Sök i Ratio Lex

Angående pension å allmänna indragning sstaten åt pressombudet i Berlin G. Blomquist ävensom åt efterlevande till vissa inom utrikesförvaltningen förut anställda personer

1925-02-20 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1925:81, Angående pension å allmänna indragning sstaten åt pressombudet i Berlin G. Blomquist ävensom åt efterlevande till vissa inom utrikesförvaltningen förut anställda personer

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 81.

1

Nr 81.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående pension å allmänna

indragning sstaten åt pressombudet i Berlin G.

Blomquist ävensom åt efterlevande till vissa inom utrikesförvaltningen

förut anställda personer; given Stockholms

slott den 20 februari 1925.

Kungl. Mai :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över utrikesdepartementsärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

under punkterna 6:o—8:o hemställt.

GUSTAF.

Östen Undén.

Utdrag av protokollet över utrikesdepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

den 20 februari 1925.

N ärvarande:

Statsministern Sandler, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Olsson, Nothin, Hansson, Linders, Larsson, Wigforss, Möller, Levinson.

Ministern för utrikes ärendena anför:

6:o)

»Med skrivelse den 22 november 1924 har sändebudet i Berlin översänt och Ang. pension

med sitt förord beledsagat en av pressombudet vid beskickningen, Gustaf Blom- Berlin

quist, gjord framställning att honom måtte tillerkännas en årlig pension av Gustaf Blom3,

000 kronor. V**-

Av till ärendet hörande handlingar inhämtas, att Blomquist, som är född

den 7 juni 1860, sedan 1909 varit verksam i Berlin såsom pressombud, för vilken

anställning utgår arvode, för närvarande till belopp av 13,000 kronor för

år räknat.

Bihang till riksdagens protokoll 1925. 1 saml. 72 käft. (Nr 81.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Mai ds proposition nr 81

Departe
mentschefen,

Ang. pension

åt förutvarande

konsuln

i Bordeaux

H. 0:son

Gyllenrams

änka, Aimée

Gyllenram,

född Rastoin.

Enligt vad beskickningen i Berlin i ärendet upplyst, har Blomquist under

den tid han varit verksam i egenskap av pressombud vid beskickningen med

aldrig svikande nit och intresse sökt på bästa möjliga sätt fylla sin maktpåliggande

uppgift. Da Blomquist under ar 1925 uppnådde 65 års ålder, syntes

det därför skäligt, att han, som i statens tjänst förbrukat sina krafter och nu

ej längre hade den rörlighet, som vore önskvärd för ett pressombud, erhölle en

pension, som vore i någon mån tillräcklig.

Enligt vad i övrigt inhämtats har Blomquist tagit livlig del i den svenska

koloniens angelägenheter och var bl. a. initiativtagare till upprättandet av en

svensk församling i Berlin 1901, varjämte han såsom ordförande eller styrelseledamot

i förbundet av svenskar i Tyskland inlagt stora förtjänster.

Statskontoret har i utlåtande den 20 december 1924 bl. a. framhållit, att

Blomquist under de senare åren åtnjutit avlöning av sådan storlek, att den

kunde anses tillmätt med hänsyn till att arbetet som pressombud varit avsett

att helt upptaga hans arbetstid och att det befunnits önskligt att från den

tidpunkt under ar 1925, da Blomquist uppnådde 65 års ålder, lösa honom från

hans anställning för att ersätta honom med en yngre arbetskraft. I anledning

av vad sålunda förekommit och med hänsyn till att lantbrukskonsulenten i

Berlin M. E. H. Langenheim av 1924 års riksdag beviljats pension under likartade

omständigheter, ville statskontoret icke motsätta sig en framställning

till riksdagen om pension från allmänna indragningsstaten jämväl åt Blomquist.

Beloppet av den ifrågasätta pensionen, 3,000 kronor, eller detsamma,

som på sin tid beviljades Langenheim, hade icke givit statskontoret anledning

till erinran.

På grund av vad sålunda anförts anser jag billigt, att åt pressombudet i Berlin

Gustaf Blomquist beredes understöd av statsmedel vid hans avgång från

ifrågavarande anställning. Beträffande understödets belopp ansluter jag mig

till statskontorets mening.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att pressombudet i Berlin Gustaf Blomquist må från och med

månaden näst efter den, under vilken han efter uppnådd sextiofem

års ålder kan komma att entledigas från sin ifrågavarande

anställning, under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension av 3,000 kronor.

7:o)

Med bifall till ett av Kungl. Maj:t framställt förslag medgav 1920 års riksdag,

att konsuln i Bordeaux Helge Oscarsson Gyllenram finge från och med månaden

näst efter den, varunder han erhöll avsked från konsulsbefattningen, under

sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av

tretusenfemhundra kronor (riksdagens skrivelse nr 329, punkt 9:o)).

Sedan Gyllenram, som den 25 september 1920 beviljats avsked från sin förenämnda

befattning, den 20 november 1924 avlidit i Rouen, har Kungl. Maj:ts

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 81.

3

sändebud i Paris i skrivelse den 2G januari 1925, efter därom av Gyllenrams

iinka, Aimée Marie Marthe Gyllenram, född Rastoin, framställd begäran, gjort

framställning att henne måtte beviljas pension av statsmedel.

Av de till ärendet börande handlingar inhämtas, att Gyllenram, som var född

den 30 augusti 1856, sedan år 1886 med endast kortare mellanrum varit i statens

tjänst och tjänstgjort vid olönade och tidvis även vid lönade konsulat, såsom

närmare framgår av följande tjänsteförteokning:

15 december 1886—1 april 1887 biträde vid konsulatet i Neapel,

13 juli 1888—1 september 1891 biträde vid vicekonsulatet i Rouen,

1 juli 1892—30 augusti 1892 oavlönat biträde vid generalkonsulatet i London.

31 augusti 1892—26 februari 1893 tjänstförrättande kontorist vid vicekonsulatet

i Cardiff och Barry med uppdrag under 4 månader såsom t. f. vicekonsul

och i övrigt såsom föreståndare för vicekonsulatkontoret i Barry,

27 februari 1893—30 juni 1893 tjänstgörande i Cardiff vid nämnda vicekonsulat,

1 juli 1893—9 november 1896 kontorist vid samma vicekonsulat med uppdrag

under en månad såsom t. f. vicekonsul och i övrigt såsom föreståndare för vicekonsulatkontoret

i Barry med undantag av en månads vikariatförordnande såsom

2 :e kontorist vid generalkonsulatet i London,

9 november 1896—21 december 1906 vicekonsul i Rouen,

21 december 1906—31 december 1913 konsul i Rouen,

31 december 1913—25 september 1920 konsul i Bordeaux.

I förutberörda i ärendet angående pension åt Gyllenram avlatna skrivelse yttrade

riksdagen bl. a. följande:

»Av utredningen i ärendet framgår, att Gyllenram tjänat svenska staten under

mer än trettio år, samt att han på grund av sjuklighet icke utan synnerligt men

kan längre fortsätta sin tjänstgöring såsom konsul i Bordeaux. Vid sådant förhållande

anser även riksdagen starka billighetsskäl tala för, att han på sin ålderdom

från statens sida erhåller något understöd, varav han på grund av medellöshet

är i stort behov. Att Gyllenram formellt sett icke varit avlönad tjänsteman

torde, såsom av departementschefen framhållits, icke böra. utgöra hinder därför,

enär hans tjänstgöring fullgjorts under omständigheter, som mycket närma sig

en avlönad tjänstemans. Riksdagen vill emellertid särskilt framhålla, att ett bifall

till framställningen icke torde behöva bliva av prejudicierande natur, då,

såsom departementschefen erinrat, förutom Gyllenram endast en tjänsteman inom

utrikesrepresentationen intager en liknande ställning.»

Enligt vad sändebudet i Paris i ärendet upplyst, befunne sig änkefru Gyllenram,

som vore född den 28 november 1858 och före sitt giftermål var fransk undersåte,

i så gott som fullständigt medellösa omständigheter. Boets tillgångar

utgjordes allenast av möbler och husgeråd till värde av högst 8,000 francs. Hennes

avsikt vore att sälja desamma för att därmed bereda tillgång till bestridande

av begravningskostnaden samt till en åt franska staten utgående avgift. Sedan

dessa utgifter täckts, torde föga eller intet återstå. Därest icke staten trädde

emellan, skulle änkefru Gyllenram vara för sin utkomst hänvisad till den enskilda

eller offentliga barmhärtigheten. Möjligheten för henne, som starkt nal
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 81.

tades 70 år, att själv genom arbete bidraga till sitt uppehälle, vore naturligtvis

redan nu mycket begränsad. Vad storleken av pensionen anginge syntes den

höra fastställas till 800 kronor för år, att utgå från månaden efter Gyllenrams

frånfälle eller från den 1 december 1924.

Statskontoret, vars yttrande i ärendet infordrats, har i utlåtande den 4 februari

1925, under erinran om 1924 ars riksdags beslut angående pensioner åt änkorna

efter vicekonsuln i Berlin A. E. Moberg och f. kontorsbiträdet vid konsulatet

i Köpenhamn A. C. Bang [proposition nr 161 punkterna 3 ro) och 4:o)j

i anledning av vad i förevarande framställning blivit upplyst, tillstyrkt, att

Kungl. Maj :t måtte genom proposition föreslå riksdagen att bevilja den ifrågasatta

pensionen.

mentschefcn. ^ likhet me^ statskontoret anser jag billigt, att åt änkan Gyllenram beredes

understöd av statsmedel. Beträffande understödets belopp ansluter jag mig till

sändebudets i Paris av statskontoret biträdda förslag.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t matte föreslå riksdagen medgiva,

att konsuln i Bordeaux Helge Oscarsson Gyllenrams änka

Aimée Marie Marthe Gyllenram, född Rastoin, må från och med

den 1 december 1924 under sin återstående livstid, så länge hon

förbliver i sitt nuvarande änkestånd, a allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension av 800 kronor.

8:o)

åt förre °n ^ed bifall till ett av Kungl. Maj:t framställt förslag medgav 1916 års riksvaktmästaren

dag, att kanslivaktmästaren vid generalkonsulatet i London Fredrick Berwick

konsulatet i ^nSe från och med månaden näst efter den, varunder han entledigades från

F London nämnda befattning, under sin återstående livstid från allmänna indragningsänka

Mary sfafen uppbära en årlig pension av 1,180 kronor (riksdagens skrivelse nr 10,

Berwick punkt 32 ).

Sedan Berwick, som 1916 avgått från sin förutnämnda anställning, den 6

april 1923 avlidit, har generalkonsuln i London E. G. Sahlin i skrivelse den 10

sistlidne oktober anmält, att Berwicks änka till generalkonsulatet gjort framställning

om beredande åt henne av pension.

Av de till ärendet hörande handlingar inhämtas följande:

Berwick, som var född den 5 september 1844, anställdes den 28 februari 1877

vid generalkonsulatet, där han sedan hade oavbruten väl vitsordad tjänstgöring

till år 1910, då han på grund av sjukdom av dåvarande generalkonsuln erhöll tillstånd

att mot avstående av en del av lönen anlita vikarie, som han dock under

de första aren, så ofta hans krafter det tilläto, var behjälplig att sköta vaktmästartjänsten.

Enligt vad (j ene) alkonsuln i London i ärendet upplyst, befunne sig änkan Berwick,

som vore 84 år gammal, i små ekonomiska omständigheter och saknade

på grund av ålderdomssvaghet möjlighet att med eget arbete bidraga till sin

utkomst. Generalkonsuln funne det därför skäligt, alt hennes hemställan om

pension bifölles. Vad storleken av pensionen anginge, syntes den böra faststäl
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Iiungl. Maj:t,% proposition nr 81.

las till ett belopp av minst 300 kronor per år, att om möjligt utgå retroaktivt

från mannens dödsdag den 6 april 1923.

Statskontoret har i utlåtande den 31 oktober 1924 framhållit, att riksdagen

vid flera tillfällen beviljat pension från allmänna indragningsstat.en åt änka

efter vid svensk beskickning i utlandet anställd vaktmästare, såsom framginge

exempelvis av riksdagens beslut om pensioner a 400 kronor år 1908 åt kanslivaktmästaren

vid beskickningen i Berlin F. Dillers änka och år 1914 åt kavassen

vid beskickningen i Konstantinopel Alis änka.

Beträffande nu föreliggande framställning har statskontoret anfört, att, med

anledning av att det föreslagna beloppet icke överstege vad sålunda tidigare i

liknande fall beviljats, icke annat syntes vara att erinra mot framställningen

än att med hänsyn därtill, att Berwicks pension utgått till utgången av den månad,

varunder han avlidit, änkans pension borde beviljas att utgå först från och

med månaden därefter, eller alltså från och med den 1 maj 1923.

I likhet med vad generalkonsuln i London föreslagit och statskontoret tillstyrkt

anser jag billigt, att åt änkan Berwick beredes ett årligt understöd av

statsmedel under hennes återstående livstid. Beträffande storleken av det årliga

understödet och tidpunkten, från vilken detsamma bör utgå, ansluter jag mig till

statskontorets förslag.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att förre kanslivaktmästaren vid generalkonsulatet i London

F. Berwicks änka Mary Berwick må från och med den 1 maj

1923 under sin återstående livstid, så länge hon förbliver i sitt

nuvarande änkestånd, å allmänna indragningsstaten åtnjuta en

årlig pension av 300 kronor.

Vad ministern ovan under punkterna 6:o)—8:o) hemställt,

däri statsrådets övriga närvarande ledamöter instämma, behagar

Hans Majestät Konungen bifalla samt förordnar, att proposition

av den lydelse, bilagan till detta protokoll utvisar, skall

avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Torsten Vinell.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.