Sök i Ratio Lex

Angående efterskänkande i vissa fall av återbetalningsskyldigheten beträffande till kontrolltjänstemän oriktigt utbetalta dyrtidstillägg

1925-02-20 · 11 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 8 av 11 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1925:79, Angående efterskänkande i vissa fall av återbetalningsskyldigheten beträffande till kontrolltjänstemän oriktigt utbetalta dyrtidstillägg

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

K imf/!. Maj:ts proposition Nr 79.

Nr 79.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående efterskänkande i

vissa fall av återbetalningsskyldigheten beträffande till kontrolltjänstemän

oriktigt utbetalta dyrtidstillägg; given Stockholms

slott den 20 februari 1925.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Ernst W ig for ss.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 20 februari 1925.

Närvarande:

Statsministern Sandler, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Olsson, Nothxn, Hansson, Linders, Larsson, Wigforss, Möller, Levinson.

T. f. departementschefen, statsrådet Wigforss, anför härefter:

Uti en vid 1924 års riksdag inom andra kammaren väckt motion (nr

244) hemställdes, att riksdagen måtte besluta befrielse för länsassessorn

A. Adler, länsbokhållaren T. Thege och extra länsbokhållare Sven Wiegert

liksom också vissa i motionen omförmälda kontrolltjänstemän från den

återbetalningsskyldighet i fråga om av dessa senare för mycket utbekomna

dyrtidstillägg, som ålagts dem genom en av regeringsrätten given resolution

den 5 oktober 1923.

I motionen lämnades huvudsakligen följande utredning angående ifrågavarande

spörsmål.

Bihang till riksdagens protokoll 1925. 1 saml. 70 höft. (Nr 79-)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Kungl. Maj:ts proposition Nr 79.

Efter granskning av Malmöhus läns kassaredogörelser för åren 1920 och

1921 anmärktes inom riksräkenskapsverket, att till vissa kontrolltjänstemän

vid sockerfabriker och brännvinsbrännerier inom länet utbetalts dyrtidstilllägg

å belopp, som från deras under åren 1919—1921 intjänta arvoden avdragits

såsom ersättning till tillverkare för kost och bostad åt kontrolltjänstemännen.

Då dessa icke varit berättigade till dyrtidstillägg å berörda

avdragna belopp, anmärktes vad i sådant avseende obehörigen utgivits till

ersättande.

Tillförordnade landskamrerarna Adler, Thege och Wiegert, vilka såsom

redogörare i anledning härav anmodades till statsverket inbetala ifrågavarande

belopp, tillhopa 33,910 kronor 52 öre, därav Adler 18,277 kronor

41 öre, Thege 10,086 kronor 65 öre och Wiegert 5,546 kronor 46 öre, bestredo

i avgivna förklaringar kravet.

\ id de sålunda avgivna förklaringarna ansåg riksräkenskapsverket sig

icke kunna fästa avseende utan lät mot redogörarna anställa talan hos kammarrätten

med yrkande att redogörarna måtte åläggas till statsverket inleverera

anmärkta beloppen.

I utslag den 10 oktober 1922 yttrade kammarrätten, att som den omständigheten,

att tillverkare på därom av vederbörande gjord tillsägelse i enlighet

med föreskrifterna i 25 § 5 mom. av förordningen den 11 oktober 1907

angående beskattning av socker samt 21 § 1 mom. av förordningen den 11

oktober 1907 angående tillverkning av brännvin tillhandahållit ifrågavarande

kontrollörer kost eller kost och bostad mot viss ersättning, som av länsstyrelsen

avdragits å kontrollörsarvodena, icke kunde anses innebära, att de

sålunda avdragna beloppen icke skulle ingå i kontrollörernas kontanta avlöning,

alltså och då vid sådant förhållande kontrollörerna jämlikt de under

ifrågavarande år gällande författningarna angående dyrtidstillägg åt befattningshavare

i statens tjänst varit berättigade att åtnjuta dyrtidstillägg jämväl

å de sålunda från arvodena avdragna beloppen, samt det icke ens påståtts,

att dyrtidstilläggen, efter sådan grund uträknade, utbetalts med högre belopp

än som vederbort, funne kammarrätten skäligt lämna riksräkenskapsverkets

yrkande utan bifall.

Över detta utslag besvärade sig riksräkenskapsverket hos Kungl. Maj:t

under yrkande om bifall till sin talan. Vid besvärens kommunicering med

kontrolltjänstemännen avgåvo dessa en gemensam till Kungl. Maj:t ställd

inlaga, därvid de anförde, bland annat, följande:

»Jämlikt nådiga förordningen angående beskattning av socker den 11

oktober 1907 § 25 mom. 5, sådant detta lagrum lyder enligt förordningen

den 19 juni 1917, har tillverkaren att åt kontrolltjänsteman, som så önskar,

upplåta boningsrum och kost mot en ersättning av en krona för rummet

och eu krona 50 öre för kosten, allt per dag räknat. Ifrågavarande ersättningsbelopp

skola enligt samma lagrum avdragas från det vederbörande

tillkommande arvode och tillhandahållas tillverkaren genom Eders Kungl.

Maj:ts befallningshavande. Det är oss fortfarande icke möjligt att förstå

den reella grunden för riksräkenskapsverkets krav på återbetalning av vad

av de av oss uppburna dyrtidstilläggen belöper å berörda ersättningar för

kost och logi. Enligt nådiga kungörelserna den 30 maj 1919, den 30 juni

1920 samt den 29 juni 1921 angående allmänna grunder för dyrtidstillägg

åt befattningshavare i statens tjänst utgår dyrtidstillägg å bl. a. arvode.

Det rent formella förhållandet, att en del av den oss tilldelade ersättningen

för kontrolltjänstens bestridande på sätt ovan sagts genom Eders Kungl.

Maj:ts befallningshavandes försorg avdragits och översänts till tillverkaren

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition Nr 79.

såsom vederlag för kost och logi, torde väl näppeligen kunna medföra någon

förändring av dess egenskap att utgöra arvode, fastställt på satt uti ovan

åberopade nådiga förordning angående beskattning av socker § 25 inom. 4

närmare omförmäles. Därest vi själva haft att ersätta tillverkaren för åtnjuten

kost och logi hade väl rimligtvis icke ens kunnat ifrågasättas någon

reducering av dyrtidstiHägget å de fastställda arvodesbeloppen.--— —

I sammanhang med det anförda tillåta vi oss påpeka ett förhållande, som

för sakfrågans bedömande icke torde vara utan betydelse. Det stora flertalet

av oss åtnjuta pension från arméns pensionskassa.

Uti § 4 av nådiga kungörelsen den 30 juni 1920 med allmänna grunder

för dyrtidstillägg åt f. d. befattningshavare i statens tjänst m. fl. pensionärer

heter" det bl. a.: ''Åtnjuter pensionär dyrtidstillägg såsom befattningshavare

i statens tjänst, skall dyrtidstillägget enligt denna kungörelse utgå allenast

efter ett procenttal, som motsvarar femtiofem hundradelar av grundtalet;

därest emellertid beloppet av den avlöning, värk dyrtidstillägg tillgodokommer

honom såsom befattningshavare i statens tjänst, understiger 700 kronor för

år, må han åtnjuta dyrtidstillägg enligt denna kungörelse efter ett procenttal,

motsvarande grundtalet, dock högst å det belopp, varmed berörda avlöning

understiger 700 kronor för år.’ Enahanda stadgande bär influtit

uti nådiga kungörelsen den 29 juni 1921 med allmänna grunder för dyrtidstillägg

åt f. d. befattningshavare i statens tjänst. —-----------

Inom Malmöhus län äro belägna två raffinaderier och tolv råsockerfabriker.

Som bekant hava endast vid raffinaderierna kontrollörerna varit inkallade

till tjänstgöring året om. Alla övriga och alltså det ojämförligt största

antalet hava haft sin verksamhet såsom kontrolltjänstemän förlagd till den

s. k. betkampanjen, omfattande en tid av två till tre månader. Då arvodet

härvid understiger uti ovanberörda kungörelser omförmälda 700 kronor för

år, hava vi, likaledes jämlikt kungörelserna i fråga, alltså å skillnadsbeloppen

intill 700 kronor åtnjutit dyrtidstillägg å pensionen med 1/3 av i varje fall

gällande grundtal. Dä emellertid det arvode, varå vi ansett oss berättigade

erhålla dyrtidstillägg och även uppburit dylikt såsom kontrolltjänstemän,

till följd av oss nu ålagd återbäringsskyldighet icke uppgått till vad till pensionskassan

uppgivits, måste ju detta otvivelaktigt medföra en motsvarande

ökning av den del av pensionen, varå det högre dyrtidstillägget (''/, av grundtalet)

bör beräknas, och vi alltså berättigas utfå ökat dyrtidstillägg från pensionskassan.

Statens vinst av riksräkenskapsverkets anmärkning torde till

icke obetydlig del reduceras härigenom.

Frånsett de ovan relaterade sakliga invändningarna mot riksräkenskapsverkets

anmärkning få vi i underdånighet hemställa, att Eders Kungl. Maj:t

måtte taga jämväl följande omständigheter i nådigt beaktande.

Då genom statsmakternas beslut flertalet kontrollörstjänster numera indragits

och det således icke är oss möjligt att av kommande kontrollarvoden

erlägga de till återbäring begärda beloppen, synes det oss vara hårt för att

icke säga obilligt att nu långt efter det arvodena uppburits och av oss förbrukats

kräva återbetalning. En dylik bleve för oss även särskilt betungande,

ja hart när omöjlig att med bästa vilja fullgöra, på grund av de synnerligen

knappa ekonomiska omständigheter, varuti vi i de flesta fall befinna

oss. Med hänsyn till vår höga ålder och rådande svåra tidsförhållanden

torde det nämligen för de flesta av oss vara uteslutet att på annat sätt bereda

oss inkomst.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Kungl. Ma.j:ts proposition Nr 79.

Slutligen fä vi erinra därom, att vi ju underkastats beskattning till säväl

stat som kommun för sammanlagda summan av arvode och dyrtidstillägg

för kontrolltjänstgöringen. Då varje beskattningsår i skatteteknisk mening

utgör ett avslutat helt, torde det jämväl vara ovisst, huruvida en återbäring

av belopp, som hänför sig till inkomster för flera år tillbaka, medför rätt

till skattelindring vare sig därigenom att avdrag medgives vid följande självdeklarering

eller i form av restitution.» — — — — —___ _ _ _ _

Vidare ingåvo de kontrolltjänstemän, som vid anmärkningarnas delgivning

med dem inlevererat anmärkta belopp, en skrivelse till Kungl. Maj:t, däri

de hemställde, att, därest Kungl. Maj:t mot förmodan skulle gilla riksräkenskapsverkets

anmärkning men finna sig böra av nåd efterskänka betalningsskyldighet

för vederbörande, Kungl. Majrt jämväl måtte förklara dem berättigade

återbekomma vad de sålunda erlagt, då det ej syntes med billighet

och rättvisa överensstämmande, diirest de, som, mången gång med stora

uppoffringar, lojalt fullgjort vad dem avfordrats, därigenom skulle komma

i sämre ställning än övriga uti berörda anmärkning avsedda kontrollörer.

Slutligen inkommo redogörarna Adler, Thege och Wiegert med gemensam

förklaring över besvären, i vilken de hemställde, att besvären måtte lämnas

utan bifall. Skulle mot förmodan så ej ske och ej heller kontrollörernas

ansökan att av nåd fritagas från betalningsskyldighet vinna beaktande, anhöllo

redogörarna, att Kungl. Maj:t i allt fall ville av nåd efterskänka dem

återbetalningsskyldighet av de anmärkta beloppen, i den mån desamma icke

kunde hos vederbörande kontrollörer uttagas, något som på goda grunder

kunde antagas komma att inträffa i mänga för att icke säga de flesta fall.

Såsom stöd för denna ansökan framhöllo redogörarna, att bestämmelserna om

dyrtidstillägg liksom åtskilliga andra av de s. k. kristidsförfattningarna varit

synnerligen svårtydda och rentav inbjudit till olika tolkningssätt. Detta

hade ju ock på ett synnerligen markant sätt framträtt i förevarande fall, där

kammarrätten hade en annan uppfattning än den riksräkenskapsverket sökt

göra gällande, i det att kammarrätten kommit till samma resultat som länsstyrelsen.

f förenämnda resolution den 5 oktober 1923 hade Kungl. Maj:t yttrat:

»Och som jämlikt kungörelserna med allmänna grunder för dyrtidstilllägg

åt befattningshavare i statens tjänst den 30 maj 1919, den 30 juni

1920 och den 29 juni 1921 dyrtidstillägg utgår allenast å i avlöning ingående

kontanta förmåner, samt vid sådant förhållande dyrtidstillägg icke

skolat utgå å de avlöningsbelopp, som av ifrågakomna kontrolltjänstemän

utbekommits i form av kost eller bostad och kost, finner Kungl. Maj:t

skäligt att med ändring av kammarrättens utslag förplikta Adler, Thege

och Wiegert att ersätta statsverket anmärkta beloppen, utgörande rätt uträknade

tillhopa trettiotretusenniohundratio kronor 49 öre, Adler med

adertontusentvåhundrasjuttiosju kronor 41 öre, Thege med tiotusenåttiosex

kronor 65 öre och Wiegert med femtusenfemhundrafyrtiosex kronor 43 öre.

envar av dem öppet lämnat att av vederbörande söka sitt åter efter befogenhet.

Vidkommande ansökningarna lämnar Kungl. Maj:t desamma utan bifall.»

Kfter att hava framhållit det svåra läge, vari saväl berörda kontrolltjänstemän

som sagda tjänstemän vid länsstyrelsen kommit genom den dem

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kung!. Ma,j:ts proposition Nr 79.

.)

ålagda återbetalningsskyldigheten, anförde motionärerna vidare, att, då

svårigheterna uppkommit på grund av olika tolkning av hithörande författningar,

vilka i nu ifrågavarande avseende synts särskilt oklart avfattade,

och då vederbörande återbetalningsskyldiga alltså dels varit utan

skuld till det inträffade och dels handlat i god tro, billighet syntes tala

för, att de befriades från återbetalningsskyldighet. När därtill komme,

att statsverket icke syntes kunna påräkna att få indrivet stort mer än

halva beloppet men väl hade utsikter till vissa omkostnader för processer,

talade även praktiska skäl härför.

I anledning av förevarande motion anhöll riksdagen i skrivelse den 23

maj 1924, nr 197, att Kung!. Maj:t måtte föranstalta om utredning skyndsammast

möjligt i vilken omfattning utbetalning av dyrtidstillägg å avlöningsmedel,

som utbekornmits i form av kost eller bostad och kost, ägt

rum till kontrolltjänstemän samt därefter för riksdagen framlägga det

förslag, vartill berörda utredning kunde giva anledning. Enligt vad riksdagens

vederbörande utskott inhämtat, hade nämligen utbetalning av dyrtidstillägg

å avlöningsmedel, som utbekornmits i form av kost eller bostad

och kost, ej endast ägt rum vid länsstyrelsen i Malmöhus län utan hade

så varit förhållandet jämväl inom andra länsstyrelser. Med hänsyn till

de konsekvenser, ett bifall till motionen sålunda skulle komma att medföra

och vilkas räckvidd icke kunde överblickas, ansåge riksdagen försiktigheten

bjuda, att, innan ståndpunkt toges till frågan huruvida och i så

fall i vilken mån befrielse från ålagd återbetalningsskyldighet till statsverket

borde äga rum, utredning borde åvägabringas rörande den omfattning,

i vilken sådan utbetalning förekommit. Intill dess denna utredning

slutförts samt på utredningen grundat förslag underställts riksdagens

prövning — vilket riksdagen förväntade kunna ske vid 1925 års riksdag

— syntes med vidare åtgärder för bringande i verkställighet av förberörda

resolution böra anstå.

Genom remiss den 4 juli 1924 anbefalldes överståthållarämbetet samt

länsstyrelserna i de län, varest bränneri eller sockerfabrik varit i verksamhet

under något av åren 1919—1923, att verkställa och före den 15

oktober 1924 till finansdepartementet inkomma med utredning — överståthållarämbetet

beträffande Stockholms stad och länsstyrelserna i fråga om

respektive län — i vilken omfattning utbetalning till kontrolljänstemän

ägt rum av dyrtidstillägg å avlöningsmedel, som utbekornmits i form av

kost eller bostad och kost; och skulle därvid tillika uppgivas i vad mån

återbetalning av sålunda utbetalt dyrtidstillägg kunde hava skett samt i

vilken utsträckning ytterligare återbetalning kunde antagas med hänsyn

till vederbörande kontrolltjänstemäns ekonomiska omständigheter kunna

åvägabringas.

Tillika anbefallde Kungl. Maj:t överståthållarämbetet samt ifrågavarande

länsstyrelser att avgiva utlåtande, huruvida och i vad mån kronan

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Kungl. Ma.j:ts proposition Nr 79.

borde efterskänka utbetalta dyrtidstillägg å här ifrågavarande avlöningsmedel.

Av de sålunda i ärendet hörda länsstyrelserna, till antalet aderton,

hava länsstyrelserna i Uppsala län, Jönköpings län, Älvsborgs län, Värmlands

län, Kopparbergs län, Gävleborgs län och Västernorrlands län meddelat,

att inom berörda län utbetalning till kontrolltjänstemän av dyrtidstillägg

å avlöningsmedel, som utbekommits i form av kost eller bostad

och kost, icke ägt rum.

I vilken omfattning utbetalning av sådana dyrtidstillägg ägt rum hos

överståthållarämbetet och inom övriga län — jag bortser härvid från

utbetalningar, mot vilka anmärkningar icke inom föreskriven tid gjorts

— framgår av följande tablå, i vilken på grundval av länsstyrelsernas

yttranden angivits dels de utbetalda beloppens storlek, dels huru mycket

därav återbetalats eller av skilda anledningar ej återburits.

Utbetalta belopp

1

Icke återbetalta

belopp

[

Anmärkta

belopp

Ej an- märkta

1

o

feumma

Utan an- j given orsak

; eller på

På grund

Ater-

betalta

belopp,

som icke

preskri- berats

i grund av

j att veder- \ börande väg- 1 rat återbe- J tala el. d.

av

bristande

tillgångar

belopp

Stockholms stad............

14,529.00

2,215.4 8

16,744.4 8

16,744.4 8

1

—

2,225.11

1,097.7 2

_.

2,225.n

1,097.7 2

1,216.96

906.02

441.48

563.72

191.10 i

Östergötlands » ........

—

Gotlands » .........

451.02

—

451.02

451.02

—

- i

Kronobergs » .........

176.57

— | 176.57

69.99

—

106.58

Kalmar » .........

758.52

—

785.52

576.2 7

59.30

149.95

Kristianstads » .........

9,607.80

2 mån.

1922

9,607.80

929.67

1,109''89

7,567.74

Malmöhus » .........

41,588.71

_ 1

41.588.71

11,690.24

14,329.94

15,568.53

Hallands » .........

358.86

— j

358.86

190.14

—

168.7 2

Göteborgs och Bohus län

6,236.96

—

6,236.96

6,195.11

—

41.85

Skaraborgs län ............

9,355. t o

—

9,355. l o

8,229.2 2

—

1,125.88

Summa

86,411.87

2,215.4 8 i

88,627.85

47,199.7 2

15,943.56

25,484.07 1

Härtill kommer ett av länsstyrelsen i Blekinge län utbetalt mindre

belopp. Denna länsstyrelse har visserligen följt den principen, att dyrtidstillägg

ej utbetalts å de avlöningsbelopp, kontrolltjänsteman utbekommit

i form av kost eller bostad och kost, men av förbiseende har

år 1921 utbetalts dyrtidstillägg av omförmält slag till ett sammanlagt

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kung},. Maj:ts proposition Nr 79. 7

Inlopp av 63 kronor 10 öre. Av detta belopp har återburits 45 kronor

82 öre, varemot en kontrollör vägrat återbetala till honom utanordna!

dyrtidstillägg, 17 kronor 28 öre. Någon anledning att efterskänka detta

belopp har länsstyrelsen ansett en föreligga, och kunde återbetalning utan

svårighet ske.

T fråga om den utsträckning, i vilken ytterligare återbetalning kunde

antagas kunna åvägabringas, hava de hörda myndigheterna anfört, att i

det stora flertalet fall vederbörande tjänstemän icke syntes kunna, åtminstone

ej utan synnerligen kännbara ekonomiska uppoffringar, återbära

ifrågavarande av dem uppburna dyrtidstillägg. En del av dem vore pensionärer

utan annan inkomst än pension på grund av förutvarande befattning

i allmän eller enskild tjänst, och fall förekomme, då vederbörande saknade

utmätningsbara tillgångar. Några tjänstemän hade avlidit.

Vidkommande härefter frågan, huruvida och i vad mån kronan borde

efterskänka utbetalta dyrtidstillägg å här ifrågavarande avlöningsmedel,

hava myndigheterna — med undantag av de länsstyrelser, som med hänsyn

till att utbetalningar av nu berörda slag icke förekommit inom länen

ansett sig sakna anledning yttra sig i frågan, och bortsett från länsstyrelsen

i Blekinge län, som, enligt vad förut nämnts, av misstag utbetalt

ett mindre belopp — enstämmigt uttalat sig för en dylik åtgärd, dock

att olika meningar gjort sig gällande i fråga om den omfattning, vari

efterskänkandet borde äga rum.

Vad sistberörda fråga angår, hava myndigheterna i huvudsak anfört

följande:

överståthållarämbetet har anfört, att, då flertalet av kontrolltjänstemännen

icke torde kunna, i varje fall icke utan stor svårighet, återbära av dem

uppburna dyrtidstillägg och vederbörande tjänstemän inom ämbetet, vilka

vore ansvariga för beloppens utbetalande, till stöd för utbetalningarna kunde

åberopa ett av kammarrätten den 23 december 1919 meddelat, icke överklagat

beslut i fråga om under år 1918 gjorda utbetalningar, ämbetet funne

sig böra tillstyrka efterskänkande av kronans ifrågavarande fordran.

Länsstyrelsen i Stockholms län har anfört, att, då en återbetalning av

de dyrtidstillägg, varom fråga är, under nu rådande ekonomiska förhållanden

skulle för tjänstemännen bliva synnerligen kännbar och i vissa fall

måhända omöjlig, kronan borde helt efterskänka utbetalta dyrtidstillägg.

Länsstyrelsen i Uppsala län, inom vilket län, såsom nämnts, utbetalning

av dyrtidstillägg å nu ifrågavarande avlöningsmedel icke skett, har uttalat,

att någon återbetalningsskyldighet för redogörarna billigtvis icke syntes höra

äga rum.

Länsstyrelsen i Östergötlands lön har med hänsyn till tidigare praxis

och till att kontrolltjänstemännen befunne sig i blygsamma ekonomiska omständigheter

ansett sig kunna tillstyrka efterskänkande av utbetalta dyrtidstillägg

och återbetalning till vederbörande av inlevererade medel.

Länsstyrelsen i Kronobergs län, som funnit vägande skäl tala för att

kronans rätt till återbekommande av dyrtidstillägg å här ifrågavarande

avlöningsmedel efterskänktes, har, med hänsyn till vad tidigare vid jämförliga

förhållanden medgivits dels i fråga om oriktiga utbetalningar till

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kung]. Maj:ts proposition Nr 79.

X

iudelt manskap vid armén, dels i fråga om till underofficerare vid flottan

oriktigt utbetalta krigstids- och dyrtidstillägg, ansett det skäligen kunna

ifrågasättas, att, där den oriktiga utbetalningen skett, innan den såsom redogörare

ansvarige erhållit del av riksräkenskapsverkets anmärkning rörande

tidigare sådan utbetalning, redogöraren liksom den, till vilken utbetalning

oriktigt skett, befriades från återbetalningsskyldighet och, därest återbetalning

skett, berättigades återfå vad som återbetalts till statsverket, samt att

i andra fall av oriktiga utbetalningar, därest det skulle vålla den återbetalningsskyldige

synnerliga svårigheter att verkställa återbetalning, det

finge ankomma på Kungl. Maj:t efter prövning i varje särskilt fall att

efterskänka återbetalningsskyidiglieten.

Länsstyrelsen i Kristianstads län har anfört, att det syntes länsstyrelsen

otvivelaktigt mest överensstämmande med rättvisa och billighet, att ett

efterskänkande utsträcktes till samtliga anmärkta fall och sålunda även

till de kontrolltjänstemän, vilka lojalt efterkommit kravet på återbetalning.

Därest emellertid Kungl. Maj:t skulle anse efterskänkande i så stor omfattning

icke böra äga rum, ansåge styrelsen i allt fall, att samtliga de belopp,

som för närvarande kvarstode oguldna och icke framdeles komme att frivilligt

erläggas, borde efterskänkas.

Länsstyrelsen i Malmöhus lön har uttalat sig i samma riktning som sistnämnda

länsstyrelse.

Länsstyrelsen i Hallands lön har ansett, att, i den man de utbetalta beloppen

med hänsyn till vederbörande kontrolltjänstemans ekonomiska omständigheter

kunde återkrävas, skäl icke förelåge att efterskänka de oriktigt

utbetalta beloppen. Skulle det däremot visa sig, att i ett eller annat fall

beloppen icke kunde återfås av vederbörande kontrolltjänstemän, borde staten

avstå från sitt krav, enär de oriktiga utbetalningarna hade sin grund i

oklart avfattade författningar.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har anfört, att, då utbetalningarna

tillkommit på grund av oklart avfattade författningar och icke kunde

läggas de tjänstemän, som förordnat om utbetalningarna, till last, länsstyrelsen

ansåge billigheten kräva, att nämnda tjänstemän befriades från betalningsskyldighet.

Länsstyrelsen tillstyrkte fördenskull kraftigt, att ännu icke

återbetalta belopp måtte av kronan efterskänkas.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län, inom vilket län, såsom nämnts, utbetalning

av dyrtidstillägg, varom fråga är, icke ägt rum, har ansett vägande

skäl förefinnas för ett efterskänkande av de utbetalta dyrtidstilläggen. Förutom

det att författningsbestämmelserna i ämnet på grund av sin oklara

avfattuing givit anledning till olika tolkning borde även tagas i betraktande,

att avlöningsförmånerna till de tjänstemän, på vilkas föredragning medlen

utbetalts, icke blivit bestämda med tagen hänsyn till något ekonomiskt

ansvar.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län har anfört, att, dä små utsikter syntes

förefinnas att hos kontrolltjänstemännen utfå ens en mindre del av vad som

utbetalts i dyrtidstillägg å avlöningsmedel, varom fråga är, de tjänstemän

inom länsstyrelsen, som hade ansvaret för respektive anordningsbeslut, bleve

betalningsskyldiga för ett avsevärt belopp, vars gäldande skulle komma att

förorsaka dem väsentliga svårigheter. Då denna betalningsskyldighet med

hänsyn till de oklara bestämmelser, som varit gällande i ämnet, icke kunde

anses överensstämmande med rättvisa och billighet, har länsstyrelsen såsom

sin åsikt förklarat, att kronan borde efterskänka utbetalda dyrtidstillägg å

nämnda avlöningsmedel.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 79.

It

Sedan statskontoret genom remiss den 20 november 1924 anbefallts avgiva

utlåtande i ärende!, har statskontoret i utlåtande den 10 december

samma ur anfört följande:

»Från och med år 1917 hava till flertalet kontrolltjänstemän vid sockerfabriker

och brännvinsbrännerier utbetalts krigstids- och dyrtidstilliigg å de

belopp, som från deras intjänta arvoden avdragits såsom ersättning till tillverkaren

för kost och bostad. Mot utbetalningen av sådant krigstidstillägg

under år 1917 framställdes av kammarrättens revisionsavdelning anmärkning,

men blev anmärkningen genom utslag år 1919 av kammarrätten ogillad.

Utslaget vann laga kraft, och synes någon vidare anmärkning mot utbetalning

av sådant krigstidstillägg under åren 1917 och 1918 icke hava framställts.

Talan mot de gjorda utbetalningarna under dessa år torde även

jämlikt nådiga kungörelsen den 26 mars 1881 numera vara preskriberad.

I anledning av ett av regeringsrätten gjort uttalande beträffande dyrtidstillägg

å det belopp, som utgått till tillverkaren för kost och bostad (It. R.

1920 Fi. not. 489), har emellertid riksräkenskapsverket under de senaste åren

framställt ett flertal anmärkningar mot gjorda utbetalningar av dyrtidstilllägg

beträffande tiden från och med 1919. Enligt vad handlingarna utvisa,

belöpa sig de av riksräkenskapsverket anmärkta beloppen till sammanlagt

86,411 kronor 87 öre. Av detta belopp har dock 25,484 kronor 7 öre av

vederbörande kontrolltjänsteman återlevererats. Utöver de anmärkta beloppen

torde vissa utbetalningar av dyrtidstillägg under de senaste åren ägt rum,

mot vilka riksräkenskapsverket, förmodligen i avbidan på vederbörligt beslut

i anledning av ovanberörda motion, dock icke framställt anmärkning.

Sedan riksräkenskapsverket börjat anmärka på de felaktiga utbetalningarna,

synas desamma hava upphört, och torde någon sådan utbetalning icke hava

skett efter 1923 års utgång.

Vad angår frågan, huruvida och i vilken mån efterskänkande av dyrtidstillägg

å ifrågavarande avlöningsmedel bör äga ram, vill statskontoret framhålla

följande:

Genom att framställd anmärkning mot utbetalning av krigstidstillägg

under år 1917 å ifrågavarande avdrag för kost och bostad av kammarrätten

ogillades och då några ytterligare anmärkningar icke sedermera under flera

år framställts, torde vederbörande ansett sig hava fog för uppfattningen, att

de gjorda utbetalningarna voro riktiga. Att författningsbestämmelserna i

ämnet kunna vid tillämpningen lämna rum för en viss tvekan, synes även

framgå av att kammarrätten den 23 september 1919 och den 10 oktober

1922 ogillat men den 19 januari 1922 och sedermera i ett flertal fall gillat

framställda anmärkningar mot utbetalning av ifrågavarande dyrtidstillägg.

Den omständigheten att vederbörande redogörare först efter så lång tid som

i förevarande fall skett fått kännedom om, att de gjorda utbetalningarna

varit felaktiga, torde dessutom i hög grad försvåra möjligheten för indrivning

av de anmärkta beloppen. Av den verkställda utredningen framgår

även, att flertalet av ifrågavarande kontrolltjänstemän befinna sig i synnerligen

knappa ekonomiska omständigheter samt att de icke utan stora svårigheter

torde kunna återbära av dem för mycket uppburet dyrtidstillägg. Vidare

hava en stor del av dessa kontrolltjänstemän på grund av ålder eller sockerkontrollens

omläggande numera fått frånträda sina befattningar. Återbetalning

av de anmärkta dyrtidstilläggen skulle även, såsom det framhållits i

nyssnämnda motion, beträffande kontrolltjänstemän, som samtidigt åtnjutit

statspension, medföra anspråk på ytterligare dyrtidstillägg å vederbörande

Bihang till riksdagens protokoll 1925. 1 samt. 10 höft. (Nr 79.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition Nr 79.

tillkommande pension. För de kontrolltjänstemän, vilka lojalt efterkommit

kravet på återbetalning, har, enligt vad handlingarna utvisa, återbetalningen

i många fall varit förenad med betydande uppoffringar.

Med hänsyn till samtliga av statskontoret sålunda framhållna omständigheter

synes det, som om starka skäl talade för efterskänkande av återbetalningsskyldigheten

i alla de fall, där utbetalningarna skett, innan den som

redogörare ansvarige erhållit del av riksräkenskapsverketsanmärkningarrörande

tidigare sådana utbetalningar, samt att, därest återbetalning skett av dyrtidstilllägg,

som utbetalts före nyssnämda tidpunkt, vederbörande berättigas återfå vad

som sålunda återbetalts. Statskontoret får även erinra om att riksdagen vid tvenne

föregående tillfällen befriat vederbörande från återbetalningsskyldighet av

oriktigt utbetalt krigstids- och dyrtidstillägg, i det att riksdagen medgivit, att

Eders Kungl. Maj:t efter prövning av varje särskilt fall finge efterskänka

återbetalningsskyldigheten av till indelt manskap vid armén oriktigt utbetald

krigstidshjälp i sådana fall, där det skulle vålla den indelte soldaten

synnerliga svårigheter att återbära till honom utbetald krigstidshjälp (Riksdagens

skrivelse nr 71 år 1922) samt att Eders Kungl. Maj:t i fråga om viss

personal vid flottan finge efterskänka återbetalningsskyldigheten beträffande

för tiden till och med april månad 1920 till underofficerare vid flottan

oriktigt utbetalda krigstids- och dyrtidstillägg å portionsersättning beräknad

efter 62 öre för dag (Riksdagens skrivelse nr 264 år 1924). Beträffande

oriktigt utbetalt krigstidstillägg, som sedermera återbetalts, har Eders Kungl.

Maj:t beträffande vissa kronofogdar medgivit vederbörande ersättning för de

återbetalda beloppen.»

På grund av vad sålunda anförts har statskontoret hemställt, att Kungl.

Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva, att till kontrolltjänstemän oriktigt

utbetalt dyrtidstillägg å de belopp, som från deras intjänta arvoden avdragits

såsom ersättning till tillverkaren för kost eller kost och bostad, finge efterskänkas

i de fall, där utbetalningarna skett, innan den som redogörare ansvarige

erhållit del av riksräkenskapsverkets anmärkning rörande tidigare

utbetalningar, samt att, därest återbetalning skett av sådant dyrtidstillägg,

till vederbörande måtte få återbetalas vad som sålunda ersatts.

Departements- Såsom av utredningen i ärendet framgår, hava från och med år 1917 till

chefen. vissa kontrolltjänstemän vid sockerfabriker och brännvinsbrännerier utbetalts

krigstids- och dyrtidstillägg å de belopp, som från deras intjänta arvoden

avdragits såsom ersättning till tillverkaren för kost och bostad. Visserligen

framställdes mot utbetalningen av sådant krigstidstillägg under år 1917 anmärkning

av kammarrättens revisionsavdelning, men blev denna anmärkning,

såsom förut nämnts, genom utslag år 1919 av kammarrätten ogillad.

Utslaget vann laga kraft, och synes på grund härav någon vidare anmärkning

mot utbetalning av sådant krigstidstillägg icke hava framställts under

åren 1917 och 1918. På sätt statskontoret erinrat, torde ock talan mot

gjorda utbetalningar under dessa år jämlikt kungörelsen den 26 mars 1881

angående förkortning av preskriptionstiden för uppbördsmäns och redogörares

ansvarighet vara preskriberad. Utbetalningarna av de dyrtidstillägg, beträffande

vilka ett efterskänkande av återbetalningsskyldighet nu är ifrågasatt,

hänföra sig sålunda till tiden från och med år 1919. I fråga om dessa

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Mai ris proposition Nr 79.

11

utbetalningars storlek torde jag få hänvisa till förut intagna tablå. Enligt

vad jag från riksräkenskapsverket inhämtat, torde några utbetalningar utöver

vad denna tablå utvisar icke hava skett,

Vad angår frågan, huruvida och i vilken män ett eftergivande av återbetalningsskyldigheten

av dyrtidstillägg å nu ifrågavarande avlöningsmedel

bör äga rum, synas mig så starka billighetsskäl tala för ett dylikt eftergivande,

att jag utan tvekan anser mig böra tillstyrka, att så måtte få ske,

och anser jag i likhet med statskontoret, att detta eftergivande bör få sträcka

sig till samtliga de fall, där utbetalningarna skett, innan den som redogörare

ansvarige erhållit del av riksräkenskapsverkets anmärkningar rörande

tidigare sådana utbetalningar, samt att därest återbetalning skett av dyrtidstillägg,

som utbetalts före nyssnämnda tidpunkt, vederbörande må berättigas

återfå vad som sålunda återbetalats. Jag förutsätter, att, där

dylik utbetalning av en gång återbetalta dyrtidstillägg skall äga rum, utgifterna

i fråga må avföras från vederbörande dyrtidstilläggsanslag.

På grund av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte

föreslå riksdagen medgiva,

att till kontrolltjänstemän oriktigt utbetalt dyrtidstillägg å belopp, som

från deras invänta arvoden avdragits såsom ersättning till tillverkaren för

kost eller bostad och kost, må efterskänkas i de fall, där utbetalningarna

skett, innan den som redogörare ansvarige erhållit del av riksräkenskapsverkets

anmärkning rörande tidigare utbetalningar, samt att, därest återbetalning

skett av dylikt dyrtidstillägg, till vederbörande måtte få ånyo utbetalas

vad som sålunda ersatts.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagar Hans Maj:t Konungen lämna bifall

samt förordnar, att proposition av den lydelse, bilagan

litt. vid detta protokoll utvisar, skall avlåtas till

riksdagen.

Ur protokollet:

Olga Gjörloff.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. Rskr. 1925:102 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående efterskänkande i vissa fall av återbetalning sskyldigheten beträffande till kontrolltj a1 i texten
  2. Rskr. 1925:99 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts ''proposition angående avskrivning av förfallen del av statslån till Slite—Roma järnvägsaktiebolag m. m. a1 i texten
  3. SU 1925:39 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj ds proposition angående efterskänkande i vissa fall av återbetalningsskyldigheten beträffande till kontrolltjänstemän orikti a1 i texten