Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om ändring i vissa delar av lagen den 28 juni 1895 om handelsbolag och enkla bolag m. m

41 sidor, varav 37 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 37 av 41 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1925:9, Med förslag till lag om ändring i vissa delar av lagen den 28 juni 1895 om handelsbolag och enkla bolag m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 0.

I

Nr <).

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

ändring i vissa delar av lagen den 28 juni 1895 om handelsbolag

och enkla bolag m. m.; given Stockholms slott

den 31 december 1924.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill

Kungl. Maj:t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen att antåga

härvid fogade förslag till

l:o) lag om ändring i vissa delar av lagen den 28 juni 1895 om handelsbolag

och enkla bolag; och

2:o) lag om ändrad lydelse av 8 och 21 §§ i lagen den 13 juli 1887 angående

handelsregister, firma och prokura.

GUSTAF.

Torsten Nothin.

9 käft. {Nr 9.)

Bihang till riksdagens protokoll 1925.

1 samt.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 9.

Förslag

till

Lag

om ändring i vissa delar av lagen den 28 juni 1895 (nr 61) om handelsbolag

och enkla bolag.

Härigenom förordnas dels att i lagen den 28 juni 1895 om handelsbolag och

enkla bolag skall införas en ny paragraf av nedan angivet innehåll och betecknad

35 a §, dels ock att 16, 32, 33 och 52 §§ i samma lag skola, 16 och 52 §§ — den

sistnämnda i dess lydelse enligt lagen den 12 augusti 1910 (nr 88 s. 43) — i

nedan angivna delar, erhålla följande ändrade lydelse:

16 §.

En var av bolagsmännen äge, där ej annat avtalats eller följer av vad i 35 a §

stadgas, företräda bolaget; dock må bolagsman, som i bolagets angelägenheter

visat trolöshet, kunna på annan bolagsmans yrkande av domstol skiljas från

rätten att företräda bolaget; beslut härom gånge i verkställighet utan hinder

av förd klagan.

Är — ---skild.

Annan---verkan.

32 §.

I bolagets likvidation äge, där ej annat avtalats eller följer av vad i 35 a §

stadgas, samtliga bolagsmännen att, själva eller genom ombud, deltaga. Äro

flera delägare i boet efter avliden bolagsman, äge å deras vägnar allenast en av

dem eller ett gemensamt ombud deltaga i likvidationen.

33 §.

Är ej sådant fall för handen, varom i 35 a § förmäles, skall vid likvidationen,

om annan överenskommelse ej träffats, jämte vad i 32 § sägs, rörande bolagsmännens

inbördes rättigheter och skyldigheter, varom i 5, 7, 8, 10, 14 och 15 §§

förmäles, i tillämpliga delar lända till efterrättelse vad i nämnda paragrafer

finnes stadgat eller särskilt varit avtalat.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 0.

3

35 a §.

Finnes sannolikt, att likvidationen oskäligt uppehälles eller eljest utföres

på sådant sätt, att bolagsmans rätt därigenom äventyras, äge på ansökning av

honom den domstol, varunder bolaget lyder, förordna, att likvidationen skall

verkställas av en eller flera likvidatorer, som utses av rätten. Till likvidator

må ock bolagsman förordnas.

Ansökning, varom nu sagts, skall åtföljas av uppgift å samtliga bolagsmän.

Å ansökningen teckne rätten eller domaren kallelse å en var av de bolagsmän,

vilka icke deltagit i ansökningen, att däröver avgiva förklaring å viss dag, då

ärendet skall prövas av rätten. Visas å den dag, att bolagsmännen av kallelsen

erhållit del inom tid och på sätt som om delgivning av stämning är stadgat,

utgöre bolagsmans uteblivande med förklaring ej hinder för ärendets avgörande.

Sedan likvidator blivit utsedd av rätten, övertage han omedelbart likvidationen

i bolagsmännens ställe. Vid likvidationen skall, jämte vad i 34 och 35 §§

sägs, rörande bolagsmännens inbördes rättigheter och skyldigheter, varom i

7, 8, 10 och 14 §§ förmäles, i tillämpliga delar lända till efterrättelse vad i

nämnda paragrafer finnes stadgat eller särskilt varit avtalat.

Hava flera likvidatorer blivit utsedda, skola de handhava uppdraget gemensamt,

där ej rätten finner skäligt förordna, att uppdraget må på visst sätt dem

emellan delas.

Vad i 18 kap. handelsbalken är för syssloman stadgat i fråga om ansvarighet

och redovisning, så ock i fråga om arvode och ersättning för kostnader, skall

gälla även för likvidator.

Likvidator kan när som helst av rätten entledigas. Äro bolagsmännen ense

om att återtaga likvidationen, skall förordnande för likvidator av rätten återkallas.

Beslut om förordnande eller entledigande av likvidator gånge i verkställighet

utan hinder av förd klagan.

52 §.

I fråga---tillämpning.

I övrigt---avtalat.

Finnes sannolikt, att likvidationen oskäligt uppehälles eller eljest utföres på

sådant sätt, att bolagsmans rätt därigenom äventyras, äge på ansökning av

honom allmän underrätt i den ort, där någon av bolagsmännen har sitt hemvist,

förordna, att i bolagsmännens ställe en eller flera likvidatorer, som utses av

rätten, skola verkställa likvidationen. Föreligga sådana ansökningar vid skilda

domstolar, vare den ansökning, som senare inkom till rätten eller domaren, ej

upptagen till prövning. Vid likvidationen skall rörande bolagsmännens inbördes

rättigheter och skyldigheter, varom i 7, 10 och 14 §§ förmäles, i tillämpliga

delar lända till efterrättelse vad i nämnda paragrafer finnes stadgat eller

särskilt varit avtalat. Genom avtal, som slutes av likvidator, vare bolags
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 9.

männen ej bundna i förhållande till den, med vilken avtalats; dock att inskränkning

härigenom ej göres i likvidators behörighet att i penningar förvandla bolagsmännens

gemensamma tillhörigheter. Om förordnande och entledigande av

likvidator, om uppdragets handhavande, där flera likvidatorer blivit utsedda,

så ock om ansvarighet och redovisning, arvode och ersättning för kostnader,

vare lag som i 35 a § finnes i fråga om handelsbolag föreskrivet.

Denna lag skall träda i kraft den 1 juli 1925 och äga tillämpning jämväl å

då bestående bolag.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl- May.ts proposition nr 0.

5

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 8 och 21 §§ i lagen den 13 juli 1887 (nr 42 s. 1)

angående handelsregister, firma och prokura.

Härigenom förordnas, att 8 och 21 §§ i lagen den 13 juli 1887 angående

handelsregister, firma och prokura skola, 8 § i dess lydelse enligt lagen den

29 juni 1923 (nr 287) och 21 § i dess lydelse enligt lagen den 28 juni 1895

(nr 67 s. 10), i nedan angivna delar erhålla följande ändrade lydelse:

8 §.

Var--- —■ firma.

I handelsbolag åligger det varje bolagsman att ansvara för anmälningsskyldighetens

fullgörande; dock att, där handelsbolag trätt i likvidation och likvidator

blivit utsedd av rätten innan anmälan skett, anmälningsskyldighetens fullgörande

åligger likvidatorn.

Från — t--sparbanker.

Enkel — — — föreskrivet.

21 §.

1. Sker ändring i något förhållande, varom inskrivning skett i handelsregistret,

eller inträffar något av de i 15 § omtalade fall, skall anmälan därom

så fort ske kan göras i den ordning, som stadgats för anmälan om firma; dock

att ändring av hemvist icke behöver anmälas. Där handelsbolag trätt i likvidation

och likvidator blivit utsedd av rätten, skall anmälan jämväl innehålla uppgift

å likvidatorns fullständiga namn och hans hemvist.

2. Då rörelse upphör, åligge anmälningsskyldigheten den, som vid den tiden

utövade rörelsen eller var delägare i densamma. Vid enskild näringsidkares

död åligge anmälningsskyldigheten stärbhusdelägarna. Upphör handelsbolag i

följd av delägares död, åKgge anmälningsskyldigheten, utom de övrige bolagsmännen,

jämväl den avlidnes stärbhusdelägare. I fråga om annan ändring än

rörelsens upphörande åligge anmälningsskyldigheten en var, som efter ändringen

utövar eller är delägare i rörelsen. Har handelsbolag trätt i likvidation

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. May.ts proposition nr 8.

och har likvidator hlivit utsedd av rätten, åligge anmälningsskyldigheten beträffande

sådant bolag likvidatorn.

3. Flyttas---göras.

4. Har —--kraft.

5. Inträffar — -— — avslutad.

Denna lag skall träda i kraft den 1 juli 1925.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 9.

7

Utdrag av protokollet över justitiedepartcmentsärendcn, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

den 27 september 1924.

Närvarande:

Ministern för utrikes ärendena friherre Marks von AVurtemberg, statsråden

Malm, Ekeberg, Beskow, Malmrotii, Hasselrot, Stridsberg, Lubeck,

Clason, AVohlin, Pettersson.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Ekeberg, anmäler riksdagens

skrivelse den 26 april 1922 (nr 117), däri riksdagen anhållit om utredning,

under vilka förutsättningar bolagsman i handelsbolag och enkelt bolag, som

trätt i likvidation, skulle kunna beredas möjlighet att framtvinga slutförande

av likvidationen och upprättande av bolagsskifte, samt om framläggande för

riksdagen av det förslag, vartill utredningen kunde föranleda.

Föredraganden anför:

»Uti en i första kammaren väckt motion, nr 29, hemställde vid 1922 års riksdag

herr E. Lyberg, att riksdagen måtte för sin del antaga viss ändrad lydelse

av 32—35 samt 52 och 53 §§ i lagen den 28 juni 1895 om handelsbolag och

enkla bolag, eller, därest en mera ingående utredning ansåges böra föregå en

dylik lagändring, att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om utredning och

förslag till lagändring i syfte att bereda bolagsman i handelsbolag och enkelt

bolag, som trätt i likvidation, möjlighet att framtvinga slutförande av likvidationen

och upprättande av bolagsskifte.

I utlåtande (nr 13) över motionen anförde första lagutskottet:

''Rörande bolagsmans rätt att deltaga i bolagets förvaltning gäller såsom

dispositiv huvudregel enligt 1895 års lag om handelsbolag och enkla bolag,

beträffande de förra, att envar av bolagsmännen är berättigad vidtaga åtgärder

i förvaltningen av bolagets angelägenheter, där ej förbud däremot inlägges av

annan bolagsman, som ej är från förvaltningen utesluten, samt beträffande de

enkla bolagen, att för vidtagande av förvaltningsåtgärd fordras samtliga bolagsmännens

samtycke. Beslut om bolagets likvidation och upplösning medför

i dessa regler ingen annan ändring än att, i fråga om handelsbolag, en i bolagsavtalet

eller eljest träffad överenskommelse om att någon eller några av bolagsmännen

skola vara från förvaltningen uteslutna icke längre blir att tillämpa.

Härav följer emellertid, att genom meningsskiljaktigheter mellan bolagsmännen

rörande sättet för verkställande av en likvidation bolagets avveckling kan

komma att oskäligt dragas ut på tiden och att, såsom motionären framhållit, en

bolagsman, som är i besittning av ett handelsbolags eller enkelt bolags tillgångar,

kan, ehuru bolaget trätt i likvidation, förfoga över dem under en lång följd

av år till förfång för övriga bolagsmän. Till förekommande härav stadgas visserligen

i 34 §, att, sedan sådant förhållande inträffat, att bolaget skolat träda

Motion vid

1922 års

riksdag.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 9.

i likvidation, dess tillgångar, så snart utan uppenbar skada ske kan, skola förvandlas

i penningar. Men detta stadgande blir givetvis utan egentlig betydelse

mot en tredskande bolagsman, som bär bolagets tillgångar i sin besittning, så

ock vid meningsskiljaktigheter mellan bolagsmännen. Med ett hänskjutande

av tvistefrågorna till domstol vinnes nämligen, på grund av rättskipningens

långsamhet, i regel först efter flera år ett resultat.

Pa grund av de olägenheter, som sålunda för vissa fall träda i dagen beträffande

gällande regler om rätten att deltaga i ett likviderande handelsbolags eller

bolags förvaltning, synas desamma icke lämpligen höra under alla förhallanden

upprätthållas. Det bör givas en utväg att även vid bristande enighet

mellan bolagsmännen få till stånd ett för dem alla förbindande beslut. En

dylik möjlighet erbjuder också i allmänhet främmande länders bolagsstiftning.

Vid avhjälpandet av ovannämnda olägenheter kunna naturligen olika medel

tänkas komma ^ till användning. Främst erbjuder sig emellertid möjligheten

att överlämna åt domstol att träffa ett avgörande, antingen så, att domstolen

själv företager bolagets avveckling, eller så, att domstolen förordnar en eller

flera gode män att verkställa densamma. Den förra utvägen har, såsom motionären

erinrat, anlitats i dansk lag. Denna stadgar nämligen, att när delägarna

i ett handelsbolag icke kunna enas om att överlämna likvidationen och skiftet

bestämda personer och icke heller om själva skiftet eller de steg, som böra

föregå detsamma, varje delägare, därest avtalet icke bestämmer annorlunda, kan

fordra, att avveckling och skifte skola företagas av Skiftesretten, till vilken då

samtliga aktiva måste överlämnas av de intressenter, som sitta inne med desamma.

Den senare utvägen åter har anlitats av bland andra länder Schweiz,

England, Frankrike och Tyskland. Sålunda stadgas exempelvis i den tyska

Handelsgesetzbuch av den 1(3 maj 1897 beträffande offene Handelsgesellsehaften

rätt för bolagsman att aus wichtigen Grunden’ påkalla rättens förordnande

av likvidatorer för bolagets avveckling. Ett liknande stadgande har

jämväl upptagits i finska lagberedningens år 1914 avgivna förslag till förordning

angående öppna bolag.

I Sverige saknas däremot, som motionären framhållit, motsvarande bestämmelser,

såvitt angår handelsbolag och enkla bolag. Beträffande aktiebolag och

ekonomiska föreningar åter är genom 1910 och 1911 års lagstiftning sörjt för

att en beslutad likvidation snarast möjligt kommer att verkställas, i det, därest

ett aktiebolag eller en ekonomisk förening, som trätt i likvidation, skulle sakna

behöriga likvidatorer, rätten pa ansökan av delägare i bolaget eller föreningen

äger förordna sådana, vartill kommer, att, vad angår aktiebolag, aktieägare med

ett sammanlagt aktiebelopp av minst en tiondel av hela aktiekapitalet äga befogenhet

att hos ratten eller domaren begära förordnande av en god man att öva

tillsyn över likvidatorernas förvaltning. Slutligen har utvägen att låta en på

delägares begäran av rätten utsedd god man verkställa upplösning och avveckling

av en ekonomisk samfällighet mellan parter, mellan vilka misshälligheter

uppstått, anlitats i ett med de nu förevarande tämligen likartat fall, nämligen

i 1904 års lag om samäganderätt. Enligt (i § nämnda lag äger delägare i samfällt

gods hos rätten söka, att godset för gemensam räkning utbjudes till försäljning

å offentlig auktion, och enligt 8 § skall, därest förordnande om dylik

försäljning meddelas, rätten samtidigt nämna en god man att ombesörja auktionen

och fördelningen av köpeskillingen.

Mot att giva varje enskild delägare i en ekonomisk samfällighet befogenhet

att hos rätten begära förordnande av god man för verkställande av en beslutad

upplösning av gemenskapen hava emellertid vissa invändningar riktats. Sålunda

anmärktes av en ledamot av högsta domstolen vid dess granskning av

förslaget till samäganderätt slag, att ett förordnande av en utomstående person

att ombesörja den da ifrågavarande ekonomiska samfällighetens avveckling

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 0.

9

skulle innebära ett alltför våldsamt ingrepp i de befogenheter, äganderätten i

allmänhet medför. Motsvarande invändning kan givetvis som regel även göras

mot en liknande anordning i fråga om handelsbolag och enkla bolag. Och beträffande

sistnämnda ekonomiska samfälligheter kan till stöd för en dylik anmärkning

dessutom åberopas, att ett rättens förordnande av en utomstående

god man att reda upp de tvistande bolagsmännens mellanhavanden blir särskilt

betänkligt på den grund, att ifrågavarande ekonomiska samfälligheter ursprungligen

grundats på bolagsmännens inbördes förtroende för varandra. Mot

dessa betänkligheter kan emellertid bl. a. anföras, såsom vid högsta domstolens

ovannämnda granskning av förslaget till samäganderättslag av en ledamot av

domstolen jämväl medgavs, att rättens förordnande av en god man att verkställa

den ekonomiska samfällighetens upplösning är det verksammaste av de

medel, som stå till buds för att råda bot på delägarnes inbördes misshälligheter.

Då dessutom nyssnämnda betänkligheter redan, särskilt genom 1904 års lagstiftning

om samäganderätt, i väsentlig mån blivit satta åsido och då, såsom

för övrigt redan under förarbetena till nyssnämnda lagstiftning av eu ledamot

av högsta domstolen framhölls, en reglering av de i motionen nu påtalade missförhållandena

måste anses lika angelägen som den beträffande samäganderättsförhållandena

vidtagna, vill utskottet för sin del ansluta sig till motionens syfte.

Det oaktat anser sig utskottet icke kunna föreslå riksdagen att antaga de av

motionären föreslagna lagbestämmelserna. Mellan handelsbolag och enkla bolag

råder till en början en så betydande skillnad — vissa enkla bolag utgöra rent

av eller stå åtminstone på gränsen till enkla samäganderättsförhållanden —

att det kan ifrågasättas, huruvida icke olika bestämmelser i nu ifrågavarande

hänseende borde gälla för dessa olika slag av bolag. Härtill kommer, att de

konstitutiva särdrag, som utmärka handelsbolag och enkla bolag, jämförda med

å ena sidan aktiebolag och ekonomiska föreningar och å den andra rena samäganderättsförhållanden,

göra det uteslutet att för förstnämnda ekonomiska

samfälligheter utan vidare efterbilda vare sig de regler, som gälla beträffande

likvidation av aktiebolag och ekonomiska föreningar, eller de regler, som gälla

beträffande upplösning av samäganderättsförhållanden. Med anledning härav

och med hänsyn jämväl till de ovannämnda betänkligheterna mot det av motionären

föreslagna godemansinstitutet anser sig utskottet icke utan en ingående

utredning kunna avgöra, vilka ändringar i bolagslagen, som lämpligen böra

genomföras för vinnande av motionens syfte.»

Utskottet gjorde härefter hemställan av det innehåll, riksdagens förenämnda

skrivelse utvisar. Denna hemställan bifölls utan diskussion av båda kamrarna.

Över riksdagens ifrågavarande framställning har kommerskollegium anbefallts

att, efter hörande av de myndigheter och andra, kollegium kunde finna

lämpligt, avgiva utlåtande. Med eget yttrande, dagtecknat den 31 juli 1923,

har kommerskollegium överlämnat yttranden från de tolv auktoriserade handelskamrarna

i riket, Sveriges Köpmannaförbund och fullmäktige i Järnkontoret.

Stockholms handelskammare har, efter redogörelse för riksdagens hemställan,

anfört följande:

»I ovanberörda inom riksdagen väckta motion har framhållits, hurusom

det i gällande lagstiftning om handelsbolag och enkla bolag saknas bestämmelse

därom, att sedan ett dylikt bolag trätt i likvidation, åtgärder måste vidtagas

för likvidationens slutförande snarast möjligt samt för de behållna tillgångarnas

redovisande till eller skiftande mellan dem, som äro till behållningen berättigade.

Av motionären har härvid med rätta påpekats, hurusom denna brist i lagstift
-

Yttranden

över riksdagens

skrivelse.

Stockholms

handels
kammare.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 0.

Östergötlands

och

Södermanlands

handelskammare.

Smålands

och Blekingt

handelskammare.

ningen i praktiken synnerligen ofta visat sig leda till betydande rättsförlust

för delägare i bolag av nu omförmäld art samt givit anledning till långvariga,

oftast resultatlösa rättegångar mellan bolagsmännen.

I likhet med första lagutskottet vill handelskammaren därför ansluta sig till

syftet med förevarande motion och anser handelskammaren för sin del, att vid

avhjälpandet av ovanberörda olägenheter bör, såsom motionären även föreslagit,

anlitas den utvägen, att vederbörande domstol på ansökan av bolagsman

bär att förordna en eller flere gode män att verkställa likvidationen och upprätta

bolagsskifte.

I fråga om detaljerna i den i ämnet erforderliga lagstiftningen anser sig

handelskammaren böra uttrycka det önskemålet, att, därest det åt likvidator

anförtrodda uppdraget uppenbarligen missbrukas, bör detsamma på ansökning

av någon av bolagsmännen, som härför visar tillfyllestgörande skäl, kunna av

rätten återkallas. Detta bör även utan vidare prövning från rättens sida ske,

därest samtliga intresserade parter enat sig om att hos densamma söka återkallelse

av uppdraget.»

Östergötlands och Södermanlands handelskammare har förklarat sig instämma

i syftet med motionen och icke hava något att erinra mot att anmärkta olägenheter

avhjälpas i enlighet med motionärens förslag, nämligen att vederbörande

domstol på ansökan av bolagsman har att förordna en eller flera gode

män att verkställa likvidation och upprätta bolagsskifte.

Smålands och Blekinge handelskammare har anfört:

»Det ifrågavarande förslaget innebär huvudsakligen att i lagen om handelsbolag

och enkla bolag införa den bestämmelsen att, därest bolagsmännen äro

ense därom, att likvidation av bolaget skall äga rum, domstol skulle äga rätt

att, å begäran av bolagsman, utse en eller flere gode män att verkställa likvidationen

och bolagsskifte.

Det är efter handelskammarens mening icke för tidigt man fyller den lucka

i lagstiftningen, som i nämnda hänseende förefinnes. Att i fråga om aktiebolag

likvidationsförfarandet och bolagsskiftet alltid förutsatts skola ske genom

särskilt utsedde gode män, likvidatorerna, är naturligt. Av ålder har domstol

kunnat förordna gode män att göra skifte å den tvungna samfälligheten,

som kallas dödsbo, såväl ifråga om fast och lös egendom som beträffande rättigheter

av vad slag som helst; dock torde det vara tveksamt, om domstol är

behörig att utse god man att verkställa likvidation i dödsbo, som driver handelsrörelse,

ett uppdrag som närmast avser utredningssyfte. Att 1904 års lag om

samäganderätt verkat i rätt riktning till förhindrande av stridigheter och tvister

ifråga om förvaltningen av gemensam egendom samt vid upplösning av egendomsgemenskap,

som icke lämpligen kunnat bestå, därom .bär erfarenheten tydliga

bevis. De tvivelsmål angående den lagens berättigande, som under förarbetena

till densamma gjorde sig gällande inom högsta domstolen, hava visat

sig icke varit grundade. Gode män hava av domstol med fördel förordnats för

att handla i lagens syfte, och man har icke hört klagomål, att det skulle vara

ett oberättigat ingrepp i frivilligt uppkommen egendomsgemenskap, som verkligen

visat sig icke kunna bestå, att medel anvisats för upplösning av förhållandet.

Den sålunda vunna erfarenheten angiver — tillika med de av motionären

i riksdagen tydligt framförda motiven — att ett överförande till lagstiftningen

om handelsbolag och enkla bolag av ovannämnda rättsgrundsats är icke

blott berättigat utan också av behovet påkallat. Det synes icke riktigt att —

såsom i riksdagens skrivelse antytts — den lagstiftning, som i motionen föreslagits,

skulle ifråga om enkla bolag innebära oberättigat ingrepp i enskild rätt.

Jämväl i enkla bolag förekomma rättsförhållanden icke blott bolagsmännen emel
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 9.

11

lan utan även till tredje man, som liar intresse av eu sund och rask avveckling

av bolagsförhållandet; och, även om endast fråga är om rättsförhållanden mellan

bolagsmän, synes genom förordnande av god man lör utredningen och bolagsskifte

ett oberättigat intrång icke här föreligga i högre grad än ifråga om

de föremål, som avses i 1904 års samäganderättslag, eller under en arvsutredning.

Om man nu icke skulle under lagändringen inbegripa annat än handelsbolag,

skulle det efter handelskammarens mening icke dröja länge förrän behovet

skulle föreligga att utsträcka lagen till enkla bolag, ty emellan handelsbolag

och enkla bolag förefinnes i verkligheten icke annan skillnad än att det senare

efter registrering blir rättssubjekt i förhållande till tredje man, d. v. s. blir handelsbolag.

Bolagsmännens ställning till varandra är i stort sett densamma i

båda slagen av bolag.

Om man således har en sådan mening som nyss nämnts, gäller det emellertid

att begränsa förutsättningarna för rättens behörighet att förordna utredningsmän

och skiftesgodemän. Förslaget angiver såsom förutsättning att likvidation

skall ske’. Häri inbegripes givetvis, antingen att bolagsmännen^ äro ense

om att likvidation skall ske eller ock att den sökande bolagsmannen erhållit domstolsbeslut

på att efter likvidation bolagsupplösning skall ske. Men även om

detta sakläge förefinnes, synes en bolagsman icke utan vidare böra få belasta

den gemensamma egendomen eller affären med onödiga utrednings- eller skifteskostnader.

En dylik åsikt gjorde sig gällande under förarbetena till 1904 års

lag, då såsom fordran för rätt att få god man förordna^ uppställdes, att delägarna

i godset skulle visas icke vara ense om förvaltningen därav. Denna mening

segrade dock icke i riksdagen. Man bör efter handelskammarens meninghär

icke uppställa stränga fordringar. En var bolagsman bör efter ansökan

få god man förordnad att verkställa likvidation eller bolagsskifte, så snart vid

förhandling inför domstol det är uppenbart, att skiljaktighet föreligger mellan

bolagsmän angående sättet för likvidationens verkställande eller om grunderna

för bolagsskiftet.

Handelskammaren får alltså för sin del tillstyrka ändrad lagstiftning huvudsakligen

enligt motionärens förslag, eventuellt med det tillägg att för bifall till

ansökan om förordnande av god man skall fordras utredning om förefintligheten

av ovan antydda skiljaktighet mellan bolagsmännen.»

Xxotlands handelskammare har förklarat sig instämma i den av riksdagen

gjorda framställningen, med tillägg, att handelskammaren icke kunde dela den

av första lagutskottet uttalade meningen, att mellan handelsbolag och enkla

bolag skulle förefinnas en så betydande skillnad, att det kunde ifrågasättas,

huruvida icke olika bestämmelser beträffande avvecklingen borde gälla för

dessa olika slag av bolag.

Skånes handelskammare har yttrat:

»Till en början vill handelskammaren ansluta sig till den uppfattning, som

gjort sig gällande under ärendets hela behandling inom riksdagen, att det nuvarande

systemets påtagliga olägenheter kräva en lagstiftning. Vid övervägande

av de olika medel, som kunna tänkas komma till användning för att

bereda en bolagsman möjlighet att framtvinga och påskynda likvidationens slutförande,

finner handelskammaren för sin del motionärens förslag i stort sett

vara ändamålsenligt. De betänkligheter, som framkommit mot detsamma och

som delvis äro enahanda med dem, vilka på sin tid gjorts gällande mot införande

av bestämmelserna i samäganderättslagen om förordnande för utomstående person

att ombesörja samfällighetens avveckling, torde ej få tillmätas alltför stor

betydelse. Särskilt gentemot lagutskottets anmärkning därom, att bolagsför
-

Gotlands

handels
kammare
-

Skånes

handels
kammare
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 9

Handels
kammaren
Göteborg.

Västergötlands

och

norra Hallands

handelskammare.

Handels
kammaren
Karlstad.

hållandet i ett enkelt bolag ursprungligen grundats på bolagsmännens inbördes

förtroende för varandra, varför det syntes särskilt betänkligt att låta en utomstående

person reda upp de tvistande bolagsmännens mellanhavanden, vill handelskammaren

emellertid framhålla, att den omständigheten att tvist uppstått

mellan bolagsmännen, utvisande att förtroendet dem emellan upphört, bör häva

varje betänklighet mot att låta en utomstående opartisk person reda upp deras

mellanhavande.

Beträffande själva utformningen av de lagbestämmelser, som äro erforderliga

för realiserande av motionärens förslag, torde, såvitt handelskammaren

förmår bedöma, den av motionären föreslagna nya 35 § bolagslagen allenast

behöva kompletteras med en bestämmelse angående god mans skyldigheter för

likvidationens slutförande, därvid motsvarande bestämmelser för aktiebolags

och ekonomiska föreningars likvidatorer i viss mån kunna tjäna till ledning.»

Handelskammaren i Göteborg har förklarat sig vitsorda behovet av bestämmelser

i syfte att åstadkomma en snabb avslutning av en redan beslutad eller

påbörjad likvidation av handelsbolag och enkla bolag och fördenskull förordat

en närmare utredning i ämnet.

VÖstergötlands och norra Hallands handelskammare har anfört följande:

»Att ändringar i bolagslagen för vinnande av motionens syfte höra vidtagas,

torde vara synnerligen önskvärt. Motionärens förslag att bolagsman må äga

rätt att utan vidare på ansökan erhålla förordnande för en eller flere gode män

att verkställa likvidationen och upprätta bolagsskifte, synes emellertid kunna

leda till rena trakasserier från bolagsmans sida och dessutom förorsaka onödiga

utgifter. Då emellertid knappast någon annan framkomlig väg för vinnande av

motionens syfte torde finnas än att genom offentlig myndighets ingripande emellan

bolagsmän uppkomna tvistigheter beträffande sättet för likvidationens

verkställande avlägsnas, torde lagstadgandet ifråga lämpligen givas det innehåll,

att rätten äger, därest bolagsman giver sannolika skäl för att hans rätt

under likvidationen äventyras eller att likvidationens avslutande onödigtvis fördröjes,

på ansökan förordna en eller flere gode män, vartill jämväl bolagsman

kan förordnas, att verkställa likvidationen och upprätta skifte.

Genom att i bestämmelserna i fråga som fordran uppställa att sökanden skall

förebringa ''sannolika skäl’ för sin anhållan, torde en hel del fall, där åtgärden

i fråga saknar verklig grund, avlägsnas, och å andra sidan den tidsutdräkt, som

riskeras, därest full bevisning för påstående skall förebringas, ej behöva ifrågakomma.

»

Handelskammaren i Karlstad har anfört:

»Att de nuvarande bestämmelserna kunna orsaka högst väsentliga olägenheter

har handelskammaren sig väl bekant, och inom handelskammarens distrikt

har uttryckts önskan om sådan ändring, som skulle möjliggöra en hastigare avveckling

av bolagen i fråga. Man har från vissa håll förmenat, att nackdelar

skola vara förbundna med de föreslagna ändringarna särskilt beträffande förordnandet

av utomstående personer att ombesörja bolagens avveckling, vilket

skulle innebära ett alltför våldsamt ingrepp i de befogenheter, äganderätten i

allmänhet medför. Det bör emellertid, som mycket riktigt framgår ur handlingarna,

framhållas, att dylikt ingrepp redan skett, bl. a. i lagen angående samäganderätt

av 1904. Vad nu särskilt angår de här föreslagna ändringarna, så

anser handelskammaren för sin del, att de därmed förenade nackdelarna komma

att övervägas av de högst väsentliga fördelar, som ändringarna utan tvivel komma

att medföra. På grund härav anser sig handelskammaren böra tillstyrka,

att ändringar i lagen om handelsbolag och enkla bolag vidtagas i den föreslagna

riktningen.»

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 0.

13

Handelskammaren för Örebro och Västmanlands län har anfört: Handels
»Att

börja med vill handelskammaren uttala sin tillfredsställelse över den av f[j™()rebro

herr Lyberg väckta motionen, genom vilken framlagts ett förslag till avhjälpande Joch Västav

en brist i nu befintliga bolagslagstiftning. Behovet av ändring i nu gällande manlands

bestämmelser har också understrukits vid ärendets behandling inom riksdagen. kin.

Beträffande de av lagutskottet i dess utlåtande nr 13 framhållna betänkligheterna

mot att domstol skulle kunna förordna god man att framtvinga eller påskynda

likvidationens slutförande, vill handelskammaren framhålla, att då tvist

uppstår mellan bolagsmännen inbördes, har förtroendet dem emellan upphört och

den grund rubbats, varpå den ekonomiska samfälligheten ursprungligen byggdes.

Är förtroendet bolagsmännen emellan rubbat, finner handelskammaren

det lämpligt, att möjlighet finnes få affären avvecklad genom tredje man, förordnad

av domstol.

Handelskammaren får därför tillstyrka den föreslagna lagändringen samt

ifrågasätter, om det ej vore lämpligt att inför domstolen meddelas, huruvida

bolagsmännen i sin inbördes ställning till varandra vore i tvist eller ej.»

Handelskammaren i Gävle har uttalat, att enligt handelskammarens mening Handelsden

i riksdagens skrivelse påtalade bristen inom förevarande lagstiftningsom- *

råde icke kan bestridas och att det synts handelskammaren önskvärt, att en lagändring

i det av riksdagen angivna syfte snarast möjligt kommer till stånd.

Västernorrlands och Jämtlands läns handelskammare har anfört, att ehuruväl Västernorrnågon

erfarenhet av det slag, motionären anfört som stöd för den föreslagna l?™''1?, 0Cj

iagandrrngen, icke kunnat av handelskammaren förebringas inom dess distrikt, läns hanhandelskammaren

likväl ansåge sig, i likhet med första lagutskottet, kunna för

sin del ansluta sig till motionens syfte och tillstyrka den av motionären föreslagna

åtgärden för avhjälpande av påvisade olägenheten i den av honom föreslagna

nya lydelsen av 35 § i lagen om handelsbolag och enkla bolag.

Norrbottens och VÖsterbottens läns handelskammare har anfört: Norrbottens

»Motionären erinrar, att främmande länders bolagslagstiftning i allmänhet bottms^äns

erbjuder utvägar till avhjälpandet av dylika olägenheter. Bland de utvägar, handelssom

därvid angivas, finner handelskammaren den lämpligaste vara den, som i kammare.

den tyska Handelsgesetzbuch angives, nämligen att bolagsman må kunna påkalla

rättens förordnande av likvidatorer för bolagets avveckling, då han för

sin hemställan om denna åtgärd kan anföra ''viktiga skäl’. Det synes handelskammaren,

som om ett liknande stadgande å ena sidan fullt tillgodosåge motionens

syfte, till vilket jämväl lagutskottet anslutit sig, och å. den andra sidan

utan hinder vore tillämpligt å såväl handelsbolag som enkla bolag i trots av

den av lagutskottet påpekade skillnad, som tör förefinnas mellan dessa.»

Sveriges köpmannaförbund har besluta att till alla delar instämma i motionens

syfte.

Fullmäktige i Järnkontoret hava anfört:

»Såsom motionären framhållit, vållar avsaknaden av bestämmelser, som möjliggöra

för en bolagsman i ett handelsbolag eller enkelt bolag att inom rimlig

tid få bolagsförhållandet upphäft och rättsförhållandet med sina medbolagsmän

vederbörligen avvecklat, ofta synnerligen stora svårigheter, och då motsvarande

bestämmelser redan finnas icke blott beträffande aktiebolag och ekonomiska

föreningar och dylika sammanslutningar utan även beträffande samäganderätt,

synes någon invändning icke kunna göras mot att i gällande författningar rörande

handelsbolag och enkla bolag bestämmelser av ifrågavarande innebörd in
-

Sveriges

Köpmanna
förbund.

Järnkon
toret.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr ,9.

Kommers
kollegium.

föras. Då emellertid lagutskottet med hänvisning till de konstitutiva särdrag,

som utmärka handelsbolag och enkelt bolag jämförda med å ena sidan aktiebolag

och ekonomiska föreningar och å den andra samäganderättsförhållanden,

förklarat, att det vore uteslutet att för handelsbolag och enkla bolag utan vidare

efterbilda vare sig de regler, som gälla beträffande likvidation av aktiebolag

och ekonomiska föreningar eller de regler, som gälla beträffande upplösning

av samäganderättsförhållanden, och någon lagändring därför icke torde

kunna ifrågakomma utan föregående utredning, få fullmäktige därför för sin

del tillstyrka, att en sådan utredning kommer till stånd.»

KommersTcollegium har anfört:

»Det torde vara ställt utom allt tvivel, att den i nyssnämnda motion påtalade

avsaknaden i nu gällande lag om handelsbolag och enkla bolag av bestämmelser

i syfte att bereda en delägare i dylikt bolag, som trätt i likvidation, skälig

möjlighet att framtvinga ett slutförande av bolagets likvidation och upprättande

av bolagsskifte, måste betraktas såsom en allvarlig brist i lagstiftningen.

De av motionären anförda exempel på de betydande ekonomiska olägenheter och

understundom den rena rättsförlust, som bolagsman gentemot tredskande medbolagsman

kan, på grund av avsaknaden av dj-lika bestämmelser, komma att

lida, äro förvisso ingalunda enstaka företeelser. Att frågan nu blivit särskilt

aktuell, torde sannolikt få tillskrivas den omständigheten, att ett stort antal av

de under krigstiden, med dess i vissa hänseenden abnormt stegrade utveckling i

vår handel och industri, tillkomna handelsbolag och enkla bolag på grund av nu

rådande lågkonjunktur befinna sig i en sådan ekonomisk situation, att en upplösning

torde vara oundviklig.

Ehuru frågan om införande av bestämmelser i lagen om handelsbolag och

enkla bolag i avsikt att genom hänvändelse till statens myndigheter erhålla dess

bistånd för slutförande av sådana bolags likvidation icke förut varit föremål, för

legislativ behandling, innebära stadganden i dylik riktning i och för sig icke

någon nyhet. I det komplex av lagar, som — utarbetat av en år 1885 tillsatt

kommitté — blev efter åtskilliga ändringar antaget av 1895 års riksdag och den

28 juni 1895 utfärdat, nämligen lagarna om handelsbolag och enkla bolag, om

aktiebolag, om registrerade föreningar för ekonomisk verksamhet, samt om aktiebolag,

som driva försäkringsrörelse, blev med undantag för den först nämnda

lagen, inrymd möjlighet för aktieägare respektive föreningsmedlem och borgenär

att, om aktiebolaget eller föreningen befanns sakna till vederbörligt register

anmäld behörig styrelse, hos rätten söka och jämväl, under vissa förutsättningar,

erhålla rättens förordnande för särskilda personer, likvidatorer, att verkställa

likvidation. Att något motsvarande stadgande icke kom att införas i

lagen om handelsbolag och enkla bolag, torde hava haft sin grund däri, att lagstiftarna,

vid det förhållande, att den grundval, varpå de nya bestämmelserna

skulle utbyggas, utgjordes av de föråldrade, sedan 1734 i oförändrat skick kvarstående

bestämmelserna i Handelsbalkens 15 kap., rörde sig på relativt obruten

mark, vartill även kom den av lagstiftaren fastslagna och fortfarande gällande

grundväsentliga olikheten vid upplösningsförfarandet mellan å ena sidan aktiebolag

och föreningar och å andra sidan handelsbolag och enkla.bolag, nämligen,

att i de förra likvidationen alltid skulle verkställas av särskilda likvidatorer,

under det att i de senare likvidationen skulle utföras av bolagsmännen själva.

När sedermera, aktiebolags- och föreningslagarna under början av 1900-talet

ansågos böra undergå en genomgripande, tidens krav motsvarande modernisering,

och i följd härav, efter grundliga förarbeten, nya lagar utfärdades, för

aktiebolag år 1910 och för ekonomiska föreningar år 1911, infördes i dessa utvidgad

möjlighet för ett påkallande av Rättens förordnande av likvidatorerBeträffande

omfattningen av dessa möjligheter och likvidatorsinstitutets ut
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr ,9.

15

formning i övrigt, tillåter sig kollegium hänvisa närmast till aktiebolagslagen,

i vilken de hithörande stadgandena återfinnas i 99, 102, 109, 107 och 119 §§.

Ehuru i samband med tillkomsten av denna sista aktiebolagslag jämväl lagen

om handelsbolag och enkla bolag i vissa delar erhöll ändrad lydelse, inskränkte

sig denna ändring uteslutande till ett åstadkommande av överensstämmelse mellan

samma lag och aktiebolagslagen beträffande den senares terminologi i fråga

om bolags upplösning.

Eller förebild av stadgandena i aktiebolagslagen och motsvarande föreskrifter

i den samma år tillkomna lagen om sjukkassor hava sedermera likartade stadganden

införts i lagen om ekonomiska föreningar samt i lagarna om bankrörelse,

understödsföreningar och försäkringsrörelse.

Vid sidan av dessa till sin utformning tämligen överensstämmande stadganden

har i den år 1904 utfärdade lagen om samäganderätt givits vissa bestämmelser,

som i detta sammanhang äga intresse och får kollegium jämväl härutinnan

hänvisa till lagtexten, som upptager dessa bestämmelser i 3 och 8 §§.

Såsom av det nu anförda framgår, finnas numera, i stort sett, i samtliga de

för olika slag av ekonomiska samfälligheter gällande lagar, från aktiebolag till

det rena samäganderättsförhållandet, allenast med undantag av lagen om handelsbolag

och enkla bolag, bestämmelser till förekommande och avhjälpande av

sådana missförhållanden, som i riksdagsmotionen påtalats.

Kommerskollegium uttalar för sin del sin fulla anslutning till kravet på eu

lagändring i den av motionären angivna riktning. Däremot kan kollegium icke

tillstyrka ett antagande av det i motionen innefattade förslaget till dylik

ändring.

Beträffande den av motionären givna utformningen av de av honom föreslagna

lagbestämmelserna synes en rent redaktionell oegentlighet föreligga, bestående

däri att han, för att bereda plats för den till sitt innehåll helt nya 35 §,

sammanslagit 32 och 33 § till en ny 32 § och betecknat den gamla 34 § med

33 §, utan att vidtaga motsvarande förändring i den i 53 § till 34, 35 och 36 §§

gjorda hänvisning, varigenom de för utförande av ett bolags likvidation så viktiga

bestämmelserna i gamla 34 § icke längre bleve tillämpliga vid avvecklingen

av ett enkelt bolag. Frånsett detta förhållande skulle emellertid enligt

kollegii uppfattning, därest den föreslagna 35 § upphöjdes till lag, densamma

visa sig medföra konsekvenser av delvis betänklig art. Att såsom motionären

föreslagit, åt envar bolagsman bereda möjlighet att, sedan ett handelsbolag eller

enkelt bolag trätt i likvidation, få — utan företeende av några sakskäl -— gode

män förordnade av rätten för verkställande av likvidationen och upprättande av

bolagsskifte, synes kollegium nämligen vara att giva delägare i bolaget en alltför

vittgående befogenhet, som av honom kunde begagnas för uppnående av syften,

vilka torde illa överensstämma med de motiv, som legat till grund för motionens

framförande. Därjämte måste, om godemansinstitutet överhuvud taget skall i

förevarande bolagslag införas, avsaknaden av varje bestämmelse angående vad

gode männen hava att iakttaga vid verkställande av likvidationen och upprättande

av bolagsskiftet, angående gode mans entledigande o. d. även vid en mera

begränsad möjlighet att få gode män utsedda, betraktas såsom en brist, vilken

skulle bliva så mycket mera betänklig, som ett godemansinstitut på detta område

helt säkert komme att anlitas i stor utsträckning.

Första lagutskottet här också i sitt utlåtande förklarat sig icke kunna föreslå

riksdagen att antaga de av motionären föreslagna lagbestämmelserna, därvid

utskottet till en början ifrågasätter, huruvida icke den betydande skillnad, som

råder mellan handelsbolag och enkla bolag, borde föranleda till, att olika bestämmelser

i förevarande avseende gåves beträffande dessa olika slag av bolag. ,

Därjämte framhåller utskottet, att de konstitutiva särdrag, som utmärka handelsbolag

och enkla bolag, jämförda med å ena sidan aktiebolag och ekonomiska

opaginerad Kontrollera mot PDF

1(1

Kungl. Maj:ts proposition nr 9.

föreningar och å den andra rena samäganderättsförhållanden, göra det uteslutet

att för förstnämnda ekonomiska samfälligheter utan vidare efterbilda vare sig

de regler, som gälla beträffande likvidation av aktiebolag och ekonomiska föreningar,

eller de regler, som gälla beträffande upplösning av samäganderättsförhållanden.

Slutligen uttalar utskottet vissa betänkligheter mot införande av

det föreslagna godemansinstitutet över huvud.

Ehuru, såsom utskottet framhållit, det råder en väsentlig olikhet mellan handelsbolag

och enkla bolag, anser kollegium likväl sådana bestämmelser i nu

förevarande hänseende böra kunna utformas, som skola kunna tillämpas såväl

för handelsbolag som enkla bolag. Härigenom skulle icke behöva föranledas

ändring i den vid lagens stiftande antagna principen om i stort sett sinsemellan

överensstämmande bestämmelser för handelsbolags och enkla bolags likvidation

och upplösning, mot vilken princip i och för sig några på erfarenhet av lagens

verkningar härutinnan grundade anmärkningar icke i ärendet framkommit. Ett

brytande av denna princip skulle också onödigt komplicera en eljest genom några

enkla kompletterande stadganden genomförbar lagändring.

Vid övervägandet av olika möjligheter till lösning av den föreliggande frågan

har kollegium funnit sig böra föreslå användning på visst sätt av godemansinstitutionen.

Härutinnan har lagutskottet, som förut nämnts, uttalat betänkligheter

och det har också varit med tvekan, som kollegium slagit in på denna

väg. Emellertid torde densamma, därest man icke vill taga steget fullt ut och

överlämna bolagslikvidationen i domstols hand, i själva verket vara den enda

praktiskt framkomliga, då det gäller att utan ytterligare omgång få ett slut på

mera svårlösta tvistigheter mellan bolagsmän inbördes rörande likvidations slutförande.

Med hänsyn till arten av de rättsinstitut, som representeras av handelsbolagen

och de enkla bolagen, är det likväl ett betydande ingrepp i det mellan

bolagsmännen rådande rättsförhållandet, som åstadkommes genom tillämpning

av ett stadgande om gode män för bolagsförhållandets upplösning. Kollegium

har därför sökt finna ett tillvägagångssätt, som skulle innebära, att åtminstone

i första hand andra utvägar bleve försökta, innan bolagsmännen genom tillsättande

av gode män utestängdes från sin beslutanderätt i bolagsförhållandet. Betänkligheterna

mot ett dylikt uteslutande torde nämligen i stor utsträckning

kunna anses hävda, därest fråga är om sådana fall, i vilka man efter försök till

opartisk jämkning mellan de motsatta meningarna finner sig kunna konstatera

en uppenbar tredska å bolagsmans sida att komma till enighet inom bolaget för

fullföljande av likvidationen, vars enda syfte ju är och bör vara bolagets upplösning

genom skifte. Det har alltså gällt att finna ett tillvägagångssätt, varigenom

dylika fall på ett betryggande sätt utmönstrades från övriga fall av

tvister mellan bolagsmän inbördes i och för likvidation och skifte.

I enlighet med ovan angivna tankegång föreslår kollegium, att bolagsman i

handelsbolag eller enkelt bolag, som trätt i likvidation, må kunna efter ansökning

hos rätten få tillsatt en opartisk förlikningsman för att efter sammanträde med

bolagsmännen och förhandlingar med de tvistande söka åstadkomma enighet om

likvidationens slutförande och fullföljande genom skifte. Slutpunkten i förlikningsmannens

arbete bör vara att efter antydda förhandlingar för bolagsmännen

framlägga ett skriftligt förlikningsförslag till lösning av de tvistefrågor, som

äro för handen.

Genom den muntliga förhandling under fria former, som sålunda åstadkommes

under en förlikningsmans opartiska ledning, torde i regel tillfälle yppa sig

att på ett eller annat sätt få förekommande tvistigheter bragta ur vägen. Alldeles

särskilt torde man ha anledning förvänta gott resultat av en dylik förhandi

lingsordning, då de tvistande parterna äro medvetna om att, därest de visa

tredska och omedgörlighet, de stå inför eventualiteten att genom beslut av dom
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kung!,. MajUs proposition nr 9.

17

stol utestängas från rätten att som bolagsmän deltaga i beslutanderätten rörande

likvidationen och skiftet.

Därest förlikningsmannens ansträngningar icke krönas med framgång, bör

nämligen, efter vad kollegium tänkt sig, rätten efter anmälan härom .av förlikningsmannen,

som efter avslutat uppdrag bör lämna en redogörelse till rätten

för tvisten, för parternas förhållanden inom bolaget samt för sitt förlikningsförslag

ävensom framlägga eventuellt förslag rörande förordnande av gode män,

kunna förordna en eller flera gode män, antingen för att för bolaget, om det är

ett handelsbolag, verkställa likvidation och skifte eller för att i handelsbolag

eller enkelt bolag vid likvidationen och vid skiftet företräda viss bolagsman eller

vissa bolagsmän.

o Utgångspunkt för rättens ifrågavarande beslut om ingripande i bolagsförhållandet

genom utseende av en eller flera gode män utgöres sålunda av den av

förlikningsmannen efter fri förhandling med parterna avlämnade redogörelsen

och hos rätten gjorda hemställan. I och för sig bör detta kunna anses vara

fullgoda garantier för ett allsidigt bedömande av spörsmålet om, huruvida förhållandena

oundgängligen påkalla anlitande av godemansinstitutionen. Till

förekommande av varje ensidighet i det material, som ligger till grund för rättens

ifrågavarande beslut, bör dock före beslutets meddelande varje bolagsman av

rätten beredas tillfälle inkomma med skriftligt yttrande.

För undvikande av att myndigheternas medverkan tages i anspråk i oträngt

mål bör föreskrivas, att bolagsman vid ansökan om tillsättande av förlikningsman

skall inför rätten visa sannolika skäl för att likvidationens avslutande obehörigen

fördröjes och att hans rätt därigenom äventyras. Därest samtliga bolagsmän

äro ense om behovet av en förlikningsman för att sammanjämka deras

inbördes tvistigheter eller för tillrättaläggande av bolagets angelägenheter, i

vilket fall möjlighet jämväl bör förefinnas att erhålla rättens förordnande av

förlikningsman, torde dylik motivering dock icke vara erforderlig. Är den till

rätten ingivna ansökningen sålunda undertecknad av samtliga bolagsmän, bör

rätten utan vidare förordna förlikningsman. Ett uttryckligt stadgande härom

torde vara erforderligt för att förlikningsmannens ställning till bolagsmännen

må bliva fullt reglerad även i dylika fall av ursprunglig enighet mellan bolagsmännen

i angivna hänseende.

Ansökning om tillsättande av förlikningsman bör beträffande handelsbolag

göras hos den domstol, varunder bolaget enligt bestämmelserna i § 24 i nu gällande

bolagslag hör, samt beträffande enkla bolag hos den domstol, inför vilken

bolagsmännen eller, om de äro bosatta å skilda orter, någon av dem bör svara

i tvistemål, som angå gäld i allmänhet.

Förlikningsmannens huvudsakliga funktioner torde framgå av vad här ovan

blivit antytt. Hans uppgift blir att omedelbart sammankalla bolagsmännen och

vid sammanträdet samt även vid andra tillfällen genom muntliga förhandlingar

med bolagsmännen sätta sig in i bolagets förhållanden. Han skall äga rätt att

taga del av bolagets räkenskaper och inventera dess värdehandlingar. Därest

icke redan under förhandlingarnas gång enighet kan genom förlikningsmannens

verksamhet uppnås mellan de tvistande bolagsmännen, skall förlikningsmannen

uppgöra ett formligt förslag till huru enligt hans mening, efter möjligaste hänsynstagande

till olika bolagsmäns rättmätiga uppfattningar i ämnet, bolagets

likvidation lämpligen bör bedrivas och genom skifte avslutas. Förslaget bör

delgivas samtliga bolagsmän, vilka därvid tillika böra erhålla kallelse att sammanträda

för att till förlikningsmannen angiva sin ställning till förslaget. Vid

sammanträdet bör förlikningsmannen föredraga sitt förslag och meddela innehållet

i bolagslagens likvidationsstadganden. Hvad bolagsman därvid är villig

biträda förlikningsförslaget eller icke, bör hans mening skriftligen avlämnas till

Bihang till riksdagens protokoll 1035. 1 samt. 9 käft. (Nr 9.) 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 9.

förlikningsmannen. Vägras detta, skall förlikningsmannen göra anteckning

därom på förlikningsförslaget.

Det bör åligga förlikningsmannen att inom viss kort tid efter angivna slutsammanträde

till rätten avgiva redogörelse för tvisten och parternas förhållanden

inom bolaget ävensom framlägga eventuellt förslag rörande förordnande av

gode män, en eller flera. Till redogörelsen skall givetvis fogas förlikningsförslaget

och bolagsmännens skriftliga ställningstagande till detsamma.

Har godemansinstitutets tillämpning blivit av förlikningsmannen föreslagen,

anKornmer det därefter på rätten att, efter det bolagsmännen beretts tillfälle

yttra sig, fatta beslut om dels huruvida godemansinstitutet överhuvud taget i

det ifrågavarande bolaget bör komma till användning, dels, om så anses lämpligt

och behövligt, huruvida god man eller gode män skola förordnas för bolaget, om

det är ett handelsbolag, eller för en eller flera av bolagsmännen i handelsbolag

eller enkelt bolag. I dessa avseenden får rätten naturligen handla allt efter omständigheterna

under sorgfälligt aktgivande därpå, att minsta möjliga ingrepp

i bolagsförhållandet bör göras. Om det är uppenbart, att likvidationen fördröjes

genom någon bolagsmans tredska och omedgörlighet — härom torde föriikningsförfarandet

ha givit klart besked — synes i vart fall lämpligt att genom

förordnande av gode män, en eller flera, för nämnda bolagsman utestänga honom

från vidare delaktighet i beslutanderätten vid likvidationen och skiftet.

Vid sitt beslut om tillsättande av gode män bör rätten, i mån av föreliggande

omständigheter, även kunna med ledning av förlikningsmannens förslag angiva

vissa riktlinjer för likvidationen.

Vad slutligen beträffar gode männens skyldigheter, befogenheter m. m. i förhållande

till bolagsmännen, torde, vid det förhållande att i och med utseendet

av dylika den eller de därvid avsedda bolagsmännen utestängas från sin rätt

att själva verkställa likvidationen, ingående bestämmelser härutinnan böra

givas. Bolagsman, som sålunda utestängts, synes böra erhålla tillfälle att, om

så ske kan utan förfång för bolagets avveckling, taga del av bolagets räkenskaper

ävensom i övrigt taga kännedom om bolagets angelägenheter.

Har rätten förordnat god man i bolag, som är registrerat, torde härom ofördröjligen

göras anmälan till vederbörligt handelsregister.

Hava gode män, en eller flera, förordnats allenast för någon eller några av

bolagsmännen i handelsbolag eller i enkelt bolag, eller hava i fråga om enkelt

bolag samtliga bolagsmännen uteslutits från likvidationen och skiftet genom förordnande

av gode män, bör den inbördes ställningen i rättsligt avseende mellan

övriga bolagsmän å ena sidan och gode männen å andra sidan, respektive mellan

de skilda rättssubjekt representerande gode männen bliva densamma, som skulle

gällt i avseende å bolagsmännens inbördes rättsliga förhållanden under likvidationen.

Hava flera gode män förordnats för att i handelsbolag i samtliga bolagsmännens

ställe verkställa likvidation, eller hava för likvidationen flera gode män

förordnats för någon delägare i handelsbolag eller i enkelt bolag, bör det ankomma

på rätten att meddela anvisningar angående det inbördes förhållandet

mellan dylika gode män.

Vid verkställande av likvidationen och upprättande av bolagsskiftet bör god

man naturligen i första hand vara bunden av enahanda föreskrifter, som skulle

gällt för den eller de bolagsmän, som gode mannen företräder. Gäller gode

männens uppdrag verkställande av handelsbolags likvidation i samtliga bolagsmäns

ställe, bör givetvis bolagsavtalet vara vägledande vid likvidationen. Hava

från rättens sida lämnats några ytterligare riktlinjer för likvidationen, skola

de av gode männen iakttagas.

Beträffande god mans berättigande att utåt företräda handelsbolag respek
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 0. 19

tive delägarna i sådant bolag eller i enkelt bolag, torde härom föreskrifter böra

lämnas.

Vad i 18 kapitlet handelsbalken är för syssloman stadgat i fråga om ansvarighet

och redovisning, så ock om arvode och ersättning för kostnader, torde i en

blivande lagstiftning få sin motsvarighet rörande nu ifrågavarande gode män.

På rätten torde böra ankomma att entlediga förlikningsman och god man samt

i hans ställe förordna annan. Beslut om förordnande eller entledigande av förlikningsman

eller god man synes böra gå i verkställighet utan hinder av förd

klagan.

Kollegium anser det här ifrågavarande spörsmålet rörande införande i bolagslagen

av ett godemansinstitut vara av stor principiell betydelse för handelsbolags

och enkla bolags rättsliga ställning;. I det läge frågan härom nu befinner

sig och då kollegii förslag dessutom innefattar nyheter på bolagsstiftningens

område överhuvud taget, tillskapade i syfte att om möjligt begränsa

användningen av godemansinstitutet i detta sammanhang, vilka nyheters införlivande

med bolagslagstiftningen torde, innan lagtext i ämnet utformas, böra

bliva föremål för principiellt avgörande, har kollegium saknat anledning att

utarbeta något utkast till lagtext.»

Av den i detta ärende föreliggande utredningen har otvetydigt framgått, Deportera

inom merkantila kretsar råder en bestämd uppfattning om behovet och mentsc^iefenönskvärdheten

av lagstiftningsåtgärder i den riktning, som angivits i riksdagens

skrivelse. Enstämmigt har från representativa organ för näringslivet

uttalats, att gällande bestämmelser rörande avveckling av handelsbolag

och enkla bolag under vissa förhållanden icke motsvara sitt ändamål. En

dylik erfarenhet har framförts jämväl från domare- och advokathåll. Den

bristfällighet, man sålunda funnit vidlåda den nuvarande lagstiftningen, ligger

däri, att den varje bolagsman tillkommande rätten att kräva bolagets

upplösning och slutlig uppgörelse mellan bolagsmännen kan i den av lagen

avsedda ordningen realiseras endast under förutsättning av samtliga bolagsmäns

lojala medverkan. Där denna förutsättning brister eller eljest olöslig

meningsskiljaktighet uppkommit i fråga om handhavandet av bolagets angelägenheter,

kan avvecklingens slutförande oskäligt utdragas. Otvivelaktigt

kan detta innebära ett betänkligt åsidosättande av enskild bolagsmans intresse

och utgör i varje fall ett hinder för utövandet av hans rätt att utan onödigt

uppskov bringa bolaget till upphörande. Då det torde få anses ådagalagt,

att ett dylikt missförhållande icke kan förebyggas med tillämpning av nuvarande

bestämmelser, påkallas tydligen en undersökning av möjligheten att

genom ändrad lagstiftning vinna rättelse härutinnan.

I 1895 års lag om handelsbolag och enkla bolag har uppfattningen om dessa

bolag såsom sammanslutningar, grundade på bolagsmännens inbördes förtroende

och deras personliga verksamhet för gemensamma ändamål, blivit konsekvent

genomförd. I handelsbolaget är, om annat ej avtalats, varje bolagsman

berättigad att vidtaga åtgärd i förvaltningen av bolagets angelägenheter, där ej

förbud däremot inlägges av annan bolagsman, som ej är från förvaltningen

utesluten. Åtgärd, som är för bolagets ändamål främmande, får ej vidtagas utan

samtliga bolagsmäns samtycke. I fråga om det enkla bolaget gäller generellt,

att, där annat ej avtalats, för vidtagande av åtgärd i förvaltningen erfordras

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 9.

alla bolagsmäns samtycke. För den praktiska tillämpningen av dessa regler

måste tydligen förutsättas, att stridiga meningar icke göra sig gällande bland

bolagsmännen i frågor av betydelse för bolagsverksamhetens fullföljande. Beträffande

såväl handelsbolaget som det enkla bolaget gäller därför, att, om enighet

ej kan upprätthållas, det endast återstår att låta bolaget upplösas. Men

även den verksamhet, som sammanhänger med upplösningen, skall utföras av

bolagsmännen själva. Med den nuvarande lagens ståndpunkt är icke förenligt,

att en främmande vilja intränger i förvaltningen ens då denna på grund av bolagsmännens

oenighet kan hava kommit i ett läge av fullständigt stillastående.

Då uppgiften nu är att söka undanröja hindren för avvecklingens genomförande

i den ordning, som är den naturliga och den av lagen avsedda, måste lösningen

tydligen ligga i att nämnda ståndpunkt på ett eller annat sätt modifieras.

Under frågans behandling har den uppfattning allmänt gjort sig gällande,

att i här avsedda fall bolagsmännens funktion skall kunna övergå till

en av domstol utsedd förtroendeman. Genom en sådan anordning skulle i fråga

om handelsbolag och enkla bolag komma att tillitas samma utväg för lösande

av liknande intressekonflikter som i vår lagstiftning redan finnes införd beträffande

ett närliggande område, nämligen samäganderättsförhållandet.

Att lämna i enskild bolagsmans hand att under offentlig myndighets medverkan

få likvidationen och det däri ingående bolagsskiftet verkställda genom

en utomstående person, innebär utan tvivel, såsom ock anmärkts i vissa av

de i ärendet avgivna yttrandena, en nyhet av principiell betydelse. Emellertid

torde ändamålet näppeligen kunna lika verksamt vinnas på någon annan

väg. För min del kan jag icke heller tillägga de betänkligheter, vilka kunna

härledas från den av gällande lagstiftning uppburna allmänna åskådningen i

detta stycke, ett avgörande inflytande. Det gäller här att låta lagen träda

emellan till stöd för den, vars rätt förhålles honom av hans medkontrahenter.

Det förtroendefulla samarbete mellan bolagsmännen, vilket skulle utgöra grunden

för bolagets verksamhet och även för dess fortsatta tillvaro såsom ekonomiskt

företag, har upphört och efterföljts av tvister och bristande tillmötesgående;

något gynnsamt resultat av verksamheten är därför knappast

att vidare förvänta. Den mest vägande invändning, som kan göras mot den

ifrågasatta lagändringen, synes ligga däri, att bolagsmännen, på grund av

den personliga ansvarighet för bolagets förbindelser, som åligger dem, icke

blott få vidkännas kostnaderna för den av myndighet förordnade utredningsmannens

förvaltning utan även få taga konsekvenserna av de åtgärder, denne

vidtager med avseende å bolagets egendom eller i fråga om rörelsens bedrivande.

Då utredningsmannen skall utses av offentlig myndighet, lärer det

emellertid vara befogat att utgå från att uppdraget kommer att anförtros

opartisk och fullt lämplig person. Med hänsyn till att uppdraget utföres

under ansvar och att detsamma icke skall avse annat än att snarast möjligt

avsluta bolagets verksamhet, är för bolagsmännen i allmänhet den ekonomiska

risken sannolikt mindre än vid en likvidation, som enligt nuvarande lag äger

rum under här avsedda förhallanden. Om en likvidation under den nu ifrågasatta

formen medgives, bör tydligen på samma gång beaktas, i vad mån vissa

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 9.

21

begränsningar av utredningsmannens befogenhet och bestämmelser i syfte att

åt bolagsmännen bevara möjligheten till kontroll av hans verksamhet lämpligen

kunna fastställas.

Kommerskollcgium, som vitsordat behovet av en lagändring och jämväl ansett

denna böra ytterst avse, att likvidationen, där så erfordras, skall kunna

genomföras med tvång, har föreslagit den form för behandlingen av denna

angelägenhet, att genom ett särskilt förlikningsförfarande skulle utrönas, huruvida

tvistigheterna inom bolaget kunde biläggas utan tillsättande av utredningsman

med behörighet att handla å bolagets eller bolagsmännens vägnar.

Härmed skulle, med minsta möjliga ingrepp i bolagsförhållandet, tillfälle beredas

till en grundlig utredning rörande bolagsmännens mellanhavanden och i

många fall därmed vägen jämnas för en uppgörelse i godo. Utan tvivel är

det sålunda givna uppslaget beaktansvärt. Det anknyter till den gällande

rätten så till vida, att den tvångsvis genomförda likvidationen starkt framhålles

såsom en åtgärd, vilken får tillgripas först sedan varje annan utväg

blivit försökt. Om förlikningsmannen lyckas i sitt värv, erbjuder anordningen

måhända vissa fördelar. En frivilligt genomförd avveckling måste vara att

föredraga framför en sådan, som tillkommit i strid med en eller flera bolagsmäns

önskningar. Men oftast lärer i dessa fall frivilligheten bliva endast

skenbar. Om samtliga bolagsmän verkligen kunna förmås att biträda förlikningsmannens

förslag, torde de merendels hava påverkats av kännedomen om

att deras vägran medför tillsättandet av en för bolaget främmande person såsom

utredningsman. Eörlikningsmannens uppgift synes i själva verket knappast

vara av annan art än den, som skall utföras av utredningsmannen. Även

denne lärer nämligen, för att på enklaste sätt lösa frågan, böra i första hand

söka åvägabringa en förlikning mellan bolagsmännen. Han har därvid en

starkare ställning än förlikningsmannen, då han är utrustad med omedelbar

befogenhet att handla å bolagets vägnar. Förlikningsförfarandet, sådant det

förordats av kommerskollegium, skulle antagligen i åtskilliga fall av vissa

bolagsmän komma att utnyttjas huvudsakligen i syfte att förhala tiden i avvaktan

å den oundvikliga tvångsavvecklingen. Då härtill kommer hänsyn till

de ökade omkostnader, som sannolikt i flertalet fall måste följa av förlikningsförfarandets

användande, har jag funnit övervägande skäl att icke biträda

förslaget. Det här ifrågavarande syftet blir enligt min uppfattning enklast

och bäst tillgodosett, om till nuvarande bestämmelser angående likvidation

och upplösning av handelsbolag och enkla bolag kunna anslutas särskilda stadganden

av den innebörd, att, där hinder av nu angivet slag finnes möta för

bolagets avveckling i den regelmässiga ordningen, domstol skall äga förordna

lämplig person att ombesörja avvecklingen med samma verkan som om den

utföres av bolagsmännen själva. För korthetens skull betecknar jag i det följande

de båda former för likvidationens utförande, vilka sålunda skola kunna

ifrågakomma, såsom den ordinära likvidationen, vilken utföres av bolagsmännen

själva, och den särskilt anordnade likvidationen, vilken verkställes av en

av domstol förordnad person.

I fråga om det praktiska genomförandet av bestämmelser med nu antytt

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 9.

innehåll torde förhållandena ställa sig ganska väsentligt olika beträffande

handelsbolag och enkla bolag. Handelsbolaget är ett självständigt rättssubjekt,

och dess tillgångar och skulder äro skilda från bolagsmännens, Eöremål

för handelsbolagets verksamhet är regelmässigt att idka handel eller annan

näring, med vars utövande följer skyldighet att föra handelsböcker. Redan

härigenom får bolaget en viss grad av fasthet, och dess ställning kan antagas

hava en överskådlighet, som för en utomstående underlättar uppgiften att verkställa

likvidation och skifte. Annorlunda lärer det ej sällan förhålla sig med det

enkla bolaget. Själva begreppet saknar fast utformning och är i lagen endast

indirekt bestämt såsom en sammanslutning av två eller flera personer för visst

företag eller för fortsatt verksamhet utan att bolaget är sådant, att bestämmelserna

om handelsbolag äro tillämpliga därå. Enkelt bolag är allenast ett

obligatoriskt rättsförhållande mellan bolagsmännen inbördes, och det bildar

icke någon enhet utåt. Redan ett avgörande, huruvida i särskilt fall ett

enkelt bolag föreligger, kan därför erbjuda svårighet. Otvivelaktigt kunna

till enkelt bolag vara att hänföra sammanslutningar av ganska växlande karaktär

och med vitt skilda ändamål. Ganska visst förekomma bland dem sådana, vilkas

avveckling i händelse av oenighet mellan bolagsmännen med stor sannolikhet

kan antagas bliva slutligt genomförd först efter prövning av domstol. Det

avtal, som ligger till grund för bolaget, kan vara synnerligen ofullständigt och

svårtolkat. Stundom torde det för frågans bedömande nödiga utredningsmaterialet

knappast kunna förebringas annorledes än i rättegång. I dylika

fall lärer en utredningsman, även om han förordnas av domstol, hava ganska

ringa utsikt att kunna åstadkomma ett resultat, som av samtliga bolagsmän

lämnas oklandrat. Men å andra sidan förekomma otvivelaktigt bland de enkla

bolagen många, vilka kunna avvecklas utan dylika vanskligheter. I vissa av

de i ärendet avgivna yttrandena har erinrats om det nära samband, som i åtskilliga

fall finnes mellan det enkla bolaget och samäganderättsförhållandet.

Den väsentliga skillnaden dem emellan består stundom endast däri, att förhållandet

mellan personer, vilka gemensamt äga viss fast eller lös egendom, är

reglerat genom ett avtal — i vilket fall enkelt bolag föreligger — eller så

icke är händelsen, då samäganderättslagens bestämmelser äro tillämpliga. Visserligen

lärer samäganderätten, vilken avser fast egendom, lös sak eller värdepapper

och innebär rätt för varje delägare till viss bestämd lott i godset, i

allmänhet vara mera ägnad att med fördel kunna göras till föremål för en

förvaltning av här avsett slag än det enkla bolaget, inom vilket rättsförhållandet

mellan bolagsmännen ej alltid kan vara lika enkelt att fastställa. Men

faktiskt torde i åtskilliga fall det enkla bolaget framstå såsom i det hela

likartat med ett samäganderättsförhållande. Då samäganderättslagen föreskriver,

att vid oenighet mellan delägarna förvaltningen kan uppdragas åt en

av domstol förordnad god man, och denna anordning enligt vunnen erfarenhet

synes hava medfört goda verkningar, torde därför starka skäl tala för att

även de enkla bolagen inbegripas under den lagändring, som nu ifrågasättes.

I fråga om handelsbolags likvidation gäller enligt 32 §, att, där annat ej

avtalats, samtliga bolagsmännen äro berättigade att deltaga i likvidationen.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 0.

23

Beträffande tolkningen av detta stadgande liava i viss man skiljaktiga meningar

yppats, men den allmännaste uppfattningen torde vara den, att eu samverkan

mellan bolagsmännen icke är nödvändig förutsättning för vidtagande av

förvaltningsåtgärder under likvidationen, utan att varje bolagsman är berättigad

att företaga dylik åtgärd. Under tiden före likvidationens inträdande tillkommer

enligt 5 § rätt att vidtaga åtgärd i förvaltningen av bolagets angelägenheter

varje bolagsman, som icke enligt avtal är från sådan rätt utesluten.

Med avseende å förvaltningsrätten torde sålunda likvidationens inträdande i regel

icke medföra annan förändring än att eventuellt gällande avtal om viss bolagsmans

uteslutande från förvaltningen upphör att vara tillämpligt. Hava

bolagsmännen avtalsvis fastställt inskränkningar med avseende å rätten att

deltaga i likvidationen, skola dessa tydligen iakttagas; att bestämmelser i

dylikt hänseende blivit träffade, lärer emellertid enligt sakens natur

vara sällsynt. Om rätten att företräda bolaget, likasom över huvud rörande

bolagets och bolagsmännens förhållande till tredje man, saknas

uttryckliga stadganden med avseende å likvidationen. De i 16 24 §§

meddelade bestämmelserna torde därför få anses i tillämpliga delar gälla

även efter det bolaget trätt i likvidation. Den knapphändighet, varmed bolagets

och bolagsmännens rättsställning under bolagets likvidation blivit behandlad

i lagen, torde förklaras därav, att lagen tydligen utgår från att i allmänhet

med likvidationens inträdande bolagets egentliga verksamhet skall

vara avslutad. Likvidationen uppfattas såsom en ren avveckling, vilken jämförelsevis

snart skall leda till en slutuppgörelse mellan bolagsmännen. För

denna uppfattning är det principiellt främmande, att under likvidationen skulle

förekomma någon förvaltning av bolagets angelägenheter i samma mening som

tidigare under bolagets bestånd. I enlighet härmed stadgas i 34 §, att bolagets

tillhörigheter skola, så snart utan uppenbar skada ske kan, i penningar

förvandlas. I motiven till det lagförslag, som legat till grund för lagen, har

framhållits, att likvidationen är en bolagets och bolagsmännens interna angelägenhet,

vilken icke berör tredje man. Samtidigt som det betonas, att i och

med likvidationens inträde bolagets egentliga verksamhet är avslutad, uttalas,

att efter denna tidpunkt ’nya företag i regeln icke få inledas . Härmed

torde vara antytt, att nyssnämnda principiella ståndpunkt i den praktiska tilllämpningen

kan bliva underkastad modifikationer. Bolagets ställning kan vara

så invecklad, att utredningen måste kräva en ganska avsevärd tid. I varje

fall får enligt 35 § skifte av tillgångarna ej företagas, innan all veterlig

gäld blivit betald eller erforderliga medel därtill avsatta. Det lärer ock ligga

i sakens natur, att av likvidationens utförande och önskemålet att därav skall

framgå bästa möjliga resultat stundom kunna pakallas ett fortsättande under

någon tid av rörelsen i viss omfattning och därmed även ett ingående av nya

förbindelser för bolaget. Fn viss motsättning kan härav uppstå mellan det

i och för sig berättigade strävandet att göra avvecklingen så ekonomiskt fördelaktig

som möjligt och den varje bolagsman ovillkorligt tillerkända rätten

att utan onödigt dröjsmål få bolagets upplösning genomförd. Åven om orsaken

till likvidationens utdragande icke ligger i obstruktion eller bristande

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 9.

lojalitet från en eller flera bolagsmäns sida, kan således bolagets upplösning

bliva längre framskjuten än som överensstämmer med en eller annan bolagsmans

önskan. Några allmängiltiga regler för lösande av en dylik, helt visst

ofta ganska naturlig intressekollision lära icke kunna anses framgå av den

nuvarande lagen och skulle näppeligen heller vara till gagn, då avgörandet

alltid måste i viss mån bliva beroende av omständigheterna i det föreliggande

fallet. Någon tvekan synes dock knappast råda därom, att behörig representant

för ett handelsbolag i likvidation äger att med bindande verkan för

bolaget och bolagsmännen företaga sådana handlingar, som kunna anses förenliga

med likvidationens ändamål, även om de icke stå i direkt samband med

densamma. Likvidationen torde ock medföra den verkan, att tredje man, som

med vetskap om likvidationen med bolagets representant träffat avtal av sådant

innehåll, att avtalet uppenbart måste anses falla utom likvidationens

ändamål, icke kan göra någon på avtalet grundad rätt gällande mot bolaget

eller de i avtalet icke deltagande bolagsmännen. Efter det likvidationens inträffande

blivit offentliggjort på sätt firmalagen föreskriver kan bristande vetskap

därom i regel icke åberopas av tredje man.

Vid enkelt bolags likvidation skall enligt 52 och 53 §§ i tillämpliga delar

gälla vad i motsvarande hänseende är stadgat om handelsbolag. Väsentliga

skiljaktigheter måste dock uppkomma på grund av de båda bolagsformernas

olika natur. Utmärkande för det enkla bolaget är, såsom redan erinrats, dess

egenskap att utgöra allenast ett obligatoriskt rättsförhållande mellan bolagsmännen.

Bolaget såsom sådant saknar betydelse i förhållande till tredje man,

avtal med tredje man medför rättigheter och skyldigheter endast för bolagsmännen,

icke för bolaget. Någon särskild bolagsförmögenhet finnes icke, utan

tillgångar och skulder äro bolagsmännens. Under bolagets bestånd erfordras

enligt 48 § för vidtagande av förvaltningsåtgärd, där bolagsmännen emellan

ej annorlunda avtalats, i regel samtliga bolagsmäns samtycke. Ett avtal, som

slutes å bolagsmännens vägnar eller under benämning, varmed de samfällt betecknas,

blir enligt 49 § bindande allenast för den, som själv eller genom ombud

deltagit i avtalet. Den bolagsman, som härvid handlat å de övrigas vägnar, är, så

framt fullmaktsförhållande ej kan anses föreligga, ensam berättigad eller förpliktad

i förhållande till tredje man; med hänsyn till medbolagsmännen uppstå

tydligen för honom en redovisningsskyldighet och eventuellt ett regressanspråk.

Likvidationens inträdande gör härutinnan icke någon ändring. I övrigt gälla för

densamma enahanda regler som för handelsbolags likvidation. Snar realisation

av gemensam egendom är också i iraga om det enkla bolaget den åtgärd, som

skall leda till likvidationens slutstadium, bolagsskiftet. Där egendom saknas,

blir likvidationens uppgift begränsad till en utredning av bolagsmännens inbördes

mellanhovanden. Om denna utredning kommer till stånd såsom bolagsskifte,

blir den bindande för bolagsmännen, därest klander emot densamma

icke instämmes inom den tid, som i samma avseende är föreskriven i fråga

om handelsbolag, eller sålunda ett år från det skiftet skedde.

Den allmänna innebörden av en lagändring, med vilken åsyftas att råda bot

för de överklagade svårigheterna med likvidationens genomförande, torde, så
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 9,

25

som redan antytts, böra vara den, att i bär avsedda fall bolagsmännens

befattning med likvidationen skall kunna övergå till en av domstol utsedd

likvidator. I hans hand lägges all den befogenhet, som förut tillkommit bolagsmännen.

I den mån denna befogenhet företer skiljaktighet med avseende å handelsbolaget

och det enkla bolaget, blir likvidatorns ställning på motsvarande

sätt olikartad. I båda bolagen kommer han att utöva förvaltningsrätten, i handelsbolaget

därjämte behörigheten att företräda bolaget i förhållande till tredje

man. Det bolagsskifte, som det åligger honom att upprätta, bildar avslutningen

av bolaget och underlaget för den talan, bolagsman kan vilja anställa

i rättegångsväg. Framför annat torde den nuvarande ordningens bristfällighet

hava legat i svårigheten att få till stånd ett skifte och därmed en basis

för den utredning inför domstol, vilken i många fall dock blir den sista och

den enda verkliga utvägen att bringa klarhet i bolagets invecklade affärsförhållanden.

Av den särskilt anordnade likvidationen kan helt naturligt icke alltid

förväntas den verkan, att efterföljande rättegångar mellan bolagsmännen

skola kunna undvikas. Men genom densamma bör i varje fall vara utesluten

den möjlighet till förhalning av det slutliga avgörandet, vilken befunnits utgöra

en nackdel med den ordinära likvidationen. Såsom mig synes med fog, har uttalats

den förmodan, att en lagbestämmelse, vilken öppnar utväg till en dylik form

för likvidationen, kommer att verka mest genom sin blotta existens. Då möjligheten

att illojalt utnyttja den fria awecklingsformen blir förebyggd, skall

benägenheten helt visst Ökas att i godo komma till en uppgörelse. Och även

i de fall, där de personliga motsättningarna blivit så starka, att endast en

utomstående kan rättvist väga de stridiga intressena emot varandra, torde,

om valet faller på lämplig person, goda förutsättningar finnas för att han får

ställningen av en auktoritativ skiljeman*

Då införandet av den särskilt anordnade likvidationen obestridligen är att

betrakta såsom ett ganska betydande ingrepp i det rent privaträttsliga bolagsförhållandet,

bör denna form för avvecklingen tydligen icke få komma till användning

i oträngt mål. I vissa av de i ärendet avgivna yttrandena har förordats,

att med en lagändring, varigenom en dylik likvidation skulle medgivas,

borde förbindas förbehåll om en föregående prövning från domstolens sida rörande

behovet av denna åtgärd. För min del har jag ansett det böra komma

till bestämt uttryck i lagen, att den särskilt anordnade likvidationen har karaktären

av ett undantag från den ordning, som alltfort skall vara den regelmässiga.

Sådan likvidation skall således kunna äga rum endast i det fall, att en i enlighet

med de allmänna reglerna inledd likvidation visas kunna äventyra bolagsmans

berättigade intressen. I fråga om graden av den bevisning, som skall

krävas för bifall till en framställning om anordnande av dylik likvidation,

torde dock icke böra ställas alltför höga anspråk. Skulle man fordra objektiv

visshet för att ställningen inom bolaget är sådan, att bolagsmans rätt genom

andra bolagsmäns åtgärder sättes på spel, skulle den särskilt anordnade likvidationen

stundom komma för sent för att ställa förhållandena till rätta. En sannolikhetsprövning

torde vara tillräcklig för att avgöra, om skäl föreligga till ett

ingripande. I främsta rummet lärer härvid komma i betraktande, huruvida

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 9.

ett obehörigt fördröjande av likvidationen ägt rum. Detta är exempelvis fallet,

om bolagsmännen undandragit sig att i den ordning, lagen föreskriver, realisera

bolagets egendom, men kan tydligen ådagaläggas även genom andra

omständigheter, såsom i en obenägenhet från bolagsmännens sida att

i övrigt vidtaga nödiga åtgärder för likvidationens fullföljande. Ett

äventyrande av bolagsmans rätt kan jämväl ligga däri, att den eller de

bolagsmän, som hava bolagets egendom i sin besittning, förfoga över densamma

på ett sätt, som icke är förenligt med samtliga bolagsmäns intresse.

Ett mera detaljerat angivande av omständigheter, som kunna vara av betydelse

för frågans avgörande, lärer i övrigt icke vara lämpligt, då domstolen härvid

bör äga handlingsfrihet inom de gränser, jag nu antytt. I enlighet härmed

synes ett stadgande om anordnande av sådan likvidation kunna erhålla den

formulering, att, där det finnes sannolikt, att likvidationen oskäligt fördröjes

eller eljest utföres på sådant sätt; att bolagsmans rätt därigenom äventyras,

domstol skall på ansökan av honom kunna förordna en eller flera personer att

verkställa likvidationen. Härav torde följa, att domstolen icke i ett dylikt

ärende har att inlåta sig på en fullständig undersökning, huruvida sökanden

till stöd för sin framställning kan åberopa objektivt hållbara skäl, eller med

andra ord att redan på detta stadium pröva giltigheten av den ena eller andra

sidans ståndpunkt. Det bör vara tillräckligt, att sannolikheten talar för att

likvidationen icke fortgår eller kan komma att fortgå på det sätt, sökanden

enligt lagen äger rätt att fordra. För att en sådan sannolikhet skall anses vara

för handen kan ej krävas, att anmärkta förhållanden framträtt under någon

längre tid; ett ganska summariskt bedömande av ställningen inom bolaget och

av bolagsmännens förhållande till varandra torde ofta giva domstolen tillräcklig

ledning för avgörandet.

Tydligt är, att då bolagets trädande i likvidation icke kan påkallas av annan

än bolagsman, befogenhet att påyrka särskilt anordnad likvidation icke bör

göras vidsträcktare. Denna befogenhet synes böra tillkomma endast den bolagsman,

vilken gör gällande, att åtgärden är nödvändig för skyddande av hans

intressen.

Ansökan om anordnande av särskild likvidation torde, sa vitt angår handelsbolag,

böra upptagas av den domstol, varunder bolaget lyder jämlikt 24 § i

lagen. Då enkelt bolag saknar eget forum, lärer ansökan om anordnande av

dylik likvidation få ställas till den domstol, där någon av bolagsmännen har sitt

personliga forum. Det kan visserligen i sistnämnda fall inträffa, att sådan

ansökan på en gång föreligger hos olika domstolar rörande samma bolag. Om

emellertid, såsom jag har för avsikt att föreslå, ansökningen icke skall kunna

upptagas till prövning med mindre samtliga bolagsmän bevisligen erhållit del av

densamma, torde det icke behöva befaras att vederbörande domstolar stanna i

okunnighet om att ansökning blivit ingiven på mer än ett håll. Det inbördes

företrädet mellan dylika samtidigt föreliggande ansökningar synes böra bestämmas

på det sätt, att ansökan, som senare inkommit till rätten eller domaren,

icke skall upptagas till prövning.

I fråga om antalet likvidatorer synes det böra stå domstolen fritt att utse en

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 0.

27

eller flera, allt efter vad omfattningen och beskaffenheten av de med likvidationen

förenade göromålen anses påfordra. Ehuru det ligger i sakens natur,

att i allmänhet uppdraget icke lämpligen kan anförtros annan än den, som kan

bedöma ställningen från fullt opartiska synpunkter, är det dock icke uteslutet,

att någon gång även bolagsman kan böra utses till likvidator. Exempelvis

kan detta vara fallet, om bland bolagsmännen finnes någon, vilken står utanför

de övrigas tvister och åtnjuter deras förtroende. Särskilt om likvidatorerna

äro flera än en, torde kunna komma under övervägande, huruvida jämte utomstående

även bolagsman bör förordnas. Över huvud synes det mindre lämpligt

att giva närmare föreskrifter, som begränsa domstolens fria prövning. Utan

särskilt stadgande torde domstolen komma att taga skälig hänsyn till bolagsmännens

önskningar med avseende å såväl antalet likvidatorer som personvalet

samt till att likvidationen icke så anordnas, att den kommer att draga större

kostnader än nödigt är. Att ingen mot sin vilja kan vara skyldig mottaga

eller behålla ett uppdrag av förevarande art, lärer få betraktas såsom självfallet,

och särskild bestämmelse i detta hänseende har därför ansetts överflödig.

Med hänsyn till bolagsförhållandets natur synes det vara uppenbart, att en

så ingripande åtgärd som en särskilt anordnad likvidation i enlighet med förslaget

icke bör kunna vidtagas, med mindre samtliga bolagsmän blivit satta i

tillfälle att uttala sig om behovet och lämpligheten därav. Innan en bolagsmans

ansökan om förordnande av likvidator prövas, bör den därför

bringas till övriga bolagsmäns kännedom och dessa var för sig kallas att

inför domstolen avgiva förklaring över densamma. Kallelsens kungörande

genom; anslag i domstolslokalen och införande i en eller flera tidningar torde

i detta fall knappast innefatta en tillräckligt effektiv kommunikation

utan synes delgivningen böra ske på sätt som gäller angående stämning

en anordning, vilken med hänsyn till det vanligen ganska begränsade antalet

bolagsmän icke kan anses erbjuda alltför stora svårigheter. Till undvikande

av tidsutdräkt synes böra gälla, att ansökningen skall kunna upptagas

av rätten eller domaren, som har att å densamma teckna kallelse å de bolagsmän,

vilka icke deltagit i ansökningen, att å viss dag, då ärendet skall prövas

av rätten, avgiva förklaring. Om å sistnämnda dag behörigen styrkes,

att en var av de sålunda kallade erhållit del av kallelsen på sätt och inom

tid, som om delgivning av stämning är stadgat, skall bolagsmans uteblivande

med förklaring ej utgöra hinder för ärendets avgörande. En bestämmelse i

sistnämnda hänseende torde vara nödvändig för att avgörandet icke skall kunna

oskäligt fördröjas. Eör att dessa föreskrifter skola bliva iakttagna erfordras

således, att ansökningen är skriftligen avfattad samt att i densamma intagits

uppgift å samtliga bolagsmän. Sistnämnda villkor blir beträffande handelsbolag

enklast uppfyllt genom att vid ansökningen fogas utdrag av handelsregistret,

vilket jämlikt föreskrift i firmalagen skall innehålla sådan uppgift.

I fråga om handelsbolag, som icke blivit registrerat, och enkelt bolag lärer vid

kallelsens utfärdande få följas den uppgift, ansökningen innehåller. Skulle

denna vara oriktig eller ofullständig, torde det få ankomma på den eller de bolagsmän,

som erhålla del av kallelsen, att därom framställa anmärkning, då

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 9.

ärendet förekommer till behandling vid domstolen. I lagen lärer icke behöva

uttryckligen angivas, att i vissa fall rätten eller domaren kan vägra att upptaga

ansökning av förevarande slag, såsom om densamma icke är ställd till

rätt domstol eller om uppgift saknas å bolagsmännen. Ej heller torde särskilda

bestämmelser vara erforderliga i fråga om ärendets behandling vid domstolen,

då härutinnan tydligen komma att gälla enahanda regler som beträffande

ansökningsärenden i allmänhet.

Såsom redan anmärkts, skall den av domstol förordnade likvidatorn helt

träda i bolagsmännens ställe med avseende å befogenheten att verkställa likvidationen.

I fråga om vad i 34, 35 och 36 §§ är beträffande handelsbolag stadgat

angående sättet för likvidationens verkställande, realisation av bolagets egendom

och bolagsskiftes upprättande samt om klander av skifte eller av åtgärd'',

som under likvidationen företagits, böra tydligen för den särskilt anordnade

likvidationen gälla samma regler som för den ordinära likvidationen. I fråga

om bolagsmännens inbördes rättigheter och skyldigheter skall enligt 33 § vid den

ordinära likvidationen i tillämpliga delar lända till efterrättelse vad i 5, 7, 8,

10, 14 och 15 §§ finnes stadgat eller särskilt varit avtalat. Av de i dessa lagrum

upptagna bestämmelserna lärer vid den särskilt anordnade likvidationen

tillämpning vara utesluten av stadgandena i 5 § om bolagsmans rätt att vidtaga

förvaltningsåtgärd och i 15 § om bolagsmans skadeståndsskyldighet samt anställande

av skadeståndstalan eller klander av räkenskapsavslutning. Dessa

bestämmelser måste nämligen anses sammanhänga med bolagsmans rätt att deltaga

i förvaltningen av bolagets angelägenheter. Däremot torde även vid särskilt

anordnad likvidation böra gälla stadgandena i 7 § om bolagsmans rätt att i

viss utsträckning granska bolagets räkenskaper och att i övrigt taga kännedom

om dess angelägenheter, i 8 § om beräkning av ränta å bolagsmans behållna insats,

i 10 § om fördelning av vinst och förlust samt i 14 § om bolagsmans rätt

att beräkna ränta å fordran, som uppkommit därigenom att han för bolagets

räkning vidkänts nödig eller nyttig utgift, och om påföljd av bolagsmans försummelse

att göra avtalat tillskott eller att redovisa influtna medel. De avvikelser

från dessa regler, vilka blivit bestämda genom avtal, böra tydligen

äga giltighet vid den särskilt anordnade likvidationen lika väl som vid den ordinära

likvidationen.

Om flera likvidatorer blivit utsedda, torde såsom allmän regel böra gälla,

att uppdraget skall av dem handhavas gemensamt. Emellertid kan, om bolagets

ställning är invecklad eller dess rörelse vidlyftig, det befinnas lämpligt,

att likvidatorerna sig emellan på visst sätt fördela göromålen. Bestämmanderätten

härutinnan torde böra ligga hos domstolen. Blir en dylik uppdelning av

förvaltningen fastställd av domstolen, lärer därav följa, att en var av likvidatorerna

är inom det honom anvisade området ensam ansvarig för de åtgärder,

som av honom vidtagas. Om samförvaltning av två eller flera likvidatorer

äger rum, torde bestämmelse böra meddelas för det fall, att meningsskiljaktighet

uppstår vid fattande av beslut och flertal ej föreligger för viss mening. Annan

utväg lärer icke stå till buds än att i sådan händelse avgörandet skall tillkomma

domstolen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Majrts proposition nr 0.

2!)

I fråga om likvidators ansvarighet och redovisningsskyldighet samt om hans

rätt till arvode och ersättning för kostnader torde, såsom för motsvarande fall

skett i samäganderättslagen, hänvisning kunna göras till bestämmelserna angående

syssloman i 18 kap. handelsbalken.

Såsom redan i annat sammanhang antytts, lärer likvidator få anses berättigad

att på egen ansökan erhålla entledigande, när helst han det önskar. Sådant

entledigande bör ock kunna meddelas av domstolen antingen av eget initiativ

eller på framställning av bolagsman. Om bolagsmännen blivit ense om att återtaga

likvidationen, äro de tydligen därtill berättigade, och det bör i sådant fall

åligga domstolen att återkalla förordnandet om likvidation.

Domstolens beslut om förordnande eller entledigande av likvidator torde böra

gå i verkställighet utan hinder av förd klagan.

Då ett brytande av paragrafföljden i bolagslagen skulle medföra vissa olägenheter,

torde de nya bestämmelserna om särskilt anordnad likvidation i handelsbolag

få sammanföras i en ny paragraf, vilken insättes närmast efter 35 §

och betecknas 35 a §. Genom ändringar i 16, 32 och 33 §§ lärer böra utmärkas,

att bestämmelserna i dessa lagrum icke äro tillämpliga under den särskilt anordnade

likvidationen. Att stadgandet i 36 § skall äga avseende jämväl å denna

likvidation, torde följa av det sammanhang, vari dessa bestämmelser komma att

stå till varandra i lagen. Den i 37 § första stycket upptagna bestämmelsen har

icke omedelbar tillämpning å den särskilt anordnade likvidationen, men tydligt

är, att, om ordinär likvidation påbörjats i enlighet med detta stadgande, densamma

kan under de i 35 a § angivna förutsättningar komma att utbytas mot

särskilt anordnad likvidation.

I fråga om särskilt anordnad likvidation i enkelt bolag torde i det stora hela

de erforderliga bestämmelserna kunna meddelas genom hänvisning i tillämpliga

delar till vad för motsvarande fall finnes stadgat angående handelsbolag i 35 a §.

Sådan hänvisning torde böra införas i 52 §. Åt den nya regeln, att särskild

likvidator skall kunna förordnas att verkställa likvidationen i bolagsmännens

ställe, skulle tilläventyrs kunna givas den tolkning, att även i enkelt bolag likvidatorn

såsom företrädare av samtliga bolagsmän skulle utan deras särskilda bemjmdigande

äga sluta för dem bindande avtal med tredje man. Bolagsmännens

ansvarighet, sådan den framgår av 49 §, synes emellertid genom ett stadgande

av sådan innebörd komma att utsträckas längre än lämpligt är. Avtal, som av

likvidatorn slutes med tredje man, bör således i förhållande till denne vara bindande

endast för likvidatorn själv, med den rätt eller förpliktelse å hans sida

gent emot bolagsmännen, vilken följer av omständigheterna i varje särskilt fall.

Till utmärkande härav har i den föreslagna nya lydelsen av 52 § införts den

bestämmelse, att genom avtal, som slutes av likvidator, bolagsmännen icke äro

bundna i förhållande till den, med vilken avtalats.

Då 52 § enligt förslaget således kommer att innehålla bestämmelser om särskilt

anordnad likvidation i enkelt bolag, blir det efterföljande stadgandet i 53 §

utan .särskild hänvisning tillämpligt jämväl i fråga om den särskilt anordnade

likvidationen.

Införandet av särskilt anordnad likvidation i handelsbolag torde föranleda

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Majits proposition nr 9.

vissa ändringar i firmalagen. Sålunda lärer den i 8 § andra stycket och i 21 §

2 mom. stadgade skyldighet att göra anmälan till handelsregistret böra efter

införandet av denna likvidationsform övergå från bolagsmännen till den av domstol

utsedde likvidatorn. Därjämte torde 18 § böra undergå den ändring, att i

nu avsedda fall handelsbolags anmälan till handelsregistret skall innehålla uppgift

även å likvidators fullständiga namn samt å hans hemvist.

I enlighet med de av mig nu angivna grunder har jag låtit inom justitiedepartementet

upprätta förslag till lag om ändring i vissa delar av lagen den 28

juni 1895 (nr 61) om handelsbolag och enkla bolag samt lag om ändrad lydelse

av 8, 18 och 21 §§ i lagen den 13 juli 1887 (nr 12 s. 1) angående handelsregister,

firma och prokura.»

Föredraganden uppläser härefter berörda förslag, av den lydelse, bilagor till

detta protokoll utvisa, samt hemställer, att lagrådets utlåtande över förslagen

måtte för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamål inhämtas genom utdrag

av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Maj:t Konungen.

Ur protokollet:

Arvid Torold.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 9.

31

Bil. A.

Förslag

till

Lag

om ändring i vissa delar av lagen den 28 juni 1895 (nr 61) om handelsbolag

och enkla bolag.

Härigenom förordnas dels att i lagen den 28 juni 1895 om handelsbolag

och enkla bolag skall införas en ny paragraf av nedan angivet innehåll och

betecknad 35 a §, dels ock att 16, 32, 33 och 52 §§ i samma lag skola, 16 och

52 §§ — den sistnämnda i dess lydelse enligt lagen den 12 augusti 1910

(nr 88 s. 43) — i nedan angivna delar, erhålla följande ändrade lydelse:

16 §.

En var av bolagsmännen ftge, där ej annat avtalats eller följer av vad i

35 a § stadgas, företräda bolaget; dock må bolagsman, som i bolagets angelägenheter

visat trolöshet, kunna på annan bolagsmans yrkande av domstol

skiljas.från rätten att företräda bolaget; beslut härom gånge i verkställighet

utan hinder av förd klagan.

Är---skild.

Annan---verkan.

32 §.

I bolagets likvidation äge, där ej annat avtalats eller följer av vad i 35 a §

stadgas, samtliga bolagsmännen att, själva eller genom ombud, deltaga. Äro

flera delägare i boet efter avliden bolagsman, äge å deras vägnar allenast

en av dem eller ett gemensamt ombud deltaga i likvidationen.

33 §.

Är ej sådant fall för banden, varom i 35 a § förmäles, skall vid likvidationen,

om annan överenskommelse ej träffats, jämte vad i 32 § sägs, rörande

bolagsmännens inbördes rättigheter och skyldigheter, varom i 5, 7, 8, 10, 14

och 15 §§ förmäles, i tillämpliga delar lända till efterrättelse vad i nämnda

paragrafer finnes stadgat eller särskilt varit avtalat.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 9.

35 a §.

Finnes sannolikt, att likvidationen'' oskäligt uppehälles eller eljest utföres

på sådant sätt, att bolagsmans rätt därigenom äventyras, äge på ansökning av

honom den domstol, varunder bolaget lyder, förordna, att likvidationen skall

verkställas av en eller flera likvidatorer, som utses av rätten. Till likvidator

må ock bolagsman förordnas.

Inkommer ansökning, varom nu sagts, teckne därå rätten eller domaren

kallelse å''en var av de bolagsmän, vilka icke deltagit i ansökningen, att

däröver avgiva förklaring å viss dag, då ärendet skall prövas av rätten.

Visas å den dag, att bolagsmännen av kallelsen erhållit del inom tid

och på sätt som om delgivning av stämning är stadgat, utgöre bolagsmans

uteblivande med förklaring ej binder för ärendets avgörande.

Sedan likvidator blivit utsedd av rätten, övertage ban omedelbart likvidationen

i bolagsmännens ställe. Vid likvidationen skall, jämte vad i 34 och 35 §§

sägs, rörande bolagsmännens inbördes rättigheter och skyldigheter, varom i

7, 8, 10 och 14 §§ förmäles, i tillämpliga delar lända till efterrättelse vad i

nämnda paragrafer finnes stadgat eller särskilt varit avtalat.

Hava flera likvidatorer blivit utsedda, skola de handhava uppdraget gemensamt,

där ej rätten finner skäligt förordna, att uppdraget må på visst

sätt dem emellan delas. Äro likvidatorerna två och kunna de ej enas beträffande

åtgärd eller beslut, som på dem ankommer, eller äro likvidatorerna

flera än två och föreligger ej flertal för viss mening, skall frågan överlämnas

till rättens avgörande.

Vad i 18 kap. handelsbalken är för syssloman stadgat i fråga om ansvarighet

och redovisning, så ock i fråga om arvode och ersättning för kostnader,

skall gälla även för likvidator.

Likvidator kan när som helst av rätten entledigas. Äro bolagsmännen

ense om att återtaga likvidationen, skall förordnande för likvidator av rätten

återkallas.

Beslut om förordnande eller entledigande av likvidator gånge i verkställighet

utan binder av förd klagan.

52 §.

I fråga----tillämpning.

I övrigt---avtalat.

Finnes sannolikt, att likvidationen oskäligt uppehälles eller eljest utföres

på sådant sätt, att bolagsmans rätt därigenom äventyras, äge på ansökning

av honom allmän underrätt i den ort, där någon av bolagsmännen bar sitt

hemvist, förordna, att i bolagsmännens ställe en eller flera likvidatorer, som

utses av rätten, skola verkställa likvidationen. Föreligga sådana ansökningar

vid skilda domstolar, vare den ansökning, som senare inkom till rätten eller

domaren, ej upptagen till prövning. Vid likvidationen skall rörande bolagsmännens

inbördes rättigheter och skyldigheter, varom i 7, 10 och 14 §§ förmäles,

i tillämpliga delar lända till efterrättelse vad i nämnda paragrafer

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 9.

33

finnes stadgat eller särskilt varit avtalat. Genom avtal, som slutes av likvidator,

vare bolagsmännen ej bundna i förhållande till den, med vilken avtalats.

Om förordnande och entledigande av likvidator, om uppdragets handhavande,

där flera likvidatorer blivit utsedda, så ock om ansvarighet och

redovisning, arvode och ersättning för kostnader, vare lag som i 35 a § finnes

i fråga om handelsbolag föreskrivet.

Denna lag skall träda i kraft den 1 juli 1925 och äga tillämpning jämväl

å då bestående bolag.

Bihang till riksdagens protokoll 1925. 1 samt. 9 käft. (Nr 9.)

3

opaginerad Kontrollera mot PDF

u

Kungl. Maj:ts proposition nr 9.

Bil. B.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 8, 18 och 21 §§ i lagen den 13 juli 1887 (nr 42 s. 1)

angående handelsregister, firma och prokura.

Härigenom förordnas, att 8, 18 och 21 §§ i lagen den 13 juli 1887 angående

handelsregister, firma och prokura skola, 8 § i dess lydelse enligt lagen

den 29 juni 1923 (nr 287), 18 § i dess lydelse enligt lagen den 16 maj 1924

(nr 132) och 21 § i dess lydelse enligt lagen den 28 juni 1895 (nr 67 s. 10),

i nedan angivna delar erhålla följande ändrade lydelse:

8 §•

Yar---firma.

I handelsbolag åligger det varje bolagsman att ansvara för anmälningsskyldighetens

fullgörande; dock att, där handelsbolag trätt i likvidation och

likvidator blivit utsedd av rätten, anmälningsskyldighetens fullgörande åligger

likvidatorn.

Från —--- sparbanker.

Enkelt---föreskrivet.

18 §.

I handelsbolags anmälan skall uppgivas utom firman:

1) samtliga bolagsmäns fullständiga namn och deras hemvist ävensom, där

bolaget trätt i likvidation och likvidator blivit utsedd av rätten, likvidatorns

fullständiga namn och hans hemvist;

2) rörelsens---flere i förening.

I kommanditbolags---insats.

21 §•

1. Sker---anmälas.

2. Då rörelse upphör, åligge anmälningsskyldigheten den, som vid den

tiden utövade rörelsen eller var delägare i densamma. Vid enskild närings
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 9.

35

idkares död åligge anmälningsskyldigheten stärbhusdelägarne. Upphör handelsbolag

i följd av delägares död, åligge anmälningsskyldigheten, utom de

övrige bolagsmännen, jämväl den avlidnes stärbhusdelägare. I fråga om

annan ändring än rörelsens upphörande åligge anmälningsskyldigheten en

var, som efter ändringen utövar eller är delägare i rörelsen. Har handelsbolag

trätt i likvidation och har likvidator blivit utsedd av rätten, åligge

anmälningsskyldigheten beträffande sådant bolag likvidatorn.

3. Flyttas---göras.

4. Har — — — kraft.

5. Inträffar---avslutad.

Denna lag skall träda i kraft den 1 juli 1925.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 9.

V

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 13 december

1924.

Närvarande:

justitierådet Svedelius,

regeringsrådet Palmgren,

justitierådet Christiansson,

justitierådet Högstedt.

Enligt lagrådet tillliandakoinmet utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden,

hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den 27 september

1924, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för det i § 87

regeringsformen omförmälda ändamål inhämtas över upprättade förslag till

lag om ändring i vissa delar av lagen den 28 juni 1895 (nr 64) om handelsbolag

och enkla bolag samt lag om ändrad lydelse av 8, 18 och 21 §§ i lagen

den 13 juli 1887 (nr 42 s. 1) angående handelsregister, firma och prokura.

Förslagen, som finnas bilagda detta protokoll och inför lagrådet föredragits

av chefen för justitiedepartementets lagavdelning, hovrättsrådet Axel Afzelius,

föranledde allenast de erinringar, som innefattas i följande, av lagrådet

gjorda uttalanden.

Förslaget till lag om ändring i vissa delar av lagen den 28 juni 1895

(nr 64) om handelsbolag och enkla bolag.

35 a §.

Förslaget förutsätter, att ansökning om förordnande av likvidator skall vara

åtföljd av uppgift å samtliga bolagsmän. Det är icke meningen, att om dylik

uppgift saknas, rätten eller domaren skall hava någon skyldighet att genom

införskaffande av utdrag ur handelsregistret eller annorledes söka skaffa sig

kännedom om de bolagsmän, vilka icke deltagit i ansökningen. Det är ej heller

avsett, att i dylikt fall sökanden skall erhålla föreläggande att avhjälpa bristen;

är ansökningen i ovan angivet hänseende ofullständig, medför detta, att rätten

eller domaren äger vägra att upptaga ansökningen till prövning. För undvikande

av tvekan rörande förslagets rätta tolkning i denna del synes emellertid

lämpligt, att i andra stycket göres en direkt erinran om den sökanden sålunda

åliggande uppgiftsskyldigheten.

I fjärde stycket innehåller förslaget bland annat, att om likvidatorerna äro

två och ej kunna enas beträffande åtgärd eller beslut, som på dem ankommer,

eller om likvidatorerna äro flera än två och flertal ej föreligger för viss mening,

frågan skall överlämnas till rättens avgörande.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr ''•>.

It 7

Härigenom kunde komma att till rättens beslut hänskjutas fråga, om bolagets

rörelse skall någon tid fortsättas eller icke och i förra fallet i vilken

omfattning detta skall ske, om med avseende å rådande konjunkturer fast

egendom skall omedelbart försäljas eller därmed tillsvidare anstå, om och

med vilket belopp uppgörelse skall träffas med borgenär eller gäldenär o. s. v.

Oavsett att det icke skäligen kan förutsättas, att nödig sakkunskap för prövning

av dylika ärenden i varje fall förefinnes hos rätten, måste ett sådant omedelbart

indragande av domstolen i förvaltningsfrågors avgörande möta synnerligen

starka betänkligheter. Ett ogynnsamt resultat av en av rätten beslutad

förvaltningsåtgärd skulle helt visst menligt inverka å rättens och dess ledamöters

ställning. Vid senare klandertalan mot likvidationen kunde den omständigheten

att rätten nödgats redan taga ställning till en viss fråga visa

sig medföra olägenhet. Härtill kommer, att om rättens beslut överklagas, den

ifrågavarande anordningen skulle motverka huvudsyftet med den föreslagna

lagändringen, likvidationens snara slutförande.

För den föreslagna anordningen att till en utomstående myndighet hänskjuta

avgörandet, då de, som beslutanderätten i första hand tillkommer, ej kunna

enas, lära bestämmelserna i konkurslagen och den nya förmynderskapslagen

i viss mån hava tjänat till förebild. I konkursförvaltning skall i motsvarande

fall saken hänskjutas till rättens ombudsmans bestämmande, och om förmyndare

äro flera och dessa ej kunna enas, skall den mening gälla, som överförmyndaren

biträder. I dessa fall har emellertid en sådan utväg kunnat väljas,

därför att det finnes funktionärer, till vilka avgörandet lämpligen kan överlämnas,

men såväl rättens ombudsman som överförmyndaren hava givetvis i

hithörande avseenden en helt annan ställning än den, som rätten i förevarande

fall intager.

Enligt lagrådets mening kan det föreslagna stadgandet helt och hållet utgå.

Med avseende å likvidation i aktiebolag och ekonomiska föreningar har det

icke ansetts nödigt att införa dylika bestämmelser, ehuru i sådana fall med

den mera omfattande förvaltning, som där i regel förekommer, ett större behov

därav kunde tänkas föreligga än vid likvidation i handelsbolag eller enkelt

bolag. Även i den ännu gällande förmynderskapslagstif t ningen, som förutsätter,

att flera förmyndare kunna hava barnagodset under samnad hand, saknas

föreskrift om huru uppkommen oenighet mellan förmyndarna i förvaltningsfrågor

skall lösas, utan att därav veterligen försports någon olägenhet.

Utan särskild föreskrift torde det vara uppenbart, att där likvidatorerna äro

flera än två, såsom deras beslut skall gälla den mening, om vilken de flesta

förenat sig. Om likvidatorerna icke skulle komma till giltigt beslut beträffande

förvaltningsåtgärd, skulle detta, därest det föreslagna stadgandet icke

upptages i lagen, innebära, att de äro urståndsätta att fullgöra uppdraget.

Härom måste de då gorå anmälan hos rätten, som synes kunna antingen utse

ytterligare en eller flera likvida.torer eller ock med entledigande av de förutvarande

förordna en eller flera nya likvidatorer att övertaga förvaltningen.

Det torde icke heller böra lämnas å sido, att förefintligheten av ett stadgande

sådant som det föreslagna skulle kunna medföra en benägenhet hos likvidato
-

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 9.

Terna att genom hänskjutande av tveksamma fall till rätten själva undandraga

sig ansvarigheten för avgörandet, men att saknaden därav skulle vara ägnad att

bringa dem till nödig enighet i förvaltningen.

52 §.

Innebörden av bestämmelsen att genom avtal, som slutes av likvidator, bolagsmännen

ej äro bundna i förhållande till den, med vilken avtalats, synes

icke vara alldeles tydlig. Efter orden skulle bestämmelsen medföra, att en

av likvidatorn verkställd försäljning av bolagsmännens gemensamma tillgångar

icke bleve gentemot bolagsmännen giltig, med mindre de lämnat sitt samtycke

till försäljningen. Yore detta meningen, skulle emellertid i de fall, då i anledning

av bolagsförhållandet gemensam egendom finnes, syftet med förordnande

av särskild likvidator i allmänhet komma att förfelas. För den avveckling av

bolagsförhållandet, som avses med likvidationen, erfordras en realisation av

de gemensamma tillgångarna. I 34 §, som enligt hänvisning i 53 § gäller

även beträffande enkla bolag, föreskrives också, att under likvidationen bolagets

tillhörigheter, varmed i fråga om enkla bolag är att likställa bolagsmännens

gemensamma egendom, skola förvandlas i penningar, så snart det

kan ske utan uppenbar skada. Om behov av särskilt anordnad likvidation befunnits

föreligga, torde det vara mindre sannolikt, att enighet om tiden och

sättet för en dylik realisation skulle kunna mellan bolagsmännen uppnås. Skall

icke hela likvidationen avstanna, måste då avgörandet i nämnda hänseenden

överlämnas åt likvidatorn. Givet är, att denne, om han förfar i strid med

bestämmelserna i 34 §, gentemot bolagsmännen ådrager sig ansvarighet för

den skada, som därigenom tillskyndas dessa. Men å andra sidan måste, därest

gemensam egendom blivit av behörig likvidator försåld, köparen gentemot bolagsmännen

vara tryggad i sin rätt. Bolagsmännens bundenhet bör emellertid

icke utsträckas längre än till själva försäljningens bestånd. Om genom

försäljningsavtalet likvidatorn åtagit sig någon särskild förpliktelse, bör denna

icke kunna göras gällande mot bolagsmännen, lika litet som dessa på grund av

avtalet förvärva några rättigheter i förhållande till köparen. Härutinnan och

såvitt angår andra av likvidatorn träffade avtal, exempelvis upptagande av lån

för likvidationens utförande, äger den ifrågavarande bestämmelsen sin fulla

giltighet.

Ehuru det lärer kunna antagas, att meningen med bestämmelsen är just den

här ovan angivna, torde till förebyggande av en felaktig tolkning en förtydligande

jämkning av redaktionen böra vidtagas.

Förslaget till lag om ändrad lydelse av 8, 18 och 21 §§ i lagen den 13

juli 1887 (nr 42 s. 1) angående handelsregister, firma och prokura.

8 §.

Anmälan om firma, varom stadgas i denna paragraf, skall ske, innan den

med anmälan avsedda rörelsen börjar drivas. Att anmälningsskyldigheten skulle

åligga likvidator i ett handelsbolag är således tänkbart endast i det fall, att

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 0.

39

bolagsmännen uraktlåtit fullgöra sin skyldighet härutinnan. Den begränsade

räckvidd, stadgandet sålunda erhåller, synes böra genom ett förtydligande tilllägg

angivas.

18 och 21 §§.

Att då ett handelsbolag trätt i likvidation och likvidator blivit utsedd av

rätten, likvidatorns fullständiga namn och hans hemvist skola anmälas till

handelsregistret innefattar en följdriktig tillämpning av de grunder, varpå

firmalagen är byggd. Då 18 § tydligen avser endast den vid ett handelsbolags

tillkomst stadgade första anmälan till handelsregistret, men anmälan om likvidators

namn och hemvist endast undantagsvis kan komma att ske i sammanhang

med nämnda första anmälan (jämför lagrådets uttalande ovan under 8 §),

synes det föreslagna tillägget till 18 § icke hava sin rätta plats därstädes, utan

böra överflyttas till 21 § 1 mom., vilket lagrum stadgar anmälningsskyldighet

rörande inträdd likvidation och andra efter den första anmälan inträffade förändringar.

Iakttages detta, skulle 18 §:s lydelse bliva oförändrad, varigenom skulle påkallas

viss ändring av förslagets rubrik och ingress.

Ur protokollet:

A. V. Stenkula.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj ds proposition nr 9.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

den 31 december 1924.

Närvarande:

Ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden Thorsson, Olsson, Sandler,

Nothin, Hansson, Linders, Larsson, Wigforss, Möller, Levinson.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Nothin, anmäler lagrådets den

13 i denna månad avgivna utlåtande över de till lagrådet den 27 september

1924 remitterade förslag till lag om ändring i vissa delar av lagen den 28 juni

1895 (nr 64) om handelsbolag och enkla bolag samt lag om ändrad lydelse av

8, 18 och 21 §§ i lagen den 13 juli 1887 (nr 42 s. 1) angående handelsregister,

firma och prokura.

Efter redogörelse för utlåtandet anför föredraganden:

»I fråga om önskvärdheten av den lagstiftningsåtgärd, som avses med de

föreliggande förslagen, må det tillåtas mig att hänvisa till vad min företrädare

i ämbetet anfört till statsrådsprotokollet den 27 sistlidna september. Jag finner

därför nu icke anledning till vidare uttalande i frågan än som påkallas av

den granskning, förslagen undergått i lagrådet.

Med avseende å den föreslagna nya 35 a § i lagen om handelsbolag och enkla

bolag har lagrådet dels ansett uttrycklig föreskrift böra meddelas därom, att

ansökning om förordnande av likvidator skall vara åtföljd av uppgift å samtliga

bolagsmän, och dels hemställt om uteslutande av den i förslaget upptagna

bestämmelsen, att vid meningsskiljaktighet mellan likvidatorer domstol i vissa

fall skall hava att avgöra förvaltningsfrågor, som uppkomma under likvidationen.

Då jag för min del biträder vad lagrådet i dessa hänseenden anfört,

har jag låtit vidtaga ändring i omförmälda paragraf så till vida, att första

punkten i andra stycket omformulerats och att andra punkten i fjärde stycket

uteslutits. Ett uttryckligt angivande i lagtexten av att underlåtenhet att inkomma

med uppgift å samtliga bolagsmän medför, att ansökningen icke upptages

till prövning, har synts vara överflödigt med hänsyn därtill, att en dylik

ansökning kan när som helst förnyas.

I anslutning till vad lagrådet uttalat beträffande den föreslagna lydelsen av

52 § i sistnämnda lag har jag ansett bestämmelsen om verkan för bolagsmännen

av avtal, som av likvidator slutes med tredje man, böra förtydligas genom ett

tillägg av innehåll, att genom samma bestämmelse inskränkning ej göres i likvidators

behörighet att i penningar förvandla bolagsmännens gemensamma tillhörigheter.

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kun g l. Maj: tu proposition nr 0.

41

Vad lagrådet anmärkt i fråga om föreslagna ändringar i firmalagen har

synts mig böra iakttagas med därav betingade ändringar i formuleringen av

8 § andra stycket och 21 § 1 mom. Då i enlighet härmed nuvarande lydelse

av 18 § lämnas oförändrad, påkallas därjämte, på sätt lagrådet erinrat, ändring

i lagförslagets rubrik och ingress.

I enlighet med vad jag nu anfört har jag låtit inom justitiedepartementet

omarbeta förslagen.»

Föredraganden uppläser härefter de sålunda omarbetade förslagen samt hemställer,

att desamma måtte genom proposition föreläggas nästkommande års

riksdag till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse, bilagor till

detta protokoll utvisa.

Ur protokollet:

H. Stefenson.

Bihang till riksdagens protokoll 1925. 1 samt. 9 höft. (Nr 9.)

4

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1925:42 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i vissa delar av lagen den 28 juni 1895 om handelsbolag och en a1 i texten