Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om ändrad lydelse av § 29 samt § 80 mom. 1 i förordningen den 21 mars 1862 om kommunalstyrelse på landet in. m

1926-01-29 · 89 sidor, varav 74 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 74 av 89 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1926:107, Med förslag till lag om ändrad lydelse av § 29 samt § 80 mom. 1 i förordningen den 21 mars 1862 om kommunalstyrelse på landet in. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 107.

1

Jsr 107.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till

lag om ändrad lydelse av § 29 samt § 80 mom. 1

i förordningen den 21 mars 1862 om kommunalstyrelse

på landet in. m.; given Stockholms slott den 12

februari 1926.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över socialårenden

för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen att

antaga härvid fogade förslag till

l:o lag om ändrad lydelse av § 29 samt § 80 mom. 1 i förordningen

■den 21 mars 1862 om kommunalstyrelse på landet;

2:o lag om ändrad lydelse av § 14 mom. 2 samt §§ 23, 24 och 31

i förordningen den 21 mars 1862 om kommunalstyrelse i stad;

3:o lag om ändrad lydelse av § 10 i förordningen den 23 maj 1862

om kommunalstyrelse i Stockholm;

4:o lag om ändrad lydelse av 9 och 10 §§, 11 § 2 mom., 12 §

5 mom., 13 § 3 mom. samt 14 och 21 §§ i lagen den 20 juni 1924

•om landsting;

5:o lag om ändrad lydelse av § 12 i lagen den 30 juni 1920 om rätt

för vissa väljare att utan inställelse inför valförrättare avgiva valsedel

vid vissa kommunala val samt om behandling av valsedelsförsändelse;

samt

6:o lag om ändrad lydelse av 7 § i lagen den 20 maj 1921 med vissa

föreskrifter i fråga om val av kommunal-, municipal- och stadsfullmäktige

samt av landstingsmän.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro,

enligt Dess nådiga beslut:

GUSTAF ADOLF.

Gustav Möller.

Bihang till riksdagens protokoll 1026. 1 samt. 88 käft. (Nr 107.) ik se 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 107.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av § 29 samt § 80 mom. 1 i förordningen den 21

mars 1862 (nr 13) om kommunal styrelse på landet.

Härigenom förordnas, att § 29 samt § 80 mom. 1 i förordningen dels

21 mars 1862 om kommunalstyrelse på landet skola i nedan angivna,

delar erhålla följande ändrade lydelse:

§ 29.

Mom. 1. För val — — — inom valkrets.

Mom. 2. Kommun, som — — — upprättade röstlängden.

Mom. 3. Äro i — — — är mantalsskriven.

Mom. 4. Val av kommunalfullmäktige förrättas för varje valdistrikt

inför den valnämnd, som enligt lagen om val till riksdagen utses för val

till riksdagens andra kammare.

Valen skola förrättas under tiden från och med den 16 september till

och med den 20 oktober; dock att, om land sting smannav cd för distriktet

äger rum å tidigare dag än den 16 september, som valdag må bestämmas

dagen för landstingsmannavalct. Valdag bestämmes det år valet skall förrättas

av kommunalfullmäktige eller, där sådana icke finnas, av kommunalstämma.

Där val av kommunalfullmäktige äger rum å samma dag som landstingsmannaval

för valdistriktet, skola de båda valen förrättas i samband med

varandra sålunda, att röstberättigad, som äger utöva rösträtt vid båda

valen, må kunna vid ett och samma tillfälle avgiva sin röst beträffande

vartdera av dem.

Val skall fortgå minst två timmar före klockan tre eftermiddagen och

minst två timmar efter klockan fem eftermiddagen. Där allmän gudstjänst

å valdagen hålles inom kommunen, göres uppehåll för den tid, gudstjänsten

pågår. I kungörelse om valförrättning skall tiden för valet noggrant

angivas. Sådan kungörelse utfärdas för varje valdistrikt av valnämndensordförande

i den ordning, som för kallelse till kommunalstämma -stadgas.

Vid valet skall gälla till efterrättelse den enligt § 14 upprättade röstlängd

eller del av röstlängd.

Där val av kommunalfullmäktige och landsting smannav al för valdistriktet

förrättas i samband med varandra, bör samma exemplar av röstlängden

användas vid båda valen, med rätt dock för valförrättaren att använda särskilt

exemplar för vartdera valet.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 107.

3

Vid val av kommunalfullmäktige må röstägande icke utan personlig inställelse

inför valförrättaren utöva rösträtt i annat fall eller i annan ordning

än i särskild lag stadgas.

Mom. 5. Valet sker med slutna sedlar. Därvid skola begagnas valsedlar

av vitt papper utan kännetecken.

A valsedels framsida må vara anbragt ordet < Xommunalfullmäletigval»

eller annan beteckning i ord för det slag av val sedeln avser.

A valsedel skall ovanför namnen utsättas partibeteckning (partinamn

eller annan beteckning i ord för viss grupp av valmän eller för viss meningsriktning).

Valsedeln skall antingen upptaga namnen i en följd, det ena under

det andra, eller ock avfattas på sätt formulär 1 vid denna förordning

utvisar.

I förra fallet må namnen å valsedeln vara högst dubbelt så många

som det antal kommunalfullmäktige valet avser. Namnen gälla själva

fullmäktigvalet samt, i den mån de därvid icke tagas i anspråk, val av

efterträdare åt avgången fullmäktig.

I senare fallet må å sedelns vänstra sida upptagas högst två namn utöver

det antal fullmäktige valet avser. Dessa namn skola uppföras vart

för sig i de särskilda rummen och gälla själva fullmäktigvalet samt, i den

mån namnen därvid icke tagas i anspråk, val av efterträdare åt avgången

fullmäktig. För efterträdarevalet må dessutom i motsvarande rum å sedelns

högra sida uppföras högst två namn för vart och ett av de för själva

fullmäktigvalet upptagna namnen. Upptager rum å sedelns högra sida

två namn, skola de förekomma det ena under det andra.

Valsedel bör innehålla tydlig uppgift på den eller de utseddas namn,

titel eller yrke och hemvist så ock den beteckning i övrigt, som kan vara

nödig för att fullt otvetydigt utmärka, vem eller vilka åsyftas.

Ogill är valsedel:

till vilken använts annat än vitt papper;

å vilken finnes något kännetecken, som kan antagas vara med avsikt

där anbragt;

vilken saknar partibeteckning eller upptager sådan å annat ställe än ovanför

namnen;

vilken icke upptager något giltigt namn.

År något namn å valsedel överstruket, eller framgår med avseende å

något där förekommande namn ej fullt otvetydigt, vem som därmed åsyftas,

eller upptager valsedel namn på någon, som ej är valbar, anses sådant

namn såsom obefintligt. Aro å valsedel upptagna flera namn, än ovan

är medgivet, eller äro namn, som särskilt upptagits för val av efterträdare

åt kommunalfullmäktig, flera än två, anses det eller de sista, övertaliga

namnen såsom obefintliga. För val av efterträdare särskilt upptaget namn,

som saknar motsvarande namn för själva fullmäktigvalet, anses såsom

obefintligt.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 107.

Har vid kommunal fullmälctigval och landstingsmannaval, vilka förrättats

i samband med varandra, sedel som tydligen är avsedd för det ena valet

inlagts i valkuvert, försett med beteckning för det andra valet, skall sedeln

räknas till det val kuvertet angiver, såvida den upptager namn å någon

vid detta val valbar person, men eljest vara ogill. Finnas vid dylik gemensam

valförrättning hava i ett valkuvert inlagts två sedlar, av vilka den ena

uppenbarligen avser fullmäktigvalet och den andra landstingsmannavalet, skall

allenast den sedel räknas, som avser det val kuvertet angiver.

Finnas eljest i ett valkuvert två eller flera valsedlar, vare de alla ogilla.

Mom. 6. Ej må vid valet tal liållas eller tryckta eller skrivna upprop

till de väljande tillåtas inom vallokalen.

Vid förrättningen skola kuvert av ogenomskinligt papper, lika till storlek

och beskaffenhet, tillhandahållas valmännen för det ändamål, varom

här nedan förmäles. Å valkuvert skall vara tydligt anbragt ordet i Kom

munalfullmäktigvah eller annan beteckning i ord för det slag av val kuvertet

avser. Innan valkuvert utlämnas, skall därå intryckas en stämpel,

utvisande det valdistrikt, för vilket förrättningen äger rum. Blanketter

till valsedlar skola jämväl å vallokalen tillhandahållas. Omedelbart

före röstningens början skall ordföranden visa de närvarande, att valurnan

är tom.

Valmännen äga avgiva sina röster i den tur de anmäla sig hos ordföranden.

Till varje valman utlämnas ett valkuvert.

I vallokalen skola till lämpligt antal finnas avskilda platser, avsedda

att möjliggöra för en var att med valhemlighetens bevarande kunna inlägga

sin valsedel i kuvertet. För sådant ändamål skola dessa platser

vara inrättade med skärmar eller annat dylikt, dock så anordnat, att för

såväl valförrättaren som allmänheten är synligt, när en plats är upptagen;

och åligger det valförrättaren att vaka över att valmans förehavande där

ej må av någon kunna iakttagas.

Valmannen har att vid någon av omförmälda särskilda platser inlägga

sin valsedel i kuvertet. Sedan valkuvertet tillslutits, överlämnar valmannen

utan dröjsmål personligen detsamma till ordföranden. Efter det ordföranden

förvissat sig om, att den, vilken avlämnar valkuvertet, är i röstlängden

upptagen såsom röstberättigad, ävensom tillsett, att kuvertet är försett

med ovan omförmälda beteckning för det slag av val kuvertet avser samt

behörigen stämplat, men eljest på utsidan omärkt, nedlägger ordföranden

kuvertet i valurnan, i sammanhang varmed i röstlängden vid namnet på

den, vars rösträtt utövats, göres anteckning att rösträtten begagnats. Valman,

som på grund av kroppsligt fel är oförmögen att i föreskriven ordning

avgiva sin röst, äge att till biträde vid röstningen anlita den, han

själv därtill utser.

Valkuvert, som saknar behörig stämpel eller är å utsidan märkt med

annat kännetecken, varde ej mottaget. Lag samme vare om valkuvert, som icke

är försett med ovan omförmälda beteckning för det slag av val kuvertet avser.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 107. 5

Om behandlingen av valsedelsförsändelse, som äkta make är berättigad

avlämna vid valförrättningen, är särskilt stadgat.

Då uppehåll i valförrättningen sker, skall valurnan omsorgsfullt förseglas

under minst två närvarandes sigill samt därefter sättas i säkert förvar;

och bör, innan förseglingen vid förrättningens fortsättande borttages,

valförrättare!! inför öppna dörrar förvissa sig om, att sigillen äro

obrutna.

De valmän, som, då uppehåll för gudstjänst eller eljest göres i valet eller

då valet skall sluta, äro tillstädes i vallokalen eller, om utrymme där saknas,

å anvisad plats därintill men ej då hunnit deltaga i valet, äge rätt att

i den ordning de anmäla sig avlämna sina valsedlar. När alla, som vid

det för valets slut fastställda klockslag äga tillträde till valet, avlämnat

sina valsedlar, förklare ordföranden röstningen avslutad.

Omedelbart därefter uttagas valkuverten ur valurnan och räknas oöppnade.

I det protokoll, som skall föras vid förrättningen, antecknas antalet

valkuvert. Vid avfattande av protokollet bör till ledning tjäna formulär,

som av Konungen fastställes. Valkuverten inläggas härefter i ett

eller flera hållfasta omslag, som omsorgsfullt förseglas under minst två

närvarandes sigill och förses med påskrift om det val de inlagda valkuverten

avse. De sålunda åsätta sigillen skola därefter i protokollet avtryckas.

Därjämte skall i protokollet angivas antalet omslag, vari valkuverten inlagts.

Sker valet av kommunalfullmäktige i samband med landstingsmannaval

för valdistriktet, räknas de oöppnade kuverten för vartdera valet för sig och

göres anteckning om antalet avgivna kuvert beträffande fullmäktigvalet i dess

valprotokoll och beträffande landstingsmannavalet i dess protokoll. Valkuverten

för vartdera valet inläggas i sitt eller sina särskilda omslag, som

vederbörligen förseglas och förses med påskrift. Omslagssigillcn avtryckas

och antalet omslag angives beträffande fullmäktigvalet i dess valprotokoll och

beträffande landstingsmannavalet i dess protokoll. I vartdera valprotokollet

antecknas dessutom, att valen skett i samband med varandra.

Sedan valprotokollet upplästs och dess riktighet bekräftats av ordföranden

och två av de närvarande, avslutas förrättningen. Ordföranden insände

därefter ofördröjligen till Konungens befallningshavande dels det

eller de förseglade omslag, vari valkuverten äro inlagda, dels ock valprotokollet

och röstlängden. Sker insändandet med allmänna posten, skall

försändelsen assureras.

Mom. 7. Konungens befallningshavande skall vid offentlig förrättning,

som skall äga rum så snart omständigheterna det medgiva, verkställa sammanräkning

av de röster, vilka vid kommunalfullmäktigval inom länet avgivits.

Om förrättningen utfärdad kungörelse, innehållande uppgift om

den ordningsföljd, i vilken sammanräkningen, därest hinder icke möter,

kommer att för de olika kommunerna företagas, skall senast sex dagar

före förrättningens början uppläsas i dessa kommuners kyrkor.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 107.

Vid rösternas sammanräknande användas av Konungen fastställda blanketter

med anvisningar, och läte Konungens befallningshavande vid förrättningen

föra protokoll enligt formulär, som av Konungen fastställes.

Om behandlingen av valsedelsförsändelse, som till Konungens befallningshavande

inkommit, är särskilt stadgat.

Valens utgång kungöres omedelbart beträffande varje kommun genom

uppläsning av protokollet. Med protokollets uppläsning är valet för den

kommunen avslutat, varefter Konungens befallningshavande genast skall

till vederbörande återställa den röstlängd, som för sammanräkningen insänts.

Samtliga valsedlar skola, särskilt för varje kommun, inläggas, de godkända

och de underkända var för sig, i omslag, vilka, innan förrättningen,

i vad den avser viss kommun, avslutas, förses med minst två närvarandes

sigill. De sålunda inlagda valsedlarna skola förvaras intill utgången av

den tid, för vilken valen gälla.

§ 80.

Mom. 1. Har Kungl. Maj:t — — — såsom valförrättare.

Val av municipalfullmäktige må icke äga rum å dag, då landstingsmanna

val för samhället förrättas. Municipalfullmähtige eller, där sådana icke

finnas, municipalstämma må däremot det år val skall förrättas kunna besluta,

att municipal fullmäktig valet skall äga rum å dag, då kommunalfullmäktigval

förrättas i den kommun, varav municipalsamhället utgör del,

dock icke för det fall att sistnämnda val hålles i samband med landstings

mannaval.

Där val av municipalfullmäktige äger rum å samma dag som kommunal

fullmäktigval och municipalsamhället utgör eget valdistrikt, skall med avseende

å de båda valens förrättande i tillämpliga delar gälla vad i denna

förordning är stadgat angående kommunalfullmäktigvals förrättande å samma

dag som landstingsmannaval.

Denna lag träder i kraft den 1 maj 1926.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kung! Maj:ts proposition nr 107.

i

Förslag

till

Lag

«m ändrad lydelse av § 14 inom. 2 samt §§ 23, 24 och 31 i förordningen

den 21 mars 1862 (nr 14) om kommnnalstyrelse i stad.

Härigenom förordnas, att § 14 mom. 2 samt §§ 23, 24 och 31 i förordningen

den 21 mars 1862 om kommunalstyrelse i stad skola i nedan

.angivna delar erhålla följande ändrade lydelse:

§ 14.

Mom. 2. Allmän rådstuga skall i stad, där stadsfullmäktige finnas,

hållas de år, då fullmäktige böra väljas, under tiden från och med den

16 september till och med november månads utgång. Om landsting små nnaval

för staden äger rum tidigare än den 16 september, må dock allmänna

rådstugan hållas å dagen för nämnda val. I stad, där stadsfullmäktige icke

finnas, skall allmän rådstuga hållas varje år uti maj månad, för att besluta

i anledning av berättelsen om föregående årets räkenskaper och förvaltning;

samt uti december för bestämmande av stadens utgifts- och inkomststat

enligt § 61 och för anställande av val till de befattningar inom

kommunen, vilka vid årets slut bliva lediga, ävensom för val av revisorer.

Den, vilken — — — sagda förvaltning.

§ 23.

Mom. 1. Stadsfullmäktige väljas ibland kommunens röstberättigade

medlemmar enligt den röstgrund, som i denna förordning är stadgad.

Där valen ske samfällt, verkställas de vid allmän rådstuga. År staden

indelad i valkretsar, verkställas valen å dagar, som magistraten särskilt

för varje valkrets utsätter, samt enligt ordning i övrigt, som magistraten

äger bestämma, allt med iakttagande dock av vad här nedan i mom. 2

stadgas.

Mom. 2. Val av stadsfullmäktige förrättas under tiden från och med

den 16 september till och med november månads utgång å dag, som

magistraten bestämmer; dock må stadsfullmäktige eller, där sådana icke

finnas, allmän rådstuga det år valet skall förrättas kunna besluta, att valet

skall förrättas å dag, då landstingsmannaval för staden äger rum.

Där val av stadsfidlmäktige äger rum å samma dag som landstingsmannaval

för staden, skola de båda valen förrättas i samband med varandra

sålunda, att röstberättigad, som äger utöva rösträtt vid båda valen,

må kunna vid ett och samma tillfälle avgiva sin röst beträffande vartdera

av dem.

Val skall fortgå minst två timmar före klockan tre eftermiddagen och

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 107.

minst två timmar efter klockan sju eftermiddagen. Där allmän gudstjänst

å valdagen hålles inom staden, göres uppehåll för den tid, gudstjänsten

pågår.

I kungörelsen om valet skall tiden för detsamma noggrant angivas.

Vid valet skall gälla till efterrättelse den enligt § 13 upprättade röstlängd

eller del av röstlängd.

Där val av stadsfullmäktige och landstingsmannaval för staden förrättas

i samband med varandra och sammanräkningen av de avgivna röstsedlarna

skall verkställas av en och samma myndighet för båda valen, bör samma

exemplar av röstlängden användas vid båda valen, med rätt dock för valförrättaren

att använda särskilt exemplar för vartdera valet. Skall sammanräkningen

av de avgivna röstsedlarna för de båda valen verkställas av olika

myndigheter, skall särskilt exemplar av röstlängden användas för vartdera

valet.

§ 24.

Mom. 1. Valet sker — — — utan kännetecken.

Å valsedels framsida må vara anbragt ordet t St a ds fn l Im äktigv a l> eller

annan beteckning i ord för det slag av val sedeln avser.

A valsedel — — — för själva fullmäktigvalet, anses såsom obefintligt.

Har vid stadsfullmäktigval och landstingsmannaval, vilka förrättats i

samband med varandra, sedel, som tydligen är avsedd för det ena valetT

inlagts i valkuvert, försett med beteckning för det andra valet, skall sedeln

räknas till det val kuvertet angiver, såvida den upptager namn å någon

vid detta val valbar person, men eljest vara ogin. Finnas vid dylik

gemensam valförrättning hava i ett valkuvert inlagts två sedlar, av vilka

den ena uppenbarligen avser fullmäktigvalet och den andra landstingsmannavalet,

skall allenast den sedel räknas, som avser det val kuvertet angiver.

Finnas eljest i ett valkuvert två eller flera valsedlar, vare de alla ogilla.

Mom. 2. Ej må — — — inom vallokalen.

Vid valförrättning skola kuvert av ogenomskinligt papper, lika till storlek

och beskaffenhet, tillhandahållas valmännen för det ändamål, varom här

nedan förmäles. A valkuvert skall vara tydligt anbragt ordet »Stadsfullmäktigval»

eller annan beteckning i ord för det slag av val kuvertet

avser. Innan valkuvert utlämnas, skall därå intryckas en stämpel, utvisande

den valkrets, för vilken förrättningen äger rum. Blanketter till valsedlar skola

jämväl å vallokalen tillhandahållas. Omedelbart före röstningens början

skall ordföranden visa de närvarande, att valurnan är tom.

Valmännen äga avgiva sina röster i den tur de anmäla sig hos ordföranden.

Till varje valman utlämnas ett valkuvert.

I vallokalen — — — kunna iakttagas.

Valmannen har att vid någon av omförmälda särskilda platser inlägga

sin valsedel i kuvertet. Sedan valkuvertet tillslutits, överlämnar valmannen

utan dröjsmål personligen detsamma till ordföranden. Efter det ordföranden

förvissat sig om, att den, vilken avlämnar valkuvertet, är i röstlängden

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 107.

9

upptagen såsom röstberättigad, ävensom tillsett, att kuvertet är försett

med ovan omförmälda beteckning för det slag av val kuvertet avser samt

behörigen stämplat, men eljest på utsidan omärkt, nedlägger ordföranden

kuvertet i valurnan, i sammanhang varmed i röstlängden vid namnet på

den, vars rösträtt utövats, göres anteckning att rösträtten begagnats. Valman,

som på grund av kroppsligt fel är oförmögen att i föreskriven ordning

avgiva sin röst, äge att till biträde vid röstningen anlita den, han

själv därtill utser.

Valkuvert, som saknar behörig stämpel eller är å utsidan märkt med

annat kännetecken, varde ej mottaget. Lag samma vare om valkuvert, som icke

är försett med ovan omförmälda beteckning för det slag av val kuvertet avser.

Om behandlingen — — — särskilt stadgat.

Då uppehåll — — — äro obrutna.

De valmän, som då uppehåll för gudstjänst eller eljest göres i valet eller

då valet skall sluta, äro tillstädes i vallokalen eller, om utrymme där saknas,

å anvisad plats därintill men ej då hunnit deltaga i valet, äga rätt att i den

ordning de anmäla sig avlämna sina valsedlar. När alla, som vid det för

valets slut fastställda klockslag äga tillträde till valet, avlämnat sina valsedlar,

förklare ordföranden röstningen avslutad.

Omedelbart därefter uttagas valkuverten ur valurnan och räknas oöppnade.

I det protokoll, som skall föras vid förrättningen, antecknas antalet valkuvert.

Där den slutliga sammanräkningen av de avgivna rösterna icke

verkställes omedelbart efter det valkuverten på sätt nyss nämnts blivit räknade,

skall röstsammanräkningen påbörjas inom sju clagar därefter, och skola

i sådant fall valkuverten omedelbart efter det de räknats inläggas i ett eller

flera hållfasta omslag, som omsorgsfullt förseglas under minst två närvarandes

sigill, förses med påskrift om det val de inlagda valkuverten avse samt

därefter läggas i säkert förvar. De sålunda åsätta sigillen skola i protokollet

avtryckas. Därjämte skall i protokollet angivas antalet omslag, vari valkuverten

inlagts.

Sker valet av stadsfullmäktige i samband med landstingsmannar al för

staden, räknas de oöppnade kuverten för vartdera valet för sig och göres

anteckning om antalet avgivna kuvert beträffande fullmäktigvalet i dess valprotokoll

och beträffande landstingsmannavalet i dess protokoll. Valkuverten

för vartdera valet inläggas i sitt eller sina särskilda omslag, som vederbörligen

förseglas och förses med påskrift. Omslå g ssigillen avtryckas och antalet

omslag angives beträffande fullmäktigvalet i dess valprotokoll och beträffande

landsting smannavalet i dess protokoll. I vartdera valprotokollet antecknas

dessutom, att valen skett i samband med varandra.

Om behandlingen — — —- särskilt stadgat.

§ 31.

Stadsfullmäktige väljas för fyra år, räknade från och med den 1 januari

året näst efter det, då valet skett. I stad, där val sker första gången

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 107.

•och icke äger rum under år, då allmänna val av stadsfullmäktige förrättas,

skall valet dock icke avse längre tid än till utgången av det år, då sådana

allmänna val nästa gång skola äga rum.

Har beslut fattats om ändring av fullmäktiges antal, må i anledning

därav särskilt fullmäktigval icke företagas, utan skall staden, intill utgången

av det år, då allmänna fullmäktigval nästa gång skola förrättas, företrädas

av fullmäktige till det antal, som tidigare blivit bestämt. Lag samma

vare, där ändring av fullmäktiges antal påkallas av folkmängdens ökning

■eller minskning.

Om val av stadsfullmäktige i anledning av ändring i kommunal indelning

är särskilt stadgat.

Denna lag träder i kraft den 1 maj 19,26.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 107.

11

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse ay § 10 i förordningen den 23 maj 1862 (nr 33)

om kommunalstyrelse i Stockholm.

Härigenom förordnas, att § 10 i förordningen den 23 maj 1862 om

kommunalstyrelse i Stockholm skall i nedan angivna delar erhålla följande

ändrade lydelse:

§ 10.

Mom. 1. Valet sker — — — utan kännetecken.

A valsedels framsida må vara anbragt ordet »Stadsfullmäktig v al • eller

annan beteckning i ord för det slag av val sedeln avser.

Å valsedel---för själva fullmäktigvalet, anses såsom obefintligt.

Har vid i samband med varandra hållna val av stadsfullmäktige och av

elektorer för utseende av ledamöter av riksdagens första kammare sedel, som

tydligen är avsedd för det ena valet, inlagts i valkuvert, försett med beteckning

för det andra valet, skall sedeln räknas till det val kuvertet angiver,

såvida den upptager namn å någon vid detta val valbar person, men eljest

vara ogin. Finnas i ett valkuvert två sedlar, av vilka den ena uppenbarligen

avser fullmäktigvalet och den andra elektorsvalet, skall allenast den

sedel räknas, som avser det val kuvertet angiver.

Finnas eljest i ett valkuvert två eller liera valsedlar, vare de alla

ogilla.

Mom. 2. Val skall — — — gudstjänsten pågår.

Ej må — — — inom vallokalen.

Vid valförrättning skola kuvert av ogenomskinligt papper, lika till storlek

och beskaffenhet, tillhandahållas valmännen för det ändamål, varom

här nedan förmäles. A valkuvert skall vara tydligt anbragt ordet »Stadsfullmäktigval»

eller annan beteckning i ord för det slag av val kuvertet

avser. Innan valkuvert utlämnas, skall därå intryckas en stämpel, utvisande

den valkrets, för vilken förrättningen äger rum. Blanketter till

valsedlar skola jämväl å vallokalen tillhandahållas. Omedelbart före röstningens

början skall ordföranden visa de närvarande, att valurnan är tom.

Valmännen äga — — — ett valkuvert.

I vallokalen — — —— kunna iakttagas.

Valmannen har att vid någon av omförmälda särkilda platser inlägga

sin valsedel i kuvertet. Sedan valkuvertet tillslutits, överlämnar valmannen

utan dröjsmål personligen detsamma till ordföranden. Efter det ordföranden

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 107.

förvissat sig om, att den, vilken avlämnar valkuvertet, är i röstlängden

upptagen såsom röstberättigad, ävensom tillsett, att kuvertet är försett

med ovan omförmälda beteckning för det slag av val lcuvertet avser samt behörigen

stämplat, men eljest på utsidan omärkt, nedlägger ordföranden

kuvertet i valurnan, i sammanhang varmed i röstlängden vid namnet på

den, vars rösträtt utövats, göres anteckning, att rösträtten begagnats. Valman,

som på grund av kroppsligt fel är oförmögen att i föreskriven ordning

avgiva sin röst, äge att till biträde vid röstningen anlita den, han

själv därtill utser.

Valkuvert, som saknar behörig stämpel eller är å utsidan märkt med

annat kännetecken, varde ej mottaget. Lag samma vare om valkuvert, som

icke är försett med ovan omförmälda beteckning för det slag av val kuvertet

avser.

Om behandlingen — — — röstningen avslutad.

Omedelbart därefter uttagas valkuverten ur valurnan och räknas oöppnade.

I det protokoll, som skall föras vid förrättningen, antecknas antalet valkuvert.

Där den slutliga sammanräkningen av de avgivna rösterna icke

verkställes omedelbart efter det valkuverten på sätt nyss nämnts blivit räknade,

skall ro st sammanräkning en påbörjas inom sju dagar därefter samt de avlämnade

valkuverten under tiden på betryggande sätt förvaras.

Om behandlingen -— — — särskilt stadgat.

Denna lag träder i kraft den 1 maj 1926.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 107.

13

Förslag

till

Lag:

om ändrad lydelse av 9 och 10 §§, 11 § 2 inom., 12 § 5 inom., 13 §

3 mom. samt 14 och 21 §§ i lagen den 20 juni 1924 (nr 349)

om landsting.

Härigenom förordnas, att 9 och 10 §§, 11 § 2 mom., 12 § 5 inom.,

13 § 3 mom. samt 14 och 21 §§ i lagen den 20 juni 1924 om landsting

skola i nedan angivna delar erhålla följande ändrade lydelse:

9 §•

Val av -— — — infallande lördag.

Valet må — — — deltagandes röster.

Beslutas, på — — — äger rum.

Där val av landstingsmän äger rum å samma dag som val av kommunal

fullmäktige eller stadsfullmäktige för valdistriktet, skola de båda valen förrättas

i samband med varandra sålunda, att röstberättigad, som äger utöva

rösträtt vid båda valen, må kunna vid ett och samma tillfälle avgiva sin röst

beträffande vartdera av dem. I sådant fall bör, om sammanräkningen av de

avgivna röstsedlarna skall verkställas av en och samma myndighet för båda

valen, samma exemplar av röstlängden användas vid båda valen, med rätt

dock för valförrättaren att använda särskilt exemplar för vartdera valet.

Skall sammanräkningen av de avgivna röstsedlarna för de båda valen verkställas

av olika myndigheter, skall särskilt exemplar av röstlängden an

vändas för vartdera valet.

10 §.

Valen av — — — slutna sedlar.

Vid valen — — — utan kännetecken.

Å valsedels framsida må vara anbragt ordet » Landstingsmannaval » eller

annan beteckning i ord för det slag av val sedeln avser.

Å valsedel — — — viss meningsriktning).

Valsedeln skall — — — lag utvisar.

I förra fallet må namnen å valsedeln vara högst dubbelt så många som

det antal landstingsmän, vilka skola utses för valkretsen; skall endast en

landstingsman utses för valkretsen, må dock valsedel innehålla tre namn.

Namnen gälla själva landstingsmannavalet samt, i den mån de därvid icke

tagas i anspråk, val av suppleanter.

I senare fallet må å sedelns vänstra sida upptagas högst två namn

utöver det antal landstingsmän valet avser. Dessa namn skola uppföras

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 107.

vart för sig i de särskilda rummen ock gälla själva landstingsmannavalet

samt, i den mån namnen därvid icke tagas i anspråk, val av suppleanter.

För suppleantvalet må dessutom i motsvarande rum å sedelns högra sida

uppföras högst två namn för vart och ett av de för själva landstingsmannavalet

upptagna namnen. Upptager rum å sedelns högra sida två

namn, skola de förekomma det ena under det andra.

Valsedel bör — — — såsom obefintligt.

Har vid landstingsmannuval och val av kommunalfullmäktige eller stadsfullmäktige,

vilka val förrättats i samband med varandra, sedel, som tydligen

är avsedd för det ena valet, inlagts i valkuvert, försett med beteckning för det

andra valet, skall sedeln räknas till det val kuvertet angiver, såvida den

upptager namn å någon vid detta val valbar person, men eljest vara ogill.

Finnas rid dylik gemensam valförrättning hava i ett valkuvert inlagts två

sedlar, av vilka den ena uppenbarligen avser fullmäktigvalet och den andra

landstingsmannavalet, skall allenast den sedel räknas, som avser det val

kuvertet angiver.

Finnas eljest i ett valkuvert två eller liera valsedlar, vare de alla ogilla.

11 §•

2 mom. A landet — —- — inom vallokalen.

Vid förrättningen skola kuvert av ogenomskinligt papper, lika till storlek

och beskaffenhet, tillhandahållas för det ändamål, varom här nedan förmäles.

A valkuvert skall vara tydligt anbragt ordet »Landstingsmannavah

eller annan beteckning i ord för det slag av val kuvertet avser. Innan

valkuvert utlämnas, skall därå intryckas en stämpel, utvisande det valdistrikt,

för vilket förrättningen äger rum. Blanketter till valsedlar skola

jämväl å vallokalen tillhandahållas. Omedelbart före röstningens början

skall ordföranden visa de närvarande, att valurnan är tom.

Valmännen äga — — — ett valkuvert.

I vallokalen — -— — kunna iakttagas.

Valmannen har att vid någon av omförmälda särskilda platser inlägga

sin valsedel i kuvertet. Sedan valkuvertet tillslutits, överlämnar valmannen

utan dröjsmål personligen detsamma till ordföranden. Efter det ordföranden

förvissat sig om att den, vilken avlämnar valkuvertet, är i röstlängden

upptagen såsom röstberättigad, ävensom tillsett, att kuvertet är

försett med ovan omförmälda beteckning för det slag av val kuvertet avser

samt behörigen stämplat, men eljest på utsidan omärkt, nedlägger ordföranden

kuvertet i valurnan, i sammanhang varmed i röstlängden vid

namnet på den, vars rösträtt utövats, göres anteckning att rösträtten begagnats.

Valman, som på grund av kroppsligt fel är oförmögen att i

föreskriven ordning avgiva sin röst, äger att till biträde vid röstningen

anlita den han själv därtill utser.

Valkuvert, som saknar behörig stämpel eller är å utsidan märkt med

annat kännetecken, varde ej mottaget. Lag samma vare om valkuvert,

som icke är försett med ovan omförmälda beteckning för det slag av val

kuvertet avser.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 107,

15

Om behandlingen — — — röstningen avslutad.

Omedelbart därefter uttagas valkuverten ur valurnorna och räknas oöppnade.

I det protokoll, som skall föras vid förrättningen, antecknas antalet

valkuvert. Vid avfattande av protokollet bör till ledning tjäna formulär,

som av Konungen fastställes. Valkuverten inläggas härefter i ett eller

flera liållfasta omslag, som omsorgsfullt förseglas under minst två närvarandes

sigill och förses med påskrift om det val de inlagda valkuverten

avse. De sålunda åsätta sigillen skola därefter i protokollet avtryckas.

Därjämte skall i protokollet angivas antalet omslag, vari valkuverten inlagts.

Sker landstingsmannavalet i samband med val av kommunalfullmäktige

eller stadsfullmäktige, räknas de oöppnade kuverten för vartdera valet för

sig och göres anteckning om antalet avgivna kuvert beträffande landstings

mannavalet i dess valprotokoll och beträffande fullmäktig valet i dess protokoll.

Valkuverten för vartdera valet inläggas i sitt eller sina särskilda

omslag, som vederbörligen förseglas och förses med påskrift. Omslagssigillen

avtryckas och antalet omslag angives beträffande fullmäktigvalet i dess ralprotokoll

och beträffande landstingsmannavalet i dess protokoll. I vartdera

valprotokollet antecknas dessutom, att valen skett i samband med varandra.

Sedan valprotokollet — — — försändelsen assureras.

12 §.

5 mom. Länsstyrelse eller magistrat, som verkställt röstsammanräkning,

åligger att översända avskrift av protokollet över förrättningen till landstingets

expedition samt att utan lösen skyndsamt låta tillställa var och

eu landstingsman och suppleant ett utdrag av detsamma i vad det den

ene eller den andre rörer; gällande detta protokollsutdrag såsom fullmakt

för den valde. Magistraten skall ock inom tre dagar efter röstsamman

räkningen till länsstyrelsen insända utdrag av protokollet över förrättningen,

upptagande de personers namn och boningsort, som blivit till

landstingsmän och suppleanter utsedda, med angivande tillika av den

ordning, i vilken de för varje särskild landstingsman valda suppleanterna

blivit utsedda.

Länsstyrelsen låter — — — valens utgång.

13 §.

3 mom. Sedan valet av landstingsmän blivit avslutat, skola suppleanter

utses sålunda, att för landstingsman, vald för parti, som endast tilldelats

en plats, företagas två nya sammanräkningar inom detta parti, samt

att för varje annan landstingsman företagas så många nya sammanräkningar

inom det parti, för vilket han blivit vald, som partiet erhållit platser.

Har landstingsman fått sig tillerkänd plats från flera partier, anses han

vald för det parti, från vilket plats först tilldelades honom.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

,Kungl. Maj:ts proposition nr 107.

Vid varje ny sammanräkning tages hänsyn blott till de valsedlar, vilka

gällde för landstingsmannens namn vid den sammanräkning, då namnet

tilldelades plats i ordningen. Varje valsedel gäller såsom liel röst. Med

iakttagande av att namn å någon, som blivit genom valet utsedd till

landstingsman eller till suppleant för den landstingsman, sammanräkningen

avser, anses såsom obefintligt, skall röstvärdet tillgodoräknas det namn,

som står främst av de för den ifrågavarande landstingsmannen särskilt

upptagna suppleantnamnen eller, om sådant namn ej finnes, det namn

för själva lanstingsmannavalet, som står främst å sedeln, eller, om ej

heller sådant namn finnes, det namn som står främst bland samtliga

suppleantnamnen å sedeln. Den som erhållit högsta rösttalet är vald

till suppleant för den landstingsman, sammanräkningen avser.

14 §.

År någon — — — och avgöras.

Skiljes den valde från uppdraget, skall länsstyrelsen ofördröjligen underrättas.

Länsstyrelsen låter sådan underrättelse i länskungörelserna införa

samt inkallar, om icke i följd av besvär över valet annan person förklarats

vara vald, till ordinarie landstingsman den närmast i ordningen

varande suppleanten.

Förklaras hela — — — allmänna valen.

21 §.

Avgår landstingsman under den för honom bestämda tjänstgöringstiden,

låter länsstyrelsen sådant i länskungörelserna införa och inkallar till ordinarie

landstingsman den närmaste i ordningen varande suppleanten.

Inträffar för landstingsman eller behörigen kallad suppleant sådant

hinder, att han ej kan vid landstinget sig inställa, åligger det honom att

därom ofördröjligen underrätta länsstyrelsen, som till tjänstgöring vid det

landsting inkallar den närmast i ordningen varande, till sådan tjänstgöring

förut ej inkallade suppleanten. Den, för vilken hinder uppkommit, åligger

tillika att, så fort ske kan, till landstingets expedition insända skriftlig

anmälan om det inträffade hindret och dess beskaffenhet.

Uppkommer för landstingsman eller suppleant, som inställt sig vid

landstinget, sådant hinder, att han ej vidare kan tjänstgöra vid det landsting,

skall han ofördröjligen anmäla hindret hos landstingets ordförande,

å vilken det ankommer att skyndsamt underrätta länsstyrelsen. Det ankommer

därefter på länsstyrelsen att ofördröjligen inkalla suppleant efter

vad i andra stycket är sagt.

Denna lag träder i kraft den 1 maj 1926; dock att med avseende å

inkallelse av dessförinnan utsedd suppleant för landstingsman äldre lag skall

tillämpas.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kung i. Maj:ts proposition nr 107.

IT

Förslag

till

Lag''

om ändrad lydelse av § 12 i lagen den 30 juni 1920 (ur 392) om rätt

för vissa väljare att utan inställelse inför valförrättare avgiva

valsedel vid vissa kommunala val samt om behandling av

valsedelsförsändelse.

Härigenom förordnas, att § 12 i lagen den 30 juni 1920 om rätt för

vissa väljare att utan inställelse inför valförrättare avgiva valsedel vid

vissa kommunala val samt om behandling av valsedelsförsändelse skall

i nedan angiven del erhålla följande ändrade lydelse:

§ V2.

Valsedel skall — — — utan kännetecken.

A valsedels framsida må vara anbragt beteckning i ord för det slag av

val sedeln avser, såsom »Kommunalfullmäktigval», »Stadsfullmäktigval» eller

»Landstingsmannaval».

Ytterkuvert och — — — och beskaffenhet.

Denna lag träder i kraft den 1 maj 1926.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 7 § i lagen den 20 maj 1921 (ur 252) med vissa

föreskrifter i fråga om val av kommunal-, municipal- och

stadsfullmäktige samt av landstingsmäu.

Härigenom förordnas, att 7 § i lagen den 20 maj 1921 med vissa

föreskrifter i fråga om val av kommunal-, municipal- och stadsfullmäktige

samt av landstingsmän skall i nedan angivna delar erhålla följande ändrade

lydelse:

7 §•

Vad i — — — äga ruin.

Å var särskild valdag skola, sedan valmännen avlämnat sina röster,

valkuverten uttagas ur valurnan och oöppnade räknas. Sedan därefter i

det protokoll, som skall vid förrättningen föras, antecknats antalet valkuvert,

inläggas dessa i ett eller flera hållfasta omslag, som omsorgsfullt

förseglas under minst två närvarandes sigill och förses med påskrift om det

Bihang till riksdagens protokoll 1926. I sand. 88 höft. (Nr 107.) 325 26 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 107.

val de inlagda valkuverten avse. De sålunda åsätta sigillen skola därefter

i protokollet avtryckas. Därjämte skall i protokollet antecknas antalet

omslag, vari valkuverten inlagts.

Sker val av kommunalfullmäktige i samband med land sting smannav al för

valdistriktet, räknas de oöppnade kuverten för vartdera valet för sig och

göres anteckning om antalet avgivna kuvert beträffande fullmäktigvalet i dess

valprotokoll och beträffande landsting smannav diet i dess protokoll. Valkuverten

för vartdera valet inläggas i sitt eller sina särskilda omslag, som

vederbörligen förseglas och förses med påskrift. Omslagssigillen avtryckas

och antalet omslag angives beträffande fullmäktigvalet i dess valprotokoU och

beträffande landsting smannav diet i dess protokoll. I vartdera valprotokollet

antecknas dessutom, att valen skett i samband med varandra.

Sedan valprotokollet — — — anlitas, assureras.

Denna lag träder i kraft den 1 maj 1920.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 107.

15»

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet ä Stockholms slott

den 12 februari 1926.

N ärvarande:

Statsministern Sandlek, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Olsson, Nothin, Svensson, Hansson, Lindeks, Schlytek, Wigforss,

Möller, Levinson.

Cliefen för socialdepartementet, statsrådet Möller, anför efter gemensam

beredning med cliefen för justitiedepartementet:

Jag anhåller nu att få anmäla vissa i anledning av framställning från

riksdagen föreliggande frågor rörande ändringar i kommunallagarna. Dessa

frågor avse dels beredande av möjlighet till företagande av kommunalfullmäktig-

och stadsfullmäktigval vid samma förrättning som val av landstingsmän

och dels beredande av möjlighet att vid val av suppleanter för landstingsmän

utse personliga suppleanter.

De båda frågorna torde lämpligen behandlas var för sig, och anhåller jag

att därvid få göra början med den förstnämnda av dem.

I. Företagande av kommunal- och stadsfullmäktigval

vid samma förrättning som val av landstingsmän.

Det reformarbete, som under de senaste åren pågått i syfte att nedbringa

antalet valstrider och befrämja valdeltagandet har genom beslut av 1917,

1918, 1919, 1920 och 1922 års lagtima riksdagar resulterat i den nuvarande

ordningen med fyraårig mandatstid såväl för andra kammaren som för landsting,

stadsfullmäktige, kommunalfullmäktige och elektorer för utseende av

ledamöter till första kammaren samt val allenast varannan höst, alternerande

för blott andrakammarval ena gången samt samtliga kommunala representantval

och elektorsval inom en någorlunda begränsad tidsperiod andra gången.

Endast i fråga om elektorsval och stadsfullmäktigval i städer utanför landsting

har koncentrationen drivits därhän, att olika slag av val sammanförts

till gemensam förrättning.

Emellertid har under det omförmälda reformarbetet vid upprepade tillfällen

ifrågasatts att låta jämväl landstingsmanna- och fullmäktigvalen ske

vid gemensam förrättning. Denna fråga var sålunda föremål för prövning

av föredragande departementschefen vid avlåtande av proposition nr 201 till

1918 års lagtima riksdag. 1 den till grund för nämnda proposition liggande

riksdagsskrivelsen av år 1917 (nr 308) hade frågan berörts, och i sina yttranden

över skrivelsen hade ett flertal myndigheter angivit sin ståndpunkt till

densamma, på sätt i det vid nämnda proposition fogade statsrådsprotokollet

(sid. 15—20) finnes återgivet. Departementschefen ansåg sig icke behöva hysa

några betänkligheter av principiell natur mot ett dylikt sammanförande, men

vissa praktiska svårigheter syntes däremot lägga hinder i vägen. Särskilt

Frngans

tidigare

riksdags
behandling.

Proposition

till 1918 års

riksdag.

s. 20 Kontrollera mot PDF

1921 års

riksdag.

20 Kungl. Maj-.ts proposition nr 107.

betonades härvid, att, hur man än sökte ordna en sådan gemensam förrättning

för de bägge slagen av val, densamma måste befaras bliva en källa till

oreda och förvirring. Samtidigt underströks emellertid, att vad man i förevarande

syfte skulle kunna vinna genom ett sammanförande av de båda

valen inom viss kortare tidsrymd — sålunda på sätt sedermera skett —

ingalunda kunde motsvara de fördelar, som ett fullständigt sammanförande

till en valförrättning skulle innebära.

Vid 1921 års riksdag hemställdes i motion nr 27 i andra kammaren om

skrivelse till Kungl. Maj it med begäran om utredning och förslag till sådan

lagstiftning, att valen till andra kammaren, landstingen, stadsfullmäktige och

kommunalfullmäktige kunde förrättas på samma dag vart fjärde år. I motiveringen

framhölls nödvändigheten att begränsa antalet valrörelser och därmed

råda bot mot det ringa valdeltagandet.

I sitt utlåtande nr 31 hemställde konstitutionsutskottet, att motionen icke

måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda. Avslagsyrkandet, som bifölls

av båda kamrarna, fotades därpå, att en viktig del av det program, som

uppställdes av 1917 års riksdag i dess skrivelse till Kungl. Maj:t i syfte att

inskränka antalet valrörelser, ännu befann sig på utredningens stadium.

Tillika framhölls, att utskottet ansåg det vara att gå för långt, om man

sammanförde alla val till en gång vart fjärde år, utan syntes det fördelaktigare

att inrikta sig på en sådan anordning, att valtillfällena komme att inträffa

vart annat år. Detta var ju också innebörden i det program, som

1917 års riksdag utstakat.

Den utredning, varpå hänsyftats i sistnämnda utskottsutlåtande, hade

kommit till stånd i anledning av riksdagens år 1920 förnyade anhållan om

prövning av frågan om den successiva förnyelsens upphörande i fullmäktigeförsamlingarna

och hade uppdragits åt de s. k. kommunalförfattningssakkunniga.

Dessa sakkunniga hävdade i sitt den 12 februari 1921 avgivna

betänkande i hithörande frågor enahanda uppfattning om gemensam valförrättning

som föredragande departementschefen år 1918. En dylik dubbel

valförrättning skulle enligt de sakkunnigas mening medföra svårigheter och

förväxlingar för väljare och valförrättare, helst som fråga vore om val med

olika rösträttsbestämmelser och väljarkårer. De sakkunniga framhöllo vidare,

hurusom ökningen i välj ar skarorna och åtföljande trängsel i vallokalerna

samt det otillräckliga antalet valförrättare ofta nog gjorde det omöjligt att

utan en ytterligare uppdelning i valdistrikt medhinna de båda valen på en

dag. Mot ytterligare uppdelning i valdistrikt talade emellertid ekonomiska

skäl och svårigheterna att erhålla kompetenta valförrättare samt lämpliga

vallokaler i tillräckligt antal. Den omständigheten, att en dubbel valförrättning

i fråga om elektorer och stadsfullmäktige utan större olägenheter

kunde försiggå i våra sex största städer med deras goda tillgång på såväl

lämpliga vallokaler som tränade valförrättare, utgjorde ingen borgen för att

eu motsvarande anordning kunde tillämpas i de mindre städerna eller i

landskommunerna. De sakkunniga ansågo sig sålunda icke böra förorda

sammanförande av landstingsmannaval och fullmäktigval till en och samma dag.

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition nr 107.

Denna uppfattning delades även av föredragande departementschefen råd

framläggande för 1922 års riksdag av proposition nr 120 om bland annat

upphörande av stads-, kommunal- och municipalfullmäktiges successiva förnyelse.

Kungl. Maj:t föreslog till och med uttryckliga stadganden därom,

att fullmäktigvalen icke finge förläggas till samma dag som landstingsmannavalen.

A sid. 57—60 i det vid denna proposition fogade statsrådsprotokollet

återfinnas jämväl en del yttranden i frågan av olika myndigheter.

I eu med anledning av denna proposition väckt motion nr 212 i andra

kammaren föreslogs, att fullmäktigvalen skulle äga rum vid samma valförrättning

som landstingsmannaval å den för sistnämnda val bestämda dagen,

d. v s. den tredje söndagen i september. Det vore enligt motionärens

mening »rent av orimligt att kalla folk till två offentliga val under eu tidsrymd

av ungefär en månad». Följden av en sådan anordning bleve ovillkorligen

ett minskat valdeltagande. De med en gemensam valförrättning

förenade tekniska svårigheterna vore icke så stora, och förväxlingar kunde

undvikas genom vissa föreskrifter om påteckningar å valsedlar och valkuvert,

vilket val de avsåge, genom dubbla valurnor in. m.

Konstitutionsutskottet förklarade sig emellertid i sitt utlåtande nr 19

hysa samma betänkligheter mot eu en dubbel valförrättning som kommunalförfattningssakkunniga

och föredragande departementschefen, och på utskottets

hemställan vann propositionen i förevarande hänseende riksdagens

bifall. En minoritet inom utskottet påyrkade emellertid skrivelse till Kungl.

Maj:t med begäran om förslag »till sådana ändringar i landstings- och kommunalförordningarna,

att val av kommunal- och stadsfullmäktige samt av

landstingsmän må kunna äga rum vid samma valförrättning», och för en

dylik utredning uttalade sig eu rätt avsevärd minoritet i vardera kammaren.

Vid 1924 års riksdag framfördes frågan ånyo i motion nr 12 i andra kammaren,

vari hemställdes, »att riksdagen måtte besluta hos Kungl. Maj:t anhålla

om utredning och förslag till sådana ändringar i gällande förordningar,

att val av kommunal- och stadsfullmäktige äga rum vid samma förrättning

som val av landstingsmän». Motionärerna pekade därvid särskilt på de

olägenheter och det minskade valdeltagande, som de dubbla valförrättningarna

medförde för landsbygdens vidkommande. Ett av huvudsyftena med de av

1917 års riksdag planerade valreformerna hade varit att slippa ifrån de dubbla

valrörelserna. Men detta syfte hade icke nåtts. Man hade fortfarande under

samma år två valrörelser, en för landstingsvalen och en för kommunalvalen.

Valrörelsen för de senare valen hade blivit till tiden mera begränsad men

i stället, som alla korta valrörelser, så mycket häftigare. Det anförda skälet

mot valsammanförandet, nämligen att detsamma skulle medföra oreda och

förvirring, utgjorde enligt motionärernas mening ett oberättigat misstroende

mot de mindre städernas magistrater och landsbygdens valnämnder. Ty den,

som följt med dessa spörsmål, visste, att det trassel och de olägenheter,

som uppstått i början vid valnämndernas inrättande, nu vore helt övervunna.

Man syntes numera kunna ställa rätt stora anspråk på valnämnderna.

Motionärerna uppdrogo också vissa riktlinjer, huru enligt deras för
-

1922 års

riksdag.

1924 års

riksdag.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 107.

menande den dubbla valförrättningen borde anordnas för undvikande av förväxlingar

och felröstningar.

Denna gång ansåg konstitutionsutskottet — jag hänvisar till dess utlåtande

nr 14 — att motionens syfte borde så vitt möjligt tillgodoses, men att den ifrågasatta

nya anordningen icke borde givas den obligatoriska karaktär, som motionärerna

föreslagit. Utskottet kunde sålunda icke tillstyrka motionärernas skrivelseförslag

men väl en sådan lösning av frågan, att gemensamt förrättande

av landstingsmanna- och fullmäktigval skulle kunna äga rum i kommuner, som

så funne lämpligt, samt föreslog, »att riksdagen i anledning av förevarande

motion måtte besluta hos Kungl. Maj.t anhålla om utredning och förslag

till sådana ändringar i gällande förordningar, att val av kommunal- och

stadsfullmäktige må kunna äga rum vid samma förrättning som val av landstingsmän».

Utskottets motivering för detta ståndpunktstagande var följande:

När konstitutionsutskottet nu på grund av föreliggande motion ånyo har

att taga ställning till frågan om fullmäktigvalens förläggande till samma dag

som landstingsmannavalen, finner sig utskottet först och främst böra understryka,

att ur principiell synpunkt önskvärdheten av denna reform icke torde

kunna bestridas. Med utgångspunkt från 1917 års riksdags ovan omnämnda

program skulle densammas genomförande otvivelaktigt innebära ett följdriktigt

tillägg till de åtgärder, som redan vidtagits för nedbringande av antalet

valstrider och förekommande av valtrötthet. Enligt utskottets mening

kan det knappast sägas, att härutinnan för närvarande nåtts ett fullt tillfredsställande

resultat. För ifrågavarande syfte var 1922 års beslut om sammanförande

av fullmäktig- och landstingsmannaval inom en begränsad tidsperiod

tydligtvis ej av något större värde. I varje fall betydde det eu förbättring

allenast med avseende å valstriderna. På deltagandet i valen lär

däremot den nya ordningen snarast hava eu ofördelaktig inverkan, då två

sålunda tätt på varandra följande val torde kännas mera betungande för

väljarna och föranleda mindre anslutning vid det senare tillfället, iin som

behövde bliva fallet, om eu längre period skilde förrättningarna åt.

Att åter valens företagande i ett sammanhang skulle underlätta deltagandet

ligger i sakens natur. Mindre påtagliga bleve väl fördelarna därav

i städerna och eljest i valdistrikt, där väljarna hava nära till vallokalerna,

då ju å ena sidan inställelsen i dessa fall icke är förknippad med några

särskilda svårigheter och å andra sidan förrättningens mera komplicerade

beskaffenhet kan komma att verka fördröjande på densamma och för den

skull förorsaka längre väntan för den enskilde valmannen. Men inom valdistrikt

med större avstånd spela uppenbarligen de besvär, som äro förbundna

med inställelsen, en så betydande roll för valdeltagandet, att största

möjliga lättnad däri måste eftersträvas.

Av principiell innebörd har gent emot den ifrågasatta reformen egentligen

endast gjorts en erinran, nämligen att fullmäktigvalens sammanförande

med landstingsmannavalen skulle medföra, att även de hirra finge den delvis

politiska i stället för rent kommunala karaktär, som tillkommer de senare

på grund av landstingens uppgift att jämväl utse ledamöter av första kammaren.

Farhågorna för en sådan verkan av reformen synas dock utskottet

icke tillräckligt grundade, för att de i och för sig skulle avhålla från densammas

förverkligande, lika litet som dylika farhågor tidigare ansetts hindra

sammanförande till gemensam förrättning av stadsfullmäktigval och de enbart

politiska valen av särskilda elektorer för utseende av först,•ikanirnarledamöter.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kung!.. Maj:ts proposition nr 107. 23

Yad som emellertid hittills varit avgörande för den föreliggande frågans

öde liar, såsom ovan framhållits, väsentligen varit de svårigheter, som man

förmodat möta vid tillämpningen av den föreslagna ordningen. Dels har

härvid erinrats, att mångenstädes för densamma erforderliga resurser i fråga

om vallokaler eller valförrättare skulle komma att saknas, och dels har man

gjort gällande, att den gemensamma förrättningen knappast skulle kunna

äga rum utan oreda och förväxlingar för både väljare och valförrättare.

Beträffande den första av dessa invändningar vill utskottet icke förneka,

att den kan hava fog för sig i vad den gäller tillgången på vallokaler. Redan

under nuvarande förhållanden lämna till buds stående lokaler pa sina håll

åtskilligt övrigt att önska i fråga om utrymme vid större tillströmning

av väljare. Och då man givetvis liar att räkna med att anhopningar av

valmän på grund av tidsutdräkt med röstsedlarnas avlämnande skulle behöva

förekomma i högre grad vid den mera krävande valförrättning, som

här ifrågasatts, torde bristerna i nu berörda hänseende därvid bliva ännu

kännbarare. I den mån vidare uppdelning i valdistrikt än hittills bleve

nödvändig på grund av det ökade arbetet med valens förrättande eller detta,

såsom motionärerna tänkt sig, skulle ske särskilt för vartdera valet, ehuru

samtidigt och på samma plats inom varje valdistrikt, komme säkerligen

också mångenstädes att yppa sig svårigheter att uppbringa de ytterligare

lokaler, som för ändamålet vore behövliga.

Med hänsyn till eventualiteter av sistberörda slag är det tydligtvis också,

som erinran gjorts, att ett större antal valförrättare kunde bliva erforderligt.

Den tvekan, som därvid hysts, huruvida detta behov allestädes kunde fyllas,

synes utskottet numera knappast berättigad. 1 kommuner av den storlek,

att denna fråga över huvud taget kan bliva aktuell, torde efter erfarenheten

att döma ingen större svårighet föreligga att uppbringa såsom valförrättare

lämpliga personer i den omfattning, som ytterligare skulle krävas.

I stort sett tror sig utskottet jämväl kunna vidhålla denna uppfattning

inför det gjorda påpekandet, att ett dylikt dubbelval skulle innebära ökade

möjligheter till förväxlingar eller andra felaktigheter från valledarnas sida

och följaktligen ställa avsevärt större anspråk på dessa. Med eu lämplig

uppdelning av göromålen mellan förrättarna synas de särskilda förutsättningarna

för misstag vid ett val av ifrågavarande slag kunna väsentligen

neutraliseras. Och i betraktande av det tillfredsställande sätt, varpa valförrättningarna

numera skötas, sedan över huvud taget erfarenhet om dithörande

uppgifter vunnits, synes det utskottet liksom motionärerna oberättigat

att hysa tvivelsmål om att icke något ökade anspråk skulle kunna

ställas på val förrättarna.

Ej heller kan utskottet dela de uttalade farhågorna, att den gemensamma

valförrättningen skulle medföra oreda och förvirring för väljarna. Såsom av

motionärerna och jämväl här tidigare erinrats, förekommer ju redan nu eu

med den ifrågasatta alldeles likartad dubbelförrättning vid utseende av stadsfullmäktige

och förstakammarelektorer i städer, som ej tillhöra landsting.

Därvid har icke visat sig, att denna mera komplicerade uppgift för valmännen

erbjudit några särskilda svårigheter. Med iakttagande av motsvarande

särskilda anordningar, som pläga träffas vid sistberörda val, torde på den

grund en vidgad tillämpning av samma förfaringssätt utan betänkligheter av

nu ifrågavarande art kunna godtagas.

Sammanfattar utskottet sina nu gjorda uttalanden i föreliggande spörsmål,

blir resultatet, att utskottet finner, att motionens syfte bör så vitt

möjligt tillgodoses, men att den ifrågasatta nya ordningen icke bör givas

den obligatoriska karaktär, som motionärerna föreslagit. I tskottet anser sig

sålunda icke kunna tillstyrka motionärernas skrivelseförslag, men finner sig

i stället böra föreslå riksdagen att hos Kungl. Maj:t göra framställning om

opaginerad Kontrollera mot PDF

1925 års

riksdag.

I socialdepartementet

upprättad

P. M. i anledning

av

riksdagsskrivelse

n.

--t Kungl. Maj:ts proposition nr 107.

förslag till eu sådan lösning av frågan, att gemensamt förrättande av landstingsmanna-

och fullmäktigval må kunna äga rum i kommuner, som så finna

lämpligt. För att möjliggöra detta krävas tydligtvis icke några större avvikelser

från gällande bestämmelser om ordningen för ifrågavarande val.

Iiedan nu ligger det i kommunernas egen hand att inom viss ram precisera

dagen för fullmäktigvalet. En ändring av gällande bestämmelser i ämnet

därhän, att kommunerna härvid, för så vitt finnes lämpligt, kunna välja den

för landstingsmannavalen stadgade valdagen, tredje söndagen i september,

såsom valdag även för utseende av sina fullmäktige, kan utan svårighet vidtagas.

Därutöver tarvas givetvis också, såsom redan antytts, en eller annan

mindre tilläggsbestämmelse, som närmare reglerar förfaringssättet, då ett

dylikt dubbelval anses böra äga rum. Enligt utskottets mening ligger härvid

närmast till hands att låta nuvarande föreskrifter beträffande gemensamt

elektors- och stadsfullmäktigval tjäna till ledning. Den härifrån avvikande

ordning, som motionärerna antytt, med en faktisk uppdelning av den gemensamma

förrättningen i två fristående, fast samtidiga förrättningar sjmes utskottet

mindre tilltalande.»

En betydande minoritet inom utskottet yrkade emellertid, att riksdagen

ville besluta, att motionen ej måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda.

Andra kammaren biföll utskottets förslag med 93 röster mot 81, men

första kammaren avslog detsamma med (10 röster mot 56, vadan sålunda

frågan även denna gång förföll.

Motionärerna återkommo emellertid till 1925 års riksdag och hemställde

i motion nr 23 i andra kammaren om enahanda utredning, som föreslagits

av 1924 års konstitutionsutskott.

Konstitutionsutskottet åberopade i sitt utlåtande nr 9 vad det år 1924

anfört i frågan och hemställde sålunda om bifall till motionen. Vid utlåtandet

voro emellertid fogade reservationer dds av sju ledamöter, som ansågo,

att utskottet bort hemställa, att motionen icke måtte till någon riksdagens

åtgärd föranleda, samt dels av en ledamot, som ansåg, att utskottet

ej bort tillstyrka utredningen i fråga under annan förutsättning än att utredningen

bleve fullt allsidig, så att därvid även toges i betraktande, huruvida

ej fakultativt landstingsvalen skulle kunna i olika valkretsar framflyttas

till den tid, då stads- och kommunalfullmäktigvalen ägde rum, och

ej blott de senare tillbakaflyttades till den nu enhetliga tiden för landstingsvalen,

vilken i regel icke vore lämplig för fullmäktigvalen, varvid till

lika måste övervägas, i vilken ordning tid för landstingsval skulle för de

olika valkretsarna bestämmas.

Denna gång vann utskottets hemställan bifall i båda kamrarna, och riksdagen

anhöll sålunda i skrivelse den 22 april 1925, nr 130, om utredning

och förslag till sådana ändringar i gällande förordningar, att val av kommunal-

och stadsfullmäktige måtte kunna äga rum vid samma förrättning

som val av landstingsman.

I anledning av denna riksdagsskrivelse har jag inom socialdepartementet

låtit utarbeta en promemoria med utredning dels i vad mån för närvarande

bestående olikheter i bestämmelserna för de olika valen lägga hinder i vägen

för det av riksdagen begärda sammanförandet av de kommunala representantvalen,

samt huru dessa hinder skola kunna undanröjas, dels ock, vilka

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 107. 25

föreskrifter äro påkallade till förekommande av de särskilda olägenheter av

olika slag, som kunna vara förknippade med ett dylikt valsammanförande.

Över denna promemoria hava sedermera utlåtanden infordrats från överståthållarämbetet

och länsstyrelserna, varjämte de politiska centralorganisationerna

ävensom Svenska landstingsförbundet, Svenska stadsförbundet

och Svenska landskommunernas förbund lämnats tillfälle att yttra sig i

ärendet. Dylika utlåtanden och yttranden över promemorian i fråga hava

inkommit från överståthållarämbetet och samtliga länsstyrelser samt från

Allmänna valmansförbundets riksorganisation och styrelserna för omförmälda

tre kommunförbund. En del länsstyrelser hava jämte eget utlåtande insänt

eller refererat infordrade yttranden från vissa magistrater, stadsstyrelser.

stadsfullmäktige, kommunalfullmäktige och valnämnder samt i ett fall —

Södermanlands län — från landstingets förvaltningsutskott.

A. Principfrågan.

När jag nu med ledning av sålunda förefintligt utredningsmaterial går att

taga ståndpunkt till förevarande spörsmål, torde jag till eu början böra undersöka,

huruvida över huvud taget fullmäktig valens förläggande till samma

dag som landstingsmannavalen ur rent principiell synpunkt lian anses önskvärt,

och huruvida i så fall dylik samtidighet för valen bör bliva obligatorisk

eller, såsom i riksdagsskrivelsen förutsättes, göras beroende av de kommunala

organens beslut i varje särskilt fall. I detta sammanhang skall jämväl

i korthet avhandlas frågan, huruvida samtidiga val lämpligen böra åstadkommas

genom deras sammanförande till en gemensam förrättning, såsom

av riksdagen förutsatts, eller eventuellt genom flera samtidiga förrättningar.

På grund av riksdagsskrivelsens avfattning, och då för bedömande av

omförmälda rent principiella sidor av frågan ansetts redan föreligga tillräckligt

utredningsmaterial genom tidigare riksdagsbehandling, sakkunnigebetänkanden

och remissyttranden, har man i den nyss omförmälda inom socialdepartementet

uppgjorda promemorian i allmänhet icke ingått på hithörande

spörsmål utan, som nämnts, i stort sett låtit densamma avse allenast de

lagändringar och åtgärder i övrigt, som kunna befinnas nödiga eller lämpliga

för den ifrågasatta reformens åstadkommande. I fråga om samtidiga

vals hållande såsom en gemensam förrättning eller deras uppdelning på

flera samtidiga förrättningar an föres emellertid i en anmärkning till promemorian

följande:

»Vid den tidigare behandlingen av förevarande ärende (om fullmäktigvalens

och landstingsmannavalens hållande å samma dag) har ifrågasatts,

att de gemensamma valen skidle åstadkommas genom uppdelning på flera

samtidiga valförrättningar. En dylik anordning har emellertid av riksdagen

avböjts. De skäl, som kunna anföras mot desamma, äro tydligen framför allt.

att anordningen förutsätter ökat utrymme i vallokalerna samt att jämlikt lagen

om val till riksdagen gällande bestämmelser om valnämndens storlek

och arbetssätt näppeligen tillåta dess uppdelning på flera samtidigt arbetande

avdelningar.

En uppdelning av nuvarande valdistrikt i de fall, då gemensamma val

Socialdepar
tementets
promemoria.

s. 26 Kontrollera mot PDF

Utlåtanden.

26 Kung}. Maj:ts proposition nr 101.

skola företagas, lärer icke heller böra ifrågakomma, i varje fall icke utan

att man samtidigt ändrar distriktsindelningen även för andrakammarvalen

till riksdagen. Den numera vunna enhetligheten beträffande valdistriktsindelningen

för olika val lärer nämligen innebära en fördel, som icke bör

släppas.»

I promemorian har vidare erinrats, att gemensamma val icke innebära

någon nyhet, då enligt 4 § i lagen om val till riksdagen val av elektorer

till riksdagens första kammare skola förrättas i samband med val av stadsfullmäktige,

varjämte våren 1919 samtidigt förekommo två särskilda val av

stads- och kommunalfullmäktige för valperioder av olika längd. Jag återkommer

i annat sammanhang till de i fråga om de gemensamma elektors - och stadsfullmäktigvalen gällande bestämmelserna.

Principfrågan i hela dess omfattning har icke förty upptagits till behandling

i ett stort antal av de inkomna utlåtandena.

Därvid hava länsstyrelserna i Stockholms, Uppsala, Östergötlands, Jönköpings,

Kronobergs, Blekinge, Skaraborgs, Örebro och Jämtlands län ävensom magistraten

i Linköping, stadsfullmäktige i ett par städer samt en del kommunalfullmäktigeförsamlingar

och valnämnder — framförallt i Kronobergs län —

direkt uttalat sig emot reformens genomförande. Den erinran av principiell

innebörd, som återfinnes i flertalet av dessa yttranden, är densamma, som

tidigare kommit till synes vid frågans riksdagsbehandling, nämligen, att

fullmäktig valens sammanförande med landstingsmannavalen skulle medföra,

att även de förra finge den delvis politiska i stället för rent kommunala

karaktär, som tillkommer de senare på grund av landstingens uppgift

att jämväl vara väljarkorporationer till första kammaren. I detta sammanhang

betonas rätt allmänt, att för närvarande i fråga om kommunalfullmäktigvalen

de olika partierna ofta nog enas om en gemensam kandidatlista,

varigenom partistrider undvikas och hela valet kommer att utgöra en proformahandling,

ett förfaringssätt sålunda, som icke blott för väljarna utan

jämväl för valförrättare och sammanräknare erbjuder stora fördelar, men som

vid fullmäktigvalens sammanförande med landstingsmannavalen enligt utlåtandena

i fråga syntes komma att försvinna. Därjämte framliålles i en del

av dessa utlåtanden, att de dubbla valförrättningarna vore ägnade att förrycka

och försvåra länsstyrelsernas arbete samt att någon allmännare opinion

för reformen i fråga icke förefunnes bland väljarna. Aven olägenheten av

alltför täta ändringar i valbestämmelserna anföres från ett par håll såsom

motiv mot reformens företagande. En del av motståndarna till den ifrågasatta

reformen medgiva emellertid, att betänkligheterna mot densamma i

viss mån mildrades genom att valsammanförandet gjordes beroende av kommunalt

beslut i varje särskilt fall. Länsstyrelsen i Stockholms län anser, att för

dylikt beslut bör krävas kvalificerad majoritet.

Såsom uttryck för hithörande uppfattningar om valsammanförandet må

anföras nedanstående citat ur några av de nyss omförmälda utlåtandena.

Länsstyrelsen i Stockholms län: »Förevarande riksdagsskrivelse har en sådan

avfattning, att den begärda utredningen icke synes vara avsedd att gälla

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kiaigl. Maj:ts proposition nr 107. 2<

frågan, huruvida lagändring i det angivna syftet kan anses behövlig eller

lämplig, utan endast de tekniska möjligheterna för eu dylik lagändring, så

avfattad, att det skall tillkomma kommunerna själva att avgöra, om val till

kommunalfullmäktige respektive stadsfullmäktige skola ske samtidigt med

val av landstingsmän. Vid sådant förhållande torde det knappast vara anledning

att närmare ingå på den förstnämnda frågan. Länsstyrelsen vill

dock hava anmärkt, dels att någon opinion för samtidiga val inom detta län

så vitt bekant icke kommit till uttryck, dels att de principiella invändningar

mot dylik samtidig valförrättning, vilka framkommit vid ärendets behandling

i riksdagen och annorstädes, knappast synas vara till fullo undanröjda

endast därigenom, att de ifrågasatta bestämmelserna göras fakultativa på sätt

som anges i riksdagsskrivelsen.

Dessa invändningar torde kunna sammanfattas så, att samtidiga val till

primärkommunernas representationer och till landstingen icke gärna kunna

undgå att verka därhän, att samma partilinjer, vilka av kända skäl bliva

bestämmande vid landstingsvalen, också automatiskt överföras på kommunvalen.

Utan tvivel finnas många både städer och landskommuner, där så

sker redan nu, då valen förrättas var för sig på olika tider, och för sådana

fall kan sammanförandet enligt länsstyrelsens mening utan tvivel anses fördelaktigt.

Men på andra håll, åtminstone inom vissa landskommuner, har

det förekommit, att de kommunala valen blivit mindre partibundna än landstingsvalen

och försiggått efter annan gruppering än den politiska partidelningen,

med andra kombinationer och andra partibeteckningar, eller till och

med att uppgörelse träffats om gemensamma listor. Att så kunnat ske, måste

länsstyrelsen anse såsom obetingat lyckligt, då man torde kunna utgå därifrån,

att i dessa fall de kommunala synpunkterna — som ju vid rena kommunval

böra vara de främsta — särskilt kommit till sin rätt. Väsentligen

annat skulle förhållandet bliva, om kommunvalen bleve förbundna med landstingsvalen

även i kommuner varom nu är fråga. Det lärer nämligen knappast

kunna antagas, att man vid samtidiga val av kommunalfullmäktige,

respektive stadsfullmäktige, och landstingsmän skulle kunna operera med

olika partibeteckningar för det ena och det andra valet, än mindre att för

kommunalvalet skulle kunna ifrågakomma gemensam lista, medan landstingsvalet

sker efter partilinjer.

Frågan blir då, om man kali räkna med att den fakultativa bestämmelsen

angående samtidiga val enligt riksdagsskrivelsens direktiv endast kunde förväntas

bliva tillämpad i sådana städer och landskommuner, där kommunalvalen

i alla händelser ske efter samma partilinjer som landstingsvalen.

Länsstyrelsen känner sig icke övertygad om att så skulle bliva fallet. Enligt

det i riksdagsskrivelsen åberopade utlåtandet av 1924 års konstitutionsutskott

skulle samtidiga val kunna äga rum i de kommuner, som sa funne

lämpligt’. Detta torde få anses innebära, att avgörandet skulle träffas av

vederbörande kommunalfullmäktige, respektiv»'' stadsfullmäktige, med vanlig

majoritet. Det låter då tänka sig, att en viss riktning, som liar majoritet i

fulimäktige, beslutar samtidiga val på den grund att sådana anses vara för

(Janna riktning fördelaktiga med hänsyn till partilinjens framhävande genom

landstingsvalet — men för andra riktningar ogynnsamma, exempelvis emedan

dessa andra riktningar icke önska eller kunna inrikta valet av primärkomnmnens

fullmäktige efter samma linjer som valet av landstingsmän i de

stora landstingsvalkretsarna. En sådan användning av samtidiga val måste

länsstyrelsen beteckna såsom olycklig. Samtidiga val böra icke anordnas i

ett partis intresse, utan endast i sådana fall, där behovet härav gör sig mera

allmänt känt.

Den fakultativa bestämmelsen synes följaktligen böra liiggas så, att den

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 107.

endast i händelse av mera allmän anslutning bringas i tillämpning. Närmast

till hands ligger att för beslut om samtidiga fullmäktige- och landstingsval

kräva */, majoritet. Länsstyrelsen har visserligen i allmänhet föga sympatier

för utsträckt tillämpning av kravet på kvalificerad majoritet, men här förevarande

fall synes vara av den art, att detta krav kunde anses vid motiverat.

Alternativt kunde man möjligen tänka sig att ett beslut om samtidiga val

skulle underställas vederbörande länsstyrelses prövning och icke bliva giltigt

utan dess stadfästelse. Denna utväg förefaller dock av många skäl mindre

tilltalande.

Vad angår de tekniska svårigheter, som under diskussionen i riksdagen

anförts mot samtidiga val, finner länsstyrelsen, att de knappast kunna anses

oöverkomliga. Den remitterade promemorian synes på detta område hava

i huvudsak givit acceptabla anvisningar till problemets lösning.»

Länsstyrelsen i Östergötlands län: »De fördelar, som genom den ifrågasatta

reformen skulle vinnas, synas Kungl. Maj:ts befallningshavande icke

särdeles betydande. För valmännen skulle möjlighet öppnas att samtidigt

kunna utöva sin rösträtt vid två val och för valförrättarne konime det att

innebära en tidsvinst att få bägge valen sammanförda vid en förrättning.

Då emellertid valen i fråga förekomma endast en gång vart fjärde år, torde

nu nämnda omständigheter icke böra tillmätas någon större eller avgörande

vikt. Olägenheterna av förslaget förefalla däremot Kungl. Maj:ts befallningshavande

avsevärda . Kungl. Maj ds befallningshavande ansluter sig i detta

hänseende till vad magistraten i Linköping anfört samt får för egen del

påpeka en omständighet, som Kungl. Majds befallningshavande anser vara

av stor vikt för denna frågas bedömande. Kung]. Maj.s befallningshavande

bortser därvidlag från stadsfullmäktigevalen, beträffande vilkas sammanförande

med landstingsmannavalen måhända mindre anledning föreligger till erinran,

utan tänker närmast på kommunalfullmäktigevalen, rörande vilka Kungl. Maj ds

befallningshavande haft tillfälle samla en ganska rik erfarenhet. Det har

visat sig, att vid dessa val redan före förrättningen enighet ofta vinnes

rörande en viss lista, så gott som undantagslöst bestående av personer från

olika partigrupper, och att till följd därav deltagandet i valet varder synnerligen

ringa. Sammanräkningen hos länsstyrelsen bliver i så fall mycket

enkel och föga tidsödande. Såväl ur valmännens, valförrättarnes och den

sammanräknande myndighetens synpunkter, som framförallt med hänsyn

till undvikandet av uppslitande partistrider vid kommunalfullmäktigevalen,

måste det anses önskvärt, att utvecklingen får fortgå i denna riktning. Skulle

emellertid kommunalfullmäktige- och landstingsmannavalen företagas vid

samma förrättning, är det fara värt, att förhållandena komma att avsevärt

ändra sig. Landstingsmannavalen försiggå ju alltid efter partilinjer, och i

följd härav anstränga sig de olika partiorganisationerna naturligt nog att

förmå sina partivänner till så livligt deltagande i valet som möjligt. Man

kan alltså utgå från att ett stort antal röstberättigade, vilka på fullgoda skäl

ansett sig sakna anledning deltaga i ett kommunalfullmäktige val, skola möta

upp vid landstingsmannavalet och, på grund av lättheten att samtidigt begagna

sin rösträtt även i och för val av kommunalrepresentationen, avgiva

sin röst vid bägge valen. Möjligt kan vara, att de vid ett politiskt val alltid

i någon mån upprörda partilidelserna komma att sätta sin stämpel liven

på kommunalfullmäktigeval, som eljest till allas båtnad skulle försiggått i

enighetens tecken, men i varje fall kommer det större deltagandet i kommunalfullmäktigevalen

att, till ingens fördel, förlänga valförrättningarna och

försvåra sammanräkningarna eller åtminstone göra desamma för länsstyrelsen

mera tidsödande. Dessa sammanräkningar iiro för länsstyrelsen synnerligen

betungande, de verka ock, till skada för allmänheten, förryckande på

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 107. 29

länsstyrelsens övriga arbeten, och de medföra dessutom — för anställande

av extra personal — utgifter för statsverket, vilka utgifter naturligtvis varda

större ju längre tid sammanräkningarna taga i anspråk. Det måste därför

anses såsom ett allmänt intresse, vilket icke bör underskattas, att icke ytterligare

försvåra och förlänga dessa förrättningar.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län: »Det torde kunna starkt ifrågasättas, huruvida

ett sådant sammanförande skall i nämnvärd mån främja det med åtgärden

avsedda syftet. Något vägande skäl för åtgärdens vidtagande så kort

tid efter valens sammanförande till samma årstid och innan ännu tillräcklig

erfarenhet vunnits om denna anordnings verkningar, lärer icke få anses

förebragt. Härtill komma de ytterst allvarliga betänkligheter, som icke

minst inom riksdagen framhävts mot ett dylikt sammanförande med hänsyn

till de risker, som därav måste uppstå för ett betryggande valresultat.

Länsstyrelsen delar dessa betänkligheter särskilt i vad angår väljarnas bristande

förmåga att kunna reda sig under den invecklade situation, som de

gemensamma valen komma att för dem medföra.

För länsstyrelsen är givetvis i denna fråga mest av betydelse, huru förhållandena

skola ställa sig med hänsyn till det länsstyrelsen åliggande sammanräkningsförfarandet,

vilket är synnerligt betungande och tidsödande

samt därför måste anordnas så praktiskt som möjligt för att detsamma icke

skall göra allt för stort intrång i länsstyrelsens övriga tjänstegöromål, utan

även dessa göromål kunna fortgå på behörigt sätt. Åt sistnämnda sida av

saken synes endast ringa om ens någon uppmärksamhet ägnats vid promemorians

utarbetande.

Enligt länsstyrelsens förmenande och med stöd av erfarenheten från valen

hösten 1922 synes förmånligt, att sammanräkningarna beträffande, å ena sidan,

landstingsvalen och, å andra sidan, kommunalfullmäktigevalen kunna med

lämplig mellantid försiggå i löpande följd för vartdera valet under jämförelsevis

korta tidsperioder. Länsstyrelsen blir då i tillfälle att även ägna

nödig tid åt övriga tjänstegöromål, vilka vanligtvis hava tendens till ökning

mot slutet av året. Uppenbart är däremot, att, om länsstyrelsens arbetskrafter,

beträffande vilka det bär gäller de mest kvalificerade, under längre

tid i följd måste bindas vid sammanräkningsförfarandet, göromålen i övrigt

måste därunder bliva jämförelsevis mera lidande och den uppkomna balansen

svårare att avarbeta. Givet är även, att sysslandet med enahanda göromål

under längre tid i följd måste verka enformigt och tröttande samt

kunna menligt inverka på arbetsresultatet.»

Länsstyrelsen i Örebro län: »Eders Kungl. Maj:ts befallningskavande finner

sig icke kunna tillstyrka ett förslag i sådan riktning. Visserligen skulle det

för såväl väljare som valförrättare vara förmånligt att kunna sammanföra

ifrågavarande båda val till en enda förrättning. Men då dessa val numera

återkomma allenast vart fjärde år, bör det enligt Eders Kungl. Maj:ts befallningshavandes

mening icke vara alltför betungande att då tvenne gånger

fullgöra sina medborgerliga förpliktelser. Härvid bör jämväl uppmärksammas,

att vid under senare tid förrättade kommunalfullmäktigval en tydlig

tendens till nedgång i deltagandet visat sig till följd därav, att samtliga

partier enat sig om en samlingslista med gemensamma kandidater, vilkas

inväljande ansetts givet utan att någon särskild ansträngning härför erfordrats.

I den mån denna utveckling, såsom antagas må, fortskrider, är det

tydligen mindre behövligt att ur bekvämliglietssynpunkt anordna valet samtidigt

med valet av landstingsmän. Med den kännedom Eders Kungl. Maj:ts

befallningshavande har om svårigheten och besvärligheten vid såväl själva

valen som ock sammanräkningarna för dessa, synes det Eders Kungl. Maj.ts

befallningshavande ingalunda önskvärt och lämpligt att genom en dylik

s. 30 Kontrollera mot PDF

30 Kungl. Maj:ts proposition nr J07.

sammanslagning ytterligare belasta valnämnderna och de sammanräknande

myndigheterna. Erfarenheten från de samtidiga stadsfullmäktig- och elektorsvalen

i de större städerna synes härvid knappast kunna läggas till

grund, då dels förutsättningarna för ett rätt handhavande av valet i dylika

samhällen givetvis äro helt andra än vad särskilt å landsbygden kan väntas

vara fallet, och dels det därvid för den sammanräknande myndigheten gäller

endast två förrättningar, medan Eders Kungl. Majds befallningshavande i

länen kunna få ända till ett hundratal sådana förrättningar till samtidig

handläggning.»

Svenska stadsförbundets styrelse och stadsfullmäktige i Nyköping medgiva,

att den föreslagna reformen kan hava stor betydelse och vara önskvärd för

landsbygdens vidkommande, men framhålla, att däremot stadsfullmäktig val

icke ens fakultativt böra sammanföras med landstingsmannavalen. Till belysande

av denna ståndpunkt må anföras följande utdrag ur det av sagda

styrelse avgivna yttrandet:

»Av de överläggningar, som inom riksdagen och eljest tid efter annan

förts i föreliggande fråga, framgår att önskemålet om gemensamma landstings-

och kommunalval har sin egentliga grund i de bristfälliga kommunikationsförhållanden,

som äro rådande inom stora delar av rikets landsbygd

och som vålla, att inställelse med kort mellanskov till tvenne särskilda

valförrättningar för många valmän är förenad med avsevärda svårigheter.

Att i sådana fall beaktansvärda fördelar skulle kunna vinnas genom landstings-

och kommunalvalens sammanförande synes sannolikt. Inom städerna

åter torde svårigheter av angivet slag överhuvudtaget icke hava gjort sig

gällande. Uraktlåtenhet att deltaga i förekommande val av den anledningen

att vallokalen ligger för avlägset och att förflyttningen dit tar för lång tid

lärer näppeligen vara att räkna med vad städerna angår. Såsom i diskussionen

rörande denna sak ofta framhållits, påverkas valdeltagandet i städerna

otvivelaktigt vida kännbarare av snabbheten eller långsamheten i själva

valproceduren än av anordningen med dubbla inställelser. Valmännen torde

hellre infinna sig två gånger med någon månads mellanrum, blott uppehållet

i vallokalen göres kortvarigt, än de underkasta sig en med tröttsam

köbildning och lång väntan förenad inställelse. Då det är uppenbart, att eu

gemensam förrättning för val av landstingsmän och stadsfullmäktige, hur

denna än anordnas, måste bliva avsevärt mera tidskrävande samt för valmän

och valförrättare besvärlig än de nuvarande separata valen, håller styrelsen

före, att den ifrågasatta sammanslagningen av valen, långt ifrån att bidraga till

valintressets höjande, för städernas vidkommande tvärtom med sannolikhet

skulle medföra förminskat deltagande i valen. Under sådana förhållanden

lär den möjlighet att sammanföra de bägge förrättningarna, som med riksdagens

skrivelse avses, svårligen komma till någon praktisk användning i

städerna.

Då styrelsen på angivna grunder hyser den uppfattningen, att ett medgivande

i fråga om sammanförande av stadsfullmäktige- och landstingsmannavalen

till eu gemensam förrättning icke kommer att utnyttjas och följaktligen

saknar praktisk betydelse, anser styrelsen önskvärt, att de, efter promemorian

att döma, rätt omständliga författningsändringar, som skulle krävas

för ett dylikt medgivande, icke vidtagas, såvitt angår städerna. Kommunalförordningen

för stad har, särskilt i de delar, som avse förrättande av val,

under senare år underkastats så täta förändringar, att det icke sällan möter

verkliga svårigheter för städernas förtroende- och tjänstemän att utfinna

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 107.

31

vad som vid ett givet tillfälle är gällande rätt. Ej minst med hänsyn härtill

synas nya tillägg och jämkningar, där de ej äro av något sannolikt behov

påkallade, böra undvikas.»

Principiell anslutning till förslaget eller i varje fall förklaring, att några

erinringar icke göras mot förslaget, kommer däremot till synes bl. a. i utlåtandena

från överståthållarämbetet samt länsstyrelserna i Södermanlands. Kalmar,

Gotlands, Kristianstads, Hallands, Alvsborgs, Värmlands, Västmanlands

och Norrbottens län, ävensom från magistraterna i Stockholm, Eskilstuna och

Jönköping, stadsfullmäktige i några städer samt fullmäktigförsamlingarna i

ett flertal landskommuner, framförallt i Västmanlands län, och det motiv,

som därvid i allmänhet åberopas, är som vanligt, att valsammanförandet

framför allt för landsbygdens vidkommande vore ägnat att reducera antalet

valstrider samt underlätta och öka valdeltagandet. I några av de omförmälda

yttrandena framhålles emellertid också, att valsammanföringen vore

ägnad att försvåra arbetet för den sammanräknande myndigheten, medan

det i andra utlåtanden betonas, att reformen skulle medföra eu lättnad

jämväl för sammanräknaren. I utlåtanden, där obligatorisk och fakultativ

valsammanföring vägas mot varandra, gives i allmänhet företräde å den

fakultativa linjen. Länsstyrelserna i Södermanlands och Kristianstads län samt

magistraten i Eskilstuna giva emellertid företräde åt ett obligatoriskt sammanförande.

Overståthållarämbetet och magistraten i Stockholm framhålla särskilt,

att sammanförandet av stadsfullmäktigvalen och elektorsvalen i Stockholm

försiggått utan några praktiska svårigheter, och magistraten framlägger i

sitt yttrande A''issa erfarenheter från de gemensamma valförrättningarna i

huvudstaden. Nedanstående citat ur några av de omförmälda utlåtandena

må anföras:

Länsstyrelsen i Södermanlands län: »Konungens befallningshavande anser,

att ett sammanförande av stads- och kommunalfullmäktigeval med landstingsval

skulle vara för allmänheten önskvärt och helst borde bliva obligatoriskt.

Men Konungens befallningshavande får därjämte framhålla, att

länsstyrelsernas arbete med sammanräknande av landstings- och kommunalfullmäktigeval,

vilket arbete under flera veckor förrycker och försenar länsstyrelsens

många andra viktiga arbeten, helt visst skulle bliva ännu mera

betungande och tidsödande efter fullmäktige- och landstingsvals eventuella

sammanförande till samma förrättning.»

Länsstyrelsen i Kalmar län: »Ett sammanförande av kommunal- och stadsfullmäktigvalen

samt landstingsmannavalen torde ur många synpunkter vara

synnerligen fördelaktigt; och synes ur teknisk synpunkt några större betänkligheter

emot ett sådan sammanförande ej kunna resas, särskilt som

riksdagen ej tiinkt sig, att detsamma skulle göras obligatoriskt, utan endast

i de kommuner, som så funne lämpligt.»

Länsstyrelsen i Västmanlands län: »Den alltomfattande politisering, som

blivit eu naturlig följd av den proportionella valmetodens införande och

tillämpning över hela linjen, har småningom alstrat en viss leda vid de

offentliga valen, vilken tagit sig uttryck, bland annat, i ett mindre livligt

deltagande i desamma. Det föreliggande förslaget avser att minska

valmännens besvär genom att inskränka val tillfällenas antal, och man hoppas

väl att sålunda kunna för en gång uppmobilisera ett intresse, som måhända

icke skulle stå ut med två påfrestningar. Det är möjligt att under givna

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 107.

förhållanden försöket bör göras. Konungens befallningshavande vill alltså

icke framställa någon gensaga mot att de kommunala valen och landstingsmannavalen

sammanföras till en valförrättning.

Enligt riksdagens uti dess skrivelse den 25 april 1925 uttalade mening

böra gemensamma förrättningar för kommunala val och landstingsmannaval

förekomma endast där vederbörande kommuner finna sådant lämpligt. Eu

dylik försiktighet är måhända välbetänkt, enär möjligt är, att, trots de

noggrannaste föreskrifter, så många feltag komma att göras av de väljande,

att eu återgång till den nuvarande valordningen kommer att föredragas. Om

åter de samtidiga valen ur teknisk synpunkt slå väl ut, kan ju anordningen

med sådana val småningom göras obligatorisk.

Av tre städer och elva landskommuner i länet, som yttrat sig i ärendet,

hava endast två landskommuner, med hänsyntagande till eventuella förväxlingar

från väljarnas sida, uttalat betänkligheter mot samtidiga val.»

Länsstyrelsen i Norrbottens län: »Åtgärder i syfte att till en enda valförrättning

sammanföra ovan angivna val torde ur alla synpunkter böra hälsas

med tillfredsställelse. För väljarna och särskilt dem, som bo på långa avstånd

från valstället, komrne en anordning i nu angivna riktning att medföra

avsevärd besparing av tid och kostnader och därigenom verka stimulerande

på deltagandet i valen. Men även för respektive valförrättare komme samtidiga

val att medföra icke oväsentliga lättnader framför allt genom den

tidsbesparing, som därmed vunnes. Förutsättningen för reformens genomförande

är givetvis att möjlighet förefinnes till undanrödjande av de olägenheter,

som kunna tänkas bliva därmed förknippade. Länsstyrelsen hyser

för sin del den uppfattningen, att dessa olägenheter, som företrädesvis

torde göra sig gällande under den första tiden genom en viss ovana vid

det nya systemet såväl från väljarnas som valförrättarnas sida, tämligen

snart skola övervinnas.»

Magistraten i Eskilstuna: »Magistraten har icke i princip något att erinra

mot ett sammanförande av stadsfullmäktigeval och landstingsval till en och

samma förrättning; fastmer finner magistraten ett dylikt sammanförande ur

praktisk synpunkt vara önskvärt, allt givetvis under förutsättning, att sådana

anordningar vidtagas, att möjligheten till förväxling förebygges dels hos väljaren,

då han iordninggör sina valkuvert, dels hos valförrättaren vid valkuvertens

mottagande och sorterande och dels hos den myndighet, som har

att sammanräkna båda valen. — — — — — — — — — — —- — — —

Loge man så steget tillit ut, och gemensamt förrättande av ifrågavarande

val bleve obligatoriskt och icke endast, såsom i anmärkta promemoria ifrflgasättes,

fakultativt, komme allmänheten snart nog att vänja sig vid samfällda

val och tillvägagångssättet vid desamma; och skulle förvisso även härigenom

antalet felakliglieter vid dylika valförrättningar komma att väsentligt minskas. >

Magistraten i Stockholm: »Då det möjligen kan vara av intresse att erfara

något om magistratens erfarenheter från de gemensamma valförrättningar

— stadsfullmäktige- och elektorsval — som redan förekommit i Stockholm,

anser sig magistraten böra omförmida, att det sålunda skedda sammanförandet

av två valförrättningar icke föranlett några alltför anmärkningsvärda

svårigheter, vare sig beträffande själva röstningen eller beträffande sammanräkningen.

Att den samtidiga röstningen med två olika valkuvert skulle bereda valmännen

ett visst huvudbry är ju helt naturligt. Särskilt har i ganska stor

utsträckning förekommit kassering på grund av att i de kuvert, som avsett

stadsfullmäktigvalet, nedlagts valsedlar med beteckningen Elektorsval. Vid

1923 års val uppgick antalet på sådan grund kasserade valsedlar till minst

850 (antalet något osäkert på grund av ofullständig anteckning i eu av de fem

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kung!. Maj-.ts proposition nr 107.

valkretsarna), eu siffra, som i och för sig kan synas stor men som bör ses

i samband med det stora antalet röstande (vid nämnda val 107,940). Röstningen

bär stundom något fördröjts genom den dubbla proceduren. Till

röstningens underlättande bär emellertid i bög grad bidragit, att inprickningen

av de röstande för båda valen kunnat ske i en och samma röstlängd,

ävensom att antalet vallokaler satts så stort, att exempelvis vid 1923 års

val det största antalet röstande å någon vallokal utgjorde 1,398, varjämte

vallokalerna utan avbrott hållits öppna från kl. 9 f. m. till kl. 9 e. m.»

Svenska landstingsförbundets styrelse samt magistraten i Nyköping anse, att

eventuellt förefintligt behov av ett fakultativt sammanförande av fullmäktigvalen

och landstingsmannavalen icke är av den trängande natur, att icke

med saken kunde anstå till dess förslag till den allmänna revisionen av kommunallagarna

och till en kommunal vallag föreligga. I yttrandet från sagda

förbundsstyrelse beter det sålunda bland annat:

»Då vidare även ett fakultativt sammanförande av valen, såsom av promemorian

framgår, kräver vissa ändringar i kommunallagarnas valbestämmelser,

torde det böra framhållas, att den formella revision av dessa lagar,

som i enlighet med begäran i riksdagsskrivelse för närvarande pågår, i första

hand avser just valbestämmelserna samt desammas utbrytande ur respektive

kommunallagar och sammanförande till en kommunal vallag, avsedd att

reglera såväl fullmäktigvalen i stad och på landet som landstingsmannavalen.

Styrelsen vill för sin del ifrågasätta, huruvida icke ett fakultativt

sammanförande av fullmäktigvalen kan anstå till dess förslag till den allmänna

revisionen av kommunallagarna och en kommunal vallag föreligga.

Ett sådant dröjsmål behövde allenast innebära, att ännu eu gång d. v. s. år

1926, fullmäktigval och landstingsmannaval måste förrättas var för sig. Vid

den allmänna revisionen av kommunallagarna torde givetvis böra undersökas,

huruvida de bestämmelser, som reglera de olika representantvalen, kunna

och böra bringas till identitet i större omfattning än som i förevarande

promemoria föreslås eller ifrågasättes.»

I några utlåtanden förekomma till slut vissa uttalanden, huruvida, om i

■en framtid i enlighet med förefintligt förslag institutionen kyrkofullmäktige

införes, valen till dessa böra, såsom av sakkunnige förordats, sammanföras

med stads- och kommunalfullmäktigvalen. Härvid förordas i utlåtanden

från länsstyrelsen i Jönköpings län ävensom från stadsfullmäktige i Nyköping

en dylik valsammanföring, varemot länsstyrelsen i Värmlands län tager bestämt

avstånd från tanken på en sådan anordning. I detta sammanhang

må framhållas, att i de utlåtanden och yttranden, som avgivits över det av

tillkallade sakkunniga den 30 december 1922 avgivna betänkandet med förslag

till lag om församlingsstyrelse m. m. (Statens offentliga utredningar

1923: 4), i allmänhet hävdats den ståndpunkten, att de kyrkliga fullmäktigvalen

under inga förhållanden böra förrättas samtidigt med de borgerliga valen

av vad slag de vara må.

De principuttalanden angående önskvärdheten av den ifrågasatta reformen,

som sålunda kommit till synes i de över promemorian angående valsammanförandet

avgivna utlåtandena, innehålla, som framgår av den lämnade

redogörelsen, egentligen icke några nya synpunkter på frågan, detta naturligt

nog, med hänsyn till den långa tid, varunder frågan varit under debatt.

Bihang till riksdagens protokoll 1926. 1 samt. 88 käft. (Nr 107.) 225 26 3

Departements
chefen.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 107.

Märkligt är emellertid, att medan endast ett par myndigheter uttalade sig

för den ifrågasatta valsammanföringen, då frågan var föremål för remiss

år 1917, nu över hälften av de myndigheter och organisationer, som yttrat

sig angående reformens principiella sida, hava uttalat sympatier för sammanföringen.

Utvecklingen har sålunda här varit densamma som vid frågans riksdagsbehandling,

och förklaringen till meningsförändringen torde ej vara svår

att finna. Den bör enligt mitt förmenande till en del sökas i den vidgade

erfarenheten hos och det ökade förtroendet för de valförrättande och sammanräknande

institutionerna och i de förbättrade valförhållanden, som vunnits

genom en numera genomförd valdistriktsindelning och tillgång till rymligare

vallokaler. En andra förklaringsgrund är sannolikt att hänföra till det besvär

och de olägenheter för väljare, valförrättare och partiorganisationer, som voro

förknippade med de kommunala representantvalen hösten 1922, då landstingsmannaval

och fullmäktigval försiggingo med allenast några veckors mellanrum.

Detta att tvenne skilda val måst hållas med ett relativt kort tidsintervall

har i stor omfattning och som jag anser med rätta givits en del av skulden

till det minskade valdeltagandet. Även förutvarande motståndare till den

nu ifrågasatta reformen hava under sådana förhållanden ansett, att försök

bör göras att genom ett valsammanförande råda bot för detta missförhållande.

Vad som emellertid framför allt både i riksdagen och hos vederbörande

myndigheter och organisationer bidragit till att framkalla en omsvängning

i meningarna är sannolikt det nya uppslaget att låta valsammanföringen

bliva beroende av respektive kommuners egna beslut. Genom

en dylik anordning skulle avgörandet i frågan ligga i väljarnas egen hand;

hänsyn skulle tagas till uppfattningen på orten angående lämpligheten av

valsammanföring eller ej och till förefintliga möjligheter i fråga om vallokal

och dylikt.

Det motstånd mot förslaget till valsammanföring, som dock alltjämt i rätt

stor omfattning förefinnes, bottnar, såsom framhållits av konstitutionsutskottet

och i riksdagsskrivelsen och såsom till fullo bekräftats av de nu

inkomna utlåtandena, så gott som uteslutande i den uppfattningen, att fullmäktigvalens

sammanförande med landstingsmannavalen skulle medföra, att *

även de förra finge en delvis politisk i stället för en rent kommunal karaktär.

Vid sidan av denna erinran av rent principiell innebörd kvarstå ännu

på sina håll farhågorna för att erforderliga resurser i fråga om vallokaler

och valförrättare ej skola finnas att tillgå, samt att det icke skall låta sig göra

att genom lämpliga åtgärder förhindra de förväxlingar och de andra felaktigheter

från valmyndigheternas och väljarnas sida, som anses vara förenade

med samtidiga val.

Beträffande dessa invändningar kan jag helt instämma i det bemötande

av desamma, som framförts av konstitutionsutskottet. Faran att ett kommunalt

fullmäktigval, vid vilket, om det förrättas för sig, allenast kommunala

synpunkter skulle göra sig gällande, genom sammanföring med landstingsmannavalet

skulle »politiseras», synes mig i varje fall överskattad, och jag

känner mig icke övertygad av påståendet, att det hittills, särskilt vid kom
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj tis proposition nr 107.

munalfullmäktigvalen, i viss utsträckning praktiserade förfaringssättet med

överenskommelse partierna emellan om en gemensam kandidatlista skulle

omöjliggöras genom en valsammanföring. Hysas emellertid farhågor i nu

antydd riktning mera allmäni bland väljarna, undgås ju vid ett system med

fakultativt valsammanförande den verkliga eller förmenta faran genom att

det kommunala organet underlåter att fatta beslut om sammanföring. Slutligen

anser jag mig i likhet med konstitutionsutskottet böra erinra, att farhågorna,

att vid valsammanföring det ena valets mer eller mindre politiska

karaktär skulle giva samma karaktär åt det kommunala valet, icke hindrat

sammanförandet av stadsfullmäktigval och de helt politiska valen för utseende

av elektorer för val av förstakammarledamöter.

Beträffande oförmåga hos valförrättarna och alltför små vallokaler såsom

skäl mot valsammanföring kan jag åtnöja mig med att hänvisa till konstitutionsutskottsutlåtandet

i denna punkt och vad härutinnan i det föregående

anförts. Särskilt i fråga om de otillfredsställande lokalförhållandena utgör

ju valsammanförandets fakultativa karaktär ett betryggande korrektiv.

Att det är möjligt att genom lämpliga föreskrifter och anordningar helt

undgå eller åtminstone till ett minimum begränsa möjligheten till förväxlingar

och felaktigheter från valförrättarens sida eller till oreda och förvirring

för väljaren, torde redan konstitutionsutskottet hava påvisat, och

de erfarenheter, som förefinnas från de gemensamma stadsfullmäktigvalen

och elektorsvalen och som i de nu inkomna utlåtandena framlagts av överståtliållarämbetet

och magistraten i Stockholm, torde väl härutinnan böra

tillerkännas beviskraft.

Till belysande av den ringa grad, i vilken valsammanföringen beträffande

elektorsval och stadsfullmäktigval varit ägnad att öka kassationsprocenten

må anföras, att, medan antalet kasserade valsedlar vid 1922 (för Stockholm

1923) års stadsfullmäktigval utgjorde 0.6 % av samtliga avgivna sedlar, så

utgjorde motsvarande tal i fråga om elektorsvalen i de sex största städerna

allenast 0.4 och i fråga om stadsfullmäktigvalen i dessa städer 0.8 %.

Sistnämnda relativt höga kassationsprocent berodde framför allt på att vid

stadsfullmäktigvalet i Stockholm l.i % av samtliga avgivna sedlar kasserades.

För stadsfullmäktigvalen i de övriga »storstäderna» var kassationsprocenten

precis densamma som för samtliga städer, d. v. s. 0.6.

I min följande framställning skall jag angiva de bestämmelser och åtgärder

i övrigt, som enligt mitt förmenande äro ägnade att möjliggöra fullmäktigvalens

och landstingsmannavalens sammanförande utan större olägenheter

eller risker.

Att valsammanföringen i nämnvärd grad skulle öka och försvåra sammanräkningsarbetet

kan jag icke anse ådagalagt. Av min framställning i det

följande torde komma att framgå, att i stort sett verkningarna i detta avseende

av en fakultativ valsammanföring under lämpliga former torde komma

att bliva rätt oväsentliga, om ens några. I denna punkt stå för övrigt uppgifterna

från olika länsstyrelser mot varandra, i det att några ansett, att

valsammanförandet skulle öka och försvåra sammanräkningsarbetet, medan

andra åter förklarat, att reformen i detta hänseende skulle medföra en lind
-

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Ma,j:ts proposition nr 107.

ring ocli lättnad. Huru härmed än må förhålla sig, torde det vara tydligt,

att hithörande omständigheter icke kunna få någon utslag givande betydelse

vid ett ställningstagande för eller emot den ifrågasatta reformen.

Att man enligt min mening i valet mellan ett obligatoriskt eller fakultativt

valsammanförande givetvis, åtminstone tills vidare, bör stanna för en

lösning efter den senare linjen, torde av det anförda vara med tillräcklig

tydlighet ådagalagt. Jag delar härutinnan helt den uppfattning, som kommit

till uttryck i meromnämnda riksdagsskrivelse och från flertalet av de myndigheter

och institutioner, som nu yttrat sig i frågan. Valsammanföring

skulle sålunda icke komma till stånd med mindre än att kommunens beslu

tande organ så bestämde.

Att för dylikt bestämmande, såsom påyrkats i utlåtandet från länsstyrelsen

i Stockholms län, skulle krävas kvalificerad majoritet, kan jag icke anse

riktigt eller i överensstämmelse med det förtroende, som bör hysas till den

kommunala självstyrelsen och till kommunrepresentationens vilja och förmåga

att träffa avgörande till invånarnas allmänna bästa. Att giva eu

minoritet avgörandet i fråga om positivt beslut om valsammanföring torde

för övrigt kunna tänkas leda till missbruk i så måtto, att i närheten till vallokalen

boende representanter, för vilka valsammanförandet vore mindre betydelsefullt,

eller ett minoritetsparti inom representationen, som hade att

vänta sig fördelar av ett minskat valdeltagande från kommunmedlemmarna

i allmänhet eller från de mera avlägset boende, kunde förhindra en valsammanföring,

som för de övriga och flertalet kommuninvånare vore synnerligen

önskvärd.

Större berättigande måste tillerkännas den i två av de inkomna utlåtandena

framförda synpunkten, att man skulle låta anstå med valsammanförandet

till dess utredning och förslag angående den allmänna formella

revisionen av kommunallagarna och en särskild kommunal vallag förelåge

färdiga. Den utredning, som härvid åsyftas, är den, som tillkommit jämlikt

Kungl. Maj:ts beslut den 20 juni 1924 och uppdragits åt landshövdingen

K. H. L. Hammarskjöld. Utredningen har kommit till stånd efter en i anledning

av motion vid 1921 års riksdag avlåten riksdagsskrivelse den 7 maj

1921 — nr 186 — , gående ut på att Kungl. Maj:t täcktes snarast möjligt

föranstalta om en allmän, i huvudsak formell revision av gällande förordningar

om kommunalstyrelse på landet och i stad. I berättelsen till

1926 års riksdag heter det beträffande sagda utredningsarbeten, att under

år 1925 konceptutkast till lagar om kommunalstyrelse och om val uppsatts

samt underkastats en första granskning, samt att den sakkunnige hade för

avsikt att under år 1926 ytterligare bearbeta och såvitt möjligt komplettera

dessa utkast och uppsätta förslag till vissa bi- och följ dförfattningar ävensom

att jämsides härmed författa motiver.

Genom ett tillmötesgående av det nu gjorda uppskovsyrkandet skulle

man tydligen komma ifrån olägenheten att inom en begränsad tid tvenne

gånger vidtaga ändringar i kommunallagarna, av vilka den första skulle få

en i mångt och mycket provisorisk karaktär; och man skulle på en gång i

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj:ts proposition nr 107.

en gemensam kommunal vallag kunna framlägga ett tillfredsställande ock

så vitt möjligt enketligt system i fråga om samtliga de kommunala representantvalen

med åtföljande bestämmelser angående valsammanföringars anordnande.

Emellertid kar ju riksdagen, som vid avlåtande av sin skrivelse

nr 130 år 1925 varit fullt medveten om omförmälda på dess initiativ tillkomna

utredningsarbeten, tydligen avsett, att möjligket till valsammanförande

skulle omedelbart beredas utan avvaktande av resultaten av utredningsarbetena

i fråga. Ett uppskov nu skulle innebära, att reformen i fråga kunde komma

i tillämpning först vid 1930 års val. Under sådana förhållanden synes det

vara riktigast att omedelbart och redan till de stundande köstvalen söka

tillgodose kravet på möjlighet till valsammanföring. Genom ett dylikt tillvägagångssätt

vinner man också den väsentliga fördelen, att man så att

säga kan pröva sig fram till en lämplig lösning av förevarande spörsmål,

och att man, då det gäller att i en blivande kommunal vallag skapa

ett slutgiltigt system, kan draga fördel av erfarenheter från de nu stundande

köstvalen ock därvid tillämpade bestämmelser.

Med hänsyn till den karaktär i viss mån av provisorium, som sålunda

skulle tillkomma för valsammanförandets möjliggörande erforderliga lagbestämmelser,

torde man med anknytning till eu tankegång, som kommit till

synes i yttrandet från Svenska landstingsförbundets styrelse, böra se till,

att de nu erforderliga lagändringarna icke bliva vidlyftigare iin som kan

anses oundgängligen nödvändigt för reformens genomförande ock för att i

möjligaste mån skapa en garanti mot de förväxlingar ock svårigheter, som

skulle kunna vara förenade med den åsyftade valsammanföringen.

Gent emot de från tvenne håll gjorda uttalandena, att en lagstiftning, ägnad

att möjliggöra valsammanförandet, väl kunde anses önskvärd för landsbygdens

vidkommande, men att den däremot icke borde komma till stånd i

fråga om städerna, må framhållas följande. Att den ifrågasatta reformen

på grund av avstånds- och kommunikationsförhållanden är mera betydelsefnll

och av behovet påkallad på landsbygden än i städerna, är en uppfattning,

som ofta kommit till synes under förevarande frågas diskussion, och

en uppfattning, vars riktighet torde ligga klar för en var. Men därav följer

ingalunda, att reformen saknar betydelse för städernas vidkommande, och

att ett medgivande till valsammanföring i städerna aldrig skulle komma att

utnyttjas och på grund därav ej heller böra tillskapas. Aven om avstånden

i städerna alls ej äro så stora som på landsbygden, är det väl i varje

fall bekvämare även för städernas väljare att på eu gång avgiva sina röster

vid tvenne val än att med några veckors eller månaders mellanrum två

gånger uppsöka vallokalen för att utöva rösträtten; och ur synpunkten, att

tillgången till rymliga vallokaler och kvalificerade biträden vid valförrättningen

i allmänhet är bättre i städerna än på landsbygden, låta sig dubbelval

lättare ordnas i städerna än på landsbygden, varför också i så måtto

reformen torde hava flera fördelar och färre nackdelar för städernas väljare

och valförrättare än för landsbygdens. Och vinsten att komma ifrån de

dubbla valrörelserna och valstriderna är större i städerna än på landsbyg
-

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. May.ts -proposition nr 107.

den, i samma mån, som dessa valrörelser och valstrider, åtminstone i

fråga om fullmäktigvalen, iiro mera intensiva i städerna. Det lärer för

övrigt få anses uteslutet att, sedan ett valsammanförande först införts i

städerna i fråga om stadsfullmäktigval och elektorsval, nu, då fråga är

om att skapa möjligheter att sammanföra fullmäktigval och landstingsmannaval,

göra undantag för städerna. I detta sammanhang torde även

böra erinras om de strävanden, som under de senaste åren gjort sig gällande

att på kommunallagstiftningens område borteliminera den gamla skillnaden

mellan bestämmelserna för stad och land, där densamma icke ovillkorligen

betingas av reella olikheter. Att undantaga städerna vid den nu

ifrågasatta reformen skulle vara ett steg i motsatt riktning. Och, så länge

den nu ifrågasatta lagstiftningen liar endast fakultativ karaktär, kan det

tydligen icke bliva tal om att den skulle kunna tvinga städernas väljare

till en valanordning, som icke har stöd av en allmännare opinion. Att

städerna skulle vara helt obenägna att hålla stadsfullmäktigval tidigare

än i slutet av den nu föreskrivna perioden bekräftas ej heller av föreliggande

erfarenheter. Det är visserligen sant, att under år 1922 det övervägande

antalet stadsfullmäktigval hölls i november, men detta kan nog

delvis förklaras därav, att man, när det icke var tillåtet att förrätta dessa

fullmäktigval å samma dag som landstingsmannaval, i allmänhet önskade

att låta en så lång tid som möjligt förflyta mellan de båda valen och undvika

att under flyttningstiden tvenne gånger besvära väljarna. En undersökning,

som verkställts med ledning av valprotokollen, visar för övrigt,

att år 1922 stadsfullmäktigvalen i över 20 valkretsar liöllos under oktober

och i 1 valkrets t. o. in. i september.

Av vad jag sålunda anfört torde framgå, att yrkandena om städernas

undantagande från möjligheten att hålla de kommunala fullmäktigvalen på

samma dag''som landstingsmannavalen enligt min mening icke hava fog för sig.

I en anmärkning till den inom socialdepartementet uppgjorda promemorian

uttalas, att i fråga om val av municipalfullmäktige tillräcklig anledning

till ändring av gällande bestämmelser icke torde förefinnas, och häremot

hava inga erinringar framförts i de inkomna utlåtandena.

Aven jag är i denna punkt i stort sett av den mening, som kommit till

uttryck i omförmälda promemoria. Det nuvarande förbudet att hålla kommunalfullmäktigval

å samma dag som landstingsmannaval innebär på grund

av stadgande i § 80 mom. 1 i förordningen om kommunalstyrelse på landet

jämväl förbud mot att hålla municipalfullmäktigval och landstingsmannaval

på samma dag, och redan bestämmelsen i omförmälda lagrum, att »där

municipalsamhälle ej utgör särskilt valdistrikt, municipalfullmäktige skola

utses å municipalstämma, därvid stämmans ordförande och två av stämman

utsedda personer tjänstgöra såsom valförrättare», utgör ett svårfrånkomligt

hinder för att över hela linjen medgiva rätt att hålla municipalfullmäktigval

i samband med landstingsmannaval. Ett sådant medgivande skulle

dessutom kunna tänkas leda därhän, att där municipalsamhället utgjorde eget

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj.ts proposition nr 107.

valdistrikt, tre val, nämligen municipalfullmäktigval, kommunalfullmäktigval

och landstingsmannaval, komme att hållas vid gemensam förrättning,

något som, åtminstone tills vidare innan erfarenhet vunnits angående

gemensam förrättning för de två sistnämnda valen, torde böra undvikas.

För den skull bör vid borttagandet av förbudet att hålla kommunalfullmäktigval

å samma dag som landstingsmannaval i omförmälda § 80 mom. 1

stadgas uttryckligt förbud mot att hålla municipalfullmäktigval å samma

dag som landstingsmannaval.

Något lagstadgat hinder att hålla municipalfullmäktigval å samma dag

som kommunalfullmäktigval i den kommun, varav municipalsamhället utgör

en del, förefinnes icke för närvarande, ehuru, troligen på grund av saknaden

av bestämmelser huru därvid skall tillgå när municipalsamhället utgör

eget valdistrikt, några dubbelval av detta slag hittills icke förekommit.

Då emellertid, för det fall att municipalsamhället utgör eget valdistrikt och

följaktligen valförrättaren är densamme vid municipalfullmäktigvalet som

vid kommunalfullmäktigvalet, en sammanföring av dessa båda val, där det

senare ej hålles i samband med landstingsmannaval, torde få anses såsom

synnerligen lämplig, och då mot sådan sammanföring icke kan framställas

den invändning, som sammanhänger med det ena valets delvis politiska

karaktär, torde i varje fall det omförmälda förbudet att hålla municipalfullmäktigval

å samma dag som landstingsmannaval icke böra utvidgas till

ett förbud mot att hålla municipalfullmäktigval i samband med kommunalfullmäktigval,

utan fastmera torde bestämmelser böra införas, ägnade att

möjliggöra och reglera eu dylik sammanföring.

Yacl vidare angår fråga om eventuella i framtiden tillkommande kyrkofullmäktigval

och deras ställning till den ifrågasatta valsammanföringen,

anser jag överflödigt att nu fatta någon ståndpunkt därtill. Huruvida dessa

val lämpligen böra förrättas för sig inför kyrklig eller borgerlig myndighet

eller eventuellt sammanföras med fullmäktigvalen i den borgerliga kommunen,

är tids nog att avgöra, om kyrkofullmäktiginstitutionen bliver verklighet.

Beträffande till slut frågan, huruvida val på samma dag böra ordnas genom

deras sammanförande till eu gemensam förrättning eller eventuellt genom

deras uppdelning på flera samtidiga förrättningar, intager jag avgjort enahanda

ståndpunkt som kommit till uttryck i konstitutionsutskottets utlåtande

och i den inom socialdepartementet upprättade promemorian,

d. v. s. att man bör stanna för det förstnämnda alternativet. Detta alternativ

har redan med gott resultat prövats vid de samtidiga stadsfullmäktigoch

elektorsvalen. Det andra, hittills oprövade alternativet för frågans lösning

förutsätter i viss omfattning antingen ökade utrymmen i de nuvarande

vallokalerna och ökning av antalet ledamöter i de nuvarande valnämnderna

eller också en längre gående valdistriktsindelning än den nuvarande med

tillskapande av nya valnämnder och vallokaler. Att åstadkomma dessa förutsättningar

torde emellertid ofta nog bliva synnerligen svårt, och, då bestämmelserna

om olika vals hållande på samma dag enligt den av mig omfattade

linjen icke skulle få obligatorisk utan allenast fakultativ karaktär,

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 107.

skulle det arbete och de kostnader, som vore förenade med dylikt nyskapande,

bliva till ingen nytta eller kanske rent av till förfång beträffande landstingsmannaval

och fullmäktigval i alla de fall, där de båda valen fortfarande

som hittills komme att förrättas å skilda dagar, och beträffande andrakammarval

så gott som alltid. Ty ihågkommas bör, att ändringar beträffande antalet

medlemmar i valnämnderna eller antalet valdistrikt m. in. givetvis måste

komma att avse jämväl andrakammarvalen, eftersom det tydligen icke kan vara

tal om att uppgiva de fördelar av enhetlighet i hithörande bestämmelser

angående röstlängder, valdistriktsindelning och valförrättare för de olika slagen

av val, som omsider med så mycket arbete åstadkommits. Eu ändring i valdistriktsbestämmelserna

skulle för övrigt icke kunna träda i tillämpning vid

de stundande höstvalen. Härtill kommer, att givetvis den tids- och arbetsbesparing

för väljare och valförrättare, som valens hållande på samma dag

innebär, blir i viss mån mindre, om de båda valen uppdelas på flera samtidiga

förrättningar än om de sammanföras till en gemensam förrättning. I

förra fallet skulle nämligen sannolikt få så tillgå, att väljaren skulle vid tvenne

olika tillfällen erhålla valsedel och valkuvert, gå bakom valskärm och inlägga

sedel, infinna sig vid rösturnan, uppgiva namn och bostad samt avlämna

kuvert, varje gång kanske efter en avsevärd väntan, och på motsvarande sätt

skulle arbetet och tidsutdräkten för valförrättarna ökas framför allt därigenom,

att de tvenne gånger måste uppsöka väljaren i röstlängden. Möjligheterna

till misstag från väljarnas sida, såsom inläggande av den för det ena valet

avsedda sedeln i kuvert för det andra valet, skulle ej heller vid en lösning

efter denna linje vara uteslutna, och vad angår misstag från valförrättarens

sida torde desamma även vid systemet med gemensam valförrättning, såsom

jag i det följande skall visa, kunna i det närmaste bortelimineras. Oreda

i vallokalen torde lättare kunna uppkomma vid systemet med flera samtidiga

förrättningar.

Medgivandet att förrätta de omförmälda valen på en och samma dag bör

sålunda, liksom i fråga om de samtidigt företagna stadsfullmäktig- och

elektorsvalen, åtföljas av en bestämmelse därom, att, där de båda valen

hållas på samma dag, röstberättigad, som äger utöva rösträtt vid båda

valen, må kunna vid ett och samma tillfälle avgiva sin röst vid vartdera av

dem. Detta hindrar naturligtvis icke, att röstavlämningen för vartdera valet

— och likaså sammanräkningen — rent formellt behandlas såsom särskild

förrättning med var sitt protokoll. Tvärtom torde en sådan anordning, till

vilken fråga jag i det följande skall återkomma, få anses såsom riktig och

lämplig.

Med stöd av vad sålunda anförts har jag ansett, att tillfälle bör beredas

att hålla kommunalfullmäktig- och stadsfullmäktigval å samma dag som landstingsmannaval,

ävensom municipalfullmäktigval å samma dag som kommunalfullmäktigval

men ej å samma dag som landstingsmannaval, att valsammanföringen

bör göras beroende av kommunalt beslut med enkel majoritet i varje

särskilt fall, att de samtidiga valen böra förrättas i samband med varandra

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj:ts proposition nr 107.

sålunda, att röstberättigad, som äger utöva rösträtt vid båda valen, vid ett

och samma tillfälle må kunna avgiva sin röst vid vartdera av dem, samt att

reformen genomföres redan nu, så att den kan tillämpas vid valen i höst,

utan hänsyn till frågan om en eventuell i framtiden tillkommande kyrkofullmäktiginstitution.

Från nu angivna ståndpunkt gäller det tydligen, såsom i omförmälda

promemoria framhålles, att undersöka, dels i vad mån för närvarande bestående

olikheter i bestämmelserna för de olika valen lägga hinder i vägen för

valsammanförandet och sålunda böra undanröjas, dels och huru olägenheter

och möjligheter till förväxlingar vid ett eventuellt valsammanförande skola

kunna förekommas. De spörsmål, som härigenom uppkomma, skola av mig

i det följande upptagas till behandling vart för sig, därvid början göres med

frågan om undanröjande av olikheter mellan de olika kommunalförfattningarna.

B. Undanröjande av olikheter mellan de särskilda kommunal
författntngarna.

Enligt omförmälda promemoria hava redan gällande föreskrifter för de olika Tid på året

valen en och samma innebörd i följande hänseenden, nämligen beträffande de va^dår,

då valen skola förrättas, de tider på dagen, under vilka valförrättningen departementets

skall fortgå, samt rörande valförrättare, valdistrikt, sättet för protokollsföring promemoria,

och formerna för sammanräkningsförfarandet ävensom i fråga om de materiella

reglerna för sammanräkningen, i sistnämnda avseende dock med den

modifikation som föranledes av att vid landstingsmannaval utses suppleanter,

under det att vid övriga val i stället tillämpas systemet med s. k. efterträdare.

I vissa andra hänseenden däremot finnas större eller mindre skiljaktiglieter

mellan de olika valföreskrifterna.

Under rubriken »Tid på året för valet» framhålles sålunda i sagda promemoria,

att den tid, som för närvarande är fastställd för fullmäktigvalen, nämligen

den 16 september—20 oktober på landet och den 16 september—30 november

i stad, under vissa år kan förhindra, att dessa val förrättas i samband

med landstingsmannaval, och detta även om sistnämnda val hålles å ordinarie

dag, d. v. s. den tredje söndagen i september eller — i stad — närmast

därförut kommande lördag. Denna tredje söndag i september kunde nämligen

inträffa redan den 15 september och sålunda lördagen därförut den

14 september. I sådant fall kunde alltså med gällande bestämmelser, även

om förbudet mot gemensam valdag upphävdes, kommunalvalen icke utsättas

till ordinarie dag för landstingsmannaval. Om man önskade, att generellt

möjliggöra ett sammanförande av de olika valen, måste sålunda en ändring

ske. Angående de vägar som härvid kunna beträdas heter det i promemorian

:

»Utgår man därvid från att ett frångående av principen med eu gemensam

valdag för landstingsvalen icke är önskvärt, finnas tydligen två vägar

för vinnande av berörda syfte. Den ena är att så mycket skjuta på begynnelsedagen

för tidsperioden för kommunalvalen, som erfordras för att den

14 och den 15 september och, såsom framgår av det följande, eu dag där
-

s. 42 Kontrollera mot PDF

Utlåtanden.

42 Kungl. Majt:s proposition nr 107.

förut, skola falla inom nämnda period, alltså exempelvis till den 12 september.

De skäl, som på sin tid anfördes mot att bestämma nämnda begynnelsedag

tidigare än som nu gäller, nämligen att tillräcklig tid för prövning

av besvär över röstlängd måste finnas, att val lämpligen icke borde förrättas

förrän efter landstingens sammanträde samt att i städerna semestertiden

icke slutat vid september månads ingång, kunna näppeligen åberopas mot

en förskjutning av tiden, som icke går längre än som redan nu gäller som

regel beträffande landstingsval.

Den andra vägen är att ändra tidsbestämmelserna beträffande kommunalvalen

så, att de erhålla samma innebörd som motsvarande bestämmelser

rörande landstingsvalen. En dylik ändring har vid förevarande frågas tidigare

behandling varit under övervägande och ansetts förenad med vissa fördelar,

ehuru riksdagen slutligen inskränkt sig till att förorda, icke det obligatoriska

sammanförande av de olika valen, som av eu dylik omläggning

skulle bliva följden, utan endast införande av en möjlighet till gemensamma

val. Yissa skäl hava även anförts mot att kommunalvalen — och särskilt

då stadsfullmäktigevalen — utsattes alltför tidigt på året; huvudsakligen

har det ansetts olämpligt, att den äldre uppsättningen av fullmäktige fungerar

alltför länge efter det nyval ägt rum. Dessa betänkligheter skulle

möjligen kunna undanröjas genom en sådan omläggning, att funktionstiden

för stads- och kommunalfullmäktige begynte löpa med tidigare datum än

den 1 januari. En dylik omläggning — i den män den är möjlig med hänsyn

till den tid, som hos länsstyrelserna måste åtgå för rösternas sammanräknande

— skulle även ur vissa andra synpunkter kunna anses lämplig;

så torde det principiellt vara riktigt att samma uppsättning av fullmäktige,

som under visst kalenderår skola sköta förvaltningen, bestämma staten och

utse funktionärer för året.

Vilken av nu berörda båda utvägar som är att förorda, synes icke utan

närmare undersökning böra avgöras. Upplysning i frågan lärer kunna vinnas

genom de yttranden från myndigheter och enskilda sammanslutningar,

som torde böra inhämtas i förevarande ärende.»

Av de myndigheter och organisationer, som utlåtit sig i denna punkt,

ansluta sig följande till promemorians första alternativ, att flytta begynnelsedagen

av den tidsperiod, inom vilket kommunalvalen skola äga rum, nämligen

länsstyrelserna i Stockholms, Uppsala, Kronobergs, Gotlands, Hallands,

Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Värmlands, Örebro, Västmanlands, Kopparbergs,

Gävleborgs, Väster norrlands och Norrbottens län, Allmänna v almans förbundets

riksorganisation (eventuellt, se i det följande) samt Södermanlands läns

landstings förvaltningsutskott och magistraten i Nyköping. Länsstyrelsen i Uppsala

län anmärker emellertid härvid, att varje ändring i detta avseende praktiskt

taget vore mindre nödig, enär först 1934 inträffade, att under något av nu

bestämda valår tredje söndagen i september infölle tidigare än den 19 september,

och före nämnda år syntes en allmän revision av kommunallagarna

kunna förväntas.

Länsstyrelsen i Malmöhus län och Svenska landstingsförbundets styrelse framhålla,

att den minsta rubbningen i bestående ordning vunnes, därest det

— med upphävande av förbudet mot val av fullmäktige å samma dag som

val av landstingsmän i distriktet — stadgades, att bestämmelsen om tidigaste

dag för fullmäktigval icke skulle gälla för det fall, att vederbörande

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 107. 43

beslutat, att val av fullmäktige skall ske i samband med val av landstingsman.

Någon olägenhet av sådan ordning syntes icke föreligga.

Det i promemorian framställda andra alternativet att ändra tidsbestämmelserna

beträffande kommunalvalen så, att de erholle samma innebörd som motsvarande

bestämmelser rörande landstingsvalen, tillstyrkes av länsstyrelserna i

Kristianstads och Västerbottens län samt av magistraten i Karlstad, enligt

vilkas mening vissa skäl, särskilt fördelen av enkla och enhetliga bestämmelser

i detta avseende, talade för att samtidiga val gjordes till regel.

Länsstyrelsen i Kalmar län och styrelsen för Svenska landskommunernas

förbund anse, att bestämmelserna om tiden för de gemensamma valen syntes

böra erhålla samma innebörd som nu gällande bestämmelser rörande landstingsvalen

med den ändringen, att den tidsperiod, inom vilken kommunen kunde

bestämma annan valdag för kommunen än tredje söndagen i september, icke

borde bibehållas vid det nuvarande — ''annan dag i september’ — utan begränsas

till senare delen av månaden (15—30 september). Detta skulle

knappast innebära någon olägenhet och skulle bidraga till att hålla valen

samlade på kortast möjliga tid.

Länsstyrelsen i Södermanlands län åberopar såsom eget utlåtande ett yttrande

av magistraten i Eskilstuna, som framhåller, att för åstadkommande

av större samstämmighet i tiden för val av landstingsmän och stadsfullmäktige

landstingsmannavalen utan olägenhet kunde förläggas till något senare

dag på året än som nu gällde, exempelvis i slutet av september eller ännu hellre

under förra hälften av oktober. Ett dylikt förslag har upptagits till behandling

jämväl av länsstyrelsen i Gävleborgs län. som emellertid avråder

från dess genomförande och ansluter sig till promemorians första alternativ.

Svenska stadsförbundets styrelse anser, såsom tidigare anförts, uteslutet,

att städerna frivilligt skrida till anordnande av fullmäktigval vid den tid

på året, då landstingsval enligt nu gällande bestämmelser skola hållas.

Olägenheterna av en sådan valtermin, särskilt med hänsyn till representationsförhållandena

under den långa tiden från valets avslutande till mandatens

påbörjande, läge i öppen dag och hade förut alltid ansetts utgöra ett

väsentligt hinder för stadsfullmäktigvalens sammanförande med landstingsvalen.

En tänkbar utväg att undgå dessa olägenheter vore givetvis att framflytta

dagen för landstingsmannavalen till exempelvis senare delen av november,

men de praktiska förutsättningarna för denna tankes förverkligande

vore mycket små.

Länsstyrelsen i Elekinge län anför, att såväl landstings- som stadsfullmäktigvalen

utan olägenhet syntes kunna utsättas att äga rum under senare

hälften av september eller, om viss dag skulle angivas, å fjärde söndagen i

september.

Allmänna v almans förbundets riksorganisation föreslår jämväl framflyttning

av tiden för landstingsvalen till exempelvis fjärde söndagen i september.

Att skjuta på allmänna valdagen en vecka vore till fördel för landsbygdens

väljare, för vilka det brådskande skördearbetet i september inom stora delar

av landet försvårade valdeltagandet. Eu sådan ändring skulle icke heller

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 107.

gorå frågan om början av funktionstiden för stads- och kommunalfullmäktige

mer aktuell än den till äventyrs vore förut och av annan anledning.

Skulle emellertid detta förslag ej anses lämpligt, förordades det i promemorian

angivna första alteÄiativet (se ovan).

Av de myndigheter och organisationer, som yttrat sig om ifrågasatt omläggning

av funktionstiden för kommunal- och stadsfullmäktige, anse samtliga,

med undantag av två, den ifrågasatta omläggningen icke vara tillrådlig eller

lämplig eller avstyrka bestämt densamma, huvudsakligen till följd av svårigheten

att medhinna röstsammanräkningarna före funktionstidens början.

Länsstyrelsen i Jämtlands län påpekar därjämte de allvarliga olägenheter,

som, i händelse av besvär över fullmäktigval, skulle uppstå vid behandlingen

av den kommunala budgeten för följande kalenderår, om den äldre

uppsättningen av fullmäktige skulle hava upphört att fungera vid statbehandlingen.

Svenska stadsförbundets styrelse avråder på det allvarligaste från den ifrågasatta

omläggningen av funktionstiden och anför bl. a., att årets sista kvartal

vore för stadsförvaltningen i allmänhet och särskilt för de större städernas

förvaltningar den ojämförligt brådaste och mest arbetsfyllda tiden, då statbehandlingen

och därmed sammanhängande mer eller mindre vidlyftiga specialfrågor

av ekonomisk innebörd måste slutföras under dessa månader. Att

mitt i denna forcerade verksamhet gå att fullständigt utbyta stadsrepresentationen

kunde enligt förbundets bestämda mening icke ifrågakomma. Enhetligheten

i förberedandet och slutbehandlingen av de för kommunens ekonomi

viktigaste ärendena skulle på detta sätt äventyras och över huvud

taget oreda och villervalla uppstå inom administrationen. Det nuvarande

systemet, enligt vilket en ny uppsättning fullmäktige trädde i funktion först

sedan kommunens hushållningsplan för det närmaste året blivit fastställd

och vid en tid, som även i övrigt medgåve något rådrum för de nyvalda

att göra sig hemmastadda i sin ställning, vore obetingat riktigt. Det borde

därför icke uppgivas utan synnerligen vägande skäl.

Styrelsen för Svenska landskommunernas förbund anser, att en omläggning

av funktionstiden knappast kunde få någon större betydelse. Valen till

fullmäktige förde mera sällan fram till nya majoriteter och beslutanderätten

torde förvisso utövas med omsorg och ansvar även av dem, som komme att

avgå. Det kunde vara till fördel, att nyvalda fullmäktige under sin första

funktionstid finge tillfälle att göra sig förtrogna med arbetet, innan de bleve

ställda inför mera viktiga avgöranden.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Lohus län framhåller bland annat, att, då

kommunens utgifts- och inkomststat skulle fastställas redan i oktober, en

framflyttning av mandatstiden med hänsyn till möjligheten för de nya fullmäktige

att bestämma staten ej syntes vara motiverad.

De två myndigheter, som uttalat sympatier för en omläggning av fullmäktiges

funktionstid, äro länsstyrelserna i Stockholms och Gotlands län. I utlåtandet

från den förra förordas sålunda i anledning av den i promemorian

påpekade olägenheten därav att den äldre uppsättningen av stads-, respek
-

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj:ts proposition nr 107.

tive kommunalfullmäktige skulle komma att fungera alltför länge efter det

nyval ägt rum, en framflyttning av funktionstiden. Till följd av den avsevärt

långa tid, som åtginge för röstsammanräkningarna, borde dock funktionstiden

ej börja löpa före den 1 december. Därjämte måste av samma

skäl slutdagen av valperioden sättas tidigare än nu vore bestämt. Länsstyrelsen

i Gotlands län anser, att en omläggning av funktionstiden borde bliva

allmänt gällande, oberoende av om sammanföring av valen ägde rum, men

framhåller samtidigt, att det syntes ovisst, om en omläggning kunde ske med

hänsyn till den tid, röstsammanräkningarna toge i anspråk.

Den lösning av frågan om landstingsmannavalens och fullmäktigvalens

sammanförande, som riksdagen och dess konstitutionsutskott närmast tänkt

sig, torde hava varit den, att någon ändring av de nuvarande bestämmelserna

om dag för landstingsmannaval icke skulle företagas, men att, om kommunen

så beslöte, fullmäktigvalet skulle äga rum på samma dag som och då i samband

med landstingsmannavalet. Om man i enlighet med riksdagens uppfattning,

vilken jag redan förklarat mig dela, icke vill vara med om att giva

valsammanföringen obligatorisk utan allenast fakultativ karaktär, synes också

omförmälda lösning vara den, som ligger närmast till hands.

Därest man, som i ett par av de inkomna utlåtandena ifrågasatts, i kommunallagarna

införde bestämmelse därom att även fullmäktigvalen skulle

förrättas å tredje söndagen i september, skulle detta tydligen i det stora

hela innebära en obligatorisk sammanföring, och denna obligatoriska karaktär

skulle knappast försvinna, även om respektive kommunala organ kunde

besluta om särskild dag för fullmäktigvalen. Bestämmelserna skulle i allt

fall innebära ett uttalande, att enligt lagstiftarens mening valen i fråga borde

förrättas i samband med varandra. Eu lagtext i sådan riktning torde emellertid

med hänsyn till de stora lokala olikheterna i vårt land och till de olika

uppfattningar, som i denna punkt framträtt såväl i riksdagen som bland

folket ute i bygderna, böra undvikas. Den omständigheten, att genom försummelse

från de kommunala organen frågan om fullmäktigval å annan dag än

landstingsmannaval icke kommit att upptagas till behandling, skulle enligt ett

dylikt system medföra, att kommunen måste hålla de båda valen på samma

dag, även om de lokala förhållandena lade stora hinder härför och även

om väljarna själva och deras representanter icke önskade eu dylik anordning.

Följer man däremot de anvisningar, som närmast av riksdagen lämnats,

får man väl tänka sig, att om ett allmännare intresse för en valsammanföring

förefinnes på orten och om de lokala förhållandena äro lämpliga för

en sammanföring, frågan också inom vederbörande kommunala organ skall

bliva föremål för behandling och beslut i positiv riktning.

Däremot skulle det icke innebära någon rubbning av de principer som av

riksdagen framförts, om man, med bibehållande av valsammanföringens fakultativa

karaktär, förlägger den ordinarie dagen för landstingsmannaval till en

senare tidpunkt på året och därmed tillmötesgår de önskemål med avseende

på valtiden, som tidigare, framförallt inom städerna, gjort sig gällande. Men

i och med detsamma upprullas också på nytt den svåra frågan om den

Departements
chefen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

4G

Kungi. Maj:ts proposition nr 107.

lämpligaste valdagen för andrakammarval och landstingsmannaval, eu fråga,

som först efter långvariga utredningsarbeten och upprepad riksdagsbehandling

slutligen fått sin lösning vid 1922 års riksdag. Att redan nu, sedan de

nya bestämmelserna prövats allenast vid ett andrakammarval och ett landstingsmannaval

och utan att därvid några större olägenheter försports, företaga

en ändring i denna punkt, kan icke anses tillrådligt. Vid vägande av de

skäl och motskäl, som framförts beträffande den numera lagstadgade dagen

för sagda val, kan jag heller icke finna, att någon annan dag skulle vara

mera lämplig, och jag vill, i likhet med vad som tidigare skett, såsom ett

synnerligt viktigt motiv mot senare val anföra, att det under sådana förhållanden

med bibehållande av den nuvarande funktionstiden för representanterna

icke torde bliva möjligt för länsstyrelserna att i god tid före funktionstidens

början medhinna röstsammanräkningarna. Och kan den nuvarande gemensamma

valdagen anses lämpa sig för andrakammarval och landstingsmannaval,

böra ej heller hinder möta att hålla fullmäktigval vid samma tidpunkt.

Mot fullmäktigvalens hållande så tidigt på året som den tredje söndagen

i september eller lördagen därförut har emellertid framförts en anmärkning,

vilken icke har motsvarighet, då det gäller andrakammarval eller landstingsmannaval.

Denna anmärkning består däri, att sådana tidiga val, med bibehållande

av den nuvarande bestämmelsen, att fullmäktiges mandatstid skall

löpa efter kalenderår, medföra, att fullmäktige, som icke omvalts, under en

längre tid komme att efter valet uppehålla sina befattningar, för vilka de

måste förmodas därefter icke längre hysa samma intresse. Häremot har dock

med rätta erinrats —- jämför kommunalförfattningssakkunnigas betänkande,

del II — att synpunkten, att representanter icke böra fungera sedan andra

valts, aldrig kan fullt tillgodoses, och att den torde hava sin förnämsta

betydelse, då de valda i sin ordning skola utse representanter att fungera

under en avsevärd tid framåt, t. ex. landstingsmän och elektorer för val av

ledamöter till första kammaren. För övrigt ske redan nu fullmäktigvalen

avsevärd tid före det viktiga decembersammanträdet, och så väl på landet

som i stad äro numera i allmänhet sammanräkningarna slutförda före berörda

sammanträde. Den uppfattningen att eu inom kort avgående representant

förlorar sitt intresse för uppdraget och i ett eller annat hänseende vansköter

detsamma, torde för övrigt, såsom nu på nytt vitsordats av bland andra

styrelsen för Svenska landskommunernas förbund, icke vara av erfarenheten

bestyrkt.

Icke förty har jag, när nu den omförmälda olägenheten eller oegentligheten

icke torde kunna frånkommas genom en ändring av tiden för valet,

ansett mig böra taga under omprövning, huruvida icke bot kunde rådas

härför genom att låta fullmäktiges funktionstid begynna tidigare än nu.

Detta spörsmål har behandlats både i promemorian och i eu del av de över

densamma avgivna utlåtandena.

Av vad jag i det föregående anfört angående nödvändigheten, att länsstyrelserna

få tillräcklig tid för röstsammanräkningen, torde till en början

vara tydligt, att avsevärt tidigare än nu kan icke fullmäktiges funktionstid

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Maj.ts proposition nr 107.

taga sin början. Det viktigaste motivet för tillbakaflyttningen av fullmäktigvalen

till den nu gällande tiden var just omtanken för att röstsammanräkningarna

skulle vara klara och om möjligt eventuella besvär över valen

avgjorda före funktionstidens början; och även om beredandet av möjlighet

att hålla fullmäktigvalen i samband med landstingsmannavalen i viss omfattning

komme att innebära en ytterligare tillbakaflyttning av förstnämnda

val och därmed ökad tid för sammanräkningen, torde allt framgent ett stort

antal fullmäktigval komma att hållas under slutet av den stadgade valperioden.

Ihågkommas bör också, att allt flera landskommuner övergå till fullmäktigsystem,

varigenom sammanräkningsarbetet för länsstyrelserna kräver

alltjämt ökad tid, samt att redan nu ett flertal länsstyrelser klagat över det

betydande arbetet med sammanräkningarna och begärt ökade anslag till extra

arbetskraft för deras fullgörande i god tid. Med hänsyn härtill anser jag,

att man i varje fall knappast kan tänka sig en tidigare dag för mandatstidens

begynnande än den av länsstyrelsen i Stockholms flin ifrågasatta,

eller den 1 december. Därmed skulle man visserligen för städernas vidkommande

vinna det även enligt min mening i och för sig önskvärda

syftet, att inga ej omvalda fullmäktige komme att deltaga i decembersammanträdena,

som bland annat hava att fastställa staterna för det nästkommande

året. I landskommunerna fastställas emellertid staterna oftast redan

i oktober månad, varför beträffande dem föga eller intet vore vunnet med

att mandatstiden begynte en månad tidigare än nu (jämför utlåtande från

länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län). Vad som anförts i yttrandena,

framför allt från Svenska stadsförbundet men jämväl från Svenska landskommunernas

förbund, angående vådan av att mitt under kommunalarbetets

brådaste tid utbyta representanterna talar också mot den ifrågasatta ändringen

av fullmäktiges funktionstermin, även om olägenheten av eu sådan anordning

vid proportionellt valsätt och den relativt ringa rubbning av fullmäktigkorporationernas

sammansättning, som plägar åstadkommas genom nyval,

icke på långt när torde vara så stor som understundom förmenats. Det

nuvarande systemet, enligt vilket en ny uppsättning fullmäktige träder i

funktion vid en tid, som medgiver något rådrum för de nyvalda att göra

sig hemmastadda i sin ställning, har därigenom vissa fördelar. Då härtill

kommer, att av myndigheter och organisationer, som yttrat sig över promemorian,

endast två uttalat vissa sympatier för en omläggning av mandatsterminen,

har jag icke ansett mig böra framlägga förslag i sådant syfte.

För möjliggörande av fullmäktigvalens hållande å samma dag som landstingsmannaval

även under sådana år, då den ordinarie dagen för dessa val

infaller tidigare än den 16 september, eller för det fall, att kommunens beslutande

organ — med tvåtredjedels majoritet — fastställer dagen för landstingsmannaval

till eu tidigare dag i september än den 16, anser jag de av

länsstyrelsen i Malmöhus län och Svenska landstingsförbundets styrelse

föreslagna bestämmelserna i huvudsak lämpliga och ägnade att utan större

lagändring och utan ytterligare tillbakaflyttande av den för fullmäktigvalen nu

fastställda valtiden nå det önskade syftet. Bestämmelsen om tidigaste dag

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 107.

för fullmäktigval skulle i enlighet härmed icke gälla för det fall, att vederbörande

besluta, att val av fullmäktige skall ske i samband med val av

landstingsmän.

Jag har sålunda ansett, att möjliggörandet av fullmäktigvalens sammanförande

med landstingsmannavalen bör åstadkommas utan rubbning av landstingslagens

nuvarande bestämmelser om dag för dessa val och av den nuvarande

mandatsterminen för kommunal- och stadsfullmäktige samt utan

annan ändring i den numera fastställda tiden under vilken fullmäktigval

skola förrättas än den, att en bestämmelse tillägges om att beslut må

fattas om att sagda val skall hållas i samband med landstingsmannaval, också

då sådant val hålles före valtidens böljan.

Myndighet, Beträffande landstingsmannaval skall bestämmelse om annan valdag än

som bestäm- jen anmänt föreskrivna träffas på landet av kommunalfullmäktige, respekoch

tiden för tive kommunalstämma i mars månad och i stad av stadsfullmäktige, respekvaldagens

ftve allmän rådstuga i mai månad. Dagen för kommunalfullmäktigval bestämSocial-

mes av kommunalfullmäktige, respektive kommunalstämman det år då valet

departementets förrättas. Dagen för stadsfullmäktigval bestämmes av magistraten. — Utsätpromemoria.

bandet av lördagen före tredje söndagen i september som dag för landstingsvalen

ankommer även på magistraten. Enligt promemorian torde någon

ändring i denna bestämmelse icke vara erforderlig eller lämplig för möjliggörande

av gemensamma val. »Sådana torde nämligen icke böra komma till

stånd i andra fall än då de olika kommunala organen äro därom ense, ocli

då alltså samförstånd även om valdagen kan förväntas.»

utlåtanden. Länsstyrelserna i Malmöhus samt Göteborgs och Bohus län framhålla lämpligheten

av att bestämmanderätten i här ifrågavarande avseende tillägges en

och samma myndighet, nämligen stadsfullmäktige. Länsstyrelsen i Malmöhus

län ifrågasätter i detta sammanhang, huruvida icke, då fråga vore om

gemensamt stadsfullmäktig- och landstingsval, magistraten borde höras, innan

stadsfullmäktige fattade sitt beslut.

Departements- Om man, såsom jag ansett lämpligt, ger stadsfullmäktiges — respektive allchefen.

männa rådstugans — beslutanderätt i fråga om valsammanföring den innebörd,

att det tillkommer sagda organ att besluta, att stadsfullmäktigvalet

skall äga rum å samma dag som landstingsmannavalet för staden, kommer

tydligen icke bestämmelsen i någon oförenlig motsättning till stadgandena,

att magistraten eljest har att besluta dag för stadsfullmäktigval och att fatta

beslut om landstingsmannavalets hållande dagen före den tredje söndagen i

september. Att stadsfullmäktige, innan de fatta beslut om valsammanföring,

i allmänhet inhämta magistratens yttrande i frågan, torde väl få anses troligt.

Något direkt stadgande härom anser jag emellertid icke erforderligt, lika

litet som ett sådant stadgande ansetts nödigt i samband med den åt stadsfullmäktige

givna rätten att besluta om annan dag för landstingsmannaval

än den ordinarie tredje söndagen i september eller därförut infallande lördag.

Yad angår municipalfullmäktigvals hållande å samma dag som kommunalfullmäktigvalet,

då detta ej hålles i samband med landstingsmannaval, skulle

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kung!,. Maj:ts proposition nr 107.

beslutet fattas av municipalfullmäktige eller, där sådana icke finnas, av municipalstämman,

vilka sålunda förutsättas hava, innan beslutet fattas, gjort

sig underrättade, att kommunalfullmäktigvalet ej skall ske i samband med

landstingsmannaval.

Några lagändringar med hänsyn till att icke alltid samma myndigheter

hava att besluta om dag för de olika valen anser jag sålunda i likhet med

vad i promemorian sägs icke vara erforderliga. Angående tidpunkten för

beslut, att kommunal- eller stadsfullmäktigval skall hållas å samma dag

som landstingsmannaval eller municipalfullmäktigval å samma dag som kommunalfullmäktigval,

anser jag allenast böra stadgas, att sådant beslut skall

fattas under det år då valet skall äga rum. Enahanda stadgande gäller nu

beträffande beslut i allmänhet angående dag för kommunalfullmäktigval.

Såsom punkt 3 upptager promemorian frågan om två eller liera valdagar Två eller

enligt lagen den 20 maj 1921 med vissa föreskrifter i fråga om kommunal- ^”niigt^fagen

och landstingsval, och anföres därom följande: den 20 maj

J 1921

»Enligt nämnda lag skall i kommun, vars invånarantal överstiger 3,000, Social

eller, då kommun är delad i valdistrikt, i distrikt med sådan folkmängd val departementets

av kommunalfullmäktige utsättas att äga rum på två dagar, av vilka den ena promemoria,

skall vara en söndag. Utom i det fall att valförrättningen utsättes att äga

rum på olika lokaler, skola dessa två dagar vara på varandra följande. Då

synnerliga skäl föreligga, äger valförrättare!! utsätta valförrättningen att äga

rum jämväl å en tredje förrättningsdag. I fråga om landstingsval gälla enahanda

bestämmelser, med det undantag att den andra valdagen skall utsättas

till dagen efter den ordinarie valdagen, såvida icke valförrättare!! — d. v. s.

valnämnden — prövar lämpligt utsätta densamma till dagen närmast före sist

avsedda dag. Dessa bestämmelser gälla emellertid endast andra landskommuner

än köpingar, som bilda egen kommun. För sådana köpingar liksom

för landskommuner eller valdistrikt av landskommuner, som icke uppnått

ett invånarantal av 3,000, ävensom för städer gälla i förevarande hänseende

enhetliga bestämmelser beträffande landstings- och kommunalval, så att det

för båda valen är samma myndighet, som träffar avgörandet. Nyss anförda

olikhet i reglerna för landskommuner eller valdistrikt med över 3,000 invånare

torde icke i nu behandlade hänseende vara av den betydelse, att

någon ändring bör anses påkallad. Det torde kunna förväntas, att i de fall,

då vederbörande myndigheter avsett, att de båda valen skola hållas å samma

dagar, valförrättare!! bestämmer den andra dagen för landstingsvalet så, att

dylikt syfte till fullo kan nås.

I denna punkt framhålles i de inkomna utlåtandena en från promemorian rtiåtanden.

avvikande mening allenast av länsstyrelserna i Malmöhus och Västerbottens län,

styrelsen för Svenska landskommunernas förbund samt Allmänna rabnansförbundets

riksorganisation. De tre förstnämnda hemställa, att ifrågavarande lag

måtte upphävas. Allmänna valmansförbundets riksorganisation framhåller,

att samstämmigheten mellan lagbestämmelserna rörande här ifrågavarande

punkt borde göras i möjligaste mån fullständig.

Aven om visst fog kan finnas för att efter den ökning av antalet val- Departementsdistrikt,

som numera ägt rum, upphäva lagen den 20 maj 1921, bör enligt chefe"''

mitt förmenande detta icke ske utan ingående utredning, vilken då lämpligen

Bihang till riksdagens protokoll 1026. / samt. HH höft. (Nr 107.) 2« 20 4

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kung!. Maj-.ts proposition nr 107.

bör företagas i samband med den allmänna revisionen av kommunallagarna.

Den i promemorian påpekade olikheten mellan de för landstingsmannaval och

de för fullmäktigval gällande bestämmelserna anser jag i likhet med vad i

promemorian sägs vara utan praktisk betydelse. Emellertid böra, såsom jag i

det följande skall närmare angiva, vissa andra ändringar och förtydliganden

företagas i omförmälda lag.

Olika val- I promemorian fästes uppmärksamheten på att det beträffande stadsfulldagar

för mäktigvalen finnes möjlighet att till särskilda dagar utsätta valförrättningen

valkretsar i olika valkretsar, motsvarande valdistrikten vid landstingsmannaval. I fråga

i städer. om si8tnämnda val finnes däremot icke motsvarande möjlighet. Då emellerSocial-

j-jj Hägra större praktiska svårigheter icke torde möta att utsätta stadsfullpromemoria,

mäktigvalen till en och samma dag, än som ansetts föreligga bekräftande

landstingsmannavalen, vilka ju förrättas av samma myndighet som förstnämnda

val, är enligt promemorian beträffande denna olikhet i reglerna ingen

särskild åtgärd erforderlig för underlättande av gemensamma valförrättningar.

Departements Mot denna uppfattning hava erinringar icke framförts i de inkomna utchefen.

låtandena. Även jag är i denna fråga ense med vad i promemorian sägs och

har sålunda ej heller på denna punkt någon lagändring att föreslå.

Eu eller flera

röstlängder.

Socialdepartementets

promemoria.

I frågtin om röstlängd för det fall att fullmäktigval och landstingsmannaval

förrättas i samband med varandra anföres i promemorian följande:

»Jämlikt kungörelse den 29 januari 1921 skall röstlängd för val till riksdagens

andra kammare samt röstlängd för val av kommunal-, municipal- och

stadsfullmäktige samt av landstingsmän eller elektorer upprättas i eu gemensam,

i två exemplar utskriven handling. Av dessa exemplar bör det ena

enligt samma kungörelse i regel användas vid val till riksdagens andra kammare

och vid val av landstingsmän samt det andra exemplaret i regel nyttjas

vid val av elektorer och vid fullmäktigval samt övriga kommunala avgöranden.

Vid de gemensamma elektors- och stadsfullmäktigvalen kan alltså eu

gemensam röstlängd användas, i vilken då avprickning göres i två olika

kolumner. På motsvarande sätt torde det vid samtidiga kommunal- och

stadsfullmäktigval i allmänhet böra tillåtas, att gemensam röstlängd användes.

Skulle icke ändring i sådan riktning av gällande bestämmelser ske, torde

detta kunna medföra, att valförrättarens arbete göres tyngre, i det att ytterligare

en längdförare skulle behöva deltaga häri. I vissa fall låter det sig

emellertid icke göra att använda eu och samma längd vid båda valen, nämligen

då dessa skola sammanräknas av olika myndigheter. Enligt gällande

regler skall nämligen röstlängden medsändas, då rösterna skickas in till

sammanräkningsförrättaren, detta framför allt för att denne skall kunna utöva

kontroll beträffande de s. k. valsedelsförsändelserna ävensom rörande

de olika kandidaternas valbarhet. I de städer, som själva sammanräkna

sina stadsfullmäktigval men där landstingsvalen sammanräknas av länsstyrelse

eller magistrat i annan stad, måste tydligen på grund av denna bestämmelse

vid de gemensamma valförrättningarna föras två röstlängder. För

övriga kommuner och valdistrikt torde emellertid, såsom nyss antyddes,

böra beredas möjlighet till användande av eu och samma röstlängd.)

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 107. Öl

Länsstyrelserna i Kronobergs samt Göteborgs och Bohus län erinra i denna

punkt, att redan nu med hänsyn till avfattningen av § 14 i kungörelsen den

29 januari 1921 om upprättande av röstlängd syntes föreligga möjlighet att

använda en röstlängd vid sådana gemensamma val. där sammanräkningen

verkställes av eu och samma myndighet.

De i promemorian gjorda uttalandena att där vid dubhelval den sammanräknande

myndigheten är densamma vid båda valen, ett och samma

exemplar av röstlängden bör komma till användning vid båda valen, men

att där valen sammanräknas av olika myndigheter, d. v. s. i fråga om

flertalet städer, särskilt exemplar av röstlängden måste användas för vartdera

valet, äro med nu gällande lagbestämmelser givetvis riktiga. En anordning

med ett röstlängdsexemplar för vartdera valet vid dubbelval är emellertid,

som jag redan i annat sammanhang framhållit, i allmänhet ägnad att

medföra ökat arbete för valförrättaren och tidsutdräkt vid den gemensamma

valförrättningen. Samman räknaren har numera direkt behov av röstlängden

allenast för kontroll att de å röstsedlarna upptagna personerna äro valbara,

samt för tillsyn beträffande valsedelsförsändelse, att den som avgivit

valsedeln är i röstlängden upptagen såsom röstberättigad och icke har inför

valförrättaren utövat sin rösträtt. För de båda förstnämnda ändamålen kan

användas vilket exemplar av röstlängden som helst, men för det sistnämnda

ändamålet kräves ovillkorligen tillgång till det röstlängdsexemplar,

som använts vid valet. Med hänsyn därtill, att vid stadsfullmäktigval den

valförrättande och den sammanräknande myndigheten alltid är densamma,

— nämligen magistraten eller stadsstyrelsen i staden — skulle denna

fråga möjligen kunna lösas på det sätt, att vid i samband med varandra

hållna stadsfullmäktig- och landstingsmannaval valsedelsförsändelserna till

stadsfullmäktigvalet behandlades före själva röstningen eller omedelbart efter

densamma, innan valkuvert, protokoll och röstlängd avsändes till den myndighet,

som hade att förrätta sammanräkningarna för landstingsmannavalet,

samt att till denna myndighet alltid avsändes det vid landstingsmannavalet

— och eventuellt även vid. stadsfullmäktigvalet — använda röstlängdsexemplaret,

medan det andra exemplaret stannade hos magistraten i staden.

Jag har velat framhålla denna möjlighet till frågans lösning men har icke

nu velat framlägga förslag till lagändringar i omförmält syfte. Frågan torde

böra tagas under övervägande i samband med den allmänna revisionen av

kommunallagarna.

Vad vidare angår det i promemorian och i utlåtandena omnämnda stadgandet

i kungörelsen den 29 januari 1921 om upprättande av röstlängd m. in.

i fråga om de båda röstlängdsexemplarens användning, innebär detta stadgande

allenast, att det ena exemplaret bör i regel användas vid andrakammarval

och landstingsmannaval, det andra vid elektorsval, fullmäktigval och övriga

avgöranden i den borgerliga och kyrkliga kommunen. Vid sådant förhållande

torde den av de båda länsstyrelserna hävdade ståndpunkten att någon ändring

i sagda bestämmelse med anledning av valsammanföringen icke är direkt

Utlåtanden.

Departement»-

chefen.

s. 52 Kontrollera mot PDF

Ordningen för

valsedlarnas

avlämnande.

Socialdepartementets

promemoria.

Utlåtanden.

Departements
chefen.

52 Kiingl. Maj:ts pro})osition nr 107.

påkallad få anses såsom fullt riktig. För att emellertid undvika varje anledning

till misstag från valförrättarens sida i fråga om röstlängden vid

dubbelval bär jag ansett lämpligt, dels att i såväl förordningarna om kommunalstyrelse

på landet och i stad som i landstingslagen införes bestämmelse

därom att vid dylika dubbla val i regel ett och samma exemplar

av röstlängden skall komma till användning, med rätt dock för valförrättaren

att använda särskilt exemplar för vartdera valet, dels att i förordningen

om kommunalstyrelse i stad ävensom i landstingslagen införes

ett stadgande, att där vid dylikt dubbelval den sammanräknande myndigheten

icke är densamma för båda valen, för vartdera valet ovillkorligen skall

användas särskilt exemplar av röstlängden. Det kan måhända med visst

fog göras gällande, att de omförmälda bestämmelserna med större rätt hade

sin plats i kungörelsen om röstlängd än i kommunallagarna. Utan att närmare

ingå på denna fråga anser jag dock med hänsyn till trygghets- och

praktiska lämplighetssynpunkter den av mig föreslagna platsen för bestämmelserna

vara att föredraga.

»Vid landstingsval skola», heter det i promemorian, »väljarna avlämna

sina röster i den tur, vari de anmäla sig hos ordföranden. Vid kommunalvalen

gäller samma ordning, dock endast där icke å kommunalstämma,

respektive allmän rådstuga beslutats, att röstningen skall ske efter upprop.

Den sålunda bestående olikheten — vilken vill icke rimligen kan ur nu behandlade

synpunkter ifrågakomma till ändring — torde icke komma att utgöra

hinder för gemensamma valförrättningar; då, enligt vad förut anförts,

dylika icke böra komma till stånd med mindre de kommunala organen äro

därom ense, lärer det icke behöva befaras, att, då sådan enighet finnes, den

enhetliga valförrättningen försvåras genom beslut om uppropsförfarande.»

På denna punkt hava erinringar framförts i utlåtandena från länsstyrelserna

i Blekinge, Malmöhus, Göteborgs och Bohus och Väster no rrlands län

samt Allmänna valmansförhundets riksorganisation och styrelserna för Svenska

landstingsförbundet och Svenska landskommunernas förbund, vilka samtliga

hemställa, att kommunalstämmas, respektive allmän rådstugas rätt att besluta

röstning efter upprop måtte upphävas, såsom den redan upphävts i

fråga om landstingsmannaval. Som skäl härför anföres lämpligheten av enhetliga

bestämmelser beträffande ordningen för valsedlarnas avlämnande,

samt att det ifrågavarande förfarandet numera ytterst sällan, om ens någonsin,

användes.

I likhet med sagda myndigheter och sammanslutningar håller jag före, att

den enligt förordningarna om kommunalstyrelse på landet och i stad alltjämt

förefintliga möjligheten till valförrättning efter upprop, till vilken bestämmelse

motsvarighet saknas både i landstingslagen och i förordningen om kommunalstyrelse

i Stockholm, bör upphöra, och detta icke blott därför, att den i viss

mån kan utgöra hinder för fullmäktigvalens och landstiugsmannavalens sammanförande,

utan också av samma skäl, som på sin tid åberopades för att

den gamla landstingsförordningens motsvarande bestämmelse icke upptogs

i 1924 års lag om landsting. Jag får i denna punkt åberopa följande uttalande

av kommunalförfattningssakkunniga i deras den 31 januari 1923 avgivna

betänkande med förslag till lag om landsting.

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kungl, Maj:ts proposition nr 107.

53

»Bestämmelsen står», säga de sakkunniga, »i uppenbar strid med de

strävanden att för väljarna underlätta röstavgivningen, för vilka bland annat

föreskrifterna om valförrättningens uppdelning på olika tider under dagen

äro uttryck. Beslut om röstning efter upprop måste därför under alla förhållanden

vara oförenligt med väljarnas intressen och ytterst sällan om ens

någonsin ifrågasättes numera denna ordning för valet. Yrkande därom

skulle säkerligen undantagslöst betecknas såsom utslag av okynne, och vunne

det genom överrumpling bifall, skulle valförrättningen avsevärt förryckas.-

Kommunalförfattningssakkunniga uttalade i detta sammanhang jämväl, att

enahanda föreskrifter i fråga om val av kommunalfullmäktige och stadsfullmäktige

borde borttagas, och detta har jag nu ansett böra ske i samband

med övriga jämkningar i lagbestämmelserna för möjliggörande av valsammanf

öringen.

Vid landstingsmannaval skall alltid, innan valkuvert utlämnas, därå intryckas

en stämpel, utvisande det valdistrikt, för vilket förrättningen äger

rum. Vid fullmäktigval däremot skall sådan stämpling förekomma allenast

då kommunen är delad i flera valdistrikt eller valkretsar. Under påpekande

av detta förhållande och med hänvisning till samma skäl som i det följande

anföras om påteckning å kuverten angående det slag av val desamma avse

ifrågasättes i promemorian, att därest sådan påskrift om det slag av val

kuverten avse göres obligatorisk, det jämväl borde föreskrivas, att stämpel

med upplysning om valdistrikt eller kommun alltid skall åsättas kuverten.

Promemorians uttalande i denna punkt, mot vilket i de inkomna utlåtandena

inga erinringar framförts, har jämväl av mig godtagits. Jag kommer

alltså i det följande att förorda ett obligatoriskt stadgande om att valkuverten

vid de kommunala representantvalen skola vara försedda med påskrift

angående det slag av val desamma avse. Jämväl föreskriften om valdistriktsstämpel

å valkuverten skall enligt dylikt stadgande utan undantag

gälla i fråga om fullmäktigval, liksom nu redan är fallet i fråga om landstingsmannaval.

I motsats till vad fallet är i fråga om landstingsmannaval och kommunalfullmäktigval

finnes beträffande stadsfullmäktigval ingen föreskrift, att valkuverten

skola räknas omedelbart efter röstningens avslutande. Promemorian

ifrågasätter nu att för minskande av möjligheten till felaktig uppdelning

av valkuverten, då stadsfullmäktigval och landstingsmannaval förrättas i samband

med varandra, stadgandena om stadsfullmäktigval i denna punkt skulle

ändras till överensstämmelse med reglerna för de båda andra kommunala

representantvalen.

Ej heller mot detta uttalande hava några erinringar framförts i de inkomna

utlåtandena.

I detta sammanhang må emellertid framhållas, att i ett par av dessa utlåtanden

betonats önskvärdheten av att samtliga bestämmelser rörande valen

sammanföras i en promemoria till ledning för väljare och valförrättare. Det

vore att befara, har man anfört, att utan en sådan orienterande översikt

Stämpel ä

valkuverten

aJi giv ande

valdistriktet.

jL Socialdepartementets

promemoria.

Departements
chefen.

Valkuvertens

räknande

efter röstningens

avslutande.

Socialdepartementets

promemoria.

rtl&tanden.

s. 54 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

54 Kung!. Maj:ts proposition nr 107.

svårigheten att överblicka och vinna insikt i den mångfald bestämmelser som

gällde på området komme att giva anledning till valtrassel av olika slag.

Aven jag anser, att, såsom i promemorian ifrågasattes, i förordningen om

kommunalstyrelse i stad bör införas eu bestämmelse, att omedelbart efter

röstningens avslutande valkuverten skola uttagas ur valurnan och räknas

oöppnade samt att i valprotokollet anteckning skall göras om antalet avgivna

valkuvert. Då dessa bestämmelser ingå i det system till förhindrande av

förväxlingar vid samtidiga val i allmänhet, som jag har för avsikt att i det

följande föreslå, böra stadgandena i fråga införas jämväl i förordningen om

kommunalstyrelse i Stockholm.

I förordningarna om kommunalstyrelse på landet och i stad ävensom i

landstingslagen bör dessutom uttryckligen stadgas, att, där fullmäktigval sker

i samband med landstingsmannavalet, omförmälda räkning av valkuverten

skall ske för vartdera valet för sig.

Samtliga nu omförmälda bestämmelser böra jämväl införas i lagen den

20 maj 1921 med vissa föreskrifter i fråga om val av kommunal-, municipalocli

stadsfullmäktige samt av landstingsmän.

I anslutning till stadgandet att vid stadsfullmäktigval valkuverten skola

uttagas ur valurnan och räknas oöppnade bör den nuvarande föreskriften

om sättet för förvaring av valkuverten vid stadsfullmäktigval mellan röstningens

avslutande och sammanräkningen, när denna ej företages omedelbart,

ändras till likhet med vad som numera är föreskrivet för de övriga

kommunala representantvalen. Enligt gällande bestämmelser skola i dylikt

fall vid stadsfullmäktigval utom i Stockholm »de avlämnade kuverten undertiden

förseglas och förvaras på sätt som---— stadgas för det fall,

att uppehåll i valförrättningen göres», d. v. s. valurnan skall »omsorgsfullt

förseglas under minst två närvarandes sigill samt därefter sättas i säkert

förvar». I fråga om kommunalfullmäktigval och landstingsmannaval gäller

däremot, att valkuverten efter det de räknats oöppnade skola »inläggas i ett

eller flera hållfasta omslag, som omsorgsfullt förseglas under minst två närvarandes

sigill». Olikheten i dessa bestämmelser för stadsfullmäktigval å

ena sidan samt kommunalfullmäktigval och landstingsmannaval å andra sidan

torde närmast hava betingats av bestämmelsen för de två sistnämnda valen,

att kuverten skola uttagas ur urnan och räknas oöppnade, även om därvid i

någon mån jämväl medverkat, att vid stadsfullmäktigval den valförrättande

myndigheten alltid tillika är sammanräknande, medan däremot vid kommunalfullmäktigvalen

alltid och vid landstingsmannavalen oftast valförrättning

och röstsammanräkning handhavas av skilda myndigheter. Då nu jämväl

vid stadsfullmäktigval kuverten omedelbart efter röstning skola uttagas för

räkning, har jag icke hållit för lämpligt att genom en föreskrift, att sedan

sedlarna på nytt skola inläggas i urnan och densamma förseglas, upprätthålla den

olikhet som i denna punkt ännu förefinnes beträffande stadsfullmäktigvalen

och de andra kommunala representantvalen, utan ansett att jämväl beträffande

stadsfullmäktigval bör föreskrivas, att kuverten efter räkningen skola

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 1U7. OO

inläggas i ett eller liera hållfasta omslag, som omsorgsfullt förseglas under

minst två närvarandes sigill. För Stockholms vidkommande, där den sammanräknande

myndigheten är densamma för stadsfullmäktigvalet och elektorsvalet

och där det ifråga om kuvertens förvarande efter röstningen, då

sammanräkningen ej förrättas omedelbart, allenast föreskrives, att kmerten

under mellantiden skola på betryggande sätt förvaras, tarvas tydligen ingen

lagändring i denna punkt.

Redan i detta sammanhang torde jag böra omnämna, att jag i det följande,

i enlighet med vad i promemorian ifrågasatts, kommer att föreslå bestämmelse

om att valkuvertomslagen skola förses med påskrift om det val de

inlagda kuverten avse.

Jag delar även den i vissa utlåtanden framförda uppfattningen om behovet

av en promemoria till vägledning för valförrättare och har sålunda föi a\ sikt

att, därest förevarande förslag vinner bifall, låta utarbeta en dylik promemoria.

I densamma torde bland annat uttryckligen böra framhållas, att omförmälda

räkning av kuverten vid gemensamma valförrättningar jämväl innebär

en på valförrättarens ansvar företagen särskilj ning av kuverten efter det

val de avse, samt att en viss kontroll i fråga om antalet avgivna valkuvert

kan erhållas genom att i röstlängden räkna antalet röstande.

I promemorian erinras, att det i vissa fall icke är samma myndighet, som

sammanräknar röstsedlarna för landstingsmannaval och fullmäktigval i en och

samma kommun.

»Detta inträffar», heter det, »dels i städer, tillhörande blandade landsoch

stadsvalkretsar för landstingsval, i vilka städer stadsfullmäktigvalen uträknas

av vederbörande magistrat eller stadsstyrelse, under det att landstingsvalen

uträknas av länsstyrelsen, och dels i städer — utom den folkrikaste

av dem — som tillhöra valkretsar om flera städer till landstingsval;

i dessa valkretsar uträknas nämligen landstingsvalen av magistraten i den

största staden, medan stadsfullmäktigvalen uträknas av varje stad för sig.

Någon ändring i dessa bestämmelser kan tydligen icke ifrågakomma i det

nu behandlade syftet; i den mån åtgärder äro erforderliga till förebyggande

av olägenheter genom nu anförda förhållanden, torde desamma kunna vidtagas

i form av ordningsbestämmelser för de olika valen.»

Dessa uttalanden i promemorian hava ej varit föremål för erinringar i de

avgivna utlåtandena, och även jag är härutinnan av enahanda uppfattning.

Några lagändringar synas sålunda icke böra företagas, utan torde i denna

punkt eventuellt erforderliga upplysningar och råd till förebyggande av

olägenheter och misstag kunna intagas i den promemoria, som jag, i enlighet

med vad nyss anförts, har för avsikt att låta utarbeta.

Angående bestämmelserna om tiden för sammanräkning av rösterna vid

de olika slagen av val anföres i promemorian följande:

»Beträffande sammanräkning av röstsedlar, som verkställes av länsstyrelse,

gäller såväl i fråga om landstingsval som rörande kommunalfullmäktigval,

att sammanräkningen skall företagas så snart omständigheterna det medgiva .

Beträffande sammanräkning, som verkställes av magistrat, gäller, att, i den

Samma-Hräkningsförrättarc.

Socialdepartementets

promemoria.

Departements
chefen.

Tid för

sammanräkningen.

Sociald eparte

men tets

promemoria.

s. 56 Kontrollera mot PDF

Utlåtande!].

56 Kungl. Maj:ts proposition nr 107.

mall sammanräkning ej företagits omedelbart efter röstningens avslutande,

den skall påbörjas i fråga om landstingsval inom fyra dagar och ifråga om

stadsfullmäktigval inom sju dagar efter valförrättningens avslutande. Såsom

kommer att anföras i annat sammanhang i det följande, kali det av vissa

skäl ifrågasättas, huruvida det icke stundom vore lämpligt, att sammanräkningen

beträffande det ena valet formellt icke avslutades, förrän sammanräkningen

även av det andra valet vore färdig. Vid sammanräkning hos länsstyrelse

lägga tydligen nyss återgivna bestämmelser icke hinder i vägen fölen

sådan anordning. Även vid sammanräkning inför magistrat borde det,

bland annat ur angivna synpunkt, vara lämpligt att enahanda bestämmelser

gälla för båda valen, såsom också var fallet, intill dess riksdagen år 1924

inskränkte tiden beträffande landstingsvalet från sju till fyra dagar.

Den ändring beträffande ettdera valet, som sålunda bör ske, synes lämpligen

böra gå i den riktningen, att tiden för sammanräkningen även av

stadsfullmäktigvalet bestämmes till fjärde dagen från valet. Då bestämmelsen

endast avser den tid, då sammanräkningen skall påbörjas, torde en dylik

ändring icke behöva medföra olägenheter, så mycket mindre som det vid

dessa val icke som vid landstingsvalen ifrågakommer försändande av röstsedlarna

från en ort till en annan.

Ä andra sidan är det till undvikande av hopblandning uppenbarligen av

stor vikt, att valsedlar från de olika valen icke samtidigt och på samma

ställe äro under behandling. Särskilt gäller detta, därest påskrift å sedlarna

om det val, de avse, icke göres obligatorisk.

I händelse sammanräkningstiden för stadsfullmäktigvalen ändras, torde

även jämkning böra ske beträffande tiden för sammanräkningsförrättningens

kungörande.»

I denna punkt anför läns st yr elsen t Stockholms län, att det vid gemensamma

val syntes bliva nödvändigt för den myndighet, som hade att

sammanräkna båda valen, att utsätta sammanräkningsförrättningarna att börja

samtidigt. Myndigheten i fråga syntes nämligen först och främst hava att

kontrollera, att uppdelningen av valkuverten vore riktig. Sedan denna kontroll

verkställts, syntes sammanräkningen böra fortsättas endast beträffande

valsedlar, som avsåge ett av valen. Valsedlar, som avsåge det andra valet,

borde undanläggas, helst i förseglat konvolut, för att åter framtagas, då den

förra sammanräkningen verkställts. Det syntes vara obehövligt att formellt

avsluta båda valen samtidigt under förutsättning att förutnämnda kontroll

fullgjordes ordentligt. Avslutandet av sammanräkningarna för landstingsmannavalen,

vilka såsom de viktigaste syntes först böra företagas, behövde

då ej onödigt länge uppskjutas. Då det borde åligga den sammanräknande

myndigheten att kontrollera uppdelningen av valkuverten, torde en ändring

av bestämmelsen om den tid, inom vilken sammanräkningen av stadsfullmäktigval

skulle taga sin början, icke vara erforderlig, men lämplig.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län yttrar sig på enahanda sätt som

den i Stockholms län beträffande frågan att vid gemensamt val icke formellt

avsluta ena sammanräkningen före den andra och avgiver även i övrigt samma

förslag som denna länsstyrelse beträffande sammanräkningens verkställande

i ifrågavarande fall.

Länsstyrelsen i Södermanlands län anser, att sammanräkningarna borde hos

s. 57 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 107. 57

länsstyrelserna förrättas ocli avslutas särskilt för kommunalvalen och särskilt

för landstingsmannavalen. Eljest bleve det i många fall nödvändigt med en

synnerligen tidsödande, fullständig omräkning av förut gjorda uträkningar.

Länsstyrelsen i Södermanlands län hade f. n. att sammanräkna kommunalfullmäktigval

för 39 kommuner, indelade i 59 valdistrikt, och landstingsval

för 5 landstingsvalkretsar, omfattande 89 landskommuner, indelade i 110 valdistrikt.

Stockholms magistrat framhåller önskvärdheten av att den nu stadgade

maximitiden mellan valet och sammanräkningens påbörjande icke för Stockholms

del förkortas.

Min uppfattning i denna punkt sammanfaller rätt nära med länsstyrelsernas

i Stockholms samt i Göteborgs och Bohus län. Den räkning av kuverten

för vartdera valet för sig — med åtföljande tillsyn att bland kuverten

för det ena valet icke befinna sig några kuvert för det andra valet —

som valförrättare!!, i enlighet med vad jag tidigare uttalat, skall företaga,

utgör emellertid enligt mitt förmenande i stort sett en fullt betryggande

kontroll för en riktig uppdelning av kuverten efter de val de avse. Någon

överflyttning av en valsedel, som vid den slutliga sammanräkningen av de

avgivna rösterna befunnits inlagd i oriktigt valkuvert, bör knappast förekomma

och kan tydligen, i de fall där den sammanräknande myndigheten icke är

densamma vid båda valen, icke ens ifrågasättas. Under sådana förhållanden

och då i de inkomna utlåtandena meningarna synas vara delade»

huruvida röstsammanräkningen för ett slag av val bör — reellt eller

formellt — avslutas först sedan sammanräkningen för det andra slaget

av val i samma valdistrikt eller kommun avslutats, anser jag frågan, huru i

detta avseende i varje fall lämpligen skall förfaras, böra överlämnas till valförrättarens

avgörande. Den omständigheten, att enligt gällande bestämmelser,

där magistraten är sammanräknare och sammanräkningen icke företagits

omedelbart efter röstningens avslutande, sammanräkningen skall påbörjas

i fråga om landstingsmannaval inom fyra dagar och i fråga om stadsfullmäktigval

inom sju dagar efter valförrättningens avslutande utgör tydligen

intet som helst hinder för, att vid dubbelval sammanräkningarna — reellt och

formellt — avslutas samtidigt för samma kommun. Lika litet utgöra gällande

bestämmelser för röstsammanräkning genom länsstyrelsen något hinder för

dylikt förfarande.

I enlighet med vad sålunda anförts har jag ansett, att möjligheten till

dubbelval icke nu bör föranleda några ändringar i gällande bestämmelser

om röstsammanräkningarnas påbörjande eller avslutande. Vid utarbetandet

av en gemensam kommunal vallag synes emellertid denna fråga, med utnyttjande

av de erfarenheter som kunna vinnas vid de i höst eventuellt

förrättade dubbelvalen, på nytt böra tagas under övervägande. Att därvid

skillnaden i de nuvarande bestämmelserna om tid för sammanräkningens

början, då magistraten är sammanräknare, kommer att upphävas, torde

få anses sannolikt.

Departements
chefen.

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj-.ts proposition nr 107.

C. Särskilda föreskrifter, föranledda av gemensamma valförrättningar.

De hittills behandlade punkterna hava avsett de stadgande!! för de särskilda

valen, som för närvarande äro av olika innebörd. Såsom jag redan angivit

och såsom vid förevarande frågas riksdagsbehandling uttryckligen betonats,

erfordras emellertid även i de delar i vilka för närvarande ensartade

bestämmelser gälla särskilda föreskrifter, därest gemensamma valförrättningar

skola kunna medgivas. I främsta rummet äro dylika föreskrifter påkallade

för undanröjande av olägenheter och risker av olika slag, som eljest

skulle bliva förenade med sådana valförrättningar.

Förebyggande Promemoria!! upptager sålunda i första hand fråga om särskilda åtgärder

växlingar'' vid ^ förebyggande av förväxlingar vid och efter de samtidiga valförrättningarna

samtidiga val- och anknyter därvid till vissa i inledningen till densamma anförda uppgifter

förrättningar angående nuvarande särskilda bestämmelser för de gemensamma stadsfull°C

Soda]- mäktig- och elektorsvalen in. in. Dessa bestämmelser, som finnas intagna i

departementets lagen den 26 november 1920 om val till riksdagen, Svensk förf.-saml. nr 796,

promemoria. gam{. kurlgörelserna den 29 januari och den 20 maj 1921 med vissa föreskrifter

beträffande utseende av elektorer för val till riksdagens första kammare,

Svensk förf.-saml. ur 19 och 275, innehålla, heter det i promemorian, i huvudsak

följande:

»Röstberättigad, som önskar utöva rösträtt vid båda valen, skall vid ett

och samma tillfälle avgiva sin röst beträffande vartdera av dem. 1 fråga om

utövande av rösträtt vid elektorsval samt om valsättet vid dylikt val skola

gälla samma bestämmelser som beträffande val av stadsfullmäktige; dock

skall å de vid elektorsvalet använda valkuverten vara tydligt anbragt ordet

''Elektorsval''. Finnes nämnda ord anbragt å valsedel, skall detta icke föranleda

vare sig att valsedeln ogillas eller att ordet anses utgöra eller tillhöra

partibeteckning. Beträffande rätt för vissa yrkeskategorier samt för

äkta makar att rösta utan personlig inställelse skola gälla enahanda bestämmelser

som i fråga om val i allmänhet; dock hava särskilda formulär fastställts

för de ytterkuvert och innerkuvert, som i dylika fall skola användas.

Den mest framträdande olikheten beträffande dessa kuvert i förhållande till

de vid andra val använda kuverten är, att å de vid elektorsvalen använda

kuverten ordet »Elektorsval» skall finnas anbragt å kuvertets framsida, under

det att vid andra val kuverten sakna motsvarande påskrift.

Förutom med de gemensamma elektors- och stadsfullmäktigvalen torde

vid behandlingen av förevarande fråga jämförelse ku lina göras med de kommunalval,

som höll os våren 1919, då vid samma valförrättning valdes kommunal-

och stadsfullmäktige dels för två och dels för fyra år. I den proposition,

som avgavs till sistnämnda års riksdag (k. prop. 1919: 36) rörande

vissa föreskrifter i fråga om förrättande av dessa val föreslogs, att särskilda

valkuvert skulle användas för tvåårs- och för fyraårsvalen samt att, då kuverten

tillhandahölles valmännen, å dessa på ett lätt synbart sätt skulle

finnas anbragt uppgift å de olika tidsperioder, som de särskilda valen skulle

avse. Till valmännens ledning vid valet skulle jämväl å valsedel få anbringas

uppgift om den tidsperiod, som avsåges därmed. Dylik uppgift skulle ej

anses tillhöra å sedeln förekommande partibeteckning; och den omständigheten

att sådan uppgift icke överensstämde med motsvarande uppgift å det

kuvert, däri sedeln inlagts, skulle icke föranleda att valsedel!! förklarades

opaginerad Kontrollera mot PDF

51 *

Kung!. Maj:ts proposition nr 101.

ogin, utan sådan valsedel skulle anses avse den tidsperiod, som funnes angiven

å kuvertet. Detta lagförslag antogs emellertid icke av riksdagen, som

i stället beslöt bestämmelser av följande innebörd. (Svensk förf.-saml. 1919: 56).

Valsedlarna för de olika tidsperioderna skulle inläggas i ett och samma valkuvert.

Å valsedel skulle genom anbringande av orden Två år’ eller Fyra

år’ utmärkas den tidsperiod, som avsåges med sedeln, vid äventyr att densamma

eljest bleve ogill. Sådan tidsbeteckning skulle icke anses tillhöra

å sedeln förekommande partibeteckning.

I detta sammanhang må även erinras om det av tillkallade sakkunniga

den 30 december 1922 avgivna betänkandet med förslag till lag om församlingsstyrelse

m. in. (Statens offentliga utredningar 1923: 4). De sakkunniga,

som hemställde om allmänt införande av institutionen kyrkofullmäktige, föreslogo

nämligen jämväl, att val av dylika fullmäktige skulle kunna utsättas

att äga rum samtidigt med val av kommunal- eller stadsfullmäktige. Då dylikt

sammanförande skedde, skulle enligt förslaget användas särskild valsedel

och särskilt valkuvert för vartdera valet. A valkuverten skulle obligat orisk i

genom anbringande av lämplig överskrift angivas det val, för vilket kuvertet

vore avsett. Sådan överskrift skulle även få vara anbragt å de valsedlar,

som användes till valet, och dylik anvisning skulle icke anses utgöra partibeteckning

eller del ar sådan.»

De delar av promemorian, som behandla frågan om förebyggande av förväxlingar

vid samtidiga fullmäktigval och landstingsmannaval. äro av följande

lydelse:

»I sådant avseende är det av vikt att förebygga möjligheten till förväxling

dels hos väljaren, då han iordninggör sina valkuvert, dels hos valförrättaren

vid valkuvertens mottagande och sorterande och i vissa fall beträffande ettdera

valet vid deras försändande till annan myndighet och dels slutligen

hos sammanräkningsförrättare, som har att sammanräkna båda valen. De

åtgärder, som härvidlag synas kunna ifrågakomma, äro stämpling av kuverten

och valsedlarna.

a. Stämpel (eller beteckning) å valkuverten. Såsom förut erinrats, gäller vid

de gemensamma elektors- och stadsfullmäktigvalen, att valkuverten vid förstnämnda

val skola vara stämplade, under det att kuverten till stadsfullmäktigvalen

icke få vara försedda med påskrift om det val, som avses med kuverten.

I föreliggande fall synes det emellertid icke vara tillräckligt med

att endast stämpla kuverten vid ettdera valet. Under alla omständigheter

torde böra tillåtas, att även kuverten vid det andra valet förses med påskrift.

Till förebyggande av den osäkerhet, som kunde uppstå av att på olika orter

skulle tillämpas skilda förfaringssätt, och till större lättnad för väljarna synes

det emellertid vara lämpligt att gå än längre och sålunda föreskriva, att valkuverten

såväl vid landstings- som vid kommunalvalen skola vara försedda

med påskrift om det val, kuvertet avser. Då valkuverten tillhandahållas vid

valförrättningen och då det tydligen bör gälla, att åsyftad påteckning skulle

finnas vid kuvertens utlämnande till väljarna, lärer det icke behöva antagas,

att annat än ytterst undantagsvis ostämplade kuvert skola mot lagens bestämmande

komma till användning. För övrigt torde det, liksom nu gäller

i fråga om påstämpling å kuverten av valdistriktets namn, bliva valförrättarens

sak att tillse, att alla valkuvert, som avlämnas, äro försedda med påskrift

om valet, samt att vägra mottaga kuvert, som sakna dylik påskrift.

I överensstämmelse med vad som fastslagits för liknande fall genom prejudikat

från regeringsrätten, torde vid sådant förhållande den omständigheten,

att avlämnade och mottagna valkuvert befinnas sakna dylik påskrift, komma

att, då ifrågavarande valsedlar kunnat inverka på valutgången, föranleda.

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kung!. Maj:ls proposition nr 107.

icke att dessa valsedlar icke medräknas utan att valförrättningen upphäves,

något som för vederbörande särskilda väljare givetvis på visst sätt medför

större trygghet.

Liksom vid elektorsvalen torde ordalydelsen av påskriften böra fastställas,

bär exempelvis till ''Landstingsmannaval’, ''Stadsfullmäktigval'', Kommunalfullmäktigval’.

Påskriften torde böra få ske antingen genom tryck eller

genom ^stämpling på samma sätt som sker vid angivande av valdistriktet.

En särskild fråga är, huruvida påskrift av nu omförmäld beskaffenhet

skall föreskrivas allenast vid de val, som företagas gemensamt, eller om påteckningen

skall göras obligatorisk för alla landstings- och kommunalval,

även dem, som företagas var för sig. Då i allmänhet enhetliga bestämmelser

torde vara att föredraga och i längden giva anledning till minsta missförstånd

och misstag, synas övervägande skäl tala för införande av generell

föreskrift om påskrift om det slags val, visst valkuvert avser. Vid sådant

förhållande lärer följdriktigheten fordra, att i kommunalförordningen för

Stockholm intages bestämmelse om motsvarande påskrift även på de vid

stadsfullmäktigvalen därstädes använda kuverten.

Efter röstavlämnandets slut kommer, vare sig en eller två valurnor använts,

varom mera i det följande, en sammanräkning av valkuverten för de

olika valen att äga rum. I de fall, där sammanräkningsförrättaren för de

olika valen är samma myndighet, kan tydligen en förväxling vid denna uppräkning

icke föranleda någon olägenhet, därest det, i överensstämmelse med

vad förut anförts, tillses, att ingendera sammanräkningen formellt avslutas

före den andra och att alltså eventuellt justering av de preliminära siffrorna

kan äga rum. Särskild uppmärksamhet bör dock i dylika fall vid sammanräkningen

ägnas åt prövningen av huruvida kuverten hava den påskrift, som

de enligt påteckning å omslaget till försändelsen skola hava. Då sammanräkningarna

skola förrättas av olika myndigheter, kan däremot en felaktig

fördelning av kuverten möjligen medföra olägenheter. En garanti mot felaktig

uppdelning ligger emellertid i den omständigheten, att antalet valkuvert

ju bör stämma med antalet av de personer, som enligt avprickningarna

i röstlängden avgivit sina röster. Ovan har ifrågasatts införande

av föreskrift om att även vid stadsfullmäktigval valkuverten skola efter röstningens

slut räknas oöppnade.

b. Stämpel (eller beteckning) ä valsedlarna. Till undvikande av att väljarna

nedlägga valsedlarna i fel kuvert torde i överensstämmelse med vad som

föreslagits i 1919 års omförmälda proposition samt i betänkandet angående

församlingsstyrelse böra tillåtas, att valsedlarna förses med enahanda påteckning

angående valet som valkuverten. Ehuru det — särskilt för undvikande

av hopblandning av sedlarna från olika val under sammanräkningen —

givetvis vore önskvärt att göra dylik påteckning obligatorisk, lärer väl en

sådan åtgärd icke böra ifrågakomma, da kontroll å att eu bestämmelse därom

efterleves icke kan utövas av valförrättare!! och eu eventuell brist därutinnan

alltså skulle medföra valsedelns kasserande, utan att valet upphäves. Då

sålunda påskrift å valsedeln endast torde böra göras fakultativ, lärer ordalydelsen

av påteckningen icke böra fastställas, utan synes regeln i ämnet

sålunda böra innehålla, att påskrift angående arten av det val, som sedeln

avser, icke skall medföra att sedeln ogillas, samt att dylik påskrift icke skall

anses utgöra eller ingå i partibeteckning. För den händelse en väljare ändock

skulle nedlägga felaktig valsedel i kuvertet, d. v. s. t. ex, eu valsedel

märkt Kommunalfullmäktigvar i ett kuvert stämplat Landstingsval’, bör

detta tydligen, i överensstämmelse med vad som föreslogs i 1919 års proposition,

icke föranleda, att valsedeln kasseras, utan skall i ett dylikt fall

sedeln medräknas vid det val, som stämpeln ä kuvertet avser. I det nyss

opaginerad Kontrollera mot PDF

<;i

Kungl. Maj:ts proposition nr 101.

anförda exemplet torde genom en dylik bestämmelse den väsentliga olägenheten

av förväxlingen i allmänhet vara undanröjd, i det att de personer,

vilkas namn upptagits å valsedeln, väl åtminstone delvis äro valbara såsom

landstingsman och röstsedeln alltså kommer att räknas vederbörande parti

till godo. Annat kan naturligtvis förhållandet bliva i motsatt fall, d. v. s.

då en valsedel, avsedd för landstingsvalet, nedlägges i valkuvert för kommunal-

eller stadsfullmäktigval. I dylikt fall kan det naturligtvis i valkrets

bestående av flera kommuner lätteligen inträffa, att ingen av de å valsedeln

upptagna personerna är valbar inom ifrågavarande kommun och att valsedeln

sålunda kasseras. Detta är emellertid en olägenhet, som icke lärer kunna

undvikas, då det icke torde böra ifrågakomma att för sådant ändamål ändra

den regel, enligt vilken en dylik valsedel är ogiltig.

I överensstämmelse med vad som anförts beträffande påteckning å valkuverten

torde påteckning å valsedlarna böra tillåtas även i de fall. då de

båda valen icke företagas gemensamt.

Även i nu behandlade hänseende torde motsvarande ändring böra göras

beträffande stadsfullmäktigvalen i Stockholm.»

Vad sålunda i promemorian anförts angående lämpligheten av att för

samtliga kommunala representantval föreskriva obligatorisk stämpel eller beteckning

å valkuverten angående det slag av val desamma avse har icke

varit föremål för någon erinran från de myndigheter och organisationer, som

yttrat sig över promemorian. Tvärtom har i ett flertal utlåtanden med

styrka framhållits, att utan dylika obligatoriska bestämmelser de gemensamma

valförrättningarna skulle kunna giva upphov till förväxlingar av olika

slag både vid själva röstningen och vid sammanräkningen.

I fråga om valsedlarnas förseende med påskrift eller stämpel angående

det slag av val de avse synes i flertalet utlåtanden i likhet med i promemorian

företräde givas fakultativa bestämmelser.

Länsstyrelserna i Södermanlands, Kronobergs, Blekinge, Kristianstads, Västmanlands,

Värmlands, Västerbottens och Norrbottens län, stadsstyrelsen i Katrineholm

samt Svenska landskommunernas förbund hålla emellertid före, att dylik

påskrift eller stämpel å valsedel bör föreskrivas såsom obligatorisk. Därvid

framhålles från ett par håll uttryckligen, såsom konsekvens av stadgande

om obligatorisk påskrift eller stämpel, att valsedel som icke vederbörligen

stämplats borde kasseras.

Till förebyggande av förväxling har även i en del utlåtanden föreslagits

olika färg på valkuvert och valsedlar för respektive val. Sålunda hava länsstyrelserna

i Skaraborgs och Norrbottens län, Svenska landstingsförbundets styrelse

samt magistraten i Karlstad föreslagit eller ifrågasatt olika färg å valkuverten.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län föreslår dessutom olika storlek å

de skilda kuverten.

Länsstyrelserna i Jönköpings, Kalmar, Blekinge, Kristianstads och Örebro

län, Södermanlands läns landsting och styrelsen för Svenska landskommunernas

förbund hava föreslagit olika färg beträffande såväl valkuvert som valsedlar.

Överståthållarämbetet föreslår, att uttrycklig föreskrift meddelas därom,

att valsedel, vars beteckning icke överensstämmer med påteckningen å kuvertet,

icke av denna anledning skall kasseras utan medräknas vid det å kuver
-

Inlåtande!).

opaginerad Kontrollera mot PDF

«2

Kungl. Maj:ts proposition nr 107.

tet angivna valet. I saknad av sådan föreskrift synes det ej kunna und\\

vikas att i dylikt fall sedeln kasseras.

Allmänna v almans förbundets riksorganisation anför, att, om ett sammanförande

av liär ifrågavarande val skulle genomföras, borde ett oeftergivligt

villkor därför vara, att det icke skapades nya kassationsorsaker. Det syntes

då icke vara annat att göra än att medgiva eu valsedels giltighet för visst

parti, även om den icke upptoge något valbart namn. Konsekvenserna

härav bleve emellertid synnerligen vittutseende. Ville man ej taga dessa

konsekvenser, syntes det vara bäst att avstå från förevarande valreform.

Stadsstyrelsen i Katrineholm uttalar som sin mening, att förväxlade valsedlar

borde tillgodoräknas det parti, vars beteckning de hade, men de å

sedeln anbragta namnen syntes ej böra godtagas.

Länsstyrelsen i Värmlands län säger sig ej kunna biträda promemorians

förslag, att valsedel med beteckning »kommunalfullmäktigval» skulle, om

den inlagts i kuvert, stämplat »landstingsmannaval», anses avse sistnämnda

val. Denna fråga syntes emellertid bli av praktisk betydelse endast för det

fall, att partibeteckningen för båda valen vore densamma.

Länsstyrelsen i Jämtlands län uttalar likaså, att valsedel, vars stämpel

angåve densamma såsom hörande till annan valförrättning än den, valkuvertet

avsåge, icke borde få räknas såsom giltig vid sistnämnda val och ej

heller överflyttas till sammanräkningen för det val, vars beteckning den

bure. Att valsedeln ansåges såsom ogiltig vid det val, som valkuvertet avsåge,

syntes överensstämma med grunderna för eljest gällande regler om

röstsedelns beskaffenhet.

Departements- Efter en med utnyttjande av förefintligt material företagen prövning av

chefen. förevarande spörsmål om de föreskrifter med avseende å valkuvert och valsedlar,

som kunna befinnas erforderliga eller önskvärda till förebyggande av

förväxlingar vid samtidiga valförrättningar, har jag ansett följande allmänna

principer böra vara vägledande vid frågans lösning, nämligen dels att hithörande

föreskrifter så vitt möjligt icke böra givas karaktären av undantagsbestämmelser,

som skulle gälla allenast för det fall, att de två valen hållas

i samband med varandra, utan att bestämmelserna i allmänhet böra gälla

även då valen företagas vart för sig; dels att systemet för de samtidiga stadsfullmäktig-

och elektorsvalen bör bliva detsamma som för samtidiga fullmäktig-

och landstingsmannaval, dels att hithörande bestämmelser, i den

mån kontrollen över att de efterlevas ankommer på valförrättaren, kunna

och böra erhålla obligatorisk giltighet, medan däremot bestämmelser, där

någon sådan kontroll icke kan utövas av valförrättaren, böra få formen av

anvisningar på förfaringssätt, som lämpligen kunna begagnas men icke skola

vara obligatoriska; dels slutligen att dessa bestämmelser icke bliva alltför

många eller alltför invecklade utan i möjligaste män ansluta sig till de nuvarande

och till de regler, som redan gälla i fråga om de samtidiga stadsfullmäktig-

och elektorsvalen.

Var och en av dessa principer betingas naturligtvis av omsorgen, att icke

genom de nya bestämmelserna skola tillskapas nya källor till förväxlingar

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 101. ö3

och oreda, nya kassation sanledningar eller nya anledningar till vals upphävande,

varigenom skulle åstadkommas motsatsen till vad som åsyftats.

Ett efter dessa principer utarbetat system sammanfaller i det närmaste

med det, som i promemorian ifrågasatts och som kan sägas hava vunnit

understöd från övervägande antalet av de myndigheter och korporationer

som yttrat sig i frågan. Systemet innebär i huvudsak följande:

Å valkuvert skall finnas tydligt angiven beteckning i ord för det slag av .

val kuvertet avser, och å detsamma skall vara anbragt valdistriktsstämpel. ‘

Valförrättaren har att tillse, att kuvertet är försett med föreskriven beteckning

och vederbörligen stämplat samt att vägra mottaga kuvert, som saknar

sådan beteckning eller ej är behörigen stämplat.

Å valsedels framsida för vara anbragt beteckning i ord för det slag av

val, sedeln avser, utan att detta skall anses som ett »kännetecken» och alltså

föranleda att valsedeln ogillas och utan att beteckningen anses utgöra eller i

tillhöra partibeteckning.

Där val av fullmäktige och landstingsmannaval för valdistriktet förrättas

i samband med varandra och sedel, avsedd för det ena valet, inlagts i valkuvert,

avsett för det andra valet, skall sedeln räknas till det val, kuvertet

angiver, såvida sedeln upptager namn å någon vid sagda val valbar person,

men eljest vara ogin. Finnas vid dylik gemensam valförrättning i ett kuvert

två sedlar, av vilka den ena uppenbarligen avser fullmäktigvalet och den

andra landstingsmannavalet, skall allenast den sedel räknas, som avser det

val kuvertet angiver.

Det är icke nödvändigt eller lämpligt att obligatoriskt lagfästa ordalydelsen

av omförmälda beteckningar å kuvert och sedlar, utan det är fullt tillräckligt,

att det i fråga om kommunalförordningen på landet säges ifrån,

att å valkuvertet skall vara tydligt angivet ordet Kommunalfullmäktigval»

eller annan beteckning i ord för det slag av val kuvertet avser, med

motsvarande formulering för bestämmelser i förordningarna om kommunalstyrelse

i stad och i Stockholm samt i landstingslagen. Beteckningen torde

icke lämpligen böra anbringas genom stämpel utan, eftersom den är avsedd

att vara densamma för samtliga val av ett visst slag över hela landet, åstadkommas

genom tryck.

I anledning av vissa i en del utlåtanden framkomna förslag till längre

gående bestämmelser än de nu angivna må i korthet anföras följande.

Om, såsom i några utlåtanden påyrkats, obligatorisk föreskrift infördes

om valsedlarnas förseende med beteckning om det slag av val de avse, skulle

detta givetvis leda därhän, att sedel som icke vore försedd med lagstadgad

beteckning måste kasseras. Valförrättaren kan, då valkuvertet överlämnas

till honom, väl kontrollera, att detta har lagstadgad påskrift, men att sedel»

har sådan påskrift kan allenast väljaren tillse. Förslagets genomförande

skulle sålunda efter allt att döma skapa nya kassationsanledningar.

Enahanda anmärkning kan framställas mot förslaget att valsedeln ovillkorligen

skulle vara av viss föreskriven färg, olika för olika slag av val. Att

utan synnerligen trängande skäl frångå den nuvarande bestämmelsen, att

s. 64 Kontrollera mot PDF

Valsedels
försändelse.

Socialdeparte
mentets
promemoria.

Departements
chefen.

64 Kungl. Maj:ts proposition nr 107.

valsedlarna skola vara av vitt papper, torde för övrigt böra undvikas även

om annan färg än vit icke göres obligatorisk, detta bland annat av den anledningen,

att valhemligheten härigenom i högre grad än vid det nuvarande

systemet med vita sedlar skulle kunna äventyras.

Intet av de sålunda anförda motiven mot förslaget om färgade sedlar

torde kunna åberopas mot förslag om färgade kuvert, eu färg för vartdera

valet. Men fördelen av en föreskrift i sådant syfte skulle sannolikt bliva

så gott som ingen, om icke motsvarande stadgande komme att avse jämväl

valsedlarna, något som emellertid av nyss anförda skäl torde böra undvikas.

Fördelen av en sådan allenast valkuvert gällande föreskrift torde inskränka

sig därtill, att därigenom valförrättare!! finge något lättare att sortera kuverten

före räkningen. Men denna fördel synes icke vara av den räckvidd, att

den ensamt kan motivera ett frångående av det nuvarande systemet.

Detsamma gäller förslaget, att kuvertet för det ena valet skulle vara av

annan storlek än för det andra valet. Men vid föreskrift i sådant syfte tillkommer

dessutom den betydande olägenheten, att man då måste införa föreskrifter

om kuvertens och sedlarnas storlek, varigenom kontrollen från valförrättare^

sida skulle försvåras och nya anledningar till valsedlars ogillhet

eller vals upphävande skapas.

Att, såsom i två utlåtanden påyrkats, låta en sedel, som är avsedd för

det ena valet men som inlagts i kuvert för det andra valet, anses såsom

giltig även för det fall, att den ej innehölle något vid sistnämnda val giltigt

namn, kan icke ifrågakomma, utan att man samtidigt helt och hållet frångår

det nuvarande systemet beträffande sedels giltighet, och det torde i allmänhet

få anses olämpligt, att en sedel utan ett enda giltigt namn likväl skall

anses giltig och »tillräknas partiet».

Med stöd av vad nu anförts får jag sålunda förorda, att de i det föregående

av mig såsom lämpliga angivna bestämmelserna i förevarande punkt

måtte bliva vederbörligen lagfästade i förordningarna om kommunalstyrelse

på landet, i stad och i Stockholm ävensom i lagen om landsting.

Beträffande motsvarande ändringar i lagen om val till riksdagen i syfte

att på ett otvetydigt sätt klargöra, att samma system skall gälla jämväl i

fråga om valförrättning, däri elektorsval ingår, torde chefen för justitiedepartementet

senare denna dag komma att framlägga förslag.

I promemorian framhålles vidare, att, därest nyss omförmälda bestämmelser

om påskrift eller stämpel å valkuvert och valsedlar komme till stånd,

motsvarande stadganden syntes böra intagas bland föreskrifterna om valsedelsförsändelse.

I första hand gällde detta de fastställda formulären till de

valkuvert, som skola användas till dylika försändelser. Men även i själva

lagen om valsedelsförsändelse syntes ändring böra ske såväl därutinnan, att

möjlighet bereddes att åsätta stämpel å valsedel, som i så måtto, att det klargjordes,

att dylik stämpel skulle anses ingå i den »ändamålsbeteckning»,

som finge finnas å valkuvertet.

Mot dessa uttalanden hava i de inkomna utlåtandena inga erinringar

framförts, och jag är härutinnan av samma uppfattning, som uttalats i pro
-

s. 65 Kontrollera mot PDF

65

Kung!.. Maj:ts proposition nr 107.

memorial!. I lagen den 30 juni 1920 om rätt för vissa väljare att utan inställelse

inför valförrättare avgiva valsedel vid vissa kommunala val bör

sålunda intagas ett stadgande, att å valsedels framsida får vara anbragt

beteckning i ord för det slag av val, sedeln avser, såsom ; Kommunalfullmäktigval»,

»Stadsfullmäktigval» eller »Landstingsmannaval». Sådan beteckning

skall alltså icke föranleda vare sig att valsedeln ogillas eller att beteckningen

anses utgöra eller tillhöra partibeteckning.

Det obligatoriska stadgandet om innerkuvertens förseende med motsvarande

beteckning bör komma till uttryck genom ändring i de jämlikt kungörelser

den 25 september 1920 och 20 maj 1921 fastställda kuvertformulären. Då

nyss avsedda beteckning för det val kuvert avser får anses ingå i den ändamålsbeteckning,

som enligt sistnämnda lag skall finnas å innerkuverten kräver

stadgande av dylik beteckning icke någon ändring i lagen.

Enligt promemorian böra formulären till valprotokoll för landstingsmannaval

och kommunalfullmäktigval ändras så, att i desamma kan inflyta uppgift

om huruvida valet företagits gemensamt med annat val eller icke.

Sin uppfattning i denna punkt och i den större frågan om huru de gemensamma

valen formellt böra ordnas uttalar Svenska landstingsförbundets styrelse

sålunda:

»Med hänsyn dels till att det i vissa fall icke är samma myndighet, som

sammanräknar röstsedlarna från landstingsmannavaleu och fidlmäktigvalen

i en och samma kommun, dels till de olika bestämmelserna om sammanräkningens

påbörjande i fråga om landstingsmannaval och stadsfullmäktigval

samt vissa andra förhållanden torde det enligt styrelsens mening vara lämpligast

och riktigast att, även då röstavlämningen för landstingsmannaval och

fullmäktigval är gemensam, formellt behandla vardera röstavlämningen såsom

särskild förrättning med var sitt protokoll, i vilket angives, att det ena valet

skett i samband med det andra.»

Jag har redan i det föregående uttalat min anslutning till förbundsstyrelsens

sålunda uttalade uppfattning. Särskilt protokoll för vartdera valet är,

såsom styrelsen påpekar, av behovet påkallat redan av den anledningen, att

den sammanräknande myndigheten, vilken skall tillställas bland annat valprotokollet,

icke alltid är densamma för båda valen. I kommunalförordningarna

för landet och för stad samt i landstingslagen bör sålunda uttryckligen

stadgas, att vid dubbelval särskilt protokoll skall föras vid vartdera

valet, samt att i detta särskilda protokoll skall angivas, att det ena valet skett

i samband med det andra. I hithörande stadgande bör också klargöras,

att vid dubbelval antalet avgivna kuvert, avtryck av kuvertomslagens sigill

och antalet omslag skola angivas beträffande fullmäktigvalet i dess protokoll

och beträffande landstingsmannaval et i dess protokoll. Om dylika bestämmelser

intagas i kommunallagarna, och om i enlighet med vad av mig tidigare förordats

stadgandena om påskrift å kuvert och sedlar skola gälla vid samtliga valförrättningar,

blir det icke nödvändigt att enbart för förevarande reform ändra

formulären till valprotokoll för landstingsmannaval och kommunalfullmäktigval.

Bihang till riksdagens protokoll 1928. 1 sand. 88 höft. (Nr 107.) 225 »6 5

Formulären

till valprotokoll.

Socialdepartementets

promemoria.

Utlåtande.

Departements
chefen.

s. 66 Kontrollera mot PDF

Ro sturna.

Socialdepartementets

promemoria.

Utlåtanden.

Departements
chefen.

Påskrift

å valsedelsomslagen.

Socialdepartementets

promemoria.

Departements
chefen.

66 Kung!. Maj:ts proposition nr 107.

I fråga om rösturna vid gemensam valförrättning heter det i promemorian:

»Det torde böra tillåtas, att två rösturnor användas vid de gemensamma

valen, men dylikt användande lärer icke böra göras obligatoriskt. Tillräcklig

kontroll synes nämligen vinnas genom att valsedlarna efter förrättningen

uppräknas och antalet jämföres med avprickningarna i röstlängden.»

I denna punkt hava allenast länsstyrelserna i Hallands och Jämtlands län

uttalat en från promemorian avvikande mening. Förstnämnda länsstyrelse

föreslår eu ovillkorlig föreskrift om användande av olika rösturnor för de

skilda valen, på det att valkuverten från början måtte bliva sorterade, och

länsstyrelsen i Jämtlands län anser, att det skulle bidraga till reda vid valen,

om föreskrift lämnades om skilda rösturnor för de olika valen.

Huruvida vid dubbelval en gemensam valurna bör användas för båda valen,

eller om för vartdera valet bör användas en särskild urna, blir vid det av

mig föreslagna systemet med obligatorisk räkning av sedlarna för vartdera

valet efter det att röstningen avslutats, beroende av vallokalsförliållandena

och av antalet biträden, som äro att tillgå för valförrättningen. Att under

sådana förhållanden införa obligatorisk föreskrift om tvenne urnor synes mig

icke tillrådligt. Såvitt jag kunnat finna, lägga ej heller de nuvarande lagbestämmelserna

några hinder i vägen för flera urnors användande vid dubbelval,

ja ej ens vid enkelval. — T lagen om landsting talas det sålunda i 11 §

2 mom. e) om »valurnorna». — Erinras bör också, att nuvarande lagbestämmelser

angående elektorsval ingenting innehålla angående användandet av

en eller flera rösturnor, utan att härigenom, så vitt jag kunnat inhämta,

några olägenheter uppkommit vid de gemensamma valförrättningarna.

Jag har därför ansett, att någon ändring i nu ifrågavarande bestämmelser

icke bör göras, men att däremot i den blivande promemorian för valförrättare

och väljare uppmärksamheten bör fästas på detta spörsmål och på de eventuella

fördelar, som vid dubbelval användandet av en urna för vartdera valet kan

medföra, särskilt till underlättande av kuvertens särskiljande och räkning.

Såsom sista punkt i promemorian behandlas frågan om att de omslag, i

vilka valkuverten med sina sedlar inläggas, skola förses med påskrift om det

val, de inlagda kuverten avse. Eu föreskrift i sådant syfte vore enligt

promemorian ägnad att ytterligare förebygga förväxling, särskilt då röstsedlarna

från båda valen skola behandlas av samma sammanräkningsförrättare.

Häremot hava inga erinringar framförts i de inkomna utlåtandena, och

med godtagande av promemorians uppfattning har jag, såsom tidigare meddelats,

ansett, att föreskrifter i det däri angivna syftet böra införas i kommunalförordningarna.

Beträffande stadsfullmäktigval kan naturligtvis ett

dylikt stadgande gälla allenast för det fall, att kuverten i enlighet med vad

jag i det föregående föreslagit skola inläggas i omslag, d. v. s. aldrig för

Stockholms vidkommande och beträffande övriga städer endast då sammanräkningen

icke företages omedelbart efter det att valkuverten räknats oöppnade.

s. 67 Kontrollera mot PDF

67

Kungl, Maj:ts proposition nr 101.

Bestämmelse om påskrift å valkuvertom slagen bör iuföras jämväl i lagen

den 20 maj 1921 med vissa föreskrifter i fråga om val av kommunal-, municipal-

och stadsfullmäktige samt av landstingsmän.

D. Specialmotivering.

För åstadkommande av de ändringar och tillägg i lagbestämmelser, som

i det anförda av mig angivits, har jag låtit inom socialdepartementet utarbeta

förslag till ändringar i förordningen den 21 mars 1862 om kommunalstyrelse

på landet, förordningen samma dag om kommunalstyrelse i stad,

förordningen den 23 maj 1862 om kommunalstyrelse i Stockholm, lagen

den 20 juni 1924 om landsting, lagen den 30 juni 1920 om rätt för vissa

väljare att utan inställelse inför valförrättare avgiva valsedel vid vissa

kommunala val samt om behandling av valsedelsförsändelse ävensom lagen

den 20 maj 1921 med vissa föreskrifter i fråga om val av kommunal-, municipal-

och stadsfullmäktige samt av landstingsmän.

Därjämte torde för åstadkommande av önskvärd likformighet beträffande

bestämmelserna rörande sammanförandet av stadsfullmäktigval med val av

elektorer till första kammaren vissa ändringar böra ske i lagen den 29 november

1920 om val till riksdagen. Chefen för justitiedepartementet torde

senare i dag komma att anmäla förslag till sådana lagändringar.

Beträffande de erforderliga ändringarna i kommunalförfattningarna — i den

mån de avse den nu behandlade frågan — må i korthet anföras följande.

Förordningen om kommunalstyrelse på landet.

§ 29.

Mom. 4 i förslaget består delvis av nuvarande § 29 mom. 5 a). Denna omflyttning

har företagits för att föreskrifterna om den tid, under vilken kommunalfullmäktigvalen

skola förrättas, och de därmed sammanhängande bestämmelserna

om möjligheten att förrätta fullmäktigval i samband med landstingsmannavalet

skola finnas stadgade före detaljbestämmelserna om huru skall

förfaras vid dylika dubbelval.

Då den nuvarande bestämmelsen, att fullmäktigvalen skola förrättas å dag,

»som kommunalstämma —---bestämmer», lätteligen giver anledning till

misstag, har jag utbytt ordet »kommunalstämma» mot orden »kommunalfullmäktige

eller, där sådana icke finnas, kommunalstämma». En dylik formulering

innebär visserligen ett avsteg från det system, som eljest tillämpas

i förordningen om kommunalstyrelse på landet, men detta torde få anses

vara mindre väsentligt, blott det blir fullt otvetydigt, vem det är som i

denna fråga har beslutanderätten.

Det nuvarande förbudet mot att hålla kommunalfullmäktigval å dag, då

landstingsmannaval för valdistriktet förrättas, har utbytts mot stadganden

av innebörd att beslut om fullm äktigvalets hållande å sådan dag må under

det år valet förrättas kunna fattas av kommunalfullmäktige eller, där sådana

ej finnas, av kommunalstämma och att jämväl för det fall, att landstings
-

Lagbe
stämmelser.

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj:ts proposition nr 107.

mannavalet äger rum tidigare än den 16 september, fullmäktigvalet må utsättas

till dagen för landstingsmannavalet samt att vid dylika val å samma

dag förrättningen för båda valen skall vara gemensam.

Dessutom bär i detta moment inryckts bestämmelse, att vid dubbelval i

regel samma exemplar av röstlängden bör användas vid båda valen.

Mom. 5 motsvarar nuvarande mom. 4. Bestämmelser hava tillagts om

rätt att å valsedels framsida anbringa beteckning för det slag av val sedeln

avser samt beträffande sedels giltighet vid dubbelval för det fall, att sedel

inlagts i oriktigt kuvert, eller att i ett valkuvert inlagts två sedlar, av vilka

den ena uppenbarligen avser fullmäktigvalet och den andra landstingsmannavalet.

Mom. 6 motsvarar nuvarande mom. 5 b).

Tillagts hava bl. a. bestämmelser, att å valkuvertet skall vara anbragt beteckning

för det slag av val kuvertet avser, och att kuvertet alltid före

utlämnandet skall förses med valdistriktsstämpel samt att kuvert, som saknar

dylik beteckning, ej skall av valförrättaren mottagas.

Däremot har stadgandet angående möjlighet att företaga val »efter upprop»

borttagits.

Längre fram i momentet hava införts bestämmelser, dels att valkuvertomslagen

alltid skola förses med påskrift om det val kuverten avse, dels i

fråga om dubbelval att efter röstningens avslutande de oöppnade kuverten

skola räknas för vartdera valet för sig, att i vartdera valets protokoll skall

antecknas antalet avgivna kuvert, att valkuverten för vartdera valet skola

inläggas i sitt eller sina särskilda omslag, som vederbörligen förseglas och

förses med påskrift, att omslagssigillen skola avtryckas och antalet omslag

angivas i vartdera protokollet, samt att där dessutom skall antecknas, att

valen skett i samband med varandra.

Mom. 7 motsvarar nuvarande mom. 5 c).

§ 80.

Mom. 1. Efter det första stycket hava tillagts dels ett förbud mot att

hålla municipalfullmäktigval å samma dag som landstingsmannaval, dels

bestämmelser angående rätt för municipalfullmäktige eller, där sådana ej

finnas, municipalstämma att besluta om municipalfullmäktigvalets hållande

å samma dag som fullmäktigval för kommunen, om detta icke förrättas i

samband med landstingsmannaval, dels en bestämmelse, att vid samtidiga

municipal- och kommunalfullmäktigval i samhälle som utgör eget valdistrikt

med avseende å de båda valens förrättande i tillämpliga delar skall gälla

vad i förevarande förordning är stadgat angående kommunalfullmäktigvals

förrättande å samma dag som landstingsmannaval.

Tiden för ikraftträdandet har i fråga om samtliga förevarande lagändringar

bestämts till så tidig dag som den 1 maj 1926, detta för att kommunalrepresentationerna

snarast möjligt skola bliva i tillfälle att taga ställning till

frågan om fullmäktigvalet skall i höst hållas å samma dag som landstingsmannavalet.

s. 69 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 107.

69

Förordningen om kommunalstyrelse i stad.

§ 14.

Mom. 2 har försetts med ett tillägg angående den möjlighet till tidigare

rådstugusammanträde än den 16 september i stad med fullmäktige, som

betingas av i § 23 mom. 2 omförmält medgivande att hålla stadsfullmäktigval

å samma dag som landstingsmannaval.

§ 23.

Mom. 1 består av nuvarande § 23. Ett tillägg har gjorts för att tydliggöra,

att magistraten vid bestämmande av dagar för stadsfullmäktigvalen-och

ordning i övrigt för desamma har att iakttaga vad i mom. 2 stadgas angående

tiden för valen och angående stadsfullmäktiges, respektive allmän rådstugas

rätt att besluta om fullmäktigvals hållande å samma dag som landstingsmannaval.

Mom. 2 består delvis av nuvarande § 31 mom. 1 samt de två första styckena

i § 24 mom. 2. Angående orsaken till denna flyttning hänvisas till

vad förut anförts angående motsvarande överflyttning i förordningen om

kommunalstyrelse på landet.

Såsom nya hava införts bestämmelser om fullmäktigvalens hållande i

samband med landstingsmannaval — jfr § 29 mom. 4 i förordningen om

kommunalstyrelse på landet.

Slutligen hava i detta lagrum införts dels ett stadgande om den röstlängd

som skall användas och dels bestämmelser, att vid dubbelval, där den

sammanräknande myndigheten är densamma vid båda valen, samma exemplar

av röstlängden i regel bör användas, men att, där de sammanräknande myndigheterna

ej äro desamma, ovillkorligen särskilt exemplar för vartdera valet

skall användas.

§ 24.

Mom. 1. I detta lagrum hava i fråga om beteckning å sedel samt sedels

giltighet införts motsvarande bestämmelser som i § 29 mom. 5 i förordningen

om kommunalstyrelse på landet.

Mom. 2. Av dét nuvarande momentet hava, som tidigare nämnts, de två

första styckena flyttats till § 23 mom. 2.

I övrigt har i fråga om beteckning och stämpel å valkuvert införts motsvarande

bestämmelser som i § 29 mom. 6 i förordningen om kommunalstyrelse

på landet samt borttagits stadgandet om röstning efter upprop.

Längre fram i momentet hava dels tillagts bestämmelser, att valkuverten

skola räknas efter röstningens avslutande och antalet valkuvert antecknas i

protokollet, dels i stället för de nuvarande bestämmelserna om huru skall

förfaras, då sammanräkningen ej verkställes omedelbart, införts stadganden

om kuvertens inläggande i omslag, dessas försegling, sigillens aftryckning i

protokollet och anteckning i detta om antalet omslag, vari kuverten inlagts.

Dessutom hava liksom i motsvarande lagrum i förordningen om kommunalstyrelse

på landet, § 29 mom. 6, införts särskilda förtydligande bestäm
-

s. 70 Kontrollera mot PDF

70 Kungl. Maj:ts proposition nr 107.

melser, om huru efter röstningens avslutande skall förfaras vid dubbelval,

samt bestämmelse, att härvid anteckning i vartdera protokollet skall göras

därom att valen skett i samband med varandra.

§ 3i.

Sedan den nuvarande paragrafens mom. 1 flyttats till § 23 mom. 2, hestår

§ 31 av dess nuvarande mom. 2. Annan ändring har icke skett i paragrafen.

Förordningen om kommunalstyrelse i Stockholm.

§ io.

Bestämmelser hava tillagts, att å valsedels framsida får vara anbragt beteckning

för det slag av val sedeln avser, att å valkuvert skall vara anbragt

sådan beteckning, samt att kuvert utan beteckning ej skall av valförrättaren

mottagas.

Vidare hava här införts de särskilda bestämmelserna angående sedels

giltighet ävensom stadganden om sedlarnas räknande omedelbart efter röstningen

och anteckning i valprotokollet om antalet kuvert. Några förtydligande

bestämmelser i hithörande frågor vid dubbelval äro däremot icke

erforderliga, eftersom i Stockholm stadsfullmäktigval alltid hålles i samband

med elektorsval.

Lagen om landsting.

Vissa av de ändringar i landstingslagen, som erfordras i samband med

den föreslagna reformen, skulle visserligen kunna vinnas genom en allmän

hänvisning till förordningarna om kommunalstyrelse på landet och i stad,

men då en del av de i sagda förordningar föreslagna bestämmelserna, såsom

angående påskrift å kuvert och sedlar samt rörande valsedels giltighet,

alltid måste komma till direkt uttryck jämväl i landstingslagen, har det ansetts

lämpligt att underkasta landstingslagen i det stora hela enahanda revision

som de nämnda kommunalförordningarna. Därmed torde för övrigt

lagtillämpningen underlättas för valförrättare och framför allt för gemene man.

9§-

Till den nuvarande paragrafen har tillagts ett stycke innehållande dels

bestämmelse, att, där vederbörande kommunala myndigheter beslutat att

fullmäktigvalen skola hållas på samma dag som landstingsmannaval, de båda

valen skola förrättas i samband med varandra, dels enahanda föreskrifter

beträffande röstlängdsexemplar vid dylika gemensamma valförrättningar, som

föreslagits i § 23 mom. 2 i förordningen om kommunalstyrelse i stad.

1° §•

Här hava införts bestämmelser om beteckning å valsedel för det val

sedeln avser samt angående sedels giltighet.

11 §•

2 mom. e). Bestämmelserna om beteckning å valkuvert hava här införts

och likaså bestämmelserna, huru skall förfaras efter röstningens avslutande —

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

Kungl. Maj:ts proposition nr 107.

jfr § 29 mom. 6 i förordningen om kommunalstyrelse på landet och § 24

mom. 2 i förordningen om kommunalstyrelse i stad.

Lagen om rätt för vissa väljare att utan personlig inställelse inför valförrättare

avgiva valsedel vid vissa kommunala val o. s. v.

!2 §•

I andra stycket liar insatts medgivandet att å valsedelns framsida anbringa

beteckning för det slag av val, sedeln avser.

Bestämmelsen om obligatorisk påskrift å innerkuvertet bör medföra

ändring i kungörelsen angående kuvertformulären.

Lagen med vissa föreskrifter i fråga om val av kommunal-, municipaloch

stadsfullmäktige samt av landstingsmän.

7 §•

Bestämmelser hava tillagts om att valkuvertomslagen skola förses med

påskrift om det slag av val kuverten avse, varjämte införts särskilda förtydligande

bestämmelser, huru efter röstningens avslutande varje dag skall

förfaras vid dubbelval, samt stadgande om att därvid anteckning skall göras

i vartdera protokollet därom att valen skett i samband med varandra.

II. Ändrade bestämmelser angående val av suppleanter för

landstingsmän.

I skrivelse den 22 april 1925, nr 131, anhöll riksdagen om utarbetande

av förslag till sådana ändringar i gällande bestämmelser angående utseende

av suppleanter för landstingsmän, att de namn, som å spaltad valsedel

kunde vara upptagna å sedelns högra sida såsom särskilda suppleantnamn

för viss landstingsman, erhölle företräde framför övriga å sedeln upptagna

namn.

Sedan i anledning härav Kungl. Maj:t den 20 juli 1925 bemyndigat chefen

för socialdepartementet att tillkalla en sakkunnig person att inom social

departementet biträda med utredning i det i riksdagsskrivelsen berörda

hänseendet, tillkallade jag samma dag revisionssekreteraren Hadar Kylander

att biträda vid ärendets behandling.

Den 29 januari 1926 avgav härefter Kylander »Betänkande angående val

av suppleanter för landstingsmän och för elektorer vid val till riksdagens första

kammaren. Vid betänkandet voro fogade förslag till vissa ändringar i lagen

om landsting och lagen om val till riksdagen.

Över detta betänkande har utlåtande inhämtats från överståthållarämbetet

och länsstyrelserna, varjämte, sedan magistraterna i Göteborg, Malmö, Norrköping,

Gävle och Hälsingborg beretts tillfälle att avgiva yttrande i ämnet,

sådant yttrande inkommit från magistraterna i de tre förstnämnda städerna.

Beträffande nu gällande bestämmelser samt frågans föregående behandling

lärer jag kunna hänvisa till vad därom anförts i det omförmälda be
-

Betänkande i

ämnet.

Yttranden

över betänkandet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

7 2

Kungl. Maj:ts proposition nr 107.

tänkandet, vilket torde få fogas som bilaga vid statsrådsprotokollet i detta

ärende. Den ändring, som föreslås i de vid betänkandet fogade författningsförslagen,

går, i korthet sagt, ut på att inom varje parti, som tilldelats

mera än en plats, skola för utseende av suppleanter företagas så

många sammanräkningar för varje ordinarie representant, som partiet erhållit

platser, och att vid varje ny sammanräkning icke blott namn å den, som

blivit utsedd till ordinarie representant, utan även namn å den, som utsetts

till suppleant för den representant, sammanräkningen avser, skall anses såsom

obefintligt.

Beträffande det närmare innehållet av författningsförslagen samt de skid

som anförts för desamma tillåter jag mig ävenledes hänvisa till betänkandet.

De över betänkandet avgivna utlåtandena gå övervägande i tillstyrkande

riktning. Sålunda har förslaget tillstyrkts eller lämnats i huvudsak utan

erinran av samtliga myndigheter, utom överståthållarämbetet samt länsstyrelserna

i Jönköpings och Malmöhus län.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bolms län anför:

»På skäl, som i betänkandet anförts, är enligt Kungl. Maj:ts befallningshavandes

mening den i betänkandet föreslagna reformen synnerligen lämplig.

Yäl kommer den ifrågasatta metoden att vid vederbörliga röstsammanräkningar

medföra något ökat arbete, men detta torde icke bliva av den omfattning,

att det i någon mån behöver verka avskräckande. Suppleantsammanräkningarna

äro nämligen i regel enkla. Om sålunda, sedan röstsedelmaterialet

ordnats för röstsammanräkning för utseende av första suppleanten

för viss landstingsman eller elektor, samma röstsedlar ånyo en eller

flera gånger omräknas för de efterföljande suppleantnamnen, torde arbetet

härmed icke komma att taga någon nämnvärd tid i anspråk.»

I samma riktning uttala sig länsstyrelserna i Gotlands och Blekinge län.

Länsstyrelsen i Uppsala län har däremot framhållit, att föreskriften om så

många suppleantsammanräkningar inom visst parti, som partiet erhållit platser,

kunde föranleda åtskilligt arbete som icke bleve till praktisk nytta, och att

särskilt i det fall, då spaltade valsedlar komme till användning och å dessa

två olika suppleantnamn uppförts för varje namn å ordinarie representant,

en sammanräkningsprocedur av den angivna omfattningen icke syntes vara

av behovet påkallad.

Liknande anmärkning har framställts av länsstyrelsen i Västernorrlands län.

Länsstyrelsen i Östergötlands län har framhållit, att, därest den spaltade

valsedelstypen gjordes obligatorisk, det syntes länsstyrelsen som om frågan

skulle komma ännu närmare sin rätta lösning.

Länsstyrelsen i Kristianstads län har förklarat, att länsstyrelsen icke hade

något att erinra mot det föreslagna förfaringssättet i och för sig, men att

de ifrågavarande olägenheterna i verkligheten syntes vara tämligen obetydliga.

Det kunde vid sådant förhållande ifrågasättas, om dylika rena undantagsfall

kunde motivera det föreslagna förfarandet med ett flertal nya sammanräkningar,

vilka givetvis komme att medföra ett avsevärt arbete för de

sammanräknande myndigheterna. Länsstyrelsen har i stället såsom möj

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 107.

~ •>

( O

ligen tänkbar framhållit en annan anordning, innebärande, att med bibehållande

av den nu gällande anordningen bestämmelse infördes därom, att, när

landstingsman avgått och hans suppleant inträtt, ny sammanräkning för utseende

av ytterligare en suppleant skulle verkställas av den sammanräknande

myndigheten.

Overståthållarämbetet har yttrat följande:

»För den händelse flere partier rösta under gemensam beteckning blir

vid ett sådant tillvägagångssätt vid utseende av suppleanter som det föreslagna

visserligen den välde vid förfall företrädd av likasinnade genom de

två första suppleanterna, men skulle jämväl dessa två hava förfall riskeras

att den ordinarie ledamoten företrädes av eu person tillhörande en helt

annan partigrupp. Anses behövligt att flera än två suppleanter för varje

vald landstingsman utses, torde väl, för att tillgodose önskemålen för ifrågavarande

lagändringar böra tillses att vederbörande suppleanter tillhöra samma

parti, som den välde. Detta kan ju åstadkommas genom att å spaltad sedel

upptages flera namn än två.»

Länsstyrelsen i Jönköpings län har anfört följande:

»De föreslagna bestämmelserna komma icke att medföra andra tekniska

olägenheter än dem, som ligga däri, att sammauräkningsförfarandet genom

desamma, åtminstone delvis, onödigt kompliceras. Det med de nya bestämmelserna

avsedda sammanräkningsförfarandet giver emellertid till resultat, att

i många fall de för en landstingsman respektive elektor utsedda suppleanterna

bliva desamma som för varje annan partiets landstingsman respektive elektor,

ävensom att de utsedda suppleanterna komma att inkallas i alldeles samma

ordning för alla partiets landstingsmän respektive elektorer. I flertalet fall,

där tvåspaltad valsedel icke användes, kommer alltså att inträffa, att förste

suppleanten blir densamme för alla partiets landstingsmän respektive elektorer,

men det kommer att bero på en tillfällighet, vem som blir denne

förste suppleant. Från synpunkten att söka främja uppkomsten av gemensamma

vallistor iir detta icke tillfredsställande. Kung!. Maj:ts befallningshavande

vill hålla före, att den lämpligaste utvägen vore att göra användandet

av tvåspaltad valsedel obligatoriskt vid de val, varom här är fråga, och att

samtidigt vid sammanräkning för utseende av suppleant för viss landstingsman

respektive elektor giva företräde åt de för honom å sedelns högra sida

upptagna särskilda suppleantnamnen framför övriga å sedeln upptagna namn.

Detta borde kombineras med en föreskrift, att endast två sammanräkningar

skulle företagas för varje landstingsman respektive elektor. Det kan därvid

givetvis icke alltid undvikas, att valsedelsformuläret i mindre utsträckning

lämnas outfyllt, men det skall dock endast i undantagsfall behöva inträffa,

att eu landstingsman respektive elektor får mindre än två suppleanter, och

detta antal anses ju redan nu tillräckligt för landstingsman eller elektor från

parti, som endast erhållit en plats. För övrigt skulle även med de nya

bestämmelserna, i följd av valmaterialets ofullständighet, det kunna förekomma

fall, då en landstingsman respektive elektor endast finge eu eller

kanske ingen suppleant.»

Länsstyrelsen i Malmöhus län har förklarat sig i huvudsak tillstyrka förslaget,

därvid tillagts, att det ökade arbetet för länsstyrelserna icke kunde

bliva avsevärt. I en punkt har emellertid länsstyrelsen framställt anmärkning

och i sådant hänseende anfört följande:

»I ett avseende vill emellertid Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande

föreslå en ändring, nämligen beträffande 21 § andra stycket i lagen om lands
-

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kungl. Maj:ts proposition nr 107.

Departements
chefen.

ting. Det kali vid val, om vilka liär är fråga, inträffa, i synnerhet då vallista

utan särskilda ersättarnamn användes, att samme person blir suppleant

för varje landstingsman i samma inkallelseordning, således såsom första,

andra eller senare namn. Om två eller derå landstingsmän få förhinder,

skulle han således kunna ifrågakomma att ersätta en var av dem. Detta

fall har i förslaget lösts på det sätt, att dylik suppleant skall ersätta den

landstingsman, som först anmäler förhinder. Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande

kan icke finna denna anordning vara lämplig. Om också första

suppleantnamnet är detsamma för två landstingsmän, kan givetvis inträffa,

att andra namnet icke är det. Det synes Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande

vara otillfredsställande, om frågan, vilken av de två som stå såsom

andra namn skall inträda, bleve beroende av den tillfälligheten, att hindret

för den ene landstingsmannen anmälts tidigare än hindret för den andre.

An mindre tillfredsställande är, att om anmälningarna rörande hinder inkomme

samtidigt det i själva verket skulle ligga i länsstyrelsens skön att

inkalla vilken som hälst av de två, som angivas med andra namnet. Det

riktiga synes Eders Kung], Maj:ts befallningshavande vara, att denna fråga

avgöres med hänsyn till den ordning, vari de landstingsmän blivit valda,

om vilkas ersättande fråga är, samt att följaktligen lagändringen i detta avseende

får det innehåll, att, därest för landstingsman inträffar hinder, som

i förevarande lagrum sägs, länsstyrelsen skall inkalla den närmast i ordningen

varande suppleanten, därvid iakttages, att, för den händelse samme

suppleant enligt röstsammanräkningen blivit utsedd att företräda två eller

flera landstingsmän, vilka anmält hinder, han, oavsett om han förut med

avseende å samma landstingssammanträde kallats såsom suppleant för annan,

skall ersätta den av dessa landstingsmän, vilken först förklarats vald.»

Det torde icke erfordras särskild motivering från min sida för den uppfattningen,

att eu ändring av gällande bestämmelser rörande sättet för utseende

av suppleanter för landstingsmän är påkallad. Frågan gäller endast

det sätt, varpå ändringen lämpligast kan ske.

I detta hänseende ansluter jag mig till det i omförmälda betänkande

framlagda förslaget, vilket hos de hörda myndigheterna vunnit övervägande

anslutning. Gentemot de invändningar, som från vissa håll framställts mot

förslaget därom, att dess genomförande skulle föranleda ökat besvär för myndigheterna,

tillåter jag mig åberopa vad av länsstyrelserna i Malmöhus och i Göteborgs

och Bohus län anförts i motsatt riktning. Flera av de framställda erinringarna

synas för övrigt sammanhänga med den uppfattningen, att valsedlar

av den spaltade typen borde göras obligatoriska vid ifrågavarande val.

Förutom de i betänkandet framhållna, rent tekniska svårigheterna torde

emellertid härutinnan förtjäna beaktande, att den äldre valsedelstypen i

många fall bäst motsvarar väljarnas behov. När ett parti går till val utan

samverkan med annat jmrti, torde det nämligen i regel förhålla sig så, att

väljarna, i den mån de å sedlarna upptagna kandidaterna icke bliva valda

till ordinarie representanter, önska giva dem sin röst till suppleanter i samma

ordning. Visserligen skulle denna avsikt kunna förverkligas även med det

spaltade valsedelsformuläret, om ett stadgande infördes av den innebörd

som överståthållarämbetet ifrågasatt, eller att för varje representant finge

å valsedelns högra sida upptagas ett större antal suppleantnamn, men detta

är eu utväg, som icke torde kunna göras fullt klar för den stora massan av

s. 75 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 107. 75

väljare och som i allt fall medför en avsevärd omgång. Jag har således

icke kunnat ansluta mig till detta uppslag.

Vad särskilt angår den av länsstyrelsen i Kristianstads län föreslagna

anordningen, må nämnas, att, om det endast gällde val av efterträdare, ett

sådant tillvägagångssätt som det föreslagna, liknande det vid val till första

kammaren stadgade, givetvis kunde ifrågakomma, men att ett dylikt förfarande,

på sätt i betänkandet framhållits, icke är lämpligt, då fråga är om

suppleanter, vilka skola stå till förfogande jämväl vid tillfälligt förfall för

ledamot.

Överståthållarämbetet anmärker, att med det i betänkandet föreslagna tillvägagångssättet

det personliga ersättarskapet kan tryggas med avseende å

två suppleanter för varje ordinarie representant men icke med avseende å

den tredje och följande suppleanten. Ämbetet antyder emellertid samtidigt,

att det är tillräckligt med två suppleanter för varje ordinarie representant.

De följande sammanräkningarna äro också i främsta rummet avsedda för

undantagsfall och för att möta hela partiets behov av suppleanter, för den

händelse särskilt att de första suppleantnamnen äro desamma för partiets

samtliga landstingsmän.

Länsstyrelsen i Jönköpings län har funnit det otillfredsställande, att, om

samma person står som förste suppleant för flera landstingsmän som få

förfall, det avgörande för frågan vilken av dessa han skall ersätta, blir för

vilken hinder först anmäles. Denna uppfattning delar jag icke. Den ifrågavarande

suppleanten torde på sätt som föreslagits böra rycka in. där behovet

först yppas. Endast i det av länsstyrelsen i Malmöhus flin närmast åsyftade

fallet, att anmälan om hinder för två eller flera landstingsmän, som

hava samme förste suppleant, göres fullkomligt samtidigt och de hava olika

andre-suppleanter, synes anmärkningen värd beaktande. Emellertid äro

givetvis icke från myndigheternas sida några obehöriga manipulationer

härvid att befara. Från ifrågavarande ordinarie representanters sida kunna

sådana åtgöranden icke tänkas utan att de sinsemellan samverka och att de

avstå från sina egna platser. Men ett sådant avstående kan icke ske utan

förfall. Jag har på grund av det anförda ansett mig icke böra vidtaga någon

ändring i förevarande del.

De föreslagna bestämmelserna rörande ändring i landstingslagen hava

sammanförts med de ändringar i samma lag, vilka erfordras för beredande

av möjlighet för gemensamma valdagar.

Riksdagens ifrågavarande skrivelse avsåg visserligen endast suppleantval

vid landstingsmannaval. De olägenheter som åberopades av riksdagen föreligga

emellertid i samma mån beträffande suppleantval vid val av elektorer

till riksdagens första kammare. På sätt i den sakkunniges betänkande föreslagits

torde följaktligen motsvarande ändring som den, vilken nu förordats

i fråga om landstingsvalen, böra genom ändring av lagen om val till riksdagen

genomföras i fråga om elektorsvalen. Chefen för justitiedepartementet

torde senare i dag komma att framlägga förslag i sådant hänseende.

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kungl. Maj:ts proposition nr 107.

Departementschefen uppläser härefter inom socialdepartementet upprättade

förslag till lagar a) om ändrad lydelse av § 29 samt § 80 mom. 1 i förordningen

den 21 mars 1862 (nr 13) om kommunalstyrelse på landet, b) om

ändrad lydelse av § 14 mom. 2 samt §§ 23, 24 och 31 i förordningen den

21 mars 1862 (nr 14) om kommunalstyrelse i stad, c) om ändrad lydelse av

§ 10 i förordningen den 23 maj 1862 (nr 33) om kommunal styrelse i Stockholm,

d) om ändrad lydelse av 9 och 10 §§, 11 § 2 mom., 12 § 5 mom., 13

§ 3 mom. samt 14 och 21 §§ i lagen den 20 juni 1924 (nr 349) om landsting,

e) om ändrad lydelse av § 12 i lagen den 30 juni 1920 (nr 392) om rätt för

vissa väljare att utan inställelse inför valförrättare avgiva valsedel vid vissa

kommunala val samt om behandling av valsedelsförsändelse, samt f) om

ändrad lydelse av 7 § i lagen den 20 maj 1921 (nr 252) med vissa föreskrifter

i fråga om val av kommunal-, municipal- och stadsfullmäktige samt av landstingsmän,

varefter departementschefen hemställer, att förslagen måtte genom

proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att

proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll

utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Cour. Falkenberg.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Rungl. Maj:ts proposition nr 101.

i i

B ihi ga.

Betänkande

angående val av suppleanter för landstingsman och för

elektorer vid val till riksdagens första kammare.

I samband med införandet år 1921 av en ny sammanräkningsmetod vid

valen till riksdagens kamrar reformerades även bestämmelserna om val av

ersättare åt avgången ledamot av första kammaren.

Syftet med sistberörda reform var att förstärka det redan förut gällande

personliga ersättarskapet. Till motivering av de nya stadgandena härom

anförde de sakkunniga, vilka utarbetat det till grund för omförmälda lagändringar

liggande förslaget, bland annat följande:

Det personliga ersättarskap, som nu gällande stadganden innebära, är

så till vida icke fullt genomfört, som det icke gives någon möjlighet för

valmannen att, ifall han önskar viss bestämd person till efterträdare åt

viss bestämd representant, utmärka detta. Samma person kan komma att

stå såsom efterträdare åt partiets samtliga riksdagsmän i valkretsen; huruvida

han närmast är ersättare för A eller B eller C beror på vilkendera av

dessa, som först avgår. Vi hava velat bereda ett ytterligare utrymme för

det personliga ersättarskapet genom en särskild form för valsedlarnas utfyllande.

I dylikt syfte föreslå vi nämligen ett sådant formulär för valsedel vid val

till första kammaren, att sedeln avdelas i en vänster- och en högerkolumn,

den förra avsedd för de för själva riksdagsmannavalet upptagna namnen,

den senare för särskilda ersättarenamn. I den vänstra kolumnen skola

namnen uppföras vart för sig i särskilda rutor. Mot varje ruta å vänstra

sidan svarar å den högra en särskild ruta, i vilken må kunna uppföras ett

eller två namn, vilka framför andra skola komma i betraktande vid val av

efterträdare åt den i förstnämnda ruta angivna riksdagsmannen i den ordning,

vari de uppförts. Även om denna anordning genomgående praktiseras,

kan givetvis allt fortfarande inträffa, att samma person samtidigt kan vara

efterträdare åt flera riksdagsmän. Men detta beror då på att valmännen

uppfört honom i flera ersättarerutor, vilket nämligen skulle kunna ske.

Anordningen har emellertid icke obligatorisk karaktär. Den, som vill,

kan rösta i överensstämmelse med det nuvarande tillvägagångssättet, i vilket

fall, vad hans valsedel beträffar, namnen vid ersättarevalet komma i betraktande

enligt samma regler som de nu gällande.

Efter proposition, nr 120, till 1922 års riksdag genomfördes den nya

sammanräkningsmetoden vid val till landsting, stadsfullmäktige och kommunalfullmäktige

samt vid val av elektorer för val till första kammaren.

Propositionen upptog icke nya bestämmelser angående respektive ersättare
-

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kumjl. Maj:ts proposition nr 107.

val. Emellertid väcktes i anledning av proposition en motion (I: 121 av herr

Lyberg in. fl.) med förslag, att riksdagen ville för sin del besluta sådana

ändringar i kommunallagarna, att vid val av kommunalfullmäktige, stadsfullmäktige

och landstingsmän kunde å valsedel upptagas särskilda efterträdarenamn

för vart och ett av de namn, som avsåge själva valet.

Till motivering av detta yrkande anfördes i motionen:

De skäl, som av proportionsvalssakkunniga anförts för ifrågavarande

anordning vid förstakammarvalen, synas i än högre grad tala för ett medgivande

i lag av enahanda förfaringssätt vid ifrågavarande kommunala val,

emedan därigenom skulle för företrädare av olika åskådningar inom en kommunal

valkrets beredas större möjlighet att enas om gemensamma vallistor,

därest, såsom icke sällan är fallet, benägenhet därtill förefinnes. Erfarenheten

särskilt från de allmänna kommunalfullmäktigval, vilka förrättats sedan

fullmäktiginstitutionen blev obligatorisk även i ett stort antal av våra landskommuner,

visar, att benägenheten att därvid genom överenskommelse om

gemensamma listor under gemensam partibeteckning undvika valstrid med

alla de därmed förbundna slitningar, arbete och kostnader varit ganska omfattande.

Men redan vid de fullmäktigval, som förrättades första gången

efter tidpunkten för nyssberörda reforms genomförande, övergavs icke sällan

tanken på dylika gemensamma listor av den anledningen, att det icke fanns

någon möjlighet att ordna namnen på listorna så, att, där fullmäktig under

valperioden avgick, efterträdare tillhörande samma meningsriktning som den

avgående blev utsedd. Ty i sådant fall måste alltid den nya sammanräkningen

giva till resultat, att den av de förut icke valda, vars namn stod

först på den för alla väljare gemensamma listan, blev till efterträdare.utsedd,

vare sig han tillhörde samma eller annan meningsriktning. Och i många

fall, då man utan att uppmärksamma detta förhållande, enades om gemensamma

listor vid de första allmänna kommunalfullmäktigvalen, men sedermera

gång efter annan fick göra den erfarenheten, att vid sammanräkning

för utseende av efterträdare successionen icke höll sig inom den meningsriktning,

som representerades av avgången fullmäktig, bär man vid påföljande

allmänna fullmäktigval ansett sig nödsakad uppgiva tanken på ett

dylikt samgående.

Enligt det genom förevarande proposition framlagda förslaget skulle i

berörda hänseende saken för framtiden ställa sig på alldeles enahanda sätt.

Det är emellertid uppenbarligen av vikt, att lagstiftningen så vitt möjligt

främjar benägenheten hos och underlättar möjligheten för väljarna att genom

valen föregående förhandlingar bestämma om de kommunala representationernas

sammansättning. En dylik strävan att undvika onödiga valstrider

kommer sannolikt att göra sig gällande icke blott vid fullmäktigvalen, utan

också emellanåt vid val av landstingsmän för perioder, under vilka val till

ledamöter av första kammaren icke inom vederbörande landsting kunna

förekomma annat än efter Kung!. Maj:ts förordnande. Förutsättningarna

för en samverkan i angivna hänseende bliva uppenbarligen större, i den mån

väljarna med ledning av tidigare val efter enahanda rösträttsbestämmelser

vunnit erfarenhet om de olika meningsriktningarnas styrka inom valkretsen.

Ett tillgodoseende av härmed förknippade önskemål beträffande valmetoden

kan utan svårighet ske genom att i kommunallagarna upptages motsvarighet

till vallagens ovan omförmälda bestämmelser om särskilda efterträdarenamn

vid förstakammarval.

Konstitutionsutskottet (utlåtande nr 19) anförde i förevarande del:

I likhet med vad i motionen framhållits, finner utskottet nuvarande bestämmelser

i fråga om val av ersättare för ledamöter i de kommunala repre
-

s. 79 Kontrollera mot PDF

79

Kungl. Maj:ts proposition nr 707.

sentantförsamlingarna så till vida mindre tillfredsställande, som de i viss

mån måste komma att motverka användandet vid de kommunala valen av

gemensamma vallistor för väljaregrupper företrädande olika meningsriktningar.

Såsom påpekats i motionen, är det nämligen tydligt, att dessa bestämmelser

icke tillåta en sådan anordning av ersättarenamnen å eu dylik

gemensam vallista, varigenom garantier kunna vinnas för att vid någon ordinarie

ledamots avgång eller förfall samma meningsriktning, som denne representerat,

kommer att bliva företrädd även genom hans vederbörligen utsedda

ersättare. Understundom lär visserligen hava förekommit, att man vid användandet

av gemensam vallista sökt skapa dylika garantier genom att efter

överenskommelse de olika väljaregrupperna emellan i begränsad omfattning,

vid sidan av den gemensamma listan, begagna speciella sådana för varje

grupp. Denna utväg synes dock utskottet medföra åtskilliga vanskligheter,

framför allt därför att den innebär möjlighet för några enstaka väljare att

genom ett fullständigt särgående vid valet med avseende å ersättarenamnen

fälla ett avgörande, som helt och hållet blir bestämmande för valresultatet

i denna del. Den absoluta enighet inom valmanskåren i dess helhet, som

denna utväg alltså förutsätter, för att de önskade garantierna verkligen skola

vinnas, torde endast sällan vara till finnandes.

Den omständigheten, att för närvarande möjlighet ej torde vara för handen

att vid användandet av gemensam vallista tillfredsställande garantera de

olika väljaregruppernas särskilda intressen ifråga om ersättarenamnen, torde

också, som i motionen betonats, vid åtskilliga tillfällen avhållit valmännen

från dylik listas begagnande, då enighet därom eljest skulle hava kunnat

uppnås. Utskottet instämmer emellertid till fullo med motionärerna däri.

att den särskilt vid kommunala val ofta konstaterade benägenheten hos

väljarekarerna att genom förhandlingar före valen överenskomma om representationernas

sammansättning icke genom de formella anordningarna vid

valen bör hindras att komma till uttryck. Det har därför synts utskottet

påkallat, att det hinder härvidlag, som enligt vad ovan framhållits för närvarande

förefinnes, måtte undanröjas.

Motionärerna hava även anvisat eu enligt utskottets mening framkomlig

väg att undgå nämnda hinder, när de pekat på de i fråga om val till rik ”

dagens första kammare gällande bestämmelserna om rätt för väljare att använda

valsedlar, å vilka kan upptagas särskilt efterträdarenamn vid vart och

ett av de med avseende å själva liksdagsmannavalet angivna namnen. Genom

att låta dessa bestämmelser, såsom i motionen föreslagits, bliva tillämpliga

även på valen till de kommunala representationerna skulle tydligtvis förutom

det ovan påvisade huvudsyftet även vinnas den ej minst i fråga om de kommunala

valen värdefulla fördel, som särskilt uppmärksammades vid bestämmelsernas

tillkomst, och som består däri, att den röstande blir i tillfälle att

giva sitt votum för viss bestämd efterträdare åt viss bestämd representant.

Om dessa bestämmelser vid tillämpningen på de kommunala valen modifieras

därhän, att, såsom i motionen avsetts, användandet av den ifrågavarande

typen av valsedlar icke blir obligatoriskt, och att antalet ersättarenamn

å dylika valsedlar begränsas till att vara högst två utöver det antal

representanter valet avser, torde ej heller några nämnvärda olägenheter av

den föreslagna reformen vara att befara.

Utskottet anser på nu anförda skäl, att den i motionen I: 121 gjorda

hemställan bör av riksdagen bifallas och får i detta syfte föreslå riksdagen

att för sin del besluta vissa ändringar i förordningarna om kommunal styrelse

på landet, i stad och i Stockholm samt i förordningen om landsting, varigenom

med nyss angiven modifikation berörda bestämmelser angående valsedlar

vid förstakammarval ävensom därmed sammanhängande föreskrifter

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Kungl Maj:ts proposition nr J07.

i fråga om röstsammanräkningen måtte bliva i tillämpliga delar gällande för

kommunal-, municipal- och stadsfullmäktigval samt för landstingsmannaval.

Utskottet liar i samband därmed även ansett sig böra föreslå samma bestämmelsers

tillämpning jämväl på val av elektorer för utseende i vissa städer

av ledamöter i riksdagens första kammare, vilket kräver viss ändring i

lagen om val till riksdagen.

Två ledamöter anmälde reservation mot utskottets utlåtande i dess helhet

och en ledamot yrkade avslag å ifrågavarande motion och vad utskottet i

anledning av densamma hemställt.

Utskottets förslag blev bifallet av riksdagen och sanktionerat av Kungl.

Maj:t (sv. förf.-samt. 1922 nr 240—243, 245). Ifrågavarande bestämmelser i

landstingsförordningen (§§ 4, 6, 7, 8) hava sedan i oförändrad form upptagits

i 1924 års lag om landsting (§§ 10, 13).

Emot de nya bestämmelserna angående utseende av suppleanter åt landstingsman

och åt elektorer för val av riksdagsmän i första kammaren hava

framkommit åtskilliga anmärkningar. En del av dessa anmärkningar gälla

i viss män även de äldre bestämmelserna.

Sålunda gjorde Kristianstads läns landsting i yttrande över kommunalförfattningssakkunnigas

betänkande IV med förslag till lag om landsting

in. m. följande uttalande:

I fråga om val av suppleanter beslöts 1922 sådan förändring att genom

uppdelning av valsedeln och uppförande av suppleanter, motsvarande de

särskilda landstingsmännen, trygghet skulle vinnas för att valmännens avsikt

beträffande ersättare skulle tillgodoses bättre än dittills skett. Emellertid

har den tidigare föreskriften om suppleanternas successiva inträde efter

landstingsman bibehållits. Därest vid förfall för landstingsmannen den för

honom valde suppleanten jämväl är förhindrad, inträder den av partiets övriga

suppleanter, som »blivit tidigare vald». Då nu — såsom ofta händer —

grupper med väsentligt skilda åsikter i särskilda frågor gå fram under gemensam

partibeteckning, kan lätteligen inträffa, att en landstingsman kommer

att ersättas av en suppleant, som ej avsetts. Därest suppleantspalten upptagit

två namn, borde väl även det senare av dessa namn äga företräde framför

andra suppleanter. En dylik ordning torde överensstämma med syftet

av den 1922 vidtagna ändringen i suppleantvalbestämmelserna, En jämkning

i förevarande bestämmelser synes alltså önskvärd.

Med anledning av detta uttalande anförde vederbörande departementschef,

statsrådet Malm, vid föredragning i statsrådet den 19 mars 1924 av förslaget

till landstingslagen:

De i landstingsförordningen under 4, 6, 7 och 8 §§ upptagna bestämmelserna,

vilka erhållit sin nuvarande lydelse genom lag den 9 juni 1922, och

som av de sakkunniga i oförändrad form upptagits under 10 och 13 §§ i

lagförslaget, hava i vad de avse val av särskilda suppleanter visat sig i tilllämpningen

medföra vissa oväntade svårigheter. Jag har dock icke ansett

mig böra för närvarande föreslå någon ändring i bestämmelserna, enär landstingsmannaval

skola äga rum först under år 1926, och frågan om rättelse i

berörda avseende torde böra upptagas till behandling vid nästa ars riksdag

i samband med vissa andra spörsmål rörande kommunala val, som då väntas

bliva föremål för prövning.

s. 81 Kontrollera mot PDF

81

Kungl. Majds proposition nr 101.

Vid 1925 års riksdag väcktes motion (1: 85 av herr Dahl) med hemställan,

att riksdagen för sin del ville besluta sådan ändring i 13 § 3 mom. i lagen

om landsting, att vid utseende av suppleanter för landstingsman främst

måtte tagas i räkning de namn, som må vara särskilt upptagna såsom suppleanter

för den ifrågavarande landstingsmannen.

Konstitutionsutskottet (utlåtande nr 14) anförde med anledning av motionen:

Syftet med ifrågavarande bestämmelser har varit att bereda möjlighet till

en sådan anordning, att de röstande sättas i tillfälle att giva sitt votum åt

två eventuella efterträdare för viss representant, och i enlighet härmed borde

de å den spaltade sedelns högra sida upptagna namnen först ifrågakomma

vid räkning till suppleanter. Vid här ifrågavarande bestämmelsers tillkomst

genomfördes emellertid icke de ändringar i reglerna för sammanräkningsförfarandet

vid utseende av suppleanter för landstingsmän, som för tillgodoseende

av det nämnda syftet varit erforderliga. Enligt dessa regler skall för

parti, som erhåller mera än en plats, endast en suppleant räknas för varje

landstingsman, och dessa suppleanter utgöra ersättare i viss angiven ordning

för en var landstingsman. Om valsedlarna upptaga två särskilda suppleantnamn

för viss landstingsman, kommer det senare av dessa namn alltså

icke ifråga vid sammanräkningen. Rättigheten att å valsedelns högra sida

upptaga det senare suppleantnamnet blir alltså fullständigt utan betydelse.

Enligt utskottets mening måste det anses överensstämma med svftet i den

år 1922 vidtagna lagändringen, att bestämmelserna om utseende av suppleanter

ändras på sådant sätt, att de två namn, som kunna vara upptagna

å högra sidan av spaltad valsedel, komma i fråga före övriga namn. För

utarbetande av erforderliga lagändringar lärer emellertid en mera ingående

utredning vara påkallad och förutsätter utskottet, att förslag i ämnet skall

kunna framläggas till nästkommande riksdag.

Utskottet får alltså hemställa, att riksdagen, i anledning av motionen,

måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om utarbetande av förslag till

sådana ändringar i gällande bestämmelser angående utseende av suppleanter

för landstingsmän, att de namn, som å spaltad valsedel kunna vara upptagna

å sedelns högra sida såsom särskilda suppleantnamn för viss landstingsman,

erhålla företräde framför övriga å sedeln upptagna namn.

En reservant yrkade, att utskottet skulle, i anledning av motionen, hemställa

om utredning av frågan, huruvida och på vad sätt behovet av flera

särskilda suppleanter för en var landstingsman skulle kunna lämpligast

tillgodoses.

Utskottets hemställan blev emellertid bifallen av riksdagen, och i enlighet

därmed gjordes hos Kungl. Maj.t hemställan genom riksdagens skrivelse

den 22 april 1925, nr 131.

Såsom framgått av det förut anförda gälla i förevarande hänseende ensartade

bestämmelser beträffande .suppleanter för elektorer vid förstakammarval

som i fråga om suppleanter för landstingsmän. Därest ändring skall

ske, torde denna därför böra göras samtidigt och efter samma linjer för de

båda valen. Den följande framställningen avser alltså båda valen.

Efter förebilden av efterträdarevalen till första kammaren har man genom

1922 års omförmälda lagändringar vid val av ersättare åt stads- och kommu

Bihang till riksdagens protokoll 1926. 1 sarnl. S8 höft. (Nr 107.)

225 26 (i

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kungl. Maj:ts proposition nr 107.

nalfullmäktige, landstingsman samt elektorer infört, icke blott, såsom en

fakultativ anordning, möjligheten att å valsedlarna upptaga särskilda ersättarenamn

och en därefter lämpad ordning för namnens tagande i betraktande

utan även bestämmelsen, att vid sammanräkningarna allenast namn å

någon, som blivit genom valet utsedd till ordinarie representant, skall anses

såsom obefintligt. Förut skulle röstvärdet vid varje ny sammanräkning tillgodoräknas

den av de förut ej valda (d. v. s. till ledamot eller ersättare

förut ej valda), vilkens namn stod främst å sedeln. Vid kommunalfullmäktige-

och stadsfullmäktigevalen, där det liksom vid förstakammarvalen gäller

utseende av efterträdare och icke suppleanter, har denna anordning icke

medfört någon olägenhet. När någon blir utsedd till efterträdare, rycker

han omedelbart in som ordinarie representant, och hans namn betraktas

alltså på grund därav såsom obefintligt vid en följande sammanräkning.

Annorlunda förhåller det sig vid ett suppleantval, där ersättaren skall stå

till förfogande jämväl vid tillfälligt förfall för den ordinarie representanten

och flera ersättare därför måste vid valtillfället utses.

Eu följd av det ifrågavarande stadgandet vid landstingsmans- och elektorsvalen

är, att, om det äldre valsedelsformuläret användes eller särskilda

suppleantnamn å det nya, spaltade formuläret icke ifyllas och sammanhållningen

inom ett parti är stark, allenast en gemensam suppleant erliålles

för partiets samtliga landstingsman eller elektorer, huru många dessa än

må vara. Råder splittring inom partiet, kunna flera suppleanter erhållas

vid sammanräkningarna; och utnyttjas det nya valsedelsformuläret i full

utsträckning medelst ifyllande å sedlarna av olika suppleantnamn för de

olika representanterna, bliva givetvis lika många suppleanter som landstingsmän

eller elektorer utsedda. Det senare av två å en spaltad valsedel för

en landstingsman eller elektor särskilt upptagna suppleantnamn kommer

dock i stort sett aldrig i betraktande. Endast om den först upptagna

suppleantkandidaten förut blivit vid valet utsedd till ordinarie representant

eller det första namnet av någon anledning är ogiltigt, får det andra namnet

räknas.

I skarpaste belysning framträda de anmärkta oegentligheterna, då ett parti

erhållit allenast en landstingsman eller elektor och således jämlikt 13 §

3 mom. a) första stycket i lagen om landsting och 5 § andra stycket i lagen

om val till riksdagen, två suppleantsammanräkningar för landstingsmannen

eller elektorn skola företagas. Båda dessa sammanräkningar måste nämligen

giva samma resultat; eu och samma person måste bliva utsedd till suppleant

båda gångerna.

Svårigheterna hava framträtt vid, om icke alla, så åtminstone de flesta av de

senaste valen. De sammanräknande myndigheterna torde väl undantagslöst

hava betraktat namn å förut utsedda suppleanter såsom obefintliga och sålunda

erhållit lika många suppleanter som landstingsmän eller elektorer eller,

när fråga varit om parti, som endast blivit tillerkänd en plats, två suppleanter.

I många fall har detta dock icke skett utan stor tvekan och efter rådplägning

med sakkunniga. Stöd för det följda tillvägagångssättet har emellertid

s. 83 Kontrollera mot PDF

83

Kungl. Maj:ts proposition nr 107.

kunnat hämtas i vissa efter lagändringen kvarstående, med densamma oförenliga

bestämmelser. Utöver de i sådant hänseende redan anmärkta lagrummen

må anföras, att landstingslagen 13 § 3 mom. b) och 5 mom. andra

stycket samt vallagen 5 § femte stycket och 6 § tredje stycket uppenbarligen

förutsätta, att, när tillräckligt antal giltiga namn finnas å valsedlarna,

lika många suppleanter skola utses för varje parti som partiet erhållit landstingsmän

eller elektorer.

Närmast till hands kunde synas ligga att avhjälpa de anmärkta missförhållandena

på den av de sammanräknande myndigheterna anvisade vägen

och således ånyo stadga, att vid varje följande suppleantsammanräkning

namn å någon — till ledamot eller suppleant — förut vald skall betraktas

såsom obefintligt.

Frågan skulle dock icke därigenom bliva tillfredsställande löst. De brister,

som skulle komma att kvarstå, göra sig framför allt gällande, när valsedlar av

den gamla typen komma till användning. Visserligen är suppleantskapet

även då dylika valsedlar användas i viss mån personligt. Endast de valsedlar,

som vid huvudvalet gällde för viss landstingsmans eller elektors

namn, komma vid varje sammanräkning i betraktande. Utgången blir dock

delvis beroende på en tillfällighet. Bliva A, B och C valda, blir D förste

suppleant åt A, E åt B och F åt C; blir jämväl D vald, kommer E att stå

som förste suppleant åt A, F åt B o. s. v.

Komma valsedlar av den spaltade typen till användning och utfylles den

särskilda suppleantsidan å valsedlarna med olika suppleantnamn för de olika

representanterna, blir resultatet beträffande förste suppleanterna tillfredsställande.

Det kunde vid sådant förhållande givetvis ifrågasättas att göra

den nya valsedelstypen obligatorisk. Det torde dock icke lämpligen kunna

förebyggas, att sedlarna likväl lämnas helt eller delvis outfyllda i suppleantspalten.

Därtill kommer, att frågan i allt fall icke vore löst beträffande det

andra av särskilt upptagna suppleantnamn. Det skulle till följd därav kunna

inträffa, att en ledamot komme att ersättas av annan än för honom särskilt

vald suppleant. Detta sammanhänger med reglerna angående den ordning,

i vilken suppleanterna skola inkallas till tjänstgöring.

Ett exempel skall klargöra läget. Vid ett landstingsmans- eller elektorsval

äro ett partis valsedlar av följande typer:

å vänstra sidan: A. B. C. D. E.

å högra sidan: A, A2 Bj B., C, C2 Dt D2 Ej E2.

Partiet erhåller fyra platser, som besättas med A. B. C. D. Vid suppleantvalet

utses At för A; Bj för B; C, för C; D, för D, och suppleanterna skola

inkallas i följande ordning:

för A: Ai ■ B, • C, ■ Dj •

» B: Bt • A, ■ Cj • D, ■

» C: Cj • A, • B, • Dj •

» D: D, • A, • B, ■ Cj •

s. 84 Kontrollera mot PDF

84 Kungl. MajUs proposition nr 107.

Om både A och Ax avgå eller bliva förhindrade att tjänstgöra, ersättas

de icke av A2, oaktat väljarna givetvis uppfört hans namn å sedlarna i sådan

avsikt, utan i stället inkallas B,. En följd härav blir, att B berövas den

för honom avsedda och valda suppleanten. I stället inträder C,, varigenom

C berövas sin specielle suppleant, o. s. v.

Den enda möjligheten att undvika samtliga de berörda olägenheterna

torde vara att genom särskilda sammanräkningar utse två suppleanter åt

varje ordinarie representant. Därvid skulle givetvis vid den senare sammanräkningen

icke blott namn å någon, som blivit genom valet utsedd till

landstingsman eller elektor, utan även namn å någon, som blivit vid den

för den ifrågavarande ledamoten förut gjorda suppleantssammanräkningen

utsedd till suppleant, anses såsom obefintligt. Däremot skulle namn å

någon, som blivit utsedd till suppleant för annan ordinarie representant,

kunna ånyo komma i fråga. Samma person skulle alltså kunna utses till

suppleant för flera landstingsmän eller elektorer.

På så sätt kan resultatet bliva, att dubbelt så många suppleanter erhållas

som ordinarie representanter. Har partiet endast tilldelats en plats, blir

det givetvis fallet. Men eljest kan det också inträffa, att endast två suppleanter

erhållas, huru stort antalet landstingsmän eller elektorer än är.

Detta är icke tillfredsställande. Har partiet erhållit mer än en plats, torde

minst lika många suppleanter böra utses som antalet ordinarie platser.

Detta skulle kunna åstadkommas genom ett stadgande av innebörd, att, om,

efter företagandet av två sammanräkningar för varje landstingsman eller

elektor, antalet olika suppleanter för partiets samtliga ordinarie representanter

icke är lika stort som de ordinarie representanternas antal, ytterligare

en sammanräkning för varje ordinarie representant skall företagas.

Ernås ändock icke det önskade antalet, företages ytterligare en sammanräkning

för varje ordinarie representant, o. s. v. Vid varje sådan sammanräkning

skulle såsom vid den andra sammanräkningen namn å någon, som

blivit genom valet utsedd till ordinarie representant eller till suppleant för

den ledamot, sammanräkningen avser, anses såsom obefintligt. Efter så

många sammanräkningar för varje ordinarie representant, som partiet erhållit

platser, skall, om icke förr, det önskade antalet olika suppleanter för

partiets samtliga representanter ovillkorligen erhållas, såvida valmaterialet

därtill lämnar tillgång.

Med sådana regler som de nu beskrivna bleve dock särskilda bestämmelser

om ordningen för suppleanternas inkallande behövliga för det fall,

att antalet olika suppleanter för hela partiet bleve fullt utan att lika många

sammanräkningar behövt verkställas, som partiet erhållit platser. De med

dylika bestämmelser förenade vanskligheterna komme således fortfarande,

om också endast undantagsvis, att kunna göra sig gällande.

Om man däremot stadgade, att, så snart ett parti erhållit mer än en

plats, för varje landstingsman eller elektor skola företagas så många suppleantsammanräkningar

inom det parti, för vilket han blivit vald, som partiet

s. 85 Kontrollera mot PDF

85

Kungl: Maj:ts proposition nr 101.

erhållit platser, bleve särskilda regler angående ordningen för suppleanternas

inkallande överflödiga. De för varje ledamot valda suppleanterna skulle

då givetvis inkallas i den ordning, i vilken de blivit utsedda.

Med de föreslagna bestämmelserna bleve jämväl överflödiga de nuvarande

stadgandena i landstingslagen och vallagen, att de nya sammanräkningarna

skola ske i den ordning, vari landstingsmännen respektive elektorerna blivit

valda.

Olägenheten med ifrågavarande anordning är, att den kan medföra arbete,

som icke blir till praktisk nytta. Arbetet blir dock av enklaste slag

och icke heller till omfattningen betungande. Då för valet av en ledamots

förste suppleant de erforderliga valsedlarna äro uttagna och sorterade, kunna

de följande röstsammanräkningarna icke avsevärt öka arbetsbördan. Däremot

undvikes den omgång och den möjlighet till misstag, som ett avbrytande

av sammanräkningarna på ett tidigare stadium och bestämmande delvis på

annat sätt av ordning emellan suppleanter skulle medföra.

För landstingsman eller elektor, vald för parti, som endast tilldelats en

plats, skulle givetvis fortfarande företagas två nya sammanräkningar inom

detta parti.

Såsom nämnts, skulle med de föreslagna bestämmelserna icke behöva

särskilt bestämmas den ordning, i vilken suppleanterna från det parti, för

vilket den ordinarie representanten valts, skola i hans ställe inkallas. Emellertid

torde i fråga om landstingssuppleanterna eu åtskillnad böra göras för

det fall, att landstingsman avgår, och det fall, att landstingsman eller behörigen

kallad suppleant blir förhindrad att tjänstgöra vid visst landstingsmöte.

Den omständigheten, att en suppleant blivit tagen i anspråk vid

tillfälligt förfall för en landstingsman, får nämligen icke medföra, att han,

då en annan landstingsman, för vilken han jämväl är suppleant, avgår, förbigås

till det ordinarie representantskapet av en lägre i ordningen stående

suppleant. Då däremot såväl det ena som det andra förhindret är tillfälligt,

lärer det redan bestämda tjänstgöringsförhållandet icke böra rubbas.

Slutligen har, då suppleanterna skola tjänstgöra jämväl vid tillfälligt förfall

för landstingsman, det i 10 § landstingslagen förekommande uttrycket

»val av suppleant för avgången landstingsman» ansetts böra undergå jämkning.

De föreslagna lagändringarna torde lämpligen böra med visst undantag

träda i kraft den 1 nästkommande juli.

Stockholm den 29 januari 1926.

Hndar Kxjlander.

s. 86 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 107.

86

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 10 §, 12 § 5 mom., 13 § 3 mom. samt 14 och 21 §§

i lagen den 20 juni 1924 (nr 349) om landsting.

Härigenom förordnas, att 10 §, 12 § 5 mom., 13 § 3 mom. samt 14 och

21 §§ i lagen den 20 juni 1924 om landsting skola, 10 §, 12 § 5 mom. och

14 § i nedan angivna delar, erhålla följande ändrade lydelse:

10 §.

Valen---— sedlar.

Vid —----— kännetecken.

A — — — — meningsriktning).

Valsedeln —----utvisar.

I förra fallet må namnen å valsedeln vara högst dubbelt så många som

det antal landstingsmän, vilka skola utses för valkretsen; skall endast en

landstingsman utses för valkretsen, må dock valsedel innehålla tre namn.

Namnen gälla själva landstingsmannavalet samt, i den mån de därvid icke

tagas i anspråk, val av suppleanter.

I senare fallet må å sedelns vänstra sida upptagas högst två namn utöver

det antal landstingsmän valet avser. Dessa namn skola uppföras vart

för sig i de särskilda rummen och gälla själva landstingsmannavalet samt, i

den mån namnen därvid icke tagas i anspråk, val av suppleanter. För

suppleantvalet må dessutom i motsvarande rum å sedelns högra sida uppföras

högst två namn för vart och ett av de för själva landstingsmannavalet

upptagna namnen. Upptager rum å sedelns högra sida två namn, skola de

förekomma det ena under det andra.

Valsedel----åsyftas.

Ogill----namn.

Är — — — — namn såsom obefintligt.

Äro----anses såsom obefintligt.

Finnas — — — — ogilla.

12 §.

ö mom. Länsstyrelse eller magistrat, som verkställt röstsammanräkning,

åligger att översända avskrift av protokollet över förrättningen till landstingets

expedition samt att utan lösen skyndsamt låta tillställa var och en

landstingsman och suppleant ett utdrag av detsamma i vad det den ene eller

den andre rörer; gällande detta protokollsutdrag såsom fullmakt för den

valde. Magistraten skall ock inom tre dagar efter röstsammanräkningen till

länsstyrelsen insända utdrag av protokollet över förrättningen, upptagande

de personers namn och boningsort, som blivit till landstingsmän och supplean
-

s. 87 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 107. 87

ter utsedda, med angivande tillika av den ordning, i vilken de för varje särskild

landstingsman valda suppleanterna blivit utsedda.

Länsstyrelsen---— utgång.

13 §•

3 mom. Sedan valet av landstingsman blivit avslutat, skola suppleanter

utses sålunda, att för landstingsman, vald för parti, som endast tilldelats eu

plats, företagas två nya sammanräkningar inom detta parti, samt att för

varje annan landstingsman företagas så många nya sammanräkningar inom

det parti, för vilket han blivit vald, som partiet erhållit platser. Har landstingsman

fått sig tillerkänd plats från flera partier, anses lian vald för det

parti, från vilket plats först tilldelades honom.

Vid varje ny sammanräkning tages hänsyn blott till de valsedlar, vilka

gällde för landstingsmannens namn vid den sammanräkning, då namnet tilldelades

plats i ordningen. Varje valsedel gäller såsom hel röst. Med iakttagande

av att namn å någon, som blivit genom valet utsedd till landstingsman

eller till suppleant för den landstingsman, sammanräkningen avser, anses

såsom obefintligt, skall röstvärdet tillgodoräknas det namn, som står främst

av de för den ifrågavarande landstingsmannen särskilt upptagna suppleantnamnen

eller, om sådant namn ej finnes, det namn för själva landstingsmannavalet,

som står främst å sedeln, eller, om ej heller sådant namn finnes,

det namn, som står främst bland samtliga suppleantnamnen å sedeln. Den.

som erhållit högsta rösttalet, är vald till suppleant för den landstingsman,

sammanräkningen avser.

14 §.

År — — — — avgöras.

Skiljes den valde från uppdraget, skall länsstyrelsen ofördröjligen under

rättas. Länsstyrelsen låter sådan underrättelse i länskungörelserna införa

samt inkallar, om icke i följd av besvär över valet annan person förklarats

vara vald, till ordinarie landstingsman den närmast i ordningen varande

suppleanten.

Förklaras---— valen.

2i §.

Avgår landstingsman under den för honom bestämda tjänstgöringstiden,

låter länsstyrelsen sådant i länskungörelserna införa och inkallar till ordinarie

landstingsman den närmast i ordningen varande suppleanten.

Inträffar för landstingsman eller behörigen kallad suppleant sådant hinder,

att han ej kan vid landstinget sig inställa, åligger det honom att därom

ofördröjligen underrätta länsstyrelsen, som till tjänstgöring vid det landsting

inkallar den närmast i ordningen varande, till sådan tjänstgöring förut ej inkallade

suppleanten. Den, för vilken hinder uppkommit, åligger tillika att så

fort ske kan, till landstingets expedition insända skriftlig anmälan om det

inträffade hindret och dess beskaffenhet.

Uppkommer för landstingsman eller suppleant, som inställt sig vid landstinget,

sådant hinder, att han ej vidare kan tjänstgöra vid det landsting.

s. 88 Kontrollera mot PDF

88 Kungl. Maj:ts proposition nr 107.

skall han ofördröjligen anmäla hindret hos landstingets ordförande, å vilken

det ankommer att skyndsamt underrätta länsstyrelsen. Det ankommer därefter

på länsstyrelsen att ofördröjligen inkalla suppleant efter vad i andra

stycket är sagt.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1926, dock att med avseende å inkallelse

av suppleant för dessförinnan utsedd landstingsman äldre lag skall

tillämpas.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 5, 9 och 11 §§ i lagen den 26 november 1920

(nr 796) om val till riksdagen.

Härigenom förordnas, att 5, 9 och 11 §§ i lagen den 26 november 1920

om val till riksdagen skola, 5 och 9 §§ i nedan angivna delar, erhålla följande

ändrade lydelse:

5 §■

Rösterna---— — stadgat.

Sedan valet av elektorer blivit avslutat, skola suppleanter utses sålunda,

att för elektor, vald för parti, som endast tilldelats en plats, företagas två

nya sammanräkningar inom detta parti samt att för varje annan elektor

företagas så många nya sammanräkningar inom det parti, för vilket han blivit

vald, som partiet erhållit platser. Har elektor fått sig tillerkänd plats från

flera partier, anses han vald för det parti, från vilket plats först tilldelades

honom.

Vid varje ny sammanräkning tages hänsyn blott till de valsedlar, vilka

gällde för elektorns namn vid den sammanräkning, då namnet tilldelades

plats i ordningen. Yarje valsedel gäller såsom hel röst. Med iakttagande

av att namn å någon, som blivit utsedd till elektor eller till suppleant för

den elektor, sammanräkningen avser, anses såsom obefintligt, skall röstvärdet

tillgodoräknas det namn, som står främst av de för den ifrågavarande elektorn

särskilt upptagna suppleantnamnen eller, om sådant namn ej finnes, det

namn för själva elektorsvalet, som står främst å sedeln, eller, om ej heller

sådant namn finnes, det namn, som står främst bland samtliga suppleantnamnen

å sedeln. Den, som erhållit högsta rösttalet, är vald till suppleant

för den elektor, sammanräkningen avser.

9 §•

Underrättelse, som i 8 § sägs, kungör magistraten och inkallar, om icke

i följd av besvär över valet annan person förklaras vara vald, till ordinarie

elektor den närmast i ordningen varande suppleanten.

Förklaras--— — stadgats.

s. 89 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ta proposition nr 107.

89

11 §•

Avgår elektor under den för honom bestämda tjänstgöringstiden, tillkännagiver

magistraten sådant i den ordning, vari meddelanden från magistraten

pläga kungöras, och inkallar till ordinarie elektor den närmast i ordningen

varande suppleanten.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1926, dock att med avseende å inkallelse

av suppleant för dessförinnan utsedd elektor äldre lag skall tillämpas.

Bihang till riksdagens protokoll 1926. 1 sand. SS haft. (Nr 107.)

225 26 7

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1926:238 Skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av § 29 samt § SO mom. 1 i förordningen den 21 mars s. 4 i texten
  2. KU 1926:27 Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 27 s. 1 i texten