Sök i Ratio Lex

Angående pensionsrätt för vissa befattningshavare vid statens uppfostringsanstalter för sinnesslöa

1925-02-27 · 9 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 8 av 9 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1925:85, Angående pensionsrätt för vissa befattningshavare vid statens uppfostringsanstalter för sinnesslöa

Dokumentets text

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Alaj:ts proposition nr 85.

11

Sr 85.

Kungl. Majtts proposition till riksdagen angående pensionsrätt

för vissa befattningshavare vid statens uppfostringsanstalter

för sinnesslöa; given Stockholms

slott den 27 februari 1925.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av stats

rådsprotokollet över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Gustav Möller.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför

Hans May.t Konungen i statsrådet ä Stockholms

slott den 27 februari 1925.

Närvarande:

Statsministern Sandlek, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Olsson, Nothin, Hansson, Lindeks, Laksson, Wigforss, Möller, Levinson.

Departementschefen, statsrådet Möller, anmäler uppkommen fråga om pensionsrätt

för vissa befattningshavare vid statens uppfostringsanstalter för

sinnesslöa och anför därvid följande:

Enligt beslut av 1921 års riksdag hava upprättats två statens uppfostringsanstalter

för sinnesslöa, av vilka anstalter den ena är avsedd för gossar och

förlagd till Salbolied i Västmanlands län samt den andra för flickor och

belägen i Vänersborg. För upprätthållande av verksamheten vid ifrågavarande

anstalter äro under femte huvudtiteln uppförda dels extra anslag till

350 25

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kung!,. Maj:ts proposition nr 85.

avlöningar och vikariatsersättningar m. m. åt befattningshavare, dels ock

extra förslagsanslag till bidrag till driftkostnader i övrigt.

Yid anstalten för gossar äro enligt den för innevarande budgetår fastställda

avlöningsstaten anställda följande å stat uppförda befattningshavare

med nedan angivna kontanta avlöningsförmåner, efter avdrag av pensionsavgift

motsvarande belopp, nämligen:

1 föreståndare 3,400 kronor (pensionsavgift 100 kronor),

1 lärare 2,550 kronor (pensionsavgift 50 kronor),

1 lärarinna 2,150 kronor (pensionsavgift 50 kronor),

4 arbetsledare, en var 1,475 kronor (pensionsavgift 25 kronor),

1 husmoder 575 kronor (pensionsavgift 25 kronor).

Till avlöningsstaten är fogad, bland annat, en anmärkning av innehåll att,

därest föreståndare eller lärare äger delaktighet i statsunderstödd pensionsanstalt,

avlöningen skall höjas med det mot pensionsavgift svarande belopp.

Enligt gällande avlöningsstat för anstalten för flickor finnas vid denna

anstalt anställda följande å stat uppförda befattningshavare med nedan angivna

kontanta avlöningsförmåner, likaledes efter avdrag av mot pensionsavgift

svarande belopp:

1 föreståndarinna 2,400 kronor (pensionsavgift 50 kronor),

1 handarbetslärarinna 1,750 kronor (pensionsavgift 50 kronor),

1 vaktmästare 1,475 kronor (pensionsavgift 25 kronor).

Avlöningsstaten för sistnämnda anstalt innehåller en anmärkning att, om

föreståndarinna eller handarbetslärarinna äger delaktighet i statsunderstödd

pensionsanstalt, avlöningen höjes med det mot pensionsavgift svarande belopp.

Tidigare be- I det betänkande rörande upprättandet av uppfostringsanstalter för vanfrågan°om

artade sinnesslöa, som år 1921 avgavs av de s. k. sinnesslövårdssaickunniga

pensionsrätt åt och som lades till grund för proposition (nr 280) i ärendet till samma års

Yrid statens**1 riksdag, berördes även frågan om pensionsrätt för tjänstinnehavare vid ifrågasinnessiö-

varande anstalter. I detta avseende anförde de sakkunniga huvudsakligen

anstalter. följande.

Så länge anstalterna vore uppförda å extra stat, kunde befattningshavarna

icke komma in under den civila pensionslagens bestämmelser. För beredande

av pension åt befattningshavarna syntes visserligen den möjligheten

erbjuda sig att, såsom i vissa fall plägade ske i fråga om befattningshavare

å extra stat, Kungl. Maj:t och riksdagen i varje särskilt fall efter de föreliggande

omständigheterna bestämde, när och med vilket belopp pension

skulle utgå. Vad föreståndare och lärare beträffade, kunde även den utvägen

tänkas, att dessa befattningshavare bereddes delaktighet i dövstumslärarnas

pensionsanstalt, i vilken jämlikt reglementet den 8 oktober 1915 föreståndare

och lärare vid de med statsmedel understödda sinnesslöanstalterna

ägde delaktighet. Med tanke härpå hade de sakkunniga vid uppgörande av

förslag till avlöningsstater för anstalterna icke reducerat de för sistnämnda

befattningshavare föreslagna avlöningarna med pensionsavgift motsvarande

belopp. Vad övriga befattningshavare beträffade, syntes dessa icke kunna

vinna delaktighet i nämnda pensionsanstalt utan borde, så länge anstalterna

vore uppförda på extra stat, framställning om beredande av pension åt sådan

befattningshavare göras i varje särskilt fall. På grund härav hade för dessa

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr Sfi. 13

befattningshavare i de sakkunnigas statförslag reduceringar företagits med

pensionsavgift motsvarande belopp.

I det utlåtande, som av statskontoret avgavs över de sakkunnigas förslag,

ifrågasatte nämnda ämbetsverk med hänsyn till de anställningsformer, som

föreslagits för föreståndare, och lärare vid anstalterna, huruvida denna personal

lämpligen borde erhålla delaktighet i någon pensionsanstalt. Frågan

härom syntes i varje fall böra tillsvidare lämnas öppen. Därest så skedde,

borde till staterna fogas anmärkningar, att för föreståndare och lärare, vilka

icke ägde delaktighet i statsunderstödd pensionsanstalt, lönen skulle minskas

med pensionsavgift motsvarande belopp.

För egen del ansåg föredragande departementschefen i likhet med statskontoret,

att någon pensionsrätt icke för det dåvarande borde tillerkännas

föreståndar- eller lärarpersonal vid statens uppfostringsanstalter för sinnesslöa.

Vid sådant förhållande borde lönerna även för dessa befattningshavare

reduceras med pensionsavgift motsvarande belopp. Dock borde,

därest föreståndare eller lärare skulle komma att anställas, vilken tidigare

ägde delaktighet i statsunderstödd pensionsanstalt, någon reducering för

denne icke företagas.

Mot de förslag till avlöningsstater, som Kungl. Maj:t i enlighet med vad

departementschefen förordat framlade för riksdagen — vilka statförslag inneliöllo

anmärkningar av ovan angiven lydelse — framställdes, såvitt här är

i fråga, från riksdagens sida ingen erinran. I

I skrivelse den IT maj 1924 har nu styrelsen för statens uppfostringsanstalt

för sinnesslöa flickor gjort framställning om ordnandet av pensionsfrågan

för föreståndarinnan vid nämnda anstalt Elin Gunnarssou.

Av handlingarna i ärendet framgår, bland annat, att fröken Gunnarsson,

som är född den 7 januari 1875, under tiden från och med den 15 februari

1900 till och med den 14 april 1923 tjänstgjort vid olika läns sinnesslö

anstalter, därunder från den 1 maj 1904 såsom föreståndarinna, samt att

hon den 16 april 1923 tillträtt befattningen såsom föreståndarinna vid statens

uppfostringsanstalt för sinnesslöa flickor i Vänersborg.

I sin nyssnämnda skrivelse har anstaltsstyrelsen, efter erinran om departementschefens

ovan återgivna uttalande i propositionen nr 280 till 1921

års riksdag, anfört huvudsakligen följande.

I egenskap av lärarinna och föreståndarinna vid länsanstalter för sinnesslöa

hade fröken Gunnarsson varit delaktig i dövstumlärarnas pensionsanstalt

och skulle, om hon fortsatt i samma tjänstgöring, enligt en vid

anstaltsstyrelsens framställning fogad skrivelse från nämnda pensionsanstalt

kunnat år 1922 tillgodoräkna sig i pensionshänseende 23 år. Enligt

samma skrivelse vore hon emellertid nu genom sin avgång från länsanstalt

och övergång i statstjänst icke längre delägare i pensionsanstalten. Ett

nöjaktigt ordnande av hennes pensionsfråga vore så mycket mer önskvärt,

som fröken Gunnarssons frivilliga övergång i statstjänst även i ett annat

avseende för henne medfört en ekonomisk missräkning. Genom nära tjuguårig

tjänstgöring som föreståndarinna vid länsanstalt hade fröken Gunnarsson

vid sådan anstalt åtnjutit högsta ålderstillägg. Vid övergång till statstjänst

Styrelsen för

statens uppfostringsanstalt

för sinnesslöa

flickor.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Skolöver
styrelsen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 85.

hade emellertid ej medgivits henne att som grund för ålderstilliigg få tillgodoräkna

sig den förutvarande meriterande tjänstgöringen i enskild tjänst

Eu härom gjord ansökan hade av Kungl. Maj: t avslagits. Motion i samma

syfte hade vid 1924 års riksdag väckts av överinspektören för sinnessjukvården

i riket, professorn A. Petrén och ordföranden i styrelsen för uppfostringsanstalten

för sinnesslöa flickor, landshövdingen A. von Sneidern,

men motionen hade på hemställan av statsutskottet blivit av riksdagen avslagen.

Sinnesslöanstaltens styrelse måste beklaga utgången av frågan om ålderstillägg

ävensom pensionsfrågans nuvarande läge. Detta emellertid ej blott

för fröken Gunnarssons del utan även för den ökade svårighet, som måste

uppkomma vid den framtida rekryteringen till de ansvarsfulla och svårskötta

platserna vid statens nya sinnesslöanstalter. Om övergång till de nya statsanstalterna

komme att medföra ekonomisk förlust, gåves nämligen föga förhoppning

för dessa anstalter att till det kvalificerade arbete, som vid dem

förutsattes, få påräkna erfarna förmågor från de äldre länsanstalterna.

På grund av det anförda har styrelsen hemställt, att Kungl. Maj:t måtte

vidtaga åtgärder för att fröken Gunnarsson måtte återfå sin delaktighet i

dövstumlärarnas pensionsanstalt.

Över anstaltsstyrelsens framställning har utlåtande avgivits den 21 augusti

1924 av skolöverstyrelsen, som anfört, bland annat, att det enligt överstyrelsens

mening måste te sig såsom en stor orättvisa, att fröken Gunnarsson

genom övergång till statstjänst gått förlustig den pensionsrätt, som hon

under så många år haft, i synnerhet som föreståndarbefattningarna vid

statens uppfostringsanstalter för sinnesslöa måste anses vara ännu mera

krävande och meriterande än förestandarbefattningarna vid övriga sinnesslöanstalter.

Överstyrelsen har sålunda funnit en tillfredsställande lösning

av fröken Gunnarssons pensionsfråga synnerligen angelägen. Beträffande

spörsmålet, vilken väg man borde beträda för att på lämpligaste sätt söka

ernå en sådan lösning, yttrar överstyrelsen huvudsakligen följande.

^ Ett sätt vore att hos riksdagen söka utverka särskild pension åt fröken

Gunnarsson, sedan hon slutat sin verksamhet i det allmännas tjänst. Framställningar

om pension åt befattningshavare, vilka i likhet med fröken Gunnarsson

icke varit ordinarie och därför icke utan vidare berättigade till pension

enligt allmänna pensionslagens bestämmelser, hade vid liera tillfällen vunnit

riksdagens bifall. I allmänhet brukade emellertid proposition angående pension

åt viss befattningshavare icke avlåtas förrän tidigast, då vederbörande stode i

begrepp att avgå från sin tjänst. Då fröken Gunnarsson endast vore 49 år

gammal och följaktligen under alla förhållanden hade åtskilliga år kvar att

tjänstgöra, vore det naturligtvis förenat med vissa svårigheter att redan nu

genom ett principiellt beslut tillerkänna henne rätt till ett på visst sätt beräknat

pensionsbelopp, som skulle börja att utgå först någon gång i framtiden.

Att uppskjuta hela fragan till den tid, då fröken Gunnarsson avginge från

tjänsten, skulle a andra sidan icke innebära någon verklig lösning av frågan,

då ju därmed skulle följa, att det nuvarande ovisshetstillståndet alltjamt

skulle fortfara.

Man skulle emellertid även kunna tänka sig en annan anordning. Fröken

Gunnarssons pensionsfråga företedde åtskilliga likheter med frågan om pensionering

av befattningshavarna vid den år 1922 av staten inrättade vårdanstalten

i Lund för blinda med komplicerat lyte. Överstyrelsen hade före
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition in■ Sti. 1;)

slagit, att föregående tjänstgöring vid den med Drottning Sodas stiftelse förenade

privata vårdanstalten i Vänersborg, vilken anstalt förut uppehållit den

verksamhet, som därefter skulle (övertagas av statsanstalten, skulle få i pensionshänseende

tillgodoräknas av de befattningshavare, vilka överginge till

statsanstalten och därigenom bleve berättigade till pension enligt den allmänna

pensionslagens bestämmelser. Detta förslag hade emellertid föredragande

departementschefen ansett sig icke kunna understödja, då det enligt

hans mening innebära en avvikelse från föreskrifterna i den civila pensionslagen

och bifall till detsamma kunde bliva av prejudicerande betydelse.

I anledning härav hade vid ärendets behandling i riksdagen väckts motioner,

som utmynnat i hemställan, att de befattningshavare vid vårdanstalten, vilka

förut varit delaktiga i dövstumlärarnas pensionsanstalt, för pension måtte få

räkna sig tillgodo de tjänstår, som gällt för pension från nämnda anstalt.

Statsutskottet, som funnit billighets skäl tala för ett beslut i den riktning,

motionärerna yrkat, hade på förslag av statskontoret hemställt, att de befattningshavare

vid ifrågavarande anstalt, vilka vid tillträdet till befattningen

varit delaktiga i dövstumlärarnas pensionsanstalt, måtte varda bibehållna vid

denna delaktighet, därvid pensionsbeloppet skulle utgöra för rektor ett av

Kungl. Maj:t i sådant hänseende föreslaget belopp samt för annan befattningshavare

lönen jämte intjänat eller intjänade ålderstillägg. Denna statsutskottets

hemställan hade jämväl blivit riksdagens beslut.

Det nu relaterade fallet vore visserligen icke fullt analogt med det i föreliggande

ärende ifrågavarande. Genom inrättandet av vårdanstalten i Lund

för blinda med komplicerat lyte hade staten övertagit eu verksamhet, som

förut handhafts av en enda enskild anstalt, och därmed hade också de vid denna

anstalt anställda befattningshavarna övergått till statsanstalten. Den verksamhet,

som nu utövades av statens uppfostringsanstalter för sinnesslöa,

hade däremot förut icke handhafts av en enda anstalt, i det skyddslingarna

vid statsanstalterna sammanförts från flera enskilda eller kommunala sinnesslöanstalter.

Såtillvida förelåge emellertid likhet mellan de båda fallen, som

det i bägge vore fråga om statens övertagande av en verksamhet, som förut

bestritts av icke statliga anstalter, och anställande i statens tjänst av befattningshavare,

som förut varit anställda vid dessa icke statliga anstalter

samt ägt pensionsrätt i dövstumlärarnas pensionsanstalt. Då det icke ansetts

föreligga några principiella hinder för att låta de vid vårdanstalten i

Vänersborg förut anställda befattningshavarna kvarstå i dövstumlärarnas

pensionsanstalt även efter övergång i statstjänst, kunde överstyrelsen icke

finna, att några oöverkomliga hinder skulle resa sig mot en motsvarande

anordning jämväl av pensionsfrågan för de vid statens sinnesslöanstalter anställda

befattningshavare, vilka före sin anställning vid berörda anstalter

varit delägare i dövstumlärarnas pensionsanstalt.

Överstyrelsen har därför hemställt, att Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen

medgiva, att de befattningshavare vid statens sinnesslöanstalter, vilka

vid tillträdet till befattningen äro delaktiga i dövstumlärarnas pensionsanstalt,

måtte varda bibehållna vid, respektive återfå sin delaktighet i samma

pensionsanstalt.

I ärendet har yttrande infordrats jämväl av statskontoret, som i utlåtande

den 20 september 1924 anfört följande:

Då befattningshavarna vid statens sinnesslöanstalter åtnjöte avlöning från

ett extra anslag och alltså icke vore att hänföra till ordinarie tjänstinnehavare

samt därför icke heller ägde rätt till pension enligt den civila pensionslagen,

syntes det statskontoret billigt, att sådan anordning vidtoges,

Statskontoret.

s. 16 Kontrollera mot PDF

Direktionen

över dövstumlärarnas

pensionsanstalt.

16 Kungl. Maj:ts proposition nr 85.

att (Ten bland dessa befattningshavare, som vid tillträdet till befattningen

vore delaktig i dövstumlärarnas pensionsanstalt, bibehölles vid delaktighet

i ^ samma anstalt. Av handlingarna i ärendet framginge icke, huruvida en

sådan anordning skulle för närvarande vara till förmån för någon annan än

föreståndarinnan vid statens uppfostringsanstalt i Vänersborg för sinnesslöa

flickor Elin Gunnarsson; men enligt statskontorets mening vore icke något

att erinra mot att medgivandet nu finge den vidsträckta omfattning, som av

skolöverstyrelsen föreslagits. Utöver vad skolöverstyrelsen hemställt syntes

emellertid i medgivandet böra innefattas bestämmelse om delaktighetsbeloppet

i pensionsanstalten för den, som sålunda efter tillträde av statsanställning

skulle fortfarande tillhöra pensionsanstalten; och syntes det statskontoret,

som om delaktighetsbeloppet i förevarande fall, i likhet med vad

som i sådant avseende bestämdes av 1921 års riksdag i fråga om andra vid

vårdanstalten i Lund för blinda med komplicerat lyte anställda befattningshavare

än anstaltens rektor, borde fastställas att motsvara lönen jämte intjänat

eller intjänade ålderstillägg. Till följd därav att i nu förevarande

fall en ganska avsevärd tid komme att förflyta mellan den tidpunkt, då

vederbörandes delaktighet i pensionsanstalten upphörde, och intill dess medgivandet

om fortsatt delaktighet i pensionsanstalten kunde bliva lämnat,

kunde måhända särskilda föreskrifter erfordras beträffande avgifter till anstalten.

under mellantiden, eventuellt innefattande jämväl åläggande för

vederbörande att gälda ränta å avgiftsbelopp från förfallotid till ''dess inbetalning

skedde.

Slutligen har infordrat utlåtande över ifrågavarande framställning den 11

oktober 1924 avgivits av direktionen över dövstumlärarnas pensionsanstalt.

I likhet med skolöverstyrelsen och statskontoret har direktionen förklarat

sig anse billigt och lämpligt, att det medgåves sådana befattningshavare vid

statens sinnesslöanstalter, vilka vid tillträde av befattningen vore delaktiga

i dövstumlärarnas pensionsanstalt, att bibehållas vid denna delaktighet. Yad

angår beloppet för sådan delaktighet har direktionen anfört följande:

Direktionen ville erinra, hurusom genom brev den 22 juni 1921 angående

stat för vårdanstalten i Lund för blinda med komplicerat lyte i motsvarande

avseende stadgats, att »pensionsbeloppet» för annan befattningshavare än

rektor skulle utgöra lönen jämte intjänat eller intjänade ålderstillägg. Enligt

pensionsanstaltens reglemente av den 8 oktober 1915 (nr 466) vore emellertid

delaktighetsbelopp och pensionsbelopp skilda begrepp. Eöreskriften i nämnda

lönestat, vid vars formulerande direktionen icke medverkat, hade därför

föranlett vissa svårigheter i tillämpningen och nödvändiggjort framkonstruerandet

av ett fast delaktighetsbelopp, som kunnat läggas till grund för beräkning

av pensionsavgifter och pensionsbelopp. Det syntes således vara

lämpligt att i nu förevarande fall meddela en föreskrift, som direkt anslöte

sig till pensionsanstaltens reglemente. Delaktighetsbeloppet syntes lämpligen

kunna i enlighet med den allmänna regeln i § 5 av reglementet så

bestämmas, att det motsvarade avlöningen i högsta lönegraden för tjänsten,

värdet av bostad och bränsle eller ersättning därför häri icke inberäkna!

Y ad angår den av statskontoret väckta frågan om särskilda föreskrifter i

fråga om påförande av pensionsavgift för tid mellan den förra delaktighetens

upphörande och den nya delaktighetens medgivande samt ränta å sådan

avgift yttrar direktionen:

Direktionen föreställde sig, att ett medgivande av delaktighet ej lämnades

utan att det samtidigt föreskreves, från och med vilken tidpunkt delaktig
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ta proposition nr 85.

17

heten skulle räknas, och ville i övrigt ifrågasätta, huruvida det borde förekomma

att utkräva ränta, där någon försummelse att i rätt tid erlägga avgift

icke förelåge. Till något avsevärt belopp syntes för övrigt i intet fall

sådan ränta komma att uppgå. Några särskilda föreskrifter i nu berörda

hänseenden ansåge direktionen således icke erforderliga.

I likhet med de myndigheter, som yttrat sig i ärendet, finner jag det vara

billigt, att pensionsfrågan för sådana föreståndare och lärare vid statens

uppfostringsanstalter för sinnesslöa, vilka före tillträdet till sina befattningar

vid dessa anstalter äro delaktiga i dövstumlärarnas pensionsanstalt, ordnas

på sådant sätt, att ifrågavarande befattningshavare även efter inträdet i

statstjänst bibehållas vid nämnda delaktighet. För eu sådan anordning

synas rr''g tala i huvudsak samma skäl, vilka föranledde ovanberörda av

1921 års riksdag lämnade medgivande beträffande fortsatt delaktighet i

samma pensionsanstalt för de vid vårdanstalten i Lund för blinda med

komplicerat lyte anställda befattningshavare, vilka före övergången till statstjänst

voro delaktiga i pensionsanstalten. Jag förordar sålunda, att ett medgivande

i nu angiven riktning inhämtas av riksdagen.

Yad angår ifrågavarande befattningshavares delaktighetsbelopp har statskontoret,

i anslutning till vad 1921 års riksdag beslutat i fråga om förenämnda

befattningshavare vid vårdanstalten för blinda med komplicerat lyte,

föreslagit, att detta belopp skulle fastställas att motsvara lönen jämte intjänat

eller intjänade ålderstillägg, varvid givetvis delaktighetsbeloppet även

skulle utgöra beloppet av hel pension. På sätt pensionsanstaltens direktion

erinrat, äro emellertid enligt reglementet för dövstumlärarnas pensionsanstalt

delaktighetsbelopp och pensionsbelopp två skilda begrepp. Enligt reglementets

§ 5 må delaktighet i pensionsanstalten för i reglementet avsedda

befattningar vinnas till vissa angivna lägsta delaktighetsbelopp, under villkor

att avlöningen i högsta lönegraden vid vederbörande befattning, värdet av

bostad och bränsle eller ersättning därför icke inberäknat, uppgår till minst

berörda delaktighetsbelopp. Därest avlöningen i högsta lönegraden överstiger

det lägsta delaktighetsbeloppet för tjänsten, må för pensions höjande

delaktighet vinnas för ett mot nämnda avlöning svarande belopp, dock ej

utöver vissa för vederbörande befattningar angivna högsta delaktighetsbelopp.

Beloppet av hel pension utgör åter, enligt § 10 i reglementet, 75 procent

av delaktighetsbeloppet, dock beträffande vissa personalgrupper med viss

begränsning i förhållande till den lägsta avlöning, som vid befattningen

utgått under de före avskedstagandet senast förflutna tio tjänståren. Med

anknytning till nu återgivna bestämmelser har direktionen för pensionsanstalten

föreslagit, att delaktighetsbeloppet skulle bestämmas att motsvara

avlöningen i högsta lönegraden för tjänsten, värdet av bostad och bränsle

eller ersättning härför icke inberäknat, d. v. s. den vid befattningen utgående

kontanta avlöningen, ökad med summan av medgivna ålderstillägg. Med

hänsyn till vad direktionen anfört till stöd för sitt förslag finner jag mig

böra förorda detta förslag; dock torde, då ifrågavarande befattningshavare

åtnjuta, utom bostad med värme, även fri belysning, det böra uttryckligen

Bihang till riksdagens protokoll 1925. 1 sand. 15 käft. (Nr 84 —85.) aso 25 2

Departements
chefon.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 85.

angivas, att ej heller värdet av sistberörda naturaförmån må inräknas vid

beräknandet av avlöningens storlek.

Det förslag, som jag nu förordat, skulle i fråga om föreståndarinnebefattningen

vid uppfostringsanstalten för sinnesslöa flickor, varom i föreliggande

framställning närmast är fråga, innebära, att delaktigketsbeloppet skulle utgöra

3,350 kronor och beloppet av hel pension 75 procent härav eller 2,512

kronor 50 öre. Enligt statskontorets förslag skulle — med iakttagande av

den fördelning av avlöningen å lön och tjänstgöringspenningar, som av mig

i statsverkspropositionen till innevarande riksdag (femte huvudtiteln, punkten

61) förordats — hel pension uppgå till 2,350 kronor.

Med avseende å pensionsavgifter är i reglementet för dövstumlärarnas

pensionsanstalt (§ 6) stadgat, att årlig avgift för varje i anstalten delaktig

tjänst utgår med 7 V2 procent av delaktighetsbeloppet. Till berörda avgift,

för vars erläggande vederbörande skoldistrikt eller undervisningsanstalt är

ansvarig, skall tjänstinnehavaren bidraga med 2 1/2 procent av delaktighetsbeloppet,

medan återstoden skall gäldas av vederbörande anstalt. I nu avhandlade

fall skulle sålunda staten hava att erlägga eu årlig avgift, motsvarande

fem procent av delaktighetsbeloppet för vederbörande befattning. För

föreståndarinnebefattningen vid uppfostringsanstalten i Vänersborg skulle

denna avgift belöpa sig till ett belopp av 167 kronor 50 öre för år. Berörda

avgifter synas kunna bestridas från de i driftkostnadsstaterna för

sinnesslöanstalterna i fråga uppförda anslagsposterna till diverse utgifter.

Enligt vad jag inhämtat skulle det föreslagna medgivandet för närvarande

erhålla betydelse endast för föreståndarinnan vid statens uppfostringsanstalt

för sinnesslöa flickor Elin Gunnarsson. Beträffande denna befattningshavare

torde medgivandet givetvis böra erhålla retroaktiv giltighet, så att den fortsatta

delaktigheten beräknas från och med tidpunkten för hennes tillträde

till föreståndarinnebefattningen. Vederbörliga pensionsavgifter böra sålunda

erläggas för den tid, som hittills förflutit från tjänstens tillträdande. Däremot

anser jag i likhet med direktionen för dövstumlärarnas pensionsanstalt,

att någon skyldighet att gälda ränta å förfallna avgiftsbelopp icke bör ifrågakomma.

Under åberopande av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Maj:t

måtte föreslå riksdagen

dels förklara, att de befattningshavare vid statens uppfostringsanstalter

för sinnesslöa, vilka vid tillträdet till befattningen

äro delaktiga i dövstumlärarnas pensionsanstalt, skola varda

bibehållna vid delaktighet i samma pensionsanstalt, skolande

därvid delaktighetsbeloppet utgöra ett belopp, motsvarande

avlöningen vid befattningen, värdet av bostad, bränsle och belysning

eller ersättning därför ej inberäknat, ökad med summan

av vid tjänsten medgivna ålder stillägg;

dels oclc medgiva, att beträffande föreståndarinnan vid statens

uppfostringsanstalt för sinnesslöa flickor Elin Gunnarsson fort
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. May.ts proposition nr 85.

satt delaktighet i nämnda pensionsanstalt må beräknas från

och med tidpunkten för tillträdet till föreståndarinnebefattningen.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagar Hans Maj:t Konungen lämna bifall

samt förordnar, att proposition i ämnet av den lydelse,

bilaga till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Herman Hultkrantz.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1925:90 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kung!. Maj.ts proposition angående pensionsrätt för vissa befattningshavare rid statens uppfostringsanstalter för sinnes a1 i texten