Sök i Ratio Lex

Angående vissa pensioner från allmänna indragningsstaten

1926-02-05 · 6 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 5 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1926:101, Angående vissa pensioner från allmänna indragningsstaten

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 101.

1

Nr 101.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående vissa pensioner

från allmänna indragningsstaten; given Stockholms slott den 5

februari 1926.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av hilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över handelsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

under punkterna l:o—3:o hemställt.

GUSTAF.

C. E. Svensson.

Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 5 februari 1926.

Närvarande:

Statsministern Sandler, ministern för utrikes ärendena Under-, statsråden

Nothin, Svensson, Hansson, Linders, Schlyter, Larsson, AVigforss.

Möller, Levinson.

Chefen för handelsdepartementet, statsrådet Svensson anför, beträffande

ärendet under punkten l:o efter gemensam beredning med chefen för ecklesiastikdepartementet

:

I en till Kungl. Maj:t ställd, den 9 september 1925 dagtecknad skrift har

dåvarande expeditionsvakten hos försäkringsinspektionen Per Erik Andersson

— med förmälan att han, som den 25 påföljande oktober uppnådde en

ålder av 70 år och i följd därav sistnämnda dag komme att avgå med pension

från sin befattning hos inspektionen, vid avgången endast kunde komma

i åtnjutande av avkortad pension — anhållit, att Kungl. Maj:t ville föreslå

1926 års riksdag medgiva, att han finge till utfyllnad av nämnda pension tillgodoräkna

sig den tid han tjänstgjort hos riksdagen och dess verk.

Av berörda skrift bifogade handlingar framgår, att Andersson, som är

född den 25 oktober 1855, varit anställd hos försäkringsinspektionen sedan

Bihang till riksdagens protokoll 1026. 1 samt. 83 höft. (,Vr 101.) 1

[1-]

Ang. tilläggspension

åt

förre expeditionsvakten

hos försäkringsinspektionen

P. E.

Andersson.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Kungl. Maj:ts proposition Nr 101.

den 1 januari 1904 samt att lian tjänstgjort dels som nattvakt vid nationalmuseum

sedan den 15 februari 1898 — vilken tjänst han fortfarande bestrider

— dels som e. o. vaktmästare hos riksgäldskontoret under tiden den

(i december 1888—1892, dels ock som vaktmästare under 1899—1903 års

riksdagar hos riksdagens andra kammare, under 1888—1895 och 1898 års

riksdagar hos riksdagens statsutskott, under åren 1898—1903 hos riksdagens

revisorer och hos 1903, 1908 och 1918 års kyrkomöten.

Då Anderssons tjiinstetid hos försäkringsinspektionen och nationalmuseum

uppgått till endast 27 år 8 månader och 10 dagar, varav 5 år 10 månader

och 15 dagar vid nationalmuseum under åren 1898—1903, och följaktligen

allenast 27 tjänstår kunnat tagas i beräkning vid fastställandet av hans pension,

har denna med iakttagande av föreskriven avrundning bestämts till 27/35

av det för Andersson gällande pensionsunderlaget, 1,044 kronor, eller till

1,272 kronor.

Avsked från expeditionsvaktsbefattningen har beviljats Andersson från

och med den 26 oktober 1925.

Över berörda framställning hava utlåtanden avgivits av försäkringsinspektionen

den 30 september 1925 och av statskontoret den 8 januari 1926.

Försäkrings- Försäkringsinspektionen har förordat bifall till framställningen.

in&pelitionen.

Statskontoret. Efter att hava erinrat att vid beräknandet av pensionen åt sökanden hänsyn

tagits till allenast den tid lian tjänstgjort hos försäkringsinspektionen

och omedelbart dessförinnan vid nationalmuseum anför statskontoret i sitt

förenämnda utlåtande följande:

»Sökanden har nu begärt att jämväl få tillgodoräkna sig sin tjänstetid

hos riksdagen och dess verk. Denna tid torde, till den del densamma icke

på grund av att sökanden samtidigt innehaft anställning vid nationalmuseum

redan medtagits vid bestämmandet av den honom tillerkända pensionen,

uppgå till omkring 57* år. Ett tillgodoräknande av nämnda tid lärer

emellertid icke böra ske utan att riksdagens medgivande härtill inhämtats.

Medtages nämnda tid, skulle sökanden kunna förklaras berättigad uppbära

pension med 33/35 av det för honom gällande pensionsunderlaget.

Statskontoret har emellertid samtidigt med förevarande ansökning till behandling

förehaft en framställning från t. f. chefen för nationalmuseum om

beredande åt sökanden av tilläggspension till det högsta belopp, som kunde

anses skäligt med hänsyn till hans långa och väl vitsordade tjänstgöring såsom

nattvakt vid nationalmuseum under åren 1898—1925. Hänsyn till sökandens

berörda tjänstgöring har emellertid tagits vid utmätandet av hans pension,

i den mån tjänstgöringen icke fullgjorts vid sidan av den med anställningen

i försäkringsinspektionen förenade tjänstgöringen. Enligt vad statskontoret

inhämtat bestrider sökanden allt fortfarande befattningen såsom

nattvakt, men har avsked meddelats honom från expeditionsvaktstjänsten.

Då något avseende torde böra tillmätas den omständigheten att sökanden

i mera än 21 år samtidigt bestritt befattningar såväl inom försäkringsinspektionen

som vid nationalmuseum, och då det arbete, som av honom utförts

under förutnämnda anställning hos riksdagen, skäligen torde i pensions
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kung!.. Maj:ts proposition Nr 101. 3

hänseende böra få tillgodoräknas honom, får statskontoret hemställa, att Eders

Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva, att expeditionsvakten P. E.

Andersson må från och med dagen näst efter den, varunder han erhåller

avsked från sin anställning som nattvakt vid nationalmuseum, uppbära tillläggspension

å allmänna indragningsstaten med ett belopp, utgörande skillnaden

mellan honom enligt statskontorets beslut den 17 september 1925 tillerkänd

pension och full pension å hans befattning såsom expeditionsvakt,

eller med 372 kronor för år.»

Under åberopande av vad i ärendet förekommit anser även jag mig böra

föreslå beredande av tilläggspension åt Andersson. Mot det av statskontoret

föreslagna pensionsbeloppet, sättet för detsammas bestridande och tidpunkten,

varifrån pensionen skulle utgå, har jag icke något att erinra.

Jag hemställer sålunda, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att förre expeditionsvakten hos försäkringsinspektionen

Per Erik Andersson må, räknat från och med dagen

näst efter den, varunder han erhåller avsked från sin

anställning som nattvakt vid nationalmuseum, under sin

återstående livstid från allmänna indragningsstaten åtnjuta,

utöver honom författningsenligt tillerkänd pension

å 1,272 kronor för år, en tillläggspension av 372

kronor årligen.

Uti en till Kungl. Maj:t ställd skrift har Gerda Martina Elisabet Larsson,

född Laurell, änka efter förre skeppsmätningsöverkontrollören Karl Oskar

Larsson, anhållit, att någon pension av statsmedel måtte beredas henne.

Vid ansökningen hava fogats dels prästbevis, utvisande att sökanden är

född den 30 november 1858, dels bouppteckning efter förre skeppmätningsöverkontrollören

Karl Oskar Larsson, varav inhämtats, att han, som varit

född den 7 november 1853, avlidit den 12 augusti 1925 och såsom stärbhusdelägare

efterlämnat änkan Larsson, två myndiga barn och en omyndig

sonson, son till ett avlidet tredje barn, samt att behållningen i boet utgjorde

4,967 kronor 1 öre. Därjämte har företetts ett intyg av innehåll, att sökanden

utöver den henne tillkommande andelen i boet efter mannen icke ägde

andra tillgångar än dels ett kapital om 25,000 kronor, som tillfallit henne

genom testamente efter en hennes släkting, dels ock på grund av äktenskapsförord

diverse lösören till ett värde av omkring 900 kronor.

Avsked från befattningen såsom skeppsmätningsöverkontrollör och överinspektör

hos kommerskollegium beviljades sökandens avlidne man med utgången

av november månad 1921. Han innehade då 44 tjänstår i statens

tjänst. Nämnda befattning hade han dock icke innehaft längre än från och

med den 1 januari 1920 — från och med vilken dag befattningen blev uppförd

å kommerskollegii ordinarie stat — varför han vid sin avgång från

tjänsten enligt gällande pensionsbestämmelser icke var berättigad till full

Departements
chefen.

Ant7. pension

åt förre

skeppsmätningsöverkontrollören

K. O.

Larssons änka

G. M. E.

Larsson.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kommerskol
legium.

Statskontoret.

Departements
chefen.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 101.

pension. Med hänsyn till hans långvariga verksamhet i statens tjänst tilldelade

honom emellertid 1921 års riksdag med bifall till en i sådant avseende

avlåten proposition en årlig tilläggspension av 3,000 kronor, varigenom

han tillsammans med vad enligt civila pensionslagen tillkom honom i pension

erhöll 5,000 kronor eller den pension, varav han skulle ha kommit i åtnjutande,

därest han vid sin avgång från tjänsten varit berättigad till full

pension.

Då sökandens man först vid uppnådda 66 levnadsår fatt ordinarie anställning

i statstjänst, kunde han icke vinna delaktighet i civilstatens änkeoch

pupillkassa.

Över förevarande ansökning hava utlåtanden avgivits av kommerskollegium

den 3 december 1925 och av statskontoret den 21 januari 1926.

Kommerskollegium har tillstyrkt bifall till ansökningen.

Statskontoret har anfört i huvudsak följande.

Med hänsyn till att sökanden, som visserligen vore ägare till ett kapital

av 25,000 kronor, på grund av hög ålder torde få anses oförmögen att genom

eget arbete bidraga till sin försörjning samt i betraktande av hennes mans

långvariga och väl vitsordade arbete i statens tjänst ville det synas statskontoret

vara med billighet överensstämmande, att något årligt understöd

av statsmedel bereddes henne. Beträffande understödets belopp vore att

märka, att sökanden skulle hava kommit i åtnjutande av pension till ett

belopp av 1,250 kronor från civilstatens iinko- och pupillkassa, därest mannen

varit delägare i kassan. Dä några pensionsavgifter i förevarande fall icke

blivit erlagda, syntes likväl en nedsättning böra ske, förslagsvis till 900

kronor. Statskontoret hade emellertid i annat sammanhang föreslagit, att

varje pension, som hädanefter beviljades av riksdagen, avpassades till sådant

belopp, att i själva pensionen inginge ekvivalent för pensionstillägg och för

skillnaden mellan reducerat och oreducerat dyrtidstillägg. Då eu oreglerad

änkepension å 900 kronor motsvarades av en reglerad sådan å 1,020 kronor,

tillstyrkte statskontoret, att sökanden Ange, räknat från och med månaden

näst efter den, i vilken sökandens man avlidit, å allmänna indragningsstaten,

så länge hon förbleve änka, åtnjuta eu årlig pension av 1,020 kronor.

Ehuru sökandens ekonomiska ställning enligt vad upplyst blivit icke

är sådan, att särskilt ömmande omständigheter kunna anses föreligga uti

ifrågavarande fall, synas mig dock, med hänsyn särskilt därtill att sökandens

man icke kunnat vinna delaktighet i civilstatens änke- och pupillkassa,

starka billighetsskäl tala för att pension beredes henne av statsmedel.

I fråga om beloppet av pensionen och sättet för densammas bestridande

ansluter jag mig till vad statskontoret därutinnan föreslagit. Tidpunkten,

från vilken pensionen bör utgå, synes mig dock skäligen kunna

framflyttas till den 1 januari 1926.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 1U1. 5

På grund av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå

riksdagen medgiva,

att framlidne skeppsmätningsöverkontrollören och överinspektören

Karl Oskar Larssons änka Gerda Martina

Elisabet Larsson, född Lamell, må räknat från och med

den 1 januari 1926 under sin återstående livstid, så länge

hon förbliver änka, å allmänna indragningsstaten åtnjuta

en årlig pension av 1,020 kronor.

I en till Kungl. Maj:t ställd skrift har Anna Mårtensson, född Libell,

änka efter förre läraren vid navigationsskolan i Malmö Olof Mårtensson,

rnhållit, att pension eller understöd av statsmedel måtte beviljas henne.

Till stöd för denna framställning har sökanden anfört, bland annat,

följande.

Sökandens man, som varit född den 27 mars 1849, hade varit lärare

vid navigationsskolan i Härnösand under åren 1882—1897 och vid navigationsskolan

i Malmö under åren 1897—1914, vilket sistnämnda år han

efter uppnådd pensionsålder avgått från sin befattning med pension.

Dessutom hade han under tiden från och med den 1 augusti 1912 till och

med den 30 juni 1924 varit föreståndare för nautisk-meteorologiska byråns

och sjökarteverkets kontrollstation i Malmö. Lärarna vid navigationsskolorna

hade år 1908 erhållit möjlighet att bliva delägare i civilstatens

änke- och pupillkassa. Sökandens man, som samma år fyllt 59 år, hade

emellertid icke begagnat sig av denna förmån på grund av de avsevärda

retroaktiva avgifter, som skulle ålegat honom i händelse av hans

inträde i kassan. Tillgångarna i boet vore små, sökanden själv vore

sjuklig och hade dessutom en minderårig son att försörja.

Vid ansökningen hava fogats dels prästbevis, utvisande att sökanden

är född den 27 oktober 1874 och att hon i äktenskapet med den avlidne

mannen äger sonen Sten Nils Henry, som är född den 1 december 1911,

dels läkarintyg, bestyrkande att hon lider av kronisk sjukdom och att

hennes arbetsförmåga på grund härav är nedsatt. Därjämte hava företetts

intyg, som vitsorda sökandens uppgifter om mannens anställningsförhållanden

och varav i övrigt inhämtas, att han fullgjort sina tjänsteåligganden

på ett hedrande sätt, att han avlidit den 28 oktober 1925 och

att behållningen i boet icke överstigit 5,000 kronor.

På grund av remisser hava kommerskollegium den 12 december 1925

och statskontoret den 21 januari 1926 avgivit utlåtande i ärendet.

Kommerskollegium har i korthet tillstyrkt ansökningen.

Statskontoret har anfört i huvudsak följande.

Då i förevarande fall ömmande omständigheter syntes föreligga och då

sökandens man under i det närmaste 42 år innehaft väl vitsordade anllihang

till riksdagens protokoll 1026. 1 sand. 8.0 höft. (Nr 101.) 2

[3.]

Ang.

pensioner åt

förre navigationsskolläraren

O. Mårtenssons

änka

och son.

Kommers
kollegium.

Statskontoret.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 101.

Departements
chefen.

ö

ställningar i statens tjänst, finge statskontoret tillstyrka, att årliga pensioner

av statsmedel bereddes hans efterlevande att utgå från och med

månaden näst efter den, i vilken han avlidit. Därest mannen varit delägare

i förenämnda änke- och pupillkassa, skulle från densamma pension

hava utgått till änkan med 800 kronor och till sonen med 40 procent

därav eller med 320 kronor. Då emellertid några pensionsavgifter i förevarande

fall icke blivit erlagda, syntes ifrågavarande belopp böra något

nedsättas, förslagsvis till 600 kronor respektive 240 kronor. Oreglerade

pensioner åt efterlevande efter befattningshavare i statens tjänst å 600

kronor för änka och 240 kronor för ensamt barn med pensionsberättigad

moder motsvarades av reglerade pensioner å 686 kronor respektive 274

kronor eller, efter utjämning till med 12 delbara tal, 684 och 276 kronor.

I enlighet härmed borde pension utgå till sökanden, så länge hon förbleve

änka, med 684 kronor och till makarnas son till och med det år, varunder

han uppnådde 18 års ålder, med 276 kronor.

Med hänsyn till de i ärendet upplysta omständigheter finner jag billigheten

bjuda, att åt änkan Mårtensson och hennes son beredas för deras

svaga ekonomiska ställning välbehövliga understöd av statsmedel. Mot

de av statskontoret föreslagna pensionsbeloppen och sättet för desammas

bestridande har jag intet att erinra. Dock synes mig jämväl i detta fall

tidpunkten, från vilken pensionerna böra utgå, skäligen kunna framflyttas

till den 1 januari 1926.

Jag hemställer sålunda, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

medgiva,

att framlidne navigationsskolläraren Olof Mårtenssons

änka Anna Mårtensson, född Libell, och makarnas

minderåriga son Sten Nils Henry må, räknat från och

med den 1 januari 1926, å allmänna indragningsstaten

åtnjuta årlig pension änkan, så länge hon förbliver

änka, till belopp av 684 kronor och sonen till

och med det år, varunder lian uppnår 18 års ålder,

till belopp av 276 kronor.

Vad chefen för handelsdepartementet sålunda under

punkterna l:o—3:o hemställt, däri statsrådets övriga

ledamöter instämma, behagar Hans Maj:t Konungen

bifalla samt förordnar, att proposition i ämnet skall

till riksdagen avlåtas av den lydelse, bilaga vid detta

protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Nils Hellcnius.

Stockholm, Isaac Marcus’ Boktryckeri-Aktiebolag, 1926.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.