson.

Efter gemensam beredning med ministern för utrikes ärendena samt

chefen för handelsdepartementet anför chefen för socialdepartementet, statsrådet

Möller:

Vid 1923 års riksdag anhöll Kungl. Maj:t genom proposition (nr 198) om inledning.

riksdagens yttrande rörande vissa å den internationella arbetsorganisationens

Bihang till riksdagens protokoll 1925. 1 sand. 7 höft. (Nr 7.) 2115 24 1

opaginerad Kontrollera mot PDF

1923 års

riksdag.

2 Kungl. Maj:ts proposition nr 7.

konferens i Geneve år 1921 fattade beslut. Bland de riksdagen sålunda

underställda besluten var ett förslag till konvention angående obligatorisk

läkarundersökning av barn och unga personer, som användas till arbete

ombord å fartyg. Konvention sförslaget innehåller dels föreskrift, att till

arbete å fartyg, som nyttjas i sjöfart till havs (»navigation maritime»), barn

och unga personer under 18 år må användas endast efter företeende av intyg,

utfärdat av en utav vederbörande myndighet godkänd läkare och utvisande

lämplighet för dylikt arbete, dels ock stadgande att fortsatt användande till

sjöss av barn och sådana unga personer får äga rum endast under förutsätt- ning av förnyad läkarundersökning inom en tidrymd av ett år och företeende

efter varje undersökning av läkarintyg, utvisande lämplighet för arbetet. Yissa

särskilt angivna undantag äro emellertid medgivna i konventionsförslaget.

Ratifikation är bindande, intill dess elva år gått från det konventionen först

trädde i kraft, d. v. s. från det att två staters ratifikationer inregistrerats.

Beträffande det närmare innehållet av förslaget tillåter jag mig att hänvisa

till konvention stexten, som i svensk översättning torde få biläggas statsråds- protokollet för denna dag. De engelska och franska originaltexterna till

konventionen finnas såsom bilagor fogade vid omförmälda proposition nr 198

vid 1923 års riksdag, och torde jag alltså beträffande dessa texter kunna

hänvisa till sagda proposition.

Vid behandlingen av detta konventionsförslag vid 1923 års riksdag stan- nade riksdagens kamrar i olika beslut. Andra kammaren biföll av andra

lagutskottet, som behandlat ärendet, gjord hemställan, att riksdagen måtte

meddela, att riksdagen för sin del icke haft något att erinra mot av chefen

för socialdepartementet vid ärendets föredragning i statsrådet den 16 mars

1923 tillstyrkt anslutning från Sveriges sida till konventionen. Första kam- maren biföll däremot ett under debatten framställt förslag, att riksdagen på

de skäl, som innefattades i eu av herr Bror Petrén vid utskottsutlåtandet i

frågan fogad reservation, måtte förklara sig ej kunna för det dåvarande till- styrka ratificering av konventionen. De i den åberopade reservationen anförda

skälen mot ratificering voro huvudsakligen, att frågan om sättet för gäldande

av kostnaden för de genom förslagets tillämpning tillkommande läkarunder- sökningarna borde klarläggas för att, i mån så erfordrades, föreläggas riks- dagen, innan ståndpunkt toges till spörsmålet om ratificering. Kamrarnas

beslut funnos icke kunna sammanjämkas, vilket riksdagen i skrivelse den

16 maj 1923 (nr 179) anmälde med åberopande av kamrarnas protokoll i frågan.

Sedan numera utredning verkställts i de i nämnda utskottsreservation

avsedda hänseenden, anhåller jag att få anmäla frågan om nytt inhämtande

av riksdagens yttrande rörande konventionsförslaget. Jag torde därvid först

böra något närmare redogöra för ärendets behandling vid 1923 års riksdag.

Proposition

nr 198.

Enligt det vid sagda proposition nr 198 vid 1923 års riksdag fogade

utdraget ur statsrådsprotokollet den 16 mars 1923 redogjorde föredragande

departementschefen först för grunderna för den internationella arbetsorganisa- tionen och dess verksamhet samt anförde därom följande:

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 7. ii

»Fredsfördraget i Versailles av den 28 juni 1919 mellan de allierade och

associerade makterna, å ena, samt tyska riket, å andra sidan, innehåller i

del I, omfattande förbundsakten för Nationernas förbund, ett socialpolitiskt

reformprogram samt tillika bestämmelser om den institution, internationella

arbetsorganisationen, som har till uppgift att förverkliga detta program.

Av berörda bestämmelser framgår bland annat, att organisationens beslutande

församling, den internationella arbetskonferensen, har att beträffande

förslag, som äro uppförda på dess dagordning, välja mellan två former för

godtagande. Antingen skall beslutet utmynna i en rekommendation, avsedd

att underställas vederbörande stater för vidtagande av lagstiftnings- eller

andra åtgärder, eller ock skall det resultera i ett förslag till internationell

konvention, avsedd att ratificeras av organisationens medlemmar.

I fråga om verkställighet av konferensens beslut, stadgas, att varje medlem

av organisationen skall vara förbunden att inom ett år från avslutande

av ett konferenssammanträde underställa därå antagna rekommendationer

och konventionsförslag den eller de myndigheter, till vilkas kompetensområden

respektive frågor höra, för deras omgestaltande till lag eller vidtagande

av andra åtgärder. Om det till följd av exceptionella omständigheter är

omöjligt att fullgöra nyss berörda förpliktelse inom ett år, skall den fullgöras

snarast möjligt och under intet förhållande senare än 18 månader från

sammanträdets avslutande. Därest en rekommendation ej leder till någon

lagstiftningsåtgärd eller annat åtgörande för dess genomförande eller om ett

konventionsförslag icke vinner vederbörande myndighets eller myndigheters

bifall, så skall respektive medlem av organisationen icke vara underkastad

någon vidare förpliktelse med hänsyn därtill.»

Beträffande närmare upplysningar om arbetsorganisationen och dess verksamhet

hänvisade departementschefen till propositionen nr 361 till 1921 års

riksdag. Uppgifter om förarbeten från Sveriges sida till Genévekonferensen

samt om sammansättningen av de svenska delegationerna vid denna konferens

återfinnas i andra lagutskottets utlåtande nr 14 vid 1923 års riksdag, till

vilket utlåtande jag tillåter mig att i dessa avseenden hänvisa.

Föredragande departementschefen erinrade vidare om att kravet på läkarundersökning

såsom förutsättning för minderårigs anställning i skeppstjänst

redan vore i vårt land i stor utsträckning tillgodosett. Sålunda stadgades

i förordningen den 30 december 1922 (nr 630) angående vissa villkor beträffande

hälsotillstånd och kroppsbeskaffenhet för vinnande av anställning

å fartyg i viss fart, att å fartyg, som ginge i viss vidsträcktare fart (oceanfart),

icke finge anställas sjöman, vilken vore behäftad med sjukdom, lyte

eller skada, som gjorde honom oduglig att sköta den tjänst, anställningen

avsåge, eller med könssjukdom i smittsamt stadium eller med annan sjukdom,

som medförde fara för ombord anställda personer, och att, innan sjöman

anställdes å dylikt fartyg, han skulle för befälhavaren förete läkarbetyg,

utfärdat under loppet av de sista sex månaderna eller inom viss, kortare tid före

anställningens början. I § 13 c) av förordningen den 13 juli 1911 angående

sjömanshusen i riket samt sjöfolks på- och avmönstring m. m., sådan denna

paragraf lyder enligt kungörelse den 22 december 1922 (nr 629), föreskreves

vidare som villkor för inskrivning vid sjömanshus legitimerad läkares intyg)

ej över sex månader gammalt, att sökanden av honom undersökts. Departe
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 7. P ”

mentschefen erinrade i detta sammanhang om att, då enligt § 35 av sistberörda

förordning inskrivning vid sjömanshus i regel vore en nödvändig

betingelse för mönstring, minderåriga ej kunde få anställning å fartyg i utrikes

fart och ej heller å en väsentlig del av passagerarfartyg i inrikes fart

utan att hava undergått läkarbesiktning. De fartyg, å vilka anställning av

nu anförda grunder icke kunde vinnas utan föregången läkarbesiktning, hade

enligt departementschefen beräknats taga i anspråk omkring 75 procent av

hela den å svenska fartyg anställda besättningsstyrkan.

Vidare åberopades i statsrådsprotokollet ett angående ifrågavarande konventionsförslag

från Sveriges delegation för det internationella socialpolitiska

samarbetet inhämtat yttrande, i vilket delegationen — med reservation av

två medlemmar — förklarat sig tillstyrka ratificering av konventionen och

till utveckling av sin mening hänvisat till ett under förarbetena till Genévekonferensen

avgivet yttrande, däri delegationen anfört bland annat följande:

»Såvitt delegationen kan döma, torde det få anses tyda på en brist i vår

lagstiftning, att minderåriga kunna vinna, anställning å icke mönstringspliktiga

fartyg utan läkarundersökning. Även om de kortare resorna och

skeppstjänstens beskaffenhet å detta slags fartyg måhända ej giva samma

skäl för läkarundersökning, som när det gäller anställning å fartyg, vilka

äro skyldiga föra mönstrad besättning, kan det dock vara fråga om anställning,

som håller den minderårige avlägsnad från hemorten och målsmans

tillsyn och omvårdnad under långa tider. Arbetet kan även vara krävande,

och torde levnadsförhållandena, synnerligast i avseende å bostaden, väl oftast

vara sämre å de icke mönstringspliktiga fartygen än å dem, som äro underkastade

sådan skyldighet. Framhållas må, att här är fråga om minderåriga,

vid vilkas sysselsättande man enligt numera allmänt godtagen uppfattning

är pliktig att i hygieniskt avseende anlägga särskilt stränga synpunkter.

Erinras må i sådant avseende om arbetarskyddslagens bestämmelser rörande

läkarundersökning såsom förutsättning för minderårigas användande till arbete

inom den fabriksmässiga industrien.»

Föredragande departementschefen anförde vidare, att det från kommerskollegii

sida gjorts gällande, att en utsträckning av kravet på läkarundersökning

av minderåriga, utöver vad redan vore stadgat, icke syntes motiverad,

i varje fall icke förrän det bleve klarlagt, huruvida den anställde själv skulle

bekosta undersökningen eller huruvida, i motsatt fall, medel kunde av det

allmänna lämnas till bestridande av de erforderliga kostnaderna, varefter

departementschefen slutligen yttrade, att av den lämnade redogörelsen för

konventionsförslaget och däröver -avgivna yttranden syntes framgå, att ett

godtagande av de i konventionen föreslagna bestämmelserna icke skulle innebära

någon mera genomgripande förändring av redan bestående förhållanden.

På grund därav och då konventionen endast avsåge sjöfart till havs, varigenom

bland annat den av kommerskollegium berörda kostnadsfrågan syntes bliva

begränsad till relativt obetydliga dimensioner, ansåge sig departementschefen,

under åberopande av de principiella skäl, som talade till förmån för förverkligande

av konventionsförslagets grundsatser, böra tillstyrka Sveriges anslutning

till konventionen.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 7. 5

Propositionen behandlades av andra lagutskottet, som i sitt i ärendet

avgivna utlåtande nr 14 anförde, bland annat, att ifrågavarande konventionsförslag

gällde ett dittills från skyddssynpunkt föga beaktat verksamhetsområde.

Det finge anses väl motiverat, att internationella arbetsorganisationen

vid sin strävan att förbättra sjöfolkets arbetsförhållanden särskilt

uppmärksammat de i regel mest skyddsbehövande eller de minderåriga.

Ett biträdande av konventionsförslaget skulle kräva lagstiftnings- eller andra

åtgärder, vilkas genomförande förutsatte riksdagens medverkan. Dessa åtgärder

syntes emellertid hava vägande skäl för sig med hänsyn till den

numera allmänt erkända förpliktelsen för staten att .skydda de minderåriga

mot ohälsa och överansträngning i arbetet. Några större olägenheter

för sjöfarten skulle väl ej heller förorsakas av tillämpningen av de i konventionsförslaget

innefattade bestämmelserna, då dessa, såsom departementschefen

framhållit, ej skulle gälla kust- och inomskärsfart, och då minderåriga

dessutom syntes hava relativt mindre användning inom de vidsträcktare

farterna. Anmärkas kunde även, att med den brist å arbete, som under de

senaste åren rått inom sjömansyrket, tillflödet av minderårig arbetskraft till

sjöfarten i väsentlig mån syntes hava nedgått. Påpekas kunde slutligen, att

fiske icke vore att inräkna under »sjöfart».

Enligt utskottets mening syntes alltså konventionen böra biträdas av

Sverige, och utskottet föreslog därför, att riksdagen måtte i skrivelse till

Kungl. Maj:t meddela, att riksdagen för sin del icke haft något att erinra

mot departementschefens hemställan beträffande ifrågavarande förslag till

konvention.

Vid utskottsutlåtandet var fogad en av herr Bror Petrén med instämmande

av fyra ledamöter av utskottet avgiven reservation, i vilken till en början

erinrades om att kravet å läkarundersökning såsom förutsättning för minderårigs

anställande å fartyg i »sjöfart till havs» — vartill syntes kunna hänföras

östersjö-, nordsjö- och oceanfart — redan vore för vårt lands vidkommande

till väsentlig del tillgodosett. Därefter anförde reservanten, att han,

oavsett huruvida tillräckligt vägande skäl kunde anses föreligga för biträdande

av konventionsförslaget, i anslutning till kommerskollegii nyss återgivna

uttalande och i övrigt på skäl, för vilka jag redan i det föregående

redogjort, ansett, att utskottet bort förklara sig ej kunna för det dåvarande

tillstyrka konventionens ratificering.

Såsom redan nämnts, godkände andra kammaren utskottets förslag, under

det att första kammaren ansåg sig icke kunna för det dåvarande tillstyrka

konventionens ratificering.

I anledning av vad sålunda förekommit uppdrog Kungl. Maj:t åt kommerskollegium

att efter samråd med socialstyrelsen och medicinalstyrelsen verkställa

utredning rörande de kostnader jämte sättet för deras gäldande, vilka

skulle bliva en följd av Sveriges anslutning till ifrågavarande konventionsförslag,

ävensom inkomma med förslag till av anslutningen föranledda åtgärder.

Till fullföljande av detta uppdrag har kommerskollegium den 17

Andra lagutskottets

utlåtande

nr 14.

Ärendets

behandling

i kamrarna.

Avgivna

yttranden.

s. 6 Kontrollera mot PDF

Sveriges

redareföreniug.

Sveriges

fartygsbefäls
förening.

P. M. från

kommerskollegii

fartygsinspektionsbyrå.

6 Kungl. Maj:ts proposition nr 7.

november 1924 inkommit med utlåtande i frågan samt därvid överlämnat en

å kollegii fartygsinspektionsbyrå upprättad P. M. Vid utlåtandet hava tilllika

fogats yttranden från bland andra Sveriges redareförening och Sveriges

fartygsbefälsförening.

Sveriges redareförening anförde i sitt yttrande, att, sedan de nyss återgivna

stadgandena om läkarundersökning tillkommit och förevarande spörsmål

sålunda för kort tid sedan varit föremål för myndigheternas och sakkunniges

övervägande, tillräcklig orsak icke förefunnes att i den i konventionsförslaget

angivna riktningen utvidga gällande lagstiftning. Enligt föreningens mening

borde alltså anslutning från Sveriges sida till konventionen icke äga rum.

Det faktiska förhållandet, att de vid arbetsorganisationens konferens i Genua

år 1920 och vid Genévekonferensen år 1921 antagna konventionerna endast

i ringa omfattning ratificerats av de olika staterna, syntes vara ägnat att

styrka föreningen i dess uppfattning i detta hänseende.

Sveriges fartygsbefälsförening har förklarat sig icke hava något särskilt att

anföra beträffande konventionsförslaget. I vissa formella hänseenden har

föreningen dock gjort erinringar, som emellertid i detta sammanhang torde

kunna förbigås.

För egen del har kommerskollegium till en början angående kostnaden

för den läkarundersökning, som enligt konventionen skulle fordras, och för

utfärdande av intyg över sådan undersökning — vilket vore den enda kostnad,

som kunde föranledas av konventionens antagande — åberopat berörda

på kollegii fartygsinspektionsbyrå upprättade P. M., i vilken, efter erinran

om de redan gällande bestämmelserna angående läkarundersökning av sjömän,

anförts, att en anslutning till konventionen skulle beteckna en viss skärpning

i dessa regler, dock icke ifråga om sjömän å fartyg på resa från Sverige till

ort norr om Bergen eller söder om Brest.

I promemorian har vidare yttrats:

»Den år 1911 (av socialstyrelsen rörande sjöfolkets arbetsförhållanden)

verkställda utredningen omfattade bland andra 1,118 av skeppslistans 1,245

registrerade ångare samt 1,143 av skeppslistans 1,570 registrerade seglare.

Bemanningen i de 1,118 ångarna utgjorde 16,002 samt i de 1,143 seglarna

5,202 personer.

Av de undersökta fartygen voro 618 ångare och 820 seglare sjögående,

i. e. nyttjade i Ostersjö- och vidsträcktare fart.

Bemanningen i dessa sjögående ångare utgjorde 10.776 och i de sjögående

seglarna 4,441 personer.

Då nu de fartyg, som, ehuru registrerade, icke medtagits i undersökningen,

så gott som uteslutande tillhöra de storlekskategorier, vilka sysselsättas

huvudsakligen eller uteslutande i kust- och inre fart, torde man vara berättigad

utgå från att ovan för sjögående fartyg angivna bemanningssiffror

tämligen noga angiva hela bemanningen i dåvarande sjögående flottan.

Som, enligt utredningen, antalet i konventionens bemärkelse minderåriga

utgjorde 6''8 % av ångarnas och 15''5 % av seglarnas personal och minderårigheten

synes vara ungefär lika företrädd i sjögående som i övriga registrerade

fartyg, skulle år 1911 omkring 732 av ångarnas samt omkring 688

av seglarnas manskap bestå av personer under 18 års ålder.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 7. 7

År 1911 utgjorde den totala bemanningen i registrerade fartyg 21,638 och

år 1922 21,892 personer inklusive kvinnor.

Nämnvärd ökning av personalen liar således intill denna tid icke inträtt,

vilket heller icke torde vara fallet för tiden efter 1922 års slut. Ej heller

torde någon ökning av minderårigheten kunna påvisas.

Man synes därför vara berättigad utgå från, att antalet minderåriga i den

sjögående flottan för närvarande uppgår till omkring högst 1,500 personer.

Den årliga totalkostnaden för läkarbesiktning av dessa 1,500 man skulle,

enligt i läkarintygsförordningen angivna grunder, belöpa sig till omkring

7,500 kronor; och då beträffande dessa besiktningar samma skäl för kostnadsrepartisering

kunna andragas som beträffande dem, för vilka statsbidrag

redan nu utgår, synes statsverkets årliga vitgift för ifrågavarande ändamål

komma att uppgå till omkring 5,250 kronor. Å andra sidan torde det nu

utgående bidraget komma att minskas med ett belopp, motsvarande bidraget

till besiktigande enligt § 13 mönstringsförordningen, i den mån det rör sig

om inskrivning av minderåriga.»

I anslutning till denna promemoria har kommerskollegium anfört, att

de läkarintyg, varom såsom följd av konventionens antagande bleve fråga,

syntes vara i huvudsak närmast likartade med dem, som avsåges i de förenämnda

författningsbestämmelserna. Jämlikt dessa lämnades av statsmedel

ersättning för viss del av utgiften för föreskrivna läkarintyg. Det syntes

följaktligen kommerskollegium, att även i förevarande fall kostnaden för

läkarintygen borde delvis bestridas av statsverket. Kollegium har också anslutit

sig till den i promemorian gjorda uppskattningen och anfört, att om

grunderna för statsbidrags utgående skulle bliva desamma, som gällde enligt

förordningen den 31 december 1917 (nr 932) angående läkarintyg för sjöfolk

i dess lydelse jämlikt kungörelse den 30 december 1922 (nr 631), kostnaderna

för statsverket kunde beräknas till omkring 5,000 kronor för år.

Angående åtgärder i övrigt som följd av konventionens antagande har

kommerskollegium slutligen anfört: En anslutning till konventionsförslaget

ansåge kollegium icke erfordra lagstiftning av civillags natur. De föreskrifter,

som motiverades av en dylik anslutning, syntes kollegium böra sammanföras

med bestämmelserna i förenämnda förordning den 30 december 1922

(nr 630) angående vissa villkor beträffande hälsotillstånd och kroppsbeskaffenhet

för vinnande av anställning å fartyg i viss fart. Därvid borde beaktas

bestämmelserna i §§ 1—4 i konventionsförslaget, varjämte viss straffbestämmelse

syntes böra tillkomma. Den fart, varå förslagets bestämmelser skulle

tillämpas, syntes kollegium böra fastställas till annan fart utanför svenskt

territorium än i Öresund eller å Kristianiafjorden intill Laurvig. Vidare

syntes bemyndigande böra lämnas kommerskollegium att medgiva sådant

undantag, varom stadgades i § 4 i konventionen. Av de bestämmelser, som

sålunda torde böra utfärdas, föranleddes vissa ändringar i nyssnämnda förordning

angående läkarintyg för sjöfolk samt slutligen ändringar i påteckningen

å vissa av de vid samma förordning fogade formulären till läkarintyg.

Enligt min mening är det i hög grad önskvärt, att gällande skyddslagstiftning

för sjöfolk kompletteras i den riktning, som konventionsförslaget

Kommers
kollegium.

Departements
chefen.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Majds proposition nr 7.

avser. Hinder mot en sådan komplettering synas mig icke föreligga. Av

den numera verkställda ytterligare utredningen rörande verkningarna av ett

biträdande för Sveriges del av ifrågavarande konventionsförslag, för vilken

utredning nu redogjorts, lärer nämligen framgå, att några olägenheter av

betydelse icke skulle bliva förenade med en sådan åtgärd. De av Sveriges

redareförening anförda, i det föregående återgivna skälen mot förslaget torde

icke böra tillmätas avgörande betydelse, detta på grund av de starka sociala

hänsyn, som tala för anslutning till konventionen och vilka särskilt kommit

till uttryck i andra lagutskottets utlåtande i frågan år 1923.

I anledning av vad redareföreningen anfört om att endast få stater skulle

hava anslutit sig till de vid Genévekonferensen antagna konventionsförslagen

må nämnas, att förevarande konvention hittills ratificerats av följande stater,

nämligen Estland, Indien, Italien, Japan, Lettland, Polen, Rumänien och

Spanien. Därjämte har ratifikation gillats av parlamentet; i England. Förslag

om ratifikation har vidare förelagts vederbörande folkrepresentationer i

Bulgarien, Chile, Cuba, Holland, Tyskland och Ungern. Tillika bör märkas,

att oberoende av konventionen lagstiftning av samma innebörd som denna

gäller i Danmark och Finland.

Den fart, varå konventionsförslagets bestämmelser skola bliva tillämpliga,

synes mig i sak kunna begränsas på sätt kommerskollegium föreslagit, d. v. s.

till annan fart utanför svenskt territorium än i Öresund eller å Kristianiafjorden

intill Laurvig.

För anslutning till konventionen förutsättes dels ordnande av frågan om

sättet för bestridande av kostnaderna för den utvidgade läkarundersökning,

som följer av sådan anslutning, dels i övrigt tillägg till och jämkningar i

vissa gällande författningar. Beträffande kostnadsfrågan har förslag förut i

dag framställts av chefen för handelsdepartementet — i Kungl. Maj:ts proposition

nr 1, tionde huvudtiteln, punkt 31 (sid. 68) — och tillåter jag mig

att därutinnan hänvisa till vad av honom anförts. Här må blott framhållas,

att kostnaden för statsverket i händelse av bifall till det av chefen för

handelsdepartementet framlagda förslaget icke kan anses vara av den storlek,

att den kan vålla betänkligheter i fråga om konventionsbestämmelsernas

genomförande, därest en sådan åtgärd eljest anses önskvärd.

Yad angår i övrigt erforderliga åtgärder för konventionsförslagets tilllämpning

i Sverige delar jag den av kommerskollegium uttalade uppfattningen,

att i sådant hänseende civillagstiftning icke är behövlig utan att

åtgärderna kunna vidtagas i administrativ ordning. Det enda avseende, i

vilket riksdagens medverkan erfordras för konventionsbestämmelsernas genomförande,

lärer alltså vara den nyss berörda kostnadsfrågan.

I överensstämmelse med vad sålunda anförts anser jag mig böra tillstyrka

Sveriges anslutning till det nu behandlade konventionsförslaget. Då i anledning

av de skiljaktiga besluten av riksdagens kamrar vid den föregående

behandlingen av ärendet något riksdagens yttrande icke kom att avgivas,

torde, särskilt med hänsyn till att första kammaren endast yttrade sig i

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 7. 9

frågan i dess dåvarande läge, riksdagens yttrande ånyo böra inhämtas rörande

förslaget. Jag får därför hemställa,

att Kungl. Maj:t måtte till riksdagen avlåta proposition med anhållan

om riksdagens yttrande angående det vid den internationella

arbetsorganisationens konferens i Geneve år 1921 antagna

förslaget till konvention angående obligatorisk läkarundersökning

av barn och unga personer, som användas till arbete ombord å

fartyg.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

lämnar Hans Maj:t Konungen bifall samt förordnar, att

proposition i ämnet av den lydelse, bilaga till detta protokoll

utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Herman Hultlcrantz.

Bihang till riksdagens protokoll 1925. 1 saml. 7 käft. (Nr 7.)

2115 24 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Majds proposition nr 7.

Bilaga.

Förslag till konvention angående obligatorisk läkarundersökning av barn

och unga personer, som användas till arbete ombord å fartyg.

Generalkonferensen av nationernas förbunds internationella arbetsorganisation,

vilken av styrelsen för internationella arbetsbyrån sammankallats till

Geneve och där samlats den 25 oktober 1921 till sitt tredje sammanträde

samt beslutit antaga vissa förslag angående obligatorisk läkarbesiktning

av barn och unga personer, använda till arbete ombord å fartyg, vilken fråga

innefattas i åttonde punkten på dagordningen för sammanträdet,

ävensom beslutit, att dessa förslag skola taga form av ett förslag till

internationell konvention,

antager efterföljande förslag till konvention att ratificeras av internationella''

arbetsorganisationens medlemmar jämlikt bestämmelserna i del XIII

av fördraget i Versailles och motsvarande delar av de övriga fredsfördragen

. §!•

Med »fartyg» skall vid tillämpningen av denna konvention förstås varje i

allmän eller enskild ägo varande båt, fartyg eller skepp, av vad slag som

helst, vilket nyttjas i sjöfart till havs, krigsfartyg likväl undantagna.

§ 2.

Till arbete å andra fartyg än sådana, varå endast sysselsättas medlemmar

av samma familj, må barn eller unga personer under aderton år användas

allenast efter företeende av läkarintyg, som utvisar lämplighet för dylikt

arbete. Sådant intyg skall vara utfärdat av en av vederbörande myndighet

godkänd läkare.

§ 3.

Fortsatt användande till sjöss av sådana barn och unga personer medgives

endast under förutsättning av förnyad läkarbesiktning, verkställd inom

en tidrymd av högst ett år, samt företeende efter varje läkarbesiktning av

läkarintyg om lämplighet för arbetet. Utlöper tiden för läkarintygs giltighet

under loppet av en resa, skall likväl dess giltighet fortfara till resans slut.

§4-

I nödfall äger vederbörande myndighet medgiva yngling under aderton

år att embarkera, oaktat han icke undergått undersökning, som föreskrives

i §§ 2 och 3, detta dock allenast under villkor att dylik undersökning verkställes

i den första hamn, fartyget därefter angör.

§ 5.

De officiella ratifikationerna av denna konvention skola, i enlighet med

bestämmelserna i del XIII av fördraget i Versailles och motsvarande delar

av de övriga fredsfördragen, delgivas nationernas förbunds generalsekreterare

och av honom inregistreras.

§ 6-

Denna konvention träder i kraft, så snart ratifikationerna för två medlemmar

av internationella arbetsorganisationen inregistrerats av generalsekreteraren.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kimgl. Maj:ts proposition nr 1.

Den iir bindande allenast för de medlemmar, vilkas ratifikationer inregistrerats

bos sekretariatet.

Därefter träder denna konvention i kraft för varje medlem den dag, då

dess ratifikation inregistrerats lios sekretariatet.

§ 7.

Så snart ratifikationerna för två medlemmar av internationella arbetsorganisationen

inregistrerats hos sekretariatet, skall nationernas förbunds generalsekreterare

därom notificera alla medlemmarna av internationella arbetsorganisationen.

Han skall likaledes notificera dem inregistreringen av ratifikationer,

som senare delgivits honom av andra medlemmar av organisationen.

§ 8.

Under förbehåll med hänsyn till bestämmelserna i § 6 förbinder sig varje

medlem, som ratificerar denna konvention, att tillämpa bestämmelserna i

§§ 1, 2, 3 och 4 senast den 1 januari 1924 samt att vidtaga erforderliga åtgärder

för att göra dem effektiva.

§9.

Varje medlem av internationella arbetsorganisationen, som ratificerar

denna konvention, förbinder sig att, i enlighet med bestämmelserna i § 421

av fördraget i Versailles och motsvarande paragrafer av de övriga fredsfördragen,

tillämpa denna konvention på sina kolonier, besittningar och protektorat.

§ 1°.

Varje medlem, som ratificerat denna konvention, kan, sedan 10 år förflutit

från den tidpunkt, då konventionen törst trädde i kraft, uppsäga densamma

genom skrivelse, som delgives nationernas förbunds generalsekreterare för

inregistrering. Uppsägningen träder icke i kraft förrän ett år, efter det den

inregistrerats hos sekretariatet.

§ 11-

Internationella arbetsbyråns styrelse åligger att minst en gång vart tionde

år förelägga generalkonferensen en redogörelse för denna konventions tilllämpning

och taga i övervägande, huruvida det finnes anledning att på konferensens

dagordning upptaga frågan om konventionens revision eller modifierande.

§ 12.

De franska och engelska texterna till denna konvention skola båda äga

vitsord.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1925:25 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med anhållan om riksdagens yttrande rörande ett å den internationella arbetsorganisationens ko a1 i texten
  2. 2LU 1925:3 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med anhållan om riksdagens yttrande rörande ett å den internationella arbetsorganisationens konferens i Genev s. 1 i texten