Sök i Ratio Lex

Angående försäljning av komministersbostället Klockargården N:r 1 i Skinnskattebergs socken

1925-02-27 · 10 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 8 av 10 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1925:86, Angående försäljning av komministersbostället Klockargården N:r 1 i Skinnskattebergs socken

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 86.

1

Nr 86.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående försäljning av

komministersbostället Klockargården N:r 1 i Skinnskattebergs

socken; given Stockholms slott den 27 februari 1925.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Olof Olsson.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 27

februari 1925.

Närvarande:

Statsministern Sandler, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Olsson, Nothin, Hansson, Linders, Larsson, Wigforss, Möller, Le
VINSON.

Departementschefen, statsrådet Olsson anför härefter:

Hos Kungl. Maj:t har Skinnskattebergs bruks aktiebolag anhållit om tillstånd

för bolaget såsom ägare av Baggå ångsåg att under äganderätt förvärva

nuvarande komministersbostället 1 mantal krono Klockargården n:r 1,

även kallat Näset, i Skinnskattebergs socken mot vederlag av bolaget tillhöriga

lägenheten Bårestad n:r 1 i samma socken, varjämte bolaget iklätt

sig vissa i samband härmed stående förpliktelser. Till stöd för ansökningen

har bolaget anfört bland annat följande:

Baggå ångsåg är anlagd å ägor hörande till nämnda komministersboställe.

Av dessa ägor disponerar sågverket åtskilliga av kammarkollegiet dels till

bolaget och dels till enskilda personer under nyttjanderätt på viss tid upplåtna

områden med en sammanlagd areal av 9,3497 hektar, för vilka erläggas

avgälder med tillhopa 1,035 kronor. För ett nödvändigt ordnande av

Bihang till riksdagens protokoll 1925. 1 sand. 76 höft. (Nr 86.) 1

Försäljning

av komministersbostället

Klockargården

n:r 1 i

Skinnskattebergs

socken.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Kungl. Maj:ts proposition Nr 86.

sågverkets kreditförhållanden samt för tillgodoseende av sågverkets framtida

utvidgning med avseende å såväl själva anläggningen som bostäder för

personal och arbetare har det för bolaget framstått såsom i hög grad önskvärt

att få under full äganderätt förvärva icke blott de markområden, bolaget

nu disponerar å bostället, utan hela komministersbostället. Vad särskilt

angår behovet av ökat utrymme för sågverket, har detta framträtt med

sådan styrka att, därest ansökningen icke skulle vinna bifall, bolaget måste

taga under övervägande frågan om flyttning av hela sågverksanläggningen

till den närbelägna, bolaget tillhöriga fastigheten Eriksbo. En sådan förflyttning

skulle emellertid komma att innebära en stor nationalekonomisk

förlust, då betydande kapital äro nedlagda i de nuvarande anläggningarna.

Bostället är, sedan ny lönereglering för prästerskapet i Skinnskattebergs församling

trätt i tillämpning, utarrenderat till bolaget för en tid av 20 år,

räknat från den 1 maj 1919, mot ett årligt arrende av 250 kronor samt étt

till 100 kronor uppskattat nybyggnadsbelopp. Från detta arrende äro undantagna

dels ovanberörda från bostället upplåtna områden, dels ock den

för komministern å bostället insynade prästgården. Bostadshus för arrendatorn

finnes icke å bostället. Boställets hela areal utgör omkring 37 hektar, därav

omkring 10 hektar ..åker och 20 hektar skogsmark. Till bostället hör vattenrätt

dels i sjön Övre Vättern, dels i det vattendrag, som förbinder sistnämnda

sjö med sjön Nedre Vättern. Någon vattenkraft hör emellertid icke

till bostället. Sågverket har enligt kollegiets utslag den 7 maj .1918 förvärvat

nyttjanderätten till viss de! av boställets vattenområde i Övre Vättern.

Då betydande delar av bostället äro avsedda att disponeras såsom industritomtei;,

synas sådana omständigheter föreligga, att Kungl. Maj:t äger

befogenhet att jämlikt 62 § ecklesiastik boställsordning medgiva boställets

utbytande mot annan fastighet eller försäljning. — Lägenheten Bårestad

n:r 1 omfattar all inägojord hörande till hemmanen 1 mantal Båren n:r 1

och 72 mantal Masmästarbo n:r 1 och har av kronan på sin tid avsöndrats

och frånsålts dessa hemman. Lägenheten är synnerligen lämpligt belägen.

Den gränsar omedelbart till kyrkoherdebostället i församlingen och kan, då

den är försedd med därför lämpliga åbyggnader, med stor fördel utarrenderas

tillsammans med sistnämnda boställe, vilket i likhet med komministersbostället

saknar manbyggnad för arrendator. A lägenheten Bårestad finnes

en nyuppförd sätesbyggnad, ursprungligen avsedd till skogvaktarboställe,

vilken till såväl belägenhet som storlek och beskaffenhet i övrigt är synnerligen

lämplig att jämte tillhörande trädgårdsland inrättas till bostad åt komministern.

Vid ansökningen hava jämte en del andra handlingar fogats en av distriktslantmätaren

Pehr Båth år 1921 upprättad karta över fastigheterna ävensom

en kopia av en utav Waldemar Samuelsson år 1913 upprättad karta

över utmarken till komministersbostället.

Över ansökningen hava yttranden avgivits av församlingen, vederbörande

kyrkoherde, komminister och kontraktsprost, landsfiskalen Alfred Bolander,

ordföranden i Skinnskattebergs sockens kommunalnämnd och kommunalfullmäktige,

ordföranden och justeringsmännen vid i ärendet hållen kyrkostämma

samt åtskilliga lägenhetsinnehavare å bostället Klockargården, ävensom

den 4 oktober 1922 av domkapitlet i Västerås samt den 2 december

1922 av länsstyrelsen därstädes, varjämte sökandebolaget inkommit med

opaginerad Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition Nr SO.

särskilda, den 14 december 1923 samt den 15 oktober och den 7 november

1924 dagtecknade skrifter i ämnet.

Vid eu av sökandebolaget föranstaltad, av distriktslantmätaren Pehr Båth

med biträde av gode män år 1921 verkställd värdering av komministersbostället

och lägenheten Bårestad hava nämnda fastigheter åsatts följande

värden, nämligen: komministersbostället 42,952 kronor och lägenheten Bårestad

87,531 kronor, vartill kommer värdet å växande skog, uppskattat i

förra fallet till 8,867 kronor och i senare fallet till 11,525 kronor, eller sålunda

tillhopa ett värde för komministersbostället av 51,819 kronor och för

lägenheten Bårestad av 99,056 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, bland annat, att vissa områden från

komministersbostället enligt särskilda av kammarkollegiet under åren 1906—

1920 meddelade utslag på bestämda tider upplåtits dels till sökandebolaget och

dels till åtskilliga enskilda personer mot årliga avgälder, uppgående sammanlagt

till 1,035 kronor, att vissa av de till andra än bolaget sålunda upplåtna

områdena numera av innehavarna överlåtits på bolaget, att bolaget emellertid

i avbidan på föreliggande ärendes avgörande, ännu icke sökt vederbörande

myndighets fastställelse å överlåtelserna, att innehavarna av de övriga

områdena i sitt avgivna yttrande hemställt, att bolaget måtte få förvärva

även dessa områden samt att bolaget genom arrendekontrakt av den

8 och 30 april 1919 fått på sig upplåtet komministersbostället i Skinnskattebergs

församling med vissa i kontraktet närmare angivna undantag.

Församlingen har tillstyrkt det föreslagna bytet under förutsättning, bland

annat, att bolaget förbunde sig att å Bårestad fullständigt inreda ny prästgård

och löneboställe i enlighet med blivande synerätts bestämmelser ävensom

att övertaga de förpliktelser i övrigt, som av synerätten ålades pastoratet.

Domkapitlet, som likaledes under viss förutsättning tillstyrkt bifall till

ansökningen, har i sitt yttrande framhållit, att då den för prästerskapet i

Skinnskattebergs pastorat genom Kungl. Maj ds resolution den 21 december

1917 fastställda löneregleringen, som trätt i kraft den 1 maj 1918, såsom

ett alternativ uppställt komministersgårdens förläggande å lämplig, för den

vid Riddarhyttan med omgivning bosatta befolkningen centralt belägen plats,

och skäl kunde anföras för komministersgårdens förläggande till sådan plats,

domkapitlet ansåge sig böra hemställa, att vid avgörande av förevarande

ansökning tillsåges, att hinder ej lades för en eventuell förflyttning av komministern

till Riddarhyttan.

Ordföranden i Skinnskattebergs sockens kommunalnämnd och kommunalfullmäktige

har ansett det föreslagna bytet fördelaktigt samt därjämte, med

anledning av vad domkapitlet i sitt yttrande framhållit, anfört, bland annat:

I fråga om komministerns förflyttning till Riddarhyttan torde icke blott

de rent kyrkliga utan även de ekonomiska synpunkterna vara värda beaktande.

Därvidlag torde man tryggt kunna påstå, att förflyttningen för närvarande

ligger nära nog utom de ekonomiska möjligheternas område. För
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 86.

samlingen har icke att påräkna några nämnvärda bidrag från bolag eller

enskilda för ifrågavarande förflyttnings realiserande. Skinnskattebergs bruks

aktiebolag bygger icke ny prästgård vid Riddarhyttan, och Riddarhytte aktiebolag

sträcker sig ej längre än möjligen till upplåtelse av fri tomt, vadan

församlingens skattskyldiga måste åtaga sig så gott som hela bördan. Vidare

torde här bemärkas, att det sannolikt icke komme att inskränka sig till uppförande

av enbart prästgård utan jämväl av kapell eller annan gudstjänstlokal.

Och att bygga både prästgård och kyrka utan anlitande av läsvägen

är för församlingen för närvarande en omöjlighet. Även denna väg

torde vara ytterst svårframkomlig, helst som kommunen redan är belastad

med cirka 7-i million kronors skuldbörda. I tanke härpå och med den

kännedom jag äger om tänkesättet bland socknens befolkning, vill jag påstå,

att ett åläggande om komministerns förflyttning för närvarande måste ske

snarare mot än med församlingens önskan.

Länsstyrelsen har föranstaltat om ny värdering av komministersbostället

och lägenheten Bårestad. Värderingen, som verkställts av landsfiskalen A.

Bolander, har givit såsom resultat ett värde av 34,870 kronor för komministersbostället

och 41,674 kronor för lägenheten Bårestad. Den behållna in''

komsten uppskattades vid förrättningen till 1,285 kronor från komministersbostället,

därav 250 kronor i arrende för bostället och 1,035 kronor i lägenhetsavgälder,

samt till 1,435 kronor från lägenheten Bårestad, därav 580

kronor i behållet årligt arrende och 855 kronor behållen årlig hyra för å

ägeuheten befintliga arbetarbostäder. I dessa inkomstberäkningar bär icke

medtagits någon avkastning från skogarna, av vilka de å Bårestads ägor

syntes för framtiden kunna lämna en något större avkastning än skogarna

å komministersbostället.

För egen del har länsstyrelsen under vissa villkor tillstyrkt bifall till den

i ämnet gjorda ansökningen.

Sökandebolaget har i sin förut angivna den 14 december 1923 dagtecknade

skrift erbjudit sig att, därest lägenheten Bårestad icke skulle kunna

anses utgöra tillräckligt vederlag för komministersbostället, därutöver såsom

mellanavgift erlägga ett kontant belopp av 10,000 kronor, varjämte bolaget

förklarat sig medgiva, att komministern i pastoratet finge hyresfritt kvarbo

i den nuvarande prästgården intill dess ny prästgård för honom iordningställts

och vederbörligen godkänts.

Kammarkollegiet har därefter den 1 mars 1924 avgivit yttrande i ärendet

samt därvid under vissa i yttrandet angivna villkor tillstyrkt bifall till ansökningen.

Från kollegiets beslut var kammarrådet Wohlin skiljaktig och anförde,

bland annat, följande:

Sökandebolaget har till stöd för den föreliggande framställningen anfört,

att förvärvet av den ifrågavarande boställsegendomen vore för bolaget i utomordentlig

grad önskvärt för ordnande av bolagets kreditförhållanden samt

för tillgodoseende av en framtida utvidgning av bolagets å bostället förlagda

sågverksrörelse. Härjämte har bolaget föranlåtits framhålla, bland annat,

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.is proposition Nr 8(1. 5

att bolaget, genom ett avslag å framställningen, skulle kunna so sig föranlåtet

att vidtaga eu nationalekonomiskt sett mycket förlustbringande förflyttning

av sin sågverksdrift till annan fastighet i grannskapet. Det lärer

ligga i sakens natur och vara i sin fulla ordning att bolaget, vars enda

uppgift är ekonomisk verksamhet, låter sig vid den i ärendet föreslagna

affärsuppgörelsen helt bestämmas av privatekonomiska överväganden. Då

fråga är om ett avhändande av ecklesiastik löningsjord i nu väckt ordning,

torde bolagets anbud böra från kronans sida prövas enbart ur

samma synpunkt eller, med andra ord, med hänsyn till den ekonomiska

fördel, som för kronans del kan anses vara med anbudets antagande förbunden.

Intages å ömse sidor den här angivna naturliga ståndpunkten,

lära bolagets uttalade farhågor för ett tillspillogivande av nationalekonomiska

värden icke behöva visa sig grundade. Det har emellertid icke

ådagalagts, att en avhändelse av det ifrågavarande bostället på de villkor,

bolaget erbjudit, är för kronan fördelaktig. Till belysning av denna min

mening tillåter jag mig erinra om följande. Av bolaget har bland annat,

anförts hurusom, då betydande delar av boställets område nu disponerades

och i en nära framtid ytterligare stora områden skulle komma att disponeras

såsom industritomter, det synts bolaget uppenbart, att sådana omständigheter

förelåge, att Kungl. Maj:t ägde befogenhet jämlikt 62 § ecklesiastik

boställsordning medgiva bostäliets utbytande mot annan fastighet eller försäljning.

Det synes mig föreligga de bästa skäl för antagandet, att det bedömande

av boställets höga värde, som ligger till grund för bolagets här

gjorda uttalande, är riktigt. Någon tvekan torde därför ej heller föreligga

därom att försäljniugsanleduing, jämlikt det av bolaget åberopade lagrummet,

är för handen. Visserligen synes nämnda lagrum icke blott uppställa

det allmänna kravet, att löneboställe eller del därav kan med synnerlig fördel

st3rckas till tomter utan desslikes förutsätta, att bostället är beläget i eller

invid stad eller »stadsliknande samhälle». Sistberörda uttryck har emellertid

i praxis givits en mindre sträng tolkning. Kan boställsfastigheten med hänsyn

till sin lämplighet för bebyggande förväntas betinga en i förhållande till

jordbruksvärdet synnerligen avsevärd köpeskilling, har någon fordran å närbelägenhet

till ett samhälle med någon självständig kommunal karaktär icke

plägat upprätthållas. Kan jag således jämväl biträda bolagets uppfattning

rörande befogenheten för Kungl. Maj:t att utan hänvändelse till riksdag och

kyrkomöte föryttra ifrågavarande boställe, anser jag däremot, i betraktande

av de omständigheter, som i ärendet föreligga, ur kronans synpunkt föga

välbetänkt att åvägabringa en sådan föryttring genom ett fastighetsbyte av

den beskaffenhet, som från bolagets sida föreslås. Redan principiella skäl

tala häremot. Genom 1910 års prästerliga avlöningslagstiftning har de ecklesiastika

befattningshavarnas dispositionsrätt till jordbruksboställena upphört.

Löneboställenas uppgift är numera väsentligen endast den att utgöra en

produktiv kapitaltillgång för finansierandet av det ecklesiastika avlöningsväsendet.

Förvaltningen av dessa boställsegendomar erbjuder emellertid som

bekant ett särdeles svårlöst problem. På goda grunder kan antagas, att särskilt

de små eller svaga boställsegendomarna lämna ett föga tillfredsställande

ekonomiskt utbyte. Förslag hava också från skilda håll framförts att, på

sätt som sker beträffande vissa statens domäner, åvägabringa en försäljning

av löneboställen av nyssnämnda slag för att med inflytande köpeskillingar

förvärva skogsmark. Berörda förslag torde komma att vid den nu pågående

granskningen av kyrkofondskommitténs huvudbetänkande bliva föremål

opaginerad Kontrollera mot PDF

<3 Kungl. Maj:ts proposition Nr 86.

för allvarlig provning. Det förefaller mig som om det redan med hänsyn

till här antydningsvis berörda omständigheter borde ur kronans synpunkt te

sig alldeles oantagligt att vid eu föryttring av ett ecklesiastikt löneboställe

av det speciella värde, som det ifrågavarande komministersbostället visats

äga, såsom huvudsakligt vederlag godkänna ett nytt löneboställe, utgörande

en ren jordbruksfastighet, vilken kronan, såvitt handlingarna i ärendet upplysa,

tidigare funnit anledning att avhända sig till eu bråkdel av det pris,

vartill den nu av säljaren värderats. Att en avhändelse av boställsegendomen

ifråga genom ett byte av sådant innehåll ej heller skulle stå i överensstämmelse

med grunderna för 62 § boställsordning^! synes ovedersägligt.

Men än mindre rationellt framstår det föreslagna fastighetsbytet i belysning

av det oavgjorda läge, vari frågan om komministerns definitiva bostadsplats

alltjämt befinner sig. I denna fråga gjordes under beredningen av löneregleringsärendet

av domkapitlet följande uttalande: Den befolkning, som kunde

anses hava sin medelpunkt i Riddarhyttan, uppginge till omkring 2.000 per•

soner, och utgjorde således ungefär hälften av församlingens folkmängd.

Vid sådant förhållande vore det en misshushållning med de prästerliga krafterna

att låta båda prästerna hava sin bostad i närheten av församlingens

kyrka på ett avstånd av i medeltal över eu mil från Riddarhyttans bruk

och gruvdistrikt jämte omgivningar. Domkapitlet, som ansett otänkbart att

prästerna, om de fortfarande komme att bo vid kyrkan, skulle kunna ägna

behörig kyrklig vård åt befolkningen i nämnda trakt, yrkade fördenskull,

att prästgård åt komministern måtte beredas på lämplig plats i närheten av

Riddarhyttan, därvid domkapitlet tänkt sig, att det område med tillhörande

byggnader, som eljest skulle uttagas till prästgård å komministersbostället,

kunde få försäljas och försäljningssumman användas till täckande av utgifterna

för den nya prästgården. På grund av den för det dåvarande föreliggande

bristfälliga utredningen kunde domkapitlets berörda, såvitt man måste förutsätta,

på särskild sakkunskap grundade hemställan icke föranleda annan

Kungl. Maj:ts föreskrift, än att frågan om komministerns förflyttning skulle

bliva beroende på Kungl. Maj:ts särskilda prövning efter därom gjord anmälan.

Det motstånd, som nu i ärendet från kommunens sida framförts

mot förslaget om komministerns förflyttning till Riddarhyttan, har motiverats

med ekonomiska betänkligheter. Dessa betänkligheter lära dock vara i avsevärd

mån ogrundade. Med all säkerhet kan församlingen göra sig räkning

på att av en eventuellt inflytande avsevärd köpeskilling för det nuvarande

komministersbostället få kostnaderna för iordningställande av en ny

prästgård i Riddarhyttan till betydande del ersatta. Ett åvägabringande av

det föreslagna fastighetsbytet skulle följaktligen alldeles föregripa lösningen

av komministerns stationeringsfråga. Detta byte skulle nämligen, därest

komministerns utflyttning till Riddarhyttan komme till stånd, få den innebörd,

att kronan förvärvat ett nytt med prästgård icke sammanhörande

ecklesiastikt löneboställe, försett med icke mindre än tre bostadshus. Då belastningen

med ur jordbrukssynpunkt improduktiva byggnader utgör ett av

de allmännast påtalade missförhållandena vid de nuvarande ecklesiastika lönebostäderna,

torde betydelsen av här påvisade omständighet icke behöva närmare

utvecklas. Erfarenheten torde giva vid handen att, där publik egendom

skall i rent ekonomiskt syfte försäljas, auktionsförfarande bör, såframt

icke alldeles särskilda förhållanden föreligga, anlitas. Kronans organ sakna

av naturliga skäl i regel den möjlighet den enskilde besitter att, i ett fall

som det föreliggande, företaga den vanskliga värdesättning, som kräves. Hur

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition Nr 86.

subjektivt denna kan utfalla framgår bäst av de högeligen divergerande resultat,

som de i ärendet gjorda saluvärderingarna utvisa. Under vanliga

förhållanden borde därför icke kunna ifrågasättas att jämlikt den i ärendet

åberopade bestämmelsen i (52 § boställsordniugen verkställa eu försäljning

av ifrågavarande komministersboställe annat än å offentlig auktion. Eu alldeles

särskild anledning till anlitande av ett sådant förfarande föreligger, där

— såsom i det förevarande fallet — fråga är om jord med industrivärde,

vars begärlighet för annan än den tillfällige innehavaren omöjligen kan,

utan ett offentligt utbud av fastigheten, med någon grad av säkerhet bedömas.

Den föreliggande situationen torde emellertid nu skäligen hänvisa

till ett eftergivande av en sådan fordran å auktion. Visserligen saknar bolaget,

på sätt handlingarna i ärendet utvisa, varje rättstitel för sitt innehav

av de av kammarkollegiet upplåtna områdena av bostället med undantag

av den till bolaget genom utslag den 23 september 1920 upplåtna lägenheten

Sågen n:r 4 om 0,320 hektar. Bostället i övrigt innehaves emellertid

av bolaget på arrende i författningsenlig ordning för tiden till den 14 mars

1939. Hänsynen till den disposition av de särskilt upplåtna bostadsområdena,

som av bolaget sålunda faktiskt om än icke rättsligt utövas, synes

mig berättiga ett hembjudande av fastigheten till inköp av bolaget. En rationell

ledning för bedömande av försäljningspriset saknas icke. Den kronan

erbjudna fastigheten Bårestad har av bolaget-ägaren, vars omdöme härutinnan

måste tilläggas särskilt vitsord, uppskattats till ett värde av 99,056 kronor.

Utöver den valuta, som nämnda fastighet sålunda av bolaget självt ansetts

representera, bär bolaget befunnits villigt att dels kontant erlägga, dels ikläda

sig kostnader för sammanlagt 20,000 kronor. Det i penningar uttryckta vederlaget

för komministersbostället, som bolaget bjudit, belöper sig följaktligen

till cirka 119,000 kronor. Ett hembud till bolaget av bostället mot

erläggande av här angivna kontanta köpeskilling synes mig kunna förordas.

Då likväl en kontantbetalning alltid i viss mån innebär ett plus i uppoffring

från en köpares sida, torde kronan icke böra ställa sig avvisande mot någon

avrundning nedåt av beloppet ifråga.

I särskilda till Kungl. Maj:t ställda skrifter hava därefter dels Riddarhytte

aktiebolag föreslagit, att undersökning måtte verkställas, huruvida möjligheter

förefunnes att få den i Skinnskattebergs församling anställde komministern

flyttad från Skinnskattebergs bruk till Riddarhytte bruk samt att,

om detta visade sig utförbart, sådan förflyttning måtte av Kungl. Maj:t föranstaltas,

dels ock sökandebolaget förklarat sig höja det av bolaget erbjudna

kontanta beloppet om 10,000 kronor med ytterligare 5,000 kronor eller 10,000

kronor, för den händelse Kungl. Maj:t skulle för bifall till bolagets ansökning

finna en sådan höjning av ersättningen skälig.

Riddarhytte aktiebolag har till stöd för den av bolaget gjorda framställningen

anfört bland annat:

Bolaget anser, att undersökning bör verkställas om det icke är lämpligare

att — ifall boställe för komministern i Skinnskatteberg skall beredas på

annan plats — denna bör bliva å Riddarhytte bruk och icke å Skinnskattebergs

bruk. Med nuvarande förhållanden äro såväl kjukoherden som komministern

bosatta å Skinnskattebergs bruk, dit avståndet från Riddarbyttans

områdens: utkanter är mer än 20 kilometer. Större delen av socknens be
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition Nr 86.

folkning utgöres av arbetare och andra befattningshavare under Riddarhyttan.

Riddarhyttans bruks- och gruvindustri, som är stadd i stark utveckling,

vartill för övrigt resurser i stora naturtillgångar finnas, bar redan

nu avsevärt större betydelse för kommunen än vad Skinnskattebergs bruk

har. På grund av nu rådande förhållanden är — och blir än mer i mån

som Riddarhyttans bruks- och gruvsamhälle utvidgas — saknaden av prästman

på platsen stor. Utan att uppräkna de många olika fall, då en präst

å platsen skulle kunna vara till stor hjälp och nytta, vill bolaget endast

nämna, att ungdomens ledande i kristlig anda och speciellt konfirmationsundervisningen

säkerligen skulle kunna ske på ett mera direkt och ingripande

sätt än som nu på grund av de stora avstånden är möjligt.

Sökandebolaget har sedermera i en till Kungl. Maj:t ställd skrift, med

återkallande av tidigare gjorda erbjudanden om förvärv av oinförmälda komministersboställe

mot vederlag av annan jord jämte erbjudna kontanta belopp

samt under åberopande av den föreliggande utredningen, hemställt om tillstånd

till inköp av sagda boställe för en kontant köpeskilling av 115,000 kronor.

På grund av remiss har kammarkollegiet den 19 november 1924 avgivit

förnyat yttrande i ärendet och därvid anfört, bland annat, följande.

Kollegiet tillstyrker ett antagande av Skinnskattebergs bruks aktiebolags

sist avgivna anbud å komministersbostället. Beslutes boställets föryttring på

de förändrade villkor, bolaget nu erbjudit, anser kollegiet frågan om komministerns

förflyttning till Riddarhyttan omedelbart böra bringas till sin

lösning. De betänkligheter av ekonomisk art, pastoratet tidigare framfört

mot denna åtgärd, synas kunna till väsentlig del undanröjas. Med hänsyn

till de föreliggande omständigheterna lärer nämligen pastoratet kunna göra

sig räkning på att av den inflytande köpeskillingen för komrainistersbostället

få kostnaderna för ny prästgård vid Riddarhyttan till betydande del ersatta.

Därest försäljningen av bostället kommer till stånd, lärer i köpeavtalet böra

inrymmas eu bestämmelse om rätt för pastoratet att tillsvidare disponera

den nuvarande prästgården mot viss skälig hyra, förslagsvis 1,500 kronor

årligen. Ehuru tidpunkten, då den nya prästgården i Riddarhyttan kan

tagas i bruk, nu icke låter sig med någon grad av säkerhet beräknas, torde

dock vara tillfyllest, att bolaget-köparen lämnar garanti för den berörda

dispositionsrätten exempelvis till den 1 oktober 1927. Det årliga hyresbeloppet

för nuvarande prästgården, varom för det allmännas räkning kan

med bolaget överenskommas, lärer böra bestridas med den blivande ränteavkastningen

å köpeskillingen för bostället. Kollegiet föreslår på grund

härav, bland annat, det Kungl. Maj:t täcktes medgiva, att ifrågavarande boställe

må till Skinnskattebergs bruks aktiebolag i befintligt skick försäljas

mot en köpeskilling av 115,000 kronor med tillträdesrätt för köparen den

14 mars 1925 samt under villkor i övrigt, att bolaget dels ensamt bestrider

lagfarts- och övriga med försäljningen förenade kostnader, dels förbinder sig

att mot en årlig hyresersättning av förslagsvis 1,500 kronor medgiva pastoratet

rätt att, intill dess prästgård åt komministern blivit å annan plats

iordningställd, dock längst till den 1 oktober 1927, fortfarande disponera

den nuvarande prästgården å komministersbostället.

I sitt utlåtande har kollegiet slutligen, jämte det kollegiet gjort hemställan

om erforderliga åtgärder i olika hänseenden, i händelse Kungl. Maj:t skulle

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition Nr 80.

meddela beslut angående boställets försäljning, avgivit förslag angående vid

tagande av vissa förberedande åtgärder för komministersbostadéns i Skinnskattebergs

församling förflyttning till lämplig plats vid Riddarhyttan.

Enligt vad som framgår av den sålunda utav mig i ämnet lämnade utredningen

har fråga uppstått om förflyttning av den för komministern i

Skinnskattebergs församling till nuvarande komministersbostället förlagda

prästgården till Riddarhyttan. Med hänsyn därtill att, såsom utredningen

giver vid handen, redan nu eu betydande del av Skinnskattebergs församlings

medlemmar är bosatt vid eller i närheten av Riddarhyttan samt att

detta samhälle synes vara statt i rask utveckling, synas mig starka skäl tala

för en förflyttning av den ene utav de vid Skinnskattebergs bruk bosatta

två prästmännen i församlingen till Riddarhyttan. Skulle en sådan förflyttning

komma till stånd, bleve det nuvarande komministersbostället för sitt

ändamål obehövligt och torde kunna försäljas.

Med hänsyn till det av Skinnskattebergs bruks aktiebolag i dess senaste

skrift avgivna anbudet å inköp av bostället samt önskvärdheten av att beslut

rörande detta anbud snarast möjligt må meddelas, har jag emellertid

ansett lämpligt, att frågan om boställets försäljning först tages under omprövning

samt att därefter till behandling upptages frågan om komministersbostadens

förflyttning till Riddarhyttan.

Då den av bolaget erbjudna och av kammarkollegiet i dess utlåtande av

den 19 november 1924 godtagna köpeskillingen för bostället, 115,000 kronor,

icke givit mig anledning till erinran finner jag mig böra tillstyrka, attifiågavarande

försäljning kommer till stånd. Tiden för bolagets tillträde av fastigheten

synes kunna bestämmas till den 14 mars 1926. Såsom villkor för

försäljningen av bostället bör, i anslutning till vad kammarkollegiet i sitt

nyssberörda yttrande föreslagit, föreskrivas, bland annat, att i'' köpeavtalet

skall inrymmas en bestämmelse om rätt för Skinnskattebergs pastorat att

tillsvidare och intill dess ny komministersbostad i Riddarhyttan kan tagas i

bruk, förslagsvis till den 1 oktober 1928, disponera den nuvarande prästgården

å komministersbostället mot en årlig hyra av 1,500 kronor. Nämnda

hyresbelopp torde i enlighet med kollegiets förslag höra bestridas med den

blivande ränteavkastningen å köpeskillingen för bostället. Lagfarts- och

övriga med försäljningen förenade kostnader böra, i enlighet med vad i

liknande fall är brukligt, bestridas av köparen.

Då sådana förhållanden, som omförmälas i 62 § av ecklesiastik boställsordning,

icke synas vara förhanden i förevarande fall, torde riksdagens samtycke

till försäljningen nu böra inhämtas, och, i händelse av sådant samtycke,

förslag i ämnet böra i sinom tid avlåtas till det kyrkomöte, som torde

komma att hållas under innevarande år, för dess godkännande av den ifrågasatta

åtgärden.

I samband med beslutet om boställets försäljning torde lvungl. Maj:t böra

Bihang till riksdagens protokoll 1925. 1 sand. 76 höft. (Nr 86.) -

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition Nr 86.

lämna erforderliga föreskrifter i fråga om utfärdande av köpekontrakt och

köpebrév ävensom beträffande dispositionen tillsvidare av den genom försäljningen

inflytande köpeskillingen.

Under förutsättning av komministersboställets försäljning torde, såsom av

mig redan tidigare framhållits, fråga om förflyttning av församlingens nu i

Skinnskatteberg bosatte komminister till Riddarhyttan omedelbart böra upptagas

till förnyat övervägande.

Jag hemställer alltså, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen medgiva,

att komministersbostället 1 mantal krono Klockargården

n:r 1, även kallat Näset, i Skinnskattebergs socken i befintligt

skick och under förbehåll av enskild rätt försäljes

till Skinnskattebergs bruks aktiebolag mot en köpeskilling

av etthundrafemtontusen kronor med tillträdesrätt för köparen

den 14 mars 1926 samt under villkor i övrigt, att bolaget

dels ensamt bestrider lagfarts- och övriga med försäljningen

förenade kostnader, dels ock förbinder sig att mot en årlig

hyresersättning av 1,500 kronor medgiva pastoratet rätt

att, intill dess prästgård åt komministern blivit å annan

plats iordningställd, dock längst till den 1 oktober 1928,

fortfarande disponera den nuvarande prästgården å komministersbostället.

Vad departementschefen sålunda, med instämmande av

statsrådets övriga ledamöter, hemställt, behagar Hans Maj:t

Konungen bifalla samt förordnar, att proposition i ämnet

av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar, skall avlåtas

till riksdagen.

Ur protokollet:

Em. G:son Bergman.

Stockholm 1925, Ivar Hteggströms Boktryckeri A. B.

250578

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1925:236 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående försäljning av komministerbostället Klockargården Nr 1 i Skinnskattebergs socken. a1 i texten
  2. JoU 1925:43 Utlåtande i anledning av Kitngl. Maj.ts proposition angående försäljning av komministerbostället Klockargården Nr 1 i Skinnskattebergs socken. s. 1 i texten