Sök i Ratio Lex

Angående utvidgad pensionering av sjuksköterskor

1925-02-27 · 10 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 7 av 10 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1925:84, Angående utvidgad pensionering av sjuksköterskor

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 84.

1

84.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående utvidgad

pensionering av sjuksköterskor; given Stockholms slott

den 27 februari 1925.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

•det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Gustav Möller.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

den 27 februari 1925.

Närvarande:

Statsministern Sandler, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Olsson, Nothin, Hansson, Linders, Larsson, Wigforss, Möller, Levinson.

Chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller, anmäler uppkommen

fråga om viss utvidgad pensionsrätt för sjuksköterskor och anför därvid:

I samband med beslut vid 1919 års lagtima riksdag om upprättandet av en

statens anstalt för pensionering av folkskollärare m. fl. bereddes delaktighet

i denna anstalt för bland andra vissa sjuksköterskor. Föreskrifter angående

pensioneringen för dessa befattningshavare äro i det för pensionsanstalten gällande

reglementet av den 31 december 1919 (nr 878) upptagna i Kap. Yl

under rubriken »Särskilda bestämmelser angående kommunalt anställda sjuksköterskor

och barnmorskor m. fl.» (§§ 60—68).

Pensioneringens omfattning regleras av § 60, enligt vilken de rättigheter

■och skyldigheter, som stadgas i §§ 1—40 (reglementets Kap. I—III, inne
Bihang

till riksdagens protokoll 1925. 1 samt. 75 höft. (Nr 84— 85) 41125 1

Gällande

bestämmelser

rörande sjuksköterskors

pensionering.

s. 2 Kontrollera mot PDF

Riksdagens

skrivelse nr

214 år 1924.

2 Kungl. Maj:ts proposition nr 84.

hållande föreskrifter om anstaltens förvaltning, allmänna bestämmelser om

tjänstepension samt allmänna bestämmelser om familjepension) ävensom i §§

60—68, tillkomma nedan angivna befattningshavare:

a) distriktssjuksköterska och distriktsbarnmorska, till vars avlöning staten

lämnar bidrag,

b) barnmorska med annan anställning hos kommun eller å barnbördshus,

c) annan sjuksköterska eller husmoder i av staten, landsting, kommun eller

annan samfällighet anordnad vård av sjuka, barn eller åldringar eller ock i

stiftelse av allmännyttig natur, vilken övar dylik vård, samt

d) föreståndarinna vid godkänd sjuksköterskebyrå.

De närmare villkoren beträffande pensionering av ifrågavarande befattningshavare

återfinnas i §§ 61—68 av reglementet och äro i huvudsak av följande

innehåll:

Tjänstepensionsunderlaget för befattning, som bär ovan under a) sägs, är

1,000 kronor. För annan befattning bestämmer pensionsanstalten tjänstepensionsunderlaget.

Därvid skall iakttagas, att detsamma icke må överstiga

/» av den i författning eller vid reglering enligt § 5 av reglementet fastställda

minimiårsavlöningen eller, där flera lönegrader finnas sålunda fastställda,

minimiårsavlöningen i högsta lönegraden eller, där avlöningen delvis utgår i

form av arvode efter fastställd taxa, av den inkomst, som befattningen antages

komma att i medeltal giva innehavaren. Om naturaförmåner ingå i avlöningen,

skall vid bestämmande av tjänstepensionsunderlaget den kontanta avlöningen

ökas med naturaförmånernas av pensionsanstalten uppskattade värde, varvid

dock värdet av bostad och bränsle icke må upptagas högre än till 20 % av

inkomsterna i övrigt. — Tjänstepensionsunderlaget må dock ej sättas högre än

1,000 kronor eller lägre än 600 kronor (§ 61).

Famil jepensionsunderlaget överstiger med 300 kronor 20 % av tjänstepensionsunderlaget;

dock att, om två eller flera befattningar innehavas av

samma person, deras familjepensionsunderlag nedsättas i sådant förhållande,

att deras summa med 300 kronor överstiger 20 % av tjänstepensionsunderlagens

summa (§ 62).

Pensionsåldern är 55 år för sjuksköterska och barnmorska samt 60 år för

annan befattningshavare (§ 63).

För hel tjänstepension fordras 25 tjänstår för sjuksköterska och barnmorska

samt 30 tjänstår för annan befattningshavare (§ 64). — Tillstånd att kvarstå

i tjänsten efter pensionsålderns uppnående må icke beviljas av huvudmannen

utan att den centrala myndighet, varunder huvudmannen lyder, lämnat sitt

medgivande därtill (§ 65).

Rörande frivillig avgång med genast börjande pension samt genast börjande

tjänstepensions belopp meddelas vissa bestämmelser i §§ 66—67.

Den årliga tjänstepensionsavgift, som med i § 7 av reglementet omförmält

avdrag skall erläggas av befattningshavaren, är 5 % av tjänstepensionsunderlaget.

Befattningshavares familjepensionsavgift är 1 % av familjepensionsunderlaget.

Huvudmannen erlägger ingen årsavgift för sjuksköterska eller

barnmorska; för annan befattningshavare erlägger huvudmannen en årsavgift

av 5 % av tjänstepensionsunderlaget (§ 68).

I skrivelse den 30 maj 1924, nr 214, har riksdagen anhållit, att Kungl.

Maj :t matte taga under övervägande frågan om utsträckt pensionsrätt för sjuksköterskor

samt därefter för riksdagen framlägga det förslag, vartill omständigheterna

kunde föranleda.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kung!. Mcij:ts proposition nr S4.

Till stöd för denna hemställan har riksdagen, med omnämnande av eu inom

riksdagen i ämnet väckt motion, anfört följande:

»Frågan om en utsträckning av pensionsrätten för sjuksköterskor torde,

med hänsyn till sjukvårdsverksamhetens stora betydelse ur samhällets synpunkt,

få anses beaktansvärd. Det synes riksdagen därför påkallat, att detta

spörsmål göres till föremål för fortsatt övervägande från statsmakternas sida.

Genom 1919 års lagtima riksdags beslut i samband med upprättandet av

statens anstalt för pensionering av folkskollärare m. fl. har visserligen delaktighet

i denna anstalt beretts för sjuksköterskebefattningar i statlig och

kommunal tjänst samt för vissa sjukskötersketjänster i enskild anställning,

vilka med hänsyn till vårdverksamhetens allmännyttiga natur ansetts böra likställas

med förstnämnda befattningar. Emellertid bedrives vid ett stort antal

enskilda anstalter en sjukvårdsverksamhet, vilken otvivelaktigt måste anses

vara av allmännyttig art men som enligt nu gällande bestämmelser likväl icke

för där anställda sköterskor berättigar till pension. Det synes riksdagen önskvärt,

att åtgärder vidtagas för beredande av pensionsrätt även åt sköterskor

med anställning i sist angivna verksamhet.

Närmast torde härvid böra komma i betraktande sköterskebefattningar i

sjukvård, som anordnats av bruk, fabriker och därmed jämförliga företag. I

de flesta fall torde väl denna sjukvård — för så vitt den är organiserad på

ändamålsenligt sätt — ur allmännyttans synpunkt kunna jämställas med sådan

sjukvårdsverksamhet, som enligt gällande bestämmelser berättigar till delaktighet

i pensionsanstalten, särskilt med hänsyn därtill, att sjukvården i fråga,

om den icke organiserats av det enskilda företaget, i allmänhet torde hava

kommit att påvila vederbörande landsting eller kommun. Det vill synas, som

om för en lösning av spörsmålet om pensionering av ifrågavarande sjuksköterskor

de riktlinjer, vilka angivits av särskilda sakkunniga, borde kunna vara

vägledande.»

Till grund för riksdagens behandling av förevarande spörsmål låg en inom

andra kammaren väckt motion, nr 151, vari hemställts, att riksdagen måtte i

skrivelse till Kung], Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t måtte låta utreda, huruvida

gränserna för upptagande i statens anstalt för pensionering av folkskollärare

m. fl. kunde vidgas i överensstämmelse med i motionen angivna riktlinjer.

I motionen påyrkades i främsta rummet pensionsrätt för sjuksköterskebefattningar

vid industriella företag, vilka anordnat sjukvård för sin personal

och dess familjer. Därjämte ifrågasattes beredande av pensionsrätt för sjuksköterskebefattningar

vid vissa privatkliniker och enskilda sjukhem. Slutligen

■antyddes i motionen önskvärdheten av pensionsrätt jämväl för sjuksköterskor,

som arbeta i privatvård och vilka äro inskrivna vid godkända sjuksköterskebyråer.

Sistnämnda fråga ansågs emellertid med hänsyn till sin komplicerade

natur kunna tills vidare anstå.

Över motionen avgavs utlåtande (nr 43) av bankoutskottet, som därvid erinrade,

att frågan om en utsträckning av sjuksköterskors pensionsrätt varit

föremål för behandling i samband med utredning rörande pensionering av vissa

fattigvårdsfunktionärer m. fl. För denna behandling lämnades i utskottets utlåtande

en redogörelse, ur vilken jag här tillåter mig återgiva följande.

Den 14 januari 1921 uppdrog Kungl. Maj:t åt särskilda sakkunniga att

verkställa utredning beträffande pensionering av manliga föreståndare vid av

Motion 11:151.

Bankoutskottet.

Tidigare behandling

av

frågan.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 84.

staten, landsting, kommun eller annan samfällighet inrättad anstalt för vård

av sjuka, barn eller åldringar eller för sådant ändamål, som omförmäles i 33 §

i lagen om fattigvården den 14 juni 1918, eller ock vid stiftelse av allmännyttig

natur, vilken övar vård av angiven beskaffenhet, ävensom beträffande

i vad mån annan befattningshavare vid ifrågavarande anstalter och kommunernas

fattigvård i övrigt kunde bliva delaktig av pension genom statens försorg.

Dessa sakkunniga avgåvo den 10 december 1921 yttrande och förslag i ämnet.

I berörda, sirande, vilket i främsta rummet åsyftade pensionsrättens utsträckning

till manliga funktionärer vid den i utredningen avsedda vårdverksamheten

ävensom till andra kvinnliga befattningshavare än husmödrar och

sjuksköterskor, föreslogs emellertid även en avsevärd utvidgning av den hittillsvarande

pensionsrätten för sjuksköterskor. Sålunda funno de sakkunniga

önskvärt, att pensionsrätt kunde beviljas i vissa fall, även om huvudmannen

vore annan institution än de nu i reglementet angivna — staten, landsting,

kommun, »annan samfällighet» eller »stiftelse av allmännyttig ifetur» •— eller

ock enskild person, t. ex. ett större bolag, som anordnat sjukvård för sin personal

och dess familjer. Å andra sidan förordade de sakkunniga, att i de fall,

då annan än staten, landsting eller kommun vore huvudman, före medgivande

av pensionsrätt borde krävas en granskning av vårdens organisation och huvudmannens

betingelser att upprätthålla densamma, så att trygghet skapades för

att pensionsrätt ej beviljades med mindre organisationen vore av verklig och

varaktig betydelse.

I övrigt gick de sakkunnigas ifrågavarande förslag ut på en sådan utvidgning

av det verksamhetsområde, till vilket pensionsrätten hittills varit begränsad,

att detsamma skulle omfatta vård av fattiga, sjuka, invalider, barn

eller åldringar; och beträffande frågan, vilka befattningar borde förenas med

pensionsrätt, ansågo de sakkunniga, att intet annat villkor borde uppställas än

det i § 5 av pensionsanstaltens reglemente angivna, nämligen att befattningarna

skola regleras på sätt, som godkännes av,Konungen eller den myndighet,

Konungen förordnar. Anledningen till att de sakkunniga funnit sig böra

giva förslaget en så vidsträckt omfattning angavs i utlåtandet vara, att det

visat sig omöjligt att, så skiftande som förhållandena vore, i pensionsreglementet

uppdraga någon gränslinje mellan de befattningar, vilka borde kunna

förenas med pensionsrätt, och övriga befattningar. Det måste överlämnas åt

regleringsmyndigheten att bestämma häröver. I detta sammanhang framhöllo

de sakkunniga, att de villkor för pensionsrätt, vilka skulle uppfyllas av en

befattning och dess huvudman, vore sådana, att många på ifrågavarande verksamhetsområde

anställda personer ltomme att sakna möjlighet att erhålla pension

från pensionsanstalten, emedan befattningarna icke vore sådana, att de

lämpligen kunde regleras eller huvudmännen saknade möjlighet att erlägga

erforderliga avgifter. Om något skulle göras för dessa befattningshavares pensionering,

syntes det böra ske genom anlitande av den frivilliga pensionsförsäkringen.

De sakkunnigas utlåtande utmynnade, såvitt avser sjuksköterskor, i förslag

till sådan ändring i reglementet för statens anstalt för pensionering av

folkskollärare m. fl., att § 60 mom. c) skulle erhålla följande lydelse:

»Annan sjuksköterska, anställd i vård av fattiga, sjuka, invalider, barn

eller åldringar; om huvudmannen är annan än staten, landsting eller kommun,

skall dock för befattningens förenande med pensionsrätt fordras, att vårdens

organisation godkänts av Konungen eller den myndighet Konungen förordnar

samt att viss garanti kan anses finnas för vårdens upprätthållande.»

Utskottet lämnade vidare, efter att hava omnämnt vissa kostnadsberäk
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kanyl. Maj:ts proposition nr S4. •>

ningar för genomförande av sakkunnigförslaget, eu kortfattad redogörelse för

de yttranden, som av vissa myndigheter avgivits över detta förslag. I sådant

avseende anförde utskottet huvudsakligen följande.

Statskontoret hade i utlåtande den 11 maj 1922 icke haft någon principiell

erinran mot förslaget men framställt vissa anmärkningar dels mot detaljer i

förslaget, dels mot den förebragta utredningen.

Medicinalstyrelsen hade i utlåtande den 18 maj 1922 på det livligaste tillstyrkt

den föreslagna utvidgningen av pensionsrätten och därvid åberopat en

av styrelsen den 12 januari 1922 gjord framställning rörande pensionsrätt för

sjuksköterskor i enskild tjänst, vilken framställning avsett jämväl i privatvård

arbetande sjuksköterskor, tillhörande godkända sjuksköterskebyråer. Styrelsen

hade framhållit, att tillgodoseendet av detta önskemål erfordrade särskilda

bestämmelser, och förklarat sig anse synnerligen önskvärt, att även ifrågavarande

sköterskor bereddes delaktighet i pensionsanstalten. I övrigt hade

medicinalstyrelsen mot de sakkunnigas förslag framställt den erinran, att

därest bestämmelserna angående tillträde till pensionsanstalten avfattades sa

allmänt, som de sakkunniga ifrågasatt, och samtidigt föreskrifterna i § 5 av

reglementet angående reglering av pensionsberättigade befattningar bibehölles,

detta möjligen kunde komma att bereda svårigheter vid tillämpningen.

Vensionsstyrelsen, som icke haft något att erinra mot de sakkunnigas förslag,

hade i samband med sitt yttrande framlagt en av styrelsen enligt Kungl.

Maj:ts den 20 juni 1918 meddelade uppdrag i samråd med socialstyrelsen verkställd

utredning beträffande statens medverkan till pensionering av kvalificerad

arbetskraft vid enskilda sociala anstalter. Denna utredning utmynnade

i förslag till en väsentlig utvidgning av pensionsrätten, utöver den av de saks

kunniga ifrågasatta, för befattningshavare vid anstalter på det sociala verksamhetsområdet.

Styrelsen för pensionsanstalten hade i sitt yttrande icke haft något att i

princip invända mot sakkunnigförslaget, mot vilket styrelsen emellertid i likhet

med statskontoret framställt vissa detaljanmärkningar. Däremot hade

styrelsen avstyrkt medicinalstyrelsens förslag om pensioneringens utsträckande

även till privatsköterskor och därvid framhållit, att detta skulle komma i strid

med den hittills vedertagna grundsatsen för pensionering i pensionsanstalten,

nämligen att pensionsrätt skulle vara bunden vid befattning och ej vid person

i annan måtto än för så vitt han vore innehavare av en med pensionsrätt förenad

befattning. Ehuru det uttalade önskemålet i och för sig måste anses

behjärtansvärt, kunde styrelsen därför ej finna möjligt att lösa denna fråga

genom medgivande av pensionsrätt i anstalten. I stället syntes här den frivilliga

pensionsförsäkringen lämpligen kunna komma till användning. Även

pensionsstyrelsens förslag om ytterligare utsträckning av pensionsrätten avstyrktes.

Slutligen erinrade utskottet, att de sakkunniga den 13 december 1922 avgivit

ett till omfattningen mera begränsat förslag beträffande pensionering av

fattigvårdsfunktionärer m. fl., vilket förslag emellertid ej avsåg sjuksköterskor,

ävensom att åtskilliga framställningar gjorts hos Kungl. Maj:t angående pensionsrätt

för vissa sjuksköterskor i enskild tjänst m. fl.

För egen del gjorde bankoutskottet i sitt yttrande till en början de uttalan- Bankoutskotden,

som sedermera inflöto i riksdagens ovan intagna skrivelse. Därutöver tets >''ttraluk''

berörde emellertid utskottet även frågan om pensionering av sjuksköterskor

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Kungl. Maj.ts proposition nr 84.

vid vissa enskilda sjukvårdsanstalter ävensom av sjuksköterskor i privatvård.

I dessa avseenden anförde utskottet:

»Även för pensionering av sjuksköterskor vid vissa av enskild läkare eller

annan enskild person upprättade kliniker, sjukhem eller institut för speciell

sjukvård synas vissa skäl tala.

Jämväl för ifrågavarande kategori av sjuksköterskor förefaller en pensionering

genom statens anstalt för pensionering av folkskollärare m. fl. i viss

utsträckning vara möjlig att genomföra i anslutning till de riktlinjer, som

uppdragits av nyssnämnda sakkunniga, även om föreskrifterna beträffande

reglering av befattning samt de föreslagna bestämmelserna rörande granskning

av vårdens organisation och huvudmannens betingelser att upprätthålla

densamma torde komma att i vissa fall vålla svårigheter för vinnande av delaktighet

i pensionsanstalten. Emellertid torde, därest en pensionering genom

statens pensionsanstalt finnes böra äga rum, beträffande nu avsedda befattningar

böra föreskrivas skyldighet för vederbörande huvudmän att bidraga till

pensioneringen även genom erläggande av årliga pensionsavgifter. Detta spörsmål

synes emellertid böra göras till föremål för en närmare utredning.

Frågan om pensionsrätt för sjuksköterskor, vilka icke innehava befattning

vid sjukvårdsinrättning utan arbeta i s. k. privatvård genom förmedling av

sjuksköterskebyråer, torde vara av mera svårlöst natur. Med hänsyn till ifrågavarande

anställningars karaktär synes en pensionering av privatsköterskor

svårligen kunna genomföras i överensstämmelse med de allmänna grunder, som

äro stadgade i pensionsanstaltens reglemente. Utskottet vill i avseende härå

erinra, att såsom villkor för godkännande av sådan i § 5 av reglementet omförmäld

reglering av befattning, som utgör förutsättning för delaktighet i anstalten,

är stadgat, bland annat, att regleringen skall avse behörighetsvillkor,

den ordning i vilken befattningens innehavare tillsättes och entledigas, tjänstgöringens

art och omfattning samt minimiavlöning. På grund av de former,

under vilka privatsköterskornas anställning äger rum, torde en dylik reglering

icke vara möjlig att genomföra. Med hänsyn till det gagnande arbete, som

ifrågavarande sjuksköterskor i många fall utföra, synes det emellertid vara

ett behj är tans värt önskemål att söka finna någon möjlighet för beredande av

pension åt desamma. Huruvida för vinnande av detta önskemål någon annan

utväg än den frivilliga pensionsförsäkringen må kunna beredas, är ett spörsmål,

som utskottet i detta sammanhang ansett sig icke böra upptaga till närmare

prövning. Då nämligen frågan om en utsträckning av den nu medgivna

pensionsrätten för sjuksköterskor synes böra genom Kungl. Maj:ts försorg

göras till föremål för förnyad behandling och fortsatt utredning, i den mån

sådan finnes erforderlig, torde därvid jämväl möjligheterna för beredande av

pension åt privatsköterskor böra komma under övervägande.»

Utskottet hemställde på grund av det anförda, att riksdagen, i anledning

av förevarande motion, måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl.

Maj :t måtte taga under övervägande frågan om utsträckt pensionsrätt för

sjuksköterskor samt därefter för riksdagen framlägga det förslag, vartill omständigheterna

kunde föranleda.

Vid ärendets behandling i riksdagen biföll första kammaren utan debatt

vad utskottet föreslagit. Andra kammaren biföll utskottets hemställan med

uteslutande av de här ovan intagna delar av motiveringen, vilka berörde frågan

om pensionering av sjuksköterskor vid enskilda sjukvårdsanstalter samt av

privatsköterskor. Andra kammarens beslut fattades i enlighet med ett inom

kammaren framställt yrkande, som anslöt sig till en vid utskottsutlåtande!

fogad reservation.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr S4. i

Över riksdagens ifrågavarande skrivelse har utlåtande infordrats av medicinalstyrelsen,

som yttrat sig i ärendet den 30 september 1024 och därvid anfört,

bland annat, att styrelsen ansett sig böra från de godkända sjuksköterskebyråerna

infordra uppgifter rörande antalet av de sjuksköterskor, som kunde

antagas komma att bliva berörda av den ifrågasatta utvidgningen. Från ovanbemälda

sjuksköterskebyråer hade dylika uppgifter inkommit, varjämte någre

av byråerna avgivit särskilda yttranden i ärendet. Ävenså hade enahanda

uppgifter infordrats och bekommits från rikets samtliga förste provinsialläkare.

En bearbetning av dessa uppgifter visade, att 163 sköterskor samt en

manlig vårdare vore anställda vid bruk, fabriker m. m., 2 sköterskor vid gods

(Tjolöholm, Bjärka Säby) samt 33 sköterskor vid kliniker och institut, som

innehades av legitimerade läkare, eller inalles 199 befattningshavare, av vilka

en manlig. Det vore emellertid antagligt, att antalet av ifrågavarande sköterskor

komme att i någon mån minskas, i och med att distriktssköterskeorganisationeu

helt genomfördes.

Syreisen har vidare hänvisat till två vid dess utlåtande i avskrift fogade

yttranden, avgivna av styrelserna för Fredrika-Bremer-förbundets sjuksköterskebyrå

i Göteborg och för samma förbunds sjukvardskommitté i Stockholm,

vilka styrelser något mera ingående behandlat den föreliggande frågan.

I nämnda yttranden, vilka jag här ej torde behöva återgiva, har huvudsakligen

framhållits behovet av en genom det allmännas försorg anordnad pensionering

av i privatvård arbetande sköterskor.

För egen del har medicinalstyrelsen i ärendet åberopat sina den 12 januari

och den 18 maj 1922 avgivna yttranden i anledning av dels en framställning

från Svensk sjuksköterskeförening av år 1910, dels ock det av förberörda sakkunniga

den 10 december 1921 avgivna förslaget; och har styrelsen förklarat

sig i allo vidhålla sina i nämnda bada yttranden gjorda uttalanden. Sagda j ttranden,

beträffande vilkas huvudsakliga innehåll jag tillåter mig hänvisa till

ovanintagna, av bankoutskottet i dess sistlidet år avgivna utlåtande nr 43 lämnade

redogörelse, innefatta tillstyrkan av pensionsrätt för såväl sköterskebefattningar

vid av bruk, fabriker m. fl. företag anordnad sjukvård som ock

för sköterskor vid vissa enskilda sjukvårdsanstalter ävensom i privatvård.

Styrelsen för statens anstalt för pensionering av folkskollärare m. fl. har

därefter till följd av remiss avgivit utlåtande i ärendet den 21 november 1924.

Beträffande sjuksköterskor vid vissa enskilda kliniker, sjukhem eller institut

för speciell sjukvård samt i privatvård arbetande sjuksköterskor har styrelsen

yttrat, att visserligen av såväl vederbörande riksdagsutskott som riksdagen

uttalats, att det vore önskvärt att även för dem anordnades pensionsrätt

i en eller annan form, men att frågan om beredande av pension åt sistnämnda

två kategorier av sjuksköterskor vore mera komplicerad och i allt fall

ej syntes befinna sig i det skick, att den redan nu kunde lösas, varför i denna

del, om och i den mån sadant ansages pakallat, ytterligare utredning borde

äga rum.

Däremot syntes hinder ej möta att för sjuksköterskor med anställning vid

Medicinal
styrelsen.

Styrelsen för

statens anstalt

för pensionering

av folkskollärare

in. fl.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statskontoret.

ö Kungl. Maj:ts proposition nr 84.

bruk, fabriker och därmed jämförliga företag omedelbart bereda pensionsrätt

på i huvudsak samma villkor, som gällde för sjuksköterskor i kommunal tjänst.

Härom samt rörande kostnaderna för en sådan pensionering yttrar styrelsen

vidare:

Pensionsanstalten funne sig höra utgå från den förutsättning att, därest

engångsavgifter för retroaktiv tjänstarsberäkning* för sådana befattningshavare

komme att erläggas, dessa avgifter skäligen borde i deras helhet, således utan

något bidrag av staten, påvila det privata företaget (huvudmannen) ensamt,

med rättighet för huvudmannen att enligt reglementets stadganden uttaga en

del av dessa avgifter hos befattningshavaren. Denna delaktighet borde således

icke komma att kräva någon ökning av det till pensionsanstalten utgående fasta

statsanslaget med rubrik: »Bidrag till folkskollärares m. fl. pensionering».

Däremot syntes staten böra bidraga till de årliga pensionsavgifterna efter

samma grunder, som gällde för statsbidrag till pensionsavgifter för sjuksköterskor

vilka redan erhållit pensionsrätt i anstalten. Antalet av nu ifrågavai

c ^ 6 -^“öterskor vore enligt den av medicinalstyrelsen förebragta utredningen

ibo. Detta skulle, sedan hela antalet vunnit inträde i anstalten, medföra en

årlig utgift för staten, enligt anstaltens beräkning, av i runt tal 30,000 kronor.

Härmed borde således det anstaltens anslag ökas, som vore uppfört i riksstaten

under rubrik: »Pensionsavgifter till statens anstalt för pensionering av folkskollärare

m. fl.». ^ Men då det vore antagligt, att delaktigheten först efter

hand komme att nå full utsträckning och för övrigt kunde, såsom medicinalstyrelsen

förmodade, komma att i någon mån minskas, allt eftersom distriktssköterskeorganisationen

genomfördes, syntes någon omedelbar ökning av anslaget

— som för övrigt vore av förslagsanslags natur — ej vara erforderlig

utan syntes därmed kunna utan olägenhet anstå till den utredning av anstaltens

ställning, som periodvis skulle företagas och nästa gång komme att äga

rum tre ar härefter.

Den sålunda föreslagna delaktigheten skulle enligt styrelsens mening påkalla

ändring endast av § 60 mom. c) i anstaltens reglemente; och har styrelsen,

med ledning av ovanberörda sakkunnigas förslag, hemställt, att nämnda

moment måtte erhålla följande lydelse:

0 »Annan sjuksköterska---dylik vård, ävensom sjuksköterska i sjuk
vård,

som anordnats av bruk, fabrik och därmed jämförligt företag för därstädes

anställd personal och dess familjer; dock att för befattnings av sistnämnda

art förenande med pensionsrätt skall fordras, att vårdens organisation

godkänts av Konungen eller den myndighet Konungen förordnar samt att viss

garanti kan anses finnas för vårdens upprätthållande.»

Slutligen har statskontoret den 29 januari 1925 avgivit infordrat utlåtande

i ärendet. Ämbetsverket har därvid förklarat sig instämma i vad styrelsen

för statens anstalt för pensionering av folkskollärare m. fl. yttrat och föreslagit,

med vidhållande likväl beträffande den ifrågasatta ändringen av reglementet

för sagda anstalt av en utav statskontoret i ovanberörda utlåtande den

11 maj 1922 framställd erinran i anledning av da föreslagen liknande ändring

av reglementet.

I sistnämnda utlåtande har statskontoret framhållit, att § 60 mom. c) syntes

böra givas sådan lydelse, att det uppdroges åt viss myndighet att handhava

den föreslagna uppsikten däröver »att viss garanti kan anses finnas för

s. 9 Kontrollera mot PDF

Knnrjl. Maj:ts proposition nr 84. 9

vårdens upprätthållande»; med den formulering, nämnda författningsrum

givits i förslaget, syntes nämligen varken pensionsanstalten eller annan myndighet

anse sig hava skyldighet att övervaka uppfyllandet av detta villkor.

Lämpligast syntes enligt statskontorets förmenande vara att sagda omständighet

prövades i samband med granskningen av vårdens organisation.

I likhet med de myndigheter, vilka yttrat sig i ärendet, finner jag mig böra

förorda, att pensionsrätt i statens anstalt för pensionering av folkskollärare

m. fl. nu beredes för sjuksköterskor, anställda vid sjukvård, som anordnats av

fabriker, bruk och därmed jämförliga företag för därstädes anställd personal

och dess familjer. Vad däremot angår övriga i ärendet omnämnda kategorier

av sjuksköterskor -— sköterskor vid vissa enskilda kliniker, sjukhem eller institut

för speciell sjukvård ävensom i privatvård arbetande sköterskor, tillhörande

godkända sjuksköterskebyråer — synes det visserligen på grund av den betydelse,

även denna sjukvårdsverksamhet måste anses äga, vara önskvärt, att en

pensionering i en eller annan form kunde anordnas även för ifrågavarande

sköterskekategorier. Av skäl, som pensionsanstaltens styrelse i sitt yttrande

anfört, torde emellertid spörsmålet härom icke i detta sammanhang kunna

upptagas till behandling.

För genomförande av den pensionsrätt, som jag sålunda vill tillstyrka,

skulle enligt pensionsanstaltens styrelses förslag § 60 mom. c) av reglementet

för anstalten ändras på sådant sätt, att däri upptoges ifrågavarande sjuksköterskebefattningar,

dock med det tillägg, att för sådan befattnings förenande

med pensionsrätt skall fordras, att vårdens organisation godkänts av Konungen

eller den myndighet Konungen förordnar samt att viss garanti kan anses finnas

för vårdens upprätthållande. I avseende härå har statskontoret framhållit,

att det föreslagna stadgandet bör givas sådan lydelse, att det uppdrages åt

viss myndighet att handhava uppsikten över att garanti för vårdens upprätthållande

kan anses föreligga, och har statskontoret föreslagit, att sagda omständighet

skulle prövas i samband med granskningen av vårdens organisation.

Jag ansluter mig härutinnan till statskontorets mening. Lämpligen torde

ifrågavarande villkor kunna givas den innebörd, att för befattnings förenande

med pensionsrätt skall fordras, att vårdens organisation godkänts av Konungen

eller den myndighet Konungen förordnar samt att i samband med sådant godkännande

skälig garanti för vårdens upprätthållande prövats vara för handen.

Jag vill i detta sammanhang framhålla, att enligt bestämmelse i § 5 av pensionsanstaltens

reglemente för befattning, för vilken minimiårsavlöning icke

fastställts i författning, reglementet icke blir gällande, med mindre befattningen

på sätt i nämnda paragraf sägs reglerats av huvudmannen och pensionsanstalten

därefter bifallit huvudmannens framställning om befattningens förenande

med pensionsrätt. Sådan framställning må icke beviljas med mindre,

bland annat, berörda reglering godkänts av Konungen eller den myndighet

Konungen förordnar. Då enligt kungörelse den 31 december 1919 (nr 879)

godkännande av reglering beträffande nu ifrågavarande sjuksköterskebefattningar

torde komma att meddelas av medicinalstyrelsen, synes det vara lämp
-

Departements
chefen.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 84.

ligt, att åt nämnda styrelse även anförtros såväl att meddela godkännande av

sjukvårdens organisation som att pröva garantierna för densammas upprätthållande.

Beträffande fordringarna på sådana garantier är det givetvis förenat

med svårigheter att på förhand uppställa allmängiltiga regler. Det synes

böra ankomma på Kungl. Maj :t att efter medicinalstyrelsens hörande meddela

de bestämmelser, som i detta avseende eventuellt kunna erfordras, varvid givetvis

hör tillses, att icke så snäva föreskrifter stadgas, att pensionsrättens erhållande

onödigtvis försvåras.

Beträffande beräkningen av engångsavgifter för retroaktiv giltighet av

reglementet i förekommande fall delar jag pensionsanstaltens styrelses mening,

att sådana avgifter för ifrågavarande befattningar böra åvila huvudmännen

ensamt, med rätt för dem att i föreskriven ordning av befattningshavarna uttaga

viss del av avgifterna. I detta avseende böra sålunda gälla de generella

föreskrifter, som finnas stadgade i § 9 mom. 1 av reglementet, varför särskilda

bestämmelser härutinnan icke erfordras.

Statens kostnader för årliga pensionsavgifter hava, under förutsättning att

alla därtill berättigade befattningar erhölle delaktighet i pensionsanstalten,

beräknats till omkring 30,000 kronor årligen. Av skäl, som pensionsanstaltens

styrelse anfört, synas dock dessa kostnader för närvarande icke behöva föranleda

någon höjning av det under riksstatens elfte huvudtitel uppförda ordinarie

förslagsanslaget till pensionsavgifter till statens anstalt för pensionering av

folkskollärare m. fl.

I enlighet med vad jag i det föregående anfört synes § 60 mom. c) kunna

givas i huvudsak följande avfattning:

»c) annan sjuksköterska--— dylik vård, ävensom sjuksköterska i sjuk
vård,

som anordnats av bruk, fabrik och därmed jämförligt företag för därstädes

anställd personal och dess familjer; dock att i fråga om befattning av

sistnämnda art för förenande med pensionsrätt skall fordras, att vårdens organisation

godkänts av Konungen eller den myndighet Konungen förordnar samt

att i samband med sådant godkännande skälig garanti för vårdens upprätthållande

prövats vara för handen.»

Under åberopande av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte

föreslå riksdagen att

bemyndiga Kungl. Maj:t att i § 60 mom. c) av reglementet

den 31 december 1919 (nr 878) för statens anstalt för pensionering

av folkskollärare m. fl. vidtaga ändring i huvudsaklig

överensstämmelse med av mig här ovan förordat förslag.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

behagar Hans Maj:t Konungen lämna bifall samt

förordnar, att proposition i ämnet av den lydelse, bilaga vid

detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Herman Hultkrantz.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1925:89 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående utvidgad pensionering av sjuksköterskor. a1 i texten
  2. BU 1925:25 Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående utvidgad pensionering av sjuksköterskor. a1 i texten