Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om ändrad lydelse av 14 § ''i lagen den 30 juni 1913 om allmän pensions/orsäkring

35 sidor, varav 28 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 28 av 35 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1925:91, Med förslag till lag om ändrad lydelse av 14 § ''i lagen den 30 juni 1913 om allmän pensions/orsäkring

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kung1. Majds proposition nr 91.

1

Nr 91.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till

lag om ändrad lydelse av 14 § ''i lagen den 30 juni

1913 om allmän pensions/orsäkring; given Stockholms

slott den G mars 1925.

_ Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet hållna protokoll

vill Kungl. Maj:t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen att

antaga härvid fogade förslag till lag om ändrad lydelse av 14 § i lagen den

30 juni 1913 (nr 120) om allmän pensionsförsäkring.

GUSTAF.

Gustav Möller.

Bihang till riksdagens protokoll 1925. 1 sand. 81 käft. (Nr 91—92.) 73 ss ]

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 91.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 14 § i lagen den 30 juni 1913 (nr 120) om

allmän pensionsförsäkring.

Härigenom förordnas, att 14 § i lagen den 30 juni 1913 om allmän pensionsförsäkring,

sådan denna paragraf lyder enligt lagen den 23 maj 1924 (nr 160),

skall i nedan angivna delar erhålla följande ändrade lydelse:

14 §.

Sedan mantalslängden för---den 25 mars.

Sedan förteckningen kommit — — — göras i förteckningen.

Där ej förordnande —--av förteckningens innehåll.

Den uppbörd av pensionsavgifter, som enligt 13 § skall ombesörjas av

den kommunala uppbördsmyndigheten, förrättas före den 16 december det

år, då avgifterna påförts, i den ordning, som kommunen bestämmer. Restlängd

över oguldna avgifter skall före den 16 januari nästföljande år avlämnas

till den myndighet, som har att ombesörja avgifternas indrivning.

Har avgiftspliktig icke inom den för uppbörd bestämda tid till fullo erlagt

pensionsavgift, varom i 13 § första stycket sägs, skall likväl vad av

honom må hava erlagts före utgången av juni månad året näst efter det, då

avgiften påförts, tagas i beräkning vid bestämmande av pensions belopp enligt

6 § första stycket.

De inom sistnämnda tid erlagda avgifterna redovisas och inbetalas till

den i 11 § omförmälda fonden. Kommun är därjämte skyldig att till sagda

fond redovisa och inbetala ett belopp, motsvarande avgifter, som icke blivit

inom samma tid erlagda. Vad av kommun sålunda inbetalats må icke tagas

i beräkning vid bestämmande av pensionsbeloppet.

För ej erlagd----hos den avgiftspliktige.

Det åligger den---av pensions belopp.

Där så prövas----än ovan stadgas.

Närmare bestämmelser angående---meddelas av Konungen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1925.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kung}. Maj:ts proposition nr .91

3

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet a Stockholms slott

den 6 februari 1925.

Närvarande:

Statsministern Sandler, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Olsson, Nothin, Hansson, JLinders, Larsson, Wigforss, Möller, Levinson.

Efter gemensam beredning med t. f. chefen för finansdepartementet anför

chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller:

Uti en den 21 januari 1924 ingiven skrivelse har pensionsstyrelsen framlagt

förslag till vissa ändringar av bestämmelserna om påföring, uppbörd

och redovisning av pensionsavgifter enligt lagen den 30 juni 1913 om allmän

pensionsförsäkring. Förslaget avser sådana ändringar, som synts styrelsen

ägnade att åstadkomma större reda och enkelhet i nämnda hänseenden

och att samtidigt giva försäkringen ökad effektivitet. I sådant syfte

har bland annat föreslagits ändring av 14 § i lagen, vilken paragraf innehåller

bestämmelserna angående uppbörd genom kommunala myndigheter

av de för alla avgiftspliktiga lika stora s. k. grundavgifterna för pensionsförsäkringen.

Da pensionsstyrelsens förslag berörde de arbetsuppgifter, som tillkomma

den av Kungl. Maj:t för åstadkommande av besparingar inom statsförvaltningen

tillsatta kommittén, den s. k. statens besparingskommitté, infordrades

över förslaget yttrande från sagda kommitté. Kommittén anförde uti sitt i

anledning därav avgivna utlåtande följande:

»Enligt de direktiv för statens besparingskommittés arbete, som angivits i

chefens för finansdepartementet anförande till statsrådsprotokollet vid kommitténs

tillsättning, torde det åligga kommittén att jämväl upptaga frågan

om debitering och uppbörd av pensionsavgifterna med flera därmed sammanhängande

ämnen till undersökning. Då det icke torde vara uteslutet

att därvid kan framkomma förslag till väsentlig förändring av det nuvarande

förfaringssättet, synes det mindre ändamålsenligt att nu genomföra samtliga

de av pensionsstyrelsen föreslagna ändringarna.

Emellertid^ synes den av styrelsen meddelade utredningen giva vid handen,

att bristen pa föreskrifter om viss sluttid för den kommunala uppbörden av

grundavgifterna och avlämnande av restlängd över sådana avgifter för närvarande

vållar betydande olägenheter både för de försäkrade och vid det

administrativa arbetet inom styrelsen. Kommittén anser därför, att ur de

synpunkter, som kommittén med hänsyn till sitt arbete har att iakttaga ett

omedelbart genomförande av förslaget i denna del ej bör avstyrkas.»

I anledning av vad statens besparingskommitté sålunda yttrat, ansågs,

att pensionsstyrelsens om förmälda förslag icke för det dåvarande borde föranleda

vidare åtgärd annat än i de delar, i vilka kommittén icke avstyrkt

Inledning.

s. 4 Kontrollera mot PDF

Gällande bestämmelser.

Avgiftsplikt

och rätt till

pension m. m

4 Kungl. Maj:ts proposition nr 91.

förslagets omedelbara genomförande. I dessa avseenden borde däremot

pensionsstyrelsens förslag göras till föremal för ytterligare utredning. I

anledning bäxav anbefalldes länsstyrelserna att lämna stads- ocli landskommunerna

inom respektive län tillfälle att avgiva yttrande över förslaget,

i den del detsamma avsåge föreskrifter om viss sluttid för den kommunala

uppbörden av grundavgifterna och avlämnande av restlängd över sådana avgifter,

ävensom att därefter, med avlämnande av de yttranden, som kunde

hava avgivits, inkomma med eget utlåtande över förslaget i berörda del.

Tillika infordrades över samma del av förslaget utlåtande från rikets domkapitel

och Stockholms stads konsistorium, varjämte Svenska landskommunernas

förbund, Svenska stadsförbundet samt föreningen Sveriges städers

kronouppbördstjänstemän lämnades tillfälle att avgiva yttrande i samma ämne.

Innan jag går att återgiva de delar av pensionsstyrelsens förslag, som

sålunda gjorts" till föremål för ytterligare utredning, samt de utlåtanden,

som avgivits däröver, torde jag böra lämna en redogörelse för de huvudsakliga

bestämmelser, som för närvarande gälla i avseende å uppbörd av pensionsavgifter

och därmed sammanhängande ämnen. Vid denna redogörelse

följer jag väsentligen den framställning, som lämnats av pensionsstyrelsen i

dess omförmälda skrivelse.

Enligt lagen om allmän pensionsförsäkring skall envar svensk man eller

kvinna — utom i vissa, i 5 § i lagen angivna fall, som avse framför allt

ordinarie innehavare av tjänst, med vilken följer rätt till pension av statsmedel

—- genom erläggande av pensionsavgifter och med bidrag av allmänna

medel försäkras till erhållande av pension. Skyldigheten att erlägga pensionsavgift

inträder med det år, då någon fyller lb år, och upphör med det

år, då 66 års ålder uppnås. Varje avgiftspliktig har att för vart år i pensionsavgift

erlägga 3 kronor (s. k. grundavgift). Därutöver erlägges av den,

som under nästföregående år åtnjutit inkomst av minst 600 kronor, ett tilllägg

till denna grundavgift (s. k. tilläggsavgift). Denna tilläggsavgift utgår

med olika belopp allt efter inkomstens storlek och utgör högst 30 kronor

för år.

Rätt till pension enligt pensionsförsäkringslagen inträder vid varaktig

oförmåga till arbete och senast vid fyllda 67 år, även om varaktig arbetsoförmåga

då ännu icke är för handen. Pensionen utgår årligen med viss

procent å erlagda pensionsavgifter, olika allt efter som den försäkrade är man

eller kvinna och allt efter den ålder, vid vilken de särskilda erlagda avgifterna

påförts. Högsta procenttalet är för man 70 och för kvinna 56 och lägsta procenttalet

för man 15 och för kvinna 12. Jämte denna s. k. avgiftspension

utgår till pensionstagare, som är till arbete varaktigt oförmögen och vilkens

årsinkomst ej uppgår för man till 425 kronor och för kvinna till 400 kronor,

av allmänna medel pensionstillägg med visst belopp, utgörande i allmänhet

högst för man 225 kronor och för kvinna 210 kronor. Föreligger försörjningsplikt

för barn under 15 år, kan pensionstillägget komma att ökas med

högst 102 kronor för varje sådant barn.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr !_) /. 5

Rätten till pensionstillägg kan förloras eller pensionstillägget kan komma

att minskas bland annat på den grund, att vederbörande visat tredska eller

uppenbar försumlighet i fullgörandet av don honom enligt pensionsförsäkringslagen

åliggande avgiftsplikten. För att komma i betraktande vid bestämmande

av avgiftspensionens storlek skall grundavgift vara erlagd före

den 1 juli året näst efter det, under vilket avgiften påförts. Tilläggsavgift

får ej erläggas och ej heller utsökas, sedan sex månader förflutit efter utgången

av det år, under vilket avgiften blivit påförd. Har sådan avgift

endast till viss del influtit, skall dock denna del tagas i beräkning vid bestämmande

av avgiftspensionens belopp.

Påföringen av pensionsavgifter inom viss kommun verkställes av vederbörande

taxeringsnämnd. Till grund för avgiftspåföringen ligger eu av mantalsskrivningsförrättaren

upprättad förteckning (s. k. avgiftsförteckning) över

de i mantalslängden upptagna personer, som vid årets början uppnått

15 men icke 66 års ålder. Taxeringsnämnden beslutar för varje i förteckningen

upptagen person, huruvida för året avgiftsplikt må åligga honom

och vilka avgifter böra av honom erläggas. Anteckning om besluten införes

i förteckningen, varvid för varje avgifts]»liktig antecknas grundavgiftens och

eventuell tilläggsavgifts belopp.

Grundavgift skall i regel uppbäras av den kommun, där avgiftspliktig är

mantalsskriven, under det att tilläggsavgifter debiteras och upptagas i samband

med kronoutskylderna, Kungl. Maj:t kan emellertid, där så prövas

skäligt, för viss kommun efter därom gjord framställning förordna, att jämväl

uppbörden av grundavgifterna skall verkställas i samband med kronouppbörden.

Sådant förordnande har dock hittills meddelats endast beträffande

vissa städer, till antalet fjorton, däribland Stockholm, Göteborg och Malmö

men även mindre. städer såsom Kristinehamn. Ansökningar från landskommuner

om dylik överflyttning hava, i överensstämmelse med avstyrkande

utlåtanden från pensionsstyrelsen, avslagits.

Inom kommunerna ombesörjes uppbörden av den myndighet, som förrättar

uppbörden av kommunalutskylderna. Kommunerna bestämma själva den

ordning, i vilken uppbörden skall äga rum, d. v. s. om den skall ske i

samband med uppbörd av kommunalutskylderna eller å särskild uppbördsstämma.

''Någon viss tid, inom vilken uppbörden skall hava verkställts, är

ej bestämd, men, såsom förut nämnts, skall grundavgiftsbeloppet för att tillgodoräknas

den avgiftspliktige erläggas — frivilligt eller som följd av indrivning

— före utgången av juni månad året efter det, under vilket avgiften påförts.

Kommunerna stå i ansvar för grundavgifterna och äro skyldiga att till

den fond, till vilken pensionsavgifterna ingå, pensionsförsäkringsfonden, redovisa

och inleverera icke blott i laga ordning erlagda grundavgifter utan

även ett belopp, motsvarande avgifter, som ej blivit erlagda före den 1 juli.

Sistnämnda skyldighet åligger en kommun även i det fall, att grundavgifterna

upptagas i sammanhang med kronoutskylderna. För sålunda ej erlagd

avgift eller del därav äger kommunen fordran hos den avgiftspliktige

med förmånsrätt såsom för oguldna kommunalutskylder. Avgiftsbeloppet kan

Uppbörd av

avgifterna

in. m.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Redovisning

och inbetalning

av

avgifter

m. mi.

Kungl. Maj:ts proposition nr 91.

alltså indrivas hos denne, utan att det dock får tagas i beräkning vid bestämmande

av avgiftspensionens belopp. År det så, att pensionstagare, för

vilken inbetalning sålunda gjorts av kommun, för sin försörjning anlitar allmänna

fattigvården, äger dock den kommun, till vilken han i fattigvårdshänseende

hör, att för tid, under vilken fattigvården utgår, uppbära det

belopp, som enligt nyss angivna grunder motsvarar vad av kommun sålunda

inbetalts, dock icke i vidare mån än som erfordras till täckande av

kostnaderna för den lämnade fattigvården.

Tilläggsavgifterna upptagas å kronodebetsedlarna med belopp, som antecknats

i taxeringslängden. På landet skall kronodebetsedelns belopp inbetalas

medelst skattepostanvisning, i regel under tiden från och med den 25

november till och med den 5 december. För stad med egen uppbördsförvaltning

hålles uppbörd å viss dag eller vissa dagar under tiden från och med

den 25 november till och med den 15 december, där ej Kungl. Maj:t annorlunda

medgivit. Kestlängd över kronoutskylder skall i regel avlämnas till

vederbörande indrivningsmyndighet å landet senast den 5 januari och i stad

senast tre veckor efter uppbördsstämmans slut.

Sedan inom kommun stämma hållits för uppbörd av grundavgifterna, åligger

det den kommunala uppbördsmyndigheten att så snart ske kan och senast

inom trettio dagar efter uppbördsstämmans avslutande insätta influtna avgifter

å något av riksbankens kontor för pensionsstyrelsens räkning. Avgifter, som

inflyta efter det sådan insättning verkställts, skola, såvida sammanlagda

beloppet uppgår till 500 kronor, insättas för varje kalenderkvartal senast

inom en månad efter kvartalets utgång. Slutredovisning skall äga rum senast

före utgången av juli månad året näst efter det, under vilket avgifterna

påförts. Vid försummelse att inom föreskriven tid verkställa insättning

åligger kommun att gälda ränta efter sex procent å det för sent inlevererade

beloppet.

Före den 1 augusti varje år skall avgiftsförteckningen för nästföregående

år, försedd med anteckning om de avgifter, som blivit erlagda, av den kommunala

uppbördsmyndigheten överlämnas i stad, där magistrat finnes, till

kronouppbördsmyndigheten och eljest till vederbörande landsfiskal. Skulle

emellertid för avgift, som uppförts å restlängd och överlämnats till indrivning,

redovisning erhållas från indrivningsmyndigheten först efter förteckningens

avlämnande, är den kommunala uppbördsmyndigheten skyldig att

omedelbart efter det redovisning erhållits lämna pensionsstyrelsen underrättelse

därom (s. k. tilläggsuppgift), dock endast så framt avgiftsbeloppet indrivits

före juni månads utgång. För nämnda ändamål är indrivningsmyndigheten

skyldig att lämna uppgift om dagen, då indrivning ägt rum.

Kronouppbördsmyndighet och landsfiskal hava att före den 1 september

till pensionsstyrelsen insända avgiftsförteckningen, försedd med uppgift om

erlagda tilläggsavgifter, och äro, i likhet med den kommunala uppbördsmyndigheten,

skyldiga att till pensionsstyrelsen lämna tilläggsuppgift i fråga om

avgifter, som indrivits före utgången av juni månad året efter afgiftspåförin
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj ris proposition ur 91. 7

gen men som icke redovisats, innan förteckningen översändes till pensionsstyrelsen.

Sedan avgiftsförteckningarna inkommit till pensionsstyrelsen, åligger det

styrelsen, bland annat, att granska desamma och däri lämnad redovisning,

att tillse, det vederbörliga inlevereringar verkställts, samt att, i händelse avbristande

redovisning eller inleverering, framställa krav om inleverering avresterande

belopp, eventuellt jämte ränta.

Därefter verkställes anteckning om påförda och erlagda avgifter m. in.

å de s. k. kontokorten i det kortregister, som hos pensionsstyrelsen föres

över alla avgiftspliktiga.

Angående tillkomsten av nu återgivna bestämmelser om uppbörden avgrundavgifterna

må anföras följande.

Den kommitté, ålderdomsförsäkringskommittén, vars betänkande främst

ligger till grund för pensionsförsäkringslagen, hade föreslagit, att grundavgifterna

skulle å tid och ställe, som vederbörande kommun bestämt och

tillkännagivit, till kommunen erläggas senast en månad före utgången av det

år, då avgifterna påförts. Kommunen skulle vara skyldig att betala ett belopp,

motsvarande avgifter, som icke blivit erlagda av de avgiftspliktiga. Avmotiven

framgår, att blott de avgifter, som de försäkrade erlagt inom stadgad

tid, skulle få tagas i beräkning vid bestämmande av pensionsbeloppet. Tilläggsavgift

skulle ej få utsökas, sedan sex månader förflutit efter utgången av det

år, då avgiften påförts. — Som synes, skilde sig kommittéförslaget från nu

gällande regler — utom beträffande sluttiden för uppbörden — även däruti

att någon respittid för grundavgifternas erläggande efter uppbördsstämmans

slut med laga verkan beträffande pensionsbeloppets storlek icke fanns, varjämte

föreskriften om uppbörd genom kommunalmyndigheterna var ovillkorlig.

Som motivering till sitt förslag i denna del anförde kommittén bland

annat följande:

I betraktande av det intresse, eu kommun på grund av sin ansvarighet

måste äga av att grundavgifterna ordentligt inbetalades, syntes uppbörden

av dessa av-gifter böra uppdragas åt kommunerna och ombesörjas av den

myndighet inom kommunen, som förrättade uppbörd av kommunalutskylderna.

Visserligen pålades härigenom nämnda myndigheter eu icke oväsentlig

ökning i arbetet, men då ett högst betydande antal bland de avgiftspliktiga

tillika vore skattskyldiga till kommunen, hade kommittén ansett det

icke gärna böra ifrågasättas att inrätta särskilda uppbördsmyndigheter för

ifrågavarande pensionsavgifter, helst en dylik anordning skulle kunna medföra

betydliga utgifter. Då vidare kommunerna måste hava ett starkt intresse

av den föreslagna försäkringen, hade kommittén trott sig kunna räkna

Si de kommunala myndigheternas medverkan vid avgifternas uppbärande.

ommittén hade avsett, att samtliga pensionsavgifter skulle erläggas samma

år som de debiterats, vadan det beträffande grundavgifterna synts önskvärt

att bereda möjlighet för dessa avgifters erläggande i samband med sista

kommunaluppbördsstämman för året. Då denna stämma plägade inträffa i

början av september, borde alla förberedande åtgärder för dessa avgifters

erläggande vara vidtagna i någorlunda god tid dessförinnan. Då kommittén

Historik.

Ålderdoms

försäkrings

kommittén

s. 8 Kontrollera mot PDF

Yttranden

över ålder - d ovis för säkring

sk omni

itténs

förslag.

Till lagrådet

remitterat

förslag.

8 Kungl. Maj:ts proposition nr 91.

ställt kommunen såsom garant för grundavgifterna och på samma gång

föreslagit, att blott de pensionsavgifter, som den försäkrade inom stadgad

tid erlagt, skulle tagas i beräkning vid bestämmande av pensionsbeloppet,

hade kommittén med denna anordning främst velat vinna ett ökat intresse

såväl för de avgiftspliktiga att ordentligt erlägga avgifterna som för kommunen

att vederbörligen från de avgiftspliktiga indraga desamma. Ett ytterligare

kraftigt skäl för de avgiftspliktiga att vinnlägga sig om ett ordentligt

erläggande av sina avgifter syntes föreligga i den omständigheten, att

de försumliga komme att stå i skuld till kommunen för de icke erlagda avgifterna

och således äventyra att dock till sist själva få vidkännas avgifterna,

men utan rätt att vid pensionsbeloppets bestämmande få desamma sig tillgodoräknade.

Man syntes sålunda kunna förvänta, att den emot obetalade

avgifter svarande summa, som kommunen finge att till fonden redovisa, icke

komme att uppgå till ett allt för avsevärt belopp. Kommittén hade i fråga

om förevarande pensionsavgifter ansett en ännu kortare preskriptionstid önskvärd,

än som gällde i fråga om oguldna utskylder. I främsta rummet hade

kommittén därvid tagit hänsyn därtill, att det vore av största vikt att förebygga

oklarhet i fråga om de försäkrades ställning till pensionsverket. Pensionsstyrelsen

borde när som helst vara i stånd att fastställa, huru stort

belopp i pensionsavgifter, som borde gottskrivas en persons försäkringskonto.

Det kunde emellertid komma att inträffa, att pensionsavgift, som

påförts avgiftspliktig, icke genast kunde av honom uttagas, och det föreslagna

stadgandet avsåge att förhindra, att ovisshet i angivna avseende skulle

kunna allt för länge råda. Kommittén hade så mycket mindre hyst några

betänkligheter mot att föreslå ett dylikt stadgande, som fråga ju vore om

en begränsning, icke, såsom i avseende å skatten, av statens egen rätt utan

endast av dess verksamhet i dens intresse, som genom uraktlåtenhet att inbetala

pensionsavgift ådagalagt bristande förmåga eller vilja att bidraga till

tryggande av sin egen framtid.

Av några bland de myndigheter, som avgåvo yttrande över kommitténs

förslag, framställdes anmärkningar mot det föreslagna sättet för uppbörden

ävensom mot förslaget om kommunernas garanti för grundavgifterna. Så

anförde överståthållarämbetet bland annat, att kommunen ej hade mycket tillfälle

att inverka på och framkalla godvillig betalning av avgifterna. Att kommunen

det oaktat skulle iklädas ansvaret för den oguldna återstoden vore

hårt, åtminstone om, såsom förslaget tycktes förutsätta, någon pensionsförmån

icke, genom inbetalning efter uppbördsstämma^ skulle beredas kommunens

försumliga medlemmar. Kommunen komme då att sakna varje

direkt fördel av betalningens fullgörande. Visserligen skulle kommunen äga

rätt att i sin ordning uttaga avgifterna av de försumliga, men detta medgivande

syntes icke vara synnerligen mycket värt. Vad Stockholm anginge,

vore det önskvärt, att grundavgifterna liksom tilläggsavgifterna finge debiteras

och uppbäras i sammanhang med kronoutskylderna. — Aven från några

av Konungens befallningshavande i länen förordades, att samtliga avgifter

måtte uppbäras i samband med kronoutskylderna, under det att andra länsstyrelser

uttalade sig för det av kommittén framlagda förslaget.

I det på berörda kommittébetänkande byggda lagförslag, varöver inhämtades

utlåtande från lagrådet, hade i nu förevarande hänseenden vidtagits

den ändring i förhållande till kommittéförslaget, att dels införts stadgande

om att Konungen skulle, där så prövades skäligt, äga för viss kommun förordna,

att jämväl uppbörden av grundavgifterna skulle verkställas i samband

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr II

med kronouppbörden, dels bestämmelsen om viss tid, inom vilken grundavgifterna

skulle uppbäras, blivit utesluten. I övrigt bibehölls kommitténs

förslag i fråga om sättet för uppbörd av grundavgifterna.

Föredragande departementschefen anförde angående det till lagrådet

remitterade förslaget i denna del:

»Vidkommande först frågan, huruvida alla avgifter böra debiteras och

uppbäras i samband med kronoutskylderna, så måste jag ansluta mig till

kommitténs förslag, att det är förenat med vissa fördelar, att grundavgiften

enligt nu framlagt förslag uppbäres inom och genom kommunen, mindre i

följd därav, att för kommunen föreslagits ansvarighet för dessa utskylder,

än därför, att kommitténs förslag synes vara en praktisk utväg. Uppmärksammas

bör nämligen, att antalet av dem, som skola betala denna grundavgift

allena, är synnerligen stort — över 80 % av de avgiftspliktiga — och

att dessa hittills icke varit uppförda till annan kronoskatt än, för vissa av

dem, personliga avgifter. Utfärdandet av kronodebetsedlar för alla dessa

skulle väsentligt öka arbetet hos vederbörande debiteringsmän. Det bör

också vara lättare att få in dessa avgifter, om kommunerna rörande dem få

tillfälle att ordna med uppbörden, såsom synes lämpligt, vare sig de upptagas

å kommunaluppbördssedlarna eller de eljest uttagas från särskilda

längder. Av betydelse för avgifternas utfående är också, att de ej behöva

betalas på eu gång. -—- —• — Jag anser således kommitténs förslag i förevarande

del vara lämpligt såsom regel och passa för flertalet kommuner.

Emellertid kan tilläventyrs i stora kommuner ett dylikt uppbördssätt vara

förenat med svårigheter, som böra föranleda en annan ordning. Vad av överståthållarämbetet

härutinnan anförts, synes mig äga den vikt och betydelse,

att man, med frånseende av en del av ovanberörda synpunkter, som tala

för kommitténs förslag oförändrat, bör på så sätt tillmötesgå eu önskan om

samtliga avgifters upptagande å kronodebetsedlarna, att möjlighet härtill

ges efter beslut i varje fall av Kungl. Maj:t.

Jag föreslår därför, att, med bibehållande av regeln att grundavgiften uppbäres

inom kommunerna, den kommun, som därom hos Kungl. Maj:t gör

framställning, må kunna, efter Kungl. Maj:ts prövning av de härför anförda

skälen, få uppbära grundavgiften i samband med kronouppbörden. Frågan

synes mig härmed kunna lösas på ett sätt, som bör kunna lämpa sig efter

de olika förhållandena inom olika kommuner. Givetvis måste i sammanhang

med ett sådant förordnande, som blott bör meddelas, då särskilda

skäl härför anförts, Kungl. Maj:t föreskriva de närmare bestämmelser, som

erfordras för verkställigheten, även om dessa i vissa avseenden avvika från

de i lagen för där upptaget fall angivna.»

Lagrådet anförde i sitt utlåtande i denna del bland annat följande:

Stadgande^ om uppbörden syntes icke med önskvärd tydlighet utmärka,

när eu avgift skulle anses vara erlagd å sådan tid, att den finge tagas i

beräkning vid pensionsbeloppets bestämmande. Kommunen, som ägde bestämma

den ordning, i vilken avgifterna borde erläggas, utsatte naturligtvis

viss tid, inom vilken avgiften i en eller flera terminer skulle vara inbetald.

Det vore möjligt, att eu avgiftspliktig, som försummat denna tid, komme

med sin avgift, innan kommunen inlevererat avgiftssumman till pensionsfonden,

eller måhända efteråt, men före insändandet av förteckningen till

pensionsstyrelsen. Givetvis kunde inom de särskilda kommunerna olika

uppfattning göra sig gällande, huruvida i dylika fall avgiften finge i förteckningen

upptagas såsom erlagd av den avgiftspliktige.

Lagrådet.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

K- proposition

1913: 126.

Särskilda

utskottet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 91.

Enligt kommitténs förslag skulle de pensionsavgifter, kommunen liade

att uppbära, vara för varje år erlagda senast en månad före årets utgång.

Vid den förändring av stadgandet, som inom departementet vidtagits, både

icke utsatts någon sluttermin för uppbörden. Då det naturligtvis icke kunde

medgivas kommunen att uppskjuta denna ens någon avsevärd tid, sjntes

stadgande om sådan sluttermin erforderligt.

I anledning av vad lagrådet sålunda anfört infördes i det lagförslag i

ämnet, som genom proposition (nr 126) förelädes 1913 års riksdag, stadgande

om viss tid, inom vilken grundavgifterna senast skulle erläggas, vilken tid

därvid, utan närmare motivering, utsträcktes från den av kommittén föreslagna

tidpunkten, den 1 december, till den 1 april nästföljande år. Därjämte infördes

uttryckligt stadgande, avsett att utmärka, att endast avgift eller del

därav, som erlades före den inom kommunen bestämda uppbördstidens utgång,

finge medräknas vid bestämmande av avgiftspensionens storlek, och att

alltså vad som erlades av kommunen i ersättning för oguldna avgifter icke

finge därvid tagas i betraktande.

Omförmälda proposition behandlades i riksdagen av särskilt utskott, som

i sitt utlåtande (nr 1) förklarade sig anse, att Kungl. Maj ds förslag i nu

ifrågavarande delar i stort sett erbjöde en tillfredsställande och efter vårt

lands förhållanden väl avpassad anordning. Utskottet föreslog emellertid

vissa smärre ändringar, varigenom nu behandlade stadganden erhöllo den

lydelse, som sedermera lagfästes i 14 § av lagen om allmän pensionsförsäkring.

Som motiv för sitt förslag om utsträckning av den tid, inom vilken grundavgifterna

skulle uppbäras, samt framflyttande av den tidpunkt, efter vilken avgifts

erläggande icke skulle inverka på pensionsbeloppets storlek, anförde utskottet:

»Den tidpunkt, före vilken den för alla avgiftspliktiga gemensamma pensionsavgiften

skall vara erlagd, är i förslaget bestämd till utgången av mars

månad året efter det, under vilket avgiften påförts. I ett stort antal kommuner

torde denna tidsbestämning icke bereda svårigheter; på vissa orter

torde dessa avgifter t. o. m. kunna uppbäras redan samma år som de påförts.

För andra kommuner torde däremot den föreslagna tiden bliva väl

knapp. Med hänsyn till önskvärdheten av att för de avgiftspliktiga i största

möjliga utsträckning underlätta avgifternas erläggande har utskottet därför

föreslagit nämnda tidpunkts framflyttande till den 1 juli. En ytterligare

lättnad för de avgiftspliktige har utskottet ansett lämpligen kunna beredas

därigenom, att såsom villkor för rätt till avgifts tillgodoräknande uppställa,

icke, såsom det kungl. förslaget, att avgiften erlagts ''före uppbördstidens

utgång’, utan allenast att densamma erlagts före den 1 juli.»

Ur särskilda utskottets utlåtande må vidare här anmärkas det uttalandet,

att påtagligt vore, att det föreslagna debiterings- och uppbördssystemet med

ganska stor sannolikhet kunde förutses komma att i tillämpningen visa

brister och ofullständigheter, som krävde avhjälpande eller komplettering.

Särskilt under den första tiden skulle givetvis åtskilliga svårigheter göra

sig gällande. Det finge emellertid bliva framtidens sak att med ledning av

vunnen erfarenhet vidtaga de förändringar, som befunnits nödiga.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kanyl. Maj:ts proposition nr Öl. I |

14 § i lagen flen 30 juni 1913 angående allmän pensionsförsäkring ändrades

redan år 1914 i anledning av kungl. proposition (nr 217). I nu förevarande

avseenden voro emellertid ändringarna allenast av formell natur och

föranleddes av ett uttalande av lagrådet, att den oklarhet och ofullständighet,

som vidlådde 14 § i dess ursprungliga fyllelse, påkallade en mera grundlig

omarbetning därav än som av Kungl. Maj:t först föreslagits.

Inom riksdagen har upprepade gånger framställts förslag om ändring

av 14 § i pensionsförsäkringslagen.

Redan vid 191(3 ars riksdag väcktes motion (II: 189) om utredning på

vad sätt och i vad man kommunerna kunde beredas lättnader i de utgifter,

som genom införandet av den allmänna pensionsförsäkringen åsamkats dem,

bland annat genom den kommunerna ålagda ansvarigheten för grundavgifterna.

Motionen blev emellertid, efter det pensionsstyrelsen meddelat, bland

annat, att styrelsen jämlikt av Kungl. Maj:t erhållet bemyndigande redan

igångsatt en utredning angående sättet för uppbörden av pensionsavgifterna,

av riksdagen avslagen under hänvisning till att pensionsförsäkringen varit

i tillämpning allt för kort tid för att några allmänna slutsatser rörande dess

verkningar då ännu kunde dragas.

Vid 1922 års riksdag väcktes ånyo två motioner (II: 65 och II: 66) i denna

fråga, i vilka motioner yrkades, dels att riksdagen måtte i skrivelse till

Kungl. Maj:t anhålla, det täcktes Kungl. Maj:t låta utreda, om sådan ändring

i pensionsförsäkringslagen kunde vidtagas, att grundavgifterna komme att

uppbäras i samband med kronouppbörden och att kommunerna bleve

befriade från skyldigheten att till försäkringsfonden inbetala ett belopp,

motsvarande de avgifter, som icke blivit av de avgiftspliktiga erlagda, och

dels att riksdagen måtte besluta att hos Kungl. Maj:t anhålla om förslag

till sådan ändring i 13 § av nämnda lag, att uppbörden av pensionsförsäkriugsavgifterna

icke förbleve uppdelad på två uppbördsmyndigheter, utan

att uppbörden av dessa avgifter uppdroges åt endast en uppbördsmyndighet.

Bland de skäl, som anfördes för dessa yrkanden, var, att gällande bestämmelser

förorsakade kommunerna mycket arbete och stora kostnader.

Uppbörden skulle lämpligare kunna anordnas i samband med den ordinarie

kronouppbörden. Utom den lättnad, som sålunda åstadkommes vid själva

debiteringen, följde sannolikt även ett bättre uppbördsresultat. För erläggande

av det ringa belopp, som grundavgiften till pensionsförsäkringen enbart

utgjorde, kunde man icke vänta, att de avgiftspliktiga skulle vidtaga

några särskilda åtgärder, om de bodde på något större avstånd från själva

uppbördslokalen. Det vore också en känd sak, att större rest, procentvis

räknat, uppstode på pensionsgrundavgifterua än på kommunal- eller kronoutskylder.

Samma förhållanden gjorde sig gällande vid indrivningen. Man

kunde icke vänta, att en fjärdingsman eller annan indrivningsförrättare skulle

gå långa vägar, kanske miltals, för att söka personer på en avgift på

några kronor. Det kunde ofta vara en besparing för honom att själv erlägga

avgiften hellre än att söka upp den avgiftsskyldige för att utkräva

beloppet.

Tidigare

ändrings
förslag.

s. 12 Kontrollera mot PDF

Pensions
styrelsens
framställning.

Det nuvarande

systemets

olägenheter.

12 Kungl. Maj-.ls proposition nr Öl.

Sedan pensionsstyrelsen i infordrat utlåtande över motionerna erinrat,

bland annat, att den av Kungl. Maj:t den 11 oktober 1920 tillsatta kommittén

för socialförsäkringens organisation jämväl hade att verkställa utredning

och avgiva förslag beträffande grunderna för socialförsäkringen och

följaktligen syntes böra upptaga till prövning även spörsmålet om kommunernas

ansvarighet för grundavgifterna, hemställde andra lagutskottet i utlåtande

(nr 7), under hänvisning till att de i motionerna väckta frågorna

sålunda redan vore föremål för utredning, att motionerna icke måtte föranleda

någon riksdagens åtgärd. Denna hemställan godkändes av riksdagen.

Efter denna redogörelse för gällande bestämmelser och deras tillkomst

m. m. övergår jag till pensionsstyrelsens nu förevarande framställning.

Pensionsstyrelsen har däri förklarat sig anse de sålunda för närvarande

gällande bestämmelserna om uppbörd av grundavgifterna för pensionsförsäkringen

vara behäftade med vissa brister. Styrelsen anför härom:

»De nu gällande bestämmelserna om påföring, uppbörd och redovisning

av pensionsavgifterna hava visat sig medföra olägenheter i åtskilliga avseenden.

I inånga fall äro de i avgiftsförteckningarna förekommande identifieringsuppgifterna

oriktiga eller ofullständiga och saknas tillförlitliga uppgifter om

inflyttning. Ofta visar det sig, att olikheter förefinnas mellan de i förteckningarna

antecknade tilläggsavgifterna och de, som äro upptagna i taxeringslängderna,

efter vilka uppbördsboken utskrives. .Härjämte förekommer,

att anteckningarna i förteckningarna om erlagda avgifter ej alltid äro riktiga.

En synnerligen stor olägenhet är, att i lagen saknas bestämmelse om tid,

då stämma för uppbörd av grundavgifterna senast skall äga rum. I detta

avseende finnes ej annan bestämmelse än att sådan avgift skall vara betald

senast före utgången av juni månad året efter avgiftspåföringen för att tillgodoräknas

avgiftsbetalaren. Föreskrift saknas även om tid för avlämnandet

av restlängd. Följden bär ock blivit, att i många fall uppbördsstämma utsatts

så sent, att indrivning av resterande avgifter ej kunnat äga rum inom

respittiden. Det har till och med inträffat, att uppbördsstämma hållits

först under juni månad och ändå senare, till och med så sent som under

oktober, och att restlängd sålunda avlämnats först därefter. De avgifter,

som i dylika fall indrivits, hava väl kommit kommunen till godo men däremot

ej den försäkrade, oaktat hans försummelse kanske varit ganska förlåtlig,

då kommunen anordnat uppbörden på ett mindre praktiskt sätt.

Gällande bestämmelser om tid för inleverering till pensionsstyrelsen (pensionsförsäkringsfonden)

av erlagda grundavgifter och om skyldigheten att

gälda ränta för försummad leverans av sådana avgifter hava ej sällan givit

anledning till eu tidsödande utredning med mången gång mindre tillfredsställande

resultat. De kommunala uppbördsmyndigheterna äro skyldiga att

i den till avgiftsförteckningen hörande summeringslängd angiva de dagar,

då uppbördsstämma hållits, och därvid influtet belopp. I regel kan pensionsstyrelsen

ej kontrollera dessa uppgifter, men då i enstaka fall jämförelse

kunnat göras exempelvis med uppgift om uppbördsstämma å debetsedel,

som i samband med pensionsansökau kommit styrelsen till hända,

hava de båda uppgifterna ej sällan brustit i överensstämmelse. Till svar å

anmärkningar, som i dylika fall framställts från pensionsstyrelsens sida,

hava vederbörande såsom förklaring velat göra gällande, att vid beräkning

av tiden för inleverering uppbördsstämma!! bör anses avslutad först, när

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kumjl. Maj ds proposition nr 1)1. ]•]

uppbördsmyndigheten — efter att hava sökt under hand fa in största möjliga

avgiftsbelopp — uppgör och avlämnar restlängd. I åtskilliga fall har

uppbördsstämma!! uppgivits vara avslutad först med utgången av juni.

Pension sstyrelsen liar vidare under nuvarande förhållanden mycket liten

^aöjligliet att kontrollera avlämnandet av tilläggsuppgifter. Dessa inkomma

även mycket ojämnt, vilket haft till följd, att årligen åtskilliga tusen kronor,

som i laga tid erlagts, ej kunnat tillgodoföras avgiftsbetalarna.»

Pensionsstyrelsens av dessa skid framlagda förslag till ändrade bestämmelser

om uppbörden av grundavgifterna innebär, att uppbörd, som verkställes

av kommun, skall vara avslutad före den IG december det år, då avgifterna

påförts. Avgift, som icke erlagts senast den dag, då enligt beslut

av kommunen uppbörden skall vara avslutad, skall uppföras å restlängd, som

före årets slut slätt avlämnas för indrivning. Ändring föreslås däremot icke

i bestämmelsen, att allt, som före utgången av juni månad påföljande år

erlagts i grundavgift, skall tagas i beräkning vid bestämmande av avgiftspensionens

belopp. Pensionsstyrelsen föreslår, att de för genomförande av

dess förslag i denna del erforderliga nya stadgandena skola införas i stället

för fjärde stycket i nu gällande 14 §.

I motiven till sitt förslag i nu berörda avseenden anför pensionsstyrelsen

till en början, att styrelsens förslag icke innebuie några ändringar i de

principiella grunder, på vilka pensionsförsäkringen vilade. Styrelsen förutsatte

sålunda, bland annat, att upjibörden av pensionsavgifterna förbleve i

huvudsak fördelad pa sätt förut vore fallet och att kommunens ansvarighet

för grundavgifterna bibehölles. Angående skälen för att styrelsen ej föreslagit

någon ändring härutinnan anför styrelsen:

»Jämväl frågan om förläggande av uppbörden av grundavgifterna till kronouppbörden

bär vant föremål för övervägande. Såsom förut nämnts, äger

Konungen för viss kommun förordna, att uppbörden av ifrågavarande avgifter

skall verkställas i samband med kronoutskylderna. Att generellt föreskriva

en sådan anordning synes dock ej vara lämpligt med liänsvn till

kommunernas ansvar för dessa avgifter, och i alla händelser torde böra avvaktas

resultatet av. utredningar angående uppbörd av kommunalutskylderna

genom kronouppbördsmyndiglieternas försorg.»

En ytterligare anledning att lata tills vidare anstå med denna fråga vore

enligt pensionsstyrelsen den utredning av spörsmålet om eu förenklad och

enhetlig organisation av socialförsäkringen, som uppdragits åt socialförsäkringskommittén.

Styrelsen erinrar vidare om förenämnda, vid 1922 års riksdag i frågan

väckta motioner samt om sitt över dessa avgivna utlåtande, i vilket styrelsen

bland annat papekat, att en överflyttning av uppbörden av grundavgifterna

till kronouppbörden komme att medföra ökade kostnader för statsverket.

Vad särskilt landskommunerna anginge, hade styrelsen anfört, att om uppbörden

av grundavgifterna verkställdes i samband med kronouppbörden,

detta innebure, att densamma lades direkt under länsstyrelserna med förmedling

av postverket, i stället för att eljest vederbörande uppbördsmyndighet

Pension sst

yreisens

ändrings - förslay.

Motiv till

pensionsstyrelsens

ändringsförslag.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj ds proposition nr 91.

inom varje särskild kommun ombesörjde och övervakade uppbörden. Det

vore att befara, att en dylik anordning skulle komma att medföra vissa

praktiska olägenheter och verka ogynnsamt på uppbörden av avgifterna.

Styrelsen anför i sitt nu förevarande betänkande vidare, att en olägenhet

med nuvarande system hade varit det icke obetydliga besväret med indrivning

av restförda grundavgifter. Därest emellertid, såsom styrelsen nu

föresloge, restlängd å grundavgifterna avlämnades ungefär samtidigt med

restlängden å kronoutskylder, syntes en icke oväsentlig lättnad beredas indrivningsmyn

digheterna.

Såsom mera speciell motivering till sitt förslag om tillbaka flyttande av

uppbördstiden yttrar pensionsstyrelsen vidare i huvudsak följande:

»Restantierna å grundavgifterna utgjorde, enligt senast tillgänglig statistik,

sammanlagt för hela riket för år 1919 1,350,000 kronor och för år 1920

1,460,000 kronor. Med restantierna avses därvid de påförda avgiftsbelopp,

som icke blivit av de avgiftspliktiga erlagda före respittidens utgång. Pensionsstyrelsen

saknar i allmänhet kännedom om resultatet av den indrivning,

som verkställts efter respittidens utgång, men vissa inom styrelsen

vidtagna specialundersökningar giva stöd åt den uppfattningen, att de avgiftsbelopp,

som kommunerna efter respittidens utgång lyckas utkräva av

de försumliga, torde i verkligheten rätt betydligt minska ovan angivna restantiesummor.

Såsom belysande för, vilken betydelse en tidigare utsatt uppbördsstämma

kan äga för att uppbörden av grundavgifterna skall leda till det med pensionsförsäkringen

avsedda resultatet, må anföras förhållandena i Stockholm

och Norrköping. I Stockholm uppburos före år 1919 en del grundavgifter

först på första kom munaluppbördss täln man i mars. Restantierna utgjorde

då årligen 28 % eller däröver. Från och med år 1919 uppbäras alla grundavgifter

i Stockholm i samband med kronoutskylderna, sålunda före årets

utgång. I samband härmed nedgingo restantierna betydligt, nämligen för

år 1919 till cirka 18 %, vilket huvudsakligen torde böra tillskrivas den omständigheten,

att med den nya anordningen flera avgifter lmnno indrivas

före den 1 juli. För år 1920 ökades visserligen på grund av den allmänna

depressionen restantieprocenten något, dock ej till mer än 21 %. — I Norrköping

hölls uppbördsstämma för uppbärande av grundavgifterna för år 1918

i mars 1919 och för år 1920 i september 1920. Restantieprocenten var för

år 1918 cirka 49 och för år 1920 endast 25, d. v. s. ungefär hälften så stor.

Det synes pensionsstyrelsen vara av behovet påkallat, att i pensionsförsäkringslagen

införes stadgande, att uppbördsstämma skall hållas och restlängd

vara avlämnad inom viss tidpunkt så vald, att även indrivningsarbetet

kan vara till väsentlig del slutfört före respittidens utgång den 30 juni. Då

nu erfarenheten visat, att en tid av sex månader i allmänhet är tillräcklig

men ofta även nödvändig för indrivningsarbetets avslutande i normala fall,

har det förefallit styrelsen vara i varje händelse ur denna synpunkt lämpligt,

att den tidpunkt, inom vilken restlängd senast skall vara avlämnad,

förlägges till årsskiftet. Tidsfristen för uppbördsstämmans hållande bör då

naturligen utgå något tidigare, förslagsvis vid december månads mitt.

Styrelsen har i allt fall ansett, att tidpunkten för restlängdens avlämnande

icke bör sättas senare än vid årsskiftet. Om så sker, måste nämligen

av samma skäl, som ovan framhållits, i försäkringens eget intresse

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kunyt. Maj;ts proposition nr .97. 15

respittiden för _ avgifternas erläggande utökas med lika läng tid utöver den

30 juni samt i samband därmed även tidpunkten för förteckningarnas insändande

till pensionsstyrelsen i motsvarande grad framskjutas. Enligt nuvarande

bestämmelser skola förteckningarna insändas till styrelsen före den

1 september året efter avgiftspåföringen. I full insikt om de kitt förstådda

olägenheterna av att mer än nödigt uppskjuta denna tidpunkt bär man

fixerat densamma så tidigt som redovisningsarbetet över huvud taget medgivit.

Förteckningarna inkomma ock till styrelsen i regel först vid september

månads ingång. Då det är av vikt," för att arbetskostnaderna skola

hållas inom rimlig marginal, alt de till styrelsen inkommande förteckningarna

innehålla så fullständig redovisning som möjligt, har styrelsen emellertid

i samband med vissa förslag i dylikt syfte sett sig nödsakad att föreslå,

att sistnämnda tidpunkt framflyttas till september månads mitt. Om

densamma skulle ytterligare nämnvärt framskjutas, kommer detta att medföra

tämligen allvarliga olägenheter för granskningsarbetet.

Det torde redan av vad förut anförts framgå, att, därest här ovan förordade

anordning genomföres, så att restlängd skall avlämnas före årets utgång,

kommer resultatet av avgiftsbetalningen att bliva vida mer effektivt för de

försäkrade än med nuvarande bestämmelser. För att vinna närmare upplysning

rörande denna fråga har styrelsen företagit en utredning angående

uppbördsresultatet för år 1920^ med hänsyn till, huruvida uppbördsstämma

hållits före, resp. efter årsskiftet. Denna utredning ger helt visst en god

ledning för frågans bedömande. Fullt upplysande kan den emellertid ej få

anses vara, enär det dels — såsom redan ovan anmärkts — i några fall

torde hava förekommit, att vederbörande kommun såsom tidpunkt för uppbördsstämma^

avslutande angivit den dag, då uppbörd smyndiglic t en —

efter att hava sökt under hand få in största möjliga avgiftsbelopp — uppgjort

och avlämnat restlängd, dels åter i andra fall torde förhålla sig så.

att uppbördsstämman visserligen avslutats å den dag, som av kommunen

uPPgivi^s! men att rostlängden avlämnats till indrivningsmyndigheten först

vid en senare tidpunkt, i några fall kanhända först flera månader senare.»

Resultatet av den sålunda förebragta utredningen föreligger i en tabell,

vilken torde få såsom bilaga fogas vid statsrådsprotokollet för denna dag

(bilaga B).

Av tabellen framgår, att för år 1920 ett mycket stort antal kommuner,

nämligen 1,748 med ett påfört grundavgiftsbelopp av sammanlagt nära 8

miljoner kronor, redan funnit det vara fördelaktigt att förlägga uppbörden till

tidpunkt före årsskiftet, under det att antalet kommuner, där uppbörden verkställdes

efter årsskiftet, allenast upjjgick till 775 med ett påfört grundavgiftsbelopp

av omkring 2 Vs miljoner kronor. Vad angår resultatet av uppbörden,

alltefter den olika tidpunkten för densamma, framgår av tabellen, att restantierna

uppgingo i de kommuner, där uppbörden verkställdes före årsskiftet, till 13.8 %

och i de andra kommunerna till 16.2 % av det sammanlagda beloppet av de

påförda avgifterna. I mindre kommuner synes restantiernas storlek i stort sett

vara oberoende av tidpunkten för uppbördsstämman; så uppgingo exempelvis i

de kommuner, där det påförda avgiftsbeloppet ej uppgått till 2,000 kronor,

de genomsnittliga restantierna, i kommuner med uppbörd före årsskiftet

till 4.3 % och i andra kommuner till 4.7 %) därvid dock är att märka, att i fråga

om enbart studskommuner motsvarande procenttal voro 3.8. respekt]''ve 14.i.

Utredning

angående

uppbörds
resultatet.

s. 16 Kontrollera mot PDF

Ytterligare

motivering för

pensionsstyrelsens

förslag.

16 Kungi. Maj ds proposition nr 91.

Beträffande kommuner, större än nyss sagts, äro procenttalen för restantierna

genomgående betydligt högre för de grupper av kommuner, där uppbörden

skett efter årsskiftet. Det är alltså för dessa grupper, som omfatta

tillsammans 354 kommuner med ett påfört grundavgiftsbelopp år 1920 av

sammanlagt 1.87 miljoner kronor och ett restantiebelopp av ungefär 350,000

kronor, som den föreslagna reformen skulle bliva av betydelse. Det må i

detta sammanhang framhållas, att — såsom också pensionsstyrelsen påpekat —

ju större en kommun är, desto längre tid kräver naturligen i allmänhet

indrivningen och desto större betydelse för indrivningsresultatet vid respittidens

utgång får följaktligen tidpunkten för uppbördsstämman.

Till belysande av verkningarna av de olika uppbördstiderna har inom

pensionsstyrelsen vidare upprättats en P. M. angående uppbörden av pensionsavgifter

inom Norrbottens län, vilken P. M. torde som bilaga (bilaga C)

få fogas vid statsrådsprotokollet.

Pensionsstyrelsen angiver härefter skälen för att styrelsen ej velat föreslå en

ännu tidigare slutpunkt för uppbörden och yttrar därom:

»Om det i allmänhet för att erhålla ett gott resultat beträffande den avgiftsbetalning,

som kommer de försäkrade till godo, torde vara nödvändigt

att tiden för restlängdens avlämnande begränsas till årsskiftet, så torde det

å andra sidan ej heller föreligga några mera avgörande positiva skäl för att

vilja göra begränsningstiden ännu kortare. Det är visserligen givet, att särskilt

med hänsyn till den stora flyttningsfrekvensen i vårt land uppbördsresultatet

i allmänhet bör bliva bättre, ju tidigare uppbördsstämma kan

hållas efter det förteckningen, som utgör primärlängd för uppbörden, blivit

upprättad. I ett ganska betydande antal kommuner har det emellertid, såsom

ovan anförts, visat sig vara ett önskemål hos uppbördsmyndigheten

att efter den officiella uppbördsstämma^ avslutande under någon tid få

söka under hand inkassera avgifter av kommunens invånare, innan restlängden

avlämnas. En dylik anordning är naturligtvis i regel endast till gagn

för försäkringen.»

Pensionsstyrelsen anför ytterligare som motivering för sitt förslag i

denna del:

»Bland de övriga fördelar, som skulle vinnas med eu sådan anordning,

må bland annat nämnas, att det ej vidare skulle kunna inträffa att, såsom

nu stundom sker, en avgift förfaller till betalning först efter den tidpunkt,

då en person på grund av uppnådda 67 år är berättigad till pension för

avgiften i fråga.

Det bör i detta sammanhang måhända även erinras om bestämmelserna

i 9 § pensionsförsäkringslagen rörande minskning av pensionstillägget för

den, som visat uppenbar försumlighet i fullgörandet av sin avgiftsplikt. Det

förekommer ej sällan, att enligt vederbörande sökandes egen uppgift samtliga

avgifter erlagts, medan i verkligheten endast avgifter för ett eller annat

år finnas i styrelsens kortregister antecknade såsom av honom erlagda. I

många fall torde därvid sökandens uppgift vara lämnad i fullkomligt god

tro; avgifterna hava, med nuvarande system, indrivits det ena året efter, det

andra före juni månads utgång. För allmänheten torde det i regel vara

mycket svårt att förstå den skillnad detta haft i påföljd; desto hellre som

det, åtminstone när det gäller de ekonomiska skyldigheterna till det allmänna.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kimgl. Maj:ts proposition nr 91. 17

torda vara eu tämligen utbredd åskådning, att dessa äro på ett fullt tillfredsställande

sätt fullgjorda, om blott vederbörande utskylder erlagts till

lndrivriingsmyndiglieten. Givetvis böra även bär berörda synpunkter tala

för eu anordning, vilken såsom den föreslagna möjliggör eu tidigare indrivning.

»

Pension,sstyrelsen bär i sin om förmälda skrivelse jämväl framlagt förslag

till vissa ändrade administrativa författningar. Av dessa förslag synas endast

följande äga omedelbart samband med styrelsens nu närmast behandlade

förslag angående ändrade bestämmelser för den kommunala uppbörden av

giundav gifter, nämligen dels förslag angående tillägg till den s. k. restindrivningsförordningen

av innebörd, att restlängd över grundavgifter skulle innehålla

en kolumn för anteckning om tidpunkten, då avgift erlagts, dels och

föi slag till nya stadganden i stället för den nu gällande kungörelsen av den

10 april 1915 (nr 115) angående redovisning och inbetalning av pensionsavgifter

enligt lagen om allmän pensionsförsäkring. Enligt sistnämnda förslag

skulle det åligga den kommunala uppbördsmyndigheten att, sedan kommunal

uppbördsstämma hållits för uppbörd av grundavgifter, förr utgången

av det år, under vilket avgifterna påförts, insätta influtna avgifter å något av

riksbankens kontor för att tillgodoföras pensionsstyrelsens giroräkning vid

riksbankens huvudkontor. I övrigt skulle bestämmelserna i sistnämnda hänseenden

i huvudsak bliva av samma innehåll som de nu gällande och i det

föregående återgivna.

Till motivering för sitt förslag angående ändring av tiden för kommunernas

inleverering av uppburna grundavgifter har pensionsstyrelsen anfört

följande:

»Såsom förut nämnts, hava bestämmelserna om redovisning och inleverermg

av de vid uppbördsstämma inom kommun influtna grundavgifter vållat

åtskilliga olägenheter och besvär. Begränsas tiden för uppbördens förrättl1.

1 den 16. december, bör i samband därmed stadgas en för alla lika

J.. inleverering av influtna grundavgifter, och bör i sådant avseende

lämpligen föreskrivas, att vid uppbörden influtna sådana avgifter skola inIev^e™s

före årets utgång. Därigenom vinnes även, i motsats mot vad nu

f;1'' :forhållandet, vid de försäkringstekniska beräkningarna en fastare hållpunkt

beträffande den tid, då avgifterna inlevereras. Visserligen kan med en sådan

a!10.r<‘nmhr inträffa, att, om uppbördsstämma äger rum jämförelsevis tidigt

pa hösten, kommunen erhåller någon räntevinst på de uppburna avgifterna.

Da emellertid denna räntevinst under alla förhållanden blir tämligen obetydhg,

bor liamnda omständighet knappast giva anledning till någon allvarligare

invändning mot förslaget. Snarare torde det få anses förmånligt, om

man därigenom kan stimulera kommunerna att hålla tidig uppbördsstämma

särskilt därest uppbördsmyndigheten, i enlighet med nu i en del kommuner

förekommande praxis, söker att själv även efter stämman under hand inkassera

resterande avgifter. Väsentligt är för övrigt i förevarande hänseende

att avgifterna i genomsnitt komma att inlevereras avsevärt tidigare med de

nya bestämmelserna än med de gamla och att förut påpekade tidsödande utredningar

om tidpunkten för uppbördsstämmas avslutande m. in. ej längre bliva

erforderliga.»

Bihang till riksdagens protokoll 1925. 1 sand. 81 höft. (Nr 91_92)

Pensionsstyrelsens

förslag till

administrati

va författningar.

Ti 25 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Deltagande i

handläggningen

inom

pensionsstyrelsen.

Särskilt yttrande

inom

pensionsstyrelsen.

Avgivna

utlåtanden

över pensionsstyrelsens

framställning.

Översikt.

Läns
styrelserna.

Kungl. Maj:ts proposition nr 91.

Yid det sammanträde inom pensionsstyrelsen, då beslut fattades om avgivande

av förevarande framställning, närvoro generaldirektören af Jochnick

samt byråcheferna Enbom, Dickman, Stridsberg och Telander. Av de till

styrelsens biträde förordnade sakkunniga hade landshövdingen S. H. Kvarnzelius,

hemmansägaren P. Nilsson och fröken Ebba Wedberg deltagit i ärendets

behandling och tillstyrkt ifrågavarande förslag.

Vid uppgörande av föreliggande förslag hade pensionsstyrelsen därjämte

rådfört sig med, bland andra, häradsskrivaren i Gripsholms fögderi av

Södermanlands län K. J. A. Söderlund samt landsfiskalen i Älvkarleby distrikt

av Uppsala län S. E. P. Magni, vilka jämlikt Kungl. Maj:ts medgivande deltagit i

styrelsens överläggningar. Båda hade förklarat sig icke hava något att erinra

mot förslagen, som enligt deras mening vore ägnade att åstadkomma förenkling

och reda i avseende å pensionsavgifternas påföring, uppbörd och

redovisning.

Generaldirektören af Jochnick anmälde vid ärendets behandling i pensionsstyrelsen

särskilt yttrande till protokollet. I detta yttrande, vilket torde

få som bilaga (Bilaga D) fogas vid statsrådsprotokollet, yttrade generaldirektören

af Jochnick på närmare anförda skäl, att han anslutit sig till

det förslag om en mera avsevärd förkortning av den ordinarie uppbördstiden,

som avsåges med pensionsstyrelsens framställning, då en sådan förändring,,

så vitt generaldirektören kunnat finna, ägde goda förutsättningar att i stort

sett bereda såväl de försäkrade som kommunerna beaktan svärda fördelar. Men

denna anslutning hade skett endast under den förutsättning, att man kunde

förvänta, att Kungl. Maj:t skulle komma att ställa sig välvillig till framställningar

om upptagande av grundavgifter i samband med krön o utskyld er na från

kommuner, vilka genom förändringen drabbades av olägenheter. Sannolikt

måste man räkna med ett flertal dylika ansökningar.

Jag övergår nu till att redogöra för innehållet i de utlåtanden, som, enligt

vad jag nyss anfört, infordrats över pensionsstyrelsens förslag, i den del

detsamma avser föreskrifter om viss sluttid för den kommunala uppbörden.

av grundavgifterna och avlämnande av restlängd över sådana avgifter.

Förslaget har i remitterade delar i stort sett vunnit anslutning från de

hörda myndigheternas sida. Av länsstyrelserna är det endast två, nämligen

de i Göteborgs och Bohus samt i Västerbottens län, som helt avstyrkt

förslaget, varjämte länsstyrelsen i Väster narri ands län avgivit ett, under viss

förutsättning, avstyrkande utlåtande samt vissa länsstyrelser såsom en bättre

lösning förordat andra utvägar eller framställt ändringsförslag i detaljerna.

Samtliga domkapitel, med undantag av det i Härnösand, hava tillstyrkt förslagets

genomförande eller lämnat detsamma utan erinran. Samma är förhållandet

med det stora flertalet av de kommuner, som avgivit yttrande i

ärendet.

Utav flera av de länsstyrelser — till antalet sexton, däri inräknat överståthållarämbetet

— vilka utan varje erinran tillstyrkt förslaget, vitsordas

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majas proposition nr Öl. 19

livligt behovet av sådana bestämmelser som de av pensionsstyrelsen föreslagna.

Sålunda anför länsstyrelsen i Blekinge län, att, då de i förslaget anmärkta

bristerna i fråga om grundavgifternas indrivning och redovisning vore mycket

påtagliga och vållade avsevärda olägenheter för såväl de försäkrade som

vederbörande myndigheter, länsstyrelsen ansåge den föreslagna ändringen

både nyttig och nödig och därför tillstyrkte densammas skyndsamma genomförande.

Länsstyrelsen i Örebro län finner de föreslagna bestämmelserna väl ägnade

att till båtnad for såväl de skattskyldiga som kommunerna medföra snabbare

och effektivare indrivning och förordar därför livligt förslagets godkännande.

Länsstyrelsen i Norrbottens län finner likaledes de föreslagna lagändringarna

lämpliga och av behovet jJåkallade. Från kommunernas sida borde några

svårigheter ej möta att iakttaga ifrågavarande tider, och det torde lända

kommunerna till ej obetydlig ekonomisk fördel, att indrivningen av grundavgiftema

skedde så fort som möjligt efter deras påförande.

... VlSSa länsstyrelser ansluta sig, såsom antytt, till förslaget endast under

förutsättning att andra, såsom mera önskvärda framhållna förändringar i

sattet för uppbörden av ifrågavarande avgifter för närvarande icke skulle

befinnas lämpliga.

Sa ifrågasätter länsstyrelsen i Västmanlands län, huruvida icke föreskrift

borde meddelas, att grundavgifterna skulle debiteras och uppbäras i sammanhang

med kronoutskylderna, då ett genomförande av pensionsstyrelsens

förslag syntes medföra, att uppbörden av grundavgifterna komme att till

tiden sammanfalla med kronouppbörden. Länsstyrelsen ifrågasätter även, om

icke förevarande ärende hade så pass nära sammanhang med det enligt

Kungl. Maj.ts beslut den 23 maj 1924 åt särskilda sakkunniga, de s. k. uppbordssakkunniga,

givna uppdraget att verkställa utredning om åtgärder för

avagabrmgande av en rationell skatteuppbörd, att ärendet borde till dem

overlamnas för att tagas i beaktande vid avgivandet av deras utlåtande. Länsstyrelsen

förklarar sig emellertid icke hava något -att erinra mot förslaget,

därest Kungl. Maj:t skulle finna, att uppbörden av grundavgifterna borde

såsom hittills vara en kommunernas angelägenhet.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län föreslår, att pensionsstyrelsens förevarande

förslag måtte upphöjas till lag, men att dessförinnan måtte övervägas möjligheten

och lämpligheten av att till undvikande av särskild uppbördsstämma

for ifrågavarande avgifter dessa uppbures i samband med kronoutskylderna.

Det vore nämligen icke uteslutet, att det för eu del kommuner skulle innebära

en nackdel att nödgas mot deras vilja anordna särskild uppbördsstämma

pa hösten allenast för uppbärande av grundavgifterna.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län vitsordar, att en tid av sex månader

erfordras för indrivning av uppbördsresterna, men anför, att om pensionsstyrelsens

ifrågavarande förslag icke skulle kunna genomföras, utan att sam
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 91.

tidigt medgivande lämnades ett flertal kommuner att få grundavgifterna

debiterade i samband med kronoutskylderna, förslaget avstyrktes, enär

kronans redogörare icke skäligen syntes böra åläggas vidare besvär med

försäkringsavgifterna, än som redan ålåge dem.

Länsstyrelserna i Södermanlands, Älvsborgs och Skaraborgs län liava anslutit

sig till huvudtanken i förslaget, att föreskrifter borde meddelas om viss

sluttid för den kommunala uppbörden av grundavgifterna och avlämnande

av restlängd över sådana avgifter, men uttala avvikande mening beträffande

lämpligheten av de föreslagna tiderna.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län har sålunda intet att erinra mot förslaget

om den 15 december såsom sista dag för uppbörden men förordar ett framflyttande

av sluttiden för grundavgiftsrestlängdens avlämnande till den 15

januari. Länsstyrelsen anför därutinnan följande:

Det torde för åtskilliga landskommuner med begränsade kommunala arbetskrafter

samt för stadskommuner med gemensamma funktionärer för den

statliga och den kommunala uppbörden kunna uppstå svårigheter att till

årsskiftet medhinna restlängdens upprättande och avlämnande. I den mån

sådana svårigheter skulle inställa sig, komma troligen vederbörande kommun

att göra framställning om grundavgifternas upptagande i samband med

kronouppbörden, varigenom sålunda oguldna sådana avgifter skulle komma

att ingå i landskontorets restlängder över kronouppbörden. Erfarenheten

från de år, under vilka det nuvarande uppbördssätt beträffande kronoutskylder

pågått, hade för länets vidkommande givit vid handen, att restlängderna

i allmänhet icke kunde avsändas till landsfiskalerna förr än omkring

den 10 januari, och förhållandet torde vara detsamma i flertalet andra län.

Då en landsfiskal av erfarenhet visste, att många av dem, som vore upptagna

i restlängden över oguldna grundavgifter, även återfunnes i kronorestlängden,

komme han givetvis att avvakta kronorestlängdens ankomst för att samtidigt

befordra båda längderna till verkställighet. Med bifall till den av länsstyrelsen

föreslagna framflyttningen av tiden för avlämnande av restlängd över

grundavgifterna skulle kommunerna knappast behöva anlita utvägen med

grundavgifternas inbetalning i samband med kronouppbörden. Denna utväg

vore nämligen icke att förorda, bland annat därför att tiden för landskontorets

arbete med restlängdernas upprättande därigenom skulle komma att ytterligare

förlängas.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län ifrågasätter, huruvida icke den korta tid av

fjorton dagar, som vore anslagen för restlängds avgivande, borde kunna

förlängas till åtminstone en månad, då arbetet, särskilt i städerna, vid slutet

av året brukade vara rätt så betungande för de kommunala myndigheterna.

Uppbördsstämma syntes under sådana förhållanden kunna utsättas att hållas

före den 1 december.

Samma erinran framställes av länsstyrelsen i Södermanlands län.

Länsstyrelsen i Jönköpings län slutligen framhåller såsom ett önskemål, att

de grundavgifter, som icke erlagts den dag, då enligt kommunens beslut

uppbörden skall vara avslutad, men som erläggas, innan restlängden utsändes

för indrivning, uteslutas ur restlängden eller att eljest beträffande dylika

avgiftsposter där antecknas, att de gnidits.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. jlfaj:ts proposition nr Hl. 21

De avstyrkande utlåtandena från länsstyrelserna i Göteborgs och Bohus

samt Västerbottens län innehålla i huvudsak följande.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län vitsordar, att otvivelaktigt mycket

skulle vinnas genom en sådan anordning som den föreslagna, men anser

sig på grund av de därmed förknippade olägenheterna, onödigt arbete och

onödiga kostnader, icke kunna förorda bifall till förslaget. Länsstyrelsen

anför vidare:

De kommunala myndigheterna skulle genom förslaget nödgas att hålla

särskild uppbördsstämma samt utfärda särskilda debetsedlar å dessa avgifter.

De avgiftspliktiga skulle hava att inställa sig å ännu en uppbördsdag på

året. Det syntes därför vara att befara, att den direkta uppbörden,''särskilt

å landsbygden, skulle giva sämre resultat än hittills, även om sedermera

genom den längre tiden för restindrivningen totalresultatet skulle bliva

bättre än för närvarande. Onödiga kostnader skulle jämväl uppkomma genom

särskilda debetsedlars tryckning och utskrivande. Länsstyrelsen liölle före,

att den rätta lösningen av denna fråga skulle vinnas genom föreskrifter

om dessa avgifters debitering och indrivning i sammanhang med kronoutskylder.

Samma uppfattning kommer till uttryck i utlåtandet från länsstyrelsen i

Västerbottens län, vilken anser förslaget om grundavgifternas upptagande i

sammanhang med kronouppbörden vara av den vikt, att utredning borde

ske därom, innan pensionsstyrelsens förevarande förslag företoges till avgörande,

och hemställer, att i avbidan på den utredning, som torde komma

att förebringas av de uppbördssakkunniga, p e n si on s s tyr els e n s föreliggande förslag

icke måtte för närvarande föranleda vidare åtgärd.

Länsstyrelsen ingår emellertid på frågan om förslagets lämplighet i och

för sig och anför därom, att, enligt imder år 1923 verkställd Utredning, av

länets 29 kommuner 16 hade sin uppbörd av grundavgifterna så ordnad, att

desamma upptoges i samband med uppbörden av kommunala utskylder

under februari—mars månader året efter det, då grundavgifterna debiterats.

En annan grupp av kommuner, städer och mera tätt befolkade samhällen

med rörlig befolkning, hade emellertid uppbörden ordnad på särskilda uppbördsstämmor

under senare hälften av det år, då avgiftspåföringen ägt rum.

Länsstyrelsen ansåge det vanskligt att yttra sig om vilkefdera systemet som

ur skattebetalningssynpunkt vore att föredraga, Erfarenheten från Västerbottens

län berättigade emellertid icke utan vidare till det antagandet, att

en uppbörd samma år avgifterna påförts skulle vara att städse föredraga.

Tvärtom uppvisade uppbördsresultaten från en stor del av länets kommuner,

särskilt jordbruksdistrikten, som verkställt uppbörden å det efterföljande

årets första kommunala uppbördsstämma, mycket gynnsamma resultat. Det

kunde vidare ifrågasättas, om med nuvarande system för indrivning av

restantier avlämnandet en eller annan månad tidigare än för närvarande av

restlängclen å grundavgifterna skulle kunna i beräknad grad förbättra resultatet

av indrivningen. Möjligheten av en snabb och effektiv indrivning av

restantier vore givetvis beroende bland annat på om indrivningsmyndigheterna

hade tillgång till tillräckligt stor personal. Indrivningsarbetet måste

också läggas så, att den skattskyldige verkligen hade möjlighet att betala

utskylden.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Landsoch

stadskommwncr.

Kungl. Maj:ts proposition nr 91.

Yttranden från kommuner kava i större omfattning inkommit från Stockholms

(28), Skaraborgs (182), Värmlands (79), Kopparbergs (59), Västernorrlands

(55), Jämtlands (52) och Västerbottens län (25). Ett mindre antal

yttranden har dessutom avgivits från vart och ett av Södermanlands (3),

Kronobergs (5), Gotlands (4), Kristianstads (5) och Hallands län (9).

Av de avgivna yttrandena har det övervägande antalet, eller sammanlagt

omkring 375, gått i rent tillstyrkande riktning, nämligen från Stockholms

län 27, Södermanlands län 2, Kronobergs län 2, Gotlands län 3, Kristianstads

län 4, Hallands liin 6, Skaraborgs län omkring 135, Värmlands län omkring

60, Kopparbergs län 40, Västernorrlands län omkring 50, Jämtlands län 34 och

från Västerbottens län 12. Det är således endast i Kronobergs och Västerbottens

län, som antalet rent tillstyrkande yttranden icke överstiger summan

av övriga yttranden.

Bland de kommuner, vilka icke utan erinran tillstyrkt pensionsstyrelsens

förslag, märkas främst de kommuner, vilka — under anförande, bland annat,

att i praktiken restantierna visat sig bliva mycket större vid uppbörd före

nyår än vid uppbörd i sammanhang med kommunaluppbörden i februari

eller mars — yrkat avslag på varje ändring i gällande regler och vilka kommuner

utgöra ett tjugutal, därav flertalet från Skaraborgs och Värmlands län.

Bland de övriga av nu avsedda kommuner kunna i huvudsak urskiljas tre

grupper, nämligen dels sådana kommuner, vilka önska uppbörd av ifrågavarande

avgifter i samband med kronouppbörden, dels sådana, som förorda

uppbörd av samma avgifter under september eller första delen av oktober

det år, då avgifterna påförts, och dels sådana, vilka föreslå ett kortare eller

längre framflyttande av de föreslagna tiderna för uppbörds hållande och

restlängds avlämnande till inpå följande året. För den förstnämnda gruppen,

som omfattar närmare 60 kommuner, däribland flera städer, huvudsakligen

i Skaraborgs, Kopparbergs, Jämtlands och Västerbottens län, har den med

ett genomförande av pensionsstyrelsens förslag eventuellt förenade olägenheten

av särskild uppbördsstämma för ifrågavarande avgifter varit avgörande.

Hellre än att en kommun skulle nödgas anordna sådan stämma, vilket skulle

medföra ökade besvär och kostnader utan att lämna samma resultat som en

uppbörd i samband med kommunaluppbörden, har man ansett sig böra förorda

grundavgifternas uppbärande i samband med kronoutskylderna, då i

varje fall den särskilda uppbörden skulle komma att ske ungefär samtidigt

med kronouppbörden. Den andra gruppen, som består av omkring 30 kommuner,

kan ju egentligen inräknas bland dem, som tillstyrkt förslaget. Anledningen

till att dessa kommuner förordat en tidigare uppbörd av grundavgifterna

bär i allmänhet varit önskemålet att medhinna densamma före flyttningsdagen

den 24 oktober; många lämnade då orten, av vilka det sedan

visat sig vara svårt att erhålla avgiften.

Vad slutligen beträffar den tredje av ovannämnda grupper, till vilken höra

18 kommuner från skilda län, har dessa kommuners ståndpunktstagande delvis

betingats av erfarenheten, att större del av grundavgifterna inflyter, om

de uppbäras i samband med andra utskylder, än om de upptagas ensamt för

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr Öl. 23

sig. Genom ett tillräckligt långt framflyttande av tiden för uppbörd av nämnda

avgifter skulle vinnas, att uppbörd av desamma kunde ske å första kommunaluppbördsstämman

året efter det, då avgifterna påförts. På vissa håll balett

sådant framflyttande ansetts påkallat redan för vinnande av längre tid för

uppbördsstämmas hållande och restlängds avlämnande; uppbördsmyndigheterna

vore strängt upptagna av andra göromål närmast före och vid årsskiftet.

Slutligen må anmärkas, att i en del kommuners yttranden anförts, att

■det bästa sättet att intressera kommunerna för en tidig uppbörd vore att

gorå tiden för avgifternas inleverering oberoende av uppbördstiden och låta

kommunerna åtnjuta ränta till inlevereringsdagen.

Av domkapitlen har, som förut nämnts, endast ett eller det i Härnösand Domkapitlen.

haft vissa erinringar att göra mot förslaget. Nämnda domkapitel instämmer

i ett av kyrkoherden i Säbrå pastorat avgivet yttrande, däruti denne hemställer,

bland annat, att uppbörden av både grundavgift och tilläggsavgift

måtte överlämnas åt den kommunala uppbördsmyndigheten, att uppbörden

av grundavgifterna och eventuellt även av tilläggsavgifterna måtte verkställas

före den 1 oktober det år, avgifterna avse, och så vitt möjligt i samband

med uppbörd av kommunalutskylder, och att restlängden å icke erlagda

avgifter måtte överlämnas till indrivning senast den 15 oktober.

Styrelsen för Svenska landskommunernas förbund anser, att en ändring av vissa

bestämmelserna om uppbörd av grundavgifter förr eller senare vore ofrån- fBrenm9arkomlig,

samt finner det påtagligt, att en sådan ändring måste gå i den av

pensionsstyrelsen föreslagna riktningen, så att tiden mellan avgifternas påförande

och uppbörden därav bleve så kort som möjligt. Yad pensionsstyrelsen

föreslagit vore alltså väl motiverat. Styrelsen vidhölle emellertid sin i

annat sammanhang uttalade uppfattning om såväl det lämpliga som det berättigade

i en överflyttning till kronouppbörden av ifrågavarande uppbörd samt

förordade därför denna väg till berörda reforms genomförande.

Styrelsen för Svenska stadsförbundet har icke haft något att erinra mot

förslaget.

Föreningen Sveriges städers kr onouppbörds tjänstemän anför, att därest Kungl.

Maj :t över huvud funne lämpligt att fortfarande bibehålla upptagandet av särskilda

avgifter för folkpensioneringen — något som emellertid föreningen med

hänsyn till de dryga kostnader, som härför drabbade såväl pensionsväsendet

som det allmänna uppbördsverket, icke kunde tillråda — de av pensionsstyrelsen

uppgjorda förslagen om viss sluttid för den kommunala uppbörden

av grundavgifterna och avlämnande av restlängd över sådana avgifter syntes

välbetänkta, varför föreningen icke hade något att däremot erinra.

Av den av pensionsstyrelsen lämnade, nyss återgivna redogörelsen för Departementsverkningarna

av gällande bestämmelser angående uppbörden genom kommunala

myndigheter av grundavgifterna för pensionsförsäkringen synes mig

framgå, att en ändring av sagda bestämmelser är önskvärd. Den med gäl
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kung!,. Maj:ts proposition nr 91.

lande regler förenade olägenhet, som främst synes mig betänklig, är den, att

de pensionsberättigade — som följd av att uppbörden eller indrivningen icke

verkställes inom sådan tid, att avgiftsbetalningen inverkar på pensionens

belopp — i stor utsträckning icke komma att få såsom pensionsunderlag

tillgodonjuta belopp, som de erlagt på grund av sin avgiftsskyldigbet enligt

pensionsförsäkringslagen. Härtill kommer, att nuvarande ordning för uppbörden

av grundavgifterna medför ett omfattande arbete för pensionsstyrelsen

med kontroll å avgiftsbetalningen och kommunernas redovisning.

Vidare äro för närvarande kommunernas utgifter på grund av skyldigheten

att uppbära och ansvara för grundavgifterna av den omfattning, att en minska

ning därav är i hög grad önskvärd.

Till fullständigande av de i pensionsstyrelsens framställning lämnade siffrorna

angående restantiernas belopp kan i detta sammanhang nämnas, att

summan av restantier även i fortsättningen varit högst betydande. Enligt

vad jag inhämtat från pensionsstyrelsen, uppgick nämligen sammanlagda beloppet

av under år 1921 påförda grundavgifter, som icke den 1 juli 1922 erlagts,

till icke mindre än omkring 1,906,000 kronor, motsvarande 18.3 % av

samtliga påförda grundavgifter. För år 1922 bar restantiebeloppet preliminärt

uppgivits till omkring 1,941,000 kronor. Denna summa, som betecknar

en restantieprocent av ungefär samma storlek som den för år 1921, torde

dock komma att i viss omfattning minskas, sedan alla tilläggsuppgifter

ingått.

För ett fullständigt undanröjande av de med det nuvarande systemet förenade

olägenheterna torde erfordras eu genomgripande ändring av gällande

bestämmelser å området. En sådan ändring lärer emellertid icke kunna företagas

utan grundligare utredning i olika hänseenden, än som nu föreligger. Eu

förändring av grundvalarna för det nuvarande uppbördssystemet — vare sig

i riktning mot en från många båll tillstyrkt generell överflyttning av grundavgifterna

till kronouppbörden eller annorledes — eller för kontrollen inom

pensionsstyrelsen över avgiftspliktens fullgörande synes mig för övrigt vara

för närvarande utesluten redan på den grund att, i överensstämmelse med vad

statens besparingskommitté anfört, dessa frågor kunna antagas inom en nära

framtid komma att upptagas till behandling i ett vidare sammanhang. I

sådant avseende må även erinras om att, såsom i vissa avgivna yttranden

anförts, tillkallade sakkunniga sedan någop tid tillbaka äro sysselsatta med

utarbetande av förslag till åtgäider, åsyftande en mera rationell uppbörd än

för närvarande av skatter och allmänna avgifter. I dessa kommitterades

uppdrag ingår också att verkställa utredning rörande den lämpligaste formen

för uppbörden av gmndavgifter och tilläggsavgifter för pensionsförsäkringen.

Även denna omständighet talar emot att vidtaga några principiella förändringar,

innan resultatet av de sakkunnigas utredning föreligger, vilket icke torde

dröja alltför länge.

De ändringar, pensionsstyrelsen nu föreslår i fråga om uppbörden av

grundavgifterna och avlämnande av restlängd, innefatta emellertid icke

någon rubbning i principerna för det nuvarande förfarandet. Innebörden

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kanyl. Maj:ts proposition nr i)/.

riv pensionsstyrelsens förslag i denna del är, såsom framgått av det föregående,

endast, att den ordning för uppbörden, som redan för närvarande

ansetts lämplig för och användes inom det övervägande flertalet av landets

kommuner, skall som regel bliva gällande för samtliga kommuner. Hinder

synes mig därför icke ur nyss anförda synpunkter möta mot att nu antaga

styrelsens förslag i denna del, därest det eljest kan anses av omständigheterna

betingat att utan att avvakta resultatet av berörda utredningar vidtaga

eu jämkning i det gällande systemet. Visserligen kan, i enlighet med

vad nyss anförts, ett genomförande av pensionsstyrelsens förslag icke fullständigt

undanröja olägenheterna med detta system, men förslaget torde

dock vara ägnat att medföra avsevärda förbättringar, åtminstone beträffande

de större kommuner, där uppbörden skulle komma att verkställas tidigare,

än nu är fallet. En tillbakaflyttning av tiden för uppbördens verkställande

lärer nämligen i allmänhet komma att medföra, att beloppet av de avgifter,

som återstå oguldna den 1 juli året efter det, då avgifterna påförts, minskas,

och därav skulle följa å ena sidan ökning av det belopp, vilket de pension

sberättigade få räkna som pensionsunderlag, och å andra sidan minskning

av det belopp, som kommunerna nödgas utgiva på grund av dem

åliggande ansvarighet för grundavgifterna. Ju förr indrivningen påbörjas,

desto större lära nämligen i allmänhet utsikterna vara till ett gott resultat

därav. Tidigare inbetalning och redovisning av huvudparten av grundavgifterna

skulle därjämte, såsom bland annat minskande behovet av tilläggsuppgifter,

medföra lättnad i de kommunala myndigheternas samt pensionsstyrelsens

arbete.

Om sålunda pensionsstyrelsens förslag får anses vara ur pensionsförsäkringens

synpunkt väl grundat, återstår att undersöka, huruvida detsamma i

andra avseenden är förenat med olägenheter. Av den förut lämnade redogörelsen

för i ärendet avgivna utlåtanden har framgått, att det stora flertalet

såväl av länsstyrelserna som av de kommuner, vilka yttrat sig i frågan, tillstyrkt

eller lämnat utan erinran pensionsstyrelsens förslag i denna del. I

vissa yttranden har uttryckligen förklarats, att omläggningen av uppbÖrdstiden

icke kunde förväntas medföra svårigheter, för kommunerna. Från en

del hall har emellertid invänts, att en regel, varigenom alla kommuner skulle

bliva skyldiga att före den 16 december hava verkställt uppbörden av grundavgifterna,

skulle kunna medföra ökade kostnader och andra olägenheter för

kommunerna och de enskilda. Enligt min uppfattning torde de sålunda uttalade

farhågorna i allmänhet komma att visa sig överdrivna. Med hänsyn

till den långa tidrymd, som även med bifall till förslaget kommer att stå

kommunerna till buds för uppbörden, lärer i de flesta fall svårighet icke

höra möta att på ett eller annat sätt praktiskt anordna densamma. Så till

exempel kan ju, om kommunal uppbördsstämma icke hålles under hösten

och i något fall särskild uppbörd i vanlig ordning på grund av långa avstånd

inom kommunen eller eljest skulle vålla olägenheter, möjlighet beredas

att betala den särskilda debetsedeln medelst postanvisning — för vilken visserligen

den avgiftspliktige får betala postavgift — och å landet kunna, om så

s. 26 Kontrollera mot PDF

26 Kungl. Maj:ls proposition nr Öl.

anses lämpligt, dylika debetsedlar utsändas å sådan tid, att grundavgiften

kan betalas med posten, på samma gång som skattepostanvisningen för kronontskylderna

avsändes. Skulle det emellertid för en kommun möta svårighet

att förrätta uppbörd före den 16 december, synes kommunen, på sätt chefen

för pensionsstyrelsen förutsatt i sitt i det föregående berörda särskilda yttrande

i ärendet, böra erhålla tillstånd att upptaga grundavgifterna i samband

med kronoutskylderna.

På sålunda anförda skäl ansluter jag mig i princip till pensionsstyrelsens

förslag i de delar, i vilka det här varit föremål för behandling, och jag anser

också, att förslaget bör nu genomföras. Jag delar även pensionsstyrelsens

uppfattning, att slutpunkten för den tid, inom vilken uppbörden skall

vara verkställd, bör bestämmas till den 16 december det år, då avgifterna

påförts. I denna del hava visserligen yppat sig i viss mån skiljaktiga meningar,

i det en del kommuner hemställt, att nämnda slutpunkt måtte sättas,

i vissa fall betydligt, senare, under det andra kommuner åter föreslagit, att

slutterminen måtte bestämmas ganska väsentligt tidigare, än pensionsstyrelsen

föreslagit. Då emellertid pensionsstyrelsens förslag i denna del synts

mig väl avvägt, har jag, såsom nämnt, icke funnit anledning att frångå

detsamma.

Enligt pensionsstyrelsens förslag skulle grundavgifter, som icke erlagts

senast den dag, då enligt beslut av kommunen uppbörden skulle vara avslutad,

uppföras i restlängd, som före årets utgång skulle för indrivning avlämnas

till vederbörande myndighet. Förut har anförts, att länsstyrelsen i

Älvsborgs län föreslagit, att sista dagen för restlängdens avlämnande i stället

måtte bestämmas till den 15 januari påföljande år. Även länsstyrelserna i

Södermanlands och Skaraborgs län hava ansett, att sluttiden för restlängds

avlämnande borde bestämmas till en månad efter sluttiden för uppbörden,

men hemställt, att, utan ändring av den föreslagna tiden i förstnämnda hänseende,

sluttiden för uppbörden måtte sättas till den 1 december. De till

grund för dessa erinringar liggande skälen hava synts mig vara värda beaktande.

På sina håll torde nämligen arbetet inom kommunalförvaltningarna under årets

sista del redan nu vara ganska hopat, varför svårigheter skulle kunna uppstå,

därest under samma tid tillkomme upprättande av restlängd över pensionsavgifter.

Då man tydligen bör undvika att vålla dylika svårigheter, men,

såsom framgått av vad jag nyss yttrat, ett bestämmande av sista dagen för

uppbörden till tidigare datum än den 15 december synes mig icke böra

ifrågakomma, återstår den av förstnämnda länsstyrelse föreslagna utvägen,

nämligen en framflyttning av slutdagen för restlängds avlämnande till den

15 januari. En sådan åtgärd lärer bliva utan nämnvärd inverkan på resultatet

av indrivningsarbetet. Då restlängd över oguldna kronoutskylder ofta icke torde

komma vederbörande indrivningsförrättare tillhanda förrän den 8—10 januari,

skulle en dylik framflyttning i allmänhet icke heller försvåra en samtidig

indrivning av kronoutskylder och pensionsavgifter. Jag har alltså ansett de

uttalade önskemålen böra tillmötesgås på det sätt, att sista dagen för rest
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 91. 27

längds avlämnande bestämmes till den 15 januari året efter det, då ifrågavarande

avgifter påförts.

I detta sammanhang torde böra anmärkas, att med pensionsstyrelsens

förslag icke avses, att över oguldna pensionsavgifter alltid skulle behöva

uppgöras eu särskild restlängd. Hinder lärer alltså enligt förslaget icke

mota att förena rostlängden över grundavgifterna med restlängden över

kommunalutskylder.

Stadgandet om restlängds avlämnande torde böra erhålla en sådan avfattning,

att därav framgår, att endast avgifter, som vid tiden för restlängdens

avlämnande återstå oguldna, skola vara upptagna i densamma. Denna

omständighet är av betydelse, då, såsom pensionsstyrelsen framhållit, det

äi'' önskvärt att, på sätt som å vissa orter redan sker, de kommunala myndiglieterna

söka i så stor utsträckning som möjligt under hand få in avgifter,

som icke erlagts å den utsatta uppbördsstämman.

I formellt hänseende är vidare att märka, att, då pensionsstyrelsens förslag

i dess helhet nu icke upptages, ändringen av 14 § tydligen icke kan i alla

delar ske på sätt pensionsstyrelsen föreslagit. Jag har därför låtit i formellt

hänseende omarbeta förslaget i denna del i anslutning till eu från pensionsstyrelsen

under hand ingiven P. M. Vid denna omarbetning har det ansetts

höra iakttagas, att, samtidigt som rubbningarna i den gällande lagtexten

göras så små som möjligt, av de nya ordalagen kommer att framgå, att

grundavgift alltjämt må med laga verkan erläggas intill den 1 juli året

efter det, da avgiften påförts, men icke senare, samt att följaktligen en kommun

är ansvarig för alla de avgifter eller delar av avgifter, som icke av de

avgiftspliktiga erlagts före nämnda dag. Vad dessa därefter frivilligt eller

efter indrivning betala är sålunda att anse icke såsom ett erläggande av

pensionsavgift utan som ett gäldande till kommunen av dess fordran. Vidare

böra de nya bestämmelserna avfattas med hänsyn till att stadgandena om

respittid för grundavgifternas erläggande och om sagda avgifters redovisning

och inbetalning till pensionsförsäkringsfonden skola avse även sådana grundavgifter,

som uppbäras i samband med kronouppbörden.

I händelse det nu förordade lagförslaget kommer att föreläggas riksdagen

och av riksdagen i huvudsak antagas, torde jämväl böra vidtagas de ändringar

i gällande administrativa regler i fråga om inleverering av influtna grundavgifter,

som av pensionsstyrelsen föreslagits och som i det föregående återgivits,

nämligen, framför allt, att inleverering skall ske före årsskiftet och

att kommunerna skola äga att till dess avgifterna inlevereras njuta ränta å

influtna belopp.

Då ifrågavarande lagändring torde böra genomföras i så god tid, att de

nja bestämmelserna kunna tillämpas beträffande uppbörden av avgifter, som

påföras under innevarande år, synes lagändringen höra träda i kraft den 1

nästkommande juli. Några svårigheter härav för kommunerna eller för pensionsstyrelsen

lära, enligt vad jag inhämtat, icke behöva uppstå.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj.ts proposition nr 91.

Föredraganden uppläser härefter inom socialdepartementet upprättat förslag

till lag om ändrad lydelse av 14 § i lagen den 30 juni 1913 (nr 120) om

allmän pensionsförsäkring av den lydelse, bilaga A vid detta protokoll utvisar,

och hemställer, att för det ändamål § 87 regeringsformen omförmäler

lagrådets utlåtande över förslaget måtte genom utdrag av protokollet inhämtas.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda,

hemställan lämnar Hans Maj:t Konungen bifall.

Ur protokollet:

Äke Karlholm.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 91.

29

Bilaga A.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 14 § i lagen den 30 juni 1913 (nr 120) om

allmän pensionsförsäkring.

Härigenom förordna», att 14 § i lagen den 30 juni 1913 om allmän pensionsförsäkring

skall i nedan angivna delar erhålla följande ändrade lydelse:

14 §.

Sedan mantalslängden för — — — den 25 mars.

Sedan förteckningen kommit — ---göras i förteckningen.

Här ej förordnande — — — av förteckningens innehåll.

Den uppbörd av pensionsavgifter, som enligt 13 § skall ombesörjas av

deri kommunala uppbördsmyndigheten, förrättas före den 16 december det

år, då avgifterna påförts, i den ordning, som kommunen bestämmer. Restlängd

över oguldna avgifter skall före den 16 januari nästföljande år avlämnas

till den myndighet, som har att ombesörja avgifternas indrivning.

Har avgiftspliktig icke inom den för uppbörd bestämda tid till fullo erlagt

pensionsavgift, varom i 13 § första stycket sägs, skall likväl vad av

honom må hava erlagts före utgången av juni månad året näst efter det, då

nvgiften påförts, tagas i beräkning vid bestämmande av pensions belopp

enligt 6 § första stycket.

De inom sistnämnda tid erlagda avgifterna redovisas och inbetalas till

den i 11 § omförmälda fonden. Kommun är därjämte skyldig att till sagda

fond redovisa och inbetala ett belopp, motsvarande avgifter, som icke blivit

inom samma tid erlagda. Vad av kommun sålunda inbetalats må icke tagas

i beräkning vid bestämmande av pensionsbeloppet.

För ej erlagd — — — hos den avgiftspliktige.

Det åligger den —--av pensions belopp.

Där så prövas —--än ovan stadgas.

Närmare bestämmelser angående---meddelas av Konungen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1925.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sammandrag rörande kommunernas avgiftsredovisning för år 1920.

Bilaga B.

w>

o

I Kommuner med påförda

grundavgifter understi
j

gande 2 000 kr. .......

| Kommuner, i vilka påförda

grundavgifter ligga mollan

2 000-5 000 kr...

Kommuner, i vilka påförda

grundavgifter ligga mellan

5 000—10 000 kr.

i Kommuner, i vilka påförda

grundavgifter ligga mellan

10 000—20 000 kr.

i Kommuner, i vilka påförda

grundavgifter överstiga

20 000 kr................

Summa

Kommuner med påförda

grundavgifter understigande

2 000 kr........

Kommuner, i vilka påförda

grundavgifter ligga mellan

2 000—5 000 kr...

Kommuner, i vilka påförda

grundavgifter ligga mellan

5 000—10 000 kr.

Kommuner, i vilka påförda

grundavgifter ligga mellan

10 000-20 000 kr.

Kommuner, i vilka påförda

grundavgifter överstiga

20 000 kr................

Summa

Summa

Städer

Icke jordbrukskommuner

Jordbrukskommuner

Summa

An-

tal

Påförda

grund-

avgifter

Resterando

grund-

avgifter

Res-

tan-

tie-

%

An-

tal

Påförda

grund-

avgifter

Resterande

grund-

avgifter

Res-

tan-

tie-

%

An-

tal

Påförda

grund-

avgifter

Reste-

rande

grund-

avgifter

Res- tan- tie- %

An-

tal

Påförda

grund-

avgifter

Resterande

grund-

avgifter

Rös-

tan-

de-

%

Uppbördsstämma har hållits före den 1 januari 1921.

2

3 528

135

—

3-8

80

113 190

9 582

—

8-5

754

859 687

31 959

3-7

836

976 405

41676

—

4s

16

61 329

6 396

—

104

158

556 377

54 669

—

9-8

425

1 274 951

70 731

5-5

599

1892 657

131 796

—

7-o

16

120 945

16 266

—

13-4

99

673 407

85 593

—

127

85

562 838

46 830

8’3

200

1 357 190

148 689

—

ll-o

21

306 024

58 934

68

19-3

36

512 534

116 756

—

22-s

17

224 382

24 660

Ilo

74

1 042 940

200 350

68

19-2

29

2 403 591

504 483

_

21-o

10

285 459

74 415

—

26-i

—

—

—

—

39

2 689 050

578 898

_

21-5

84

2 895 417

586 214

68

20-2

383

2 140 967

341 015

—

15-9

1281

2 9218581174180

6o

1748

7 958 242

1101 409

68

13-8

Uppbördsstämma liar hållits helt eller delvis efter den 31

december 1920.

2

3 093

435

-

14-i

39

54 006

4 065

—

7-5

380

406 971

17 402

4-3

421

464 070

21 902

—

4-7

3

12 957

3 702

-

28-6

67

217 797

33 285

—

15 s

174

527 505

41 225

7-8

244

758 259

78 212

—

10-3

1

9 264

1761

—

19-o

32

219 009

45343

—

20-7

39

260 238

43 353

16-7

72

488 511

90 457

-

18-5

—

—

—

—

—

21

289 305

88 866

—

30''7

8

98169

21 729

22i

29

387 474

110 595

—

28-5

1

46 467

12 612

—

27''i

5

130 251

49 028

50

37-6

3

62 694

15 777

25''2

9

239 412

77 417

50

32-s

7

71781

18 510

—

25-8

164

910 368

220 587 50

24-2

604

1 355 577

139 486

10-s

775

2 337 726

378 583

50

16''2

91

2967198

604 724

68

204

547

3051335

561 602,50

184

1885

4277 435

313 666

7 8

2523

10295968

1479993jl8

14l

Kungl. Maj:ts proposition nr 91.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. jlfaj-.ti proposition nr !JJ.

.‘it

I*. M.

Ji il tilja C.

angående uppbörden av pensionsavgifter inom Norrbottens län.

Enligt de redovisningar, som av de kommunala uppbördsmyndiglieterna

lämnats, hava de inom Norrbottens län påförda, erlagda och resterande

grundavgiftsbeloppen utgjort i tusental kronor:

Påförda Erlagda Pesterande Restantieproeent

1919 ................................................ 278.8 176.2 102.o 36 8

1920 .................................................. 288.0 170.4 117.6 40.8

Motsvarande restantier uppgå icke i något av rikets övriga län till 25 %,

ehuru givetvis i enstaka kommuner restantier^ överstiga denna gräns. För

år 1018 utgjorde restantierna mer än 40 % i 27 av rikets cirka 2,500 kommuner.

Icke mindre än 12 av dessa äro belägna inom Norrbottens län. I

7 kommuner, alla i Norrbotten, voro restantierna mer än 55 %. Om man

betänker, att hela antalet kommuner i Norrbottens län endast är 28, visar

sig resultatet vara än sämre, än de nakna siffrorna utvisa.

Av Norrbottens 28 kommuner hava för år 1920 endast 4 mindre restantier

än 25 %, nämligen Karesuando, Norrfjärden, Pajala och Råneå, medan restantierna

i 10 kommuner, nämligen Boden, Gällivare, Hietaniemi, Jokkmokk,

Jukkasjärvi, Junosuando, Korpilombolo, Piteå stad, Tärendö och Älvsby,''

överstiga 50 %. Enligt de uppgifter, som lämnats pensionsstyrelsen, hava

uppbördsstämmor för 1920 års avgifter hållits före den 1 oktober 1920 endast

i Lulea stad och Nederkalix socken. Under oktober hölls uppbörd i

Karl Gustavs och Pajala socknar och under november i Arjeplog, Hietaniemi,

Jukkasjärvi och Överluleå. I 7 kommuner hölls uppbörd först i mars

1921 och i 2, nämligen städerna Boden och Piteå, först i juni 1921. Såvitt

hittills inkomna uppgifter utvisa, har uppbörd för år 1921 i regel hållits

under samma månad,, som för år 1920. I Jokkmokk, Jukkasjärvi, Junosuando,

Korpdombolo och Älvsby har den hållits senare och endast i Boden och

Överluleå har den hållits tidigare, i Boden enligt uppgift redan i juli 1921.

o Då restantierna beträffande tilläggsavgifterna i Norrbottens län icke visa

någon större olikhet mot förhållandena inom övriga delar av riket (restantieprocenten

beträffande tilläggsavgifter utgjorde för Norrbotten och för hela riket

är 1919 cirka 16 resp. 12 och för år 1920 cirka 19 resp. 16) torde man vara

berättigad att påstå, att aet bedrövliga resultatet av uppbörden av grundavgifterna

huvudsakligen beror på det sätt, varpå kommunerna ordnat uppbörden.

I det stora flertalet av kommunerna inom Norrbottens län har såsom

ovan anförts uppbördsstämma för grundavgifterna utsatts att hållas

först året efter avgiftspåf örin gen. Detta medför, att restlängderna komma

indrivningsmännen tillhanda så sent, att de ej hinna besöka en avsevärd

del av de restförda före respittidens utgång. Avgiften skall som bekant, för

att få räknas den betalande till godo för framtida pension, vara erlagd senast

den 30 juni året efter avgiftspåf örin gen. I vissa fall torde resultatet

icke vara fullt så dåligt, som de inkomna redovisningarna utvisa, enär vederbörliga

tilläggsuppgifter rörande inom laga tid erlagda grundavgifter icke

insänts till pensionsstyrelsen. Pensionsstyrelsen har i några fall sett sig

nödsakad att genom länsstyrelsen införskaffa bristande tilläggsuppgifter.

Sålunda hava de såsom erlagda redovisade avgifterna för år 1920 i Pajala

genom en nyligen genom länsstyrelsen införskaffad tilläggsuppgift ökats från

1,539 kronor till 4,860 kronor. Emellertid vill det synas, som om resultatet

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr Öl.

av uppbörden av grundavgifterna skulle bliva vida bättre, därest uppbörden

utlystes att hållas redan före 1 oktober samma år, avgifterna påförts, och

restlängden lämnades till indrivning före årets utgång. Givetvis vore det

jämväl till fördel, om genom lämplig upplysning allmänheten finge klart

för sig risken av att avgiften ej erlägges i laga tid. Ett meddelande i dylik

riktning tryckt å avgiftsdebetsedlarna torde sålunda exempelvis vara av stort

värde. Det kunde t. ex. vara av följande lydelse.

Uppbördsstämma hålles måndagen den 17 september 1923 kl. 10 f. m.—

3 e. m.

A debetsedeln upptaget avgiftsbelopp får insändas i postanvisning, varvid

skall angivas den avgiftspliktiges fullständiga namn och debetsedelns nummer.

Om avgiften ej erlagts senast den 31 oktober 1923 uppföres den å

restlängd, som omedelbart lämnas till indrivning.

Har avgiften icke blivit erlagd före den 1 juli 1924, får den avgiftspliktige

ingen pension för densamma men är likväl fortfarande skyldig att betala

den.

Tredska eller uppenbar försumlighet beträffande skyldigheten att betala

pensionsavgifter kan dessutom medföra, att pensionstillägg ej erhålles eller

att detsamma utgår med minskat belopp.

Stockholm den 14 november 1922.

Albert Carlsson.

Sars ki It y 11 r a n tl e

Bilaga 1).

av generaldirektören af Jochnick vid behandling inom pensionsstyrelsen

av dess ifrågavarande framställning.

»De nuvarande bestämmelserna för grundavgifternas uppbärande inom

och genom kommunerna tillkommo därför, att en sådan ordning ansågs som

regel och för flertalet kommuner mest praktisk och i uppbördshänseende

mest effektiv. Man sökte därvid bereda kommunerna så stor frihet som

möjligt att för denna uppbörd söka finna de anordningar, som varje kommun

allt efter sina förhållanden kunde finna för sig mest ändamålsenliga. Då

uppbörd av grundavgifter dock undantagsvis skulle kunna medgivas i samband

med kronoutskylderna, så har detta icke kommit i bruk i någon mera

nämnvärd omfattning. Endast ett trettiotal dylika ansökningar hava hittills

inkommit. För några av våra större städer har Kungl. Maj:t jämlikt pensionsstyrelsens

utlåtande lämnat sådant medgivande, men de övriga framställningarna

hava avslagits. Orsaken härtill har som regel varit, att tillräckligt

vägande skäl för sådant medgivande icke förebragts och att man varit av

den uppfattningen, att kommunerna redan hade mycket vida gränser, inom

vilka de kunde efter gottfinnande ordna uppbörden av grundavgifterna genom

deras uttagande vare sig på de kommunala uppbördssedlarna eller på särskilda

längder.

Den avkortning av den ordinarie uppbördstiden, som nu ifrågasättes,

kommer emellertid, om densamma lagfästes, att nödga nära en tredjedel av

landets kommuner — av dessa dock omkring hälften mindre sådana — att

vidtaga en sådan förändring av sin avgiftsuppbörd, att denna framflyttas till

någon tidpunkt under halvåret närmast före det, under vilket dessa kommuner

funnit lämpligt att hittills — eller åtminstone under de senare åren

— uppbära dessa avgifter. Det synes emellertid sannolikt, att en sådan

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kuni/l. Maj:ts proposition nr Öl. 3;}

förändring ofta torde kunna genomföras utan olägenheter för vederbörande

kommun. I vissa fall lärer dock så ej bliva förhållandet.

De kommuner, vilka hittills funnit ändamålsenligt att verkställa ifrågavarande

uppbörd tillsammans med kommunalutskylderna, men vilka icke pläga

lava någon uppbördsstämma under tiden 11 juli—15 december, skulle bliva

nanvisade till att antingen förandra tidpunkten för uppbördsstämma^ vilket

an vara förenat med svårigheter, eller ock anordna särskild uppbörd för

grundavgifterna. bistnamnda förändring lär helt visst ofta utan olägenhet

tunna genomforas, särskilt i småkommuner. I andra kommuner däremot

skuile en sådan särskild uppbörd sannolikt komma att ställa sig ofördelaktig

lor saval uppbordsresultat som uppbördskostnader.

Jag har anslutit mig till det förslag om en mera avsevärd förkortning av

den ordinarie uppbördstiden, som här avses, då en sådan förändring, så vitt

•\a8 kunnat unna, torde äga goda förutsättningar att i stort sett bereda såväl

de

anslutning har skett endast under den förutsättning, att man kunde förvänta,

att Kung! Maj:t skulle komma att ställa sig välvillig till framställningar om

upptagande av grundavgifter i samband med kronoutskylderna från kommaner

vilka genom förändringen drabbas av sådana olägenheter, som ovan berorts.

bann olikt måste man räkna med ett flertal dylika ansökningar

Men pensionsstyrelsen torde vid avgivande av utlåtande över dylika framställningar

aven 1 andra fall höra taga nödig hänsyn till, att dessa frågor

om den ordinarie uppbördstiden avkortas, därigenom ofta komma i ett annat

läge, an som nu är fallet. Den ökade kostnad, som genom en enhetligt

anordnad uppbörd eventuellt skulle komma att drabba statsverket, bör icke

tillmatas sa stor betydelse i och för sig. Fastmer bör man — förutom till

synpunkterna beträffande uppbördsanordningens effektivitet, vilka böra väga

mycket tungt 1 vågskålen — taga hänsyn till, huruvida kostnaderna och arbetet

för uppbörden av samtliga pensionsavgifter inom kommunen skulle

kiinna 1 det föreliggande fallet mera avsevärt nedbringas. En så full

ständig utredning som möjligt om dessa förhållanden bör i varje särskilt

fall föreligga, vilken lämpligen bör verkställas efter samråd med pensionsstyrelsen

och vederbörande länsstyrelse. De principiella synpunkter för

behandling av dessa frågor, som styrelsen anfört i den i framställningen

a beropade skrivelsen den 7 februari 1922 till andra lagutskottet vid 1922

1 SC a^’ j kmma, därest den ifrågasatta ändringen kommer till stånd, icke

alltid anses tillämpliga för framtiden.»

'') Se andra lagutskottets utlåtande 1922 nr 7 sid. 9 och ff.

Bihang till riksdagens protokoll 1025. 1 samt. 81 haft. (Nr 01—02.)

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 91.

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Majits lagråd

den 6 mars 1925.

Närvarande:

justitierådet Svedelius,

regeringsrådet Palmgren,

justitierådet Christiansson,

justitierådet Alexanderson.

Enligt lagrådet tillkandakommet utdrag av protokollet över socialärenden,

hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den 6 februari 1925, hade

Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för det i § 87 regeringsformen

omförmälda ändamål inhämtas över upprättat förslag till lag om

ändrad lydelse av 14 § i lagen den 30 juni 1913 (nr 120) om allmän pensionsförsäkring.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits

av tillförordnade byråchefen för lagärenden i socialdepartementet, hovrättsassessorn

Bo Hammarskjöld.

Lagrådet lämnade förslaget utan anmärkning.

Ur protokollet:

A. V. Stenkula.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 91.

35

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 6 mars 1925.

Närvarande:

Statsministern Sandler, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Olsson, Nothin, Svensson, Hansson, Linders, Larsson, Wigforss, Möller,

Levinson.

Efter gemensam beredning med t. f. chefen för finansdepartementet anmäler

chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller, lagrådets denna dag

avgivna utlåtande över det den 6 februari 1925 till lagrådet remitterade förslag

till lag om ändrad lydelse av 14 § i lagen den 30 juni 1913 (nr 120) om

allmän pensionsförsäkring.

Föredraganden hemställer, att förslaget, som av lagrådet lämnats utan

anmärkning, måtte, allenast med viss jämkning i redaktionellt avseende, genom

proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att till riksdagen

skall avlåtas proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll

utvisar.

Ur protokollet:

Ake Karlholm.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1925:126 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 14 § i lagen den 30 juni 1913 om allmän pensionsförsä a1 i texten