Sök i Ratio Lex

Angående tilläggspension åt f. d. förste förmannen S. Persson Lindgren m. m

1925-02-27 · 7 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 5 av 7 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1925:83, Angående tilläggspension åt f. d. förste förmannen S. Persson Lindgren m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr Bil.

1

Nr 83.

Kungl. Maf.ts proposition till riksdagen angående tilläggspension

åt f. d. förste förmannen S. Persson Lindgren

m. m.; given Stockholms slott den 27 februari

1925.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

under punkterna l:o—3:o hemställt.

GUSTAF.

Gustav Möller.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet d Stockholms slott

den 27 februari 1925.

Närvarande:

Statsministern Sandler, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Olsson, Nothin, Hansson, Linders, Larsson, Wigforss, Möller, Levinson.

Departementschefen, statsrådet Möller, anför:

l:o.

Statens tvångsarbetsanstalter tillhörde före år 1921 fångvårdsstaten och

befattningshavarna vid nämnda anstalter voro inordnade bland övrig till

fångvårdsstaten hörande tjänstemannapersonal.

1920 års riksdag, som beslöt avskiljande av tvångsarbetsanstalterna från

fångvårdsstaten, fastställde i samband därmed även särskilda ordinarie avlöningsstater

för dessa anstalter. Enligt dessa stater förändrades dittillsvarande

benämningen överkonstapel med förordnande såsom uppsyningsman

till förste förman med dylikt förordnande. Avlöningsförmånerna, som i anslutning

till vad ovan anförts bibehöllos oförändrade, utgingo enligt staten

Bihang till riksdagens protokoll 1925. 1 sand. 74 käft. (Nr 83.) asi 25

L1-]

Ang. tilläggspension

åt

f. d. förste förmannen

med

förordnande

såsom uppsyningsman

vid statens

tvångsarbetsanstalt

i

Landskrona

S. Persson

Lindgren.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:t$ proposition nr 83.

med sammanlagt 1,750 kronor, därav 1,000 kronor lön, 550 kronor tjänstgöringspenningar

ock 200 kronor arvode för uppdraget såsom uppsyningsman.

Efter 5 år kunde lönen Ilöjas med 100 kronor och efter 10 år med

ytterligare 100 kronor, varigenom lönen alltså slutligen skulle komma att

uPP§å till 1,200 kronor. Enligt de av riksdagen godkända avlöningsvillkoren,

vilka i huvudsak överensstämde med de för fångvårdsstaten dittills gällande,

ägde befattningshavare vid tvångsarbetsanstalten även åtnjuta fri bostad

jämte nödigt bränsle eller ock ersättning därför. Jämlikt samma villkor var

han skyldig att, med bibehållande av den tjänstegrad och den avlöning han

innehade, låta sig förflyttas till annan tvångsarbetsanstalt eller till fångvårdsanstalt.

Då ny definitiv lönereglering vid såväl fångvården som statens tvångsarbetsanstalter

från och med år 1922 genomfördes, erhöllo såväl överkonstaplar

med förordnanden såsom uppsyningsmän vid fångvården som förste förmän

med förordnanden såsom uppsyningsmän vid tvångsarbetsanstalt befattningar

som uppsyningsmän samt hänfördes till lönegraden B 5 i den löneplan, som

finnes upptagen i avlöningsreglementet den 22 juni 1921 för befattningshavare

vid statsdepartement m. fl. verk. Detta gällde dock icke den å staten

för Landskrona tvångsarbetsanstalt uppförde förste förmannen med förordnande

som uppsyningsman. Då för de kvinnliga lösdrivarnas bevakning och

handledning vid arbetet icke andra än kvinnliga tjänstemän ansågos böra

komma till användning, uppfördes nämligen ett flertal manliga tjänster, däribland

befattningen såsom förste förman med uppsyningsmansförordnande,

å övergångsstat, med bibehållande av dittillsvarande avlöningsförmåner. Det

förutsattes emellertid såväl av löneregleringskommittén, vilken ursprungligen

väckte förslaget härutinnan, som av föredragande departementschefen (se

propositionen nr 264 år 1921), att åtgärder skulle vidtagas för att sålunda

å övergångsstat uppförd befattningshavare skulle snarast möjligt beredas

anställning å annan ordinarie tjänst, i samband varmed erinrades om befattningshavares

här ovan omförmälda skyldighet att låta sig förflyttas. I

skrivelse till fångvårdsstyrelsen av den 22 juni 1921 fäste också dåvarande

chefen för socialdepartementet styrelsens uppmärksamhet på angelägenheten

av att vid uppkommande ledigheter inom fångvårdsstaten åt de å övergångsstat

för statens tvångsarbetsanstalt i Landskrona uppförda befattningshavarn©

bereddes anställning inom fångvården.

Uti en till Kungl. Maj:t ställd, av styrelsen för statens tvångsarbetsanstalt

i Landskrona med skrivelse den 8 september 1924 överlämnad skrift har

nu f. d. förste förmannen med förordnande såsom uppsyningsman vid anstalten

Sven Persson Lindgren förmält, att han vid uppnådd pensionsålder

förklarats berättigad till en pension av 1,200 kronor för år. Under framhållande

av att han varit villig att övergå till befattning vid fångvården,

men icke före sitt avskedstagande erhållit dylik transport, har sökanden anhållit,

att Kungl. Maj:t måtte hos riksdagen utverka medgivande, att sökanden

erkölle eu årlig pension av 2,160 kronor eller det belopp, varmed pen
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kung!,, Maj:ts proposition nr 8H. •>

sion skulle utgå till uppsyningsman med nyreglerud avlöning vid tvångsarbetsanstalt

eller vid fångvården.

1 sin förenämnda skrivelse den 8 september 1924 bär styrelsen för statens styroleen för

tvångsarbetsanstalt i Landskrona framhållit, att Lindgren utan eget. förvållande

blivit uppförd på övergångsstat vid tvångsarbetsanstalten otdi intill i Landskrona,

avskedstagandet erlagt vederbörlig pensionsavgift samt under eu lång och

oförvitlig levnad ägnat sina krafter åt statens tjänst. Styrelsen förordar

varmt ansökningen i fråga.

I utlåtande den 8 oktober 1924 har statskontoret anfört, att sökanden, statskontoret,

som vid fångvården innehaft befattning såsom överkonstapel med förordnande

såsom uppsyningsman, då tvångsarbetsanstalterna från och med ar 1921

skildes från fångvården, blivit förste förman med förordnande såsom uppsyningsman,

men uppburit samma avlöningsförmåner, som förut tillkommit

honom. Efter erinran om den i samband med nyregleringen av avlöningarna

å befattningarna vid tvångsarbetsanstalterna tillkomna övergångsstaten vid

anstalten i Landskrona samt den avsedda förflyttningen av befattningshavare

å denna stat framhåller statskontoret, att den å samma stat uppförde sökanden

icke transporterats till annan ordinarie anställning. När sökanden den

17 juni 1924 uppnådde den ålder av 65 år, då skyldighet för honom inträdde

att avgå från tjänsten, hade han alltså fortfarande kvarstått på övergångsstat

och statskontoret hade på ansökning förklarat honom berättigad att från och

med månaden näst efter den, vari han erhölle avsked från tjänsten, åtnjuta

pension, vilken med hänsyn till att sökanden å övergångsstat ägde uppbära

lön med 1,000 kronor jämte två ålderstillägg, ett vart å 100 kronor, fastställdes

till belopp av 1,200 kronor årligen.

Rörande den nu av sökanden begärda pensionen anför statskontoret härefter

följande.

Därest sökanden från och med 1922 års ingång överflyttats såsom uppsyningsman

å ny stat, hade pension till honom jämlikt föreskriven medeltalsberäkning

utgått med 2,064 kronor, alltså ett avsevärt högre belopp än

den honom tilldelade pensionen. Statskontoret, som icke ansåge sig kunna

förorda, att åt sökanden bereddes samma pension, som skulle tillkommit

honom, därest han inkommit a den nya staten, funne dock • med hänsyn

till i ärendet förekommande omständigheter och då till sökanden

utgående pension ej kunde anses stå i rimligt förhållande till clen avlöning,

som tillkomme förste förman å övergångsstat — det vara med billighet överensstämmande,

att någon pensionsförbättring bereddes sökanden. Storleken

av pensionsförbättringen syntes med hänsyn till de särskilda förmåner, som

tillkomme pensionär med icke nyreglerad pension, böra begränsas till 400

kronor, i vilket fall pension jämte pensionsförbättring skulle till sökanden

uto-å med tillhopa 1,600 kronor, ett belopp motsvarande den kontanta avlöning,

som skulle utgått till å övergångsstat kvarstående förste förman med

förordnande såsom uppsyningsman under tid, då han åtnjöte tjänstledighet.

Enligt för sista kvartalet 1924 gällande grundtal vid beräkning av dyrtidstillägg

vore de med en oreglerad pension å 1,600 kronor förenade förmåner

endast 104 kronor mindre för år räknat än en nyreglerad pension å 2,064

kronor jämte dyrtidstillägg därå. Sökanden syntes böra berättigas åtnjuta

pensionsförbättring från och med manaden näst efter den, vari avsked från

opaginerad Kontrollera mot PDF

Allmänna

civilförvaltningens

lönenämnd.

Departements
chefen.

[2.]

Ang. understöd

åt extra

målaren vid

Uppsala

hospital och

asyl

A. A. Heinrici.

Kungl. Maj:ts proposition nr 83.

tjänsten agde ruin. Vid utbetalande första gången av sådan förbättring

komme statskontoret givetvis att tillse, att beloppet avpassades med hänsvn

tagen därtill att å pension till belopp av 1,600 kronor utginge pensionstillagg

med _ endast 120 kronor, under det att å sökandens pension å 1 200

kronor pensionstillägg åtnjutits med 150 kronor.

Åberopande det sålunda anförda liemställer statskontoret,’ att Kungl. Maj: t

måtte föreslå riksdagen medgiva, att sökanden finge från och med månaden

nast efter den, vari avsked från tjänsten ägde rum, uppbära utöver honom

författningsenligt tillkommande pension en tilläggspension från allmänna

mdragningsstaten till belopp av 400 kronor årligen.

Allmänna civilförvaltningens lönenämnd har i utlåtande den 9 december

1924 för sin del biträtt det av statskontoret i förevarande ärende avgivna

yttrandet.

Det synes mig icke billigt, att genom en organisationsändring vid tvångsarbetsanstalten

i Landskrona Lindgren vid sitt avsked från den å övergångsstat

uppförda befattningen såsom förste förman med uppsyningsmansförordnande

erhåller en avsevärt lägre pension än en uppsyningsman med nyreglerad

avlöning vid tvångsarbetsanstalten å Svartsjö eller vid fångvården, med vilken

han tidigare vant i såväl avlönings- som pensionshänseende jämställd. Även

om jag av skäl, statskontoret anfört, icke kan tillstyrka, att Lindgren i

pensionshänseende fullt likställes med uppsyningsman med nyreglerad avlöning,

delar jag å andra sidan den av nämnda ämbetsverk uttalade och av

allmänna civilförvaltningens lönenämnd biträdda uppfattningen, att Lindgren

bör erhålla en tilläggspension från och med månaden näst efter den, under

Liken ålgång från tjänsten ägde rum. Det av statskontoret för tilläggspensionen

ifrågasatta beloppet, 400 kronor för år, finner jag väl avvägt.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att f. d. förste förmannen med förordnande såsom uppsyningsman

vid statens tvångsarbetsanstalt i Landskrona Sven Persson

Lindgren må från och med månaden näst efter den, varunder

avsked från tjänsten ägde rum, uppbära, utöver honom författningsenligt

tillkommande pension, en tilläggspension från allmänna

mdragningsstaten av 400 kronor årligen.

2:o.

Uti en till Kungl. Maj:t ingiven skrift har extra målaren vid Uppsala

hospital och asyl August Amadeus Heinrici anhållit att få komma i åtnjutande

av årligt understöd till skäligt beknip.

Häröver har infordrat utlåtande den 3 februari 1925 avgivits av medicinalstyrelsen,

som i ärendet hört direktionen för anstalten.

Av utredningen i ärendet framgår, att Heinrici, som är född den 13 september

1867, utan att hava innehaft anställning såsom befattningshavare,

alltsedan december manad 1899 arbetat vid Uppsala hospital och asyl mot

timavlöning såsom extra målare utom under cirka ett och ett hälft år, då

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ta proposition nr bil.

lian på grund av kristidens materialbrist inom målarfacket i stället tjänstgjort

såsom vikarie för sjukskötare, varjämte lian under tiden 2 december

1923—3 juli 1924 på grand av sjukdom varit urståndsatt att arbeta. Han

bär således under mera iin 24 år fullgjort arbete vid hospitalet. Enligt ett

ansökningen bifogat läkarintyg av den 12 januari 1925 är Heinrici numera

på grund av astma, hjärtfel och kronisk leversjukdom ej i stånd att längre

fullgöra sina åligganden.

I sitt ovannämnda yttrande har direktionen för Uppsala hospital och asyl

förordat, att Heinrici måtte tillerkännas årligt understöd med högsta möjliga

belopp.

I sitt utlåtande har medicinalstyrelsen erinrat om att Kungl. Maj:t och

riksdagen beviljat person i liknande ställning som Heinrici understöd från

allmänna indragningsstaten. Härom yttrar styrelsen följande.

I en vid 1923 års riksdag väckt motion hade hemställts, att riksdagen

måtte besluta, att snickaren N. Nelin vid Malmö asyl måtte tilldelas ett

årligt understöd räknat från den 1 januari 1923 till ett belopp lika med

vad han skulle uppburit, om han varit berättigad till pension efter 25 § i

hospitalsstadgan. I sin skrivelse nr 322 anförde riksdagen, att Nelin, såsom

av verkställd utredning framginge, visserligen icke i egentlig mening varit

anställd vid Malmö asyl, varför lian ej heller vore berättigad till pension

enligt 25 § sinnessjukstadgan. Då han emellertid under 32 år utfört snickeriarbeten

samt liknande göromål vid anstalten och ifrågavarande arbeten syntes

hava utgjort hans huvudsakliga sysselsättning, hade riksdagen funnit det

vara billigt, att något understöd av allmänna medel tillerkändes honom under

hans återstående livstid. Detta understöd hade med hänsyn till storleken

av de pensionsbelopp, som i allmänhet plägade efter lika lång tjänstgöring

tilldelas i statens tjänst anställda arbetare i liknande ställning, ansetts

skäligen böra bestämmas till 600 kronor årligen, att från och med den 1

januari 1923 utgå å allmänna indragningsstaten.

Beträffande storleken av det belopp, som borde beviljas Heinrici, anför

styrelsen, att hänsyn torde böra tagas jämväl till vad ordinarie befattningshavare

av hospitalspersonalen med motsvarande arbetsuppgifter, nämligen

hantverkare, ägde åtnjuta i pension. Hantverkare, som å löneplanen för

ordinarie manliga tjänstemän placerats i 2:a lönegraden, åtnjöte jämlikt § 3

i kungörelsen den 30 juni 1921 (nr 456) en årlig pension vid 62 levnads- och

30 tjänstår av 1,716 kronor. Dylik befattningshavare, som avginge med

pension med det antal tjänstår, som Heinricis tjänstgöring vid hospitalet

utan avdrag för ovan berörda sjukdomsperiod motsvarade, skulle därför äga

åtnjuta en avkortad pension av 1,430 kronor. Med hänsyn härtill syntes

ett understöd till minst samma belopp, som Kungl. Maj:t och riksdagen

beviljat ovannämnda Nelin, kunna tillerkännas Heinrici.

Under åberopande av det sålunda anförda har medicinalstyrelsen hemställt,

att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen, att Heinrici måtte, räknat

från den 1 januari 1925, från allmänna indragningsstaten erhålla ett årligt

understöd av 600 kronor.

Statskontoret, som till följd av remiss utlåtit sig i ärendet den 17 februari

1925, har därvid anfört, att Heinrici, i likhet med den i medicinalstyrelsens

Medicinal
styrelsen.

Statskontoret.

s. 6 Kontrollera mot PDF

Departementschefen.

[3.]

Ang. understöd

åt f. d.

maskinisten

vid Malmö

asyl H. Hanssons

änka.

Direktionen

för Malmö

asyl.

Medicinal
styrelsen.

6 Kungl. Maj:ts proposition nr 83.

utlåtande omförmälde snickaren Nelin, icke torde kunna räknas till sådan

betjäning vid hospital, som jämlikt § 25 av stadgan angående sinnessjuka

må kunna av sagda styrelse erhålla understöd eller årligt underhåll. Vid

sådant förhållande förklarar sig statskontoret intet hava att erinra mot att

framställning göres till riksdagen om beviljande på i ärendet anförda skäl

av något understöd från allmänna indragningsstaten. Med hänsyn till att

Heinrici i endast 25 år varit anställd i statens tjänst synes emellertid statskontoret

sagda understöd böra fastställas till 500 kronor.

Jag delar den av myndigheterna uttalade uppfattningen, att Heinrici

skäligen bör komma i åtnjutande av något understöd från statens sida.

Beträffande storleken av detta understöd ansluter jag mig till statskontorets

förslag. Understödet torde alltså böra bestämmas till 500 kronor för år. Medicinalstyrelsen

har föreslagit, att understödet bör utgå från och med ingången

av år 1925. För min del tillstyrker jag, att understödet må utbetalas först

från och med månaden näst efter den, under vilken Heinrici entledigas från

sin anställning vid Uppsala hospital och asyl, dock tidigast från och med

ingången av juli månad innevarande år.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen,

att extra målaren vid Uppsala hospital och asyl August

Amadeus Heinrici må från och med månaden näst efter den,

varunder han entledigas från sin anställning vid nämnda anstalt,

dock tidigast från och med den 1 juli 1925, under sin

återstående livstid å allmänna indragningsstaten åtnjuta ett

årligt understöd av 500 kronor.

3:o.

I en till medicinalstyrelsen ingiven, av styrelsen med skrivelse den 2

december 1924 överlämnad skrift har f. d. maskinisten Hans Hanssons änka

Ingrid Hansson, född Persson, anhållit att bliva tilldelad årligt understöd.

Av de till ärendet hörande handlingarna inhämtas, att Hansson, som var

född den 7 mars 1857 och avled den 15 augusti 1924, varit anställd som

maskinist vid Malmö asyl under 34 år 8 månader samt den 31 maj 1924

erhållit avsked från tjänsten med pension av 1,920 kronor för år. Vid sitt

frånfälle efterlämnade han änkan, ovannämnda Ingrid Hansson, som är född den

22 april 1864, och två barn. Behållningen i dödsboet efter Hansson uppgick

enligt bouppteckningen till 6,184 kronor 99 öre, och enligt inbördes testamente

mellan makarna Hansson skall den överlevande med full äganderätt

erhålla all den avlidnes kvarlåtenskap.

Uti ett av direktionen för Malmö asyl avgivet yttrande över ansökningen

har direktionen tillstyrkt beviljande av understöd med skäligt belopp.

Medicinalstyrelsen har i sin skrivelse anfört följande.

Då sjukvårds- och ekonomipersonalen vid statens anstalter för sinnessjuka

först från och med år 1919 uppförts på ordinarie stat och således dessförinnan

icke ägt ingå såsom delägare i civilstatens änke- och pupillkassa,

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 83.

var Hansson, som den 1 januari 1919 uppnått en ålder av över 60 år, jämlikt

2 § i reglementet den 15 december 1916 för nämnda kassa undantagen från

delaktighet i kassan. Då Hansson sålunda varit avskuren från möjligheten

att genom inträde i nämnda kassa tillförsäkra sin änka någon pension, synes

det styrelsen behjärtansvärt, att hans änka, som icke synes äga tillräckliga

medel för sitt uppehälle och med hänsyn till sin ålder icke torde kunna

genom arbete förskaffa sig tillräcklig inkomst, nu tilldelas ett årligt understöd.

Vid föregående tillfällen har Kungl. Maj:t och riksdagen jämväl beviljat

efterlevande efter dylika befattningshavare årliga understöd på allmänna

indragningsstaten.

Beträffande storleken av det understöd, som kan komma att beviljas änkan

Hansson, tillåter sig styrelsen erinra om att 1923 års lagtima riksdag, enligt

skrivelse den 6 juni 1923, nr 322, tillerkänt bland andra förste maskinisten

vid Kristinehamns hospital Frans Oskar Rydéns änka Lovisa Rydén, född

Andersson, ett årligt understöd av 350 kronor å allmänna indragningsstaten,

så länge hon förbleve i änkestånd. Med hänsyn härtill synes även i detta

fall understödet böra bestämmas till enahanda belopp eller 350 kronor.

Under åberopande av vad sålunda anförts, har medicinalstyrelsen hemställt,

att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen, att änkan Hansson måtte

tillerkännas ett årligt understöd av 350 kronor att utgå å allmänna indragningsstaten

från och med den 1 september 1924, så länge hon förbliver i

änkestånd.

Statskontoret har i utlåtande den 24 december 1924 tillstyrkt medicinalstyrelsens

framställning i ämnet.

Med hänsyn till vad medicinalstyrelsen anfört synes det billigt, att änkan

Hansson å allmänna indragningsstaten beredes ett årligt understöd. Mot

storleken av det belopp, styrelsen föreslagit, har jag intet att erinra. Understödet

lärer, på sätt styrelsen hemställt, böra utgå från och med månaden

näst efter den, under vilken Hansson avlidit.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att f. d. maskinisten vid Malmö asyl Hans Hanssons änka

Ingrid Hansson, född Persson, må, räknat från och med den

1 september 1924, så länge hon förbliver änka, å allmänna indragningsstaten

åtnjuta ett årligt understöd av 350 kronor.

Statsrådets övriga ledamöter instämma i vad föredragande departementschefen

hemställt i de under l:o—3:o här ovan antecknade ärendena.

Hans Maj:t Konungen behagar härtill lämna bifall

samt förordnar, att proposition i ämnet av den lydelse,

bilaga till,detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Herman Hultkrantz.

Statskontoret
Departements
chefen.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.